vi anhöriga 4 - 2015

Vi anhörigaFRÅN ANHÖRIGAS RIKSFÖRBUND I NR 4/ 2015 I ISSN 2001-7863

Utan anhöriga stannar Sverige!

Anhörigupproret har startat i Skåne

Ny webbutbildning från Nka

Olika varianter av anhörigstöd

Vardagstips i höstmörkret

2 Vi anhöriga

Ansvarig utgivare: Ann-Marie Högberg [email protected]ör: Emma Aronsson [email protected]é: Mailis Lundgren ([email protected]), Anne-Sophie Söderberg ([email protected]), Berith Löfgren Andersson ([email protected]), Malin Forsberg ([email protected]), Birgitta Odelstierna ([email protected]), Anett Karlsson ([email protected]), Karin Thomasdotter ([email protected])

Vi anhöriga ges ut av Anhörigas Riksförbund och kommer ut med 4 nummer per år. Tidningen finns även att läsa på www.ahrisverige.se, Redaktionen ansvarar ej för obeställt material, och förbehåller sig rätten att korta i texter och insändare. Anhörigas Riksförbund tar inte ansvar för produkter och tjänster i tidningens annonser.

Anhörigas RiksförbundNorrhultskansliet: Norrhultsvägen 44B, 360 71 NorrhultVarbergskansliet: Härdgatan 23, 432 32 VarbergTelefon: 010-207 97 90Hemsida: www.ahrisverige.seE-post: [email protected]: [email protected]: 200:-/årMiljövänligt och klimatkompenserat papperTryck: www.star-tryck.seGrafisk form: Emma AronssonAnnonser: Åsa Jansson, telefon: 070-220 71 [email protected]

Anhörigas Riksförbund är en partipolitiskt och religiöst obunden intresseorganisation som stödjer anhöriga och anhörigvårdare oavsett ålder, kön eller diagnos hos den som vårdas. Anhörigas Riksförbunds styrelse: Ordförande - Ann-Marie Högberg, Pontus Oscarsson, Sixten Nylin, Ann-Katrin Lindgren, Seved Johansson, Ingela Månsson, Gun-Britt Björevall, Ingrid Törnqvist. E-postadresser: [email protected] Omslagsfoto: Anita Ögren, ordförande i Sigtuna Anhörigförening var med på Anhörigmanifestationen på Sergels torg i Stockholm den 6 oktober 2015. Foto: Emma Aronsson

Ledare

Ann-Marie Högberg Förbundsordförande

5

Kärlek och omsorgens pris

Kärlek är oftast grunden till anhörigvård, och drivkraften för

anhörigvårdare. Tyvärr är det något samhället profiterar på. Man vet, att när ingen annan tar det fulla ansvaret för en människa med långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning, kommer anhöriga att göra det. Av kärlek – men också av plikt och nödtvång. Under de senaste årtiondena har äldreomsorgen rustats ner avsevärt. Det krävs allt större behov för att få hjälp av kommunen. Var fjärde plats på äldreboenden har försvunnit sedan år 2000. Även om också hemtjänsten har byggts ut, är det inte alls i samma omfattning, trots att det också blir allt fler äldre. Glappet som uppstått har fyllts av anhörigvårdare. Andelen äldre som får hjälp av anhöriga, främst barnen, ökade från 40 procent 1998 till 65 procent 2010. Alldeles nyligen har det lagts fram en avhandling vid Stockholms universitet som belyser anhörigomsorg för äldre personer. Det handlar främst om kvinnor och män i medelåldern som hjälper sina föräldrar, Om hur deras liv påverkas, särskilt arbetslivet. Avhandlingen är skriven av Petra Ulmanen och heter ”Omsorgens pris i åtstramningstid – Anhörigomsorg för äldre ur ett könsperspektiv”. Den bekräftar också att det fortfarande är fler kvinnor än män som ger anhörigomsorg, även om alltfler söner till äldre också hjälper sina föräldrar. Men problemet,

att kvinnor i högre grad får både sämre hälsa och ekonomi på grund av anhörigvård, kvarstår dessvärre. Avhandlingen ger stöd för de krav vi driver från Anhörigas Riksförbund. Grunden är förstås att samhället ger vård och omsorg med god kvalitet, som motsvarar behoven. Inte minst måste vi få fler platser på äldreboenden för ökad trygghet för såväl äldre som deras anhöriga. Kommunerna måste också ge stöd till anhöriga utifrån deras behov. Det schablonerade stöd som de flesta kommuner ger passar sällan förvärvsarbetande anhöriga, som ju faktiskt är den största gruppen. Inte minst måste vi få ett mer anhörigvänligt arbetsliv, som tar hänsyn till att många medarbetare har ansvar också för närstående som behöver stöd och hjälp på grund av ålder, långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Det måste också vara möjligt att få ekonomisk ersättning, inte bara i livets slutskede, för att inte anhörigas ekonomi ska försämras ovanpå alla andra påfrestningar som anhörigomsorg kan innebära. Visst handlar det om kärlek, men för att inte gröpa ur anhörigas livskvalitet, vilket också riskerar kärleken, måste samhället ställas om, till att värdera anhörigas insatser och ge dem rimliga förutsättningar. Samhället måste erbjuda vård och omsorg som tar hänsyn till såväl anhöriga som de vård- och omsorgsbehövande närstående.

5 Summering av Anhörigåret 2015 Anhörigåret lider mot sitt slut. Vad har vi gjort under året? Här bjuder vi på en summering.

8 Anhörigupproret Utan anhöriga stannar Sverige! I Hässleholm har de startat ett anhöriguppror, bland annat med inspelning av filmen ”Låt dom bara gå på”.

12 Olika varianter av anhörigstöd Det finns olika varianter av anhörigstöd. I detta nummer tar vi upp vad kommunalt, privat och landsting kan erbjuda.

18 Det är aldrig för sent... ... att börja träna. Aina Granaths man fick personlig träning och har visat stora förbättringar i vardagen.

25 Korsordstävling Vår populära korsordstävling med julspecial.

Vi anhöriga 3

Jag ser på livet som en bok. När jag föddes öppnades boken av mina föräldrar som började

fylla boken med liv. Varje dag vände de blad tills jag en dag själv tog över boken. Vissa upplevelser i livet gör att det inte räcker att vända blad – det är dags att börja på ett nytt kapitel. Det händer naturligt flera gånger i livet men ibland måste vi själva se till att det kommer nya kapitel för att livet ska kännas meningsfullt. Den 27 november 2015 började jag på ett nytt kapitel. Ett kapitel som jag själv väljer att göra. Jag har slutat arbeta på Anhörigas Riksförbund och jag kommer inte längre att vara chefredaktör för Vi anhöriga. Jag vänder blad och ett nytt kapitel kommer. Jag vet inte - ingen vet vad det nya kapitlet kommer att innehålla, eftersom det inte är skrivet än. Det här är alltså sista numret av Vi anhöriga som jag gör. När numret kommer ut så har jag redan börjat på mitt nya kapitel. Jag vill tacka för den här tiden och jag kommer fortsätta att vurma för anhörigfrågorna. För det är ju faktiskt så att jag förmodligen själv kommer att bli anhörig någon gång i livet. I det kapitlet kommer jag att ha erfarenhet och kunskap för att göra kapitlet bra. Vi anhöriga avslutar Anhörigåret 2015 med att fylla tidningen med att uppmärksamma olika sorters anhörigstöd, sammanfatta anhörigåret och väcka

anhörigupproret till liv – Utan anhöriga stannar Sverige!

Hej då och God Jul

Innehåll nummer 4 2015

Emma AronssonChefredaktör

20

95

14

Nytt kapitel

4 Vi anhöriga

NYHETER FRÅN FÖRBUNDET

Projektet Anhöriga Norrland

Anhörighandboken

Den 1 september fick Strömsund besök av Anett Karlsson, förbundets organisationsombudsman och Ann-Sophie Söderberg, Östersunds Anhörigförening Paraplyet. De träffade olika parter som arbetar med anhörigfrågor. Bland annat träffade de Kommunala Pensionärsförbundet i kommunen och anhörigkonsulenter. En stor mängd kontakter knöts och arbetet med Anhöriga Norrland går framåt. Den 14 oktober var Anett och Birgitta Olofsson,

På temat ”Olika anhöriga” kan du läsa om olika anhörigskap och få tips och råd om hur du kan gå tillväga i olika situationer. Anhörighandboken kan vara ett praktiskt verktyg för alla anhöriga och andra som kommer i kontakt med anhöriga. Under vissa teman finns det även frågor som kan användas som underlag till diskussioner och samtal.

Totalt har 47 föreningar lämnat in svar på enkäten som skickades ut angående kompetensutveckling. Arbetet med att sammanställa svaren pågår och en sammanfattning kommer skickas ut till alla föreningar inom kort. Tack för ert engagemang!

Vid frågor går det bra att kontakta Projektkoordinator Karin Thomasdotter via telefon: 0340-153 40 eller e-post: [email protected]

Kompetensutveckling

ÅrsmöteAnhörigas Riksförbund har fast-ställt att den 1-2 april 2016 är det årsmöte och ordförandekonferens. Mer information kommer fort-löpande. Skicka in motioner till årsmötet. Motionerna ska vara hos kansliet i Norrhult senast den 2 januari 2016. Skicka till: Anhörigas Riksförbund Norrhultsvägen 44B, 360 71 Norrhult eller via e-post: [email protected]

Anhörigas Riksförbund/Nka på plats i Örnsköldsvik för att träffa anhöriga, kommunala tjänstemän och politiker. Initiativtagare var Ulla Talus, anhörigkonsulent i kommunen. Under träffen diskuterades bland annat anhörigas roll i samhället och vikten av anhörigstöd. Den sista december slutar nuvarande projektkoordinator Karin Thomasdotter på Anhörigas Riksförbund. Anett kommer arbeta vidare med projektet under nästa år. Kontakta Anett om ni har frågor [email protected] eller 0340-154 40

Anhörigriksdagen 10-11 maj 2016En färgfylld konferensför anhörigfrågor

Vi anhöriga 5

ANHÖRIGÅRET 2015

TEXT: Alf Andersson

När du läser det här återstår bara några veckor av Anhörigåret

2015. En kraftsamling av hela organisationen som resulterat i en mängd aktiviteter centralt och i de lokala anhörigföreningarna runt om i landet. Alla aktiviteter har syftat till att synliggöra anhörigas och anhörigvårdarnas situation och även bidra till att skapa förutsättningar för ett anhörigvänligt samhälle. Inför arbetet fastställde förbundsstyrelsen i februari 2015 inriktningen på arbetet och tre huvudprojekt formades.

Intressepolitiska insatser Förbundet tog vid kongressen 2014 beslut om att driva ett flertal intressepolitiska frågor. Målsättningen utifrån beslutet är att förbundet ska finnas med i olika sammanhang och därigenom påverka utvecklingen av anhörigfrågor. En arbetsgrupp har under året arbetat med de intressepolitiska frågorna, med inriktning på: - lagstiftad rätt till ekonomisk ersättning för Vård av Närstående - inskriven rätt i Hälso- och sjukvårdslagen och Patientlagen om anhörigas delaktighet i samband med vårdplanering - verka för alla målgruppers rätt till kommunalt stöd, underlätta för anhöriga att förena anhörigomsorg/-vård med förvärvsarbete - uppmärksamma jämställdhetsaspekten

Arbetsgruppen har under året arbetat utifrån uppdraget genom skrivelser och

uppvaktningar på berörda departement. Ett arbete som kommer att vara prioriterat även efter Anhörigårets slut.

