Stockholm, Iduns Tryckeri Aktiebolag.

N:r 20 (335) Fredagen den 18 maj 1894. 7:de årg. Prenumerationspris pr år:

l d u n ensam kr. 5: — Iduns Modet idning jämte ko­

lorerade planscher > 4: 50 Iduns Modet, utan kol . pl . . . . » 3: —

Byrå: Klara v. Kyrkogata 7,

A l l m . telef. 6 1 4 7 . 2 tr.

Prenumerat ion sker & al la post­anstalter i riket.

Bedaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas säkrast kl . 2—3.

Redakt ionssekr . : J. Nordling.

Utgifningst id: h v a r j e h e l g f r i f r e d a g .

L ö s n u m m e r s p r i s 1 5 ö r e (lösn:r endast för komplet ter ingar)

A iliioiispris: 35 öre pr nonparei l lerad.

För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarjo pabörjadt tiotal stafv. Ut ländska annons . 70 öre pr nonp.-rad.

K e r s t i n E i s f e l d t .

En särdeles vacker lifsgärning har den kvinna ut­fört, hvars namn

läses här of van. Un­der en tid af nära fyrtio år har hon äg­nat sina krafter åt den första barnaundervis­ningen, och ännu i dag, då hon fyller sjut­tio år, står hon kvar på sin post — utan tvifvel vårt lands till lefnadsåren äldsta i offentlig tjänst anställ­da lärarinna.

Lärarinnan vid Mal­mö småskolor, fröken Kerstin Eisfeldt, är född i Hörby försam­ling af Malmöhus län den 18 maj 1824. Sin skolbildning erhöll hon i en vanlig folkskola. Redan under sin tidi­ga ungdom kände hon sig dragen till lärarin­nekallet, men furst vid ungefär trettio års ål­der bl ef hon i tillfälle att följa sin böjelse. H o n k o m nämligen då, och det rent tillfäl­ligtvis, att biträda vid undervisningen i en folkskola på landsbyg­den, ej långt från Mal­mö, och var därmed inne på den bana, där hon skulle finna sin plats i lifvet. ±%.r 1857 inflyttade hon till Mal­

mö och upprättade där en privatskola för ny­börjare. Enligt folk­skolestadgans före­skrift få dylika skolor upprättas endast af dem, som befinnas äga, utom andra kvalifikn-tioner, den skicklighet, som för undervisnin­gens meddelande er­fordras. Något betyg öfver kunskaper eller aflagda examina hade fröken Eisfeldt icke att framlägga, när hon hos stadens skolråd anmälde sin afsikt att upprätta enskild skola. Pastor i församlingen anställde emellertid ett litet undervisningsprof med henne, hvarvid den vänlige mannen själf föreétällde lär­junge och lät henne förhöra sig i stafning, innanläsning och ka­tekes. H o n befanns äga nödiga insikter och tillräcklig färdig­het i undervisnings­konsten och erhöll på grund däraf skolrådets tillstånd att öppna pri­vatskola. Nämnda exa­men är den enda hon aflagt.

De t var privatsko­lornas gyllene ålder den tiden. I början af 18(')()-talet funnos i Malmö icke mindre än

154 I D U N 1894

Familjen hvilar på kärleken, och samfundet hvilar på familjen. Kärleken är alltså det första uti allt. Michelet.

;54 dylika skolor med omkring 700 lärjun­gar eller ungefär 25 procent af stadens skolpliktiga barn. (Till jämförelse må näm­nas, att i samma stad för närvarande en­dast omkring 8,5 procent af de skolplik­tiga barnen besöka enskilda skolor.) Folk­skolan var ännu både till namnet och i verkligheten en fattigskola, som bevista­des endast af de i ekonomiskt afseende vanlottades barn, — föräldrar i någor­lunda goda omständigheter satte sina barn i enskilda skolor. Många af dessa voro säkerligen mer än lofiigt underhal­tiga och betydligt sämre än folkskolan, hvilken dock, som nämndt är, ännu sak­nade medborgerl igt förtroende.

Barnantalet i stadens allmänna skolor började det oaktadt växa, så att skolrå­det måste gå i författning o m upprättan­det af en ny folkskola. Utvärdshuset Mon-Bi jou å södra förstaden inköptes och inreddes för ändamålet. Läraren i den nya skolan yrkade på anställandet af en biträdande iärarinna, som skulle under­visa nybörjarne, så att han odeladt kunde ägna sig åt de mera försigkomna barnen. Å t fröken Eisfeldt, hvars privatskola bade god t anseende hos skolråd och föräldrar, erbjöds denna befattning. Lönen var visserligen obetydlig, endast 200 rdr rmt om året jämte bostad, men hon antog dock platsen, hufvudsakligen därför att hon genom anställning vid allmän skola vunne en mera oberoende och för fram­tiden mera betryggande ställning än så­som privatlärarinna. D e n nya folksko­lan öppnades år 1862, och samma år be-gynte fröken Eisfeldt där sin verksamhet såsom biträdande eller, som det nu heter, småskolelärarinna, en befattning, som hon ännu innehar.

D e första årens tjänstgöring i den nya skolan var, på grund af de omständig­heter under hvilka arbetet måste bedrif-vas, särdeles besvärlig och betungande. Ensam lärarinna vid den förberedande afdelningen hade hon att undervisa en skara af 60—70, ja, s tundom ända till 90 barn. Arbetet pågick sex timmar o m dagen, och kursen skulle vara afslutad på ett hälft år. Under denna tid skulle barnen inhämta de första grunderna af innanläsning, räkning och skrifning. De t var ett oaflåtligt arbete med att »stafva och lägga samman», att skrifva »grund­former» och bokstäfver samt innöta mul­tiplikationstabellen. Och när halfåret var slut och barnen någorlunda obehin-dradt kunde läsa innantill i katekes och psalmbok, uppflyttades de till den egent­liga folkskolan, en ny uppsättning af lär­jungar stod redo att intaga de afgångnas platser, och så gällde det att begynna på nytt igen. De t var ett arbete, som i hög grad lade beslag på både kroppens och själens krafter, icke minst därför, att det i de flesta stycken måste bedrifvas mekaniskt.

Med tiden ändrades dock förhållandena till det bättre. Barnantalet växte, flere lärarinnor anställdes, klasserna reducera­des betydligt till storleken, nya metoder

k o m m o till användning, och kursen i småskolan blef slutligen tvåårig. De t blef nu möjl igt att bedrifva undervisningen mindre forceradt och mera lägga an på barnens förståndsutveckling. — Småskole­personalens lön har under fröken Eis-feldts tjänstetid nära fyrdubblats.

Så har under ständigt arbete det ena året förflutit efter det andra, barnaskara på barrnaskara har fyllt hennes bänkar, uppflyttats till folkskolan och utgått i lifvet. Och under tiden har hon fått vara med och se Malmö folkskolor ut­vecklas på ett sätt, hvartill få offentliga inrättningar kunna uppvisa ett motstycke. H o n har blifvit gammal i skolans tjänst och kan vara i behof af hvila.

Efter trettiotvå års t jänstgöring vid Malmö småskolor af går fröken Eisfeldt från sin befattning vid innevarande vår­termins slut och erhåller en mindre pension.

* * * j

Såsom lärarinna har fröken Eisfeldt visat sig vara i besittning af de egenska­per, som tillhöra en g o d ungdomens hand-ledarinna. Sitt kall har hon alltid utöf-vat med sorgfällighet och stort allvar. H o n äger g o d blick för detaljer — sådana spela inom skolans värld en ganska vä­sentlig roll — men tillika allt för stor in­sikt i skolarbetets mål för att hemfalla åt pedanteri. Seg och uthållig, har hon icke släppt sina lärjungar, förrän hon fått dem dit hon velat, på samma gång hon förstått att med tålamod af vakta deras framsteg och med mildhet behandla de svagt utrustade. H o n har visat sig äga stor förmåga att lugna det orol iga barnasinnet och dämpa utbrotten af osty­righet och själf svald. Aldr ig har hon klemat med sina skolbarn, men hyst del­tagande för dem i deras små sorg-er och bekymmer och städse varit beredd att hjälpa dem, när de på ett eller annat sätt råkat illa ut. M e d stor uppmärk­samhet har hon följ t dem under hela deras skoltid — och äfven sedan de ut-trädt i lifvet. Också har hon i hög grad tillvunnit sig deras tillgifvenhet och fått mottaga många bevis på förtroende och tacksamhet från föräldrarnes sida. Under de senare åren har det händt mer än en gång, att föräldrar begärt få sina barn intagna i hennes klass, emedan de själfva en gång såsom barn erhållit sin första undervisning af henne.

I de fortbildningskurser, som tid efter annan varit anordnade för lärarepersona­len vid stadens folkskolor, har fröken Eisfeldt städse varit en flitig deltagare. Också har hon i metodiskt afseende godt följ t med sin tid och med ifver tagit kännedom om förbättringar i undervis­ningskonsten, äfven under de senaste åren. D å stadens lärarinnor för ett par år se­dan genomgingo en kurs i den Lundin­ska slöjdmetoden, var den åldriga fröken Eisfeldt den icke minst intresserade att sätta sig in i den nya metoden.

At t ett så långvarigt arbete i skolan icke varit utan återverkan på henne själf, är helt naturligt. Hälsan har dock särde­les bra stått henne bi, och syn- och hör­selförmågan är ännu oförminskad. I um­gänget har hon ibland utmärkt sig för en viss kärfhet och torr humor, och hen­nes anmärkningar sakna stundom icke sin udd, men för det mesta träffar hon spiken på hufvudet. Hennes, åskådning af lifvet och världen har alltid varit djupt allvarlig och präglad af varm guds­fruktan. Å r och erfarenhet hafva skärpt hennes blick för det uppväxande släktets många fel och brister, men hon misströ­star dock icke, som så mången annan åldring, o m den nutida ungdomen, äfven o m hon anser den vara i behof af sträng tukt och kärleksfull vård från föräldrars och lärares sida.

På sin anspråkslösa plats i lifvet har fröken Eisfeldt genom troheten och ut­hålligheten i sitt kall blifvit ett värdigt föredöme för alla, som arbeta i under­visningens och folkuppfostrans tjänst, och genom en gagnelig och välsignelsebrin-gande verksamhet gjort sig väl förtjänt af sitt samhälles varma tacksamhet. Måtte hon länge få njuta af sina snart inträ­dande ferier och i lugn få hvila ut efter sin långa arbetsdag.

M.

S l < o l l o f s l { o l o n i e n .

Jf u på landet så gladt höras fåglarne locka, och af stadsbarn dit kommer från skolan

en tropp. Nu det gäller att se, hvem som först hin­

ner plocka vid grönskande kidlen små sippornas knopp.

Så de små nu i frihet som fjärilar svinga, utur synhåll snart ifrån stadens tull, och hvad silfverstämmor, hvad jubel där

klinga, och hur fladdra för vinden där lockar af

g ull.

»Ack, se hafvet, se hafvet!» nu plötsligt det skallar,

vid en skär går clsvik, så glimmande klar. »Se ett segel, ett segel! Hur skummet det

svallar, och se månen, hur skimrande vingar han

har!»

Och allt längre på dagen det lider och lider, och sitt mål emigranterna hinna till sist. »Ack, på landet man är då, på landet om­

sider,

likt fågeln som kvittrar på grön liten kvist.»

»Här man känner sig pigg som i vattnet en löja,

här är lif, här är lust, här blir göra, minsann!

1 8 9 4 I D U N 155

Här man bitti" med solen sin åker skall plöja

och skynda till ärorna raskt alle man.»

