undersökningar kring jordbrukets introduktion i nordeuropa

Neolitikums början

Undersökningar kring jordbruketsintroduktion i Nordeuropa

Per Persson

Göteborg Uppsala1999

Per Persson 1999PhD dissertation 1998

University of Gothenburg

ISSN 1404-1251ISBN 91-973674-0-0

Coast to coast-book 1

ISSN 0208-6860GOTARC serie B nr. 11

Published by:Dept. of Archaeology and Ancient History, University of Uppsala

andDept. of Archaeology, University of Gothenburg

Coast to coast projectFinanced by:

The Bank of Sweden Tercentenary Foundation

Editor:Helena Knutsson

Printed by:Reprocentralen, Uppsala University

Cover design by:Lotta Sundberg, Studio Lemur

Cover printed by:Reklam och Katalogtryck, Uppsala

Published with aid fromThe Bank of Sweden Tercentenary Foundation

1

Innehåll

Förord ................................................................................................................. 7Förord första upplagan ........................................................................................................ 7Förord andra upplagan ........................................................................................................ 8

Kapitel 1Inledning ............................................................................................................. 9

Några teoretiska utgångspunkter ........................................................................................ 9Uppläggningen ................................................................................................................... 11

Kapitel 2Begränsningar och metoder ............................................................................... 13

Definition av termen jordbruk .......................................................................................... 13Avgränsning i tid och rum................................................................................................. 14Dateringar ......................................................................................................................... 15

Kalibrering av C14-dateringar ..................................................................................... 17Felkällor vid C14-datering ........................................................................................... 20Dateringar från stratigrafier ......................................................................................... 21Tidigt utförda dateringar .............................................................................................. 23Dendrokronologi .......................................................................................................... 26Kontaminering ............................................................................................................. 27Datering av olika material ............................................................................................ 28Dateringar utförda på marint material .......................................................................... 28Dateringar utförda på skal ............................................................................................ 29Dateringar på skelett .................................................................................................... 30Matskorpedateringar .................................................................................................... 31Matskorpornas innehåll ................................................................................................ 33Matskorpedateringar - olika daterade fraktioner .......................................................... 35C14-dateringar, sammanfattning .................................................................................. 36

Mätningar av C13-halten i kol från kollagen .................................................................... 37

Persson

2

Kapitel 3Det äldsta jordbruket.......................................................................................... 41

Den linjebandkeramiska kulturen ..................................................................................... 41Tidigt jordbruk i Sydskandinavien.................................................................................... 45

Rosenhof ...................................................................................................................... 47Ben av nötkreatur/uroxe från Jylland ........................................................................... 49Uroxar/nötkreatur i Sverige och på Själland ................................................................ 50Fynd av oxdjursben daterade till före 4000 f.Kr., sammanfattning ............................. 52Övriga dateringar på tidigt jordbruk i Sydskandinavien .............................................. 52De yngsta fynden utan tecken på lantbruk ................................................................... 54

C13-undersökningar .......................................................................................................... 55Möjliga orsaker till förändringen i skelettens C13-halt ............................................... 56Näringsfånget på fyndplatserna ................................................................................... 57Däggdjurben ................................................................................................................. 58Fiskets betydelse .......................................................................................................... 58Fiskeanläggningar ........................................................................................................ 60Mollusker ..................................................................................................................... 61Alger ............................................................................................................................. 62Jämförelser med andra djur .......................................................................................... 63Jämförelser med andra populationer ............................................................................ 64Kronologiska och geografiska aspekter ....................................................................... 65C13-värden från inlandet under neolitikum ................................................................. 66Förändringar i skelettens C13-halt, sammanfattning ................................................... 69Reservoareffekten ........................................................................................................ 70

Pollenanalyser ................................................................................................................... 71Datering av pollendiagram ........................................................................................... 73Pollenprover från gravhögar ........................................................................................ 73Slutsatser om pollenanalyser ........................................................................................ 74

Icke strandbundna boplatser ............................................................................................. 74Andra belägg för ett tidigt jordbruk .................................................................................. 78

Kapitel 4Trattbägarkulturen ............................................................................................. 79

Den äldsta trattbägarkulturen i Sydskandinavien ............................................................. 79Skillnaden mellan trattbägarkeramik och Ertebøllekeramik ........................................ 80Matskorpedateringar .................................................................................................... 80Bjørnsholm och Norsminde ......................................................................................... 81Övriga dateringar från Sydskandinavien...................................................................... 84De tidigaste dateringarna ............................................................................................. 85Mossby ......................................................................................................................... 85Siggeneben Süd ............................................................................................................ 86Barkær .......................................................................................................................... 86Jättegraven, Flintbek och Vasegård .............................................................................. 86Trattbägarkulturens början i Sydskandinavien............................................................. 87

3

Neolitikums början

Trattbägarkulturen i relation till de äldsta beläggen för lantbruk ..................................... 87Benfynd ........................................................................................................................ 88Benfynd från tidig trattbägarkultur .............................................................................. 89C13-undersökningar ..................................................................................................... 92Pollenanalyser .............................................................................................................. 93Avtryck i keramik ......................................................................................................... 94Bosättningsmönster ...................................................................................................... 94Trattbägarkulturen och jordbruket ............................................................................... 94

Den äldsta trattbägarkulturen i Mellansverige .................................................................. 94Matskorpedateringar .................................................................................................... 96Horisontell stratigrafi ................................................................................................... 97Övriga dateringar ......................................................................................................... 98Trattbägarkulturens början i östra Mellansverige ...................................................... 101Trattbägarkulturens början i östra Mellansverige jämfört med Sydskandinavien ..... 101

Det äldsta lantbruket norr om Skåne............................................................................... 103Fynd som tyder på sädesodling .................................................................................. 104Benfynd från trattbägarboplatserna i östra Mellansverige ......................................... 105C13-undersökningar ................................................................................................... 106Pollenanalyser ............................................................................................................ 106Boplatslokalisering..................................................................................................... 107Det äldsta jordbruket i Sverige norr om Skåne .......................................................... 108

Trattbägarkulturen söder om Sydskandinavien .............................................................. 108Dateringen av trattbägarkulturen söder om Sydskandinavien ................................... 109

Kapitel 5Ackulturation ................................................................................................... 113

Mesolitiska lokaler 5500 - 4000 f.Kr. .............................................................................. 113Näringsfånget ................................................................................................................... 116Den äldsta keramiken i Sydskandinavien ........................................................................ 118

Prekeramiska lokaler ...................................................................................................119Boberg .........................................................................................................................119Schlamersdorf ............................................................................................................ 121Seedorf ....................................................................................................................... 121Rosenhof .................................................................................................................... 121Dabki .......................................................................................................................... 121Holland ....................................................................................................................... 121Slutsatser om den äldsta keramiken i Schleswig-Holstein ........................................ 122Den äldsta keramiken i Danmark - Skåne .................................................................. 122Stratigrafiska fynd ...................................................................................................... 122Andra fynd i Skåne-Danmark .................................................................................... 126Sammanfattning - datering av den äldsta keramiken i Skåne-Danmark .................... 128Sverige norr om Skåne ............................................................................................... 129Importerad keramik .................................................................................................... 129Dateringen av den äldsta keramiken i Sydskandinavien ............................................ 133Keramikens funktion .................................................................................................. 135

Persson

4

T-formade hjorthornsyxor ............................................................................................... 136Den T-formade hjorthornsyxans utbredning i Sydskandinavien ............................... 137Den T-formade hjorthornsyxan söder om Östersjön .................................................. 137Uppsummering av datering och utbredning ............................................................... 138De T-formade hjorthornsyxornas funktion ................................................................ 138

Skolästyxor ..................................................................................................................... 139Skolästyxor utan skafthål ........................................................................................... 140Breitkeile .................................................................................................................... 140Breitkeilens funktion .................................................................................................. 142

Benringar och kammar .................................................................................................... 143Gravskicket ..................................................................................................................... 143Påverkan från norr mot söder .......................................................................................... 144Situationen efter 4000 f.Kr. ............................................................................................. 147

Kraghalsflaskan .......................................................................................................... 147Lerskivor .................................................................................................................... 149Långhögar .................................................................................................................. 149Mångkantyxor ............................................................................................................ 152Ackulturation mellan 4000 - 3500 f.Kr. ..................................................................... 152

Kapitel 6Kulturdualism .................................................................................................. 155

Kulturdualism i Sydskandinavien under tidigneolitikum? ............................................. 155Norsminde och Bjørnsholm ....................................................................................... 156Blandade boplatser ..................................................................................................... 158Fischers tolkning ........................................................................................................ 161Kulturdualismen i Sydskandinavien .......................................................................... 162

Senmesolitikum och trattbägarkultur i Mellansverige .................................................... 163Trattbägarkulturen söder om Sydskandinavien .............................................................. 164

Kapitel 7Befolkningsutvecklingen ................................................................................. 165

Befolkningsutvecklingen och jordbrukets introduktion.................................................. 165Möjligheter att bestämma befolkningsutvecklingen ....................................................... 166Befolkningsutvecklingen från mesolitikum till neolitikum ............................................ 166

Källkritik av skelettdateringarna ................................................................................ 167Andra sätt att värdera befolkningsutvecklingen ........................................................ 170

Befolkningsutvecklingen under senmesolitikum ............................................................ 170Ökad inlandsbosättningen i Ertebøllekulturen? ......................................................... 172Underutnyttjandet av resurser .................................................................................... 173Ideologiskt motiverad konsumtion............................................................................. 175

Diskussion kring befolkningsutvecklingen ..................................................................... 176Malthus....................................................................................................................... 176Gruppselektion ........................................................................................................... 177Befolkningstillväxten under neolitikum..................................................................... 179

Befolkningsutvecklingen i Mellaneuropa ....................................................................... 180

5

Neolitikums början

Kapitel 8Diskussion ....................................................................................................... 183

Resultat av undersökningarna ........................................................................................... 183Teorier om invandring..................................................................................................... 184

Beckers teori .............................................................................................................. 184Childes teori ............................................................................................................... 185Ammerman & Cavalli-Sforzas teori .......................................................................... 186

Teorier om interna processer ........................................................................................... 187Förändringar i en överordnad struktur ............................................................................ 189Slutsatser ......................................................................................................................... 190

Summary .......................................................................................................... 193

AppendixAnförda C14 dateringar ................................................................................... 205

Anförd litteratur ............................................................................................... 249

Persson

6

7

Förord

Denna avhandling blev färdig drygt 20 år ef-ter det att jag började på forskarutbildningen.För 10 år sedan blev jag klar med en förstadel, min uppsats för filosofie licentiatexa-men (Persson 1987). Redan då var jag sedanlång tid tillbaka trött på allt vad avhandlingarhette. Därför såg jag då den återinförda licen-tiatexamen som ett fint tillfälle att kommafrån forskarutbildningen med äran i behåll.

Efter licentiatexamen har mina huvudsakligaintressen varit inom arkeologi och naturve-tenskap. Det är inom dessa områden som jaghyser störst hopp om att det skall framkom-ma nya avgörande bidrag till diskussionenkring jordbrukets uppkomst och spridning.Jag har bland annat arbetat med gammaltDNA i ben (Persson 1993). Det finns godachanser att analyser av DNA från ben kom-mer att lösa en av de mest påträngande avfrågorna kring neolitiseringen i vår del avvärlden, den om jordbruket introduceras avinvandrare eller ej.

Efter många turer tycks det nu bli möjligt attstarta ett laboratorium i Göteborg som blandannat skall syssla med gammalt DNA. Häri-

genom kan jag få tillfälle att bedriva forsk-ning som ter sig meningsfull och det är motdenna bakgrund som jag funnit det angelägetatt trots allt försöka bli klar med min dok-torsexamen.

Senast som jag bearbetade problemen kringjordbrukets introduktion i Sydskandinavienkom jag inte längre än till en skiss över endel intressanta drag i utvecklingen. Jag kun-de inte heller ansluta mig till någon av de dit-tills framförda teorierna om orsakssamman-hangen. När jag för ett par år sedan åter dam-made av mina gamla anteckningar och pånytt tog mig an arbetet, hyste jag gott hoppom att det nu skulle gå att få ihop en accepta-bel förklaring till jordbrukets introduktion.Min tanke var då att eftersom jag fått en tidsavkoppling från problemen skulle det varalättare att hitta en förklaring. Jag tänkte migockså att de studier i biologi som jag ägnatmig åt i mellantiden, skulle vara till hjälp. Nuefter ytterligare två års arbete står det klart attså inte var fallet. Återigen får jag nöja migmed en mer begränsad behandling av någraproblem som har relevans för diskussionenkring jordbrukets introduktion.

Förord till första upplagan

Persson

8

Efter 20 års arbete kanske den föreliggandeavhandlingen når upp till godkänd standard,men med ytterligare 5 till 10 års hårt arbetetror jag att den skulle kunna bli riktigt bra.Frågan är om jag någonsin kommer att få enchans att skriva den bok som jag egentligentänkt mig - den vari det framläggs en teoriom jordbrukets spridning som åtminstonejag själv kan tro på.

Tack till handledarna Hans Browall ochKristian Kristiansen! Av de handledare jaghaft tidigare skall också Jarl Nordbladh ochCarl-Axel Moberg tackas! Tack även till allaandra vänner som kortare eller längre perio-der haft sin hemvist på arkeologiska institu-tionen i Göteborg.

Göteborg den 8 maj 1998Per Persson

Förord till andra upplaganFörsta upplagan av denna avhandling har en-dast spritts i en begränsad upplaga, framfö-rallt på en CD-skiva. När det nu snart gått ettår sedan disputationen har det blivit möjligtfå avhandlingen tryckt inom ramen för ”Kusttill kust”-projektets skriftserie. Bakgrundentill detta är att jag är en av deltagarna i dettaprojekt.

I förhållande till den första upplagan har ettstort antal språkliga fel rättats. Därtill haräven ett par små men retsamma sakfel rättatstill. Det har inte varit möjligt att omarbetatexten och infoga de nya uppgifter som fram-kommit under det gångna året. Jag vill spe-

ciellt peka på några nyutkomna skrifter sompresenterat fynd och iakttagelser som harstor relevans för den här aktuella behand-lingen. Det gäller Koch Nielsen behandlingav den tidigneolitiska trattbägarkeramikenfrån de danska öarna (1998), Staffords be-handling av flintföremålen under senmesoli-tikum och tidigneolitikum i Sydskandina-vien (1999), samt den nya publikationen avutgrävningarna vid Ringkloster (AndersenS.H. 1998).

Speciellt tack vill jag rikta till Helena Knuts-son och Sara Hjelm som varit till stor hjälp iarbetet med att få boken tryckfärdig.

Göteborg den 27 april 1999Per Persson

9

Kapitel 1Inledning

Några teoretiska utgångspunkter

Det är uppenbart att olika forskares personli-ga uppfattningar och värderingar spelar storroll för hur de angriper ett arkeologiskt mate-rial. Samtidigt är det också uppenbart att detarkeologiska källmaterialet och de tillgängli-ga metoderna sätter relativt klara gränser förvilken information vi kan få fram kring hän-delseutvecklingen i gången tid.

Ett grundläggande axiom är att det som harinträffat inte kan påverkas av våra åsikter omdet samma. Ett annat axiom är att ett uttalan-de om en händelse i det förgångna bara kanvara sant eller falskt. Detta gör att det finnsen väsentlig skillnad mellan studier av histo-rien jämfört med framtidsforskningen, trotsatt bägge disciplinerna sysslar med ”tid somicke är” (citat fritt efter Carl-Axel Moberg).Naturligtvis finns det inget som hindrar attflera olika uttalanden om det förgångna sam-tidigt kan vara sanna, så länge de inte motsä-ger varandra. Med dessa utgångspunkter tarjag ställning mot mycket av den relativismsom kännetecknat teoridiskussionen inomarkeologin under det senaste årtiondet.

Det måste dock medges att i praktiken är det

mycket stora problem med att nå fram till ettsant uttalande om det förgångna, eller rättaredet är mycket svårt att nå fram till ett santuttalande om något intressant i det förgång-na. Arkeologer kan lätt ta fram en oändligmängd sanningar om ointressanta förhållan-den. Redan en enda flintyxa har en oändligmängd mått som beskriver dess formgiv-ning. Ordet ”intressant” kommer därför att fåen stor betydelse.

Det centrala problemet här är neolitiseringenoch hur denna skall förklaras. Redan här harjag bestämt mig för ett ämnesområde somjag uppfattar som speciellt intressant. Andramänniskor kan uppfatta helt andra sidor avdet förgångna som intressanta och i mångafall får man säga att dom har sin fulla rätt attgöra så. Den som exempelvis endast är in-tresserad av fotboll kan inte finna mycket in-tresse i neolitiseringen. Resultatet av förraåret allsvenska serie kan däremot vara enuppgift om det förgångna som den fotbolls-intresserade fäster stor vikt vid.

Många finner dock neolitiseringen intres-sant. Förmodligen kommer intresset från oli-ka utgångspunkter. För många beror intressetantagligen på att man uppfattar neolitisering-

Persson

10

en som en avgörande förändring som kanhjälpa till att förklara varför förhållandena idagens värld ter sig de som de gör.

Har man väl kommit fram till att neolitiser-ingen är något intressant, kan man vidaretänka sig att olika personer med olika teore-tiska utgångspunkter också finner olika för-hållanden i samband med neolitiseringenmer eller mindre intressanta. Visst finns detmånga teorier om neolitiseringen i litteratu-ren, men det är slående att det trots detta en-dast är några få faktorer diskuteras. Detta be-ror till en del på källmaterialet. Om man un-dantar den ”neolitisering” som skedde ge-nom de vitas erövring av Nordamerika ochAustralien, finns det endast några få paral-lellfenomen som är kända i skriftliga källor.Jordbrukets uppkomst och spridning är i hu-vudsak ett förhistoriskt fenomen och vi sak-nar ögonvittnesskildringar och samtida reso-nemang om orsaksförhållandena.

Själv faller jag väl in i dessa traditioner. Jagstår inte för någon radikal nytolkning ochinte heller pekar jag på några tidigare heltobeaktade förhållanden. Min huvudsakligaambition är att få fram bättre data kring fak-torer, som de flesta som ägnat sig åt proble-men, funnit intressanta. Detta gäller frågorsom eventuella folkförflyttningar, befolk-ningsutvecklingen, samhällets ekonomiskastruktur, ideologins betydelse, tekniska de-taljer i jordbrukets utformning och liknande.

En stor del av svårigheten med att bestämmaorsakssammanhangen vid jordbrukets intro-duktion är att man gärna vill fastställa vad deinblandade människorna hade för motiv.Detta beror på att vi gärna vill känna igen osssjälva. Vi vill att de argument för att införajordbruket som en gång i tiden framfördes,skall vara logiska för oss idag. Därför kon-struerar vi ett scenario där människorna un-der senmesolitikum råkar ut för svårigheteroch där de reagerar på det sätt som vi självatycker att man bör reagera. Vi tänker oss ex-empelvis att det sker förändringar i ekologinsom gör det svårt att få ihop mat så det räck-

er. Vi tänker oss att diskussionens vågor gårhöga under en lång följd av år och att mångaradikala krafter argumenterar för att det ärdet gamla näringsfånget som är orsak tillsvälten och att det är hög tid för en föränd-ring. Detta medan vi tänker oss att företräda-re för reaktionära krafter samtidigt gör sig tilltalesmän för att det var bättre förr och attbristen på mat måste bero på att ungdomeninte längre strikt följer de uråldriga traditio-nerna.

Sådana tänkta scenarier är givetvis trevligaatt sysselsätta sig med, men de leder ingenvart. Att bestämma orsakssammanhang pådenna nivå är så vitt vi vet idag inte möjligt.Dels därför att vi inte har några källor somberättar om hur man resonerade när man be-stämde sig för att införa jordbruket och delsför att det resonemang man förde förmodli-gen inte skulle te sig logiskt enligt vårt sättatt se.

Man kan utgå från att människan i alla tideragerat rationellt. Det finns dock två storasvårigheter med rationalitetsbegreppet. Fördet första är målen för den rationella männis-kans aktiviteter till stor del kulturellt bestäm-da. För det andra kan man aldrig veta omman har fullständig kunskap om bästa vägentill målet. Bristande kunskaper kan vi lätt ac-ceptera som en orsak till beteenden som viidag skulle kalla irrationella. Vi kan ju självainte vara helt säkra på att vi har all kunskapoch därför alltid handlar på det mest optima-la sättet. I detta avseende kan vi förmoda attmänniskor i alla tider har resonerat som vigör. Om de insåg att det fanns bättre vägar attuppnå målet så borde de ha accepterat dessa.Om målet för människornas verksamhet va-rit att försörja så många som möjligt inom ettstycke mark, så borde de kunna inse att jord-bruket var bra. Problemet är att människanunder senmesolitikum förmodligen inte hadedenna målsättning. Det går inte att bestämmamänniskors ambitioner, vilja, önskningarm.m. utifrån tanken om en universell ratio-nalitet eller direkt från några andra univer-sella mänskliga egenskaper.

11

Neolitikums början

Det går således inte att bestämma orsaken tillneolitiseringen på den nivå som innebär utta-landen kring vad människor har för motiv försina handlingar. En väg ut ur detta dilemmaär att helt enkelt bortse från människornasmotiv och istället se till konsekvenserna avderas agerande. Denna ståndpunkt poängte-ras av funktionalisterna och även en del avdem som hävdar att den darwinistiska evolu-tionsteorin kan tillämpas på människans his-toria. Dessa menar att det finns mekanismersom gör att vissa beteenden vinner spridningoavsett de inblandade människornas subjek-tiva uppfattning. I princip ansluter jag migtill denna ståndpunkt, men i praktiken är detstora problem med att bestämma vilka meka-nismerna är i historiens förlopp, ett förhål-lande som med önskvärd tydlighet framgårav den stora mängden mer eller mindre miss-lyckade försök med att förklara jordbruketsuppkomst och spridning. Ambitionen medden föreliggande avhandlingen har också va-rit att försöka finna sådana mekanismer somkan förklara varför jordbruket sprids tillNordeuropa.

UppläggningenRyggraden i avhandlingen utgörs av under-sökningar inom fem problemområden somär av intresse för diskussionen kring jordbru-kets introduktion. Dessa fem områden är:1/ När börjar det första jordbruket uppträda iolika delar av Nordeuropa? Detta diskuterasbåde i kapitel tre och fyra.

2/ Dateringen av trattbägarkulturen. Kapitelfyra.3/ Finns det belägg för kontakt mellan demesolitiska grupperna i Nordeuropa och deneolitiska grupperna i Mellaneuropa? Kapi-tel fem.4/ Vilken är den kronologiska relationenmellan den senmesolitiska Ertebøllekulturenoch den tidigneolitiska trattbägarkulturen iSydskandinavien? Kapitel sex.5/ Finns det några belägg för en befolknings-ökning i samband med jordbrukets introduk-tion i Nordeuropa? Kapitel sju.

I kapitel två fastställs en del inledande be-gränsningar och diskuteras en del metodfrå-gor, främst kring användningen av C14-date-ringar. Till sist, i kapitel åtta, diskuteras endel tidigare framförda teorier utifrån resulta-ten av undersökningarna.

Framställningen är tänkt som en direkt fort-sättning på min tidigare licentiatuppsats”Etapper i lantbrukets spridning. En rekon-struktion utifrån de tidigaste spåren i Nord-västeuropa” (Persson 1987, sammanfattad iPersson 1988). Eftersom det inte kan förut-sättas att alla läsare är bekanta med dennauppsats så kommer de argument som har be-tydelse för den förnyade diskussionen attupprepas även i denna bok, i de flesta fallkompletterade med de upplysningar som till-kommit efter 1987. En skillnad mot fram-ställningen 1987 är att alla C14-dateringarnu är kalibrerade.

Persson

12

13

Definition av termen jordbruk

Termen jordbruk definieras här som denkombination av husdjursskötsel och spann-målsodling som är känd från neolitikum iNordeuropa. Specialisering på enbart odlingeller enbart husdjursskötsel är inte belagt ineolitikum, men källmaterialet för att bedö-ma detta är magert. De husdjur som före-kommer är nötkreatur, tamsvin, får och get.De odlade växterna är i första hand korn ochvete. Termen lantbruk används som syno-nym för jordbruk.

Syftet med denna definition är att undvika endiskussion om eventuellt förekommande ti-diga former av husdjursskötsel och odling iområdet. Frågor som ifall det förekommit ta-marenar under senpaleolitikum eller ifallman odlat hassel under mesolitikum, kom-mer ej att behandlas här. Motiveringen tilldetta är att den neolitiska typen av jordbrukär den som får en avgörande historisk bety-delse, oavsett om det förekommit tidigareformer eller ej. Hunden räknas i detta sam-manhang inte till husdjuren. Tamhunden fö-rekom långt tidigare än de övriga husdjuren,men dess funktion var också en annan. De

tidigaste tamhundarna kan närmast betraktassom jaktredskap.

Uroxen och vildsvinet förekom i Nordenföre jordbrukets introduktion. I osteologisktmaterial är det svårt att skilja dessa från nöt-kreaturet respektive tamsvinet. I arkeologis-ka skrifter om neolitikum uppstår det därförofta en viss förvirring när det benämningar-na. De beteckningar som används här är: nöt-kreatur respektive uroxe för tam respektiveviltformerna. I de fall då det inte går att avgö-ra om det rör sig om det ena eller det andra,så används beteckningen oxdjur. Till oxdju-ren hör visserligen även bison och bufflar,men i den del av välden och under den periodsom behandlas här, är det bara uroxe och nöt-kreatur som förekommer. På samma sätt an-vänds termen svin i de fall där det inte går attavgöra om det rör sig om tam- eller viltfor-men.

Osteologiskt går det oftast inte att skilja fårfrån get och därför används i regel beteck-ningen får/get.

Termen neolitisering är en synonym för in-troduktion av jordbruk.

Kapitel 2Begränsningar och metoder

Persson

14

Avgränsning i tid och rum

De fynd som kommer att behandlas är desom kan dateras och som härstammar frånperioden 6000 f.Kr. till 3000 f.Kr. Det är istort sett bara C14-daterade fynd som accep-teras.

Den viktigaste geografiska indelningen är

gränsen mellan det som kallas Mellaneuropaoch det som kallas Nordeuropa. Till Nordeu-ropa räknas det område som ligger norr omen båge som sträcker sig från Holland tillnorra Polen (figur 1). Området söder däromkallas Mellaneuropa. För den aktuella be-handlingen är det inte nödvändigt att avgrän-sa Nordeuropa mot norr eller Mellaneuropamot öster och söder.

Figur 1. De behandlade fyndplatserna. På kartan är även markerat den ungefärliga gränsen mellanNordeuropa och Mellaneuropa.På kartan är de arkeologiska fyndplatser markerade som återfinns i appendix, som ligger inom Nordeu-ropa och som har minst en C14-datering i intervallet 6000 - 3000 f.Kr. Av de totalt 247 lokaler som fyllerdessa kriterier är 236 markerade på kartan.

N o r d e u r o p a

M e l l a n e u r o p a

15

Neolitikums början

Det område inom Nordeuropa som behand-las är i första hand det som i enlighet medgängse språkbruk inom arkeologin kallasSydskandinavien. Med detta avser jag Skåne,Danmark och Schleswig-Holstein. Forsk-ningen har varit speciellt aktiv i detta områ-de, vilket framgår av de behandlade fyndensutbredningen (figur 1). Andra delar av nord-västra Europa diskuteras i några fall då dethar ansetts befogat, speciellt gäller detta Mä-lardalen vars tidigneolitiska fynd behandlasganska ingående. Området benämnes i regelöstra Mellansverige och omfattar landska-pen: Uppland, Västmanland, Närke och Sö-dermanland.

När det gäller benämningen på länder ochdistrikt inom länderna använder jag den poli-tiska indelning av Europa som gällde 1945till 1991. Under denna period var indelning-en stabil men den har efter 1991 förändratsradikalt i delar av Östeuropa. Östra Tysklandbetecknas ”f.d. DDR”, Tjeckien och Slova-kien tillsammans betecknas ”Tjeckoslova-kien”, beteckningen ”Mecklenburg” an-

vänds för distriktet med detta namn i f.d.DDR. Motiveringen är att de flesta fyndfinns publicerade i enlighet med denna indel-ning.

Dateringar

Jag använder beteckningarna C14, C13 ochN15 för de isotoper som med mer korrektvetenskaplig terminologi skulle ha skrivits;14C, 13C och 15N. Jag gör detta medvetet ochmotiveringen är att skrivningen C14, C13och N15 bättre stämmer med de benämning-ar som användes i dagligt tal bland arkeolo-ger. Någon risk för missförstånd föreliggerdärför inte.

Jag tillmäter i stort sett bara C14-dateradefynd någon vikt i behandlingen. AntaletC14-daterade lokaler ökar hela tiden ochidag finns det över 250 sådana att tillgå i dis-kussionen kring introduktionen av jordbru-ket i Sydskandinavien. Kvaliteten på såväldateringarna som på fyndbeskrivningarna

Figur 2. Tillväxten av antalet C14-dateringar med relevans för diskussionen kring neolitiseringen iSydskandinavien.I diagrammet har medtagits de dateringar i min databas som hade uppgift om publiceringsår när figurenframställdes i mars 1996. Totalt rör det sig om ca 1300 dateringar.

100%

01958 1970 1985 1995

Persson

16

varierar visserligen, men en stor andel avfynden kan användas i resonemanget. Spe-ciellt väldaterade är en del fynd som under-sökts de senaste åren och som har mer än 30dateringar per lokal. Detta gäller ex. vis Erte-bølle, Norsminde och Bjørnsholm.

Tillväxten av antalet C14-dateringar, som ärrelevanta för diskussionen kring neolitiser-ingen, framgår av figur 2. De senaste 10 årenhar inneburit något av ett genombrott för an-vändningen av C14-metoden. Dateringarmed relevans för diskussionen kring neoliti-seringen publicerades i ett genomsnittligt an-tal av 27 st per år under perioden 1970-1984,medan antalet stigit till 77 per år för perioden1985-1994. Till en viss del torde ökningenbero på att en större andel av de utförda date-ringar har publiceras. Detta beror inte minstpå de listor över dateringar som varje år finnsi tidskriften ”Arkæologiske udgravinger iDanmark”.

De traditionella typologiska dateringarna ärinte så exakta som C14-dateringarna. Detfinns i princip två slags typologiska datering-ar. Den ena består av att man urskiljer ledar-tefakter som man menar förekommer underett klart avgränsat tidsavsnitt. Ett fynd av ensådan ledartefakt ger en datering till den pe-riod varunder denna förekommer. Påträffarman ex. vis en mångkantyxa i ett fynd så da-teras det härigenom till tidigneolitikum,d.v.s. ungefär till intervallet 4000 - 3300f.Kr.

Den andra formen av typologiska dateringarsker utifrån den relativa andelen av olika fö-remålstyper i ett fynd. Denna metod harfrämst används i den mesolitiska forskning-en som exempelvis i Vang-Petersen’s krono-logi över tvärpilarna (1979). I detta fall är detinte förekomsten av en viss typ av tvärpilsom avgör åldern utan istället hur pass storaandelar som de olika tvärpilstyperna intar ifyndet. Även den tidigneolitiska keramik-kronologin används ofta på detta sätt. Manutgår då ifrån hur pass stor andel av de orne-rade skärvorna i ett fynd som har vissa typer

av dekor (ex vis Madsen & Petersen 1984).Bägge metoderna har avgörande brister.Störst är dessa när det gäller en datering uti-från frekvensen av en föremålstyp i ett bo-platsfynd. Denna metod kräver att fyndenhärrör från en enda kortvarig bosättning, nå-got som i praktiken är mycket sällsynt. Vida-re är det enda sättet att påvisa att en bosätt-ning är kortvarig, att datera den med C14-metoden. När väl detta är gjort är det ingenstörre mening med att dessutom använda sigav en typologisk datering. Det hindrar dockinte att det kan vara av intresse att formelltkaraktärisera fyndet för en jämförelse medandra C14-daterade fynd, men detta har i såfall inte primärt med dateringen i sig att göra.

Den andra formen av typologisk datering,d.v.s. att datera fynd utifrån enskilda före-målstyper - ledartefakter - kan däremot vararelevant i vissa fall. Detta ser jag som ettslags ”överförda C14-dateringar”. Dvs uti-från C14 daterade fynd kan man urskilja drageller kombinationer av drag i utformningenav ett föremål, som endast förekommer un-der ett visst tidsavsnitt. Om man på en annanplats påträffar samma typ av föremål kanman överföra C14-dateringen även till dennaplats.

För att de överförda C14-dateringarna skallvara intressanta fordras att tidsavsnittet var-under en ledartefakt förekommer är relativtkort. Det finns idag inga föremål från senme-solitikum eller tidigneolitikum som har en såsnäv datering att de kan konkurrera med enC14-datering av ett fynd. Det finns ex. visingen enskild keramiktyp som går att dateranärmare än inom en 500 årsperiod.

Mycket energi har genom åren lagts på attkonstruera en kronologisk och regional in-delning av den tidigneolitiska keramiken iSydskandinavien. Hittills har dessa försökinte kunnat bekräftas genom C14-dateringar.Under de senare årens undersökningar i östraMellansverige har konstaterats att tidigneo-litiska boplatser, som bara ligger på några ki-lometers avstånd, uppvisar olika typer av ke-

17

Neolitikums början

ramik trots att de enligt C14-dateringarna harvarit i bruk vid samma tid (Hallgren i.p.).Detta gäller bl.a. lokalerna Skogsmossen ochTjugestatorp.

Kalibrering av C14-dateringarSedan 1960-talet har det varit känt att detinte finns ett linjärt samband mellan haltenC14 i ett prov och provets ålder. Detta berorpå att mängden C14 i atmosfären har varieratgenom tiderna. Under neolitikum fanns detmer C14 i omlopp, än vad som var fallet se-nare. Detta betyder att om man utgår från attdet finns ett linjärt samband mellan haltenC14 i ett prov och provets ålder, så anger da-teringar på tidigneolitiskt material en åldersom är närmar 1000 år yngre än den verkligaåldern. Genom att mäta halten C14 i årsring-ar från träd vars ålder är känd, kan man upp-rätta kurvor som sedan kan användas för attkalibrera dateringar gjorda på annat material.

Trots att det sedan lång tid tillbaka varit käntatt C14-dateringar måste kalibreras, så harstenåldersforskningen ännu inte slutat an-vända de okalibrerade dateringarna. Orsakenhar varit att det inte har funnits kalibrerings-kurvor att tillgå för stora delar av mesoliti-kum, detta har dock förändrats under de se-naste 10 åren. Det finns därför inte längrenågon anledning att hänvisa till okalibreradedateringar, utan alla dateringar som jag anförär kalibrerade. De okalibrerade värdena åter-ges endast i förteckningen över dateringarnai appendix.