Lokala aktiviteter Under året har en mängd lokala aktiviteter genomförts där de intressepolitiska frågorna på olika sätt lyfts fram på ett förtjänstfullt sätt. Ett stort arbete som genomförts helt på ideell basis. Tyvärr finns inte möjlighet att kort redovisa allt på ett rättvist sätt i tidningen. På Anhörigårets hemsida finns inlagt allt som inrapporterats. Sidan kommer att kompletteras allt eftersom ny information inkommer.

Anhörigmanifestation Under Nationella Anhörigdagen den 6 oktober genomfördes en Anhörigmanifestation på Sergels torg - ”Plattan” i Stockholm under temat ”Utan anhöriga stannar Sverige”. Manifestationen inleddes med sång av Marianne Flynner varefter förbundsordförande Ann-Marie Högberg höll ett tal utifrån manifestationens tema.

Därefter följde ett samtal mellan henne och Catharina Bråkenhielm - ledamot i Socialutskottet under temat ”Anhörigas behov och framtida utmaningar”. Föräldrarepresentanterna Jessica Hanna Eklund och Cilla Lundberg höll ett anförande med temat ”Anhörig till ett barn i behov”. Skådespelerskan Solveig Ternström fungerade som konferencier och som avslutning spelades ”Vi kan aldrig förlora”. En anhöriglåt med text av Måns Eriksson, Annika Pedersen och Marie Rydell. Manifestationen samlade drygt 200 personer. SVT fanns på plats och filmade en del av manifestationen som sedan sändes i SVT Stockholm.

Filmen ”Låt dom bara gå på” Under Hässleholms Anhörigförenings årliga höstresa spelades filmen ”Låt dom bara gå på” in som belyser den sociala samhörigheten och stämning som är utmärkande bland medlemmar i en lokalförening. Filmen åskådliggör också den upprördhet som finns inom anhörigleden för bristande anhörigstöd från samhällets sida. Filmen hade premiär på Nationella Anhörigdagen då den visades hos Hässleholms Anhörigförening och på ”En dag

Solveig Ternström var konfrencier och Ann-Marie Högberg höll tal.

På banderollen som prydde Sergels torg stod det ”Utan anhöriga stannar Sverige”

6 Vi anhöriga

ANHÖRIGÅRET 2015

för anhöriga”. Filmen kommer att finnas tillgänglig för förbundets lokalföreningar att använda och det finns en trailer att se på Anhörigårets hemsida. Lär mer om filmen på s. 8.

En dag för anhöriga Under Nationella Anhörigdagen deltog Ann-Marie med anföranden på ”En dag för anhöriga” på Kulturhuset i Stockholm. Förbundet fanns också med som utställare under dagen. En dag för anhöriga arrangerades av Stockholms stads äldreförvaltning i samverkan med oss och Svenskt Demenscentrum. ”En dag för anhöriga” besöktes av över 600 personer.

Uppmärksamma anhöriga genom rörelse Hälsan, umgänge med vänner och fritidsaktiviteter är några saker som kan påverkas negativt av att ge anhörigomsorg. Många anhöriga försakar sin egen hälsa. Anhöriga upplever inte sällan, på grund av sitt anhörigskap, brist på möjligheter att röra på sig och träna. Flera berättar om hur anhörigskapet påverkat deras fysiska och psykiska hälsa negativt men att de genom att röra på sig idag mår mycket bättre. Inom ramen för Anhörigåret har vi tagit initiativ

till att förbättra den fysiska och psykiska hälsan bland anhöriga genom att skapa evenemanget ”uppmärksamma anhöriga genom rörelse”. Ett led i detta var att ersätta deltagaravgiften vid deltagande i olika fysiska aktiviteter. Vi ville uppmärksamma anhöriga som grupp och belysa och uppmuntra behovet av hälsofrämjande aktiviteter, utjämna de påverkbara hälsoklyftorna i samhället och minska kostnaderna inom hälso- och sjukvården. Många medlemmar har med ekonomiskt stöd från förbundet, kunnat delta i ett flertal aktiviteter. Bland dessa kan nämnas Lidingöloppet, Göteborgsvarvet, Vårruset, Tjejmilen samt i lokala aktiviteter och marknadslopp.

Under förutsättning av beviljat statsbidrag är det förbundets målsättning att de påbörjade hälso-främjande aktiviteterna skall bli en åter-kommande aktivitet i förbundet.

Bellmanstafetten Förbundet deltog en dag på Bellmanstafetten i Stockholm hösten 2015. Under dagen som samlat ca 4 000 deltagare fick vi tillfälle att möta, samtala med och dela ut informationsmaterial till ett stort antal tävlande och åskådare.

Internationella anhörigkonferensen Den 3-6 september genomfördes den 6:e internationella anhörigkonferensen i Göteborg anordnades av Nationellt kompetenscentrum anhöriga i samverkan med oss och CarersUK.

Anhörigföreningen i Göteborg deltog i Vårruset. Totalt har förbundet delat ut 200 orangea t-shirts under året.

Ni kan läsa mer på Anhörigårets hemsida www.anhorigaret2015.se där hittar ni alla aktiviteter som har inrapporterats under året. Där kan ni också se fler bilder samt videoklipp från bland annat Anhörigmanifestationen.

Konferensen samlade drygt 600 deltagare där tillfälle gavs att dela kunskap och erfarenheter inom anhörigområdet.

Mediauppmärksamhet Under Anhörigåret har verksamheter runt om i landet uppmärksammats av lokal press och radio. Under Nationella Anhörigveckan kan noteras att förbundet uppmärksammats i P4 Stockholm och Botkyrka lokalradio med en intervju med Ann-Marie. På Nationella Anhörigdagen representerades förbundet i SVT:s morgonsoffa av Pontus Oscarsson, förste vice ordförande i Anhörigas Riksförbund och Jenny Lènström, ordförande i Anhörigföreningen Där du andas i Jönköping. Detta följdes upp med SVT:s uppmärksamhet under Anhörigmanifestationen.

Samverkan Under Anhörigåret har Frösunda Omsorg AB och SCA TENA varit huvudsamarbetspartner och gett ekonomiska förutsättningar att genomföra och förverkliga planerade projekt. Vi har noterat att kommuner där förbundets lokalföreningar finns varit positiva till samverkansprojekt under året. Anhörigdagen, anhörigveckan och Anhörigåret har anammats av landets kommuner genom att de i stor utsträckning anordnat aktiviteter med hänvisning till dessa företeelser.

Från vänster: Ebba Pedersen, Per Eriksson, Måns Eriksson och Birgit Eriksson. Foto: Annika Pedersen

Vi anhöriga 7

ANHÖRIGÅRET 2015

Hej!Jag heter Måns Eriksson. Anhörigåret har varit ett berikande år för mig och min familj. Vi har varit engagerade, på olika sätt och i olika projekt med stöd av Anhörigas Riksförbund. Som aktiv medlem i föräld-ranätverket Barn i Behov, deltog jag och min fru på Anhörigriksdagen i maj 2015 för att berätta om hur det kan vara att leva i en familj med osyn-liga funktionsuppsättningar. Jag arbetar som musiker, kom-positör och filmmakare, trots det var det en utmaning att göra musiken och videon till "Vi kan aldrig förlora". En låt som riktar sig till alla som befinner sig i en anhörigsituation. Vi i familjen vill fokusera på styrkor och "lättheter" hos var och en. Visst kan vardagen vara tuff och strävsam, men det som håller oss i gång och motiverar är att få göra det som är kul och kreativt. Det bästa är att jag får spela och sjunga med min familj och även med mina föräldrar. Vi håller som bäst på att spela in fler låtar inom ramen för Anhörigåret 2015. Jag vill passa på att tacka mina barn, min fru Annika samt Mamma, farsan, syrran, svärmor Lena och hennes Janne, Karin, Signe och från Gotland familjen Fehling/Söderqvist, samt, inte minst Anhörigas Riksför-bund för stöd och uppmuntran, hela vägen. Vi ses på Anhörgriksdagen 2016!

/Elin Börestam Psykolog

Medkänsla - att känna andras lidande och genuint vilja

försöka hjälpa till för att minska lidandet - är kanske det mest fundamentala för vår mänskliga överlevnad. Praktiserande av medkänsla är relationsbyggande. Mellanmänskliga relationer har högst troligen tagit oss igenom evolutionens utmaningar. Samtidigt har vi länge förhållit oss till det kända begreppet ”den starkaste överlever” som en vetenskaplig sanning. Darwins teorier om det naturliga urvalet ska alltså ha handlat om att den som bäst kan anpassa sig till rådande omständigheter, också är den som lever vidare. Det kan låta bastant och förutbestämt, dvs. antingen har man dessa förutsättningar eller inte. Från min psykologiska synvinkel finns dock fler tolkningsmöjligheter och därmed också fler möjligheter till överlevnad än enbart de fysiska och genetiska förutsättningarna. Alla människor har förmåga att lära om och lära nytt. Vi är delvis också en produkt av inlärda beteenden. Vem är stark? När är man stark? Kan man vara stark nog att ge och ta hjälp av varandra i svåra situationer? Kan vi nyttja och öva på den färdigheten så bör vi markant kunna öka chanserna att gemensamt bli ännu starkare. Var och en av oss har då tillsammans större chans till överlevnad. Inte bara till överlevnad utan också till kärlek, vänskap och trygghet, vilket skapar meningsfullhet och ännu mer livsstoff.

Sanningen är nämligen den att Darwins teorier om det naturliga urvalet misstolkades. Katarina Blom och Sara Hammarkrantz skriver i sin bok ”Lycka på fullt allvar” att socialdarwinisternas syn på klass- och rasöverlägsenhet kunde rättfärdigas genom att man medvetet feltolkade Darwins arbete. Sympati, däremot, såg Darwin som den primära överlevnadsinstinkten för mänskligheten. Studier har alltsedan dess påtalat betydelsen av sympati och medkänsla som basala mänskliga instinkter. Att uttrycka medkänsla för en annan människa ger ofta en dubbelverkan. Både den som tar emot medkänsla och den som ger uttryck för den, kan förvänta sig goda hälsoeffekter. Skapandet av intima band till ett nyfött barn, en partner, en förälder, en vän eller kollega underlättar vår lyhördhet för andras behov samt vår samarbetsförmåga. Självklart är detta viktigt för vår fortsatta överlevnad som mänskliga varelser. Frågan blir då om det istället kan vara så att de som rent praktiskt använder sig av sina medfödda och inlärda vänliga, välvilliga beteenden är de som har bäst chans att överleva denna jord? Tanken eller önskan om att vårda våra relationer har alltså inte bara en känslomässig (och kanske samvetsmässig) innebörd, utan högst sannolikt också en överlevnadsmässig sådan. När vi nu går mot ett alltmer individualiserat samhälle kan det vara läge att fundera kring vilka relationer jag har i livet och vilka jag då vill och behöver vårda lite extra den närmaste tiden. Relationer kommer och går men alla tjänar de sitt syfte där och då.

Tack för mig och ta hand om varandra i vintermörkret!

Medkänsla

Filmen går att beställa via förbundet och ni kan se en trailer på förbundets hemsida.