Så de små under jubel på grönskande val­len

ibland buskar oe/i tufvor nu tumla så fritt. Långt från grändernas kvalm vid bölje­

svallen hvarje tyngande boja de känna sig kvitt.

Om en regnskur kommer, hur klara dess droppar,

hur härligt det susar i asparnas lo/t, hur löfven där gnistra, hur blommornas

knoppar ifrån dälder och ängder där sprida sin doft.

Så de små nu på landet som fjärilar svinga under jublande fröjd i den vårliga vind. Så en kärlekens skärf kan välsignelse

bringa och få rosor att knoppas på blek liten kind.

Lotten von Krsemer.

Glömmen ej /duns

skollofskoloni! De minsta bidrag mottagas tacksamt. Vid

försändelsen bör tydligt angifvas, att densamma är af sedd för »Iduns skollofskoloni». Alla in­flytande medel redovisas i Idun.

Litet tull-kunnighet för vara damer. enna rubrik synes ej vidare inbjudande,

skola ni måhända genast anmärka, men jag ber eder emellertid med tålamod ge­nomögna dessa rader, och jag hoppas, att Ei skola finna ett och annat, som både äger nyhetens behag och kan vara till nytta för framtiden.

Först vill jag omtala, att mitt uppträdande i Iduns spalter närmast föranlede3 af en fråga på afdelningen för frågor och svar, där »den lilla prenumeranten» önskar veta adressen till Au bon marché i Paris samt om det ställer sig billigare att taga sina toiletter därifrån nu, »när tullen är så hög».

Jag skall genast besvara frågans senare del sålunda: I regeln blir varan, köpt direkte från Paris, dyrare då hon kommer eder till hända, än om ni utvalt densamma i närmaste butik i Sverige, och mycket ofta blir varan också underhaltig. Jag har dels själf för flere år sedan (numera har jag bättre förstånd) gjort diverse inköp från magasinen i Paris, dels genom mina vänner delgifvits deras er­farenheter, och det är med en del af dessa som jag vill låta eder få en inblick i tull­taxan och med detsamma styrka mitt ofvan gifna omdöme.

Ni genomögnar en af de för hvarje saison utgående journalerna från »Printemps», »Au bon marché» och hvad de allt heta, och ni finner däri för en del artiklar rätt billiga pri­ser samt en lockande utstyrsel.

En enkel, men väl monterad ylleklädning af till utseendet godt tyg till 40 francs sy­nes ej vara något opris, och ni skyndar att rekvirera en dylik utan tanke på att diverse omkostnader tillkomma. Tänk ock så »sti- |

ligt» att äga en klädning från Paris! Men denna »stil» skall blifva eder dyrare, än ni anat, tack vare svenska tulltaxan i främsta rummet. För att väl skydda klädningen in­packas densamma i magasinet i en bastant träask, för hvilken ni särskildt debiteras. När så eder efterlängtade pariserklädning anländer till Sverige, skall den naturligtvis förtullas, men om ni tror, att tulltjänstemannen nöjer sig med att blott uppväga klädningen, miss­tager ni eder storligen. Tulltaxan säger obe­vekligt : Askar, papper och dylikt omslag ingår i varans vikt.

Då eder klädning är försedd med en enkel snörbesättning, beräknas tullen efter kronor 3:50 pr kg., och då klädningen med ask vä­ger, låt oss säga 3 kg., ökas priset på den billiga pariserklädningen endast i tull med kronor 10: 50, något hvarpå ni vid rekvisi­tionen knappast reflekterat eller tagit med i beräkningen, förutom öfriga omkostnader så­som emballage och frakt.

Skulle så hända, hvilket mycket ofta inträf­far, att tyget ej motsvarar edra förväntningar, att klädningen ej passar o. s. v., då har ni, det måste ni medgifva, gjort en ganska då­lig affär.

För ett tragikomiskt äfventyr var en af mina vänner utsatt. Hon rekvirerade från Paris bland annat en hvit plym till 5 francs utan tanke på, att det existerade ett svenskt tullväsende, men härom fick hon snart en för­färande visshet. Plymen var, för att väl skyddas, inpackad i en liten träask, som jämte plymen vid tullbehandlingstillfället befanns väga 420 gram. Då nu plymer, arbetade, kosta i tull 30 kr. per kg., måste hon för sin lilla plym betala svenska tullverket kro­nor 12: 60.

En annan vän rekvirerade en ytterst enkel trädgårdshatt, monterad med en musslinsremsa samt ett par tuppfjädrar, hvilken i tull kosta­de kronor 4, oaktadt den i inköp endast be­tingat ett pris af 3 francs. Tulltaxan före-skrifver nämligen: Fruntimmershattar monte­rade, d. v. s. de, som äro prydda med ply­mer, blommor eller spetsar, kosta i tull 4 kronor per stycke.

Att en del skodon, de nämligen, som bestå helt eller delvis af färgadt, pressadt eller lackeradt skinn, mindre lämpa sig för inköp från utlandet, torde lätt inses däraf, att de draga eu tull af 6 kronor per kg., hvilket gör i medeltal 3 kronor per par, hvaraf ock­så följden blifvit, att partiimport af dylika numera lärer alldeles upphört.

Många andra exempel skulle jag kunna framdraga, påvisande hur oklokt det är för den enskilda, obevandrad som hon är i tull­taxans mysterier, att göra sina inköp direkt från utlandet, men fruktan att allt för myc­ket trötta mina läsarinnor nödgar mig att stanna vid det sagda.

Till slut kan jag ej underlåta att påpeka ännu en sak. Låt eder patriotism härvidlag också en smula råda och tänk äfven på våra egna, redbart sträfvande köpmän, som må­hända icke kunna erbjuda samma priser som de stora magasinen i världsstäderna genom kringsända kataloger, ofta å förlegade artik­lar, men bestämdt sälja billigare än hvad den från utlandet införskrifna varan vid fram­komsten, då tull, frakt och andra omkostna­der tillkommit, kostar eder, hvarjämte ni har den viktiga fördelen att med egna ögon kun­na bedöma och utvälja hvad ni önskar.

Också en liten prenumerant.

*$* —^ewy-—

J V E o d e f e s i

Från C h a m p s - E l y s é e s S a l o n g e n s ö p p n a n d e .

E n pa r i se rb i ld för I d u n af

Jane Gernandt-Claine.

llt h v a d v ä r l d s s t a d e n ha r b e m ä r k t e l ler rykt­bar t i n o m s i n a ar t i s t i ska o c h l i t terära kret­sar , allt h v a d den äger a f in t r e s se rad o c h

n y h e t s h u n g r a n d e pub l ik a n s å g det s o m en h e d e r s ­sak att i c k e f ö r s u m m a f e rn i s sn ingsdagen . M e n d e g l ä n s a n d e ska ro r , s o m fy l lde Indus t r ipa la t se t s s a l o n g e r i en l e f v a n d c s t r ö m , hva r s b ö l j e s o r l o u p p ­hör l ig t s teg o c h s j ö n k i d e n sa l , där den hv i t a m a r m o r v ä r l d e n t iger i en e v i g tys tnad , o c h h v a r s s t änd ig t ski f tande spe l o c h färger tyck tes g ä c k a ta f lornas o f ö r ä n d e r l i g a dagra r , h a d e icke k o m m i t fö r att s e på m å l n i n g el ler sku lp tur .

O m m a n o c k s å lät b l i c k e n g l i d a ö fve r v ä g g a r n a o c h h v i l a v i d s t a tye rnas o rö r l ighe t , v a r de t i cke k o n s t e n m a n ta lade o m el ler tänkte på , i c k e ar­t is terna, s o m u p p t o g o hu fvud in t r e s se t . D e t va r k v i n n a n , de t v a r toa le t ten , ty det är här , i d e s s a s a l o n g e r , s o m m o d e r n a kreeras , det är hä r de n y a f ä rge rna fö r första g å n g e n g ö r a sitt o e m o t s t å n d ­l iga a n l o p p e m o t det , s o m va r m o d e r n t i går , o c h s o m sni t te t för i m o r g o n fäller sitt förs ta a fgö-r a n d e o r d . De t k o m m a n d e låter ana sin h e m l i g ­he t ; allt h v a d de m o d e t s s f inxer , efter h v i l k a s i d é e r k v i m i o v ä r l d e n l yd ig t dansa r , skåda t i d jupe t af s i n sk rädda re in tu i t i on , t räder hä r t r i umfe rande i dagen , m e n i en s å d a n m å n g f a l d , en s å d a n ri­k e d o m , att m a n o u p p h ö r l i g t f rågar s ig, v i d hv i l ­ken t o a l e t t u p p e n b a r e l s e det n u är m a n k o m m e r att s v ä r a .

Al l t f a n n s där , ä n d a till d e n uppuffade b a k v å -d e n af en tunik, m e n d e n n a b a k v å d u p p t r ä d d e i f ö r e n i n g m e d ett lif, kv i lke t a ldr ig k o m m e r att er-öfra E u r o p a , ty de t b e s t o d e n d a s t af r y g g , de t h a d e g l ö m t att o c k s å v a r a f r ams tycke . I det ta s e n a r e s s tä l le f a n n s e n d a s t tyl l o c h u n d e r ty l l en i c k e ett s p å r ti l l korse t t , i cke e n s ett spå r till det p lagg , s o m u n d e r m i n d r e v å g a d e fö rhå l l an ­d e n u t g ö r d e n p r imi t ivas t e b e s t å n d s d e l e n a f e n toalet t . A n n a r s t y c k e s snör l i fve t v a r a o c h förbl i k v i n n o d r ä k t e n s e n d a n ö d v ä n d i g a . V o r e h o n än a ldr ig s å rak, än a ldr ig s å smär t , än a ld r ig så ung , k a n pa r i s i skan i c k e t ä n k a sig ex i s t e ra u tan s in korse t t , h v i l k e t na tur l ig tv is i cke h indrar , att det d o c k f inns k v i n n o r , så säk ra p å sin s k ö n h e t , s å s to l ta ö f v e r d e fas ta o c h e l a s t i ska l in ie rna a f s in gestal t , alt d e a ld r ig sku l le v ä r d i g a s b ä r a ett snör l i f . G a m m a l e l ler u n g , a l l t för t j ock e l ler allt­för m a g e r , h a r pa r i s i skan ett sätt att rö ra s ig i n n e i k o r s e t l e n , att s y n a s ledig , u tan att v a r a det , s o m i c k e kan a n n a t än f ö r v å n a . M a n k a n få se mid ­j o r , s å s m a l a , att det skä r i en , o c h m a n kan t änka h v a d m a n vi l l ö f v e r k v i n n o r n a s e v i g a , o b o t ­l iga d u m h e t , ö f v e r k ö n e t s ö d e s d i g r a o c h b l i n d a o f ö r m å g a att t aga skäl , m e n när m a n bet raktar e n k v i n n a , h v i l k e n m e d ett lif, så h o p s n ö r d t , att m a n sku l l e k u n n a g r ipa o m de t m e d b å d a hän­de rna , l ikvä l finner u tväg att v r i d a o c h v ä n d a sig, s o m o m ingen t ing i v ä r l d e n t ryck te el ler p l å g a d e h e n n e , k a n m a n i c k e n e k a d e n n a under l ig t a fv iga v a r e l s e , full af f ö r m å g a m i d t i o f ö r m å g a n , full af o m ö j l i g m ö j l i g h e t , a f allt s o m är ohå l lba r t o c h il-l o g i k , ett s l ags b e u n d r a n .

