. -. - . .

. . A ' ~ - y., ?.. ,:- .. . n r

, . . . . . . q . . ..a . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . r . . . . . . . . . . . , Z . . . . . .

. . . . . - t . . . . . , . . , . d , - . * ' . . . . < < . . I a . , . - . . - . . . . , . ' _ - r , 1, ' . ' < . ', . ; , ,, > t . ,'.,- . . . . . . _ t . . _ , . , I . ... . . . : . . . . . . L 7 v . . ' .

. , . ...a 2. ...... +;. . . . . ~jukvårdens 6rdnandehpå .landsbygden... . . . c . . . . . . - .. ..., . ' . . .. Sven DahZgi*e1~1, Kvinnans. ställning. i det ;firntida . + ~ r e k l a ~ d . (Foris.,) i : ' E'ko, Tvenne konstnärinnors utställning. . _ ' . .

- - _ H. C., Ur de senaste årens 'litteratur i kvinnofråga&;;" t . : : . , :' Meddelanden från m red rika-m rem er-rörbundet. . . , '. ' . 2 .,.t.' ! .' . .

. . . . Från skilda.hal1, - . . . - . + , . . . . . . . . -- ,,,-,-..--,--F =---l*- L ~ . . . - _:- _z:

--v

För Förbundets medl&iii;ir kr; 12:50; - Prk. pr icke , medlemmAr : . , . . . . . , . r w. .4;00; .

K , ..M; -Zu&.bergs' osii ii tt ttningsmngasin &h ' Alm@dahh F@bx3iks Föinsiil jninge-magRSin ~

- : -. --L 2 -Storiiyrlrobriniienxx 2- --=:Q-:-- - - . - STBCICHQLM. - -

Specialit6 : Linne- och sängutst y psla&. - Största .- hGiarande - lager af. Linne- á ~omdlä$gfwä~&:

Duktyge~;Hanpdukar, Näsdukar, Spetsar, Lakanslärfter, Broderier. Färdigsydda d ;.Damutstyrslar, - - - tillverkage å. egen syatelier.

l&kkt&ud'-:oi?& p i f ~ e i - ~ ~ ~änd.& fi m k o . . ord&-

F Ö r kapitalister, siirskildt fruntiimner, liar det lange varit ett önskningsrnål a t t kunna öfverliimna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affarer å t iiågori person eller iiistitutioii, som med absolut siikerliet förenade piinktligliet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda. uppdraget af vensoin prisbillighet. En sådan institution ar

., Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning ( L i C h Nggatan 2 Y, expeditions tid 10-41,

soni iiiiiier garanti af Stockliolms Jhiskilde Haiik åtager sig vilrd och förvaltning af enskilda personers och kassors värdepapper.

Exempel 1. 0.m en person hos Notariatafdelningen deponerar obligatioiier, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kupon- ger och tilllianclali~~ller deponenten influtna iiiedel. Vidare efterser Notar~iatafdeliiii1gei1 utlottriingar af obligationer och underrättar depo- iienteii i god tid, ifall en denne tillhörig obligatioii blifvit utlottad,, samt lainiiar förslag till ny placering af det ledigblifiia 1tapi.talet.

Exempel 2. Om iiiteckniiigar deponeras hos Notariatafdeliiingen iiiiderriittar Notariatafdelningen gäldenären claroin a t t rantorna ii in- teckningarna skola till afdelilingeii inbetalas,, hsarefter de inedel, som inflyta, till cleponeiiten redovisas. Vidare tillser Notariatafdelningep a t t iiiteckningiwne blifva i vederbörlig tid förnyade. Oin eii hos afdel- iiingeii deporierczd iiiteckning genom underlåteii förnyelse skulle förfalla, ersiitter S t ~ c l i l ~ ~ l i n ~ Eriskilda Ilank diirigerioiii uppkoinmen skada.

E'örvitriiigsczfgift: 50 öre för ar pr 1,000 kronor af deposi- tioiieiis varde, dock ej under två kronor.

Specialaffär för Sybehör,

w Billiga och bestämda priser. Magasin d e s Nouueautbs pour Confection

20 Hiing~t~adgiirdsgatan 20 och dess filialer

3 Vesterlånggatan och 75 Vesterlånggatan rekommenderar

i största urval till biltigastte ;(inaisev

Host- & Vinterkappor - H. de THANCK HOCKENDORFE e

(etablerad 1860)

46 48 Vesterianggatan 46 k 48 Försaljningslokaler: nedka botten, en, tvd och t r e tr. upp

STOCKHOLM.

Största lager i Norden af

Kulörta o. Svarta Ylleliladningstyger .Kulörta och Svarta Sidentyger :

Bo-mulls-Tvrittkladning~t~ger Schalar och Kapptyger m, m,

Obseru era! Genom direkta förbindelser med in- och utlandets förnämsta fabrikanter kan jag erbjuda ofvannämda hrtiklar bättre och billigare an nlgon an- nan och torde en hvar genom besök i mina lokaler eller genom reqvisition af profver och varor lätt blifva öfver- tygad om fördelen att hos -mig fylla sina behof af dessa artiklar.

6 266 5 ~ e l e f o ~ 6 .

d//'8 relt fon .28 67 Profver på begaranN,kv~;;;.las~ ,kostnadsfritt. . h\\ma

Wukvårdens ordnande på landsbygden. Sjukvårdens historia och manniskans stå till hvarandra

i oupplösligt samband. Liksom man långt tillbaka i hedenhös spkrar en och annan ljusglimt, som. bebådar gryningen af en biittre dag, s& framskymtar kfven vid studiet af sjuk- vHrdens förhistoria en och annan bild, som visar, at t till och med under hedendomens natt tanken att bereda lindring &t de af sjukdom och .kroppsligt lidande hemsölrta ej var mä,nskligheten frammaiide. Och allt ifrån kristendomens . framträdande med dess lara om en allt och alla omfattande broderkarlelr och barmhärtighet, dess ömmande för de lidande och plågade, se vi sjukvirden g& steg om steg med civili- sationen, till dess den n i t t våra dagars vetenskapliga stånd- punkt.

Att inom den trånga ram, som står till en tidskrifts förfogande lämna, vore det blott en i allmannare drag af- fattad historik öfver sj~kv&~cleiis g h g genom seklerna, där- till ar iimnet för rikt. D& emellertid sjukvirden i våra, clagar omfattas med ett allt lifligare intresse och kvinnan d k i intager en sjalfskrifven plats, hvilken &r frttii år vinner i betydelse och omfing, ha vi funnit oss föranlitns a t t gång på giing uttala oss, s& val i hvad som rör sjuksköt- sel i allmiinhet som i en del med det stora hela förbundna bipunkter. Ty lika outtömligt och mkngfaldigt som mänskligt lidande ar, och, Gudi vare lofvad, afven mänskligt skarpsinne att uttanka lindring och bot, dar lidande förkommer, lika outtö&liga iiro de med sjukv&rden sammanhängande f r i - gorna, d& de en gång framstiillt sig för den för saken. in- o tresserade betraktaren.

Siirslrildt har p i de senare aren en allt större upp- märksamhet iignats ht en viss ytterst viktig detalj inom sjukvården, tyvärr allt för länge opåaktad : sjukvårdsför- hillandena på landsbygden. Frågan ' ar naturligen ej för Dagnys liisare obekant, lika litet som för hvar och en, hvil-

ken med nhgon uppmärksamhet följt Fredrika-Bremer-För- bundets sträfvanden och dess arbete i sjukvårdens tjiinst, med afseende särskildt fast på sjuksköterskornas maktpåliggande uppgift. I tvenne föregiiende uppsatser, den första af dessa. författad af den berömda signaturen Esselde, har framhållits behofvet af en förbättrad sjukvård pa landsbygden och vik- ten af att för ändamålet liimplign sjiiksköterskor utbildades. Friigan, en gkng vkckt, har med energi tagits om händer af sakkunniga och nitiska personer, och om dessa ännu ej nutt hufvudmiilet för sina striifvaiiden. äro desamma af en sk samt allmänmiinsklig natur, att redan däri ligger en borgeii för att de en ggng skola krönas med framgång. Trots det .tidiga skede hvari arbetet för förbättraiidet af sjukvården i våra, vidstrickta landsbygder befinner sig. tveka vi således ej att an en gång bringa detsamma pa.tal, öfvertygade om, att en god sak ej kan alltför ofta dryftas för att, friin en af några f & omhuldad idé, blifva till en det allmänna med- vetandet omfattande väJsignelserik verklighet.

Men innan vi öfvergii till en framställning. af livad för en förbättrad sjukviird p& landsbygden hos oss hittills an- setts d vikt, vilja vi lämna eu resumé af h-vad i vira. grannland verkats för samma mäni~iskoviinli~ ändamål. Sar- skildt erbjuder Danmark, där 2 Sygeplejen udenf or K jöben- hams redan sedm en följd af år erhållit en vidt utgrenad organisation, ett rikt och särdeles intressant material för kompletterande a.f denna gren inom sjiihårdens historia. Tack vare vänligt tillmötesgående f r in danskt hiil1 hafvn vi satts i tillfälle att dels af tryckta rapporter och berkttel- ser, dels af godhetsfullt meddelade bref kunna bilda oss en god f örestiillniiig om sjukvårdens nuvarande stindpunkt i vårt danska grannland.

Som bekant uppstod uuder och efter Krimkriget, för- nämligast genom miss Florence Mightingales energiska be- mödanden, i England, Schweiz m. fl. länder en ifrig rörelse för reformerandet af den dittills i högst bedröfigt skick varande sjukvården. Till Danmark naldde denna rörelse &r 1 8 6 1, och sedan den tiden verka tre institutioner för en

förbättrad sjiikvird, niimligen diakonissai~.stalten i Fredriks- berg, distriktssjuksköterskeföreningen för Kristisa.shavn och Amager samt Röda Korset i Köpenhamn. Men det viktiga stöd, som sjukvården erhöll genom dessa anstalter, na- turligen hufvudsakligen själfva Köpenhamn och. dess när- maste ornnajd till godo; blott ett litet antal af utbildade sjukvå,rdssystrar, alltför ringa för att täcka behofvet, kunde utsiindas till provinsstiderna och landsbygden, många anso k- ningar om hjiilp måste afslås på grund af diakonissorims fåtalighet, under det att krafven på och, vilden af en god sjukvård allt mer af alliliiinheten insågs.

Den inan, som först tog initiativet till afhjiilpmdet af clenna af hela landtbefolkniiigen kända brist, var n. v. stifts- fysikus i Odense doktor Trautner, d. v. praktiserande la- kare i Bogense. Såsom sådan hade han vunnit en rik erfa- renhet om det sorgliga tillsthd hvari sjukvården på lands- bygden befann. sig. Han upptog saken med ifver? påvisade hurusom behofvet af sjuksköterelcor var ' om möjligt ännu större på landet och i smistade~na %n i hiifvi*dstaden, diir de sjuka atnjuta förmånen af eu mer bildad och sakkunnig omgifning samt vid behof lcwnna intagas på viil organiserade sjukhns. Tyngdpunkten i det förslag, doktor Trautner utar- betade till viiinande af sitt rnå,l, låg i stijitandet ofuer hela. landet af fria ,förenifa,gar till beflamjandet c$- en ,förbiittrad sjuk ~ å ~ d . Dessa föreniilgar, med församlingeiis läkare och prest i spetsen, skulle söka skaffa, bygdel1 en sjuksköterska, aiitin- gen en utbildad diakonissa, eller ou1 detta e;j lgte sig göra, utse en därtill lihplig kviizim inom orten för att, efter en i ett större sjukhus genomgången sjukvårdskurs, omfattande vanligen ett h, an stallas som komuiiinens sjnksköterslra. Den regeln skulle nbga följas, att en .sjuksköterska ;aldrig skulle &taga sig sji~kskötsel pk egen hand utan endast ge- nom föreningens bemedling, lilcaså att 11011 endast genom clensamma skulle uppbära sin aflöning, ej direkt af den sjuke. 911t sedan 18 7 7 har doktor Trautner med outtröttlig ifver arbetat för denna sak, och fullt inseende friigans stora be- tydelse her äfveii den danska staten sedan hr 1880 hjäl- pande inskridit genom beviljandet af ett årligt anslag af 10,000 kr. till utbildande och etablerande a£ kvinligcz sjuk- vgrdare på landsbygden.

