vänsterpress 12-2010

Vänsterpress Nr 12 dec 2010

Låt oss formulera en politik som människor känner igen sig i, där varje barn blir synligt och bekräftat i förskolan, dementa på äldreboendet får den allra bästa omsorgen, arbetslösheten är nere i två procent och tågen går i tid. Ledare sidan 2

Socialistiskt forum kallas för det progressiva Sve-riges största mötesplats. För nionde året i rad hölls forumet. Över 70 programpunkter, 100 medverkande och tusentals deltagare öppnade för ett korsdrag av debatt och röster. Sidorna 8–9

Faluvänsterns tomtar bjöd på glögg och pepparkakor på sta'n. Samtidigt bad V alla snälla män-niskor att skriva ner vad de tyckte var det mest akuta för partiet att jobba med framöver. /Sidan 5

Det fanns en tid när den europe-iska doktrinen om att begränsa budgetunderskottet till tre procent av statsbudgeten gällde. Nu styr de finansiella marknaderna med sina reaktioner och påbud. /Sidan 12

Den här intervjuboken är ett skräm-mande vittnesmål från dem som överlevde Franco. Stundtals är det ohygglig läsning, här kläs fascismen av i all sin fasansfulla ynkedom. / Recensioner sidorna 14–16

Lars Ohlysitter kvarLars Ohly är beredd att leda Vänsterpartiet över valet 2014 och han vill ha en reformagenda för partiet.

Sidorna 10 –11

Foto

: Bör

je G

raf

Att knäcka SD Marknaden styr V-tomtar med glögg Arvet från FrancoEtt förslag är att lyssna på SDs väl-jare och försöka lösa deras problem på annat sätt än SD vill. Men detta skulle kräva ett systematiskt arbete i de stadsdelar där vänstern är som svagast. / Debatt sidorna 17–19

Trevlig helg!

Ida Gabrielsson, sid 3: – Det krävs att partiet vågar göra strategiska prioriteringar. Hans Linde, sid 13: – Riksdagsgruppen måste vara aktiv i människors vardag. Sid 6–7: C H Hermansson om socialismen och framtiden.

Foto: Josefin Morge

Foto: Cathrine S

andqvist

Ledare

2 Vänsterpress 12/2010

Det känns som om jag lever i en annan värld när jag läser tidningarnas feta rub-riker om den högsta tillväxten sedan SCB började mäta, optimism och fram-tidstro, ordning och reda i de offentliga finanserna, stora överskott i kommu-nerna. Ja, att allt är bra förutom lite oro på grund av det som händer i vår omvärld.

Ekonomi och ekonomisk politik har tydligen blivit något helt åtskilt från människors liv och vilket samhälle vi vill ha. Bara pengarna mår bra så är det tydligen att allt är i sin ordning.

Rubrikerna kunde istället ha handlat om den höga arbetslösheten, om att full sysselsättning numer verkar vara lika med sex procent enligt defini-tionen om jämvikt som regeringen re-dovisar i budgetpropositionen, det vill säga vilken arbetslöshet ekonomin tål när inflationen är det överordnade eko-nomiska målet.

Om att arbetslösheten numer anses vara ett individuellt problem istället för ett strukturellt. Att det är jobb som sak-nas och att det är det som är problemet.

Glädjande nog så är det lättare nu när vi blivit så många fler i partiet. Tänk vilken betydelse det kommer att ha i den politiska debatten och i människors vardag om vi lyckas formulera ett alter-nativ där ekonomi tillåts handla om dig och mig och vilket samhälle vi vill ha.

Låt oss formulera en ekonomisk po-litik som människor känner igen sig i, i sin egen vardag, tänk vilka rubriker vår ekonomiska politik skulle kunna ge; varje barn blir sedd och bekräftad i förskolan, dementa på äldreboendet är mycket lugnare nu när de får den allra bästa omsorgen dygnet runt, arbetslös-heten åter nere i två procent, tågen går i tid och så vidare.

Men nu vilar vi över jul och nyår. Det behöver vi och har gjort oss förtjän-ta av. Men sen kör vi!

Tågen ställs in eller kommer för sent, förskolegruppernas storlek växer, demens-sjuka lämnas utan personal nattetid, företag hittar inte rätt kompetens trots skyhög arbetslöshet, elever går ut sko-lan utan fullständiga betyg, antalet utbildningsplatser byggs inte ut i den utsträckning det behövs och offentlig anställda sliter ut sig för att hinna möta alla de mänskliga behov de ser i allt för slimmade kommunala och landstings-organisationer.

Rubrikerna kunde också handla om vad som händer när vi överlämnar åt marknaden att fatta beslut om vilken vård, omsorg och utbildning som be-hövs, var den ska finnas och vilka som ska få del av den.

Hur det blir när skattepengar går till privata vinster istället för till barnens skola, till de äldres omsorg eller till de sjukas vård. Vilka konsekvenser det får för de anställdas villkor och för sam-hällsekonomin och demokratin. Det är det här rubrikerna borde handla och vad ekonomi faktiskt handlar om. Men det går att göra något åt det och det kan vi.

Att en stor grupp arbetslösa riskerar att slås ut permanent från arbetsmarkna-den eftersom investeringarna i att skapa nya jobb, utbildning och arbetsmark-nadsåtgärder är allt för små.

Rubrikerna kunde handla om att makten kallt räknar med att det behövs en viss arbetslöshet i den rådande eko-nomiska ordningen och att individerna som drabbas av det systemet får dra den bördan själv, till och med straffas eko-nomiskt för det.

Att jobben ska skapas genom press på lönerna nedåt. Att arbetslösa tvingas till att söka hur många jobb som helst annars blir de utan ersättning trots att det finns 24 gånger fler arbetssökande än det finns anmälda platser på arbets-förmedlingen.

Rubrikerna kunde också handla om att ett samhälle som inte genom-för behövliga och nyttiga samhällsin-vesteringar riskerar att halka efter och efterlämna många människors resurser som inte tas tillvara. Dag efter dag kan vi i vår vardag få uppleva bristerna som uppstår när investeringarna uteblir.

Stick

Vänsterpress nr 12-2010Vänsterpress är vänsterpartiets

medlemstidning.

Telefon & Telefaxtel 08-654 08 20, fax 08-653 23 85

PostadressBox 12 660, 112 93 Stockholm

Ansvarig utgivareAnki Ahlsten

RedaktörBörje Graf

[email protected]

Prenumeration Martin Hedlund, 08-617 51 80

[email protected]

Prenumeration ingår i medlemssavgiften

för medlemmar.

Övriga: 200 kr per helår. Pg 511 80-8

TaltidningPrenumeration som ovan.

Annonser och administration Börje Graf

tel 08-617 51 89

Grafisk formLosita Design, www.lositadesign.se

TryckeriMittMedia 2010

Manusstopp för nr 1-2011 är 12 januari

Red. ansvarar endast för beställt material.

Ekonomin blomstrar

DåRARs EnVishETFör länge sedan fanns det en tid då 98,9 procent av tågen i Sverige gick i tid. Det var före avregleringar, privatiseringar och bolagiseringar av järnvägsnätet, gods- och persontra-fiken och det hela sköttes av svenska staten. Namnet var Statens Järnvägar, SJ. Vad SJ står för i dag vet jag inte. Inte är det service, där tidigare staten tog ansvar för landets infrastruktur är det numera endast den snöda vin-ningen som gäller. Det är inte landets och folkets behov som är överordnat, det är profiten.

Trots förra vinterns tågkaos har regeringen minskat på anslaget till un-derhållet av undermåliga järnvägar och utslitna lok och vagnar. De har i stället fört över pengar till landsvägarna. Nu kommer visserligen panikåtgärder men dessa pengar räcker inte. Med dårars envishet hävdar de att ”detta får marknaden lösa”. Marknadslösningen är att i stället för att satsa på underhåll mjölkar regeringen ut vinster ur SJ, avkastningskravet är 10 procent! Av SJs överskott sedan 2004, tre miljarder kronor, har regeringen mjölkat före-taget på en miljard. I land efter land som avreglerat järnvägen har kaos följt och bland andra Nya Zeeland och Storbritannien har tvingats till återreglering. Så icke i Sverige. Höger-regeringen envisas med att fortsätta den dåraktiga vägen.

Börje Graf

<

<

<

kLippLO-TiDninGEn 3 DEcEMbEROch när effekten av regeringens tillväxtfientliga politik blir tydlig står vi inför en mycket lång väg tillbaka för att åter få en arbetskraft och ett näringsliv i världsklass.

ARbETAREn 3 DEcEMbER Det kommer aldrig gå att störta slav-samhället utan att krossa rasismen. Och det gäller all rasism, varenda liten snuskig gnutta ska bort. Att ”ta debatten” med rasisterna är fullständigt meningslöst. Vi behöver formulera egna delmål på vägen mot en värld utan nationalstater och gränser. Vi måste föra kampen på arbetsplatser och gator, i skolor och bostadsområden. Vi måste vara skoningslösa.

AfTOnbLADET 5 DEcEMbERMona Sahlin brukar säga att hon inte anslöt sig till socialdemokratin utan till Olof Palme. USA befinner sig sedan snart ett decennium i krig och har ockupantens roll – som på Palmes tid. Han valde att bli en av antikrigsrörelsens främsta ledare. Mona Sahlin vill ha hjälp av USA-ambassaden för att övertyga svensk-arna om behovet av svenska soldater i Afghanistan.

WikiLEAks 5 DEcEMbERAmerikanska diplomater om Carl Bildt: ”Medium size dog with big dog attitude.”

JOuRnALisTEn 2 DEcEMbERPå dagstidningsområdet har Bon-nier 26 procent av totalupplagan, Schibsted och Stampengruppen har drygt 16 procent var. Tre ägare har alltså nästan 60 procent av hela dagstidningsmarknaden. Ägarkon-centrationen kan i sig vara ett hot mot demokratin. Men ännu viktigare är hur ägarna hanterar sin makt. Om fokus sätts på ekonomin snarare än det journalistiska innehållet så är skadan dubbel. Tyvärr är det just det vi sett inom dagspressen. Vinsten är viktigare än innehållet. Publicisterna får allt mindre inflytande.

fLAMMAn 2 DEcEMbERDet är ofrånkomligt att konstatera: den amerikanska modell som utgjort borgerlighetens idé om hur våra län-der bör utvecklas har kraschlandat. Att denna politik skulle öka klyftorna visste vi från början. Men att denna politik, som antogs stärka individers och företags oberoende av staten idag resulterat i ett totalt beroende av staten för alla inblandade, det här borde leda till att även liberaler inser problemen. Och att denna politik, som skulle leda till lägre skattenivåer, nu ger långvariga skattehöjningar för stora delar av befolkningen i krisländerna – mer än 40 000 kronor per irländsk familj och år, exempelvis – visar det omöjliga att göra om samma sak en gång till.

Ulla Andersson VU-ledamot

12/2010 Vänsterpress 3

Ulla Andersson VU-ledamot

FramtidSkommiSSionen

Framtidskommissionen vänder på alla stenar

Vill du kontakta Vänsterpartiets Framtidskommission? Mejla: [email protected]ök också framtidsbloggen: http://framtiden.vansterpartiet.se

arbetarrörelsen är svagare än på länge, därför är det viktigt att vända på alla stenar, säger ida Gabrielsson, sammankallande i Vänsterpartiets framtidskommission.

Text & foto Börje Graf

● ● Enligt Gabrielsson behövs det en ordentlig genomgång, framtidskommis-sionen måste också titta på hur stenarna ser ut.

Att vara det tydligaste vänsteralt-ernativet i svensk politik på 2010-talet ställer delvis nya krav på strategier, såväl politiska som organisatoriska. Sverige ser definitivt inte ut som det gjorde på 70-talet längre. Skillnaden mellan 90-talets Sverige och nutiden är påfallande.

– Den politiska kartan är omritad och de faktiska förutsättningarna ser annorlunda ut idag för oss som vill ha en radikal förändring.

För framtidskommissionen handlar det om en grundläggande undersök-ning, om hur Vänsterpartiet fungerar och om vad det egentligen finns för pro-blem.

Kommissionen går ut med enkäter till sympatisörer och personer som inte betalat medlemsavgift de senaste åren.

– Vi ska intervjua och gå ut med enkäter och ställa frågor som, varför är du inte med? Varför är du inte aktiv? Vad skulle Vänsterpartiet kunna göra annorlunda för att du ska bli aktiv?

Framtidskommissionen ska också

kartlägga partiledning, ombudsmän och kommun- och landstingspolitiker, distriktsorganisatörer och undersöka vilka problem och behov som finns.

Enkätundersökningen kommer, efter sammanställning, att fungera som un-derlag för långtgående diskussioner som planeras i samband med vårens regiona-la konferenser om partiets framtid.

– Vi räknar med att vara färdiga med enkäterna i god tid till de regionala konferenserna som sker i början av april 2011, säger Ida Gabrielsson.

kOMMissiOnEn GöR också en politisk omvärldsanalys som bland annat ska ta upp att det är stor skillnad på ett Vän-sterpartiet som förhåller sig till en soci-aldemokrati som är på 40–45 procent och som det är nu när S inte längre är dominerande.

– Ska vi luta oss mot dem eller ge dem tjuvnyp? Nu måste vi förstå att i den situation som är nu så måste Vän-sterpartiet ta ett större ansvar för Sve-rige.

Partiets organisation ska också ses över av framtidskommissionen. Frågan är hur vi ska förbättra och få ut det mes-ta möjliga av politik och organisation.

– Hela partiet måste hålla ihop bätt-re. Det måste bli en röd tråd mellan vad vi gör i partstyrelse, i kommun- och landstingspolitiken och vad vi gör i riks-dagen eller som lokalt aktiv person.

Hon menar att det finns en bild att vi inte har en röd tråd i verksamheten och inom politiken.

– Det handlar inte bara om att prio-ritera rätt fråga, alla prioriterade till ex-empel jobben i valrörelsen, det handlar också om att lyckas hitta idén eller berät-telsen om hur det hänger ihop inom par-tiet. Så att människor känner igen sig i helheten och att det på så sätt skapas ett större förtroende för Vänsterpartiet.

Ida Gabrielsson påpekar att partiet måste se till att kunna kommunicera som en organisation.

– Vi kan ha hur bra frågor som helst. Har vi inte en stark och vältrimmad organisation så lyckas vi inte komma ut med frågorna. Det är också svårt att veta hur man ska navigera i det här samhällsklimatet som råder. Det hand-lar också om hur vi lyckas med en lång-siktig opinionsbildning och hur vi ska få ut våra perspektiv och våra frågor i samhällsdebatten, genom media och annat. Det ser mörkt ut nu, frågan är hur vi förhåller oss till detta. För att vi ska få genomslag krävs det att vi vågar göra nödvändiga och strategiska priori-teringar.

Hon menar också att en positiv lär-dom från valrörelsen är att Vänster-partiet i viss mån lyckades sätta dagord-ningen om vinster i välfärden och frågar sig om det finns något att bygga vidare på runt detta.

fRAMTiDskOMMissiOnEn lämnar en slutrapport i maj. Då måste det, enligt Ida Gabrielsson, tas en stor diskus-sion i partiet om de förändringar som är nödvändiga för att kunna leva upp

till de utmaningar Vänsterpartiet står inför.

– Det är viktigt att vi klarar av att se den nya tiden, politiskt och vad den kräver av oss som organisation.

En viktig del av kommissionens arbete är också att vara ute lokalt i distrikten och göra sig en bild av hur det ser ut.

– Vi kommer gärna ut till distrikt och lokalorganisationer och pratar om kommissionens arbete.

Valförlusten var ett misslyckande, Vänsterpartiet gick inte mycket sämre än i tidigare val men partiet lyckades inte fånga upp de väljare som var miss-nöjda med Socialdemokraterna.

– Det kanske inte var ett misslyckande för oss men det var ett misslyckande för Sverige.

Under valrörelsen tillkom många nya medlemmar. Det gäller också att fånga upp dessa. Ida menar att det är viktigt att detta organiseras.