Vid mätningen av C14-halten erhåller manett fel som uttrycks i en normalfördelning.Detta anges med standardavvikelse och visasmed en normalfördelningskurva. Efter kali-brering går denna normalfördelning förloradoch den kurva som visar sannolikhetsfördel-ningen har ett ojämnt förlopp. I figurerna idenna bok återges sannolikhetsfördelningenefter kalibreringen. Denna har beräknatsmed programmet OxCal (version 2.15 ochsenare 2.18).

Det finns två datorprogram för kalibrering avC14-dateringar som är i allmänt bruk. Detena är CALIB (senaste version är 3.0.3b)från Quaternary Research Center, Universityof Washington, det andra är OxCal från Ox-ford Radiocarbon Accelerator Unit. De bäg-ge programmen använder i princip sammakalibreringskurvor. Den kurva som användsför alla kalibreringar i denna bok är den somanger kalibrerade värden med 20 års inter-vall. Kurvan är så vitt jag kan bedöma dethelt identisk mellan de bägge programmen,för CALIB´s del benämnes filen med kali-breringskurvan ”INTCAL93.14C” ochOxCal´s del ”cal20.dta”. Jämfört med CA-LIB är OxCal mycket enklare att använda,men en nackdel med OxCal är att de kalibre-rade värdena framställs som en graf som all-tid har maxhöjden 1 (se OxCal Programv2.18, The Manual, ett hypertextdokumentsom levereras med programmet; länk: Mat-hematical Methods/Calculations/Radiocar-bon calibration). Detta betyder att dateringarmed stor standardavvikelse kommer att fåden största ytan i framställningen. I CALIBgår det däremot att få en graf över de kalibre-rade värdena med en yta som är lika med 1.Detta visar på bästa sätt sannolikhetsfördel-ningen och används genomgående i dennabok. Detaljer kring hur den kalibrerade för-delningen framställts framgår av texten tillfigur 3.

I figurerna framställs alla enskilda kalibrera-de C14-dateringar med en kurva under vil-ken det är en och samma yta. När fynd harmer än en datering så adderas kurvorna. To-talytan under kurvan i en framställning avflera dateringar står således i direkt propor-tion till antalet dateringar. Detta visas närma-re i figur 4.

De flesta dateringarna i bokens figurer är ri-tade i samma skala. Den yta som en dateringupptar i dessa diagram framgår av figur 6,där en rad enskilda dateringar från Rosenhofoch Ertebølle finns återgivna. I de fall då dia-grammen framställs i annan skala anges det-ta speciellt och då används den kalibrerade

Persson

18

fördelningen för en C14-datering som mått-stock.

I några fall finns det mer än en C14-dateringpå en och samma företeelse. Det kan ex. visröra sig om flera dateringar av en och sammaperson i en grav. Om man vill jämföra antaletbegravda under olika faser innebär många

dateringar på en av begravningarna, att den-na får för stor vikt i jämförelsen. I detta ochliknande fall skall det således användas ettsnittvärde för dateringarna. Detta har i prak-tiken tillgått på så sätt att de kalibrerade fre-kvenserna lagts samman och ytan reduceratsså att den blir den samma som för en enskilddatering, d.v.s. den blir lika med 1. Resultatet

0

0,005

30003100

p/år

320033003400 2800 f.Kr.

4800BP

4700BP

4600BP

4500BP

4400BP

4300BP

Rad

ioca

rbon

det

erm

inat

ion

Calibrated date3700BC 3500BC 3300BC 3100BC 2900BC

M. Stuiver, A. Long and R.S. Kra eds. 1993 Radiocarbon 35(1); OxCal v2.18 cub r:4 sd:12 prob[chron]

DATE: 4500±50BP68.2% confidence 3340BC (1.00) 3090BC95.4% confidence 3360BC (0.99) 3030BC 2970BC (0.01) 2930BC

2900

Figur 3. Principen för framställningen av en graf som visar sannolikhetsfördelningen för en C14-dateringefter kalibrering.Överst till höger återgives resultatet av en kalibrering med OxCal-programmet. Den datering somkalibrerats har C14-åldern 4500+/-50 BP. Längs y-axeln i diagrammet framställs detta i form av ennormalfördelning. Diagonalt från övre vänstra till nedre högra hörnet, löper kalibreringskurvan. Längs x-axeln framställs den kalibrerade dateringens fördelning.Vid kalibrering med OxCal erhålls den kalibrerade fördelningen också i en fil (labnr.14d). I dennaerhålls höjden på kurvan med fyra års intervaller. För att få en jämnare kurva används här endast vartfemte av dessa värden och härigenom blir det 20 år mellan varje punkt (det är riktigare att använda ettmedelvärde för de fem punkterna, men det använda förfarandet är enklare och skillnaden i resultatet ärminimalt). Därefter normaliseras värdena, d.v.s. de enskilda värdena för vart 20:de år divideras medsumman av alla sådana värden. Härvid erhålls en siffra som får enheten ”sannolikhet per 20 år”. Ifiguren åskådliggörs detta med staplar för vart 20-årsintervall, höjden på staplarna är i enheten sanno-likhet per år. I de slutliga diagrammen visas detta inte med staplar utan med en kurva vars förloppockså framgår av figuren. Ytan under denna kurva är alltid lika med 1 eller om man så vill 100%. Föratt underlätta framställningen utelämnas därför y-axeln i figurerna.

19

Neolitikums början

av detta tillvägagångssätt avviker något fråndet som erhålls om man först beräknar ettgenomsnitt för de okalibrerade dateringarna(Mook & Waterbolk 1985:14) och sedan ka-librerar detta. Det senare får anses vara ettformellt sett riktigare tillvägagångssätt, mentrots detta har den förstnämnda metoden an-vänts av praktiska skäl.

Det rör sig endast om ett litet antal fall därflera dateringar är utförd på en och sammaföreteelse i strikt mening. I andra fall medflera dateringar är det i högre grad en tolk-ningsfråga om dateringarna verkligen avsersamma företeelse. I regel har jag i dessa falltillmätt alla enskilda dateringar samma vikt.Detta gäller exempelvis översta lagret i stra-tigrafin vid Ertebølle (figur 6). Från detta la-

ger finns två dateringar, men det är medel-värdet för dessa som erhållit ett laboratorie-nummer; K-1529. Jag använder däremot debägge dateringarna var för sig och de får be-teckningen K-1529a och b.

C14-datering anger ålder på en enskild före-teelse och målet är att så noggrant som möj-ligt fastställa ett visst årtal. Om man görmånga dateringar av en och samma företeel-se ökar noggrannheten i åldersangivelsen.Om man förfogar över ett antal dateringarfrån olika företeelser i en och samma kon-text, exempelvis olika träkolsbitar från ettoch samma boplatslager, så kan det vara avintresse att fastställa sannolikheten för attdessa härstammar från en och samma tid-punkt. Detta låter sig också relativt enkelt

Figur 4. Principen för framställningen av diagram som visar summan av flera dateringar.

Persson

20

göras utifrån graden av överlappning mellandateringarna. Detta går att beräkna i de vanli-gaste kalibreringsprogrammen. Ofta är detdock av intresse att fastställa hur pass storttidsomfång en företeelse har. Om man exem-pelvis förfogar över ett antal dateringar frånen boplats och utgår från att den har varit be-bodd under en längre tid, så är problemet inteatt fastställa ett enskilt år utan ett tidsom-fång. Eftersom de enskilda dateringarna allahar ett visst mått av osäkerhet är detta ettsvårlöst problem.

Herschend (1994) har behandlat problemetmed att fastställa en företeelses tidsomfångutifrån C14-dateringar. Den enda framkom-liga vägen tycks vara att simulera fördelning-ar utifrån olika antagande om tidsomfångetför den företeelse man vill datera. Dessa si-mulerade sannolikhetsfördelningar jämförssedan med den iakttagna fördelningen frånC14-dateringarna. Härigenom kan mankomma fram till de utgångsantagande somger den fördelning som bäst stämmer medden iakttagna fördelningen. Detta förfarandekräver relativt mycket arbete och det ställerockså krav på kunskap om det material sombehandlas. Förfarandet lämpar sig bäst vidbehandling av en enskild lokal med mångadateringar där det finns en viss stratigrafiskkontroll och man kan anta att dateringarnaslumpmässigt fördelar sig ungefär jämt un-der företeelsens tidsomfång. Det är inte enmetod som är användbar vid behandling avC14-dateringar av mer heterogent ursprung.

I ett par fall finns det anledning att bestämmagraden av överlappning mellan två perioder(se figur 37 och 63). För att bestämma tids-omfånget används helt enkelt de tidpunkterdå sannolikheten för den ena företeelsen nårupp till 10% respektive 90% av summan förde bägge företeelserna. Värdena 10 respekti-ve 90% är fritt valda för att få ett lämpligttidsavsnitt. Tidpunkterna som avgränsar etttidsavsnitt anges avrundade till närmaste 20-tal år.

Om inget annat anges så är dateringarna som

nämns i själva texten cirkavärden. Cirkavär-det räknas ut genom att det maximalvärdetför den 68 procentiga sannolikhetsfördel-ningen som erhålls från OxCal programmetadderas till minimalvärde för samma fördel-ning och summan delas med 2. Det erhållnasvaret avrundas till närmaste 50-tal år. För attöka tydligheten i en del av figurerna så an-vänds detta cirkavärde även i dem.

Ett cirkavärde beräknat på detta sätt användsför en enskild C14-datering. Det vore rikti-gare att använda medianvärdet, men skillna-den blir liten och då beräkningen av ett cirka-värde enligt ovan är enklare, så används det-ta. När det rör sig om företeelser med mer änen datering och det finns behov för att fram-ställa detta med ett enda siffervärde, användsdäremot medianvärdet avrundat till närmaste20-tal år.

Felkällor vid C14-dateringDet finns naturligtvis olika slags fel som kanuppträda vid datering med C14-metoden.Den viktigaste felkällan ligger dock inteinom metoden i sig utan beror på att det of-tast inte är något av arkeologiskt intresse

Figur 5. Fyra acceleratordateringar utförda påbrända sädeskorn från en och samma boplats-grop. Dateringarna visar att sädeskornen här-stammar från minst två olika tillfällen. Gropenmåste vara yngre än det senaste av dessa.

21

Neolitikums början

som dateras. D.v.s. att det fordras en tolkningav samtidigheten mellan exempelvis någradaterade träkolsbitarna å ena sidan, och deföreteelser man egentligen är intresserad avatt få reda på åldern på å den andra. Detta ärförklaringen till så gott som alla de ”felaktigadateringar” som fältarkeologer råkat ut för.Behovet av tolkning har efter hand minskat ibetydelse allt eftersom de nya acceleratorda-teringarna har kommit i bruk. Acceleratorda-teringarna är i princip det samma som all an-nan C14-datering, skillnaden är den tekniksom används vid själva mätningen. Med ac-celeratortekniken kan mycket småprover dateras, och därför går det lättare attknyta proverna till arkeologiska företeelser.

Det är många steg mellan provtagningen ifält och publiceringen av det slutliga date-ringsresultatet. Naturligtvis sker det av ochtill misstag på vägen, siffror blir fel avskriv-na, fyndpåsar blir förväxlade och liknande.Det sista steget i denna kedja står jag självför när jag skriver av uppgifterna om en date-ring och överför dem till min databas. Enviss andel av dateringar anger av dessa an-ledning fel ålder. När det gäller fel som skerinnan publiceringen är det i regel omöjligt attkontrollera i vilken mån de förekommer. Iblandkan man dock notera motsägelsefulla uppgif-ter som tyder på sådana fel.

I regel finns det ingen möjlighet för arkeolo-gen att kontrollera de erhållna värdena vid enC14-datering. Den stora osäkerheten i denarkeologiska tolkningen av fynden, liksomosäkerheten i de typologiska dateringarna,gör att arkeologen inte har mycket att sättaemot resultat från en C14-datering.

Ett sätt att kontrollera C14-dateringar skullekunna vara att jämföra flera dateringar avmaterial som härstammar från vad arkeolo-gen tolkat som ”ett slutet fynd”. Sedan långtid tillbaka har det funnits en tradition blandfältarkeologer att värdera ”slutna” eller”rena” fynd som bättre än ”blandade” fynd.Med ”rena” avser man då fynd som härstam-mar från ett kort tidsavsnitt. I viss mån kan

man säga att fältarkeologer sett det som enhederssak att endast ägna sin tid och energiåt just sådana ”rena” fynd. Om man underfältarbetets gång påträffar föremål med endatering som avviker från den man förvänta-de sig, bortförklaras detta ofta som ”enstakanedslag” eller kvarlåtenskaper efter kortvari-ga och betydelselösa bosättningar. Fältarkeo-logens utgångsantagande har alltid varit attde fynd man undersöker är ”rena” och detskall till en stor mängd avvikande materialinnan denna övertygelse rubbas. I detta lägehar ofta resultatet av C14-dateringar blivit enbesvikelse eftersom de inte bekräftade tolk-ningarna. Många av dem som var fältarkeo-loger på 1960- och 1970-talet trodde därföraldrig på C14-dateringar.

Den företeelse som närmast motsvarar upp-fattningen om slutna fynd är en grav sombara brukats vid ett tillfälle, men det är bara inågra få fall det finns mer än en datering frånsådana gravar. Även enskilda lager i strati-grafier kan ofta anses vara ett slutet fynd.Men även i dessa fall är det sällan det finnsmer än en datering. När det gäller boplats-gropar är tolkningen genast mer tveksam ochnär det gäller öppna kulturlager förekommerdet i regel fynd från vitt skilda perioder. Ef-tersom arkeologer har en stark tendens atttolka fyndsammanhang som slutna så längedet inte finns mycket starka argument somtalar däremot, kan i regel inte boplatsgroparoch öppna kulturlager användas för att kon-trollera C14-dateringar. Tvärt om är det rim-ligare att använda C14-dateringar som ettmedel för att kontrollera de arkeologiskatolkningarna (jfr figur 5).

Dateringar från stratigrafierOm det finns en stratigrafisk ordning mellanproverna kan denna användas för att kontrol-lera C14-dateringar. Bland de fynd som be-handlas i denna avhandling går det att kon-trollera dateringarna mot den stratigrafiskaordningen i flera fall. Först och främst gällerdetta dateringarna från de tre danska skalhö-garna vid Ertebølle (Tauber 1973, Andersen

Persson

22

& Johansen 1987), Bjørnsholm (AndersenS.H. 1993, Rasmussen 1993) och Norsminde(Andersen S.H. 1990) samt från utkastlagretvid Rosenhof (Schwabedissen 1994). Frånvardera av dessa kommer mer än 25 date-ringar, och efter vad jag har kunnat utläsafrån rapporterna, så finns det inte någon på-taglig motsägelse mellan den stratigrafiskaordningen och den ålder som C14-dateringarnaanger. Det samma gäller fynden från Brovst(Andersen S.H. 1970, Tauber 1973), Vejle-bro (Malmros 1975), Siggeneben Süd (Meu-rers-Balke 1983) och Ringkloster (AndersenS.H. 1975). Dessa lokaler har visserligen fär-re dateringar, men de går att relatera till stra-

tigrafin på platsen. Den stora majoriteten avC14-dateringar kommer däremot från fynddär det inte finns någon möjlighet till strati-grafisk kontroll.

I de fyra fall som framställs i figur 6, går detatt närmare undersöka relationen mellan da-teringarnas läge i stratigrafin och deras ål-dersangivelse. Det rör sig om fyra fall därmellan sju och nio dateringar kommer frånolika nivåer i en och samma grävningsenhet.Genom att proverna kommer från sammagrävningsenhet krävs det endast ett mini-mum av tolkning för att få fram den stratigra-fiska ordningen.

Figur 6. C14-dateringar från fyra stratigrafiska sekvenser. I alla fyra fallen härstammar proverna från engrävningsenhet om ca en kvadratmeter.Tre av sekvenserna kommer från Rosenhof (Schwabedissen 1994:tab 5) och den fjärde från denskalpelare som togs tillvara vid undersökningarna av Ertebølle på 1890-talet (Tauber 1973:93-4). Detöversta och det understa lagret vid Ertebølle har två dateringar var, alla de andra lagern en var.

23

Neolitikums början

När det gäller proverna från ruta nr 191 och182 från Rosenhof, är det tre prover som gerfel datering relaterat till den stratigrafiskaordningen. Dessa tre prover kommer frånbotten av lagren. Det kan därför diskuterasom det inte snarare beror på någon form avomlagring, än på fel i dateringsmetoden.

När det gäller den tredje rutan från Rosen-hof, nr. 195, finns i det översta lagret en date-ring som är äldre än de från det näst överstalagret. Även i detta fall kan man misstänkanågon form av omlagring. En annan möjlig-het är i detta fall att det skett en förväxling avproverna. Vad som talar för det senare är attdenna datering är den enda i de tre seriernadär lagerbeteckningarna inte är i bokstavs-ordning.

I serien från Ertebølle finns det inga motsä-gelser mellan den stratigrafiska ordningenoch den ålder som C14-dateringen anger.

Tidigt utförda dateringarEtt fall som aktualiserar fler olika aspekterpå C14-dateringarna är lokalen Muldbjerg Ipå Själland. Lokalen undersöktes under1950-talet, och den kom att få en centralplats i diskussionen kring jordbrukets intro-duktion i Sydskandinavien genom några ar-tiklar av Troels-Smith (främst Troels-Smith1953). Lokalen kom också att bli föremål förnågra av de första dateringar som utfördes avC14-laboratoriet vid Nationalmuseet i Kö-penhamn. Dateringarna publicerades redan1957 i samband med en specialutställningmed anledning av Nationalmuseets 150 årsjubileum (Troels-Smith 1957:30). Totalt ut-fördes 19 dateringar i denna den första serienfrån Muldbjerg (Tauber 1960:247-8), ochtrots att det är 40 år sedan dateringarna frånMuldbjerg utfördes är det fortfarande knap-past mer än 10 lokaler från senmesolitikumeller neolitikum i Norden, där fler dateringarutförts.

Redan vid publiceringen av de första resulta-ten 1953 stod det klart att den stratigrafiska

ordningen på Muldbjerg I inte motsvaradeden kronologiska ordningen (Troels-Smith1953:fig17). Tolkningen var att bosättningenägt rum på en flytande ö av torv. Eftersomdet fanns vatten under torven kom en del avdet avskräde som kastades ut från boplatsenatt hamna under boplatslagren. Troels-Smithvidhåller denna tolkning även efter det attC14-dateringarna tillkommit, trots att det ut-ifrån förekomsten av yngre C14-dateringarfrån driftgyttjelagret verkar rimligare att tän-ka sig en omlagring vid ca 3000 f.Kr. En så-dan omlagring skulle i så fall ägt rum förstefter det att boplatsen övergivits, bedömt uti-från dateringarna av kulturlagret, se figur 7.

I detta fall således ingen motsättning mellanden arkeologiska tolkningen av stratigrafinoch C14-dateringen trots yngre dateringar ilagren under kulturlagret än från detta.

Som framgår av fördelningen för de tidigt ut-förda dateringarna från kulturlagret visardessa på en bosättning som sträcker sig övermer än 500 års tid. Detta står i stark kontrasttill den arkeologiska tolkningen. Denna varistället att platsen med största sannolikhetbara varit bebodd en enda sommar (Troels-Smith 1957:25). Det är naturligtvis omöjligtatt med hjälp av C14-dateringar belägga omen boplats varit i bruk endast ett år, men mankan förvänta sig en ganska samlad fördel-ning om allt material som dateras härstam-mar från några enstaka år. Härigenom tycksC14-dateringarna i detta avseende strida motden arkeologiska tolkningen av Muldbjerg-boplatsen.

Muldbjerg I kännetecknades av keramik till-hörande den grupp som Becker (1947) be-nämnt A-gruppen och som han vill förläggatill neolitikums början. Under 1970-taletframkom dateringar även på fynd från de an-dra tidigneolitiska grupper som Becker ur-skiljt. Det visade sig då att dateringarna frånMuldbjerg I inte hörde till de äldsta neoliti-ska dateringarna, något som de rimligen bor-de ha gjort om den typologiska dateringenvarit riktig. Skaarup som var först med att

Persson

24

påpeka detta, drar av detta slutsatsen att det ärfel på den typologiska dateringen (Skaarup1975:204-206), men det kan naturligtvisockså vara något fel på C14-dateringarna.

Det har under senare tid utförts en ny serieom fyra dateringar på fyndet från MuldbjergI. Denna återgives överst i figur 7. Som fram-går av figuren så ligger dessa dateringar välsamlade och de anger i snitt en tidigare date-ring av fyndet än dateringarna från 1950-ta-let. Dateringarna från 1950-talet är i principutförda på samma sätt som de från 1970- och1980-talet. Dateringarna från kulturlagret ärutförda på bark, träkol, hasselnötskal ochtorv. Detta är genomgående material somlämpar sig väl för C14-datering. En möjligförklaring till skillnaden i dateringsresultatetmellan de tidigt utförda dateringarna och denya kan vara att de tidigt utförda dateringa-

rna är förorenade av humus. Humus innehål-ler kolföreningar som i regel är av yngre da-tum. Humus kan avlägsnas från provet ge-nom tvättning med natronlut. Denna behand-ling infördes vid Köpenhamnslaboratorietförst i början av 1970-talet. Det är rimligt atttänka sig att trä, torv och liknande från mos-sar, löper större risk att innehålla humus änträkolsbitar från fast mark.

Vid sidan av de från Muldbjerg I är det baranågra få dateringar utförda före 1965 somfortfarande har någon betydelse för diskus-sionen kring neolitiseringen. Dessa är i allkorthet:

Mogetorp i Södermanland (Florin M.-B.1958:244).De tre dateringarna U-16, U-17 och U-27 ärfortfarande bland de äldsta dateringarna av

Figur 7. C14-dateringarna från Muldbjerg I och en schematisk framställning av stratigrafin från dennalokal.Skissen över stratigrafin är från Troels-Smith 1957:30.Överst en serie om fyra dateringar som gjorts under 1970- och 1980-talet på material från undersök-ningen vid Muldbjerg I. Därunder den serie om 11 dateringar på kulturlagret, som gjordes på 1950-talet.De 11 dateringarna fördelas på två som härrör från torvlagret omedelbart ovanför kulturlagret, tre frånbark som tolkats som golv i en hydda, två på hasselnötskal från kulturlagret, två på träkol från kultur-lagret och två på torvlagret omedelbart under kulturlagret.Nederst i figuren en serie om åtta dateringar på driftgyttjelagret vars stratigrafiska position framgår avprofilskissen.

25

Neolitikums början

ett neolitiskt fynd i Nordeuropa, ca 4200f.Kr. Dateringarna är utförda på torv och träfrån nivåer med höga andelar cerealiapollen ien mosse omedelbart invid boplatsen vidMogetorp. Toppar med cerealiapollen tyderpå att det rör sig om pollen som spritts i sam-band med tröskning på boplatsytan på sam-ma sätt som Göransson har visat vara falletvad gäller Alvastra pålbyggnad (Göransson1988). Det finns inga påtagliga skäl till attdet skulle vara något fel på dateringarna,men eftersom den tidiga dateringen av jord-bruket ännu inte har bekräftats med någraandra dateringar får de tills vidare lämnas ut-anför diskussionen. Det har ännu inte gjortsnågon förnyad datering av Mogetorpsboplat-sen.

Vätteryd i Skåne (Tillander 1958:100).De två dateringarna U-46 och U-47 som ärutförda på träkol från ett kulturlager vid Vät-teryd återges ofta i litteraturen. Dateringarnaanger en ålder som ligger en bit in i neoliti-kum och de är därför inte kontroversiella pånågot sätt. Dateringarna accepteras även här.

Elinelund i Skåne.En viktig datering som ofta anförs är U-48vilken daterar ett boplatslager med såväl sen-mesolitiska Ertebøllefynd som tidigneoliti-ska fynd (Krämer & Löve 1973:44). Platsenhar anförts som belägg för en speciell över-gångsfas då jordbruket togs upp av inhemskamesolitiska grupper. Dateringen U-48 stäm-mer väl med denna uppfattning då den angeren ålder som ligger några århundraden förede äldsta dateringarna av renodlade neoliti-ska fynd. Elinelund har blivit föremål för för-nyad undersökning under 1996 och en ny da-tering har också publicerats (Jonsson E.1995:16). Den nya dateringen anger sammaålder för fyndet som den som utfördes på1950-talet. Bägge dateringarna accepterashär.

Alvastra pålbyggnad i Östergötland.Härifrån finns de två dateringarna St-9 ochSt-15 (Ostlund 1957:495). Dessa har dockspelat ut sin roll då det tillkommit mer än 20

dateringar av fyndet under 1980-talet (Bro-wall 1986:26). De bägge tidigt utförda date-ringarna anger en något yngre datering avAlvastra pålbyggnad än den serie dateringarsom är utförda på 1980-talet. St-15, somanger den yngsta åldern, är dock utförd påtorv och torde därför också vara stratigrafisktyngre än fyndet.

Heidmoor i Schleswig-Holstein.Härifrån kommer de bägge dateringarnaH29/146 och H30/145 (Munnich 1957:197).Eftersom fyndet endast är mycket knapphän-digt publicerat och det är oklart vad date-ringarna egentligen avser, finns det ingen an-ledning att använda dem.

Fasaneninsel i Schleswig-Holstein.Om denna tidigt utförda datering är det i stortsett inte känt något alls (Schwabedissen1962:258). Detta till trots har jag använt da-teringen då det är en av få tillgängliga somdaterar pre-keramiska fynd från området.

Förstermoor i Schleswig-Holstein.Härifrån finns en tidigt utförd datering(Schwabedissen 1967:418). Huvuddelen avdateringarna från Förstermoor torde dockvara utförda under slutet av 1960-talet mende publicerades inte förrän 1994 (Schwabe-dissen 1994:368).

Av de tidigt utförda dateringarna är det såle-des främst Muldbjerg och Mogetorp somställer till problem. När det gäller Muldbjergkan den nya serien med dateringar användasoch eventuella framtida undersökningar kan-ske kan bringa mer klarhet i hur det förhållersig med lagerindelning och dateringar påplatsen. När det gäller Mogetorp får lokalenstå utanför diskussion tills dess nya datering-ar blir utförda på fyndet.

Laboratoriet i Lund påbörjade sin verksam-het först under mitten av 1960-talet (Håkans-son 1968). Låga nummer på dateringar frånLund betyder således inte att de kan betrak-tas som speciellt tidigt utförda.

Persson

26

Tidigt utförda dateringar på ben kan varaproblematiska att använda. Detta dels för attman innan ca 1965 daterade även den oorga-niska delen av benen, men också för att förstefter ca 1975 gjordes kompensation för ur-sprunglig C14-halt utifrån uppmätt C13-halt.I det behandlade materialet ingår bara någraenstaka tidiga bendateringar och dessa harinte använts till några kontroversiella slutsat-ser.

Man kan inte säga att de tidigt utförda date-ringarna utgör något större problem. Gene-rellt anser jag att man inte behöver ta någonspeciell hänsyn till när dateringen är utfördom den bara är från mitten av 1960-talet ellersenare. Detta kan illustreras med den förstaserien med dateringar från Ertebølle vilkautfördes i slutet av 1960-talet, se figur 6 och8. En ny serie dateringar utfördes 20 år sena-re, se figur 8. Jämför man de bägge date-ringsresultaten så kan man inte annat än kon-statera att det råder god överensstämmelsedem emellan.

DendrokronologiDendrokronologi erbjuder en möjlighet attkontrollera riktigheten i erhållna C14-date-ringar. Ännu är inte den dendrokronologiska

grundkurvan för ek i Sydskandinavien sam-manhängande tillbaka till neolitikum (Chris-tensen K. 1997:fig7). Detta betyder att det änså länge inte går att få några absoluta date-ringar av arkeologiska fynd från neolitikumoch mesolitikum med hjälp av dendrokrono-logi, men det går att få en flytande kronologioch en sådan kan användas för att kontrolleraC14-dateringar. I en flytande dendrokronolo-gisk serie går det på samma sätt som i strati-grafierna att bestämma den kronologiskaordningen mellan proverna och det går ocksåatt med hjälp av dendrokronologin bestäm-ma exakt hur många år det är mellan två provsom används till C14-dateringar. Det senareger möjlighet att öka noggrannheten i dater-ingen, en möjlighet som ännu inte utnyttjats inågot fall som gäller senmesolitikum och ti-digneolitikum i Nordeuropa.

Att dendrokronologiskt daterat material gerarkeologen en chans att kontrollera C14-da-teringar framgår av ett intressant fall frånEngland (Baillie 1990). Författaren har ut-fört en undersökning av C14-dateringar frånneolitiskt material som i efterhand har blivitdendrokronologiskt daterat. Det rör sig ge-nomgående om rutinmässiga dateringar ochlaboratorierna som utfört dem har inte vetatatt dessa skulle bli föremål för kontroll. Det

40006000 5000 3000 2000 f.Kr.

Nya dateringar

Tidigt utförda dateringar

Figur 8. Dateringarna från Ertebølle uppdelade i dels den serie som gjordes i slutet av 1960-talet ochdels den serie som gjordes i mitten av 1980-talet.

27

Neolitikums början

rör sig om 62 dateringar som på detta sätt harkunnat kontrolleras. Av dessa hamnar endast42% av centralvärdena inom ramen för +/-100 från deras verkliga C14-ålder och endast66% ligger inom +/-200 från deras verkligaC14-ålder. De av laboratorierna angivnastandardavvikelserna var mellan 45 och 100år, vilket således var allt för optimistiskt. Avde totalt 62 undersökta dateringarna är dettvå som avviker mer än 1000 år från sin rättaålder. Den rimligaste förklaringen är att pro-verna förväxlats eller att man gjort något räk-nefel. En alternativ möjlighet kanske ocksåär att det är fel på den dendrokronologiskadateringen. Resultatet av Baillies undersök-ning får betecknas som en svidande kritik avC14-metoden, men samtidigt är det otill-fredsställande att Baillie inte lämnar någonförklaring till de stora felen i de engelska da-teringarna. Jag har inte funnit något enda fallbland de här behandlade dateringarna, därdet finns anledning att misstänka att de är1000 år fel. I många fall är det tvärt om up-penbart att kvalitén på dateringarna måstevara mycket bättre än dem som Baillie un-dersöker, detta gäller exempelvis de ovannämnda dateringarna av stratigrafierna frånRosenhof och Ertebølle.

KontamineringLänge har fältarkeologer trott att resultatenav de C14-dateringar de låtit utföra angett enallt för sen ålder genom att det kommit medrötter, att det växt mögel på träkolsbitarna el-ler liknande. I praktiken har detta dock intevarit något stort problem så länge C14-haltenbestämdes genom mätning av det radioakti-va sönderfallet. Det gick åt stora mängdermaterial till ett prov och för att i någon högregrad förändra resultatet krävdes därför högstpåtagliga mängder med kontaminerande ma-terial.

Acceleratordateringarna har fått en stor bety-delse det senaste årtiondet och för dateringenav jordbrukets introduktion öppnar de storamöjligheter. Det är nu möjligt att direkt date-ra fynd som är av intresse, såsom brända sä-

deskorn och husdjursben. Dock skall detnämnas att eftersom det med acceleratortek-niken går att datera så pass små prover så blirockså risken för feldatering p.g.a. kontami-nering större. Det går att datera prover somhar ett innehåll motsvarande mindre än 1 mgrent kol. En tillsats av 10%, d.v.s. 100 mikro-gram, modernt kol till ett prov som härstam-mar från början av neolitikum gör att resulta-tet av dateringen anger en ålder som är 800 årsenare än den verkliga åldern (exemplet kon-struerat utifrån uppgifter i Hallgren & Poss-nert in press).

En typ av kontaminering som är mycket svåratt komma till rätta med är de fall där det rörsig om föremål som behandlats med konser-veringsmedel. Detta gäller bara några få fallsom är aktuella i detta sammanhang. Date-ringar utförda på träföremålen från Christi-ansholms mosse i Danmark är ett exempel(Troels-Smith 1960b). Bland träsakerna in-gick bl.a. träkärl som till formen påminnerom trattbägare. De dateras till slutet av sen-mesolitikum och kunde därför tänkas varainhemska förebilder till trattbägarkeramiken.Därmed skulle de kunna spela en stor roll idiskussionen. Träföremålen var dock be-handlade med konserveringsmedel varför re-sultatet av dateringen får anses som osäke(Tauber 1967:107). Konserveringsmedelinnehåller kolföreningar som är oändligtgamla, och C14-dateringar på konserveradeföremål anger en ålder som är högre än denverkliga. Träföremålen från Christiansholmsmosse kan således härstamma från neoliti-kum, och att de har fått en tidigare dateringkan bero på konserveringsmedlet. Fyndetmåste tills vidare lämnas utanför diskussio-nen.

En datering av en trattbägare från Maglelynghar förmodligen också givit allt för hög ålderberoende på konservering (Ka-6446, Rahbek& Rasmussen 1996). Motsatsen gäller för entidigt utförd datering av Bäckaskogskvinnan(Barumsgraven), där fyndet fick en ålder2000 år yngre än vad en nyare datering gavvid handen (muntliga uppgifter T. Ahl-

Persson

28

ström). Skillnaden mellan de bägge date-ringarna anses bero på att den tidigare utför-da dateringen gjordes på ben lackade medzaponlack. Zaponlackens sammansättningväxlar men grundkomponenten är bomulloch ett tillskott av lack kan således ge enyngre datering än den riktiga åldern. Den nyadateringen utfördes med acceleratormetodenoch härigenom var det möjligt att datera ettprov rent från zaponlack. Den nya datering-en, som anger en ålder av ca 6800 f.Kr. förBäckaskogskvinnan, får därför anses ha gettett riktigare resultat.

Datering av olika materialDateringar utförda på vissa material kan varabehäftade med olika systematiska fel. Detenklaste fallet är att dateringar utförda på träoch träkol som kan ge värden upp till ett parhundra år för gamla p.g.a. provets egenålder.Detta problem är inte så stort som det kanverka vid en första påsyn. Eftersom träd väx-er med tiden är det större sannolikhet att ettslumpmässigt uttaget prov härstammar frånsenare delen av trädets levnad, än från dentidigaste. Den genomsnittliga egenåldern förett slumpvis uttaget träprov är därför mindreän hälften av trädets ålder.

Prov utan egenålder är sådana från frön, gräs,ben mm.

På ett par punkter finns det anledning att spe-ciellt fördjupa diskussionen kring det materi-al som används för C14-dateringarna. Dettadå det i dessa fall har stor betydelse för tolk-ningen. Detta gäller dels dateringen av ma-rint material, dels dateringar gjorda på s.k.matskorpor.