Saken gick till en början blott lingsamt framit. Först efter ifriga diskussioner i medicinska tidskrifter, den dag- liga pressen och på, läkaremöten lyckades den s& småning- om arbeta sig .frani, till dess sjukvården p i den danska lands- bygden nu kan sägas hafva utvecklat sig till en vidt utgre- nad organisation. Enligt -den tryckta berättelsen för » Syge- plejsagens stilling udenfor Kjöbenhavn r> f ör is 1 8 9 3 verka i landsorts8täderna och landtkommunerna P 2 9 sjukvikdsf ör- eningar, hvilka anställt tillsammans 1 7 1 sköterskor.

Sjalf skrifver"doktor Trautner angående sjukvårdssakens nuvarande ståndpu&t på den danska landsbygden. r s j u k vardsf öreningarna hafva hittills hsf t ganska god stitbilitet. Så vidt jag erinrar mig hafva till datum endast"

Angående sjukvirdsföreningarnas uppkomst och de af dem anställda sjuk~köterskc~nas förhållanden inhemta vi af de danska berättelserna ytterligare. Sjukvkrdsföreningar bil- das gemenligen darigenom, att f ör saken nitalskande personer

vacka intresse darför inom orten, dels genom privata samtal, dels genom möten med föredrag och diskussioner. Därefter utsändas listor till tecknande af bidrag, bå,de stidam en giing för alla och årliga, helst så många som möjligt af de sist- ni,mncla på, det att företagets bestklid under ett par iir framiit må, vara betryggadt. Darpk samlas bidragstecknarne, antaga stndgm och .viilja styrelse, i hvilken alltid lakaren ingår. En för sjuksköterskekallet liimplig kvinna sökes och nar hon' ar funnen, insändes ansökan till justitiedepartementet om statsbidrag till hennes utbildning. Dylikt bidrag gifves .ej i t enskild kvinna utan endast &t föreningar, hvilka uppfyllt de af justitiedepartementet stipulerade villkoren. Utbildnin- e gen varar ett hnlft k och k m ske så, vii1 på, hospitalen och . sjukhusen i Köpenhamn som på, flere provinssjulrh~us.

Som förut är niimiidt &r sjubvtirdsföreningarnas verk- samhet högst olika, beroeude på, de lokala förhå,llmdena inom orten. 1 städerna, dar off ervilligheten gemenligen ar störst, iiro föreningens medlemsbidrag ofta så, riklige, att sjukskötersk~ii af dessa erhåller hela sin aflöning, och ar då sjukvården aiitiugeii fri för d l a medlemmar eller blott för obemedlade, under det att icke-medlemmar betala för atnju- ten vå,rd. F& öfrigt är det af de olika föreningarnas lrort- fattade redogörelser svårt att .göra sig ett ratt begrepp om, huru sjul~slcöterskornes löneförhillanden i sin helhet stalla sig. Löneii varierar inellan 7 5 och 800 kr. Tjiinstgörings- pengar, hyresersiittning eller bostad och kost vaxla i de niest olikartade former. Lönen tyckes dock i allmänhet vara 250 ;L 500 kr. jämte fri bostad och vedbrand. Me- delkostnaden för en sjulrsköteïskas iön och underhåll torde kiinna beriiknas till omkring 1,000 kr. pr år.

Betriiffande sjuksköterskans samhallsstallning uttalar d:r Trautiier som sin isikt, att, hvnd Köpenhamn vidkom- mer, äro bildade kvinnor att föredraga, på, landet diirernot kviaiior af c~llmogen, hvilka, förutom anlag och kallelse till

/I

sjnkslröte~slcekallet , stå, ii&got öf ver sin klass i bildning och begåfning. Sådma hafva biittre kannedom om allmogens . tiinkesatt och lefnadsförh&llsiideii och- kunna lattare vinna dess förtroende %n bildade kvinnor, hvilka folkets barn mer motvilligt lata, fii en inblick i sitt lif.

Liksom i Daiiniark doktor Trautners namn är oupplös- ligt förknippadt med sjukvå,rdsfrlpan, för s& vidt den rös den danska landsbygden, har äfveii i Norge en framstående läkare, do.ktor Edv. Kaurin i Molde, gjort samma behjiir- tansrärda sak till sin uppgift. Ehuru inseende, att de dan- ska förhållandena ej helt kunna tilYämpa.s p i de norska, dii befolkningens t i thet och förmögenhetsvillkor i de respelrtioe länderna ställa sig s& olika, ansluter sig likväl doktor Kauriir i sina iitf örligt utar betade sjukvårdsf örslag till det danska systemet, i det han förordar stiftaxdet af sj~ikv~rdsföreniin- ga~r för ordiiandet d sjukvlrdsväsendet inom de olika kom- munerna. Redan vid liikcmemötet i Trondhjem 1 8 9 1 fattil- des, efter ett af doktor Kaurin hillet föredrag, enhälligt resolution om anstallande af undersökning augiiende villko- ren för sjulrsköterskors utbildning vid landets sjukhus samt om uppmaning till stiftande af sjukv&rdsföreningar öfver hela landet. Sedan dess har med ifver inom norska läkarekretsar mbetats för saken och det lider intet tvifvel att arbetet, be- drifvet med s& mycken energi och förmlga, inom en ej allt- för aflägsen framtid skall krönas med frarngiing. I ritskil- liga orter ha redan föreningar satts i gång och sjuksköter- skeelever af dessa utsändts för att utbildas vid sjukhusent.

I vart finska grannland, där alla nutidens i sann be- märkelse samhällsförbiittrande idéer finna: en fruktbiirande jordmån, har tanken om en ordnad sjnkv8i.d i landsorten ej uiidgltt framåtstriifvarnes iippmiirksamhet. Arbetet iir dock ännu i sin första begynnelse, hvadan nigot utlåtande anglende dess resultat ej kunnat erhiillas. 8eda.n aï 1 89 3 utbildas sjuksköterskor, afsedda, för landsbygden, ii drnänns sjukhusen under resp. öfversköterskors och öfver- läkares ledning. Kursen räcker ett halft &r och ai. full- komligt kostiiadsf ri. Hittills ar antalet af siduiida utbil- dade sjukvård erskor 2 4. Frhmdeles komma krligen om- kring 40 sådana att utbildas i och för sjulrv&rden på, lau- det och skall aflöningen för dessa sköterskor u tg i helt och hallet f r ln den kommun, i hvars tjänst de äro anställda.

Jämte deii öfverblick af arbetet för sjukvården på, landet i de med oss närsläktade skandinaviska länderna, som vi här lämnat, skulle det vara af intresse att afven redogöris för den vidt omfattande verksamhet, som i samma adla syfte

utöfvas i Baden. Tyvarr tilliter oss ej utrymmet en dylik redogörelse, till hvilken dock de oss geiiom var kronprin- sessas godhetsfulla. försorg tillställda intressanta berättelserna och rapporterna öfver den bndeiisislm Kvinnoföreni~igens arbete liimna ett rikt material.

r:

Hvilka slutsatser drager man nu ined afseeiide på sjuk- vårdens ståndpunkt i vårt eget land, då man samtnaiistaller den- samma ined :inaloga förhållanden illoiii andra länder. -0tvif- velaktigt erbjuder bland dessa Danmark, d i r reda11 sjukvårds- frågan, efter hvad ;I£ ofvanstående redogörelse framgår, sedan flere år tillbaka.a.ått en hög utveckling, en l ingt ljusare tafla an den Sverige har att uppvisa. Denna jämförelse skulle verka nedslående om maii ej vi,d en närmare granskning funne, att våra förhå,llaiiden inom berörda område näppeligen Irunan mätas efter samma iilåttstock som de danske. Att fal en ordnad sjnkvird genomförd i virt vidsträckta land med dess glesa, befolkning. dess Lihrda klimat och små tillgihgar stöter i sanning på svårigheter af långt dvarsamrnare art än hvad fallet niåste vara i det lilla, i natur och för~ögenhets- hänseende sa mycket lyckligare lottade Danmark.

Den princip, som blifvit följd vid det danska systemet, den att uteslutaude p& frivillighetens vag, genom af enskilda personer bildade, af eenskildas offervillighet nuderstödda före- ningar iippriitth&lla en ordnad sjokv&r,rd, skullé ej hk- ha iikgon utsikt till framging. De förslag, som sedan en följd af år uppsttallts till förbiittrandet d sjukvhrden på, den svenska laiidsbygcleii utg& också d a från den f örutsättningen., att denna angeliigeiihet skulle vars, icke en den eiiskildes u t m myndigheter11 as sak.

Redan 1885 piyrkade doktor J. E. Berpvdl i en artikel , i Eira, att likgot iiiöste göras för landsbygdens hälso- och sjukvårdsförhållanden. Medlet hartill finner ban vara amtal- landet. af skolade sjuksköterskor, till ökande af liikarens arbetskraft och förmåga att lIjällpa. Doktor Bergvd gal* s i långt, att han i hvarje ]rommun tanker sig en sköterska, som skulle stå till vederbörande iirnbetsliikares disposition. Så heter det i ofvaniiiimn.de artikel, soin bar titeln: »Huru 'km den enskilda sjukvården. på landsbygden förbättras?

Läkaren skulle barn det i~~oraliska aiisvaret för 1;oiiiiniinalskötei.- sk ans tjaiistutöfning.

Många timmar och dagar, soni nu spillas p& landsvagarne, skulle besparas honom, hans krafter och tid skulle icke onödigtvis förbrukas på detaljer och småsaker utan finge mera odeladt agnas %t verklig läkekonst, och sist men icke minst, skulle han erhålla en värdefull1 bundsförvandt till spridande bland folket af en naturlig uppfat.tning om sjukdomarnes ursprung och vasen. Och ju mer denna uppfattning kommer att narrna sig den natnrvetenskapljga, desto lättare blir seden hälsovårdslagarnes tillämpning.

Statens sak Bör det blifva att vid större sjukhiis och lämpliga 1aiislasai.ett bereda tillfälle för dylika sköterskors utbildning; lands. tingens att genom premier eller stipendier möjliggöra för iifven mindre bemedlade men passande personer att genorng& en sbdan knrs.

Samma år upptog >Tidskrift för hemmetx i sin upp- sats : B Gifves det en värneplikt far kvinnor? % a£ven sjuk- sköterskefriigan till behandling.

Ilen däri utvecklade planen afsk@; dock närmast utbild- ning till sjukvkrd i allmänhet och hade ingen siirskild till- lämpning på landsbygdens förhållanden. Hvad dessa beträffar, upptages de dock ofta till behandling i de medicinska tid- skrifterna, ehuru Dagny i sitt 4:de hiifte för P 892 kan säga8 lämna ett nytt uppslag i fragan genom utvecklande d planen för F. B. F. kurs för fiiltskiirs-sjuksköterskor, hvilken iniira ansluter sig till tnnkzn om en förbättrad sjnkvird för landet. En bro- schyr af pseudonymen Spe om djukvkrden på landet, dess ut- öfvare och tillsyningsmiin~ tager darpi till orda f6r den styf- moderligt behandlade landsbygden, men som det dar fram- stillda förslaget mer g k ut p i att göra sjukvbdens- och liikekonstens red.an befintliga hanatlangare (de s& kalladu kloka gubbarna eller gummorna) bättre skickade for sitt sjiilf- tagna kall, kan detsamma ej sägas vara n&got beaktansrärdare inliigg i hithörande iimne.