– Framtidskommissionens arbete är mer långsiktigt men vi måste bli bättre på att fånga upp och fråga folk; vill du gå med? Det finns med i enkäten vi går ut med också. (Se även sidan 4. Red.)

För att Vänsterpartiet ska få genomslag krävs det att partiet vågar göra nödvändiga och strategiska prioriteringar, menar Ida Gabrielsson.

Vi kan ha hur bra frågor som helst. Har vi inte en stark och väl-trimmad organi-sation så lyckas vi inte komma ut med frågorna.

”

”4 Vänsterpress 12/2010

● ● Den 10 oktober, knappt en månad efter valdagen, offentliggjorde Vänster-partiet beslutet att tillsätta en Framtids-kommission bestående av sex personer. Framtidskommissionen fick ett brett mandat att identifiera partiets svagheter och styrkor för att i slutet av sitt man-dat på sex månader presentera konkreta förslag på förändringar nödvändiga för ett modernt vänsterparti som vill ta sig an framtidens utmaningar.

Mycket har hänt sedan tillsättandet av kommissionen. Framtidskommissio-nen har som uttalad ambition att skapa en öppen och bred debatt om Vänster-partiets framtida utmaningar.

Första steget var att starta en Fram-tidsblogg (framtiden.vansterpartiet.se) som en plattform för medlemmar som vill bidra till framtidsarbetet. Bloggen uppdateras regelbundet med artiklar från intressanta debattörer och repor-tage på bra exempel på politiskt arbete på det lokala planet. Vår ambition är att bloggen ska vara en av flera viktiga ka-

naler för en debatt som vänder sig dels till partiets medlemmar och sympatisö-rer och dels till andra som är intresse-rade av Vänsterpartiets framtidsarbete.

DET FiNNS FLERA VikTiGA projekt som Framtidskommissionen nu har lanserat. Vår främsta målsättning är att få en rättvis bild av dagens vänsterparti, en bild som inte är befläckad av myter eller våra egna föreställningar och fördomar.

Därför kommer vi att inom kort sända ut enkäter till sympatisörer, per-soner som inte betalat medlemsavgift de senaste åren, partiledning, ombudsmän och kommun- och landstingspolitiker.

Enkätundersökningen kommer, efter sammanställning, att fungera som under-lag för långtgående diskussioner som planeras i samband med vårens regio-nala konferenser om partiets framtid. Det är återigen vår ambition att partiets medlemmar får resonera kring realis-tiska lösningar på reella problem i vår organisation.

Ett andra projekt som startas nu är en omfattande omvärldsanalys som syftar till att skapa en bredare förstå-else för det samhälle som Vänsterpartiet verkar i.

ETT TREDjE PROjEkT är en kartläggning av formerna och förutsättningarna för kvinnors organisering inom Vänster-partiet. Detta arbete är naturligtvis oer-hört centralt för ett feministiskt parti.

Utöver ovanstående kommer Fram-tidskommissionen att föra kontinuerlig diskussion om Vänsterpartiets organi-satoriska och politiska prioriteringar.

Thaher Pelaseyed,ledamot Vänsterpartiets Framtidskommission

Vill du kontakta Vänsterpartiets Framtidskommission? Mejla [email protected].

● ● Årets sista PS-möte hölls 3-4 de-cember på Kafé Marx. Det var ett välbesökt möte med en omfattande dagordning som innehöll en rad dag-ordningspunkter om hur vi vill arbete under det kommande året och fram till kongressen, som kommer att hållas 6-8 januari 2012.

PS antog en valutvärdering som är ett första steg i ett större eftervals arbete där framför allt Framtidskommissio-nen kommer att spela en viktig roll. En central del av detta arbete kommer vara de regionala framtidskonferenser som kommer att hållas över hela landet i april.

DET FANNS EN bRED ENiGhET om att ”valresultatet var en besvikelse och ett misslyckande men kan inte betraktas som någon katastrof för Vänsterpar-tiet.” För att förstå varför Vänsterpar-tiet backade räcker det inte att titta på de månader som valrörelsen pågick, vi måste sätta in valresultatet in i ett större sammanhang där högern flyttat fram sina positioner och lyckats erövra initia-tivet i samhällsdebatten under en lång tid.

Vi måste också se att det rödgröna samarbetet inte utvecklades i den rikt-ning som vi hade hoppats. Nu pågår debatten om varför de rödgröna förlo-rade valet. Vänsterpartiet har en viktig roll att spela i den debatten, vi ser att problemet med det rödgröna samarbe-tet var att många väljare hade svårt att se skillnad på de två alternativen, att de rödgröna misslyckades med att presen-tera en egen trovärdig politik mot ar-

betslösheten och att samarbetet aldrig blev så öppet och inkluderande som vi hade önskat.

Nu är det viktigt att vi omsätter de lärdomar vi gjorde av valet i ett föränd-ringsarbete i partiet. Vi behöver bygga partiet, stärka partiföreningar och di-strikt, utveckla studiearbete och med-lemsvård samt lägga grunden för en ge-nerationsväxling inför valet 2014 så att vi ökar andelen ungdomar, invandrade, kvinnor och personer som arbetar i LO-yrken på våra listor.

Inte minst är det avgörande att vi lyckas ta emot de tusentals medlemmar som nu strömmar till partiet. Som en del i detta arbete har partistyrelsen till-satt en Organisations- och Stadgegrupp som under ledning av Linda Snecker och Mats Einarsson.

Partiets arbete kommer samtidigt under det kommande året fokusera på frågor runt välfärd och privatiseringar. Under våren kommer partiet att inleda en kampanj för världens bästa sjukvård utan vinstintressen, som under somma-ren kommer att övergå till en kampanj som fokuserar på äldreomsorgen.

Två kampanjgrupper för dessa kam-panjer har tillsatts och en kommunika-tionsplan antogs som bland annat lyfter fram hur vi ska fortsätta att profilera oss som det parti som står upp för väl-färden och mot privatiseringar.

PARTiSTyRELSEN VALDE också ansva-riga för Internationella samordnings-gruppen och de nytillsatta arbetsgrup-perna för kvinnors organisering samt facklig-politisk samordning.

Förslag fanns på att tillsätta ytter-ligare arbetsgrupper, men PS valde att under det kommande året prioritera och fokusera sitt arbete till de grupper och kampanjer som nämnts ovan.

PS uppdaterade partiets uttalande Nolltolerans mot rasism utifrån hur partiet ska fortsätta att bekämpa höger-extremism och rasism i Sverige efter SDs intåg i riksdagen.

PS diskuterade också de aktuella frå-gorna runt Sveriges lån till Irland, Wiki-leaks och den senaste tidens debatt runt Niqab där partiet tydligt tagit ställning mot förslag om att begränsa möjlighe-terna för kvinnor som bör heltäckande slöja att delta i olika utbildningar och arbeta inom skolan.

Hans Linde

inte minst är det avgörande att vi lyckas ta emot de tusen-tals medlemmar som nu ström-mar till partiet.

pS-rapport 3–4 december

rapport från Vänsterpartiets Framtidskommission, 8 november 2010

iNTerNT

Vi i riksdagen söker kontakt med partikamrater som är intresserade av bostadspolitik. Främst via mejl vill vi få kunskap och synpunkter i bostadsfrågor som behandlas i riks-dagen. Vi planerar också en träff lördag den 29 januari i riksdagen. Mejla namn och e-postadress till: [email protected]

intresserad av bostadspolitik?!

Via Fristadsfonden hjälper Vän-sterpartiet asylsökande flyktingar som hotas av avvisning och som inte kan återvända till sina hemländer. Många har varit utsatta för förföljelse och grym tortyr eller har traumatiska krigsupplevelser bakom sig. De asyl-sökande som fonden hjälper, hyser en välgrundad fruktan för att återvända till de länder de flytt ifrån och tvingas därför gömma sig i vårt land.

Genom Fristadsfondens hjälp har många flyktingar fått permanent up-pehållstillstånd under de år fonden funnits. Vänsterpartiets medlemmar och sympatisörer bidrar generöst till att medel tillförs fonden.

Om du vill stödja Fristadsfonden så kan du sätta in pengar på plusgiro 26 31 25 – 7. Vänsterpartiets Fristadsfond

Stöd Fristads fonden

PhotodiscPH

OTO

ALTO


Medgivande om uttag via autogiroUndertecknad betalare medger härmed att uttag från det angivna kontot på begäran av ovan nämnd betaln-ingsmottagare för överföring till denne. Banken är inte skyldig att pröva behörigheten av begärda uttag. Uttag redovisas på kontoutdrag. Undertecknad betalare förbinder sig att hålla tillräckligt belopp tillgängligt på angivet konto bankdagen före förfallodagen. Uttag får göras tidigast på förfallodagen. Betalningsmottagaren är skyldig att i god tid före uttaget underrätta betalaren om betalningens belopp och förfallodag. Betalningsmottagaren skall vid anfodran återbetala belopp som felaktigt överförts från betalarens konto. Om betalaren ej medger ett visst uttag skall betalningsmottagaren underrättas senst tredje bankdagen före förfallodagen. Detta medgivande gäller tillsvi-dare, och upphör fem dagar efter det att återkallats hos betalningsmottagaren.

DATUM, ORT SAMT UNDERSKRIFT

GIVARE (OM ANNAN ÄN KONTOINNEHAVARE)

PERSONNRNAMN (KONTOINNEHAVARE)

KONTONRCLEARINGNR BANK

GATUADRESS

POSTNR POSTORT

TELEFONE-POST

BELOPP (DRAS DEN 28 VARJE MÅNAD)

o 100 kr

o annat (minst 25 kr):

kr

PARTIDISTRIKT

Stöd Vänsterpartiet

Valet i september var på många sätt ett historiskt nederlag för arbetarrörelsen. Vi kommer nu ha fyra år till av nedskärningar, privatiseringar och indiviu-dalisering av det gemensamma. Fyra år präglade av att Sverigedemokraterna nu finns representerade i Sveriges riksdag.

I det här läget behövs Vänsterpartiet. Men vi be-höver växa och bli starkare. Därför startar vi nu en omfattande insamlingskampanj för att ekonomiskt stärka Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet är idag starkt beroende av statligt och kommunalt partistöd. Ett val där vi backar slår hårt mot våra möjligheter att finan-siera och driva både verksamhet och valkampanj fram till 2014.

Vi behöver din insats. Genom att stödja Vän-sterpartiet ekonomiskt hjälper du till i kampen för medmänsklighet och solidaritet.

Om vi alla hjälps åt och skänker en liten slant till Vänsterpartiet varje månad blir det i slutändan ganska mycket pengar. Om en tiondel av medlem-marna skänker 100 kronor i månaden blir det över en miljon om året till partiet.

Med vänlig hälsning

Anki AhlstenPartisekreterare

Fyll i, klipp ut och stoppa i ett kuvert märkt med:Vänsterpartiet, Inläsningen, Svarspost, 110 221 700, 110 08 STOCKHOLMInget frimärke behövs.

V bjöd på glöggText Eva-Lena Karlsson

● ● För Faluvänstern har det numera blivit en tradition att på skyltsön-dagen bjuda på glögg och peppar-kakor på sta´n. Så även i år. Dock var upplägget lite annorlunda den här gången. I stället för att dela ut flygblad som föregående år, bad Vän-sterpartiet nu alla snälla människor att skriva ner vad de tyckte var det mest akuta för Faluvänstern att jobba med framöver.

I Falun blir det ett maktskifte och i stället för att sitta i opposition kom-mer Vänsterpartiet att samarbeta med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Många skrev ner sina åsikter och önskemål ( På överblivna röstsedlar = återanvändning!) och lade i ”glas-kulan”.

Vänsterpartiets jultomtar Linn och Erik bjöd på glögg och samlade in åsikter.

Foto V-FaluniNTerNT


● ● Så många anhängare av ett socia-listiskt samhällssystem, så många upp-skattade och erkända företrädare för övergång till socialismen – och ändå består kapitalismen. Det är omöjligt att karaktärisera rådande produk-tions- och samhällssystem i Sverige som något annat än kapitalistiskt.

Några har gett upp och menar att vad man kan göra är att skapa en bättre kapitalism. Och visst kan myck-et för bättras redan under nuvarande makt förhållanden. Därför pågår från arbetarrörelsen och miljörörelsen en ständig aktivitet för att påverka statens och kommunernas aktivitet, som Lars Herlitz skriver i inledningen till VPKs partiprogram. Se citatet nästa sida.

Utvecklingen visar emellertid att detta inte är tillräckligt för att säkra varaktiga positiva förändringar. Målet måste ställas högre, framhåller pro-grammet. Det är ”att bryta storfinan-sens maktställning, avskaffa klassam-hället och bygga upp en socialistisk demokrati.”

De som menar att arbetarrörelsen måste acceptera någon form av kapi-talism brukar hänvisa till två föränd-ringar, vilka anses ha skapat ett nytt läge där de gamla målsättningarna inte längre gäller.

Den ena förändringen gäller klass-

förhållandena. Arbetarklassen i mening-en arbetarna inom industrin utgör inte längre en majoritet i samhället. Antalet anställda inom tjänstesektorn har ökat starkt och är nu större än antalet an-ställda inom industrin. Tjänstesektorns anställda anses ha en annan inställning till ägandet av och bestämmanderätten över produktionsmedlen.

Det vore dumt att förneka att här före ligger ett problem. (Ibland talar man om ”den övre medelklassen” vilket dock inte är samma problem eftersom denna omfattar olika typer av småbour-geoisi.) De stora löntagarskikten inom tjänstesektorn har i grunden samma in-tressen som löntagarna inom industrin. Att de är fackligt organiserade på olika håll skapar ingen avgörande skillnad. De kan och bör vinnas för en socialis-tisk politik.

Den andra stora förändring man hänvisar till är den så kallade globali-seringen. Det är dock svårt att förstå att denna i huvudsak innebär något annat än vad Marx och Engels beskriver i Ma-nifestet:

”Behovet av en ständigt ökad avsätt-ning för sina produkter jagar bourgeoi-sien över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.

Bourgeoisien har genom sin exploa-

tering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reak-tionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. (…) I stället för den gamla lokala och nationella själv-tillräckligheten och avskildheten träder en allsidig samfärdsel, ett allsidigt na-tionernas beroende av varandra.’’

Den process som redan Manifestet beskriver benämndes länge inom den socialistiska arbetarrörelsen som im-perialism. Jag ser ingen anledning att frångå den beteckningen, men givetvis tillkommer undan för undan nya drag som måste analyseras.

De svenska företagens engagemang i länder jorden runt liksom ökningen av det utländska ägandet i Sverige är dock processer som ingen kan bestrida. De kräver ökat samarbete inom en inter-nationell arbetarrörelse. Men de rubbar inte de socialistiska målsättningarna. Tvärtom förstärker de behovet av arbe-tarmakt inom företagen.

LåT OSS Nu åTERVäNDA till de före-teelser och sammanhang som talar för en socialistisk politik. Det är ingalunda så att framför kapitalismen, ligger en ljus och progressiv utveckling. Den eko-nomiska kris och finanskris, som ännu inte övervunnits, talar sitt tydliga språk.

den socialistiska rörelsen fortsätter

C H Hermansson på årets valvaka.

Vi fortsätter den socialistiska rörelsen i Sverige. den kan inte vinna varaktig framgång isolerad utan endast i samverkan med lönarbetarna världen över, skriver förre partiledaren c H Hermansson i detta inlägg om framtiden.Text C H Hermansson

Foto

Bör

je G

raf

Först av alla; klimat- och miljö frågorna. det är kapitalis-men och dess utvecklings-vanvett som skapat det död liga hotet mot vår, det vill säga, hela mänsklighetens miljö.

”

”den andra stora uppgiften är att skapa demokrati i näringslivet.

SOciALiSMEN & FRAMTiDEN


”När under utvecklingens lopp klasskillnaderna försvunnit och all produktion koncentrerats i händerna på de förenade individerna, så förlorar den offentliga makten sin politiska karaktär.(…) I stället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning, vari envars fria utveckling, är förutsättningen för allas fria utveckling. (Karl Marx och Friedrich Engels 1848.)