Dateringar utförda på marintmaterialDet har sedan lång tid tillbaka noterats att deti de stora världshaven förekommer en s.k.reservoareffekt. Denna beror i korthet på attdet C14 som finns i havet härstammar frånluften och att utbytet av kol mellan luften

och vattnet, liksom cirkulation och omsätt-ningen av kol i havet, tar tid. Det kol som enlevande organism i havet får i sig är såledesgammalt redan från början, d.v.s. halten C14är lägre än i luftens koldioxid. En djuphavs-organism från de stora haven har redan undersin livstid en skenbar ålder av ca 1400 år(Mommsen 1986:207). Reservoareffekten ärinte lika stor för allt som lever i haven utanden beror främst på vilket djup organismenlevt och vattensystemets storlek.

Utöver reservoareffekten sker också en frak-tionering vid koldioxidens övergång från luf-ten till vattnet. Fraktioneringen av C13 ochav C14 står i proportion till varandra och där-för kan man enkelt korrigera för denna effektgenom att även mäta C13-halten och justeramätvärdena därefter.

Genom att C13-halten är högre i materialfrån havet är det också möjligt att bestämmaom det daterade materialet kommer från ha-vet eller ej. Härigenom kan man också be-stämma vilka prover som kan misstänkas hafått en allt för hög ålder genom reservoaref-fekten.

Dateringar av marint material spelar stor rollför tolkningen av neolitiseringen i Sydskan-dinavien. Därför finns det också anledningatt närmare diskutera vilken betydelse reser-voareffekten kan ha. Det gäller i första handde dateringar som är utförda på skal, främstfrån ostron men i några fall skal av hjärt-musslor. Det rör sig om drygt 150 dateringaroch de utgör en stor andel av dateringarnafrån Ertebølletid i Danmark. Så gott som alladateringar från Bjørnsholm och Norsmindeär utförda på skal. Dessa två lokaler är blandde viktigaste i diskussionen kring övergång-en till jordbruk.

Ett andra fall där dateringen av ”marint” ma-terial spelar stor roll är dateringen av skelettfrån populationer som haft ett marint präglatnäringsfång. Det gäller skeletten från Erte-bølletid och från gropkeramisk tid. C13-hal-ten i kollagenet från de begravda ger i dessa

29

Neolitikums början

bägge fall en indikation att deras näringsfångbaserats på havsresurser. C13-halten gerdock ingen möjlighet att direkt bestämmahur stor betydelse reservoareffekten har.

I insjövatten är i regel en reservoareffekt avdet slag som finns i havet av försumbar stor-lek. Av stor betydelse för C14-dateringarnaär däremot att det i insjövatten i varierandegrad finns karbonater som härstammar frånomgivande marker. Dessa saknar C14 efter-som de är av mycket hög ålder. Detta kallasibland för ”soil influx” och innebär att date-ringar på sjösediment kan ange en allt förhög ålder. Denna felkälla har stor betydelsenär det gäller att datera pollendiagram och ärett av de största problemen när det gäller attanvända pollendiagram för att belysa jord-brukets introduktion och vidare utveckling.

Karbonater lösta i vattnet kan också ge skalfrån fjordar i Danmark en reservoareffekt(Heier-Nielsen m.fl. 1995). Orsaken är idessa fall kol som kommer med tillflödenatill fjordarna.

Dateringar utförda på skalSkal från i första hand ostron är det i särklassvanligaste marina material som använts tilldateringar av intresse för forskningen kringintroduktionen av jordbruket i Nordeuropa.Drygt 150 sådana dateringar finns tillgängli-ga. Av dessa är alla utom två utförda av Kö-penhamnslaboratoriet (dvs de har ett num-mer som börjar med K-). Det har framkom-mit att just Köpenhamnslaboratoriet har av-vikande rutiner när det gäller publiceringenav dateringar gjorda på skal. I praktiken ärdessa dateringar korrigerade på så sätt att det

Figur 9. Dateringar på ett och samma fynd men på olika material. Fördelningen ovan linjen angerdateringar utförda på skal, under linjen dateringar utförda på träkol och ben.Det är bara från Kainsbakke det finns dateringar som utförda på ben. Det är oklart vilka arter benenhärstammar ifrån.

Brovst, nedre kulturlagret

Vejlebro, övre lagret

Toftum

Vester Årup

Kainsbakke6000 4000 2000 f.Kr.

Persson

30

redan vid publiceringen är avdraget 400 årfrån det uppmätta värdet (Heinemeier, Niel-sen & Rud 1993:293-5). En sådan korrektiongörs normalt inte eftersom det inte är ensjälvklarhet att reservoareffekten uppgår tilljust 400 år. Effekten kan variera allt efter lo-kala förhållanden och kan därför också varaföremål för olika tolkningar. Av denna anled-ning går det inte att direkt jämföra de danskadateringarna utförda på skal med sådana da-teringar utförda på något annat laboratorium,ett förhållande som i denna behandling en-dast har vikt i ett enda fall, nämligen när detgäller tolkningen av fynden från Rosenhof,en senmesolitisk lokal i Schleswig-Holstein.Härifrån finns en datering på skal som inte ärutförd vid Köpenhamnslaboratoriet.

Det enklaste sättet att undersöka om detfinns någon reservoareffekt för en viss typ avprover, är att jämföra dateringarna från ettoch samma fynd men utförda på materialmed olika ursprung. Detta kräver att detfinns arkeologiska fynd eller fynd från någonform av naturformation, där man kan be-stämma att de daterade proverna är samtida.Det finns inte många fynd med C14-date-ringar från skal som kan användas för en så-dan undersökning. Från Ertebølleboplatser-na Norsminde, Bjørnsholm och Ertebølle,som vardera har ca 35 dateringar, är så gottsom alla utförda på skal. Undantagen är ettpar dateringar gjorda på människoben och endatering gjord på träkol från Ertebølle.

Det material som kan användas för undersö-ka om det råder någon skillnad mellan date-ringar gjorda på skal och sådana gjorda påterrestriskt material, finns redovisade i figur9. För att det överhuvudtaget skall vara nå-gon mening med en jämförelse har jag varittvungen att ta med dateringar från ett parneolitiska lokaler som egentligen faller utan-för ramen för den aktuella behandlingen.Inget av fynden är slutet i egentlig bemärkel-se. Det rör sig istället om fynd som tolkatssom en och samma bosättning, men somkommer från mer eller mindre öppna kultur-lager.

De dateringar som finns med i figur 9 är allafrån Köpenhamnslaboratoriet och såledeskorrigerade med 400 år för att kompenserareservoareffekten. Som framgår av figuren ärsamstämmigheten god mellan dateringargjorda på skal och dateringar gjorda på ter-restriskt material efter denna korrigering.Det finns egentligen bara ett undantag frånoch detta gäller dateringarna från fyndet vidBarkær. Dessa finns dock inte med i figureneftersom dessa dateringar på terrestriskt ma-terial faller helt utanför det tidsavsnitt somredovisas i figuren (dvs de är yngre än 2000f.Kr.). Skillnaden i dateringarna av terrest-riskt och marint material på denna plats kaninte bero på reservoareffekten, utan måstehelt tillskrivas fel i den arkeologiska tolk-ningen av fyndomständigheterna.

Möjligen kan man vad gäller dateringarnafrån Vejlebro ana att kompensationen för re-servoareffekten på denna plats har varit ca200 år för stor, men eftersom det rör sig omså få dateringar är detta långt ifrån säkert.

Det finns anledning att återknyta till diskus-sionen längre fram eftersom det kan misstän-kas att reservoareffekten är orsaken till skill-naden i datering av neolitikums början vidNorsminde och vid Bjørnsholm.

Dateringar på skelettFrån Ertebølletid i Sydskandinavien och frånmellanneolitikum på Gotland finns en radbegravningar där C13-halten visar att det rörsig om individer som fått stor del av sin för-sörjning från havet. Man kan därför misstän-ka att dateringen av dessa skelett ger en alltför hög ålder genom reservoareffekten. I vil-ken mån detta är fallet beror på om den kostsom de begravda levt på härstammar fråndjuphavsmiljö eller ej.

För att bedöma om det finns någon reservo-areffekt vid datering av skelett fordras grav-fynd där man har dateringar på såväl männis-koben som på material som säkert härstam-mar från land. Tyvärr finns det endast två så-

31

Neolitikums början

dana fynd; Møllegabet II och Vængesø, sefigur 10. Därtill kan läggas fyndet från Hol-megaard på Jylland där det finns dateringarfrån såväl skelettet som ett ostronskal. Skill-naden mellan dateringen av skelettet och an-dra dateringar från samma grav är i de tre fal-len mellan ca 250 och ca 100 år i den riktningsom kan förväntas om dateringen av skelet-ten uppvisat en reservoareffekt.

Det förefaller således rimligt att anta att detfinns en reservoareffekt i dateringen av sen-mesolitiska skelett. Om det samma gäller demellanneolitiska skeletten från Gotland gårinte att avgöra. Därifrån finns ännu inte nå-gon grav där både människobenen och mate-rial som säkert kommer från land, har blivitföremål för datering.

Om man räknar med en förskjutning av date-ringarna på senmesolitiska skelett på upp till400 år framåt i tiden, så får detta en betydelseför tolkningen av neolitiseringen, vilket jagfår anledning att återkomma till längre fram.

I framtiden är det möjligt att man kan draslutsatser om människornas näringsfång uti-från relationen mellan reservoareffekten ochC13-halten i kollagenet. Som framgår av deC13-värden som återgives i figur 10, så finnsinget enkelt förhållande mellan C13-värdetoch reservoareffektens storlek; högre C13-halt betyder inte högre reservoareffekt.

MatskorpedateringarC14-datering av så kallade matskorpor påkeramik har blivit vanliga under de senasteåren och drygt 150 sådana dateringar har be-tydelse för diskussionen kring jordbruketsintroduktion i Nordeuropa. Keramik är någotsom arkeologer genom alla tider tillmätt stortintresse och sett som speciellt lämpad förkronologisystem, men det har varit svårt attC14-datera keramiken. Keramik påträffasfrämst på boplatser. Dessa har oftast ett stortkronologiskt omfång och det är svårt att kny-ta C14-dateringar från boplatserna till olikatyper av keramik. Matskorpedateringarna,som görs på en beläggning direkt på kera-

Figur 10. Dateringar av en och samma begravning, men på olika material. Fördelningen ovan linjenvisar dateringar utförda på skelettet medan fördelningen under linjen visar dateringar gjorda på annatmaterial.Vad gäller Holmegaard Jylland, är det andra materialet ett ostronskal som påträffades under skelettet.Dateringen av detta skal är korrigerat för reservoareffekten med 400 år.C13-värdena anger mätningar på kollagen från skeletten. Alla tre fallen visar att den avlidne haft en storandel marin föda i kosten.

Holmegaard Jylland

Møllegabet II

Vængesø6000 4000 2000 f.Kr.

-11,9‰

-12,5‰

-11,1‰

Persson

32

mikskärvan, kommer då väl till pass. Mat-skorpedateringarna är nästan som en för-verkligad arkeologisk önskedröm.

Tio av de matskorpedateringar som behand-las här, är gjorda med den äldre metoden förbestämning av C14-halten, d.v.s. genommätning av det radioaktiva sönderfallet.Denna metod kräver förhållandevis storaprover och det är sällan man påträffar kera-mik som går att använda till sådana datering-ar. Resterande matskorpedateringar är utför-da med acceleratormetoden. Eftersom dennagör det möjligt att datera mycket små proverär det introduktionen av denna teknik som ärorsaken till att matskorpedateringarna blivitså populära under senare år.

Det finns anledning att ta upp matskorpeda-teringarna till närmare behandling, dels där-för att det är en ny typ av datering som ännuinte diskuterats så mycket i den arkeologiskalitteraturen, men också därför att matskorpe-dateringar spelar en stor roll för tolkningenpå flera viktiga punkter. Jag får anledning attgå in på detta i detalj längre fram, men heltkort kan nämnas att det främst gäller tre pro-blemområden:1/ Frågan om dateringen av den äldsta ke-ramiken i Sydskandinavien.Flera av de äldsta dateringarna kommer frånmatskorpor och dessa är 500 - 700 år äldre än

vad man tidigare ansett som rimligt.2/ Frågan om trattbägarkulturens date-ring i Mellansverige.Man har velat se trattbägarkulturen i dettaområde som en sekundär företeelse i förhål-lande till Sydskandinavien. C14-dateringarpå matskorpor har under senare år talat motdenna tolkning. De äldsta matskorpedater-ingarna i detta sammanhang ligger ca 300 årlängre tillbaka i tiden än vad många ansettsom rimligt.3/ Frågan om den gropkeramiska kultu-rens början.Dateringen av denna har tidigare legat imellanneolitikum, men enligt matskorpeda-teringarna ligger den gropkeramiska kultu-rens början mer än 300 år tidigare.

På flera viktiga punkter har således mats-korpedateringar gett en högre ålder än vadman tidigare har ansett som rimligt. Därförkan man kasta fram misstanken att denna typav datering är behäftad med ett systematisktfel.

För att undersöka om det finns något fel påmatskorpedateringarna så skulle man kunnagöra samma slags jämförelse som här ovanvad gäller dateringar på skal, d.v.s. se hurdateringar av matskorpor och annat materialfrån samma lokal förhåller sig till varandra.Från drygt 20 platser finns det fynd som da-

2000 f.Kr.

Auve

Slettabø

6000 4000

Figur 11. Dateringar av ett och samma fynd men på olika material. Fördelningen ovan linjen angerdateringar utförda på matskorpor, under linjen dateringar utförda på träkol.

33

Neolitikums början

terats med såväl matskorpor som dateringarav annat material. Det finns dock en avgö-rande skillnad vad gäller fyndplatsernas ka-raktär som gör en sådan undersökning me-ningslös för matskorpedateringarnas del. Dedateringar som är utförda på skal härstam-mar alla från platser med relativt tjocka lageroch ganska god kontroll på den stratigrafiskaordningen mellan olika fynd. Matskorpeda-teringarna härstammar däremot främst frånöppna lager. Ofta har man tillgripit mats-korpedateringar just av denna anledning. Dethar i dessa fall inte varit möjligt att på någotannat sätt få fram material som säkert ärsamtida med de arkeologiska fynd man är in-tresserad av att veta åldern på. Därför finnsdet bara några enstaka fynd som kan använ-das för att kontrollera matskorpedateringa-rna.

Från två neolitiska lokaler i Norge finns ettrelativt stort antal dateringar utförda på såvälträkol som på matskorpor. I bägge fallenfinns det också ett visst mått av stratigrafiskkontroll då det rör sig om lager från flyg-sandsbildningar. Lokalerna är Auve i sydös-tra Norge (Østmo 1984, 1993) och Slettabø isydvästra Norge (Skjølsvold 1977, Glørstad1996b). I figur 11 framställs dateringarnasfördelning på dessa bägge lokaler.

Matskorpedateringarnas fördelning sam-manfaller relativt väl med dateringarna ut-förda på träkol från Auve och Slettabø, men ibägge fallen kan det noteras att matskorp-edateringarna har en tendens att ange en hö-gre ålder för fynden än träkolsdateringarna.De dateringar som anger den högsta åldern äri bägge fallen matskorpedateringar. Median-värdet för matskorpedateringarna är vidAuve är 3080 f.Kr. och för träkolsdateringa-rna är det 2830 f.Kr. (T-3817 som anger endatering till järnålder är ej med i beräkning-en). Motsvarande värden är för Slettabøs del3600 respektive 3280 f.Kr. I bägge fallenanger således medianvärdet en högre ålderför matskorpedateringarna än för träkolsda-teringarna. De bägge norska fynden tycks så-ledes närmast tala för att det finns en felkälla

som ger matskorpedateringarna en allt förhög ålder.

Såväl Auve som Slettabø är lokaler som le-gat omedelbart invid den samtida havsstran-den. Från Auve finns ett benmaterial som vi-sar att näringsfånget varit helt inriktat mothavet. På lokalen påträffades fiskben samtben från val och säl (Hufthammer 1997,1997b). Av ben från landdäggdjur framkomendast sådana som härrör från pälsdjur. Detförefaller därför rimligt att matskorporna ikeramiken från de bägge platserna utgör res-terna av mat som härstammar från havet. Omså är fallet är det också rimligt att förklaraskillnaden mellan matskorpedateringarnaoch dateringarna utförda på träkol med reser-voareffekten. Om den mat som förvarats ikärlen härstammar från havet, kommer mats-korpedateringarna att ange en allt för hög ål-der. Medianvärdena för matskorpedateringa-rna är 250 respektive 320 år högre än för trä-kolsdateringarna. Detta är ett värde som är irätt storleksordning för att förklaras med re-servoareffekten.

Matskorpornas innehållMatskorpor finns på keramik från alla delarav världen och från alla peroder med kera-mik i fyndmaterialet. Det är därför möjligtatt det inte alltid rör sig om en och sammaföreteelse. Den vanligaste tolkningen är attdet rör sig om vidbrända matrester. En alter-nativ tolkning är att det i vissa fall rör sig omsotbeläggningar.

Matskorporna från Ertebølleboplatsen Ty-brind Vig har blivit föremål för närmarestudier (Andersen & Malmros 1985, Arr-henius & Lidén 1989). Matresterna sitterföreträdesvis på kärlets insida och då enbra bit ner i kärlet. Det förekommer ävenmatskorpor på utsidan av kärlet och dessasitter då på kärlets övre del. Enligt Ander-sen & Malmros tolkning är det senare re-sultatet av att mat kokat över och bränt vidpå utsidan. Matskorporna på insidan före-faller däremot vara resultatet av att inne-

Persson

34

hållet bränt vid när man glömt kärlet på el-den.

Arrhenius & Lidén vänder sig mot Andersen& Malmros tolkning. De har också studeratmatskorporna från Tybrind Vig och de menaratt dessa inte uppkommet genom att man ko-kat mat i kärlen. Argumentet för detta är attdet inte finns kvar någon cellstruktur i mats-korporna. Detta borde vara fallet om materi-alet kokats. Istället noterar de att det finnsbubblor i materialet och föreslår därför attnedbrytningen av innehållet skett genom syr-ning. Härigenom försvinner cellstrukturenmen proteininnehållet bevaras.

Den stora svagheten i Arrhenius & Lidénsargumentation är att det är svårt att se hurmatskorporna kunnat bevaras om de inte ärförkolnade. Matskorpor förekommer på ke-ramik från boplatsfynd av olika slag även så-dana som har mycket dåliga bevaringsbe-tingelser för organiskt material. Oavsett hurdet förhåller sig med matskorpornas ur-sprung är Arrhenius & Lidén eniga med An-dersen & Malmros om att matskorporna be-står av just matrester.

Det påträffades identifierbara rester av såvälväxtdelar som av fiskben och fiskfjäll i mats-korporna från Tybrind Vig. Vidare utfördesC13-mätningar på matskorporna. C13-hal-ten i fisk och annat från havet är relativt hög,medan den är relativt låg i mat som härstam-mar från land. Härigenom borde man kunnabedöma ursprunget till innehållet i kärlen ut-ifrån matskorpans C13-halt. De tre provernafrån Tybrind Vig uppvisade ett lågt C13-vär-de (mellan -22 och -27 promille, Andersen &Malmros 1985:86). Detta är så låga värdenatt det kan tolkas som att kärlen, trots att mankunde se rester av fisk i matskorporna, i hu-vudsak har innehållit rester av föda från land.Andersen & Malmros slutsats blev att det rörsig om en fisksoppa med mycket grönsaker.

I samband med C14-dateringar av matskor-por från nordeuropeisk stenålderskeramikhar det också utförts bestämningar av C13-

halten i ca 100 fall. Gemensamt för dessamätningar är att de alla visar en låg C13-halt.Detta gäller oavsett om keramiken kommerfrån inlandet eller från strandboplatser. C13-halten i matskorporna på kärl som kommerfrån kustboplatser ligger genomgående un-der -25 promille. Detta gäller bl.a. kerami-ken från Auve (Skovhus Thomsen 1997:73)och Slättabø (Glørstad 1996b:44). Om inne-hållet varit mat som kommit från havet skul-le man förvänta sig en C13-halt på upp emot-15 till -10 promille. Om ett eller annat kärlfrån kustboplatserna uppvisar matskorpormed C13-värden som tyder på att innehålletinte härstammar från havet, ter detta sig inteså märkvärdigt. Men när det, som nu är fal-let, blir ett genomgående drag, finns det an-ledning att misstänka att något är fel.

Vid en jämförelse mellan trattbägarkeramikoch gropkeramik visar det sig att C13-halteni matskorporna genomgående var lägre itrattbägarkeramiken (Persson 1997). Dettaär rimligt eftersom den undersökta gropkera-miken kommer från strandlokaler där för-sörjningen främst hämtats från havet, medantrattbägarkeramiken i huvudsak kommerfrån inlandslokaler. Relationen mellan debägge keramiktyperna är således den förvän-tade, men de absoluta värdena är genomgå-ende för låga.

Det verkar således som C13-undersökning-arna på matskorpor ger en bild av närings-fånget som strider mot vad man skulle för-vänta sig utifrån andra källor. Detta förhål-lande har också iakttagits vid undersökning-ar av keramik från Kanada. Mest påtagligtvar det när man undersökte keramik somhärstammar från majsodlare. Majs har påsamma sätt som fisk i haven en förhöjd C13-halt. Trots detta fick man vid undersökningarav matskorporna låga C13-värden. Man me-nar att förklaringen till fenomenet är att det imatskorporna finns en förhöjning av fetthal-ten och fett har generellt en lägre C13-halt(Sherriff m.fl. 1995, och däri refererade un-dersökningar).

35

Neolitikums början

Ett annat förslag är att det sker en fraktione-ring av de olika kolisotoperna om matrester-na bränner fast vid keramiken. Att det skeren sådan fraktionering vid bränning har tidi-gare kunnat konstateras vad gäller ben. Brän-da ben ger en C13-halt som är ca 5 promillelägre än samma ben innan förbränning (De-Niro, Schoeninger & Hastorf 1985). Dettaförutsätter att matskorporna är vidbrändamatrester, men man kan också tänka sig attdet sker en fraktionering vid exempelvis jäs-ningsprocesser.

Mot denna bakgrund är det troligt att mat-skorpor från keramik på boplatser vid havs-stränderna innehåller material från havet ochatt dateringar på dem ger en allt för hög ålderp.g.a. av reservoareffekten. Utifrån en jäm-förelse mellan trattbägarkeramik och grop-keramik är det rimligt att dra en gräns förmatskorpor med marint innehåll vid -25 pro-mille. Så gott som all gropkeramik har högreC13 halt än -25 promille och så gott som alltrattbägarkeramik har lägre (Persson 1997:fi-gur 3). De matskorpor som har ett värde lägreän -25 promille kan således betraktas somhärstammande från terrest material, medande som har ett högre värde förmodligen be-står av material som härstammar från havet.Detta är ett problem som har stor betydelsenär det gäller att datera den gropkeramiskakulturen. Det skulle också kunna ha stor be-tydelse för dateringen av Ertebøllekerami-ken, eftersom denna ofta kommer frånstrandbundna boplatser, men hittills är kera-miken från Tybrind Vig den enda från sådanalokaler som daterats på matskorpan. Övrigafall med matskorpedaterad keramik från Er-tebøllekulturen härstammar alla från inlands-lokaler.

Matskorpedateringar - olikadaterade fraktionerDet finns ytterligare en osäkerhetsfaktorvad gäller matskorpedateringarna, nämli-gen vilken fraktion av dessa som dateras(Segerberg m.fl. 1991). Detta är något somdet har gjorts experiment med vid tan-

demacceleratorlaboratoriet i Uppsala.

Normalt tvättar man prover med natriumhy-droxid för att få bort sentida humussyror fråndem. Det material som återstår efter dennatvätt, INS, används därefter för C14-date-ring. När det gäller dateringar på matskorporhar man från Uppsalalaboratoriets sidan oftavalt att främst datera den lösliga fraktionen,SOL, dvs den som normalt kastas bort. Dettatrots att denna rimligen borde ge en osäkraredatering. Förklaringen är att den olösligafraktionen ofta är för liten för att kunna date-ras. En datering på den lösliga fraktionenkan antingen ge rätt ålder, vilket gäller i defall då humussyror inte finns med i proveteller en förskjutning mot en allt för sen date-ring, om det ingår humussyror i provet.

Østmo har argumenterat för att den olösligafraktionen skall användas vid datering avmatskorpor (1993:47). Enligt de undersök-ningar som Østmo refererar till, ger den lös-liga fraktionen dateringar som är 300-500 åryngre än den olösliga fraktionen.

Figur 12. Keramikskärva från Hasslingehult iGöteborg. Två dateringar har utförts på skärvan,Ua-4416-7, skillnaden mellan dessa är ca 650år.Teckning från Cullberg 1972:448nr4. Enheternapå måttstocken är 1 cm.

Persson

36

De dateringar som publiceras av Segerbergm.fl. (1991) uppvisar ingen skillnad mellandateringar gjorda på de bägge fraktionerna,men i en del andra fall kan man se en klarskillnad. Detta gäller ex vis ett extremfall påen krukskärva från Hasslingehult i Göteborg.Den äldsta dateringen från platsen Ua-4416har en ålder av ca 3000 f.Kr. och den yngstaUa-4417 en på ca 2350 f.Kr. - dvs en skillnadpå 650 år, vilket i och för sig skulle vara ac-ceptabelt om det inte vore så att dessa bäggedateringar härstammar från en och sammaskärva! I enlighet med det ovan förda resone-manget är det SOL-fraktionen som anger denyngsta åldern och INS den äldsta.

Stäuble redovisar tre skärvor med än störreskillnad mellan den lösliga och den olösligafraktionen (1995:table 1, no. 13-18). För detre skärvornas del är skillnaden 3880, 4670och 1160 år. I samtliga fall uppvisar denolösliga fraktionen den högsta åldern ochdessutom en ålder som är fullt rimlig från enarkeologisk utgångspunkt.

I ett fall finns en rapport om det omvändaförhållandet mellan INS- och SOL-frak-tionerna, dvs att SOL är den äldsta av de bäg-ge. Detta gäller en skärva från Torslunda därbägge fraktionerna blivit föremål för date-ring. Ua-596 utfördes på INS-fraktionen ochangav en ålder av ca 2100 f.Kr. medan SOL-fraktionens ålder var ca 2900 f.Kr., Ua-1712,en skillnad på 800 år i dateringen av en ochsamma skärva. I detta fall finns inte någonrimlig teori om orsaken och förklaringen kanistället vara det är ett mätfel då INS-provetvar för litet (Segerberg 1995:217-8). Ingethindrar dock att det i några sällsynta fall äräldre material som kontaminerat den lösligafraktionen.

Naturligtvis är det ett besvärande förhållan-de att det kan bli stora skillnader i daterings-resultat beroende på vilken av de bägge frak-tionerna som blir föremål för datering. Engrundlig utredning kring detta är utlovadfrån Uppsalalaboratoriet och när denna välföreligger kommer problemen förhopp-

ningsvis att försvinna. Om man undantar denovan nämnda skärvan från Torslunda, är ten-densen att fel på dateringar av matskorportill följd av att olika fraktioner daterats, alltidleder till en yngre datering än den verkligaåldern. Detta innebär att det inte är ett störreproblem i den här aktuella behandlingen, dådet i denna är fel i andra riktningen, d.v.s.mot en allt för hög ålder, som leder till kon-troversiella slutsatser.

För att sammanfatta resonemanget kringmatskorpedateringar, finns det flera problemmed dessa. För det första är det naturligtvisbesvärande att det ännu inte är klarlagt vadman daterar. Det troligaste är att det rör sigmatrester och i så fall är det också troligt attkeramiken från strandboplatser innehållitmat som härstammar från havet. Detta bety-der i sin tur att C13-värdet på innehållet imatskorporna har förändrats. Därför får manräkna med en reservoareffekt på dateringarav matskorpor med en C13-halt högre än -25promille. Vidare är det ett problem att detinte är klarlagt vilken fraktion som är denbästa att använda vid datering. Dessa pro-blem innebär att man tills vidare måste und-vika slutsatser baserade enbart på mats-korpedateringar.

C14-dateringar, sammanfattningÄven om C14-datering förser arkeologenmed ”data” vilka i princip är skilda från tolk-ningen, så kommer det i slutändan trots alltatt ingå moment av tolkning i dateringen.Detta hindrar dock inte att man med förnya-de undersökningar skulle kunna reducerabort en del av tolkningsmånen. Om bara deekonomiska resurserna fanns tillgängligaskulle det vara möjligt att få en mycket säkerdatering av de flesta fynd.

Resonemanget kring olika felkällor leder tillatt det finns en del dateringar som inte kom-mer att användas i den vidare behandlingen.Detta gäller:1/ De tidigt utförda dateringarna, främst defrån Muldbjerg och Mogetorp.

37

Neolitikums början

2/ En del fall där dateringar utförts på kon-serverade fynd. Det gäller bl.a. träsakernafrån Christiansholms mose.3/ Alla matskorpedateringar som har en hö-gre C13-halt än -25 promille. Det rör sig omden ena av dateringarna från Tybrind Vigsamt två dateringar på trattbägarkeramik.De dateringar som endast kan användas medstor försiktighet, finns redovisade i tabell 8 iappendix.

Noteras skall slutligen att de dateringar sombetraktats som ”uppenbart felaktiga” efter-som de strider mot en typologisk datering el-ler fältarkeologiska tolkningar av lager ochanläggningar, i det följande inte kommer attsärbehandlas. Från många platser härsam-mar dateringar som anger en ålder senare än2000 f.Kr. Dessa hamnar visserligen utanförmina figurer men detta hindrar inte att deofta har en stor betydelse för tolkningen avett fynd.

Mätningar av C13-halten i kolfrån kollagen

C13-undersökningar av människoben harunder de senare årtiondena utförts i en radfall. Som först påpekades av Tabuer (1981)varierar halten C13 i vår del av världen medhur pass stor andel av kosten som härstam-mar från marin miljö. I andra världsdelarspelar även andra typer av föda in.

Mätningarna utförs på kolatomerna i protei-net kollagen. Kollagen är det protein somtillsammans med mineralet hydroxiapatitbygger upp benet. Kollagen är ett proteinsom visar stor motståndskraft mot nedbryt-ning och när benen är bevarade brukar ocksåkollagenet vara väl bevarat. Det finns docken del undantag från detta och det händer atttill synes väl bevarade ben kan ha låga halterkollagen. Är kollagenhalten allt för låg gårbenen inte att använda vare sig till C14-date-ring eller till C13-bestämning.

Mätningarna utförs i en speciell masspektro-

meter. Mätningen består i att man jämför an-delen C13 i det prov man är intresserad avmed andelen C13 i ett standardprov (från engeologisk formation i USA). Det mått mananger är hur mycket mer eller mindre detfinns av C13 i provet jämfört med standard-provet. Detta mått anges i promille, beteck-nas med bokstaven lilla d i grekiska alfabetetoch utläses promille delta C13. Det kan tyck-as onödigt tillkrånglat men hänger sammanmed att man inte direkt kan mäta halten C13med den noggrannhet som erfordras. Det er-hållna mätvärdet står i direkt proportion tillhalten C13 i provet och jag kallar därför måt-tet för C13-halt för att göra det lite mer be-gripligt. De flesta prov i arkeologiska sam-manhang har negativa mätvärden. Detta be-tyder att de har en C13-halt som är lägre änstandardprovet. Normalt utförs mätningarnamed en noggrannhet på 0,2 - 0,1 promille.Detta betyder att mätnoggrannheten ärmycket god i relation till de skillnader i C13-halt som uppkommer genom att människor-na haft olika kost. Sådana skillnader räknasalltid i hela promille.

För att metoden skall fungera fordras det benmed bra bevarat kollagen. Om ett ben dugertill en undersökning av C13-halten kan en-kelt testas genom att man undersöker förhål-landet mellan kol och kväve i det organiskamaterialet i benen. Om kollagenet är välbe-varat skall det vara ca 3 gånger mer kol änkväve i detta (DeNiro 1985). Hur pass välbe-varat kollagenet är hänger nära samman medhur stor mängd kollagen som är bevarad.Finns det stora mängder kollagen kvar i be-net så innehåller det i regel ca 3 gånger merkol än kväve.

Skeletten från gravarna vid Skateholm I, frånca 5300 - 4900 f.Kr., kan illustrera detta.Dessa skelett har dåligt bevarat kollagen vil-ket också uppmärksammades när man för-sökte C14-datera dem. Endast två av de merän 50 individer som påträffats på gravfältethar C14-daterats. Enligt Lidén och Nelsonsundersökning varierar halten kollagen i be-nen mellan 0,2 och 1,3 % av benens vikt (Li-

Persson

38

dén & Nelson 1994:table 1). Redan 1,3 % ärett mycket lågt värde, men just detta benuppvisar 3 gånger mer kol än kväve. Dettakan således accepteras för C13 mätningar.C13-halten i detta fall var -16,2 promille, vil-ket indikerar ett påtagligt inslag av mat frånhavet i kosten. I två andra fall från Skate-holm uppvisar däremot C13 värdena en klarinriktning mot resurser från land; -24,8 resp.-24,51 promille. I dessa bägge fall har kolla-genet 7 - 8 gånger mer kol än kväve, dvs pro-portionerna är klart förändrade jämförtmed färskt kollagen. De bägge benen hardessutom extremt små mängder kollagen be-varat. Resultaten av mätningar på de två se-nare skeletten kan således inte användas föratt dra några slutsatser om näringsfånget påplatsen.

De två C13-mätningar som är utförda i sam-band med C14-datering av skeletten frånSkateholm I anger värdena -16,8 (Håkansson1984:406) och -20,1 promille (Håkansson1982:206). Det första av dessa stämmer såle-des bra med värdet från det prov i Lidén ochNelsons undersökning som hade bra bevaratkollagen, medan det andra värdet är påtagligtlägre. Eftersom det samtidigt noteras att detorganiska materialet från benen var dåligtbevarat så kan inget av dessa bägge prov ac-cepteras, utan det enda värde som är tillför-litligt är det ovannämnda värdet på -16,2promille.

När det gäller nordiskt material så är det baraLidén som också redovisar siffror på hurpass bra bevarat kollagenet är. Dock lider Li-déns material istället av en annan stor brist,det är nämligen dåligt daterat. Egentligen ärdet bara direkt C14-daterade prov som kanräknas, övriga måste diskuteras från fall tillfall. Många fynd av människoben från meso-litiska boplatslager går helt enkelt inte attdatera på annat sätt än med C14. Det sammagäller neolitiska ben från megalitgravar. Detsenare kan tjäna som exempel genom ett av defynd Lidén använder sig av, hällkistan vid Ut-bogården i Västergötland (Lidén 1995b:3). Li-dén daterar skeletten till senneolitikum, tro-

ligen helt omedveten om att det finns enC14-datering till vikingatid från denna häll-kista (Oldeberg 1976:188).