O m m i d j o r n a bl i allt smär t a re , b l i ä r m a r n a allt m e r a ona tu r l ig t s to ra , s å s tora , att r e ak t i onen m å s t e v a r a nära , fast m a n ä n n u har svå r t att s p å r a d e n . O p p o s i t i o n e n m o t d e släta, od rape ra ­de k jo l a rnas al l t för l å n g a h e r r a v ä l d e är d ä r e m o t m y c k e t m ä r k b a r , u tan att egen t l igen v i n n a n å g o n s ä r d e l e s v id s t r äck t t i l l s lu tning. M a n ser of ta k jo ­lar i t v ä n n e färger , h v a r a f d e n öfre är u p p ­d r a g e n i en s i d a n fö r att lå ta d e n u n d r e s k y m t a f ram, o c h det t y c k e s s o m o m de l ånga , fula skört-l i fven å te r igen sku l le k o m m a på m o d e t .

H v a d ha t ten beträffar , ser de t ut s o m o m h v a r j e f o r m e n k o m v o r e u p p f u n n e n fö r de t hu fvud , s o m b ä r d e n . D e s to ra , r unda , sva r t a hat tarne m e d sitt v a j a n d e p l y m g a r n i t y r ä r o u t s ö k t a till de nu så m o d e r n a småru t jga , sva r t o c h hv i t a dräkterna, h v a r a f m a n såg en fö r t j u sande m o d e l l på s a lon ­g e n . D e t v a r he l t enke l t en slät k jo l m e d ett skärp af hv i t m o a r é , s o m knö t s i väns t r a s i d a n , o c h h v a r s l ånga ä n d a r fö l l o n e d till k jo lkan ten . Li fve t p r y d d e s af s tora , hv i t a m o a r é u p p s l a g o c h f r a m s t y c k e t f ö r s v a n n u n d e r en j a b o t af tyl l o c h spe tsar . T i l l de g a n s k a a l l m ä n t f ö r e k o m m a n d e d räk te rna a f b r u n t s i d e n , där l ifvet g ä r n a garne­ras m e d en hv i t spe t s , h v a r s u d d a r r ä c k a n e d till m i d j a n , ta s ig d e s m å b l åk l i n t sk ransa rna till ka -pot te r a l lde l e s f ö r t j u s a n d e ut. B låk l in ten är b l o m ­m a n på m o d e t — d e n b ä r e s till hva r j e färg, ty

156 I D U N 1 8 9 4

m o d e t för dagen är en b l a n d n i n g a f de m e s t v å g a d e n y a n s e r . A l d r i g ha r m a n var i t d jä r fvare o c h a ldr ig har det h e l a ve rka t m e r a behä r skad t , a ldr ig har m a n på så v i d u n d e r l i g a vägar å s t a d k o m m i t ett in t ryck af h a r m o n i . M a n sät ter g r ö n t till v io le t t o c h blått till e l d röd t o c h finner m e d f ö r v å n i n g , att det är v a c k e r t ; man har till o c h m e d utan a l la h ä n s y n till t r ad i t ionen bör ja t p r y d a de ku­lör ta d räk te rna m e d krusf lor , o c h det kan i c k e n e k a s , att det s t u n d o m tar s ig m y c k e t p ikan t ut.

M e n m a n ger i c k e fart åt ett ny t t m o d , dä r ige ­n o m att m a n bär den s is ta s k a p e l s e n af en s ö m - :

m e r s k a m e d rykte, m a n m å s t e v å r a n å g o t , ä g a ett n a m n — hvi lke t , d ä r o m är k n a p p a s t f råga, ty j d a m e n af vä r ld de la r b a n b r y t e r s k a n s ä ra m e d ak­tr isen, m e d kokö t t en , m e d d a n s ö s e n o c h i b l a n d ä fven m e d m o d e l l e r n a . D e s s a seruire ä r o i c k e s v å r a att urski l ja , där d e v a n d r a v i d en e l ler an­n a n u n g k o n s t n ä r s a r m o c h l e e n d e d r ö j a f ramför taflan, s o m återger de r a s d rag . D e h a en art is­tiskt s k o l a d b l i ck för det o r ig ine l l a o c h karaktä­r is t i ska i sitt y t t r e ; m å n g a b l a n d d e m fö r s t å att m e d en poet isk detal j i toale t ten, en b l o m m a , ett ingen t ing , unde r s t ryka h v a d de ä g a af in t imt , per­s o n l i g t i s in fägring, o c h säkert h a d e i a l lmän­het en säkrare ku l t ive rad s m a k i sättet att k l äda sig äu d e k v i n n l i g a ar t i s terna af m e j s e l n e l le r pale t ten, hv i lka långtifrån al l t id f ö r r å d a s ig s o m k o n s t n ä r i n n o r i s in loale t t .

Det är i n o m aktris- o c h d a n s ö s v ä r l d e n , s o m d e v a c k r a s t e o c h f ramför allt mes t s l å e n d e toale t ter n a b ö r a s ö k a s . S a r a h B e r n h a r d , s o m för ett ö g o n b l i c k besök te e x p o s i t i o n e n , h a d e e n u t sök t k l ädn ing , i v io le t t o c h l i la , o c h o p e r a b a l e t t e n s s t jä rna , d e n f ö r t j u s a n d e u n g a m d l e Y . , s o m , nä r h o n d a n s a r i s tora v ä r l d e n , f ö r d u n k l a r a l la g e n o m den u n g d o m l i g a g l a n s e n a f s in s k ö n h e t o c h d e n o s a n n o l i k a d y r b a r h e t e n a f s i n a d i aman te r , v i s a d e sig i en b e u n d r a n s v ä r d , he l sva r t dräkt , s o m ga f ett e g e n d o m l i g t , a l l v a r s a m t b e h a g åt h e n n e s strå­l a n d e a d e r t o n år. En a n n a n a f ba le t t ens stjär­n o r r e v o l u t i o n e r a d e a l la b e g r e p p m a n hit t i l ls g jo r t sig orn en hatt. K l ä d d i en s k i m r a n d e toale t t af gul t s i den , ba r h o n i sitt löst uppsa t t a b r u n a hå r e n t ingest , s o m sSg ut s o m e n bäga re af g u l d , o c h o m d e n än va r m e r a p ikant än v a c k e r , l y c k a d e s den d r a g a al las b l i c k a r till s ig .

Det är l ikväl d a m e r n a af vä r ld m a n ha r mes t n ö j e af att s tudera i de r a s diskreta o c h så n o g a a f v ä g d a e l egans , o c h b l a n d d e s s a s e n a r e t og kan ­s k e d e n s k ö n a , u n g a i r l ändskan , m i s s M a u d e G o n -ne , pr iset . Hufvudet h ö g r e än al l t folket, u p p b a r d e n g r ö n a ö n s J e a n n e d ' A r c , s o m tagit till sitt lifs uppgi f t att g ö r a sitt l a n d s o l y c k o r k ä n d a för Frankr ike , o c h h v a r s f ö r e l ä s n i n g a r h ö r a till vä r lds ­s t a d e n s m e s t besök ta , en m j u k b lå dräkt , h v i l k e n yt ter l igare f ö r h ö j d e t jusn ingen af det h u l d a , b l e k a ans ik te t m e d de glansful la , i r l ändska ö g o n e n , h v i l k a s b l i ck , när d e n g led ö fve r d e t r ängse l fy l lda sa l a rne , ve rkade s o m en s o r g s e n f o l k v i s e t o n m i d t i d e n y r a o c h hv i r f lande m e l o d i e n af en v a l s .

Där bor tom.

tT au var en liten knubbig pilt med säkra ben och ett modigt hjärta, och han ha­

de satt sig i sinnet att gå till världens slut, den långa, långa landsvägen upp till toppen af den branta backen, ty där var målet, där bortom fanns det intet mer. Det var varmt och dammigt, han hade nära en half fjär-dingsväg att gå, och han var bara fyra år. Men han hade lyckats smyga sig bort frän gården, och nu skulle han upp på backens topp, till världens ända, där han långsamt rullade fram som ett litet mörkt klot i det ljusa vägdammet. Men då han nådde upp till backens krön, såg han en vid dal under sina fötter och en ny ännu längre väg, som slutade borta vid en mörk skog; dalade han sig ned och grät öfver att världen var så stor, hau själf så liten och hans små tjoc­ka ben så hjälplöst trötta.

Och det var hans första märkliga lifserfa-renhet. 1

Men när den lille pilten vuxit upp till yngling, tog han åter upp sin barnalek. Med

lysande ögon vandrade han en solig väg fram till nöjets lustgård, och åter sade han tills ig själf: där bortom finns intet. Han nådde utan svårighet sitt mål. Glada kamrater gjorde honom sällskap, och ingen ängel med bart huggande svärd hindrade inträdet i den fagra lustgården. Det var en värld af idel jubel — fjärilar, fåglar, blommor och fruk­ter, mjuka gräsmattor och ystra bäckar öfver allt. Och han bröt blommorna, åt frukterna, hvilade i gräset, drack af det klara vattnet, och under tiden gingo stunderna som minu­ter och ett lent skägg började krusa hans kinder.

En längtan efter något obestämbart, något att prof va sina unga krafter på griper honom. Han säg sig omkring efter ett värf, men i nöjets lustgård fanns det ej något annat så­dant än att roa sig — och nöjet var han trött på. Då såg han en morgon vid en öppning i en rosenhäck en ny väg, vid hvars slut en ung kvinna med skimrande ögon vin kade honom. Han lämnade lustgården och satte sig ett nytt mål före: kärleken, ty där bortom fanns intet. Med smidig länd, hög-hvälfdt bröst och manlig eld i blicken stod han slutligen framför den unga kvinnan, och hon smög sig intill honom, darrande af lycka vid hans famntag. Och han sjönk till hen­nes fötter, de skimrande ögone > blefvo hans värld. Lifvet var ett eden, han begärde intet mer af det; men en morgon voro de skim­rande ögonen slutna, de hvita lemmarna stela, det varma hjärtat kallt — då störtade han med förtviflan bort utan steg eller mål.

Men medan han i mörkret irrade omkring, flyende för sin smärta, såg han plötsligt ve-tenskajiens ljus skina med elektrisk glans vid slutet af en lång väg, och åter började han att vandra.

Mil efter mil, med tunga steg, gick han framåt, höjd efter höjd nådde han, och allt kyligare blef luften omkring honom. Slutli­gen stod han vid målet med lager kring pan­nan, men hans hår var grått, hans tinningar voro insjunkna, och i hans blick låg ett trött frågande uttryck. Den spejade omkring, som om den ännu sökte något.

Då blef han varse vid slutet af en kort stig en öppen graf.

Dit vandrade han, böjd, med stapplande steg. Och då han nått fram, sjönk han utmattad

ned vid randen af grafveu och satte sig att stirra i det mörka tomrummet.

Och långsamt runno tårarne ned för hans fårade kinder, medan han knäppte sina hän­der till en sista brinnande bön:

»Du allvise Gud, gif att det finnes något där bortom!»

Sigrid Elmbfad. (Toivo).

Amerikansk giftermålssvindel. • Sglm en amerikansk tidning händelsevis ham-^Msa nar på redaktionsbordet, kan man vara viss om att man åtminstone ej under den närma­ste kvarten behöfver ha tråkigt. Ty äfven den allvarligaste tidning från hinsidan Atlanten innehåller så mycken komisk naivitet och en så gudomlig rättframhet, att vi här hemma ej veta af maken.

