Jordbruksinformation 13 – 1999

Vatten till husdjur

1

Underlaget till denna skrift har tagits fram av

Arne Bengtsson, Halland Blekinge Kronoberg Lantmän (f.n. lantbruksmäklare),Krister Bergknut, Statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),Jan Eksvärd, Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR),Torbjörn Malm, Statens jordbruksverk (SJV),Jenny Andersson, Statens jordbruksverk (SJV),Sigvard Thomke, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU),Sara Nyman, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),Björn Engström, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA), Anders Engvall, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA,Roland Mattsson, Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA) ochTorbjörn Mejerland Statens Veterinärmedicinska Anstalt (SVA).Bildmaterialet har sammanställts av Jesper Eggertsen, länsstyrelsen i Västra Götaland.I redigeringen av materialet har Sven Jeppsson, Statens jordbruksverk (SJV) medverkat.

Arbetet har finansierats av SJV, SLR och SLU.

Falkenberg, Uppsala, Stockholm och Jönköping i oktober 1998.

Jordbruksverket juni 1999.

Vatten till husdjur

2

InnehållVattnets funktioner och olika djurslags krav på mängd och kvalitet . . . 6

Djurens vattenhushållning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Faktorer som påverkar djurens vattenbehov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Fodrets proteininnehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Fodrets salthalt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Fodrets innehåll av fibrer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Omgivningens temperatur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Djurslagens krav på vattnets mängd och kvalitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Nötkreatur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Hästar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Får . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Grisar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Fjäderfä . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Mink och räv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Hundar, katter och andra sällskapsdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Olika kvalitetsfaktorers betydelse för djurens vattenbehov och hälsa . . . 12

Vattnets temperatur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Vattnets kemiska och fysikaliska sammansättning . . . . . . . . . . . . . . . 13

Vattnets innehåll av alger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Vattnets innehåll av mikroorganismer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Rekommendationer och hygienisk kvalitet och innehåll av salter och

andra ämnen i dricksvatten till husdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Den totala foderstaten är av betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Rekommendationer för vattnets mikrobiologiska kvalitet . . . . . . . . . 16

Kvalitetsfel på vatten – effekter och förebyggande åtgärder . . . . . . . . . . 17

Effekter av kvalitetsfel på vattnet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Grundorsaken till kvalitetsfel bör åtgärdas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Åtgärder mot lågt pH . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Vattenanalys och bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Vattenanalys på laboratorium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Mikrobiologisk laboratorieundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Fysikalisk-kemisk undersökning av dricksvatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

Vattenanläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Vattentäkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Vattenbehandlingsutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

3

Rörledningsnätet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Vattenbehållare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Vattenfördelningssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20

Krav på vattenfördelningssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Vattenfördelningssystem för nötkreatur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Vattenfördelningssystem för får . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Vattenfördelningssystem för svin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Vattenfördelningssystem för fjäderfä . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Frostsäkra system . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

Flödeskapacitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Rengöring och desinfektion av vattensystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23

Kvalitetsvärden för dricksvatten till husdjur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Normalvärden för enskilt dricksvatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Kontrollista vid gårdsbesök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24

Lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Myndigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Tabeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Förklaringar till fackuttryck . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

5

Till våra husdjur krävs dricksvatten av likahög kvalitet som vi människor kräver påvårt. Det krävs också en viss tids tillvänj-ning för att djuren helt ska acceptera vattenav en viss kvalitet. Djuren är dessutom oftai behov av en stor mängd vatten per dygn.

Både djur och människor upplever vattnetskvalitet på olika sätt. Dessa kunskaper börtas till vara och utnyttjas för att djuren skakunna erbjudas ett vatten med för dem opti-mal kvalitet. Det behövs emellertid ytterli-gare forskning för att få närmare svar påfrågan om vilka speciella krav som ska stäl-las på dricksvatten för olika djurslag och föratt finna lämpliga metoder att mäta önskadekvalitetsegenskaper.

Inom EU finns ännu inga regleringar ellergemensamma direktiv som gäller kvalitets-krav på dricksvatten till husdjur. Debestämmelser som finns om dricksvatten ärnationella.

I brist på tillräckliga kunskaper om kvali-tetskrav på husdjurens vatten får vi utgåfrån de normer som finns om dricksvattenför humankonsumtion och väga dessa i för-hållande till rekommendationer i litteratu-ren, avsedda för olika djurslag.

Ett omfattande arbete pågår med att kvali-tetssäkra produktionen inom svenskt jord-bruk och jordbrukets produkter. Vatten medjämn sammansättning och med hög stan-dard som ges i tillräcklig mängd är en avgö-rande faktor för framgångsrik produktion.Denna handbok, och inte minst de checklis-tor som ingår, kan utgöra ett väsentligtbidrag till att kvalitetssäkra produktionenoch förbättra djurhälsan.

Förklaringar till vissa fackuttryck återfinnspå sidan 32.

Inledning

6

Vatten utgör det viktigaste näringsämnet föralla varelser. Främst behövs vatten för krop-pens underhåll och produktion. Mer speci-fikt uttryckt erfordras vatten för en rad bio-kemiska och fysiologiska processer i krop-pen såsom • bärare vid kemiska processer,• reglering av kroppstemperaturen,• bibehållande av mineralämnens jämvikt i

kroppsvätskor,• avlägsnande av slutprodukter efter slut-

förd digestion (träck) respektive efteromsättning av näringsämnen i kroppen(urin),

• avlägsnande av med fodret tillförda anti-nutritionella substanser,

• avlägsnande av mediciner och medicin-rester,

• uppnående av mättnadskänsla samt• tillfredsställande av drickbeteendet.

Djurens vattenhushållningVattenbehovet för djur kan delas upp i vattensom återfinns i den ansatta vävnadsmassan(muskulatur, fett- och benvävnad samtmjölk, ägg m.m.), vattenförluster via utand-ningsluft och via huden (svettning) samtvatten som avlägsnas via träck och urin.

Hos t.ex. en 60 kg:s gris återfinns i de ansat-ta vävnaderna 8 % av det av djuret dagligen

konsumerade vattnet. 10 % förloras viautandningsluften samt 7 % via hu den(svett). Förlusterna via utandningsluftenoch huden är självfallet beroende av omgiv-ningens temperatur och luftens relativa fuk-tighet. I träck och urin återfinns huvuddelenav det dagligen omsatta vattnet, dvs. 13resp. 62 %.

En rad andra faktorer påverkar självfalletresultaten av sådana beräkningar, exempel-vis tillväxtens storlek och de ansatta vävna-dernas inbördes förhållande, liksom en radfoderrelaterade faktorer, där fodrets fiber-halt och innehållet av salter spelar stor roll.

Vatten tillförs djuren via fodret, men fram-för allt genom direkt konsumtion av dricks-vatten. Därutöver bildas i djurkroppenvatten (s.k. metaboliskt vatten) genom oxi-dation av näringsämnen.

För en växande 60 kg:s gris innebär dettaatt djuret med sitt foder (torrfoder) tar uppca 7 % av sitt totala dagliga vattenbehov, att18 % utgörs av metaboliskt vatten samt attresterande 75 % utgörs av dricksvatten.För hållandena är snarlika hos fjäderfä. Hosmjölkkor är förhållandena något annorlun-da, beroende på att fodrets vattenhalt varie-rar starkt och att vattenbehovet blir relativtsett större med hänsyn till mjölkens högavattenhalt.

Vattnets funktioner och olika djurslagskrav på mängd och kvalitet

Vatten krävs för ettflertal biokemiska ochfysiologiska processeri djurkroppen.

7

Faktorer som påverkar djurens vattenbehov

Fodrets proteininnehållAv många skäl bör man i all djurhållningeftersträva en balanserad tillförsel av nä -rings ämnen som fett, kolhydrater, aminosy-ror, mineralämnen m.m. I de fall man avnågon anledning överskrider rekommende-rade mängder, kan detta få till följd att dju-rens vattenbehov ökar. Vid överutfodringmed t.ex. protein måste kväveöverskottetfrån proteinets nedbrytning utsöndras viaurinen. Djurets urinproduktion ökar då, vil-ket har till följd att även vattenbehovet sti-ger.

Fodrets salthaltBåde natrium och klor är livsnödvändigagrundämnen såväl för oss själva som förvåra djur. Oftast tillgodoses djurens behovav dessa ämnen genom tillförsel av koksalt.Det är dock viktigt att man noga balanserarkoksalttillförseln, eftersom såväl underskottsom överskott kan medföra problem. Det ärviktigt att djuren har fri tillgång till vattenför att via urinen utsöndra eventuellt över-skott av natrium och klor.

I litteraturen finns uppgifter om att foderinnehållande 10 % koksalt fortfarande tole-reras av grisar, under förutsättning att dju-ren har fri tillgång på vatten. Då salthaltigafodermedel som vissa vassletyper används,är det självfallet viktigt att djuren har fri till-

gång till vatten. I förhållande till grisar hardock fjäderfä en mycket begränsad toleransför avvikande saltkoncentrationer i foder.

Fodrets innehåll av fibrerDen vattenmängd som avges med träckenökar med fodrets innehåll av fiber. Därmedstiger djurens vattenintag. Detta är en följdav att träckmängden ökar genom att fiber-komponenter i regel uppvisar lägre smält-barhet i förhållande till andra näringsäm-nen. Dessutom stiger träckens relativavatteninnehåll vid utfodring med mindrekoncentrerade (mer fiberrika) foderstater.Dessa förhållanden är av särskild betydelseför de grovfoderförädlande djurslagen somt.ex. idisslare och hästar.

För de enkelmagade djurslagen har manunder senare år diskuterat effekterna av lös-liga fibertyper såsom beta-glukan, pentosa-ner och arabinoxylan (kolhydrater som gerupphov till högviskösa extrakt eller av s.k.växtslem) som kan förekomma i spannmål.Sådana lösliga fibertyper ökar tarminnehål-lets vattenhållande förmåga och leder tillökad risk för diarréliknande tillstånd, sär-skilt hos unga djur. I sådana fall ökar ocksåvattenförlusterna med träcken.

Omgivningens temperaturUppgifter om vattenbehovets förändringmed omgivningstemperaturen finns förvärp höns och är uttryckta i liter vatten perkg intaget foder. Inom intervallet från 12 till

Vid utfodring medvassle är det viktigt attdjuren har fri tillgångtill vatten.

8

27 °C ökar vattenförbrukningen från 1,9 till2,5 l per kg foder, dvs. med ca 35 %(Jönsson, 1997). Växande grisars vattenbe-hov påverkas i relativt begränsad utsträck-ning av temperaturer upp till 20 °C. Inomintervallet upp till 30 °C ökar dock vatten-intaget enligt olika författare med mellan 30och 60 % (Brooks & Carpenter, 1990;Fraser m.fl., 1990). För mjölkkor förändrasvattenintaget enligt National ResearchCouncil (NRC) 1989 med faktorn 1,2 xminimitemperaturen under dygnet. Dettainnebär att om minimitemperaturen underdygnet stiger från 12 till 22 °C, ökar mjölk-kornas vattenbehov med 12 l per dag, vilketär omkring 10 %.

Djurslagens krav på vattnetsmängd och kvalitet

AllmäntVåra högproducerande husdjur ska helatiden ges tillfälle att konsumera tillräckligamängder dricksvatten. Djur ska ges vatten itillräcklig mängd och minst två gånger perdygn enligt djurskyddsbestämmelserna. Detfinns också bestämmelser om antalet drick-platser för ett visst antal djur (se sid. 26).Vatten är både ett nödvändigt näringsämneoch ett transportmedel i kroppen. Vatten har– som tidigare nämnts – också stor betydel-se för kroppens värmereglering. I förhållan-de till andra näringsämnen behöver djurenrelativt stora mängder dricksvatten.Vattenförsörjningen är en av de viktigaste

faktorerna i all djurhållning och i särskilthög grad för lakterande djur. Får inte djurentillräckligt med dricksvatten, blir det snabbtstörningar i produktion och hälsa.Underskrids exempelvis värphönsens vat -ten behov med 20 %, uppstår mycket allvar-liga störningar och dödsfall.

En vattenmätare som kan avläsas dagligen,visar om djuren dricker den vattenmängd debehöver. Det kan vara lämpligt att registre-ra vattenförbrukningen dygnsvis. Djur -ägaren får också en snabb antydan om stör-ningar i djurhälsan och produktionen omvattenkonsumtionen förändras. Läckage,stopp eller annat fel i vattensystemet upp-täcks också snabbare.

Det är också viktigt att komma ihåg attsjukdom, t.ex. diarréer, ökar behovet avvatten framför allt hos unga djur. Djurensvattenbehov påverkas i hög grad av omgiv-ningens temperatur, produktionsnivå ochdjurens ålder samt i övrigt även av fodretssammansättning.