8 Vi anhöriga

UTAN ANHÖRIGA STANNAR SVERIGE

Ett anhöriguppror spred sig över landet på årets nationella

anhörigdag, bland annat genom en film från Anhörigas Riksförbund med medverkan av Anhörigföreningen i Hässleholm. Syftet var att belysa anhörigas ofta svåra situation, den stora insats de gör och behovet av förändringar i samhället. - Filmen var ett sätt att väcka uppmärksamhet, nu kan den kanske bli julklapp, säger Siv Nilsson, ordförande i Anhörigföreningen i Hässleholm. Tillsammans med föreningens vice ordförande Lars Olsson berättar hon vad föreningen vill åstadkomma: stödja anhöriga och hjälpa till att utveckla kommunens anhörigstöd. De betonar att det är viktigt att veta att vad som menas med anhöriga. Det kan vara den som vårdar en sjuk livspartner, tar hand om ett barn med funktionsnedsättning, sina äldre föräldrar eller en person som stöttar en sjuk vän. Även barn kan vara anhöriga, till föräldrar som är

sjuka eller som missbrukar. - De som bestämmer måste försöka förstå vad en anhörig är. Man tänker sig oftast den som är hemma och vårdar en sjuk. Men det kan även handla om ensamheten som drabbar anhöriga när den sjuka närstående kommer till ett hem eller avlider, säger Lars Olsson. Filmen ”Låt dom bara gå på” riktar kritik mot både stat och kommuner, men visar också på gemenskapen i föreningen. En av Edvard Perssons kända sånger (Vi klarar oss nog ändå) har fått ny text. Flera av medlemmarna berättar om sin situation i korta kommentarer. Filmen uppmärksammar att 1,3 miljoner vuxna svenskar räknas som anhöriga och att de genom sina insatser sparar 177 miljarder kronor åt samhället varje år. Enligt en ändring i socialtjänstlagen 2009 ska kommunerna erbjuda stöd för att underlätta för personer som vårdar en närstående som är äldre, långvarigt sjuk eller har funktionshinder. Stödet ska ges i

respekt och samverkan. Hälso- och sjukvårdslagen betonar numera också att barn som anhöriga har rätt till stöd. Men i praktiken är det inte så enkelt. - Anhöriga känner sig ofta ifrågasatta och deras kunskaper tas inte tillvara, säger Siv. Anhörigföreningen vill att anhörigas rätt att delta vid vårdplaneringar ska lagfästas. Föreningen kan också vara med som stöd. Siv och Lars vet båda av egen erfarenhet att det kan vara mycket tungt att vara anhörig. - Det är bara att konstatera att den som vårdar en närstående tillräckligt länge tar slut, säger Lars. Siv och Lars upplever att deras förening blivit mindre delaktig i kommunens arbete med anhörigstöd. Det beror bland annat på att anhörigkonsulentens heltidstjänst drogs ner till halvtid för ett och ett halvt år sedan. - Konsulenten brukade vara med på våra styrelsemöten och då hade vi en väldigt god inblick och kunde föra fram våra synpunkter, berättar Siv. Föreningen var tidigare som enda förening representerad i en styrgrupp med tjänstemän och politiker som planerade hur anhörigstödet skulle utvecklas. Nu ska inga föreningar vara med. Anhörigföreningen är fortfarande med i anhörigrådet, tillsammans med andra föreningar, men det sammanträder numera bara två gånger per år. - Vi tycker inte att de räknar med oss på samma sätt längre. Vi är ju inte en diagnosförening, vi pratar inte sjukdomar utan vill bara stödja de anhöriga, säger Siv.

Anhörigupproret väckte uppmärksamhet med filmTEXT & FOTO: Berit Önell, frilansjournalist

Lars Olsson, vice ordförande och Siv Nilsson, ordförande i Hässleholms Anhörigförening.

Vi anhöriga 9


Det känns naturligt att hjälpas åt när man börjar bli gamla

tillsammans. Om en närstående är sjuk år efter år blir det tungt. Men verkligt tungt är det när barnen börjar få problem, säger Göran Holmqvist i Hässleholm som har erfarenhet av bådadera. Göran bor idag i en bekväm lägenhet på tionde våningen i trygghetsboendet Pärlan i Hässleholm med utsikt över hela staden. De flesta av möblerna har han ritat själv, efter inspiration från möbelaffärer världen runt som han besökt under sitt yrkesliv. Han har också arbetat för FN i flera korttidsinsatser som möbelkonsult. I Pärlan trivs han och har många att umgås med vid gemensamma kaffestunder och aktiviteter. Han hjälper gärna grannar med att skruva ihop möbler och även annat praktiskt.

Givetvis vill han även hjälpa sina närstående. Men han tycker att anhörigas situation uppmärksammas alldeles för lite i samhällsdebatten. Därför är han engagerad i Anhörigföreningen i Hässleholm och medverkade i filmen ”Låt dom bara gå på”. En film om mullret i anhörigleden som Anhörigas Riksförbund tog fram inom ramen för Anhörigupproret. - Det tynger ännu mer att som förälder se barnen lida, säger han i filmen där flera medlemmar i Hässleholm ger korta kommentarer om sin situation. Hans son har slutat arbeta för att kunna hjälpa sin fru som sedan flera år tillbaka är svårt sjuk i cancer. De har två döttrar i tioårsåldern.

- Det viktigaste för mig är att göra något för dem. Det är klart att det blir konsekvenser för barnen. Men de verkar ha klarat det bra hittills, säger han. Någon ersättning från samhället får familjen inte. - De sålde en lägenhet i Lund och än så länge kan de leva på det de fick för den. Men pengar tenderar att ta slut, konstaterar Göran. Han hjälper barn och barnbarn med det han kan. - Jag hjälpte dem att flytta. Efter en dags flyttjobb sov jag i tio timmar. Men jag har ju fyllt 80. Förr var sådant en bagatell, säger han. Han tycker att det känns bakvänt att de unga ska bli sjuka före de äldre. - Det blir känslomässigt fel att det är jag som är frisk, men man får hålla på så länge man orkar. Det här är en situation som man hoppats slippa som gammal, säger han. Han hoppas fortfarande att svärdottern ska bli frisk. - Vi är samtidigt beredda på det värsta, men hoppas det

går att skjuta på det så länge som möjligt för barnens skull, säger han. Görans fru dog i cancer för tio år sedan. - Under fem månader gick min tid helt åt till att hjälpa henne på olika sätt, berättar han. Han såg det som självklart, men det blev allt svårare att vårda henne hemma och till slut hamnade hon på ett sjukhem där en bedömning skulle göras om hur vården skulle ordnas den sista tiden. - Jag trodde att de skulle ordna en annan plats åt henne, på hospice eller liknande. Men de menade att hon skulle vårdas hemma. Det gick ju inte, hon var för dålig och jag fick titta till henne en gång i timmen på nätterna. De sa åt mig att jag inte kunde hålla på så, jag måste kalla på sjukvårdspersonal. Men då måste jag ändå vakna för att kalla på dem. Till slut fick hon stanna på sjukhemmet. Jag förstår inte hur de inom vården kan ha en sådan attityd och samtidigt mena att människor ska få en dräglig tillvaro på slutet, säger Göran.

Tungt att vara anhörig till yngre med allvarlig sjukdomTEXT: Berit Önell, frilansjournalist

Göran Holmqvist hemma i sin fotölj. Foto: Berit Önell

” Det tynger ännu mer att som förälder se barnen lida”

10 Vi anhöriga


Anhörigföreningen gör ett stort och viktigt arbete. Det viktigaste

är nog att de uppmärksammar mig och andra politiker på saker som inte fungerar, så att vi kan agera, säger Thomas Rasmusson (S), ordförande i omsorgsnämnden i Hässleholm. Kommunens omsorgs-chef Annika Andersson har inte riktigt samma uppfattning. - Jag förvånas ibland av deras framtoning. De är väldigt negativa, säger hon.

Thomas Rasmusson tillträdde som ordförande efter valet 2014 och är nu tjänstledig året ut för att kunna engagera sig mer i sitt uppdrag. Nu hinner han ofta ta en fika tillsammans med föreningsaktiva på anhörig- och äldrecentrat Senioren i Hässleholm. - Jag är oerhört intresserad av vad anhörigföreningen och andra brukarorganisationer har för synpunkter, säger han. Han har också sett anhörigupprorets film. - Jag tycker att det är häftigt att Hässleholm på detta sättet är med i riksförbundets kampanj. Det understryker väl det stora engagemanget i föreningen, säger han. En sak han ser som ett problem för anhöriga är att en brukare kan få hjälp av alltför många olika personer från hemtjänsten. - Det tog vi upp på omsorgsnämnden nu i oktober. Lösningen måste vara att våga anställa fler istället för att sätta in olika timvikarier hela tiden och dessutom lägga en massa tid på att ringa in folk. De behövs ju nästan hela tiden, men ofta är enhetscheferna rädda för att överanställa. Om det inte fungerar får vi på sikt gå in och anställa över

enhetschefens huvud, säger han. Brukare som behöver väldigt mycket hjälp kan dock fortfarande få träffa många olika personer från hemtjänsten. - Det kommer vi aldrig ifrån. Men vi ska göra allt för att underlätta för brukare och anhöriga, säger Rasmusson. Han anser att anhörigstödet utvecklats i rätt riktning sedan anhörigstrategen Stina Lindén anställdes för ett år sedan. - Hon jobbar lite bredare än vi gjorde tidigare, till exempel har vi fått in ett barnperspektiv. Jag förstår att det finns en viss frustration i anhörigföreningen, men hoppas att vi kan använda lite gammalt och lite nytt, i skön förening. Jag vill verkligen att både anhörigföreningen och Stina fortsätter sitt goda arbete. Om vi tittar på hela anhörigverksamheten är den nog bättre än någonsin, säger han. Han nämner anhörigveckan i oktober, nystarten av tidningen Anhöringen och den goda samverkan mellan omsorgsnämnden, socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden, men betonar att han vill fortsätta att utveckla stödet till anhöriga. Annika Andersson, som arbetat i kommunen i tre år, förstår inte anhörigföreningens kritik mot neddragningen av anhörigkonsulenttjänsten och

förändringarna av styrgruppen och anhörigrådet. - Anhörigföreningen är en av flera föreningar i anhörigrådet. Vi ansåg inte att bara en förening skulle sitta i styrgruppen, förklarar hon. Hon tycker också att anhörigstödet idag har ett bredare perspektiv. - Tidigare gällde det bara omsorgen. Anhörigstödet har utvecklats, inte avvecklats, i Hässleholm, säger hon. Hon ser ett behov av utbildning och berättar att en inventering av anhörigombuden på äldreboendena har gjorts. - Den visade att det behövs fler och nya ska nu utbildas, berättar hon. Annika Andersson betonar att anhöriga har rätt till viss hjälp, exempelvis hemtjänst och växelvård. - Men vi kan inte avlöna dem för att de är anhöriga. Tio timmar avlösning är gratis och det är få som utnyttjar dem. Föreningen här har drivit att avlösning ska vara helt avgiftsfri, men jag kan inte se att de pengarna finns, säger hon. Hon tycker att anhöriga många gånger är dåliga på att be om hjälp i tid. - När de inte orkar finns det alltid hjälp att få. Vi kan inte säga till behövande att det inte finns pengar, säger hon.

Anhörigföreningen positiv eller negativ kraft i kommunen?TEXT: Berit Önell, frilansjournalist

Thomas Rasmusson Foto: Urban Önell

Annika Andersson Foto: amtryck.se

Utveckla stöd till anhöriga är en ny utbildning i Nka:s

regi som vänder sig till personal inom äldre- och funktionshinderområdet. Men egentligen kan vem som helst som är intresserad av anhörigfrågor eller anhörigstöd genomföra den – även anhöriga själva, politiker och enhetschefer. Manuset utgår från Gunilla Mathenys bok Att utveckla anhörigstöd. Utgångspunkten för både boken och utbildningen är frågan om vad anhöriga själva

uttrycker vilket stöd och hjälp de behöver. I utbildningen får du gå runt i en stad och hälsa på hos fyra anhöriga med olika bakgrund, förutsättningar och som befinner sig i olika vårdsituationer. Som besökare får du ta del av anhörigas historier, vara interaktiv, ställa frågor och svara på frågor genom att fundera över vad de anhöriga i olika situationer kan behöva för stöd och hjälp. Det finns både en individuell del och en gruppdel. Syftet med gruppdelen är att du ska skapa rutiner för hur du vill arbeta med anhöriga/anhörigstöd på sin arbetsplats. Exempel på teman och ämnen som tas upp i utbildningen är känslor, skam, bemötande, samverkan, lagstiftning, sekretess och vård vid livets slutskede. Vid genomgången utbildning erhålls ett diplom. Webbutbildningen finns nu tillgänglig på Nka:s webbplats för alla som är intresserade. Registrera dig, se trailer

eller läs mer om webbutbildningen på www.anhoriga.se under fliken Stöd och utbildning/webbutbildningar.

