HISTORISKA INSTITUTIONEN

“En brav soldat vill jag ha”

Uppvaktning och äktenskapsmönster i det tidigmoderna Sverige

Masteruppsats ht 2017 Författare: Jakob Odelstad Handledare: Henrik Ågren Seminarieledare: Jonas Lindström Ventileringsdatum: 21/09 2017

~ 1 ~

Abstract

This thesis explores the customs of courtship and marriage patterns in early modern Sweden.

Earlier research has largely been divided on how much power the women had in deciding who

they should marry. The main aim of the thesis is to analyse how much power the early modern

women in Sweden had to pick their husbands out of free choice and secondly to analyse the

different courtship rituals that were in effect at the time.

The main theories used is the theory of a gender system that consists of a number of gender

contracts, formulated by Yvonne Hirdman, which decides how men and women are supposed to

interact on one another. The main method used is to analyse dairies and autobiographys by

women from 1600-1800. The material has been selected from a bibliography by Christina Sjöblad

and Eva Haettner from the early 1990s.

One of the main findings of this thesis is that during the early-modern period, there was a huge

gap in what women had the legal right to do and what was considered acceptable behaviour by

the society. The material shows that women had the legal right to marry almost whoever the

pleased including noblewomen marrying a priest. However the material also shows that women

were often pressed by their families and relatives to get married. Sometimes to a specific man and

other times just to anyone suitable. Families and relatives could even go so far as to use

emotional blackmail to get the marriage done. However at the same some families seem to

generally have wanted their daughter to marry for love, just as long as it was to a suitable man.

The courtship rituals seem to have been somewhat different. Some engagements were taking

place shortly after the two spouses met. Others had a period of a few month of courting before

engagement and a few were even courting in secret. Contrary to a lot of earlier research women

and men were often able to meet in private without any supervision even as early as in the 17th

century. It is not clear though how common practise that was and how easy it was to do.

The women in the source material tell us a lot of things they wanted from a man. Some wanted

a man that was a soldier, others simply wanted somebody who did not make a fool out of

himself, somebody good looking or somebody who loved them back, but the reason most

mentioned is the man’s religious awakening. Clearly, a religious woman was firstly looking for

somebody who shared her religious awakening and that wish could go so far as to them actually

going against their whole family or marrying a much older stranger compared to a younger friend

just to marry a man with the same religious conviction.

~ 2 ~

Innehåll

Abstract ..................................................................................................................................................... 1

Inledning ........................................................................................................................................................ 3

1. Syfte och frågeställningar .................................................................................................................... 5

2. Urval och avgränsning ......................................................................................................................... 7

3. Metod och teori .................................................................................................................................... 9

4.1 Historieforskning och fallstudier..................................................................................................... 9

4.2 Genussystemet ................................................................................................................................. 10

4.3 Fyrstegsteorin ................................................................................................................................... 13

4.4 Dagböcker som historiska källor ................................................................................................... 14

4.5 Självbiografier som historiska källor ............................................................................................. 15

5. Tidigare forskning .............................................................................................................................. 20

5.1 Uppvaktning och äktenskap .......................................................................................................... 20

5.2 Det europeiska äktenskapsmönstret ............................................................................................. 22

5.3 Uppvaktning i den nya världen ...................................................................................................... 23

5.4 Sammanfattning av forskningsläget .............................................................................................. 24

6. Historisk bakgrund ................................................................................................................................ 25

6.1 Kvinnans ställning i det tidigmoderna Sverige ............................................................................ 25

6.2 Herrnhutiska väckelserörelsen i Sverige ....................................................................................... 27

7. Källmaterialet ...................................................................................................................................... 30

8. Familjens och släktens kontroll över äktenskapsvalet ...................................................................... 37

8.1 Äktenskap efter släktens vilja......................................................................................................... 37

8.2 Äktenskap efter eget val ................................................................................................................. 43

8.3 Sammanfattning kapitel sju och åtta ............................................................................................. 50

9. Uppvaktningsmönster ....................................................................................................................... 52

9.1 Äktenskap utan uppvaktning ......................................................................................................... 52

9.2 Uppvaktning på tu man hand ........................................................................................................ 54

9.3 Sammanfattning kapitel nio ........................................................................................................... 59

10. Sökandet efter den rätte ................................................................................................................ 60

10.1 Genomgång av källmaterialet ...................................................................................................... 60

10.2 Sammanfattning kapitel tio .......................................................................................................... 64

11. Sammanfattande diskussion ......................................................................................................... 65

12. Källor och litteratur ....................................................................................................................... 67

Otryckta källor: ....................................................................................................................................... 67

Tryckta källor: ......................................................................................................................................... 67

Litteratur:................................................................................................................................................. 67

13. Appendix ......................................................................................................................................... 69

~ 3 ~

Inledning

Män på min faders enständiga begäran, och för att intet wara honom olydig, blef jag mig för andra gången i äktenskap den 14 september 1761 mäd min nu warande kiära maka…1

Dessa ord skrevs av Christina Margareta Rudbeck när hon författade sin självbiografi på 1770-talet.

Hennes make nämns överhuvudtaget inte tidigare i självbiografin, Christina verkar heller inte känna

så starkt för sin make utan betonar att hon ingick äktenskapet för att inte vara olydig mot sin far.

Dagens moderna västerländska samhälle med en datingkultur som inbegriper nattklubbar,

onlinedating och flera sexpartners skulle troligtvis ha tett sig fullständigt främmande för kvinnor

från den tidigmoderna perioden som Christina Rudbeck. Frågan är om det verkligen tillhörde det

normala under denna tidsperiod att kvinnor helt sonika gick med på att giftas bort med en man de

knappt kände för att deras föräldrar ville det. I en sådan kultur var traditionell uppvaktning mellan

kvinna och man knappast nödvändig, det räckte ju för mannen att få föräldrarnas till den gillande.

Om det däremot var vanligt förekommande att även kvinnans egen åsikt togs i beaktande så

förekom också rimligtvis någon form av uppvaktning där mannen försökte få med sin tilltänkta fru

på idén om äktenskap.

Alltsedan kristendomens införande i Sverige och i synnerhet efter reformationen så var all from

av sexuellt umgänge före äktenskap ett brott. Om båda parterna var ogifta så kallades det

”lönskaläge” och straffades i regel med böter. Om någondera partern var gift så var straffen ännu

hårdare, ibland till och med dödstraff.2 Följaktligen så var i princip all typ av möten som vi idag

skulle kalla för ”dating” mellan man och kvinna under tidigmodern tid inriktade mot äktenskapet

som slutmål. Att kalla den typen av möten för ”dating” är emellertid missvisande eftersom det

ordet är så influerat av vår nuvarande kultur och det var med alla sannolikhet också ett ord som

var okänt för den tidigmoderna människan. När man tittar på den forskning som finns på engelska

om processen som ledde fram till ett äktenskap så används nästan uteslutande ordet ”Courtship”.3

Detta engelska ord brukar vanligtvis på svenska översättas med ”uppvaktning.”4 Detta ord kommer

jag sålunda att använda mig flitigt av i uppsatsen och det avser inte användas om de fall där slutmålet

för relationen var tillfälliga förbindelser utan den definition jag avser använda om ordet är den

1 Christina Margareta Rudbäck Levnadslopp, Evangeliska brödraförsamlingens arkiv kapsel 93 2 Gudrun Andersson, Tingets kvinnor och män, Uppsala 1998 s. 184-185 3 Ellen Rothman, Hands and heart, a history of courtship in America 1984 s. 1, JenniferPhegley, Courtship and marriage in victorian England s. 1 4 http://www.wordreference.com/ensv/courtship (hämtad 4/1 2016 23:34)

~ 4 ~

process som börjar med kommunikation mellan en man och en kvinna i brevform och/eller genom

möten med slutmålet att ingå äktenskap fram tills antingen äktenskap ingås eller att

äktenskapsplanerna försvinner av någon anledning.

Många skulle nog hävda att uppvaktning under tidigmodern tid, i synnerhet bland de högre

stånden, endast handlade om kontakter mellan föräldrarna där klass och ekonomiska

förutsättningar var det viktigaste. Men rimligtvis så är det sällan som en uppvaktande man

uttryckligen skriver att han avser gifta sig för pengar eller status. Ofta förutsätts det också att det

alltid är mannen som uppvaktar på eget initiativ. För att en mer komplett bild av hur dåtidens

uppvaktning och giftermål gick till, planerades och motiverades är det dags att vi vänder oss till den

part som uppvaktningen var riktat mot. Till kvinnorna själva.

~ 5 ~

1. Syfte och frågeställningar

Målet med uppsatsen är att närma mig uppvaktningsprocessen från ett nytt perspektiv. Som så ofta

i historieskrivningen så förminskas eller förtigs ofta det kvinnliga perspektivet. Historieskrivningen

är oftast bra på att nämna giftermål som led i en mans karriär eller livshistoria. Om det talas om

bakgrunden till giftermålet så talas det i regel om eventuella förhinder som någon av parternas

föräldrar eller släktingar tog upp. Det är ovanligt med berättelser från huvudkaraktärernas möten

med varandra och det är synnerligen ovanligt att vi får del av sådana berättelser ur kvinnans

perspektiv, i synnerhet i den akademiska historieskrivningen.

Genomgångar av hur uppvaktningen gestaltas genom historien finns det istället gott om i olika

artiklar som inte utgör ett akademiskt arbete utan snarare populärhistoriskt. Det verkar alltså finnas

ett relativt stort allmänintresse för hur uppvaktning gått till men ett smalare forskarintresse. Det

finns enligt mig främst dessa tre orsaker till att forskning kring uppvaktandes historia är ett relevant

forskningsområde om man vill ha en djupare förståelse för historien:

För det första så ger det en unik inblick kvinnors livsförutsättningar. Kvinnan under

tidigmodern tid var nästan totalt beroende av sin man. Hon kunde endast ha sexuellt samliv

med honom och förväntades lyda under honom precis som hon tidigare lytt under sin far.

I praktiken hela kvinnans liv kom alltså att formas efter vilken man hon gifte sig med. Att

undersöka vilka möjligheter kvinnor hade att påverka vem hon gifte sig med, under vilka

förespeglingar hon gick in i äktenskapet och huruvida förväntningarna under

uppvaktningen stod sig är därför av högsta vikt för att få en förståelse för kvinnors

möjligheter att forma sina egna liv. Eftersom kvinnor i allmänhet utgjort hälften av

befolkningen borde det vara en självklarhet för varje historiker att i en beskrivning av olika

historiska perioder också ta upp kvinnornas situation.

Det andra skälet är att studiet om uppvaktning kan ge en unik inblick i dåtidens syn på

manligt och kvinnligt beteende. Vad som betraktas som manliga och kvinnliga attribut

respektive beteenden är något som diskuteras flitigt idag. En analys av dåtidens

uppvaktningsprocess kan ge en klarare bild av hur respektive kön förväntades att bete sig i

dåtidens samhälle och vilka beteenden som ansågs vara manliga respektive kvinnliga.

När man som forskare studerar förhandlingar som ledde fram till ett äktenskap ska man

heller inte glömma att äktenskapet vi den tidpunkten kunde leda till stora politiska följder

inte bara för de närmast inblandade parterna utan även för släkter och ibland även för hela

stater. Att forska kring kvinnors möjlighet att påverka sitt val av äktenskapspartner är därför

~ 6 ~

också ett sätt att se hur mycket inflytande kvinnor kan ha haft på politiken, i alla fall om vi

talar om de verkligt mäktiga släkternas äktenskap.

Jag har två huvudsyften med uppsatsen och dessa är att, undersöka vilken makt kvinnor i det

tidigmoderna Sverige hade att påverka sitt val av äktenskapspartner samt ge en bild av hur och på vilket sätt

uppvaktning, det vill säga processen från första kontakten till äktenskap mellan två parter gick till och under vilka

normer den genomfördes.

För att besvara syftet så ställer jag mig följande frågeställningar:

Vilken roll spelade en tidigmodern svensk kvinnas familj och släkt vid valet av

äktenskapspartner? Hur stor påverkan vid valet av äktenskapspartner hade de och hur stora

var möjligheterna för kvinnan att gå emot deras önskemål?

Ansågs det normalt och riktigt att en kvinna valde sin make själv så länge han passade in

ståndsmässigt?

Ungefär hur lång tid från möte till förlovning (om ens någon tid alls) ansågs vara normalt

förfarande?

Hur skedde uppvaktningen, alltså perioden mellan första mötet och förlovningen rent

praktiskt, under vilka former möttes man och hur umgicks man?

Vad letade den tidigmoderna kvinnan efter hos en blivande man? Utseende? Börd? Stark

religiositet eller något annat?

För att besvara ovanstående frågor så kommer jag att använda mig av en huvudsakligen kvalitativ

metod, att studera dagböcker och självbiografier av kvinnor som berör det aktuella ämnet. Detta

har sin förklaring i att det med en kvantitativ studie blir väldigt svårt att besvara frågeställningarna.

Det man rent kvantitativt skulle kunna titta på är exempelvis antalet barn födda utom äktenskapet,

ålder hos parterna som ingår äktenskap och liknande frågor. Men för att kunna besvara de mer

djupa frågeställningarna behöver vi höra parternas egna ord och i synnerhet kvinnornas berättelser,

då kvinnor i historien ofta har haft svårt att få komma till tals jämfört med männen.

~ 7 ~

2. Urval och avgränsning

I sökandet efter självbiografier och dagböcker har jag främst använt mig av bibliografin Kvinnors

självbiografier och dagböcker i Sverige 1650-1989 av Eva Haettner, Lisbeth Larsson och Christina

Sjöblad. Författarna har gjort en genomsökning av arkiven i Sverige i jakt på dagböcker och

självbiografier från kvinnor och bibliografin omfattar 216 otryckta dagböcker och 120 stycken

otryckta självbiografier.5 Det finns 597 tryckta skrifter varav 60 är dagböcker, resten självbiografier.6

Som synes så är materialet otroligt omfattande vilket betyder att det måste avgränsas en del. Den

första avgränsningen är tidsperioden. Bibliografin sträcker sig ända till 1989. I den här uppsatsen

har jag valt att enbart fokusera på den tidigmoderna perioden. När denna period avslutas råder det

viss oenighet om. I den här uppsatsen har jag för enkelhetens skull valt att sätta gränsen för

undersökningen vid år 1800. Undersökningen omfattar därmed exakt två hundra år, 1600-1800. I

det fallet att en kvinnas dagbok eller självbiografi utspelar sig både före och efter år 1800 så har jag

valt att dra en gräns vid hennes senaste giftermål. Har hon gift sig efter år 1800 så finns hon inte

med eftersom uppvaktningsprocessen, så vida den inte pågått under flera års tid vilket jag finner

osannolikt, inte hör till den tidigmoderna perioden. Eventuella skrifter av kvinnor som existerade

före år 1600 finns inte heller med även om de sannolikt var väldigt få till antalet i den mån de alls

finns bevarade.

En andra avgränsning är att jag enbart valt att granska kvinnor som gifte sig någon gång under

livet. Detta är naturligt eftersom den uppvaktningsprocess som uppsatsen främst granskar är den

som ledde fram till giftermål, inte den som ledde till tillfälliga förbindelser. En tredje avgränsning

rör kvinnor av kunglig börd. Jag har medvetet valt att inte ta med exempelvis Karl XIII’s hustrus

dagböcker eller de som författats av någon prinsessa. Jag anser att drottningars och prinsessors

villkor kring uppvaktning och giftermål sannolikt skilde sig så pass mycket från det stora flertalet

att de resultat man eventuellt kan komma fram till blir väldigt svåra att sätta in i ett större

sammanhang.

Slutligen så kommer en avgränsning göras beträffande källmaterialets relevans. Under den

tidigmoderna perioden skedde en utveckling från släktböcker och enkla anteckningsböcker till

texter med mer detaljerade och känslomässiga kommentarer som vi idag förknippar dagboken

med.7 En del av materialet i Haettners och Sjöblads bibliografi är mera släktböcker än dagböcker i

egentlig mening och kommer således inte finnas med i uppsatsen då innehållet inte hjälper till att

5 Haettner Eva, Larsson Lisbeth, Sjöblad Christina, Kvinnors självbiografier och dagböcker i Sverige 1650-1989, En bibliografi, Lund 1991, s. 13 6 Haettner Lund s. 91 7 Sjöblad 1991. Ss 11,17

~ 8 ~

besvara uppsatsens frågeställningar. För att en dagbok eller självbiografi ska betraktas som relevant

krävs det att åtminstone någon form av känsloyttring kring antingen kvinnans giftermål eller

uppvaktningen som föregick det.

~ 9 ~

3. Metod och teori

4.1 Historieforskning och fallstudier

Den metod som jag tänker använda mig av är att studera dagböcker och självbiografier från kvinnor

som levt under den tidsperiod som jag intresserar mig för och som själva har varit aktörer eller

väldigt nära vittnen till en uppvaktningsprocess. Antingen så använder jag en beskrivning som

kvinnorna nedtecknat om hur de blir uppvaktade eller så använder jag en beskrivning de gör om

hur en närstående blir uppvaktad. Det betyder att uppsatsen i huvudsak kommer vara av kvalitativt

slag. Det är självfallet möjligt att komma till vissa slutsatser genom kvantitativa studier som

exempelvis studier av barn födda utanför äktenskapet och generell giftemålsålder men sådana

studier kan inte ensamma besvara mina frågeställningar. För att göra det behöver man komma

närmare aktörerna och då anser jag att studier av dagboken och självbiografin är en utmärkt metod.

En dagbok eller en självbiografi är egentligen en slags fallstudie. Det är ju en skrift som i grunden

ger en bild utifrån en persons synvinkel. Att använda fallstudier i forskning är inte helt okomplicerat

om man har som mål att också kunna dra mer generella slutsatser med grund i vad man kommer

fram till. Samhällsvetaren Bent Flyvbjergs argumenterar i sin artikel Five misunderstandings about case

study research att resultaten av en fallstudie kan bli mer relevanta med en strategisk urvalsprocess.

Flyvbjergs teori går ut på att identifiera speciella fall baserat på principen om ”Most likely” och

”Least likely”, det vill säga om ett fall som anses vara mest sannolikt att ge ett visst utslag ger ett

annat utslag än det förväntade kan man utgå från att även fall som anses ha mindre chans till samma

utslag inte heller gör det i viss omfattning.8 Ett av Flyvbjergs egna exempel på den teorin är en

studie om oligarki ifrån 1962. Där väljer författaren Robert Michels strategiskt ut en organisation

med starka demokratiska ideal. Hypotesen är att en sådan organisation har minst sannolikhet för

att vara oligarkisk och om undersökningen visar att den ändå är det så kan man förmoda att även

de flesta andra organisationer som inte har samma demokratiska ideal också är huvudsakligen

oligarkiska.9

Även om Flyvbjergs teori mest är avsedd för den samhällsvetenskapliga forskningen så kan den

ganska lätt överföras till mitt eget arbete. Exempelvis så skulle jag i min analys kunna identifiera ett

fall där en kvinna gifter sig utanför sin klass, till exempel en adelsdam som gifter sig med en bonde.

Detta skulle vara ett ”Most likely” fall eftersom det borde kunna anses som mest sannolikt att detta

får konsekvenser med relationen inom familjen och släkten. Om ett sådant giftermål skulle gå

8 Flyvbjerg, Bent, 2006, ”Five misunderstandings about case study research”, Qualitative Inquiry, 12:2. ss. 13-14

9 Flyjvbjerg 2006 s. 15

~ 10 ~

igenom utan några större reaktioner så skulle enligt Flyvbjergs princip sannolikheten vara stor att

även kvinnor som gifter sig inom sin klass inte heller får kraftiga reaktioner från släkt och familj.

Det kan givetvis alltid finnas undantag men om ännu fler ”Most likely” fall hittas så ökar givetvis

bevisen för att slutsatsen är korrekt. Jag kommer att analysera materialet med hypotesen att

kontrollen över vilka kvinnor gifte sig med var större inom adelsståndet än inom andra stånd.

Andra hypoteser som ”most-likely” teorin kan användas på är exempelvis hypotesen att änkor med

ett eget hushåll hade större möjlighet till uppvaktning och eget val av äktenskap än unga kvinnor

som fortfarande bodde i sitt barndomshem.10

En tredje hypotes är att släktens kontroll över kvinnors äktenskapspartner blev mindre längre

fram i tiden.11 Enligt ”most-likely” teorin så skulle det kunna innebära att om en kvinnas val av

äktenskapspartner var relativt fritt redan i början på 1600-talet så är chansen stor att det även var

så i slutet på 1700-talet. Detta kan såklart vederläggas om materialet ifrån 1700-talet visar på ett

annat resultat men hypotesen kan användas om exempelvis ett stånd endast är representerat i

början eller slutet av undersökningsperioden.

Flyvbjergs ”most-likely” teori ger goda riktlinjer kring hur man rent metodmässigt kan använda

ett antal fallstudier på ett produktivt sätt. Men för att ge uppsatsen större vetenskaplig legitimitet

så är det viktigt att resultaten av analysen också kan sättas in i ett större sammanhang. Ett mer

specifikt teoretiskt ramverk är nödvändigt för att kunna dra mer konkreta slutsatser av resultaten

som analysen av källmaterialet ger.

4.2 Genussystemet

Den teori som främst kommer att användas i den här uppsatsen är teorin om genussystemet som

formulerades första gången av Yvonne Hirdman i texten Genussystemet- reflektioner kring kvinnors

sociala underordning år 1988. Hirdman använder sig främst av tre begrepp i sin teori, Genus,

Genussystemet och Genuskontraktet. Genus som i grunden är en översättning av engelskans Gender

definierar Hirdman som kunskapen om vad som anses vara ”manligt” och ”kvinnligt” samt hur

dessa termer konstrueras. Genusbegreppet problematiseras sedan av Hirdman i begreppet

Genussystemet som är ett nätverk av olika processer och föreställningar som till slut ger upphov till

regelbundenheter. Dessa regelbundenheter bildar en slags ordningsstruktur som bygger på två

logiker. Den första är logiken om isärhållandet, det vill säga att ”manligt” och ”kvinnligt” inte bör

10 För mer om kvinnors och änkors ställning i det tidigmoderna Sverige, se kapitel 6.1 11 Se avsnittet om Britta Plancks fyrstegsteori kapitel 4.3

~ 11 ~

blandas samt logiken om hierarkin, det vill säga att det är mannen som räknas som norm för det

normala.12

Genussystemet syftar på en samhällelig struktur som omfattar samhället i stort. Hirdman delar

sedan denna struktur i olika så kallade Genuskontrakt som innebär en mer konkret föreställning om

hur män och kvinnor ska vara mot varandra i givna situationer.13 Hirdman summerar själv

begreppet med:

Genuskontrakten är således mycket konkreta föreställningar, uppspaltade på olika nivåer, om hur

män/man, kvinnor/kvinna ska vara mot varandra: i arbetet- vilka redskap som gör vem till vem, i

kärleken – vem som ska förföra vem, i språket – hur de ska prata, vilka ord de får använda, - i

gestalten/den yttre formen, vilka kläder som är de tillåtna, hur långt håret ska vara, etc. etc., i all

otrolig detaljrikedom.14

Genuskontrakten är alltså föreställningar om relationen mellan man/kvinna inom ett specifikt

område. Det kan således finnas flera olika genuskontrakt för varje tidsperiod och tillsammans ger

de en bild av hur den generella maktstrukturen mellan män/kvinnor i samhället ser ut, samhällets

genussystem.