NötkreaturNötkreaturens vattenbehov under olika för-hållanden behandlas närmare av NRC(1988). En högproducerande mjölkko kanbehöva dricka mer än 100 liter vatten perdygn. Mjölkkornas vattenbehov är i höggrad beroende av mjölkavkastningen.Därutöver påverkas vattenbehovet avmjölkkons torrsubstansintag, mängdennatrium i fodret samt omgivningens lägstatemperatur under dygnet.

Högmjölkande korkan behöva drickamer än 100 litervatten per dygn.

9

Kunskaperna om nötkreaturens sätt attdricka och vilken vattentemperatur de före-drar är relativt goda. Däremot är kunskapenom nötkreaturens krav på dricksvattnetskvalitet otillfredsställande. Mycket är ändåkänt, t.ex. att koppar kan påverka mjölkenssmakegenskaper och att vatten med lågtpH-värde kan ge fetthaltssänkningar. (Sevidare avsnittet om vattnets kemisk-fysika-liska kvalitet på sid. 13).

HästarMycket av den äldre litteratur som berörhästarnas dricksvatten bygger på erfarenhe-ter och saknar vetenskaplig förankring. VidSLU pågår därför forskning kring hästensdricksvattenbehov och vätskebalansens reg -lering.

Hästen skiljer sig från de övriga husdjureneftersom den ofta hålls för att utföra kraft-prestationer som resulterar i stora vätskeför-luster genom svettning. Vätskeförluster påupp till 10–15 l är uppmätta för galopp ö rerunder en tävlingsdag. Trots tydliga teckenpå vätskebrist, vägrar hästar ibland attdricka i samband med hårt arbete, t.ex.under långdistansritter. Detta kan delvis för-klaras med att de saltförluster som uppståttvia svettning förändrar törstsignalerna.Hästar kan också dricka mindre eller intealls, när de erbjuds vatten som luktar ellersmakar annorlunda än vattnet de är vanavid.

Hästar dricker självfallet olika mycket bero-ende på det arbete de utför. Intaget påver-kas, förutom av arbetsbelastningen, ock såav omgivningstemperatur, foder och eventu-ell digivning. Som en allmän riktlinje kanvattenintaget hos vuxna hästar i vila angestill 15–35 liter per dygn eller 3–3,5 l per kgtorrsubstans i fodret. Dygnsintaget kan vari-era kraftigt trots samma yttre betingelser,vilket tyder på att hästen reglerar sitt vatten-intag över längre perioder än ett dygn.Hästar med fri tillgång till vatten har nor-malt en god förmåga att reglera intaget.

En studie vid SLU (Dahlborn & Nyman,1993) av hästars vattenintag visade att dedrack mest efter kvällsutfodringen då deerhållit största mängden hö. Detta visar hurviktigt det är att ge hästar fri tillgång tillvatten under hela dygnet och inte bara tvågånger per dag, vilket är minimikravetenligt djurskyddslagen. I samma studiekonstaterade man också att hästarna drackbetydligt mer när de erbjöds vatten ur hinkän då de fick dricka ur en automatisk

vattenkopp. Detta antyder att dagens vatten-koppar inte är rätt anpassade till hästarsdrickbeteende. En annan faktor som kan habetydelse är att vissa ämnen, som påverkarsmaken, luftas bort då vattnet spolas upp ihink. Hästars vattenbehov behandlas ytter-ligare av Meyer (1992).

När det gäller dricksvattnets kvalitet tillhästar, finns det inte heller för detta djurslagtillräckliga kunskaper för att föreslå särskil-da gränsvärden. Som en allmän regel kansägas att det är totalmängden av ett ämne ifoder och dricksvatten som har betydelseför om intaget är skadligt eller inte. Oftasttillför vattnet en mycket ringa andel jämförtmed fodret. De mikroorganismer som i dagspåras vid vattenanalyser, är indikatorer påen icke fungerande vattenanläggning ochdärmed ökad risk för att vattnets kvalitetkan orsaka sjukdom. Ett sådant vatten ärdärför inte lämpligt som dricksvatten tillhästar eller andra husdjur.

FårTackornas normala förbrukning av dricks-vatten kan, med stora variationer, uppgå till8 l per dag eller 3,5 – 4,0 kg per kg torrsub-stans i foder. Vattenbehovet ökar kraftigtefter lamning. Betande djur får ofta en stordel av sitt behov täckt av vattnet i betet. Vid

Hästar reglerar sitt vattenintag över längre perioder än 1 dygn.Hästar med fri tillgång till vatten har en god förmåga att regleraintaget av vatten. Foto: Ingela Toth.

10

torrt och varmt väder behöver de emellertidextra vatten. Eftersom man inte på förhandvet vilken väderlek det ska bli, bör fåren all-tid ha tillgång till vatten på betet.

Fåren är extremt känsliga för förekomstenav koppar i foder och vatten. Detta gällersärskilt om det dessutom är brist på grund-ämnet molybden. De tål inte alls de nivåerav kopparkoncentrationer som andra djurtål. (Läs mer om koppar i avsnittet om vatt-nets kemisk-fysikaliska kvalitet på sid. 13.)

GrisarEn digivande sugga dricker under normalaförhållanden 20–35 l vatten per dygn eller3–4 l per kg torrfoder. Slaktsvin behöver4–10 l per dygn eller 2,5–3 l per kg torrfoder.Slaktsvinen dricker 8–10 ggr per dygn ochmerparten dricker de 30 min – 1 timme efterutfodring. Intaget på natten är obetydligt.

Det är också känt att de vuxna grisarna tålvatten med förhöjda nitrathalter. Danskaförsök visar att de tål upp till 2 000 mgNO3- per l (motsvarar ca 500 mg nitratkvä-ve, NO3-N). Smågrisar tål däremot intehöga nitrathalter i vattnet.

Lågt pH-värde kan ge förhöjda aluminium-halter i vattnet, vilket misstänks ge grisarnamagstörningar. (Se vidare om vattnetskemisk-fysikaliska kvalitet på sid. 13.)

Även för grisar krävs noggrann vattenhygi-en. Mellan uppfödningsomgångarna skanippelsystemet spolas rent och desinficeras.(Se vidare avsnittet Rengöring och desin-fektion av vattenfördelningssystem sid. 23.)

Vassle och andra blötfodermedel kan i regelinte ersätta vatten som enda vätskekälla tillsvin. Mätningar av vattenkonsumtion hosdigivande suggor som utfodras med vasslehar visat att ungefär hälften av vattenbeho-vet kan täckas med vassle. Vasslens skiftan-de salthalt gör det också nödvändigt att dju-ren har fri tillgång till vatten. Utfodringenmåste alltså kompletteras med fri tillgångtill extra vatten, lämpligen genom nipplar.

Tackornas vattenbe-hov ökar kraftigt efterlamningen. Underbetesgång kan får fåen stor del av vatten-behovet täckt medbetet.

En digivande sugga dricker normalt 20–35 liter vatten per dygn.

11

FjäderfäPå detta område tycks forskningen ha kom-mit rätt långt. Dricksvattnet svarar för ca75 % av det dagliga vätskebehovet. Restenfår hönan med fodret samt via det metabo-liska vatten som frigörs vid förbränning avnäringsämnen i kroppen. Värphöns dricker0,2–0,3 l per dag, medan kycklingar drickermindre beroende på ålder och den miljö debefinner sig i. Som en tumregel kan sägas,att slaktkycklingarnas vattenkonsumtionper dag är dubbelt så hög som foderkon-sumtionen.

Det är mycket viktigt att hönsen har ständigtillgång till dricksvatten. Om djuren avnågon orsak får för lite eller inget vattenalls, uppstår problem ganska omgående.Därför är det särskilt viktigt att installera envattenmätare i stallet. Dessutom bör manregelbundet ta prover för analys av vatten-kvaliteten.

Det finns väl anpassade system för de olikaproduktionsinriktningarna för höns, därvattnet också används för att vaccinera dju-ren, dosera vitaminer osv. I de flesta storafjäderfäanläggningarna kontrolleras nume-ra både kvaliteten och kvantiteten på vatt-net.

En försämrad dricksvattenkvalitet p.g.a.bakterietillväxt leder nästan alltid till att detinträffar störningar i produktionen och äventill att dödligheten ökar. Eftersom bakterierlätt förökas i rörsystem med nipplar, bördessa regelbundet spolas. (Se Rengöringoch desinfektion av vattenfördelningssys-tem sid. 23.)

Dricksvatten med pH-värde under 6 gersämre skalkvalitet på äggen. (Se vidareavsnittet om vattnets kemisk-fysikaliskakvalitet på sid. 13.) Vid pH-mätningen ärdet viktigt att mäta vattnet just där hönsendricker det! Kalkfilter, pH-justering med lutoch ibland djupborrad brunn ger vatten medhögre pH-värde. För fjäderfä är det fördel-aktigast med ett pH-värde i närheten av 8.

Smakstörningar av t.ex. starkt kloreratvatten medför att djuren dricker mindre, vil-ket naturligtvis kan leda till produktions-störningar. Hög kloridhalt kan ge lös avfö-ring med bl.a. smutsägg som följd.

Mink och rävMink och räv är i hög grad beroende avvattentillförsel eftersom dessa djur går iburar utan naturlig tillgång till vatten.

Frågan löses vanligen i dag på två olika sätt.Huvuddelen av det vatten djuren behöver,tillgodoses med våtfoder som används vidutfodringen av såväl mink som räv.Vattenhalten i våtfoder är mellan 63 och72 %. Under större delen av året räckerdetta vatten för friska djur utan extra tillför-sel. Samtliga pälsdjur erbjuds dock vattenkontinuerligt en eller flera gånger om dagenvia automatsystem eller vattenkoppar ianslutning till varje bur.

En hög vattenkvalitet krävs såväl för vattensom inblandas i foderblandningar som förvatten för direkt tillförsel i automatsystemeller vattenkoppar. Om gårdens vatten är avdålig kvalitet, är risken för störningar hosdjuren extra stor i de fall vattnet används till

Slaktkycklingarsvattenkonsumtion perdygn är vanligtvisdubbelt så hög somfoderkonsumtionen.

Vattenhalten i minkarnas och rävarnasfoder är så hög att vattnet i fodret täckerbehovet under större delen av året.

12

Vattenkoppar, direkt -reglerade av en ventilsom öppnas av djuren,är de mest använda.

Några djurkategoriers normala dag-liga dricksvattenbehov i liter:

mjölkkor 50 – 100ungdjur 20–50får 0–8digiv. suggor 20–35sinsuggor 7–10räv 0,4–0,6häst (vila) 15–35mink 0,2–0,3värphöns 0,2–0,3

både foderberedning och vattning. I mångafall levereras färdigberett foder till gården,medan dricksvattnet kommer från egenbrunn eller från det kommunala nätet.

Hundar, katter och andra sällskapsdjurVåra vanligaste sällskapsdjur kan med för-del dricka vatten av samma kvalitet som visjälva gör. De ska ha ständig tillgång tillfriskt vatten och rena vattenskålar ellerautomater.

Olika kvalitetsfaktorers betydelse för djurens vattenbehov och hälsaKvaliteten på vatten kan beskrivas medfysikaliska (ex. temperatur), kemiska ochhygieniska (dvs. förekomst av olika slag av

mikroorganismer och alger) parametrar.Djurens behov av vatten och deras krav påkvaliteten varierar med deras allmänkondi-tion, aktivitetsnivå, hälsoläge, produktion,foderstat, arv, miljö, ålder osv. Två viktigafaktorer som påverkar djurens vattenkon-sumtion är vattnets lukt och smak. Om dju-ren upplever att vattnet luktar eller smakaravvikande, dricker de mindre och då före-ligger risk för att de inte täcker sitt vatten-behov. Därmed minskar produktionen, pre-stationsförmågan osv.

Vattnets temperaturDjurens vattenkonsumtion påverkas avtemperaturen på vattnet. Vid mycket lågavattentemperaturer minskar vattenintaget.Denna minskning är påtaglig för nötkreaturdå vattentemperaturen underskrider 6 °C.Man har därför diskuterat uppvärmning avdricksvatten.

Svenska undersökningar (Andersson, 1984)har visat att mjölkproduktionen förbättra-des med storleksordningen 1 kg per dag dådricksvattnets temperatur höjdes från 3 till17 °C. Behovet av att värma upp vattnet hardock ifrågasatts utifrån andra synpunkter,t.ex. risken för förhöjd koppartillförsel, avhygieniska skäl och från kostnadssynpunkt.

Många forskare är i dag av den uppfatt-ningen att ett flertal djurslag under vissaförhållanden reagerar produktionsmässigtpo sitivt på att få tempererat dricksvatten.Vid en omgivningstemperatur av 20 °Cöka de växande grisars vattenintag med50 % då vattentemperaturen ökade från 11till 30 °C. Däremot sjönk för nämnda

13

vattentemperaturer intaget vid en omgiv-ningstemperatur av 30 °C med omkring 40%, dvs. djuren föredrog då det kallare vatt-net (Brooks & Carpenter, 1990). Forskninghar också visat att minken föredrar tempe-rerat dricksvatten framför kallt.