Ett i hög grad viktigt uppslag i frågan utgör däremot Doktor N. Englunds 189 3 utgifna broschyr, r Om sjukvården p i landet vid smittosamma sjukdomar x, hvari han med lika mycken salckiinnedom som varm medkiinsla för var i sjdcvirds- hänseende s6 illa lottade landtbefolkning, uppfordrar ' lands- tingen att ingripa genom beredande af medel för sköterskors .utbildning. Som af titeln pk doktor Englunds skrift fram- går, är det särskildt ht förhåliandena på, landet vid fall af smittosi.lmma sjukdomar, han agnar sin uppmiirksamhet . $å ofantliga &n de uppoffringar äro, menas fijrf., som stat, landsting och kommuner gjort och fortfarande göra för hälso-

och sjukvården inom ' vårt land genom anläggande af tids- enliga, till dels storalrtade sjukhus och lasarett, har, då det galler motarbetandet af smittosamma sjukdomars spridning, nästan ingenting gjorts. Och i hvilken grad just har lämplig sjiikvird är af nöden, utvecklar doktor Englund i sin broschyr med h a f t och valtdighet. Kom så de båda åren 1893 och 1894, d i landet hotades af kolera, hvarigenom ett hälsosamt gif akt gafs å t vederbörande myndigheter., D e n af kolerafar- soten föranledda s. k. kolera-ukasen, hvilken förordnar anstäl- . lande af fasta sjukvårdare, sjukskö terskor eller sjukvaktare, kan siigas i ha gifvit arbetet för den epidemiska sjukvirdens ordnande en ny utgångspunkt, och .doktor Englund, fragans nitiska och praktiska förkämpe, utvecklar nu närmare sitt forslag i sin i Rr utgifna skrift: ):Om sjuksköterskors an- ställande p& laadsbygdea » .

Enligt detta skulle sjukvården ordnas på, följande sätt. Genou aftal med aederbörmide lasarettsläkare skulle lämpliga elever antagas på läns las aret te^^ -och under 1äkarn.e~ och öfver- sköterskors inseende inläras. Efter slutad lasarettskurs borde en ytterligare kurs genomgås med afseende särskildt fastad vid den epidemiska, sjukviirden. I sammanhang härmed för- ordar förffen förslagsvis af F. B. F. utarbetad plan för an-- sknffa1.1.det af utbildade sköterskor &t de kommuner och distrikt, som . därom . göra msokm hos Förbundet, hvarigeiiom en god ,borgen vunnes att slröterskoras skulle besitta, de för anda- malet erforderliga l~unskaperiia. Förbundets förslag upptager iiiimligen. efter elevkursen minst en manads tjänstgöring vid epidemisjukhus och diirjamte en manads undervisn.ings1mrs i hälsoläraför en af Förbundet anstalld liirarinna. Denna kurs afser. att vma dels eii repetitionskurs och dels ett medel att närmare lara känna sköterskm. Detta synes vara af vikt, d& sakens frarngiing torde bero, icke på sköterskans duglighet i allmänhet, utau p& hennes lämplighet särskildt för sjuk- . viirdsmbetet pk landsbygden. För att i detta afseende ett fullt . tillfredsställ+nde val må lruane triiffas, föreslår d:r E. tillsättande af en ilänmil, bestående af vederbörande läkare och tvenne af landstinget valda personer. Vi vilja har påpeka det synnerligt önskvärda uti att i denna niimnd äfven kvinna må kunna inväljas, s& inyclret mer som i nämndens uppgift iif ven ingår ett ö fvervakaide af sköterskan.

Från ordets till hmdlingens omr&de öfvergick friigan vid innevarande ars landsting. Motioner om sjnlIsköterskor,s antagande hafva i flera lan blifvit väckta och hafva mottagits på olika sätt. Malmöhus, Kristianstads, Kopparbergs, k- köpings, Nyköpings, Gefleborgs och Besternorrlaiids landsting hafva alla fattat beslut att på sina respektive lasarett bereda till- fälle till sköterskors utbildning. Härjämte har Hallands och Vesternorrlands landsting beviljat icke obetydlige belopp att utgå shom löner till kommundsköterslror ; i Eallaiid 2,s 00 l=. för 5 sköterskors anställande i 5 oliks provinsial1iika.r.e- distrikt, i Besternorrlands landsting har beslutits att med tv& tredjedelar, dock högst 200 kr., bidraga till kommunens utgifter f ör sköterskas aiiställan de. B sistnämnd:i län, dar behofvet af sjukhjälp torde vara mest i ögonen fallande, sdcnas således icke blick för hvad som krafves i detta afse- ende. 81mlle saledes kommunerna visa sig lika vnkua för detta behof som landstingen och en sköterska komme catt anställas i hvar och en af Vesternorrlands landsförsamlingar, torde ensam detta lan komma att kräfva ett 60-tal skuterskor.*)

Så lyder i korthet redogörelsen angående arbetet för en organiserad sjukvård inom åra egna landamiiren. Hiar suminarislc en dylik berättelse än m6 förefalla, kan emellertid dess djupa och betydelsefulla innebörd ej undgk att fattas af hvarje tankande manniska. Vid sidan af de ä ~ b e t s m ~ s s i g i ~ ordalagen framträda gripande bilder af mänskligt lidande och mänsklig nöd. Bi se de små, stugorna i vira aflägsna landsbygder, dar otaliga människor i brist på, lämplig v&rd liimnas att falla offer för sjukdom och plalgor; vi se hur läkaren ofta står maktlös då farsoter ohiijdade .gripa om- kring! sig bioch tusentals lif g& förlorade bland en okun- nig å t sina egna fijiilpmedel hänvisad landtbefolkning , men vi se äfven, att behofvet af att har si väl den offentliga som den enskilda barm härtigheten h jalpande ingriper, fat- . . - - . - . . - - . -

") Euligt i~ppsatser i y i r a oiii ~Sjukv8rdmesor i JJappiuarkem frain- gir, att befolkningen i Enontekis, Jukkarsjiirvi, Jockmock, Arvidsjaur, Arje- yloiig, Dorot.hea, Risback, Tiirna och Jiinsele blott 2:e gilnger Arligen kan siika liikrtrevird iinom sina resp. kyrkoplatser).

h t s som en oafvislig plikt, ja soin en helig mission af en del 'af vårt lands behjärtade man och kvinnor. ava r j e snnd, i en snnu humanistislr anda g8ende utveckling bar i sig h ö e t till framgåag. Af livad som hittills ~ ~ t r ä t t a t s £ör rediserandet af tankeii om en förb%trad sjukvard för landsbygden, k m man således med skal säga;att om annu ej storil synliga r e s ~ ~ l t a t vunnits, si för de0 vag maii slagit in p& i en riktning, som ovillkorligen en gång mhste leda till malet.

Kvinnans stallning i det forntida Grekland.

(Forts. f r h Eöreg. hiifte)

Om vi nii vilja mera i enskildheter göra oss en bild af en atlieni- siisisk borgariiinas lif, stlr oss tyvari. endast ett magert material till bilds, enär, som ofvan antydts, författarne frhi ifrågavarande tid icke anse mödan viirclt att syssla med piivcztlifvets förlihllandeii. Följande torde dock kunna anses s%soin någorlunda säkert, I livarje iilera val- ingeiide atheniensisk borgares hus fanns en sarskild afdelning för kvin- norna - gynai?conitis - belagen i öfre våningen eller i husets bakre del, i båda fallen så, att inan för att komma dit eller darifrh ingste taga vagen genom den manliga afdelningen. Inom detta trånga 0111- råde förflöt den atlieniensiska borgarhiistrunii, ocli borgardotteins lif nästan helt och Iiållet. Äfven Iiiistriiii borde åtminstone icke ofta visa sig ute, ocli iiar hon det gjorde, borde hon vara ledsagad af tjänarin. nor; döttrarna Iiiillos, htiniiistone så liinge de voro unga, i detta afse- ende iiiinu striingare. Nastan de ända tillfallen, då de fingo se något af viirlden, voro de religiösa festerna, vid hvilkas processloner och öf- riga liögtidliglieter de fingo vara, närvarande dels som deltagarinnor dels som iskådarinnor. Då någon kiirleksintrig omtalas hos en atheni- ensisk författare, är därföre bekantskapen alltid inledd vid ett sádant . . tillfälle. Det är också troligt ' att kvinnorna fiiigo från en sarskild plats pk teatern åse skådespelen darstiides; om de dock, såsoni några inena, vor0 uteslutna från liistspelen, liirer ingeii, som last de bevarade bland dessa, kunna undra daröfver.

Ofver kvinnovåningens helgade graniser fick ingen framinande man träda, icke ens familjefaderns närmste vänner. Men dar innan- för var husmodern härskarinna, Hon ledde och öfvervakade döttrarnas och t janarinnoriias arbeten, som huf viidsakligen bestodo i att spinna och vafva; ty kläderna för familjens både manliga och kviiiliga med- lemmar förfärdigades ännu på denna tid jiitnviil i förmögna hus i all- mänhet af husets eget folk. Sysslandet med vafstolen ansågs soii1 husmoderns alldeles särskilda liedersämbete, ocli har lade hon afveii sjalf hand vid arbetet. afven matlagning borde hon förstå sig på, och hon öfvervakade kökets sysslor, äfven om hon icke tog del i dein med egna händer. Hon hade vlrd on1 husets förrid och bar darföïe ngcklarne till dess skafferier och gömmor; dessa ansågos kunna frantagas henne endast i det fall, att hon visade benägenhet att snaska af sötsakerna eller smutta p% vinet, det sistnämnda, om vi få tro några foriitida för- fattare, ett ej ovanligt lyte hos de atheniensiska kvinnorna. Drycken- skap tyckes hafva ansetts - i motsats emot hvad fallet ar Iios oss - ligga mera för den kvinliga naturen an den inanliga. 8iisoiii ofvaii ar namndt, var det, då husfadern riade vänner hos sig på middag eller dryckesgille, icke tillåtet för husmodern och naturligtvis annu mindre för döttrarna att vara narvarande.

I alla ofvan nämnda afseenden inåste dock friheten för kvinnor af den fattigare folkklassen varit större an för dem, som tillhörde rika och förnäma familjer. Det omtalas t. ex. att de förra hemtade vatten f r h brunnariie i eller utom staden samt. besörjde inköp för sig ocli de sina i bodar och på torg.

Skolor för kvinlig ungdom funnos icke i Athen, och den nnder- visning soni bestods den unga flickan inskränkte sig till hvad modern och aldre slafvinnor kunde meddela henne, alltså i första rummet till bibringandet af de färdigheter, som tillhörde hennes blifvande hus- moderliga kall - spinna, väfva, sy och laga mat. Dock torde det icke varit ovanligt, at t någon kunskap i att läsa och skrifva ineddela- des flickan. Då hon uppnått fjorton eller femton år, val8 tiden innt! för föräldrarne att se sig om efter ett passande gifterinkl åt henne. Hennes eget tycke rådfrågades naturligtvis icke; hon hade ju icke heller haft synnerligt tillfälle a t t skaffa sig nkgot sådant. Föräldrarne uppgjorde saken på egen hand med brudgummen eller dennes föräldrar; eller ock tjänade nhgon aldre kvinna, som gjort detta till sin uppgift, som förmedlerska. Oftast torde den unge flickaii aldrig sett sin blif- vande make förrän på förlofningsdagen.

Förlofningen, som brukade aga ruin endast nHgra f; dagar före

brölloppet, var en rent juridisk handling och gaf &t äktenskapet dess lagliga giltighet. Det a r darföre kanske riktigare a t t kalla den för den civila delen af sjalfva förinalningeii. Vid detta tillfälle bestäm- des beloppet af den heriigift, som brudens fader eller, om han var död, hennes narniaste aiiförvandter af faderns slakt voro pliktiga a t t gifva 'henne, - en' bestämmelse som troligen tillkommit för a t t gifva Iius- trun någon säkerhet för a t t icke mannen skulle godtyckligt skilja sig frkn henne, livilket lian kunde göra utan domstols mellankomst; i sa- dant fall mkste lieingif ten återbäras till fadern eller anförvandterna. På bröllopsdagen anställdes ett offer å t de gudar, som beskydda akteii- skapet, hvarigenoni föreningen fick sin för familjen och staten så vik- tiga religiösa karakter. Därefter följde ett af brudens fader eller anförvaudter gifvet gästabud, i hvilket bruden beslöjad deltog. Frani på aftonen åkte bruden skönt smyckad jiimte brudgummen på en vagn, ledsagade af bröllopsgästerna under cittrors och flöjters klang och under afsjungande af en bröllopssång, till brudgummens hus, som var siradt med blommor och kransar. Brudens moder gick efter vagnen bärande en brinnande fackla. I dörren till brudgummens hus väntade dem dennes nioder likaledes med en brinnande fackla i handen och förde bru- den till brudgemaket. Nigon följande dag tillställde briidg:immens fader eller ock brudgumnien sjalf .ett gästabud.