Äfven i det fria Amerika spelar gifter­målsförmedlingen precis samma roll som — annorstädes. Det finns alltid män, som äro för strängt upptagna eller ha för få fruntim-

mersbekanta för att själfva kunna företaga ett ströftåg i gud Amors rike, och för resten finns det äfven andra, som misstro »flirten» och föredraga förståndsäktenskapet framför det rena inklinationsgiftermålet. Hos damerna åter finns det en viss ålder, då man börjar bli otålig — redan tjugunio år och ännu in­gen friare i perspektiv. Då inkastas i hast en »advertisement», och »på detta icke längre ovanliga sätt» knytes ett »förbund för lifvet».

För den, som har någon humor i kroppen, skall alltid läsningen af giftermålsannonserna bereda ett visst nöje. Man måste blott förstå att läsa mellan raderna. Då är den lilla maskeraden, som de giftaslystna anställa, snart genomskådad, och det efter pengar och försörjning törstande, brutala, egoistiska in­tresset träder i dagen.

Det sätt, på hvilket »Amor», den i Chica­go utkommande »internationella giftermåls­tidningen», betjänar detta sträfvande efter att göra rika partier, skiljer sig likväl ännu vida från det i Europa brukliga. Med den röran­de uppriktighet, som amerikanarne ådagalägga i sitt geschäftsmakeri, upprepas här på hvarje sida appellen till läsarne att öppna på penningpungen. Alla möjliga kombinationer forefinnas, alla slags likvider äro tillåtna. V i anföra ur detta sammelsurium följande:

En a n n o n s för herrar , kos ta r 3 cen t s o rde t o c h

en a n n o n s för d a m e r 1 cen t o rde t .

* Herrar , s o m skr i fva till d a m e r , b ö r a all t id när-

s lu ta ett 2 cen t s m ä r k e , d å en d a m säker t skal l b e s v a r a b re fve t !

I n n a n ni sätter in e n a n n o n s , s å skrif till o s s efter f o r m u l ä r o c h b i f o g a i brefvet ett 2 cen t s m ä r k e .

Hvar je her re , s o m i n s ä n d e r 1 do l la r , är berätti­g a d till e n a n n o n s o m 2 5 o r d , o c h hans fotografi får för en m å n a d plats i vår t a l b u m .

F ö r he r ra r al t b e a k t a ! Vi k u n n a fö rse ede r m e d ad r e s se r till d a m e r från a l la de lar a f landet . Vi ä g a a d r e s s e r p å n å g r a tusen damer , s o m ej a n n o n s e r a i vå r t idning. D e s s a adresse r s ä n d a vi portofr i t t till n e d a n ang i fna p r i se r :

10 n a m n o c h a d r e s s e r 5 0 cen t s 2 5 n a m n o c h ad res se r 1 do l l a r 5 0 n a m n o c h a d r e s s e r 1: 5 0 .

D e s s a pr i se r gä l l a ej för d e adresse r , s o m an­n o n s e r a t s i d e n n a t idn ing .

D a m e r , s o m b e s ö k a o s s , m o t t a g a s på ett före­k o m m a n d e sätt a f f r u n t i m m e r ; äfven är sör jd t för sä rsk i ld ingång .

• Det är o m ö j l i g t att t v inga mo t t aga ren a f ett b re f

att b e s v a r a d e t s a m m a . Vi ä r o b e r e d d a att u t läm­na r e k o m m e n d a t i o n s b r e f , s o m k u n n a närs lu tas till d e n r e spek t i ve d a m e n e l le r her rn . D y l i k a r e k o m ­m e n d a t i o n s b r e f e rhå l l a s m o t i n s ä n d a n d e a f 3 0 c e n t s .

* Vi s ä n d a n a m n o c h ad re s s på en a f h o s oss

a n m ä l d a s p e k u l a n t e r för 12 cen t s , s e x n a m n o c h a d r e s s e r för 5 0 cen t s o c h 15 för 1 d o l l a r .

S lu t l igen ä n n u en a n v i s n i n g , h u r » A m o r » kan fås g ra t i s :

I n s ä n d ? ( ) ad res se r pä ogi f ta herrar o c h d a m e r , o c h vi sk i cka er dä r fö r gra t i s en hel å rgång af » A m o r » .

Detta allt är likväl blott inledningen till det egentliga anbudet »Amor» gör oss. Un­der rubriken »Bör ordentligt genomläsas» föl­jer en längre framställning om fördelarne att vända sig till »Amor» .

D e d a m e r o c h her ra r , s o m ö n s k a gifta sig, kun­na för t roendefu l l t v ä n d a s ig till o s s , och b e d j a v i d e m i det ta fall o m en n o g g r a n n lefnadsbeskrif-n i n g ö f v e r s ig s jä l fva . Uppg i f å lder , u t seende , reli­g i o n , o m ni är ä n k a el ler änk l ing , o c h om ni är f ö r m ö g e n el ler e j . De t vore o s s kärt , om ni ä fven m e d d e l a d e o s s e d r a e g e n s k a p e r , h v a d edra p laner ä r o för f ramt iden , o c h h v i l k a anspråk ni s tä l ler på

1 8 9 4 I D U N 1 5 7

er fö l j e s lagare el ler fö l j es lagerska g e n o m lifvet. O m ni b e h ö f v e r p e n g a r , s å skri t till o s s , h u r u m y c ­ket o c h h v i l k e n f ö r m ö g e n h e t ni vän ta r af er m a n el ler hus t ru . F ö r m å n e r n a , s o m vi b e v i l j a er, ä r o f ö l j a n d e : 1) Ni är berä t t igad till en 3 g å n g e r fritt i n fö rd a n n o n s . 2) Vi sät ta er i f ö r b i n d e l s e m e d al la k lasse r af m ä n n i s k o r . 3 ) Vi de lg i fva ert n a m n o c h s tånd etc . ( m e d er t i l lå te lse) åt d e m , s o m v i t ro k u n n a t i l lfredsställa er, o c h v e d e r b ö r a n d e per­s o n e r k u n n a g e n o m o s s skr i fva till er. 4 ) O m ni träffat ert val , s å e r b j u d a v i o s s att ans tä l la kos tnadsf r ia e f te r forskningar , h u r u v i d a de l ä m n a d e uppgi f te rna ä r o s a n n i n g s e n l i g a .

Vi v i l ja ej lura n å g o n . O m ni v i l l gifta er , s å skrif till o s s , m e n v ä n t a i c k e , att vi s k o l a k u n n a gifta bo r t er på några dagar , vi s k o l a d o c k g ö r a det s å fort s o m m ö j l i g t . V ä n t a i cke hva r j e må­nad en p a c k e bref från o s s , e l ler t äuk inte att vi fö rgäfves b e f o r d r a ed ra b re f till p e r sone r , m e d h v i l k a ni ö n s k a r k o r r e s p o n d e r a .

Ni är b lo t t m e d l e m af vå r g i f t e rmålsbyrå , om ni vi l l l ä sa v å r t idning , o c h så lunda b ö r ni a b o n ­nera på d e n s a m m a .

D å ni träffat ert val , så m e d d e l a o s s det , sä att vi ej v i d a r e b e h ö f v a s ä n d a er l e fnadsbeskr i fn ing e t c . till flere pe r sone r . O m ni v i l l s ä n d a o s s er fotograf i , så gör d e t ; sk i cka d e n v a n l i g a stor­leken . N

Diskre t ion är för o s s en h e d e r s s a k . Vi fo rd ra i nga v i d a r e afgifter än de här n ä m n d a för he r ra r d o l l a r s 5, för d a m e r d o l l a r s 2 : 5 0 ; v i l k o r : kon t an t i förskot t ; på löften inlåta vi o s s e j .

Den materialistiska riktning, som ger sig tillkänna i dessa sista rader, bekräftas af många andra notiser i »Amor». Herr redak­tören är beredd att dela sin framskjutna ställ­ning med andra, så vida de äro i stånd att betala. I breflådan tillkännager han, »att tid­ningen icke utgifves af en enskild person, utan af ett bolag, i hvilket hvem som helst kan ingå. Andelen kostar 100 dollars. Aflägg besök hos oss.» Och strax under står en tydlig vink för dem, som lyckligt inlupit i äkteuskapshamnen. Till Milwaukee skrifver Chicagomannen: »Det gläder oss ofantligt, att ni gjort ett så godt parti; vi hoppas, att ni äfven kommer inbjuda redaktören.» Att se en representant för Amor-bolaget vid bröllops­gästabudet skulle allt vara ett nöje af tvif-velaktig art.

Bläddrar man genom »Amors» nummer, skall man finna, att anbuden ej äro så särdeles ly­sande. Goda borgerliga existenser söka hvar-andra — det är ingen synnerlig lockelse för hemgiftsjägaren eller den adelshungriga flickan. Därför förekommer alltid i »Amor» dessutom den notisen, att härnäst »några annonser från utländska furstar och grefvar» skola inflyta. Om nu inte dessa herrar endast bodde i må­nen, oåtkomliga för Chicago-Amors pilar. Egen­domligt beröras vi européer vidare af den amerikanska metoden att i annonserna äfven uppge »värdet». Till och med damerna för­små ej att utsätta, hur mycket de »väga», särskildt ofta sker detta i de på engelska skrifna annonserna och bredvid »blue» eller »dark cyes» och »fair complexion» figurera som lockbete för giftaslystna siffrorna hun-dratjugufemtusen eller hundrafemtitusen dol­lars etc.

»Amor» utgår i omkring 35,000 exemplar, en siffra, som talar för att det äfven på andra sidan Atlanten finnas många enfaldiga män­niskor. Den, som prompt vill bli af med sina pengar, kan nog ganska förtroendefullt vända sig till »Amor» 1

Sen till, att ldun och Iduns Mode­

tidning finnas hos alla edra bekanta!

Der\ vackraste. Skiss af Mathilda Lang/et.

(Efter en främmande idé.)

(Slut fr. föreg. n:r.)

I den nya omgifningen var man ej så skon­sam eller så grannlaga. Hviskningar nådde henne, dunkla antydningar, beställsamma ryk­ten. »Hur kunde en så vacker karl välja en så ful hustru? Ah, hon var ju rik. Nå, det förklarar saken! Stackars karl! Han, så vac­ker och så angenäm, kunde väl fått en flicka, som varit både rik och vacker.» . Ingen sade henne det rent ut, men dock fick hon ganska snart klart för sig, att just hans skönhet gjorde hennes fulhet ännu mera märkbar, och denna yttre skönhet, som alla så mycket fäste sig vid, blef henne nästan förhatlig. Hon märkte, huru så mången, som ej förr sett dem tillsammans, kastade jämförande, undrande blickar på honom och henne, och hon knöt händerna i vanmäktig vrede. Hon förstod så väl, hvad dessa ögonkast betydde, hon, som aldrig förr gifvit akt på något sådant.

Det fanns också goda själar, som visade henne vänlighet, men denna smakade för mycket af medömkan, eller tycktes henne göra det, och pinade henne nästan ändå mera.

Somliga vänliga och rättänkande människor sade till hvarandra: »Kanske är hon spiri­tuell oeh älskvärd — man glömmer då, att hon är ful — låtom oss se.» Men hon var hvarken det ena eller andra. Hon hade blif-vit misstänksam, ordkarg, vresig — det glada, okonstlade, lifliga försvann — älskvärdheten var borta. Hon märkte det själf och försökte vara annorlunda, försökte att bredvid den sköne, angenäme mannen också göra sig be­märkt, och hon blef öfverspändt glad, hög­ljudd, bråkig, så att mannen förundrad och ogillande betraktade henne.

Det blef värre och värre. Gossen, hvars skönhet förr så hjärtligt gladde henne, blef henne nu nästan motbjudande. Hon måste göra våld på sig för att inte stöta bort ho­nom, och en gång, när han kom för att smeka henne, vände hon sig ifrån honom, liksom tillfälligt. Gossen såg förundrad på fadern. Denne tog hans hand och sade: »Mamma är sjuk; vi skola låta henne vara i fred.» Han sade ingenting mera, men hans min var hård och mörk, när han gick bort med barnets hand i sin.

