vägbanemodell för datorstödd utformning av underhållsbeläggningar

Publikation 1999:100

Vägbanemodell för datorstöddutformning av

underhållsbeläggningar

,QWHUYMXXQGHUV|NQLQJ��DYVHHQGH�6YHULJHV�PLQVW�RMlPQD�YlJDU�

GH�QDWLRQHOOD�VWDPYlJDUQD

Ej nöjda yrkeschaufförer

75%

Yrkeschaufförer nöjda med jämnheten

25%

.lOOD��9lJYHUNHWV�cUVUHGRYLVQLQJ��

Uppbyggnad av modell och kravspecifikation för indataInterimsversion

Upphovsman (författare)

Vägavdelningen.Kontaktpersoner: Johan Granlund och Johan Lang.

Dokumentets titel

Vägbanemodell för datorstödd utformning av underhållsbeläggningar.Uppbyggnad av modell och kravspecifikation för indata.Interimsversion.

Huvudinnehåll

I denna publikation beskrivs en vägbanemodell som stöder Vägverkets metod �Sätt vid vägreparation�. Me-toden är framtagen för att effektivt åtgärda vägojämnheter som påverkar fordonsrörelser, färdupplevelse,dynamiska laster, avvattning och vinterväghållning. Karteringar enligt den beskrivna vägbanemodellen kannyttjas som informationsbärare vid underhållsbeläggningsarbeten. Sådana karteringar gör att resursbehovetäven vid strikta krav på färdig ytgeometri är kalkylerbart, oavsett om vägförvaltaren avser att själv svara förkonstruktiv utformning eller att överlåta detta till entreprenören. Utifrån kalkylerbara ritningar kan på dettasätt flera av huvudposterna i entreprenadkontraktet upprättas som oreglerbara, oberoende av valdentreprenadform.

De funktionella krav på vägbanemodellen som ställs här, avgör vad leverantörer av data till vägbanemodellermåste uppnå med sin mätutrustning, mätmetodik och genom bearbetning av mätdatat.

Bruksvillkor för vägbanemodellen, viktiga att känna till för väghållare och för alla som engageras ivägunderhållsprojekt, är tydligt redovisade.

Såväl överordnade toleransprinciper som detaljerade toleranskrav är specificerade.

Data till vägbanemodell ska levereras i de dataformat som används i Vägverkets CAD-program �Fyll ochFräs�. Dessa format är specificerade i detta dokument.

Utgivare

Enheten för statlig väghållning

ISSN 1401-9612Vägverkets tryckeri i Borlänge 1999.

Nyckelord

Väg, tvärfall, ojämnheter, fordonsrörelser, färdupplevelse, dynamiska laster, avvattning, vinterväghållning,mätning, ojämnhetsprofil, datorstöd, utformning, CAD, utförande, CAM, underhållsbeläggning.

Distributör (namn, postadress, telefon, telefax)

Vägverket, Butiken, Avd för intern service, 781 87 BORLÄNGE, 0243-755 00, fax 0243-755 50

Huvudkontoret 1999-12-15 Publ 1999:100Dokumentets datum Dokumentbeteckning

HuvudkontoretPostadress Telefon Telefax

781 87 BORLÄNGE 0243 - 750 00 0243 - 758 25

Vägbanemodell för datorstödd utformning av underhållsbeläggningarVV Publ. nr 1999:100

1

Innehåll

1 SAMMANFATTNING ......................................................................................................................... 2

2 VÄGBANEMODELL FÖR UTFORMNING AV UNDERHÅLLSBELÄGGNINGAR .......................... 3

3 BEGREPP ........................................................................................................................................... 4

4 BRUKSVILLKOR FÖR VÄGBANEMODELLEN .............................................................................. 7

4.1 KORTVÅGIGA (λ< 10 M) OJÄMNHETER .................................................................................................. 7

4.2 LÅNGVÅGIGA (λ< 350 M) OJÄMNHETER ................................................................................................ 7