Bland de motiv som voro bestämmande för inannen vid akten- skaps inghende, var, som ofvaii %r namndt, det första .och viktigaste känslan för den honom åliggande plikten a t t sörja för slaktens fort- sättande genom ättlingar af iidelt, oförfalskadt blod; ilarniist önskan a t t erhula en klok och omsorgsfull förvalterska af halis hushål1. Hvad han således förnämligast såg på vid träffandet af sitt val var adel börd, den uppfostran för husmoderns kall som gifvits i hemmet samt förinögenliet. Sentimentalt roinantiska klnslor torde varit tamli- gen frammande för skval den ena s0111 den andra parten. Hvad angår förmögeiilietshänsyneii, ä r dock a t t marka, a t t döttrarna icke iigde någon egentlig arfsratt, utan inåste, om de gifte sig, atnöja sig med hvad fadern eller de andra anförvandterna efter öfverenskommelse med brudgummen funno för godt a t t gifva soni hemgift. Endast om brö- der ej funnos, ärfde dottern, men i detta fall var den narinaste man- liga anförvandteii af faderns släkt icke blott berättigad, utan också skyldig a t t gifta sig med henne. Dottern var alltså icke heller i detta fall egentlig arftagerska, utan endast förrnedlerska för förmögenhetens bibehållande inom slakten - ett drag karakteristiskt för den atheniensiska uppfattningen af familjen och kvinnans betydelse för densamma.

Ett betecknande exempel på den radande åsikten om äktenskapet finna vi i en skrift af den bekante filosofen och fältherren Xenophon, Iios hvilken funnos förenade bkde suiidt praktiskt förstånd och en ädel och ideel sirinesriktning, och soiii darföre kan anses representera &sikterila Iios den bättre delen af athenarne på liaiis tid. Han liter en atlie- nare vid namn Ischoinaclios, som han framställer so111 en inöiisterbor- gare, för Sokrates göra reda för huru lian uppfostrat sin Iiustru, sedan lian, då hon var feintoii år gaminal, emottagit henne af hennes föriil- drar, okunnig i allting iitom i att vafra, viiga upp spånaden åt slaf vinnorna och koka mat, enar Iioii U naturligtvis i föraldralieiniilet haillits under den strängaste uppsikt, s& att hon skulle se SH litet soiii r;iöjligt, höra så litet som niöjligt och fraga sh litet som möjligt>. Han liar undervisat henne i de mhgaliaiirla plikter som åligga lieiiiie soin hus- moder, och lian liar funnit lieiine synnerligen rillig att lära. Soin hög- sta grundsats uppstiiller han att hon bör söka att Tarii, honoiii deii Biista niöjliga medlijälperslta uti varden om lians hus och, s& väl soin niöjligt, iippfostra deras blifvaiide barn. Han utvecklar de olika skyldiglieter, som tillkonima inaniien och liustruii på grund d deras olika natur, livarigenom de ömsesidigt komplettera livarandra; mannen har sitt huf- vudsakliga verksamhetsfält ntom his, hustrun inom liiis. lTid det nar- inare bestaminandet af den senares uppgifter ar det dock iiteslutande fråga oin de rent praktiska bestyren. E j med ett enda. ord autydes att hon bör deltaga iiti och intressera sig för niannens uppgifter soin statsinedlem och hans liögre intellektuela intressen. Nen oin lion i fyllaiidet af sin kallelse risar sig mannen öf verlägseii, r> skall hon göra honom till sin tjänare och icke behöfva befara att hon med till- tagande alder ska11 blifva mindre aktad i huset,.

Om vi därefter vända oss till den högre spekulationens repre- sentanter under denna tid, Sokrates och Plato, och fraga, hrad de liafva att säga om kvinnan och hennes kallelse, finna \-i ingalunda någon liögre uppfattning .i detta afseende, snarare tvärtom. Efter SO- krates anföras atskilliga uttalandeii, soin vittna om rillaaktning för kvinnan och för familjelif vet. 1 Xenophoiis skri f t 2 Xarkrärdigheter om Sokrates~ säger denne p i tal om sktenskapet: »vi se ju pk med Iivilken kvinna vi kunna få, de basta b~rnen, och med en s%dan förena vi oss,. Enligt en sengrekisk författare skall lian en gang på fragan, om det vore bättre att gifta sig eller icke, hafva svarat: shvilketdera du an gör, kommer du att ångra dig>, Såsom en förklaring p& denna

ofidla uppfattning hberopa lians ' egen thippa, ' soin redan

af äktenskapet hos den store tänkaren plägar man bittra erfarenhet soin akta niani hans liustrli Xan- af samtida skildras såsom häftig och triitgirig, gjor-

des hos senare författare allt inera till föreinhl för omilda omdömen, till dess hon vardt .för alla tider typen för ett huskors. Men det sak- ilas ej skii1 för den förmodan, a t t den stackars frun blifvit utmålad l ingt varse iiii hon i verkligheten var. 8okrates skulle nu en gång frainsti såsoiii ett mönster af tålinodigliet och orubblig sinnesro, och det kunde ju ej tankas en biittre pröfvosten för dessa, egenskaper än evinnerligt gral ocli jereniiader f rån , hiistriin. Troligen har ocksa Sokrates sjiilf pröfvat sin hustrus tålamod. Hans likgiltighet för pen- ningen, soin sb niycket beundrades af lians liirjungar, torde liafva setts i ett annat ljus 'af h~lstrun, som hade det knappt för sig och sina barn, medan inannen gick omkring och bjöd ut sin visdom gratis på gator och torg. Hans ständiga sysslande med begrepp och definitioner har kan- ske gjort hans konversation likgot tröttande för en kvinna. Meii det niå g% hiirii 'soin helst med desförsök, som p5 senare tiden gjorts a t t radda den arnia Xanthippas minne, man behöfverdock icke antaga någon annan grniid för Sokrates uppfattning af kvinnans betydelse an a t t Iian delade sin tids och sitt folks åsikter, som blott hos lionoiii ytter- ligare skarptes diiraf, a t t lian var så fdlständigt upptagen af sitt kall soin visdomsliirare.

Hvad Ylato siigåi., beliöfver jag Blott n%miia, a t t han ville hafva kviiinogeiiieiisainl~et införd ' i det idealsanilialle, som lian så va - taligt skildrat i sin bok »Om staten,. Dareniot har han, liksom Greklands alla ädlare andar, de högsta tankar om vanskapens bety- delse. E t t siiideles stort varde satte man i forntiden p% vänskaps- bandet emellan en äldre ocli en yngre inaii då bada besjalades af ifver för adla strafvanden, livarvid den iildre kunde meddela &t den yngre af sin erfarenhet ocli sina insikter, den senare &t den förre af sin viirnie och sir1 entusiasm. Jainval då detta fijrhiillande, såsom nog ej sallaii Iiiinde, hade en efter v i ra förestiillningar groft osedlig karakter, oingifves det dock i skalders och andras skildringar med ett skimmer af romantik, som nästan alldeles saknas i deras framställning af förliål- landet niellan nian och kvinna.

Vi kunna icke lämna det femte Grliiindradets Athen utan a t t namna nagot om tidehvarfvets ryktbaraste kvinna Aspasia, hvilken trots olikhet i öfrigt dock med Xanthippa iiger det gemensamt, a t t hon

2

blifvit på det grymmaste smädad af både samtid och eftervärld. Det är icke lätt att ur de ofta stridiga uppgifterna och omdömena om henne hos de gamla författarne söka ut det som bör anses s a m t eller sanno- likt och Glunda komma till en säker uppfattning af hennes personlig- het. Hon kom som ung från det rika och yppiga 3:filetos till Athen

L. och hörde allts% till hetärernas klass. Alla äro ense att hon varit en rikt begåfvad och bildad kvinna. Att hoa haft intresse för högre ting kan man sluta däraf, att Sokrates gärna samtalade med henne om filo- sofiska frågor, från hvilka samtal han för sina lärjungar ofta citerade märkliga yttranden af Aspasia. Hon skall särskildt hafva sysslat med spörsmål beträffande kvinnans ställning och kallelse, hvarföre hon också ofta hade besök af atheniensiska fruar, som af henne begii~de råd och upplysning. Sin största märkvärdighet har Aspasia genom sin för- bindelse med den store Perikles, hvilken vid denna tid var Athens varklige härskare, icke pk grund af någon bestämd vare sig laglig eller olaglig maktställning, utan blott genom kraften hos sin impone- nerande personlighet. Sedan Perikles skiljt sig fran sin hustru, tog han Aspasia i sitt hus, och hon stod sedan intill hans död vid hans sida sasom hans trogna väninna och vardarinna af hans hus, ehuru hon i egenskap af utländska icke kunde blifva hans lagliga hustrii. Hon skall hafva utöfvat stort inflytande på honom, och det kan viii icke betviflas, att hon tagit liflig andel i hans höga strafvanden s5 viil på politikens som konstens område. I Perikles' umgiingeskrets gjorde sig liberala idde; gällande i religiösa, sociala m. fl. ting, och det kan på goda skäl antagas, att iifren Aspasia hyllat skdana Hsik- ter; hennes samtal om kvinnans ställning h a h a alltsk troligen gatt iit på att förorda större frihet i detta afseende. standi@ ett mål för förtal och smädelser, blef hon en gång, på samma g%ng som åtskilliga andra af Perikles liberala ränner, utsatt för en formlig anklagelse inför rätta; anklagelsepunkterna voro att hon krankt religionen och att hon förledt atheniensiska borgarinnor till osediighet; den senare beskyll- ningen sökte troligen sitt stöd i de omtalade frmntimmersbesöken, hvilka lätt kunde ge anledning till illvilliga rykten. Perikles f6rde försvars- talan för henne. Den eljest så stolte och stele mannen skall di, hafra bekvämat sig att under tårar anropa dornarnes medlidande, och han

. lyckades verkligen utverka en frikännande dom. Basom bevis p& det kärleksfulla förhållandet mellan Perikles och Aspasia berattas af en författare, att han, hvarje gång han gick ut i staden och hvarje gång han kom hem, hälsade henne med en kyss; då detta namnes sasom nabgot märkeligt, måtte dylika ömhetsbetygelser icke varit vanliga athe-

niensiska makar emdlan. Perikles sökte Eilven få upphäfd den lag, som förbjöd äktenskap rnellan en athenare och en utländska, men han lyckades endast utverka, a t t hans son med Aspasia förklarades. äkta. Efter Perikles' död (429 f. Kr.) ingick Aspasia förbindelse med en annan folkledare ,vid namn Lysikles, hvilken snart afled. Om hennes senare öden 8.r ingenting med säkerhet bekant.

