UTGIVARKORSBAND

ARBETAREN Årg6ng 7 Sv. Hamnarbetareförbundets medlemsorgan Nr 3 1978

Debatt: Vi blir utnyttjade

2 HAMNARBETAREN

Demokratin i vårt land -en enda stor skenprodukt

Sverige - ett av västvärldens verkliga demokra- Intensiteten i arbetet blir troligen också starkare tiska fästen. Så har det låtit i vårt eget land och de genom den här situationen. tongångarna har också upprepats av andra natio- Vi har flera gånger tidigare tagit upp frågan ur ners eftersägare. Vi har namn och rykte om att i arbetarskyddsynpunkt. Vi upprepar den igen. Den vårt land tillåta att den demokratiska processen får är nämligen så viktig att den alltid måste hållas blomma ut, att vi ger chans för alla att höras och aktuell. synas. Här gör vi ingen skillnad på människor. Inte ens inom arbetarskyddet har statsmakterna

Säger man. kunnat lätta på bestämmelserna om kollektivav-1 verkligheten är det minsann inte lika väl ställt. talsbindning. Även där har tillhörigheten till

Vi har visst fördomar och bygger murar, som är centralstyrda organ ansetts viktigare än själva svåra att forcera. Det finns en rad exempel att an- skyddsfaktorn. föra i den riktningen. Vi skall nöja oss med att ta Lyckligtvis finns det tänkande och klarsynta upp några från arbetslivets område. människor även utanför arbetstagarleden. På

Fortfarande är det inte lätt att bedriva fackligt många arbetsplatser tillämpas lagen även för vårt arbete här i landet såvida inte detta sker i den re- vidkommande. Men detta inte tack vare - utan formistiska fackföreningsrörelsens centralstyrda trots lagtextens föreskrifter. regi. De strävanden som finns, Hamnarbetarför- Här har _skyddsfrågorna fått stå i första rummet bundet ex vis, visar att det finns ett behov av fack- och formella bestämmelser i andra. Det hedrar lig verksamhet på villkor som medlemmar i spe- de grupper som arbetar på det sättet. ciella grupper kan acceptera. Lokmannaförbundet, Man kan dock knappast kalla det svenska syste­driftspersonalen och vissa andra tjänsteman- met som hedrande ur demokratisk synpunkt. Vi _ nagrupper visar också detta. I marginalen kan ock- de demokratiska reglernas så kallade härförare -så noteras den verksamhet av facklig karaktär tillämpar i vårt eget land bestämmelser som i som bedrivs inom SAC - den syndikalistiska or- andra västländer ter sig helt främmande. ganisationen. . . . . ..

Den nya svenska lagstiftningen på arbetsmark- . V1 ha.r JU genom be~lut 1 nks?agen ~odka~t de nadens område är faktiskt ur den här synpunkterna in~ern~_t1onella konventionerna pa ?et har ?mradet. sämre än den gamla. Nu ges mycket små möjlighe- Dar sags, .att om flert.alet anstallda ~a ~n ar~ ter för de från centralorganisationerna fristående betsplats vill vara .. _n:ed 1 en egen organisation, sa organisationerna att verka på någorlunda vettiga skall detta vara moiligt. ekonomiska villkor.

De nya lagarna knyts nämligen direkt till or­ganisationer med kollektivavtal och där finns en spärr som är svår att öppna för oss och de andra förbunden av samma karaktär.

Vi har ett antal arbetsplatser där hamnarbetarna har 100-procentig anslutning till vårt förbund. Inom Lokmanna är det likadant på vissa områden.

Inte ens i dessa hamnar och på dessa ar­betsplatser ger lagen möjlighet att utnyttja alla fackliga möjligheter. Här är vi utlämnade till ar­betsgivarens godtycke på ett helt annat sätt än vad som annars är fallet.

Javisst, det låter bra. Så sade man i princip i riksdagen då man tog de internationella reglerna som gällande också för svenska förhållanden. Se­dan skapar man lagar som sätter de reglerna ur spel.

En märklig konsekvens, minsann. Vore det inte dags att tänka om. Ge de som di­

rekt berörs av fackligt arbete möjlighet att själv bestämma över sina fackliga förhållanden. Ge alla samma lagliga rättigheter och möjligheter att ver­ka . Gör ingen skillnad på vilket förbund de själva valt att organisera sig i.

Fackligt arbete på betald arbetstid är främman- Nog måste man väl även i de svenska lagstiftan-de begrepp för oss i Hamnarbetarförbundet. Med- de organen kunna tillämpa den mycket vanliga lemmarnas uppoffringar blir större hos oss än hos principen om majoritetsbeslut. Om alla arbetare -många andra. Det ger självklart nackdelar och stäl- eller kanske till och med endast flertalet - på en ler medlemmen på ekonomiska prov av annat slag arbetsplats organiserar sig i ett förbund, så borde än vad som är fallet inom LO-förbunden. Å andra lagens hela bestämmelse vara tillämpbar i den sidan medför den här diskrimineringen återigen att praktiska funktionen. medlemskänslan blir så mycket större hos oss. Ett demokratiskt renhetskrav. Annars kan man Man känner samhörigheten och upplever den egna sluta snacka om den svenska demokratin som insatsen som meningsfullare än vad som kanske något att ta efter för också andra länders medbor-annars skulle vara fallet. gare.

HAMN ARBETAREN

Ansvarig utgivare: Karl Nilsson, Nygatan 11, 891 00 Örnsköldsvik. Tel. 0660/135 70

Redaktör: Lasse Åkerlund. Tel. 0660/124 45

Tryck: AB Örnsköldsviks Allehanda 1978

HAMNARBETAREN 3

Små chanser Förbundet:

få fängslad Hjälp gärna ungdomarna på fri fot men stjälp inte de äldre

Hamnarbetarförbundets aktion för att få urugayske hamnarbetarledaren Humberto Rodriquez Cabrera fri från sitt fängelse tycks inte bli framgångs­rik. I ett meddelande från den svenska ambassaden i Montevideo framgår det nämligen att åklagaren yrkat på ett fängelsestraff om mer än 6 år.

Det betyder att åklagaren anser honom vara komprimetterad. Han för­varas också tillsammans med fångar som av regimen anses vara farliga.

Domaren har ännu inte tagit ställning till den nådeansökan, som inlämnats med hänsyftning på den arresterades hälsotillstånd.

Enligt uppgift har Rodriguez be­sökts av sin hustru i cellen i fängelset .

Han var då piggare än under sin värsta sjukdomsperiod.

Rodriguez var medlem i kommu­nistpartiet och politiskt aktiv inom hamnarbetarförbundet. Man beräknar att behandlingen av nådeansökan skall ske före 2 maj i år.

Vid förbundsstyrelsen sammanträ­de antogs ett uttalande gällande de arbetslösa ungdomarnas situation. I huvudsak ställer styrelsen sig positiv till åtgärder för att lindra de arbets­lösas situation, men vänder sig mot den praktiska tillämpningen som i en­staka fall betytt att bl a hamnarbetare med mångårig verksamhet ställts åt sidan:

Arbetslösheten växer. Den värst drabbade gruppen är ungdomen. Osä­kerheten för deras chans till syssel­sättning tilltar eftersom industrins och näringslivets framtid betecknas som osäker.