5 GRUNDLÄGGANDE TOLERANSPRINCIPER ................................................................................. 8

6 MÄTSTORHETER.............................................................................................................................. 9

6.1 BEFÄSTNINGAR OCH SÄRSKILT MARKERADE SEKTIONER ........................................................................ 10

7 OJÄMNHETSPROFIL ..................................................................................................................... 10

7.1 UPPLÖSNING ................................................................................................................................... 107.2 TOLERANS ...................................................................................................................................... 10

8 TVÄRSEKTION ............................................................................................................................... 11


9 HORISONTALKURVATUR .............................................................................................................. 11


10 VÄGMILJÖ ...................................................................................................................................... 11

11 DATAFORMAT ................................................................................................................................. 12

11.1 DELOBJEKT ................................................................................................................................ 1211.2 MÄTPUNKT (TVÄRSEKTION) .......................................................................................................... 13

12 REFERENSER ................................................................................................................................... 14


2

Vägojämnheter påverkar fordonsrörelser, färdupplevelse, dynamiska laster, avvattning ochvinterväghållning. I underhållsprojekt åtgärdas de i första hand genom fyllning med asfaltmassa(vilken samtidigt ökar vägens bärförmåga), i andra hand genom fräsning. Asfaltmassa är emellertiden av de absolut dyraste bulkvaror som en vägförvaltare köper. Vid underhållsbeläggningsarbetenpåverkas därför valet av målstandard för lutningar och jämnhet mycket starkt av den tillgängligabudgeten. Genom att i förväg kartera vägbanan noggrant, kan valet av målstandard flyttas frånutförandeskedet till en tidpunkt innan förfrågningsunderlaget sänts ut på anbudsräkning. Dettainnebär att vald geometristandard kan ligga fast ända fram till besiktning, samtidigt som ändrings-och tilläggsarbeten minimeras, och kostnaderna hålls inom budget. En väl utformad vägbane-kartering kan även nyttjas som beskrivning av befintlig vägbanegeometri i entreprenad-upphandlingen, oavsett om arbetena upphandlas som utförandeentreprenad, total- eller funktion-sentreprenad.

1 SammanfattningI publikationens 2:a kapitel visas hur den beskrivna vägbanemodellen stöder Vägverkets metod�Sätt vid vägreparation�. Begrepp definieras i kapitel 3. Kravspecifikationen för vägbanemodellenutgörs av kapitel 4 - 11. De funktionella krav på vägbanemodellen som ställs här, avgör vad leve-rantörer av data till vägbanemodeller måste uppnå med sin mätutrustning, mätmetodik och genombearbetning av mätdata. Beställaren kan vid behov komma att justera kravnivåerna, efter att hautvärderat förmågan bland leverantörerna att nå ställda krav. I kapitel 4 framgår bruksvillkor förvägbanemodellen, viktiga att känna till för väghållare och för alla som engageras i vägunderhålls-projekt. Överordnade toleransprinciper framgår i kapitel 5. De mätstorheter som nyttjas i model-len framgår i kapitel 6 - 10. I kapitel 11 regleras dataformat, nödvändiga för att modellen skakunna användas i Vägverkets CAD-program. Referenser har samlats i kapitel 12.


3

2 Vägbanemodell för utformning av underhållsbeläggningar

De krav som anges i detta dokument avser den vägbanemodell (Figur 1, Figur 3) som nyttjas föratt med datorstöd projektera fyllnads- respektive fräsarbeten. Arbetsplanen som blir resultatet aven sådan CAD-projektering (Computer Aided Design), används som mängdbeskrivning vid upp-handling av entreprenadarbeten samt som stöd vid CAM-styrning (Computer AidedManufacturing) av de arbetsmaskiner som utför arbetet.