”Arbetarens ställning blir aldrig förbättrad förrän arbetaren själv för det första lärer att inse att den är hopplöst usel och dem som fria män ovärdig, och för det andra, efter att hava insett det, att då organisera sig, sluta sig tillsammans i föreningar och där taga sin hopplösa, usla och som fria män ovärdiga ställning under allvarlig åtanke.’’ (August Palm 1881.)

”Vi känner alla socialismens teoretiska läror. De går kortast uttryckt ut på följande: Inom det kapitalistiska samhället gräver den fria konkurrensen och maskinteknikens utveckling kapitalets egen grav genom att samla ihop det på allt färre händer, samtidigt med att arbetets produktivitet mångfaldigas och mas-sarmodet ändå växer. Allt detta pekar obetvingligt hän på ett samhällstillstånd där produktionsmedlen inte längre ägs av enskilda, utan av samhället. Vissa tider särskilt vid kriserna, iakttager vi verkningarna av den rådande anarkin och förs därför till att yrka i denna anarkis ställe, på plan och enhet i produktionen.” (Axel Danielsson 1891.)

”Det är den moderna arbetarklassens stora historiska uppgift att fullborda denna utveckling, att verkställa domen över kapitalistklassen, då dess tid är ute, och bereda övergången till det socialistiska samhället. (…) Inser man detta, då är också i och med detsamma klart varför den nutida arbetarrörelsen bör och måste vara socialistisk. Att den är det betyder helt enkelt, att den är medveten om sitt syfte, sina orsaker och sin uppgift i samhället.” (Hjalmar Branting 1886.)

”Första förutsättningen för verklig demokrati är att arbetarna erhålla medbe-stämmanderätt ifråga om arbetares antagande och avskedande, om arbetets ledning och fördelning samt jämväl rätt till säte och stämma i företagens olika styrelser”. (Johan-Olov Johansson i reservation till utredningen om driftsnämn-der 1923.)

”I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttne och utar-made, plundrare och utplundrade.” (Per-Albin Hansson 1928.)

”I en borgerlig demokrati utövar de borgerliga klasserna den faktiska makten, och statsmakten blir därvid ett diktaturinstrument riktat mot övriga samhälls-klasser. När arbetarklassen erövrar demokratin utövar denna sin makt tillsam-mans med bundsförvanter inom andra klasser och gör staten till ett diktaturin-strument mot de borgerliga antagonistiska samhällsklasserna. I denna senare form av demokrati har alltså den borgerliga demokratin blivit avlöst av socialis-tisk demokrati. Denna i sin tur upp häver under sin utveckling varje form av dikta-tur gentemot andra grupper och klasser därigenom att den avskaffar klassindel-ningen. Klassamhället övergår till ett klasslöst samhälle med lika friheter och lika rättigheter för alla.” (Sven Linderot 1948.)

”Den moderna kapitalismen – inte enbart i vårt land – präglas i hög grad av statens växande roll såväl i det ekonomiska livet som i samhällslivet överhuvud. Denna process är ett uttryck för den skärpta motsättningen mellan produk-tivkrafternas samhälleliga karaktär och den privata äganderätten till produk-tionsmedlen. Processen innebär emellertid att statens och de statliga organens verksamhet blir av allt större betydelse för allt fler människor och deras intres-sefrågor. Den ställer därmed arbetarrörelsen inför uppgiften att utveckla en ständigt ökad aktivitet på alla nivåer för att påverka statens handlande. Den ökar också möjligheterna till en sådan aktivitet, dels därför att statsingripandena avslöjar kapitalismen som ett föråldrat system, dels därför att delar av statsap-paraten – så länge demokratin bevaras – är en öppen valplats för den politiska kampen.” ( Lars Herlitz 1967 – inledning om VPKs program).

Expansionen och förändringen av finans kapitalet spelar här en viktig roll.

Medan finanskapital tidigare sågs som samverkan mellan och samman-slagning av bankkapital och industri-kapital spelar finanskapitalet numera en självständig roll – och bör det tilläggas, en förödande roll i de kapitalistiska eko-nomierna. De som hoppas på en lugn och harmonisk utveckling av kapitalis-men kommer med stor sannolikhet att bli besvikna.

Kapitalet har flyttat fram sina po-sitioner i det svenska samhället under det senaste halvseklet. Det är den bittra sanningen för oss alla som på 1960- och 1970-talen hoppades på en utveckling i socialistisk riktning. Kapitalets koncen-tration har tilltagit. Monopol och kar-teller har skaffat sig ökad makt.

Finanskapitalet och dess ägare spelar en allt större roll. Sverige har dragits allt längre in i imperialismens nät. Stats-apparaten framträder alltmera öppet som organ för kapitalets intressen.

Inget område får lämnas utanför, ingen fråga får betraktas som ”för li-ten” i den kamp som måste organiseras för att skapa ett samhälle där jämlikhet råder. Det gäller skolan, ungdomens problem, arbetslösheten, vården, sjuk-försäkringen, neutralitetspolitiken, det mångkulturella samhället, flyktingpoli-tiken, de äldres problem – uppräkning-en kan bli lång. När det ställer feminis-mens huvudfrågor återstår fortfarande mycket att kämpa för, men utvecklingen har ändå gått i positiv riktning. Det vi-sar att det lönar sig att slåss.

Det är rörelser av och bland mas-sorna som kan förändra utvecklingens riktning och börja besegrandet av kapi-talväldet. Här framstår två kampfronter som avgörande.

FöRST AV ALLA; klimat- och miljöfrå-gorna. Det är kapitalismen och dess ut-vecklingsvanvett som skapat det dödliga hotet mot vår, det vill säga, hela mänsk-lighetens miljö. Alla vet att om ingen avgörande förändring sker när det gäl-ler utsläppen och jordens användning så drabbas mänskligheten av katastrof.

Men ändå fattas inga avgörande be-slut, ändå kan staternas representanter inte komma överens om en annan färd-riktning. Massrörelse för en progressiv miljö- och klimatpolitik är den första uppgiften.

DEN ANDRA STORA uPPGiFTEN är att skapa demokrati i näringslivet. Frågan om industriell demokrati diskuterades redan på 1920-talet. I dag måste den ställas vidare och gälla även tjänstesek-torn. Vad som måste angripas är själva kapitalförhållandet – att några perso-ner eller grupper äger kapitalet, medan majoriteten av befolkningen måste sälja sin arbetskraft för att kunna a existera. Olika former för jämlikhet kommer att finnas. De kommer att upptäckas under rörelsens fortgång.

Vi fortsätter den socialistiska rörel-sen i Sverige. Den kan inte vinna varak-tig framgång isolerad utan endast i sam-verkan med lönarbetarna världen över.

Sven Linderot SKPs ordförande 1929 – 1951. Oljemålning av Albin Amelin 1946.

August Palm som tog socialismen till Sverige står staty på Norra Bantorget i Stockholm.

Friedrich Engels och Karl Marx, författare till bland annat Kommunistiska Manifestet.

”de som hoppas på en lugn utveckling av kapitalismen kommer att bli besvikna.

SOciALiSMEN & FRAMTiDEN

Fot

o Ja

mie

Silv

a

”


SociaLiStiSkt Forum

Socialistiskt forum har kallats för det progressiva Sveriges största mötes-plats. För nionde året i rad hölls forumet på aBF i Stockholm 27 novem-ber. Över 70 programpunkter, 100 medverkande och tusentals deltagare öppnade för ett korsdrag av debatt och röster.


● ● Vänstern och framtiden var rub-riken på ett panelsamtal arrangerat av Ung Vänster där diskussionen handlade om hur vänstern ska återerövra den po-litiska dagordningen.

Det finns ett sug efter att diskutera vänsterns framtidsfrågor, trots byte till större lokal blev paneldiskussionen full-satt och lapp på luckan.

ETT PåföLJAnDE sEMinARiuM ställde frågan: ”Är det inte dags att sluta förlo-ra nu?” På alla områden trängs rättvisa, jämställdhet, klimatfrågor, internatio-nell solidaritet och antirasism tillbaka.

Arbetarrörelsen och andra progres-siva rörelser är försvagade efter valne-derlaget. Vad krävs för att de radikala rörelserna ska sluta förlora?

progressiv mötesplats

Vänsterpartiets Josefin Brink påpe-kade att de rödgröna inte tog komman-dot i debatten och tog för givet att alla ville ha bort den borgerliga regeringen.

Allansen var också otroligt skickliga på att framställa sin politik som fram-gångsrik, bra, riktad till låginkomstta-gare och deras kampanjer lyckades.

– Det var heller ingen entusiasm över det rödgröna projektet, framför allt inte inom Miljöpartiet och Socialdemokra-terna. De som var minst gnälliga var vänsterpartiets medlemmar och val-arbetare som var lojala med projektet. Men det var ifrågasatt hela vägen neri-från och upp bland S och MP.

hOn MEnADE också att det inte var till-räckligt stor skillnad i de stora övergri-pande frågorna.

– Vi förmådde inte säga att vi kom-mer att ändra inriktningen på politiken så att vi kan skapa full sysselsättning. Att vi faktiskt kan komma närmare må-let om en hållbar ekonomisk utveckling och visa på klimatproblemen, ge mer makt till vanliga människor och för-bättra villkoren i arbetslivet.

– Vi förmådde heller inte att presen-tera ett sådant alternativ och det be-

rodde framför allt på motståndet inom socialdemokratin.

Brink sa att det också är problema-tiskt att skilja ut sig i ett samhällsklimat som drar åt höger, att då finns risken att vänstern blir isolerad och sekteristisk.

– Det vore förödande. Därför så måste man jobba väldigt brett med opi-nionsbildning inom hela vänstern, inom den breda arbetarrörelsen.

Hon menade att fackföreningsrörel-sen är en helt avgörande kraft som har den största potentialen att jobba med politisk skolning och i praktisk hand-ling få människor att inse värdet av solidaritet och som har en ekonomisk koppling.

– Naturligtvis kan våra egna organi-sationer bli bättre. Det finns saker med Västerpartiet som jag tycker är proble-matiskt, även vi är ganska otydliga. Po-ängen med att vara vänster är att tala om vad vi vill med samhället.

MATTiAs VEPsä från SSU menade att det rödgröna samarbetet var nödvän-digt. Däremot tyckte han att det var fel hur det växte fram, uppifrån och ner.

– Men hos de yngre väljarna mottogs det väldigt bra. Det var bra överens-

Josefin Brink (V), närmast kameran, Mattias Vepsä, SSU, och Maria Bosdotter, LO, diskuterade vad som krävs för att de radikala rörelserna ska sluta förlora.

kommelser, felet var att de kom för sent. De kom två veckor innan valet, det blev svårt att slåss för dem och vinna gehör.

MARiA bOsDOTTER från LO, sade att starten på samarbetet blev olycklig. Miljöpartiets inställning till arbetsrät-ten fick fackföreningsrörelsen att rea-gera med ryggmärgen.

– Hade det blivit en annan start hade samarbetet kunnat bli bättre. Men jag tror på samarbetet och det borde fort-sätta.

cAMiLLA sALOMOnssOn från Gemen-sam välfärd föreslog att vänstern och arbetarrörelsen i stället för att gnälla i opposition vad förskräckligt det är med alla utförsäkrade, borde lägga resurser på medborgarkontor som hjälper folk som blir trakasserade på arbetsförmed-lingen och försäkringskassan och som drabbas av alliansens politik.

– Då visar man konkreta saker i vardagen som gör att människor får tillbaka tron på att oppositionen inte bara vill ha makten utan att det är män-niskor som vill något på riktigt. Det är viktigt med det konkreta medborgar-engagemanget. ●

Vänsterns blåsorkester på plats i ABFs foajé.

Bokbord, diskussioner, seminarier och panelsamtal. Den progressiva mötesplatsen Socialistiskt Forum är i gång.

Lägg resurser på medborgarkontor som hjälper folk som drabbas av alliansens politik.


SociaLiStiSkt Forum

det absurda har inträffat; europas politiker har lyckats med att ställa sig till höger om imF. detta framkom under ett seminarium om hur den globala livsmedelsförsörjningen har påverkats av det kapitalistiska industri jordbrukets utbredning.

Text Börje Graf

● ● Matkrigen – om det kapitalistiska industrijordbrukets utbredning diskute-rades på ett seminarium.

Med utgångspunkt från den filip-pinske forskarens och aktivisten Wal-den Bellos bok Matkrigen som tar upp hur den globala livsmedelsförsörjningen har påverkats av det kapitalistiska indu-strijordbrukets utbredning försökte pa-nelen peka på vänsterns motstrategier. Hur systemet ensidigt har gynnat de stora jordbruksbolagen, samtidigt som den lokala och hållbara livsmedelspro-duktionen i Syd har slagits ut.

DiskussiOnEn inLEDDEs med hur pri-serna på den globala världsmarknaden mellan åren 2006 0ch 2008 skenade. Följden blev en allvarlig situation i ut-vecklingsländerna där stora befolk-ningsgrupper drabbades av akut hung-ersnöd och som en följd, politiska oro-ligheter uppstod på flera håll.

Kenneth Hermele, författare och

● Maria Brendler, America Vera Za-vala, och Jenny Wrangborg ledde ett pa-nelsamtal baserat på Vänsterns interna-tionella forums, Vifs, bok Feminism för demokrati där 16 ledande kvinnoakti-vister berättar om kamp mot kolonia-lism och ockupation, en berättelse om socialistisk feminism i tredje världen.

AMERicA VERA ZAVALA påpekade bland annat att det är viktigt att anpassa den feministiska kampen.

– Det är skillnad på nord och syd, sa hon.

Hon tog exemplet Palestina där vän-stern trycks tillbaka och muslimska or-ganisationer flyttar fram positionerna.

– Hamas kvinnor kallar sig för femi-nister. Den feministiska diskussionen förekommer även där, samtidig med kampen mot ockupationen.

Jenny Wranborg påpekade att vikten av att kvinnor vågar övervinna svårig-heter.

– Som MSD med sina kvinnoläger där självförtroendet stärks, eller Ung Vänsters kurser i feministiskt självför-svar som också handlar om stärkt själv-förtroende, sa hon. / Se även sidan 20 ● Text & foto BG

Vänsterns blåsorkester på plats i ABFs foajé.

eu till höger om imFekonom tog upp hur läget blir värre tack vare att jorden har begränsade ytor att producera mat på. Dessutom ska det produceras bränsle.

Allt färre människor bor på lands-bygden, i Latinamerika bor numera över hälften av befolkningen i städerna. Att röja upp ytterligare ytor för mat-produktion skulle förvärra problemet med växthusgaser.

sTEfAn DE VyLDER, även han förfat-tare och ekonom, diskuterade orsaken till prisuppgången som föregicks av 40 års prisnedgång på världsmarknads-priserna.

– Jag saknar i Matkrigen och i andra böcker att prisuppgången inte sätts in i ett sammanhang. Det talas bara om när priserna stiger, inte när de faller.

Han menade att det inte går att lösa matproduktionen om inte bönderna får betalt.

– Som helhet måste vi återställa en rimlig lönsamhet för bönderna runt om i världen.

Han påpekade att när priserna steg frågade ingen bönderna, bara arga konsumenter i städerna. Ett problem är också att bönderna i fattiga länder, där de är många, är svagt organiserade medan bönder i den rika världen, där bönderna är relativt få, har starka or-ganisationer.

Här påpekade America Vera Zavala, författare och debattör, att många av dem som svälter i världen har om yrke att producera mat. Hon tog upp bonde-rörelsen och berättade hur de jordlösas rörelse i Brasilien, MSD, organiserat bönder för att de ska få jord.

– MSD har växt och är stora. Rörel-sen kombinerar teori och praktik. De ockuperar mark, odlar upp den sam-tidigt som de hela tiden utbildar bön-derna.

Hon tog också upp Internationella valutafondens, IMFs, totala misslyck-ande som tas upp i boken. Hur IMFs makt en period minskade men nu har monstret vaknat till liv igen.