Varje gång en nedskärning av något slag förklaras med att man skall an­vända sig av "naturlig avgång" skall man komma ihåg att det dock alltid är ett antal arbetstillfällen som försvin­ner. Nyanställningar försenas efter medarbetare som gått i pension.

Det är i det sammanhanget oroan­de se hur den yngre generationen för tidigt slås ut och kommer i sociala

Förbjud importen och rädda egna textilbranschen

Vid förbundsstyrelsens möte diskuterades bland annat situa­tionen för den svenska textilindustrin. Ett uttalande ti!I förmån för de svenska textilarbetarna gjordes och det skall tillställas berörda departement. Förbundet säger:

Svenska Hamnarbetarförbundet följer med uppmärksamhet utvecklingen inom den svenska Teko- industrin. Med oro konsta­terar vi, att mängder av Tekovaror flyter in över den svenska gränsen . I de flesta fall utan att statsmakterna har kontroll över situationen.

Konkurrensen från importerade textilier ställer svensk ar­betskraft i en svår situation och det gäller i hög grad kvinnor, speciellt i Norrland.

Förbundet kräver att import från bl a Syd- Korea stoppas. Det måste vara förnedrande för vårt land att bedriva sådan handel med länder där arbetstagarna är så nertryckta som i ex vis Syd­korea. Där får fria fackföreningar inte finnas. Arbetstiderna är onormalt långa och arbetslönerna extremt låga.

Vi anser att åtgärder måste vidtagas för att öka den svenska textilproduktionen så att den i första hand motsvarar femtiopro­centig tillverkning av vårt eget lands behov.

problem till följd av svårigheterna på arbetsmarknaden .

Staten försöker genom skilda akti· viteter bereda fler ungdomar syssel­sättning. Praktikplatser, beredskapsar­beten och utbildning av skilda former ingår i detta stöd. Initiativ som i och för sig är lovvärda och positiva.

Vid en del platser har dock denna form av stöd fått negativa konsekven­ser som inte kan ha varit meningen då stödet infördes. Från Västerås hamn finns ett färskt exempel på hur detta stöd får negativa konsekvenser för redan etablerade extra stuveriarbetare.

Dessa har blivit utan sitt uppehälle under den tid åtta ungdomar arbetar i hamnen med hjälp av det statliga stöd som utbetalas i deras fall.

Svenska Ha mnarbetarförbundet uttalar sin skarpa protest mot den tillämpning som stödet fått i detta fall. Vi anser att de som har sin försörjning genom arbete inte skall stå tillbaka för bl a ungdomar som får tillfälliga problem lösta genom här relaterade åtgärder. Här har vi exempel på hur en arbetslös byts mot en annan.

Vi anser det självklart att företag som använder sig av statsbidrags­finansierade beredskapsarbeten skall sysselsätta de nya med arbetsuppgif­ter utöver de som utförs av redan be­fintlig arbetskraft.

Svenska Hamnarbetarförbundet kräver dessutom att långtgående för­ändringar skapas i . de ekonomiska maktförhållandena. Först när detta är uppfyllt kan man genom planmässig näringspolitik i samhällets regi lösa arbetslösheten.

Vårdslöshet inte bevisad

Tingsrätten i Stockholm anser inte att tillräckliga bevis föreligger för att döma någon till vårdslöshet och där­med vållande till den olycka som med­förde att en av hamnarbetarna, Ejnar Karlsson, fick sätta livet till.

Åklagaren instämde arbetsledning­en och åtalade för vårdslöshet. Det fanns dock inte tillräckliga bevis för detta och inte heller för dom om oakt­samhet, anser alltså domstolen.

Målet var uppe till huvudförhand­ling i början av februari och domen kom två veckor senare.

4 HAMNARBETAREN

Veteranerna fick belöningar vid jubileet med Örnsköldsviks slufaeribolag. Här är del 90-årige Kristoffer Sjöström som får sin minnesgåva av snart pensionerade direktören Wilhelm Berg von Linde.

Hamnarbetarna i Örnsköldsvik fick vara med om en festlig tillställning i samband med att Stufveribolaget fira­de sitt 70-årsjubileum. Vid högtiden hyllades inte mindre än femtio av före­tagets trotjänare, de flesta av dem stuveriarbetare. Med sina femtio år som stuveriarbetare var Ernfrid Hägg­lund värst, men alla som hade mer än 25 år i företaget fick var sitt arm­bandsur i jubileumsgåva.

I en resume över verksamheten

inom stuveriet gav inspektor David Sjöström glimtar ur vardagslivet och hur arbetet förändrats genom åren. Nu har rationaliserin11_ar gjort arbetet lättare, men också skapat färre arbe­ten inom kåren.

Örnsköldsviksstuveriet var en av de första med rationaliseringar och före­taget introducerade småtruckar, som sedan nära nog revolutionerade last­hanteringen.

Vid jubileumsfesten visade det sig att yrket nära nog gått i arv i flera ge­nerationer. Där fanns prov på fyra generationer, tre generationer och flera exempel på att arbetet gått från far till son.

Paul Söderberg tillhörde ex vis fyra generationers hamnarbetare, Kristof­fer Sjöström - nu nittioårig - var hamnl!'rbetare liksom sin far och nu har David avancerat till tjänstemän­nens skara i kåren .

För hamnarbetarnas avdelning tala­de ordföranden Elov Sondell och han överlämnade en blomstergåva till före­taget och uttalade en förhoppning att de förändringar som återstår skall ske efter samverkan mellan företagsled­ning och anställda. Han menade att då når man de bästa gemensamma re­sultaten och det är i längden bäst för såväl företagsledning som för de som står i produktionen.

Direktören vid företaget, Wilhelm Berg von Linde, sade att det här var hans roligaste uppdrag någonsin inom stuveribolaget och överlämnade däref­ter gåvorna till de trotjänare som fanns på plats.

Och han bör veta vad han talar om. Han är så gammal i gården själv att han om några månader lämnar arbetet och går i pension. Styrelsen ordföran­de, Gunnar Hedlund, hade slitit sig från alla NCB-bekymmer och fanns med bland festdeltagarna men den här gången nöjde han sig med att framträ­da som tacktalare till veteranerna.

Ernfrid Hägglund för 50 års tjänst. Ossian Söderberg, Viktor Öberg, Hil­ding Näslund, Axel Edin, Artur Edin, Viktor Österlind, Fredrik Dynesius, samtliga för 49 år. John Norberg och Elof Lindström 4 7, Kristoffer Sjöström 45.

Artur Abrahamsson 44, Artur Wid­mark 44, Erik Ödlig 44, Erik Wester­lund 43, Elof Englund 42, Fritz Levi Englund 42, Fingal Gidlöf 40.

August Näslund. ,38, Edvin Hägg­lund 37, Efraim Sandström 35, Erik Östman 35, John Svedberg 34, Fred Berglund 34, Jonas Lindström 33,

HAMNARBETAREN 5

Axel Ågren 32, Gösta Westman 31. Axel Lindholm , Bror Edin, David

Nordin, Harald Nilsson, Gustav Nor­din, Bengt Wallin och Algot Östman, samtliga 30 år.

Börje Johansson, Bertil Ölund, Karl Winter, Bernt Olsson, Algot Berglund, samtliga 29 år.

Bernhard Malin, Ingemar Söder­ström, båda 27, Verner Häggström Gösta Svensson 27, Hilmar Hägg­ström, Axel Jonsson, Harald Westin, Ragnar Nordkvist, Olov Olsson, Gus­tav Näslund samtliga 26 år samt Wil­helm Nordlund 25 år.