9lJEDQHPRGHOO

&$'SURMHNWHULQJ

,QPlWQLQJ

$UEHWVSODQ

&$0PDVNLQVW\UQLQJ

%HOlJJQLQJ�PHG�UlWW�JHRPHWUL�WLOOYHUNDG�XQGHU�VlNUDI|UKnOODQGHQ�RFK�PHGPLQLPDO�UHVXUVI|UEUXNQLQJ

Figur 1 Vägverkets �Sätt vid vägreparation�

Huvudsyften med fräsnings- och fyllningsarbeten, förutom med det ytliga slitlagret, i sambandmed underhållsbeläggningar är att med rimlig arbetsinsats:• rätta till felaktiga lutningar• ta bort ojämnheter• ta bort instabila beläggningslager, varvid massorna återanvänds på lämpligt sätt• tillföra material för att öka vägens bärförmåga, i syfte att bibehålla eller höja vägens bärighets-

klass• säkerställa att underlaget för det nya slitlagret inte är oacceptabelt uppsprucket.

Vid nybyggnationer är normalt syftet att skapa höjdbestämda konstruktionsdelar, vilket har styrtutvecklingen av de geodetiska mätdon av typ totalstation som används på vanliga bygg-arbetsplatser. Bland syftena vid underhåll ingår normalt inte att skapa en höjdbestämd överyta, seovan. Vägöverytans lutningar och ojämnheter utvärderas därför företrädesvis relativt horisontal-planet och de vägytor som under färd påverkar svängningar av betydelse för fordonsrörelser ellerfärdupplevelse, dvs. ojämnheter som ligger på upp till ca 350 m avstånd. Lämpligt mätdon är enfordonsbaserad profilometer, vanligtvis kallad �mätbil� [7]. Vid enstaka och mycket avgränsadelokala skador kan undantagsvis en lång rätskena med lutningssensor nyttjas som mätdon.


4

3 BegreppDefinitionerna av följande begrepp utgår från definitioner i Nationalencyklopedin [1] med tillhörandeordbok [2], hos Tekniska NomenklaturCentralen [3], i TransportForskningsKommissionensVägtrafikteknisk nomenklatur [4] samt i ASTM´s Terminology Relating to Vehicle-Pavement Systems [5].

AmplitudA. utgör hos en sinusformad vägojämnhet den maximala avvikelsen från medelnivån, seFigur 2

A

Figur 2 Våglängd (λ) och amplitud (A). Överst hos en korrugering, nederst hos ettpotthål.

BruksvillkorOmråden för mätstorhet respektive influensstorheter inom vilka ett mätdons fel och andra egen-skaper ska uppfylla ställda specifikationer.

HorisontDen skenbara gränsen mellan himlavalvet och jordytan, vilken är tydligast definierad över en(definitionsmässigt vågrät) spegelblank vattenyta.

HorisontalkurvaKurva avsedd för väglinjes riktning i horisontalplanet.

KalibreringSambandet mellan visningsvärde och mätstorhetens storlek erhålls genom kalibrering. Härvid jäm-förs mätinstrumentets utslag med likare av kända storlekar som förkroppsligar måttenheter ellermultiplar av dessa.

Makrotextur (matx)Beteckning för sådana avvikelser hos en beläggningsyta (jämfört med ett idealt plan) som har ka-raktäristiska dimensioner hos våglängd och amplitud från 0,5 mm och upp till sådana som ej på-verkar interaktionen mellan däck och vägbana.

Mikrotextur (mitx)Beteckning för sådana avvikelser hos en beläggningsyta (jämfört med ett idealt plan) som har ka-raktäristiska dimensioner hos våglängd och amplitud under 0,5 mm.

MåttenhetReferensvärdet på en storhet. För storheten längd kan exempelvis meter nyttjas som måttenhet.


5

MätdonTeknisk anordning avsedd att användas för mätning.

MätfelSkillnad mellan mätvärde och mätstorhetens sanna värde.

MätningSerie åtgärder för bestämning av storhetsvärde.

MätresultatProdukten av mätetal och måttenhet. Mätvärde kan därvid ha korrigerats genom kalibrering för attta kända systematiska fel i beaktande.

MätstorhetEgenskap som är föremål för mätning.