– De har varit i de baltiska länderna och gett så kallad 'hjälp', nu är de på Irland. Det riskerar att få som följd att läget blir värre än någonsin.

kEnnETh hERMELE höll med America men menade att IMFs interventioner i olika krisande länder inte är lika galen just nu.

– Men de kommer naturligtvis med krav på nya nedskärningar och svång-remmar.

Stefan de Vylder sa att det sensatio-nella nu är att IMF står till vänster om Europeiska centralbanken, Anders Borg, Mona Sahlin och Angela Merkel när det gäller behandlingen av Grekland.

– Det är helt absurt att Europas po-litiker har lyckats att ställa sig till höger om IMF, sa han.

Hermele diskuterade lösningar på livsmedelskrisen. Han pekade på två lösningar, utan att behöva röja mer mark.

– Vi ska behålla de skogar som finns.Han menade att för att försörja nio

miljarder människor med livsmedel behövs ett storskaligt teknikintensivt jordbruk. Den andra är att vi äter min-dre kött.

– Desto mindre kött vi äter desto mindre ytor behövs för att producera livsmedel. ●

Feminism för demokrati

Från vänster Maria Brendler, America Vera Zavala och Jenny Wrangborg.

Matkrigen av Walden Bello.


● ● Lars Ohly frågade sig efter valet, som inte var framgångsrikt; hur ska vi göra nu då?

– Vi lyckades inte vinna regerings-makten, Vänsterpartiet gick inte fram-åt, Sverigedemokraterna kom in i riks-dagen, det var mycket som var nedslå-ende och deprimerande efter valet. Vi var många som behövde lite tid på oss för att hämta sig efter det.

Han erkänner att han hade en kort-varig depp-period efter valet, men då hände något. Medlemstillströmningen till Vänsterpartiet ökade markant un-der valrörelsen och framför allt efter valet.

– Vi fick många nya medlemmar. 3 000 nya betalande medlemmar, 4 500 som ansökt om medlemskap, 817 dagen efter valet.

Ohly var på ett möte med 200 nya medlemmar en och en halv vecka efter valet och kände ett enormt go´ och en vilja att vara med och göra något bra. Att vänstern skulle kunna stärkas, så att Vänsterpartiet inte ska se fler val-nederlag och att solidariteten återupp-rättas.

– Det finns en mängd människor som tycker likadant som dessa som var med på mötet.

NyA MEDLEMMAR DOMiNERAR. Efter det inledande mötet har Ohly varit ute på sju olika möten runt om i lan-det, innan intervjun kommer han från Uddevalla. Han kommer att fortsätta före jul och i januari.

– Överallt är det nya medlemmar som dominerar på mötena. Det är dessa som kommer med olika förslag och det är dom som är med i diskussionen. Och det som diskuteras är en reformagenda, ett reformprogram för vänstern. Jag tror att de har helt rätt, ska vi vinna människors uppskattning för en bra po-litik så måste vi ha ett tydligt förändrat

perspektiv som samtidigt är möjligt att genomföra. Vi måste stå för reformerna som gör Sverige till ett bättre land att leva i.

Ohly menar att de rödgröna miss-lyckades med detta. De rödgröna var inte tillräckligt förändrande, vågade inte stå för ett tydligt förändringspro-jekt och hade inte heller överenskom-melser om sådana reformer och hur de skulle se ut.

– I stor utsträckning så tog de röd-gröna tag i frågor vart efter de dök upp. I en del fall blev det bra överenskommel-ser i andra blev de sämre. Men helhe-ten, vilket Sverige vi ville ha, syftet med regeringsalternativet, förblev en förbor-gad hemlighet för många väljare och faktiskt för några av oss som jobbade med det rödgröna alternativet.

VARA TyDLiG. Nu är det, enligt Ohly, Vänsterpartiets uppgift att vara den tydliga oppositionen. Detta med en so-cialdemokrati som har interna diskus-sioner och som i sin valutvärdering lutar åt höger och ett miljöparti som verkar vara beredda att gå in i diskussioner med alliansen på en mängd områden för att regeringen ska få igenom sin politik.

– Det är Vänsterpartiet som står för den rödgröna oppositionen och för vänsteroppositionen. Det är ett stort an-svar. Samtidigt ser vi nu en försvagning av arbetarrörelsen och vänstern i stort. Det är inte bara inom Vänsterpartiet som vi har känt att det varit för svagt, även om vi nu växer medlemsmässigt, det är inom fackföreningsrörelsen, den utomparlamentariska rörelsen, de orga-nisationer som arbetar med kvinno-frågor, solidaritet och miljöfrågor.

I allt detta finns det, menar Lars Ohly, ett parti som har ett större ansvar än andra och det är Vänsterpartiet.

– Då känner jag just nu att det här är något som jag vill vara med om. Det

finns en samstämmighet inom partiet om vart vi ska gå och vad som är vår uppgift. Det kommer inte att innebära att vi kommer att vara överens i alla frå-gor, tack och lov, vi kommer att ha en mängd olika synpunkter på vad den här reformagendan ska innehålla och hur den ska formuleras. Men vi har en klar bild om vad som behövs.

Ohly har skissat på fem punkter som skulle kunna ingå i Vänsterpartiets nya reformagenda (se nästa sida).

– Alla de här fem kraven ska också sättas in i ett jämlikhetsperspektiv, att återupprätta jämlikheten som politisk idé. Vänsterns reformagenda ska leda till att klyftorna och skillnaderna i sam-hället minskar därför att vi vet att det är bra för hela samhällsutvecklingen.

Han påpekar att med den här reform-agendan som ska diskuteras och föränd-ras, ska vi forma en vänster som kom-mer att vara mycket starkare inför nästa val.

– Vi ska göra det med en öppenhet för samarbete med andra, vi ska ta det bästa av det rödgröna samarbetet med oss. Vi har förändrat vårt parti och sy-nen på oss själva, vi är ett blivande re-geringsparti och vi vet det.

kONSTRukTiV OPPOSiTiON. Ohly me-nar att nu gäller det att inte återfalla i en ständig oppositionsroll bara för att vi hamnade i opposition denna mandatpe-riod.

– Nu är det konstruktiv opposition där vi har en föränderlig och en annan politik. Ett parti som för en sådan poli-tik vill jag leda, utbrister Lars Ohly.

– Visserligen kanske en del tycker att nu har han suttit rätt länge och 2012 är det nästan åtta år sedan han blev vald första gången. Men jag känner att om partiet vill, så kommer jag att fortsätta ett tag till. Då är det rimligt att om man ställer upp till 2012 så ställer man upp

till valåret 2014 också. Då räknar jag med att leda partiet i valrörelsen och över valet. Sedan får vi se, det finns ing-enting som är heligt. Det kanske finns dom som inte tycker att mitt beslut är det bästa, då finns alltid möjligheten att föreslå andra kandidater.

Lars Ohly säger att han inte har nå-got problem med det. Fyra gånger har han blivit vald och tre gånger av dessa har han haft motkandidater i parti-ledarvalet.

– Så är det i ett demokratiskt parti. Vi är inte sossar och är inte rädda för att det finns olika uppfattningar där man tar en rak och juste debatt och ett beslut efter det. Den som blir vald kommer se-dan att få stöd från hela partiet, så har det varit för mig. Jag har inte alls känt mig ifrågasatt efter att jag blivit vald. Det kommer att funka i fortsättningen också.

NöjD MED V. Ohly känner sig väldigt nöjd med att Vänsterpartiet börjar ta sin uppgift på allvar och är tydlig med sin vänster politik samtidigt som partiet vårdar det bästa från de rödgröna.

Han berättar att han fick en fråga från gymnasieelever i Uddvalla: ”Vil-ket är den viktigaste förändringen som Vänsterpartiet har genomgått med dig som partiordförande och vad är du mest stolt över?”

– Både i våra egna och i många väl-jares ögon är vi ett tydligt regerings-alternativ, vi är ett parti som bör ingå i en regering. Vi är konstruktiva i ett samarbete, så länge vi är med och på-verkar i vilken riktning politiken går är vi också beredda att lyssna på andra.

– Vi har en tydlig politisk idé, vi går inte in i ett samarbete för att makten i sig är intressant, vi går in för att föränd-ra verkligheten. Det är nog den största förändringen för Vänsterpartiet och den är jag glad och stolt över. ●

Lars Ohly vill vara partiledare för Vänsterpartiet i fortsättningen också.

Om partiet vill är Lars Ohly beredd att leda Vänster-partiet i valrörelsen och över valet 2014. Han vill också ha en reformagenda för Vänsterpartiet som ska göra Sverige till ett bättre land att leva i.


Ohly vill leda partiet över valet 2014


1VåRDEN, vi har en alltmer privatfinan-sierad och privatorganiserad vård. Det innebär skiktningar och ojämlikhet och det blir problem med att använda resurserna på ett bra sätt. Det innebär orättvisor i fördelningen och tillgången till vård. Vi har en resursbrist som inte drabbar alla utan enbart dem som är hänvisade till den offentliga vården.

Resursfrågan, vi måste tillföra mer resurser och använda de resurser som finns på bästa möjliga sätt.

Privata företag med vinstintresse är inte effektiva därför att de hela tiden söker den kortsiktiga vinsten i stället för att möta människornas behov. Det gör att vi använder resurserna väldigt dåligt om vi tillåter privata företag att vara dem som dominerar när det gäller vårdproduktion.

Vi måste stärka personalens ställ-ning. Människor måste känna, inom den offentligt organiserade och finan-sierade vården, att det är dessa som har inflytande över hur vården organiseras. Det är dom som jobbar inom vården som kan den. Vänsterns gamla idéer om arbetsplatsdemokrati är ännu mer vik-tiga inom det som finansieras offentligt eftersom vi vill visa att det går att få att fungera på ett bra sätt. Tyvärr är per-sonalens ställning i den offentligt orga-niserade vården i nuläget inte ett dugg bättre än inom den privata.

2SkOLAN, det område som Ohly tydli-gast ser ett skifte av inriktningen. Priva-tiseringarna av skolväsendet fortsätter. I dag är det 20 procent av eleverna i gym-nasieskolan som går i privata skolor, i Stockholm närmare 50 procent. Styr-ningen av skolan minskar med privati-

seringarna, vi får mindre möjligheter att bestämma vad skolan ska syssla med. Det kanske viktigaste för ett lands ut-veckling är utbildning. En högt utbildad befolkning ger ett samhälle som utveck-las.

Den nuvarande regeringen har en syn på utbildning som innebär att den inte behövs för alla. De förminskar betydelsen av kunskaper för dem som väljer ett yrkesinriktat program. Det är första gången i historien som vi har en regering som inte har som ambition att alla ska ha en högre utbildningsnivå än tidigare generationer. Nu har man med-vetet minskat på utbildningsinsatserna, framför allt när det gäller de teoretiska ämnena. Dels grundämnena svenska, matte och engelska, men också sam-hällskunskap och historia som är vikti-ga ämnen för att förstå sin omvärld och samhället vi lever i.

Arbetslivet förändras och ställer nya krav. Då måste vi ha ett utbildningsvä-sen som möter det. Det gör att vi måste satsa mycket mer på allas rätt till kun-skap. Det är ett misslyckande för varje elev som inte går ut med godkända be-tyg. Vi ska också lyfta frågan om en 12-årig skolgång. Det är rimligt att de som väljer att gå vidare i gymnasiet att de får sällskap av sina kompisar.

Det är viktigt att ställa höga krav på rätten att komma tillbaka om man inte lyckas under sin ordinarie skolgång. Kommunal vuxenutbildning, folkhög-skolor, det ska finnas nya dörrar som öppnas när man vill komma tillbaka. Det är en styrka för ett samhälle att människor får chansen senare i livet och också kan plugga vidare.

3bOSTADSFRåGAN, 5-6 miljoner män-niskor bor i de 120 kommuner som har bostadsbrist, det drabbar väldigt många. Det är större brist på hyresrät-ter än på annat boende. Hyresrätterna håller på att förminskas till en bostads-form som i Europa kallas för ”Social housing”, ett boende för dem som inte har råd.

Hyresrätten har, enligt Ohly, stora samhällsekonomiska fördelar. Ska ett samhälle utvecklas är det bra om ar-betskraften är rörlig. Arbetskraften är mindre rörlig om den sitter med stora lån och är ränteberoende och till exem-pel i en lågkonjunktur tvingas flytta. Då kan de inte flytta utan att sälja villan eller bostadsrätten med förlust. Hyres-rätten uppmuntrar flexibilitet. Det blir lättare att söka nytt jobb eller utbild-ning på annan ort.

Det finns samhällsekonomiska för-delar och en rättviseaspekt. Hyresrätter kan fördelas efter behov och efter kötid. Vänsterpartiet vill återupprätta en so-cial bostadspolitik där bostaden inte ses som en vara utan som en rättighet. Det handlar också om att bekämpa hemlös-heten, ska fler få tak över huvudet måste fler tak byggas.

4FöRäLDRAFöRSäkRiNGEN, den vikti-gaste förklaringen till ojämlikheten mel-lan kvinnor och män på arbetsmarkna-den är att män tar mindre ansvar för det obetalda arbetet, kvinnor tar större ansvar. Det går inte att komma till rätta med om man inte från början är beredd att grundlägga mer jämlika villkor i hemmet, då är föräldraförsäkringen det bästa instrumentet.

Så länge vi har orättvisorna inbygg-

da i systemet, där kvinnor dessutom går ner på deltid för att de tar större ansvar för och hem och barn, kommer ojäm-likheter i lönesättningen att bestå och det är de viktigaste grunderna för ojäm-ställdhet i samhället i övrigt. Även om V inte har opinionen med sig i frågan om föräldraförsäkringen måste partiet gå före och visa på reformer som gynnar väldigt många människor och framför allt driva jämställdheten som politiskt projekt.

5ARbETSMARkNADEN, det handlar om att skapa trygga jobb. Fasta anställ-ningar där folk inte kan sparkas hur som helst, tryggheten i att tillhöra ett arbetsrättligt system och regelverk där människor inte kan behandlas hur som helst.

Få under 30 års ålder har tillsvidare-anställningar i dag. De flesta ungdomar går på korttidsanställningar, vikariat, provanställningar och visstidsanställ-ningar. Vi har nu en ”arbetslinje” som kommer att pressa ned löner därför att det är det enda sättet för skattesänk-ningarna att ge nya jobb. Det säger till och med regeringens egna ekonomer. EU-domstolen driver också på att svens-ka fack inte ska kunna gå ut i konflikt för kollektivavtal och justa villkor där det finns utländsk arbetskraft.

Sammantaget är det här inte bra för samhället. Inte för dem som arbetar och det innebär osäkerhet, att människor inte vågar investera, inte vågar satsa därför att de inte har en fastanställning. Det är en ekonomisk politik när den är som sämst. Den påverkar negativt en ut-veckling där vi behöver fler som arbetar. Av alla skäl så har vi en rationell politik när vi säger: ”Trygga jobben, löner att leva på!”

Ohlys fem punkterOhly tar upp fem områden som kan vara en början på något som vänstern kan gå till val på nästa gång. en beskrivning av vad partiet vill åstadkomma på vitala samhällsområden.

Förklaringen till ojämlikheten mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden är att män tar mindre ansvar för det obetalda arbetet, kvinnor tar större ansvar.

Foto: Derrik C

ollins


det fanns en tid när den europeiska doktrinen om att begränsa budgetun-derskottet till tre procent av statsbud-geten gällde. nu styr de finansiella marknaderna med sina reaktioner och påbud.

Text Levi Gonçalves

● ● I EU fanns en tid, en inte alltför avlägsen tid när statsbudgetar var be-tingade av den europeiska doktrinen om att begränsa budgetunderskottet till tre procent.

Idag fortsätter underskottet att vara en besatthet, men siffrans heliga karak-tär ter sig omodern. Det finns nu en an-nan helig doktrin som styr över stats-budgetarna på ett ännu kraftfullare vis: de finansiella marknaderna med sina reaktioner och påbud.

OM LönER och sociala utgifter inte sänks, kommer de finansiella markna-derna att visa sin vrede. Om de politiska partierna inte kommer överens om kraf-tiga åtgärdspaket kommer de finansiella marknaderna att öka vår ränta.