Några av tamdjuren, t.ex. får, en del hästar,hjortar i hägn, tamräv och ren kan, underförutsättning att de har god tillgång på föda,faktiskt klara sitt vattenbehov genom att ätasnö. I dessa fall är det viktigt att djuren hartillgång på ren, orörd snö. Det är dock myc-ket tveksamt om endast snö räcker för enoptimal vattenförsörjning, särskilt då djurenär högproducerande. Även om djuren kanklara sig på snö, ska de ändå ges möjlighetatt dricka tempererat vatten.

Vattnets kemiska och fysikaliska sammansättningDricksvattnets kemiska sammansättninghar betydelse för djurens hälsa och produk-tion. Toleransen mot förhöjda halter avvissa ämnen varierar hos de olika djursla-gen. En viktig faktor som påverkar kon-sumtion och hälsa är dricksvattnets innehållav salter. Det finns risk för förskjutning avnatrium/kalium-balansen (Na/K-balansen)hos djuren, om salthalten överstiger 700 mgklorid/l vatten. Detta gäller särskilt vidsamtidig tillförsel av koksalt (natriumklo-rid) via kraftfoder. Unga idisslare tycksemellertid klara till och med bräckt havs-vatten. Även får är toleranta mot höga salt-halter i dricksvattnet. Benägenheten attdricka havsvatten kan också variera mellanindivider. Till exempel kan vissa hästardricka saltvatten, medan andra vägrar.Salthalten har givetvis en avgörande bety-delse, det är stor skillnad på salthalten iÖstersjön och på västkusten.

Erfarenheter från västkusten visar att fårkan anpassa sig till att enbart dricka havs-vatten. Hälsoproblem kan uppstå underövergångstiden. I detta sammanhang skaockså påpekas att betande djur via betesve-getationen kan tillgodose betydande delarav sitt vattenbehov, varför dessa djur kantolerera högre salthalter i dricksvatten ändjur som ”står på torrfoder”.

Ett ämne som ofta omtalas när det gällerdricksvatten för människor är fluorid. Vidfluorid i dricksvattnet verkar samma förhål-landen gälla för husdjuren som för oss män-niskor. Fluoridhalterna bör därför inte över-stiga 1,5 mg/l. Eftersom djuren inte blir sågamla som vi människor, kan det tillfälligt

accepteras att djuren erhåller dricksvattenmed något högre halter.

pH-värdet bör ligga inom intervallet 7,5–9.Ett högre basiskt värde är bättre för djuretsegen skull och för att hindra utlösning avmetaller från mark (ytvatten) och rörsystem(ledningsvatten). Därför är det mycket vik-tigt att kontrollera vattnets pH-värde!Problem med för höga pH-värden är emel-lertid ovanligt. Om man, efter noggrannaundersökningar av vattnet, konstaterar attpH trots allt behöver sänkas, kan dettagöras med hjälp av svaga organiska syror,t.ex. ättiksyra.

Ett lågt pH-värde – 6 eller lägre – ansesbl.a. ge fetthaltssänkning i mjölken hos nöt-kreatur, särskilt hos högmjölkande kor samtsämre skalkvalitet på äggen vad gäller värp -höns.

Vatten med lågt pH-värde kan också lösa utkoppar från ledningsrör och öka kopparhal-ten i vattnet. Därför är en varmvattenbere-dare med termostatblandare, lågt pH-värdei vattnet och kopparledningar en föga lyck-ad kombination! Förhöjda kopparhalter idjurens dricksvatten utgör en hälsorisk. Fårär som tidigare nämnts särskilt känsliga förhöga kopparintag. Därför innebär kombina-tionen kopparrikt foder (mineralfoder medkoppar, grovfoder från marker som gödslatsmed koppar) och hög halt i dricksvattnetbetydande hälsorisker och direkt livsfara!Digivande tackor är särskilt utsatta, efter-som de dricker mycket vatten. Det finnsmånga exempel på just kopparförgiftningarhos får. Symtomen är apati, svaghet,avmagring och blod i urinen som en följdav njurskador.

En annan effekt av koppar som lösts ut, äratt det verkar ge smakfel på mjölk vid kon-centrationer över 0,2 milligram per literdricksvatten. Smakfelen beror på att mjölk-fettet härsknar.

Lågt pH-värde (omkring 5 och därunder) ivattnet kan också lösa ut aluminium ur mar-ken och därigenom ge förhöjda halter idricksvattnet. Forskare misstänker att dettakan orsaka diarréer hos smågrisar och even-tuellt också hos kycklingar. Förhöjda alu-miniumhalter försämrar också äggskalstyr-kan hos värphöns.

Vattnets innehåll av algerBlågröna alger (Cyanobacteria) och algtox-in i våra vattendrag kan periodvis uppträda.Dessa svävande mikroorganismer – plank-

14

ton – utgör en viktig del i vattnets biologis-ka system och är det första steget i vattnetsnäringspyramid.

Den ökade tillförseln av näringsämnen –främst kväve och fosfor – till våra vatten-drag har ändrat den naturliga balansen. Iövergödda vattendrag tillväxer de fritt svä-vande algerna kraftigast och när solljus,vattentemperatur och vindar är optimala,sker en masstillväxt, en s.k. algblomning.

Det är främst de blågröna algerna(Cyanobacteria) som orsakar de störstaproblemen. De tillväxer ute på öppet vattenoch driver sedan med strömmar och vindarin mot stränderna, där de ansamlas i stora,tjocka algmassor. I Sverige orsakas de fles-ta blågröna algblomningarna av ett tiotalarter, som alla har förmågan att bilda gifterunder särskilda förhållanden.

Vid algernas naturliga nedbrytning (sönder-delningen av celler) frisätts färgpigmentoch omvandlingsprodukter (metaboliter)till den kringliggande vattenfasen. Dessaprodukter kan vara giftiga (toxiska). Detrapporteras årligen från hela världen omhusdjur och sällskapsdjur som blivit sjukaeller avlidit efter att ha druckit alger/alg-vatten eller badat i sådant vatten.

Det är främst två typer av algtoxiner som ärskadliga/dödliga för djur och människor.Det ena är ett hepatotoxin, som har direktskadeeffekt på levercellernas membran ochorsakar en blödning i levern. Det andra tox-inet är ett neurotoxin, som blockerar nerv -impulserna till skelett- och andningsmusku-laturen. Detta kan leda till att djuret kvävs.Risken för att djuret dör beror helt på vilkensorts alg och vilken mängd av toxiner djuretfått i sig. Djuret måste därför alltid få veter-inärvård så snabbt som möjligt.

Misstänkt vatten som ska konsumeras avdjur bör analyseras. Det går inte att avgöraom en algblomning är giftig eller inte utan

ett toxicitetstest. När algförgiftning miss-tänks, är det alltid önskvärt att man tar endirekt kontakt med Statens veterinärmedi-cinska anstalt (SVA), innan vattenprovsänds in för analys.

Vattnets innehåll av mikroorganismerMikrobiologisk föroreningNär djuren är stressade av olika miljöfakto-rer, kan ett förorenat vatten, som normaltinte påverkar djuren, störa deras hälsa, pro-duktion eller tillväxt. Dricks vatten innehål-lande mikroorganismer, som normalt intebehöver vara sjukdomsframkallande kanalltså störa genom s.k. subkliniska infektio-ner, när djuren är stressade. Mikro orga -nismerna kan också i sig bli stressfaktorer itarmkanalen och underlätta andra infektio-ner, som tidigare hållits under kontroll.

Förorening eller nedsmittning – s.k. konta-minering – av vatten med sjukdomsfram-kallande mikroorganismer kan få förödandekonsekvenser hos en grupp djur genombåde lokala och allmänna infektioner, stördproduktion och dödsfall.

Mycket unga djur, som ännu inte hunnitutveckla en stabil tarmflora, är specielltkänsliga för förorenat vatten. Daggamlakycklingar exempelvis är naturligtvis merutsatta än diande djur genom att mjölk inne-håller skyddande ämnen mot infektionersamtidigt som mjölk är ett lämpligt substratför en stabil tarmflora.

Idisslarna är känsligare för främmandemikroorganismer i vattnet än enkelmagadedjurslag. Mikroorganismerna kan nämligenföröka sig snabbt under de förhållandensom erbjuds dem i vommen i och med etthögre pH än hos enkelmagade djurslag. Ettlågt pH utgör en begränsande faktor förmånga mikroorganismers tillväxt. Olikaformer av mastiter tycks ha sin bakgrund iatt mjölkkor druckit vatten som ur mikrobi-ologisk synpunkt varit otjänligt.

Algblomning.Foto: Blekinge läns tidning.

15

Infektion genom smittat vatten kan ske påtvå sätt:– dels genom att vatten för med sig smittan

till djuren genom yttre förorening och– dels genom att vattensystemet bidrar till

spridningen av infektionen genom inreförorening inom vattensystemet, exem-pelvis via vattenkopparna.

Smitta kan komma in i vattensystemet påmånga ställen, innan vattnet når djuren.Exempel på smitta som kan spridas medvatten är Salmonella och Campylobacter.Båda kan orsaka sjukdom hos såväl män-niskor som djur.

Vattenkvalitet vid befuktning av djurutrymmenI alltför torra och dammiga lokaler är detnumera vanligt att lantbrukaren förbättrarmiljön för både djur och människor genomatt sprida en vattendimma (aerosol).Aerosolen når långt ner i djurens luftvägar.Därför är det viktigt att speciellt uppmärk-samma vattnets hygieniska standard vidbefuktning. Den s.k. legionärssjukan påmänniska – en sorts lunginflammation –kan orsakas av den mycket fina vattendim-ma från vatten som förorenats med den spe-ciella mikroorganism som kan förekomma ibefuktningsanläggningar.

Rekommendationer om hygienisk kvalitet och innehåll av salter och andraämnen i dricksvatten till husdjurSom redan nämnts, bör husdjuren få dricks-vatten av lika hög kvalitet som vi männi -skor kräver. På grund av vissa omständig-heter i husdjurens miljö, finns det anledningatt diskutera djurens krav på dricksvattenutifrån andra utgångspunkter än de somgäller vatten för vår egen konsumtion.Förekomsten av t.ex. salter och andraämnen i djurens dricksvatten är ofta sammasom förekommer i foderstaten i övrigt.Vidare bör man beakta en del kombina-tionseffekter mellan vissa ämnen samt attvissa ämnen kan störa vattenanläggningar-nas tekniska funktion.

Systematiska undersökningar med varieratinnehåll av salter och andra ämnen i dricks-vatten till husdjur har utförts endast i myc-ket begränsad utsträckning. Resultaten harinte alltid gett klara utslag, vilket beror på

varierande förutsättningar i olika experi-ment. Djurens reaktion är ofta också myc-ket komplex, dvs. förhållandena i detenskilda försöket påverkar utfallet och omen given nivå av ett ämne i dricksvattnetverkar toxiskt eller ej.

Den totala foderstaten är av betydelseEtt ämne kan förekomma löst i vatten elleri form av olösliga beståndsdelar. Ett ämnestillgänglighet i kroppen kan vara mycketolika och därmed också djurens tolerans.Kortvarig tillförsel kan eventuellt tolereras,medan långvarig sådan kan yttra sig i för-giftningar. Graden av tolerans kan skiljamellan yngre och äldre djur.

Uppenbara skillnader förekommer ocksåmellan olika djurslags tolerans av olikaämnen i dricksvatten. Antagonistiska ellersynergistiska (verkar i samma riktning)ämnen i dricksvattnet eller i fodret kanockså påverka djurens tolerans. Således kansamtidig förekomst av ett toxiskt ämnesänka toleransnivån av ett annat ämne.Innan ett visst ämne i dricksvatten påverkartillväxt, produktion och reproduktion, är detockså möjligt att ämnet inlagras i delar avdjurkroppen och därmed påverkar livsmed-lets kvalitet.

En rad ämnen i dricksvatten utgör inga stör-re problem, dels beroende på att deras lös-lighet är starkt begränsad och dels för att deär toxiska endast i mycket höga koncentra-tioner. Till denna grupp hör enligt NationalAcademy of Sciences (NAS, 1974), järn,aluminium, bor, krom, kobolt, koppar (dockej får), jod, mangan, molybden och zink. Åandra sidan måste särskilt koncentrationer-na av sådana ämnen som bly, kadmium ochkvicksilver i dricksvatten uppmärksammaseftersom dessa ämnen är mycket toxiska.

Normalvärden enligt Statens livsmedels-verk, SLV, (1993) för dricksvatten tillhumankonsumtion och högsta rekommen-derade innehåll av salter m.m. i vatten tillhusdjur, mg/liter återfinns i tabellsamlingenpå sid 27.

Mot bakgrund av det föregående är detsvårt att fastställa bestämda värden för till-åtna koncentrationer av vissa ämnen.Omdöme erfordras då uppgifter från vatten-analyser ska tolkas och sättas in i ett störresammanhang. Man gör klokt i att prövamöjligheten att inte bara ett ämne, utanäven andra samverkande faktorer, kan liggabakom eventuella störningar.