I Sparta, dar det enskilda lifvet i ännu högre. grad än i Athen inåste underordria sig under statens intressen, ledde detta förliållande till ett alldeles motsatt resultat med afseende på kvinnans stallning. Den spartanska kvinnan var den friaste i Grekland.' Man må dock ej ddarföre tro, a t t någon efter moderna begrepp hög uppfattning a l kvinnan och hennes uppgift varit härskande hos det spartanska folket. Både vid sedernas utbildande och vid lagstiftningeii i &etta afseende synes hufvudsakligen den synpunkten hafva gjort sig gällande, att, d% det spartanska folkets stallning ovillkorligen fordrade en krigisk anda hos dess medlemmar och då erfarenheten visade, a t t moderns egenskaper gingo i arf på barnen, vore det nödigt :~ t t se till a t t man afven hos kvinnorna ntvecklade fysisk. kraft, mod och själfstä~l- digliet. Därför höllos afveii kvinnorna från tidig ålder till kropps- öfriingar och gjordes därigenom kraf tiga och härdade ; darföre fingo de röra sig ute i lifvet med stor frihet och förvikfvade sig därigenoin cljjarfliet och sjiilfkiinsla; därföre fingo de umgås otvunget. med mannen och insöpo därigeiiom den anda, soin besjälade dessa. Kvinnorna tiiflade, kladda i latt driikt-, med hvarandra i kroppsliga idrotter och detta i irianiiens åsyn, hvilket på andra li&11 i Grekland ansags mycket apas, sande. Huru man fattade iiktenskapets uppgift i Sparta, framgår bland annat daraf, at t en spartansk liustru kunde med sin egentlige mans t i l l s thd (eller ratta.re måste, om han önskade det) hafva afven en an- nan man, om sidant ansågs 'lämpligt för a t t f2 en kraftigare afkomma. Men utöfver de af lag och sed utstakade gränserna skall den spartan- ska kvinnan nästan aldrig h a h a gått, och hon åtnjöt allmdant anseende i Grekland för dygd och trohet. Om hennes modiga och fosterlands- alskande sinnelag finuas inåiiga berättelser från forntiden, såsom den bekanta om en moder, som vid underrättelsen om en af spartanerna utkainpnd strid först frhgade, om spartanerna segrat, och darefter om hennes söner lefde, samt, då hon erfor a t t de alla stupat, fröjdade sig öfver a t t de fått dö för sitt fosterland. Den spartanska kvinnan aii- såg för sin förnamsta uppgift a t t föda söner, som kunde strida och falla för Sparta.

Det vantas måhända, at t iiii skall följa ett bedömande af Iivilka

följder kvinnans ställning i Grekland under omförmälda tid haft på det grekiska folkets senare utveckling och öden. D e flesta, som sysselsatt sig med detta ämne, liafva i den grekiska och sar,skildt den athenien- siska uppfattningen ,af kvinnans kallelse sett en bidragande orsak till det grekiska. ocli särskildt det a,thenierisiska ,folkets snara och djupa fall från den höga st,åndpunkt, som intogs under det femte århun- dradet. Onekligen h a h a &tskilliga goda skäl anförts. för en sådan åsikt. Men om 'det a r . svårt at t fullständigt iltreda verkningarna af sociala företeelser i nutidens lif, måste detta vara i ännu högre grad vanskligt i fråga om en tid, som vi så ofullkomligt känna soin deii ifrågavararande. Alla dylika funderingar leda oss in på de lösa giss- ningarnas område.

De följaiide århundradena af det forntida Greklands historia, på Iivilka har icke ä r utryinme a t t nlrmai'e inga, förete utan tvifvel en bild af förfall, först och främst i politiskt afseende, inen äfven i socialt och sedligt. Dock saknas icke ljusa sidor. Just det politiska förfal- let hade till följd, a t t det enskilda 1if;ets betydelse steg, och därmed steg ocksa kvinnans inflytande i saml~ället. Vi finns också hos många senare grekiska författare ett intresse för familj elif vet ocli för kvin- nan, som man förgiifves söker hos glansperiodens skriftställare. Den grekiska kvinnan var redan på vag till a t t uppnå en värdigare stall- ning, då kristendomen koin nied sitt budskap om alla inanniskors lika varde och darined påskyndade den började litvecklingen.

S v e ~ Dahlgren.

Tvenne konstnarinnors utställning. O

D e tv& nyligen afslutade utställniingarna i Konstföreningens iiuvarande och f. d. lokaler ha lifligt v$ckt stockliolmspublikens intresse och varit osedianligt talrikt besökta. wDu har val varit p% Muncks utställning? - Inte? - Ja , d% måste du gå dit, det a r alldeles ffirskrackligt ! a Och suggererad af detta påstående har man ej kunnat underlåta a t t g% och se på Munck, hvars osunda fantasifoster konimit en att, allt efter ens teniperanient, rysa, liarmas eller skratta, ocli så ha kanske de flesta liksom anmälaren skyndat a t t söka nya intryck genom at t i samma vefva gå upp p i den Jolin-Bredbergska utställ- ningen.

En orienterande öfverblick talrik samling akvareller b j iidei sista två åren företagna resor,

visar oss liar, at t fröken Jolin i ' e n på ett panorama från sina under de under det a t t fru Bredberg gifver

en retrospektiv öf versikt af sin konstnärliga produktion ända från niediet af 80-talet. Första intrycket blir d% ovillkorligen hos den förstnamnda en angenäm jämvikt, hos den senare en ojämnhet, son?' blott kan förklaras genom ett ytterst känsligt temperament. Men första intrycket visar sig ej alltid hålla streck, och vi dröja med nöje kvar en stund för a t t göra närmare bekantskap med tv5 så olika koiistnärskyniien soni dessa.

Porträttet ä r den genre Mina Rredberg företrädesvis slagit sig på, och de material Iion liärvid använder äro pastellkritorna eller ol jef~rgen . Portrattniålning ä r en ansvarsfull sak. Det gäller jii liar a t t s i fördjiipa sig i sin modells karakter, a t t man på duken återger sjalfva den personlighet man har framför sig och ej blott dess yttre omhölje, utan a t t d8rför detta sistnlninda far på minsta sätt försummas.

'

Mina Bredberg torde blott till dels uppfylla dessa villkor. E n lef- vande karakteristik träder oss till mötes fran hennes dukar, en varm och förstående sj#l vibrerar i hennes penselspets. Så mycket mer måste man då beklaga, a t t hon ej mer är herre öfver uttrycksmedlen ; betänkliga teckningsfel vidlåda åtskilliga af hennes arbeten. I

Och likviil kan fru Bredberg teckna. Har stå vi just inför den o;jäiniihet jag i början omnämnde. l'vb stf de utställda porträtten, . båda pasteller och portriitt af fru Bredbergs systrar;' äro helt enkelt förträEliga. Det ena ar endast ett liufviid, soni blidt och älskligt, . dessutom delikat till färg och utförande, ler mot osa ur sin ram; det liar varit synligt på någoii iitstallning förut i Stockholm, och nian hterser det ined nöje. Det andra, måladt 1893, visar oss den unga dam, livars intagande byst, ino.dellerad af Walter Runeberg för ett tiotal k sedan, finnes på Nationaliniiseiiin i Stockholm. Den srnätta unga flickan liar mognat till maka och inoder, men fortfarande hvilar. . en flickaktig charme öfver liela hennes apparition, sidan den har ter sig för oss. Porträttet ä r 1iAIlet i sobra grh toner, mot hvilka den klara karnationen och det Ijiisa I ihet stå mycket vackert.

Ovillkorligen är fru Bredberg lyckligast som pastellist. .O lj e- färgen frestar henne iit på stigar, där hon förlorar s i t t mål ur sikte och i r rar än hit, än dit, lyssnande till röster, som höras i snåren: »kom hit», »se på mig^, »gör som jag» - i stallet för' a t t lita på sin egen sgn p i tingen, Iivilket man tryckt' borde kunna göra, nar inan a r så begåfvacl som frii Rredberg obvifvelaktigt ar. Mina Bred-

berg hade en g%ng betradt en god st& ined sitt vackra sjiilfportriitt i knäfigur, som, om jag ej missminner mig, utställdes på salongen för några år sedan, men som man tyviirr ej fick återse har p& ntställ- ningen. Från samma Parisperiod hade man likral ett godt prof P det statliga, litet i Riberas silfvertoner liållna portrattet af en nng ryska. Men fru Bredberg står ej stilla, hon hör till de, sökande - hvarom afven hennes med goda ansatser priiglade första försök i hi- storieniålning, ~Enkedrottning Maria Eleoriora och Kristina rid Gustaf Adolfs lik», bar vittne - och sakert skall Iion ha något nytt att saga oss nästa g h g hon trader inför offentligheten.

At t Ellen Jolin blifvit en favorit hos publiken och i synnerhet den publik, som sett sig om litet i ~arlden, ar icke underligt. Hvem följer icke med intresse och tacksamhet en sk bevandrad och s& iilsk- värd ciceron som fröken Jolin på hennes ströftig i frauimande land? Först halsa vi på i Italien, dar vart besök denna gång liufviidsakli- gast giiller Verona och Venedig.

I Romeo och Julias stad visar hon oss folklifvet på gatoriia och torgen, stannar inför de ståtliga Scaligergrafvarna, föi- oss in J. kyrkorna och vandrar ut med oss till Giardino Giiisti, dar spring- brunnarna plaska, omramade af en bliiiidande blomsterprakt och daï cypresserna, st% Iiöga och allvarliga. I Venedig likasi titr hon oss ined in i San I\'Iarcokyrkans gu1dskimr:inile dunkel och litter g o d a - len föra oss till många andra Iiarliga, viilbekanta gamla platser, allt under det a t t den emellauåt gör en afstickare in i n%gon cfsides lig- gande sidokanal för att visa oss ett eller annat starnniiigsniiittarit motiv, som hittills undgått oss. - S& bär det af tvärs öfver konti- nenten till England. I London aflägga r i ett besök i Westininster

. Abbey, nien dväljas för öfript mest i Xational Gallei-y- bland de gamle mästarne, af hvilkas verk fröken Jolin visar oss ett med fint konstförstånd gjordt urval i en samling små kopior i akvarell och ett par större i olja. Sedan fara vi ut p& laiidsbygden, dRr vi f% se några genoinkarakteristiska engelska landskyrkor och likask eii ytterst typisk bygata. Vår resa slutar i det vördnadsbjiidande gamla Oxfmd, hvars mångfald af pittoreska arkitekturmotiv naturligtvis blifvit ett rikt falt för Ellen Jolins flitiga pensel.

Hiirmed och sedan vi nämnt nigira hemma utförda saker - en präktig interiiir af Tyska kyrkan i Stockholm, det inre af en or- namentbildhuggares atelier med flera figurer, ett par vackra blomster-

stycken och dessutom några albumblad med friluftsmotiv - Ila vi iitminstone dragit upp kontiirerna* .för fröken Jolins rikhaltiga och omväxlande utställning, . , .

Af det ofvan sagda framgkr, att Ellen Jolin liufviidsakligast iiim arkitekturmålariiina. Som sådan torde Iion också öfverträffas af f%, och säkert ar, att sedan F. TjT. 8cliolandm dagar liar Syerige icke haft iiågon sk skicklig arkitektiirakvarellist att uppvisa. Blången god konstnär i våra dagar -hiller före, att ju liittsre och ined ju a sinärre. inedel en sak åstadkomnies desto bättre, förutsatt att ett verk- ningsfullt resultat vinnes. Just härutinnan ligger afvm Ellen Jolins styrka. Med ett säkert öga fö~enar iion en skicklig Iiand och vet att föra penseln sinidigt och lätt iitaii att famla,. livilket ar eil icke oväsentlig del af det fulländade miisterskapet. På utställningen hörde man mer än en af våra mest framstående arkitekter falla i både för- undran och förtjusning öt'ver det sätt, hvarpå en icke-faclslnan w ocli därtill ett fruntimmers kunde iterge arkitekturen, som hade hon trangt in i dess inre vasen och på samma g8ng s& otroligt lätt ocli lekande. Evad son^ ocksi tilltalar arkitekten och för öfrigt hvarje vän af sund konst ar, att fröken Jolin icke faller. för frestelsen att utsmycka eller restaurera eller w plocka ihop w sina motiv, utan sain-) vetsgraniit aterger dem just sådana. de tett sig för henne.