De som ställer ”tuffa” krav idag är inte enbart Bryssel som, tvärtemot vad som ofta sägs, fortfarande har ett an-sikte eller snarare flera ansikten. Dessa människor känner vi igen, kan kritisera och protestera mot.

– De som villkorar besluten som fat-tas i dag i exempelvis Grekland, Irland och Portugal är de finansiella markna-derna, dessa obevekliga, ansiktslösa vä-sen som i skydd av sin osynlighet befin-ner sig bortom all kritik, säger Eva-Britt Svensson, GUE/NGL.

– Regeringspolitiker och oppositions-

den ansiktslösa marknadenpolitiker erkänner att deras agerande villkoras av marknadens påbud och accepterar att de har förlorat sin, det vill säga vår politiska självständighet liksom det ekonomiska oberoendet, sä-ger Svensson. Det viktigaste argumentet i denna logik är bara ett: detta är ound-vikligt.

MARknADERnA ökAR räntan på stats-skulden när de förutspår att framtiden för våra statsfinanser kan bli problema-tisk och hjälper därigenom till med att bekräfta sina egna prognoser. Samtidigt fortsätter den Europeiska centralban-ken att låna ut pengar till den privata finansiella sektorn till reporäntan på en procent.

Till skillnad från bankerna måste de europeiska staterna söka finansiering på den privata marknaden till 4–7 procents ränta. För sådana är reglerna för ECBs funktionssätt.

För dem som betalar, är detta själv-klart en absurditet. För de som tar be-talt, är detta helt enkelt en mycket lön-samt affär.

REsuLTATET är en massiv omfördelning av kapitalet, från medborgarna i den Europeiska Unionen till privata banki-rer, dessa människor som är högst verk-liga men ansiktslösa, vars investeringar vi kallar för finansiella marknader.

– Egentligen lånar de oss våra egna pengar till ockerränta, pengar vi har betalat in under hela den tid som denna utpressningsprocess har pågått, säger Eva-Britt Svensson, GUE/NGL.

– Min partigrupp är konsekventa motstånd are till marknadsliberalismen, men tyvärr är vi alltför ensamma. ●

På gång i jämställd-hetsutskottet:

• Europeiskskyddsorder: Polisskydd för en förföljd person ska följamedtillandraEU-länder.

• Människohandel: Förebyggande arbete, hårdare straff för människosmugglare och bättre skydd för offren.

• KvinnorsfattigdomiEU: Arbetsmarknadspolitiken, socialt skydd, förening av arbete och familjeliv, fattigdom bland äldre kvin- nor och samband mellan fattigdom och könsrelaterat våld.

• EnnyEU-strategiförattbekämpa våld mot kvinnor: Ettstrategisktbetänkande somskrivitsavEva-BrittSvensson, GUE/NGL.

Enmassivomfördelningavkapitalet,frånmedborgarnaidenEuropeiskaUnionen,tillprivatabankirerskernuiEU.

Jean-ClaudeTrichet,presidentiEuropeiskaCentralbanken.Bankenfortsätterattlåna ut pengar till den privata finansiella sektorn till reporäntan på en procent medan de europeiska staterna måste söka finansiering på den privata marknaden till 4–7 procents ränta.

betänkanden i jämställd- hetsutskottet nästa år:

• Ensamståendemödrar/föräldrars hushåll

• Kvinnorochklimatförändringar

• Turkietochjämställdhet

• Jämställdhetsaspekteravkrig

• Jämställdhetiutskottsarbetet. FöredragandeEva-BrittSvensson

• Situationenpåarbetsmarknadenför kvinnor över 45 år

• Kvinnoripolitiken

• Jämställdhetochutbildningavbarnmot könsstereotyper.Ettbredareperspektiv omfattande medier, arbetsmarknad och utbildning.

Levi Gonçalves

Foto

Wor

ldE

cono

mic

For

umFo

to A

ltde

sign

z

VästsaharaEn stor majoritet i EU-parlamentet kritiserar Marocko, bland annat för att inte släppa in journalister och obero-ende observatörer i Västsahara.

– Det är bra kritik, men tyvärr nämns inte att EU del-tar i exploateringen av det ockuperade Västsahara genom att plundra landets fiskevatten i samarbete med Marock-os regering, säger Eva-Britt Svensson, GUE/NGL.

Roger Falk

Hemera

eu-Sidan


Hans Linde, Vänsterpartiets nye gruppledare i riksdagen, ser det som viktigt att riksdagsgruppen inte fastnar i riksdagshuset. Vänsterpar-tistiska riksdagsgrupper har ofta varit svenska mästare på parlamentariskt arbete, men ingen utanför huset har vetat vad de gjort.


● ● – Vi diskuterar hur vi kan stärka det utåtriktade arbetet. När vi lagt en motion, hur får vi ut budskapet? Det har blivit bättre, där förslagen under hösten har omsatts i debattartiklar, ut-spel och liknande.

Till våren ska riksdagsgruppen, en-ligt Linde, mer offensivt åka ut i landet och kampanja, vara ute i distrikten. Va-let avgörs inte de sista två veckorna. En utmaning för ett litet parti, som inte har några stora tidningar och nyhetskanaler på sin sida, är att partiet måste vara ute aktivt i människors vardag.

– För andra partier kan arbetet utan-för riksdagen bli ett pittoreskt inslag. De kan luta sig mot ledarsidor och tankesmedjor. För oss är det helt livsavgö-rande, om vi ska finnas kvar i riksdagen efter valet 2014, att vara närvarande på plats och lyssna på människor, sprida vårt budskap och vår politik.

Hans Linde påpekar att Vänsterpar-tiet behöver en betydligt starkare parti-organisation.

– I det arbetet måste riksdagsgrup-pen vara delaktig. Vi är ju 19 stycken heltidsanställda aktivister i partiets

V ensamt i opposition

tjänst. Vi har ett ansvar för att bygga ett starkt vänsterparti.

föR VänsTERPARTiET i riksdagen har i höst de mest prioriterade frågorna varit privatiseringsfrågan och Afghanistan.

– Vi profilerade Vänsterpartiet som antiprivatiseringspartiet i valrörelsen. Vi bygger vidare på det. Den andra frågan är Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Vi är det enda partiet i landet som företräder fredsopinionen. Det finns också ett starkt folkligt stöd för att vi inte ska ha soldater i Afghanistan och för den gemensamma välfärden och mot privatiseringar. Det ligger ett stort ansvar på Vänsterpartiet att företräda dessa breda grupper.

Linde är bekymrad över att Socialde-mokraternas och Miljöpartiets överens-kommelse med regeringen om Afgha-nistan sträcker sig över hela mandat-perioden.

– Vi ser att krigsanhängarna i Sveri-ges riksdag har konsoliderat sina ställ-ningar. Det är en stor risk att i debatt efter debatt kommer Vänsterpartiet att ensamt företräda fredsopinionen.

hAn MEnAR att det är uppenbart att den politiska utvecklingen inte går den väg Vänsterpartiet hade hoppats på.

– Vi hade hoppats att vi skulle få en stark gemensam opposition, att vi åtminstone kunde agera gemensamt i en del frågor. Att vi skulle kunna sätta press på regeringen. Nu ser vi att i stäl-let blir det tvärtom så att Socialdemo-kraterna och Miljöpartiet backar ur en

efter en av våra överenskommelser. Det finns inte kvar mycket av det samarbete som fanns inför valet.

Hans Linde pekar på att Socialde-mokraterna och Miljöpartiet blir allt mer inriktade på att hitta överenskom-melser med regeringen och göra upp över blockgränsen.

– I fråga efter fråga är det Vänster-partiet som utgör oppositionen. Ensam-heten i oppositionsrollen är ju inget vi har eftersträvat. Den utveckling vi ser nu när S och MP gör upp med alliansen i olika frågor innebär att Fredrik Rein-feldts regerande blir väldigt lätt. Den borgerliga regeringen har trots allt bara en minoritet av riksdagsledamöterna bakom sig. Nu verkar de få det väldigt enkelt.

EnLiGT LinDE märks det också i riks-dagsarbetet att vi nu har en socialdemo-krati som vänder sig inåt och är upptagna med interna frågor.

– De har inte lika framträdande roll i oppositionsarbetet som tidigare. An-svaret blir större för Vänsterpartiet. Hur det går för socialdemokratin på längre sikt påverkar också våra möjlig-heter att avsätta denna och kommande regeringar.

Under debatten efter valet om bud-geten kändes det, enligt Hans Linde, som SM i ryggdunkning när S och MP och de fyra borgerliga partierna nästan kramade ihjäl varandra.

– Tomas Östros har tagit avstånd från det egna budgetförslaget, det som de rödgröna kom överens om.

I praktiken kommer dock riksdags-arbetet, trots att det rödgröna projektet inte längre existerar, att bli liknande som efter valet 2006. Vänsterpartiet jobbar hela tiden i utskotten och kom-mer att samarbeta med S och MP i kon-kreta frågor där partierna tycker lika-dant.

– I media målas det upp extremt dramatiskt, ibland med krigsrubriker, att det rödgröna samarbetet upphört.

– V, S och MP kommer att fortsätta samarbetet i de frågor vi är överens. Vi kommer att ha gemensamma reservatio-ner, kanske också rödgröna motioner där vi har samma åsikt.

hAns LinDE är lite kluven i rollen som gruppledare för Vänsterpartiet, helst hade han sett att Alice Åström som var gruppledare förra mandatperioden fått sitta kvar och fortsätta i riksdagen.

– Det är ett stort förtroende att vara gruppledare för Vänsterpartiet. Jag är stolt över mitt eget parti, där de andra partierna sätter den mest grånande räven som gruppledare, där sätter Vän-sterpartiet sin yngste riksdagsledamot på posten. Det säger en del om partiet, det går att få utrymme även om man inte harvat tjugo år i kommunala nämnder.

Vänsterpartiet har fått fem nya riks-dagsledamöter. Linde är imponerad av dessa.

– Riksdagen är inte en lätt organisa-tion att sätta sig in i. Det är mycket som är märkligt i de här korridorerna. Men de har snabbt kommit in i arbetet, de är väldigt aktiva alla fem.

hans Linde berättar att för Vänsterpartiet i höstriksdagen har de mest prioriterade frågorna varit privatiseringsfrågan och Afghanistan.

För andra partier kan arbetet utan-för riksdagen bli ett pittoreskt in-slag. de kan luta sig mot ledarsidor och tankesmedjor.

”


kuLtur

Titel: Agenda för en ny ekonomiförfattare:DavidC.Kortenförlag: Humanistiska förlaget

David C. Korten försöker i sin senaste bok Agenda för en ny ekonomi uti-från 2007-krisen dra upp riktlinjerna för en ekonomisk ideologi bortom vad han beskriver som Wall Street-kapitalism och kommunism. Resultatet är en tröttsam klyschsamling med minimal substans, diverse faktafel och allmänt förvirrad huvudpoäng.

David C. Korten menar att Wall Street – med dess företag och anställda, antar jag? – har en egen ideologi som går på tvärs såväl mot en välfungerande marknadsekonomi (Main Street-marknader; efter det amerikanska slang-uttrycket ”Main Street”. På svenska brukar man säga ”den reala ekonomin” vilket brukar syfta på typ hela samhällsekonomin utanför finans- och kredit-marknaderna). Enligt Korten vill Wall Street-kapitalismen ”tjäna pengar” och Main Street vill hjälpa människor att försörja sig.

På Wall Street är företagen ”mycket stora”, på Main Street är företagen ”små och medelstora”. På Wall Street investerar man för att maximera profi-ten, på Main Street för att förbättra produktionen.

Korten berör visserligen intressanta aspekter kring den senaste finans-krisen: bankernas inverkan på penningmängden; bubblor i tillgångspriser; avregleringen av kredit- och finansmarknader; problematiken tillväxt – kli-mat med mera. Men så fort han nämner något intressant går han raskt över i trams, floskler och allmän förvirring.

Den här boken känns som en bra illustration för vad som blir resultatet när progressiva människor inte orkar läsa ekonomi. Istället för att ta vara på de spaltmeter av användbar litteratur och forskning som skrivits om ekonomi uppfinner Korten nya flumbegrepp som mer förvirrar än förklarar.

Snuttifieringen av småföretag och lokalproduktion har jag aldrig förstått. Att maktanalys, arbetsmarknad och sociala rörelser lyser med sin frånvaro må kanske vara hänt. Desto värre är att alla former av konkretisering saknas, med undantag för sånt där nyliberalt hippietjafs om att äta ekologiskt och handla kravmärkt. Hej-kom-och-hjälp-mig-analysen kulminerar någonstans kring en hoppfull mening om att e-post och Facebook nu kommer att upplösa gamla hierarkier vad gäller ras, kön, klass och så vidare.

Vill du läsa något bra om finanskrisen och ekonomi kan jag istället rekom-mendera den svenska nationalekonomen Stefan de Vylders bok Världens springnota, som sammanfattar massor av läsvärd forskning och innehåller flera intressanta diskussioner just kring krisen. Robert J. Shillers bok The Subprime Solution var en av de första böckerna om 2007-krisen. Shiller forskar inom finansiell beteendeekonomi och blev världsberömd när han ”förutspådde”, han var inte ensam, IT-kraschen runt millennieskiftet.

Alltid läsvärda Paul Krugman bloggar på www.newyorktimes.com/krugman och har även skrivit en bok utifrån 2007-krisen, kallad Krisen på svenska som egentligen mer är en introduktion till en modern keynesianism. Den svenska akademiska tidskriften Ekonomisk debatt har massor av gratis artiklar på nätet.

Allt är inte vänster, men det är inte Agenda för en ny ekonomi heller.

ErikHegelund

Titel: Bana Väg författare: Malena Sjöbergförlag: Gidlunds

En bok som måste läsas. Budskapet är att funktionshinder är politik och att frågorna måste upp på den politiska dagordningen.

Boken bygger på intervjuer och dis-kussioner med Birgitta Andersson, Bengt Lindqvist, Barbro Carlsson, Folke Carlsson, Lennart Nolte och Wilhelm Ekensteen. De har alla haft ledande positioner i handikapprörelsen och med engagemang inom partipolitiken.

De har varit med om att lägga grun-den till dagens handikappolitik. Men många av deras visioner blev inte verk-lighet. Varför blev det så? Händelse-utvecklingen är komplex och orsakerna många.

Dagens handikapprörelse, var finns visionerna idag? Tid, ork och intresse räcker inte till för att diskutera ideolo-gi. Borta är demonstrationer och stora manifestationer. Handikapprörelsen vå-gar inte längre kritisera den politiska makten och kräva sina rättigheter lika kraftfullt som förr. Tystnad ger inga nya resultat. Tidigare framgångar måste ständigt återerövras.

Nu uppmanas handikapprörelsen bli mer politisk och alliera sig med politi-ker och organisationer. Medlemmarna måste förstå hur samhället och politi-ken fungerar. Sluta krusa makthavarna och ställ krav! Presentera egna förslag och lösningar är några råd.

Det kanske är dags att formatera om handikapprörelsen. Är kartellbildningar inriktade på sakfrågor ett alternativ till dagens handikapprörelse, undrar en av de forskare som intervjuas.

Vem bryr sig? Handikappolitik har blivit dagens icke-frågor. Medierna är helt ointresserade och det görs knappt några samhällspolitiska analyser numera. Partierna visar bara svagt engagemang i handikappfrågor. Medlemmar som ändå framhärdar får kämpa och upp-levs som besvärliga, sägs det.

Begreppen Solidaritet, Rättvisa och Ett samhälle för alla är utplånande ur det politiska språket. De har ersatts av termer som Lönsamhet, Individualism och Ett samhälle för dem som redan har. Avvecklingen av kärnverksam-heter inom offentliga sektorn kritiseras starkt. Alla inser inte heller, att den hyllade valfriheten inte inkluderar att funktionsnedsättningar kan väljas bort.