Med hjälp av Hirdmans begreppsstruktur kan man analysera källmaterialet med utgångspunkt i

att försöka blottlägga genuskontraktet för uppvaktning och giftermål i tidigmodern tid. Givetvis

gäller fortfarande faktumet att en enskild kvinna bara talar för sina egna erfarenheter men genom

hennes och hennes närståendes syn på uppvaktning och giftermål i stort kan man som forskare

skapa sig en bild av hur den tidens genuskontrakt såg ut.

För att illustrera hur teorin om genuskontrakt kan användas konkret i uppsatsen kan samma

hypotetiska exempel som användes i illustrationen av Flyvbjergs metod för att använda fallstudier

i forskning användas. Antag att materialet visar en kvinna som gift sig med en man som hon valt

utan sina föräldrars tillåtelse och det får stora konsekvenser inom familjen, kanske till och med

rättsliga konsekvenser. I det fallet skulle den enskilda kvinnan vara ett enskilt exempel på att

kvinnor kunde gifta sig utan släktens samtycke men samtidigt skulle släktens reaktion tyda på att

det fanns en föreställning kring giftermål, ett genuskontrakt, om att en kvinna inte hade rätt att

gifta sig utan släktens samtycke.

Vid analysen av källmaterialet kan också särskilt fokus läggas vid huruvida kvinnorna skriver

något konkret om de normer och föreställningar kring giftermål som rådde i deras tid. Om flera

kvinnor exempelvis uttryckligen skulle skriva att de gifter sig enbart för att familjen vill det och

12 Yvonne Hirdman, genussystemet- reflexioner kring kvinnors sociala underordning ur Demokrati och makt i Sverige Uppsala Maktutredningen 1988 s. 51 13 Hirdman 1988 s. 54 14 Hirdman 1988 s. 54

~ 12 ~

sedan inte raljera om att detta var något onormalt eller särskilt uppseendeväckande skulle det tyda

på ett genuskontrakt där kvinnor anses överlåta giftemålsvalet till sina föräldrar.

Med genuskontraktet som teoretisk utgångspunkt kan man sålunda analysera källmaterialet och

eventuellt komma fram till slutsatser om det tidigmoderna samhället i stort. De genuskontrakt som

eventuellt visar sig kan sedan sättas in i det större begreppet Genussystemet det vill säga den struktur

som rådde i samhället överlag. Detta kan göras genom att använda genussystemets två logiker som

de beskrivs av Hirdman. Kanske materialet visar på ett genuskontrakt som bygger på

”isärhållandet”, till exempel att vissa ”manliga” och ”kvinnliga” egenskaper framhölls som positiva

vid ett äktenskap som var varandras motsatser. Ett genuskontrakt om uppvaktning och giftermål

skulle också kunna stärka teorin om hierarkin, exempelvis om materialet visar på ett genuskontrakt

som låter mannen styra hur och på vilket sätt uppvaktningen äger rum eller om det är främst

manliga släktingar som lägger sig i vem en kvinna i materialet ska gifta sig med och varför.

Med den här metoden kan man analysera källmaterialet på ett sätt så att det inte endast säger

någonting om några enskilda kvinnors erfarenheter utan även huruvida uppvaktning och giftermål

under den tidigmoderna tiden stärkte det rådande genussystemet eller inte. Metoden för att

identifiera genuskontrakten bygger vidare på de redan beskrivna principerna kring forskning med

fallstudier om ”Most likley” fall. Om man till Flyvbjergs teorier lägger till teorin om genussystemet

och genuskontrakt så kan man lättare identifiera de fall som kan betraktas som ”most likely” fall

och samtidigt så ger det mer legitimitet till att göra en nedslagsstudie och inte en studie som inriktar

sig på processer under förändring. Varje kvinnas dagbok/självbiografi blir en berättelse om inte

endast deras egna liv och erfarenheter utan om det genussamhälle de levde i. Fallstudierna blir som

Flyvberg beskrev det, ”konkreta och kontextberoende” där genuskontraktet blir kontexten som

resultaten sätts in i. Därmed kan undersökningens resultat sättas in i ett större sammanhang. Den

säger inte längre enbart något om enskilda individer, den säger också något om de

samhällsstrukturer som rådde i det tidigmoderna Sverige vilket ger undersökningen den

vetenskapliga legitimitet jag är ute efter.

~ 13 ~

4.3 Fyrstegsteorin

Britta Planck skriver i sin avhandling Kärlekens språk – adel, kärlek och äktenskap 1750-1900 att

forskningen kring uppvaktning och äktenskap visar på en utveckling i fyra olika utvecklingssteg

gällande normerna kring äktenskapet där det senare steget följer efter det tidigare. Dessa stegen är

enligt Planck,

1. Äktenskap var en affärsmässig överenskommelse mellan föräldrarna, alltså helt

arrangerade äktenskap.

2. Äktenskapet arrangerades av föräldrarna, men med vetorätt för de unga.

3. Äktenskapet var en överenskommelse mellan de unga, men med vetorätt från

föräldrarnas sida.

4. Äktenskapet var en överenskommelse mellan de unga, och föräldrarna meddelas

beslutet i efterhand.15

Denna schematiska utveckling namnges inte av Planck i avhandlingen men i den här uppsatsen har

jag valt att kalla den fyrstegsteorin. Den stora fördelen med att använda fyrstegsteorin i uppsatsen är

att det blir betydligt lättare att kategorisera olika kvinnors berättelser som säkerligen kan skilja sig

åt på många olika plan. Med fyrstegsteorin kan man navigera bland källmaterialet med

utgångspunkten att hitta uppgifter som gör det möjligt att kategorisera kvinnans uppgifter kring

vart och ett av stegen.

Den största invändning emot att använda fyrstegsteorin är att det kan finnas kraftiga variationer

inom varje stadium. Exempelvis kan stadium tre som innebar att kvinnan själv fick välja

äktenskapspartner men fortfarande behövde föräldrarnas godkännande innebära allt från föräldrar

som mycket noggrant la sig i sina döttrars val av äktenskapspartner till föräldrar som endast formellt

hade vetorätt men i praktiken aldrig skulle använda den. Föräldrarnas vetorätt kan också vara sådan

att den endast gällde i vissa situationer, till exempel om kvinnan ville gifta sig utanför sin klass.

Sådant kan visa sig i källorna exempelvis om dialoger kring äktenskap mellan dotter och föräldrar

eller annan släkt finns bevarade i dagböcker eller självbiografier. Det kan därför vara möjligt att

dela stegen i fyrstegsteorin i ytterligare mindre steg. Exempelvis skulle steg tre kunna behövas delas

in i ett steg där kvinnan har vetorätt mot i princip alla friare och ett steg där föräldrarna bara har

vetorätt om det tilltänkta äktenskapet tydligt gick emot sociala normer. Högst troligt så var

övergången mellan stegen flytande och pågick gradvis under årens gång. Individuella variationer är

därför att förvänta från olika kvinnor från samma tid. För att ändå kunna komma fram till ett

generellt stadium som samhället befann sig i kan man använda Flyvbjergs princip om ”Most likely”.

15 Britta Planck Kärlekens språk – adel kärlek och äktenskap 1750-1900 Göteborgs universitet 2014 s. 30

~ 14 ~

Om exempelvis en rik adelsdam kunde gifta sig utan att föräldrarna kunde lägga in ett veto är det

högst troligt att även en kvinna från allmogen kunde göra det.

Det är också viktigt att skilja på vad som var juridiskt möjligt och vad som ansågs vara normalt

beteende av samhället. Till exempel så kan materialet visa på att en kvinna hade formell rätt att gifta

sig med en man hon träffat själv men samtidigt också visa att det som ansågs vara normalt och

accepterat beteende var att låta föräldrarna välja ut en äktenskapspartner. Ett sådant exempel skulle

kunna vara om en kvinna ingick ett äktenskap i smyg som sedan föräldrarna inte lyckades upplösa

men genom avståndstagande och många konflikter visade sitt missnöje med. I det fallet skulle

samhället rent juridiskt vara i fas tre men normmässigt i fas 2. Det sätt som jag kommer att använda

fyrstegsteorin på i uppsatsen är att föra samman den med Hirdmans teori om genuskontrakt och

genusteori. Genuskontrakt är som beskrivits konkreta föreställningar om hur män och kvinnor ska

vara emot varandra. Varje fas i fyrstegsteorin kan sägas vara ett genuskontrakt, en tyst

överenskommelse för hur valet av giftemålspartner skulle gå till vid olika tidsperioder. Det är alltså

främst inte den formella juridiska rätten som avses när det ska bestämmas vilken fas i fyrstegsteorin

som samhället befann sig i under en viss tidsperiod utan vilket genuskontrakt som var det

dominerande. I det föregående exemplet skulle således källmaterialet stött att giftemålsnormen var

kvar i fas 2.

4.4 Dagböcker som historiska källor

Dagbokens historia är lång och inte okomplicerad. Det kan till att börja med vara svårt att definiera

exakt vad en dagbok är. Redan under antiken finns anteckningar som är i gränslandet till att kallas

dagböcker. 16 Tidiga dagboksvarianter i Sverige inkluderar exempelvis journaler och släktböcker.17

De litterära verken är emellertid knappast det första man tänker på när man hör ordet ”dagbok”.

En författare som forskat om dagbokens utveckling i Sverige och i synnerhet kvinnors

dagboksskrivande är Christina Sjöblad. I hennes bok Min vandring dag för dag – Kvinnors dagböcker från

1700-talet så definierar hon den typiska dagboken som,

En text med daterade avsnitt i kronologisk ordning

En text i jagform

En text där det skrivande jaget berättar om sina upplevelser

En text där skribentens egna tankar och känslor färgar det som berättas18

16 Christina Sjöblad Min vandring dag för dag – kvinnors dagböcker från 1700-talet, Lund 1997 sid 13 17 Sjöblad 1997 s. 29 18 Sjöblad 1997 s. 42

~ 15 ~

I den första delen av boken skriver Sjöblad om hur den kvinnliga dagboken gradvis växte fram

under 1600-och 1700-talen ur almanackor, släktböcker resedagböcker. I den typiska släktboken

nedtecknades i början endast viktigare händelser för släkten som födslar, giftermål och dödsfall

men vid traumatiska händelser började gradvis personliga reflektioner bryta in i släktboken tills den

mer liknade en dagbok.19 På samma sätt fungerade inventarieboken som från början användes som

en förteckning över familjens ägodelar som till exempel böcker och kläder men sedan vid

dramatiska händelser som krig och död låter personliga känslor komma fram. Enligt Sjöblad så är

det just svåra händelser som föder ett behov för kvinnorna att skriva av sig och inventarieboken

och släktboken blir praktisk då den redan finns till hands. På det viset övergick släktböcker och

inventarieförteckningar succesivt till dagböcker under 1600 och 1700-talen.20

Dagboken som litterär genre växte alltså fram under delvis samma tidsperiod som den här

undersökningen analyserar. En del av källmaterialet i uppsatsen är ett slags mellanting mellan

dagbok och släktbok medan andra är rena anteckningsböcker utan känsloyttringar. För att avgöra

om en dagbok är intressant så är Sjöblads definition användbar för att underlätta avgränsningen av

materialet. En regelrätt släktbok kan mycket väl innehålla alla de första stegen men om den helt

saknar skribentens egna tankar och känslor blir materialet svårt att använda för att besvara

frågeställningarna.

4.5 Självbiografier som historiska källor

Självbiografin har många likheter med dagboken, i synnerhet genom att de båda är källor som har

potential att uppfånga tankar och känslor hos människorna under en historisk period. Om vad som

definierar en självbiografi och skiljer ut den från närliggande genrer som memoarer, biografier eller

dagböcker har Philippe Lejeune skrivit i artikeln The autobiographical pact. Enligt Lejune så definieras

en självbiografi av att:

Den är berättande och skriven i prosa

Den handlar om en individs namn och historien om en personlighet

Författaren och berättaren är identisk

Berättaren och huvudpersonen är identisk och berättaren har ett retrospektivt synsätt

Enligt Lejeune så passar även dagboken in på alla dessa kriterier förutom att dagboken saknar

självbiografins retrospektiva synsätt.21 På samma linje är också Haettner och Sjöblad när de i sitt

19 Sjöblad 1997 s. 44 20 Sjöblad 1997 s. 48 21 Philipe Lejeune, The autobiographical pact, 1975 s. 4

~ 16 ~

förord till bibliografin den här uppsatsen använder sig av, Kvinnors självbiografier och dagböcker i Sverige

1650-1989 skriver att självbiografin skiljer sig ifrån dagboken genom det historiska tillbakablickande

perspektivet som präglas av ett relativt lugn medan dagbokens närhet till händelserna leder till ett

mer upprört och engagerat perspektiv.22 Som historiker leder detta till vissa källkritiska problem.

En dagbok nedtecknar händelser som var färska för författaren medan författaren av självbiografin

är präglad av retrospektiva synsätt som kan ha påverkat minnesbilderna.23 Å andra sidan så är en

självbiografi mer ”komplett” i det att den tar upp nästan hela livet från vaggan till hög ålder medan

dagböcker ofta kan vara bristfälliga i det att de är formella och detaljfattiga eller att de endast tar

upp en mycket begränsad period i författarens liv som exempelvis ofta var fallet med

resedagböcker.24

Dessa faktorer gör självbiografin mycket användbar i forskning som exempelvis den här

uppsatsen men jag anser att historikern måste i analyserandet av materialet även vara noga med att

analysera händelser som tilldrog sig efter de delar som är primärt intressanta för frågeställningarna

för att se om senare livshändelser kan ha påverkat författaren.

Ett annat källkritiskt problem är att man kan utgå ifrån att en handskriven dagbok antagligen

nästan aldrig var avsedd att läsas av andra än författaren eller av de mycket närstående medan en

självbiografi i de flesta fall var avsedd att läsas av andra, vilket givetvis kan innebära att

sanningshalten i en självbiografi kan bli sämre för att författaren vill framställa sig själv i så god

dager som möjligt. En viktig fråga för historikern blir därför att försöka utläsa för vilka

självbiografin var avsedd, kan den till exempel betraktas som en offentlig genre?

Haettner och Sjöblad argumenterar för att den tidiga svenska självbiografin, från mitten av 1600-

talet fram till romantikens genombrott, inte tillhörde den litterära offentligheten och oftast inte

blev tryckt. Termen ”självbiografi” existerade inte då utan istället användes ordet

”levernebeskrivning” där huvudpersonen inte nödvändigtvis behövde vara författare. Det var alltså

ingen avgörande skillnad mellan biografin och självbiografin.25 Emellertid så kommer endast

levnadsbeskrivningar där författaren och huvudpersonen uppenbart är identiska att användas i

uppsatsen. Om man utgår från att den tidiga självbiografin inte tillhörde den offentliga litteraturen

så blir den avgörande källkritiska frågan för historieforskaren vilken typ av offentlighet den var

ämnad för. Haettner och Sjöblad menar att det finns främst två typer av offentligheter för den

(Återfinns digitalt på https://edocs.uis.edu/Departments/LIS/Course_Pages/LNT501/RN/Rosina's_on-ground_course_storage/Rosina's_LNT_501_Readings/On%20Autobiography%20pp3-30%20%20by%20Philippe%20Lejeune.pdf hämtat 11/5 2017 22:03) 22 Haettner 1991 s. 11 23 Exakt hur det retrospektiva perspektivet kan påverka minnesbilderna illustreras bäst i de fall där det finns både dagbok och självbiografi bevarad som exempelvis i fallet Christina Charlotta Hiärne 24 Till exempel Fredrika Bremen som skrev om sina resor till Amerika och Jerusalem, (Haettner sid 16) 25 Haetter 1991 s. 18

~ 17 ~

tidigmoderna självbiografin. Den ena var juridisk, självbiografin skrevs som ett led i en rättsprocess

där författaren ville framställa sig själv i så positiv dager som möjligt inför domstolen. I den här

undersökningen representeras den typen av självbiografi främst av Agneta Horn som var i tvistemål

med sin styvmoder. Den juridiska självbiografin utmärker sig av att den var tänkt att publiceras

under författarens livstid. Det medför givetvis att känsliga uppgifter om familj och släkt kanske

inte skrevs ned då det kunde leda till skada. I Agneta Horns självbiografi så förekommer

styvmodern som hon processar om flitigt i boken. Eftersom självbiografin var en del i

rättsprocessen mot styvmodern så får man som historiker använda berättelser om henne med stor

försiktighet. Den juridiska självbiografins svaghet är just att dess tilltänkta användning i en

rättegång samt att den kommer ut medan författaren fortfarande är i livet kan göra sanningshalten

mindre. Mot detta kan sägas att den typen av självbiografi kan vara skriven medan händelser ligger

närmare i tiden och den mycket begränsade skara som förväntas läsa den kan göra att författaren

inte känner sig tvingad att ändra detaljer som är oviktiga för juridiken men som skulle kunna svärta

ner hens efterleverne.

Den andra, helt dominerande kategorin är den religiösa självbiografin vars offentlighet är den

religiösa församlingens. Dessa är främst skrivna inom den herrnhutiska församlingen i Stockholm

som går under namnet Evangeliska brödraförsamlingen. Från 1700-talet och framåt finns ett flertal

olika så kallade ”levnadslopp” bevarade som skrevs av församlingens medlemmar och var tänkta

att läsas upp på församlingsmedlemmens begravning eller andra offentliga församlingsmöten för

att fungera som trosstärkande. 26 Den religiösa offentligheten ger upphov till vissa källkritiska

problem. De herrnhutiska levnadsloppen handlar ofta om tro och väckelse och eftersom de var

avsedda för en religiös publik så dominerar den enskildes relation med gud texten. Detta skulle

kunna betyda att världsliga ickereligiösa upplevelser som inte kunde fungera som trosstärkande

utelämnas eller att handlingar som var att betrakta som ”syndiga” inte heller tas med för att inte ta

ner författarens rykte. Mot detta kan invändas att levnadsloppen till stor del handlar om religiös

väckelse. Ofta görs en stor sak av författarens syndiga leverne som sedan efter väckelsen byts ut

mot religiös trohet. Dessutom lästes oftast ett levnadslopp upp för församlingen först efter

författarens död. Författaren till levnadsloppen behövde alltså inte räkna med några konsekvenser

av att avslöja negativa handlingar i levnadsloppen.

Den religiösa prägeln hos de herrnhutiska levnadsloppen var heller inget unikt just för den typen

av självbiografier. Exempelvis använder Agneta Horn, vars självbiografi enligt Haettner och

Sjöblad är en skrift för en juridik offentlighet frasen och huru Gud alltid har hulpit mig med ett godt

26 Haettner 1991 ss. 20-21

~ 18 ~

tålamod igenom gå alla mina vedervärtigheter redan i titeln på boken.27 Den tidigmoderna perioden var

en period där religionen genomsyrade samhället på många sätt så kvinnor som var bundna till en

religiös församling behöver inte nödvändigtvis ha så skilda livsvillkor.

Det främsta källkritiska perspektivet jag kommer att använda vid analysen av de religiösa

levnadsloppen är det religiösa retrospektiva. Eftersom levnadsloppen främst var avsedda att stärka

tron hos församlingen så finns det en möjlighet att en kvinna som blickar tillbaka på sitt liv ser

händelser som ett resultat av Guds ingripande på ett sätt som hon kanske inte ansåg när händelsen

ägde rum. Även stora livsbeslut som kan kanske i livets slutskede ansågs motiverade av religiös tro

var kanske präglades av helt andra känslor och motiv när det fattades. Källkritiskt så är det därför

en fördel om levnadsloppens resultat också kan styrkas av det övriga källmaterialet.

Det bästa sättet att se hur ett levnadslopp som skrevs vid hög ålder kan vara präglat av den

religiösa offentligheten torde vara att jämföra levnadsloppet med exempelvis en dagbok som skrevs

när händelseförloppet var färskt. I Christina Hiärnes fall finns faktiskt både hennes dagbok och ett

levnadslopp skrivet vid hög ålder bevarat. I min undersökning kommer jag att jämföra de två för

att se exempel på hur den religiösa offentligheten tillsammans med skillnaden i tid mellan

händelseförlopp och tiden för skrivandet kunde påverka innehållet i levnadsloppen.

Slutligen så beskriver Haettner och Sjöblad även en politisk offentlighet. I den här uppsatsen

representeras den typen av självbiografier främst av Hedvig Charlotta Nordenflycht. Nordenflycht

skrev sin självbiografi på uppmaning av kanslirådet Anders Anton von Siernman som ville skapa

en förteckning över kända svenska kvinnor inom litteraturen. Nordenflycht skriver själv i

inledningen till självbiografin att syftet är att stärka fäderneslandets ära.28 Det finns givetvis en risk

att denna nationalistiska och politiska offentlighet påverkar berättelsen men precis som i de

religiösa levnadsloppen publicerades inte Nordenflychts text förrän efter hennes död så eventuella

negativa uppgifter om familj och släkt skulle inte leda till något problem under hennes livstid.

Haettner och Sjöblad menar att dessa tre offentligheter, den juridiska, religiösa och politiska

utgjorde grunden för självbiografierna under 1700-talet. Under 1800-talet med romantikens

ankomst så ändrades detta och självbiografin blir del av den litterära scenen där fokus flyttades till

huvudpersonen själv och dennas personliga utveckling. Det första exemplet på detta är Malla

Silfverstolpes självbiografi. Silfverstolpe levde 1782-1861 och gifte sig 1807 och faller alltså utanför

den här studien som ju sätter gränsen vid 1800.29 Det är alltså i princip uteslutande självbiografier

som tillhör den juridiska, religiösa eller politiska offentligheten som används i den här studien vilket

27 Karin Milles, Agneta Horn – Ett Liv i Trettioåriga Krigets Skugga, Stockholm 2015 s 197-198 28 Haettner 1991 s. 22 29 Haettner 1991 s. 159

~ 19 ~

gör att särskilt hänsynstagande kommer tas till kontexten självbiografin är skriven i och vilken roll

offentligheten den är avsedd för spelar.