At t den med en så idog talang utrustade konstnärinnan röner iipp~nuntxnn f r h publiken ar bide rattvist och natiwligt. BEetriga aro väl de, som dragit en 1Kttnadeiis suck öfver att kunna öfverlämna sig åt en stiiiids ogrumlad konstnjiitning ocli slippa Sngsligt och med en otreflig känsla af egen dumhet. rådfråga katalogen om den dolda meningen hos det konstverk de ha framför sig. .Och kanske en och aniian, iivilken det annars icke skulle falla in att »be& en skdan extravagaiisv som att köpa en tafla, i öfvermattet af siii tacksamhet öfverruinplat sig sjalf med att lia förvarhat en af dessa vackra akvareller. nJeii ända flera äro väl de, hvilkw med gljadje införlifvat en %Ellen Joliiiw med sin taf velsamling till hemmets prydnad och fromma. Sblunda )ar tvifvelsutan fröken Jolin a o i t Sveriges konst- n%rskår den. tjänsten att lm bidragit till återupprättandet af det svenska, niecenatskapet gent öfver stafflitaflan, iivilket under en längre följd af år varit nästan bortdoninadt, och det är ej det sämsta resultatet a f deii Jolin-Bredbergska iitstallniiigen.

Eko. . .

. Ur de senaste årens litteratur i kvinnofrågan. I

Reformarbetet till f6rbaffrande a f kvinnans stallning af Alexan&-o fiipea- Berg. Helsingfors 1893, 94. Häfte 1-4. . .

Norske kvinders sociale og retslige stilling af Gina Iiroy. Utgif,vet af . Norsk Kvindesagsforening. Kristiania 1894.

Kvinnan och; Kvinnoarbetet i Finland af Uwiomn, Kvinriosaksförbiiiid i Finland. Helsingfors 1893.

.Le grand Catichisme de /a Femme par Louis Pmnk . Paris, Verviers 1894.

E t t af de mest omfattande verk i kvinnofrågan, som hittills utkommit i de nordiska länderna, ä r fröken Alexandra Gripenbergs 2 Reformarbetet till förblittrande af 7cvinnam ställning B, Iivilket f. n. al: iinder utgifvande i Helsingfors. ' Författarinnan yttrar i sitt företal, at t hennes bok framkallats af en önskan , a t t sprida kännedom om ar- betet till höjande af kvinnans stillhing och a t t bidraga till ett ökadt int~esse för den s. k. .kvinnofrågan. Detta bokens dnbbla syfte liar betingat dess, forin, och gör at t arbetet framträder mindre som en uppslagsbok an som en samling skildringar af kvinnofrågans iitveckling i olika länder.

Rörande frigans' uppkoinst yttrar förf.: u man kan icke lägga fingret på ett bestämdt årtal och saga:' 'Här begy~ite hon'. Men oiii man följer hennes spgr, så lhngt de kunlia följas, skall inaii finna, a t t hon framtradt i samma mån som betraktelsesättet om den starkares ratt blif vit undanskjutet. »

Efter en kort återblick på kvinuofragans öden fortsätter förf. :. . ~Sliitligen kom vår tid med dess yrkan på individuell frihet,. '

fri konkurrens och privilegiers afskaff ande. Of verallt inom den civili - . serade världen begynte nian omfatta principen, a t t individen icke födes till en bestämd stiillning i silmliället, utan bör få tillfälle a t t valja' sig en plats i det samma, på grund af naturliga anlag och betingel- ser, men ej p& grund af ärfda privilegier eller fördomar. .Man beto- nade individens ansvarighet f6r det pund, so111 blifvit lionom förlanadt, och iiiåste som en följd daraf äfven göra samhället ansvarigt för a t t ingen brukbar kraft inom detsainnia förkväfdes. Den naturliga kon- sekvensen liaraf blef, at t ocksi kvinnan borde f& välja sin plats i samhällets och inanskliglietens arbete för andlig och materiel för- koi9an.

8åliiiida har kvinnofrågan fraintradt fullt historiskt berattigad. Ron är icke någon tillfällig utväxt på det moderna sanihallslifvet,

i i tm står i s i nära samband med vår tids hela riktning, a t t man lika gärna kan tänka sig a t t kunna Iiäjda tidens ström, som kvinno- sakens utveckling. 'Hon innebar ingen iientlighet, icke elis ett uppi rorsskri. Hon är framför allt ett upprop till harmoni inellan skapel- sens båda mäktiga krafter, man och kvinna'. '(Topeliiis). Hon h y f - tar icke blott tillgodoseende af kvinnornas intressen, iitaii främst a t t tillgodogora mänskligheten ett piincl, so111 legat begrafvet, genom at t bereda det kvinliga inflytandet större plats inom. samhallslifvets alla omriiden och sålunda återställa liarmonieii mellan dess nog ensidigt, iitvecklade organism. »

8 Vore det icke skal», fortsätter förf. 'längie fram, » at t försöka htracl en ny insats i iitvecklingsarbetet, kvin.nans inflytande 'i frihet och under ansvar.' kiinde medföra? »

Detta a r den tanke, som ar kärilaii i det s. k. kviiinosaksarbe- tet, Iivilket s i ofta blifvit niissförstådt af. saval motståndare som van- ner till detsaniiiia. ITtgående från en fönitfattad mening om kvinnans natur, ause de förra, a t t kviniiosaisarbetet går ut på at t utrota det specifikt Lvinliga hos kvinnan. Oni s i vore, skiille allt tal om kvin- ligt inflytande för framtiden vara fiillkomligt onyttigt. T y genom at t göra kvinnan till en upprepning af mannen. - förlitsatt a t t detta vore en möjligliet - skulle samhället endast vinna inera enformighet, ytterligare tillförsel af ganila, redan förefintliga element. Förh&llan: det ar likväl det rent motsatta. Kvinnosaken afser just at t utveckla det specifikt kvinliga Frigör kvinnan, och först då skall man se livad som är hennes verkliga natur, hennes egendomlighet, och kunnas tillgodogöra sig densainina.

E n del kvi~inosaksvI6ii1ier Hter 'se icke skogen för triid', icke milet för inecllen. Därföre kan man höra uttryck sådana soin 'kviiino- fragan ar en blott upplysningsfråga?' o. s. v.

Kvinnofrågan är detta och mycket mer. Hon är en rnämklig- hetens fi.dga, en fråga om frigörelse och. harmonisk utveckling för mänsklighetens hela organism. Hon &r 'den store Kongstanke, a t sainle al t folket - vzkke det, sh det kender sig vare et'.

Hurii denna tanke i olika laiider arbetat sig frain och med: livilka resultat söker förf. skildra i sitt arbete.

Af detta liar hittills endast första bandet utkommit, 'eclr däri redogöres för kviiinofrågans i i p p l i ~ i ~ ~ ~ t och iitveckling i Amerika, Eng- land, Tyskland, Österrike, Nederländerna, Belgien, Schweiz, ~ ~ s s l a n d , Polen, Bölimen, Ungern och Grekland. Förf. angifver, at t vid deniin. uppsttillning en etnografisk ordning blifvit iakttageii. Denna förefaller oss dock tämligen. godtycklig. UtgBr man ' finan e11 etnoirafisk stånd- piinkt, borde viii bl. a. de skandinaviska folken behandlats i samman- hang nied de öfriga gernianiska. , . & . .

Fiillkoinligt riktigt a r det daremot att, vid en skildring af kvinnofrågan, börja ined Amerika (eller som det riktigare borde heta

Nordamerikas Förenta stater). Ty det var oomtvistligeu dar den först uppstod. Dar hade kvinnorna allt ifrån kolonisationens början haft ett betydligt större inflytanda &n i gamla världen. Revolutiuiien, livarigenom kolonien lösrycktes fr%n nioderlandet, stödde sig p& prin- cipen om människans medfödda rättigheter, och den konstitution och de lagar landet sedan erhöll erkände denna princip, oni de ocksa i praktiken långt ifra'n tillämpade den på kviiinorna. Dessa iiisiigo ock si^ snart lagstiftarnes orättvisa mot deras kön och förstodo att genom fast organisation gifva sina, klagomål behörig Irritft och auktoritet.

F ö r mer an 46 %r sedan den 19 och 20 juli l848 hölls i Seneca Falls det första mötet för diskuterandet af kvinnans ställning. I den resolntion, som därvid underskrefs af iingefiir 100 miin och kvin. nor, begärdes följande rättigheter för krinnorria: tillträde till alla sko- lor, universitet, ambeteii och yrken, samnia lön för sainma arbete utan åtskilnad till kön, samma rattigheter för man och 'iiiistrii öfvei. barnen, öfver sin person och sin iigendom. ]P& mrs Stautons ifriga uppmaning insattes i resolutionen ännu en punkt, hrari begardes röst- riitt för kvinnorna. Och det är denna fordran p% röstriitt, som nllt- sedan dess blifvit sjalfva kärnpunkten i arbetet för kvinnornas ratt.ig- heter i Amerika. För detta arbetes olika s!reden och de fraiiigångar, som vunnits inom olika omraden redogör fröken Gripenberg och slutar sin framställning med en allmän karakteristik af det nmeriltaiisltn reformarbetet, hvari hon bland annat yttrar:

%Det intryck man Pir af kvinnoarbetet i Amerika gr, att kriii- norna med en i gamla viirlden - England naturligtvis undantaget -- iiära nog okänd solidaritetskänsla arbetat fram sin egen sak. >led sådana, exempel därpå, som de hvilka i det föregående blifrit framlagda, frkgar man sig, hur det ar inöjligt, att de iiniiii icke pk alla punkter vunnit seger. Detta beros dels af landets enorma storlek, soni göm., at t 'det som skrikes i Maine höres som en liviskning i Kalifornien', dels af de massor okunniga invandrare, hvilka genast vid ankonisten till Amerika f% rösträtt och sålunda Iiafva inflytande p% lagstiftningen.

Vidare hafva de många politiska partierna 1-erkat splittrande p i kvinnosaken.

Männen i v%ra partier - sager en amerikiinsk författarinna - äro i fiämstn mlinmet republikaner, demokrater, prohibitionister eller socialister o. s. v., allt efter hvilket parti de tillhöra. De tolerert: nu - eller till och ined utbedja sig - kviunornas lijalp. Meii så snart deras parti vinner sitt mål, skola de aterfalla i sitt ensidigt manliga %skådningssatt och %ter@ till sina gainla betalildigheter rörande var;% rättigheter. Nar man därföre frågar mig: ~Hvilltet parti skola vi kvinnor tillhöra? Skola vi vara republikaner, demokrater, nykterister eller socialister? » s% svarar jag: ~fiztei' parti, ty sk lange vi iiro iitail rösträtt, hafva vi ingen erkänd bet~delse i något af dein.:,

.C .ElzgZand liksom i Amerika 'var det kvinnorna sjalfva som togo arbetet fiir sina rättigheter om hand. »Den ihärdighet hvarmed de arbeta, - yttrar förf. - ,den sjalfbeharskning, hvarmed de kon- centrera sitt arbete, miste väcka beundran. De springa e;j efter Iivarje eldfluga, soni p i sin' vinge bara orden: »en vår tids fråga> och splittra ej sina krafter på otaliga goda företag. J a , den kon- .centration, hvarmed de arbeta, skiille helt visst ofta annorstädes stamp- las som ensidighet. Mången kvinna agnar all sin lediga tid &t rö- relsen till förmån för kvinaors verksamhet .i fattigvården, eller å t studier i kvinnofr%gaii eller sain tal daroin med parlament sledaniöter. Mången förening koncentrerar sin verksamhet i saniina syfte. Xan liar ined ett ord mod a t t göra endast eqz sak, men göra .den väl. Det oalrtadt skall inan . icke finna ensidighet och triagbröstad upp- fattning Iios verkligt franist%ende kvinnosaksvanner. »Vid lifshskåd- ning, men koncentrering i arbetet,, tyckes ha blifvit deras motto. .