Utfästelsen i Riksdagens Handlings-program i Handikappfrågor om att ”Handikappades rätt till levnadsför-hållanden som är likvärdiga med an-dra människors får inte påverkas av svängningar i samhällsekonomin”, har inte ändrats. 2008 antog Sverige FN-konventionen om Rättigheter för män-niskor med funktionsnedsättning. Ändå ökar orättvisorna! Ett par forskare in-tervjuas och menar att välfärden trans-formerats till marknad. Människor be-viljas inte sina lagstadgade rättigheter.

Ett dilemma förutom samhällseko-nomin är tjänstemän både ska tilldela ”förmåner” och hålla budgetramar.

Välskriven historia. Som engagerad i handikapprörelsen och Handikapp-historiska Föreningen menar jag att för-fattaren lyckats suveränt med att fånga tidsandan i de skilda epokerna.

Språket flyter snabbt och spänstigt. Författarens engagemang smittar av sig. Mycket flyter upp till ytan. Här lyfts det som förr bara viskades runt de kaffe-bord, där ”inte riktigt politiskt korrekta åsikter” kunde uttryckas.

Ta tillvara erfarenheter, alla kan inte bana ny väg. Men alla måste kunna sin historia och se länkarna mellan dåtid, nutid och framtid.

Boken är en ovärderlig kunskaps-källa för enskilda, folkrörelser, myndig-heter och politiska partier. Den ger oss kraft och inspiration att aldrig förtröt-tas i det handikappolitiska arbetet.

Målet är ett tillgängligt samhälle för alla, där begreppen delaktighet och jämlikhet utgör samhällets grundstenar.

Inger Persson

Funktionshinder är politikFörvirrad huvudpoäng


Titel: Fabriksområdesforskare Felicia Fahlanderförfattare: Peo Rask, Fanny Felicia Svanbergförlag: Black Island Books

Felicia Fahlander är en nyfiken tjej som gillar att leta saker och ord och det är olika att ha huvudvärk och jobba på järnverk. Men värk och verk är det. Felicia går runt med sin anteckningsbok och undersöker och ett gam-malt fabriksområde är bra att hitta grejer på.

Kanske fabriks- och industrimiljöer kan tyckas tråkigt att ha med i en barnbok. I den här boken görs miljöerna intressanta, det är så långt från sagoböcker man kan komma. Som när Felicia är i hamnen och hittar ett ord på C. Container. Här beskrivs den som en låda av metall som man lägger grejer i. Båtar tar med sig lådorna och på så sätt kommer grejerna dit dom ska. Till Täby, Tanger, Tim-buktu och längre bort.

Felicias mamma jobbar på järnverket, mamman gillar inte malmdamm men Felicia gillar ordet. Och många fler ord och saker finns att undersöka i den här pedagogiska bo-ken med fantastiska bilder som borde stimu-lera till egna undersökningar och ordletande.

Börje Graf

Titel: Hundens Paradisförfattare: Reidar Jönssonförlag: Darwin

Ingemar, den brådmogne och filosofiska pojken från Mitt liv som hund och som yngling gick till sjöss i En hund begraven har i den tredje boken i hundtriologin blivit gammal och bitter. Hans sambo har dött i cancer och livet är inte värt att leva. Lika bra att gå in i garaget och hänga sig. Dessbättre misslyckas han, annars hade det förmodligen inte blivit någon bok. Och det hade va-rit synd på en bra bok.

Ingemars hårt prövade son tycker det är bättre att farsan börjar med sporfiske än att ta livet av sig. Sagt och gjort, men sportfisket går inget vidare det heller. Tills han står vid klipporna i en uppknäppt överlev-nadsdräkt, får på en jättelax, råkar tappa ciggen in i dräkten. Det ryker oroväckande men han kan inte släcka eftersom han har en lax på kroken. Han står i rökmolnet och kämpar med laxen, den gör ett ryck och Ingemar åker i vattnet. Elden slocknar men han snor in sig i linan och flyter som en rullad när kustbevakning-ens helikopter hissar upp honom halvt uppbränd och halvdränkt med laxen i famnen.

Och så håller det på. Han har inte tappat stinget Reidar Jönsson. Den drastiska humorn finns kvar från de tidigare hundböckerna, kanske inte uppblandat med lika mycket värme som i första boken, men jag har hjärtligt kul under läsningen. Men allvaret finns också, att balansera på en lina av humor och tragik är en konst som Jönsson klarar.

Vi får också blickar bakåt i tiden och beröringspunk-terna till Mitt liv som hund och En hund begraven. Förhållandet till fadern, som for maskinist till sjöss, är fortfarande komplicerat. För att inte tala om Ingemars före detta fruar, han kan sannerligen inte ha varit lätt att leva med.

Jönsson driver också hjärtlöst med 68-generationen och en viss ”Knodd från Vingåker” får sina kängor. Vi får en resa både i tiden och i rummet, ibland blir det hisnande åkningar men det är kul att åka med på Jöns-sons resor som när huvudpersonen träffar brasilianskan Maria som egentligen är från Kuba och ska bota hans depressioner med kubansk santeria. Ingemar som är svensk tror inte på detta och menar att i Sverige blev vi som ”Steg 1 sekulariserade och lärde oss att tro på Folkhemmet. Som Steg 2 har vi förlorat också tron på Folkhemmet. Som supernihilister vandrar vi omkring i köpcentra och letar efter något att tro på. Vi har en kille som håller på med konsumentupplysning i teve. Honom tror förstås alla på.”

Nåja, hos Maria och hennes släktingar på Kuba görs försök att hjälpa honom. Det lyckas så där. Men att re-dogöra för bokens alla dråpliga vindlingar och sidospår låter sig inte göras här. Men det är trevlig läsning. Och boken ger trots allt hopp. Någon fjärde hundbok blir det förmodligen inte även om slutet öppnar för det, man vet aldrig när det gäller Reidar Jönsson.

Som bekant filmades Mitt liv som hund, den blev en succé. Nu ska den andra boken En hund begraven också filmas. Det låter spännande.

Börje Graf

För vetgiriga barn

Dentredje hunden

Joe Hill lever

Titel: Fronesisnr34.Kampenomfolketförlag: Tidskriftföreningen Fronesis

I Fronseis nr 34 undersöks folkbegreppets historia och olika uttryck för populism i en värld där den poli-tiska och ekonomiska makten allt mindre sammanfaller med nationalstatens gränser.

Här diskuteras också folkets betydelse för demokra-tin. Vilket är det ”folk” som ständigt åberopas för att genomföra samhällsförändringar eller upprätthålla sta-tus quo? Detta kan ses mot en bakgrund av kristdemo-kraternas tal om ”verklighetens folk” eller Sverigedemo-kraterna som säger sig stå upp för ”folkhemmet”.

Statsvetaren Anders Hellström undersöker SDs hän-visningar till folkhemmet i kapitlet ”Det nya folkhems-partiet”. Han tar upp hur SD mycket skickligt utnytt-jade 1 maj 2004 i Perstorp då sossarna hade ställt in sitt 1 majfirande. Bland annat tar han också upp hur SD skamlöst exploaterar folkhemmets bilder och myter.

I det här späckade numret analyseras också den po-pulistiska radikalhögern i Europa och den italienske so-ciologen Carlo Ruzza tar upp Berlusconis höger i Italien. Hugo Chávez och populismens betydelse i Latinamerika diskuteras också bland mycket annat, exempelvis texter av de politiska filosoferna Michael Hardt och Antonio Negri.

Börje Graf

Folkhem och populism

Titel cD: Strejk i paradiset, Lucas Stark sjunger Joe HillArtist: Lucas Starkskivbolag: Kakafonrecords

Halleluja gå och driv, jodå det handlar om arbets-löshet, men i ett mycket bra arrangemang, vi har hört det förr men en här versionen med sitt bluesiga komp med bland annat munspel är en höjdare. Jag har alltid gillat Joe Hill och hans sånger lever så länge klassamhället består. Och han gisslar överhet och prästerskap som i Prästen och slaven: ”Svält för-nöjd, oh vad fröjd, du får kalvstek i himmelens höjd. You get pie in the skie when you die!”

Lurad heter en låt som jag inte hört tidigare, den handlar om allt sjöfolks fasa; att bli shanghajad. Ruggigt, men galghumor har han den gamle Joe.

Det här är klassiska låtar och de håller än, fram-för allt med de här arrangemangen. Jacob Bran-tings, Ture Nermans, och Rune Lindströms svens-ka texter är fortfarande mycket bra. Lucas Stark har också gjort några texter. Och Luffaren han

trampar på, slavinnan blir utsugen av kupongklip-paren som betalar usel lön och det är fortfarande jävligt lång väg att gå till soppkön. Det värsta är att i Reinfeldts femte skitår riskerar soppköerna att åter bli långa trots att det är hundra år sedan Joe Hill skrev sina sånger.

Men Joe Hill hjälper till att stå ut i jämmerdalen, han manar som alltid till strejk och kamp och det behövs sannerligen. I det snygga konvolutet till CDn finns alla låttexter samt en kort historik i serieform om Joes liv. En nyttig påminnelse.

Börje Graf

kuLtur


Spanska inbördeskriget tog slut 1939, på det följde nära 40 års fascistisk diktatur. Den här intervjuboken är ett skrämmande vittnesmål från dem som överlevde. Stundtals är det ohygglig läs-ning, här kläs fascismen av i all sin fa-sansfulla ynkedom.

Den här boken är viktig, de flesta som intervjuas i Överlevarna är i dag avlidna eller mycket gamla. Vittnesmå-len om fascismen får aldrig glömmas och gömmas undan då främlingsfient-lighet och rasism även nu tillämpas av så kallade demokratiska stater. Utvisning av romer från till exempel Sverige och Frankrike sker samtidigt som jag läser den här boken, en rysning går genom kroppen när jag läser om hur Frankrike behandlade flyktingarna undan Franco-spanien, de sattes i koncentrations-läger eller lämnades bakom taggtråd på stranden Argelès-sur-Mer utan bostä-der, bara den kalla vinden, sanden och havet.

Många förvisades eller lurades till-baka till Spanien och Francos fängelse-hålor. Situationen blev ännu värre när nazityskland ockuperade halva Frank-rike och medlöparna i Vichy den andra halvan. Många spanienflyktingar anslöt sig till motståndsrörelsen och tusentals deporterades till nazisternas dödsläger.

När inbördeskriget var förlorat eva-kuerades många barn till Sovjetunio-nen, där de togs väl om hand, vi får i boken även deras berättelse. De barn som blev kvar i Spanien drabbades i många fall av att föräldrarna avrätta-des, barnen kidnappades av fascisterna

och fråntogs sin identitet samt utsattes för illegala adoptioner.

I Francos Spanien sågs det som ett brott att ha deltagit i försvaret av den lagligt valda Spanska republiken. Francos militärer, polis, civilgarde, godsägare och storfinans tog en gruvlig hämnd, ivrigt uppbackade av katolska kyrkan. Det handlade om utrensningar, förföljelse, koncentrationsläger, slavar-bete, tortyr och arkebuseringar. Franco undertecknade dödsdomar varje dag vid kaffet i sällskap av en präst. De fem sista domarna beordrade han bara två måna-der före sin död 20 november 1975.

Berättelserna i Överlevarna är stundtals fasansfull läsning, det är be-rättelser som det var meningen att de skulle glömmas bort. Flera kvinnor be-rättar om hur de ställts inför rätta, utan att veta vad de var anklagade för. Döds-domar utdelades på löpande band, en lång kö av kvinnor och män, militären på ena sidan som delade ut domar och människorna defilerade förbi.

Många kloster omvandlades till kvinno fängelser. Nunnorna blev sa-distiska fångvaktare med priorinnan i spetsen, katolska kyrkan behandlade dem som kämpat för den lagligt valda republiken som paria. Kyrkan var Fran-cofascismens villiga redskap.

Författaren och fotografen Kerstin Ekström har gjort ett styvt jobb med att skildra dem som överlevt Fran-co. Hon har rest runt i Spanien och Eu-

ropa i tjugo års tid och samtalat, lyssnat och fotograferat. De svartvita porträtt-ten i boken är mycket bra, de framhäver allvaret i berättelserna.

Tre svenska Spanienfrivilliga är in-tervjuade i boken. Stig Berggren var ambulansförare, han berättar i Över-levarna att en arbetare inte hade några rättigheter alls. ”Så det var kanske inte så konstigt att man åkte till Spanien.” Här finns en tragisk kärlekshistoria, då även hans spanska flickväns berättelse finns med. Han evakuerades med de in-ternationella brigaderna, hon blev kvar under Francos diktatur.

Per Eriksson, Frisco-Per, den svenske sjömannen som blev spanska kommu-nistpartiets ordförande, La Pasionarias, personliga livvakt. Han blev efter Spa-nien legendarisk ombudsman för Sjö-folksförbundet i San Francisco under andra världskriget.

Karl Staf, även han en av de otaliga svenska sjömän som anslöt sig till inter-nationella brigaderna, intervjuas också. Han var signalist i Spanien, efter inbör-deskriget fortsatte Staf att bekämpa na-zismen, han anslöt sig till danska mot-ståndsrörelsen efter tyskarnas ockupa-tion, fängslades av Gestapo, dömdes till döden men överlevde.

I Överlevarna finns fyrtio per-soner intervjuade, samtliga har efter Francos död arbetat för att den span-ska fascismens offer ska få upprättelse och de skyldiga dömas. Nu tar barn och barnbarn vid. Föreningen för återtagan-det av vårt historiska minne har bildats.

Sakta men säkert släpper rädslan hos folket, 35 år efter Francos död, mass-gravar grävs upp, offren identifieras och sakta men säkert mal historiens kvar-nar.

Reaktionen har inte låtit vänta på sig. Den spanska högern, med rötter i Francos falangistparti, tillsammans med katolska kyrkan slåss ihärdigt mot att sanningen ska komma fram.

Undersökningsdomaren Baltasar Garzón har bekämpat dem och de-ras arv. Med ett glödande politiskt nit ställde han Chiles diktator Pinochet till svars för brott mot mänskligheten. I Spanien gav Garzón sin brottmålskom-mitté samma uppdrag.

En hårt politiserad spansk över-vakningsinstitution stängde av Garzón. Han anklagas för att bryta mot lagen om amnesti, instiftad 1977 då Adolfo Suárez, gammal falangist och Opus Dei-medlem, var premiärminister. Falangis-torganisationer drev målet mot Garzón med stöd av högern och den liberala tid-ningen El Mundo.

Detta sker i Europa, hotet riktar sig inte bara mot Garzón och Francos offer. Det är ett hot mot demokratin. Samti-digt ser vi fascismens hydra åter sticka upp i Europa. Den här boken är inte enbart en stark berättelse om dem som överlevde Franco. Överlevarna är också en flammande varning för vad fascis-men leder till.

Börje Graf

Titel: ÖverlevarnaVittnesmål från spanska inbördeskrigetFörfattare: Kerstin Ekström Förlag: Carlssons

Gripande nutidshistoria

Flyktingar undan Franco. Ett av barnen på bilden är intervjuad i boken.

Ett av de fartyg som evakuerade spanska flyktingbarn, bland annat till Sovjet-unionen.

Fotograf okändFotograf okänd

kuLTur


Ge plats för debatt! Du är välkommen att skriva till debatt. Skriv kort. E-post:[email protected] över 5 000 tecken kankomma att returneras för kortning alternativt ned kortas av red.Maskinskrivna (max en A4) eller handskrivna manus skickas till:Vänsterpress, Debatt, Box 12 660, 112 93 Stockholm. Faxade texter kan tyvärr ej tas in.

När Sverigedemokraterna trots vänsterns motstånd tagit sig in i riksda-gen, så borde vi fråga oss om vi kanske ska anpassa vår taktik till det faktum att vare sig avslöjanden om SDs nazist-förflutna, påpekanden om att de är ra-sister eller sabotage av deras torgmöten verkar råda bot på problemet.

Chocken över SDs intågande i riks-dagen har mobiliserat många som inn-an dess inte var politiskt aktiva. Många känner nu att något måste göras för att bekämpa SD, därför att SD sprider ett såväl reaktionärt som rasistiskt bud-skap. Vänsterpartiet ska enligt Vänster-press 10/2010 ta upp kampen mot rasis-men och detta står nu överst på dagord-ningen för många vänsterpartister.