MätvärdeStorhetsvärde jämfört med måttenhet. Kan vara identiskt med mätresultat.

NoggrannhetMätdonets förmåga att ge resultat som ligger nära mätstorhetens sanna värde. Noggrannheten ärstörre ju mindre felen är.

Nominellt mätområdeVisningsområde som kan avläsas med hjälp av aktuellt mätinstrument.

Nyquist-frekvensVid sampling insamlas värden periodiskt med samplingsfrekvensen f

s. Halva samplingsfrekvensen,

fs/2, benämns Nyquist-frekvens (efter fysikern Harry Nyquist). Ur den samplade signalen kan

komponenter med frekvenser över denna inte urskiljas.

De högfrekventa komponenter som ligger över samplingens Nyquist-frekvens kan genom �aliasing�orsaka en förvrängd bild av signalens lågfrekventa komponenter. Fenomenet kan motverkas genomanvändande av �anti-aliasing� filterteknik.

OjämnhetsprofilDe vertikala avvikelserna hos vägytan, jämfört med en etablerad referens parallell med färd-riktningen, se avsnitt 7. Ojämnhetsprofilen kan bestämmas i olika sidolägen tvärs vägen, valet avsidoläge görs enligt avsnitt 6.1.

PrecisionGraden av överensstämmelse mellan ett antal mätvärden bestämda vid upprepade mätningar.Precisionen har inget att göra med mätvärdenas avvikelse från mätstorhetens sanna värde. Preci-sion indelas i underbegreppen repeterbarhet och reproducerbarhet.

RepeterbarhetPrecisionen hos mätvärden, bestämda på enhetligt sätt och under lika betingelser, för en givenmätstorhet.


6

ReproducerbarhetPrecisionen hos mätvärden, bestämda på enhetligt sätt men under olika betingelser, för en givenmätstorhet. Exempel på ändrade betingelser kan vara annan mätmetod, annan operatör, annat in-strument och annan tidpunkt.

Slumpmässigt /tillfälligt felDen komponent av mätfelet som varierar vid upprepade mätningar av ett givet storhetsvärde.

Specificerat mätområdeDel av det nominella mätområdet där felet för avläsningen ska ligga inom specificerade gränser.

SpårbarhetInnebär att ett mätresultat kan relateras till en accepterad normal.

StabilitetEtt mätdons förmåga att bibehålla sina egenskaper över tiden.

Systematiskt felDen komponent av mätfelet som förblir konstant eller varierar på ett förutsägbart sätt vid uppre-pade mätningar av samma storhetsvärde. Kan åtminstone tillnärmelsevis fastställas genom kali-brering.

TvärfallVinkeln mellan horisontalplanet och ytan hos vägbanan, körbanan eller vägrenen, mätt vinkelrättmot vägens längdriktning. I varje tvärsektion ska den studerade ytan representeras av regressions-linjen (enligt minsta kvadratmetoden) genom ett antal punkter. Mätning ska omfatta minst 4 punk-ter per meter i vägens tvärled. Mätpunkterna får inte ha ett inbördes avstånd större än 250 mm.

UpplösningFörmåga hos mått eller mätinstrument att registrera skillnaden mellan två näraliggande värden påstorheten utan interpolation.

VibrationSvängningsrörelse i mekaniskt system. Svängningar styrs av olika typer av krafter: masskrafter,återförande krafter, dämpande krafter och störande (pådrivande, exciterande) krafter.

VåglängdAvståndet mellan två intilliggande punkter med lika stor fas, se Figur 2.

VägbanaKörbana jämte vägrenar.

VägojämnhetBeteckning för avvikelser från ett verkligt plan med karaktäristiska dimensioner, vilka påverkarfordonsrörelser, färdupplevelse, dynamiska laster, avvattning och vinterväghållning.