~ 20 ~

5. Tidigare forskning

5.1 Uppvaktning och äktenskap

Bland svenska forskare råder delvis delade meningar kring kvinnors möjligheter att påverka valet

av äktenskapspartner. Litteraturvetaren Christina Sjöblad, vars förteckning över kvinnors

dagböcker delvis ligger till grund för uppsatsens källmaterial argumenterar för att:

en ung kvinna i mitten av 1700-talet inte kan välja sin man och bestämma när eller om hon skall

ingå äktenskap. Hon drivs dithän, övertalas och hotas.30

Andra forskare som Britta Planck försöker i den redan nämnda avhandlingen, Kärlekens språk – adel,

kärlek och äktenskap 1750-1900 delvis nyansera den bilden. Planck argumenterar för att även

andelskvinnor var förhållandevis fria att välja sin äktenskapspartner på egen hand så länge som det

inte totalt gick emot familjens intressen, men att det däremot inte ansågs som normalt att undvika

äktenskapet helt. Den ogifta kvinnan hade ingen garanti att bli försörjd på äldre dagar och kunde

till och med sluta på fattighem. Planck argumenterar vidare för att det väsentliga vid ett äktenskap

var att alla parter, brud, brudgum och deras föräldrar var överens men också för att det oftast även

hos brudens föräldrar var viktigt att det rådde äkta känslor mellan makarna.31

Enligt Plancks egen fyrstegsteori så rådde under hennes undersökningsperiod ett mellanting

mellan stadium två och tre som hon benämner som 2,5.32 Kärlek ansågs höra ihop med äktenskapet

under hela hennes undersökningsperiod (1750-1900) och spelade en betydande roll vid val av

äktenskapspartner tillsammans med faktorerna börd och ekonomi. Det var dessa tre faktorer som

var viktigast på äktenskapsmarknaden och om någon faktor saknades kunde det vägas upp av en

annan.33

Eva Lis Bjurman lägger sig någonstans mitt emellan Sjöblad och Planck i boken Catrines intressanta

blekhet- Unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven 1750-1830 och konstaterar att det under andra

halvan av 1700-talet fanns en uppfattning om att ett äktenskap skulle byggas på ”kärlek med

förnuft” där förnuft syftar på moraliska, ekonomiska och sociala bedömningar.34 Denna fas

beskrivs som en slags mellanfas mellan den tidigare fasen där äktenskapet var en affärsmässig

överenskommelse och fasen som började råda under 1800-talet där partnervalet skulle ske endast

30 Christina Sjöblad, Min vandring dag för dag: kvinnors dagböcker från 1700-talet,

Stockholm, 1997 s. 173 31 Planck 2014, ss. 46-47 32 Planck 2014 s. 33 33 Panlck 2014 ss. 66-67 34 Eva Lis Bjurman Catrines intressanta blekhet- Unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven 1750-1830, Stockholm 1998 s. 138

~ 21 ~

baserat på känslor.35 Det var då inte främmande med äktenskap baserat på kärlek men det fick inte

komma i vägen för praktiska frågor som börd och tillgångar. Bjurman framställer här närmast en

variant av Plancks fyrstegsteori där stadie två och tre har klumpats ihop till att helt enkelt kallas

”kärlek med förnuft.”

Denna fas sägs råda fram till ungefär år 1800 då kärleksäktenskapen blir det vanliga men när den

inleds är inte helt klart. Både Planck och Bjurman inleder sina undersökningar 1750 vilket skulle

kunna förklara att de ändå tillskriver kvinnorna viss makt i äktenskapsvalet. Ronny Ambjörnsson

skriver i boken Familjeporträtt – Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i historien att äktenskap

baserat på kärlek varken var krav eller ideal före år 1700. Baserat på olika kyrkolagsförslag så hävdar

Ambjörnsson till och med att det varnades för att låta känslan styra vid val av äktenskapspartner,

äktenskapet var främst en ekonomisk förening.36 Först efter år 1700 började känslor bli ett viktigt

inslag i äktenskapet.37

Sammanfattningsvis så verkar det råda relativ enighet i forskningen att kvinnan gradvis fick större

makt att välja äktenskapspartner ju längre fram i tiden man går vilket styrker fyrstegshypotesen.

Övergången från äktenskap av rent ekonomiska skäl till äktenskap baserat på ”kärlek med förnuft”

skedde gradvis från år 1700 och kärleksäktenskapet blev gradvis det dominerande från år 1800.

Undantaget är Sjöblad som menar att kontrollen över äktenskapet förblev i huvudsak hos

föräldrarna långt in på 1700-talet.

Enligt Planck skedde det även en gradvis övergång där äktenskap över ståndsgränserna blev allt

mer vanliga. Emellertid så konstaterar hon också att det främst rörde sig om ett utbyte av

ekonomiskt och socialt kapital mot börden, det vill säga rika mäktiga borgare kunde gifta sig med

en fattig adelsman eller adelsdam medan en rik adelsman eller adelsdam inte hade samma

möjligheter.38 Trots att andelen äktenskap över ståndsgränserna verkar ha ökat så menar Planck

samtidigt att umgängeslivet förändrades från att det rådde ett förhållandevis fritt umgängesliv i

slutet av 1700-talet där ungdomar kunde mötas för dans, teater och högläsning med endast tjänare

och betjänter närvarande39 till en i umgängesform slutet av 1800-talet med strikt övervakning av

den äldre generationen för att hindra att förbindelser mellan medlemmar ur adelsståndet och

borgarståndet uppkom.40 Samtidigt som de utomståndliga äktenskapen gick upp i antal förändrades

alltså attityden till dem i motsatt riktning.

Som beskrivning av uppvaktning och äktenskap inom adelsståndet är Plancks avhandling

35 Bjurman 1998 s. 139 36 Ronny Ambjörnsson, Familjeporträtt – Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i historien 1978 Avesta sid 158 37 Ambjörnsson, 1978 s. 171 38 Planck 2014 ss. 45, 50-51 39 Planck 2014 ss. 39 40 Planck 2014 s. 40

~ 22 ~

utförlig. Men liknande frågor om de andra stånden tas nästan inte alls upp. När det gäller

uppvaktning och äktenskap inom bondeklassen är ett av de främsta verken Familjeliv i Norden av

David Gaunt. Gaunt beskriver hur unga pojkar och flickor bekantade sig med varandra genom en

procedur som kallades nattfrieri. Nattfrieriet gick i korthet ut på att män, när de var i 18-20års

åldern började ge sig ut i natten i grupper eller ensamma för att besöka unga flickor i deras sovrum.

Unga flickor i bondesamhället sov ofta själva i uthus under de varma månaderna men annars hände

det också att nattfrieriet pågick framför ögonen på föräldrarna som sällan la sig i. Nattfrieriet var

ett sätt för män och kvinnor att lära känna varandra då det även hos bondeståndet var tabu med

möten på tu man hand mellan män och kvinnor på dagtid. 41 De nattliga mötena verkar oftast ha

varit relativt oskyldiga då de ledde till mycket få utomäktenskapliga barn.42

Nattfrieriet som uppvaktningsform inför ett äktenskap var en företeelse främst förbehållen

bondeståndet. I de borgliga miljöerna menar Gaunt att det närmast var omöjligt för möten på tu

man hand mellan ogifta män och kvinnor medan de inom bondeståndet enbart var möjligt nattetid.

Till samma slutsats kommer även Planck som konstaterar att en ogift adelsdam ytterst sällan

lämnades ensam med en man. Forskningsläget verkar alltså peka på att möten på tu man hand

mellan män och kvinnor inte förekom i något av stånden under den tidigmoderna perioden med

undantag just för nattfrieriet inom bondeståndet.43

5.2 Det europeiska äktenskapsmönstret

I europeisk historieskrivning betonas ofta det så kallade europeiska äktenskapsmönstret som

innebar att äktenskap ingicks förhållandevis sent och var beroende av att de nygifta kunde upprätta

ett eget hushåll. Giftemålsmönstret var det förhärskande från 1500-talet upp till 1900-talet men

gällde till största delen västra Europa. I östra och södra Europa dominerade äktenskap med unga

brudar.44 Exakt vilka konsekvenser det europeiska giftermålsmönstret fick för kvinnors möjligheter

att välja äktenskapspartner finns det delade uppfattningar om. En stor del av de länder som

omfattades av det europeiska äktenskapsmönstret var protestantiska medan länderna i Östeuropa

och Sydeuropa där ett annat giftermålsmönster rådde var ortodoxa respektive katolska. Exakt

vilken roll protestantismen fick för kvinnors handlingsutrymme är inte helt klarlagd.

Mary E Wiesner påstår i boken Women and Gender in Early Modern Europe, att den protestantiska

äktenskapsreglerna var mer noggranna med att föräldrarna måste ge sin tillåtelse än de katolska

41 David Gaunt Familjeliv i Norden Södertälje 1996 s. 25 42 Gaunt 1996 s. 31 43 Enda ståndet som inte tas upp är prästståndet men jag kan inte hitta något skäl till att präster skulle ha andra umgängesregler än alla de andra tre stånden 44 Cissie Fairchilds Women in Early Moden Europe – 1500-1700 Edinburgh 2007 s. 55

~ 23 ~

reglerna.45 Till motsatt slutsats kommer Cissie Fairchilds i boken Women in Early Modern Europe –

1500-1700 där hon bland annat baserat på italienska äktenskapsmönsnter menar att arrangerade

äktenskap var vanligare i katolska länder än i protestantiska och att de protestantiska äktenskapen

mera präglades av förhandlingar mellan parterna och deras föräldrar.46 Fairchilds går till och med

så långt som att mena att det var protestantismen som la grunden för kärleksäktenskapet och att

detta blev det mest vanliga äktenskapet redan under 1700-talet.47 Enligt hennes synsätt så var det

kombinationen av det europeiska giftermålsmönstret och protestantismen som gjorde att engelska

adelskvinnor hade förhållandevis stor möjlighet att välja sin make.48

Men även i forskningen om uppvaktningen i England så är meningarna ofta djupt splittrade.

Richard Adair skriver i Courtship, Illegitimacy, and Marriage in Early Modern England att det finns två

huvudsakliga skolor, dels den liberala som framhåller att det rådde relativt stor frihet och öppenhet

inom den tidigmoderna uppvaktningen och dels en annan skola historiker som pekar på de många

demografiska och kulturella hindren som tvingade fram en mycket mer begränsad form av

uppvaktning.49

5.3 Uppvaktning i den nya världen

Om man väljer att flytta focus över Atlanten så är det främsta verket i ämnet Hands and Hearts- A

History of Courtship in America av Ellen K Rothman. Den huvudsakliga bilden som Rothman för

fram är att redan tidigt rådde förhållandevis stor frihet för kvinnor att välja äktenskapspartner.

Rothman beskriver hur det redan innan USAs självständighet fanns en stark tradition i kolonierna

av att låta såväl söner som döttrar själva välja sin giftemålspartner och arrangerade äktenskap var

ovanliga. Formellt skulle föräldrarna fortfarande konsulteras innan ett äktenskap men i de flesta

fall var det endast en formalitet. Föräldrarnas kontroll låg istället främst i när ett äktenskap var

lämpligt snarare än med vem. Detta eftersom en man vid ett giftermål måste få ut sin arvslott från

sin far för att kunna försörja en familj.50

Under 1600-talet hade giftermål i kolonierna i större utsträckning dikterats av föräldrarna men

även då hade de berörda en vetorätt om de inte var intresserade av partnern föräldrarna hade valt

ut. Precis som Ambjörnsson så menar Rothman att det var just från och med 1700-talet som

äktenskap baserat på kärlek mer och mer blev en förutsättning för äktenskap istället för att endast

45 Mary E Wiesner, Women and Gender in Early Modern Europe, Cambridge 2000 s. 73 46 Fairchilds 2007 s. 59 47 Fiarchilds 2007 ss. 199-200 48 Fairchilds 2007 ss. 61-62 49 Richard Adair, Courtship, Illegitimacy, and Marriage in Early Modern England, Manchester 1996 s. 130 50 Ellen K Rothman Hands And Hearts – A History of Courtship in America New York 1984 ss. 26-28

~ 24 ~

vara ett plus.51 Rothmans bild skiljer ut sig från bilden som ges av svenska förhållanden på det att

hon hävdar att unga män och unga kvinnor mer eller mindre regelbundet kunde träffas utan äldres

sällskap, både i samband med arbetsuppgifter på gården såväl som sociala evenemang i exempelvis

en grannes hus. Även möten på tu man hand mellan ogifta män och kvinnor var inte ovanliga i den

grad att föräldrarna tidvis även kunde underlätta för att sådana möten skulle kunna äga rum.52

Någon övervakning av ungas möten som Planck skrivit om verkar inte ha varit vanligt

förekommande.

5.4 Sammanfattning av forskningsläget

Sammanfattningsvis så visar forskningsläget på att det råder stor oenighet kring uppvaktning och

äktenskapsmönster både i den svenska forskningen och den europeiska. I den svenska forskningen

är det främst Sjöblads skeptiska syn på kvinnans valmöjligheter som står mot Plancks och delvis

Bjurmans uppfattning om att kärlekens roll i äktenskapet blev stor redan på 1700-talet.

Metodmässigt så ligger både Planck och Bjurman nära min egen undersökning, båda använder sig

till stor del av just dagböcker och självbiografier. Emellertid börjar båda sina undersökningar år

1750 vilket gör att en stor del av den tidigmoderna perioden lämnas utanför. Sjöblad undersöker

1700-talet som helhet men hennes fokus är ingen historisk undersökning utan en

litteraturvetenskaplig. Det saknas en genomgående historisk analys om uppvaktning och

äktenskapsmönster under hela den tidigmoderna perioden och det är en lucka som jag vill försöka

fylla med den här undersökningen. Eftersom jag har satt slutdatum vid år 1800 så kommer min

undersökning delvis att behandla samma tidsperiod som Bjurman och Planck men ändå kommer

jag i huvudsak använda andra källor. Bjurmans studie tar exempelvis upp fall från hela Europa och

av de svenska kvinnliga dagboks-och memoarförfattare hon använder så gifte sig alla under 1800-

talet och hamnar således utanför min studie.53

Planck har valt att avgränsa sig till att i huvudsak endast granska tryckta dagböcker/självbiografier

vilket gör att en hel del material försvinner och ingen utom de kvinnor som den här

undersökningen har som källmaterial förekommer som referenser hos Planck54

51 Rothman 1984 s. 31 52 Rothman 1984 ss. 23-25 53 Bjurman 1998 ss. 12-13 54 Planck 2014 ss. 188-193

~ 25 ~

6. Historisk bakgrund

6.1 Kvinnans ställning i det tidigmoderna Sverige

För att bättre förstå den tidigmoderna kvinnans handlingsutrymme och framför allt vilken

betydelse valet av äktenskapspartner hade för hennes fortsatta liv är det nödvändigt med en

grundläggande förståelse för ställning och position i samhället för den tidigmoderna kvinnan. Det

har givetvis skrivits åtskilliga böcker och artiklar om kvinnors position i samhället under olika

tidsperioder. En av de senaste avhandlingarna som tar upp kvinnors status och möjligheter i det

tidigmoderna Sverige är Inför högsta instans – Samspelet mellan kvinnors handlingsutrymme och rättslig

reglering (2016) av Elin Hinnemo. Hinnemo använder sig av begreppet ”handlingsutrymme” och

försöker blottlägga hur kvinnors ekonomiska frihet i lagen tog sig rättsligt uttryck.

Enda fram till 1863 var en svensk kvinna omyndig, även om hon uppnått vuxen ålder och även

om hon var ogift. 55 Förmyndare var i första hand kvinnans far men kunde också vara modern eller

någon manlig släktning.56 Förmyndarskapet innebar i första hand att den ogifta kvinnan inte fritt

fick disponera jord eller ärvd egendom. Däremot var hon relativt fri att disponera över förvärvad

egendom, till exempel pengar hon tjänade som piga.57 I hennes omyndighetsskap ingick också att

hon inte kunde gifta sig med vem hon ville och samtidigt behålla sin ärvda egendom. Friaren

förväntades begära hennes hand hos hennes Giftoman, i första hand fadern. Giftomannen kunde

inte juridiskt hindra en kvinna från att ingå äktenskap men hade rätt att göra henne arvlös om hon

gifte sig emot hans vilja. Den lagstiftningen skulle kunna tyda på en tydlig samhällsnorm att kvinnor

inte förväntades välja sin äktenskapspartner själva.

När en kvinna gifte sig fördes hennes ärvda jord automatiskt över till hennes make och en gift

kvinna stod under sin mans målsmanskap enda till 1921.58 Som gift kvinna minskades hennes makt

över hennes förvärvade egendom då hon ingick i ett hushåll. Enligt den tidens synsätt så kunde ett

hushåll bara ha ett överhuvud som ensam bestämde över hushållets tillgångar. Även om frun i

huset ofta var ställföreträdande husbonde så låg makten över hela hushållets tillgångar

huvudsakligen hos maken.59 Däremot hade maken inte obestridlig rätt till kvinnans ärvda egendom.

Den tillhörde i första hand hennes släkt och kunde inte användas av hennes man utan hennes

samtycke. I sådana fall hade kvinnan till och med att gå till domstol.60 Den tidig-moderna kvinnans

rätt till sin egendom kan alltså baserat på Hinnemo sammanfattas ungefär med att en ogift kvinna

55 Elin Hinnemo Inför högsta instans – Samspelet mellan kvinnors handlingsutrymme och rättslig reglering, Uppsala 2016 s´.s 13 56 Hinnemo 2016 s. 92 57 Hinnemo 2016 s. 98 58 Hinnemo 2016 s. 102, 13 59 Hinnemo 2016 s. 93 60 Hinnemo 2016 s. 71

~ 26 ~

hade näst intill ingen kontroll över sin ärvda egendom men viss kontroll över sin förvärvade

egendom om hon bodde utanför sin faders hus, medan en gift kvinna hade liten kontroll över sin

förvärvade egendom men viss kontroll över sin ärvda egendom. Denna kontroll inskränkte sig

emellertid till att kunna hindra att den spenderades utan hennes samtycke. En kvinnas frihet kunde

alltså många gånger inskränkas genom giftermål, för medan exempelvis en piga kunde spendera

sina små inkomster som hon ville var den gifta kvinnan bunden av ett större hushåll där hennes

man var den som hade sista ordet. Hinnemos avhandling förstärker således bilden av att en gift

kvinnas livssituation var starkt beroende av vilken man hon gifte sig med. Detta gör att kvinnans

makt att påverka vilken man hon gifte sig med också säger mycket om hennes möjlighet att påverka

sin livssituation.

En forskare som använder sig av begreppet genus i sin historiska forskning är Gudrun Anderson

i avhandlingen Tingets kvinnor och män. Anderson menar att tidigare användning av Genussystemet i

historisk forskning är präglat av ett modernhistoriskt synsätt där makt likställs med politisk och

offentlig makt istället för att anpassas till kulturen som rådde vid den aktuella historiska tidpunkten.

Anderson använder sig av begreppen rätten, hedern och hushållet för att ”historisera” genussystemet

och ringa in centrala drag i det tidigmoderna samhället.61

Det rättsliga begreppet är användbart för att analysera hur juridiken kring uppvaktning och

äktenskap användes i praktiken. Som tidigare nämnts så var sexuellt umgänge mellan ogifta olagligt

och straffades som lönskaläge. Dessa anklagelser blev i synnerhet aktuella om kvinnan blev gravid

då det ju var givet att hon brutit mot lagen. Det fanns emellertid en variant av det brottet som

kallades för mökränkning och innebar sexuellt umgänge mellan ogifta där mannen lovat kvinnan

äktenskap. I de fallen straffades endast mannen med böter men han hade också möjlighet att ingå

äktenskap med kvinnan för att på så sätt slippa böterna.62 Detta kan visar på en möjlig

äktenskapsprocess som innebar uppvaktning utan föräldrarnas samtycke, sexuellt umgänge som

ledde till graviditet med ett äktenskap som slutprodukt. Detta skulle kunna vara en väg för de tidig-

moderna människorna att hoppa direkt till steg 4 i fyrstegsteorin. Vid en graviditet så var det

sannolikt inte svårt att få föräldrarnas samtycke till äktenskap, skammen att föda barn som ogift

bör ha varit mångdubbelt större. Hur vanligt detta var är emellertid svårt att säga eftersom knappast

alla fall gick till domstol men om detta var fallet med några kvinnor i denna studie så är det inte

omöjligt att det går att se i exempelvis dagböckerna.

Detta leder också in till begreppet heder. Andersson visar på att om en kvinna tidigare var

ostraffad för sedlighetsbrott så dömdes både mannen och kvinnan till hårdare bötesbelopp. Skedde

61 Gudrun Andersson, Tingets kvinnor och män – Genus som norm och strategi under 1600- och 1700-tal, Uppsala 1998 ss. 33-34 62 Andersson 1998 s. 184

~ 27 ~

upprepade fall av lönskaläge blev bötesbeloppet tvärt emot vad man kan tro lägre. Andersson

förklarar det med att en kvinna som var ostraffad för sedlighetsbrott hade sin heder i behåll och

genom att begå lönskaläge hade mannen tagit hennes heder vilket gjorde att brottet bestraffades

hårdare.63 Detta väcker frågor om hur stor roll heder hade vid val av äktenskapspartner. En rimlig

hypotes vore att en kvinna med skadad heder innebar ett sämre parti och således fick svårare att

hitta en man att gifta sig med. Detta skulle i så fall kunna vara någonting som återspeglas i materialet

av dagböcker och självbiografier.

Husbondens makt över hushållet har redan delvis tagits upp. Det som Anderson lägger stor vikt

vid är hushållets betydelse för användandet av genussystemet. Att endast dela in samhället i manligt

och kvinnligt kan då missa hushållets olika dynamiker där ålder, civilstånd och allmän plats inom

hushållet spelade stor roll.64 Detta kan innebära att den fas som rådde enligt fyrstegsteorin varierade

kraftigt beroende på roll i hushållet. En kvinna som är ung och ogift kan exempelvis ha helt andra

förutsättningar att välja sin äktenskapspartner än änkan som sköter sitt eget hushåll. På samma sätt

är det en möjlighet att uppvaktningen av en änka kan ha skett på ett annat sätt då hon kunde ha

sitt eget hushåll och därmed mer kontroll över vilka hon träffade och under vilka former. Hushållet

och dess medlemmars olika funktion blir därför centralt för att identifiera kontexten kring

källmaterialet.

6.2 Herrnhutiska väckelserörelsen i Sverige

Av självbiografier under den tidigmoderna perioden så tillhör de allra flesta självbiografier den

religiösa offentligheten. De herrnhutiska levnadsloppen upptar nio kvinnor och är de absolut

vanligaste självbiografierna under undersökningsperioden och en kort genomgång av den

herrnhutiska rörelsens historia i Sverige är därför på sin plats. Om man räknar bort uppslagsverk

och kortare artiklar så finns det främst ett standardverk om den herrnhutiska rörelsen i Sverige,

Den Himmelske Älskaren – Herrnhutisk Väckelse, Vantro och Sekularisering i 1700-Talets Sverige, av Arne

Jarrick. Jarricks bok är en grundlig genomgång av den herrnhutiska rörelsens historia och

utbredning i Sverige från flera perspektiv, allt från idéerna bakom rörelsen till människorna som

var involverade. Jarrick argumenterar att den herrnhutiska rörelsen var typisk för det svenska 1700-

talet som innebar ett uppsving för evangeliska väckelserörelser som kritiserade såväl den gamla

bilden av en hård straffande gud som naturvetenskapens rationella gud.65 1700-talet var enligt

63 Andersson 1998 ss. 191-192 64 Andersson 1998 s. 38 65 Arne Jarrick, Den Himmelske Älskaren – Herrnhutisk Väckelse, Vantro och Sekularisering i 1700-talets Sverige Stockholm 1987 s. 14

~ 28 ~

Jarrick en brytningstid där 1600-talets auktoritära maktfullkomlighet mot slutet av 1700-talet delvis

hade fått ge vika för tolerans.66

Som religiös rörelse kan herrnhutismen spåras tillbaka till 1727 då den sachsiske greven Ludvig

Von Zinzedorf, tillsammans med flyktingar ifrån Böhmen och Mähren som flydde undan katolsk

förföljelse, grundade en evangelistisk väckelserörelse vid foten av hutberget, där av namnet Herrnhut

som på svenska blir ”herrens hatt.”67 På 1740-talet började rörelsen vinna mark i Sverige.68 Enligt

dåtidens herrnhutares egna uppgifter så fanns det i mitten av 1700-talet ungefär 70 herrnhutiska

präster och cirka 800 medlemmar. Det kanske inte låter överdrivet mycket men var ändå tillräckligt

för att prästerna inom den allmänna svenska kyrkan skulle skriva brev och klaga på herrnhutismens

utbredning i mitten på 1700-talet.69

Jarrick argumenterar för att både den Herrnhutiska och den pietistiska rörelsen var en del av

1700-talets väckelse och sekulariseringsprocess men att ingen av dessa rörelser egentligen överskred

den svenska lutheranska kyrkans grundläggande religiösa strukturer.70 I den här uppsatsen kommer

jag därför utgå ifrån att herrnhutismen, även om den delvis i fråga om synen på Jesus som frälsare

och den personliga väckelsen skilde sig åt från den ortodoxa svenska kyrkan, inte var så pass

särpräglad att dess medlemmar levde fundamentalt andra liv eller levde efter helt andra normer.