16

Ett flertal salter och andra ämnen (kalcium,magnesium, järn m.fl.) kan ge upphov tillfunktionsstörningar i rörledningar och vat -ten nipplar. Uppgifterna om högsta re kom -menderade koncentrationer i dricksvattenvarierar uppenbarligen mellan författare.Skälet härtill är givetvis att erfarenheternafrån olika studier varierar. För att undvikaproblem vid medicinering via vattensyste-met bör dricksvattnets pH ligga mellan 6och 7.

Rekommendationer för vattnetsmikrobiologiska kvalitetMikrobiologisk undersökning omfattar be -stämning av vissa bakteriers arttillhörighetoch antal:• E. coli, antal/100 ml vid +44 °C• Koliforma bakterier, antal/100 ml vid

+35 °C• Heterotrofa organismer, antal/ml vid

+20 °C.

Teorin bakom denna typ av undersökningarär att vi och våra husdjur är de huvudsakli-ga förorenarna. Varje gram avföring inne-håller enorma mängder av koliforma bakte-rier som i allmänhet är helt ofarliga. Omdessa bakterier finns i vattnet, anses riskföreligga att det även finns sjukdomsals t -rande organismer i vattnet. Detta gäller sär-skilt E. coli, som indikerar föroreninggenom färsk avföring/gödsel. Olika bak-terie halter kan dock accepteras beroende påvad vattnet ska användas till och vilken denmisstänkta föroreningskällan är.

För att vattnet ska klassas som tjänligt gäl-ler:• E. colibakterier icke påvisade• Koliforma bakterier < 50 st/100 ml• Heterotrofa bakterier < 1000 st/ml.

I vissa fall kan det vara klokt att ävenundersöka ev. förekomst av parasiter ochmikroorganismer t.ex. virus.

17

Här listas en rad vanligen förekommandefel på vattenkvaliteten, hur dessa yttrar sigoch tekniska effekter som de kan ge samtförebyggande åtgärder.

Effekter av kvalitetsfel påvattnetDe fel på vattnet som vi och våra husdjur iallmänhet först reagerar på är lukt, smak,färg, grumlighet och utfällningar.

Vattnet kan smaka och lukta av:– svavelväte – dieselolja, olja, bekämpningsmedel

el.dyl.– järn och mangan– klor– humus

eller smaka och lukta som:– ”avloppsvatten”– ”gammal källare”.

Missfärgning av vattnet kan kommafrån:– humus– järn– koppar– mangan

Grumligheten kan komma från:– järn och mangan– humus– grus, lera, jord och borrkax– luft– aluminiumutfällningar

Utfällningarna på sanitetsporslin, ivattenkoppar m.m. kan bero på:– koppar p.g.a. surt vatten– järn (brunaktigt vatten)– järn och mangan (brun-svart)– hårdhet/kalk (vitaktigt)– mikroorganismer (rosa)– gröna utfällningar

Alla åtgärder behöver inte nödvändigtvisvara förenade med stora kostnader. Svavel -väte kan t.ex. ofta luftas bort utan kostnad.

Grundorsaken till kvalitetsfelbör åtgärdasUtrustningen som säljs för vattenbehand-ling tar mestadels bort symtomen, t.ex. fil-ter, som ”tar bort” lukt och smak, bakterie-filter osv. Att installera en vattenbehand-lingsutrustning är i regel förenat med bety-dande kostnader. Den kräver dessutomutrymme och underhåll. Därför är det i enåtgärdssituation ofta enklare och på sikt bil-ligare att gå till själva grundorsaken, t.ex.att byta råvattenkälla, täta brunnen eller tabort föroreningskällor. Vattenlaboratoriernakan ge råd i frågor som rör vattenbehand-ling.

Statens livsmedelsverk har listat ett antalvanligt förekommande problem med vattensamt troliga orsaker till dessa. Denna listaåterfinns i tabellsamling på sid. 28. Obser -vera att felen i dricksvattnet även kankomma från annat håll än bara från självavattnet.

Åtgärder mot oönskat pH-värdepH-värdet kan höjas genom att vattnet:– luftas (i vissa fall)– behandlas i alkaliniseringsfilter– justeras med t.ex. lut

pH-värdet kan sänkas med t.ex. en orga-nisk syra.

Kvalitetsfel på vatten – effekter och förebyggande åtgärder

18

Vattenanalys på laboratorium Ett flertal laboratorier utför analyser (fysi-kalisk–kemiska och/eller mikrobiologiska)på vatten. Vissa av dem är godkända avStatens livsmedelsverk (SLV) eller ackredi-terade av SWEDAC för dricksvattenunder-sökningar. Namn och adress till laboratori-er finns på telefonkatalogens ”Gula sidor”,men man kan också vända sig till kommu-nens miljö- och hälsoskyddsförvaltningeller fråga sin veterinär. Man tar kontaktmed ett vattenlaboratorium för att:• diskutera analysens omfattning (vilka

frågor vill man ha svar på)• få provflaskor (sterila för mikrobiologisk

undersökning)• få veta lämpligt sätt och lämplig tid att ta

vattenprover• få veta lämpligt sätt och lämplig tid att

skicka vattenprover.

Vattenproverna lämnas in tillsammans medden ifyllda följesedeln. Som hjälp för attfylla i denna och för felsökningfinns ”Kontrollista vid gårdsbesök” (se sid.24).

Resultaten från den mikrobiologiska under-sökningen kommer tillsammans med ev. rådoch anvisningar direkt hem i brevlådan. Omvattnet är dåligt, ringer laboratoriet ofta såfort detta upptäcks.

Resultaten från den kemiska undersökning-en kommer med posten ca 14 dagar efterprovets ankomst till laboratoriet. Vid enkemisk undersökning av vattnet får manutförliga råd och anvisningar som svar påde skriftliga frågorna på följesedeln.

När man har tagit del av analysresultaten,kan man ringa till laboratoriet för att disku-tera lämpliga och möjliga åtgärder och föratt få kompletterande råd och anvisningar.

Eventuellt tas nya vattenprover, när vatten-kvaliteten har ändrats, för att kontrolleraresultatet tills ett bra vatten erhållits i till-räcklig mängd.

Mikrobiologisk laboratorie -undersökningI de fall inte misstanke om specifika sjuk-domsalstrande mikroorganismer finns, börundersökningen omfatta bestämning av artoch antal av några bakterier som är typiskaför förorenat vatten t. ex.:• E. coli, antal vid +44 °C/100 ml vatten• Koliforma bakterier, antal vid

+35 °C/100 ml vatten• Heterotrofa organismer, antal vid

+22 °C/ml vatten.

Fysikalisk–kemisk undersök-ning av dricksvattenLukten och smaken på vattnet är mycketviktiga variabler att undersöka. De ger upp-slag och ledtrådar till andra undersökningarsom normalt inte ingår i ”standardpaketet”,t.ex. om vattnet innehåller:• bekämpnings- eller lösningsmedel av

typen klorerade kolväten • oljor, fenoler, kreosoter.

Livsmedelsverket rekommenderar i sin kun-görelse (SLV 1993:35) om dricksvatten, atten normal dricksvattenundersökning skaomfatta de ämnen och egenskaper som finnsupptagna i kungörelsen.

Undersökningarna bör utföras enligt enstandardmetod på ett godkänt laboratorium(godkänt av Livsmedelsverket eller ackredi-terat av SWEDAC). Undersökningsmeto denska framgå av protokollet.

Vattenanalys och bedömning

19

Hela vattenanläggningen inklusive anlägg-ningsarbetet bör handlas upp med krav påsåväl vattenkvalitet som -kvantitet. Det finnsallmänt erkända regler för hur en sådan upp-handling ska ske och vad den ska omfattainklusive garantiåtaganden.

Statens livsmedelsverk (SLV) har tillsam-mans med bl.a. Sveriges geologiska under-sökning (SGU) givit ut en broschyr med rådoch anvisningar om hur man upphandlar envattenanläggning. I broschyren har ocksåbrunnsborrningsorganisationerna medver-kat. Flera kommuner har också skickat uten vattenbroschyr till sina kommuninvåna-re. Det är viktigt med ett skriftligt avtalmellan beställaren och brunnsanläggarenoch en skriftlig garanti för kvaliteten ochkvantiteten på både vattnet och arbetet.

VattentäkterVattnet som vi använder kommer från olikakällor/anläggningar:• ytvatten • källvatten• grävd brunn• borrad brunn• kommunalt vattennät• förordnandevattentäkt.

VattenbehandlingsutrustningDet vatten, som kommer direkt från vatten-täkten, kallas råvatten. Råvattnet måsteibland behandlas för att man ska få ett kva-litativt acceptabelt vatten. Råvattnet harkanske ett lågt pH-värde, salt smak, grum-lingar, brunaktig färg osv. För att få ett bätt-re vatten kan man installera olika filter för: • mekanisk avskiljning• avlägsnande av järn/mangan• avhärdning• avsaltning• avlägsnande av svavelväte• avsyrning (neutralisering) med

– filtermassa– lutdosering

• tillsättning av fluorid• desinfektion med

– klorering– ultraviolett ljus (UV-ljus)

• justering av lukt och smak.

Till vattenbehandlingsutrustningen räknasäven utrustning för uppvärmning av vattnet,s.k. varmvattenberedare.

Djurens upplevelse av vattnet beror främstpå dess lukt, smak, temperatur och ev. inne-håll av partiklar. Om råvattnet inte uppfyllerkraven kemiskt–fysikaliskt eller mikrobio-logiskt, måste det behandlas. Ofta lönar detsig att först söka ett bra råvatten för att slip-pa behandla vattnet.

Ibland räcker det att behandla vattnet medenkla mekaniska filter. När detta inte är till-räckligt, får man använda något mer komp -licerat som jonbytarprocesser, osmotisk fil-trering eller t.o.m. destillation i flera stegför speciella ändamål (ex. laboratorier).

Vanliga mekaniska filter används för attavskilja partiklar av t.ex. lera, järn ellermangan.

En vanlig typ av behandling är avhärdninggenom jonbyte för att bli av med besväran-de höga halter av grundämnena kalciumoch mag nesium. Det är särskilt vanligt ivissa områden i Uppland, sydvästra Skåne,området runt Storsjön i Jämtland och påÖland och Gotland.

Salt råvatten som dricksvatten till djur är ettkänt problem i stora delar av världen. ISverige har vi även s.k. relikt saltvatten i delandsdelar som var täckta av de förhistoris-ka salta haven. Att behandla saltvatten ärbåde tekniskt komplicerat och dyrbart.

Luftning eller kemisk oxidation med ka -lium permanganat och behandling i sandfil-ter är vanliga metoder för att t.ex. bli avmed svavelväte i vattnet.

Genom tillsats av lut eller behandling ibehållare med alkaliska massor kan oftakemiskt surt råvatten neutraliseras.

Klorering är en välkänd behandlingsformför att desinficera vattnet. Vissa mekaniskafilter med keramiska filtermassor har ocksågrundämnet silver i keramiken, vilket för-bättrar desinfektionsgraden.

Råvattnet kan behandlas i behållare medaktiverat kol för att ta bort besvärande lukt

Vattenanläggning

20

och smak eller låga halter av föroreningarav t.ex. diesel- och eldningsolja.

All vattenbehandlingsutrustning är kostsamoch kräver utrymme, ständig driftsövervak-ning och regelbundet underhåll för att fun-gera. Vatten till husdjur får enligt foderföre-skrifterna endast behandlas med tillsatseroch processkemikalier som är tilllåtna fördricksvattenberedning enligt föreskriftermeddelade av Statens livsmedelsverk.Annan behandling kan få ske efter särskildprövning av Jordbruksverket.

RörledningsnätetRörledningsnätet – själva distributionsled-ningsnätet för vattnet – består vanligen avledningar, som tillverkats av:• betong • koppar • stål• gjutjärn • plast.

Huvudledningarna är vanligen av betong,stål eller plast. Till kallvattenledningar i fas-tighetsnäten används i första hand stålröroch plastslang, medan kopparrör i regelanvänds till varmvattenledningar.

Valet av material och utformningen av dist -ributionsnätet avgör i hög grad kvaliteten påvattnet i konsumtionsögonblicket och livs - längden på rörnätet. En lämplig balans mel-lan material och utformning av nätet före-bygger många problem, medan ett olämp-ligt utfört nät kan skapa många problem.

För att minska tillväxten av bakterier m.m.i ledningar som går till djurens vattenkop-par och nipplar, bör ledningarna dras somringledningar. Då undviks stillaståendevatten i ledningen. Exempel på hur vatten-installationer kan utföras och dimensione-ras finns i JBT:s (f.d. LBT)handböcker ”Systemlösningar för jordbru-kets driftsbyggnader”.