7

4 Bruksvillkor för vägbanemodellen• Vägbanemodellen ska avbilda vägbeläggningens yta (inte ytan hos vattenpölar eller liknande)

vid en tidpunkt då vägen inte är utsatt för tjällyftning.• Vägen förutsätts ha sådan bärförmåga att dess yta inte påtagligt deformeras under underhåll-

sarbetenas utförande (yttre last av tillförd asfaltmassa, normala arbetsmaskiner och deras vi-brationer). Om inte detta villkor uppfylls, kommer den verkliga mängdåtgången för att nåställda geometrikrav att bli avsevärt större än den teoretiska mängdåtgången.

• Vägbanemodellen ska avbilda vägytan mellan dess beläggningskanter. Normalt ingår ej sido-ytor som P-platser, infarter etc. Avbildningen ska omfatta sträckan mellan start- och slut-sektion, samt anslutande 200 meter framför respektive bakom objektets gränser.

• Brunnars och kantstenars läge ska framgå av vägbanemodellen (vägmiljövideon).• Kortvågiga ojämnheter med stora amplituder, orsakade av exempelvis uppfrysande block, om-

fattas ej av vägbanemodellen. Sådana vägskador kräver särskild uppmärksamhet.4.1 Kortvågiga (λ< 10 m) ojämnheterI de fall minst 80 kg/m2 slitlagermassa används, utjämnas ojämnheter med upp till ca 10 m våg-längd och amplituder mindre än ca 25 mm genom normala variationer av slitlagrets tjocklek.

Om tunnare slitlager används, exempelvis vid ytbehandling eller tunnskiktsbeläggning, krävs en-dera att underlaget saknar kortvågiga ojämnheter av betydelse1 , eller att ojämnheterna åtgärdasgenom heltäckande fräsning och/eller fyllning innan slitlagret läggs ut.4.2 Långvågiga (λ< 350 m) ojämnheterOjämnheter med våglängder ända upp till ca 350 meter kan under färd i normala reshastighetermedföra stor påverkan på färdupplevelsen, se [6].

Valet på ojämnhetsprofilens upplösning i vägbanemodellen har enligt stycke 7.1 fallit på 5 meter.Detta medför med hänsyn till Nyquist-frekvensen (se avsnitt 3) att modellen med mycket små av-vikelser2 avbildar ojämnheter med våglängder från 10 meter och uppåt. Tillämpning av Väg-verkets �Sätt vid vägreparation� medför att de långvågiga vägojämnheterna kan minimeras inomramen för den tillgängliga budgeten.

1 Vägytans makrotextur påverkar hur mycket buller som sprids till omgivningen samt hur mycket vibrationer och sövandelågfrekvent buller respektive infraljud som uppstår i fordonen. Stora skillnader kan föreligga mellan intakt beläggning ochseparerade eller på annat sätt skadade ytor. Tekniska beskrivningar och handböcker kan ge stöd vid val av beläggning respek-tive åtgärder för att säkerställa en god och enhetlig textur.2 Om befintlig vägyta har stora inslag av ojämnheter med kortare våglängd än 10 meter, vilka har stor amplitud i förhål-lande till sin våglängd, kan mätkvaliteten hos ojämnhetsprofilens avbildning bli onormalt låg. Exempel på sådan vägyta ärblockbeläggning av t.ex. kullerstenar.


8

5 Grundläggande toleransprinciperVägbanemodellen ska vara framtagen med god noggrannhet och precision. Det överordnade kra-vet är att varje mätresultat ska inrymmas inom angiven tolerans med sannolikheten 95,0 procent.

Ovanstående sannolikhetskrav medför om toleransen för studerad mätstorhet är ± 5,0 mm förnormalfördelade avvikelser att:• om det inte finns något systematiskt fel tillåts standardavvikelsen vara högst 2,6 mm.• vid ett systematiskt fel om endera �1,0 mm eller +1,0 mm måste standardavvikelsen från

detta fel vara mindre än 2,4 mm.• vid ett systematiskt fel om endera �2,0 mm eller +2,0 mm måste standardavvikelsen från

detta fel vara mindre än 1,9 mm.