6 HAMNARBETAREN

Ordföranden i Helsingborgs-avdelningen av Svenska Hamnarbetaiförbundet, Holger Westman, ser vi här i sin arbetsmiljö. I bakgrunden ser vi att full verksamhet råder i hamnen.

Per Tufvesson, aktiv styrelsemedlem i av­delningen.

Helsingborgs hamn håller på att växa ut till en verklig storhamn. Redan är den tvåa i landet och under senare år har man kraftigt konkurrerat med Göteborg om godshantering av skilda slag. Moderna hamnanläggningar finns och rationaliseringar har nått långt i flera avseenden .

För hamnarbetarnas vidkommande finns en rad problem. Dels är man or­ganisatoriskt delade med en del av kåren organiserad i Svenska Hamnar­betarförbundet och en del i Transport. Det förhållandet råder ju i fler hamnar och är kanske inte den största källan till oro och undran.

Nej, det är den onormalt stora del av hamnarbetarna som saknar or­ganisatorisk hemort som är ett fackligt bekymmer av stor rang. Hamnen top­par då det gäller att anlita tillfällig ar­betskraft . Det betyder att man har läg­re fasta kostnader i lönepotten, men samtidigt innebär det att risken för olycksfall ökar och att mängden av ovana arbetstagare på båtar och i hamnen ger en oro för samtliga an-

ställda. För arbetsledare måste det varje dag innebära påfrestningar att ständigt få hand om tillfälliga inhoppa­re.

Just nu upplever Helsingborgs hamn en stor rusch och man har kommit att bli den dominerande ham­nen för import av bl a frukt och kaffe . Hamnens anläggningar har också till stor del skapats för denna typ av gods. Snabb hantering och. direkt leverans med bilar ut till landet i övrigt har möjliggjorts genom de byggnation­er som uppförts för lagring och om­lastningar.

Den fasta stuveriarbetarkåren upp­går till halvannat hundratal men vissa dagar kan det finns den tredubbla summan verksamma arbetare i ham­nen. Det borde faktiskt finnas utrym­me för en kraftig insats av de fackliga organen att rensa upp i detta förhål ­lande.

Transport har merparten av med­lemmarna och hamn något mindre än hälften. Ute på arbetsplatserna går

samarbetet friktionsfritt och det märks där ingen skillnad på vilka som tillhör hamns eller transport. Naturligtvis bi­drar detta också till att det är möjligt får så många att arbeta utan att tillhö­ra någon organisation - en önskedröm för en arbetsgivare naturligtvis.

Helsingborg har fått ökad betydelse som importhamn för frukt. Det förefal­ler som om den svenska fruktimporten ökar och framförallt är det, enligt hamnjobbarna, nya marknader som handeln bedrivs med. Tidigare var det ofta svenska fartyg som kom med fruktlast, men nu är det i allt högre ut­sträckning exportlandets egna båtar som anländer. Det betyder att Sydafri­kas flagg någon gång vajar på en båt i hamnen eller att israeliska båtar kommer med frukt. En hel del av han­delsflottans tonnage går numera ock­så under bekvämlighetsflagg. I en hamn av Helsingborgs karaktär märks detta mycket väl.

HAMNARBETAREN 7

KG Svensson är en av de aktiva medlemmarna i Hamns avdelning i Helsingborg. Han återkommer själv i något kommande nummer med synpunkter på arbetet i

hamnen.

Fasta hamnarbetarkåren liten Tiiifäiiiga arbetare är desto fler

Behovet av fasta hamnarbetare· tycks inte öka trots att godsmängden visar en starkt stigande kurva. Ratio­naliseringar är naturligtvis starkt bidra­gande till detta (liksom de många till­fälligt anställda). I dagarna provar man en ny metod då det gäller hantering av kaffelaster. Tidigare fanns det alltid 9 man i gängen för lossning av kaffet. Arbetet bedömdes som ganska bra bland hamnjobbarna eftersom det gällde stora enhetliga laster. Nu har man gått över till ett system som med­för att endast 5 jobbare anses behövas till arbetsuppgifterna.

Bland arbetstagarna är man ganska kritisk till det nya hanteringssättet även om man inte anser sig kunna göra speciellt mycket åt situationen.

Kaffet går via truckar direkt in till terminalbehandling, men stannar i hamnen endast någon dag varefter det sänds vidare till rosterier landet runt.

Samma system gäller då frukt kommer. Kort omloppstid inne i ter­minalbyggnaderna. Lastbilar kommer i ständigt ökande ström till de skilda kajanläggningarna för vidare transport av godset till fruktgrossister och de­taljhandlare .

Verksamheten är nu starkt kon­centrerad till den så kallade Sydham­nen där det mesta av godset hanteras. Fina vägförbindelser har skapats till hamnen och det är lätt att hitta även för den nye besökaren . Naturligtvis finns det också järnvägsspår direkt ner till kajplatserna.

NYCKELHAMN Helsingborg är i flera avseenden att

betrakta som en viktig hamn. Dels genom sitt fina läge och dels genom att man tydligen siktar hårt på en ex­pansion.

Det var arbetarna i Helsingborg som närmast hade känning av den långvariga konflikten med Gullfiber. En konflikt som i många avseende satte solidariteten på prov just i Helsing­borg. Transports medlemmar deltog

Fruktlossning tillhö"r de stora arbetsuppgifterna i hamnen i Helsingborg. Med hjälp ar truckar går de mångafruktkartongerna i 1•issafall direkt till lastbilar och ibland till

reminalbehandling innan de.förs 1•idare örer landet.

8 HAMNARBETAREN

Helsingborg hade stor

av våra stora blockader mot Chile och

Åke Norgren

Gultfiber

En liten pratstund på kajen trots att det är många arbetsuppgifter som väntar.

inte i den konflikten . Det betydde att det ibland vållade problem ute på båtarna.

Gullfiberfartygen var - och är - ofta ganska små. Behovet av hamnarbeta­re på dem är inte stort. Det inträffade flera gånger att folk sändes ut till båtarna, men att hamns gubbar vägra­de deltaga i arbetet eftersom det kun­de gälla ett blockerat fartyg . Lossning verkställde ändå av de andra hamnjob­barna .

Samma förhållanden blev rådande under Chile:blockaden. Hamns gubbar vägrade befatta sig med detta gods medan de andra i hamnen inte gjorde någon åtskillnad varifrån godset kom .

Under de perioderna blev det en viss rörlighet i fackligt avseende. Det fanns medlemmar i Hamns som tyckte att den situationen blev för svår och gick över - men det inträffade också att medlemmar sökt inträde just för de här solidaritetsförhandlingarnas skull.

MEDVETET GÄNG Man har ett klart intryck av att

medlemmarna i Hamnarbetarförbun­dets avdelning i Helsingborg består av arbetare med mycket klar facklig med­vetenhet . Alla har sökt sig till facket för att de själva känt ett behov av det­ta och inte för att det varit något som man lånt sig tvingade till.

Det är också en av anledningarna till att man fortfarande har folk i ham­nen som inte tillhör någon facklig gemenskap. Hamns folk har i varje läge haft som mål , att medlemmen själv måste känna att han verkligen vill vara med.