I mindre anläggningar är grönfärgat sani-tetsporslin, illasmakande vatten och åter-kommande vattenskador i fastigheten vanli-ga exempel på olyckliga kombinationer avvatten med lågt pH-värde (kemiskt surtvatten) och kopparledningar. Smakfel påmjölk är ett annat exempel på effekter av enolämplig kombination.

Vattenbehållare

Många svårförklarliga problem på fastighe-ter med stora djurbesättningar har visat sigbero på en olycklig förvaring av dricksvatt-net kombinerat med att ägarna inte förståtthur hela systemet fungerar. Vattenproversom tagits på fel sätt eller på fel ställe i sys-temet kan då ha normala analysvärden.Normala värden på felaktigt tagna vatten-prover avslöjar naturligtvis inte de verkligaorsakerna för djurägarna.

I Sverige har mejeriföretagen tagit vatten-prover i mjölkrummen och fått bra analys-värden. Analysen avslöjar dock inte alltidvattnets kvalitet för djuren, såvida provetinte tas direkt i vattenkopparna.

Flera vattenundersökningar visar att detförekommer massiva föroreningar påvattenbehållarnas botten och insidor. Dettagäller också vattenbehållarna på betet! Efternoggrann rengöring av behållarna har pro-blemen med mastiter m.m. i besättningarnaofta minskat kraftigt.

Vattenfördelningssystem Varje enskild komponent i ett vattensystempåverkar slutprodukten – vattnet, som vioch våra husdjur ska dricka. Även om vatt-net är bra vid källan, kan det förstöras i enanläggning med olyckligt valda komponen-ter, som inte passar för den aktuella vatten-typen. Vidare kan vattentillförseln störas avbristfälliga vattennipplar och vattenkoppar.

Vid nyanläggning och ombyggnad avvattenanläggningen bör man överväga helaanläggningen tekniskt och ekonomiskt medhänsyn till åtminstone alla de faktorer somtagits upp i detta kapitel. Ofta utgår vi frånatt en borrad brunn med standardinstalla-tion är lösningen på alla problem. Det gäl-ler dock långt ifrån alltid!

En totalkalkyl visar ofta att det för såvälkvaliteten som kvantiteten blir billigast attanvända ytvatten från ett närbeläget vatten-drag och behandla vattnet, särskilt om mankan få vattenkvalitetsdata från t.ex. kommu-nen, Naturvårdsverket (SNV), SverigesGeologiska Undersökningar (SGU) ellerSveriges Meteorologiska och HydrologiskaInstitut (SMHI).

Enligt djurskyddslagen ska djuren hållas påbete under sommarhalvåret. Då gäller detockså att förse dem med vatten av sammahöga kvalitet på betet som i stallet. Omsommaren blir varm, är det extra viktigt attockså förse dem med tillräckligt mycket

21

vatten.

Krav på vattenfördelnings-systemFördelningssystemet ska:• vara hygieniskt – lätt att rengöra,• ha tillräcklig kapacitet för sitt ändamål,• vara driftsäkert och hållbart samt• ge djuren möjlighet att tillfredsställa sitt

vattenbehov och drickbeteende.

Djuren kan tilldelas vatten i kar, i kopp ellervia nippel. Speciellt utformade vattenkop-par finns för nötkreatur, svin och hästar.Kopparna är formade som skålar och ärgjorda av gjutjärn eller stål, vanligtvis heltemaljerade. Mest använda är koppar direkt -reglerade av en ventil som öppnas av dju-ren. Ventilerna kan regleras för olika tryck.Vissa typer av vattenkoppar liksom störrevattenkar nivåregleras med hjälp av flottör-styrd ventil. Vattennipplar används till svin,kalvar, ungdjur och får. Två varianter före-kommer; bitnipplar och nosnipplar.

Det är viktigt att djuren kan dricka på ettnaturligt sätt och att drickutrustningensvattenflöde motsvarar djurens naturligadrickhastighet. För stort flöde kan ge spilloch för litet flöde innebär att djuren inte fåravsedd mängd vatten. Det är viktigt attdrickutrustningens funktion testas regel-bundet och att nippelsystem, koppar ochvattenkar hålls rena.

Vattenfördelningssystem för nötkreaturFöljande system kan tänkas:Kalvar• Spann som hängs utvändigt på kalvboxen

med hjälp av spannhållare. Manuell vatt-ning.

• Direktmanövrerad vattenkopp, ofta ge -mensam för två boxar.

• Vattennippel invändigt i boxen.

Ungdjur• Flottörvattenkopp.• Direktmanövrerad vattenkopp.• Vattennippel.Vattenkoppar bör skyddas med något slagshinder så att djuren inte gödslar i dem, t.ex.en skyddsring runt koppen.

Mjölkkor• Flottörvattenkopp.• Direktmanövrerad vattenkopp.Varje ko bör kunna dricka ostört. Deladvattenkopp kan innebära att en dominant ko

hindrar den underlägsna från att dricka(Rosengren & Sundahl, 1991). Detta kan isin tur leda till minskat vattenintag och där-med sänkt mjölkproduktion. Det har iundersökningar visat sig att gemensamvattenkopp leder till betydligt fler aggressio-ner och störningar än då varje ko har egenvattenkopp i enkel- eller dubbelmontage.Bäst resultat får man då vattenkopparna pla-ceras över foderbordet och vid behov försesmed skydd. I lösdriftssystem, där korna stårfastlåsta när de äter och samtidigt har till-gång till vattenkoppar, bör samma förhållan-den gälla för bundna djur. Dock behöver allakoppar skyddas då grannkon sällan ärsamma ko från gång till gång.

Enligt gällande djurskyddsbestämmel-ser ska mjölkande kor i lösdriftsstallarha tillgång till en vattenkopp per 10 nöt-kreatur. För övriga krävs en vattenkoppper 25 djur.

Nötkreatur på beteOm djuren tilldelas vatten med hjälp av kar,är det viktigt att se till att påfyllningen fun-gerar så att inte vattnet tar slut. Det är ocksåviktigt att omsättningen är tillräckligt hög såatt vattnet inte blir stillastående för länge,vilket kan medföra sämre hygien (algtillväxtm.m.).

Vattenfördelningssystem för får I fårstallar används antingen vattenkoppeller nippel. De flesta fårstallarna är oisole-rade, och vattensystemen måste därför varafrostskyddade. Fördelen med nippel är attden alltid ger tillgång till vatten av god kva-litet. En nackdel med nipplar är att spilletblir stort och lämpar sig därför bäst i stallarmed dränerande golv.

Enligt gällande djurskyddsbestämmel-ser ska får i stallar med automatiskvattentilldelning ha tillgång till envattenkopp eller -nippel per 15 tackorav mjölkras. För övriga får krävs envattenkopp eller -nippel per 30 tackor.

Vattenfördelningssystem för svinI svinstallar används i dag nästan enbartnippelsystem, dvs. nosnipplar eller bitnipp-lar. Till nyfödda smågrisar används ävensärskilda vattenkoppar.

Nosnipplar placeras vanligtvis i nedrefront röret ovanför fodertråget. De fungerarpå så sätt att djuren trycker in tryckknappenmed trynets ovansida varvid vattnet rinnerned i tråget, dvs. djuren trycker ut vatten

22

och dricker växelvis. En av fördelarna mednosnipplar ovanför tråget är att grisarna kanblöta upp det torra fodret, vilket underlättarfoderintaget. Några av de krav som ställs pånosnipplar är (Olsson, 1983):• en stark och stryktålig konstruktion• enkelt installations- och demonterings-

förfarande, bl.a. med tanke på rengöring• placering nära fodertrågets botten för att

ge snabb inlärning• tryckknappens yta bör vara tillräckligt

stor och får inte ha vassa kanter.

Bitnipplar placeras vanligen i gödselgång-en. Det bör finnas dränering i anslutning tillbitnipplar eftersom vattenspillet kan varabetydande (30–70 % spill har noterats).Grisarna biter om nippeln samtidigt som dedricker. Krav som ställs på bitnipplar är:• en stark och tålig konstruktion• enkelt installations- och demonterings-

förfarande, bl.a. med tanke på rengöring• enkel anordning för höjdjustering eller

dubbelmontage• placering 5–10 cm över djurens ryggar• ständig tillgång på vatten.

Vatten till– digivande suggorSuggan ska ha ständig tillgång till vatten.Lämpligaste systemet är vattennippel place-rad över fodertråget. Om smågrisarna skagå kvar i boxen efter avvänjning och om detfinns nippel på annan plats är det lämpligtatt kunna stänga av nippeln över fodertrå-get. Detta för att hindra att smågrisarnaleker med nippeln och därmed försämrarboxhygienen.

Enligt djurskyddsbestämmelserna skadigivande suggor i lösdrift ha tillgångtill en vattenkopp per 20 suggor eller ennippel per 10 suggor i torrfoderanlägg-ningar och i blötfoderanläggningar envattenkopp per 40 eller en vattennippelper 20 suggor. I grupper över 30 djur skadet dock finnas minst två vattenställen.

– smågrisarSmågrisar bör få tillgång till vatten så snartsom möjligt efter födseln. Det är mycketviktigt att vattnet är rent. Lättillgängligtplacerade smågrisvattenkoppar eller dropp-vattenkoppar fungerar bäst under distadiet.En ventil eller kopp per grisningbox rekom-menderas. Lösa tråg och liknande kan gehygieniska problem och måste rengörasofta. De är därför inte att rekommendera. Itillväxtboxarna används oftast bitventilersom bör sitta över gödselyta eller spalt såatt spill dräneras bort. Här rekommenderasminst 1 nippel per 10 grisar.

– galtar och sinsuggorGaltar och sinsuggor ska ha ständig tillgångpå vatten. Som system väljs vattennippelöver fodertråget. I lösdriftssystem väljs oftavattenkoppar som placeras så att spill kandräneras bort. En vattenkopp per 20 suggorrekommenderas.

– slaktsvin och rekryteringsdjurNosnipplar över fodertråget är det vanligas-te systemet och fungerar bra. Antalet nipp-lar bör vara 1 nippel per 2 grisar. För attslaktsvinens lek med ventilerna inte skamedföra försämrad boxhygien, bör någon-form av tidsstyrning anordnas. Med ut -gångs punkt från djurens drickbeteende(största andelen vatten dricker de efterutfodringen) bör vattnet vara påkopplatunder utfodringen och ca 30 minuter däref-ter. Dessutom ska påslag ske under perioderpå 1/2–2 minuter varje halv- eller heltim-me. Detta medför i princip fri tilldelning,men risken för lek med nipplar och onödigtuttag undviks (Olsson, 1983).

Enligt djurskyddsbestämmelserna skasvin (ej digivande suggor) i lösdrift hatillgång till en vattenkopp per 40 djureller en vattennippel per 20 djur i torr-foderanläggningar och en vattenkoppper 80 djur eller en vattennippel per 40djur i blötutfodringsanläggningar. Igrupper över 30 djur ska det dock fin-nas minst två vattenställen.

Vattenfördelningssystem för fjäderfäDet är mycket viktigt att vattensystemet ärdriftsäkert så att djuren aldrig blir utanvatten.

I värphönsburar är nipplar det vanligastesystemet och även i slaktkycklingstallar blirdet allt mer vanligt. Fördelen i det senarefallet är bättre hygien och torrare ströbäddjämfört med vattenkoppar.

Enligt en inventering av värphönsbesätt-ningar med golvhöns framkom att 75 %hade enbart vattennipplar, medan övrigahade nipplar med kopp eller stora vatten-koppar. I nyare anläggningar förekomendast nipplar. Antal nipplar som krävs vidgolvhållning är en per 10 värphöns. Nipp -larna placeras alltid över gödselbingen,aldrig över ströbädden. Det är viktigt attnipplarna kontrolleras regelbundet så attläckage undviks.

Enligt djurskyddsbestämmelserna skadet finnas minst en vattennippel per 10

23

värphöns som hålls på golv. För bur-höns ska det finnas minst två vattenkop-par eller nipplar åtkomliga från varjebur. Varje nippel får betjäna högst tvåburfack.

Frostsäkra systemVattentillförseln till djuren måste anordnasså att ingen frysningsrisk föreligger. I oiso-lerade stallar där det kan bli minusgraderunder vintern, kan frostsäkra vatteninstalla-tioner ordnas på följande alternativa sätt:• eluppvärmda vattenkoppar• värmekabelsystem• elpatron och cirkulerande vatten• infravärme.

Golvet kring vatteninstallationer bör varadränerande så att isbildning undviks.

Eftersom vissa djurslag (bl.a. hästar ochnötkreatur) är mycket känsliga för el-ström,är det viktigt att jordning av el-installatio-ner sker på ett betryggande och fackmanna-mässigt sätt.

FlödeskapacitetRekommenderade dricksvattenflöden (JBR)Djurslag Flöde, l/min

Nötkreatur 10–12Får 3–4Häst 8–10Sugga 2–4Slaktsvin 1–3Smågris 0,5–1

Kravet på flödeskapaciteten är beroende aven rad faktorer, bl.a. drickbeteendet. Utöverflödeskapaciteten i enskilda vattennipplar,måste även anläggningens totala kapacitetbeaktas, t.ex. då ett större antal grisar utfo-dras samtidigt i ett stall, ska alla djur samti-digt ges tillfälle att tillgodose sitt vattenbe-hov. I kapacitetsberäkningarna måste ocksåvägas in djurens ökade vattenbehov vidhögre omgivningstemperatur.