Den friska entaiisiasni, som iitmarker t. ex. de amerikanska kvinnoriia, finner nian däremot .icke i ' England. Kvinnorna hnfva medfört något af den för nationen egna koiiventionalismen afven till kvinnosaksarbetet. Hvad som diirernot a r . geniensamt för begge lan- dernas kvinnor ar, a t t de bibehållit siii kvinlighet i detta ords ädlaste bemärkelse samtidigt med a t t deras medborgerliga egenskaper iitveck- lats till en Iios oss okand grad. .De. tyckas aldrig glömma, at t de så '

atet s#ga i Iiernmets intpesse krafva sin iniinniskoriitt. -4.ldrig ser man heller 'kvinnor nied sk starkt. utpriiglad modersblick på lifvet som dem, Iivilkeii man pati.!iffar bland kvinnosakens pionierer i de bhda länderna.

Detta gör a t t nian vid en granskning af rörelsens iitveckling i Xngland ined ett visst lugn. ser iiess fortsättning till mötes. Ty de engelska kvinnoriia Iiafva Iiittills aldrig frångått den af Stuart Mill iiec1la.gda griiiidprincipeii fö r deras arbete, at t kvinnosaken i främsta ~wniiiiet iii. en etisk fr8ga i detta ords mest viclstriickta bemärkelse.»

Om kvinnofrågan i England liar haft sin största betydelse soin en etisk fråga, liar dess ekononiiska sida blifvit i synnerhet i början niest betonad i Tyskland, och riirelsen liar dar lliifviiclsakligen varit riktad p% att- skaffa de unga flickorna tillfälle till en biittre uppfostran och att för kvinnorna öppna flere arbetsoinr;oldeii samt skaffa dem rättighet a t t stiidera vid iiniversiteten. I allinänhet liar dar saknats rat t insikt om saiiirnaiisliitiiingens betydelse. Rörelsen liar i Tysk- land, iifven i den begränsade form deii iipptradt, haft a t t iner an i de aiiglo-saxiska, länderna strida niot fördomar, rotfästade i f6ljd af sociala f örliållaiiden och litter~tiiïens alster.

TTi hafva i det ofvanstående sökt att i största korthet angifv~t, nhgra af förf:s synpunkter vid redogörelsen för reformarbetet för för- bättrande af kvinnans ställning i de tre första Iiinder hon behandlar. Fröken Gripenberg nöjer sig dock ingalunda med att lämna en historik af kvinnofrågans iitveckling i de olika länderna med omiiäinilande af de förnämsta ledande personligheterna, utan hon ägnar sitt änme eii

, vida mhngsidigare behandling. Hon redogör fös kviniiouppfostrari i de respektive länderna, för kvinnans verksamhet på de lärda banorna och de praktiska omrkdena, för kvinnans stallning inför lageii, för kvinnofrågan inom litteratureii, etc. och hennes skildring ar präglad af stor grundlighet och sanivetsgraiinliet p% saniina gång framställningeii iir liflig och underhåliande.

Innan vi för denna g%ng 181niia hennes förtj iiiist fulla arbete, vilja vi helt kort omuainna annii ett piir moment i det samma, lirilka synts oss särskildt värda uppiniirksamhet. Först framstiihingeii af kvinnofrågan i Ryssland ined dess hastiga uppsving och de, oaktadt reaktionen efter Alexander 11:s död, goda resultat den lairinat. Siii.- skildt hafva de ryska kvinliga lakarna gifvit ett vackert exeiiipel på ett

' sjalfuppoffrande arbete. Oaktadt de många svårigheter de liafva a t t strida emot först under sin stndietid och sedan efter aflagda examina, då de ej af lagen erkäniks såsoiii laknw, (det liar t. o. m. flere ganger liändt a t t de p& landsbygen förbjudits at t praktisera, eliiirii de af byrådet blifvit kallade till kommunen, eller at t apotekarna Pitt till- sägelse a t t icke tillreda iiiedicin efter en Bviiilig läkares recept!, gr deras antal i Ryssland i ständigt stigaiide. C början af 1880-talet fiiniios dar 250 kvinliga lakare, ocli år 1888 hade 695 1;viiiiior geiiorngiitt läkarekiirser antingen hemina eller i utlandet. Antalet liikare i Hyss- land isynnerhet p% landsorten ar ytterst begränsadt. :\Iiingeii g%iig får en ung kvinlig lakare (feltscheritsa), d i ayidemier rasat, Aka hundratals verst på el$ildiga åkdon mellan de aflagset beliigna byarne. Hon får knappast äta eller hvila, ocli maste däruiider kampa mot de värsta sanitara inissförliållanden, alstrade af osnygghet, oknniiigliet och fattigdom, iitan a t t Iia desinfektionsmedel till sitt förfogande och ofta med 80 A 150 verst till närmaste apotek. M.ed obetviiiglig encrgi arbeta sig dessa sfeltscheritsor:> genoni alla sv2riglieter ocli det finns blott en mening om deras exempellösa hängifvenhet för sitt kall.

Till slut vilja vi ined några ord beröra förf:s fraiiistiillning :tf saiiiskoleförhkllandena i Nederländerna, då erfarenheten f r in iiiimnda land ofta förbises af de svenska anliaiigarna till samundervisningeii. Efter en allmän skildring af de holländska flickskolorna yttrar förf.:

w Ofverhiif vud synes samskoleid~n hafva största framtid i . Neder- länderna. BIåliän$i,. beror detta, på folkets , lugna, prakti.ska lynne, som kommer det att inse de stora ekonomiska fördelar ett dylikt skolsystem medför.

P. n. torde de kvinliga skolförliillandena i Nedkrländerim gestalta sig p i iiiigefar följande satt:

I byar och småstäder äro elementarläroverken alltid saiiiskolor. I: de större staderna iiro privatskolorna i .regel separata liiroverk, medan däremot de af staten, koinmunen eller associationei- underhklina laroverken alltid Iro samskolor. 'Under de senaste 7 åren liar staden Anisterdain t. ex. uteslutaii.ile inrattat sainskolor for tre kategorier läroverk af . sina reglementerade fyra. I denna stad finnas .nlimligeii 4 olika kate- gorier. eleinentarliiroverk: till första klassen räknas friskolor, helt och Iikllet bekostade af koirimnnen; i skolor af andra klassen betaia ele- verna ' G floriner i årsafgift, i tredje klassens 'läroverk betalas 20

. floriner och i fjerde 70 floriner i ilrsafgift. I regel äro i Anisterdaiii skolorna af första och andra klassen samskolor, de af tredje klassen såväl samskolor som separata läroverk, och de af fjerde klassen aldrig eller endast undantagsvis saniskolor. Sålunda ,finner inan, att sam- uppfostran här liksoni i Amerika har sina motståadare hnfvudsakligast

'

biand de rika och förnSnia.>

En hel litteratur af rikhaltigt och vardefullt statistiskt material till belysning af kvinaans ställning liar uppstått i och med de rapporter, soin i olika länder utarbetades till de stora kvinnokongresser, som 1893. Iiöllos i Chicago i samband med världsiitställningen. Det ar t v i af dessa rapporter ~Xorske kvinders retslige og sociale Stilling af Ginn Krog, utgif vet af Norsk I

Den femte afdelningen agnas $t den kvinliga undervisningen och deii sjette &t kvinnans sociala ställning, och dar lämnas äfven uppgifter om den kvinliga föreniiigsverksaniheteii samt en mängd statistiska siffror rörande niilils och kvinnors användning inom olika yrken, deras arbetslöner, etc.

Det fiuska arbetet, hvilket utgifrits på skral landets beggtt spr& som på engelska, liknar till iippsti-illningen ganska mycket de af den svenska dainkomith utgifna rapporterna, ehuru det kanske aglim större iippmärksamliet a t de kroppsarbetande kvinnonias förliillandeii. Det iiiiieh%ller följande Iinfviidafdelningas: ;Den finska kvinnans ratts- liga stallning9 samt uNågra drag af den finska kvinnaiis ställning enligt radande sed s. Vidare kvinnans uppfostran och kviniian soiii lärarinna, kvinnan p& litteraturens och konstens områdeii, kvinnan i statens och konimunens tjänst, i den koininiinala fattigvården, i ile praktiska s k o l o ~ a , i handel och niiringar, vid landtbriiket, niejeri- Iiandteringen m. m., vid biilso- och sjukrarden, i rälgörenhetsarI>et~t, i nykterhetsarbetet. De sista afdelningarne handla om sedlighetsiw-

. betet, tjaimrinnans ställning, kvinnan i föreningar, hvarjiirnte arbetet gtföljes . af en bilaga : välgörande föreningar och inrättningar i Einland 1892)).

Bristen på utrymme hindrar oss att inga' i en narniare granskning af dessa hkda arbeten och de ininga viirdefulla uppgifter de iiinelfilla, Iivilka icke iiro minst intressanta för oss gecom dc jainförelsepiiiiktcr. de erbjuda med motsvariga förhållanden i Srerige. l'i ~ i l j a dock, innan vi slutar vår öfversikt, frbn reformarbetet för höjandc af kvin- nans rättsliga ställning i de tre grannliinderma anföra nkgra'årtal, hvilka visa, at t en viss samtidighet r id t i afseende pk reforiiierm inom lagstiftningen i de tre länderna.

I Svecige hade ständerna 1810 tillerkänt k. m:t riitt at t a 11i.de- viig förklara ogift kviuna myndig, genoni en kungl. förordning af i r 1858 blef ogift kvinna myndig rid 1 3 ars ålder efter anmalaii hos vederbörande domstol, 1863 blef hon vid 25 Hrs ålder myndig utan att särskild anmidan behöfdes, och 1881 intriidde myndigliets%ldern redan vid 21 år. I Norge togs det första stGrre steget till ogift kvinnas myndighetsblifvande 1845, 1863 blef i afseende pH personlig myndighet all åtskilnad upphäfd mellan inan och ogifta kvinnor, hvilka blefvo sminderariges (d. v. s. myndige mder kurator) vid 18, och fullmyndige vid 25 års ålder. Genom lag af 1869 blef follrnyndig- Iietsgransen för ogifta kvinnor s å v a som för män nedsatt till det 21 året. I Finland .blef ogift kvinna genom lag af 1864 berättigad att

vid fyllda L5 år sjelf förvalta hvad Iion att vid fyllda 21 Br själf förvalta sin anmält sin önskan diiroin och vid fyllda

genom eget arbete förtjänar, egendom, om hon för rätten 25 ar myndig ochl berättigad

a t t förvalta sin egendoin utan särskild anmälan hos rätten.

Lika arfsrätt med broder fick kvinnan i Sverige 1846, i Norge 1854 och i F.inlu?zd först 1878.

I afseende på den gifta kvinnans ställning visar den norska lagen ett bestäindt. försteg framför såväl den svenska soin den finska. Genoin lagen af den 29 juni 1888 blef narniigen i Norge gift kmnila förklarad myndig vid 21 h ålder. I afseende p% inakaruas egen. domsf örhhllarideii stadgar lageii för ijfrigt i huf viidsak följande. Ma- karne kunna genom aktenskapsförwd såväl före som efter äktenskapets ingående ordna siiia inbördes s gen doms förhållanden på det sätt par- terna finna tjänligast. Där intet förord ar uppgjordt, består ägen domsgemenskap mellan makarna. Det gemensamma boet förvaltad då af mannen ensam, dock meii några inskriinkningar. Afven dar ej äktenskapsförord' ar inglinget råder liustrun öfver sin arbetsförtjänst samt hvad Iion inedels den bevisligen anskaffat till iiet gemensamma boet.

I Saerige och Finland däremot gäller fortfarande 1734 års svenska lag, som stadgar mannens målsmanskap öfver hustrun samt agendomsgemensknp. Cxenoin ett tillägg af 1874 till gifterinalsbalken fick i Sverige liustriin ratt att sjiilf råda öfver sin srbetsförtjiinst, samt ' öfver den ägendom som genom äktenskapsförord undantagits mannens förvaltning, och öfver hvad' som genom gåfva, eller tests- mente gifvits lieilile med villkor att det lienne enskildt tillhöra skall. De finska liustrii~na fingo genoin lagändring af år 1889 motsvarande rättigheter.