Succé för internationell anhörigkonferens Under fyra dagar, den 3-6 september, hölls den 6:e internationella anhörigkonferensen i Göteborg. Eventet arrangerades av Nationellt kompetenscentrum anhöriga tillsammans med Anhörigas Riksförbund och Carers UK. 250 olika seminarier och föreläsningar lockade 630 deltagare från hela 32 länder. På plats fanns flera av världens framstående forskare och experter inom anhörigområdet. Valda delar av arrangemanget direktsändes på webben och det går nu att ta del av filmade föreläsningar och intervjuer, bilder, nyhetsartiklar och presentationer från den internationella anhörigkonferensen. Allt material finns på Nka:s webbplats: www.anhoriga.se

Webbutbildning i att utveckla stöd till anhöriga

Webbutbildningen lanserades under den internationella anhörigkonferensen i Göteborg.

Vi anhöriga 11


Siv Nilsson, ordförande i Anhörigföreningen i Hässleholm blir bestört

när hon får veta att omsorgschef Annika Andersson tycker att föreningen har en negativ framtoning. - Vi vill inte vara gnälliga utan konstruktivt hjälpa till, säger hon. Ann-Katrin Lindgren i förbundsstyrelsen lovar att föreningen ska få stöd från centralt håll. Siv Nilsson hoppas kunna få ett möte med omsorgschefen och andra personer i kommunen, för att diskutera problemet. - Omsorgschefen förstår nog inte föreningens uppgift, säger

Föreningen behöver stöd från riksförbundetTEXT: Berit Önell, frilansjournalist

Ann-Katrin Lindgren

hon. Ann-Katrin Lindgren säger att förbundet kan vara med vid ett sådant möte. Hon tror i och för sig att liknande åsikter om anhörig-föreningar förekommer i fler kommuner. - Tjänstemän tycker nog gärna att anhöriga är gnälliga och besvärliga. Själva tycker de att de gör ett jättebra jobb även om de inte gör det, säger hon. Hon tycker inte heller om uttalandena om att

anhöriga har svårt att lämna över till samhället. - Det är som att säga att de får skylla sig själva. Folk kommer ju inte in på äldreboenden så lätt idag. Det är inte bara frågan om man vill. Hemtjänsten skulle i många fall inte heller klara sin uppgift om det inte fanns anhöriga som hjälpte till, säger hon. Ann-Katrin Lindgren, som själv är engagerad i Hyltes anhörigförening, medverkade också i anhörigupprorets film. - Jag hoppas att filmen lever vidare. Sådana initiativ är viktiga för att vi ska bli mer kända och få lite diskussion, säger hon.

12 Vi anhöriga

OLIKA VARIANTER AV ANHÖRIGSTÖD

Olika varianter av anhörigstödTEXT: Emma Aronsson

Enligt Socialstyrelsen bör anhörigstöd vara individu-ellt, flexibelt och av god

kvalitet. Är det så idag? Det skiljer sig mycket åt till exempel beroende på i vilken kommun du bor. Det finns utöver kommunens utbud av

Landstinget - Missbruk Anhörigskolan

Anhörigskolan drivs av STAD (Stockholm förebygger Alkohol-

och Drogproblem) som är en förebyggande enhet vid Centrum för Psykiatriforskning inom Stockholms läns landsting. Anhörigskolan har funnits i drygt 20 år och startades på S:t Görans sjukhus av en präst, en läkare och en psykolog. 1995 flyttades Anhörigskolan till STAD, som då var ett nystartat preventionsprojekt med en tillhörande alkoholmottagning. Idag arbetar Unda Lönnqvist och Åke Lundkvist som gruppledare i Anhörigskolan. Unda är läkare i grunden, har läst folkhälsovetenskap och utbildat sig till gruppledare på Ersta Vändpunkten, där man haft anhörigverksamhet längst i Sverige - ända sedan 1980-talet. Unda har arbetat med alkoholfrågor på STAD i elva år, har egen erfarenhet av att vara nära anhörig och tog över ansvaret för Anhörigskolan 2009. Åke anslöt sig 2012, är till vardags professor i virologi (virusforskning), alkohol- och drogterapeut samt anhörigterapeut och har själv varit alkoholist tills för sju år sedan. Unda och Åke är öppenhjärtiga och berättar om sig själva och sina erfarenheter under träffarna. - Genom att delta i Anhörigskolan får du mer kunskap om missbruk och medberoende

och du får träffa andra i samma situation. På mötena diskuterar vi mycket utifrån kvällens föreläsning kring centrala teman och deltagarnas upplevelser, säger Unda.

Anhörigskolan består av fem träffar där första träffen är lite längre och äger rum en lördag. Det bjuds på fika och ledarna presenterar sig själva och vad Anhörigskolan kommer att innehålla. Åke håller första dagen flera föreläsningar, bland annat om vad som händer i hjärnan vid missbruk och beroende och en annan föreläsning handlar om hur medberoende med typiska

kännetecken kan utvecklas parallellt. Under första träffen visas en film som är viktig om olika roller i familjen när någon i familjen har ett missbruk. Unda menar att dessa föreläsningar är en bra grund att börja med så att alla som deltar är på samma kunskapsnivå. När första träffen är slut summerar de dagen. Anhöriga försöker ofta ha stenhård kontroll på vad, när och hur den närstående dricker. - Kontroll gagnar ingen. Det skapar bara irritation. Man känner sig ännu mer lurad. Vi försöker leda in tankarna på nya förhållningssätt för att få sitt liv att fungera bättre. Till exempel börja sätta gränser för vad man accepterar, sluta kontrollera, vara ärlig med vad man ser, hör och känner. Försöka göra positiva saker för sin egen skull så man mår bättre. Vad kan olika beslut ha för konsekvenser? Viktigt att låta den beroende få ta konsekvenserna av sitt drickande. Om man hela

Åke Lundkvist och Unda Lönnqvist som arbetar med Anhörigskolan. Foto: STAD

” Det är viktigt att skapa en trevlig stämning så att man ska känna sig ompysslad, eftersom man som anhörig ofta inte blir ompysslad hemma”

anhörigstöd; privata aktörer samt regioner och landsting m.m. som erbjuder olika varianter av anhö-rigstöd. Vi har valt att lyfta några olika varianter av stöd till dig som är anhörig. Jag har pratat med tre olika

aktörer som erbjuder olika sorters stöd. Till dig som är närstående till någon med missbruk, psykisk ohälsa och demenssjukdom. Stödet ges på tre olika instanser; landsting, privat och kommunalt.

Vi anhöriga 13


tiden hjälper och städar undan kan den närstående fortsätta med sitt missbruk, menar Unda. Nästkommande träffar äger rum på tisdagskvällar. - Först bjuder vi på fika, för det är viktigt att skapa en trevlig stämning så att man ska känna sig ompysslad, eftersom man som anhörig ofta inte blir ompysslad hemma. Det är också skönt för deltagarna att ”prata av sig” och lära känna varandra bättre under den stunden, eller diskutera olika frågor med oss ledare, säger Unda. Sedan inleds varje träff med att ta en runda runt bordet där alla får lätta på hjärtat, delge sina tankar och känslor sedan förra gången eller berätta om det hänt något viktigt. På Anhörigskolan får du vara anonym om du vill. Allt som sägs under träffarna stannar i rummet. Vissa deltagare har korta historier medan andra delar med sig lite mer. Alla är välkomna med sina erfarenheter. De följande träffarna går igenom hur de olika familjemedlemmarna påverkas när någon i familjen har ett missbruk, vilka olika roller och strategier man tar för att klara sig i den påfrestande situationen. De fokuserar på fördjupning i medberoende – hur alla delar av livet påverkas. De identifierar typiska beteenden som bottnar i kärlek från den anhörige - en kärlek som går överstyr och kan innebära ett möjliggörande till fortsatt drickande. De tar upp ämnet känslor och att det är viktigt att känna igen sina egna känslor och tillåta dem, att vara en egen person och inte helt beroende av någon annan, inte styras av den andres känslor. De diskuteras bl.a. 12-stegsbehandling, Al-Anons självhjälpsgrupper och vad det finns för övrig hjälp för den anhörige. - Vid sista träffen görs en summering och under kursens gång har många kommit fram till kloka slutsatser och insikter om

hur man ska förändra sitt beteende. Om man sitter ensam med en terapeut så snöar man ofta in sig på en väg, men är man flera så får man många olika perspektiv och en möjlighet att se andra lösningar från olika vinklar, anser många deltagare. Före och efter kursen får man fylla i en enkät för utvärdering och förslag på om något kan förbättras. Efter att en kurs är slut på Anhörigskolan är det många som delar kontaktuppgifter för att fortsätta träffas.

- Det är en gemenskap och en trygghet att möta likasinnade människor. Eftersom kursen är ganska intensiv så är det skönt för många att träffas igen i samma gruppkonstellation, menar Unda. När Anhörigskolan startade var det mest äldre kvinnor som var gifta med alkoholister som deltog. Nu är människor mer pålästa och söker sig själva till Anhörigskolan. De som deltar är sambo, makar, föräldrar till vuxna barn som missbrukar eller vuxna barn till alkoholister. Den nedre åldersgränsen är 20 år, och det blir allt fler yngre som söker sig till Anhörigskolan. Unda tror att det kan bero på att det finns mer information nu för tiden, och att det sprids t.ex. genom olika TV-program som Djävulsdansen. - Idag är unga mycket snabbare på att söka hjälp än vad de var förr. Det är positivt och det märks att det inte är lika tabubelagt längre att söka hjälp, menar Unda. Det finns deltagare som har varit med på Anhörigskolan utan att något alkoholmissbruk funnits med i bilden. Man kanske

kommer från en familj som är dysfunktionell på annat sätt och har utvecklat ett beteende liknande medberoende, och kan då också uppleva en stor glädje och nytta av att delta. Det finns deltagare vars närstående har avlidit som haft stort behov av att få prata med andra och bearbeta sina problem. - Det är ett givande arbete att ge andra stöd. Ibland erbjuder jag även enskilda samtal. Det kan vara omständigheter där personen ifråga inte klarar av att delta i grupp till exempel på grund av sorg. Då kan vi prata avskilt för att de sedan ska ha möjlighet att delta i nästa kursstart, säger Unda. Ibland är någon tveksam att delta i Anhörigskolan och vill veta mer, eller om det är långt till nästa kursstart och personen har akut behov av stöd är det bra att ha den möjligheten. - Vi sträcker ut en hand och ger hjälp. Många är nervösa när de kommer men det släpper efter ett tag, alla visar respekt för varandra. Anhöriga är fina mot varandra, de närmar sig varandra på ett nyanserat sätt. Andra personer som inte är i samma situation, t.ex. vänner och bekanta, kan vara snabba på att döma. Det blir en annan förståelse mellan människor med liknande erfarenheter. Anhörigskolan är lättillgänglig och billig. Testa för att prova hur det känns, ge det några gånger, säger Unda.