Det är bra. Men jag tycker att det är viktigt att komma ihåg att vår taktik mot SD faktiskt har misslyckats. Vi har inte kunnat förhindra att SD har tagit sig in i riksdagen. Vi har inte kunnat förhindra att fler människor har röstat på SD än på Vänsterpartiet. Jag hoppas att vi undviker att upprepa gamla miss-tag.

Vänsterpartiets taktik mot SD gick länge ut på att vägra se dem som annat än högerextremister. De skulle inte släppas in i det offentliga rummet, de skulle hållas utanför nyhetsflödet. Denna taktik har misslyckats.

Nästa steg var att gå ut och försöka få folk att ”inse” att Sverigedemokra-terna är rasister. Men oavsett all infor-mation om partiets rasistiska budskap som spridits av journalister, författare, debattörer och vänsterpolitiker; oavsett alla påpekanden och avslöjanden om SDs rötter i och samverkan med den nazistiska rörelsen har svenska folket lika förbannat röstat in dem i riksda-

gen. Denna strategi har, med andra ord, misslyckats.

Det borde alltså finnas anledning att ompröva partiets strategi mot Sve-rigedemokraterna. Men jag kan inte se att så sker. I stället för att fråga sig om man kan jobba annorlunda för att be-kämpa SDs framgångar, ser jag nu ett slags trotsreaktion och vi fortsätter som om inget hade hänt.

Min slutsats är solklar: vill man be-kämpa Sverigedemokraterna behöver man mer kött på benen än abstrakta rasifieringsteorier och antirasistretorik. Det räcker nämligen inte att vara san-ningssägare när ingen vill lyssna på en. Man borde till exempel fråga sig varför vår antirasistiska retorik inte biter på SDs väljare.

Mest förödande är vår felaktiga stra-tegi i Skåne. Här är SD inte längre en liten samling mer eller mindre löjeväck-ande politiska extremister, utan en eta-

blerad politisk rörelse. Därtill och dess-värre en rörelse med två till tre gånger bättre valresultat än vänstern och på många håll med långt fler aktiva med-lemmar.

Vi agerar dock som om det var vi som var en massrörelse och låtsas att de är en liten nazistisk sekt. Det tar kraft från annat. I Malmö och säkert också på andra håll kunde många engagera-de vänsteraktivister visserligen fysiskt förhindra att SD höll sina torgmöten ostört. Bra! Men det var ändå SD som gick framåt och fick hela10,42 procent av rösterna i Malmö. Vänsterpartiet då? Vi backade till 5,18 procent...

I Landskrona å andra sidan var

vi för svaga för att ha mycket att sätta annat emot SD än ett ihärdigt utåtrik-tat arbete i hela stan. Vi satsade inte på motdemonstrationer, utan på att synas själva. Hur gick det i valet? Jo, vänster-partiet gick framåt, SD backade. Detta trots avsaknaden av massdemonstra-tioner mot rasismen.

Finns ett samband mellan Vänster-partiets valresultat i Landskrona och Malmö? Jag vet inte, och jag har för-stås ingen patentlösning på hur man framgångsrikt bekämpar SD och rasis-men. Och missförstå mig inte heller: en rak vänster ska definitivt motsätta sig extremhögern. Men på vilket sätt?

I alla fall inte genom att börja svamla om att Sverige skulle vara så pass ”rasifierat” att allt fler svenskar kan anses vara rasister, vare sig de är medvetna om det eller ej. Många som röstar på SD är dock människor som lika väl kunde ha röstat på arbetarrö-relsen. Det gäller att återerövra förtro-endet snarare än att peka ut dem som rasister.

administrativ ombudsmanadministrativ ombudsman på 50 procent sökes till Vänsterpartiet Jämtlands län. Se mer på: http://jamtland.vansterpartiet.se eller kontakta oss på [email protected]

Välkommen med din ansökan! Gert Norman, distriktsordförande

I nyheterna får vi höra om inbördeskri-get i Somalia, men vad många inte vet, är att inte långt därifrån, pågår det ett systematiskt folkmord.

Etiopiska soldater bränner ner byar, våldtar kvinnor, barn och äldre. Oskyl-diga människor fängslas, torteras och mördas. Ogaden är ett område som tidigare tillhört Somalia, men som nu är ockuperat av Etiopien. Konflikten i Ogadenregionen är en väpnad konflikt som har pågått länge. Den inleddes re-dan i slutet av 1890-talet när Etiopien med hjälp av europeiska kolonialmakter ockuperade Ogaden, genom erövring och kolonisering.

Etiopien försöker medvetet att dölja folkmordet i Ogaden och blockerar därför all slags internationell insyn i området. Många mänskliga-rättighets-organisationer, så som Human Rights

Watch har larmat om situationen i Ogadenregionen. En rebellgrupp som kallas ONLF, Ogadens nationella be-frielsefront, kämpar för självständighet och frihet i regionen. ONLF grundades 1984. De försöker stoppa det förtryck som systematiskt sker i Ogaden av den etiopiska staten.

Etiopien anklagar ONLF att vara en terroristgrupp som tränats av Eritrea, som är Etiopiens värsta fiende. Men ONLF hävdar att de som ansluter sig till dem gör det av egen fri vilja, av viljan att förändra situationen och försvara det som är sitt land.

Ingen vet exakt hur många rebeller som finns, men experter hävdar att det finns tusentals. Många områden stöd-jer ONLF, för att de anser att ONLF är det enda skyddet mellan dem och Etio-pien. Byborna förser ONLF med vatten, mat och information. Civila bestraffas

många gånger efter att ha blivit ankla-gade för att hjälpa ONLF, oavsett om detta är sant eller inte.

Enligt Etiopiska folkräkningen 2007 uppskattades provinsens folkmängd till 4,8 miljoner, beräkningen motsvarar sex procent of Etiopiens befolkning. Men ONLF hävdar att befolkningen i provinsen är cirka åtta miljoner etniska somalier.

Trots otaliga rapporter om de omfattande brotten mot mänskliga rät-tigheter i Ogaden så får Etiopien ekono-miskt bistånd från bland annat Sverige. Sverige har gett Etiopien 305 886 000, 310 225 000 respektive 313 138 000 kronor på de senaste tre åren. Förutom Sverige är Etiopiens största biståndsgi-vare USA, EU, Storbritannien och Tysk-land.

I Sveriges utrikesdepartements rap-

port om mänskliga rättigheter i Oga-denprovinsen i Östra Etiopien år 2007 står följande:

”Allvarliga kränkningar av mänsk-liga rättigheter förekommer. Det finns uppgifter om brända byar, våldtäkter, tortyr, godtyckliga frihetsberövanden och utomrättsliga avrättningar. Många enskilda hjälporganisationer har tving-ats lämna området eller fått sin rörelse-frihet beskuren.”

Omvärlden, Europa och Sverige bör ställa den etiopiska regeringen till svars för det förtryck tortyr och folkmord som sker dagligen i Ogaden. Så Länge de här avskyvärda brotten mot män-niskliga rättigheter pågår, så bör Sve-riges regering stoppa det ekonomiska biståndet till Etiopien!

Fosiya Abdirahman och Anna Gustavsson (V)

Ett förslag i sammanhanget är att börja lyssna på SDs väljare och försöka lösa deras problem på annat sätt än SD vill. Men detta skulle kräva ett systema-tiskt och uppsökande arbete i de stads-delar och samhällen där vänstern är som svagast. Inte så få här nere i Skåne, befarar jag. Och det är antagligen job-bigare och kräver mer långsiktigt arbete än att nöja sig med att demonstrera mot ”rasismen”.

I vilket fall så tycker jag en process borde inledas som förhoppningsvis hjäl-per oss att tackla problemet SD bättre. Ett första steg är att ompröva vår stra-tegi, den funkar inte.

Henning Süssner, Vänsterpartiet Landskrona

För att knäcka SD krävs mer än antirasism

Europa döljer ett folkmord


debaTT

I svallvågen efter valet har det utkristalliserats några strategier – till exempel flytta tyngdpunkten från topp-styrning till organisering på gräsrotsni-vå, journalistiska avslöjanden, system-brytande reformkrav med mera.

Inget nytt alltså, utom att Lars Ohly sent omsider också kräver mera lyhörd-het. Samma mål så länge jag minns (40 år) men så småningom måste ju strate-gierna också konkretiseras genom en matchande taktik och pedagogik som går hem i folkhemmet. Likt supertan-kers går vi på alla minor. Vi må ste lära oss gira!

Visioner hinns fort ikapp. För bara ett år sedan skissade jag, i Vänsterpress nr 11-09, en magnetbana enligt model-len som i 430 km/h svischar runt mel-lan Bremen och Osnabrück. Inrikesfly-get hade gått i graven bums, städerna i vårt avlånga land knutits ihop. Nu har Shanghai beställt en sådan.

Likaledes att alla alternativa energi-slag stod inför tröskeln till lönsamhet. Häromdagen publicerade Naturskydds-föreningen och LRF kalkyler att vind-kraftverk är effektivare än nybyggda kärnkraftverk!

Och så ESS – protonacceleratorn i Lund. Grundundersökningarna påbör-

jades här om veckan. Detta framtids-projekt kommer att skapa hundratusen-tals arbetstillfällen.

Visioner uppfylls alltså fort. Sverige hinner knappt med och man undrar ib-land hur många chanser vi redan har missat?! Oroande är också att Vänster-partiet aldrig ens andas om detta. Dessa snabblivade tider kräver en helt annan närvaro!

Modiga avslöjanden. Vänster-partiet har i decennier underlåtit att avslöja missförhållanden. Varför var det en miljöpartist som polisanmälde che-fen för fastighetskontoret i Stockholm? Han som förskingrade 170 000 kronor och fick en fallskärm på 2,5 miljoner? Varför avslöjade Josefssons Uppdrag granskning Herrgårdens skandallägen-heter? Känner Josefsson till Rosengård bättre än vi?

Varför avslöjade inte vi mutkol-varna i Göteborg? Mutsystemet var ju så omfattande att någon vänsterpartist rimligen måste ha vetat om det. (Visste vi inte det är det ännu värre)! Det finns massor med exempel. Partiet har ju inte ens stake längre att göra polisanmälan! Slappt!

Folk älskar oförvitliga och modiga

politiker och tjänstemän. Revisorn Inga-Britt Ahlenius' exempel visar att avslöjanden inger förtroende. Ingen riksdagsman har någonsin fått så myck-et post som hon! Hon kunde, om hon velat, ensam åkt gräddfil in i riksdagen.

partiet är en toppstyrd skuta. Tyngdpunkten måste flyttas ner. Den nyvunna insikten om behovet av ly-hördhet – och de nya medlemmarnas förhoppningar på att få syssla med poli-tik – måste utmynna i en bred organise-ring/aktivering av varenda kotte.

Först och främst måste vi utvidga demokratin och lära oss att respektera medlemmar och folk i allmänhet, även våra motståndare, på ett helt annat sätt än nu. Där kommer den nya tekniken i form av facebook med mera väl till pass.

Medlemmar och sympatisörer måste sammanflätas i ett nät av aktiviteter, information och evenemang med mera. Omfattningen av detta nät föreställer jag mig efterhand ligga på många tio-tusen kontakter som (mer eller mindre) dras med. Genom diagonalerna sam-mankopplas fack, hyresgästföreningen, miljörörelsen med mera.

Informationsgraden måste bli hög, mobiliseringen till aktioner blixtsnabb,

systemet uppdateras dagligen. Detta nya arbetssätt drar med sig mycket bre-dare delegering av uppgifter, en ny led-ning som klarar att handskas med van-ligt folk, låter sig ifrågasättas och inte föraktar enkla problem.

För att lätt bli förstådd stannar jag upp här, det fattas mycket. Tidningsfrå-gan, rättvis intern personalpolitik, med mera. Innehållet utgör bara ett skelett att hänga upp debatten på, kritik efter-lyses, men så som jag skissar här måste strategierna konkretiseras – så kan ett modernt vänsterparti utvecklas.

Lutz Pagel

Praktiken avgör – ej strategin

Reaktionerna på SDs röstframgång-ar har varit många. Alltifrån demon-strationer där deltagarna framhåller sin antirasism till märkliga resonemang där partier backar från tidigare stånd-punkter för att inte ta ”risken” att få igenom sina idéer med hjälp SDs röster.

Det påminner inte så lite om de ma-növrer danska etablerade partier an-vände när Dansk folkeparti (DF) bör-jade skörda röstframgångar. Över hela skalan från höger till vänster försäkra-de man sin enighet mot främlingsfient-lighet i ord, samtidigt som man tog till sig fler och fler av DFs idéer.

Resultatet kan vi se, vårt grannland styrs nu av en regering som i stort sett accepterat hela det främlingsfientliga konceptet ”danskhet” mot ”islami-sering”. Det ligger som ett täcke och möjliggör en alltmer reaktionär politik, inte bara i invandringsfrågor.

Det vore kanske klokt att istäl-let välja en väg som gynnar folkets in-tressen och därmed försvagar SD. För det krävs att V och S erkänner att den politik som lett till framväxten av om-råden som Rosengård, med skyhög ar-betslöshet, är ett misslyckande.

Att man som invandrare/flykting från ett annat land har ett behov att söka sig till likar är självklart. Behovet att kunna kommunicera på ett språk där man behärskar alla undertexter och dubbelmeningar. Glädjen att slippa förklara alla mer eller mindre omedvet-

na kulturella och historiska referenser. Det är inte märkligare än att svenskar i förskingringen brukar bilda fören-ingar.

Problem blir det däremot när man börjar laborera med begrepp som andra och tredje generationens invand-rare. Begrepp där man ser det som själv-klart att generation efter generation ska acceptera bristande svenskkunskaper (Rinkebysvenska) och nära nog lika bristfälliga kunskaper i det språk som var deras föräldrars eller farföräldrars modersmål.

Själva begreppet mångkultur kan faktiskt ifrågasättas. Historiskt har invandrargrupper snarare med tiden absorberats av den nation de anlänt till samtidigt som de gett nya impulser och därmed förändrat den nationella kultu-ren.

Vänsterns rädsla för begreppet na-tionell kultur tycks rota sig i att den ses på samma sätt som SD, något statiskt och oföränderligt. Självklart är det inte så. Nationell identitet är som vattnet i floden, ständigt detsamma men ändå ständigt nytt.

En svensk av idag torde ha svårt att kommunicera med en svensk från 1400-talet, såväl språkligt som kultu-rellt. En ny invandringspolitik som inte fortsätter generera arbetslöshetsreserv behövs, det är bara de rikaste som tjänar på den etniska splittring SD utnyttjar.

Vad göra med SD? ”I Norge har man kastat ägg på Carl I Hagen i trettio år och han har ändå trettio procent av rösterna” (Nilsson, Schön Fult folk sid 117). I Danmark har Socialistisk Fol-keparti börjat pröva en annan modell. De tar helt enkelt fasta på de frågor där Dansk Folkeparti ställer riktiga krav och samarbetar kring dessa.

I Sverige har vi till exempel frågan om Afghanistankriget, återin-förd värnplikt, försvar istället för krigs-makt, förbud mot offentliga inköp från bolag registrerade i skatteparadis, vissa äldrefrågor, delar av jordbrukspoliti-ken med mera.

Att där det så är möjligt driva ige-nom förbättringar för folket med hjälp av Sverigedemokratiska röster är inte fel. Tvärtom, varje förbättring för vanligt folk försvagar samtidigt deras argument för sin invandringsfientliga politik. Röstar de istället emot till ex-empel förbättringar av äldrevården så får de än svårare att skylla missförhål-landen på invandringen.

Att, som S nu gör, krypa än närmre moderaterna i försöken att distansera sig från SD kommer bara att medföra att än fler före detta V- och S -väljare börjar stödja dem.

Clemens Lilliesköld

Vänstern och SDVänsterpartiet Huddinge söker politisk sekreterareVi behöver dig som är van vid både kampanjarbete ute i verkligheten och administrativt arbete i en organisa-tion. Självklart delar du partiets värderingar och målsättningar.