Att de grundläggande religiösa normerna inte skilde sig mycket åt från den ortodoxa svenska kyrkan

illustreras också av att herrnhutismen efter några år av viss begränsad förföljelse från ortodoxa

präster, vann allt mer tolerans och smälte till slut samman med statskyrkan.71

Det finns emellertid ett viktigt undantag som Jarrick nämner och som förtjänar att tas upp. Det

fanns enligt Jarrick en relativt stor andel kvinnor bland herrnhutarna och de fick delta i

sammankomsterna som mer jämlika männen än i andra sammanhang.72 Detta skulle kunna

innebära att kvinnor med andra möjligheter till umgänge med män och därav andra

giftemålsnormer. Ur ett källkritiskt perspektiv kommer detta tas i beaktande vid analyserandet av

levnadsloppen genom att se om de skiljer ut sig på avgörande sätt i jämförelse med det övriga

materialet.

Det är just de skrivna levnadsloppen som gör den herrnhutiska församlingen höginresant för den

här undersökningen. Enligt Jarrick finns ungefär 100 levnadslopp bevarade som skrevs

huvudsakligen mellan åren 1750-1820. Levnadsloppen var en del av den herrnhutiska traditionen,

66 Jarrick 1987 ss. 10, 12 67 Jarrick 1987 s. 14 68 Jarrick 1987 s. 37 69 Jarrick 1987 s. 64 70 Jarrick 1987 s. 76 71 Jarrick 1987 ss. 37-38 72 Jarrick 1987 s. 69

~ 29 ~

alla medlemmar förväntades skriva ett levnadslopp på ålderns höst. Ur ett källkritiskt perspektiv så

poängterar Jarrick att levnadsloppen skrevs ned med vetskapen om att de skulle läsas upp för

församlingen efter författarens bortgång.73 Viss försiktighet är därför nödvändigt vid analyserandet

av levnadsloppen. Emellertid finns det inte skäl att tro att författarna metodiskt skulle undvika att

skriva negativa saker om sig själva. Enligt Jarrick fanns det tvärtom ett mönster i levnadsloppen

där författaren innan sin väckelse beskrev hur syndigt hen levde.74 Levnadsloppens styrka för

analysen är att de är ungefär lika många kvinnor som män som skriver samt att även de lägre

klasserna finns representerade. De är därför ett unikt källmaterial om grupper som annars inte skrev

ned sin livshistoria i någon högre grad.

73 Jarrick 1987 s. 81 74 Jarrick 1987 s. 84

~ 30 ~

7. Källmaterialet

Samtliga dagböcker och självbiografier kommer från den redan nämnda bibliografin Kvinnors

självbiografier och dagböcker i Sverige 1650-1989. Exakt hur avgränsningen gått till finns beskrivet i

kapitlet om urval och avgränsning. Här följer en lista på alla kvinnor som analysen bygger på i

kronologisk ordning och i de fall där kvinnan är känd i någon form sedan tidigare, en kort

levnadsbeskrivning samt eventuella speciella källkritiska hänsynstaganden som måste tas med vid

analysen. Vissa av kvinnorna är inte alls kända sedan tidigare men ofta så lämnar Haettner och

Sjöblad viss grundläggande information om deras yrke och deras föräldrar i bibliografin. Om inte

annat nämns så hämtas all information därifrån i de fallen.

Agneta Horn (1629-1672) Gift vid 19 år mannen 27 år.

Gift vid 19 år mannen 27 år.

Agneta Horns självbiografi är antagligen den mest spridda av materialet. Om Agneta Horns liv har

senast Karin Milles skrivit om i Agneta Horn – Ett Liv i Trettioåriga Krigets Skugga ifrån 2015. Horns

självbiografi är unik eftersom den utspelar sig uteslutande under 1600-talet. Den ger därför en unik

inblick i 1600-talets värld eftersom de flesta verken i källmaterialet tillkommit under 1700-talet.

Ståndsmässigt tillhörde Agneta Horn Sveriges absoluta elit. Hennes morfar var rikskanslern Axel

Oxenstierna och hennes far, framgångsrike fältherren Gustav Horn.75

Agneta Horns uppväxt präglades av det trettioåriga kriget. Hon föddes i Riga där hennes föräldrar

då befann sig som ett led i kriget. När sedan hennes mor dog år 1631 placerades hon först hos två

pigor och inte långt därefter hos sin faster Ebba Lejonhufvud i den tyska staden Wolgast. Det som

gör Agneta Horns självbiografi central i den här uppsatsen är att hon vägrade gifta sig med den av

släkten utnämnde kandidaten Erik Sparre och valde istället att i hemlighet förlova sig med soldaten

Lars Cruus.76 Horn är alltså en källa till vilken makt 1600-talskvinnan hade att gå emot släktens

vilja om hon verkligen insisterade.

Agneta Horns originalhandskrift finns på Carolina Rediviva men har även tryckts flera gånger,

första gången i slutet på 1800-talet av Ellen Fires, sedan 1908, 1961 och allra senast år 2012 under

namnet Hjärtesorger och vedervärdigheter. Hur Gud alltid har hjälpt mig.77 Den är denna sista tryckta

upplaga med en viss modernisering av språket av Anne Brugge som används i den här

undersökningen. När Agneta Horn citeras kommer därför stavning och grammatik vara i relativt

75 Milles 2015 s. 9 76Anna Larsdotter, 2008, ”Agneta Horns dagbok” populär historia 9/2008 http://popularhistoria.se/artiklar/agneta-horns-dagbok/ (hämtat 23/5 2017 18:32) 77 Milles 2015 ss. 197-198

~ 31 ~

modern form. När självbiografin skrevs är inte fastslaget med säkerhet. Enligt Milles finns det

huvudsakligen tre olika teorier. Den skulle kunna vara skriven strax innan hennes bröllop 1648,

kort efter hennes mans död 1657 eller som en del i den rättsprocess med hennes styvmoder om

hennes faders arv som hon hamnade i 1657.78 Eva Haettner ansluter sig till den sistnämnda teorin

i kapitlet om självbiografier i bibliografin som ligger till grund för källmaterialet och konstaterar att

Horns självbiografi tillhörde en juridisk offentlighet.79 Den juridiska tvisten gällde Agnetas faders

testamente som Agneta bestred. I tvisten anklagade styvmodern henne för att ha använt upp

mycket av arvet som inte var hennes.80 Enligt teorin om den juridiska offentligheten så var

självbiografin ett slags debattinlägg som svar på dessa anklagelser. Det finns som sagt fler teorier

om självbiografins uppkomst men den juridiska offentligheten bör ändå ses som rejäl möjlighet

och kommer vara i åtanke vid analysen.

Christina Juliana Oxenstierna (1661-1701)

Gift vid 30 år mannen 33 år.

Christina Juliana Oxenstiernas text är särskilt intressant för undersökningen eftersom den är ett

exempel på en kvinna som öppet gick emot sin släkts önskningar och gifte sig i hemlighet med en

man från ett lägre stånd. Christina var föräldralös och togs om hand av sin faster, grevinnan Anna

von Dohna. Det var där hon träffade prästen Nicolaus Bergius som bodde där tillfälligt på grund

av sin ångest. De gifte sig senare i hemlighet vilket orsakade så stor skandal att hennes egen bror

gick till domstol för att få äktenskapet upplöst vilket dock inte skedde. Efter att Christina avlidit

1701 så skrev maken en bok över hennes liv i syfte att rentvå Christinas och sitt eget rykte.81 Denna

gavs ut år 1704 under namnet Kort Beskrifning af then Högwälborna Frus, Fru Christina Juliana

Oxenstiernas Lefwernes Lopp. Det är alltså en bok som är skriven av Christinas make som används i

uppsatsen. Emellertid så har Nicolaus skrivit av många brev Christina skrev både till präster hon

kände såväl som till sin bror och kansliråd. I dessa och i synnerhet i breven till prästerna ger hon

en beskrivning av sitt liv och mötet med Nicolaus på ett sätt som absolut kan klassas som

självbiografi. Det är också sannolikt därför som boken finns med i Sjöblads och Haettners

bibliografi över kvinnors dagböcker och självbiografier även fast boken på papperet inte har en

kvinna som författare.

Källkritiskt innebär det här att de delar i boken som är skrivna av Christina själv mer liknar

78 Milles 2015 ss. 188-189 79 Haettner 1991 s. 2. För mer information om olika offentligheter självbiografier kan vara skrivna för, se avsnittet om tidigare forskning 80 Milles 2015 s. 176 81 Nicolaus Bergius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18622, Svenskt biografiskt lexikon (art av E. Lundström med bidrag av B. Boëthius och S. E. Bring.), hämtad 2017-06-01 19:51

~ 32 ~

dagboken i de att det inte har självbiografins retrospektiva perspektiv. Christina skrev när

händelserna var färska och hennes brev var sannolikt heller aldrig avsedda för publicering. De har

alltså sannolikt inte bearbetats av henne på ålderns höst för att passa in bättre i hennes efterleverne.

Emellertid är breven sannolikt selektivt utvalda av Nicolaus. Boken är skriven med ett tydligt syfte,

att rentvå Christinas och hans eget rykte som kommit på skam i och med deras äktenskap. Det är

inte omöjligt att Nicolaus därför selektivt valt ut brev från Christina som skulle framställa henne

som en god och gudfruktig kvinna. Eftersom det är han själv som har skrivit av breven kan man

givetvis inte heller vara hundra procent övertygad om deras äkthet vilket måste has i åtanke vid

analysen.

Detta till trots är Nicolaus bok ett ovärderligt dokument om uppvaktning och giftemålsmönster

som ägde rum utan släktens godkännande. I jämförelse med Agneta Horn så har Christina

Oxenstierna fått väldigt lite uppmärksamhet. Exempelvis baseras inledningen av det här avsnittet

på en artikel i Svenskt Biografiskt lexikon från 1922. Därefter nämns Christina knappt alls i

historieskrivningen. Frånvaron i tidigare forskning gör givetvis materialet extra intressant för

uppsatsen.

Metta Magdalena Lillie 1709-1788

Gift vid 41 år mannen 47år

Metta Lillie är en av få kvinnliga författare till relativt detaljerade dagböcker under 1700-talet. Som

beskrivits i tidigare kapitel så saknar dagboken självbiografins retrospektiva synsätt vilket ur ett

källkritiskt perspektiv gör materialet extra intressant då Metta skriver om händelser strax efter att

de inträffat. Metta var dotter till friherre Jean Abraham Lillie och Ulrika Eleonora Hierta och var

alltså av adligt stånd och växte upp på herrgårdar i Västergötland.82 Om Metta Lillies dagbok har

tidigare Christina Sjöblad skrivit i den redan nämnda boken, Min vandring dag för dag – Kvinnors

dagböcker från 1700-talet. Sjöblad menar att Metta fick boken av sin bror Claes år 1737 för att hon

skulle skriva ned viktiga händelser i släktens historia samt viktiga ekonomiska transaktioner.83

Vartefter åren går börjar Metta sedan gradvis skriva om andra teman såsom politik, religion och

sitt eget livsöde. Dagboken slutar år 1750 strax efter att Metta blivit gift. Enligt Sjöblad så beror

det troligen på att Metta fick så mycket att göra som maka att hon inte hade tid att skriva mer.84

Som en av de allra första bevarade regelrätta kvinnliga dagböckerna i Sverige med även personliga

reflektioner inkluderade är Mettas text på många sätt unik och ovärderlig för en studie av det här

slaget.

82 http://kungligasamfundet.se/metta-magdalena-lillies-dagbok/ (2/6 01:55) 83 Sjöblad 1997 s. 114 84 Sjöblad 1997 ss. 127, 132 139, 147-148

~ 33 ~

Mettas originaldagbok finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm. 2008 gav Jessica Eriksson ut

dagboken i tryckt form med ett något förenklat språk och stavning. Det är denna version som

används här

Hedvig Charlotta Nordenflycht 1718-1763

Förlovad vid 16 år mannen 24 år andra gången 22 år mannen 37 år

Hedvig Charlotta Nordenflycht var en av Sveriges första kvinnliga poeter och författare. Hon

visade tidigt intresse för att skriva och lärde sig teologi och filosofi delvis genom självstudier85 men

även genom privatundervisning. Efter hennes andra makes död år 1741 hamnade hon i ekonomiska

bekymmer och diktandet och författandet blev ett sätt för henne att trygga sin inkomst. Det

lyckades hon så pass bra med att självaste kung Fredrik skrev till ameralitetskollegiet och yrkade på

att hon skulle få en årlig pension för sitt författarskap vilket hon också fick.86

Hedvig är därmed antagligen den första kvinnliga författare som kunde försörja sig på sitt yrke.

Som redan tagits upp i tidigare kapitel så är Nordenflychts självbiografi skriven som ett brev till

Anton von Siernman som sedan publicerades efter hennes död. Om dagboken som genre oftast

var skriven endast för författaren själv så kan man säga att motsatsen är sann för Nordenflychts

självbiografi. Hon visste att den skulle publiceras i ett verk över framstående svenska

personligheter. Källkritiskt innebär det givetvis att vissa fakta inte tas upp i självbiografin. Att

självbiografin var avsedd att publiceras för offentligheten kan emellertid också innebära ett ”most-

likely” scenario. Om uppgifter om uppvaktning och giftermål förekommer på ett detaljerat sätt så

skulle det kunna tyda på att sådana beskrivningar inte var kontroversiella eftersom sannolikheten

att kontroversiella fakta undviks att tas med borde vara störst i en självbiografi som är avsedd för

en större offentlighet, i synnerhet som självbiografin var avsedd att ingå i ett verk över framstående

svenskar.

Originalbrevet av Nordenflycht finns inte bevarat men det gavs ut i tryckt form senast 1938 av

Hilma Borelius och Th Hjelmqvist som del i bandet Hedvig Charlotta Nordenflycht – samlade skrifter

3:1. Den är denna version som används i den här uppsatsen.

Catharina Gottberg (1718-1782)

Gift vid 40 år mannens ålder okänd.

Catharina Gottberg till hörde herrnhutiska brödraförsamlingen i Stockholm och hennes

85 Nationalencydeklopedin, Hedvig Charlotta Nordenflycht, http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%c3%a5ng/hedvig-charlotta-nordenflycht ( hämtad 6/6 2017 01:05) 86 Hedvig Charlotta Nordenflycht, https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=8227 (hämtad 6/6 2017 01:18) Svenskt biografiskt lexikon (art av Torkel Stålmarck),

~ 34 ~

levnadslopp är ett av de första som finns bevarat i brödraförsamlingens arkiv. Hon är annars okänd

och det verkar inte finnas något material om henne någon annanstans än i

brödraförsamlingsarkivet.

Christina Charlotta Hjärne f. Rudbeck (1722-1804)

Gift vid 23 års ålder mannen 39 år.

Christina Hjärnes texter är antagligen den för undersökningen mest intressanta källan från

brödraförsamlingens arkiv. Utöver sitt levnadslopp har hon också lämnat efter sig en relativt

detaljerad dagbok som också förvaras hos evangeliska brödraförsamlingen. Christina var dotter till

professor Olof Rudbeck d.y. och sålunda barnbarn till den kända Uppsala-forskaren Olof Rudbeck

d.ä.87 Hon kom alltså från en känd professorsfamilj och tillhörde adelsståndet. Christina började

skriva dagbok 1744 vid 22 års ålder och fortsatte ända till året före hennes död. Bortsett från åren

1748-1760 och en del andra mindre avbrott så finns hela dagboken bevarad på Evangeliska

brödraförsamlingens arkiv.88 Exakt när levnadsloppet är skrivet nämns inte men är sannolikt

betydligt senare eftersom de vanligen skrevs mot slutet av författarens liv. Levnadsloppet har efter

Hjärnes död tryckts och finns nu i digital version på Libris.

Hjärne är värdefull ur ett källkritiskt perspektiv eftersom både dagbok och självbiografi finns

bevarade. Emellertid så menar exempelvis Christina Sjöblad att Hjärnes dagböcker i den version

som finns bevarad på brödraförsamlingens arkiv är en omskrivning av de ursprungliga dagböckerna

som gjordes när Christina Hjerne var gammal.89 Källkritiskt så innebär det att det finns en risk att

vissa avsnitt delvis skrivits om vilket innebär att dagboken mer liknar självbiografin som genre med

ett mer retrospektivt perspektiv. Eftersom originalmanuskriptet inte finns bevarat så är det svårt

att avgöra om eller hur mycket Christina ändrade i innehållet vid renskrivningen. Emellertid kan

man göra kvalificerade gissningar genom att exempelvis uppmärksamma skillnader mellan

dagboken och självbiografin. I de fallen är det troligt att dagboksversionen återspeglar originalet.

Å andra sidan kan man också uppmärksamma eventuella delar i dagboken som handlar om

händelser som Christina vid den tidpunkten inte kan ha vetat om. Det skulle tyda på att det rör sig

om en efterbearbetning. Jag kommer i uppsatsen utgå från att dagboken i det stora hela speglar vad

Christina tänkte och kände vid den aktuella tidpunkten eftersom det knappast är troligt att hon

skulle ändrat majoriteten av den flera hundra sidor tjocka dagboken vid renskrivningen.

87 Sjöblad 1997 s. 154 88 Sjöblad 1997 s. 157 89 Sjöblad 1997 s. 159

~ 35 ~

Margareta Elisabeth Roos f Sellström (1725-1810)

Gift vid 21 års ålder och andra gången vid 42 års ålder, männens ålder okänd.

Ännu en medlem av brödraförsamlingen som var dotter till en hovskräddare. I övrigt okänd.

Sara Margareta Cedermark (1727-1813)

Gift med 14 år äldre man, övrig ålder nämns inte.

Sara Cedermark var liksom föregående kvinna medlem i brödraförsamlingen men skiljer ut sig på

det viset att hon kom från fattiga förhållanden och jobbade länge som en enkel tjänsteflicka.90 Det

är ovanligt med självbiografier från den tidig-moderna tiden som är skriven av de lägre klasserna.

Detta märks i levnadsloppet i och med att det uppges att det inte är Sara som håller i pennan utan

hon dikterar sitt levnadslopp för en skrivare.

Märtha Elisabeth Hallblad f Sneckenberg (1729-1808)

Gift vid 27 års ålder mannen 36 år.

Märtha Hallblad var dotter till en kapten i armén som varit fånge under det stora nordiska kriget.

Trots att hon kom från en adlig släkt var familjen så fattig att hon fick börja jobba som hushållerska

vid 14 års ålder. Levnadsloppet kom till redan vid 32 års ålder och är därmed ett av de tidigaste

levnadsloppen som skrevs av en kvinna i brödraförsamlingen. Hennes föräldrar var inte själva med

i brödraförsamlingen utan hon gick med i samband med sitt giftermål men en medlem, Erik

Hallblad. Erik Hallblad var inte adlig och Märtha är därför ett exempel på en kvinna som gifte sig

utanför sitt stånd.91

Christina Margareta Rudbeck f von Numers (1731-1779)

Gift vid 23 år mannen 28 år andra gången 30 år mannen 50 år.

Christina Rudbeck var dotter till en lagman och adelsdam och också medlem i brödraförsamlingen.

Ulrika Palmstruch f Sparfvenfeldt (1736-1816)

Gift vid 33 år mannen 46.

Ulrika Palmstruch var dotter till en hovstallmästare och en grevinna och tillhörde alltså

adelsståndet. Hon började umgås med brödraförsamlingen redan innan hon var gift och hennes

levnadslopp finns bevarat på arkivet tillsammans med de andra.

90 Haettner Lund 1992 s. 37 91 https://nordicwomensliterature.net/se/writers/hallblad-marta-elisabeth-2/ (hämtat 4/09)

~ 36 ~

Margareta Stenman f Öberg (1739-1811)

Gift vid 23 år mannens ålder okänd

Margareta Stenman var dotter till en skeppstimmerman och arbetade som hushållerska. Hon blev

också medlem i brödraförsamlingen och kom från enkla förhållanden.

Christina Beata Wik (1753-1797)

Gift vid 38 år mannens sålder okänd

Även Christina Wik kom från enkla förhållanden och jobbade som hushållerska. I

brödraförsamlingen hade hon rollen som ”tjänande syster.” Vid sitt giftermål var hon faderlös.

Som beskrivningen av de 13 kvinnorna visar så är det ett relativt blandat källmaterial med kvinnor

från högadeln till enkla tjänsteflickor, dagböcker såväl som självbiografier, och de senare från både

den juridiska, religiösa och den politiska offentligheten. Materialet kan inte göra anspråk på att

representera hela Sverige befolkning under den tidigmoderna tidsperioden. Det är därför väsentligt

att leta efter delar i texterna som avslöjar dåtidens normer och vad som ansågs vara normalt

förfarande.

~ 37 ~

8. Familjens och släktens kontroll över äktenskapsvalet

8.1 Äktenskap efter släktens vilja

Att direkt kategorisera in kvinnorna i källmaterialet i fyrstegsteorin görs inte enkelt. Ett flertal

kvinnor skriver endast att de blivit gifta med en namngiven man utan att i detalj gå in på bakgrunden

eller familjens och släktens åsikter. I källmaterialet återfinns totalt fyra kvinnor som mer eller

mindre uttryckligen uppger att de gifte sig efter stark påverkan från föräldrar eller släkt. Utöver

dessa fyra kan också läggas till Agneta Horn, som förvisso i slutändan vägrade gifta sig med den

man som släkten valt men vars berättelse ändå illustrerar släktens långa och envisa försök att få

henne till det.

Sättet på hur familjen eller släkten försökte arrangera ett äktenskap samt hur detta togs emot av

kvinnorna kunde skilja sig mycket åt. Christina Rudbecks beskrivning av hur hon gifte sig för att

vara lydig mot sin far finns redan med som inledning på uppsatsen för förtjänar att citeras igen:

Män på min faders enständiga begäran, och för att intet wara honom olydig, blef jag mig för andra

gången i äktenskap den 14 september 1761 mäd min nu warande kiära maka…92

Rudbecks korta berättelse visar inte på något sätt att det ansågs vara något konstigt att hon gifte

sig för sin faders skull. Det finns heller inga tecken på att hon opponerade sig mot faderns

äktenskapsplan. Hon kan förstås ha gjort det ändå men valt att inte skriva om det i levnadsloppet

för att förstärka sin roll av den ”lydiga dottern”. En intressant detalj är att detta var hennes andra

gifte. Hon var alltså änka och hade fyllt 30 år men det minskade uppenbarligen inte faderns

inflytande över dottern. Tilläggas kan också att mannen hon gifte sig med var 20 år äldre, en

betydande åldersskillnad som inte kommenteras närmare.