” Många är nervösa när de kommer men det släpper efter ett tag, alla visar respekt för varandra. Anhöriga är fina mot varandra, de närmar sig varandra på ett nyanserat sätt”

Kontakta Anhörigskolanwww.stad.org

Unda Lönnqvist, direktnummer 070-484 25 82, e-postadress: [email protected].

Tid: lördagar 9.00-15.00, tisda-gar 18.00-20.00 (kaffe/te & smörgås serveras från 17.30)Plats: Norra Stationsgatan 69, STAD-sektionen, Stockholm

Anhörigskolan har inte fastställt nya kursstarter inför våren.

14 Vi anhöriga


PsykologernaNu erbjuder psykologtjänster till privatpersoner, företag

och offentlig verksamhet. Till privatpersoner är det individbehandling medan det till företag och offentlig verksamhet handlar om allt från utveckling av verksamheten till rekrytering och förebyggande av arbetsrelaterad ohälsa. PsykologernaNu består av en sammansättning av legitimerade psykologer och personer med lång erfarenhet ifrån näringsliv, ledarskap och human resources (HR) vilket gör PsykologernaNu unika. Två av psykologerna som arbetar på PsykologernaNu heter Ulrika Jeppsson och Tina

Gustafsson. De har tagit fram en anhörigutbildning baserat på deras erfarenheter. De har bland annat erfarenhet av att jobba på vårdcentral, där de stött på många anhöriga som mår dåligt på grund av att någon i deras omgivning mår psykiskt dåligt.

- Som psykolog på vårdcentralen är man ganska maktlös, det finns strikta rutiner kring vem resurserna ska gå till. Ibland har vi ganska korta kontakter med anhöriga och ibland har vi inte möjlighet att hjälpa dem alls, fast behovet finns. Anhöriga till personer med psykisk

ohälsa glöms ofta bort, kanske för att psykisk ohälsa fortfarande anses vara tabu, säger Ulrika. Anhöriga lägger ner hela sin själ i att ta hand om sina närstående och det kan tära mycket på dem. De glömmer ibland bort sina egna behov och till slut kan de må psykiskt dåligt själva. PsykologernaNu vill skapa ett forum där anhöriga kan få dels information om psykisk sjukdom om varför den närstående beter sig som den gör, vad det är som gör att det fortsätter och hur du som anhörig kan bemöta din närstående på bästa sätt, hur du kan ta hand om dig själv och hur du kan förhålla dig till situationen. I PsykologernaNus anhörigutbildning ligger fokus på den anhöriga i och med att de ofta glöms bort inom andra sammanhang i vården. - Vi vill att det ska finnas

Privat - Psykisk ohälsa Anhörigutbildning

” Anhöriga har ofta liknande behov och även om deras närstående har olika diagnoser så upplever anhöriga att de har mycket gemensamt”

Tina Gustafsson och Ulrika Jeppsson, två av psykologerna hos PsykologernaNU. Foto: Emma Aronsson

Vi anhöriga 15


ett utrymme där anhöriga kan få information om psykisk ohälsa. Där anhöriga kan få nya verktyg för att kunna hantera den situation som de är i, ett forum där de står i fokus och där de kan dela erfarenheter med varandra och prata med andra i samma situation, säger Tina. Inom psykiatrin finns det idag en hel del anhörigstöd men då brukar det oftast vara för specifika psykiatriska diagnoser. PsykologernaNu bjuder in anhöriga som har olika erfarenheter av psykiska sjukdomar. Tina och Ulrika kommer informera om vad psykisk ohälsa är men fokus ligger på att förebygga psykisk ohälsa hos anhöriga. - Oavsett vilken problematik den närstående har så har anhöriga mycket gemensamt, till exempel frågeställningen: hur ska jag hantera det här? Anhöriga har ofta liknande behov och även om deras närstående har olika diagnoser så upplever anhöriga att de har mycket gemensamt, menar Ulrika. - Det finns många anhörig-föreningar där man kan träffa andra anhöriga. Återigen är det ofta fokus på diagnosen, det vill säga vad den närstående lider av och vad det innebär. Och det kan vara viktigt för anhöriga att få denna kunskap. Dock saknas det ofta psykologer i dessa forum som erbjuder anhöriga konkreta verktyg som de själva kan använda för att förebygga psykisk ohälsa, menar Tina. Det är vanligt med känslor av skuld och skam, speciellt om du är i en relation med någon som lider av psykisk ohälsa eller om du har ett barn med psykisk ohälsa. Du kanske känner dig skyldig till att det har blivit som det har blivit och undrar: vad har jag gjort för fel? Men PsykologernaNu vill slå hål på det. PsykologernaNu säger att deras syfte inte är att utbilda de anhöriga i hur de ska bemöta de närstående utan hur de kan vara ett stöd för den närstående och samtidigt ta hand om sig själva. - Psykisk ohälsa är även

Kontakta PsykologernaNU www.psykolgernanu.se

Telefon: 031-386 98 00 E-post: [email protected]

Mässans gata 18 i Göteborg

Nästa kursstart på Anhörigutbildningen är: 19 januari 2016 Anmälan via e-post till bokning@ psykolgernanu.se

biologiskt betingat. Det är inte bara något som händer för att man har haft en dålig uppväxt utan det har många olika orsaker. Det är många faktorer som bidrar till att man blir sjuk. Det är viktigt för de anhöriga att veta detta, för många tänker: hur ska jag göra bättre? Hur ska jag hjälpa min närstående? Men anhöriga gör så gott de kan, därför tycker vi att det är viktigt att fokus ligger på anhöriga. Det är inte anhörigas ansvar att den närstående ska bli frisk, menar Ulrika.

PsykologernaNu har skapat anhörigutbildningen eftersom de inte bara vill förmedla kunskap om psykisk ohälsa utan även ge utbildning i självomhändertagande. De vänder sig till anhöriga som har närstående med psykisk ohälsa, eftersom det är vad PsykologernaNu har kunskap om. Utbildningen är upplagd som så att man träffas i grupper om tio personer, fem gånger á 90 minuter under tio veckors tid. - Under varje träff går vi igenom ett tema som vi tycker är viktigt att du som anhörig till någon med psykisk sjukdom vet om. Under en träff så är det först en föreläsning, sedan diskussionsfrågor och därefter utbyte av erfarenheter kring temat, berättar Tina. Upplägget för träffarna är förutbestämt och innehåller: 1. Vad är psykisk sjukdom? 2. Hur kan jag bemöta min närstående med psykisk ohälsa? Tips och råd för stöttning.

” Många tänker: hur ska jag göra bättre? Hur ska jag hjälpa min närstående? Anhöriga gör så gott de kan, därför tycker vi att det är viktigt att fokus ligger på anhöriga. Det är inte anhörigas ansvar att den närstående ska bli frisk”

3. Hur kan jag ta hand om mig själv? 4. Hur kan jag kommunicera mina behov? 5. Hur kan jag förhålla mig till situationen? Efter varje träff får deltagarna en ”hemuppgift”. Det är ingen uppgift som innebär att man ska prestera något utan det innebär att deltagarna ska börja göra små förändringar och prova nya verktyg som de lärt sig under utbildningen för att se om det blir annorlunda för dem. Mellan tillfällena finns möjlighet till mailkorrespondens om det dyker upp funderingar eller hinder. Sista träffen avslutas med att sammanfatta vad man lärt sig och se vad som har fungerat. Alla får möjlighet att skapa en plan för hur de vill fortsätta jobba vidare med de verktyg de lärt sig. Efter avslutad utbildning finns möjlighet till individuella samtal. PsykologernaNu erbjuder även andra utbildningar, till exempel Mindfulness.

16 Vi anhöriga


Kommunalt - Demens Sjung Hjärna

På Anhörigcenter Väst i Göteborg har Jerker Eklund,

anhörigkonsulent och Elin Ljungqvist, samordnande administratör dragit igång projektet Sjung Hjärna. Det hela började för några år sedan när Kulturrådet gick ut med att man kunde söka bidrag för aktiviteter inom ramen av kultur för äldre. Då föddes idén om att söka pengar för en sångterapeut efter att ha sett dokumentären ”Singing for the brain” från Storbritannien. Dokumentären handlar om Alzheimer’s Sociaty UK som har tagit fram konceptet där man sjunger tillsammans för att väcka minnen till liv. Anhörigcenter Väst fick inga pengar men valde ändå att testa en period. - Sångcenteret i hjärnan finns ofta kvar länge trots olika former av demenssjukdom. Även om deltagarna knappt vet vad de heter så kan de ändå nio

verser på ”Eldarevalsen”. Det är väldigt starkt att se vad toner, musik och rytmer kan göra, berättar Elin. Vetenskapen säger att musik kan hjälpa vid många olika sammanhang. Den hjälper till i samarbete och gör att det blir lättare att kommunicera med en person med t.ex. långtgående demenssjukdom. Personal som arbetar med demenssjukdomar vittnar om att de som sjunger tillsammans har lättare för att minnas även andra saker än musik.

- När jag jobbade på ett äldreboende bodde där en kvinna som behövde hjälp med allting. Det var inga ord som kom från henne men satte man henne vid ett piano så spelade hon och sjöng som aldrig förr, berättar Jerker. Sjung Hjärna är ett sätt att få anhöriga att förstå hur

demenssjukdomen och sången fungerar ihop att man får en annan ingång. De får exempel på hur de kan göra hemma för att underlätta vardagen. - Det är en sak att personal vet det här, men även anhöriga behöver den kunskapen. De får med sig de sånger som vi sjunger här hem. Sångerna är enkla och trallvänliga. Det handlar om att plocka fram de här sångerna som sitter sedan barndomen och väcka minnen till liv, menar Jerker. När Jerker och Elin började planera upplägget för Sjung Hjärna gick de igenom vilka sånger de ville ha med. De bestämde sig för att ha en signaturmelodi som alla har hört, Hylands hörna signaturmelodi. Men sångerna de sjunger är allt från psalmer till Beatles. När planeringen var klar och första träffen närmade sig fick Jerker och Elin kalla fötter, det var bara tre personer anmälda och de hade ingen aning om hur det skulle bli. Men de bestämde sig ändå för att göra som planerat och på första träffen kom det 17 personer. På träffen bjöds det på fika, kaffe och macka, därefter berättade om upplägget och sedan sjöng de i ca 45 minuter. Till sist knöt de ihop påsen med att sammanfatta träffen. Liknande upplägg har även kommande träffar. - Det är häftigt att se anhörigas reaktioner när de närstående sjunger med eller berättar om något minne. Reaktionerna brukar bli ”men han kan inte sjunga”. Tänk att något så enkelt kan ge så stor effekt och glädje. Att sitta i en ring och sjunga till en gitarr. Det är magiskt. Vi var helt uppfyllda av det här efter första träffen, säger Elin. Deltagarna sitter på stolar i en ring. Det är bra att kunna se varandra, även om man inte sjunger så är det bra att kunna möta allas blickar, sjunga mot varandra och att höra röster från flera olika håll. Då ökar blodströmningen mellan hjärnhalvorna.

Elin Ljungqvist och Jerker Eklund som håller i Sjung Hjärna. Foto: Emma Aronsson

” Vill man inte sjunga så går det bra också, man kan bara sitta med och lyssna och helt plötsligt kanske det kommer en melodi eller ett minne. Det är viktigt att anhöriga inte känner prestationskrav utan alla får vara med”

Vi anhöriga 17


- Vill man inte sjunga så går det bra också, man kan bara sitta med och lyssna och helt plötsligt kanske det kommer en melodi eller ett minne. Det är viktigt att anhöriga inte känner prestationskrav utan alla får vara med, säger Elin. Medan Elin spelar gitarr så går Jerker runt i ringen och gör olika rörelser som kan få deltagarna att minnas ännu mer.