Hon satte sig och tänkte. Hur hade det blifvit så? Var det hennes fel, att hon blif-vit så ful? Var det hennes fel, att han valt henne och lockat henne med kärleksfulla ord? Hon var icke någon stilla' och blid natur; hennes hjärta klappade våldsamt; hennes käns­lor läto ej stänga sig af skrankor. Ingen hade förr talat om, att hon var så afskräc-kande ful — ingen hade tänkt därpå, förrän han kom, han, den bildsköne mannen. Icke förrän bredvid hans skönhet hade hennes ful­het blifvit så märkbar, så i ögonen fallande. Någonting liknande hat mot denne man vak­nade i hennes själ, stannade och växte, växte. Det blef förfärligt. Voro de allena, tänkte hon, att han jämförde henne med sin ängla-sköna gosse ; ibland främmande trodde hon, att han jämförde henne med hvarje annan kvinna. Voro de i sällskap med vackra kvinnor, studerade hon med pinsam noggrann­het hvarje drag, hvarje t.lin i hans och deras ansikte och led obeskrifliga kval.

Mannens lynne fördystrades. Förgäfves sökte han vinna hennes förtroende. Hon

blygdes att bekänna sin svaghet och dolde sin smärta under likgiltighetens mask. Sårad drog han sig tillbaka. Hon ville vara ensam — hon fick vara det.

Icke så barnet. Han kunde ej glömma, huru modern varit allt för honom, han förstod ej hennes likgiltighet. Han trodde, att hon var sjuk eller »ledsen», och han var out­tröttlig i sina bemödanden att återvinna den kärlek han dunkelt anade nära att för­loras.

Våren kom, dagarna blefvo ljusare, men i hennes själ ljusnade det icke. Narcisser och syrener blommade omkring villan, där hon bodde — hon märkte det knappt. Ensam vankade hon omkring i den vackra trädgår­den, ensam med sitt plågade hjärta och sina dystra tankar.

Så kom hon en dag till häcken, bakom hvilken hennes gosse lekte i sandhögen med en jämnårig kamrat. Hon tvärstannade vid de ord hon hörde de små växla.

»Ja, din pappa är vacker,» sade den främ­mande gossen, »men din mamma är våd­ligt ful.»

Hon stod som slagen af åskan. Till och med barnen . . .

Men då hände något, som hon aldrig väntat. Hennes gosse rusade upp, grep den andre

och började efter bästa förmåga bearbeta honom med knytnäfvarna.

»Är min mamma ful?» skrek han. »Skäms du inte. Min mamma är vacker, den allra vaokraste. Det säger pappa också. Mamma är den vackraste, för hon är den snällaste, säger han. Min — mamma — är •— den vackraste — hör du?»

Och han ordentligt bultade in de sista orden i kamratens hufvud.

»Säg på stund, att min mamma är den vackraste.»

Och så hamrade de små knytnäfvarne åter på offret.

» A j ! A j ! Lufva mig inte,» skrek den an­dre! »Ja, din mamma är den vackraste. A j . Släpp mig nu!»

Modren stod där, upprörd, skakad i hjär­tats innersta gömmer. Det var som en up­penbarelse, detta.

O , huru dåraktig hon varit! A f fåfänga, af usel afundsjuka öfver andras beundrade fördelar hade hon nära nog offrat sina kära­stes hjärtan. Och dessa — huru trofasta hade de ej varit. De hade bevarat sin kär­lek till henne, trots hennes ovänlighet, hennes köld och bitterhet — och hon . . . Hon hade vändt sitt hjärta ifrån dem, fastän de så ömt älskat henne. Hvilka rika skatter hade hon ej skjutit ifrån sig. Men gudskelof, ännu var det ej för sent att återvinna dem.

Blixtsnabbt jagade dessa tankar och känslor genom hennes hufvud, genom hela hennes varelse. Och så störtade hon fram till sin gosse, kastade sig ned bredvid honom, drog honom till sig, omfamnade och kysste honom i stormande fröjd, och så började hon gråta, som om hjärtat ville brista.

Gossen såg på henne, först glad, sedan yt­terligt förundrad. Men så gick det upp ett ljus för honom.

»Var inte ledsen, mamma,» sade han, »jag gaf honom duktigt med stryk för det.»

Och med ännu tårade ögon, med hjärtat bäfvande af glädje, gick hon därifrån med sin hand i barnets, denna lilla hand, som nu, det hade hon fast beslutat, skulle leda henne tillbaka till lycka och lugn, till hennes makes varma och trogna hjärta.

158 I D U N 1894

Från Iduns läsekrets.

Din nästas rygg-. M e n i n g e n m e d d e s s a rader är att i fö rs ta r u m ­

m e t få säga ett tack. till » — d e n » , s o m peka t på » O r d e t s a n s v a r » , o c h f ramhål la m e d ett e x e m p e l , h u r li tet lä t ts innet o c h t ank lö she t en fästa s ig v i d » a n s v a r e t » .

En tid s t od det h v a r j e dag i n å g r a t i dn inga r : » H a a l l t id t r a p p o r n a u p p l y s t a » , » B e g a g n a al l t id t i l l t a l sorde t n i » , o . s. v . D e t h a r m å n g e n g å n g gifvit m i g a n l e d n i n g ö n s k a , att a l la t i dn inga r h v a r j e dag sku l l e m e d fetstil u p p r e p a :

L Ä T B L I D I N N Ä S T A S R Y G G !

T y m o t den är det s o m l ö n n m ö r d a r e n straff löst mat ta r m e d s p e t s e n a f s in förg i f tade d o l k , s å fort t i l lfälle g i fves , o c h m å n g e n känne r i n g e n l äck ­rare s p i s än att äta af s in näs t a s ryk te . A l l a ha vi g l ö m t , h v a d vi en g å n g k u n d e u t an t i l l : » A t t t änka o c h tala vä l o m vå r näs ta , d e s s fel o c h svaghe t e r ö f v e r s k y l a , d e s s g o d a n a m n o e h ryk te f ö r s v a r a o c h al l t ing till det bästa u t t yda . . . »

» — d e n » h a r v i s s e r l i g e n rätt i, att d e m i l d a s t e k v i n n o r i cke a l l t id k u n n a u n d a n t a g a s från en e lak el ler t ank lös p ra t s juka , s o m s y n s f ö r n e k a hjär ta ts b i l d n i n g ; m e n h e l a s k u l d e n b ö r a d e d o c k ej bä r a , ty v i k u n n a ej m e d bäs t a v i l j a frikalla d e n a n d r a hälf ten a f m ä n n i s k o s l ä k t e t för s a m m a ly t e . O c h s o m d e s s e a n s e s t rovä rd iga re , g ö r a de m å h ä n d a ä n n u m e r a o n d t g e n o m de t ö f v e r m o d o c h tvär­säkerhe t , h v a r m e d de k o l p o r t e r a sitt o v e t a n d e » , s o m m i n d r e of ta får det förakt l iga epi te te t — kär ingpra t .

S jä l f h ö r d e j a g en gång en u n g m a n i ett sä l l ­s k a p af 16 p e r s o n e r u t r o p a : » N å , mit t h e r r s k a p ha r ni hör t den s is ta s k a n d a l e n ? » O c h så upp-gaf h a n n a m n på s ina offer . I c k e j a g , o c h ingen a n n a n hel ler , s teg u p p för att ge h o n o m en örfil . M a n h ö r d e b lo t t de t „ v a n l i g a m u m l e t , s o m d o g b o r t i h v i s k n i n g a r : » A h — v e r k l i g e n — h m h m , « o . s. v . A n d r a d a g e n v a r » n y h e t e n » b e k a n t för m i n s t 3 2 p e r s o n e r , o c h s å m u l t i p l i c e r a d e s talet d a g efter dag, till d e s s o p i n i o n e n h a d e sitt d r å p färdigt . O c h d e n n a g r y m h e t endas t för att få s ä g a en » r o l i g » e lakhe t ! Offren h a d e ingen a n i n g o m s in ryktbarhet , m e n f ingo den s lu t l igen SL^ en ärlig v ä n .

F ö l j d e r n a b l e f v o h v a r k e n få e l le r s m å . S å d a n a sär bli a ldr ig fu l lkoml ig t läkta. V å r a ä l s k v ä r d a m e d m ä n n i s k o r sö r j a för att d e hå l las ö p p n a . Jag p å m i n n e r m i g j u s t en far isé , s o m v i d de t ta t i l l fäl le v a r nä rva rande , en af d e s s a , s o m » t a c k a G u d , att de ej ä r o l ika a n d r a m ä n n i s k o r » . G e n a s t h a d e h a n till h a n d s en s l ö k att l ägga på l a x e n » o c h p å b j ö d s in l i l la snä l l a , m e n k a n s k e n å g o t enfal­d iga fru att v i d d e n nä ra s t u n d a n d e j u l e n , v i d a f s ä n d a n d e t a f ko r t en , u tes lu ta en m e d l e m af fa­m i l j e n , en o l y c k a s o m han t r o d d e sku l le f ö rk ro s sa ! S t ra f fdomen u t fö rdes o c k s å . Egen t l igen b o r d e en s å p l u m p o g r a n n l a g e n h e t i cke v ä c k a a n n a t än l ö j e

— m e n det b le f ej s å ; d e n träffade p e r s o n e r af tin o c h ömtå l ig natur . M a n ska l l s äga , att de t v a r en tö lp , m e n h a n h a d e (int k l äde i f racken o c h b a n d i k n a p p h å l e t s o m b e v i s på — sin r idder­l ighet .

N å g r a ä ldre d a m e r t o g o v i d s a m m a ti l lfälle m e d v ä r m a de f r ånva randes parti , hv i lke t s a n n i n g s e n ­ligt o c h rä t tvis l igen m å s t e e r k ä n n a s , då j u s t d e n n a ka tegor i i o l i ka fall i cke brukar s k o n a s , u i a n får bä ra he la an sva re t o c h s k u l d e n .

Lå t o s s an taga , att den s k v a l l e r s j u k a till o c h m e d tror det v a r a s a n n i n g h v a d han ko lpo r t e r a r , s å är det d o c k al l t id b ro t t m o t s e d l i g h e l e n s b u d , s o m fö rb jude r o s s att fö r råda , bak ta la o c h i l la be ­ryk ta vå r nästa . A l l a b u d ä r o inför G u d l ika h e l i g a o c h det å t tonde ej m i n d r e än de f ö r e g å e n d e e l le r ef ter föl jande. Men l i k s o m g e n o m en tys t ö v e r ­e n s k o m m e l s e t y c k a s , m e d u n d a n t a g af femte o c h s j u n d e bude t , d e åtta öfr iga v a r a a l lde l e s straftria. A l d r i g h ö r m a n n å g o n fö r fö l j a s för de r a s öfver -t räde lse . H v a d a n ?

B e l a c k a r e n vet m e d sig själf, att h a n ej sku l l e v å g a i v i t tnens n ä r v a r o s ä g a till d e n fö r ta lade , h v a d h a n säger om h o n o m . L a g e n s 16 k a p . 7 § är k a n s k e h i n d r e t ; dä r fö r vä l je r h a n r y g g e n , s o m utan näps t kan an tas tas .