Mer detaljerad om känslorna inför sitt giftermål är Metta Magdalena Lillie som gifte sig först vid

41 års ålder, en för tiden hög giftamålsålder vid ett första gifte. I större delen av självbiografin finns

inget direkt skrivet om hennes tankar om äktenskap. Men så plötsligt i november 1749 skriver hon:

D 4 november 1749 kom Corperalen af drabanterna Jan Axelsson Nat ok Dag hit från Stokholm

der han warit i 2. Månader at iöra sin wakt ok d 7 november i härans wälsignade Jesu namn

förlåfades iag med honom äfter min k: mors ok fleres goda wilje. Alsmäktige ok alt rådande nådige

herre Jesu låte det sket i en lykelig stund. Iag har i min stora swaghet dåk af så gåt förstånd iag haft

bedit min Gud för min Iesu skull om hans nådig willja uti dena min angelägenhet alt sedan första

ord iag om dena saken hörde som war d 19 iulje 174993

Även om Metta inte uttryckligen skriver att hon gifte sig för sin familjs skulle så antyds det ganska

tydligt i och med formuleringen ”äfter min k: mors ok fleres goda wilje.” Hon skriver ingenting om

92 Christina Margareta Rudbäck Levnadslopp, Evangeliska brödraförsamlingens arkiv kapsel 93 93 Metta Lillie, En västgötisk släktkrönika, Utgiven genom Jessica Eriksson Stockholm 2008 s. 236

~ 38 ~

att det skulle vara efter hennes egen vilja. Att det verkligen är frågan om att hon gifter sig i huvudsak

pga påtryckningar från modern blir än mer tydligt då hon i samband med bröllopet i december

skriver frasen,

”Deta är min största tröst at iag har äfter fölgt min k: mors wilja uti deta”94

Återigen så skriver Metta ingenting om sin egen vilja. Det är anmärkningsvärt att Metta skriver att

hon fick höra talas om äktenskapsplanerna redan den 19 juli 1749. Ändå står det ingenting i

dagboken om detta. Hennes man, Jan Axelsson nämns överhuvudtaget inte i dagboken förrän i

avsnittet där det berättas att de förlovar sig. Att hon förlovar sig med honom efter att de endast

känt varandra i tre dagar ger inte upphov till några extra kommentarer från Metta. Kommentaren

att hon följde sin mors vilja var hennes ”största tröst” antyder att det fanns en föreställning om att

en god dotter skulle följa föräldrarnas val gällande äktenskap. Någon form av konflikt angående

äktenskapet nämns över huvud taget inte i dagboken trots att Metta uttryckligen kände till sin

moders vilja sedan flera månader tillbaka.

Man kan fråga sig varför planer på äktenskap kommer just vid det tillfället. Innan dess står det i

princip ingenting om hennes tankar kring äktenskap, ingenting om eventuella friare hon skulle ha

haft eller om hennes familj försökte påverka henne till ett äktenskap. Kanske låg förklaringen i att

pressen på henne att hitta en make ökade i takt med att hon blev äldre. 41 års ålder var som sagt

en hög ålder för ett första gifte vid den tidpunkten och kanske upplevdes friaren Johan Axelsson

som sista chansen att få Metta bortgift.

Bilden av att den tidigmoderna kvinnan gärna ville vara lydiga mot sina föräldrar vad gäller

äktenskapspartner även fast de egentligen inte var tvingade till det förstärks ännu mer av Hedvig

Charlotta Nordenflychts självbiografi. Hon hade under sin uppväxt haft en lärare som tilldelats av

hennes far. När så fadern blev sjuk så ville han som en sista önskan få Hedvig bortgift med läraren:

Min fader som redan 7 månader legat på sin sote- säng, och såg sitt lefnads-slut nalkas, kallade

honom til sig, och sade sin yttersta och fasta vilkja vara, at han skulle taga mig til hustru, hvartil

min Fader trodde mig så mycket snarare kunna böjas, som den lydnad, jag alltid vist min Fader, gaf

honom sörta anledning, at sig det föreställa95

Först så tvekar Hedvig till giftermålet. Hon har stor respekt för sin lärare men tilltalas inte av

hans utseende. Viljan att vara en lydig dotter och uppfylla sin faders sista önskan blir emellertid till

slut för stark:

Ändtel beslöt jag af kärlek til vishet och dygd, så väl som lydnad för min Faders yttersta vilja, at

öfvervinna de hinder, som ungdomstycket kastade i vägen;96

94 Metta Lillie, 2008 s. 238 95 Hedvig Charlotta Nordenflycht, Bref til Cancellie-rådet och rid hr A.A von Stierman från fr H. C. Nordenflycht, ur Samlade skrifter IX, utgivna av Hilma Borelius och Theodor Hjelmqvist, Stockholm 1938 ss. 210-211 96 Nordenflycht, 1938 ss. 210-211

~ 39 ~

Äktenskapet ingicks sedan efter faderns bortgång. Hon kan därför knappast varit påverkad av stark

press från familjen i samband med äktenskapet, sannolikt hade hon kunnat avstå utan några

nämnvärda konsekvenser. Men viljan att vara en lydig dotter och följa sin faders sista vilja får henne

trots allt att gifta sig med en man som hon inte hyser några starka känslor för. Det stärker bilden

av att det fanns en tydlig norm att en god dotter bör vara lydig och gifta sig med den man som

familjen valt ut. Faderns försök att på sin dödsbädd försöka förmå Hedvig att gifta sig med sin

lärare kan närmast likas med känslomässig utpressning. Denna kan knappast ha ägt rum om det

inte fanns en stark norm att en dotter borde låta föräldrarna bestämma.

Det finns också många exempel på att en kvinna som inte följer familjens val av

äktenskapspartner utsattes för stor press och många övertalningsförsök, vilket inte resulterade i att

de till slut gav med sig. Ett sådant exempel är Christina Charlotta Hjärne. Hon uppvaktas av en

granne och vän till familjen, Jan Frisendorf men känner sig inte manad att ingå äktenskap med

honom. Senare får hon även ett förslag på äktenskap brevledes av bergsrådet Erland Hjärne.97 Detta

andra äktenskapsförslag använde hon sedan som svepsjäl till varför hon inte kunde säga ja till Jan

Frisendorf när hon pressas av modern:

Fred d 5te var min K: Mor rät hårt ihop mäd mig om baron Frisendorf giorde mig tusende

föreställningar wad svår wärld iag skulle få om iag lefde ogift efter henne, hur lät förmyndare kunde

försäta barn ens arf, och huru svårt vore till dependera alltid af syskån eller främmande och vad

bitter sårj iag giorde hene där mäd att iag så envist och obetänkt till min egen skada afslog dät ena

hederliga tillbudt efter dät andra tills iag sen fek gå och ingen frågade efter mig, och då först skulle

iag ångra mig och för sent se skadan där af mäd mera iag måste då seja min K: Mor at Hiärne hade

och begiärt mig iag hade aldeles ingen håg, män wille då giöra min Mor till willjes å lämna walet i

hennes händer, hon blef då ganska vändlig och glad och giorde mig strast present af ½ dussin nya

teskedar dätta giorde och någen hallt i anseende till Frisendorf så min Mor inte så stort yrkade på

mit ja för honom tills hon fek höra vad som sades om Hiärnes.98

Christinas anteckning visar på att det inte nödvändigtvis behövde vara en särskild man som

föräldrarna försökte gifta bort sina döttrar med. I Hjärnes fall så verkar modern i första hand ha

velat få sin dotter bortgift med någon som kunde försörja henne. Moderns påtryckningar visar

också att det verkar ha varit helt utanför normen att en kvinna förblev ogift av eget val. Att sedan

Christina inte kände kärlek för Jan Frisendorf verkar inte ha spelat någon roll. I moderns perspektiv

så var det viktigaste att hitta en försörjare till Christina och hennes tal belyser den svåra situationen

som en ogift kvinna kunde hamna i om hon förblev ogift upp i åren.

Moderns tal verkar inte ha gjort något omedelbart intryck på Christina för när hon sedan till slut

träffar den andra friaren Erland Hjärne kan hon fortfarande inte förmå sig att ingå äktenskap med

honom vilket får henens mor att fortsätta påtryckningarna och övertalningsförsöken:

97 Christina Charlotta Hjärne, dagbok, band I, brödraförsamlingens arkiv, s. 44, transkiberat av författaren 98 Hjärne ss. 84-85

~ 40 ~

D 25 var jag ganska orolig, vi hade besök af Tetens och Hiärne, och jag kunde omöjlit resolvera

mig att gå in ektenskap mäd honom utan förblifa som iag va, dock heligt hålla att och alldrig taga

någen annan. min K: mor sökte på dät högsta att persvudera mig på allt wis och iag mäd de alldra

tandesta och barokeligaste ord biöd till att afböja min mor ifrån där sinne,99

Till slut så blir påtryckningarna för mycket och Christina ger med sig och överlämnar beslutet helt

i moderns händer, varpå hon också strax efter förlovades med Hjärne:

D 26 fredagen kom iag äntelig till genombrått mäd mig siälf och lämnade saken i guds behag och så

i min mor och förmyndares disposision att efteregit godtycko afgiöra och sluta. 100

Återigen så ligger fokus i att göra det som modern vill, inte vad Christina själv känner för. Frasen

”lämnande saken i guds behag och så i min mor och förmyndares disposition” visar på den starka

samhällsnormen att en god dotter skulle lyda sina föräldrar i valet av äktenskapspartner. Man kan

emellertid inte tala om dessa exempel som arrangerade äktenskap, kvinnorna hade fortfarande rätt

att säga nej även om det sattes en förväntning på dem att säga ja.

En kvinna som också utsattes för hård press av släkt och familj men som in i det sista vägrade

att gifta sig med den man som familjen hade utsett var Agneta Horn. Det är inte helt klarlagt men

enligt Karin Milles så var friaren Erik Sparre ett gott parti för Agnetas far som därigenom skulle få

värdefulla kontakter eftersom Erik Sparre kom från en fin familj och hade både riksmarskar och

kanslar bland anfäderna.101 När Agneta sade nej till att gifta sig med honom så utsattes hon precis

som Christina Hjärne för påtryckningar och övertalningsförsök av familjen men till skillnad från

Christina så vägrar hon ge med sig och övertalningsförsöken pågår under två år vilket medförde

stor möda för henne som hon själv beskriver det:

Så var det inte nog med detta larmet för mig utan Gud skulle sända mig en ändå större plåga, eller

vem det var som sände mig den elaka Erik Sparre på halsen, det kan jag inte veta säkert, för han

ville med djävulsk envishet att jag skulle lova honom. Han var så motbjudande för mig att jag

hellre såg skam än honom. Den människan var mig till ett så stort besvär att jag inte kan säga det.

Vad jag fick slite i de två åren för hans skull med både det ena och det andra, det kunde fylla en hel

bok att skriva om det. Jag led så mycket för hans skull eftersom jag inte kunde förmå mig till att bli

kär i honom.102

Till slut så blir pressen så stor från släkten och i synnerhet från hennes faster, att hon delvis ger

med sig och lovar fastern motvilligt att överlämna beslutet åt fadern:

99 Hjärne s. 97 100 Hjärne ss. 98-99 101 Milles 2015 s. 98 102 Agneta Horn, Hjärtesorger och vedervärdigheter – Hur Gud alltid har hjälpt mig, bearbetning av Anna Brugge 2012 s. 78

~ 41 ~

…i synnerhet efter att hon nu mot min vilja hade övertalat mig och både med goda ord och onda

envist pockat mig till att jag skulle ge Erik Sparre ett halvt löfte. Jag hade inte vågat säga emot

henne utan måste göra henne till viljes genom att skjuta över det till min far. Vad han ville det

måste jag väl nöja mig med, sade jag.103

Strax efter så ändrade sig emellertid Agneta igen. Det tycks som om hon å den ena sidan verkligen

inte ville gifta sig med Erik Sparre men samtidigt inte ville gå emot sin far då samhällsnormen att

en dotter bör lyda vad fadern bestämmer var så stark. Hon sammatfattar själv sina tankar med:

Jag tyckte väl att jag inte gärna ville göra min herr far emot och säga nej, men tyckts mig vara

mycket svårare och riktigt odrägligt att binda mig vid en som jag inte kunde tåla att se och som de

gjorde narr av inför mina ögon.104

Agneta vill alltså varken gifta sig med Sparre eller bryta mot samhällsnormen att som dotter lyda

sin fader. Istället försöker hon resonera med fadern och få honom att ändra uppfattning kring

giftemålet:

Det gick till så att min herr far kom till mig och frågade om det var sant att jag ville övergiva

honom--- Jag bad min herr far i all ödmjukhet att han skulle för Guds skull låta mig försonas med

honom. Jag ville som en ödmjuk dotter lyda min herr far, vilket jag också var skyldig att göra så

länge jag lever, men detta bad jag att min herr far skulle låta mig bestämma eftersom det ändå

angick mig mest och närmast.

Då blev min herr far mycket ond på mig och frågade mig vem som var orsaken till att jag ville

överge honom. Och den som gjorde narr av honom, han var själv större narr. Jag skulle inte låta

tocke där irra mig, utan nu ville han verkligen att jag skulle ta honom vare sig jag ville eller inte.

Agnetas konversation med fadern visar klart att det inte ansågs som normalt eller accepterat

beteende av en dotter att gå emot sin fader vad gäller äktenskap. Agnetas motstånd mot äktenskapet

betraktas till och med som ett sätt att ”övergiva” honom. Det verkar som om det i 1600-talets

Sverige där Agneta Horns självbiografi utspelar sig fanns en konflikt mellan vad som var juridiskt

möjligt och vad som ansågs vara rätt enligt samhällets normer. För trots faderns påtryckningar så

kunde han inte tvinga fram äktenskapet utan när Eriks Sparres syster kommer för att få ett definitivt

besked så kan han endast begära av Agneta att hon ska lämna nejet personligen. 105 Därefter så

slapp hon allt tal som giftermål med Erik Sparre. Men även om hon slapp ifrån äktenskapet genom

sin envishet visar självbiografin tydligt att hon gjort något som starkt upprörde henens familj och

släkt och inte ansågs vara hedervärt agerande efter dåtidens normer. Detta blir extra tydligt när man

läser hur hennes faster hanterade hennes slutgiltiga nej:

103 Horn 2012 s. 84 104 Horn 2012 s. 85 105 Horn 2012, s. 95

~ 42 ~

Därför skulle hon råda min herr far att han inte skulle vara så snäll och låta mig bestämma, utan

säga hur han ville ha det och så fick väl jag vara nöjd med det, vare sig jag ville eller inte.

- Ty det står inte väl till om en jungfru skall få bestämma vem hon vill ha.106

Det avslutande citatet visar tydligt att det gick helt emot samhällets normer att en kvinna vägrade

giftermål med den som familjen valde ut även om hon som nämnts hade full juridisk rätt att göra

så.

Sammanfattningsvis så visar källmaterialet att det inte på något sätt var ovanligt eller ansågs

omoraliskt att föräldrar parade ihop sina döttrar med män de ansåg lämpliga, även fast de visste att

döttrarna inte hyste känslor för männen. Enligt Hirdmans förklaringsmodell skulle man kunna säga

att den tidens genuskontrakt var helt inställda på att en god dotter bör lyda sin förmyndare även

när det gällde äktenskap. Detta blir extra tydligt i Nordenflychts exempel där hon trots att fadern

var avliden kände sig tvingad att uppfylla hans sista vilja. Förvisso hade alla kvinnor full juridisk

möjlighet till att säga nej, men den psykologiska pressen som de kunde utsättas för om de gick

emot familjens eller släktens vilja var säkerligen inte enkel att hantera. Agneta Horn sammanfattar

själv tiden då hon försökte paras ihop med Erik Sparre med orden,

Det som sedan brast ut och alla de tårar de hjärtans tårar, som jag under den tiden fällde för

Sparrens skull, går inte att räkna. Alla de onda och förtretliga ord som jag hörde och led av i de 2

åren både från den ena och från den andra för hans skull, de var så odrägeliga att jag i längden inte

kunde bära dem utan ville nu vid första bästa tillfälle försöka göra mig fri från honom, på vilket

sätt som helst.107

Det är oklart om det här genuskontraktet förändrades nämnvärt med tiden. Agneta Horn levde

under tidigt 1600-tal medan de tre övriga nämnda kvinnorna gifte sig i mitten på 1700-talet. Detta

skulle kunna tolkas som om att ingen större förändring beträffande familjens och släktens kontroll

över äktenskapet skedde under tidsperioden. Emellertid skiljer sig Agneta Horn på ett avgörande

sätt från de andra kvinnorna och det är att i hennes fall försökte hennes familj få henne gift med

en specifik man. I till exempel Christina Hjärnes fall så var det viktigaste att hon blev bortgift med

någon. Så länge han kunde försörja henne så verkar det inte ha spelat så stor roll vem det var. Om

detta har med tidsaspekten att göra eller bara är en tillfällighet är omöjligt fastslå med säkerhet.

106 Horn 2012, ss. 92-93 107 Horn 2012, s. 85

~ 43 ~

8.2 Äktenskap efter eget val

Givetvis så förekom det även under den tidigmoderna perioden att kvinnor gifte sig på eget bevåg,

utan att föräldrarna var inblandade i partnervalet. I källmaterialet är det totalt 4 kvinnor som mer

eller mindre uttryckligen uppger att de lärde känna sin partner innan förlovning och äktenskap.

Hur detta togs emot av familj och släkt varierade emellertid en hel del. Ett exempel där familjen

inte gjorde något för att förhindra äktenskapet är Märtha Hallblad som skriver:

Wid denna tiden lärde jag känna min k: man, men då han hos mig anhöll att få mig till hustru blef

jag mycket förlägen, jag vände mig till den kära Frälsaren och bad honom att han med visshet ville

låta mig veta sin vilje härntis jag tog till ett tecken häri, att om någon af mina anhöriga skulle vara

deremot, jag då borde afstå derifrån, men då ingen af dem hade något att åminna kom jag i mycket

bekymmer och fruktade att jag skulle blifva honom till hinder på salighetens väg. Därför talte jag

öppenhjertigt med honom och sade uppriktigt alt hvad jag viste med mig, ty tänkte jag, han bör

veta hurudan jag är, om han sedan vill taga mig till hustru eller ej.108

En förklaring till lättheten med vilken hon fick sin familjs godkännande skulle kunna vara att hon

var faderslös och hade som redan beskrivits jobbat utanför hemmet sedan 14 års ålder, först som

hushållerska, sedan som sömmerska och slutligen som lärare.109 Att få en faderslös flicka som var

uppväxt under fattiga förhållanden bortgift var knappast en förlust för släkten, varför heller inga

protester mot äktenskapet framlades. Extra intressant i sammanhanget är att Märtha var adlig

medan hennes man inte var det. Däremot så var hon som tidigare beskrivits fattig och att

äktenskapet inte mötte några större protester trots att det gick utanför ståndsgränsen styrker

Plancks teori om att äktenskap med adliga och icke adliga ofta var ett utbyte där den adliga förde

med sig börd och den icke adliga ekonomiska resurser.

Mer motstånd mötte Hedvig Charlotta Nordenflycht. Som redan har beskrivits så gifte hon sig

första gången med sin lärare efter att ha följt sin döende faders sista vilja. Sedan också hennes första

man avlidit skaffade hon sig sedan en ny lärare som hon så småningom blev förälskad i. Trots att

hon nu var faderslös och därmed borde ha större möjlighet till att gifta sig med vem hon ville så

hindrades äktenskapet under lång tid av en släkting som ej är namngiven:

Denne fick tycke för mig, och mitt beslut at lefva ogift, förgick, alt efter som kärlek blef mästare

örver mitt hjerta.--- En av min slägt tyckte ej om detta svågerskapet, utan hade upoffrat mitt nöje

och sanna lycka, sin äregirighet och et för världen mer lysande väsende med mindre merite. Deraf

hände, at vi i 4års tid födde vår ömma kärlek ,i fruktan och ovisshet, och pröfvade under samma

tid Hvarsannars sinnelag, tro och stadighet, utan at fåfullborda Vårt ämnade ägtenskap. 110

Släktingens motstånd mot äktenskapet medför alltså att äktenskapet skjuts upp i hela fyra år. Först

när den motspänstige släktingen lämnat landet tar Hedvig steget ut och gifter sig med sin lärare:

108 Märtha Hallblad Levnadslopp, brödraförsamlingens arkiv band 7, transkiberat av författaren 109 https://nordicwomensliterature.net/se/writers/hallblad-marta-elisabeth-2/ (Hämtat 11/8 2017 00:36) 110 Nordenflycht 1938 ss. 213-214

~ 44 ~

Ändtel yppades en skymt af vår lycka. Alle vidriga omständigheter förbytte sig. Den som varit

största hindret til Vårt ändamåls ernående, var icke mer i Sverige. Vårt bröllop gick straxt för sig,

och jag reste med min älskeliga Man til Carlscrona, där han emottog Pastors-beställningen vid

Kongl Amiralitetet.111

Nordenflychts berättelse visar på att samhällsnormen att inte gifta sig utan de anhörigas tillåtelse

även kunde vara högst aktuell när kvinnan var faderslös och gift sedan tidigare. Nordenflychts

användning av ordet ”svågerskapet” indikerar att det skulle kunna vara hennes bror som opponerar

sig emot äktenskapet. Eftersom hennes far hade avlidit så är det inte omöjligt att hennes bror hade

tagit över som hennes förmyndare. Även om så var fallet så skulle det emellertid inte ha inneburit

något direkt juridiskt hinder emot äktenskapet, giftermål utan familjens tillåtelse var inte olagliga.

Återigen är det viktigt att skilja på vad som var juridiskt möjligt och vad som ansågs vara okej enligt

dåtidens samhällsnorm. Hedvigs beslut att vänta i fyra år på att hennes släkting skulle lämna landet

visar på ett så starkt genuskontrakt att även en faderslös änka inte skulle gå emot sin släkt vid val

av äktenskapspartner.

Agneta Horn har tidigare förekommit i uppsatsen som exempel på hur familjen och släkten

kunde sätta press på en ung kvinna att acceptera ett giftermål. Agneta Horn är emellertid också ett

exempel på en kvinna som gifte sig med en man hon själv valt ut. Exakt när och under vilka

omständigheter Agneta för första gången lär känna sin blivande man är osäkert. Karin Milles

spekulerar i att det skedde på hennes faders bröllop med hennes styvmor då hon var 14 år gammal

men det saknas belägg för det.112 Strax efter så börjar Agneta anklagas för att ha något ihop med

Lars Cruus.113 Så länge som släkten försökte få Agneta att gifta sig med Erik Sparre så var

motståndet mot Lars kompakt. I diskussionerna som Agneta hade med sin far så framgår det tydligt

att det togs som en självklarhet att en dotter inte kunde gifta sig utan faderns tillstånd:

Min herr far frågade mig vad det då kunde vara för en soldat som jag hade fått i sinnet så mycket,

eftersom jag hade sagt att jag ville överge honom för en soldats skull. Till slut sade han att det är

väl Kruusen, och jag skulle inte inbilla mig att jag nånsin skulle få honom eller någon som jag

hädanefter ville ha, eftersom jag inte ville ha den här. Jag skulle inte inbilla mig att jag skulle få

bestämma, att jag skulle få överge den här hur högt det än var mig emot.114

Även här återspeglas skillnaden i vad som var juridiskt möjligt och vad som ansågs vara normalt

förfarande. Även om Agneta skulle haft laglig möjlighet att gifta sig med Lars redan nu så fanns

det en vetorätt från familjens sida som även om den inte var inskriven i lagboken ändå var ett så

starkt genuskontrakt att den förutsattes.