Det är uppenbart att ett meningsfullt resone-mang kring C13-värden måste även ta uppfynd som inte är undersökta vad gäller kvali-tén på kollagen. Jag menar att detta är möj-ligt utan några större problem när det gällerbestämningar av C13-värdena som gjordes isamband med C14-dateringar enligt den äld-re metoden, d.v.s. då man mätte C14-haltengenom det radioaktiva sönderfallet. Detkrävdes så pass mycket material för en sådandatering, att endast ben med välbevarat kol-lagen kom ifråga. De problematiska fallen ärde där benet daterats med acceleratormeto-den eller där endast C13 bestämning har ut-förts. För bägge dessa mätningar behövs en-dast minimala provmängder och även benmed dåligt bevarat kollagen kan analyseras.

Utöver benen från Skateholm I, som diskute-ras här ovan, finns ett mätvärde från Kasse-mose som förmodligen är fel, eftersom det ärför lågt för att motsvara någon känd föda.Mätvärdet är i detta fall -30,9 promille (Noe-Nygaard 1988:tab.1). I övrigt har jag accep-terat alla C13-värden från skelett som är till-gängliga i litteraturen.

Det skulle utan tvekan gå att komma längremed C13-undersökningarna än vad som idagsläget är möjligt. Skillnader på några ti-ondels promille kan idag inte tillmätas någonbetydelse eftersom undersökningarna inte ärenhetliga. En faktor är att C13-halten kanförväntas variera mellan ben från olikakroppsdelar, och vid en jämförelse bör pro-verna därför komma från en och samma typav ben. Detta framgår av en jämförelse mel-lan de mätvärden som Lidén (1995b) redovi-sar för de begravda i Västergötlands gång-grifter och resultaten av mätningar som ut-förts i samband med C14-dateringar (figur29 och 30). Även om mätningarna inte är ut-förda på exakt samma individer är det rimligtatt det är samma population. Det finns tremätserier på denna population; en från C14-la-

39

Neolitikums början

boratoriet i Uppsala som anger C13-halten isnitt till -21,6+/-0,2 promille, en från C14-labo-ratoriet i Oxford som anger halten till -22,0+/-0,6 promille och slutligen Lidéns serie somanger halten till -20,7+/-0,5 promille. Lidénsmätningar ligger således ca 1 promille högreän de andra. Skillnaden måste bero på att oli-ka typer av ben har använts. C14-dateringarnahar företrädesvis utförts på rörben medan Li-déns mätningar har utförts på skalltak.

Vid undersökningar av C13-halten i ben frånSydskandinavien har det varit problematisktatt hitta människoben i den utsträckning manskulle önska. Detta gäller främst från denmesolitiska inlandsbosättningen. I brist påmänniskoben kan ben från hundar användas

för att bedöma människornas föda då mankan förmoda att hundar och människor ätitdet samma. Antagandet har visat sig vararimligt bedömt utifrån de fall då det finnsfynd av såväl människoben som hundbenfrån samma plats (Noe-Nygaard 1988). Där-för behandlar jag hundar och människor somjämbördiga i diskussionen kring C13-halten.

När det gäller människor ger C13-halten iskelettet ett snittvärde för C13-halten i kos-ten under ungefär de sju sista åren av livet(Lidén 1995:16). Detta hänger samman medden tid det tar för kroppen att byta ut kollage-net i benen. När det gäller hundar är dettainte närmare undersökt.

Persson

40

41

Kapitel 3Det äldsta jordbruket

Den linjebandkeramiska kulturen

Det äldsta jordbruket i Mellaneuropa är för-knippat med den linjebandkeramiska kultu-ren. Det finns många belägg för att spann-målsodling och husdjursskötsel har haft enavgörande betydelse för försörjningen inomdenna kulturgrupp (ex. vis Bakels 1978). En-dast på en punkt har dominansen för jordbru-ket varit föremål för diskussion och dettagällde huruvida en del av de ox-djursbensom finns i fynden härrör från uroxe ellernötkreatur. Med hänvisning till att hjort, rå-djur och vildsvin i stort sett saknas i fynden,är det rimligt att anta att de ben osteologernavelat tillskriva uroxe och som skulle kunnaanföras som belägg på jakt inom den linje-bandkeramiska kulturen, istället kommerfrån stora tamkor (jfr Persson 1987:17-19).Om detta är riktigt, så utgörs näringsfånget iden linjebandkeramiska kulturen i det när-mast uteslutande av jordbruk.

De dateringar som tillskrivits den linjeband-keramiska kulturen framställs i figur 13. Uti-från dessa kan man fastställa ett rimligt tids-omfång för kulturen till ca 5420 - 4780 f.Kr.(80% av sannolikhetsfördelningen). DeC14-dateringar som finns med i detta dia-

gram är av praktiska skäl de samma som jaganvänt tidigare (Persson 1987:72-80). Totaltrör det sig om 133 dateringar. Sedan 1987har ytterligare ett stort antal dateringar till-kommit och förmodligen har totalantalet merän fördubblats, men det finns ingen anled-ning att misstänka att detta på något avgö-rande sätt har ändrat fördelningen.

Stäuble har nyligen diskuterat C14-datering-ar från den äldsta fasen av linjebandkera-misk kultur (Stäuble 1995). De dateringarhan använder sig av kommer från en rad mål-inriktade utgrävningar på platser som uppvi-sat fynd av den äldsta linjebandkeramiken.Totalt rör det sig om 100 dateringar som intefinns med bland de 133 dateringarna i mintidigare undersökning. Stäuble diskuterardateringarna källkritiskt och bestämmer sig islutändan för att de 15 dateringar som ärgjorda på prover utan någon egenålder, är desom skall tillmätas störst vikt. Dessa date-ringar anger ca 5500 - 5060 f.Kr. som date-ring på den linjebandkeramiska kulturensäldsta fas. Det finns ett antal dateringar somanger en högre ålder men dessa är alla gjordapå träkol och därför kan proverna vara äldreän de arkeologiska fynden. Stäubles under-

Persson

42

sökning anger således den linjebandkerami-ska kulturens början till ca 5500 f.Kr.

Jag har tidigare diskuterat den linjebandke-ramiska kulturens ursprung (Persson1987:21-25). Detta var i polemik mot en mo-dell som förespråkats av Ammerman & Caval-li-Sforza (1971). Denna modell går i korthet utpå att den linjebandkeramiska kulturen harsitt ursprung i sydöstra delen av Europa ochatt den sprider sig allt längre mot nordväst, itakt med befolkningstillväxten. Ammerman& Cavalli-Sforza räknar med en spridnings-hastighet på 1 km per år. Om modellen hadevarit riktig skulle det vara en påtaglig skill-nad i dateringen av de äldsta fynden från denlinjebandkeramiska kulturen i sydöstra res-pektive nordvästra Europa. Det rör sig ommer än 500 kms avstånd och det borde rörasig om mer än 500 års skillnad mellan deäldsta fynden i de bägge områdena. En sådanskillnad skulle med all säkerhet gå att fast-ställa med C14-dateringar, men i verklighe-ten finns det inte ens en antydan till en sådanskillnad (Persson 1987:figur 7). De äldsta

dateringarna av den linjebandkeramiska kul-turen är jämngamla över hela utbredning-sområdet. Detta tyder på att bebyggelsen re-dan från början finns över hela området ochatt den med tiden förtätades. Detta förklaraslättast med att den befolkning som bildadegrunden för den linjebandkeramiska kultu-ren, fanns i området redan på förhand.

En av de perifera delarna av den linjeband-keramiska kulturens utbredningsområde, ärområdet runt floden Oders mynning i södraÖstersjön (se figur 14). Tidigare har jag tol-kat dessa fynd som ett resultat av en sekun-där expansion från de mer centrala delarnaav den linjebandkeramiska kulturens utbred-ningsområde (Persson 1987:33). Ur nordeu-ropeiskt perspektiv skulle det i så fall rörasig om en invandring. Härav följer också attgruppen vid Odermynningsområdet bordevara något yngre än den linjebandkeramiskakulturen i de centrala delarna av utbredning-sområdet.

Sedan 1987, då jag senast behandlade dessa

Figur 13. Dateringar på fynd från den linjebandkeramiska kulturen i Mellaneuropa.Dateringarna hämtade från Persson 1987:appendix 1, men återgives här kalibrerade.Den inre gråtonade kurvan återger fördelningen dividerat med 10. Boxen visar 10, 50 och 90 %av sannolikhetsfördelningen.

43

Neolitikums början

fynd, har visserligen en av lokalerna i Oder-mynningsområdet blivit utgrävd (Heussner1989), men det finns fortfarande inga C14-dateringar från området. Däremot har dettillkommit några C14-dateringar från boplat-ser i en annan perifer del av den linjebandke-ramiska kulturens utbredning, nämligen vidfloden Visla. Lokalerna ligger vid Grudziadz(se figur 14). Härifrån finns en serie C14-da-teringar och de äldsta av dessa har samma ål-der som de äldsta dateringarna av den linje-bandkeramiska kulturen i andra delar av ut-bredningsområdet (dvs ca 5500 - 5300 f.Kr.,Grygiel & Bogucki 1993:413). Eftersomdessa dateringar kommer från ett områdevars belägenhet kan sägas motsvara Oder-mynningsområdet, kan man utifrån dem ifrå-gasätta om det verkligen råder någon krono-logisk skillnad mellan perifera och centraladelar av den linjebandkeramiska kulturensutbredningsområde. För resonemanget i det-ta sammanhang är det inte nödvändigt attlösa denna fråga. Det räcker med konstate-

randet att en rimligt tolkning är att den neo-litiska bebyggelsen i Odermynningsområdetetableras någon gång mellan ca 5500 och5200 f.Kr.

Fynden från Odermynningsområdet kommergenomgående från små undersökningar. Allautom en är också gjorda innan andra världs-kriget och det rör sig genomgående om småundersökningsytor. Benfynden från de tidi-gare undersökningarna har inte presenteratsnärmare, utan det har bara helt kort konstate-rats att de domineras av nötkreatur och attfår/get-ben förekommer. I rapporten från densenaste undersökningen, den vid Zollenhowi Meklenburg, finns en mer preciserad för-teckning. Av totalt 122 bestämbara ben var62% från nöt, 16% från får/get, 15% frånsvin och återstående 7% från rådjur, hjortoch fisk (Heussner 1989:18). På samma sättsom i Mellaneuropa kommer benen av nöt-kreatur ofta från individer som är att de en-

Figur 14. Utbredningen av linjebandkeramiska boplatser i norra delen av Mellaneuropa samt någraplatser som omnämnes i texten.Kartan ritad efter Hensel & Tabaczynski 1978:figur 4.

Persson

44

Skalhögensutsträckning

Områdemedslagenflinta

Figur 15. Typisk linjebandkeramisk bosättning samt køkkenmødingen vid Ertebølle.Köln Lindenthal efter Buttler & Haberey 1936, Ertebølle omritad efter Andersen & Johansen 1987:fig 4.

0 30 mVallgravs-system

45

Neolitikums början

ligt osteologiska kriterier borde härstammafrån uroxe.

Benfynden härstammar från en grop med ty-piska fynd från den linjebandkeramiska kul-turen. Benen kan därmed dateras till dennaperiod under förutsättning att fyndet är slu-tet. Det hade givetvis varit bättre om någotav benen blivit föremål för direkt C14-date-ring.

Tidigare har inte redovisats några direkta be-lägg för odling i Odermynningsområdet,men vid undersökningen vid Zollenhowframkom 5 fall av avtryck från odlade växteri keramiken. Av dessa var tre vete (troligenenkornsvete), ett av korn och ett av ärta(Heussner 1989:17).

Det har föreslagits att de perifera lokalerna inorra delen av den linjebandkeramiska kul-turens utbredning, endast har varit en del i ettsystem med fäbodrift för kreatur från södraPolen (Bogucki 1988). Bosättningen skulledå bara ha skett under sommaren. Jag finnerdenna tolkning mindre trolig, men sett ur ettnordeuropeiskt perspektiv spelar det strängttaget ingen roll om den är riktig eller ej. Attdet förekommit jordbruk i en eller annanform i Odermynningsområdet från och meden tidpunkt som senast infaller vid 5200 f.Kr.är i vilket fall som helst säkerställt.

Odermynningsområdet ligger i strikt meninginte närmare Sydskandinavien än den gruppmed linjebandkeramiska boplatser som finnsi ett område mellan Hannover i Niedersach-sen och Magdeburg i f.d. DDR (se figur 14).I detta område rör det sig om boplatser somligger på lössjord på samma sätt som gällerför de flesta linjebandkeramiska boplatsernai Mellaneuropa. Här har också gjorts omfat-tande undersökningar av boplatser medmånga hus och även sådana med vallgravs-system, liknande de i övriga delar av Mellan-europa (figur 15). Eftersom endast små ytorär undersökta på de linjebandkeramiska bo-platserna i Odermynningsområdet är det

oklart om det funnits en sådan bebyggelseäven i detta område.

Även om boplatserna i Niedersachsen liggerpå ungefär samma avstånd från Sydskandi-navien som de i Odermynningsområdet, såter sig de senare spontant som närmare. Det-ta eftersom det bara är vatten emellan Syd-skandinavien och Odermynningsområdet. Vitänker oss gärna att åtminstone de senmeso-litiska grupperna lättare tog sig fram övervatten än över land.

Tidigt jordbruk iSydskandinavien

Odling kan främst beläggas genom fynd avrester av de odlade växterna, antingen i för-kolnad form eller i som avtryck i bränd lera.Det senare har jag redan nämnt när det gällerde linjebandkeramiska fynden från Oder-mynningsområdet, där man kan påvisa od-ling genom avtryck i keramiken. Problemetmed avtryck i keramik är att de ofta är svåraatt datera. Avtryck i oornerad keramik kanbara användas när keramiken kommer frånslutna fynd. Det är tveksamt om det finns nå-got sådant slutna fynd av skärvor med av-tryck från tidigneolitikum i Sydskandina-vien. Även om det rör sig om sädeskornsav-tryck i ornerad keramik så finns det idagknappast någon möjlighet att placera en en-skild ornerad krukskärva närmare än till ti-dig- alternativt mellanneolitikum. De under-sökningar som Hjelmqvist (bl.a. 1979) hargjort, kan därför inte användas för att dateraden äldsta odlingen.

Jennbert (1984:92-96) anför fem fynd medsädeskornsavtryck i Ertebøllekeramik, varavtre säkra och ett osäkert från Löddesborg ochett från Vik. Löddesborg och Vik är två bop-latser i Skåne. Dessa avtryck är hittills deenda kända från Ertebøllekulturen och de harväckt stor uppmärksamhet. De borde räknastill de äldsta tecknen på jordburk i Sydskan-dinavien, eftersom Ertebøllekeramik knap-

Persson

46

past förekommer senare än ca 4000 - 3900f.Kr.

Det finns en tradition i sydskandinavisk ar-keologi som menar att man kan urskilja Erte-bøllekeramik bland små skärvor. Jennbertansluter till denna tradition och utan någonnärmare förklaring delar hon upp skärvorfrån de blandade lagren vid Löddesborg i så-dana som härstammar från antingen trattbä-gartradition eller från Ertebølletradition(Jennbert 1984:43ff). Därefter beskriver hondessa grupper. Denna beskrivning är i sigstringent och rigorös, men vad som från bör-jan har avgjort vilka skärvor som tillskrivsErtebølletradition respektive trattbägartradi-tion, förblir oklart.

Så länge kriterierna är så vaga förefaller detmig i det närmaste omöjligt att bestämma omen keramikskärva från öppna lager härrörfrån Ertebøllekeramik eller från någon annantyp av förhistorisk keramik. Av denna anled-ning räknar jag inte med sädeskornsavtryck-en från Löddesborg och Vik bland de äldstabeläggen på odling i Sydskandinavien.

Förkolnade växtdelar har fördelen att de gåratt datera direkt med C14-metoden. Numerahar detta stor betydelse eftersom ett enda för-kolnat sädeskorn räcker till en acceleratorda-tering. Till skillnad från träkol har sädeskor-nen även en annan fördel; de har ingen egen-ålder. En datering direkt på ett sädeskorn ärsåledes det bästa sättet att datera odlingen.

Husdjuren är svårare att belägga. Eftersomsvin och kanske även uroxe finns som vilt iNorden vid tiden för jordbrukets introduk-tion, kan svinben och oxdjursben inte auto-matiskt betraktas som belägg för husdjur omde påträffas i ett fynd. De kriterier somosteologer har utvecklat för att bestämmaom påträffade ben härrör från tamformer el-ler vilt, grundas främst på storleken. Tamfor-merna är mindre än viltet. Detta ställer tillproblem då stora nötkreatur och stora tam-grisar kommer att bestämmas som vilt med-an små nötkreatur och grisar alltid kommer

att bedömdas som tama. Storlekskriteriet äruppenbarligen felaktigt i en del fall. Dettagäller ex vis på Gotland under neolitikum.Svin förekommer inte naturligt på ön utan ärditförda av människan och således måste degenomgående betraktas som tamsvin ellereventuellt förvildade sådana (Jonsson 1986).De är dock så stora att de av osteologer harbedömts som vildsvin (Ekman 1974).

Ett annat intressant fall är ben av oxdjur frånden neolitiska lokalen vid Lidsø på Själland,som daterats till ca 2900 f.Kr. (Hatting1978:200). Oxdjuren på denna lokal har be-dömts som tama trots att de enligt storleks-kriteriet borde vara uroxar. Det är uppenbartatt tolkningen utgår från tanken att uroxenvid denna tid var utdöd på Själland. Tolk-ningen att det rör sig om nötkreatur är medall sannolikhet helt riktig, men fyndet visarpå svagheten i de osteologiska kriterierna.

Ytterligare ett fall är fyndet av en uroxe iGöteborgs skärgård (Mathiasson 1988).Fyndet har daterats till ca 2400 f.Kr. genomC14 datering av benen, en datering som ock-så styrks av att två spånpilar av mellanneoli-tisk typ påträffades i anslutning till skelettet.Vid denna tid anses uroxen vara utdöd iSverige (Ekström 1993). Rimligen bordedärför tolkningen vara att det är ett storvuxetnötkreatur, men författaren väljer i detta fallen annan lösning, att det skulle röra sig omen uroxe som kommit på isen från Jylland.På Jylland antar man att uroxen funnits kvarlångt fram i tiden p.g.a. kontakten landvägenmed kontinenten.

De osteologiska kriterierna för introduktio-nen av lantbruk är således: För det första attdet förekommer ben av får/get, arter som juinte förekommer vilt i Norden. För det andraatt det förekommer ben av så pass små ox-djur och svin att det anses som uteslutet attde härstammar från viltformerna. För dettredje att det förekommer ben av oxdjur ellergrisar i områden där vildsvin och/eller uroxeinte förekommer naturligt, detta oavsett de-ras storlek. Det senare är uppenbart när det

47

Neolitikums början

gäller Gotland. När det gäller övriga Sverigeär det rimligt att anta att vildsvin funnits ge-nom hela neolitikum. Däremot tycks uroxenha försvunnit från landet långt innan desstamkreaturen dyker upp (Ekström 1993).Det samma gäller för Själland (Aaris Sören-sen 1988), men när det gäller Jylland är dettaoklart, vilket jag har anledning att återvändatill längre fram.

Liksom när det gäller sädeskornen, så är detnaturligtvis bäst med dateringar som är ut-förda direkt på det ben som man är intresse-rad av att veta åldern på. Förekomst av hus-djursben med vag anknytning till tidigneo-litiska fynd kan inte användas för att daterade äldsta husdjuren.

Figur 16 visar de 10 äldsta dateringarna avsädeskorn och husdjursben från Sydskandi-

navien. Notabelt är att det rör sig om ganskafå dateringar och att bara åtta direkta date-ringar av jordbruket i Sydskandinavien äräldre än 3500 f.Kr. Som framgår av figurenär det äldsta belägget ett ben från Rosenhof iSchleswig-Holstein som bedömts som här-stamma från nötkreatur. Detta dateras till ca4850 f.Kr., vilket är ca 750 år före än det nästäldsta belägget; ett sädeskorn från Vasegårdpå Bornholm som dateras till ca 4100 f.Kr.

RosenhofDet äldsta daterade fyndet, som tyder påjordbruk i Sydskandinavien, är benet av ox-djur från Rosenhof. Oxdjursbenen i dettafynd har länge varit föremål för diskussion.Redan i första rapporten om fyndet menadeNobis (1975) att en del av benen från oxdjurhärstammade från tamkreatur. Kriteriet för

Figur 16. De tio äldsta säkra jordbruksdateringarna i Sydskandinavien.

Persson

48

detta var att benen kom från så pass små djuratt det inte kan röra sig om uroxar (Nobis1975, 1983). 5% av benmaterialet från deäldre lagren vid Rosenhof och ca 10 % i ma-terialet från yngre lagren, härstammar enligtNobis uppfattning från husdjur. Till husdju-ren har han då även räknat en del av svinbe-nen. I övrigt skiljer sig inte benfynden fråndenna lokal från andra Ertebølleboplatser.Liksom på de flesta Ertebølleboplatser ärhjort den art som utgör största andelen avdäggdjursbenen. Fisk och fågelben är talrika.

Rowly-Conwy (1985) går emot tolkningenatt det skulle förekommit husdjur på Rosen-hof och menar att det rör sig om ben frånuroxe som blivit felbestämda. Benen har ny-ligen blivit föremål för en förnyad genom-gång och denna har bekräftat Nobis slutsatsom tama nötkreatur i benmaterialet (under-sökningen är ännu ej publicerad men kortomnämnd i Heinrich 1993:84-5). Ett avdessa ben påträffades i djupaste delen av kul-turlagret och har blivit föremål för C14-date-ring. Denna datering som återgives i figur

16. Åldern anges till ca 4850 f.Kr. Fyndet ärdärmed samtida med den linjebandkerami-ska kulturens slutskede.

Rosenhof är en boplats som ligger i Schles-wig-Holstein och kan dateras mellan ca 4940och 4300 f.Kr. (80% av sannolikhetsfördel-ningen). Dateringen är baserad på närmare100 C14-dateringar (figur 17, några av date-ringarna återfinns också i figur 4). Härige-nom är Rosenhof den bäst daterade av de lo-kaler som har relevans för diskussionen omdet äldsta jordbruket i Sydskandinavien. Ut-grävningarna pågick under 1969 - 1980 ochfynden är endast översiktligt publicerade(Schwabedissen 1972, 1979, 1981, 1994).En utförligare publicering är under förbere-delse (Hartz personligt meddelande).

Rosenhof har legat invid den samtida stran-den. Lokalen ligger i södra östersjöområdetdär den neolitiska strandlinjen ligger underdagens havsnivå. Vid Rosenhof menarSchwabedissen att man kan bestämma stran-dens läge vid tiden för bosättningen utifrånett lager med utkastat material från boplatsenoch svallade stenar. Dessa ligger idag tremeter under havsytan. Strandboplatser i söd-ra östersjöområdet kan undersökas där markhar återvunnits från havet, vilket gäller förRosenhofs del, eller med undervattensarkeo-logi. Vid Rosenhof har såväl delar av denegentliga boplatsytan som av utkastlager un-dersökts. Lagren är upp till 1 meter tjockaoch består på de tjockaste ställena av gyttja.Totalt har närmare 300 kvadratmeterrutorundersökts. Fynden i de djupare lagren är ty-piska för Ertebøllekultur, så som skivyxor,tvärpilar, spån med konkav ändretusch, T-formad hjorthornsyxa, spetsbottnad keramikoch lampor. Inom delar av området finns ettövre kulturlager och i detta förekommer enannan typ av keramik som Schwabedissentillskriver en egen Rosenhof-grupp.

Bortsett från keramikens utformning finnsdet ingen påtaglig förändring mellan fyndeni de äldre och i de yngre lagren vid Rosenhof.

Figur 17. C14-dateringar från Rosenhof.Den inre gråtonade kurvan återger fördelningendividerat med 10. Boxen visar 10, 50 och 90 %av sannolikhetsfördelningen.

49

Neolitikums början

Det finns också en övre försegling av bo-platslagren vid Rosenhof i form av ett lagermed skal. Denna försegling är en naturligskalbank som utbildats på platsen när dennaöversvämmats. Skalbanken har daterats tillmellan ca 3800 och 3200 f.Kr. Det är oklartom dessa dateringar är utförda på skal och iså fall om de är korrigerade för reservoaref-fekten eller ej. Förseglingen kan därför intetillmätas stor vikt i argumentationen. Detfinns stora mängder svallade Ertebøllefyndmen också typiska trattbägarfynd i skallagret(Schwabedissen 1979:Abb.3:5).

Bland fynden från den yngre delen av bosätt-ningen vid Rosenhof märks en keramikskär-va med sädeskornsavtryck (Swabedissen1979:168, Abb.2:5). Enligt Schwabedissenfinns det en C14-datering som ”hör till” den-na skärva och denna datering anger en ålderav ca 4200 f.Kr. (KN-2135). Vad som menasmed att dateringen hör till skärvan är för-modligen att dateringen kommer från sammagrävningsenhet och lager. I förhållande tillden stora mängden dateringar från Rosenhofär denna datering påfallande sen. Dateringenfaller egentligen efter tidsomfånget för bop-latsen såsom det angivits här ovan.

Skärvan med kornavtrycket har diskuteratsav Rowly-Conwy (1985) som menar att detrör sig om ett importerat kärl och därför be-höver fyndet inte betyda att det skett någonodling på platsen. Även om det inte med sä-kerhet går att bestämma vilken slags kera-mik som sädeskornsavtrycket kommer ifrån,så är det i varje fall klart att det inte rör sigom Ertebøllekeramik. Det är nämligen ettkärl med flat botten, något som ej förekom-mer i Ertebøllekulturen.

Det finns bara denna enda skärva med sädes-kornsavtryck i keramikfynden från Rosenhof(Hartz personligt meddelande). Däremot harman påträffat pollen av cerealia-typ i kultur-lagret, vilket skulle kunna tyda på att odlingskett på platsen (Schutrumpf 1972, Kalis &Meurers-Balke 1988). I de två diagram sompublicerats av Schutrumpf kan man dock

bara finna två pollen av cerealia i de lagersom är samtida med boplatsen, ett i vardera avde bägge diagrammen (Schutrumpf 1979:Abb.2-3). Detta får betecknas som ett svagt ar-gument för att de skulle förekomma odling, spe-ciellt om man tar hänsyn till de svårigheterdet finns att skilja cerealiapollen från en delgräspollen (Edwards 1989). Vad som däre-mot talar för att det förekommit åtminstonebetesmarker i närheten av boplatsen, är att detgenom hela sekvensen finns pollen av Planta-go lanceolata, svartkämpe. Detta är en artsom inte börjar förekomma i Sydskandina-vien förrän jordbruket introduceras. Om manutgår ifrån förekomsten av Plantago lanceo-lata i diagrammet vid Rosenhof, så tyder det-ta på att det förekommit agrara inslag i nä-ringsfånget allt från ca. 5000 f.Kr. och framåt.

I de rika benfynden från kulturlagren vid Ro-senhof finns det inga ben av får/get. Däremothar två sådana ben påträffats som lösfynd påplatsen och blivit föremål för C14-datering.Det ena av dessa visade sig vara ett av deäldsta fynd som belägger jordbruk i Syd-skandinavien (figur 16). Dateringen var idetta fall ca 3950 f.Kr. Det andra benet avfår/get dateras några århundraden senare(Hartz personligt meddelande, dateringenutförd i Århus).

Ben av nötkreatur/uroxe frånJyllandSamma diskussion som förts vad gäller fyn-den av oxdjursben från Rosenhof har ocksåförts vad gäller fynden från Jylland. I jyl-ländska fynd äldre än 4000 f.Kr. ingår i regelben av oxdjur. Det största inslaget av sådanben, räknat såväl på antalet benfragmentsom deras andel av det totala benmaterialet,uppvisar Norslund (Andersen & Malmros1966). Oxdjur utgör här 25% av antalet ben-fragment. Benfynden från Norslund kan da-teras till ca 5000 f.Kr. (dateringen har disku-terats men gäller i stora drag, se Persson1987:45).Förutom på Norslund är det tre andra jyl-ländska lokaler som uppvisar ben från ox-

Persson

50

djur i något större antal och som är äldre änca 4000 f.Kr.; Dyrholmen I-II (Degerbøl1942, Tauber 1987:183-4), Brabrand (endasttypologiskt daterad, Thomsen & Jessen1906) och Ringkloster (Andersen 1975). Pådessa lokaler ligger andelen benfragment avoxdjur mellan 5 och 15 %. De tre lokalernaär till en del samtida med Norslund menfrämst något yngre. Benfynden från Ring-kloster, som är de yngsta, härrör ca 4500 -4200 f.Kr.

Utöver dessa tre lokaler finns två jylländskafynd vilka förmodligen är äldre än 4000f.Kr., och har en stor andel oxdjursben, mendär dateringen och fyndsammanhangen äroklara. Detta gäller ett muddringsfynd frånKoldings fjord (Degerbøl & Fredskild1970:32) och fynd från en undervattensbo-plats vid Hjerk Nor vid Limfjorden (Hatting,Holm & Rosenlund 1973). Slutligen sånämns det i preliminära uppgifter om kök-kenmöddingen vid Siggård, att uroxe där in-tar en stor andel av benmaterialet (Andersen& Johansen 1993b).

Mindre andelar ben från oxdjur finns frånflera jylländska lokaler och även från Ty-brind Vig på sydvästra Fyn (Andersen S. H.1980). Avståndet till Jylland är i detta fallbara några få mil.

De jylländska fynd av oxdjursben som date-ras till före 4000 f.Kr. har till en del bestämtssom tamboskap. Møhl har exempelvis varitinne på denna tanke när det gäller fyndenfrån Ringkloster (Andersen S. H. 1975:86),då han konstaterar att benen kommer frånsmåväxta individer och att enstaka mycketväl kan härstamma från tamboskap. ÄvenDegerbøl kom till samma slutsats vid be-handlingen av Dyrholmenfyndet (Degerbøl1942). Degerbøl har tagit upp frågan till för-nyad behandling 1970 (Degerbøl & Fred-skild 1970). Med ett nytt och omfattandejämförelsematerial har han då kommit tillslutsatsen, att de minsta individerna i de jyl-ländska fynden är uroxkor och ej tamboskap.Skillnaden i storlek skulle bero på en köns-

bestämd skillnad mellan tjurar och kor. Ikombination med en storleksminskning un-der postglacial tid, gör detta att uroxkornahamnar inom storleksvariationen för tamanötkreatur. Han menar således att uroxarnavisserligen dör ut på de danska öarna vid ca7000 f.Kr., men att de lever kvar på Jyllandlångt fram i tiden. Detta främst för att detfinns en landförbindelse till kontinenten, därman räknar med att uroxen, liksom älg ochvildhäst, finns kvar långt fram i tiden.

Att det förekommer uroxe under tiden före7000 f.Kr. är väl belagt på Jylland. Ett väl-känt fynd är uroxen från Vig som dateras tillca 8700 f.Kr. (Hedges m.fl. 1993:310), menefter 7000 f.Kr. är det dåligt med fynd ochförutom de ovannämnda arkeologiska fyn-den så redovisar Degerbøl & Fredskild en-dast ett fynd av uroxe daterat till perioden ca6000 - 4000 f.Kr. (dvs atlantisk tid). Det rörsig om ett mossfynd från Langeland, och så-ledes en bra bit från Jylland. Detta fyndstämmer dåligt med teorin om att uroxenskulle levt kvar enbart på Jylland. Dock da-terar de ett större antal jylländska fynd avuroxe till neolitikum eller än senare (subbo-real tid, Degerbøll & Fredskild 1970:203).

Uroxar/nötkreatur i Sverige och påSjällandI Isbergs behandling av fynden i Sverige(1962) dateras uroxens förekomst ända framtill järnålder. Detta grundas helt på pollen-analytiska dateringar. I regel fick man ma-terialet till dateringarna genom att man imuseisamlingarna hittade ben med kvar-sittande torv eller gyttja som kunde använ-das för pollenanalys. Detta har på senaretid visat sig vara en helt förkastlig metod(Ekström 1993:fig50). Tretton av de fyndsom Isberg daterar till neolitikum eller se-nare har blivit föremål för C14 dateringoch i samtliga fall var uroxarna äldre än6000 f.Kr. Av alla C14-daterade uroxarfrån Sverige, ett drygt 40-tal, är det bara ensom är yngre än 6000 f.Kr. och detta ärfyndet från Stora Förö i Göteborg som da-

51

Neolitikums början

teras till ca 2400 f.Kr. (Mathiasson 1988).

Det finns ingen anledning att ifrågasätta da-teringen av fyndet från Stora Förö. Denstämmer väl med de arkeologiska fyndenfrån platsen och med strandlinjedateringen.Dateringen är också utförd på själva benen.Den teori man har om fyndet är att det rör sigom ett djur som dödats på Jylland kommittill Göteborg flytande på ett isflak. Även omdetta låter smått fantastiskt så kanske det inteär helt omöjligt; det är i princip samma teorisom gäller för flintan längs den svenskavästkusten (Werner 1974). För teorin talarockså förhållandet att fyndet gjordes i mari-na lager och att skelettet inte var komplett.Mot teorin talar i viss mån de två pilspetsarsom påträffades tillsammans med skelettet.Dessa är av gropkeramisk typ och betydligtvanligare i Västsverige än på Jylland.

Fyndet från Stora Förö kan således tala motEkströms uppfattning att uroxen dog ut iSverige vid 6000 f.Kr. Vidare skall det näm-nas att av alla de daterade uroxarna i Sverigekommer endast tre från området norr omSkåne. Det finns därmed en möjlighet atturoxen trots allt har levt kvar längre fram itiden norr om Skåne, även om Ekström inteär benägen att tro på detta.

De fynd som främst behandlas av Ekström ärde som kommer från olika former av våtmar-ker. Det rör sig om djur som har gått ner sig,förmodligen i många fall när de jagats avmänniskor. Om man bortser från fyndet frånStora Förö, så talar dessa fynd för att uroxendog ut vid ca 6000 f.Kr. och att oxdjur sedaninte förekommer i Sverige och på de danskaöarna förrän nötkreatur introduceras underneolitikum 2000 år senare. Det finns ett parvälundersökta större arkeologiska benfyndfrån tiden mellan 6000 och 4000 f.Kr., sombåda saknar ben av oxdjur. Dessa bekräftardärigenom tanken att uroxen var utdöd viddenna tid. Detta gäller främst fyndet frånAgeröd V som dateras till ca 6000 - 5500f.Kr. (Larsson L. 1983b) och Bökeberg IIIsom dateras till ca 5500 - 5000 f.Kr. (Cegiel-

ka m.fl. 1995). Därtill kommer ett antal min-dre, eller mindre väl beskrivna fynd som t.ex.Vedbaek boldebaner (Mathiassen 1946), Giss-linge Lamefjord (Simonsen 1946), och Bult-oftagården (Larsson L. 1982b), som alla lärsakna ben från oxdjur.