- Plötsligt kanske någon drar en rolig historia. Sångerna väcker annat också, mellansnacket gör minst lika mycket som sången så kommunikationen är viktig, menar Jerker. I Storbritannien har de upplägget med att träffas en gång i veckan och sjunga tillsammans. Det har visat sig att det ger bättre effekt och skillnader kan vara i flera dagar. Deltagarna som deltog på första träffen uppskattade Sjung hjärna och ville ha en ny träff snarast. Flera har uttryckt att efter att ha deltagit är det som att de har fått sin partner tillbaka. - Det väcker så mycket minnen. Tänk att man kan ge något sådant, ett redskap som gör det lättare att hantera vardagen hemma för anhöriga och det som de brottas med 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan. Musiken är fantastisk, påpekar Elin. - Och man kan faktiskt

göra det hemma, öva inför gruppträffen. Det är viktigt för de anhöriga att känna att de gör det tillsammans med sin närstående men även för sig själv som anhörig. Att inte behöva känna att man gör samma sak om och om igen, säger Jerker. Jerker och Elin har en dröm med Sjung Hjärna. När de började med planeringen så började de tänka i banorna om att

ha någon form av uppträdande. - Det kan vara bra att ta det till en nivå till. Det är peppande att stå framför en publik och få applåder, det blir man aldrig för gammal eller för sjuk för att uppskatta, menar Elin.

Hos Sjung Hjärna är

förståelsen för demenssjukdom hög och det blir på ett sätt en anhöriggrupp också. Alla vet hur demenssjukdomen fungerar vilket gör deltagarna trygga. - Kommer man hit så vet man att alla har likande situation, det finns en trygghet i det, vi är tillåtande. Ensamheten finns också, det är inte bara svårt för de som

är ensamma utan ensamheten i tvåsamheten är också väldigt tuff, menar Jerker. Många har visat intresse för att komma på nästa träff. Jerker och Elin tror att det kommer att bli fullt och att de i fortsättningen kanske får ha två grupper. - Det här känns rätt, det är sådant här form av anhörigstöd man vill ha, det är sådant här som både gör det lättjesamt och fridfullt men även för att knyta kontakter med andra där man kan skapa sitt eget anhörigstöd och prata med andra anhöriga och där det finns ett medicinskt funktion också, menar Elin. Jerker och Elin är överens om att de får se vad som händer och hur det växer men just nu känns det väldigt bra och de vill gärna inspirera andra att göra samma sak. De menar att det handlar om vilja och det handlar inte om att sjunga så bra som möjligt. Även om de kände i början att de behövde en sångterapeut har de insett att de klarar det själva. - Man behöver inte göra det svårare än det är. Det finns så många som egentligen kan göra det själva. Enligt lagen så ska anhörigstödet vara individuellt, flexibelt och av god kvalitet. Vad är det? För mig blir det en wow-känsla och hela världen öppnar sig! Det är bara fantasin som begränsar vad stödet kan vara, menar Jerker.

Jerker eller Elin svarar gärna på frågor om Sjung Hjärna

Jerker Eklund E-post: [email protected] eller 031-366 43 79 Elin Ljungqvist E-post: [email protected] eller 031-366 46 06

Sjung Hjärna-träffarna inför våren är inte fastställda med datum än.

Såhär ser det ut under en träff med Sjung Hjärna. Foto: Jerker Eklund

Det här känns rätt, det är sådant här form av anhörigstöd man vill ha, det är sådant här som både gör det lättjesamt och fridfullt”

”

18 Vi anhöriga

OMVÄRLDEN

Min man fick diagnosen Alzheimers

sjukdom hösten 2008 och har sedan dess följts på Minnesmottagning.

De första åren klarade han av att gå ut på egen hand på dagliga promenader men relativt snart måste han ha sällskap. Hösten 2010 fick han börja använda rollator utomhus och från 2013 använder han rollator inomhus samt rullstol utomhus. Han har sedan 2014 en s.k. vårdsäng hemma och en specialfåtölj av märket SeatUp (privat). Efter att i hela sitt liv varit mycket fysiskt aktiv och träningsmotiverad har denna lust helt försvunnit och han har blivit alltmer inaktiv och stillasittande. Haft svårt att resa sig eller sätta sig själv samt dålig balans. Under våren 2014 började hans språk mer och mer att försvinna, han tyckte jag var jobbig när jag ville prata med honom - ”måste du vara så nyfiken!” Han blev alltmer passiv.

Hösten 2014 fick vi kontakt med en personlig tränare som även var utbildad undersköterska som heter Nina. Hon började träna honom i hemmet, till att börja lite sporadiskt men ganska snart på

regelbunden basis. Resultaten lät inte vänta på sig. Han lärde sig snart att resa sig själv från sittande, hans balans förbättrades och samtidigt började både språk och minne komma tillbaka. Från att ha gått ungefär 25 meter med rollator går han idag 250-300 meter. Han kan stå utan stöd vid t.ex. tandborstning och personlig hygien och han har återigen blivit en socialt kompetent människa som andra människor uppskattar att vara tillsammans med. Grundförutsättningarna för att det lyckade resultatet tror vi var att träningen skedde i hans eget hem och att tränaren var en välkänd person. Fokus låg på styrka, rörlighet och balans och våra mål var att han skulle bli mer självständig, kunna resa sig upp från sittande, vara rörligare utomhus och kunna stå stadigt. Den utrustning vi använde oss av var: gummiband, tyngder för vrister, bollar och hantlar. De resultat vi uppnått, utöver de som redan nämnts är: ökad rörlighet som lett till ökad

Det är aldrig för sent...

Text och foto: Aina Granath, ordfö-rande i Anhörigförening i Mölndal, [email protected] och Nina Nordin, personlig tränare [email protected]

självständighet, förbättrad livskvalitet, lättare att samarbeta med samt att vårdtyngden för personal och anhöriga har minskat. Vi vill hävda att personlig träning i en dementsjuk persons egen miljö har positiva effekter på individens livskvalitet och att det är en kostnadseffektiv väg för att främja hälsa och förebygga sjukskrivning hos vårdpersonal och anhöriga. Kostnaden för denna träning, tre gånger 30 min i veckan, blir ungefär 3400 kr per månad. Detta är, enligt min mening, väl använda pengar. Men det allra bästa vore ju ändå, om kommunerna insåg värdet av individuell träning. Att de satsade på att erbjuda fler undersköterskor inom hemtjänst och boenden möjlighet att skaffa sig den dubbla kompetens som krävs. Dels att kunna förebygga fallolyckor hos de äldre, dels minska vårdtyngden genom att fler äldre blir rörligare och sist men inte minst, främja hälsan hos dem som vårdar, både personal och anhöriga.

Gummiband och boll var några av de redskap som användes.

Förslag på artiklar för fördjupning: Artikel i SvD 2014-04-14. Tunga vikter gör livet lättare för äldre. Professor Michail Tonkonogi, som forskat om muskelträning, förklarar varför den är så viktig för både hälsa och livskvalitet på äldre dagar.

FYSS 2015. Kapitel Fysisk aktivitet för vuxna 2015-03-04. Rekommendationer om fysisk aktivitet för äldre

Vi anhöriga 19

Nu när vintermörkret är här känns vardagen ganska trist. Energin

är kanske inte på topp alla dagar. Här är tipsen som kan liva upp vardagen. Biblioteket är mer än bara fysiska böcker. Där kan du till exempel höra föreläsningar, delta på caféträffar med olika teman, se utställningar, föreställningar, höra en bokrecension eller en konsert – ofta helt kostnadsfritt. Uppsök ditt lokala bibliotek för att se vad som står i programmet. Att gå en kurs i första hjälpen kan göra så att du känner sig tryggare i vardagen och att du är bättre förberedd på om någon plötsligt skulle bli sjuk eller råka ut för en olycka. Röda korset anordnar kostnadsfria kurser, både för privatpersoner och organisationer eller andra grupper. Att hänga med i den tekniska utvecklingen är inte helt enkelt. Dator, mobil, smartphone, iphone, surfplatta, mail, molnlagring, sociala medier – det är mycket att hålla reda på. De flesta studieförbund erbjuder kurser som på ett pedagogiskt sätt förklarar teknikens under och svarar på frågor. T.ex. Studieförbundet Vuxenskolan erbjuder kurser i hela Sverige. På deras hemsida kan du hämta studiematerialet ”Alla kan surfa” kostnadsfritt. Att laga mat tillsammans kan vara otroligt kul – även om du inte egentligen är speciellt förtjust i matlagning. Det finns en mängd olika företag och organisationer som anordnar matlagningskurser av olika slag. Ta hand om er!

OMVÄRLDEN

Kan vi möta framtidens utmaningar redan idag gällande vård

och omsorg, anhörigstöd, boendeform med mera? För dessa utmaningar krävs engagemang från alla oss samhällsmedborgare. Vi föds- Vi lever- Vi dör- denna livsresa är likvärdig människan. När livsresan bryts av olika anledningar är individen sårbar i sin livssituation. Som frisk är det lätt att bländas av tanken att allt ordnar sig. Först när något händer mig som person eller någon närstående kan upplevelsen bli annorlunda, det som i tanken hade varit självklart blir oklart. Sparbeting är inget nytt begrepp i våra kommuner/verksamheter, men var och hur detta sparbeting hanteras ska ske under ett nytt och ansvarsfullt grepp. Att engagera sig i framtidens utmaningar kräver kunskap, civilkurage och inte minst etiska värderingar som bekräftar människans lika värde. I en rapport fanns uppgifter att 1,2 miljoner svenskar tillhör åldersklasserna födda mellan 1945-1954, aldrig har en så stor generation närmat sig sin ålderdom. Det kommer att ställas nya krav på samhällets äldreomsorg och sjukvård. Samhällets aktörer har än så länge tid på sig att hantera utmaningar som äldreomsorgen kommer att ställas inför. Men det gäller att börja ställa om redan idag. Efter en stunds vila från datorn uppmärksammade jag SVT:s ”Uppdrag granskning”. Några personer från Bergsjön, Göteborg blev intervjuade om dagens hemtjänst. Stefan Löfvens tal var i ett inslag ”När du är som svagast ska samhällets stöd vara som starkast”. När två personer som anlitade hemtjänst blev intervjuade stämde inte ord och

Uppdrag granskninghandling överens med Stefan Löfvens uttalande. Personalen som uttalade sig från den verklighet de befann sig ”Det är budget som styr, vi måste spara, tiden är bara ett riktmärke det är insatsen som räknas”. Dessa undersköterskor som framförde de upplevelsebaserade arbetssituationer hade ett stort civilkurage och även etiska värderingar om hur man möter människor i deras livssituation. ”Det är många som är oroliga och sjuka, men det finns inte tid att stanna kvar. Jag orkar inte bli upprörd”, säger en av personalen, ”det är som det är. Som en cirkus utan tält, inga rutiner om vem som ska göra vad”. Men det finns goda referenser från Sundsvall, glädjande att höra en undersköterska uttala sig om sin arbetssituation. ”Alltid lika roligt att gå till jobbet”. Spontant kommer jag att tänka på ett citat ur Gamla Testamentet ”Jag såg att inget var bättre för människan än att hon var glad under sitt arbete”. Vad är det som gått fel? Frågan måste verkligen ställas till ansvariga. Arbete saknas inte för Anhörigföreningar vars huvudsakliga uppgifter ska vara att företräda anhöriga och dess närstående i deras livssituation. Att med engagemang och kunskap kritiskt analysera utvecklingen, att möta framtidens utmaningar redan idag gällande vård och omsorg, anhörigstöd, boendeform med mera. Är det kanske smidigare och mindre hotfullt för kommunerna att Anhörigföreningarna ingår i underhållningsbranschen?