Rengöring och desinfektionav vattensystemetRör- och nippelsystem behöver rengörasoch desinficeras regelbundet.

I stallar som fylls respektive töms på alladjur samtidigt, som fjäderfästallar ochslaktsvinsstallar (omgångsuppfödning), skarör- och nippelsystemen rengöras mellanomgångarna. I värphönsstallar bör mandessutom spola genom systemet en gång

per vecka. Vid kontinuerlig produktion börman kontrollera vattenkvaliteten extranoga.• Låt analysera vattnet minst en gång per år.• Vid behov avkalka systemet först.• Rengör/desinficera enligt nedan.

Rengöring utförs lämpligast med hjälp aveffektivt rengöringsmedel, mekanisk bear-betning av alla ytor och genom kraftigvattenspolning. Därefter desinficeras medlämpligt preparat när stallet är tomt på djur.I de fall djur finns kvar, måste dessa gesvatten på annat sätt. Desinfek tions lös -ningen får stå i systemet i ca en timme.Därefter spolas systemet till dess vattnet ärfritt från desinfektionsmedel. Vid desinfice-ringen dödas skadliga bakterier. Dessutomrensas algerna ut. Alger fungerar troligensom substrat åt bakterierna och ska därförinte finnas i vattenanläggningar. Problemmed tillväxt av alger förekommer också vidvitaminering (stimulerar tillväxten av alger)av dricksvatten. I vissa fall används desin-fektionsmedel som en tillsats för att för-hindra algtillväxt.

Lågtryckssystem kallas ett vattensystemmed reducerat tryck vid vattenkopparna ochvattennipplarna. I sådana system kan detfinnas en ökad risk för tillväxt av bakterieri rör m.m. om inte bakterietillväxten hin-dras gå bakvägen.

Används desinfektionsmedel på rätt sättoch i lämpliga koncentrationer finns det idag inget som tyder på att det kan orsakanegativa hälsoeffekter. Ändå bör man i möj-ligaste mån stänga av vattnet medan rörled-ningsnätet rengörs och vattna djuren manu-ellt.

I Livsmedelsverkets föreskrift om dricks-vatten finns en förteckning över desinfek-tionsmedel som är godkända för beredningav dricksvatten. Denna förteckning användslämpligen även vid val av desinfektionsme-del för behandling av dricksvatten till hus-djur. Preparat som inte är godkända får inteanvändas hur som helst. De ska först prövasav Jordbruksverket så att risken för skadli-ga verkningar kan elimineras.

Tillverkarens anvisningar för ett preparatska alltid noga studeras, innan preparatetanvänds!

Olika typer av kemiska preparat samt derasför- och nackdelar redovisas i tabeller påsid. 27.Livsmedelsverkets föreskrift om dricksvat-ten (SLVFS 1993:35) avser dricksvatten för

24

människor. Dessa kvalitetskrav är en lämp-lig utgångspunkt och tillämpas i praktikenäven på dricksvatten till husdjur.

Normalvärden för dricksvattenFysikalisk-kemisk undersökning av vattenfrån enskilda vattentäkter enligt Livsme -dels verkets kungörelse om dricksvatten:

”Som TJÄNLIGT bedöms ett vatten somutan att särskilda åtgärder vidtas – ärlämpligt för användning som dricksvat-ten och andra hushållsändamål.”

När vattnet bedöms som TJÄNLIGT MEDANMÄRKNING, innebär det att vattnethar en mindre tillfredsställande samman-sättning som dock inte bedöms medförahälsorisk. Det kan dock, när så anges, inne-bära vissa inskränkningar i vattnets använd-barhet.

Förhållandena kan variera mycket videnskilda vattentäkter. Kommentarer omvattenbeskaffenheten grundar sig i regel påde uppgifter, som lämnats på vattenprovetsföljesedel (vattentäktens läge, isoleringm.m.).

Riktvärden för vattnets kemisk-fysikaliska kvalitetRiktvärden för vattnets kemisk-fysikaliskakvalitet återfinns på sid. 27.

Anmärkningarna i vattenanalysen kan varaav tre slag:• hälsomässiga (h)• estetiska (e)• tekniska (t).(h): Vattnet innehåller en förhöjd halt av ettämne som vid ännu högre halt kan ge nega-tiva hälsoeffekter.(e): Vattnet är otillfredsställande i fråga omlukt, smak, grumlighet, bottensats ellerfärg. Vattnet innehåller ämnen som kanpåverka dess utseende, lukt eller smak.(t): Vattnet kan ge problem med korrosion,utfällningar, igensättningar, skador ellermissfärgning av tvättgods m.m.

Se sid. 16 om mikrobiologisk kvalitet påvatten.

Kontrollista vid gårdsbesök

För att en fältundersökning med provtag-ningar av vatten ska vara meningsfull,måste följesedeln till alla delar vara korrektifylld. Värdet och resultatet av hela vatten-undersökningen beror till mycket stor delpå detta. Kommunens miljökontor, under-sökningslaboratoriet eller någon konsultkan vid behov hjälpa till.

Tag kontakt med dem som hyr, arrenderareller bor som gäster på fastigheten ochanvänder vattnet. Hur upplever de vattnetunder året? Alla boendes erfarenheter ochinte bara ägarens/säljarens uppfattning kanofta ge viktig information.

Kontrollista• Förändras vattenkvaliteten? I så fall när,

var och hur?• Är någon sjuk?• Har vattnet undersökts tidigare? Finns

det protokoll?• Finns det flera nya och/eller gamla brun-

nar, som fortfarande/inte längre an -vänds?

• Var finns avlopps-, ensilage- och gödsel-vårdsanläggningar? Var går vatten- ochavloppsledningar, el-ledningar osv?

• Kontroll av spillvattenledningen frånmjölkrummet!

• Vilken rörfirma, brunnsborrare osv. bru-kar anlitas?

• Använder människor och husdjursamma vattentäkt och räcker vattnet?

• Hur många djur och människor använ-der vattnet?

• Finns det flödes- eller vattenmätare?• Har det nyligen grävts, sprängts, lagts

ned avloppsledningar eller jordvärme,byggts hus, väg el.dyl?

• Hur går vägar, järnväg och diken i när-heten?

• Har det spridits natur- eller konstgödselnyligen?

• Finns det tillfälliga upplag av gödsel,rötslam el.dyl?

• Finns det betesmarker i närheten?• Hur hanteras bekämpningsmedel under

lagring, vid fyllning av sprutan, undersprutning och vid rengöring av utrust-ningen?

Kvalitetsvärden för dricksvatten till husdjur

25

• Finns det tankar för drivmedel och olja?Hur tillvaratas spillolja och vatten frånredskapsspolning?

• Tillverkas det livsmedel på gården?• Finns det butik eller kiosk?• Ligger det pensionat, vårdhem, begrav-

ningsplats eller barnkoloni i närheten?• Finns det campingplats eller gästhamn?

Dokument som kan användas vid tolkningav analysresultaten, felsökningar och föreventuella nyanläggningar är:• borrprotokoll samt fastighetskarta med

inritade– vattentäkter– avloppsanläggningar– vatten- och avloppsledningar– täckdiken

– el-ledningar– vägar och byggnader– gödselvårdsanläggningar– diesel-och andra förvaringstankar– upplag för ensilage, gödsel- och bekämpningsmedel

• detaljkartor/ritningar över bostäder ochdjurstallar med rördragning för – varm- och kallvatten– avloppsvatten

• protokoll från tidigare vattenundersök-ningar

• hydrogeologiska kartor, både nya ochgamla

• tillstånd för avloppsanläggningar• beskrivningar av

– varmvattenberedare och– eventuell vattenbehandlingsutrustning.

26

• Kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd för den lokala tillsynen• Länsstyrelsen för tillsynen av reglerna i vattenlagen• Statens jordbruksverk (SJV) för vattnet som foder • Statens livsmedelsverk (SLV) för dricksvattnet för människor• Statens naturvårdsverk (SNV) för vattnet i naturen• Sveriges geologiska undersökning (SGU) för grundvattnet• Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) för nederbörd m.m.• Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) för vattenburna sjukdomar hos djur m.m..

Vatten är ett foder som regleras i• Lagen om foder (SFS 1985:295 med senare ändringar)• Djurskyddslagen (SFS 1988:534 med senare ändringar).

Till lagarna finns mer detaljerade förordningar, olika myndigheters författningssamlingarmed detaljregler samt myndigheters och kommuners olika skriftliga råd och anvisningar.För att allmänt skydda vattnet finns det dessutom miljöbalken som består av • livsmedelslagen (SFS 1971:511)• miljöskyddslagen (SFS 1969:387)• naturvårdslagen (SFS 1964:822)• vattenlagen (SFS 1983:291).

Lagstiftning

Myndigheter

• Kommunen: uppgifter om provtagningar i vattendrag inom kommunen, om kommunaltvattenledningsvattens kvalitet, lagar och förordningar om dricksvatten m.m.

• Länsstyrelsen: arkiv över torrläggnings- och markavvattningsföretag med uppgifter omstyrelsemedlemmar, täckdikningsplaner, vägtrummor m.m. Även fiske-, miljö- ochnaturvårdsfrågor handläggs här. Lantbruksenheterna el. motsvarande kan svara påvattenfrågor om lantbrukets djur.

• Tingsrätter med vattendomstol: ansökningsförfarande för ev. vattendom, arkiv övervattendomar vid regleringar för kraftändamål, samfällighetsregister med uppgifter omstyrelsemedlemmar m.m.

• Statens Geologiska undersökning (SGU) i Uppsala: brunnsarkiv, källarkiv m.m.• Hushållningssällskapen.• Statens jordbruksverk (SJV) i Jönköping: Regler för vatten som foder m.m.• Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Uppsala: forskning och undervisning om bl.a.

djurens vattenbehov och krav liksom lantbrukets påverkan på grundvattnet, vattenmil-jöfrågor m.m.

• Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) i Norrköping: nederbörd,vattenföring i större vattendrag m.m.

• Naturvårdsverket (SNV) i Stockholm: undersökningar och inventeringar av sjöar,vattendrag m.m.

• Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala: djurslagsvisa avdelningar medspecialkompetens.

Det är en god början att tala med grannarna, om de känner till olika lokala förhållandenom vattenregleringar och annat.

Information

Uppgifterna i tabell 1 om vattnets kemisk–fysikaliska kvalitet ska ses som riktvärden, somunder normala förhållanden bör gälla även för husdjur.

Om ett värde överstiger det som finns i tabellen, behöver det inte betyda att vattnet är skad-ligt för djur. Det innebär en misstanke om skadlighet. Med hänsyn till djurkategori, sym-tom och miljöfaktorer får man i varje enskilt fall bedöma om vattnet är skadligt eller lämp-ligt som dricksvatten. Man bör alltid, när värdet överstiger det i tabellen angivna, övervä-ga möjligheten att byta vattenkälla, rena vattnet, pH-reglera vattnet m.m. för att trygga dju-rens fortsatta försörjning med vatten av lämplig kvalitet.

Tabell 1. Normalvärden enligt SLV (1993) för dricksvatten till humankonsumtion ochhögsta rekommenderade innehåll av salter m.m. i vatten till husdjur, mg/liter

Human Husdjur(SLV1993) Nötkreatura Svinb Fjäderfäc

Totalt lösliga salter < 3000 < 3000 1000–1500pH-värde 5–9 6–9 6–8Hårdhet, °Dh (150) 25e

Aluminium 0,5 5 5Arsenik 0,01 0,2 0,5 0,01Bikarbonat 1000 500Bly 0,01 0,1 0,1 0,05Bor 5 5Cyanider 0,1Fluor 1,3 2 1d 1Järn 0,5 3e 1Kadmium 0,001 0,05 0,01 0,005Kalcium 200e 75e

Klorider 100 600 200–5001500 ( får)

Kobolt 1 1 1Koppar 0,3 0,5 5 0,5Krom < 0,05 1 1 0,05Kvicksilver < 0,001 0,01 0,003 0,001Magnesium 30 400 200Mangan 0,3 0,1Molybden 0,5Natrium 50 500Nickel 1 1 1Nitrat-N 5 50 20 15Nitrit-N 0,005 1 3Selen 0,05 0,02 0,01Sulfater 100 1000 1000 200

500 (kalvar)Vanadin 0,1 0,1Zink 0,3 25 25 5

a Linn et al. (1987); Spörndly (1996); NAS (1974)b Fraser et al. (1990); CSIRO (1987)c Sneep (1986); Ross Breeders (1990); NAS (1974); Reddy et al. (1995)d 2 ppm om F ej ingår i fodrete Vid högre halter störs vattennipplars funktionf Klorering till 1–3 ppm ger inga störningar

27

Tabeller

28

1 Alkaliniteten är ettmått på vattnets för-måga att stå emot(buffra) kemisk för-surning. Mäts i milli-gram vätekarbonatjo-ner (HCO3) per litervatten.