Då Hamnarbetarförbundet bildades var det aldrig någon tvekan hos en del av de här hamnjobbarna vart de skulle gå. En del blev kvar i Transport och situationen är alltså den, att båda fackliga organen verkar i hamnen .

Något fackligt samarbete existerar dock inte. Inte ens inom det viktiga arbetsskyddet.

Båda avdelningarna tillsätter skyddsombud. Transports fackliga arbete bedrivs på betald arbetstid medan Hamns får utföras på fritid.

Man delar matsalar och arbetsplat­ser. Man umgås ute i arbetet utan att förpesta arbetsmi ljö till följd av facklig åtskillnad.

Nog förefa ll er det dock för en tillfäl ­lig besökare att hamnarbetarnas med­lemmar mera känner sig motiverade till aq utföra kraftfullt fackligt arbete.

Där för man en hårdare debatt mellan sig och inför arbetsgivarna. Där har man en kraftigare utstakad handlinqs-

Inget fackligt arbete förs på arbetstid linje än vad som visas inom Transport. Just nu förefaller det dock som om läget inte nämnvärt kan förändras i de båda lägren.

Medlemmarna i de båda organisa­tionerna har valt sida. Rörligheten mellan fackföreningarna har minskat även om Hamns verkligen fick en ök­ning strax efter transportkongressen.

Tveksamheten hos de tillfälliga hamnjobbarna finns dock där. Vem skall man tillhöra? Varför har man skil­da fackliga organisationer? Är det då någon mening att gå med? Borde man inte stå neutral?

HAMNARBETAREN 9

Bertil Bö"rjesson har sitt arbetefo"rlagt till ett av terminalmagasinen. Hät intill några säckar kaffe, vilka skall vidare till ett av landets rosterier.

De frågorna finns och de hörs. Det är kanske en av anledningarna till att det här är den enda arbetsplatsen i

vårt land där mer än hälften av de på arbetsplatsen verksamma står utanför någon som helst facklig gemenskap.

I allt stö"rre utsträckning blir Helsingborg också en exporthamn. Här är det papper i rullar som lastasfo"r vidare transport till något mottagar/and långt från det egna landet (hur är det med arbetarskyddetfo"r de

extraanställda påjärnvägsvagnen,förresten.?)

10 HAMNARBETAREN

Bergs slussar i Gö"ta kanal. - Litografi av CJ. Billmark, 1840-talet .

.

•.•.••.•.•..•. •.• .. · .• • .• ·_ .•.•• _ ..•. ·.····-··1._ .. •.• .• •.··-···············---•---•.•.•.•:_ .•. J_ .•.• _.: ..• _ •.• _ .. •.•_. ·.··_ .• 1.1.1_._1.1. •. l!:lllllllll!IJlllll'li ,li,llJJtilll~lll,ll!l!lJit,i~j~l!''!!llii 1~~~~1 ~11. 11;11'-~ ~1~··111~1 ~~ag~ >111111111~u·. <

Thom as Telford föddes i Eskdal e, Skottland, år 1757 som ende sonen till en fåraherd e. Han gick först i fa ­derns fotspår, men blev sedermera stenhuggare och murare samt så småningom den mest berömde väg­och vattenbyggaren i hela Storbritan ­nien. Under senare delen av 1700-ta­let var den industriella utvecklingen i England på stark frammarsch och behovet av vägar, broar och kanaler för transporterande av råmaterial och färdiga produkter, framför allt textil­varor, var i ständigt tilltagande. Ge­nom flitiga självstudier upphjälpte han sin bristande teoretiska underbyggnad och gjorde sig väl förtrogen med bygg­nadskonstens olika grenar. I början av 1780-talet utsågs han att leda några arbeten vid Portsmouths dockor, där han fick tillfälle att visa sin eminenta begåvning.

Därefter blev Telford chef för de offentlig a arbetena grevskapet Shropshire. En av hans uppgifter som chef var att sköta underhållet av broar­na och detta ledde till att han själv började konstruera och bygga broar. Den första blev en stenbro, Montford Bridge, över floden Severn, som blev färdig 1793. Tre år senare uppförde han sin första bro av järn över Severn vid Buildwas. Dessa broar blev de första i en serie av över hundra som Telford byggde i England till sin bort ­gång 1834. Samtidigt kan påpekas att

1796 utförde James Findley i Amerika den första hängbron av modern typ med ett horisontellt golv upphängt i smidda järnkedjor.

Det var emellertid först på senare delen av 1700-talet som järnet kom in i bilden som huvudsakligt konstruk­tionsmaterial i broar. Är 1755 göts en järnbåge och monterades ihop hos till ­verkaren i Lyon , men projektet fullfölj ­des aldrig av ekonomiska skäl. Om­kring tjugo år senare byggdes den berömda järnbron vid Coalbrookdale i Shropshire med halvcirkelformade bågar om 40,5 meter som ersättning för en färjförbindelse.

Vid byggandet av Ellesmere -kanalen, som skulle förena floderna Severn och Mersey, anställdes Telford 1793 och vid konstrukt ionen och ut­förandet av några akvedukter doku­menterade han sig som en synnerligen skicklig kanalingenjör. Vid flera av de största kanalarbetena togs därefter hans skicklighet i anspråk. Som bro-, hamn-, väg - och vattenbyggare åtnjöt han internationell ryktbarhet , och an ­litades som expert ett flertal gånger utanför sitt hemland . I ett tryckt arbete om Europas kanaler omtalas Telford som "en af de största ingeniörstalan­ter i alla tider, hvilken Engl and har att tacka för sina bäst anlagda vägar, sina lifligast trafikerade kanaler och sina vackraste broar".

Sist men inte minst viktigt är hans

insats vid tillkomsten av Göta kanal. Sedan Gustav Vasas dagar hade en farled genom vårt land från Östersjön till Västerhavet varit livligt åstundad. Olika förslag till en sådan kanals sträckning hade under långa tider dis­kuterats och ett var ungefär den väg , som Göta kanal sedermera kom att gå .

Kanalen öppnades i sin hela längd för trafik 1832. Väldiga arbetsstyrkor, till stor del ur de indelta regementena , sysselsattes vid det gigantiska bygget, ibland upp till 7 000 man och när det var färdigt hade det kostat över tio miljoner riksdaler, varav staten satsat hälften. Verkets ledare , Baltzar Bogis­laus von Platen , fick inte själv uppleva sitt livsverks fullbordan utan avled år 1829.

Kungl. Maj :t uttalade en önskan att någon av de mera erfarna kanalbyg­garna i England - man tänkte därvid främst på Thomas Telford - skull e kunna förmås att taga anläggningen "i ögnasigte och sine råd och tankar derom meddela " . Tel fo rd besökte vå rt land två gånger, 1808 och 181 3, och deltog i planeringsarbetet samt förså g sedermera von Platen med ingenjörer, verkmästare , specialarbetare och ma­terial.

I slutet av april 1808 skrev von Pia­ten till Telford om sakkunnigt bistånd, och i sitt svar två månader senare meddelades att Telford skulle infinna sig i vårt land under juli månad samma

. )

år, dock under förutsättning - antagli­gen på grund av rädsla för bl a franska kapare - att han hämtades av ett engelskt eller svenskt krigsfartyg. Genom tillmötesgående av den engel­ske amiralen Saumarez, som för tillfäl­let låg i Göteborg med en eskader, hämtades Telford och hans båda as­sistenter, William Hugher och Hamil­ton Fulton , med en engelsk örlogsman från en skotsk hamn till Sverige, dit de anlände i början av augusti.