M e n kära v ä l s i g n a d e m ä n n i s k o r , l ä t o m o s s s t ädse m i n n a s , att v i a l la ä r o f ab r i ce r ade af s a m m a lera — som nog ej var så alldeles felfri. Hvar je män­n i ska har sin g o d a s ida , o c h van l ig tv i s ä r o de g o d a flere än d e då l iga . Lå t o s s k o m m a ö f v e r e n s o m att fö re t r ädesv i s fästa o s s v i d d e förra , s o m v i m e d heder k u n n a föra ut i m a r k n a d e n . L å t o s s m i n n a s , h u r S h a k e s p e a r e k l aga r : » D e t o n d a

m ä n n i s k a n g ö r r is tas i stål — de t g o d a i s a n d . » Så är det än i d a g !

O m v i m e d g r a n n l a g e n h e t o c h ö m h e t k u n n a h e j d a den s t a p p l a n d e el ler h jä lpa u p p d e n fal lne på d e n n a s l ipp r iga l e f n a d s b a n a , dä r v i s jä l fva , vå ra b a r n o c h b a r n b a r n m å s t e v a n d r a v ä g e n ut o c h i n g e n af o s s ve t , h v a r » s t ö t e s t e n e n » l igger d o l d , h v e m s o m s k a d e l ö s skal l g å d e n förbi el ler fal la, s å m å s t e v i vä l hå l l a s a m m a n s o m b r ö d e r o c h sys t ra r .

Måt te ni nu för lå ta den g a m l e , sna r t å t t ioår ige g u b b e n , s o m s m u g i t s ig in i » e r egen t i d n i n g » . H a n lo fva r att a ldr ig k o m m a åter, b lo t t ni d e n n a gång ö f v e r s e m e d

MORBROR ERIK.

För patienee-amatörer. Advokaten.

2:ne lekar . Bör j a r m e d e s s o c h s lu tar m e d k u n g s a m t går

i färg.

1) 4 kor t u t l äggas i fyra r ade r , l ä m n a s så ett t o m r u m , o c h åter 4 ko r t i fyra r ade r u t l äggas , s å att de t b l i fve r 16 kor t på h v a r s ida .

2) D e s i s ta ko r t en i de åtta r a d e r n a l äggas på h v a r a n d r a i f a l l ande , o b e r o e n d e a f f ä r g ; det är d o c k al l t id bäs t att få i färg.

3) N ä r det ö f v e r s t a a f de ko r t en , s o m hå l las i hand , ej p a s s a till e s s h ö g a r n e e l le r till det s is ta kortet i d e åtta r ade rna , l ä g g e s e n t a long , hva r s ö fve r s t a ko r t får a n v ä n d a s . B l i fve r n å g o n rad t o m , fy l les d e n m e d ett kor t från t a l o n g e n el ler m e d de t s is ta kor te t i n å g o n a f d e åtta r ade rna . S å att p å e s s e n får i s t i gande o c h i färg l äggas : det s is ta kor te t i n å g o n a f de åtta r a d e r n a s a m t det ö fve r s t a kor te t i t a l o n g e n .

Ur notisboken. D R O T T N I N G E N , s o m för n ä r v a r a n d e v i s t a s i

Neuvvied, fick d e n 9 d:s e m o t t a g a b e s ö k a f stor­he r t ig innan a f B a d e n , vår k r o n p r i n s e s s a s m o d e r . Den 11 å t e r v ä n d e s to rhe r t ig innan till Kar l s ruhe .

*

S V E N S K O R P Å S T U D I E F Ä R D . D e b e k a n t a art ister na f rökna rna Ellen Jolin o c h Ottilia Adelborg ha b e -gifvit s ig till L o n d o n i o c h för kons t s tud i e r . F r ö k e n J o l i n lär k o m m a att v i s l a s en t id i univers i te t s ­s taden O x f o r d , o c h m a n t o r d e få m o t s e några bil­der från d e n n a s k ö n a s tad. D e b e k a n t a främjar-ne af s v e n s k h e m s l ö j d o c h kons t indus t r i , f röknar­na Giöbel o c h Häbner, v i s t a s o c k för n ä r v a r a n d e i den e n g e l s k a h u f v u d s t a d e n .

S T O O R L U S L B A R H E E T O C H T O R N E I J vvidh R E S I -D E N T Z S t a d h e n S T O C K H O L M u p p å L a d u g ä r d z g iärde t IN M A I J O A . D . 1 8 9 4 » är ti teln pä det n u från k u n g l i g a t rycker i e t u t l ä m n a d e yt ters t läcker t u t s ty rda p r o g r a m m e t för t o r n e r i n g e n i h i p p o d r o -m e n å L a d u g å r d s g ä r d e , g e n o m hv i lke t m a n får en klar o c h liffull fö res tä l ln ing o m det s to ra r tade skå­despe l , s o m k o m m e r att e r b j u d a s s t o c k h o l m a r n a i d e n n y b y g g d a j ä t t ec i rkus .

F ö r s t a a fde ln ingen a f p r o g r a m m e t upp tage r o l y m p i s k a spe l m e d l ä n g d s p r å n g , sp ju tkas tn ing , l ö p a n d e , d i s k u s k a s t n i n g o c h bro t tn ing . Efter de o l y m p i s k a s p e l e n fö l jer k a p p k ö r n i n g , hvar i t renue f y r s p ä n d a c h a r e r de l taga . En ä n n u praktful lare a n b l i c k k o m m e r p r o g r a m m e t s a n d r a a fde ln ing , f r ams tä l l ande t o r n e r s p e l o c h karuse l l u n d e r Er ik X l V . s t id, a t t e r b j u d a . Ett h u n d r a s ju t t io pe r so ­ner till häs t o c h till fots , ä d l a d a m e r , käcka rid­dare , k o n u n g Erik s jä l f o c h h a n s b r ö d e r m e d lif-vakt o . s. v., de l taga . D ä r p å fö l jer e n g e l s k räf-j ag t , h v a r i de l t aga f emt io d a m e r o c h herrar till bäs t s a m t en m ä n g d l y s a n d e e k i p a g e m . m . Ti l l sist en s to r effektfull s t r id m e l l a n f r ansmän o c h araber , f r ams tä l l ande in t agande t a f ett a rab isk t läs te . 1 s t r i den de l t aga ej m i n d r e än 2 0 0 m a n .

Det s t i lfulla p r o g r a m m e t b i lda r ett litet e legan t häfte, p å f r a m s i d a n pryd t a f e n s k ö l d m e d sven­ska v a p n e t i gul t o c h blåt t j ä m t e o r n a m e n t s a m t på b a k s i d a n m e d s a m m a n f l ä t a d e l age rk ransa r j ä m ­te Svea - o c h G ö t a v a p n e n .

D e n förs ta fö res t ä l ln ingen i h i p p o d r o m e n är af-s e d d att fö r s iggå i dag f redag.

» G A M L E S T A D E N S V Ä F N A D E R ' ä r en rubrik , s o m v å r a l ä s a r i n n o r n u m e r a återfinna i a n n o n s -a fde ln ingen , o c h v i d hv i lken v i fästa deras upp­m ä r k s a m h e t . G a m l e s t a d e n s t i l lverkningar ha för s in s tyrka o c h g o d h e t t i l lvunni t s ig det a m p l a ­ste e r k ä n n a n d e , till o c h m e d långt u t o m S v e r i ­g e s g ränser , o c h a n s e vi o s s därför k u n n a re­k o m m e n d e r a d e m h o s a l la s v e n s k a h u s m ö d r a r . Det är o c k att märka , att G a m l e s t a d e n s vä fnade r ä r o »k l i s te r f r i a» , d. v . s. s a k n a all s l ags v ä r d e l ö s appre tur , s o m b i o n är till för att låta va r an synas bättre än d e n i ve rk l ighe ten är. Det vä l för t jän ta fö r t roende , det s to ra e t ab l i s emen te t förvärfvat , är o c k i s tändig t v ä x a n d e o c h ha r j u s t n y l i g e n för-an led t f ab r ike rnas yt ter l igare t i l l byggnad o c h ut­v i d g n i n g .

H U L D A L U N D I N S S L Ö J D K U R S . Afs lu tn ing ä g d e

s i s t l idne m å n d a g r u m v i d f röken Hulda L u n d i n s

s l ö j d k u r s hä r s t ädes för u t b i l d a n d e af handarbe t s -

l ä r a r innor . I ku r sen ha fva 4 6 e lever del tagi t .

N ä s t a kurs b ö r j a r d e n 6 n ä s t k o m m a n d e sep tember .

*

H U S L I G E K O N O M I OCH P R A K T I S K M A T L A G ­

N I N G . D e n l ä ra r innekurs , s o m i d e s s a ä m n e n v i d A t e n e u m för f l ickor i S t o c k h o l m pågått d e n n a t e rmin , a f s lu tades d e n 9 o c h 10 d e n n e s . Fö r s t a d a g e n h ö l l s teoret isk e x a m e n , hvaref ter lärar inne­e l e v e r n a f ingo hå l la en p rof lek t ion h v a r d e r a m e d l ä r jungarne i h ö g s t a k l a s sen v i d l ä roverke t . A n ­d ra d a g e n s k e d d e u p p v i s n i n g i prakt isk matlag­n ing o c h i s a m m a n h a n g d ä r m e d s tående s y s s l o r . L e k t i o n e r n a s g rund l ighe t samt de s n a b b a o c h m e d säkerhe t afgifna sva ren v i s a d e , att arbetet bedrif-v i t s m e d sk ick l ighe t o c h a l lvar .

D e , s o m g e n o m g å t t l ä ra r innekursen o c h n u er-h ö l l o b e t y g , v o r o : Anna Biberg, Berta con Fieandt, Hanna Sillen o c h Elin Rosen. D e ha hva r j e sko l ­d a g u n d e r t e r m i n e n var i t sysse l sa t t a v i d l ä rover ­ket m i n s t 6 t i m m a r f ö r u t o m h e m a r b e t e . S to r vikt ha r lagts u p p å att b i b r i n g a d e m en prakt isk ut­b i l d n i n g , a f sedd för så vä l fo lksko lan s o m h ö g r e f l i cksko lan .

Teater och musik. Kung l . Operan. D e n g å n g n a v e c k a n s s to ra evé-

n é m e n t på t e a t e r o m r å d e t har vari t fru Anna Pet-tersson-Norries d e b u t å o p e r a s c e n e n , h v i l k e n af lätt i n s e d d a skä l mot se t t s o c h mot tag i t s m e d m i n d r e van l ig t in t resse . D e n firade kons tnär in -n a n s förs ta r angs p o s i t i o n i n o m det fack , h o n hitt i l ls ö fva t — opere t t ens — har l änge var i t o o m t v i s t a d , o c h p u b l i k e n s t i l l t ro, att h e n n e s ut­s ö k t a s c e n i s k a o c h m u s i k a l i s k a k o n s t sku l le ä g a be t inge l se r att ä fven i n o m en fordr ingsfu l la re r a m g ö r a y p p e r l i g ve rkan , b l e f på ett g l ä n s a n d e sätt m o t s v a r a d . P r e m i e r e n fö r l iden fredag va r för d e n c h a r m a n t a gäs t ens v i d k o m m a n d e en o b e t i n g a d s u c c é s : d e n s t r å l ande appa r i t i onen , så särski ldt l ä m p a d för den ant ika dräk ten , det de l ika ta mus ik -föredrage t , det in te l l igenta spe le t o c h en fu l l ändad p las t ik f ö r e n a d e s ig att g ö r a den för för i ska F r y n e s sege r l ika fu l l s tändig u t an fö r r a m p e n , s o m d e n enl ig t l e g e n d e n f rams tä l l e s v a r a det b l a n d de s k ö n h e t s d y r k a n d e he l l ene rna på s c e n e n .