111 Nordenflycht 1938 s. 214 112 Milles 2015 ss. 90-91 113 Milles 2015 s. 93 114 Horn 2012 s. 91

~ 45 ~

När sedan Agneta slutgiltigt avvisat Erik Sparre börjar hon uppvaktas av Lars och i februari 1647

förlovar de sig i hemlighet.115 Efter förlovningen skriver Lars till Agnetas far och låter sin morbror

prata med henens morfar Axel Oxenstierna vilka båda ger sin välsignelse.116 Intressant nog verkar

det faktum att uppvaktningen och förlovningen skedde i hemlighet inte fått några nämnvärda

reaktioner från Agnetas far. Agneta för sedan ett samtal med sin morfar inför giftermålet som

avslöjar att trots att det existerade ett genuskontrakt att döttrar skulle lyda sina föräldrar vid val av

make även kunde finnas önskan att familjemedlemmen skulle gifta sig av kärlek:

Så önskar jag av allt mitt hjärta att den goda Gud alltid vill ge dig lycka och välsingelse drätill, så att

både Gud och din tillkommande kan vara nöjda med dig, eftersom jag väl kan se att ni nu älskar

varann uppriktigt och av allt ert hjärta. Att jag nu har frågat dig om detta beror inte på att jag inte

visste eller inte kunde se att ni älskar varandra. Jag ville bara höra vad du ville säja. Nu önskar jag

att er kärlek måtte bli så stor och stadig ända intill er död. Jag kan ock väl se andra later på dig mot

honom än mot Sparren. Men han älska dig ock för annan orsak än denne.117

Oxenstiernas tal antyder att det trots allt inte var främmande med äktenskap baserat på kärlek.

Tvärtom verkar det framhållas som något eftersträvansvärt. Men att Agnetas far och morfar utan

något direkt motstånd accepterar Lars som Agnetas fästman efter att hon avisat Erik Sparre beror

troligen inte bara på Agnetas vilja. Mera troligt är att Lars trots allt inte var något dåligt parti. Han

tillhörde en gammal adelsätt och var ägare av Sätuna gård, ett stort trevåningsslott, och hade

påbörjat en framgångsrik militär karriär där han nyligen blivit utnämnd till överste.118

En kvinna som försökte ingå ett äktenskap av kärlek med en man som inte var ståndsmässigt

lämplig mötte sannolikt betydligt större motstånd från familj och släkt. Det kanske tydligaste

exemplet på det är Christina Juliana Oxenstierna. Christina träffade sin blivanande man, prästen

Nicolaus Bergius, då han bodde hos hennes faster och led av svår ångest. Christina hade sedan en

dröm där hon drömde att Nicolaus vände sig emot henne om hjälp och efter att ha berättat för sin

faster om drömmen så gick hon in till Nicolaus och försökte muntra upp honom.119 Efter fortsatt

kontrakt, bland annat via brev, så mådde Nicolaus betydligt bättre och efter en tid så bekände han

sin kärlek för Christina. Redan vid det här stadiet, innan någon utomstående ens hade fått vetskap

vad som försiggick, så stod det klart ett sådant äktenskap inte skulle accepteras av omgivningen.

Christina beskriver i ett av sina brev hur hon reagerade på Nicolaus första framstöt med orden:

115 Horn 2012 s. 113 116 Horn 2012 ss. 114-115 117 Horn, 2015, s. 116 118 Milles 2015 ss. 140-145

119 Christina Oxenstierna, brev till biktfadern, ur Nicolaus Bergius, Kort beskrifning af then högwälborna frus, fru

Christiana Juliana Oxenstiernas lefwernes lopp; then sal. frun til wälförtient ähreminne och odödeligit beröm, then ärbare werlden til

sanferdig effterrättelse uthgifwen af Nicolao Bergio, Stockholm 1704 s. 42

~ 46 ~

Jag blef rätt illa wid, och tänckte skal nu det du i en god mening giordt intet lyckas bättre; och

wiste intet hwad jag här af skulle sluta, bad honom rota uth de tanckar och betänckia huru swårt

det blefwe at wärkställa; Huru jagh skulle bli förtalt och han ock hatat om det märcktes, och flydde

honom så en lång tijd.120

Av ovanstående text är det tydligt att Christina förstår redan nu att ett äktenskap med Nicolaus inte

skulle accepteras av omgivningen. Problemet verkar inte ha varit att hon ville gifta sig av kärlek

med en man hon själv valt ut. Istället var det största hindret att Nicolaus tillhörde prästståndet och

inte var adlig som Christina. Detta illustreras särskilt tydligt i hur Christinas faster reagerar då hon

upptäcker ett brev från Nicolaus och hela saken uppdagas:

…då hon grufwelig begynte bannas och plåga migh och sade det wore wist nog en synd och skam

och argelse at gå uthur sitt stånd och ta en Präst; Hon trodde migh inte om at wilja giörat men at

reflectera der på wore redan synd; och om hon intet wore rädd at theras huus stulle skiämas uth

skulle hon strax säyat och sökia at fördrifwa honom som tordes ha tåcka tanckar; ock så mycket

godt hon om honom sagt förr, så många lyten fant hon sedan och plågade migh utan uphör.121

Fastern argumenterar här för att det inte bara är olämpligt med äktenskap utanför ståndsgränsen,

det är dessutom syndigt. Detta skulle kunna tyda på att det fanns ett starkt genuskontrakt att en

kvinna som tillhörande adeln inte borde gifta sig utanför sitt stånd. Emellertid är saken inte fullt så

enkel. Britta Planck visar i sin redan nämnda avhandling Kärlekens språk att äktenskap över

ståndsgränserna förekom regelbundet även under tidigmodern tid. Statistiken visar dock att

äktenskapen över ståndsgränsen ökade genom åren och att det främst handlade om lågadliga

kvinnor som gifte sig utanför sitt stånd. Vid mätningens första period 1680-89 så var det strax över

30 procent av de lågadliga kvinnorna som gifte sig utanför sitt stånd men inte en enda högadlig

kvinna.122 Det starka motståndet mot Christinas äktenskap kan kanske delvis förklaras med att det

ingicks tidigt i undersökningsperioden (hon gifte sig 1691) och det faktum att hon var högadlig.

Men materialet visar även att det inte var någon fullständig enighet kring att man inte borde gifta

sig utanför sitt stånd eller inte gifta sig utan släktens samtycke. När Christinas faster reagerar så

negativt på hennes tankar om giftermål så skriver hon och rådfrågar sin biktfader i Frötuna som

svarar henne:

120 Oxenstierna 1704 s. 48 121 Oxenstierna 1704 s. 49 122 Planck 2014 s. 51

~ 47 ~

Hwad det widkommer först at Fröken fruktar det wara synd kan ske om Hon skulle samtyckia den

begiäran så kan jagh intet förstå huru det skulle wara synd, som Gudh sielf kallar gådt och ährligit

och hafwer inskicktat til at dermedh förtaga många synder. Wil man ock tänckia at Gud är en

ordnings Gudh ock fodrar lijkhet i stånden; hwad det ärendet widkommer om lijkhet kan ock

Gudh icke af någon ordning förtörnas.

--- hwad den förargelsen widkommer som Menniskior skola kunna taga der af, så tyckes migh at

det Gudh intet förargas af, det må ej heller Mennikior så högt förtryta--- Elliest för det tredie, så

förnimmer jagh at Fröken har här om allaredan låtit förfråga sigh hoos twenne wackre prästmän,

dem jagh wäl känner hwilka hafwa trygdt Fröken der widh at hennes upsåt är en Guds skickelse.

För det fierde är ock Fröken sielf incinerat der til ock uthi sitt sinne förnögd det guds wilje så woro

(det som jag af brefet intet wäl annat kan sluta) och att Fröken til at undwijka fåfängia och der som

ägger köttet älskar ächtaståndet och at stå hus före äro tankar som wisserligen äro komne af Gudh.

För det femte så kan wäl ske at den gode Herren och Prästmannen som detta angår kan wara af

någon godh af N. Fröken kommen affection så intagen så at om Fröken skulle kunna ändra sin

tancka och förwägra honom Hans begiäran torde han åter falla i en ny swagheet och förderfwat

blifwa der af Frökcn sedan kunde få plågas med itt ond Samwete. När jag nu detta sålunda haar

öfwerlagd så blifwer sedan sådant slut at jag hwarken kan eller wil för min ringa persohn afråda

Fröken ifrån samtyckiet til det ächtcnskapet uthan råder där til at Fröken icke holler detta

hemligen sig til större qwal, uthan låter dät komma til det korum som det bör. 123

Pastorn förklarar här inte endast att giftermålet inte skulle vara någon synd. Han så när uppmanar

Christina att acceptera giftermålet för att undvika att Nicolaus skulle återfalla i sin depression. Att

släkten uppenbarligen skulle invända emot äktenskapet var pastorn säkerligen medveten om men

det verkar inte bekomma honom i hans rådgivning. Rent källkritiskt måste det tilläggas att det ovan

nämnda brevet har getts ut av Nicolaus själv. Det kan alltså inte tas som helt omöjligt att Nicolaus

har ändrat i brevet för att få det att gynna hans sak.

Om man antar att brevet i huvudsak är korrekt återgivet så visar det på att det fanns oenighet

kring genuskontraktet att en kvinna inte borde gifta sig utanför sitt stånd utan familjens tillåtelse.

Att Christinas pastor så klart råder henne att acceptera äktenskapet skulle kunna höra samman med

att det var just en präst som Christina ville gifta sig med. Om präster kunde gifta sig med kvinnor

från högadeln skulle det kanske innebära högre status för prästståndet i sig. Samtidigt så avslöjar

brevet också att Christina tidigare har vänt sig till två andra präster som inte heller de har velat

avråda henne från äktenskapet.

Även om det inte rådde konsensus kring vad som ansågs vara moraliskt rätt gällande den här

typen av äktenskap så fanns det ett juridiskt hinder för Christina. Det var fram tills 1809 olagligt

för en adlig kvinna att gifta sig med en icke adlig man utan speciellt tillstånd. Detta försökte

Christinas familj utnyttja till fullo.

Efter brevet från sin biktfader och sedan hennes faster avlidit tog Christina beslutet att gifta sig

med Nicolaus i hemlighet. När familjen fick vetskap om äktenskapet gick äldste brodern till

hovrätten och författade ett memorial till riddarhuset som han ville få överlämnat till kungen själv.

123 Brev ifrån pastorn i frötuna till Christina Oxenstierna ur Nicolaus Bergius, Kort Beskrifning af then Högwälborna Frus, Fru Christina Juliana Oxenstiernas Lefwernes Lopp, Stockholm 1704 ss. 71-73

~ 48 ~

Memorialet i sin helhet finns inte tillgängligt men Wilhelmina Stålberg citerar från det i sin bok,

Anteckningar om svenska qvinnor från 1864:

Han klagade att, Bergius och Christina Oxenstjerna tillbakasatt "uppenbar lag, förmyndare-

ordning, adliga privilegier, kyrko-ordningar och Kongl. Maj:ts förordningar om olofliga vigningar",

och understått sig "att gå en så oloflig väg till hela adliga ståndets prejudice och märkliga förfång,

så utrikes som inrikes, och dess privilegiers förkränkande, hvilken sak är af den vigt och eftertanke,

att, om den ej exemplariter afstraffas, den ofelbart lärer draga den förargelsen och skandalösa

konseqvensen efter sig, att all ordning lärer försvinna, en adlig dam, utaf hvad värde hon vara

kunde, ej för någons otjenliga tillbud kunde vara fri."124

Som man kan utläsa av texten så uppfattades giftermålet som en enorm provokation och brodern

verkar närmast argumentera för att hela adelsståndets privilegier var i fara om giftermålet inte

upplöstes. Men trots att riddarhuset höll med om att äktenskapet klart bröt mot lagstiftningen så

valde kungen att inte ta upp memorialet som brodern Gustav skickade in eftersom han ansåg det

vara en privatsak. Därmed omintetgjordes möjligheterna att upplösa äktenskapet och riddarhuset

beslutade att inte besvära kungen mera med ärendet.125

Detta visar på att det fanns en konflikt i hur lagstiftningen såg ut och hur den tillämpades i

praktiken. Britta Planck hävdar att tillstånd att gifta sig utanför sitt stånd i princip villkorslöst

beviljades.126 Emellertid börjar hennes undersökning vid ett senare tillfälle. Christinas fall visar att

lagen om samtycke vid äktenskap för adelsdamer utanför sitt stånd sällan praktiserades ens i slutet

på 1600-talet. Förvisso är hon bara ett exempel. Men Christina tillhörde släkten Oxenstierna som

var en av de förnämsta adelssläkterna i Sverige, Nicolaus var en vanlig pastor och inte någon biskop

eller extra förnäm person inom prästeståndet och det finns inga uppgifter om att han skulle varit

förmögen. Enligt Flyvbjergs princip om ”most-likely” så är Christina ett klart fall där chansen att

stoppa äktenskapet borde varit som störst. Att äktenskapet ändå inte upplöstes visar på att i

praktiken var det juridiskt möjligt för adelskvinnor att gifta sig utanför sitt stånd med en man de

själva valt.

Men även om det var juridiskt möjligt så visar Christinas släkts reaktion att det av samtiden inte

ansågs som ett okej eller normalt förfarande. Hur relationen med den äldste brodern förändrades i

och med att han processade för att få äktenskapet upplöst illustreras tydligt i de brev som Christina

skrev till brodern och som finns återgivna i Nicolaus Bergius bok. Vid nyheten om broderns

skrivelse till Riddarhuset skrev hon bland annat:

124 Wilhelmina Stålberg, Anteckningar om svenska qvinnor Stockholm 1864, hämtat från http://runeberg.org/sqvinnor/0329.html (hämtat 17/8 2017 20:14) 125 Stålberg 1864, sid 298, hämtat från http://runeberg.org/sqvinnor/0330.html hämtat 126 Planck 2014 s. 50

~ 49 ~

Min Bror, Efter Bloden haar hoss Er så widrig effect, löner det föga mödan at jag skrifwer lel må

I weta at jag uthan den ringaste oro samma dag fick kunskap om Er nu halft annat åhr betänckt

proposition på Riddar-Huset,--- Så i Er sielf om det är Christligit at I förnöja Edert haat, föracht

och hwad I wil kallat under den pretext i troo mig intet wara wigd. Troo i det intet har i giordt

mycket och cristligit til lida mig så länge lefua i så syndigt tilstånd.--- Wil I Ert haat och förfölgning

skal räcka så länge som lifwet på os så rår I: I tör då slippa Er möda snart nock och skada Er sielf

så mycket som andra; Jag mister der wid ingenting.127

Christinas tal om broderns hat och förakt visar på den spända relation de fått efter att giftermålet

blivit offentligt. Hennes giftermål ansågs så skandalöst att hennes släkt till och med betraktade det

som en skam att höra från henne vilket illustreras i hur hon inleder ett brev till sin kusin, ”Emedan

din och de andras conduite nogsamt wiser at de hållat för en dödelig skam at höra något af mig;”128

Släktens avståndstagande blev så stort att det vid Christinas begravning höjdes röster för att hon

inte skulle få begravas tillsammans med sina föräldrar och övrig släkt, detta var emellertid en

begäran som den tjänstgörande pastorn vägrade genomföra och hon lades till slut i sina föräldrars

grav tillsammans med sina fyra avlidna barn som hon fått tillsammans med Nicolaus.129 Men bara

det faktum att begäran framfördes visar att Christinas beteende inte ansågs var förlåtet hos delar

av släkten ens efter hennes död. Även efter begravningen fortsatte smutskastningen av Christina.

Nicolaus bok där han publicerade några av Christinas brev tillsammans med sina egna synpunkter

var framför allt ett sätt att komma ifrån smutskastningen vilket statueras redan i bokens inledning:

Fjorton åhr hafwer man medh et christeligt tålamod hört ogrundada, omilda omdömen om det

giftermåhl den saliga högweälborne Frun, Fru Christina Juliana Oxenstierna, genom Guds försyn,

behagade at ingå medh M. Nicolao Bergio: Medh frimodighet och wis förtröstan till Gudh hafwa

the begge emottagit och öfwerwunnit alt thet man sökt them at tilskynda dermed sin passion at

förnöija:130

Christinas fall visar på en mångsidighet i dåtidens äktenskapsmönster. Å ena sidan visar

det att adelskvinnor redan på 1600-talet rent juridiskt kunde gifta sig med vilken man de

ville. Å andra sidan visar den närmast totala brytningen med familjen och släkten att det

fanns ett starkt genuskontrakt inom adeln att en adelskvinna inte kunde gifta sig utan

familjens och släktens godkännande, i synnerhet inte med en man som inte var adlig. Att

reaktionen blev så stark kan också tyda på att Christina var ett undantag. Sannolikt så valde

de flesta adelskvinnor att helt enkelt foga sig och inte gå igenom allt det lidande som ett

hemligt äktenskap utanför ståndsgränsen kunde innebära. Men detta genuskontrakt verkar

samtidigt ha gällt främst inom adelsståndet. Att Christina både av de två präster hon först

skrev till och sedan av hennes egen biktfader fick höra att äktenskapet inte var en synd

127 Oxenstierna 1704 ss. 117-119 128 Oxenstierna 1704 ss. 75 129 Bergius 1704 ss. 135-136 130 Bergius 1704 s. 2

~ 50 ~

visar på att meningen kring vad som var ett normalt accepterat beteende vid val av

äktenskapspartner redan vid den här tiden gick isär. Däremot är det knappast någon tvekan

om att en adelsdam inte kunde välja att gifta sig med vem hon ville utan att det ledde till

stora konsekvenser.

8.3 Sammanfattning kapitel sju och åtta

Sammanfattningsvis så visar källmaterialet på en stor skillnad för den aktuella tiden i vad som

var lagligt och juridiskt möjligt, samt vad som ansågs vara normalt förfarande. Exemplen Agneta

Horn och Christina Oxenstierna visar att kvinnor rent formellt kunde gifta sig med den man de

själva ville trots att han inte tillhörde samma stånd och trots att föräldrarna var emot det. Horn och

Oxenstierna levde på 1600-talet och kom från högadeln och representerar ett ”most-likely”

scenario där möjligheterna till detta borde varit som sämst. Man kan därför säga att samhället rent

juridiskt var i stadie fyra enligt fyrstegsteorin, kvinnor kunde rent juridiskt gifta sig med i princip

vem de ville.

Däremot visar materialet lika tydligt att samhället normmässigt befann sig i närmast motsatt

riktning. Agneta Horns, Metta Lillies, Christina Rudbecks, Hedvig Nordenflychts och Christina

Hjärnes texter visar på att en kvinna ofta förväntades att acceptera den man som familjen valt ut.

De kunde formellt säga nej men den stora pressen och känslomässiga utpressningen som ofta följde

på ett nej antyder att det inte var något som ansågs vara normalt förfarande. Deras berättelse visar

närmast på att samhället rent normmässigt var i stadie ett, där normen var att föräldrarna valde

äktenskapspartner. Inte heller änkor eller faderlösa kvinnor verkar ha varit garanterade att inte

utsättas från stark press av sina närmaste. Christina Rudbeck var exempelvis änka när hon

förmåddes gifta sig för andra gången av sin far och Hedvig Nordenlflycht var både änka och

föräldralös när hon hindrades från att gifta sig i fyra år med sin andra man. Detta visar också på en

brist i användandet av fyrstegsteorin. Den förutsätter alltid att det är föräldrarna som har vetorätt

eller inte. Den här undersökningen visar att påverkan även kunde komma från andra delar av

släkten.

Den tidigare forskningen har som tidigare nämnts ofta fört fram att det skedde en minskning

av arrangerade äktenskap runt år 1700. Den här studien visar emellertid att föräldrar fortsatte att

försöka förmå sina döttrar att gifta sig med den man föräldrarna ville långt in på 1700-talet. Såväl

Metta Lillie som Christina Rudbeck, Hedvig Nordenflycht och Christina Hjärne gifte en bra bit in

på 1700-talet, Christina Rudbeck så sent som 1761. Däremot så kom samtliga av de här kvinnorna

från adelsståndet vilket skulle kunna indikera att föräldrarnas påverkan höll sig kvar som längst där.

Det finns också indikationer på att normen att familjen skulle bestämma inte var allenarådande.

Exempelvis skriver alla präster Christina Oxenstierna rådfrågar att hon borde gifta sig med

Nicolaus trots att de vet om att det går emot föräldrarnas vilja. Märtha Hallblad är också ett exempel

~ 51 ~

på att det inte behövde vara omöjligt för en adelsdam att gifta sig utanför sitt stånd med sina

anhörigas tillåtelse. Detta visar på att samhällets normer inte måste inkludera allt och alla. Snarare

ändrades de gradvis steg för steg.

~ 52 ~

9. Uppvaktningsmönster

9.1 Äktenskap utan uppvaktning

De normala förfarandena kring uppvaktningen som föregick äktenskapet kunde skilja sig mycket

åt. Faktum är att det inte alls är ovanligt under den aktuella tidsperioden att en förlovning ingicks

utan att någon nämnvärd uppvaktning förekom överhuvudtaget och de blivande makarna kände

då knappt varandra. Så var exempelvis fallet med Metta Lillie som, vilket tidigare beskrivits,

förlovade sig med sin blivande man endast tre dagar efter att han kommit och besökt familjen. Att

han redan vid ankomsten hade siktet inställt på äktenskap är tydligt om man betänker att Metta

också skriver att saken hade varit på tal sedan juli samma år.

Denna typ av förfarande, att helt sonika besöka den kvinna som man ansåg vara ett lämpligt parti

och fria till henne i princip omedelbart, verkar inte ha varit något ovanligt eller konstigt under den

aktuella tidsperioden. Detta illustreras tydligt i Mettas beskrivning av hur en av hennes släktingar

blev bortlovad efter att friaren hade fått korgen av sitt förstahandsval som bodde på samma ort:

Stålhansken fria först till C: Magdlena Renstierna ok war för hänes skul rest till Hala. Män hon

sade sig omöiel igen få tyke för honom utan till Carl Bonde som ok frir till häne. När Stålhansken

kom war C: Ana Maja hem komen från sin moster på några wikor, där hon hade växt upp, ok så

begärte han häne när dä inte war wärt att få C: Magdlena131

Ovanstående avsnitt ur Mettas dagbok visar på att dessa friarresor inte behövde ha en speciell dam

i sikte. Det viktiga var att hitta en maka ur ett gott parti och fick man nej från den ena gick det bra

med en annan lika lämplig brud. Rimligtvis så hörde männen först av sig till flickans föräldrar och

kontrollerade om hon var ledig men de kan knappast ha känt kvinnorna när de gav sig ut på dessa

friarresor.