9

6 Mätstorheter• Ojämnhetsprofil i vägens längdriktning• Tvärsektion vinkelrätt ojämnhetsprofilen, redovisad med angivna mellanrum i vägens längd-

riktning• Horisontalkurvatur• Vägmiljövideo, för att visa större ytskador och till stöd vid tvärfallsutformningen.

I efterföljande avsnitt finns fördjupad information om respektive mätstorhet samt detaljerade kravpå mätstorheterna.

Figur 3 Vägbanemodell (grön resp. gul fin heldragen linje), exkl. vägmiljövideo, an-vänd i CAD-miljö. Överst ojämnhetsprofil, nederst tvärsektion. Röd streckadresp. grov linje visar den projekterade fräsningen.


10

6.1 Befästningar och särskilt markerade sektioner

Beställaren till vägbanemodellen definierar gränser mellan mätobjekt samt beslutar om sidolägetför ojämnhetsprofilen. Ojämnhetsprofilen utgör referens för såväl längdmätning somnivåskillnadsbestämning. Ojämnhetsprofilen kan ofta med fördel förläggas i samma sidoläge somvägens befintliga mittlinjemarkering. Startsektion ska anknytas till VV:s längdreferenssystem inomtoleransen 5 m. All lägesbestämning ska relatera till verklig längdposition längs ojämnhetsprofilen,samt till sidoläge vinkelrätt denna. Positionering ska inte ske enligt horisontell längd i ett (x, y) -referenssystem.

Ojämnhetsprofilens sidoläge, start- och slutsektion, stödsektioner för längdpositionering c/c 500m, samt ev. indelning i delobjekt (vid refuger etc.) ska tillsammans med längdangivelser vara tyd-ligt markerade på vägen och tydligt registrerade på vägmiljövideofilm.

Ojämnhetsprofilens sidoläge och särskilt markerade sektioner ska vara tidsbeständigt befästa i an-vänt plansystem. Start- och slutsektion ska dessutom vara tidsbeständigt befästa med avseende påhöjd i höjdsystem RH70 eller ett lokalt höjdsystem. Anknytning till höjdsystem medför attentreprenören får möjlighet att välja ett maskinstyrningssystem där geodetiska instrument typtotalstation ingår. I detta fall krävs dock att entreprenören själv löser problemet med nivåfel längsojämnhetsprofilen.

7 OjämnhetsprofilMätvärdena ska visa vägens nivå i det sidoläge som överenskommits med beställaren av vägbane-modellen. De ska överensstämma med nivåskillnaden relativt var och en av sektionerna 5, 10, 15resp. 20 meter framför, samt 5, 10, 15 resp. 20 m bakom aktuell sektion, se Figur 3. I normalfalletsammanfaller sidoläget med vägens befintliga mittlinjemarkering, men undantag kan förekommat.ex. på motorvägar, se avsnitt 6.1.

Observera att slutsektionens nivå anges på två sätt:1. Sektionens nivå anges relativt de framförvarande sektionerna. Det är denna nivåangivelse som

används för att beskriva ojämnhetsprofilen. Detta möjliggör maskinstyrning relativt befintligvägbana med enkla metoder.

2. Sektionens höjd anges i höjdsystem, RH70 eller ett lokalt höjdsystem. Detta möjliggörmaskinstyrning med system där geodetiska instrument av totalstationstyp ingår. Entreprenörenfår i detta fall själv svara för höjdfelsutjämning längs ojämnhetsprofilen.

7.1 UpplösningLängs vägen ska värden för ojämnhetsprofilens nivå presenteras var 5:e meter.I höjd ska dessa mätvärden presenteras med upplösningen 1 millimeter.7.2 Tolerans• Läge i höjd relativt intilliggande sektioner enligt ovan: ± 5,0 mm.• Läge i plan, relativt ojämnhetsprofilens sidoläge: ± 100 mm.


11

8 TvärsektionTvärsektion vinkelrätt1 ojämnhetsprofilen ska vara skapad från mätvärden (med högst 1 dm mel-lanrum i vägens längdled) som medelvärdesbildats över en sträcka från 2,5 m framför till 2,5 mbakom aktuell längdsektion. Mätning ska ske så att största spårdjup framgår.