M i n d r e a fg jo rd var den f r amgång det n y a mus ik ­verke t i s in he lhe t rön te . Saint Saens' m u s i k är v i s s e r l i gen in t ressan t o c h spir i tuel l , m e n af den f ly tande m e l o d i g i f n i n g , s o m skul le g ö r a den p o p u ­lär o c h h v i l k e n m a n mins t i o p e r a - c o m i q u e v i l l s a k n a , f innes allt för litet. Det hela ve rkar n å g o t torrt o c h ref lekteradt ; i n s t rumente r ingen är dock-g l ä n s a n d e s o m all t id h o s d e n n e djupt m u s i k l ä r d e mäs ta re . N å g r a pä r lo r a f m e l o d i s k fägring fram­stå o c k s å m e d so l i t ä rens ö k a d e g lans m o t den n å g o t tunna v ä f n a d e n . I all s y n n e r h e t u t g ö r åkal-l e l s en till A f rod i t e i b ö r j a n af andra akten en s å d a n g l anspunk t , l i k s o m d e n and ra akten i s in he lhe t h ö j e r s ig ö f v e r d e n förs ta .

Näs t F r y n e s r ep resen tan t fästes u p p m ä r k s a m ­he ten v i d d e n narrakt ige o c h gi r ige D ike f i l o s ' fram-stäl lare, o c h hr Brag n e d l a d e , h v a d m a s k e r i n g o c h spe l angå r , m y c k e n för t jänst o m denna r o l l ; d e n m u s i k a l i s k a p re s t a t ionen va r v i d a svagare . I det ta s ena re a f s e e n d e d ä r e m o t f r ams tod na tur l ig tv is hr Ödmann s o m Nik ias , den s k ö n a F r y n e s l y c k l i g e gi l jare , o c h ä fven ak t ionen va r af g o d ve rkan . M i n d r e ro l le r u t fö ras rätt förtjänstfullt a f f röken Frödin o c h hrr Johanson o c h Henrikson.

S o m u t fy l lnad p å p r o g r a m m e t gafs ett balett-d ive r t i s s emen t »I U n g e r n » till mus ik af Berliot o c h Brahms.

•4*

1894 I D U N 159

rSju^liusinteriörer. Skisserade af W i l m a L i n d h é .

. (Forts.)

Jungfru Beuier — sömmerskan som tagit fosfor! Skulle de inte känna henne, om hvil­ken det tisslats och tasslats i alla vråar!

»Däri Där!» upplyste mer än en, medan alla undrade öfver, att en så fin fru kunde besöka »en töcken».

»Hur mår Sophie nu?» Den sjuka låg med slutna ögon och sam­

manbitna tänder, utan att svara. Den unga frun satte sig bredvid henne och

smekte hennes afmagrade händer utan tanke på, att hon var föremål för allmän undran och uppmärksamhet.

Tår efter tår droppade från den olyckligas ögon. »Hvarför lät man mig inte dö?» snyf­tade hon krampaktigt — »är man då tvungen att lefva, när man inte vill.»

»Ja — Gud, som ger lifvet, har ensam rätt att taga det.»

»Men det är hårdt! O, om jag fått dö! Och nu bättras jag! Göra om det kan jag inte — och sedan?»

»Tänk inte på det nu. Min man och jag ha talats vid och tänkt ut det så bra. Blif nu bara snart frisk och håll modet uppe.»

Den unga fruns blickar föllo i detsamma på bädden bredvid, hvarifrån tvänne mörka, feberaktigt glänsande ögon blickade henne till mötes.

Dessa ögon hade hon sett förut — men hvar? Hon kunde ej erinra sig det, och det såg ut, som om den sjuka äfven letat i sitt minne.

Det stod blommor på bordet — en liten bukett från blomstermissionen — och därbred-vid några böcker. Den spetskantade nattröjan med sin nervikta krage, de hvita, barnlikt små händerna, det glänsande slätkammade håret och den finlemmade gestalten, allt talade om att hennes smak, vanor och fordringar på lifvet betydligt skilde sig från hennes olyckskam­raters.

Hvad som äfven syntes vid första ögonka­stet var att hon var en af dem, som ej kunna slå sig fram i världen.

»Ligger fröken här?» Nu mindes den unga frun fullkomligt, att

hon sett den sjuka för ett par år sedan vid en liten badort, där hon läst med två minder­åriga barn i en familj, som bodde på platsen året om.

»Är det inte fru Holt?» »Jo visst! Och nu minns jag fröken myc­

ket väl, fröken var klen redan då!» »Ja — och klenare blef jag därute. Skär­

gården är nog härlig om sommaren, men jag trodde aldrig vintern skulle få ett slut! Jag bara frös och frös, och de andra som voro starka, friska och vana vid luften, gjorde narr af - mig. Det var en svår tid — men som­maren!'»

Det drog ett skimmer af lycka öfver det tärda ansiktet, med dess rörande uttryck af godhet och hjälplöshet.

Det var som hade en tafla rullats upp, me­dan fru Holt erinrade sig dag för dag af denna sommar, då hon firat sin smekmånad ute vid hafsbrynet.

Den unga flickan hade alltid gått ensam, aldrig med den andra ungdomen, som fann henne för gammal — hon var nämligen öfver tjugu år.

För ömtålig och allvarlig var hon väl också för deras lekar, men säkerligen hade det gjort henne ondt mer än en gång att se sig så all­deles förbisedd och utesluten.

Fru Holt mindes, hur glad och tacksam hon förefallit, då någon tilltalat henne, och före­brådde sig att ej ha gjort det oftare. »Hvar­för ger man ej all den vänlighet man kan? Hvarför gör man alltid för litet här i världen?» frågade hon sig ångerfullt.

Under sommarens lopp hade det kommit en ung studerande ut till badorten — blek, klen och öfveransträngd efter sin examen.

Till den gröna ungdomen kunde han ej sluta sig, och någon världsman och sällskapsbroder syntes väl af det tafatta sättet att han ej var. Fattig var han däremot och gick som en en­störing bland klipporna, låg timtals i en båt, som han lät drifva efter behag, eller satt nere vid hafsstranden.

Hur det var möttes han och fröken Dahl på sina ensliga vandringar, och snart såg man dem tillsammans, oftast med hela fång af blommor i händerna, om hvilkas art och namn han gaf henne besked.

Alltid talade de lifligt och intresseradt, eller läste han högt för henne nere vid strandbräd­den.

Litet hvar började göra sig lustig öfver denne malätne Don Quijote som funnit en Dulcinea, hos hvilken ingen annan såg något tilldragande.

Fru Holt rodnade vid minnet af, huru äf­ven hon deltagit i gycklet.

Hur väl förstod hon ej nu det lyckliga le­endet vid minnet af denna tid. Hur väl fat­tade hon ej, hvad dessa båda ensamma haft att säga bvarandra om lifvets bitterhet, om försakelser, framtidshopp och om möjligheter, som aldrig kunde realiseras.

»Sitt ned lite!» bad den sjuka. Ännu aldrig hade någon gjort henne ett be­

sök, och det hade känts både smärtsamt och förödmjukande. Nu var det liksom en upp­rättelse inför de andra patienterna att en så fin dam satt vid hennes säDg. Hennes ögon hängde fast, ej allenast vid den unga kvinnans älskliga ansikte, utan ännu mer vid hennes ele­ganta vårdräkt, ty hon tyckte om det, som var vackert, och hade lidit så bittert af att be-höfva vara torftigt och illa klädd.

»Och fröken stannade inte kvar därute längre än till hösten?» frågade fru Holt, som ej rätt visste hvad hon skulle säga.

»Jag kunde inte! Jag kände, att de inte tyckte om mig, och det är pinsamt. De ville ha mig bort, det förstod jag, och så sade jag själf upp — det ser ju bättre ut.»

Fru Holt tordes ej fråga, hur hon sedan haft det, ty hon gissade att det varit svårt nog.

»Jag blef erbjuden en plats,» fortsatte den sjuka, »och alla sade jag borde ta den — att jag inte hade rättighet att neka. Det var på en fyrklippa! Många barn, små rum, osund luft, fattigdom — och så den förfärliga en­samheten. Det är kanske därför Gud straf­fat mig — men jag kunde inte.»

»Hur länge har ni legat här?» »Tre månader, men nu kommer jag upp

snart, värken i sidan är mindre. Jag längtar att få ligga ofvanpå och komma fram till fön­stren. Bara jag sluppe den där förfärliga dräk­ten !»

Hon pekade på konvalescenterna, som voro iförda den vanliga munderingen. Grof, mörk­blå bomullsklädning; som nästan aldrig passade till figuren, utan var antingen för lång, för kort eller för vid, och oftast sammanhållen om lifvet med en gammal näsduk eller schalett. »Det påminner om fångdräkter, tycker jag.»

y>ATi kommer nog att se söt ut äfven iden.» Ett leende gled öfver de tärda dragen. »Ni är så god! Nu minns jag er så väl! Ni

mötte alltid er man nere vid ångbåten, och sedan sågo ni båda endast hvarandra.»

»Det var en lycklig sommar,» svarade fru Holt drömmande.

»Ja,» kom det sakta borta från sängen, »den lyckligaste i mitt lif — men nu hade

jag nästan glömt det. Det är så länge sedan, och det har händt så mycket sedan dess.»

Fru Holts ögon gledo bort till en säng, framför hvilken en nyss utskrifven kvinna stod, medan fyra barn trängdes omkring henne och mannen med ett lyckligt leende på läpparue samlade ihop hennes tillhörigheter.

»Så gå vi då, Josephina — i Herrans namn.» Hon nickade, medan tårarna stodo henne i

ögonen. »Du har väl tackat riktigt?» frågade han. »Så godt jag kunnat! Ja, Johan lille,» fort­

satte hon och böjde sig ner öfver yngsta gos­sen, »nu kommer mamma hem igen.»

»Och aldrig hit mera?» »Det vill jag hoppa.?!» »Jag har droska nedanför, Josephina du,»

sade mannen med en viss stolthet. »Och det skulle du göra för min skull. Nog

kunde jag orkat den lilla biten.» »Nej, ha vi aldrig varit herrskap förr, så

nog ska' vi vara det i dag,» svarade han tro-hjärtadt.

Så gingo de! Han före med hennes pack­ning, barnen efter med hvarsin småsak i han­den och hon sist, hälsande till höger och vän­ster, medan glädjetårar hängde i hennes ögon­fransar.

»Det måtte vara härligt att komma härifrån och till de sina igen,» sade fru Holt, vänd till fröken Dahl.

Denna låg med slutna ögon och svarade ej. »Jag tröttar er kanske!» »Ack nej! Jag är bara elak. Det gör mig

alltid ondt att ' se lyckliga människor. Jag menar sådana, som äro afhållna eller ha de sina kvar i lifvet. För dem är det naturligt­vis en lycka att komma härifrån — men för den som ingen har ? Se på gumman där, hon är inte för glad.»

Öfversköterskan, en blek kvinna med fina, intelligenta drag, kom in i saleD, iklädd en ljus bomullsklädning, skyddad af ett snöhvitt för­kläde. På det mörka håret låg en enkel hvit mössa och broscheo, hvarmed halskragen var hopfästad, bar röda korsets märke.

Fru Holt reste sig ovillkorligt, så vördnads­värd syntes henne denna kvinna, som offrade sitt lif, sina tankar, sin hela kraft för lidande likar.

»Jag skulle be de besökande aflägsna sig,» sade hon mildt. »Här kommer en ny pa­tient.».

Karin såg på sin tomma bädd. Hon visste allt för väl, att det var hennes efterträderska som väntades.