En annan metod var att helt enkelt skriva ett brev till den kvinnan man hade för ögonen och

fråga om hon var ledig och intresserad av giftermål. Ett sådant fall var exempelvis Christina Hjärne

som blev friad till av sin blivande man Erland Hjärne i brevform utan att de någonsin mötts eller

ens visste var de bodde:

Då han blef enkling föll det honom in, att jag var ämnad till hans maka. Han framlade saken för

Herren och fick visshet, att den var i öfverensstämmelse med Guds vilja. Derpå begärde han mig

genom bref, utan att vi sett hvarandra. 132

Detta skrev Christina Hjärne i sin självbiografi från slutet av sitt liv. Dagboken som hon skrev

löpande avslöjar att Erland Hjärne inte ens hade tillgång till hennes adress vid det aktuella tillfället,

därför skickade han brevet via sin släkting Maja Brita Elving som var god vän till Christina:

131 Metta Lillie, 2008, s. 147 132 Christina Charlotta Hjäne, Självbiografi, Stovkholm 1880, ss. 12-13

~ 53 ~

Iag stod i farstun mäd min bror Adolf, och såg mäd undran et bref åter från Maja brita Elving,

som iag ej väntade efter iag nys fek, iag bröt dät häftit up och fant et innesluti mäd främmande styl

och Erlan Fred: Hiärne inunder--- Herren som har allas hiärtan i sina händer hafer viserligen gifit

mer än af rycktet och viste at iag war upwäkt han bodde 24 mil långt från ås och viste ej att få

adres till mig, eller om iag än levde, var gift eller ogift, män kom ihåg att han hört Maja Brita war

god wen och kiänd mä mig, waföre han skref henne till, och sade sina tankar om iag än skulle wara

ledig och lefa. Dätta hans bref sände hon mig, och skref siälf å mycke recommendera sin Morbror

och bad mig ge honom Ia.133

Den här metoden att involvera en tredje part verkar inte ha varit någon ovanligt. Källmaterialet

visar på flera exempel där kvinnor matchades ihop med en man de inte tidigare träffat via

gemensamma bekanta. Detta verkar vara särskilt vanligt i de fall där kvinnan var föräldralös och

inte levde tillsammans med nära släktingar. Så kunde exempelvis vara fallet i den evangeliska

brödraförsamlingen där församlingsmedlemmar ofta kunde leva och verka tillsammans och då även

påverka varandra att ingå äktenskap. Ett exempel på detta är Ulrika Palmstruch som levde tätt inpå

andra kvinnor i brödraförsamlingen och av dem parades ihop med sin man:

Jag nyttjade med mycket begär och wälsignelse för mitt hjerta den förmånen at come spendera

med systrarna tills år 1768 uti mars, då mig af dem blef proponeradt Giftermål med min k: man,

majoren U R Palmstruch som då hade sin egentliga station i torneå. Detta föll mig wäl betänkeligt

men jag hade ej frimodig til, at afslå, och den k Frälsaren takände sig på et så saligt och kännbart

sätt til mit arma hjerta wid detta tilfället, at jag kunde tro det vore hans behag.134

Ulrikas mans, Urban Palmstruchs, levnadslopp visar att han inte alls hade träffat Ulrika innan utan

helt enkelt skrev till Ulrikas medsystrar och hörde sig för om det fanns någon lämplig giftaskandidat

varpå han fått tre förslag och av dem valt att fria till Ulrika.135 Just inom brödraförsamlingen verkar

det dessutom finnas en praxis att para ihop medlemmar med varandra. Kvinnorna i

brödraförsamlingen ville ofta gifta sig med någon som delade samma religiösa väckelse som de

själva och en enkel metod att uppnå detta var att helt enkelt låta sina medsystrar para ihop dem

med en ledig medlem i församlingen från en annan stad. Så var exempelvis fallet med Margareta

Roos som skriver:

I mitt 21 år blef mig föreslagit att träda i det heliga äktenskapet med brodern Olof Winberg i

Götheborg och som jag kunde anse detta såsom en guds skikelse, så tog jag honom äfwen utaf

guds hand. Under många svårigheter lefde wi dock rätt förnöjdee tillsammans i wåra 21 år136

I nästan samtliga fall av liknande matchningar så var kvinnan faderlös och ofta även föräldralös.

Det behöver emellertid inte betyda att detta var någon ovanlig form av äktenskapsmönster

eftersom det inte var ovanligt att kvinnor blev föräldralösa innan giftasålder.

133 Hjärne dagbok ss. 68-70 134 Ulrika Palmstruch Levnadslopp, brödraförsamlingens arkiv, kapsel 94 135 Urban Reinhold Palmstruch, Levnadslopp, Brödraförsamlingensarkiv kapsel 94 136 Margareta Roos f Sellström Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv band 25

~ 54 ~

Sammanfattningsvis så visar materialet på åtminstone 6 kvinnor som mer eller mindre

uttryckligen uppger att de gifte sig med en man de inte kände sedan tidigare och där det inte

förekom någon nämnvärd uppvaktning innan förlovningen. Detta kunde ske genom antingen en

friarresa, frieri genom brev eller matchning av någon bekant. Det är svårt att fastslå exakt hur

vanligt det var med den här typen av äktenskap men vad som är anmärkningsvärt är att ingen av

kvinnorna verkar betrakta det som något ovanligt eller konstigt att förlova sig med en man de inte

kände. Detta tyder på att det ansågs vara fullt normalt förfarande och inte gick emot något

genuskontrakt. Det finns heller inget som tyder på att den här praktiken ändrades vid slutet av den

undersökta tidsperioden. Den sista kvinnan i undersökningen, Christina Wik, gifte sig efter

matchning av brödraförsamlingen 1791:

År 1791 i September månad, föreslogs mig et giftermål med lediga Brodern Gabriel Wik hwartil

jag i frälsarens namn gaf mitt bifall ehuru med myken smärta.137

Inte heller här verkar det finnas något spår av det här var ett ovanligt tillvägagångsätt så det finns

inget som tyder på att äktenskap utan uppvaktning blev mindre vanligt i slutet på 1700-talet. Det

är emellertid viktigt att poängtera att i de här fallen främst handlar om förlovning där de blivande

makarna knappt kände varandra. Ofta så förflöt det en del tid mellan förlovning och äktenskap då

de blivande makarna kunde lära känna varandra, i Lillies fall cirka en månad och i Hjärnes fall cirka

fyra. Men beslutet om giftermålet var fattat i och med förlovningen så all eventuell uppvaktning

som skedde efteråt är inte jämförbar på samma sätt

9.2 Uppvaktning på tu man hand

Som konstaterats i tidigare kapitel menar tidigare forskare att män och kvinnor ofta inte tilläts

mötas ensamma utan uppsikt. Exempelvis så skriver David Gaunt i Familjeliv i Norden i avsnittet

om nattfrieri bland bondeklassen att umgänge mellan pojkar och flickor på dagtid var mer eller

mindre tabubelagda.138 Även i genomgången av frierier i den borgliga miljön menar han att det var

näst intill omöjligt för en ung man och en ung kvinna att ens talas vid i enrum.139 Till ungefär samma

slutsats kommer Britta Planck i sin bok Kärlekens språk, där hon menar att en ung kvinna ytterst

sällan lämnades ensam med en man.140

Emellertid visar källmaterialet i den här undersökningen att den slutsatsen inte håller för en

närmare granskning. Tvärtom så visar det att även kvinnor från högadeln kunde umgås ensamma

med män under rätt förutsättningar. För att belysa detta kommer här att tas upp flera fall som visar

att det sannolikt inte rör sig om en tillfällighet. För att sätta in resultaten i ett större sammanhang

137 Christina Wik Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv band 4 138 Gaunt, 1996 s. 25 139 Gaunt 1996 s. 37 140 Planck 2014 s. 39

~ 55 ~

kan man använda Flyjvbergs princip om ”most-likely” scenario. Det utgås här från att kvinnor

inom högadeln var extra hårt kontrollerade eftersom deras giftermål skulle föra med sig extra

mycket pengar och jord i hemgift. Om man dessutom följer fyrstegshypotesen så kan man utgå

från att kontrollen över kvinnan var större tidigare i undersökningsperioden eftersom föräldrarna

då hade extra mycket makt över kvinnas val av man.

Med de utgångspunkterna borde Agneta Horn vara ett exempel på en kvinna där

förutsättningarna för att vara ensam med en man var som allra sämst. För det första kom hon från

den absoluta högadeln, hennes far var den kände fältherren Gustav Horn och hennes morfar var

rikskanslern Axel Oxenstierna, Sveriges vid den tidpunkten kanske mäktigaste man. Dessutom

levde Agneta Horn i mitten på 1600-talet och är undersökningens allra första kvinna. Vidare hade

hon som tidigare beskrivits pressats ytterst hårt till att gifta sig med Erik Sparre trots att hon

uttryckligen sagt att hon inte ville. Hennes släkt la sig alltså extra mycket i vem hon gifte sig med

och slutligen så hade de som tidigare beskrivits uttryckligen sagt att Agneta inte skulle få gifta sig

med Lars Cruus, den man hon var intresserad av.

Agneta hade alltså sämsta tänkbara förutsättningar för att få träffa män i enrum, i synnerhet Lars

Cruus, ändå visar hennes självbiografi att uppvaktningen mellan de två delvis äger rum just på tu

man hand. I början är Agneta väldigt avvisande efter allt vad hon lidit innan:

Sedan strax den 20 november talade han allvarligt med mig om det som jag först ingalunda ville

höra på eller veta av, för jag tyckte att jag slitit med så många förtretliga ord för hans skull så att jag

därför inte kunde älska honom.141

Emellertid så fortsätter Lars envist sin uppvaktning i största hemlighet och till slut så veknar

Agneta:

Nu började han så sakteliga förhandla med mig själv och använde ingen annan till det, varken den

ena eller den andra. Och han ägnade sig så mycket åt mig att, innan jag visste ordet av eller själv

märkte det, så hade han vunnit hela mitt hjärta så att jag inte själv fattade vad som hände med mig

--- den lät honom vinna mig genom egen beslutsamhet och den stora oskrymtade hjärtans

kärleken, som han bar till mig, så att jag anno 1646 den 20 februari förlovade mig med honom i

Stockholm hemligen, så att ingen visste om det, i min mormors hus i vår lilla kammare.142

Förlovningen skedde alltså på dagen tre månader efter att Lars hade inlett sin uppvaktning.

Ovanstående utdrag ur självbiografin visar att de måste ha träffats ett flertal gånger på tu man hand

under tremånadersperioden. Rent teoretiskt skulle en del av uppvaktningen fram till förlovningen

kunnat ske via brev. Emellertid skriver Agneta vidare om hur de dolde förlovningen genom att

låtsas att Lars egentligen var intresserad av hennes kamrat och här blir det helt klart att de verkligen

möttes ensamma:

141 Horn 2012 s. 111 142 Horn 2012 ss. 112-113

~ 56 ~

När hon var med så ägnade han sig dubbelt så mycket åt henne och ibland inte alls åt mig. Men i

smyg fick jag ändå det mesta och det bästa och skyllde då på att jag hade fått det av min morbror. -

-- När vi sen blev ensamma skrattade vi så hjärtligt båda två över att vi hade bedragit dem. För alla

såg mycket väl att det var något men de visste inte vem, fram till pingstafton.143

Att just Lars Cruus som Agneta tidigare fått höra av sin familj att hon aldrig skulle få kunde komma

och besöka henne och umgås ensam med henne vid ett flertal tillfällen kan verka besynnerligt. En

tänkbar förklaring skulle kunna vara att Agneta vid den tidpunkten inte bodde hos sin far och

styvmor utan hos sin mormor och morfar Axel Oxenstierna då hennes far rest till Livland och

lämnat henne kvar.144 Det är möjligt att Agneta och Lars inte hade kunnat mötas så fritt om hon

fortfarande bott hos sin far och styvmor men när Lars väl talar med Axel Oxenstierna och hennes

far Gustav Horn om äktenskap så finns det inget som tyder på att de reagerar över att Agneta och

Lars mötts ensamma regelbundet under 3 månader och dessutom förlovat sig i hemlighet. Istället

samtycker de till giftermål utan några invändningar.145 Agnetas möten med Lars kan därför

knappast ses som något brytande av ett genuskontrakt eftersom det inte verkar ha fått några direkta

konsekvenser eller ens tillrättavisningar.

Ett annat exempel på en kvinna som rimligtvis borde ha övervakats hårt är Christina Oxenstierna.

Även hon kom från högadeln, hennes far, Gabriel Oxenstierna, var riksråd.146 Dessutom visar

hennes familjs och släkts starka reaktion på att de brydde sig om vem hon gifte sig med. Den man

hon sedermera gifte sig med i hemlighet och sålunda träffade i avskildhet var dessutom präst och

från ett lägre stånd än hon. Ändå verkar deras första möte på tu man hand inte ha skett i hemlighet

utan tvärtom drivits fram av värdinnan i det hus han då bodde i för att Christina skulle kunna lätta

hans ångest:

Och som wij altid äre tröge nock wår nästas nödh ok at påminna, glömde jag både min dröm och

hans tilstånd nästan hela åhret til des at Drottningen honom penningar sände, och dem skulle jag

föra til hans wärdina den mig mycket bad jag skulle då gå in och see hwad jag tyckte om honom :

då jag honom i ett rätt bedröfweligit tilstånd såg liggia : Och fast han icke ett ord medh mig tala

Wille, wisie hans tårar nogsamt at där stoor bedröfwelse men ingen galenskap war147

Sedan Nicolaus repat sig så tillträdde han sin gamla prästtjänst och bodde sedan i samma hus som

Christina där de tydligt talades vid avskilt vid flera tillfällen:

143 Horn 2012 ss. 113-114 144 Horn 2012 s. 109 145 Horn 2012 s. 114 146 http://runeberg.org/nfbt/0617.html (Hämtat 21/8 16:29) 147 Oxenstierna 1704 s. 43

~ 57 ~

Som han på alt sätt wille wisa sig tacksam emot mig giorde han ingenting uthan mitt rådh; jag

giorde och för honom hwad jag kunde och taltes wij ofta wid at jag då tämlig lärde känna honom

och han mig---

Men en lång, tid der efter kom Han myckit bedröfwat och sade som Gudh hade sändt migh at

uprätta och trösta honom kunde han intet undgå att uptäckia mig at han på den ödmiukhet jag

hade wijst som ock på den underliga skickelsen - och på mitt tahl hade fattat en sådan kiärlek til

mig den intet uthan döden kunde uthsläckia och trodde sig blifwa bå timmeligt och ewigt lycksalig

om han finge upbyggias igenom mitt omgiänge;148

Mest troligt så ägde även de här första samtalen rum på tu man hand, men även om de skulle

kunnat ha ägt rum i sällskap med andra så har garanterat Nicolaus kärleksförklaring ägt rum i

avskildhet eftersom den var något förbjudet och hemligt. Den är anmärkningsvärt att ingen av

Christinas familj eller släkt verkar ha haft några synpunkter på att hon umgicks med Nicolaus i

avskildhet, tvärtom så uppger Christina att det endast talades gott om Nicolaus tills deras

förhållande uppdagades genom ett brev som en annars ej nämnd Fröken N läste.149

Christinas redogörelse visar på att människor som bodde i samma hus kunde mötas på tu man

hand utan att det väckte mycket uppseende även om de tillhörde olika stånd. Eftersom Christina

och Nicolaus sedermera gifte sig i hemlighet så får man anta att det möttes ensamma vid ett flertal

tillfällen.

Både Agneta Horns och Christina Oxenstiernas uppvaktningar ägde delvis rum i hemlighet. Det

finns också ett fall i källmaterialet där uppvaktning med båda släktingarnas välvilja ägde rum och

det var Jan von Frisendrof uppvaktning av Christina Hjärne (som då fortfarande hette Rudbeck).

Jan och Christinas familjer var grannar och det verkar som om Christina visste redan från början

att det tilltänkta äktenskapet var planerat av parternas respektive föräldrar med främst ekonomiska

motiv:

Denna tiden började Baron Frisendorfs att mycke besöka min K:Mor giöra henne många

höfligheter at få sin älsta sån Ian Frisendorf engasierad mäd mig och således i framtiden får Berby

och Brunna tillsammans150

Christina själv var från Brunna och det närliggande Berby var Frisendrof tillhåll. Planerna på

äktenskap verkar alltså vara uppgjorda av de bägge familjerna tillsammans och det blir extra tydligt

när man ser vad Christina skriver om Jans uppvaktning, eller brist på uppvaktning. för trots att Jan

ofta besöker Christinas familj så umgås han mest av allt med hennes bröder och tar inte mod till

sig att uppvakta henne personligen:

148 Oxenstierna 1704 ss. 44-45 149 Oxenstierna 1704 ss. 48-49 150 Hjärne, Dagbok s. 44

~ 58 ~

1 juni kom baronerna Jan och Carl Frisendorf, di gingo till siön mäd bror Olof Fredrik och drog

rot och kom hem mäd mycken fisk. Baron Jan war inte länge från Brunna och Biöd tillstå allt sätt

insinnera sig män efter min… wana helst iag honom alltid på så långt håll att han alldrig hade

dristighet att seja mig sina tankar. icke et ord som gick ditåt. hälst han då fruktade att inte mera bli

tåld.151

Det verkar som om Jan i första hand ville umgås med Christinas bröder, kanske för att det främst

var hans far som ville gifta bort honom. Detta verkar styrkas av Christinas fortsatta berättelse där

hon skriver att nästan uteslutande var hennes släkt som tryckte på äktenskap med Jan och inte han

själv:

denna tiden talades mycke mäd min K: Mor om mit angasierande mä baron Ian Frisendorf. Män

war besynerligt att ehuru han mä sina föräldrar och syskon önskade dät högeligen och dät war inte

eller min K: Mor emot, så wågade ingendera af dem seja mig siälf ett ord, utan bara sökte vinna

mig mäd tusende höfligheter och lätte genom Kyrkoherdens, och fler af grannarna Sondera mig i

dä ämnet, och ehuru iag i anseende till mit högmod och egen Kiärlek inte war Kiänslo lös eller

hatade hans person för all den Respekt Höflighet och atansion han, hans föräldrar och syskån

wisade mig, svarade iag alltid, alla som där om var anmodad at tala mäd mig där åm beständigt

nej.152

Kanske var Jan inte själv särskilt intresserad av äktenskapet, kanske var han bara blyg, det verkar

hur som helst inte som om det förutsattes att någon närmare uppvaktning måste äga rum i de fall

där äktenskapet hade arrangerats av föräldrarna. Där uppvaktningen skedde i hemlighet så var det

givet att mer direkt uppvaktning krävdes eftersom föräldrar eller släkt inte kunde påverka på samma

sätt.

Men även om Jan inte gjorde så många direkta närmanden mot Christina så verkar det inte ha

funnits någon norm som hindrade att de möttes i enrum. Faktum är att Christina berättar om en

sådan episod då Jan uppvaktar henne på hennes namnsdag och vill komma in på hennes rum,

D 24 min namnsdag kom baron jan Frisendorf direkte hit från Stockholm om måran bitti hade en

--- skrefna, och will gratulera mig, män som iag än inte war i min årdning och dä war för middan

fek han ej koma in i min kamare, utan lämnade då werserna åt bror olof Fredrik som woro mycke

utsirade å reste så hem till berby153

Detta var ett av de få tillfällena i dagboken där Christina beskriver hur Jan försökte uppvakta henne

personligen. Det verkar inte ha funnits någon norm som hindrade Jan och Christina att umgås

ensamma, skälet till att så inte skedde var helt enkelt att Christina inte ville. Rent tidsmässigt så

utspelade sig den här episoden i mitten på 1700-talet. Det går inte att skilja ut någon tidsmässig

skillnad i normer kring möten på tu man hand mellan Christina Hjärne och Agneta Horn som levde

ungefär 100 år tidigare. Båda hade bevisligen möjlighet att under vissa omständigheter umgås

ensamma med män. Emellertid så var Christina Hjärnes umgänge med Jan Frisendorf nära på

151 Hjärne, Dagbok ss. 45-46 152 Hjärne, Dagbok ss. 59-61 153 Hjärne, Dagbok s. 56

~ 59 ~

uppmanat av hennes släkt och det kan inte uteslutas att kontrollen över henne skulle varit större

om det rört sig om en annan man som kom på besök men detta är givetvis spekulationer.

9.3 Sammanfattning kapitel nio

Sammanfattningsvis så visar Agneta Horn, Christina Oxenstierna och Christina Hjärne på att

kvinnor under den aktuella tidsperioden mycket väl kunde lämnas ensamma med vissa män under

rätt omständigheter. Hur vanligt detta var går inte att avgöra men det faktum att ingen av kvinnorna

beskriver umgänget i sig som något konstigt antyder att det inte var särdeles ovanligt. En viktig

notering är dock att alla dessa tre kvinnor var antingen faderlösa, eller i Agneta Horns fall, bodde

tillfälligt inte hos sin far. Det är möjligt att kontrollen över deras umgänge hade varit större med

deras far i samma hushåll men det går inte heller att slå fast med säkerhet.

Det är svårt att utifrån källmaterialet fastställa någon direkt norm för hur uppvaktning skulle

pågå innan förlovning. I till exempel Metta Lillies och Ulrika Palmstruch fall så sker förlovningen

nästan direkt efter att de träffats medan det i exempelvis Agneta Horns fall dröjer flera månader. I

Christina Hjärnes fall så pågår uppvaktningen från Jan Frisendorf i flera månader medan

förlovningen med Urban Hjärne sker väldigt kort tid efter att de träffats första gången. Det verkar

som att det inte fanns någon tydligt norm för hur länge uppvaktningen borde pågå innan förlovning

ingås. Hjärnes dagbok visar att det förflöt lite drygt fyra månader mellan hennes första anteckning

om att Jan Frisendorf ville begära henne till att hennes moder mer eller mindre skäller ut henne för

att hon inte accepterar.154 Sannolikt så var det ovanligt med uppvaktning som pågick längre utan

att antingen förlovning ingicks eller att mannen gav upp.

Några tydliga normer för hur uppvaktningen skulle gå till är också svårt att hitta. Den verkar ha

ägt rum på många olika sätt, från friarresor och friarbrev till hemliga möten och gemensamma

middagar med familjen. Dock finns det inga spår i källmaterialet för att kvinnor skulle ha inlett

uppvaktningen. Troligtvis var den tidens genuskontrakt kring hur män och kvinnor skulle bete sig

mot varandra starkt bidragande till det.

154 Hjärne, Dagbok ss. 44, 84

~ 60 ~

10. Sökandet efter den rätte

10.1 Genomgång av källmaterialet

Det har redan fastslagits att det inte var något ovanligt att kvinnor aktivt lade sig i och hade åsikter

om vilken man de skulle gifta sig med. Exakt vad för typ av man de letade efter skiljer sig givetvis

åt och framgår inte alltid helt klart i materialet. I de fall där det framgår så är det vanligast att

kvinnorna letar efter en man som delar samma religiösa övertygelse som de själva. Totalt fyra av

kvinnorna uppger detta som den huvudsakliga egenskapen de söker hos sin man och det verkar

inte var någon skillnad kring detta beroende på samhällsklass. Exempelvis så uppger Margareta

Stenman, som endast var tjänsteflicka, i sitt levnadslopp till brödraförsamlingen att hon vid sitt

giftermål:

…trodde i honom finna en man, som var längre kommen i guds vägar än jag, men jag var intet

längre bekant med honom, förr än jag i den delen såg mig bedragen.155

Efter att ha lärt känna sin man bättre efter förlovning så övertygades hon till slut om att hans tro

var tillräckligt stark och tillägger, ”Den 28 Februari gick jag tröstad och förnöjd in i äkta ståndet”.156

Det bör påpekas att Margareta skrev sitt levnadslopp för att läsas upp på brödraförsamlingens

möten och hennes självbiografi kan därför vara starkt påverkade av den religiösa offentligheten

som gör att andra detaljer kanske utelämnas. Men brödraförsamlingens levnadslopp är inte de enda

som nämner den blivande makens religiositet som en viktig faktor. Christina Hjärne blev förvisso

också medlem i brödraförsamlingen och författade ett levnadslopp men i den tidiga dagboken så

var hon inte medlem och ger en bild av hur hon upplevde både friaren Jan Frisendorf och Erland

Hjärne som hon sedermera gifte sig med:

Iag hade nu att wälja af två, Baron war ung, åfiser wid gardi, war nära granne som länge warit

bekant, och mäd föräldrar och syskån mycket bemödat sig att wina wenskap, och war nog

prospeckt till timlig lycka.

