Vallonsmedjanpå Österbybruk

Vår guide började med att berätta bakgrunden till bruket, hur järnhanteringen gick till och lite om vilka Vallonerna var.

Här på bilden visar hon upp stångjärnet som var det som Österbybruk framställde.

Olika Vallonbruks stämplar

Österbybruks symbol är två ringar. Att det är just två ringar kommer sig av att Vallonerna som inte hare ö i sitt alfabet skrev Österby Ooesterby. De två första O:na fick bli brukets kvalitetssymbol. Stämplen med de två ringarna har kännetecknat kvalitetsjärn ifrån Österby sedan mer än 250 år.

Vi fick känna på järnmalm som var oväntat tungt och fascinerande magnetiskt.

Smedens kläder. Lägg märke till de enkla skorna – träbitar som man spikat skinn över. Öppet för tårna så att eventuella glödloppor lätt kunde skakas ur.

Tackjärnet från brukets masugn. Varje järn väger cirka ett ton. Tackjärnet behövde färskas (kolhalten behövde minskas) för att de skulle bli smidbart. Detta gjorde man i Vallonsmedjan.

Härden där tackjärnet smältes bit för bit.

HÄR!

Tvärs över är härden där järnet gjordes redo för hammaren.

HÄR!

hammaren

Hammaren drevs av ett vattenhjul (se pilen).

Med hammaren bankade smederna ut järnet till stångjärn. Här till höger kan ni se ett halvfärdigt järn, en så kallad halvtäckt. Järnet behövdes i regel värmas två gånger för ett stångjärn. Det sista man alltid gjorde var att stämpla brukets stämpel.

I ett rum förvarades alla stångjärn tills de skulle fraktas iväg på vintern (då de kunde dras med släde). Där fanns stångjärn i olika dimensioner samt vågar.

Smederna arbetade i lag. De började söndag kväll och arbetade till lördag mitt på dagen. De arbetade i tre timmar och vilade i tre timmar dygnet runt. När de vilade sov de i ett rum intill smedjan.

Herrgården där brukspatronen

bodde.

På andra sidan dammen fanns arbetarbostäderna.

Ett rum med kök.

Ladugård som delades av flera familjer.