Som honorar för sin expertismed­verkan hade Telford betingat sig, för­utom rese- och dagtraktamenten, 5 guineas om dagen, dvs samma betal­ning han uppbar hemma i England för "dylika förrättningar". Han erhöll den­na summa. även om den efter svenska förhållanden ansågs fantastiskt hög.

Omedelbart efter ankomsten igångsattes under Telfords ledning på den otroligt korta tiden av 20 dagars mätning, avvägning, bestämning av slussarnas läge m m för kanalen mel­lan Vänern och Slätbaken. Därefter företog Telford i sällskap med von Pia­ten en studieresa till Södertälje, Strömsholms och Hjälmare kanaler för att närmare studera de olika arbets-

metoder som där kommit till använd­ning.

Innan Telford i oktober 1808 läm­nade vårt land överlämnade han till von Platen en redogörelse för sina iakttagelser och undersökningar. Bl a uttalade Telford att han under sin långa erfarenhet som kanalbyggare. "icke mött så stor landsträcka med lika fördelar och färre hinder för ett arbete af denna art". En avvikande uppfattning beträffande antalet slussar framlades dock av Telford. Han före ­slog 21 slussar från Vänern till Vät­tern, medan von Platen nöjde sig med endast 14 på samma sträcka. På Öst­götalinjen rekommenderade Telford 39 mot von Platens 25 slussar. Tel ­fords sakkunniga utlåtande översattes och bifogades von Platens tryckta be­rättelse, vilken framlades för ständer­na vid 1810 års riksdag och som re­sulterade i bildandet av Göta kanalbo­lag.

På von Platens begäran inspektera­de Telford kanalarbetet på sommaren 1813 och sammanfattade sina intryck i en längre berättelse, som innehöll värdefulla anvisningar för arbetets bedrivande i fortsättningen.

Thomas Telford (1757 - 1834)

HAMNARBETAREN 11

Baltzar von Platen BALTZAR VON PLATEN

Det berättas att Ti:llford hela sitt liv var en hårt arbetande man . Under sin tid i Shropshire började han sin arbets­dag redan klockan fem på morgonen och slutade dagen vid 22-tiden efter en spartansk supe på " sowens and milk" (h avregrynsgröt) . På senare dagar syns han emellertid ha ändrat sin diet en smula om man får döma av vad han och hans två medhjälpare tog med sig på den första resan t ill Sveri ­ge: 2 dussin flaskor M ade ira och Po rtvin , 3 dussin cider, sex fl ask or var dera porter, gin och konjak, tre skinkor, t he, socker, 40 kg bisquits . t unga etc. Färden to g närmare en ve eka och företogs visserligen på en örlogsman, men i alla fall. ..

Tidigt p,å våren 1822 reste von Pia­ten över till England för att konsultera Telford beträffande kanalbyqqet och för att besiktiga ett nyinköpt ångdrivet mudderverk samt skaffa en yrkeskun­nig man för dess skötsel. Under 20 års tid brevväxlade Telford och von Platen mer eller mindre regelbundet intill von Platens frånfälle 1829.

Thom as Telfords ve rksamhet va r emellertid till största delen förlagd till Skottland där han projekterade och byggde nära 2 000 km vägar, över 100-talet större och mindre broar och var ledare för ett fl ertal betydande hamnanläggningar. Han utförde ävP.n riksvägen mellan London och Hol y­head åre n 1810- 29 och Bangor­Chester 1816 - 29. Utöver detta utförde han planeringsarbetet för Great No rthern Road mellan London­Edinburgh och Lond on- Live r­pool , samt drygt 70 0 km vägar i Wales .

Telford sysslade även med en hel del experimentarbeten. Han studerade exempelvis sättningstiden för betong­gjutning under vatten . draghållfasthe­ten för järn och stål samt konstruktion av kanalpråmar m m. År 1820 blev han vald till president för den nybilda­de engelska ingenjörsvetenskapsaka­demien . Från Sverige tilldelades han, förutom guldmedaljen från kanalbola­get. även riddartecknet av Vasaorden för sina insatser vid projekteringen av Göta kan al. Han var även ledamot av Kungl. Svenska Vetenskapsa kad e­mien .

12 HAMNARBETAREN

Varför sl<all arbetarna beta1la för att l<lara landets framtid

Arbetslösheten ökar och allt fler människor upplever den otrygghet de har i sitt arbete genom inskränkningar och permitteringar. Osäkerheten för de jobb som finns tilltar. Industrins och varvens framtid är oklar.

Här i Västmanland står bruksorter­nas framtid på spel. De anställdas si­tuation på ASEA är mycket osäker. Det alltmer kärva ekonomiska läget för de breda lagren av människor i sam­hället har fått till följd att även en så stabil sektor som handeln har fått pro­blem så att även där växer årbetslös­heten.

Kommunernas ekonomi försämras; Detta innebär att den offentliga sek­torn, som under de senaste åren stått för merparten av nya arbetstillfällen ej längre har möjlighet till detta. Även här kommer takten att dämpas. Dess­utom kommer det även att innebära en sämre service för kommuninvånar­na.

I detta läge så måste kampen för jobben intensifieras. I sammanhanget är det värt att notera, att det fond­förslag som LO-SAP lagt fram knap­past kommer att bidraga till att skapa nya arbetstillfällen. Det är tveksamt om det ens bidrar till att trygga de jobb som finns. Genom att bygga upp fon­derna med medel som löntagarna skall avstå från i kommande löneförhand­lingar så kommer den dåliga köpkraf­ten att bestå. Vidare innebär det för kommunernas del att deras intäkter ej kommer att öka om inte kraftiga kommunalskattehöjningar istället kommer att tillgripas vilket skulle inne­bära ännu sämre köpkraft. Hjulen skul­le rulla allt fortare och de arbetandes situation försämras i samma takt. Både vad gäller reallön och arbetstill­fällen.

Det avgörande med förslaget är att kapitalägarnas makt kommer att be­stå. Läget som råder idag kommer att fortbestå . Fler jobb kommer att ratio­naliseras bort. Företagens utlandsin­vesteringar kommer att fortsätta. Det­ta helt enligt de riktlinjer som gäller i dagens samhälle: vinster istället för allas rätt till arbete.

En riktigare väg att bygga upp fon­derna vore att ta av förmögenheterna och aktieutdelningarna istället för att arbetarna skall avstå från delar av sina rättmätiga lönekrav.

Det stöd som samhället idag åtagit sig för att bereda människor möjlighet att genom en meningsfull sysselsätt­ning beredas tillfälle till utbildning eller

DEBATT FORUM

olika former av beredskapsjobb är en­ligt min mening helt berättigad och nödvändig. Däremot ifrågasätter man om det skall utgå stöd för bered­skapsarbete i verksamheter där det finns reella arbetstillfällen.

Jag tänker på det statsbidrag som utgår med 1 5 kr/timma och bered­skapsarbetande ungdom i åldern mel­lan 1 8-20 år. Västerås Stuveri har ansökt om och fått detta beviljat för 8 ungdomar. I texten till tillämpningen står bl.a. följande: "Beredskapsarbe­tena syftar till att ge sysselsättning utöver vad som eljest skulle ha kom­mit till stånd."