Hiärne war helt okiänd så iag inte ens wiste hur han såg ut, änkling, mycke äldre än iag, på enlig

ort, där iag kunde befara at af swawelröken få lungsot, män iag hade mig dock bekant at han war

upwäkt. efter min böjelse hade iag wäl walt den förra, men efter min inerliga öfertygelse och

wisshet att dät war guds behag den senare, män efter min kiänsla hade iag hälst afslagit båda ty dät

war mig ganska motbiudlit att seja ia och i denna labyrint wåndas iag natt och dag157

155 Margareta Stenman, Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv, band 23 156 Stenman, band 23 157 Hjärne, ss. 88-89

~ 61 ~

Med ”uppväckt” syftar Christina på att han var engagerad i olika religiösa väckelserörelser.158 Att

också Christina betraktade sig som uppväckt var enligt henne själv skälet till att Hjärne friade till

henne överhuvudtaget.159 Som ovanstående citat visar så var Jan Frisendorf en bättre kandidat på

det världsliga planet. Men Hjärnes religiösa övertygelse gjorde ändå att hon till slut valde honom,

trots att han var mycket äldre, bodde långt från familjen i en främmande stad och att hon vid deras

förlovning knappt hunnit träffa honom. Det är tydligt att religionen var av avgörande betydelse för

Christinas giftermål. Det är också viktigt att poängtera att ovanstående citat kommer ifrån

dagboken och saknar därmed självbiografins retrospektiva perspektiv. Raderna skrevs inte för att

läsas upp under någon gudstjänst och påverkas inte på samma sätt av den religiösa offentligheten

som levnadsloppen i brödraförsamlingen kan göra.

Både Margareta Stenman och Christina Hjärne sökte efter en man som var uppväckt, alltså del

av väckelserörelsen. Men det finns också exempel på att männens religiositet kunde spela en

avgörande roll även tidigare, innan väckelserörelser som pietismen och herrnhutismen blev

etablerade. Det främsta exemplet på detta är Christina Oxenstierna som redan tidigare tagits upp

som exempel på en kvinna som trotsade släkten och blev utstött och hånad även efter sin död för

det tilltaget. Vad som egentligen drev henne att gå emot sin släkt går inte att veta men i ett brev till

sin biktfader skriver hon:

…då han åter begynte sitt förra tahl och kan jag inte neka at jagh icke fant mig i hiertat rörd. Jagh

påminte mig den skickelsen och huru jagh i alla mina dagar heller önskat ett stånd som kiänner den

mödan Gud menniskian för syndens skull pålagt och intet lefwer i fåfänga och otidighet som wij

måst giöra och plågas medh kiött och blodh som wäl äggas upp af täcke makligt och fåfängt

lefwerne och siäs;160

När sedan Christinas broder försöker få äktenskapet upplöst skriver hon själv ett brev till kung

Karl XI där också just religionen och avsmaken för adelsståndets prakt lyfts fram som främsta

motiv:

Jag kan ej underlåta i diupaste uderdånighet at gifwa E. Maj:tt tilkänna huruledes jag ifrån

barndomen op funnit hoos mig en leda och helt inte behag til alt mit ståndz wahnliga pracht och

fiäs; hwar til jag ock så mycket meera blefwen föranlåten af de slätta wilkår hwaruthi Gudh mig

behagat fättia så at jag ifrån mina föräldras död hafiver måst taga födan uthur andras händer och

derwid i så måtto tröttas at jag önskat ett stilla stånd och lefwerne hwaruthi jag kunde tiena Gudh

och min näste.161

Det var inte bara Christinas vilja att leva enklare som motiverade henne utan hon säger vid ett

flertal tillfällen att hon ser äktenskapet som guds mening, en ”guds skickelse” och även en tysk

158 Hjärne Självbiografi, sid 12, 159 Hjärne, Dagbok, ss. 68-70 160 Oxenstierna, 1704 s. 46 161 Oxenstierna 1704 s. 104

~ 62 ~

präst som Christina rådfrågar menar att det är en skickelse från gud att upprätta Nicolaus och att

hon därför inte bör bedröva honom genom att övergiva honom.162 Liknande argumentering var

även vanlig bland brödraförsamlingens kvinnor då många i sina levnadslopp beskriver hur de

accepterat ett frieri sedan de sett det som bestämt av gud.163 Äktenskap som ett sätt att behaga gud

och leva ett liv i religiositet verkar således ha varit ett mål hos många kvinnor under hela

undersökningsperioden.

Givetvis så fanns det även andra egenskaper än gudfruktighet som den tidens kvinnor letade

efter. Det går i materialet att urskilja åtminstone fyra egenskaper till men eftersom var och en av

dessa bara representeras av en enda kvinna så är det svårt att säga hur hett eftertraktade de var

överlag. Det första exemplet är Agneta Horn som värdesatte vad man skulle kunna kalla för

traditionell manlighet. I sin självbiografi uppger hon främst två skäl till att hon resolut vägrar gifta

sig med Erik Sparre trots påtryckningarna från släkten. Det första är att Agneta vill gifta sig med

en soldat. Redan när Erik Sparre nämns för första gången så konstaterar Agneta att, ”En brav

soldat vill jag ha och inte en sådan där som han är.”164 Agneta upprepar sedan ett flertal gånger i

självbiografin att hon endast kan tänka sig att gifta sig med en soldat.

Det andra skälet till Agnetas vägran att gifta sig med Sparre var att hon inte klarade av att

människor gjorde sig till åtlöje över honom. Detta är ett genomgående tema i självbiografin men

blir extra tydligt i en episod där det är dans hos drottning Kristina på Stockholms slott:

Sedan gick vi upp på slottet till en dans och han skulle dansa. Då stal de hans svärdslida, så att han

måste dansa med bara värjan. Alla skrattade åt honom och sade åt mig:

- Allrakäraste lilla vän, se hur de gör narr av din fästman.

Det retade mig så jag hade kunnat spricka, ty jag måste bekänna att jag var en jungru som var

tämligen stor i mitt sinne och dyr på mina varor, så att den som ville ha dem, han skulle inte låta

göra narr av sig.165

Både Agnetas vilja att gifta sig med en soldat och hennes avsmak för dem som görs till åtlöje tyder

på att det fanns någon slags norm kring hur en maskulin man skulle vara och föra sig. Det här var

under 30-åriga kriget så det kanske inte är så underligt att just soldater stod extra högt i kurs. Det

fanns också ett tredje viktigt skäl till att Agneta inte ville gifta sig med Erik Sparre och det var att

hon hoppades att få gifta sig av kärlek. Hon hade en bestämd uppfattning att Erik Sparre endast

var ute efter hennes släkts pengar och anseende vilket illustreras i följande avsnitt ur självbiografin:

162 Oxenstierna 1704 ss. 47-48 163 Till exempel, Ulrika Palmstruch, brödraförsamlingens arkiv, kapsel 94, Margareta Roos band 25 eller Catharina Gottberg kapsel 93, 164 Horn 2012 s. 78 165 Horn 2012, s. 86

~ 63 ~

Nu hade jag blivit 16 år och började bli så pass gammal, att jag något så när själv kunde märka och

avgöra hur den kärlek var som kom av en hjärtelig och oskrymtad kärlek eller om kärleken mera

hade andra orsaker. Ty jag var inte så enfaldig att jag inte både kunde se och visste, att han älskade

mig mera för att han trodde att han skulle få pungen full tillsammans med mig och för att han

skulle komma sig upp med hjälp av mig. Den stora kärlek som han kom till mig med, den var torr

och ringa nog. Hans egna lät mig också förstå att när han skulle få mig så skulle han lösa in sin fars

hus. Därpå svara jag: Få först, flå sedan.166

Även i en diskussion med sin faster som förutspår att Agneta kommer få en fattig man så visar

Agneta tydligt att hon förväntar sig ett äktenskap baserat på kärlek:

Om vi bara älskar varann av allt hjärta och länge och väl får behålla varann, så är en liten bit brö

med kärlek mycke bättre än ett stort hus med allehanda gott, där 2 inte älskar varann. Där

fattigdomen blir mycket stor och kärleken är med, så drager den väl tyngsta lasset och gör allting

lätt och ljuvligt. Om det i allting annat skulle bli aldrig så svårt för mig, så skulle jag ändå vara nöjd

med det, om det fanns kärlek.167

Agneta Horn är förvisso den enda kvinnan i källmaterialet som öppet talar om att hon söker ett

äktenskap baserat på kärlek. Men eftersom hon som tidigare beskrivits levde tidigt i

undersökningsperioden, tillhörde högadeln och var manad att gifta sig med en man för familjens

skull så representerar hon enligt ”most-likey” scenariot en kvinna som borde haft minst chans att

hoppas på giftermål av kärlek. Att hon ändå så klart uttryckte sådana förhoppningar tyder på att

det inte var främmande för den tidig-moderna kvinnan att hoppas på ett kärleksäktenskap trots

familjens och släktens kontroll.

Hedvig Eleonora Nordenflycht representerar den enda kvinnan i materialet som hade synpunkter

på sin blivande mans utseende. Om att henens far på sin dödsbädd bad att hon skulle gifta sig med

sin lärare så skriver hon,

Såsom en Philosoph, var han mig kär at höra; men som fästman odräglig at se. Hans ansigte var

icke så obehageligt, emedan hans physionomie var mycket ren; men et olyckeligt fall, som

tilskyndat honom en knyla på ryggen: hans torra åtbörder och släta drägt, voro inga medel, at

upväcka tycke hos et femton års fruntimmer168

Om hennes andra lärare som hon gifte sig med av egen fri vilja heter det:

Et behagligt utseende, åtbörder och lefnadssätt, som drogo til sig allas hjertan; en qwvickhet,

förenad med mogen eftertanka: in summa, en lycklig blandning af goda själs gåfvor, gjorde den

mannen allmänt ansedd och älskad; 169

Även här så nämns utseendet som en del av mannens positiva egenskaper. Men mannens utseende

verkar ändå inte särskilt ofta ha varit någon avgörande fråga. Som tidigare påpekats så gifte sig

166 Horn 2012 s. 85 167 Horn, 2012 s. 105 168 Nordenflycht, ss. 210-211 169 Nordenflycht 1938 s. 213

~ 64 ~

Hedvig trots allt med sin första lärare trots orden om hans utseende. Hon är också den enda

kvinnan i källmaterialet som direkt kommenterar sin blivande mans utseende. Det kan naturligtvis

varit en viktig fråga för många kvinnor bara att de valde att inte skriva om det.

En sista värdefull egenskap hos en blivande man kunde vara hans ekonomiska tillgångar. Detta

gällde särskilt ifall kvinnan kom från fattiga förhållanden och hade möjlighet att gifta sig med en

rik man. Det finns relativt få kvinnor i materialet som kom från fattiga förhållanden. Ett undantag

är Sara Cedermark som var föräldralös och jobbade som tjänsteflicka när hon fick chansen att gifta

sig med en 14 år äldre sidenfabrikör:

Just då jag var i den usla belägenhet till kropp och själ styrde gud det så att jag blev förlovad med

min k: man sidenfabriqören Daniel Cedermark, en naturligt from man, men som vi bägge hade

döda och förderfade hjertan, så började vi ej wårt äktenskap efter guds vilja. --- Ehuru mina yttre

omständigheter voro förbytta till hederstånd och skäligt god utkomst, så var mit hjerta dock ej

roligt, jag kände altmer mit förlorade tillstånd, och bjöd många gånger till att omvända mig, men

det räckte knappt 8 dagar, så var jag den samma som förut om icke sämre, dertil kom ock att min

man drigt och fientligt sinnad mot mig 170

Här uttrycker sig Sara inte helt klart. Men hennes tal om kroppsligt förfall och hennes mans

fientlighet antyder att hon gifte sig till stor del av ekonomiska skäl. Att fler kvinnor i källmaterialet

inte har liknande historier skulle kunna bero på att källmaterialet inte speglar dåtidens befolkning.

Det var som tidigare konstaterats mest de från de högre klasserna som skrev dagbok eller

självbiografi.

10.2 Sammanfattning kapitel tio

Sammanfattningsvis visar källmaterialet på en rad olika egenskaper som kvinnor eftertraktade

hos sina blivande män, gudsfruktan, ståtligt uppförande, besvarad kärlek, ett bra utseende och

ekonomisk trygghet. Att slå fast med säkerhet om det fanns någon av dessa egenskaper som var

mer dominerande låter sig inte göras med det här källmaterialet. Den faktorn som sticker ut mest

med moderna glasögon torde vara den religiösa faktorn. Det är inte bara flest kvinnor som uppger

att mannens religiositet var en viktig faktor, det är också den som får kvinnorna i källmaterialet att

gå utanför normen och ta flest risker, som Christina Hjärne som förlovade sig med en betydligt

äldre man från en främmande stad hon knappt kände, eller Christina Oxenstierna som gick emot

hela sin släkt för att uppfylla det som hon betraktade som en guds skickelse. Sådana exempel visar

på den stora roll som religionen spelade, även för den vardagliga kvinnan i det tidigmoderna

svenska samhället.

170 Sara Cedermark, Levnadslopp, Brödraförsamlingens arkiv kapsel 93

~ 65 ~

11. Sammanfattande diskussion

Det är dags att återvända till undersökningens inledande frågeställningar och sammanfatta vad som

framkommit under undersökningen.

Den första frågan gällde vilken roll föräldrar och släkt spelade vid valet av en kvinnas

äktenskapspartner. Här visar undersökningen tydligt att släktens juridiska möjligheter att påverka

valet var mycket små. De kunde inte tvinga fram ett äktenskap och i praktiken aldrig upplösa ett

ingånget äktenskap även om de inte gett sitt samtycke i förväg. Däremot var deras möjligheter att

genom hot och övertalning påverka äktenskapsvalet mycket stor. Undersökningen har visat att

familj och släkt med diverse skrämsel och övertalningstekniker sökte påverka kvinnorna både att

gifta sig med en speciell man såväl som hindra dem från att gifta sig med en annan. En kvinna som

gick emot släkten kunde till och med bli utstött vilket hände Christina Oxenstierna.

Den andra frågan behandlade huruvida det ansågs normalt att en kvinna valde sin egen make om

han passade in ståndsmässigt. Här visar exempelvis Agneta Horns giftermål med Lars Cruus efter

att hon avvisat Erik Sparre, Christina Hjärnes giftermål med Erland Hjärne efter att hon avvisat

Jan Frisendorf och Märtha Hallblads berättelse, att kvinnor kunde gifta sig med den man de valt

själva så länge han ansågs lämplig av släkten. Men detta var ändå ingen självklarhet.

Den tredje frågan rörde hur lång tid mellan första mötet och förlovningen som ansågs vara

normalt. Här visar undersökningen att detta var väldigt varierande. Det finns många exempel på

förlovningar som ingåtts bara dagar efter att parterna träffats för första gången men även andra

exempel på uppvaktning som pågått under upp till tre månader. Uppvaktning som pågått öppet

verkar dock ha förväntats leda till förlovning efter någon månad.

Den fjärde frågan rörde under vilka former som uppvaktningen skedde. Här visar

undersökningen att den inte sällan kunde ske på tu man hand, ibland i smyg och ibland med släktens

välsignelse och även ibland via brev. Att en kvinna inte kunde umgås ensam med en man finns det

litet stöd för.

Den femte frågan handlade om vad den tidigmoderna kvinnan letade efter hos en blivande man.

Här visar undersökningen att det kunde variera från sträng gudsfruktan till manlighet, besvarad

kärlek, utseende och ekonomiska tillgångar. Den mest utstickande faktorn verkar ha varit mannens

religiösa övertygelse som ibland kunde vara så viktig att en kvinna kunde riskera sin familjerelation

för den.

Det övergripande syftet med undersökningen var att undersöka vilken makt den tidigmoderna

kvinnan i Sverige hade att påverka sitt val av äktenskapspartner samt under vilka former

uppvaktningen skedde. Den tidigare forskningen är delad i ämnet. Vissa som Christina Sjöblad

hävdar att den tidigmoderna kvinnan ofta hetsades och pressades till giftermål medan exempelvis

~ 66 ~

Britta Planck har argumenterat för att hon ändå hade ett relativt stort handlingsutrymme. Den här

undersökningen har tagit avstamp tidigare än många andra undersökningar och i det stora hela visat

att Sjöblads beskrivning i är den mest korrekta om man tittar på den tidigmoderna perioden som

helhet. Även om kvinnan hade juridisk möjlighet att välja så gjorde familjen ofta allt för att hon

skulle välja ”rätt” även genom hot och känslomässig utpressning. Den tidigmoderna kvinnan var

fast i ett genussystem där hon förväntades rätta sig efter i första hand sin fader eller andra manliga

släktingar men även efter sin moder.

Samma system ställde också krav på kvinnan att vara passiv i uppvaktningen, det finns inga

exempel på kvinnor som själv tog initiativet till uppvaktning eller giftermål. Trots det stränga

genussystemet visar undersökningen ändå att det inte sällan fanns en förhoppning, både hos

kvinnan och hennes anhöriga, att äktenskapet skulle baseras på kärlek. Fenomen som tidigare

forskning tagit upp som exempelvis nattfrieriet lyser med sin frånvaro i den här undersökningen.

Detta kan bero på att källmaterialet inte innehåller några berättelser från bönder eller att det var en

företeelse som man helt enkelt inte skrev om som kvinna.

Den tidigare forskningen har också hävdat att kvinnor och män i regel inte lämnades ensamma.

Här har undersöknigen visat att den slutsatsen inte håller. Det finns flera exempel på kvinnor och

män som träffades ensamma även bland adeln så långt tillbaka som 1600-talet där kontrollen kan

förmodas ha varit extra stor. Samtidigt så har undersökningen också visat att det betraktades som

fullt normalt att en förlovning inte föregicks av någon uppvaktning alls. Det dåvarande

genussystemet verkar ha fungerat så att en kvinna förväntades acceptera ett frieri som gillades av

familj och släkt och då var det inte alltid nödvändigt med en period där mannen och kvinnan lärde

känna varandra innan förlovningen.

Under den tidigmoderna perioden så var valet av äktenskapspartner ett av de mest avgörande

valen i en kvinnas liv. Tidigare forskning är väldigt enig i att den dåtida kvinnans livsmöjligheter

och handlingsutrymme var starkt påverkade av vilken man de gifte sig med. Om något så visar den

här undersökningen att kvinnor inte enbart tacklade det valet som viljelösa offer. De kunde lägga

stor vikt vid vilken man de gifte sig med och försökte som aktiva deltagare påverka valet åt det håll

som de ville och de hade inte sällan en klar bild av vad de letade efter.

~ 67 ~

12. Källor och litteratur

Otryckta källor:

Evangeliska brödraförsamlingens arkiv i Stockholm (BA)

Levnadslopp

Tryckta källor:

Hjärne, Charlotta, Christina 1880, Självbiografi, Stockholm, hämtat från,

http://runeberg.org/nfbt/0617.html (21/8 16:29)

Horn, Agneta 2012, Hjärtesorger och vedervärdigheter – Hur Gud alltid har hjälpt mig, bearbetning av

Anna Brugge, Nora.

Lillie, Metta 2008, En västgötisk släktkrönika, Utgiven genom Jessica Eriksson, Stockholm.

Nordenflycht, Charlotta, Hedvig 1938 Bref til Cancellie-rådet och rid hr A.A von Stierman från fr H.

C. Nordenflycht, ur Samlade skrifter IX, (red), Hilma Borelius och Theodor Hjelmqvist, Stockholm.

Litteratur:

Adair, Richard 1996, Courtship, Illegitimacy, and Marriage in Early Modern England, Manchester.

Ambjörnsson, Ronny 1978, Familjeporträtt – Essäer om familjen, kvinnan, barnet och kärleken i

historien, Avesta.

Andersson, Gudrun 1998, Tingets kvinnor och män – Genus som norm och strategi under 1600- och

1700-tal, Uppsala.

Bjurman, Eva Lis 1998 Catrines intressanta blekhet- Unga kvinnors möten med de nya kärlekskraven

1750-1830, Stockholm.

Fairchilds, Cissie 2007, Women in Early Moden Europe, 1500-1700, Edinburgh.

Flyvbjerg, Bent 2006, ”Five misunderstandings about case study research”, Qualitative Inquiry,

12:2. 2006

Gaunt, David 1996, Familjeliv i Norden, Södertälje.

Haettner, Eva, & Larsson, Lisbeth & Sjöblad, Christina 1991 Kvinnors självbiografier och dagböcker

i Sverige 1650-1989, En bibliografi, Lund.

Hinnemo, Elin 2016, Inför högsta instans – Samspelet mellan kvinnors handlingsutrymme och rättslig

reglering, Uppsala.

Hirdman, Yvonne 1988, "Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning"

Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3.

~ 68 ~

Jarrick, Arne, 1987 Den himmelske älskaren – herrnhutisk väckelse, vantro och sekularisering i 1700-talets

Sverige, Stockholm.

Larsdotter, Anna, 2008, ”Agneta Horns dagbok” Populär Historia 9/2008

http://popularhistoria.se/artiklar/agneta-horns-dagbok/ (hämtat 23/5 2017 18:32)

Lejune, Phillippe 1975, The Autobiographical pact,

https://edocs.uis.edu/Departments/LIS/Course_Pages/LNT501/RN/Rosina's_on-

ground_course_storage/Rosina's_LNT_501_Readings/On%20Autobiography%20pp3-

30%20%20by%20Philippe%20Lejeune.pdf (hämtat 11/5 2017 22:03)

Lundström, E, Nicolaus Bergius, https://sok.riksarkivet.se/sbl/artikel/18622 Svenskt

biografiskt lexikon (art av E. Lundström med bidrag av B. Boëthius och S. E. Bring.), (hämtad

2017-06-01 19:51)

Milles, Karin 2015, Agneta Horn – Ett Liv i Trettioåriga Krigets Skugga, Stockholm.

Phegley, Jennifer 2012, Courtship and Marriage in Victorian England, Santa Barbara.

Planck, Britta 2014, Kärlekens språk – adel kärlek och äktenskap 1750-1900, Göteborgs universitet.

Rothman, Ellen K 1984, Hands and Hearts – A History of Courtship in America, New York.

Sjöblad, Christina 1997, Min vandring dag för dag – kvinnors dagböcker från 1700-talet, Lund.

Stålberg, Wilhelmina 1864, Anteckningar om svenska qvinnor Stockholm, hämtat från

http://runeberg.org/sqvinnor/0329.html (17/8 2017 20:14)

Wiesner, Mary E 2000, Women and Gender in Early Modern Europe, Cambridge.

Digital artikel om Märtha Hallblad på The History of nordic womens litteratures hemsida

Nordicwomensliterature, okänd författare,

https://nordicwomensliterature.net/se/writers/hallblad-marta-elisabeth-2/ (Hämtat 11/8

2017 00:36)

~ 69 ~

13. Appendix

Agneta Horn (Hämtat från, Christina Hjärne (Hämtat från, www.geni.com/people/ http://www.historiska-personer.nu/min-s/ Christina-Rudbeck/5335366355750074303 (25/099 pfbde56c1.html (25/9)

~ 70 ~

Utdrag ur Christina Hjärnes dagbok där hon slutligen accepterar Att förlovas med Erland Hjärne, se sid 38 Källa: Brödraförsamlingens arkiv.