Tabell 2. Livsmedelsverkets lista över ett antal vanligt förekommande problem med vattensamt troliga orsaker till dessa. Observera, att felen i dricksvattnet även kan komma frånannat håll än bara från själva vattnet.

A. Problem som man märker själv

Huvudproblem Delproblem Troliga orsaker att åtgärda (observera att andra orsaker än vatten kan förekomma!)

Partiklar ”sand” och liknande • pumpen suger in material från brunnens botten

• brunnen är ny• arbete i brunnen eller i lednings-

nätet

rostflagor • korrosionsprodukter från led-ningsnätet

• järnhaltigt grundvatten• arbete i ledningsnätet

mörka flagor • manganhaltigt grundvatten• rörbeläggning av asfalt

Slam blekt–brunfärgat slam • korrosion i ledningsnätet• järnhaltigt grundvatten• aluminiumrester från beredning

Grumlighet ljus fällning • borrkax (vid ny brunn)• lerslam

gula eller mörka flockar, • järn/manganhaltigt grundvattenmörknande utfällning

Ytfilm tunna, ljusa flak • kalkutfällning från hårt vatten

färgade flak • järn/manganutfällningar, ev. i kombination med kalk

färgad, tunn hinna • oljeförorening• humus eller annat organiskt

material• annan förorening

Beläggningar på ljusa, saltlika belägg- • kalkutfällningar från hårt vattensanitetsgods och ningar • saltrikt vatten (koksalt)i kokkärl

mörkbrun beläggning • järn/manganutfällningar

blågrön beläggning • koppar i vattnet på grund av korrosion

Skador på rör, varm- korrosion • låg alkalinitet1 (”försurnings-vattenberedare och känsligt” vatten)maskiner • hög salthalt (främst koksalt)

• olämplig kombination av metaller i installationen

• kalkutfällningar från hårt vatten

Utfällningar i rör • kalkutfällningar från hårt vatten• utfällning av korrosionsproduk-

ter

skador på värmepatroner • överhettning på grund av utfäll-och maskiner ningar

29

Textilskador mörka fläckar, miss- • järn/manganhaltigt vattenfärgad tvätt • rostflagor

Färgat vatten gul-brunaktigt vatten • humusämnen• hög järnhalt i grundvattnet• korrosionsprodukter

gråsvart vatten • manganutfällningar från rörled-ningarna

Grönt hår • hög kopparhalt på grund av korrosion

• kraftigt klorerat vatten

Fläckar på tandemaljen • hög fluoridhalt i grundvattnet

Lukt ”ruttna ägg”, svavelväte • svavelväte i grundvattent• påverkan från avlopp• vatten som inte omsatts under

längre tid

jord, mossa, sjö o.dyl. • ytvattenpåverkan, mikroorganis-mer i nätet eller i reservoaren

olja, bensin etc. • förorening nära brunnen eller någon rörledning

• plastledning i oljeförorenad mark

gummi, plast o.dyl. • nylagda rör

Smak metallisk, sträv • järn, koppar eller zink från rör på grund av korrosion

• hög järnhalt i grundvattnet

salt, fadd eller bitter • hög salthalt i vattnet

jord, mossa, sjö o.dyl. • ytvattenpåverkan, mikroorganis-mer i nätet eller i reservoaren

gummi, plast o.dyl. • utlösning från rör och installatio-ner

Diarréer • vattnet är förorenat av sjukdoms-framkallande mikroorganismer

• hög sulfathalt

Allergi och symtom från luftvägarna • påverkan från någon mikroorga-överkänslighet nism

”badsjuka”: alveolit ret- • påverkan från någon mikroorga-hosta, frossa, febertoppar nism

hudbesvär: klåda rodnad, • överkänslighet för vissa tvättme-del

• överkänslighet mot någon mikro--organism

• överkänslighet för någon annan vattenfaktor t.ex. högt pH, hög hårdhet eller vissa organiska ämnen

30

B. Problem som dokumenteras genom analyser.

Påverkan från Förhöjda eller av- Troliga orsaker att åtgärdavikande halter, ex

Avloppsvatten, gödsel- förhöjda halter av vissa • läckande avloppsledningoch pressvatten bakterier (indikator - • läckage av ytligt vatten in i brunn

organismer), kväve- • olämplig brunnsplaceringföreningar, fosfater • felkoppling

Åkerbruk, gödsling som ovan, särskilt nitrat, • olämplig brunnsplaceringäven kalium • läckage av ytligt vatten in i brunn

• lättdränerade jordlager

Ytligt vatten (humus) heterotrofa bakterier, • läckage in i brunnenfärg, lukt, grumlighet

Saltvatten klorid, sulfat • infiltration av havsvatten eller saltgrundvatten

Kemiskt surt vatten, pH, alkalinitet, kolsyra, • råvattnet är ledningsangripandesom angriper led- hårdhet, aluminium, • läckage av ytligt vatten in i brunnningarna koppar • olämplig brunnskonstruktion

Berggrunden/marken fluorid • naturlig förekomst

radon • naturlig förekomst

Mikrobiologisk heterotrofa bakterier, • dåligt råvattentillväxt i lednings- mikrosvamp, aktino- • ineffektiv beredningnätet myceter • hög halt av organiskt material i

dricksvattnet• begränsad omsättning av vattnet• bristfällig värmeisolering av rör-

ledningar

Villafilter dålig funktion, mikro- • felaktig skötselorganismer • filtret passar inte till vattnets

beskaffenhet

31

Tabell 3. Desinfektionsmedel – för- och nackdelar

Verksam substans Fördelar Nackdelar Kommentarer

Natriumhydroxid Verksam mot virus, Starkt frätande(NaOH, Lut) bakterier och svamp

Jodpreparat Nästan luktlös, effekt Dålig effekt mot Används i spen-mot bakterier, mögel- bakterier i spor- dopp, lösningenssvampar och vissa stadier, ger svag desinficerande virus missfärgning av effekt avtar allt

vattnet efter det att färgenavtar

Kvartära ammo- God effekt mot bak- Icke aktiva mot Mest lämpade förniumföreningar terier bakterier i spor- rengöring/desinfek-

stadier, dålig effekt tion av dricks-mot virus vattenkoppar o.dyl.

lös utrustning

Klorpreparat Effektivt, snabb- Instabilt, korro- Kan användas för(Hypoklorit, verkande mot bak- derar aluminium, rengöring/desinfek-kloramin) terier och virus känsligt för orga- tion av dricks-

nisk förorening, vatten och desskräver stor mängd systemlösning

Formalin Effektivast mot bak- Dålig genomträng-terier och virus ningsförmåga, binds

lätt i fibrösa material,irriterande för slem-hinnor och hud,allergiframkallande

Fenol Verksam mot bakterier I hög koncentration giftigt för människor och djur, avger kraftig lukt vid hög kon-centration

Aldehydbaserade Kombinerar fördelarna Reducerar nack- Preparat lämpligakombinations- hos formalin och delarna hos forma- för desinfektionpreparat fenoler lin och fenoler av dricksvatten-

system finns av denna typ

32

Alkaliniseringsfilter. Kallas ofta också för avsyrningsfilter och används för att höja pH-värdet i ett kemiskt surt vatten.

Aluminium. Vid neutralt pH-värde är halten av grundämnet aluminium (Al) i naturligavatten låg, under 0,2 mg/l. När pH-värdet sjunker under 5,5 eller stiger över 8,5, ökar vatt-nets förmåga att lösa ut aluminium ur marken. Grumliga vatten med lermineral kan inne-hålla höga aluminiumhalter.

Arsenik. Arsenik (As) är ett grundämne. Det är giftigt och används bl.a. i bekämpnings-medel.

Artesiskt vatten. Vatten som kommer upp till markytan genom självtryck.

Bly. Grundämnet bly med den kemiska beteckningen Pb är en giftig s.k. tungmetall.Tidigare användes bly bl.a. i vattenledningsrör och i dekorfärger för bordsporslin. Alla bly-föreningar är giftiga för djur och människa redan i låga koncentrationer.

Borrkax. Pulveriserat berg – stenmjöl – som kommer upp ur borrhåll vid t.ex. brunns-borrning.

Cyanid. En mycket giftig kemisk förening som är mest känd som cyankalium. Cyanidblockerar blodets hemoglobin. Cyanid i gasform kallas cyanväte och används bl.a. till rök-ning av utrymmen, som ska saneras mot ohyra.

Direktinfiltration. Används för att beskriva behandling av avloppsvatten genom att låtadet direkt rinna genom – infiltrera – ofta sandrik jord ovan grundvattenytan.

E. coli. En typ av koliforma bakterier som lever i tarmen hos friska, varmblodiga djurinklusive människan. Koliforma bakterier finns överallt i naturen. Släktets latinska namnär Escherichia Coli, som vanligen förkortas till E. coli. Finns det E. coli i ett vattenprov,visar detta att det finns spår av avföring från djur eller människa i vattnet. Koliforma bak-terier kan orsaka t.ex. juverinflammation, urinvägsinfektion och diarréer.

Ejektor. Del i ett vattensystem för att lyfta/pumpa upp vatten, när lyfthöjden är mer än 10m. Ejektorn består i princip av ett munstycke, som en mindre vattenstråle trycks igenom,varvid ytterligare vatten trycks (”sugs”) upp.

Fenoler. En grupp aromatiska kolväteföreningar vilka utgör basråvaror bl.a. för plasttill-verkning, bekämpningsmedel och desinfektionsmedel (t.ex. karbolkalk).

Fluorid. Består av grundämnet fluor (F) som finns naturligt i vatten. I lämpliga koncen-trationer bidrar fluorid till att skydda tänderna mot karies. I mycket höga koncentrationerkan fluorid kalka ur skelettet och ge hjärtproblem. Fluoridhalten undersöks normalt vid envattenanalys.

Fosfat. En kemisk förening mellan grundämnena fosfor (P) och syre (O). Fosfor deltar imånga biologiska processer i allt levande. Analyseras normalt vid alla vattenundersök-ningar.

Heterotrofa organismer. Heterotrofa växter är för sina livsfunktioner hänvisade till orga-niska näringsämnen. Hit hör bl.a. en del matsvampar men även misteln. Förekomst avheterotrofa mikroorganismer i dricksvattnet tyder på förorening från vatten eller jord somnormalt inte är av fekalt (avföring) ursprung eller på otillfredsställande desinfektion.

Förklaringar till fackuttryck

33

Hydrogeologi. Hydrogeologi kallas läran om vattnets rörelse i marken, dvs. i jord och iberg.

Hårdhet. Ett vattens hårdhet anger dess totala innehåll av grundämnena kalcium och mag-nesium. Hårdheten mäts i tyska hårdhetsgrader (°dH) eller i mg Ca per liter. Halten mgCa/l multipliceras med 0,14 för att erhålla vattnets hårdhet i °dH. För att bedöma ettvattens hårdhet används denna skala:

mg Ca per liter °dH Bedömning0–15 = 0–2 mycket mjukt15–35 = 2,1–5 mjukt35–70 = 5,1–10 medelhårt70–150 = 10,1–21 hårtöver 150 = över 21 mycket hårt.

Vatten som betecknats som hårt till mycket hårt kan ge problem med utfällningar i förva-ringskärl, handfat, ledningar m.m. Ett mjukt till mycket mjukt vatten kan medföra risk förangrepp på metalledningar.

Inströmningsyta. Det markområde där regn- och annat vatten tränger ner i marken ochbildar grundvatten.

Jonbytarprocesser. En process där man byter ut oönskade joner i t.ex. vatten mot sådanajoner som man vill ha eller kan acceptera i vattnet. Avhärdning är en känd och vanlig jon-bytarprocess, där man byter ut bl.a. kalcium- och magnesiumjoner mot natriumjoner. Rentpraktiskt får vattnet rinna igenom en tub med mycket små plastkulor som på ytan är ”lad-dade” med natrium. Plastkulorna släpper då ifrån sig natrium och suger i stället till sig alltkalcium och magnesium, som eventuellt finns i vattnet.

Järn. En halt på ca 0,5 mg/l av grundämnet järn (Fe) anses som tämligen hög. Den kanförsämra vattnets utseende, lukt och smak. Halten kan också ge bruna utfällningar i för-varingskärl och ledningar och missfärga klädtvätten. Bruna missfärgningar i tvättfatet ochtoalettskålen beror vanligen på detta.

Kadmium. Kadmium (Cd) är ett grundämne som hör till de s.k. tungmetallerna. Det ärmycket giftigt även i låga koncentrationer. Tiden för att en viss mängd kadmium i krop-pen genom utsöndring ska minska till hälften – den biologiska halveringstiden – är hela15–20 år! Kadmium ansamlas i njurarna som så småningom kan ta skada. Ämnet ingår inickel-kadmium batterier.