Enskilda mätvärden i aktuell tvärsektion ska avse nivåskillnad relativt ojämnhetsprofilen.8.1 UpplösningLängs vägen ska tvärsektioner presenteras var 5:e meter.Tvärsektionen ska redovisas med upplösning i sidled om högst 250 millimeter.I höjd ska dessa mätvärden presenteras med upplösningen 1 millimeter.8.2 Tolerans• Nivåskillnad relativt ojämnhetsprofilen: ± 5,0 mm.• Läge i plan relativt ojämnhetsprofilens sidoläge: ± 100 mm.

9 HorisontalkurvaturProjektering av tvärfall och skevningsövergångar sker med stöd av vägmiljövideo, uppmätt tvär-sektion och horisontalkurvatur (kurvradie).

Horisontalkurvatur ska vara skapad från mätvärden som medelvärdesbildats över en sträcka längsvägen om 20 meter.9.1 Upplösning• Kurvradier under 100 m ska redovisas med upplösning om högst 10 meter.• Kurvradier mellan 100 och 1 000 m ska redovisas med upplösning om högst 100 meter.• Kurvradier mellan 1 000 och 10 000 m ska redovisas med upplösning om högst 1 000 meter.• Kurvradier över 10 000 m ska redovisas som radie 99 999 meter (raksträcka).9.2 ToleransToleransen för horisontalkurvatur är ± 20 % av mätresultatet.

10 VägmiljöVägmiljön ska redovisas på videofilm (VHS) för att vägbanemodellens mätstorheter ska kunnarelateras till vägens sidoområde, även för en projektör inne på sitt kontor. På filmen ska marke-ringar enligt 6.1 tydligt vara registrerade.

Vägytan (vinkelrät projektion) ska likaledes redovisas på video, i syfte att åskådliggöra större väg-skador, krackeleringar etc.

På videofilmerna ska längdpositionsangivelser visas med en upplösning om högst 1 m.

1 Horisontalkurvor kräver särskild uppmärksamhet vid framtagandet av vägbanemodellen.


12

11 Dataformat11.1 DelobjektFör varje delobjekt inom projektet ska följande termer levereras i ASCII-format:

AVSER TERMNAMN FORMAT ENHETFrån knutpunkt KNPA 999999999Mot knutpunkt KNPB 999999999Startsektion STARTSEKT +/- 999999,99 mStartnivå STARTNIVA +/- 9999,99 mSlutsektion SLUTSEKT +/- 999999,99 mSlutnivå SLUTNIVA +/- 9999,99 mVägnätsversion VAGVERS YYYYMMDDDatum MATDAT YYYYMMDDLän LAN 99Vägnummer VAGNR 999999Sidoläge SIDOLAGE 9Antal mätvärden i profil ANTALIPROF 99999

Knutpunkter; anges med 9 tecken; kartblad 4 tecken, A-punkt 3 tecken och M-punkt 2 tecken. Ex091401200.

Vägnätsversion; anger det datum då vägnätet gäller. Om länken ej är ombyggd gäller det datum somfinns angivet på referenskartorna.

Startsektion; antal meter från KNPA. Anges med 8 tecken, varav 2 decimaler. Ex 000341,72.

Startnivå; höjdkoordinat i höjdsystem (RH70 eller lokalt). Av betydelse i det fall entreprenören av-ser använda geodetiska instrument i sitt maskinstyrningssystem. Anges med 6 tecken, varav tvådecimaler. Ex 0342,47.

Slutsektion; antal meter från KNPA. Anges med 8 tecken, varav 2 decimaler. Ex 0012681,07.

Slutnivå; höjdkoordinat i höjdsystem (RH70 eller lokalt). Av betydelse i det fall entreprenören av-ser använda geodetiska instrument i sitt maskinstyrningssystem. Anges med 6 tecken, varav tvådecimaler. Ex 0355,69.