Bilden är dock inte entydig för det finns ox-djursben i arkeologiska fynd från Skåne ochSjälland och daterade perioden mellan 6000och 4000 f.Kr. Tre tandfragment kommerfrån boplatsen Arlöv I i Skåne (Salomonsson1971:40, Lepiksaar 1983). Denna boplatsdateras till mellan 5500 och 5000 f.Kr. Entand från oxdjur påträffades också på Bøge-bakken på Själland (Albrethsen & BrinchPetersen 1977:14). Det rör sig om en tandsom tillsammans med andra genomborradetänder låg i en av gravarna på platsen. Detsamma gäller för de tänder som påträffades igravarna vid såväl Skateholm I som Skate-holm II (Jonsson 1988:60). Både Bøgebak-ken och Skateholm kan dateras inom inter-vallet 5300 - 4700 f.Kr. Tandpärlor är vanli-ga i mesolitisk tradition i Sydskandinavienoch vanligast är det med hjorttänder. I ett fallpå Skateholm var pärlorna tillverkade av tän-der från minst 30 hjortar (Jonsson 1988:84).Utanför Norden finns det också mesolitiskagravar med tandpärlor och då även sådanamed stor andel tänder av oxdjur. Vid Steinha-gen i Mecklenburg finns ett gravfynd medtandpärlor från minst sex individer av oxdjur(uroxe eller visent) och daterat till ca 5500f.Kr. (Heussner & Heussner 1990). Det ärmöjligt att tandpärlorna inte speglar den lo-kala faunan utan att de antingen cirkuleratsmellan olika områden vid byteshandel ellergenom att människor flyttat runt.

Ett speciellt spännande fynd är ett fragmentav en underkäke som bedömts härstammafrån nötkreatur och som påträffats på Erte-bølleboplatsen Møllegabet II (Grøn &Skaarup 1993). Eftersom Møllegabet II är enundervattensboplats och ligger på 4 metersdjup, är det knappast troligt att det rör sig omen senare inblandning i fynden. Bedömt uti-från de två dateringarna av graven på Mølle-

Persson

52

gabet II, se figur 10, så härrör boplatsen frånca 5000 f.Kr. Det är således möjligt att dethär rör sig om ett fynd av husdjur av sammaålder som fynden från Rosenhof. Underkä-ken bör dock dateras innan den tillmäts nå-gon större betydelse.

I kulturlagret vid Löddesborg i Skåne ingårben av oxdjur i fyndet (Hallström 1984). Endatering på ca 4100 f.Kr. finns , men i vilkenmån denna kan anses gälla även för de på-träffade oxdjursbenen är mycket osäkert. Dekan lika väl vara några århundraden yngreoch från en tid då tamkreatur är väl belagda iSkåne.

Fynd av oxdjursben daterade tillföre 4000 f.Kr., sammanfattningFynd av ben från oxdjur förekommer undertiden 6000 - 4000 f.Kr. främst på Jylland ochi Schleswig-Holstein. I övriga delar av Syd-skandinavien förekommer sådana ben endastsällsynt och i flera av fallen är det också käntatt det då rör sig om tandpärlor. Detta talarför att det varken förekom nötkreatur elleruroxar på de danska öarna eller i Sverige un-der denna tid. När det gäller Rosenhof tycksnötkreatur vara belagt i fyndet, däremot ärfrågan om hur det förhåller sig på Jyllandfortfarande öppen. Den senaste genomgång-en av fynden från Jylland är Degerbøll &Fredskilds utredning från 1970 och slutsat-sen från denna var att det genomgående rör-de sig om uroxar. Fynden från Rosenhof stäl-ler detta i ny dager och idag får det ansessom troligt att även de jylländska fyndeninnehåller en del ben från nötkreatur. Samti-digt är det starkaste argumentet för Deger-bøll & Fredskilds tolkning just förhållandetatt oxdjursbenen endast förekommer på Jyl-land under denna period. Om det varit tamanötkreatur så borde de rimligen även före-komma på Själland och i Skåne.

Frågan om hur oxdjursbenen från Schles-wig-Holstein och Jylland skall bedömas,som tecken på att man höll husdjur eller ej,blir helt avgörande för dateringen av det

äldsta jordbruket i Sydskandinavien. Nobisuppfattning att det även förekommer tam-svin i de äldsta lagren vid Rosenhof, är änsvårare att bedöma eftersom vildsvin finnsöver hela Norden och det finns belägg för attman hållit tama vildsvin under neolitikum påGotland (Jonsson 1986).

Det är inte bara den osteologiska diskussio-nen kring vilka drag som är kännetecknandeför de tämjda varianterna av uroxe och vild-svin som är det avgörande. Eftersom samtli-ga de fall som diskuterats är yngre än denlinjebandkeramiska kulturens första uppträ-dande, d.v.s. yngre än 5500 f.Kr., så är deockså yngre än de äldsta säkra nötkreaturenoch tamsvinen i Nordeuropa. Därmed kanman tänka sig att de fynd som uppträder påboplatser i Schleswig-Holstein och på Jyl-land kan vara förvildade husdjur som blivitjagade. En annan möjlighet, åtminstone förSchleswig-Holsteins del, är att det rör sig omhusdjur som genom stöld eller som resultatav utbyte har kommit från bönderna till demesolitiska grupperna. Det finns således an-dra möjliga förklaringar till förekomsten avhusdjursben på mesolitiska boplatser, än attman hållit husdjur.

Övriga dateringar på tidigt jordbruki SydskandinavienOm man bortser från de svårtolkade fyndenav oxdjursben från Schleswig-Holstein ochJylland bli bilden en annan. Det äldsta date-rade belägget för jordbruk blir då ett C14-da-terat sädeskorn från Vasegård på Bornholm.Detta är direkt daterat med acceleratormeto-den och det härstammar från ca 4100 f.Kr.Dateringen är därmed något yngre än densom Schwabedissen vill knyta till den ovan-nämnda skärvan med sädeskornsavtryck vidRosenhof. Dateringen av skärvan vid Rosen-hof får dock tillmätas mindre vikt, eftersomden är indirekt daterad. Fyndet av ett får/get-ben vid Rosenhof är något yngre skärvanmed kornavtryck är naturligtvis viktigare ef-tersom dateringen är utförd på själva benet.Ytterligare något yngre, ca 3900 f.Kr. är ett

53

Neolitikums början

annat sädeskorn från Bornholm som har da-terats med acceleratormetoden. Detta kom-mer från Limensgård.

Får/get-benet från Rosenhof är ett lösfyndfrån platsen och den arkeologiska kontextenär således svag. Sädeskornet från Vasegårdhärstammar från en grop varifrån samman-lagt fyra sädeskorn har daterats, se figur 5.Gropen tolkades som en boplatsgrop frånMNV, en fullt möjlig tolkning utifrån C14-dateringarna. Det sädeskorn som givit denäldsta dateringen skulle i så fall redan legat imarken ca 1000 år när det råkade kommamed i gropen. På platsen finns lämningar ef-ter en s.k. Sarupanläggning och det finnsfynd av keramik från tidig- och mellanneoli-tisk trattbägarkultur (Nielsen & Nielsen1989, 1994). Sädeskornet behöver dock inteha något med de övriga fynden på platsen attgöra. Det andra sädeskornsfyndet från Born-holm, det från Limensgård, kommer från enplats där lämningar från slutet av mellanneo-litikum och framåt har undersökts. Det finnsen lång serie med C14-dateringar från plat-sen och dessa börjar vid ca 3000 f.Kr. ochsträcker sig framåt i tiden. Inom ett mindreområde har påträffats ett tidigneolitiskt kul-turlager och en del stolphål som tolkats somresterna av två tidigneolitiska hus (Nielsen& Nielsen 1989b). Det daterade sädeskornetkommer från ett av dessa stolphål.

Efter Limensgård följer i tidsordning två

fynd av oxdjur från Själland (figur 16). Perdefinition är oxdjur som påträffas på Själ-land vid denna tid nötkreatur. Fyndet frånØgaarde har även bedömts som nötkreaturutifrån osteologiska kriterier (Degerbøl &Fredskild 1970:138). Det rör sig i bägge fal-len om djur som påträffats i mossar och somtolkats som offer. Från Øgaarde finns storamänger fynd från såväl mesolitikum somfrån trattbägarkultur (Troels-Smith 1953:24-26). Fynden från Øgaarde tolkas delvis somoffer och delvis som boplatslämningar(Koch 1990: 47-50). Fyndet från SnævretHegn, med två tidigt daterade oxdjur, är avsamma karaktär (Hatting i tryck). Ytterligareett tidigt fynd av oxdjur som osteologiskt be-dömts som nötkreatur kommer från en mos-se vid Kærup på Jylland. Det är intressant attnotera att bland de tio äldsta fynden som be-lägger jordbruk i Sydskandinavien ingår fyrafynd som kan karaktäriseras som offerfynd ivåtmark.

De två daterade sädeskornen från Mossby, sefigur 16, har påträffats i en relativt säker ar-keologisk kontext. Det rör sig i detta fall omen boplatslämning med tidigneolitisk tratt-bägarkeramik. Keramiken från Mossby är itre fall daterad på matskorpan och dessa tredateringar anger en ålder som är något högreän den som dateringarna på sädeskornenanger (figur 18). När man jämför dateringar-na gjorda på matskorpor med dem som ärgjorda på sädeskornen är det notabelt att

Figur 18. Dateringar från Mossbyboplatsen i Skåne.

Persson

54

matskorpedateringarna tenderar att ange enhögre ålder för fyndet. Det finns inga C13-värden för dessa matskorpedateringar.Mossby ligger idag drygt 500 meter från ha-vet men i ett flackt sandområde och endast 6meter över havet (Larsson & Olausson1986). Utifrån undersökningarna vid Skate-holm III är det troligt att en neolitisk strand-linje i trakten gick vid ca 4 meter över havet(Lindow 1987). Mossbyboplatsen har såle-des varit helt strandnära och det är inte otro-ligt att det kan ha varit marint material i kär-len. Matskorpedateringarna kan av dennaanledning ange en allt för hög ålder.

Att sädeskorn, ben av får/get och ben av ox-djur på Själland och i Skåne, börjar uppträdavid ca 4100 - 3800 f.Kr. bekräftas i stort avdateringarna från boplatslager. Boplatsernahar dock ett större tidsomfång och det är iregel omöjligt att bestämma om beläggen förlantbruk gäller hela den period som boplat-sen utnyttjats eller endast en mindre del där-av. Boplatser som kan nämnas är ex visBjørnsholm där det i de övre lagren, som da-teras med en början vid ca 4000 f.Kr. ochfram till 3500 f.Kr., finns bl. a. ben från får/get. Det rör sig totalt om två sådana ben(Bratlund 1993:103). Det finns ingen möj-lighet att avgöra vilken del av perioden 4000- 3500 f.Kr. dessa två ben härstammar från.Ett annat boplatsfynd som skall nämnas isammanhanget är Muldbjerg I på Själland.Detta fynd härrör från relativt slutna lagersom dateras till intervallet 3800 - 3600 f.Kr.(jfr figur 7). I fyndet ingår tre får/get-ben och22 ben av nötkreatur (Noe-Nygaard1995:131-2).

De yngsta fynden utan tecken pålantbrukPå de danska öarna och i Skåne, finns det enrad boplatsfynd som i helt saknar oxdjurs-ben. Om man väljer att inte räkna fyndenmed tänder, som kan ha varit använda somsmycken, så gäller detta alla fynd dateradetill mellan ca 6000 f.Kr. och 4000 f.Kr. Detdominerande köttviltet är i dessa fynd ge-

nomgående hjort. Visserligen kan man tänkasig tama hjortar, men för senmesolitikumsdel finns det inget som tyder på att så skullevara fallet och det finns ingen anledning attnärmare värdera denna möjlighet.

Svin ingår också i alla dessa fynd. I principgäller samma förhållanden för svin som förnötkreatur. De osteologiska kriterierna föratt skilja vildsvin från tamformerna baseraspå att tamsvin är mindre till storleken. Försvinens del försvåras bedömningen då allttyder på att det funnits vildsvin i Norden ge-nom alla stenålderns perioder. Inget hindrarnaturligtvis att man håller tama vildsvin, vil-ket även förekommer i dagens Sverige.

På Gotland går det bra att bestämma att detrör sig om tama vildsvin under neolitikum,men när det gäller förhållandena i Sydskan-dinavien är det i det närmaste omöjligt att av-göra om något motsvarande förekommit.Man får tills vidare nöja sig med att konstate-ra att det bara är ett fåtal lokaler där svinbe-nen intar en dominerande ställning under pe-rioden 5500 - 4000 f.Kr. Det rör sig om Ring-kloster på Jylland och Bredasten i Skåne(Jonsson 1987). Ringkloster har redan nämtsdå det fanns förhållandevis mycket ben avoxdjur där. Köttkosten på Ringkloster kandärmed inte ha varit så mycket annorlundaän i ett neolitiskt samhälle, även om det oste-ologist sett rör sig om vildsvin och uroxe.

Ett argument för att det under senmesoliti-kum verkligen rör sig om vildsvin, är att detfinns pilspetsar och skottskador i benen somtyder på att djuren jagats (Noe Nygaard1974). Samma argument kan också använ-das för att belägga att det vanligaste dägg-djuret, hjorten, också var ett jaktvilt.

Det yngsta fyndet i Danmark-Skåne med ettstort benmaterial men där det inte förekom-mer något inslag av husdjursben är ØlbyLyng på Själland som dateras till ca 4000f.Kr. (Brinch Petersen 1971, Møhl 1971).Fyndet från Ølby Lyng omfattade ca 1350bestämbara däggdjursben och i detta ingick

55

Neolitikums början

endast två tänder från oxdjur. De bägge tän-derna kommer från oklara lager och har tol-kats som en senare inblandning, men det kanockså röra sig om tandpärlor. Om fyndet frånØlby Lyng ställs i relation till de äldsta fyn-den av säkra belägg för lantbruk, så visar detillsammans att dateringen av det äldsta lant-bruket på de danska öarna och i Skåne, är ca4000 f.Kr.

C13-undersökningar

Tauber pekar, i en artikel från 1981, på att detfinns en avgörande skillnad mellan neoliti-kum och senmesolitikum i Sydskandinavienvad gäller C13-halten i människoben. Omman undersöker skelett som är påträffadeinom några 10-tals meter från den dåtidastranden, så är detta uppenbart (se figur 20).De mesolitiska skeletten uppvisar genomgå-ende en högre halt C13 än de neolitiska.C13-halten bero på vad individen har ätit un-der sin levnad. Utifrån C13-värden i ben frånmarina däggdjur och från sentida grönlända-re vilka så gott som uteslutande har levt påfisk och säl, drar Tauber slutsatsen att denhöga halten beror på att mat från havet spelatstor roll för försörjningen under mesoliti-kum. Under neolitikum är det istället jord-bruket som utgör det viktigaste näringsfång-et och därmed kommer skeletten att uppvisa

C13-halter som är typiska för människorsom levt på föda från land.

Skillnaden kan illustreras av begravningarnavid Dragsholm. Här påträffades två gravar,varav den ena var en dubbelgrav (figur 19).Dubbelgraven dateras till ca 4000 f.Kr. ochskeletten i denna uppvisade C13-halterna -11,5 respektive -12 promille, dvs typiskavärden för en kost med stort inslag av marinföda. Den andra graven dateras till ca 3550f.Kr. och dess C13 värde var -22 promille, ett

Figur 19. Gravarna vid Dragsholm.Läge och avstånd mellan gravarna är det rätta.Omritat efter Brinch Petersen 1974.

Persson

56

värde som är 10 promille lägre än värdenafrån den mesolitiska graven och typiskt fören person som levt på mat från land. Värdenaspeglar den tendens som gäller för hela Syd-skandinavien under perioden.

Under förutsättning att Taubers tolkning ärrätt kan introduktionen av jordbruket daterastill den tidpunkt vid vilken C13-halten sjun-ker i skelett påträffade vid stranden. Somframgår av figur 20 så infaller denna tid-punkt mellan 4000 och 3500 f.Kr. Dennatolkning är rimlig, men det finns oklarheterkring vad förändringarna i C13-halten egent-ligen beror på.

Möjliga orsaker till förändringen iskelettens C13-haltC13-halten i skeletten beror på vad männis-

korna ätit under sin levnad. För att rekon-struera näringsfånget utifrån uppmätta C13-halter i skelettet kan man gå tillväga på minstfyra olika sätt:1/ Man kan studera avfall och andra fyndsom står i samband med näringsfånget på deboplatser där människorna levt. Naturligtvisär det inte möjligt att finna avfallet från justde människor vars C13-halt i skelettet manbestämt. Man får därför tillåta sig en genera-lisering och tänka sig att med samma kulturoch i samma geografiska läge har också nä-ringsfånget varit det samma.2/ Man kan studera C13-halten i sådant manmisstänker kan ha varit mat. Detta kan tyck-as vara den mest självklara vägen, men det ärmycket lite data som finns tillgängligt omden mat som kan vara aktuell när det gällersenmesolitikum och neolitikum i Sydskandi-navien.

Figur 20. C13-halten i skelett från strandnära platser i Sydskandinavien.Öppen rektangel markerar osäker datering. Fylld rektangel markerar 68% sannolikhetsfördelning förC14-daterat fynd.n=41, både hundar och människor ingår.Horisontell hjälplinje markerar -18 promille, vertikal 4000 f.Kr.

6000 5000 4000

-20

-25 ‰

-10

-15

3000 2000 f.Kr.

57

Neolitikums början

3/ Man kan jämföra med ben från andra artervars matvanor man kan vara ganska säker påatt man känner till. Det är inte troligt attskillnaden i metabolismen mellan olikadäggdjur påverkar C13-halten i skelettet inågon större utsträckning. Men det är baranågra få arter som har en sådan föda att de äraktuella när det gäller en jämförelse medmänniskor.4/ Man kan jämföra med andra mänskligapopulationer vars föda är känd.

Näringsfånget på fyndplatsernaGravarna vid Dragsholm på Själland har le-gat omedelbart invid en numera borttagenkøkkenmødding, men inga detaljer är kändaom denna. Från flera av de andra platsernamed skelettfynd som använts för bestämningav C13-halten finns det däremot fynd somkan användas för att belysa näringsfånget påplatsen.

När Tauber presenterade de första resultatenav C13-undersökningarna så väckte de vissförvåning (ex vis Larsson L. 1982e:91). Nä-ringsfånget på de senmesolitiska boplatsernavar då sedan långt tid tillbaka väl studeratoch känt. De benfynd man gjort på de sen-mesolitiska boplatserna stödde inte Tauberstanke om att näringsfånget varit marint inrik-tat. Benfynden visade istället en klar domi-nans för landdäggdjur. I de typiska fallen vardet hjort, rådjur och svin som utgjorde hu-vuddelen av de påträffade benen. Det endasom pekade mot havet och som förekom inågon större mängd var skalen på køkken-møddingarna. Efter Taubers undersökningkom man därför att leta efter det som orsaka-de de höga C13-värdena och som man tidi-gare missat vid utgrävningarna. Ganskasnabbt visade det sig att man genom att an-vända finare såll kunde få fram stora mäng-der fiskben. Förändringen kan illustrerasmed undersökningen vid Bjørnsholm. Frånden grävning som utfördes vid Bjørnsholm

δ 31 Ctteleksi

nedgnäM-ggädsvah

nebsrujd

nedgnäMnebksif

etsagilnaVretraksif

ednarenimoDlaksvapyt

röfggäleBadöfxäv

ednimsroN‰9,41-

netil rots,ardnulFlå,ksrot

nortso‰1,21-

mlohsnrøjB netil rots,tröm,lÅ

ksrotnortso

elløbetrE‰0,11-

netil rots,lå,tröM

ksrotnortso

-tönlessahlaks‰5,61-

ednimsroN netil netil rolssum låmnnaps

mlohsnrøjB‰4,02-

netil netil ksrot,lÅ rolssum låmnnaps‰6,91-

ekkabsniaK‰5,91-

netil rotslå,llirkaMaddägnroh

nortso‰7,81-

Mes

oliti

kum

Neo

litik

um

Figur 21. C13-halter i skelett och några aspekter på näringsfånget från fyra platser.Bjørnsholm: Andersen S.H. 1993, Bratlund 1993, Enghoff 1993 och Rasmussen & Rahbek 1993:277Norsminde: Andersen S.H. 1990 och Enghoff 1990Kainsbakke: Noe-Nygaard 1988, Rasmussen 1984 och Richter 1989

Persson

58

på 1930-talet fanns det endast 11 fiskben till-varatagna. I materialet från undersökningen1985-1992 påträffades en stor mängd fisk-ben och av dessa artbestämdes ca 12000 st.(Enghoff 1993: 105ff).

Med tanke på att fiskben inte samlades in ide äldre undersökningarna är det bara un-dersökningar utförda under de senaste årti-ondena som är av intresse för diskussionenhär. I första hand gäller detta skelettfyndenvid Norsminde och Bjørnsholm på Jylland.På bägge dessa køkkenmøddingar finns detsåväl senmesolitiska som tidigneolitiska la-ger. Från Norsminde finns det två individerfrån de mesolitiska lagren vilkas C13-halthar blivit bestämd. I bägge fallen visar C13-halten att personerna livnärt sig på en kostfrån havet (figur 21). Från Bjørnsholm ärC13-halten bestämd för två individer som idetta fall dateras till neolitikum (figur 21,uppgifterna i Liden, 1995b:22, om en meso-litisk datering av dessa individer är felakti-ga!). De bägge neolitiska individerna frånBjørnsholm uppvisar en C13-halt med typis-ka värden för en kost som härstammar frånland. Utöver iakttagelserna från Norsmindeoch Bjørnsholm kan även de från Ertebølle,där det bara finns senmesolitiska fynd, ochde från Kainsbakke, där det bara finns neo-litiska fynd, användas i diskussionen. Fråndessa bägge platser finns vardera två indivi-der som har undersökts vad gäller C13-hal-ten. Värdena stämmer väl in i mönstret såtill-vida att de neolitiska individerna uppvisarlåga C13-värden och de mesolitiska uppvi-sar höga värden (figur 21).

Det vore naturligtvis bäst om man hade till-gång till individer från såväl mesolitikumoch neolitikum från en och samma plats ochatt man från samma plats även hade materialsom belyser näringsfånget. Någon sådanplats finns inte idag, utan det bästa tillgängli-ga materialet är en kombination av iakttagel-serna från de fyra ovan nämnda platserna.De undersökta skeletten från dessa fyra plat-ser har C13-värden som helt faller in imönstret för utvecklingen i Sydskandinavien

i sin helhet och det finns ingen anledning attmisstänka annat än att platserna är typiskarepresentanter för utvecklingen längs kuster-na i Sydskandinavien.

DäggdjurbenMänniskor som lever på havsdäggdjur kom-mer att få förhöjda C13-halter i sitt skelett.Norr om Skåne var sälfångsten och i nordvästäven valfångsten, av stor betydelse undermesolitikum. Men i Sydskandinavien före-kommer i regel inga större andelar säl- och/eller valben på mesolitiska boplatser. På defyra här behandlade lokalerna förekommerdet inte mer än något enstaka ben från säl.Orsaken till de förhöjda halterna av C13 i demesolitiska skeletten kan därmed inte förkla-ras av en omfattande jakt på havsdäggdjur.

Skillnaden när det gäller däggdjursbenenfrån Norsminde och Bjørnsholm är främst atten del av benen i de neolitiska lagren här-stammar från husdjur, men även under meso-litikum så härstammade så gott som alladäggdjursben på boplatserna från landdägg-djur. De vanligaste arterna är då hjort, svinoch rådjur (Andersen S.H. 1990:37, Brat-lund 1993:100). Benfynden från de neoliti-ska lagren vid Kainsbakke är betydligt störreän de från de neolitiska lagren vid Norsmin-de och Bjørnsholm. Vid Kainsbakke utgörhusdjuren ungefär hälften av benfragmentenoch nötkreatur dominerar. Även här domine-ras viltet av landdäggdjur (Richter 1989).

Fiskets betydelseEn skillnad i näringsfånget mellan de två pe-rioderna vid Bjørnsholm och Norsminde äratt fiskben är mycket talrika i de mesolitiskalagren medan de nästan helt saknas i de neo-litiska (Andersen 1990:37, Enghoff 1993:106). Vid den neolitiska lokalen vid Kains-bakke påträffades däremot mycket storamängder fiskben (Richter 1987). C13-halteni skeletten från Kainsbakke ger värden somvisar på dominans för föda från land och så-ledes är typiska för neolitikum. Det i kombi-

59

Neolitikums början

nation med att det samtidigt finns en stormängd fiskben från platsen, är ett starkt ar-gument mot att det skulle vara konsumtionenav fisk som är orsaken till de höga C13-hal-terna under senmesolitikum. Detta är inte detenda argumentet som talar i denna riktning.

Avgörande för C13-halten i fisk är var denhar levat. Fisk från djuphavsmiljö har enC13-halt som varierar mellan -11 och -14promille (Schoeninger & DeNiro 1984, Ru-nia 1987:155), medan halten är lägre för fiskfrån bräckt vatten och ytterligare lägre förinsjöfisk. Insjöfisk varierar mellan -19 och -27 promille (Schoeninger & DeNiro 1984,Noe-Nygaard 1995:248).

Om man utgår från de osteologiska under-sökningarna av benfynden, tycks inte djup-havsfiske varit någon större del i närings-fånget under senmesolitikum i Sydskandina-vien. Vid Bjørnsholm utgörs 56% av fiskbe-nen i de mesolitiska lagren och 61% i de neo-litiska lagren av ål. Den vuxna ålen lever isötvatten eller längs kusterna. En mätning avC13-halten i kött från ål angav ett värde av -21,64 promille (Runia 1987:155), således ettvärde som är typiskt för mat från land. Uti-från ålarnas storlek i fyndet från Bjørnsholmmenar Enghoff (1993:116) att de huvudsak-ligen kommer från sötvatten och att de för-modligen fångats på platsen när de givit sigiväg på vandring mot Sargassohavet.

Efter ål intar karpfiskar, främst mört, ochdärefter torsk de största andelarna av fiskbe-nen från Bjørnsholm. Totalt räknar Enghoff22% av fiskbenen till de marina arterna, res-ten är sötvattenfisk och fisk som vandrarmellan hav och sötvatten, främst ål (1993:117). Det förekommer fiskekrokar i ben frånplatsen och en del av de marina arterna kanha fångats med krok och lina. Huvuddelenav fisket har dock skett i fasta fiskeredskappå grunt vatten. Denna tolkning av fisketgäller i än högre grad för Ertebølle. I dettafall är Enghoff (1986:75) närmast benägenatt mena att fisket inte ens har ägt rum i salt-vattnet vid boplatsen i Limfjorden utan istäl-

let i några insjöar som ligger några kilometerinåt landet. Denna bedömning grundas påartsammansättning och fiskarnas storlek be-dömt utifrån de påträffade fiskbenen. Ävenvid Ertebølle intar ål och mört den störstaandel av benen.

Vid Norsminde är artsammansättningenbland fiskbenen marint präglad och det före-kommer inte ett enda ben av sötvattenfisk(Enghoff 1990:48). Flundrefiskar och torskförekommer här med större andelar än ål. Atttorsk förekommer med så höga andelar kanbero på att torskbenen bevaras bättre ochdetta kan ha viss betydelse eftersom beva-ringsförhållandena för fiskben var dåliga påNorsminde. Men det är troligt att skillnadenmellan Norsminde och de bägge andra me-solitiska lokalerna beror på att Norsmindeligger närmare det öppna havet. Även omartsammansättningen är mer marint prägladså kan all fisk som förekommer på Norsmin-de vara fångad nära strand (Enghoff1990:49). Torskarna är genomgående myck-et små och sådana förekommer helt närastranden. Det har inte påträffats någon fiske-krok på Norsminde.

Vid Norsminde finns det inga fiskben från deneolitiska lagren. Vid Bjørnsholm finns detfiskben även i de neolitiska lagren, men imindre omfattning än i de mesolitiska. Det ärhär ingen påtaglig skillnad i artsammansätt-ningen mellan fiskbenen från de mesolitiskaoch de neolitiska lagren (Enghoff 1993).Från det neolitiska fyndet vid Kainsbakkefinns det däremot stora mängd fiskben(Richter 1987). Fynden från Kainsbakke ärde som har den mest marint präglade artsam-mansättningen av de fyra här diskuteradeplatserna. Makrill och horngädda är de vanli-gaste arterna och de lever ute i havet och pas-serar säsongsvis nära strand. Inga mätningarav C13-halten i kött från makrill och horn-gädda finns tillgängliga, men man kan miss-tänka att det rör sig om höga värden för dessaarter. Detta till trots har de två individer somhärstammar från platsen typiska neolitiskaC13-halter. Det ingår inga fiskekrokar i ma-

Persson

60

terialet från Kainsbakke och all fisk kan hafångats nära strand (Richter 1987). De tors-kar som ingår i materialet är alla små och kanäven de ha fångats helt nära stranden.

En reservation kan vara på sin plats. Medundantag för det ovan nämnda mätvärdet förål har det så vitt jag känner till inte utförtsnågra undersökningar av C13-halten i köttetfrån strandnära fisk av de arter som förekom-mer i Danmark. Det är därför möjligt att så-dan fisk, tvärt emot vad man vanligtvis antar,har högre C13-halt än fisk från havet. Ävenom det inte är särskilt troligt att så är falletbör detta undersökas.

FiskeanläggningarYtterligare ett argument mot att det är för-ändringar i fiskets betydelse som är orsakentill att C13-halten sjunker i skeletten vid ti-den för neolitikums början, är de undersök-ningar av fiskeanläggningar som gjorts un-der de senaste åren i Danmark. Resultaten avundersökningarna talar emot att fisket somnäringsfång skulle vara av större betydelseunder senmesolitikum än under neolitikum.

Sedan lång tid tillbaka finns kända fynd avmjärdar på mesolitiska boplatser. Indirektkan man bestämma att dessa utgör en del ifasta fiskeanläggningar och under de senaste

åren har sådana fiskeanläggningar också bli-vit föremål för undersökningar på flera plat-ser längs den danska kusten. I princip är fis-keanläggningarna av samma typ som an-vänds fram i modern tid i Danmark. Det rörsig om en hägnad som står vinkelrätt ut frånstranden och där mjärden är placerad längstut (figur 22). En sådan anläggning är speci-ellt lämpad till att fånga ål.

De dateringar som är utförda på fiskeanlägg-ningarna visar att de varit i bruk under såvälsenmesolitikum som under neolitikum (fi-gur 23). Det rör sig hittills endast om date-ringar från 10 platser och detta är troligenförklaringen till att det än så länge saknasdateringar till tiden kring 4000 f.Kr. Huvudde-len av dateringarna kommer från två neolitiskaanläggningar och därför ger framställningennederst i figur 23 där varje plats representerasav en och samma yta, en bättre bild av anlägg-ningarnas förekomst över tid. De neolitiska fis-keanläggningar som är kända idag är dateradetill ca 3500 - 2500 f.Kr. och från detta intervallfinns ett flertal skelett från strandnära fynd meduppmätta C13-värden (se figur 19 och 23).Trots att dessa individer är påträffade vid stran-den, d.v.s. platser där rimligen fiskets betydelseför näringsfånget i första hand skulle kommatill uttryck, så uppvisar skeletten C13-haltersom tyder på ett näringsfång huvudsakligenbaserat på föda från land.

Figur 22. En sentida fiskeanläggning av samma typ som de som förekom under stenålder i Danmark.

61

Neolitikums början

Det är troligt att avsaknaden av fiskeanlägg-ningar daterade till tiden kring 4000 f.Kr. be-ror på en forskningslucka. Att så är falletframgår av att det från denna period finnsbelägg för fiskeanläggningar i inlandet. Vidtvå boplatser i Åmosen på Själland, Muld-bjerg som dateras till ca 3750 f.Kr. och Nød-konge som dateras till ca 3800 f.Kr., har detpåträffats fiskeanläggningar (Pedersen1997d:figur23).

MolluskerMan kan notera att flera av de högsta C13-halterna är uppmätta på mesolitiska skelettsom är påträffade i køkkenmøddingar, dvs

platser med stora mängder skal (figur 24). PåNorsminde och Bjørnsholm förekommer detskal i lager som dateras till såväl mesoliti-kum som till neolitikum. På bägge platsernahar det således skett insamling av skaldjuräven under neolitikum, men medan de meso-litiska lagren domineras av ostronskal så ärdet främst mindre musslor och snäckor somingår i de neolitiska lagren (Andersen S.H.1990:38, 1993:69). Det sker således en för-ändring i utnyttjandet av skaldjur mellansenmesolitikum och neolitikum. Vid Kains-bakke med en neolitisk datering och medskelett som uppvisar för neolitikum typiskalåga värden, dominerar dock ostron blandskalen. Det är därför inte troligt att föränd-

6000 5000 4000 3000 2000 f.Kr.

Den yta som representeraren datering (4500+/-50 bp),eller dateringen av en anläggning.

Figur 23. Dateringar på fiskeanläggningar i Danmark och C13-halten i skelett från strandnära platser iSydskandinavien.Överst C13-halten i skeletten i en något förenklad version av figur 19. Därunder alla dateringar påfiskeanläggningar från Danmark. Nederst dateringarna från fiskeanläggningarna omritade så att varjeplats representeras av en och samma yta, detta för att kompensera för det stora antalet dateringar frånnågra få neolitiska anläggningar.

Persson

62

ringen i C13-halten beror på att det är olikaarter av skaldjur som har använts under me-solitikum och neolitikum.

Skalen har ofta använts till C14-dateringaroch därför finns det ett stort antal mätningaräven av deras C13-halt. De uppvisar genom-gående mycket höga C13 värden (värden påca 0 promille) men det är knappast en förkla-ring till varför C13-värdena i skeletten ärhöga, då man har inte ätit skalen utan inne-hållet. Jag har inte funnit någon undersök-ning av C13-halten i ostron från Nordeuro-pa. En del andra skaldjur har däremot blivitundersökta och i samtliga fall har det visatsig att köttet uppvisar låga värden (ca -20 till-21 promille). Det gäller för såväl modernamollusker i södra Östersjön (Erlenkeuser,Metzner & Willkomm 1975) som för sådanafrån den svenska Västkusten (Håkansson

1987:366). I bägge fallen är det bara någraenstaka individer som blivit undersökta.

I en undersökning från Sydamerika har C13-halten från ett större antal skaldjur under-sökts (Merwe van der, m.fl. 1993). Totalt har25 prover på olika mollusker från havet un-dersökts. I detta material ingår även ostron.Ostron räknas till en grupp av mollusker somlivnär sig på att filtrera vatten, och arterna idenna grupp har en total variation från -15,5till - 17 promille. Det innebär att värdena ärmer marint präglade än de ovan nämnda vär-dena på skaldjur från Norden, men trots dettaej inte tillräckligt höga för att de skall kunnaförklara människornas C13-halt under sen-mesolitikum i Sydskandinavien. Förmodli-gen är C13-halten i ostron beroende av varde lever. För att få en uppfattning om huruvi-da det är skaldjuren som är orsaken till dehöga C13-värdena i skeletten från senmeso-litikum i Sydskandinavien är det därför nöd-vändigt att göra en undersökning av C13-halten i köttet från ostron som levt i danskafarvatten.