Undertecknad har gjort sitt val.

Gun-Britt Lydén ordförande, Anhörigföreningen i Halmstad

VardagstipsTEXT: Karin Thomasdotter

20 Vi anhöriga

Aino Lehti ställde ut sina vackra tavlor

LOKALA NyHETEr

Torsdagen den 8 oktober mellan klockan 11-15 firade Nacka Anhörigförening sin Nationella anhörigdag i samarbete med Nacka kommuns ädreenhet, i Nacka stadshus. Monica Brohede Tellström, ny ordförande i äldrenämnden, inledde dagen. Hon uppehöll sig vid bemötande av anhöriga i olika verksamheter och flexibilitet och om vikten av att utgå från individen. Medverkade gjorde tjänstemän i olika sektioner inom socialtjänsten. Bl.a. presenterade sig vår nya äldrechef sig Anna-Lena Möllstam.

Alf Andersson håller i tavelauktionen.

Nationella Anhörigdagen i Kungsängen

Lördagen den 10 oktober anordnade Upplands-Bro Anhörigförening en dag för anhöriga i kommunen. Arrangemanget hölls i Dagcentralen vid torget i Kungsängen. Cirka en månad tidigare gjorde föreningen ett samhällsutskick till alla hushåll i kommunen med kort information om anhörigföreningen och inbjudan till den 10 oktober.

Nationella Anhörigdagen i Nacka Många bra inlägg och frågeställningar kom från åhörarna. Nacka kommun bjöd på lunch. Inbjuden föreläsare var Inga-Britt Gudmundsson från Båstad, fd. anhörigvårdare och undersköterska som talade över temat: Hur orkar man? Det var en mycket bra föreläsning. Aino Lehti, en av våra trogna medlemmar, ställde ut några av sina vackra tavlor. Eva Öhbom Ekdahl fd. kommunalråd och ordf. i socialnämnden, gjorde reklam för vår förening och rekommenderade den. Hon är sedan länge medlem hos oss, liksom flera andra tjänstemän. Det blev en mycket välbesökt och givande dag, 75 personer deltog. Nacka kommun och

Ett 50-tal personer hörsammade inbjudan och en del nya medlemmar kom med. Det bjöds på matiga smörgåsar med dryck samt möjlighet att beskåda ett tjugotal tavlor med foton som tidigare under sommaren varit utställda i Kulturhuset i Kungsängen. Bilderna har tagits av deltagare i dagliga verksamheten i Kungsängen och Bro och hette ”Naturen vid min hand”. Många vackra naturscenerier hade fångats på bild och fanns nu med i utställningen.

Det hölls auktion på nämnda tavlor och ibland blev konkurrensen hård om vem som skulle få sista budet. Upplands-Bro Anhörigförening berättade om sin verksamhet och framtidsplaner och möjlighet fanns att ställa frågor kring det. Stresspedagog Marie-Louise Wallin höll föreläsningar under rubrikerna ”Stresshantering” och ”Psykisk hälsa”. Marie-Louise engagerade och inspirerade oss som var med och bidrog även till en och annan aha-upplevelse. Hon betonade på ett tydliggörande sätt vikten av att få andrum och återhämtningspauser i en pressad livssituation. Det gäller att hitta möjligheterna till den nödvändiga rekreationen för att man ska orka stå stadigt när tillvaron svajar som den ofta gör för den som är anhörigvårdare. Det var en givande dag för anhöriga i Upplands-Bro.

/Berith Löfgren Andersson

anhörigföreningen tackade för en mycket bra dag.

/Gun Tornevik, ordf i Nacka Anhörigförening

Vi anhöriga 21

LOKALA NYHETER

Förbundets ordförande Ann-Marie Högberg tillsammans med Anhörigföreningen i Växjös ordförande Maj-Britt Carlfalk.

Sittande styrelse i Anhörigföreningen i Växjö.

Mary Lou Ward och Jenny Ivarsson.

Anhörigföreningen i Växjö firade 20 årAnhörigföreningen i Växjö bildades den 2 november 1995. I samband med Anhörigdagen 2015 firades föreningens 20-årsjubileum.

Styrelsen hade satt ihop ett varierat och trevligt program. Ordföranden Maj-Britt Carlfalk hälsade välkommen och därefter berättade Gudrun Andersson och Berit Andersson om hur allt började. Gudrun berättade om hur hon tidigt blev anhörigvårdare åt sin MS-sjuka make och sin

situation, innan föreningen fanns. Förutom det tunga vårdandet blev ekonomin ansträngd. I slutet av 90-talet var hemtjänsttaxan 6200 kr i månaden, trots att maken bodde hemma och Gudrun stod för den mesta hjälpen. Några timmars gratis avlösning fanns inte heller. Några år senare infördes maxtaxa i hela landet, kommunen fick bara ta ut 1600 kr i månaden för vård. När Gudrun kände sig som mest förtvivlad kom hon i kontakt med Röda Korset som sammanförde henne med andra anhörigvårdare och med Röda Korsets stöd bildades Anhörigföreningen i Växjö. Eftersom Växjöföreningen

var den första som bildats blev man tillfrågad om att vara med att bilda en riksförening. Berit berättade hur hon, tillsammans med Gudrun, fick åka till Röda Korset i Stockholm och tillsammans med andra anhöriggrupper vara med om

att bilda Anhörigrådet 1996. Anhörigrådet uppvaktade dåvarande socialministern Margot Wallström och riksdagen anslog i december 1998 ett bidrag på 100 miljoner kronor per år i tre år 1999-2001 till Sveriges kommuner för att utveckla anhörigstödet. Detta blev projektet Anhörig 300 där kommunen tillsammans med bl.a Anhörigföreningen måste göra en handlingsplan för att kunna få del av pengarna. Efter denna historiska tillbakablick fortsatte Anhörigdagen med att skådespelerskan Mary Lou Ward kåserade och folkmusikern Jenny Ivarsson spelade och sjöng. Den trevliga jubileumsdagen avslutades med att förbundets ordförande Ann-Marie Högberg berättade om Anhörigas Riksförbund idag.

/ Berit Andersson, Anhörigföreningen i Växjö

Alla kan vara med

Från vänster, Tommy Rälg, Elsie Jönsson och Anna Erlandsson.

Den 9 oktober anordnade Vimmerby och Hultsfreds kommuner en mässa för anhörigvårdare med temat ”Alla kan vara med”. Anhörigföreningen i Hultsfreds kommun och Mailis Lundgren från förbundet deltog. Bland annat bjöd mässan på underhållning i form av musik och en föreläsning med Trine Nyberg som är funkisförälder.

LOKALA NyHETEr

22 Vi anhöriga

regional nätverksträff i Skåne och stötta upp vid behov. Svedala anhörigförening erbjöd samma stöd till relativt nybildade Anhörigföreningen i Trelleborg. Anett informerade om nyheter från förbundet, vi diskuterade aktiviteter under Anhörigåret samt Anhöriga i Rörelse. Ingrid från Hörby, Eva från MAF samt Anett berättade om intensiva dagar och positiva upplevelser från Internationella anhörigkongressen i Göteborg. Vi kunde konstatera att svårigheterna kring anhörigstöd är likartade i hela världen men tillsammans kan vi synliggöra frågorna. Anhörigas Riksförbund är ett viktigt förbund som har mycket att arbeta med kring alla anhörigfrågor! Efter lunch besökte vi unika Trygghetshotellet på fd boendet Mathildenborg. Har du fyllt 67 år och bor i Malmö kan du boka en plats (kostar 190 kr/dygn) och stanna i max 14 dagar. Trygghetshotellet är ett hotell utrustat med varierande upplevelserum; datorrum, strandrum, motionsrum, snoezel, osv, flera dagliga aktiviteter eller så kan man vara gäst under dagtid. Vi blev imponerade av hur trevligt där var och förstår att äldre ofta återvänder dit. Stefan från Svedala fick i uppdrag att göra ett

Malmö Anhörigförening, MAF var värd för den regionala nätverksträffen i Skåne den 8 oktober. Från MAF hälsade Margareta Weiss-Gärtner alla 25 deltagarna från Skånes olika Anhörigföreningar och Anett Karlsson, organisationsombudsman på Anhörigas Riksförbund, varmt välkomna till vår föreningslokal i Limhamns Folkets Hus. Mitt under anhörigveckan träffades vi i Malmö för att en heldag diskutera, byta erfarenheter och prata om stöd till anhöriga i olika former.

Vi hade dukat upp med kaffe och lite förfriskningar för en del hade ju varit på väg sedan tidig morgon. De olika föreningarna berättade om sina verksamheter och vi diskuterade olika utbyten och praktiska klokheter. Landskrona hade precis fått hjälp av Anett att bilda en förening och MAF erbjöd deras representant att bli vän-förening

Det blev trångt runt bordet när anhörig-föreningarna i Skåne träffades.

Strandrummet på Trygghetshotellet.

utkast till en gemensam skrivelse om att andra kommuner kunde få en möjlighet att ” köpa in sig” om trygghetshotellet har ledig kapacitet.

Nätverket fick också träffa en av våra medlemmar ”Zumba-fröken” Ljubica Petrovska som under muntra former satte fart på oss efter lunchen. En rolig avslutning på en aktiv dag i #Anhörig-i-Rörelse anda.

/Eva Wiman, Anhörigrådgivare Malmö Anhörigförening, MAF

På eftermiddagen fick deltagarna röra på sig.

År 1989 fick undertecknad motta Landstinget personalstipendium, för mig personligen ett stort erkännande av mitt arbete och den arbetsenhet som jag hade fått förtroendet att utveckla. Barnlab en satelitenhet till avd för Klinisk kemi. Att se individens behov och därifrån ge vård och omsorg var mitt mål, en medmänsklig och kärleksfull omvårdnad. Lyssna på barnens signaler, vad sägs både

Sticketantens vardag fick en guldkantverbalt och icke verbalt. Kunde jag som professionell vårdare lindra oro och med icke farmakologiska medel lindra smärta, medel som tidigare inte använts? Min huvudsakliga arbetsuppgift var provtagning, som inte bara var ett litet stick, utan ett ingrepp på en annan människas kropp. Efter att ha lyssnat på barnens signaler insåg jag att det fanns möjlighet. Miljön, beröring,

värme, musik, leken - hela tiden skapades det möjligheter som barnen godkände. Ganska snart fick jag hederstiteln ”sticktanten”, som jag bär med stolthet även idag. Under åren var jag mycket engagerad och även ledamot i ”Nordisk förening för sjuka barns behov”, samt kontaktombud för Barncancerföreningen i västra region.

LOKALA NYHETER

Vi anhöriga 23

Lördagen den 11 oktober bjöd Varbergs Anhörigförening in till eftermiddagskaffe med underhåll-ning på Södertull trygghetsboende. Medlemmar i styrelsen hade bakat kakor, som gick åt som smör i sol-sken, ca 100 personer hörsammade inbjudan. Tvååkers spelmän under-höll med glad musik och sång. Alla sjöng med i kända melodier som spelades. En trivsam och uppskattad eftermiddag tillsammans där vi fick i uppdrag att återkomma med lika bra program nästa år.