I en hamn som Västerås där det inte funnits någon känning av lågkon­junkturen utan trafiken har varit bra. Mycket extraarbetare används kon­tinuerligt och en stor del av dessa har arbetat i hamnen i många år och för­sörjer sig och sina familjer på detta.

Stuveriet har nu tänkt sig att använda de 8 beredskapsarbetarna som de blivit beviljade av länsar­betsnämnden efter det att de ordinarie arbetarna blivit uttagna till arbete men före extraarbetarna. Detta kommer att innebära att 8 stycken extraarbetare blir utan arbete. I princip utbyts en arbetslös mot en annan. Detta förfa ­rande skapar inga som helst nya ar­b~tstillfällen. Jaq anser att d~tta är ytterst spekulativt ifrån stuveriets sida . Det är orimligt att skattebetalarnas pengar stoppas direkt i ett privat före­tags ficka.

Däremot vore det bra om Stuveriet skulle utnyttja beredskapsarbetarna efter det att de extra fått sig arbete till­delat. Det är angeläget att arbetena i största möjliga utsträckning också kommer att leda till en fast tjänst. Att dessa ungdomar får utföra ett me­ningsfullt arbete är viktigt för att de när de är unga får en inblick i arbetsli­vet. Dels för att det rent allmänt är förnedrande av samhället att ej kunna se till att det finns arbete till alla.

Företagen måste också inse att de har ett socialt åtagande när de söker bidrag och inte bara vara ute efter billig arbetskraft. Vilket enligt mitt förmenande det kommer att innebära om Stuveriet kommer att kunna ut­nyttja beredskapsarbetarna såsom de tänkt sig .

ALLAS RÄTITILLARBETE

JAN-CHRISTER WESTERGREN

Trygghetsskydd för förtroendem ·· Detta är en fråga som är av spe­

ciellt intresse för vårt förbund och dess medlemmar.. Inträffade incidenter påskyndar tankeg,'.mgarna i denna riktning sedan våra parallellorganisa­tioner valt .att starta en form av förgö­relseoffensiv mot vår räh att få före­träda vår egen fackliga organisation.

Att man hos våra antagonister valt att utöva former för personprickning med specialinriktning på fackliga lo­kala företrädare är smutsiga tendenser som bör uppmärksammas.

I medvetandet om att vårt förbund står utan det juridiska skyddet, som de själva åtnjuter (vi missunnar dem det inte) har angriparna ansett sig mora­liskt befriade från rättbegrepp. En i sanningen underlig tolkning av demo­kratin. Speciell i ett land med inbygg-

da ambitioner att vilja bli betraktad som representanter för en rättstat.

Med förvåning nödgas vi konstatera med vilken iver och glädje vissa press­medier sammanstrålar med våra be­lackare. De har rent ?V fallit pladask inför ogrundade partolkningar, och plockargu mentering.

Om vårt förbunds rätt att driva fack­lig verksamhet och vad därmed följer befattar man sig från sensationsmaka­re föga och ringa . Detta till trots att denna rätt finns inskriven i lag. Vad som dessutom är ytterst märkligt är att dess pennans Riddare inte är ove­tande om planangreppen, som nu senast i Göteborg. Där en facklig motståndare passade på med att framföra sin redan planerade metodik med spetsen riktad mot Hamnarbetarförbundet Gbg-avdel-

ning med avsikt att hindra fria fack­föreningsrätten.

Förr har vi alltid fått veta att tidning­arnas journalister är ett livsbehov för att bevaka att rättsförhållanden upprätthål­les. Vi skall medge detta, så var det en gång när vårt förbund låg i sin linda och när rädsla inte fanns. Tiden har verkat. Aktioner och vidsynthet har fått nam­sko- och pennorna är försiktigare. Vi förstår. Men för fan, det rör sig om oför­rätter, kränkning av gravt allvarligt slag.

Vi står ensamma att försvara en fack­lig landvinning. Mot sådana förhållander kämpar våra fackligt förtroendevalda i alla Sv Hamnarbetarförbundets lokal-av­delningar. Svårigheterna är speciellt märkbara i de hamnar med delad or­ganisations tillhörighet. Omtankar och seriöst handlande omstöpes i våra anta-

I årsmöte I KARLSHAMN

Redan den 18 mars höll avde lning­en i Karlshamn sitt årsmöte. Det sked­de under god tillslutning av medlem­mar. Man hade också gäster från intil­liggande hamnarbetaravdelningar.

gpnisters munnar till provokation och il­lasinne. Nålsticken och omdömes yttringarna har varit otaliga, långt innan mullvaderiet nådde sin kulmen i Gbg.

Erfarenhet från sammankomster med lokalavdelningarna vittnar om vad som föregått och försiggår och finns uppteck­nade i protokoll.

Kategorier som förhandlingsdeligera­de och skyddsombud har varit lämpliga mål för våra motståndare att spy sin iro­ni och galla på, men märkvärdigt nog har vi alla tålt frätan. Hade metodiken berört LO anslutna organisationer hade det säkert höjts ramaskrin av oanad styrka.

Men rör det sig om en grupp själv­ständiga hamnarbetare som utestängts på grund av egna meningsuppfattningar och som man dessutom förmenar rätten att verka och företräda åsikter, ja, då är tystnaden gravlik.

Detta kan ingen vettig människa finna sig i och helt naturligt inte medlemmarna i Sv Hamnarbetarförbundet. Vi kommer därför att kämpa vidare i våra otrygga och utsatta förhållanden tills det vi lyc­kats ernå mänskliga rättigheter i ordets rätta bemärkelse.

Vad är då att främst tänka på? Jo, det är att skapa trygghet mot övergrepp och illvilliga påhopp på våra fackligt förtro­endevalda. Kanske i nuvarande stund med någon form av personförsäkring som kan hålla de drabbade skadelösa.

Helt klart är att detta inte är någon önskvärd lösning och högst ovärdigt en fackligt kämpande organisation. Men i dagens läge med alla sina skumraskme­toder med tendenser till kriminell anstryk ning får förslaget betraktas som en ren självbevarelse drift.

Därför skall man inte göra avkall på sina fackliga solidaritetsyttringar i form av mannifestationer med allvarsin­riktning. Förslaget, som ovan angives, får på inget vis uppfattas som ett alterna­tiv till kompromiss. Solidaritets yttringar är inget eget påfund utan resultat av lid­na oförrätter som alltid framskapas ge­nom ren maktutövning och prestige

Provokatörerna finns inte hos oss. De finns bland våra motparter. Ofta bland intressen som vill riskera kapital som de själva slipper att ha utlägg för. Liksom våra företrädare, de fackliga pionjärer­na, får vi bereda oss på allehanda upp­tåg. Därför är tanken om personskydd ingen orealistisk tanke som kan viftas bort. Tag förslaget i övervägande.

MAGNUS

HAMNARBETAREN 13

Vid årsfesten efter årsmötet i Karlshamn fann fotografen den här grup­pen medlemmar, vilka roade sig tappert vid motet. Fr V Arne Svensson, R Håkansson, SonnyJohansson, Egon Strömberg, och Gösta Johansson.

Några större ärenden utöver de sedvanliga årsmötesvalen hade man inte denna gång eftersom årsfesten skulle hållas efter själva mötet.