Att konsumtionen av skaldjur åtminstoneinte är den enda förklaringen till de högaC13-värden från senmesolitikum, framgårav att mätvärden på skelett från platser utanskal, som Bögebakken. Även dessa skelettuppvisar en hög C13-halt. Bøgebakken lig-ger i Vedbæk-området, vid Öresund. Trotsatt det finns en rik senmesolitisk bebyggelsepå bägge sidor om sundet är det hittills intekänt en enda køkkenmødding i detta område.

AlgerDet finns anledning att misstänka att vegeta-bilier har utgjort en stor andel av födan undersåväl mesolitikum som under neolitikum.Från de neolitiska lagren vid Norsmindefinns såväl avtryck i keramiken som fynd avbrända växtdelar av korn och vete (AndersenS.H. 1990:38). Från Bjørnsholm finns av-tryck av vete i en skärva från de neolitiskalagren (Andersen S.H. 1993:90). Odlingenhar således utgjort en del av näringsfånget på

Figur 24. C13-halten i mesolitiska skelett,fördelade på sådana från lokaler med respekti-ve utan skalförekomster.Såväl hundar som människor är med i diagram-met. n=29.

63

Neolitikums början

de neolitiska boplatserna. Spåren från vege-tabiliska inslag i födan än mindre i de meso-litiska lagren. Det enda som omnämns frånde tre boplatser som är aktuella här, är etthasselnötskal från Ertebølle (Andersen &Johansen 1987:53).

Det är besvärande att så lite är känt om detvegetabiliska inslaget i födan under mesoli-tikum. I en tidigare artikel har jag föreslagitatt vassrötter kan ha varit en viktig näring-skälla under mesolitisk tid (Persson 1989).Det är möjligt att så är fallet, men det bör iförsta hand gälla i inlandet. I vilket fall är detinte troligt att en hög andel vassrötter i födanger förhöjd C13-halt i skeletten. C13-mät-ningar på torv har utförts i ett mycket stortantal fall i samband med datering av pollen-diagram och de anger alltid ett lågt värde (<-20 promille). All torv består inte av växtermed ätliga rötter, men en del typer gör detoch då framförallt phragmites-torv.

Det finns ytterligare en potentiell vegetabi-lisk föda som däremot kan vara förklaringentill de höga C13-halterna och det är alger.Resultatet av sex mätningar på alger frånsödra Östersjön och från den svenska väst-kusten, fördelar sig mellan -9,5 och -16 pro-mille (Olsson I.U. 1980:671, Håkansson1987:367). I en sammanfattning av under-sökningar av C13-halten bland olika sjögräsanger Sacett (1989:figur4-1) dess variationtill mellan -4 och -10 promille. Dessa siffrorvisar att en kost med en hög andel sjögräsoch alger kan vara en rimlig förklaring tillvarför skeletten från senmesolitikum uppvi-sar så höga C13-halter som de gör.

Tanken att man under senmesolitikum skulleha hämtat en del av sin försörjning från sjö-gräs kan verka underligt, men vid närmareeftertanke kanske det inte är helt omöjligt.Ingmanson (1978) omnämner drygt 20 olikaarter som förekommer i dagens Sverige ochsom är kända som föda från olika håll i värl-den. I Norden har under historisk tid algerframförallt använts som föda i Island och Fä-röarna. I Isländska medeltida källor finns

många hänvisningar till olika alger som in-gått i kosten. De alger som används som födai Europa är stora flercelliga former som olikatång och sjögräs. I Afrika, Japan och Kinahar även encelliga alger använts till föda ochpå sina håll odlas sådana än idag.

Några exempel på alger som är vanligaNordeuropa och som använts som föda kanhämtas från Ingmarsons bok (1978:255ff):Havssallat (Ulva lactuca).En stor ljusgrön, tunn alg som påminner omsalladsblad. Den växer i Sverige längs väst-kusten och i Öresund. Den har ätits i Europa,Japan och på Hawaii som sallad och i soppor.Bladtång (Laminaria saccharina).Ser ut som en stor läderliknande skiva,skrynklig på mitten. Den växer i Sverigelängs västkusten och i Öresund. De unga”stjälkarna” är ätliga och har sålts i Skott-land under namnet ”tangle”. Det påstås att desmakar likt jordnötter.Blåstång (Fucus vesiculosus).Detta är en av de allra vanligaste tångarternaoch förekommer runt hela den svenska kus-ten. Blåstången är för seg för att kunna för-täras färsk. På Färöarna och i Island har mankokat den i mjölk eller vatten till gröt ochsoppa eller torkat och malt den till mjöl.Rödsallat (Rhodymenia palmata).En liten läderartad och flikig alg. Den växerlängs västkusten och i Öresund. Sedan vi-kingatid är det känt att den ätits i Norge ochIsland. Det berättads att man samlade den iaugusti, sköljde den och därefter torkade dentills den blev riktigt torr. Så packades den itunnor där den kunde hålla sig mycket länge.I Island kokas den till en gröt eller ätes färskpå smörgås.

Jämförelser med andra djurI stenåldersfynd från Sydskandinavien finnsdet från strandboplatser bara några enstakaC13-mätningar på arter som kan vara av in-tresse som parallellfall med människan. FrånVedbæk rör det sig om ben från två sälar ochen havsörn. De bägge sälarna hade C13-vär-den på -11,5 respektive -11,2 promille och

Persson

64

havsörnen hade ett värde på -12 promille(DeNiro 1985:tab. 1:1019-1021). Ett sälbenfrån Seg ebro i Skåne hade en markant lägrehalt C13 än de från Vedbæk; -16,7 promille(Larsson L. 1982e:91). Sälbenet från Sege-bro stämmer med sitt lägre värde bra in påC13-värden på neolitiska sälben från Öster-sjön (Håkansson 1978:432, Lougas, Lidén &Nelson 1995:table 2). De högre värdena frånVedbæk stämmer väl in med mätningar påsälben från Kalifornien (DeNiro 1985:tab.1:950, 984, 987, 989, 991, 992). Sälarna ätertill stor del fisk och C13-halten i sälbenenberor på hur hög C13-halt det varit i den fisksom sälen ätit. Skillnaden mellan sälar frånÖstersjön och Kalifornien beror på skillna-der i C13-halten i fisken och detta i sin tur påatt Stilla Havet är större än Östersjön. Debägge sälarna från Vedbæk med sina relativthöga C13 värden, kommer således från Kat-tegatt eller Nordsjön.

Havsörnsbenet från Vedbæk har också ettC13-värde i samma storleksordning som dehögsta värdena på skelett från senmesoliti-kum. Det kan vara lite vågat att använda enfågel som parallell till människan, men enintressant aspekt är havsörnens föda. Havs-örnen lever nämligen inte bara på fisk utanäven på sjöfågel. Ben från sjöfågel är vanligtförekommande på boplatserna, men inget ärkänt om C13-halten i kött från sjöfågel. Inteheller från sjöfågelägg, som också kan ha va-rit en viktig näringskälla, är några mätvärdentillgängliga.

Det har speciellt intresse att försöka finnaparalleller till de senmesolitiska skelett somhar en C13-halt högre än -14 promille. Utgårman från DeNiros tabell så kan man noteraatt djur med sådana värden främst är tandva-lar och sälar från Florida, Kalifornien ochPeru. Det rör sig om sådana arter vars födatill största delen består av fisk från de storahaven. Därtill finns mätningar på valross ochisbjörn från Grönland som också uppvisarliknande höga värden (Olsson I.U. 1980:tab1-2). Isbjörnen äter säl och återspeglardärmed de höga värden som gäller för sälar.

Valrossens föda avviker då den till störstadelen består av musslor och ett fyrtiotal and-ra arter av ryggradslösa djur som lever påhavsbotten, bland annat olika typer av räkor,krabbor, sniglar, havsborstmaskar, havsgru-kor och manteldjur (Fay 1996:113).

Eftersom fynden av fiskben på boplatsernatyder på att det knappast förekommit någothavsfiske under mesolitikum och neolitikumi Sydskandinavien, så är analogin med sälaroch tandvalar missvisande. Det är möjligt attanalogin med valrossen är bättre men kom-mande undersökningar av C13-halten i tänk-bara näringskällor runt kusterna i Sydskan-dinavien får visa om så är fallet.

Jämförelser med andra populationerEn del av de senmesolitiska skeletten frånDanmark uppvisar extremt höga C13-halter,upp mot -11 promille. Detta är högre än devärden för två eskimåer, som Tauber anförsom exempel på människor med en kost somtill härstammar uteslutande från havet i formav säl och fisk. De bägge eskimåernas C13värde är -13 respektive -12,6 promille (Ols-son 1980:tab.3). En annan sentida popula-tion med känt näringsfång är sjösamernafrån norra Norge som huvudsakligen livnär-de sig på fiske och havsfångst. De C13-värdesom uppmätt på skelett från sjösamer varie-rar mellan -14,7 och -13 promille (Johansen,Gulliksen & Nydal 1986). Från sydskandi-naviska senmesolitiska strandboplatser harjag noterat 29 C13-värden från människa el-ler hund (se figur 25). Av dessa uppvisar entredjedel lika höga eller högre värden än desom noterats för eskimåerna och majoritetenav de senmesolitiska fynden har lika höga el-ler högre värden än de uppmätta på sjö-samerna.

Att C13-värdena från Danmarks senmesoli-tikum är extremt höga framgår också av enjämförelse med en serie mätvärden från me-solitiska skelett från Portugal (se figur 25). Iden portugisiska serien kan man notera sam-ma sänkning av C13-halten vid neolitikums

65

Neolitikums början

början som i Sydskandinavien, denna tid-punkt infaller dock ca 1000 år tidigare i Por-tugal (Lubell & Jackes 1994:figure 2). Demesolitiska skelett som ingår i materialetfrån Portugal kommer dels från två køkken-møddingar vid en vik långt in i landet, ochdels i ett fall från en grotta invid Atlantkus-ten. I de portugisiska skalhögarna är de van-ligaste arterna olika musslor. Ben av saltvat-tensfisk förekommer också i dem (Lubell &Jackes 1994:204).

En annan population, som de senmesolitiskaindividerna från Sydskandinavien kan jäm-föras med, är de från de mellanneolitiskaflatmarksgravarna på Gotland. Dessa gravardateras till ca 3000 - 2000 f.Kr. Fynden frånde samtida boplatserna på Gotland visar påett näringsfång där fiske och sälfångst hadestor betydelse. Framförallt kan det noterasatt sälfångsten har en mer framträdande rollän i Sydskandinavien under senmesolitikum.

I bägge dessa fall försvåras jämförelsen medSydskandinavien då miljön runt fyndplatser-na inte är den samma. Skeletten från de por-tugisiska køkkenmøddingarna är påträffadevid en vik långt in i landet och när det gällerde gotländska skeletten så är det känt att fiskoch säl har lägre C13-halter i Östersjön än istora hav. Det kan i vilket fall noteras attC13-värdena från de senmesolitiska skelet-ten från Sydskandinavien är påfallande högai jämförelse med de bägge andra popula-tionerna.

Kronologiska och geografiskaaspekterAv figur 24 framgår att det finns ett sambandmellan höga C13-värden och förekomsten avskal på en lokal. Som framhållits ovan tycksdetta dock inte bero på att det är användning-en av mollusker som föda som orsakar deförhöjda C13-halterna. Det är därför troligtatt det finns någon form av mer indirekt sam-band.

En möjlighet är att det finns ett samband somär kronologiskt. D.v.s. att de högsta C13-vär-dena sammanfaller i tid med skalhögarna.Den äldsta boplatsen med skal är nedre lag-ret vid Brovst som dateras till ca 5450 - 5100f.Kr. (Andersen S.H. 1970). Eftersom lagrenär omlagrade av havet, är det i detta falloklart om skalen verkligen indikerar att detfunnits en tidig køkkenmødding på platsen. Iövrigt förekommer køkkenmøddingar förstefter 5000 f.Kr. Av figur 26 framgår att dettycks finnas en tendens mot ökad C13-haltöver tid.

Figur 25. C13-halten i skelett från mellanneoliti-ska flatmarksgravar från Gotland samt i mesoli-tiska skelett från Portugal och Sydskandina-vien.Från Sydskandinavien är såväl hundar sommänniskor med i diagrammet. n=29. FrånPortugal endast människor, n=11 och frånGotland endast människor, n=11.

Persson

66

En annan möjlighet är att det finns ett geo-grafiskt sammanhang. Det man närmast tän-ker på är att køkkenmøddingarna huvudsak-ligen förekommer på Jylland. Som framgårav figur 27 finns det en klar uppdelning mel-lan östra och västra delen av Sydskandina-vien. Fynden från Själland-Skåne har överlag lägre C13-halter än de från Jylland.

C13-värden från inlandet underneolitikumResonemanget har hittills rört skelett sompåträffats vid den samtida stranden. Frånneolitikum finns det vid sidan av dessa ävenett relativt stort antal fynd som är påträffadelängre bort från stranden. Skeletten frånstrandnära neolitiska fynd i Sydskandina-vien kan jämföras med sådana som kommer

lite längre bort från stranden (figur 29). Viden sådan jämförelse framgår att avståndet tillstranden inte tycks ha någon betydelse förC13-halten i skeletten. Det går inte att kom-ma så långt in i landet i Sydskandinavien.Inom en zon på 20 km från stranden åter-finns alla de områden i Sydskandinaviensom har tät neolitisk bebyggelse. Alla deneolitiska skeletten från Sydskandinaviensom finns företrädda i diagrammet i figur 29härstammar också från fyndplatser som lig-ger mindre än 20 km från stranden, huvudde-len av dem kommer i själva verket från plat-ser som ligger bara någon enstaka km frånstranden, se figur 28.

Centrala Västergötland ligger ca 100 kmfrån havet och det är därför rimligt att förmo-da att det inte förekommit något marint in-slag i födan i detta område. Som framgår av

Figur 26. C13-halten i mesolitiska skelett frånSydskandinavien, uppdelat på två kronologiskagrupper.Äldre ca 6000-5000 f.Kr., yngre ca 5000-4000f.Kr. Såväl hundar som människor med i dia-grammet. n=24.

Figur 27. Utbredningen av senmesolitiskaskelett påträffade invid dåtida stranden ochvars C13-halt är känd. Fylld symbol angerfyndplats med minst ett skelett med en C13-haltpå -13 ‰ eller högre.Såväl hundar som människor ingår. Totalt antalplatser är 19.

67

Neolitikums början

figur 29 så ligger också C13-värdena förneolitiska skelett från centrala Västergötlandgenomgående lägre än för neolitiska skelett iSydskandinavien.

De mätningar som Lidén (1995b:table I) pre-senterat för skelett från centrala Västergöt-land anger ett något högre värde än de mät-ningar som utförts på C14-laboratorierna.De C13-halter som uppmätts i samband medC14-dateringar är i snitt på -21,85 medan Li-déns mätningar ligger i snitt på -20,74 pro-mille. Skillnaden är därför mindre mellan Li-déns mätningar från centrala Västergötlandoch de som är utförda i samband med C14-dateringar från Sydskandinavien än om manjämför de mätningar från de bägge områdenasom är utförda på C14-laboratorierna (jfr fi-gur 29 och 30).

Skillnaden mellan Lidéns mätningar och desom är utförda i samband med C14-date-ringarna beror förmodligen på att mätningenutförts på ben från olika kroppsdelar. Lidénsmätningar är genomgående gjorda på benfrån skalltaket medan de som använts förC14-datering är gjorda på olika ben men i

första hand på rörben. Lidéns mätningarskall därför jämföras med de mätningar somär gjorda med samma teknik på ben frångånggriften vid Resmo på Öland, se figur 30.Resmo ligger ca 2 km från stranden och kanräknas till samma kategori som de neolitiskafynden från Sydskandinavien. Vid en sådanjämförelse framgår att det relativa förhållan-det mellan centrala Västergötland och Res-mo i Lidéns mätningar är det samma sommellan centrala Västergötland och Sydskan-dinavien i de mätningar som gjorts i sam-band med C14-dateringar.

Ser man till hur C13-halten i skeletten underneolitikum i Sydskandinavien utvecklar sigöver tid så tycks det finnas en tendens till attvärdena är högst i mellersta delen av neoliti-kum (figur 31). Möjligen kan man här se ettsamband med att de neolitiska fiskeanlägg-ningarna dateras till ungefär samma tid (jfrfigur 23).

Från ett par välundersökta neolitiska ben-fynd från boplatser i inlandet i Sydskandina-vien finns det belägg för kontakt med havet.Det gäller de C14-daterade fynden vid Toft-

Figur 28. Platser i Sydskandinavien medneolitiska skelettfynd som blivit föremål för C13-undersökning.

Centrala Västergötland

Resmo

Persson

68

Figur 29. Fördelningen av C13-värden på neolitiska skelett i fyra intervall vad gäller avståndet frånhavet.Mätningar gjorda i samband med C14-dateringar och huvudsakligen utförda på rörben.Med strandnära avses fynd som legat högst några hundra meter från den dåtida stranden.

Figur 30. Fördelningen av C13-värden på förmodat neolitiska skelett i två intervall vad gäller avstån-det från havet efter Lidéns mätvärden (1995b).Odaterade skelett från megalitgravar, troligen neolitiska. Mätningen av C13-halten gjord på skaltak.

69

Neolitikums början

um där det påträffats sälben och ostronskal.Lokalen ligger ca 2 km från stranden och da-teras till ca 3500 - 3200 f.Kr. (Madsen T.1978, 1988). Sälben finns också från Trolde-bjerg (Nyegaard 1985:448) och Havnelev(Nielsen P.O. 1994:301), två andra lokalersom ligger någon km från stranden. Dessa ärbägge neolitiska men ej C14-daterade.

Möjligen kan man tänka sig ett cirkulations-system som innebär att fisk, eller något annatfrån havet, transporteras mellan kust och in-land under neolitikum i Sydskandinavien.Alternativet är ett näringsfång baserat på sä-songsvandringar mellan kust och inland. Detförstnämnda förslaget indikerar ett distribu-tionssystem som kanske är mer avancerat ändet man förmodar fanns under neolitikum,medan säsongsvandringar snarare känne-tecknar ett system som är enklare än det mantänker sig under neolitikum.

Förändringar i skelettens C13-halt,sammanfattningC13-undersökningarna av skelett påträffadevid stranden är ett av de elegantaste beläg-gen för jordbrukets introduktion. Uppenbartär att förändringarna i C13-halten beror påatt det skett en förändring i kosten samtidigtmed att de första direkta beläggen för lant-bruk förekommer i Sydskandinavien. Menom man studerar frågan lite närmare så visardet sig att det ännu inte i detalj går att förkla-ra förändringarna i skelettens C13-halt.

Närmast till hands ligger tanken att det ärförändringar i fiskets omfattning som är or-saken. Mot denna tanke talar förhållandet attman under senmesolitikum främst fångatstrandnära fisk. Det finns inga C13-mätning-ar av på köttet från sådan fisk i Danmarkmen det troliga är att den uppvisar låg C13-halt. Vid lokaler som Ertebølle, där man intetycks ha fiskat i havet invid boplatsen utan i

Figur 31. Fördelningen av C13-värden på neolitiska skelett mot deras ålder. Fyllda markeringaravser fynd från Sydskandinavien medan öppna avser fynd från centrala Västergötland.Rektangeln markerar 68% sannolikhetsfördelning för C14-dateringarna.n=69, både människor och hundar ingår.

Persson

70

inlandet, visar också att det inte är troligt attden höga C13-halten beror på fisket. Slutli-gen talar förekomsten av fiskeanläggningarfrån neolitikum för att det inte skett någonförändring i fisket vid övergången från me-solitikum till neolitikum.

Det är trots allt möjligt att en förändring avfiskets betydelse är förklaringen. Detta omdet visar sig att strandnära fisk har högreC13-halt än man hittills räknat med. Mankan då tänka sig att fisket vid neolitikumsbörjan försvinner i det närmaste totalt. Attinga fiskeanläggningar kan dateras till dennatid skulle i så fall bero på att det då inte före-kom några sådana vid kusten. Man kan vida-re tänka sig att fisket på nytt ökar i betydelseca 500 år in i neolitikum och att detta åter-speglas i att C13-halten i skeletten ökar nå-got då. Värdena under neolitikum kommerdock inte ens i närheten av de höga värdensom noterades under senmesolitikum. Enmöjlighet är därför att fisket under neoliti-kum kan ha ingått i ett större samhälleligtsammanhang och resultatet av fisket fördela-des över större områden.

Det är naturligtvis svårt att förklara varförman skulle ha övergivit fisket som närings-fång under neolitikums början. Men det är ensvårighet som inte bara gäller denna förkla-ring utan som är lika stor för de flesta tänk-bara förklaringarna till förändringen av C13-halten i skeletten. En möjlighet att lösa pro-blemet är att finna en förklaring till föränd-ringarna som stod utanför människornaskontroll. En sådan möjlighet är förhållandetatt ostron upphör att dominera bland skalenpå køkkenmøddingarna vid neolitikums bör-jan, men det finns starka argument mot tan-ken att tillbakagången för ostron förklarar desänkta C13-värdena i början av neolitikum.Dels visar de mätningar som hittills utförtspå köttet från mollusker inte speciellt högavärden. Dels finns det också neolitiska fyndmed ostronskal och skeletten på dessa plat-ser uppvisar trots detta låga C13-halter.

Att alger har rejält höjda C13-halter talar för

att en föda med inslag av alger kan vara för-klaringen till de höga C13-värdena undersenmesolitikum i Sydskandinavien. Denfrämsta orsaken att framhålla denna möjlig-het är dock att det går att finna motargumentmot alla de andra framförda förklaringarna.Det finns inga belägg för att man utnyttjat al-ger som föda under senmesolitikum. Detfinns vidare inget bra argument till varförman, om man ätit alger under senmesoliti-kum, upphör med detta inslag i kosten i ochmed neolitikums början.

ReservoareffektenSkillnaden i C13-värden mellan de senmeso-litiska skeletten och de tidigneolitiska visaratt det sker ett skifte i näringsfånget vid neo-litikums början. Tauber (1981) betonadespeciellt att det inte finns någon överlapp-ning i tid mellan å ena sidan de senmesolitis-ka skeletten med hög C13-halt och de tidig-neolitiska med låg. Denna skarpa gräns kandock till en del vara illusorisk och bero påreservoareffekten. De senmesolitiska skelet-ten härstammar från individer som levt påföda från havet och de kan därigenom uppvi-sa en reservoareffekt. Dateringar på sådanaskelett kan ange en ålder som är upp till 400år för hög.

Att det kan finnas en sådan reservoareffektverkar också rimligt då man ser till gravarnafrån Dragsholm (se figur 19). Trots att gra-varna ger ett intryck av att vara anlagda i ettsammanhang skiljer dateringarna dem åtmed närmare 500 år. Denna skillnad är unge-fär i rätt storleksordning och även i rätt rikt-ning för att bero på reservoareffekten.

Om man räknar med reservoareffekten så fårman istället för en skarp gräns vid 4000 f.Kr.en 500 år lång övergångsperiod på de strand-nära platserna. En period under vilken detfinns såväl människor som levat på marinasom sådana som levt på landbaserade resur-ser.

På denna punkt blir det således avgörande

71

Neolitikums början

skillnader beroende på om man räknar meden reservoareffekt eller ej. Eftersom det äroklart vilken orsaken är till de höga C13-vär-dena under senmesolitikum, så går det idaginte att avgöra ifall det finns någon sådan re-servoareffekt eller ej. En ny serie dateringarav de aktuella fynden är det enda sättet attkomma vidare med problemet. I flera av degravar där de begravda uppvisar C13-haltersom tyder på marint näringsfång, ingår detorganiskt material från land, ex vis hjorttän-der, i gravgodset. Om man erhåller en yngredatering vid en datering av en hjorttand änför den begravda, så kan man härigenom på-visa reservoareffekten (jfr figur 10). En så-dan undersökning skulle inte bara ge bättrebesked om ålder eftersom dateringar på ma-terial från land är säkrare, utan också nya as-pekter på näringsfånget.

Grundläggande för den vidare diskussionenkring om det förekommer en reservoareffekteller ej, liksom när det gäller de andra aspek-terna på problemen med C13-halten i de sen-mesolitiska skeletten, är att det blir utfört enserie C13-mätningar på misstänkta födokäl-lor från de danska farvattnen. Det är nämli-gen inte bara de stora vattenmassorna ivärldshaven som kan vara orsak till att ettprov anger allt för hög ålder, det finns ocksåen hårdvatteneffekt som gäller prover frånvattnet nära stranden och som beror på upp-lösta karbonater av hög ålder. Denna hård-vatteneffekt kan i danska farvatten ha ett änstörre värde än reservoareffekten ute på ha-vet (Heier-Nielsen m.fl. 1995).

Pollenanalyser

Spontant kan det tyckas att pollenanalyser äridealiska för att bestämma när jordbruketuppträder för första gången i olika områden.De lager i sjöar och mossar som används förpollenanalyser bildas genom en ständigt fort-gående sedimentation och på så sätt får manen kontinuerlig sekvens. I en sådan sekvensborde jordbruket i ett område avspegla sigsom förändringar i pollensammansättningen

och därigenom borde det gå att datera när detförsta jordbruket uppträder i trakten. De la-ger man undersöker består av organiskt ma-terial och de kan därför C14-dateras direkt.

I praktiken har det dock visat sig vara myck-et svårare. För det första gäller att det äldstajordbruket endast lämnar mycket obetydligaoch svårtolkade spår i pollendiagrammen.Den mest grundläggande orsaken till detta äri sin tur att de odlade spannmålen inte spri-der pollen i någon större utsträckning. Detförekommer några enstaka pollendiagrammed förhållandevis mycket sädespollen frånneolitisk tid, men detta har då tolkats som re-sultat av att tröskningen har skett i närhetenav platsen för provtagningen (Göransson1995:67-70). Det normala är att det i ett pol-lendiagram inte förekommer ett enda cerea-liapollen eller endast några enstaka sådanafrån hela det neolitiska avsnittet i diagram-met. Till detta kommer dessutom att det rå-der en oenighet bland pollenanalytiker om ivilken mån det går att skilja pollen av cerea-lia från en del andra gräs med stora pollen(Edwards 1989).

Att det neolitiska jordbruket är i det närmas-te helt osynligt i pollendiagrammen är ettdrag som även kännetecknar den linjeband-keramiska kulturen under tidigneolitikum iMellaneuropa. Trots att denna enligt de arke-ologiska beläggen torde ha haft ett närings-fång som så gott som uteslutande baseradespå spannmålsodling och husdjursskötsel ochtrots att de arkeologiska spåren av bebyggel-sen tyder på relativt stora och permanentaboplatser, så finns det inga påtagliga beläggför jordbruket i pollendiagram från tidigneo-litikum i Mellaneuropa (Kalis & Meurers-Balke 1988:49).

I avsaknad av påtagliga och direkta beläggför introduktionen av jordbruket i pollendia-grammen har man istället försökt finna merindirekta sådana. Det som i första hand hardiskuterats är det s.k. almfallet, dvs den radi-kala nedgången i almens frekvenser i pollen-diagrammen som sker ungefär vid neoliti-

Persson

72

kums början. Ett av de första förslagen varatt almfallet orsakades av att almlöv använtssom foder till kreaturen (Troels-Smith1960:104). Denna förklaring torde inte läng-re ha några anhängare. Istället har många un-der de senare åren förespråkat att det är alm-sjukan som är den direkta orsaken (Peglar1993). Indirekt kan jordbruket ha bidragitgenom att spridningen av almsjukan ökar vidröjningar i skogen, men som ett otvetydigtbelägg för lantbruk kan man enligt dennauppfattning inte räkna almfallet.

Mer benägna att se almfallet som resultat avintroduktionen av jordbruket är Andersen S.T. & Rasmusen (1993). Vid en undersökningav ett pollendiagram från norra Jylland kun-de de konstatera att det här förekom fyra oli-ka almfall. I samband med tre av dessa note-rades även andra tecken på att det förekom-mit odling i trakten. De tecken det rör sig omär fynd av ett cerealiapollen, ökningar i före-komsten av träkol och ökning i antalet före-kommande arter. De menar att klimatföränd-ringar eller almsjukan inte vara orsak till allade olika almfallen, möjligen kan almsjukanvara orsak till ett av almfallen men då somett resultat av att människans påverkan pånaturen har stört den ekologiska balansen.

I samband med undersökningarna vid Ro-senhof upprättades två pollendiagram(Schütrumpf 1972). I dessa diagram kan mannotera de äldsta säkra spåren av jordbruk ipollendiagram från Sydskandinavien. Detrör sig i detta fall om ett cerealiapollen frånvardera diagram och därtill en sammanhäng-ande kurva för Plantago lanceolata genomhela serien. Som nämnts ovan förekommeräven direkta belägg för jordbruk främst iform av ben från nötkreatur, i boplatslagrenfrån Rosenhof. Det ena pollendiagrammet ärupprättat genom boplatsens utkastlager ochdärför är det i detta fall lätt att datera. Ytterli-gare pollendiagram har upprättats på platsensenare och ytterligare cerealiapollen harockså påträffats. I ett fall har ett cerealiapol-len påträffats i ett lager som daterats genomträkol i samma lager och denna datering ang-

er en ålder av ca 4700 f.Kr. (Kalis & Meu-rers-Balke 1988:Abb.5).

I samband med undersökningarna vid Ro-senhof räknar man med två almfall (Kalis &Meurers-Balke 1988:46). Det senare avdessa är det som motsvarar övergången mel-lan atlantisk och subboreal tid, dvs det somman normalt menar med termen ”almfallet”.Boplatslagren ligger mellan dessa bäggealmfall och därför har cerealiapollen vid Ro-senhof påträffats under atlantisk tid.

Kolstrup (1987) rapporterar ett par liknandefall i Danmark. I första hand från ett diagramfrån Trundholm mose på Själland där cerea-liapollen och även pollen från Plantago lan-ceolata, som också indikerar jordbruk, före-kom tillsammans med en förhöjning av anta-let kolfragment i en nivå som ligger underalmfallet i diagrammet. Sjön som idag ligger3 m.ö.h. stod under senmesolitikum i förbin-delse med havet och pollenprovet som indi-kerar det äldsta jordbruket framkom underett naturligt avsatt skallager. Några direktadateringar är inte utförda på detta lager. Detär möjligt att det här rör sig om belägg för ettjordbruk som är lika tidigt som det vid Ro-senhof, men i brist på direkta dateringar ärdetta tveksamt.

Många har menat att almfallet uppträdersamtidigt över stora områden (bl.a. Görans-son 1994b:135), men i och med att man bör-jar tala om flera olika almfall i ett och sammadiagram, blir detta mindre meningsfullt. An-dersen S. T. & Rasmusen (1993) har föresla-git dateringar på mellan ca 4500 och 3500f.Kr. på de olika almfallen i ett diagram. Närdet gäller det största almfallet, det som mar-kerar övergången mellan atlantisk och sub-boreal tid, så daterar Andersen & Rasmusendetta till mellan 3800 och 3600 f.Kr. Jämförman dessa dateringarna med de direkta date-ringar på sädeskorn och husdjursben; figur16, förefaller det klart att jordbruket enligtde arkeologiska beläggen börjar uppträdaföre almfallet även i Danmark.

73

Neolitikums början

Datering av pollendiagramVid sidan av att det är svårt att överhuvudta-get belägga att det förekommer något jord-bruk under tidigaste delen av neolitikummed hjälp av pollendiagram, så har det efterhand även visat sig svårt att datera diagram-men. Pollenanalysen har själv ett förflutetsom en dateringsmetod. Tanken är att för-ändringar i vegetationen sker samtidigt påolika platser. Ofta blir det konflikter mellandenna datering och en direkt C14-dateringav organiskt material från sedimenten. Förpollenanalytikern är det ofta naturligt attanta att C14-dateringar som avviker från detförväntade värdet, måste vara fel. Ibland kanäven en utomstående förstå att detta kan vararimligt (Persson 1987:62-5), medan det imånga fall kan vara svårare att förstå. Detsenare gäller ex vis dateringen av de pollen-diagram som upprättades inom det s.k.Ystadprojektet. Här justeras mer än hälftenav de utförda C14-dateringarna med mellan100 och 1200 år utifrån antagandet att vege-tationsförändringarna (som i sin tur är C14-daterade i Ageröds mosse), ger en bättre da-tering än C14 (Gaillard m.fl. 1991:tableA:2). Oavsett om dessa justeringar är riktigaeller ej, leder de till mycket stora svårigheteratt datera pollendiagrammen.

Den vanligaste felkällan för C14-dateringarfrån pollendiagram är att de är utförda på se-diment som har avsatts under vatten. I envattensamling kan det tillföras mineral ochannat material från omgivande marker till-sammans med vattentillflödet. Om detta ärfallet så kommer det i sedimenten att ingåkol som var gammalt redan när det hamnadepå platsen. Den enda typ av pollendiagramkan dateras utan denna felkälla, är de som ärutförda på torv från högmossar. Felkällan harkallats för ”Soil influx” eller om man beto-nar betydelsen av gamla karbonater som ärlösta i vattnet ”hårdvatteneffekten”. Dennafelkälla innebär alltid att den erhållna dater-ingen av ett lager anger en ålder som är hö-gre än den verkliga. Effekten av ”Soil in-flux” kan i en och samma sjö variera över tidoch detta torde vara den vanligaste orsaken

till att C14-daterigar från sediment iblandkan ange felaktig kronologisk ordning, dvsatt en yngre datering härstammar från ettdjupare lager än en äldre datering.

I och med acceleratordateringarna har detblivit möjligt att datera mycket små mängdermaterial och härigenom skulle det vara möj-ligt att kringgå problemen med ”Soil influx”.I första hand tänker man givetvis på möjlig-heten att datera själva pollenkornen. Det gårinte att datera ett enskilt pollenkorn, men detgår att få ut tillräckliga mängder med pollenfrån ett lager för att få material nog till endatering (Brown m.fl. 1992, Long m.fl.1992, Regnell 1992). Det är dock enklare attutföra dateringarna på mindre växtdelar somär inlagrade i sedimenten. Om dessa kommerfrån växter som hämtar sitt kol ur luften, blirdateringarna tillförlitliga (Andree m.fl. 1986).

Pollenprover från gravhögarEn speciell form av pollenanalyser är de somunder senare år har utförts i Danmark påjordprover från neolitiska gravhögar. Tankenmed dessa undersökningar är att de pollensom hamnar på marken innan högen byggskommer att visa hur marken använts. Om detförekommer sädespollen i detta samman-hang kan man sluta sig till att det förekom-mit odling på platsen. Sådana undersökning-ar har tidigare med framgång utförts i Hol-land och dessa har då haft till syfte att jämfö-ra pollenfloran från högarna till megalitgra-var och de från de senare enkelgravhögarna(Waterbolk 1956).