Firande av anhörig-veckan i Varberg

Från dessa år finns otroligt starka minnen, möten med skratt och gråt, glädje och sorg, liv och död. Att företräda barn och föräldrar var förknippat med ett stort förtroende, respekt och ödmjukhet. Jag avslutade min tjänst med orden ”Gör dina egna avtryck på jorden så det märks att du varit här”. 44 års tjänst var avslutad på sjukhuset i Halmstad. Den 14 oktober 2015 blev jag inbjuden som gäst till Hallands sjukhus Halmstad, som firade 100-årsjubileum. Åter fick jag en känsla av mitt arbete som jag hade älskat men inte saknat. Jag hade vänt blad i mitt liv, börjat ett nytt kapitel av omvårdnad. Som ordförande i Anhörigföreningen i Halmstad finns detta utrymme. Att nu företräda anhöriga och närstående i deras livssituation oavsett närståendes ålder eller diagnos. Jag känner mig privilegierad som ännu en gång får skapa nya vägar för samarbete och

nätverk. Det blev en guldkant även på denna dag, jag hade tydligen gjort avtryck på sjukhuset i min dåvarande tjänst som ”sticketant”. Det blev under dagen många kramar och ett kärt återseende av många. Jag såg med stolthet på bordet med information om Anhörigföreningen i Halmstad, Anhörigas Riksförbund, roll-up gällande Anhörigåret 2015 samt anhörigstöd i region Halland, som presenterades av Maud Raask och Marita Andreasson. På lördag efter tog Ingrid Samson och jag platserna för informationen. Korridorerna var väl fyllda med information från olika aktörer inom sjukhuset, som ville visa sina specialistområden, där jag skapade kontakt inom vissa områden. Diagnosföreningarna m.fl. gav även värdefull information.

/Gun-Britt Lydén, ordf Anhörigföreningen i Halmstad Med hederstiteln ”Sticketanten”

Anhörigas riksförbund fyller 20 år

1996-2016Foto: www.fotoakuten.se

Vi uppmärksammar 20-årsjubileet bl.a. på Anhörigriksdagen 10-11 maj

Maria Bom & Johanna Magoria

Minna Paananen & Elisabeth Widmark

24 Vi anhöriga

BOKRECENSIONER

hårda arbete med Anna för att få hennes stress att minska, och hennes strävan att Anna ska kunna få ett så bra ”skräddarsytt” liv som möjligt med sina speciella förutsättningar utan att känna press. Detta många gånger mödosamma arbete beskrivs på ett mycket detaljerat och pedagogiskt sätt genom hela boken. Elisabet har strategin att hela tiden anpassa efter Anna, att låta henne styra och bestämma den takt hon klarar av när de arbetar tillsammans. Författarna beskriver både framgångar och motgångar på ett utmärkt och lärande sätt. Man får också läsa om samhällets misstag gällande hanteringen av personer med diagnosen Aspergers och vilka negativa konsekvenser det kan få för dessa individers utveckling under hela livet. Jag rekomenderar verkligen denna bok för alla som arbetar, har kontakt med eller är anhörig till personer med diagnosen Asperger. Lärorikt!

/Malin Forsberg

Inte bara Anna Asperger och stress

Elisabet von Zeipel i samar-bete med Kerstin Alm

I förordet beskriver författarna syftet med boken: att sprida ökad kunskap kring bemötandet av personer med Asperger, inriktat på att spara deras energi, vilket har stora positiva effekter för individen. Syftet är också att uppmärksamma hur viktigt det är att en aspergerdiagnos ställs tidigt och korrekt, då de som drabbas många gånger kan få en behagligare uppväxt med så lite stress som möjligt. Författarna inleder med att beskriva hur huvudpersonen, Annas tillvaro varit fram tills dess Elisabet kommer i kontakt med henne. Bland annat berättas att Anna fått sex (!) olika diagnoser vilket också visar svårigheten att ställa rätt diagnos i ett tidigt skede. Boken beskriver både Elisabets

Susanna Alakoski beskriver främst

barn till alkoholister och andra anhöriga till missbrukaren. De som lever i en tillvaro av otrygghet, rädsla och förnekelse. Att som anhörig leva i vanmakt, förlåta och ge nya chanser för att på nytt bli sviken, besviken och otrygg igen. Boken är skriven i dagbokform och under april månad får man som läsare följa tankar, funderingar och händelser beskrivet från ett anhörigperspektiv. En bok där du som läsare får följa anhöriga i en oglamorös tillvaro. Boken ger en inblick i anhörigas villkor och hur utsatta de anhöriga är, vilket man som utomstående har svårt att förstå. En bok som ger många tankar och reflektioner. /Anett Karlsson

April i Anhörig- sverige

Susanna Alakoski

Vi anhöriga 25

KORSORDSTÄVLING

VINST

Namn:

Adress:

Postnr & postadress:

Lösning:

Vill du vara med och tävla? Bokstäverna i de gula rutorna bildar ett ord. Vilket är ordet? Fyll i ordet här nedanför tillsammans med dina uppgifter och skicka till Anhörigas Riksförbund, Härdgatan 23, 432 32 Varberg. Märk kuvertet ”Korsord”. Du kan också skicka ditt svar via mail till [email protected]. Senast den 15 januari vill vi ha ditt svar.

Fem personer vinner ett present-kort (värde 100kr)

hos Interflora

En serie framtagen för äldre

* Studien pågick i två månader och inkluderade 27 vårdtagare på ett särskilt boende. TENA Hudvårdsprodukter som användes var Tvättkräm, Shampoo & Shower, Våtservett, Tvätthandske och Cellduk; dessa ersatte tygtvätthandskar samt fl ytande tvål och vatten. Hudproblem som utvärderades var torrhet, utslag, maceration och sår p.g.a. klåda.

1. Arkiverade data, TENA Helhetslösningar fallstudie #3.

Äldres ömtåliga hud behöver extra omsorg. Eff ekterna av frekvent rengöring med tvål och vatten kan störa hudens eget skydd, vilket i sin tur utsätter huden för ännu större risk att brytas ner.

Tack vare våra relationer med professionella vårdgivare och kliniska experter, har vi utvecklat TENA Hudvårdsserie – ett komplett system för före byggande hudvård. De eff ektiva och milda produkterna kan kombineras för att tillgodose äldres individuella behov.

TENA Hudvård förbättrar äldres hudhälsa och, vilket är ännu viktigare, bidrar till att stärka deras livskvalitet och välbefi nnande.

Köp TENA Hudvårdsserie i tenabutiken.se

67%av användarna fi ck

friskare hud1*

26 Vi anhöriga

Korsordstävling nummer 3 2015Tio personer vann förbundsnålen Droppen! Grattis till er. Lös-ningen på korsordet i nummer 3 av Vi anhöriga var OMSORG.

A STRÅL-GLANS Ä

FINNS MED RÖTA

HETSAR UPP

ORÄTTKA-

LENDERRÖVAR-DOTTER

N A G E L F A R

H U G GJAG

LEMMAR I KORS

E G OKNIV-STÖT GRUS

Ö RTOKIG INRE RÖST

G A L E N

R A S A RKANSKE

LUFT-SJUKA

N JPIGG OCH

FRISK

DJUR I PIZZA?

DRAG-DJUR

TAR HOP-PAREN

GATU-SVÄNG

BOND-PERMIS-

SIONI

KRIGS-FLOTTA STOFT

A R M A D A

K R Ö S U SFÅGEL

BRÄNN-VIN

G A MMITT I

BASAR SORT

A S ASPÖKET I FLAS-

KAN

GRÄLA B R Å K ABECK-

MÖRKT SNÅRIG

K O L S V A R TLANDA-

DE PÅ MÅNEN

A

G R Y TVÄND-

KRETSAR

TAUBET R O P I K E R

FRÖKEN SKEPPS-

RUINM Ö N

GRÄV-LING-LYA

ADRAR

BLAD I NÖTKÖP

T E S I LSAKRA-

MENT MÅNGA

N A T T V A R DNÖT-NING S K A V

KUL LYFTER

LEMS K O J LÖFTE E FRANK

GRIS R NEON SMILA N E

ALFA OCH

OMEGAA O

UTAN SLUT

TRÄNAE V I

GOLF-PLATS HUDEN

T E EAULAN LÄSE-

TRÄDET S A L E N

A N H Ö R I G H A N D B O K E NBORT-

SKÄMD ARTIST

BE-DARRA A V T A

VARGA-VRÅL

VULKANY L

ARVS-MASSA D N A

SNILLE LÄNGD-

MÅTTG E N I

MED ÄDEL ADEL

I DGAR-

FUNKEL DRYCK

A R T EN AV NI GSMÅ-

LÄNDSK STAD

V E T L A N D ABJÖRK-VÄXTEN A L E N GULD A U

LEMUR-

KRYSS

2015

Konstruktör: Lena Holmlund

BBBBB MYT-MYT-

SKEPP BYGGT AV DOM DÖDAS

NAGLAR

GÖR JU KORT-

HUS FÖRR ELLER

SENARE

MYCKET RIK PERSON (ELLER

SORK)

I DEN PETADE RANKARNA IN

EN PINNE

God Jul önskar vi i

redaktionskommittén!

Foto: Smålandsbilder.se

/Anhorigasriksforbund

@_anhorig

@anhorigasriksforbund

Följ oss i sociala medier

f

it

y /AHriSverige

Nu har Anhörigpodden haft premiär. Ni kan lyssna på första avsnittet via vår hemsida, på iTunes eller Youtube. I första

avsnittet pratar vi om Anhörigas Riksförbund med ordförande Ann-Marie Högberg som berättar om vad förbundet är och gör.

Anhörigpodden

ANHÖRIGPODDEN

En serie framtagen för äldre

* Studien pågick i två månader och inkluderade 27 vårdtagare på ett särskilt boende. TENA Hudvårdsprodukter som användes var Tvättkräm, Shampoo & Shower, Våtservett, Tvätthandske och Cellduk; dessa ersatte tygtvätthandskar samt fl ytande tvål och vatten. Hudproblem som utvärderades var torrhet, utslag, maceration och sår p.g.a. klåda.

1. Arkiverade data, TENA Helhetslösningar fallstudie #3.

Äldres ömtåliga hud behöver extra omsorg. Eff ekterna av frekvent rengöring med tvål och vatten kan störa hudens eget skydd, vilket i sin tur utsätter huden för ännu större risk att brytas ner.

Tack vare våra relationer med professionella vårdgivare och kliniska experter, har vi utvecklat TENA Hudvårdsserie – ett komplett system för före byggande hudvård. De eff ektiva och milda produkterna kan kombineras för att tillgodose äldres individuella behov.

TENA Hudvård förbättrar äldres hudhälsa och, vilket är ännu viktigare, bidrar till att stärka deras livskvalitet och välbefi nnande.

Köp TENA Hudvårdsserie i tenabutiken.se

67%av användarna fi ck

friskare hud1*

Vi anhöriga 27

Kunden först i alla lägen.Varje människa är expert på sitt eget liv. De som får vård och omsorg av oss är de enda som kan ge oss svar på hur väl vi lyckas med vårt uppdrag: Att med respekt, engagemang och nyfikenhet skapa livskvalitet för personer i behov av särskilt stöd – vare sig det beror på funktionsnedsättning, demenssjukdom eller en utsatt familjesituation. Kontakta oss så berättar vi om våra tjänster. tel: 0771-frösunda (0771-37 67 86 32) läs mer på frosunda.se

OmsOrg för högsta livsKvalitet. Oavsett.

“frösunda är flexibelt, både mina assistenter Och företaget.”Marlene Bergqvist är hälsokonsult samt coach och arbetar på Shift education med projektet ”Livsentreprenören” som ger ungdomar med funktionsnedsättning möjlighet att identifiera sina styrkor och nå sina mål.

Jag behöver personlig assistans för att mitt liv ska fungera så smidigt som möjligt. Frösunda är en långsiktigt bra utförare. Men bäst är det när jag kan glömma bort själva företaget, koncen-trera mig på mitt liv. Frösunda finns där.

All flexibilitet ger möjlighet till ett liv.

MARLENE som är kund hos frösunda i umeå sedan fem år tillbaka.

Med min hund. På jobbet.

28 Vi anhöriga

vi anhöriga 4 - 2015

Documents