Arne Svensson omvaldes till ord­förande och styrelsen har i övrigt föl­jande sammansättning : Sonny Jo­hansson , kassör, Manfred Nilsson, sekreterare, Kenneth Rooth, vice ord­förande sa mt Helge Olsson, Ivar Sjö-sten och Lars Åke Svensson. Revisorer: Lars Haraldsson och Sixten Ohlsson.

PITEÅ

Avdelningen i Piteå har bytt ord­förande. Efter 18 å r vid rodret i avdel­ningen har Olle Dahlberg lämnat över - och det gjorde han till sin son . Det blir alltså vaktavlösning i rakt nedsti­gande led . Naturligtvis blev den avgå­ende fackveteranen avtackad med blommor och hyllad för sin långa gär­ning i det fackliga arbetet.

Mötet hölls utan att det fanns några stora saker i övrigt på dagordningen . Man konstaterar att arbetstillgången blivit den väntade, men att den årliga ökningen av vinterarbetena inte varit så omfattande som förr om åren.

Den festliga delen har man sparat till ett senare tillfälle. Förutom ord­förande så blev det ytterligare ett nytt namn i styrelsen. Det var Bo Nyman som gick in på den platsen .

Styrelsen har följande sammansätt­ning : Henning Dahlberg, ordförande, Lennart Lundman, vice ordförande, Arne Skog, sekreterare samt Erling Gustafsson, Gottfrid Lundström, Peter Söderlund och Bo Nyman.

Till huvudskyddsombud utsågs Arne Svensson och i övrigt valdes Arne Svensson (båda har samma namn), Rolf Isaksson , Ejnar Ottoson och Manfred Nilsson .

Efteråt hade medlemmarnas damer inbjudits till ett gemensamt samkväm och dit hade också gäster från de intill ­liggande avdelningarna anlänt. Gläd­jen stod i högsätet under årsfesten och det blev en trivsam samvaro som slöt först långt in på nattimmarna .

Till huvudskyddsombud utsågs Bo Nyman och övriga skyddsombud blev Henning Dahlberg, Bo Bergström, Peter Söderlund och Roland Johans­son .

14 HAMNARBETAREN

I årsmöte I Kalix

Det blev ordförandeskifte då avdel­ningen i Kalix samlades till årsmöte.

Mångårige ordföranden Yngve Sand­berg avgick nämligen och ersattes av Yngve Strömbäck. I övrigt blev det omval och det betyder att styrelsen då består av : Yngve Strömbäck, ordföran­de, Aron Johansson, kassör, Artur Lind, sekreterare, samt Karl Axel Ek och Algot Karlsson. Revisor : Torsten Holmström.

Skyddsombud: Yngve Strömbäck, Artur Lind och Karl Axel Ek och Algot Karlsson. Revisor : Torsten Holmström.

Skyddsombud: Yngve Strömbäck, Artur Lind och Karl Axel Ek.

Avdelningen har aktualiserat frågan om uppmuddring av farleden till Karls­borg. Ett projekt som var aktuellt för några år sedan men som då föll efter­som ASSI inte visade sig vara riktigt intresserad. Nu beslöt avdelningen att åter ta upp frågan . Något måste näm­ligen göras för att rädda de fåtaliga arbetstillfällena i området. Missar man Karlsborgshamnen så blir det heller inte skeppningar över Seskarö och Töre . Det betyder i det längre perspek­tivet att underlaget för hamnarbetet försvinner helt och att vare sig lotsar eller mäklare har chans att överleva .

Avdelningens medlemmar hoppas nu att AMS skall ställa medel till förfo­gande för arbetena. Då man senast diskuterade projektet fanns en kost­nadsberäkning på 3 mi ljoner, men den summan måste troligen fördubblas med den prisökning som skett de se­naste åren.

Halmstad

Årsmötet i Halmstad besöktes av nära fyrtio medlemmar och det betyd­de att nästan hä lften av de organisera­de hamnarbetarna fanns på plats. Mötet försiggick utan några hetare diskussioner utan allt gick snabbt och väloljat.

Styrelsen omvaldes i sin helhet och har följande sammansättning: Erik Andersson,. ordförande, Lennart Lars­son, kassör, Sven Olov Mårtensson, sekreterare samt Stig Ledel och Leif Karlsson.

Revisorer: Oskar Eliasson, Hans Johansson och Arne Vestgard-Niel­sen .

Skyddsombud: Oskar Eliasson, Erik Andersson, Stig Ledel, Georg Laos, Sven Ingvar Andersson, Hans Johans­son, Erik Bergman, Boris Andersson, Jorma Persson, Benny Johansson och Sven Olov Mårtensson .

Efter årsmötet samlades man till en fest där även damerna fanns medbjud­na. Det blev totalt 80-talet deltagare som hade trevligt till en bra bit in på småtimmarna.

Luleå

Vid årsmötet i Luleå kom man att diskutera frågan om den framtida verksamheten i hamnen. Detta efter­som det förelegat diskussioner om bildandet av ett särskilt terminalbolag. Eftersom de diskussionerna ännu be­finner sig i ett inledande skede så kun­de något närmare beslut om avdel­ningens ställningstagande inte fattas vid mötet. Man uttalade sig dock för att till varje pris få behålla arbetena i hamnen och inte gå med på att överlå­ta dessa till andra grupper av arbetsta­gare.

Årsmötet konstaterade även att de svikna förhoppningarna om Stålverk 80 också drabbat hamnarbetarna negativt . Man hade räknat med en kol­import om miljontals ton men det hela 'stannade förra året på betydligt under en miljon ton .

Vid mötet deltog förbundsordföran­den Olle Wickström, som också stan­nade kvar vid den efterföljande festlig­heten. Där deltog även representanter för förmän i arbetet samt företaget. Stämningen var hela kvällen på topp och den trivsamma samvaron utgjorde ett trevligt avslutande på tidigare hål­let möte där man bland annat företog årsmötesvalen.

Dessa gav till resultat att styrelsen behåller sammansättningen: Vilhelm Hedin, ordförande, Bertil Larsson kas­sör, Östen Augustsson, sekret~rare, Ivar Johansson samt Signar Isaksson.

Revisorer: Harald Landström och Alf Lundström.

Skyddsombud : Vilhelm Hedin, hu­vudskyddsombud, samt Bertil Larsson, Ivar Johansson, Henning Larsson, Göte Nyberg, Roger Rudström, Yngve Karlsson och Harald Landström.

Holmsund

Avdelningen i Holmsund hade på sitt årsmöte en intensiv diskussion om den nya semestern. Där gavs informa­tion om vad den nya bestämmelsen kan tänkas få för inverkan på semes­terperioderna under kommande år. För innevarande år har en överenskom­melse redan skett beträffande semes­terns förläggning . Den läggs under två 4-veckorsperioder med början efter midsommar. Uppgörelsen innebär att detta års semester betraktas som ett provår för att man sedan skall utvärde­ra hur det hela faller ut för medlem­marna och företaget.

Lars Sundström gästade årsmötet och gav i ett intressant anförande in­formation om M BL-lagens bestäm­melser och tillämpning. Hans klara framställning uppskattades livligt av deltagarna.

Styrelsen omvaldes i sin helhet och har följande sammansättning: Gösta Nilsson, ordförande, Göran Holmlund, kassör, Leif Eriksson, sekreterare, Olle Noreus, Kenneth Johansson, Tor Lun­din och Kjell Wallin.

Revisorer : Arne Sehlstedt, Rune Häggström och David Eriksson.