Vid försök med sådan undersökningar i hö-garna från gånggrifterna i centrala Väster-götland kunde det konstateras att endastmycket få pollen fanns i marken och att detockså på stort djup påträffades recenta pol-len (Axelström m.fl. 1997). Att pollenunder-sökningarna fungerade i Holland men inte icentrala Västergötland förklarades med attjordarna i centrala Västergötland är basiskamedan de i Holland är sura. Sura jordar gerbättre bevaringsförhållanden för pollen.

Persson

74

I Danmark har försöken fallit bättre ut än de iVästergötland. I detta sammanhang är de un-dersökningar som utförts på jordprover frånlånghögar av störst intresse. Undersökningarhar företagits på tre långhögar, Bjørnsholm,Rude och Bygholm och av dessa uppvisarBjørnsholm fynd av såväl korn som vetepol-len (Andersen S.T. 1992, 1992b:161). Att sä-despollen förekom i en trattbägare som stodmed botten uppåt är i detta fall en garanti föratt det inte rör sig om sentida inblandning.Långhögen vid Bjørnsholm dateras till ca3800 f.Kr. och därmed är de cerealiapollensom påträffades under högen ett av de äldstafynden som belägger jordbruk i Sydskandi-navien. Från de bägge andra långhögarnafinns det inga direkta belägg för uppodlingmen väl för röjningar med eld samt att detförekommit sekundär björkskog och öppenmark.

Slutsatser om pollenanalyserDet är således för det första, mycket svårt attbestämma var i en pollenanalytisk sekvenssom jordbruket börjar uppträda och för detandra, så är det, när man väl fastställt på vil-ken nivå det äldsta jordbruket förekommer,mycket svårt att datera denna nivå. Tillsam-mans gör detta att man tills vidare måstelämna pollenanalyserna därhän i diskussio-nen om dateringen av det äldsta jordbruket.

Även om pollenanalyser inte kan användasför att datera jordbrukets introduktion så ärde en viktig inspirationskälla till diskussio-nen om jordbrukstekniken under neolitikum(ex vis Kristiansen 1993, Göransson 1994).Utan att i detta sammanhang fördjupa mig idessa förhållanden kan det konstateras att föräldsta delen av neolitikum, såväl i Mellan-europa som i Sydskandinavien, är det i förstahand de ytterligt små inslagen av lantbruk-sindikationer i pollendiagrammen som behö-ver en förklaring. Det är de arkeologiska bel-äggen som visar att det verkligen har före-kommit sädesodling och boskapsskötsel un-der den tidigaste delen av neolitikum. Hadevi endast förfogat över pollendiagrammen

skulle detta ha varit mycket svårt att faststäl-la.

Icke strandbundna boplatser

”Site catchment analysen” intog under 1970-och 80-talen en framskjuten roll i den arkeo-logiska forskningen. Grundtanken i metodenär att människan är rationell när det gällerproduktionen av mat. Detta betyder att manföljer minsta ansträngningens lag och förläg-ger sina bostäder på platser som ligger närade viktigaste, eller mest svårtransporterade,resurserna. Detta betyder att om man barakänner till läget för en boplats, så kan manrekonstruera näringsfånget utifrån de resur-ser som finns tillgängliga i dess omgivning-ar.

När det gäller dateringen av det äldsta jord-bruket kan metoden användas i en förenkladversion. Det som behövs är att bestämma omlokaler ligger placerade så att deras läge iförsta hand kan motiveras av jordbruketskrav. I praktiken betyder detta att boplatseninte ligger vid stranden av havet eller en in-sjö. Jordbruk kan visserligen ha spelat enstor roll i försörjningen även på strandbund-na boplatser, men detta kräver mer ingåendeundersökningar för att kunna fastställas. Ickestrandbundna boplatser kan å andra sidan ien del fall även vara jaktstationer eller lik-nande, men det troliga är att det i de flestafall är jordbruket som är lokaliseringsfak-torn.

Det är inte möjligt att säkert bestämma omde icke strandbundna boplatserna från tidi-gaste delen av neolitikum kännetecknas avett agrart näringsfång, utifrån det materialsom finns tillgängligt idag. Det finns ingetbenmaterial som härstammar från C14-date-rade icke strandbundna tidigneolitiska loka-ler. Fyndet från Havnelev är förmodligen detäldsta benfyndet från en lokal i ett sådantläge, men är tyvärr ej C14-daterat. Benmate-rialet från Havnelev domineras helt av hus-djur (Mathiassen 1940, Nielsen P.O. 1994).

75

Neolitikums början

Fyndet från Sigersted är förmodligen ocksåfrån tidigneolitikum, men inte heller det ärC14-daterat (Nielsen 1985, Nielsen P.O.1994). Även i materialet från Sigersted do-minerar husdjuren, men benmaterialet är li-tet. Fyndet från Värby är visserligen C14-da-terat till ca 3700 - 3500 f.Kr., men djurbens-materialet från denna plats endast är helt kortpresenterat som ”....brända och obrända hus-djursben...” (Salomonsson 1971:59, figur32). Den osteologiska behandlingen av dettafynd förefaller allt för tveksam för att denskall tillmätas någon vikt i dagens lägen.Den äldsta C14-daterade icke-strandbundnalokalen som har ett större benmaterial ärToftum från ca 3500 - 3200 f.Kr. På Toftumdominerar husdjuren. Därtill kan det nämnas

att det inte är känt någon neolitisk lokal iicke strandbundet läge där jaktvilt intar enstörre andel bland benen, eller med andraord; alla neolitiska icke-strandbundna loka-ler med bevarat benmaterial har ett sådantsom domineras av husdjursben.

I keramiken från Värby finns avtryck avkorn och vete. Det rör sig i samtliga fall omoornerad keramik men flera av fynden här-stammar från de boplatsgropar som C14-da-terats (Hjelmqvist 1971).

Två icke-strandbundna boplatser med tidigdatering och med belägg för jordbruk är Va-segård och Limensgård på Bornholm (figur32). De har dateringar som är utförda på för-

Figur 32. Några icke-strandbundna boplatsermed fyndmaterial som C14-daterats till neoliti-kums första århundraden.

Vasegård

Limensgård

0 5 km

Värby

0 5 km

Persson

76

kolnade sädeskorn och de anger i bägge fal-len en ålder kring ca 4000 f.Kr. (jfr figur 16).Det är troligt att fynden av sädeskorn här-stammar boplatser, men i bägge fallen är detoklart om det finns några boplatslämningarsom är samtida med fynden av sädeskorn.Det går vidare inte att säga något om jord-brukets relativa betydelse utifrån fynd avväxtdelar och eftersom det på dessa bäggelokaler inte finns något bevarat benmaterialgår det inte säkert att säga något om jordbru-kets relativa betydelse på dem. Det icke-strandbundna läget kan, i enlighet med detovan sagda, användas som argument för attjordbruket haft stor betydelse på dessa loka-ler.

Förekomsten av icke-strandbundna boplat-ser tillför inte mycket när det gäller datering-en av det äldsta jordbruket i Sydskandina-vien. Det finns i stort sett inga icke strand-bundna lokaler som är daterade tidigare ände äldsta beläggen för jordbruk. De äldstadaterade, icke strandbundna lokalerna, ärdels Vasegård från Bornholm, där jordbruketär belagt även på annat sätt samt ett fynd frånFlintbek i Schleswig-Holstein. Flintbek ärdaterat till ca 4100 f.Kr. (KI-3072), dvs un-gefär samtida med det daterade sädeskornetfrån Vasegård (Zich 1995:209ff). Det rör sigom en grop med tidigneolitisk keramik sompåträffades vid undersökningen av en grav-hög.

Förekomsten av icke strandbundna lokalerutgör därför inte mer än ett stöd för den date-ring som erhållits genom direkt datering avsädeskorn och husdjursben. Däremot kandessa lokaler vara ett viktigt argument för attdet förekommer boplatser med ett närings-fång som domineras av jordbruket redan un-der den äldsta fasen av neolitikum. De ben-fynd som finns från tidigaste delen av neoli-tikum kommer alla från strandboplatser vidhavet eller vid insjöar och dessa talar för atthusdjuren endast utgjort en mindre del i nä-ringsfånget. Vid Bjørnsholm utgör ex. vishusdjuren mindre än hälften av däggdjursbe-nen i det tidigneolitiska benmaterialet (Brat-

lund 1993:103). Rådjur och hjort är där devanligaste arterna. På de icke strandbundnalokalerna kan det däremot tänkas att husdju-ren dominerat.

I detta sammanhang kan det också nämnasatt lösfynd av tunnackiga och spetsnackigaflintyxor, liksom fyndplatser av keramiksom kan betecknas som tidigneolitisk, före-kommer i stor utsträckning från icke strand-bundna platser (figur 33).

Tyvärr är lösfynden svåra att datera. Lösfyn-den från äldsta delen av neolitikum är främstde tunnackiga flintyxorna. Det finns en typo-logisk indelning av dessa som kan ha krono-logisk relevans (Nielsen P.O. 1977). Grun-den för datering av de olika typerna av tun-nackiga yxor är en seriation av depåfynden.Det finns bara några få hållpunkter i C14-da-terade fynd när det gäller den tunnackiga yx-ans kronologi.

Den tunnackiga flintyxan förekommer överlång tid. Även om det naturligtvis ställer sigsvårt att datera flintyxor med C14 så finnsdet en del stratigrafiska fynd som kan använ-das. Genom dessa kan man visa att den tun-nackiga yxan förekommer under tidigastedelen av trattbägarkultur. Detta gäller ex.vis. fyndet vid Lindebjerg från ca 3850 f.Kr.Under högen och i högfyllningen framkomboplatsmaterial och i detta ingick även frag-ment av tunnackiga yxor (Liversage 1981).Dateringarna är utförda på träkol från en fa-sadränna som hör till högkonstruktionen ochdärmed är dateringen stratigrafiskt yngre änfynden av de tunnackiga yxorna.

Fyndet vid Lindebjerg är minst 500 år äldreän det yngsta fyndet av tunnackiga flintyxorjag har kunnat finna, nämligen det från Alv-astra pålbyggnad (Browall 1991:126). Alv-astra dateras med en början 3300 f.Kr. Enannan hållpunkt för den yngsta dateringen avtunnackiga flintyxor är fynden vid Sarup. Iden av Andersen urskilda fasen Sarup II fö-rekommer tunnackiga yxor och denna fasdateras till ca 3300 f.Kr. (Andersen N.H.

77

Neolitikums början

1989). Typen förekommer således underminst 500 års tid.

På grund av de tunnackiga yxornas vida kro-nologiska omfång kan man tänka sig att de

har haft olika utbredning under olika perio-der. Man kan ex vis tänka sig att de till enbörjan endast förekommer på fångstboplat-ser längs stränder, medan de under ett senareskede förekommer även i lägen som motive-

Figur 33. Utbredningen av Ertebølleboplatser, boplatser från “den tunnackiga yxans tid” och tun-nackiga flintyxor i Nordvästsjälland efter Mathiasen.Ertebølleboplatser efter Mathiasen 1959:pl XV. Boplatser med 0 st redskap ej medtagna.Boplatser från “den tunnackiga yxans tid” och tunnackiga flintyxor efter Mathiasen 1959:pl XVI

Persson

78

ras utifrån de agrara näringarna. Studerarman Nielsens kartor över de olika tunnacki-ga yxtypernas utbredning så kan man delsnotera att de olika typerna visserligen finnsföreträdda i olika stor utsträckning i de olikadelarna av Danmark, men också att alla typerär väl företrädda i icke strandbundna lägen(Nielsen P.O. 1977). Detta betyder att oav-sett om den typologiska ordningen mellantyperna är kronologiskt betingad eller ej, såär det troligt att de tunnackiga yxornas ut-bredning visar på förekomsten av en bosätt-ning i icke strandbundet läge allt från neoliti-kums början.

Den tunnackiga flintyxan har speciellt in-tresse eftersom den förekommer talrikt i lös-fynd. Andra typer, som den spetsnackigaflintyxan och mångkantyxan, är visserligenmer sällsynta men skulle kunna ha ett speci-ellt intresse om de har ett kronologiskt om-fång som begränsades till början av neoliti-kum. Underlaget för dateringen av dessa ty-per är dock mycket litet, då det inte finns merän något enstaka C14-daterat fynd där dessaföremål ingår.

Liksom det är svårt att datera lösfynd så ärdet också svårt att datera ett större antal bop-latser i ett område. Om man försöker sig påatt belysa bosättningen under en viss epokblir man tvungen att till stor del förlita sig påboplatser som endast består av flintfyndplockade i åkermark. Ett sådant fyndmaterialger endast möjlighet till datering inommycket vida ramar. Om man jämför Mathi-assens kartor över Ertebølleboplatser med deöver den äldsta neolitiska fasen, den somMathiassen kallar ”den tunnackiga yxanstid”, så ser man såväl likheter som skillnader(se figur 33). I bägge perioderna finns detbosättningar längs stränderna och i inlandet

kring Åmosen. Under den neolitiska fasenfinns det dessutom icke-strandbundna bop-latser. Det största problemet med dessa kar-tor är att den tunnackiga yxans tid omfattarminst 500 år. Det är möjligt att den bild manfår av boplatsernas utbredning inte är repre-sentativ för hela tidsavsnittet.

Andra belägg för ett tidigtjordbruk

Undersökta och daterade åkerytor skullekunna utgöra belägg för ett tidigt jordbruk.Åkerytor är kända under neolitikum i Syd-skandinavien (Thrane 1993), men de äldstaförekommer under högarna till megalitgra-varna och dateras därför till först efter 3500f.Kr. Därför tillför de inte så mycket när detgäller dateringen av det äldsta jordbruket.

Jordbruket kan också beläggas genom före-komsten av redskap som är förknippade meddetta. En intressant kategori i detta avseendeär skäror. Det visade sig en omfattande be-handling av de danska fynden, att flintor somgenom bruksspår kan bestämmas somskäror, är påfallande sällsynta bland flintfyn-den från boplatserna (Juel Jensen 1994:118).Det rör sig inte om mer än någon enstakaskära från var och en av de undersökta bo-platserna. De tillför därför inte mycket till endiskussion kring dateringen av det äldstajordbruket. Skäror är så sällsynta i fynden attdet tyder på att man måste ha skördat spann-mål på ett annat sätt än genom att skära avstråna med flintor. Malstenar skulle ocksåkunna vara en intressant kategori, men förSydskandinaviens del har jag inte kunnatfinna någon behandling av malstenar frånneolitikum.

79

Den äldsta trattbägarkultureni Sydskandinavien

Becker knöt 1947 den äldsta lantbruket tilltrattbägarkulturen. Denna benämning förekomtidigare, men efter Beckers bidrag fick denstor genomslagskraft och används fortfarande(ex vis Midgey 1992).

Becker definierar trattbägarkultur i opposi-tion mot den tidigare använda termen ”mega-litkultur”. Utgångspunkten för denna distink-tion är att Becker till skillnad från många tidi-gare forskare menar att introduktionen avjordbruket sker före de äldsta megalitgravar-na. Megalitgravarna hade tidigare använtssom ett argument för att jordbruket kom tillNorden från Västeuropa. Becker menade is-tället att keramiken är ett bättre kriterium påkulturell samhörighet. Keramiken ansåg hanmest följsam för kronologiska - geografiskaförändringar. Vid sidan av keramiken sågBecker husdjur och spannmålsodling som deviktigaste dragen i trattbägarkulturen. Meddenna utgångspunkt kom han fram till att tratt-bägarkulturen var invandrande bönder som

kom från sydost till Danmark. Megalitgravar-na började uppföras först senare i neolitikum,och det berodde då inte på någon invandringutan på kulturinfluenser från Västeuropa.

Allt sedan Beckers arbete från 1947 har detrått enighet om att det finns ett samband mel-lan trattbägarkeramikens första förekomstoch introduktionen av lantbruket. Alla har dä-remot inte varit ense med Becker när det gäl-ler uppfattningen att trattbägarkulturen komtill Norden genom en invandring. Troels-Smith redovisar tidigt en avvikande stånd-punkt då han menar att det första jordbruketintroduceras under Ertebøllekulturens tid ochi samband härmed uppkommer det som Beck-er kallade trattbägarkulturens A-grupp (Tro-els-Smith 1953). Oavsett hur man ställer sigtill frågan om invandring, är det genomgåen-de att man sett ett samband mellan övergång-en till trattbägarkeramik och introduktionenav jordbruket. Mot denna bakgrund är det avvikt att närmare undersöka i vilken grad dettasamband kan upprätthållas. För detta behövsdet dels en genomgång av dateringen av tratt-bägarkeramiken och dels en undersökning avden tidiga trattbägarkulturens näringsfång.

Kapitel 4Trattbägarkulturen

Persson

80

Skillnaden mellan trattbägarkeramikoch ErtebøllekeramikDet har framförts tankar på att det finns entypologisk övergångsperiod som känneteck-nas av ett mellanting mellan Ertebølle- ochtrattbägarkeramik. Detta gäller ex vis Schwa-bedissen (1968:10) som framförde tanken atttrattbägarkeramiken med rund botten var enövergångstyp mellan Ertebøllekeramikensspetsiga botten och den mer flatbottnade tratt-bägarkeramiken. Tankar kring ett sådant kera-miktypologiskt mellansteg har dock varit svåratt förena med Beckers kronologiska schemaenligt vilket den äldsta trattbägarkeramikenhade flat botten och därför har denna uppfatt-ning inte fått några anhängare.

Jennbert (1984) har gjort sig till talesman fören teori som går ut på att det finns en över-gångsfas varunder såväl trattbägarkeramiksom Ertebøllekeramik är i bruk samtidigt påen och samma plats. Det är helt uppenbart atthon härmed menar att det finns två distinktatyper av keramik som är i bruk sida vid sida.

Det inte finns några egentliga problem medatt skilja trattbägarkeramiken från Ertebølle-keramiken när det rör sig om relativt storaskärvor eller om hela kärl. Det finns en radelement som skiljer de bägge grupperna åt,både vad avser form som dekor. Däremot kandet vara svårare att bedöma i vilken mån somden keramik som påträffades i övre lagret vidRosenhof är trattbägarkeramik eller ej. Kera-miken från Rosenhof är ännu inte publicerad isin helhet utan det rör sig bara om några en-staka kärl som finns avbildade. Ett par avdessa kärl kan karaktäriseras som små tratt-bägare (Schwabedissen 1979:Abb 2:1-2),medan andra kärl kan tillskrivas Ertebølle-kultur (Schwabedissen 1979:Abb3-6). Ytter-ligare andra kärl från Rosenhof har betraktatssom importerad keramik från Mellaneuropa(Rowley-Conwy 1985). Mot denna bakgrundkan det därför vara berättigat att behandlafynden från Rosenhof separat och jag åter-kommer därför till dessa längre fram i dis-kussionen.

Från det aktuella tidsavsnittet, dvs mellan5000 och 3000 f.Kr., och från Sydskandina-vien, har hittills bara urskiljts Ertebøllekera-mik, trattbägarkeramik och keramiken frånRosenhof. Denna indelning accepteras i detföljande. Trattbägarkeramiken kan vara svåratt skilja från en del senare keramik, framför-allt gropkeramiken. Detta är dock inget störreproblem i detta sammanhang.

MatskorpedateringarEftersom trattbägarkulturen i första hand de-finieras utifrån keramiken, så dateras denockså enklast med hjälp av C14-dateringarav matskorpor. De matskorpedateringar påtrattbägarkeramik som finns tillgängliga frånSydskandinavien framställs tillsammans meddateringarna på matskorpor från Ertebølleke-ramik i figur 34.

Framställningen i denna figur, liksom i de föl-jande, visar förutom sannolikhetsfördelning-en för dateringarna i de bägge kategoriernaäven en framställning av deras relativa för-hållande till varandra längst ner i figur 34. Urdenna kan man utläsa hur stor andel av sanno-likhetsfördelningen under en viss tid som fal-ler på dateringar som tillskrivits Ertebølle-kultur respektive trattbägarkultur. Syftet meddenna framställning är att på ett tydligt sättvisa dateringen samt övergångsfasens längd.Vidare används tidpunkterna då trattbägarda-teringarna uppgår till 10%, 50% och 90% avsannolikhetsfördelningen för att på ett sche-matiskt sätt framställa dateringen, se figur 37.

Matskorpedateringarna anger på detta sätt enövergång från Ertebøllekultur till trattbägar-kultur vid ca 4000 f.Kr. Vid 4350 respektive3800 f.Kr. uppgår trattbägardateringarna till10% respektive 90% och detta betyder attman kan tala om ett övergångsskede under550 år.

När det gäller den keramik som daterats i det-ta sammanhang finns ingen direkt anledningatt misstänka något fel på dateringarna tillföljd av reservoareffekten. Den Ertebølleke-

81

Neolitikums början

ramik som är daterad kommer, med några en-staka undantag, från inlandsboplatser och detär bara i ett fall som det finns anledning attmisstänka att innehållet i kärlen har haft ma-rint ursprung. Samma gäller för huvuddelenav den trattbägarkeramik som använts i un-dersökningen, dock har två tidiga dateringarpå trattbägarkeramik uteslutits från undersök-ningen av källkritiska skäl (Ka-3777B ochKa-6446, se tabell 8 i appendix).

Det är svårare att se om det ligger någon fel-källa i vilken fraktion av matskorpan som ärdaterad. Eftersom diskussionen kring skillna-den mellan den lösliga och den olösliga frak-tionen endast aktualiseras från Uppsalalabo-ratoriets sidan, så kan man anta att alla date-ringar på andra laboratorier är utförda på denolösliga fraktionen vilken bör vara den somligger närmast den riktiga åldern. Bland de42 dateringar som finns med i figur 34 är detbara 6 st som är utförda i Uppsala och blanddessa är det inte i något fall bekant huruvidadet rör sig om den lösliga eller den olösligafraktionen. Detta innebär således att det mås-te göras en reservation i detta avseende då

det gäller resultatet av dateringen av mat-skorporna. Om dateringen av olika fraktionerhar någon effekt på framställningen så är den-na i riktning mot att dateringarna blir förunga. I föreliggande fall skulle det såledesbetyda att om den daterade fraktionen är enfelkälla så kan övergången till trattbägarkera-mik ha skett tidigare än vad matskorpedate-ringarna anger. Det förefaller inte troligt attså är fallet.

Bjørnsholm och NorsmindeDateringar på matskorpor måste i princip an-ses som det bästa för att datera kulturgrupper-na som trattbägarkulturen eftersom denna ärdefinierad just med utgångspunkt i keramiken.Boplatsfynd är oftast inte bra eftersom detinte går att knyta det material som daterats,vanligtvis träkolsbitar eller skal, till någonkulturgrupp. I Danmark finns det dock två lo-kaler som har bättre förutsättningar för date-ringen av trattbägarkulturens äldsta uppträ-dande, nämligen Bjørnsholm och Norsminde(Andersen S.H. 1993, Andersen S.H. 1990).Dessa bägge køkkenmøddingar har belägg för

Figur 34. Dateringar av matskorpor från Ertebøllekeramik och trattbägarkeramik i Sydskandinavien.Nedtill samma dateringar framställda som andelar.

Persson

82

Figur 35. Dateringarna av Ertebøllekultur respektive trattbägarkultur vid de bägge jylländska boplatser-na Bjørnsholm och Norsminde.

en kontinuerlig bosättning från senmesoliti-kum in i neolitikum och dessutom enkontinuerlig lagertillväxt under denna tid. Ilagren ser man förutom förändringar i fynd-materialet vid trattbägarkulturens början,även en förändring i själva lagrets karaktär.Denna beror på att det samtidigt med trattbä-garkulturens första förekomst sker ett skifteav material i lagren; från att de dominerats avostron till en dominans av hjärtmusslor. Oav-

sett hur man förklarar orsaken till detta, inne-bär det att det är lätt att dra en gräns mellande bägge perioderna.

I figur 35 återges dateringarna från Bjørns-holm och Norsminde. Alla dateringar är ut-förda på skal. Klassificeringen av lagrenskulturtillhörighet är direkt övertagen från S.H. Andersens publikationer av fynden (1990,1993). Som framgår av figuren så kan över-

83

Neolitikums början

Figur 36. Övriga dateringar på fynd som tillskrivits Ertebøllekultur respektive trattbägarkultur i Sydskan-dinavien.n = 245. Dateringar från de äldsta Ertebøllefynden och de yngsta trattbägarfynden är ej med i figuren.

Persson

84

Figur 37. Grafisk framställning av gränsen mellan Ertebøllekultur och trattbägarkultur utifrån fyra olikadateringsunderlag. Varje rektangel visar tidpunkten där trattbägardateringarna uppgår till 10%, 50% och90% av den totala sannolikhetsfördelningen.

gången från trattbägarkultur till Ertebøllekul-tur dateras till ca 4000 f.Kr. vid Bjørnsholmoch till ca 3800 f.Kr. vid Norsminde. Detfinns anledning att återkomma till skillnaden idatering mellan de bägge platserna längrefram i behandlingen. På bägge platserna ärövergångsfasen kort. För Bjørnsholms delligger 10% respektive 90% gränserna vid4150 respektive 3950 f.Kr., vilket betyder attdet endast 200 år däremellan. För Norsmin-des del är motsvarande siffror: 3950 f.Kr.,3700 f.Kr. och mellan dessa årtal är det 250år.

Övriga dateringar från Sydskandina-vienDateringarna från Bjørnsholm och Norsmin-de har en speciell vikt eftersom de daterartrattbägarkulturens första uppträdande i enkontinuerlig lagerföljd. Utöver dessa date-ringar finns det en rad andra platser med tidi-

ga dateringar av trattbägarkeramik i Sydskan-dinavien. I dessa fall rör det sig om mer ellermindre öppna lager och dateringarnas kultur-anknytning är härigenom mindre säker. I figur36 återfinns en samlad framställning av dessatillsammans med de yngsta dateringarna somtillskrivs Ertebøllekultur.

De platser som är med i figur 36 är de där jaguppfattar fynden som relativt entydigt härrör-ande från en av de bägge kulturerna. Säkerhe-ten i denna bestämning är dock varierande.De lokaler som har fynd som tolkats som enblandning mellan Ertebøllekultur och trattbä-garkultur finns ej med i figur 36. Dessa loka-ler diskuteras längre fram i texten. Huvudde-len av lokalerna är sådana som vagt kan be-tecknas som boplatser, men för trattbägarkul-turens ingår det också en del gravanläggning-ar. Lokaler varifrån det enbart finns mats-korpedateringar är inte med i denna figur.Medtagna är dock icke matskorpedateringar

85

Neolitikums början

från lokaler varifrån det finns såväl mats-korpedateringar som dateringar på annat ma-terial, detta gäller ex vis Mossby. Dateringa-rna från Bjørnsholm och Norsminde är intemed i figur 36.

Av figur 36 framgår att den tidpunkt då 50%av sannolikhetsfördelningen faller på varderaErtebøllekultur och trattbägarkultur i dettafall ligger vid 4000 f.Kr. Spridningen är idetta fall stor och 10% gränsen går vid 4150f.Kr. och 90% gränsen vid 3700 f.Kr., dvs detär 450 år dem emellan. Den stora överlapp-ningen är ett förhållande som ter sig helt na-turligt eftersom det oftast rör sig om öppnafyndplatser och det därför inte finns någonegentlig kontroll av samtidigheten mellanprovet och det man vill datera.

De tidigaste dateringarnaDet finns ett par trattbägarlokaler som avvi-ker genom att de uppvisar tidiga dateringar.De sex öppna boplatslager med de tidigastedateringarna framställs i figur 38. Av dessa

är det främst tre som uppvisar påtagligt tidigadateringar. Dessa diskuteras därför lite mer idetalj.

MossbyMossby är en trattbägarboplats i södra Skåne(Larsson M. 1992). En datering på träkol frånMossby är ca 1500 år äldre än de andra date-ringarna från platsen. Denna datering kan av-färdas eftersom den är så gammal att det rim-ligtvis inte fanns någon trattbägarkultur vidden tiden. Denna datering är också utförd påträkol och därför löst knuten till fynden avtrattbägarkeramik. De resterande fem date-ringarna från Mossby är alla utförda på mate-rial som med relativt stor säkerhet kan knytastill trattbägarbosättningen på platsen. Det rörsig om dateringar utförda på matskorpor påkeramiken och på brända sädeskorn. Inga de-taljer är publicerade rörande de krukskärvorsom blivit daterade, men eftersom det intenämns något om att det skulle förekomma Er-tebøllekeramik på platsen, så kan man förmo-da att dateringarna måste gälla trattbägarke-

Figur 38. De äldsta dateringarna från öppna trattbägarfynd.

Persson

86

ramik. Det kan också noteras att dateringarnapå matskorpor i snitt anger en ca 300 år högreålder än de på sädeskornen (se figur 18). Det-ta kan indikera något fel på matskorpedater-ingarna från Mossby, men det går inte att fast-ställa närmare utan en mer detaljerad under-sökning och nya dateringar från fyndet. Dethar inte publicerats några C13-värden förmatskorpedateringarna från Mossby och detkan därför inte uteslutas att kärlen innehålletmarint material som ger en allt för hög ålderp.g.a. reservoareffekten. Mossby har legatmindre än 500 meter från stranden (Larsson& Olausson 1986:fig 1).

Siggeneben SüdVid Siggeneben Süd i Schleswig-Holsteinhar undersökts ett utkastlager invid en boplatssom vid tiden för bosättningen låg invid Ös-tersjöstranden (Meurers-Balke 1983). Date-ringarna härrör från trä och träkol från kultur-lagret som också gett fynd av bl.a. trattbägar-keramik, men inget hindrar att det kan ha fun-nits en äldre bosättning på platsen och det ärinte säkert att de tidigaste dateringarna kananvändas för att datera trattbägarfynden. Detkan noteras att det ingår Ertebøllekeramik ilagret och att denna kan representera en äldrebosättning och att de äldsta C14-dateringarnakan höra samman med denna.

Den äldsta dateringen vid Siggeneben Süd ut-görs av ett träkolsprov som är insamlat rela-tivt djupt ner i stratigrafin, just för att få endatering av lager som är äldre än bosättning-en på platsen (det angav en ålder av ca 5000f.Kr.). Den näst äldsta dateringen härstammarfrån träkol påträffat i kulturlagret och den lig-ger på ca 4500 f.Kr. Om man accepterar attdessa bägge dateringar inte gäller trattbägar-fynden, så är det rimligt att datera dessa uti-från de återstående dateringarna och då meden början vid ca 4100 f.Kr. Siggeneben Südanger således en ålder som ligger lite tidigareän de som ovan fastställts för trattbägarkultu-rens början, men denna skillnad hänger på enenda datering.

BarkærVid undersökningen av Barkær påträffadestvå stora anläggningar som vid utgrävningentolkades som hus, men som i efterhand haromtolkats till långhögar (Liversage 1992).Under och utanför högarna och i högfyllning-en påträffades trattbägarkeramik och flinta avnormal boplatskaraktär. Tolkningen är att hö-garna har uppförts på en gammal boplats ochatt gammalt avfall därför har lagrats in dem.Från platsen finns 8 C14-dateringar. En date-ring gjord på träkol ligger på ca 4700 f.Kr.,men eftersom det inte finns något som knyterdenna datering till fynden av trattbägarkera-mik, så kan den inte användas som argumentför en så pass tidig datering av trattbägarkul-turen. Fyra dateringar är gjorda på skal ochde faller i tid kring ca 4000 f.Kr. Det finnsinget som knyter dessa skal till trattbägarfyn-den på platsen och de kan inte användas somett argument för en tidig datering av trattbä-garkulturen. Utöver de hittills omnämnda femdateringarna så finns det ytterligare tre date-ringar från Barkär och alla dessa faller utan-för det tidsavsnitt som redovisas i figur 38,en är äldre än detta och två är yngre. Dettavisar att det rör sig om helt öppna lager medfynd från förhistoriens alla perioder.

Jättegraven, Flintbek och VasegårdUtöver dessa tre fynd med tidiga dateringarfinns det ytterligare tre platser med enstakatidiga dateringar på trattbägarfynd. Det gälleren tidig datering från långhögen Jättegraven iSkåne ca 4100 f.Kr. (Larsson L. 1992c). Da-teringen kommer från långhögens fasadrännaoch borde därigenom vara knuten till kon-struktionen. På keramiktypologiska grundermenar Larsson att C14-dateringen anger enallt för hög ålder för fyndet. Från en boplats-grop vid Flintbek i Schleswig-Holstein finnsen datering på träkol till ca 4150 f.Kr. (Zich1995:211). I gropen påträffades även trattbä-garkeramik. Endast en datering är utförd påmaterialet från denna grop. Från en grop vidVasegård på Bornholm (Nielsen & Nielsen1989, 1994) finns fyra dateringar på sädes-korn, varav en anger en ålder på ca 4100 f.Kr.

87

Neolitikums början

och de övriga tre dateringarna anger en ålderpå mellan 3000 och 2500 f.Kr. (Heinemeier,Rud & Heier-Nielsen 1996:324, se även fi-gur 5). Det påträffades trattbägarkeramik avsen mellanneolitisk typ i gropen. Eftersomdet förekommer yngre dateringar från sammagrop visar detta att det inte går att säkert knytaden äldre dateringen till trattbägarkultur. Iövriga anläggningar på Vasegård har trattbä-garkeramik från såväl tidig- som mellanneo-litisk tid har påträffats.

Trattbägarkulturens början i Syd-skandinavienAv de fyra ovan redovisade undersökningar-na ger således matskorpedateringarna, date-ringen av stratigrafin vid Bjørnsholm och densamlade mängden övriga fynd, en datering avtrattbägarkulturens början till mellan 3950och 4000 f.Kr. om man utgår från tidpunktendär 50% av sannolikhetsfördelningen fallerpå vardera Ertebøllekultur respektive trattbä-garkultur. För Norsmindes del är ett motsva-rande värde 3800 f.Kr. och således anger det-ta fynd en övergång som ligger 200 år senareän de andra undersökningarna. Det finns an-ledning att återvända till detta förhållandelängre fram, men här kan det konstateras attdateringen vid Norsminde inte kan användasför att datera trattbägarkulturens äldsta före-komst i Sydskandinavien. Antingen är det nå-got fel på dateringarna vid Norsminde ellerså sker övergången vid olika tidpunkter i oli-ka delar av Sydskandinavien.

En rimlig datering av trattbägarkulturensäldsta uppträdande i Sydskandinavien är så-ledes 4000 - 3950 f.Kr. De enstaka dateringarsom ligger före denna tid kan inte tillmätasnågon större vikt i dagens läge.

Trattbägarkulturen i relation tillde äldsta beläggen för lantbruk

Becker såg trattbägarkulturen som en färdig-utvecklad neolitisk grupp som förde med sigdet första lantbruket till Danmark. I och med

detta var det för honom inga problem attkoppla samman näringsfånget med kultur-gruppen. Var helst man hittade fynd som kun-de tillskrivas trattbägarkulturen, så kundeman också sluta sig till att jordbruk förekompå platsen. I dagens lägen kan denna stånd-punkt inte längre accepteras utan diskussion.