Klorerade kolväten. Samlingsnamn för en stor grupp organiska klorföreningar, bl.a. enserie tidigare mycket vanliga bekämpningsmedel (Hormoslyr m.fl.).

Klorid. Grundämnet klor (Cl) förekommer som kloridjoner (Cl–) i vattnet. En halt av ca100 mg klorid/l anses som tämligen hög. Hänsyn måste tas till det som är normalt för vatt-net i området. Smakförsämringar uppstår vid halter över 300–350 mg klorid/l. Vattnet hardå en tydlig salt smak. Människan kan i viss mån vänja sig vid vatten som är ”lite salt”. Ikustområden och på öar saknas ibland vatten med tillräckligt låg kloridhalt. Då måste kan-ske vatten med en kloridhalt över smakgränsen ändå användas. Är kloridhalten högre änvad som är normalt i ett visst område, kan det tyda på främmande påverkan (industri, väg-salt).

Koppar. Förhöjda halter av grundämnet koppar (Cu) i dricksvatten beror nästan alltid påkorrosion i ledningar eller andra kopparinstallationer. I grundvatten ligger halten kopparoftast under 0,2 mg/l. Kopparkorrosion kan ske både i mjuka och hårda vatten. En kop-parhalt över ca 0,3 mg/l kan missfärga sanitetsgods och även ge smakförsämringar.

Korrosion. Egentligen ”upplösning”. Bredare och mer vetenskaplig term för att beskrivabl.a. metallers oxidering. Korrosion av järn kallas i vardagslag för rostbildning.

34

Kreosoter. Grupp av kemiska föreningar som är besläktade med fenoler. De används bl.a.som impregneringsmedel av trä på grund av sin giftighet mot svampar och mikroorganis-mer. Järnvägssyllar är ofta impregnerade med kreosot. Efter den 1 januari 1992 är i prin-cip all kreosotbehandling av trä förbjuden (Kemikalieinspektionens författningssamlingKIFS 1990:10).

Krom. Grundämnet krom (Cr) är en mycket hård metall. Den används som komponent vidframställning av rostfritt stål och som skyddande ytbeläggning – förkromning. Olikakromföreningar används också inom garveri- och färgindustri. Vissa kromföreningar ärljuskänsliga och används inom fotoindustrin.

Kvicksilver. Grundämnet kvicksilver (Hg) är den enda metallen, som är flytande vidrumstemperatur. Dess kemiska föreningar är giftiga även i låga koncentrationer för de fles-ta djur och mikroorganismer. Tidigare användes kvicksilverföreningar bl.a. för att behand-la utsäde – s.k. betning – och därigenom hindra angrepp av skadedjur och skadliga mikro-organismer. Detta är sedan lång tid förbjudet enligt arbetarskyddsregler och på grund avde allvarliga skadorna hos fåglar som ätit kvicksilverbetat utsäde. Kvicksilver användestidigare i termometrar och var vanligt som plombmaterial i tänderna (amalgam).

Kväveföreningar. Grundämnet kväve (N) är en av byggstenarna i allt levande material.Bl.a. ingår det i enzymer och i arvsmassan. Kväve i olika former analyseras alltid i vattenför att man ska kunna spåra kulturpåverkan. Förhöjda kvävehalter kan tyda på påverkanfrån avlopp eller djurstallar (förorening genom avföring eller gödsel) eller möjligen frångödsling i vattentäktens närhet. Kvävet kan förekomma i vattnet i olika kemiska före-ningar. De vanligaste och i vattenanalysen viktigaste kväveföreningarna är ammonium(NH4+), nitrit (NO2-) och nitrat (NO3-) – se Nitrat respektive Nitrit.

Lut. Lut är handelsnamnet för bl.a. natriumhydroxidlösning som används för att höja pH-värdet hos kemiskt surt vatten och även i desinfektionssyfte.

Mangan. En halt av ca 0,3 mg av grundämnet mangan (Mn)/l betecknas som tämligenhög. Mangan kan ge svarta utfällningar i ledningar, speciellt vid låg vattenomsättning, ochkan liksom järn missfärga klädtvätten och sanitetsporslinet.

Markbädd. Används för naturlig biologisk rening genom infiltration. Markbädden utförsvanligen som ett tjockare gruslager nere i marken, genom vilken avloppsvatten från bl.a.hushållet får rinna (direktinfiltration). Reningen sker genom de mikroorganismer somväxer i gruslagret.

Mastiter. En mycket vanlig form av smittosam juverinflammation hos däggdjur (kor, get-ter, får och suggor). Juverinflammationer kan utlösas av oönskade mikroorganismer(främst koliforma bakterier) i dricksvattnet.

Mikroorganismer. Samlingsnamn för encelliga organismer av typen bakterier, svampar,virus, amöbor m.fl.

Natrium. Grundämnet natrium (Na) kan antyda påverkan från relikt (urgammalt) salt-vatten och vanligt saltvatten. Vid avhärdning genom jonbyte mellan kalcium (Ca) ochnatrium (Na) ökar Na-halten, och vid halter över 200 mg/l finns det risk för sämre smakpå vattnet.

Nitrat. Kemiska formeln är NO3-. Det är en kemisk förening med en kväveatom i kombi-nation med tre syreatomer. För hög nitrathalt, över 45 mg NO3-/l, i dricksvatten kan min-ska blodets syrgastransporterande förmåga.

Nitrit. Kemiska formeln är NO2-. Denna kemiska förening har en kväveatom i kombina-tion med två syreatomer. Under normala förhållanden ansamlas inte nitrit i naturen utanombildas vidare till nitrat. Förhöjd nitrithalt i ett vatten visar, att de biologiska processer-na har störts och att organiskt material ansamlats, t.ex. på grund av ett avloppsutsläpp ellerstor biologisk nedbrytning vid dålig syretillgång.

35

Osmotisk filtrering. Filtrering av t.ex. vatten för att ta bort oönskade lösta ämnen genomosmos (en kraft som uppstår genom en strävan att utjämna koncentrationsskillnader avlösta ämnen över ett membran). Filtret har egenskapen, att bara lösningsmedlet (t.ex. vatt-net) kan passera – inte det lösta ämnets molekyler. Osmotisk filtrering är inom vissa grän-ser ett alternativ till destillation.

pH-värde. pH-värdet anger om vattnet är kemiskt surt eller basiskt. Ett kemiskt neutraltvatten har pH-värdet 7,0. pH bedöms bara om det är onormalt för vattenprovet och tyderpå främmande påverkan av vattentäkten. I nyanlagda brunnar kan pH-värdet vara myckethögt den första tiden. Om provet tagits vid ett sådant tillfälle, måste man som regel görabåde en ny kemisk och en ny mikrobiologisk undersökning senare för att få en säkrarebedömning av vattem.

Relikt saltvatten. I bl.a. de delar av Skandinavien, som en gång utgjorde havsbotten, finnsdet kvar fickor i grunden, där det fortfarande finns relikt (gammalt), mycket salt havs-vatten. Dessa områden är väl kartlagda och redovisas på SGU:s hydrogeologiska kartor.

Sulfat. Kemisk förening mellan grundämnena svavel (S) och syre (O). Sulfat förekommernormalt i naturen och analyseras i dricksvatten. I alltför höga koncentrationer ger det diar-ré hos människor.

Svavelväte. En kemisk förening mellan grundämnena svavel (S) och väte (H) med denkemiska formeln H2S. Gasen svavelväte har en mycket karakteristisk lukt som påminnerom ruttna ägg. Svavelväte förekommer mer och mer i framför allt vatten i borrade brun-nar. Det är lätt att bli av med gasen – och billigt – om man vet hur man ska lösa proble-met. Ofarlig, men obehaglig i de normala, mycket låga koncentrationer, som svavelväteförekommer i. Svavelväte är giftig i högre koncentrationer i luft, varför det finns gräns-värden för djurlokaler. Svavelväte analyseras enklast med näsans hjälp. När vattenprovethar kommit till laboratoriet har gasen i allmänhet redan avdunstat. Lägsta detektionsgränsanges till 0,0002 mg H2S/l luft.

Zink. Förhöjda halter av grundämnet zink (Zn) i dricksvatten beror främst på korrosion avgalvaniserade rör och behållare. Några negativa hälsoeffekter av zink i de halter som före-kommer i vatten, har inte konstaterats. Vid halter över 1,0 mg Zn/l finns dock en viss riskför smakförsämring på vattnet.

36

Andersson, M. 1984. Drinking water sup-ply to housed dairy cows. Rapport 130,Inst. husdjurens utfodring och vård,SLU, Uppsala.

Bailey, M. 1990. The water requirements ofpoultry. 161–176. I: Recent advances inanimal nutrition, Ed. W. Haresign &D.J.A. Cole. Butterworths, London.

Brooks, P.H. & Carpenter, J.L. 1990. Thewater requirement of growing-finishingpigs – theoretical and practical conside-rations. 115-136. I: Recent advances inanimal nutrition, Ed. W. Haresign &D.J.A. Cole. Butterworths, London.

CSIRO. 1987. Feeding standards forAustralian livestock: Pigs. Common -wealth Scientific and Industrial ResearchOrganization. East Melbourne.

Elwinger, K. & Teglöf, B. 1991.Performance of broiler chickens as influ-enced by a dieatry enzyme complex withand without antibiotic supplementation.Arch. Geflügelk. 55, 69–73.

Fraser, D., Patience, J.F., Phillips, P..A. &McLeese, J.M. 1990. Water for pigletsand lactating sows: Quantity, quality andquandaries.137–160. I: Recent advancesin animal nutrition, Ed. W. Haresign &D.J.A. Cole. Butterworths, London.

Jönsson, E. 1997. Personligt meddelande.SLU, Uppsala.

Linn, J.G., Plegger, S.D., Otterby, D.E. &Hansen, S.A. 1987. Water: Quality andimportance of in dairy and beef produc-tion, Dept. Animal Sci., Univ. Minnesota

Meyer, H. 1992. Pferdefütterung. 2:a uppl.Verlag Paul Parey, Berlin.

NAS.1974. Nutrient and toxic substances inwater for livestock and poultry. A Reportof the Subcommittee on Nutrient andToxic Elements in Water. National Res.Council, National Academy of Sciences.Washington. 93 pp.

National Research Council (NRC). 1988.Nutrient requirements of dairy cattle, 6thRev. Ed. National Academic Press,Washington, D.C.

Nyman, S. & Dahlborn, K. 1993.Dricksvatten åt häst – konsumtion, kvali-tet och vätskebalans. Kompendium,Allmäna veterinärmötet. Uppsala.

Olsson, O. 1983.Valve drinking systems forgrowing-finishing pigs. Diss. Rapport111, Inst. husdjurens utfodring och vård,SLU, Uppsala.

Reddy, M.R., Raju, M.V.L., Chawak, M.M.& Rama Rao, S.V. 1995. Importance ofwater and its quality in poultry produc-tion. Poultry Adviser xxvlll:lll, 41–47.

Rosengren, B & Sundahl, A-M. 1991.Specialmeddelande, Inst. lantbruketsbyggnadsteknik, SLU, Lund.

Ross Breeders. 1990. Producing qualitybroiler meat. Ross Breeders Ltd.,Newbridge, Midlothian, UK.

Sneep, A. 1986. Broiler thrives on freshwater. American Assoc. Soyabean Prod.,Highlights No. 2

Spörndly, R. (ref.) 1995. Fodertabeller föridisslare. Rapport 235, Inst. för husdju-rens utfodring & vård, SLU; Uppsala.

Statens Livsmedelsverks författningssam-ling. Livsmedelsverkets kungörelse omdricksvatten. SLVFS 1993:35.

Thomke, S. 1961. Försök att genom saltin-blandning begränsa svinens foderför-brukning. Sv. Svinavelsfören. Tidskr. 51,189-193.

Övrig litteraturNyman, S. 1994. Dricksvatten till hästar.

Fakta nr 5, Veterinärmedicin, SLU,Uppsala.

Sjödin, Erik. 1994 (6:e uppl.). Får. LT:s för-lag.

Statens Livsmedelsverk. 1992. Har du pro-blem med ditt dricksvatten?

Sveriges Lanbruksuniversitet, Institutionenför jordbrukets biosystem och teknologi.Systemlösningar för jordbrukets drifts-byggnader • Mindre lösdriftsstallar, • Ombyggnadshandbok • Stallar för mjölkproduktion • 30 kor + rekrytering, kortbås • Stallar för svinproduktion,• Stallar för äggproduktion • Fjäderfärstallar

Ventorp, M. 1995. Att bygga häststall – enidéhandbok

Svedinger, S. 1995. Byggnader för jordbru-ket – planering och utrustning.

Litteraturförteckning (hänvisningar från text samt övrig litteratur)

Jordbruksverket551 82 JönköpingTfn 036-15 50 00 (vx)E-post: jordbruksverket@jordbruksverket.sewww.jordbruksverket.se ISSN 1102-8025