Skyddsombud: Tor Lundin, huvud­skyddsombud, samt Gunnar Boström Lars Olov Holm, Rune Häggström: Lars Erik Johansson, Tore Lindgren, Gösta Nilsson, Mirjam Noreus, Henry Thunberg, Staffan Tjernström och Arne Sehlstedt.

Söderhamn

Vid årsmötet med avdelningen i Söderhamn konstaterades med stor tillfredsställelse att tillkomsten av den nya flislossningshamnen i Orrskär be­tytt en hel .~el för sysselsättningen inom kåren. Aven i övrigt har den nya hamnens tillkomst skapat arbetstillfäl­len för bl a ungdomar i orten. Årsmö­tesdeltagarna diskuterade en del kring den nya hamnen och det uttalades många positiva tongångar för dess till­komst.

Årsmötet omvalde de flesta i styrel­sen och den har nu följande samman­sättning : Olov Sahlin (omvald för 2 år), ordförande Kjell Magnusson, kassör, Lars Landen, sekreterare, samt Ingvar Andersson och Sven Erik Redin . Supp­leanter: Sven Söderström och Rolf Hall kvist.

Revisorer: Stig Ferner och Enar Sundkvist.

Huvudskyddsombud: Stellan An­dersson samt som skyddsombud Olov Sahlin och Ingvar Andersson. Till före­tagsnämnd utsågs Olov Sahlin, Lars Landen och Kjell Magnusson.

Sundsvall

Årsmötet i Sundsvall präglades av stor enighet bland deltagarna och för­handlingarna klarades också snabbt.

Diskussionsfrågan denna gång utgjor­des av problem kring lossning av skogsgö,dsel, som blivit en nyhet i hamnen. En del av hamnarbetarna har fått irritationer och problem efter att ha hanterat gödseln, men i anvisningar från myndigheter klassas varan inte som något gift.

Valen utföll sålunda : Gunnar Dufva, ordförande,, Lars Erik Qvick, kassör, Markku Joutsen, sekreterare samt Harry Eriksson och Vayne Svensson . Studieledare: Axel Martinsson .

Huvudskyddsombud: Henni Vinsten och Ture Johansson

Revisorer : Lennart Holmström, Krister Qvick och Nils Karlsson .

Valberedningskommitte: Rolf Nor­berg, Rune Björkqvist, Holger Nordler och Harry Eriksson.

Födelse dagar

50år

BERTIL KROON Kapellvägen 5 261 39 Landskrona Född 19 april 1928

LENNART LENNV AL Sommarvädersgatan 8 417 33 Göteborg Född 19 april 1928

BOULLMAN Kungsvägen 7 G 446 00 Älv ängen Född 19 april 1928

GUNNAR HOLMGREN Trädgårdsgatan 5 613 00 Oxelösund Född 21 april 1928

SVEN ANDERSSON Karlfeldtsgatan 27 C 722 22 Västerås Född 23 april 1928

GUDMUND KOi'IJ"GLER Langströmsgatan 2 C 417 25 Göteborg Född 24 april 1928

JIMMY PEDERSSEN Svarvaregatan I 913 00 Holmsund Född I juni 1928

GUNNAR WESTER Box 5507 950 40 Töre Född 14 juni 1928

KAJ SVENSSON Korsa Näs 370 15 Johannishus

Född 18 juni 1928

&Oår

HARALD HÖGLIN Jakobsdalsgatan 6 B 852 41 Sundsvall Född 22 april 1918

EINAR LUNDSTRÖM Hortlaxvägen 38 940 10 Hortlax Född4maj 1918

BROREDIN Kasamark 890 35 Husum Född JO maj 1918

GUNNAR KARLSSON Trädgårdsgatan 3 613 00 Oxelösund Född 13 maj 1918

GERT CHARLES STAFLUND Troll vägen 119 4 7 Sollentuna Född 21 maj 1918

OLOFVESTIN Lunne 890 31 Arnäsvall Född 5 juni 1918

GUSTAV HELMER JOHANS­SON Estlandsgatan 2 D 417 11 Göteborg Född 12juni 1918

65år

TORSTEN BERNDTSSON Akkas gata 14 422 48 Hisings Backa Född 22 april 1913

HJALMAR FROOM Smalvägen 8 A 435 00 Mölnlycke Född 6 maj 1913

Grattis ÅKEWIKLUND Pl288 940 10 Hortlax Född 8 maj 1913

AR VID JOHANSSON Laxviksvägen 305 90 Halmstad Född 14 maj 1913

SIGFRID LUNDSTRÖM Lönnvägen 12 940 I 0 Hortlax Född 17 maj 1913

KARL G HJÄRPE Liljeormsgatan 31 162 32 Vällingby Född 27 maj 1913

YNGVE SANDBERG 950 56 Korpikå Född 3 juni 1913

SVEN ENKVIST 950 30 Råneå Född4juni 1913

ARON JOHANSSON Box 182 950 55 Sangis Född 18juni 1913

HAMNARBETAREN 15

70år

EINAR OLSSOJ.'IJ" Box 120 872 00 Kramfors Född 12 maj 1908

ERIK F THURELL Rostockväg 5 180 10 Enebyberg Född 17 maj 1908

BROR ERIK HULTMAN Torbjörn Klockares gata I tr 113 30 Stockholm Född 18 maj 1908

C.G.H. ANDERSSON Malmgårdsväg 28 III 116 38 Stockholm Född 4 juni 1908

EDGARD SANDBERG 950 55 Sangis Född 6juni 1908

75 år

TEODOR KÄLLBERG Vasagatan 17 852 53 Sundsvall Född 29 april 1903

OSCAR SÖDERQVIST Gimovägen 26 740 73 Hargshamn Född 11 maj 1903

JOHN R ÅKERSTRÖM Långholmsgatan 7 I ög 117 33 Stockholm ' Född 12 maj 1903

EMIL OLSSON Domarevägen 18 902 52 Umeå Född 21 maj 1903

NILS G ANDERSSON Ploggatan 20 NB. 116 34 Stockholm Född 25 maj 1903

VALDEMAR SANDBERG 950 55 Sangis Född 28 juni 1903

HUGO ANDERSSON Brolinsväg 10 C 826 00 Söderhamn Född 10 juni 1903

80år

OSKAR LEMBERG Vågbrovägen 26 C 820 31 Norrala Född 28 maj 1898

85år

FOLKE JOHANSSON Hilstavägen I 852 42 Sundsvall Född 2 maj 1883

,,,;:;~ ~,. ,

/>,,;;:;;::: /," - - · ~..... ....~.fk-= -~;.,.,.'

Oljemålning av Solwei Stampe. Lossning av kaffesäckar i Lindholmen.

REALISTISKA HAMNARBETARBILDER

I det här numret visar vi ånyo ett prov på den realistiska bild­konst som Solwei och Knud Stampe visar sig vara i besitt­ning av. Den här bilden visar stuveriarbetare i arbete i ett lastrum. Det tunga arbetet märks i ansiktsuttrycken och

många bedömare känner sä­kert igen situationen.

Bilden ingår i den utställning, som under två år skall vandra runt i landet och i några andra länder. Kritiken har hittills varit översvallande och intresset för konstverken mycket stort. Tur-

nen skall inte vara slut förrän en bit in på 1980.

Motivet är utfört i Olja av Solwei Stampe. Lossning av kaffesäckar Lindholmen, är konstnärens eget namn på konstverket.