Län; länsnummer 02-25.

Vägnummer;Huvudnummer 4 tecken, undernummer 2 tecken. Ex E4.02 skrivs 000402

Sidoläge; anger ojämnhetsprofilens sidoläge. 1 för målad mittlinje, 2 för målad kantlinje på vänstersida, 3 för målad kantlinje på höger sida, 9 hänvisar till särskilt dokumenterat sidoläge.

Antal mätvärden i profil; ska överensstämma med mätlängden delat med ojämnhetsprofilens upplös-ning, plus ett. Anges med 5 tecken. Ex 01457.


13

11.2 Mätpunkt (tvärsektion)För varje mätpunkt (tvärsektion) längs ojämnhetsprofilen ska följande termer levereras i ASCII-format:

AVSER TERMNAMN FORMAT ENHETSektionens längdposition SEKTION +/-99999 mOjämnhetsprofilens nivå OJAMNNIVA +/-999999 mmAntal mätvärden i tvärsektion ANTALITVAR 999Tvärposition 1 TVARPOS1 +/-99999 mmTvärposition 2 TVARPOS2 +/-99999 mm..Tvärposition 999 TVARPOS999 +/-99999 mmNivå position 1 NIVA1 +/-9999 mmNivå position 2 NIVA2 +/-9999 mm..Nivå position 999 NIVA999 +/-9999 mmKurvradie RADIE +/-99999 m

Sektionens längdposition; antal meter (multipel av 5m) från startsektion. Anges med 5 tecken. Ex -00200.

Ojämnhetsprofilens nivå; anger sektionens relativa nivå längs ojämnhetsprofilen. Anges med 6 tecken.Ex 001043. Startsektionens nivå ska vara lika med startsektionens höjd i höjdsystemet (RH70 el-ler lokalt). Slutsektionens nivå ska anges relativt framförvarande sektioners nivå, dvs. inte somslutsektionens höjd i använt höjdsystem.

Antal mätvärden i tvärsektion; ska överensstämma med tvärsektionens bredd delat med dess sidleds-upplösning, plus ett. Anges med 3 tecken. Ex 065.

Tvärposition 1-999; anger sidoläget för varje mätvärde, räknat från ojämnhetsprofilens sidoläge.Vänstersida anges med negativt tecken. Anges med 5 tecken. Ex -00360.

Nivå position 1-999; anger nivån relativt ojämnhetsprofilens nivå i sektionen. Nivåer underojämnhetsprofilens nivå i sektionen anges med negativt tecken. Anges med 4 tecken.Ex 0087.

Kurvradie; för radier större än +/-10000 m anges 99999. Vänsterkurva anges med negativt tecken.Anges med 5 tecken. Ex -00900.


14

12 Referenser[1] Nationalencyklopedin.

[2] Nationalencyklopedins ordbok.

[3] Tekniska NomenklaturCentralen. http://www.tnc.se

[4] Vägtrafikteknisk nomenklatur � Begreppsdefinitioner och termer. (1978). TransportForskningsKommissionen,rapport 1978:2

[5] Terminology Relating to Vehicle-Pavement Systems. American Society of Testing and Materials, ASTM E867 �97. http://www.astm.org/

[6] Vibration och stöt - Vägledning för bedömning av helkroppsvibrationers inverkan på människan � Del 3: Inverkan påmänniskan av vertikala helkroppsvibrationer i z-riktningen inom frekvensområdet 0.1 � 0.63 Hz. (1985). Svensk ochinternationell standard, SS-ISO 2361/3

[7] Granlund, J. (1996). Funktionsmätning på väg � med Laser RST mätbilar. ISSN 0349-6023. Luleå TekniskaHögskola.

781 87 Borlänge. Telefon 0243-750 00. Telefax 0243-753 25. Texttelefon 0243-750 90e-post: [email protected] / Internet: www.vv.se

vägbanemodell för datorstödd utformning av underhållsbeläggningar

Technology