Vänsterpartiet ingår just nu i opposi-tionen i Huddinge och tjänsten är på halvtid.

I arbetsuppgifterna ingår bland annat planering av möten, assistera kom-mungruppen samt att sköta utskick och information till medlemmar. Du är adjungerad till styrelsen och kommun-gruppen.

Du bör ha lätt att samarbeta och ha vana att arbeta självständigt.

Välkommen in med din ansökan med referenser senast den 7 januari 2011 till Vänsterpartiet, Kommunalvägen 26, 141 61 HUDDINGE. Märk kuvertet med ansökan. Vi ser helst att du kan tillträda tjänsten så snart som möjligt efter ansökningstidens utgång.

För mer information kontakta gärna: Britt Björneke (kommunalråd) telefon 070-315 62 20 eller Mikael Nordling (partiföreningens ordförande) telefon 070-214 72 27.


debaTT

Arbetslösheten för i år spås att ham-na ungefär på nio procent. För många kommer det att vara svårt att få något nytt jobb. I detta läge är arbetslöshets-försäkringens kvalitet av avgörande be-tydelse för att underlätta en snabb om-ställning från arbetslöshet till arbete.

Under den borgerliga regeringen har det blivit dyrare att vara med i a-kassan och ersättningsnivåerna har sjunkit för flertalet löntagare. Det har fått som följd att antalet medlemmar i facket har minskat kraftigt med ett bortfall på uppe mot en halv miljon medlemmar.

I somras tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté som har som uppgift att se över hur de allmän-na försäkringarna vid arbetslöshet och sjukdomar långsiktigt kan förbättras. Alliansen vill bereda vägen för en obli-gatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det är egentligen inte så märkligt eftersom över 1,5 miljoner arbetstagare idag står utan en försäkring.

Men införandet av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är inte något som den borgerliga alliansregeringen gör av medkänsla med fackföreningsrö-relsen utan det är ytterligare ett sätt för dem att försvaga densamma.

Är det fackliga mandatet begränsat

behöver arbetsgivarorganisationerna inte lägga någon nämnvärd vikt vid för-handlingar med de fackliga organisatio-nerna. När a-kassan och medlemskap i facket går under samma tak så är det lättare för facket att värva medlemmar. Att a-kassan länge varit det som gett fackföreningsrörelsen dess högst unika organisationsgrad står utom alla rim-liga tvivel.

En fackföreningsrörelse som har många medlemmar gynnar även dem som inte är medlemmar. Den har en sorts bromsfunktion som gör att den allmänna lönenivån inte sjunker för mycket samt håller ersättningsnivåerna på en anständig nivå i hela socialförsäk-ringssystemet.

En stor och stark fackförenings rör-else tar ett större ansvar för hela sam-hällsuppbyggnaden till skillnad mot de mindre fackföreningarna som ofta präglas av egna särintressen.

Det är löntagarna i de branscher med hög arbetslöshet som får betala för den ekonomiska krisen med chockhöjda avgifter till arbetslöshetsförsäkringen. Avgiften till arbetslöshetsförsäkringen betalas i till proportion till arbetslöshe-ten i den bransch arbetstagaren arbetar.

I bland är det politiska beslut som

Det finns idag en person i vårt land som inte kan åtalas, som kan göra precis vad som helst och begå vilka förbrytelser som helst utan att man kan utkräva något som helst ansvar honom.

Samma person innehar samtidigt lan-dets högsta ämbete – statschefens. Det torde framstå för vem som helst inom vänstern som något oerhört – något vederstyggligt.

Vänstern har också en lång tradition av kamp mot monarkin. Den slagkrafti-ga parollen från förra seklets början om kamp mot ”tronen, altaret och penning-påsen” borde även idag var anses vara aktuell och välkänd inom vänstern. Om man översätter den till modern marxis-tisk terminologi betyder den att kampen för demokrati och socialism måste föras på politikens, ideologins och ekono-mins område – samtidigt.

I det val vi just genomfört i Sverige tycktes mest ha utspelat sig på ekonomins – och då begränsad till att främst handla om ekonomi på individ-nivå och inte på samhällelig nivå. Det gick inte så bra. Valkampen blev till en brottningsmatch på en mycket liten matta för brottarna att hålla sig på – nå-got som allvarligt missgynnade de röd-gröna.

Några månader före valet genomför-de borgerligheten med ”tronen” i spet-sen sin största mobilisering och kron-

prinsessan gifte sig. Precis som 1976 då Karl XVI Gustaf gifte sig med Silvia och borgarna vann det påföljande valet. Ett monarkistiskt rus som på det ideologis-ka planet sannolikt medverkade till den borgerliga valsegern.

Det blev lite lättare för Reinfeldt att tala om Sveriges ”starka ekonomi” utan att behöva säga så mycket om hur stora delar av befolkningen i detta land egent-ligen mådde. Vänsterrösterna under denna period hade små möjligheter att komma till uttryck i medierna. Ändlöst utrymme ägnades åt bagatellartat prål och bjäfs kring kungahuset.

Nåväl, nu har en rad graverande material kring vår statschefs liv och le-verne avslöjats av några journalister i boken Carl XVI Gustaf – Den motvil-lige monarken. Medierna har ägnat det omfattande utrymme så det finns ingen anledning att referera bokens innehåll. Allt i boken verkar väl dokumenterat. Av innehållet i boken framgår tydligt att den grupp som flockats kring mo-narken och monarken själv har en syn på kvinnor som innebär att man inte betraktar dem som människor utan som ting och nöjesdetalj.

Något ansvar för sitt uppträdande kan dock inte utkrävas av monarken. Han, monarken, som skall vara en ”symbol för Sverige” som monarkister-na brukar säga, kan göra bort sig hur mycket som helst utan att det får några

ligger bakom arbetslösheten inom vissa branscher, exempelvis så har en sjuk-sköterska ingen omedelbar makt över hur mycket landstinget satsar för att hålla kvar arbetskraften på sjukhusen.

Alliansens förslag om att göra a-kas san obligatorisk innebär att alla lön tagare måste vara med och betala in till försäk-ringen, men alla kommer inte att få del i den. De som inte uppfyller villkoren för att få arbetslöshetsersättning får bara vara med och betala.

Vad är då skälen till att inte göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk? Som a-kassan är organiserad idag så går det att gå ur den om löntagaren be-dömer att han eller hon inte behöver någon arbetslöshetsförsäkring eller att villkoren för att vara med inte uppfylls.

Det kommer inte att vara möjligt i en a-kassa som är obligatorisk. I slutändan så kommer den fackliga organisations-graden att minska, vilket på sikt för-svagar löntagarnas ställning på arbets-marknaden.

De som förespråkar en obliga-torisk arbetslöshetsförsäkring brukar göra jämförelsen med den obligatoriska sjukförsäkringen.

Den argumentationen håller inte rik-

Kungafjäsk hjälpte borgarna

Obligatorisk a-kassa ger svagare facktigt eftersom arbetslöshetsförsäkringen har helt andra syften än sjukförsäkringen.

Det är tänkt att den som blir arbets-lös inte bara ska få ersättning för in-komstbortfall utan den ska också fung-era som en omställningsförsäkring för att underlätta för den som har blivit ar-betslös att så snabbt som möjligt kom-ma tillbaka till arbetslivet.

För att detta ska fungera på ett till-fredsställande sätt så är det viktigt att de som administrerar försäkringen har god kännedom om den bransch för-säkringstagaren tillhör. När det gäl-ler den parlamentariska utredningen över trygghetssystemen sa statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaring-en att regeringen återkommer om, när och hur en obligatorisk a-kassa kan in-föras.

Det som är intressant i Reinfeldts uttalande är ordet ”om” eftersom det i riktlinjerna till utredningen inte finns någonting sådant, utan där handlar det om hur. Så vad är det egentligen stats-minister Fredrik Reinfeldt menar med ”om” i regeringsförklaringen?

Patrik WikströmÖrebro

som helst konsekvenser. Monarkister som argumenterar efter sådana linjer borde i konsekvensens namn betacka sig för denna symbol och kräva abdika-tion. Det rör sig ju inte om något Toble-rone-inköp den här gången.

I all denna turbulens borde väl vänstern erinra sig vad den sagt om ”tronen, altaret och penningpåsen” – interpellerat eller åtminstone ställt en liten ynklig fråga i riksdagen. Viss för-ståelse för ”tystnad av taktiska hänsyn” kunde man kanske krysta fram om skandalen inträffat i det känsliga läget några veckor före valet – men knappast nu. Nu efter valet hade det dock verk-ligen varit lämpligt med en ordentlig principiell debatt med långsiktig ideolo-gisk verkan som följd. Men, nix.

Det finns ytterligare en viktig impli-kation i det som hänt. Säpo har tydligen varit med och skyddat monarken från olämplig dokumentation i sitt umgänge med prostituerade och på utomrättslig väg beslagtagit ”kaffeflickornas” mobil-telefoner. Monarken, som är ordföran-de i utrikesnämnden och sitter inne med för riket viktig information, har alltså varit en säkerhetsrisk.

Det finns idag anledning att erinra sig vad som hände den engelske för-svarsministern Profumo och dennes umgänge med en call-girl, Christine Keeler, på 60-talet. Keeler umgicks in-timt inte bara med Profumo utan även

med sovjetiska militärattachén Eugene Ivanov. Profumo fick avgå. Den svenska monarken, statschefen, och ordföran-den i utrikesnämnden sitter emellertid kvar.

Och det utan ett enda litet pip från vänstern i riksdagen!

Hans Arvidsson

Den svenska monarken sitter kvar, utan ett enda litet pip från vänstern i riksdagen, hävdar debattören.

Foto: Beng

t Nym

an

Posttidning b begränsad eftersändningVid definitiv eftersändning återsänds försändelsen med den nya adressen på baksidanAvsändare: Vänsterpartiet, Box 12 660 , 112 93 Stockholm, ISSN: 1101-9182

fRAs springpojke

FRA har alla hört talas om. Frågor runt denna avlyssningsanstalt har belysts i media. Och, med all rätt, diskuterats flitigt. Andra integritetsfrågor som skapat debatt är frågor om övervaknings-kameror och drogtester i skolan. Högerspöket skräms med allsköns hot för att få tillåtelse att trampa på den enskilde individen. En individ som man i andra sammanhang sätter högt, särskilt i samband med ordet valfrihet. Men vad är det för valfrihet om man inte får välja om man vill bli övervakad eller inte?

Men det var inte de ovan beskrivna, uppenba-ra, hoten mot vår integritet som denna krönika var tänkt att handla om. Utan en mer smygande form av hot mot våra barns och ungdomars nuvarande och, framförallt, framtida integritet;

Det första spökeriet bestod i förslaget om de betygslika skriftliga omdömena. Omdömen där personlig information blev möjlig att skriva in. Omdömen som blev en offentlig handling.

När frågan var uppe för remissbehandling i SKLs beredning för utbildningsfrågor ansåg vi, i opposi-tionen, att det var dags att dra i handbromsen. Vi ansåg att frågan om den hotade personliga integ-riteten inte var löst. Alliansen klubbade igenom ett positivt remissvar med dunder och brak. De ansåg att det var viktigast att vi fick betygslika omdömen. Integritetsfrågan kunde ”lösas sen”. I detta sen har tusentals barn och ungdomar i Sverige, i och med lagändringen, fått tvätta sin sociala byk i offentligheten.

Den senaste i raden av borgarnas spökhistorier är att de vill att olovlig frånvaro ska skrivas in i betygen. Förutom att det är ett förslag som kan ses som en skenmanöver – det kommer inte åt själva problemet. Så gör det att den olovliga frånvaron går från ett individärende omgärdat av sekretess till en offentlig handling. Den olovliga frånvaron blir en del av det allmänna. Om borgarna får som de vill kommer det som skedde under skoltiden integritetslöst sparas i kommunarkiv, för att flera år senare kunna plockas upp av framtida presumtiva arbetsgivare.

Alliansens rop på ordning och reda i skolan handlar alltså inte bara om kameraövervakning och drogtester. Utan det lägger sig också som en gråsvart vålnad över våra barns framtid. FRA har rätt att övervaka vad våra barn och ungdomar mejlar och SMS:ar om på sin fritid. Björklund ser till att offentliggöra vad våra barn och ungdomar gör under sin skoltid. Ett offentliggörande som har mer med övervakning än problemlösning att göra. Björklunds agerande som springpojke åt FRA är liksom en gengångare – huvudlöst!

rönikanQ

Salen blev fullsatt, över 100 kvinnor, och en och annan man, ville vara med om diskussionen om Vifs senaste bok: Feminism för demokrati den elfte september, under Globala rättvise-rörelsens heldag, inspiration världen, på aBF i Stockholm.

TextEvaBjörklund

● ● Vif deltog i en dis-kussion om utvecklingen av feministisk teori och praktik i ”tredje världen”. Anika Agebjörn ledde ett samtal mellan Tiina Ro-senberg, Rebecca Selberg och Amineh Kakabaveh. Det startade med kvin-norna i befrielsekampen i Vietnam och Västsaha-ra, båda med erfarenhet

av hur deltagande i kampen bidragit till frigörelse och respekt.

Men också av vikten att fortsätta kampen för jämställdhet när männen efter fred eller vapenvila tenderat att återta kontrollen.

DET föRDE ViDARE till frågan om kultur, religion, mänskliga rättigheter och den västerländska mo-dernitetens giltighet som rättesnöre. I Indonesi-en, som på andra håll i den muslimska världen, ingick kvinnlig frigörelse i 1900-talets befrielse-kamp, men drevs i slutet av århundradet tillbaka av imperialistisk och islamistisk antisocialism. Nu gäller det i många fall att utnyttja det utrym-me som kan finnas inom islam.

I Filippinernas oligarkiska, katolska klansam-hälle drivs den nyliberala globaliseringens utplund-ring lika bra av kvinnliga som manliga presiden-ter. Medan kvinnornas aktiva deltagande, ofta

pådrivande, i Latinamerika i snabb takt bryter ner stereotyperna och lyfter fram de ursprungliga kulturer som trängts undan i hundratals år. Och där har befrielseteologin bidragit till kampen för människovärdet och demokratin.

Hur kommer det sig att framför allt kvinnor, som bland Guatemalas mayafolk, kombinerar kampen för frigörelse med att söka sina rötter och upprätthålla den egna kulturen och sedvänjorna? Är det bara de västerländska feministiska ögonen som ser en motsättning?

DäR föRDEs diskussionen in på den liberala femi-nismens tendens att se offren som välgörenhetens räddningsobjekt i stället för att se sig själva som del av den imperialistiska maktordningen.

Som när så kallade NGOer med jämställdhet på dagordningen, insnärjda i hierarkiska relatio-ner mellan givare och mottagare, ger sig in i Af-ghanistans slagfält för ideologisk, kulturell och politisk kamp. Och riskerar att rättfärdiga ocku-pationen som kvinnornas befrielsearmé.

MED kVinnORs röster går naturligtvis frågan om klass och kön som en röd tråd genom diskussionen. Och frågan om lika representation i samhället. Den är viktigt i parlament och utanför och bryter i maktpositioner upp patriarkala föreställningar.

Men en ideologisk precisering, en system-kritisk analys behövs av hur kön länkas till sam-hällsordningen. Feminismen får inte tappa fattig-domsfrågan, klassfrågan. Jämställdhet är alltid en fråga om klass, etnicitet, geografi, ställning i imperialismen, centrum och periferi, stad och land.

Feminism för demokrati öppnar ett vänster-fönster till den världshistoria där kvinnorna ofta befunnit sig i främsta ledet, men också ofta tving-ats tillbaka av kapitalets och patriarkatets makt-ordningar. ●

inspiration för världens kvinnor

Författarna till Feminism för demokrati kommer från flera olika världsdelar. Till exempel Asien, Afrika och Latinamerika.

ÅsaGyberg-KarlssonVänsterpartiets

representant

iSKLsberedning

för utbildningsfrågor.

Foto

Len

nart

Kjö

rlin

g

vänsterpress 12-2010

Documents