Norsk kvinna lir icke koinmunalt rijstberatti.gad, Iivilket dar. einot inyndiga kvinnor, som f. ö. uppfylla stadgade villkor, äro i Sverige i följd af 1862 års kominunallagar och i Finland i följd af lagar af år 1865 och 1875. Valbar till respektive skolråd, skol- styrelse ocli skoldirektion är svensk och norsk kvinna sedan 1889, finsk kvinna sedan 1893. I Sverige och Finland ar kvinnan afven valbar till fattigvårdsstyrelse, i Norge darernot icke.

År 1870 och 1873 fingo i Sverige kvinnor r#tt att aflägga mogenhetsexainen, studera vid universitet och aflägga akademiska examina. I Norge er.11öllo kvinnor motsvarande rättigheter 1884. I Finland däremot existerar ingen sådan ratt, utan de kvinnor, som önska tillträde till iiiiiversitetet, måste i hvnrje särskildt fall hos uni-

versitetsinyndigheterna utverka sig tillstiinid därtill. Redan 1870 af- lade för första g h g e n i Finland en kvinna det kunskapsprof, som erfordras för tillträde till iiiiiversitetet, och fullständiga examina för vinnande -af akademisk grad (fil. magistergrad) afiades första ginge11 af en kviiiiia 1882.

Knappt ii&geii af kvinnosakens anhiingare torde utveckla en s i outtröttlig verksamhet soin den belgiske advokaten Loziis Prmzk, för hvilkens t v i arbeten ~ E s s a i sur la conditior! politique de la femnies och >La femme dans les eniplois yiibliques* vi i en föregaelide artikel redogjort. Under åren l888 och 1893 liar lian tillsammans iitgifvit sju större och mindre arbeten, saiiitliga behandlande kvinuofrkgan, och dessutom en niängd artiklar i tidningar och tidskrifter rörande samma fråga. Hans senaste bok utkom för nigra mhnader sedan och biil det något egendomliga iiamiiet r L e g r m d cntdchisme de In fentme~, ett namn, som dock fullkomligt motsvaras af inneli3lets forni. Kate-- kesen har iiäinligen tjänat såsoni förebild vid uppställningen. I 21 alektioner,, ordnade i frågor och svar, gifver förf. en ganska uttöm- inande utredning af olika sidor af kvinnofrhgan. På detta sätt reson- nerar lian öfver kvinnan (i allmänhet), hennes intelligens, hennes upp- gift, inaimens målsinanskap, den äktenskapliga troheten, föriildrainyn- digheten, akta makars ägendonisförhållanden, hustruns arbetsförtjaiist, kvinnans rätt at t vittna, faderskapets efterforskande (la recherche de la paternit@, den efterlefvande inakem rättighet, kriiinan som la- kare, som advokat och som ämbetsman, kvinnan i offentliga anställ- ningar, kvinnan och ratten till arbete, kvinnoarbetets ordnande, kvin- nans professionella, kommunala och polit.iska rösträtt.

Arbetet innehåller en iniingd faktisks uppgifter och sunda re- flektioner, men den besynnerliga formen gör det tämligen onjutbart och verkar icke sällan rent komiskt. Förf. uppträder gärna vid' pas- sande tillfälle polemiskt och den vanliga gangen af hans resonnciiiang är, at t de eller de förhållandena rörande kvinnans ställning äro i i t - skilliga länder tämligen drägliga, men i hans eget hemland, Belgien, fullkomligt abderitiska.

Själf tyckes lian anse, att den forin han gifvit sitt arbete, skall främja dess popularitet och skaffa det större spridning an hans före- gående skrifter i sainma ämne. Till motto har han nämligen satt: ,En vidlyftig bok och ett högt pris kunna liknas vid ett fartyg, som

endast kmna lossa sina varor i en stor hailin. Sinå uppsatser likna smii båtar, lämpliga att intränga i de smalaste vikar för att provian- tera alla delar af ett land.)) . .

Vi frukta, att .förf. misslyckats i asin goda afsikt och att lians arbete, oaktadt det låga priset ocli sitt i jämförelse med det rika och mångsidigt behandlade ämnet ringa omfhng, icke skall vinna nhgon storre spridning.

M. c.

Meddelanden fPan Fredrika-Brerper- Förbundet.

En juridisk afdelning . har, disom tord; vara bekant, allt sedan byråns upprättande varit förenad med densamma. För denna gren af sin verksamhet har Förbundet haft att påräkna hjälp och råd af fram- stående fackman på det juridiska området. Man har dock länge iinigåtts med tanken p i en utvidgning af denna afdelning och har ansett att basta .sättet att hjälpa och upplysa den rådsökande kvinnan vore om en jurist på bestämda tider kunde anträffas å Förbundets byrh för meddelande af råd och upplysningar i juridiska och ekonomiska angelägenheter, Denna plan har nu förverkligats och det är att hoppas, att denna shliinda utvidgade afdelning skall blifva till stort gagn. Förbundets jurist har sina mottagningar % byrån, 54 Drottning- gatan, tills vidare 2:ne gånger i veckan, onsdagar ooh lördagar kl. 10-11 f. m.

s:

St+endium. Det af enskild gifvare donerade och hrligen genom Förbundet utdelade studiestipendiet $ 120 kr. har, i likhet med före-, gkende %r, tilldelats fil. stud. fröken Alice Thiinberg.

e: . . Diskussionsmöte. Fredrika-Bremer-Förbundet hade. till onsdagen

den 21 nov. inbjudit sina medlemmar och. andra för saken intresse- rade personer till ett diskussionsmöte i HGtel Continentals stora sal i syfte att verka for kvinnors ifivliljande i fattigvårdsstyrelser. Mötet, som hölls under ordförandeskap af riksantikvarien Hildebrand och var talrikt besökt, 4ärnnade ett otvetydigt bevis på att intresset-för denna, fråga ar stort och iiigaf förlioppning, att det ej torde dröja synner- ligenllange innan kvinnan får intaga sin plats soni medlem i hufvud- stadens fattigvårdsstyrelser. I följande häfte skola vi lämna en ut- förligare redogörelse för mötets förhandlingar.

* . '

O

a Stipendiefonderna.. Till Söderinanlaiids läns insats i All- männa Stipendiefonden har öf~e~larnnats 50 kronor, utgörande belihll- ningen af en soar6 ined sång och tablåer, anordnad af elever vid elementarskolan för flickor i Nyköping. Onskligt vore, att det vackra exemplet % aiidra orter måtte mana till efterföljd.

i:

Fö~bundets hösf.samkv~m agde rum fredagen den 23 nov. å HBtel Continental och bevistades af. ett 50-tal personer. Om således sani- kvarnet var mindre besökt #n vanligt, stod det i intet afseende efter sina föregångare i fråga om ett rikhaltigt program och en angenäm stamning. Till iinderhållningen ' bidrog0 beniiget fröken W. Aulin ined några pianoniimnier samt fröken A. Tengvall och herr W. Dorpli nied vackra visor och romanser, hvarjämte ingeniör v. Köhler berat- tade en inängd. roliga bondhistorier, som framkallade~allman munterhet.

Från skilda håll. Sverige. Skara domkyrkas paramentförening är namnet på den

kornit6 af damer, 'tack vare hvillren Skara nyrestawerade tempel kan upppisa en detsamma fullt vardig altarskrud. Om delina förenings verksamhet och dess vackra resultat har dess sekreterare pastor G. Jhndblad beniiget meddelat oss följande:

Den 30 april 1891 hölls på inbjudan af domprostinnai~Linnarson ett talrikt besökt sammanträde af damer inom Skara samhälle »för att rådgora ocb besliita on1 åtgärder för anskaffande af pnyarnentalaprydna- der t i l l Skara dom7czjrka». En koinit6 af tolf damer tillsattes, hvillsen erhöll i uppdrag .att vidtaga behöfliga åtgärder för att skaffa åt kyrkan en värdig paramentskrud.

Komit6ns första htgärd blef den att insamla frivilliga bidrag för ändamålet. E n livar medlem gick nied sin teckningslista omkring inoni det henne' anvisade området af staden eller landtförsainliiigen. Resultatet blef öfver förvä,ntan gynnsamt. Tillsammans 1,459 kr. 9 öre liafva sålunda blifvit insamlade.

Under tiden hade man inhemtat nödiga upplysningar och. r%d Iios öfverintendenten Eetterwall samt satt sig.i förbindelse med » Hanad- arbetets Vanner» ' i Stockholm för att erhiilla mönster och kostnads- förslag % de paramenter, som man i första rummet beslöt att anskaffa.

.Under loppet af 1892 blefvo de flesta ritningarne och mönstren utarbetade och antagna, och i början af 1893 kunde arbetet med. parsinenterilas förfardigande begynna.

B Handarbetets Bänners J direktris, fröken Agnes Branting, sjal f f . d. Skarabo, har ifrån första början med varmt intresse oinfattat denna uppgift att med paramenter pryda Skara vördnadsvärda helgedom - och själf utarbetat de flesta ritningarne till desamma. En väsentlig del af arbetet liar dock utförts kostiiadsfritt eller mot arvode af frun timmer i Skara.

De viktigaste paramenterna, som sålunda %stadkommitsy äro föl- j ande :

a. En stor och präktig altarrums-wzatta af grön filt ined gul. och brun bård i påläggssöm, Mönstret är komp. af fröken Sofie Gisberg i Stockholm. Söinnade!i liar kostnadsfritt verk-allts af ett stort antal Skara-damer.

b. Tvenne altardukar: en helt livit, utförd (efter ett mönster af fru H. Winge) i filet-söm af fru S. Carlsson i Skara; en med en pmktfull ii~hngfiirgad bred bård i scliattersöm och s. k. %opus , angli- canuin D, efter mönster af fröknarna Videbeck och Västberg utförd af fröken A. Westfelt i Kbngslena (Vestergötland).

c. Tveiine kalkkläden: den ena helt livit med linnebroderi å siden, arbetad och skänkt af 4 systrar, födda Bergqvist, från Skaga; Den andra med måi~gfiirgadt silkesbroderi å crémefärgadt siden, arbetad och förtirad af fru M. Branting i Stockholm och hennes döttrar.

d. Trenne par bokdylzor : Röda (i samma mönster som den ena altarduken), hvarå arbetet utförts af fröken Anna Johansson i Skara; gröna med gult silkesbroderi, som arbetats af fröknarna Lotten och Jacquette Hamilton i Stockholm, och slutligen svarta, nied broderi i silfver och silke, som verkställts af fröken 'Tullia Lundblad (Skara).

e. Den nära 50 fot lhnga hvita..diskdukm, hvars tålamods. pröfvande broderi utförts dels af fruarne Odberg, Hofling och Larsson, dels af fru S. Carlsson, alla Skarabor. . .

f. Dopliandduk, sydd och skänkt af fra Ihgeb. Bredelins (Marie- stad) och fröken E. Bredeliiis (Stockliolm); corporale (duk under natt- vardskarileii), förfärdigad och förärad af fröken Ester Sahlén i.Veners- borg samt torkduk för kalken (»purifikatorie»), sydd och skänkt af , fröken Sigrid Luiidblad i Stockholm.

Häri11 komnia diverse öfverkast i rödt och svart att.under olika tider af kyrkoåret omväxla med den fasta gröna klädseln.

En jämförelsevis rikhaltig paramentskrud har den restaurerade Iiärliga donikyrkan saledes redan erhållit tack vare de alttarte .damer, soin för ett ideelt ändamål af detta slag visat sig kunna s2tt.a in sin energi och därför offra tid, krafter och medel! '

1:

Till förmån för Stockholms internationella lärarinnehem var ett lotteri anordnadt den 1 sistlidne nov., livilket inbringade i nettobehhll- ning något öfver 3,000 kr. Henimet har dessutom haft glädjen att från H. M. drottningen mottaga en ghfva af 250 kr. och f r h her- tiginnan af Dalarne 100 kr. livarjanite flera enskilda gifvare med rika gkfvor velat uppinu