Strax därpå var salen fri från besökande; men Karin stannade i korridoren för att säga ännu ett sista farväl åt några af barnen, för hvilka hon brukat berätta sagor, och hvilkas särskilda favorit hon var.

Där fanns nu endast lilla Hulda, som hade ägghvita, hvilket hon med stolthet berättade för hvar och en, som ville höra på, samt den ännu yngre Selma, som led af höftsjuka och med barnslig glädje visade sina kryckor, på hvika hon för första gången praktiserat sig ut ur sjukrummet.

Att skiljas från dessa små var det svåraste af allt; men afskedet blef Karin lättare än hon

CM CM pri

c» da

CO B

o?

eri

, be:

OS ca Re

Låg

160 I D U N 1 8 9 4

tänkt sig, ty just nu fick hon syn på en med lakan och filtar öfvertäckt kropp. En kvinna sona bars direkt från operationsbordet in i sjukealen hon lämnat.

Med ens kände hon en längtan att komma bort, komma undan, ut i friska luften!

Att så mycket lidande skulle finnas i värl­den ? Gud vare lofvad att hon nu skulle slippa se det på nära håll!

Hennes skrumpna lemmar tycktes räta ut sig, och det var med en känsla af tacksamhet och befrielse hon lämnade det hem, som blif-vit henne så kärt.

* * Fru Holt blef en flitig gäst pä sjukhuset. Sophie Berner, hvilken hennes första besök

gällt, bättrades fortfarande, och allt som hon blef starkare, spirade kärleken till lifvet — som aldrig helt dör i ett människobröst — likt en späd vårbrådd ur förtviflans bottenlösa mörker.

Glimtvis, och mot hennes vilja, trängde hop­pet in i hennes hjärta, tills det blef bofast där och tanken pä en framtid ej längre syntes henne omöjlig.

Det varades alltmer, och så fort hon blef utskrifven, skulle hon bort från staden — bort från förnedring och elände till en aflägsen landtgård, där fru Holt skaffat henne plats.

Där —• skild från allt som frestat och plå­gat henne — trodde hon sig om att kunna börja ett nytt lif, och det var om detta nya lif hon låg och drömde, medan det mörka för­flutna allt mera trädde i bakgrunden.

Elin Dahl försämrades däremot, och enda möjligheten till räddning var en operation, hvars utgång var mer än tvifvelaktig.

Om allt detta visste hon ingenting, där hon låg, ännu mera tärd än förut, men med ett vackrare, gladare uttryck i sitt ansikte än nå­gonsin under hälsans dagar.

Fru Holt kände nu hennes lefnadshistoria, dels från hennes egna läppar, dels från andras.

Fadern hade varit anställd i en större firma samt haft goda inkomster och lugna dagar, ända tills begäret att bli sin egen, göra stor­artade spekulationer — liksom principalen — och anses rik som han blef honom öfvermäk-tigt och dref honom in i trassel och bekym­mer, ur hvilka han ej kunde reda sig.

Därför kunde Elin med oblandad glädje se tillbaka på de första tio åren af sin lefnad, medan de följande varit en enda kedja af sorg, nöd, förödmjukelser och bitterhet.

Bortklemad och förkelad i hemmet, just för sin klena kroppskonstitution och sitt veka sinne, fick hon sedau dubbelt svårt att ut­härda fattigdom och umbärande.

Hon var endast tolf är, när det stora skepps­brottet ägde rum, och om de kval som före­gått det, visste hon ej mycket. Men faderns plötsliga försvinnande, hemmets upplösning, försäljningen af alla de vackra möblerna, män­niskors halfförstådda prat, moderns sjukdom och död — allt detta hade varit den mörka outredda punkt, kring hvilken hennes tankar ständigt kretsat.

Barmhertiga människor hjälpte fram barnen — två flickor och en gosse — så godt sig göra lät; men deras uppfostran som varit på­börjad och ämnad att blifva den allra bästa, blef i stället helt knapphändig. Det gällde ju att så lite som möjligt ligga sina välgörare till last!

Gossen kom i snickarlära och därefter till Amerika, där han påstods ha det bra. Bref hade kommit de första åren, men nu lät han aldrig höra af sig.

Äldsta flickan stod i kappmagasin, i en landsortsstad, och hade ej mer än att hon nätt och jämnt redde sig, och Elin, som ingenting orkade, fick lära så pass att hon kunde un­dervisa småbarn.

Strax efter konfirmationen tillträdde hon sin första plats; men ännu alltjämt satt något kvar af gamla minnen, fordringar och vanor från den tid, då hon varit föräldrars och sy­skons omhuldade älskling, skyddad för hvarje omild vind. Hon stannade aldrig länge på någon plats. Än var det ett, än ett annat, som ej var bra, och hon var i grunden ej omtyckt, ehuru hon fyllde sin plikt till det yttersta.

Glädje vill hvar och en finna, om ej hos sig själf så hos andra — helst hos dem man har i sitt bröd — och det låg ej allenast missnöje, utan något klagande, förebrående i hennes ögon, som var pinsamt att se. Det var som led hon af någon ofrivillig orätt, hvarom hennes blick ständigt påminde.

(Fo r t s . )

Innehållsförteckning. Kerstin Eisleldt; af M. (Med porträtt). — Skollofskolo-

nien ; poem af Lotten von Krffmer. — Litet tullkunnighet för våra damer; af Också en liten prenumerant. — Modefest; från Champs-Elysées-SalongenB öppnande, af JansQemandt-Ctaine. — Där bortom; af Sigrid Elmblad. — Amerikansk giftermåls-svindel. — Den vackraste; skiss af Mathilda Lartglet. (Forts, o. slut). — Från I ti uns läsekrets; Din nästas rygg af Morbror Erik. — För patienceamatörer: Advokaten. — Ur notisbo­ken. — Teater och musik. — Sjukhusinteriörer; skisserade af Wilma Lindhé. (Forts.) — Tidsfördrif.

Redigeras af Sopliie Linge.

Bidrag mottagas med tacksamhet.

L o g o g r y f .

Jag är förs törars :

Jag krossar l i f o c h l e m ;

M e n äfven läkare :

T y j ag ock helår dem.

Jag fredligt budskap bär

P å snabba vingars p a r ;

M e n som en afgrundshär

Jag äfven framåt far.

J ag bafvets käcke son

F ö r g ö r på blånad ban —

Jag h o n o m frälsar från

E n falsk, förrädisk R a n .

A f mörkrets makt man kan

V ä l tro att sold j ag får —

O c h d o c k s o m ingen ann

I ljusets tjänst j a g står.—

Behöfs väl /lere drag

Utaf min karaktär?

E n Janusmask s o m j ag ,

V ä l ingen annan bär.

A t t räkna hvad j ag ger,

A t t blanda efter smak,

A r därför, s o m j ag ser,

E n öfverflödig sak.

H v a d baby ofta får

F ö r mycke t njuta af;

H v a r i helt visst man går

F rån vagga och till graf;

E t t träd hvars k rona bär

S y m b o l till mödans pr i s ;

H v a r m e d man nöjas lär,

Ifall man blot t är v i s ;

B land siffrors lilla t rupp

E n lång o c h smal figur;

Bland samma värda g rupp

E n k r o k i g sorts filur;

H v a d brefvets dufva bär

F ö r ett o l iveblad ,

S o m rjog studenten lär

P å s tunden göra g l a d ;

E t t ämne fästande;

H v a d sänkes ned i graf;

E n sorts vägbrytare;

E n läseriets slaf;

H v a d du n o g säkert gör

H o s grannen ofta in,

Ifall densamma hör

T i l l vänskapskretsen d i n ;

H v a r a f — o m man så vill —

H v a r kruka lär bestå

(Såväl den som står still,

S o m den som lärt att gå ) .

E t t vapen , s o m slår ned

Så A d a m s fallna släkt

S o m Floras täcka led ;

E n häftig v indens fläkt;

H v a d Sigyns kärlek ren,

S o m ej af smärtan dö r ,

Sitt hjärtas fallna vän

Försök te skydda fö r ;

E t t tilltalsord, b e k v ä m t ;

E t t o rd till firmabruk;

H v a d man ej kan, bestämdt,

O m man sig känner s juk;

H v a d du i bardomsda ' r

N o g ansåg lifvet f ö r ;

H v a d önskar litet hvar

A t t blifva få. — H v a d bör

D u sätta blot t till Q u d ;

E t t namn på luft, s o m har

E t t rätt eteriskt l jud ;

Sist finns ett rymdmåt t kvar .

L—a.

A r i t m o g r y f .

B e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a bilda nam­

net på en stor skald; slutbokstäfverna

bi lda namnet på ett af hans förnämsta

verk.

D e fem orden be teckna : 1) stad i

Be lg ien , 2 ) ett djur, 3) term, lånad

från fäktkonsten, 4) troshjälte, 5) flod i

Spanien .

6 3 7 4

2 10 11 1

4 3 12 8

5 13 8 8

3 1 4 Vi i)

Erna.

J F s ;i k

i n t

k a • •

g i» d I i

Begynnelseboks täfverna bilda nam­

net på en vårb lomma.

1) P å sol o c h s ippor kan du bjuda,

M e n o c k på snufva, s torm och skur.

2) Nä r först du hö r dess s tämma ljuda,

D u gärna g ö r med den en tur.

3) E n liten tingest, rund o c h fajer,

M e n af naturen rätt pikant.

4 ) H v a d lillan alltid gärna tager,

S o m gåfra af sin snälla tant.

5) H v a d du bör vara m o t de svaga,

O c h e m o t d e m , som lida brist.

6) Så något sött, som plär behaga,

Jag bjuder d ig till allra sist.

S. L.

I fy l ln ingsgåta .

0 0

0 0

0 0

0 0 0

0 0

0 0

D e med no l lo r angifna diagonaler-

na beteckna, lästa uppifrån o c h ned­

åt, två städer i Danmark . Orden i de

vågräta raderna ä r o : 1) folkstam i Af­

rika, 2) skandinavisk udde, 3) ett fisk­

redskap , 4 ) be römd svensk artilleri-

oflicer, 5) ett slags monument , 6) land­

område i Förenta staterna, 7) norskt

k v i n n o n a m n .

Erik.

L ö s n i n g a r .

Logogryfen: Voltakorset; salt, rosett, tak, tal, sko, kors, skratt, ko , eko, Tora, rak, svar, ros (beröm), Trosa, katt, skal, sötare, Loka, al, ek, ar, Kosa, vak, takt, Lot, Kreta, val*, tre, oro, svek, Loke, skatter, last, ask, Eva, leka, trast, tolk, Tor, eka, kal, lots, akt, slakt, klar, orsak.

1 fyllningsgåtan: 1) Koleran, 2) anatomi, S) Thisted, 4) teologi, 5) enkeman, G) godståg, 7) apanage, 8) telefon. Kattegat — Nidin-gen.

Charaden: Ungkarlslif.

Geografiska arilmogryfen: 1) Bornholm, 2) Ekbatana, 3) Eickmond, 4) Labrador, 5) Ira-vaddi, 6) Novgorod. Berlin — Madrid.

Bokstafsqåtan: 1) Cherub, 2) linne, 3) A n ­derson, 4) erg, 6) Sigbrit, 6) lineal, 7) Ull, B) nöd, 9) döden, 10) Inge, 11) neger. Claes Lundin — Bengt Lidner.

HULTHÅNS Gacao & Chocolad rekommenderas som den bästa och vitsordas på det var­maste af professorerna hrr Joh. Lang, Seved Ribbing, Nils 0:son Gadde, C. J. Ask samt doktor Olof Moberg.