Det äldsta direkta beläggen för jordbruk iSydskandinavien har ovan framställts i figur16. Det äldsta fyndet är ett ben av oxdjur sombedömts som nötkreatur och som kommerfrån Rosenhof. Detta dateras till ca 4850 f.Kr.Detta är långt tidigare än trattbägarkulturensförsta uppträdande, men om man bortser fråndetta fynd så finns en god samstämmighetmellan de äldsta direkta dateringarna på lant-bruket och dateringarna på trattbägarkultu-rens början.

Från Vasegård, Limesgård och Mossby, finnsdet tidiga säkra belägg för lantbruk som allakommer från trattbägarboplatser. De daterastill mellan 4100 och 3700 f.Kr. Den tidigadateringen på sädeskornen från Mossby be-kräftas av att det finns tidiga dateringar påmatskorpor på trattbägarkeramik från sammaplats.

Får/get-benet från Rosenhof dateras till ca3950 f.Kr. och är ett lösfynd som inte kanknytas till andra arkeologiska fynd. Eftersomde boplatslager som undersökts på platsenförmodligen var täckt av havet vid den tidsom får/get-benet härstammar ifrån, så kanbenet inte knytas till dessa lager. Det är rim-ligt att bosättningen har fortsatt på platsen ochatt den har flyttat upp en bit i terrängen just pågrund av det stigande havet. I skalbanken somtäcker kulturlagret har det också påträffats enskärva trattbägarkeramik.

Nötkreatursbenen från Øgaarde och frånSnævret Hegn tillhör de äldsta fynden somsäkert belägger jordbruket. De dateras tillmellan 3850 och 3500 f.Kr. Eftersom det rörsig om nötkreatur som placerats i mossar kande betraktas som ett offerfynd och traditio-nellt har man menat att sådana offerfynd är en

Persson

88

företeelse som hör till trattbägarkulturen. Åt-minstone från Øgårde finns också fynd avtrattbägarkeramik, även detta tolkat som of-ferfynd, och i omedelbar närhet till nötkrea-tursbenen (Becker 1947:25). Dock kan detnämnas att en del fynd tyder på att man redanunder mesolitikum påbörjade användningenav en del offerplatser (Karsten 1994:166ff.).

BenfyndDet enklaste sättet att bilda sig en uppfattningom näringsfånget på de tidigaste trattbägar-boplatserna är att studera de som har bevara-de ben. I benfynden går det att jämföra ande-len husdjur med andelen vilt.

Problemet med att avgöra om oxdjurs- ochsvinben härrör från tam- eller viltformer gäl-ler även i detta sammanhang. Problemet kom-pliceras dessutom av att det är olika osteolo-ger som har bedömt de olika fynden. Den ur-sprungliga klassificeringen redovisas i tabel-len figur 39. För enkelheten skull har jag idiagrammet figur 40, bortsett från en eventu-ell förekomst av dessa bägge viltformer ochgenomgående räknat alla oxdjurs- och svin-ben som husdjur. Detta betyder i en del fall attjaktens betydelse har varit något större änvad som framgår av figur 40.

Det finns ytterligare problem förknippademed ben från arkeologiska boplatsfynd. Detär inte ovanligt att det från en boplats finnsC14-dateringar som täcker in mer än 500 årstid. Med all sannolikhet beror detta på attboplatsen antingen kontinuerligt eller av ochtill, utnyttjats under så lång tid. Oftast ställerdet sig därför svårt att datera benfynden när-mare inom denna ram. Detta gäller även förflera av de stratifierade boplatserna eftersomså få ben framkommer i de enskilda lagren attdet inte är möjligt att behandla lagren var försig. Det enda sättet att komma vidare medkronologiproblemet är att C14-datera benenindividuellt, men detta är inte realistisk förmer än några enstaka ben. När det gäller fyn-den från tidiga trattbägarboplatser så finnsdet ännu inga osteologiskt behandlade ben-fynd där själva benen är daterade.

Boplatsen Åkonge har sex dateringar utfördapå hjortben (Tauber 1988:235-6). Dessa da-teringar ligger väl samlade mellan ca 3750och 3900 f.Kr. Det finns dock ingen tillgäng-lig lista över hela benfyndets artsammansätt-ning från Åkonge.

Det finns en rad boplatser från andra perio-der med mer än en datering utförd på ben.Dessa dateringar visar att förhållandena kanvariera kraftigt. I ett par fall ligger dateringa-rna mycket väl samlade. Detta gäller ex visför Kainsbakke med sex dateringar som ärgjorda på ben och som anger en datering avmellan ca 2650 och 2900 f.Kr. (Rasmussen1986b:212). I andra fall visar dateringar ut-förda på ben från ett och samma fynd extremtstor spridning. Detta gäller Bökeberg III, därdet är ca 5000 år mellan den yngsta och denäldsta dateringen utförd på ben (Regnell m.fl.1995:72). Det rör sig i detta fall troligen omben från flera bosättningar från mesolitikumoch från bronsålder - äldre järnålder, som harblivit blandade, ett förhållande som dock intetillmäts någon större vikt vid den osteologi-ska genomgången av fynden (Cegielka m.fl.1995).

Det är rimligt att kräva att ett benmaterial da-teras genom C14-dateringar som också är ut-förda på ben. Om ett tiotal ben av de vanli-gaste arterna dateras ger detta en god uppfatt-ning om benmaterialets kronologiska omfång.När det gäller de benfynd som finns från tidigtrattbägartid så finns det idag inget som är da-terat på själva benen. De fynd som finns fåristället dateras genom C14-dateringar utfördapå annat material som är påträffat på sådantsätt att man tolka det som samtida med ben-fynden.

Helt kort kan det också noteras att de ben sompåträffas vid arkeologiska utgrävningar mås-te vara en försvinnande liten andel av de bensom en gång deponerats på en plats. Om engrupp om 10 personer bott 500 år på en platsoch om de fått halva sitt kaloribehov till-fredsställt från kött, så bör det resultera i fle-ra tiotals ton ben. Vid en utgrävning hittar

89

Neolitikums början

man i regel bara några kilo, dvs mindre än enpromille av ursprungsmängden. Tyvärr finnsdet inte heller någon garanti för att den delman påträffar utgör ett statistiskt obundet ur-val.

Eftersom boplatsfaserna oftast är långa, kanman tänka sig att en bosättning, som först ka-raktäriseras av jakt och fångst, i ett senareskede karaktäriseras av jordbruk och att dettaresulterar i ett blandat benmaterial. Det är så-ledes möjligt att man härigenom drar helt fel-aktiga slutsatser. Med denna reservation i

minnet kan det konstateras att det totala anta-let fynd från tidig trattbägartid är så litet attom det skall vara möjligt att diskutera demöverhuvudtaget så får inte bedömningen varaallt för kritisk.

Benfynd från tidig trattbägarkulturI figur 39 och 40 framställs de benfynd somkommer från C14-daterade, tidiga trattbägar-boplatser. Som framgår av figurerna så före-kommer det husdjursben på samtliga lokalerfast andelen av det totala benmaterialet va-

Päls

djur

Figur 39. Tabellvärden för benfynd från tidigare delen av neolitikum i Sydskandinavien. Endast C14-daterade fynd medtagna.x = förekomst utan kvantifiering.

Hus

djur

Vilt

nivsdliV 64 2 3 5 0 33 53 x.psonivS 0 0 2 0 66 0 0 x

nivsmaT 49 71 0 0 0 94 0

exorU 02 2 0 0 0 5 0 x

rutaerktöN 426 22 1 33 0 631 0 x

.pso,rujdxO 0 0 3 0 71 0 x x

teg/råF 44 3 2 3 9 45 01 x

dnuH 81 7 0 0 0 7 52 x

teg/råf,nivs,oK 2942trojH 54 02 6 611 6 202 03 x

rujdåR 81 1 9 566 1 2 77

läS 0 4 0 0 1 0 01 x

tsäH 5 0 0 0 0 0 0

reväB 3 0 0 971 0 51 0

glÄ 0 0 0 0 0 2 0

tlivttöK 37rettU 0 0 0 511 0 6 2 x

gnilvärG 0 1 0 0 0 0 0

ttakdliV 1 5 0 0 0 0 3 x

väR 0 0 2 0 0 0 5 x

dråM 0 0 1 2 0 0 5

ammuS 819 48 92 8111 0082 001 115 202 ?

Fuch

sber

gN

obis

196

2:18

Sigg

eneb

en S

üdN

obis

198

3:11

5

Bjør

nsho

lmBr

atlu

nd 1

993:

103

Mul

dbje

rg I

Noe

-Nyg

aard

199

5:76

Räv

grav

Lars

son

L. 1

992b

:21

Toftu

mM

adse

n 19

78:1

77

Bist

oft L

A11

Joha

nsso

n F.

197

9:99

Søla

ger,

schi

cht I

ISk

aaru

p 19

73:7

7

Nor

smin

deAn

ders

en S

.H. 1

990:

39

Persson

90

rierar kraftigt. Dateringen av de olika benfyn-den diskuteras i det följande helt kort, lokalför lokal.

BjørnsholmBenen härstammar här från ett relativt väl av-gränsat lager med tidigneolitiska trattbägar-fynd, men dateringarna från lagret visar trotsdetta ett ganska vitt kronologiskt omfång, ca4000-3600 f.Kr. (se tabell 21 i appendix).

Tyvärr är benmaterialet från Bjørnsholmdessutom mycket litet.

NorsmindeDe ben som tillskrivs de tidigneolitiska lag-ren dateras här till mellan 3700 och 3300f.Kr. (se tabell 21 i appendix). Benfyndenfrån Norsminde är bara publicerade i form aven artlista. Det går alltså inte att lägga någrakvantitativa aspekter på detta fynd och därförfinns detta fynd bara med i tabellen. Fördel-

Figur 40. Andelarna husdjursben kontra ben från större vilt från tidiga trattbägarfynd i Sydskandina-vien.Med bakgrund i oklarheten i bestämningen av nötkreatur/uroxe samt vild- tamsvin, har alla ben fråndessa djur räknats till husdjuren. Till viltet har rådjur, hjort, älg, säl, häst och bäver, räknats.Andelen är beräknad på antalet benfragment.

91

Neolitikums början

ningen mellan vilt och tamdjur vid Norsmin-de kan förmodas vara ungefär den sammasom vid Bjørnsholm.

Siggeneben Süd Jag bortser här från de tre äldsta samt de fyrayngsta dateringarna från denna lokal. De fyrayngsta dateringarna hänger förmodligen sam-man med en träkonstruktion ovanpå kulturlag-ret och de tre äldsta härrör förmodligen frånäldre boplatsrester under kulturlagret. Benenpåträffades i kulturlagret och lagret daterastill ca 4000-3500 f.Kr. (se tabell 22 i appen-dix).

Muldbjerg IDetta bör var en relativt kort bosättning (Tro-els-Smith 1953, 1957). Den ligger i moss-mark och är täckt av torv. Det finns två serierav dateringar. Den första är gjord på 1960-talet och visar relativt vida ramar, den senareär gjord på 1990-talet och är mer koncentre-rad (se figur 7). Bedömt utifrån den senareserien så dateras fyndet till mellan 3800 och3600 f.Kr.(se tabell 22 i appendix).

Bistoft LA11En mossboplats i Schleswig-Holstein (Jo-hansson L. 1979). Det finns bara tre C14-da-teringar från platsen och dessa är mycketspridda i tid. Den äldsta härstammar från enpinne som var nerstucken i gyttjan och harförmodligen inte med kulturlagret att göra.Platsen dateras i enlighet med två återståendedateringarna till mellan 3600 - 3300 f.Kr. (setabell 22 i appendix).

FuchsbergDet finns bara tre dateringar från denna lokali Schleswig-Holstein och de är jämt spriddamellan 3700 och 3100 f.Kr. (se tabell 22 iappendix). Vid sidan av benfynden är intemånga detaljer kända om utgrävningen, mendet torde röra sig om en mossboplats och kanha haft en relativt väl slutna lager (Nobis1962:16ff). Typologiskt har keramiken frånFuchsberg parallelliserats med den från Toft-um och Fuchsberg har fått ge namn till en ty-pologisk fas under tidigneolitikum i västra

Danmark (Andersen & Madsen 1978).

ToftumBenen härstammar här från vallgravarna i ensk Sarupanläggning på Jylland (Madsen T.1978). Dateringarna är gjorda på skal ochträkol från samma anläggning. Dateringarnatyder på att det rör sig om en relativt kort fas.Benfynden dateras till 3500 - 3200 f.Kr. (setabell 22 i appendix).

Sølager LIII køkkenmøddingen vid Sølager på Själlandhar det skett utgrävningar vid många olikatillfällen (Skaarup 1973). Vid den undersök-ning som ägde rum 1900 - 1907 gjordes enstratigrafisk uppdelning efter synlig lagerdel-ning. De två djupaste lagren påminner mycketom lagren vid Bjørnsholm och Norsminde.Det understa, LI, var ett skallager med ostronoch det övre, LII, ett skallager med musslor.LI uppvisar typiska Ertebøllefynd och date-ras också till denna period med en C14-date-ring och på samma sätt förs LII till trattbägar-kultur. Det är gjort två dateringar på träkolfrån LII och dessa ligger på ca 3400 f.Kr. (setabell 22 i appendix), vilket kanske är någotsenare än man skulle förvänta sig i jämförelsemed Bjørnsholm och Norsminde, men i vartfall klart inom trattbägarkultur. Förmodligenhar den bosättning som detta lager härstam-mar ifrån ett stor kronologisk spännvidd.

RävgravRävgrav ligger i södra Skåne (Larsson L.1992b) och är förmodligen den yngsta, mensamtidigt kanske också den sämst daterade avde platser som redovisas här. Till skillnadfrån de övriga så har den dock en fördel dådet är den enda plats där det finns en dateringgjord på ben. Det rör sig om ett ben från nöt-kreatur som är daterat till ca 2800 f.Kr. Den-na datering är således allt för sen för att denskall vara intressant i detta sammanhang.Tillsammans med de andra dateringarna frånplatsen kan fyndet dock dateras till 3500 -2800 f.Kr. (se tabell 22 i appendix), men detförekommer såväl äldre som yngre dateringarfrån platsen. Det rör sig om ett relativt stort

Persson

92

fynd, men artsammansättningen är endastsummariskt publicerad. Husdjur dominerarstarkt.

Bland dessa lokaler går det att urskilja enäldre horisont som består av Bjørnsholm,Norsminde, Siggeneben Süd och MuldbjergI. Dessa kan dateras till intervallet 4000 -3500 f.Kr. och de kan användas för att beläg-ga att husdjur förekom under den tidigaste de-len av trattbägarkulturen. Vidare kan det kon-stateras att husdjursben ingår i samtliga ben-fynd som kan tillskrivas trattbägarkultur ochatt det från tidigaste delen av trattbägarkul-tur inte förekommer något fynd som helt do-mineras av husdjursben, men säkerheten idenna bedömning är ringa eftersom det rörsig om få daterade fynd. Högst andel hus-djur uppvisar Siggeneben Süd med 68%husdjursben (figur 40).

C13-undersökningarUtifrån undersökningar av C13-halten i ske-lettens organiska beståndsdelar, framgår attdet sker ett skifte i näringsfånget på de strand-nära boplatserna efter 4000 f.Kr. genom attC13-halten då sjunker radikalt (se figur 20).Som jag diskuterat ovan så är det oklart vilkade direkta orsakerna är till detta skifte, mendet är rimligt att anta att det beror på jordbru-kets introduktion. De äldsta daterade skelet-ten med låga C13-värden från strandnäraboplatser kan knytas till trattbägarkulturen(figur 41). Detta gäller graven vid Dragsholmdär det i gravgodset ingick en trattbägare ochen mångkantig stridsyxa (Brinch Petersen1974). Det gäller också graven vid Lohalsdär gravgodset var en kraghalsflaska och enslipad flintyxa (Rydbeck 1934). Bägge dessaskelett härstammar från platser som legatomedelbart invid den samtida stranden, mendetta till trots tyder de låga C13-värdena på

gniretaD.ac

δ 31C ppurgrutluK dnyfvapyT

øsegnæV .rK.f0044 2,11- ‰ ?KBE varG

øsegnæV .rK.f0534 1,11- ‰ ?KBE varG

elløbetrE .rK.f0024 5,61- ‰ ?KBE ?varG

mlohsgarD .rK.f0004 21- ‰ ?KBE varG

mlohsgarD .rK.f0004 4,11- ‰ ?KBE varG

mlohsgarD .rK.f0553 0,22- ‰ BRT varG

slahoL .rK.f0043 5,91- ‰ BRT varG

negnyletsærP 6,12- ‰ ?KBE stalpobnårfdnuH

esomøskiV .rK.f0093 3,02- ‰ ?BRT reffO

egneelreF .rK.f0573 6,02- ‰ ?BRT reffO

drågesomgaT .rK.f0573 4,02- ‰ ?BRT reffO

essomebbäN .rK.f0073 8,02- ‰ ?BRT reffO

nesomednA .rK.f0553 6,91- ‰ ?BRT reffO

edlikloB .rK.f0053 8,02- ‰ ?BRT reffO

sdrågegnæVkirbafevrøt

.rK.f0053 2,02- ‰ ?BRT reffO

Kust

Inla

nd

Figur 41. Tabell över C13-värden på skelett från århundraden före och efter trattbägarkulturens början,fördelade på fynd från kust respektive inland.

93

Neolitikums början

att de begravda inte i någon större utsträck-ning hämtat sin föda från havet.

I stora drag sammanfaller tidsmässigt skiftet inäringsfång som det framgår av C13-under-sökningarna och trattbägarkulturens början.,men det äldsta undersökta skelettet med lågaC13-värden, det från Dragsholm har dateratstill ca 3550 f.Kr. och detta är ca 500 år eftertrattbägarkulturens början. Vidare är det, somdiskuterats närmare här ovan, möjligt att deyngsta skeletten med höga C13-värden p.g.a.reservoareffekten är något yngre än vad C14-dateringen anger. Ingen av de gravar som da-terats till intervallet 4500 - 4000 f.Kr. inne-håller något gravgods som säkert kan bestäm-mas till kulturgrupp. Det kan således tänkasatt dessa gravar egentligen härstammar fråntiden efter trattbägarkulturens början. Om såär fallet är det inte ett så skarpt brott i föränd-ringen av näringsfånget som Tauber (1981)menat.

De skelett som påträffats direkt invid stran-den lämnar således frågan öppen när det gäl-ler om skiftet till en lägre C13-halt skeddesamtidigt med den äldsta trattbägarkulturen,eftersom det inte finns några skelett som ärdaterade till trattbägarkulturens äldsta fasfrån dessa platser. Ser man däremot till deskelett som är påträffade en bit in i landet såfinns det 7 sådana fynd som härrör från tidenmellan 4000 och 3500 f.Kr. (figur 41). Dessahärstammar samtliga från våtmarker och ärofta påträffade tillsammans med sådant somhusdjursben, trattbägarkeramik och slipadeflintyxor. Denna fyndkategori har tolkats somofferfynd och de kan med stor sannolikheträknas till trattbägarkulturen. Skeletten fråndessa fynd uppvisar genomgående låga C13-värden. Trots detta kan de inte direkt använ-das för en diskussion kring ett skifte i nä-ringsfånget. Eftersom de härstammar från eninlandsmiljö skall deras C13-värden intejämföras med de höga värden som finns frånmesolitiska skelett från strandboplatser utevid kusten. Tyvärr finns det inga senmesoli-tiska skelett från inlandet att jämföra med.Det enda jämförelsematerialet är en hund från

Præstelyngsboplatsen. Inga detaljer kring ut-grävningarna vid Præstelyngen är publicera-de, men hunden har ansetts höra till Ertebøl-lekultur (Noe-Nygaard 1983:139). Om date-ringen av hunden från Præstelyngen är riktigså kan detta fynd användas för att visa att re-dan under senmesolitikum var näringsfånget iinlandet sådant att det kännetecknades av lågaC13-värden. Detta betyder i sin tur att det inteheller går att belägga ett skifte i näringsfångetgenom C13-undersökningar av skelett från in-landet.

Det är rimligt att förändringarna i C13-värde-na står i samband med jordbrukets introduk-tion. Förändringen sker samtidigt med, ellerårhundradena efter trattbägarkulturens bör-jan. Det är ännu oklart om det sker en radikalförändring på strandboplatserna längs kuster-na eller om perioden 4000 - 3500 f.Kr. utgörett övergångsskede. Samtliga tidiga skelett-fynd som kan tillskrivas trattbägarkulturenuppvisar låga C13-värden.

PollenanalyserI pollendiagram är det naturligtvis omöjligtatt utläsa något om vilken kulturgrupp som äransvarig för en påverkan på vegetationen.Det kan dock i detta sammanhang vara på sinplats att notera att trattbägarkulturen tycksbörja uppträda innan almfallet i Sydskandi-navien. Detta gäller om man accepterar dendatering av almfallet som föreslås av Ander-sen & Rasmussen d.v.s. mellan 3800 och3600 f.Kr. (Andersen S.T. & Rasmussen1993). Denna iakttagelse är av vikt eftersomdet i några fall har påträffats cerealiapollen ipollendiagram djupare ner än nivån för alm-fallet. Dessa fynd har man velat tillskriva od-ling under mesolitisk tid, men om de nämndadateringarna accepteras behöver så inte varafallet.

Det är en vanlig åsikt att trattbägarkulturenbörjar förekomma samtidigt med almfalletoch att det var introduktionen av jordbruketsom var orsaken till almfallet. Under senareår har det dock varit vanligt att man anger an-

Persson

94

dra orsaker till almfallet och därmed är detinget som hindrar att såväl jordbruksintro-duktionen som trattbägarkulturen är äldre änalmfallet.

Ett pollenanalytiskt belägg för sambandetmellan trattbägarkulturen och jordbruk är dä-remot fynden från långhögen vid Bjørnsholm.Långhögen dateras till ca 3800 f.Kr. I sam-band med långhögen påträffades tre trattbäga-re. En av trattbägarna stod upp och ned ochett prov från denna uppvisade pollen av såvälkorn som vete (Andersen S.T. 1992).

Avtryck i keramik Det förekommer avtryck av sädeskorn ochandra delar av de odlade växterna i keramikfrån trattbägarboplatser (bl.a. Hjelmqvist1979). Det rör sig oftast om oornerade kera-mikskärvor och dateringen blir därför osäkeri det enskilda fallet. Det samlade intrycket ärdock att sådana avtryck förekommer regel-bundet och tämligen allmänt i trattbägarkera-mik och att detta rimligtvis gäller redan fråntrattbägarkulturens början.

BosättningsmönsterFlera av de äldsta daterade trattbägarboplat-serna är icke strandbundna. Lokaliseringenav dessa boplatser kan förklaras av att jord-bruket var ett viktigt näringsfång så som dis-kuterats mer i detalj här ovan.

Trattbägarkulturen och jordbruketSammanfattningsvis kan det sägas att jord-bruket är väl belagt inom trattbägarkulturen.Det finns många fynd, och då även från äldstadelen av trattbägarkulturen, som belägger od-ling av korn och vete samt husdjursskötselmed får/get, nötkreatur och tamsvin. Vidarefinns det inget fynd som talar för att det före-kommit trattbägarboplatser helt utan jord-bruksinslag i näringsfånget. Så långt måsteman ge Becker rätt i tolkningen att jordbruketär ett viktigt element i trattbägarkulturen. Dä-remot visar fyndet från Rosenhof att jordbruk

i någon form förekommit i Sydskandinavieninnan trattbägarkulturen börjar uppträda. Detfinns vidare inga säkra belägg för att det un-der trattbägarkulturens första 500 år, dvsmellan 4000 och 3500 f.Kr. förekommit tratt-bägarboplatser vars näringsfång domineratsav jordbruket. Det exempel på att det före-kommit sådana ”jordbrukarboplatser” somBecker nämner redan 1947, nämligen Havne-lev-boplatsen, är fortfarande det bästa. Hav-nelev är en icke-strandbunden boplats som påkeramiktypologiska grunder dateras till älds-ta trattbägartid och där benmaterialet helt do-mineras av husdjursben (Nielsen P.O.1994:297ff). Men så länge Havnelev-fyndetinte är C14-daterat eller tills det tillkommernågot nytt fynd som belyser förhållandet,finns det utrymme för tvivel.

Den äldsta trattbägarkultureni Mellansverige

När Becker 1947 diskuterade dateringen avden äldsta trattbägarkeramiken uppfattar handet som en självklarhet att fynden norr omSkåne är yngre än de i Danmark. Han för demtill den yngsta av de tre perioder han urskiljerunder tidigneolitikum, dvs TNC. Becker sertrattbägarkulturen som ett folk som invandratmed det nya näringsfånget till Danmark ochnär bebyggelsen är väl etablerad där, fortsät-ter expansionen vidare till Sverige.

När det gäller de tidiga trattbägarfynden norrom Skåne är det främst de från östra Mellan-sverige som har uppmärksammats. Detta be-ror till största delen på Florins banbrytandeundersökningar i Södermanland (Florin1958). Därför är det i första hand fynden frånlandskapen Södermanland, Närke, Västman-land och Uppland som kommer att behandlasi det följande. Det finns ingen anledning attmisstänka att förhållandena varit annorlunda iandra områden där det finns god tillgång tilllämplig jordbruksmark i Sverige norr omSkåne, framförallt Väster- och Östergötland.

Florin redovisar endast en vag uppfattning

95

Neolitikums början

om det kronologiska förhållandet mellantrattbägarkulturen i Mellansverige och i Dan-mark (Florin 1958). Han ser dock trattbägar-kulturen som lokalt uppkommen och tenderaratt ge den en tidig datering (Florin 1948).

Hulthén & Welinder (1981:27), konstateraratt det inte var möjligt att datera trattbägar-kulturen i östra Mellansverige annat än uti-från de C14-dateringar som fanns tillgängligai Sydskandinavien. Detta resulterade i atttrattbägarkulturens början förlades till ca3800 f.Kr.

I stort sett har det inte funnits några egentligaargument för dateringen av trattbägarkultureni östra Mellansverige förrän under de senasteåren. Resultaten av de försök med strandlin-jedatering och pollenanalytisk datering somFlorin genomförde, vann aldrig något gehör.Florin lät också utföra en C14-datering i an-slutning till Mogetorpboplatsen. Det var enav de första som gjordes i Sverige och denutfördes inte på några arkeologiska lämningarutan på prover från en torvmosse intill bop-latsen. Dateringen, som angav en ålder efterkalibrering på ca 4150 f.Kr., ansågs vara alltför tidig av andra arkeologer och vann intenågot gehör.

Främst genom Welinders försorg utfördes endel undersökningar av trattbägarfynd i Mel-lansverige under 1970-talet. I dessa samman-hang gjordes också C14-dateringar. Dessa ut-fördes på träkolsprover som påträffats i vaganslutning till de arkeologiska fynd vars ål-der man var intresserad av att veta. Resulta-ten från dessa dateringsförsök var oftast ned-slående. Det enda man kunde bestämma varatt det förekom träkol från många olika perio-der i marken. Ett bra exempel är de sex date-ringarna från trattbägarboplatsen Hjulberga iNärke. Dateringarna därifrån är jämt fördela-de mellan ca 3600 f.Kr. och ca 1300 e.Kr.(Håkansson 1978).

Dateringsförsöken komplicerades också avatt man måste samla in många träkolsbitar föratt få material nog till en datering. I extrem-

fallet, som den senmesolitiska lokalen Dal-karlstorp användes ”sotig jord” som materialtill dateringarna (Håkansson 1975:189). Attman var tvungen att använda mer än en bit trä-kol innebar att de olika bitarna kan ha haftolika ålder redan från början. Analysresulta-tet behöver därför inte ens ange en riktig da-tering för träkolet. Alla dateringar från Hjul-berga kan ex vis erhållas genom att man i oli-ka proportioner blandar modernt träkol medsådant från trattbägartid.

De bästa resultaten fick Welinder när enbarthasselnötskal valdes ut för datering. Det ver-kade som om hasselnötter utnyttjats i störreutsträckning under stenålder än under senareperioder och att det därför blev tidigare date-ringar på detta material. Det krävdes dockmer än ett skal till varje datering och detfanns ingen garanti för att alla skal som mananvände var lika gamla. Med acceleratorda-teringar har det blivit möjligt att datera en-skilda hasselnötskal och det har då visat sigatt det på stenåldersboplatser även förekom-mer brända hasselnötskal från järnålder (exvis Ua-4398-9, från Pärlängsberget, Hall-gren, Bergström & Larsson 1995:30). Dettakan knappast vara något att förvånas över.

Under 1980-talet gjordes en del undersök-ningar av trattbägarlokaler i Stockholmstrak-ten. Vid dessa undersökningar gjordes ocksåen hel del C14-dateringar (Kihlstedt 1996).Dateringarna är utförda på träkol och medkonventionell teknik som kräver stora prover.Detta till trots kan man konstatera att de mot-svarade det förväntade resultatet mycket bätt-re än de dateringar som Welinder lät utföra.Skillnaden är förmodligen att dateringarnafrån Stockholmsområdet härstammar från lo-kaler som legat på stranden av små öar i denforntida skärgården. Detta betyder att närlandhöjningen har verkat och lokalerna intelängre ligger på stranden, så är platserna oin-tressanta för mänsklig aktivitet. Även om intelagren är förseglande i fysisk mening, så är dedet i ett slags kulturell betydelse. Lokalersom däremot var icke-strandbundna underbosättningstiden ligger på jordbruksmark

Persson

96

som kan ha använts under senare perioder.

Trattbägarboplatser i Mellansverige känne-tecknas i regel av öppna lager. Gropar som ärvanliga på boplatserna i Sydskandinavien, äri stort sett okända i området. Därför är detförst med acceleratordateringarna det har bli-vit möjligt att relativt enkelt få fram relevantaprover att datera. Det gäller i första handmöjligheten att datera matskorpor på kera-mik.

MatskorpedateringarUnder de senaste åren har det utförts ett rela-tivt stort antal matskorpedateringar på tratt-bägarkeramik från östra Mellansverige. Densamlade fördelningen av dessa dateringarframställs i figur 42. Dateringarna kommerfrån tre boplatser som är undersökta under1990-talet av Arkeologikonsult AB i sam-band med exploateringar. Vid en av under-sökningarna, den vid Skogsmossen, påträffa-des bl.a. stora mängder keramik i en litenmosse invid boplatsen. Detta tolkades i likhetmed sådana fynd från Danmark som ett offer-fynd. Hälften av matskorpedateringarna frånöstra Mellansverige är utförda på keramiksom påträffades i denna offermosse. Det rörsig genomgående om trattbägarkeramik(Hallgren & Possnert 1998).

Till skillnad från Sydskandinavien finns detingen keramik känd från senmesolitikum iöstra Mellansverige (ev. undantag är spets-bottnad keramik från Mogetorp, Florin1958:pl. I,13,14 och15). Det är därför intemöjligt att göra en jämförelse mellan mats-korpedateringar från senmesolitikum och så-dana från trattbägarkultur.

Två av de lokaler varifrån matskorpedate-ringarna härstammar, Tjugestatorp ochSkogsmossen, är icke-strandbundna boplat-ser och det finns ingen anledning att misstän-ka att dateringarna från dessa skulle vara fel-aktiga p.g.a. att det varit innehåll med marintursprung i kärlen. Den tredje boplatsen, Få-gelbacken, har varit strandbunden och det in-går ben av säl och fisk i fynden från platsen.Det är detta till trots inte troligt att matskor-pedateringarna från platsen anger en för högålder till följd av reservoareffekten, främsteftersom effekten inte kan ha varit så stor idetta område som ligger långt från de storavärldshaven. C13-värdena från matskorpornafrån Fågelbacken är också genomgående läg-re än den gräns på -25 promille som jag ovanangivit som rimlig för om det daterade mate-rialet kommer från havet eller ej (jfr Persson1997). Det är dock tveksamt om detta gräns-värde har samma betydelse i Mälardalen somi Sydskandinavien och Västsverige eftersom

Figur 42. Matskorpedateringar på trattbägarkeramik från östra Mellansverige.

97

Neolitikums början

säl från Östersjön har lägre C13-halt än sälfrån de stora haven. Slutligen kan det ocksåkonstateras att dateringarna på matskorporfrån Fågelbacken inte avviker nämnvärt frånde från Tjugestatorp och Skogsmossen ellerfrån de dateringar från Fågelbacken som ärutförda på annat material (figur 43).

När det gäller den felkälla som ligger i vilkenfraktion som använts till dateringen så kan detnoteras att samtliga dateringar från Skogs-mossen är utförda på den lösliga fraktionen(Hallgren & Possnert 1998). Om detta har nå-gon betydelse för dateringsresultatet så angerdateringarna en ålder som är yngre än denverkliga.

Horisontell stratigrafiDet finns inga stratigrafiska fynd från östraMellansverige där trattbägarfynd och senme-solitiska fynd påträffats i en och samma la-gerföljd. På två lokaler, Häggsta och Smäl-lan, finns en s.k. horisontalstratigrafi. Dennabestår av att det finns kontinuitet mellan sen-mesolitikum och trattbägartid på en boplats

som successivt flyttat med stranden nedåt iterrängen. Fynden från de bägge lokalerna ärännu bara summariskt publicerade.För Häggstas del kan man från de publicera-de uppgifterna utläsa att de neolitiska fyndenkommer från ca 35 m.ö.h. medan de senmeso-litiska kommer från 37 - 38 m.ö.h. (Åkerlundm.fl. 1995: table 4).

Under förutsättning att antagandet om strand-bundenhet är riktigt, så återspeglar den hori-sontella förflyttningen också ett kronologisktförlopp och i så fall kan man också utnyttjaden horisontella förskjutningen på ungefärsamma sätt som en egentlig stratigrafi. FörHäggsta och Smällans del betyder det att manställer dateringarna från de prekeramiska de-larna av boplatsen mot dem från de delar avboplatsen där det förekommer trattbägarkera-mik. Härigenom blir det möjligt att fastställagränsen för trattbägarkulturens början.

Som framgår av figur 44 ger en sådan under-sökning vid handen att trattbägarkulturen tarsin början i Stockholmsområdet vid ca 4000f.Kr. Närmare bestämt går 50%-gränsen i för-

Figur 43. Matskorpedateringar på trattbägarkeramik från östra Mellansverige, samt dateringar på annatmaterial från Fågelbacken.

Persson

98

Figur 44. Förhållandet mellan dateringarna från delområdena med senmesolitiska respektive trattbä-garfynd på två boplatser i Stockholmsområdet.För Smällans del visade det sig nödvändigt att utesluta en datering från det senmesolitiska området föratt det skulle vara möjligt att framställa andelsdiagrammet. Den datering som uteslöts var Ua-1698,5160+/-275 bp. Orsaken var den stora standardavvikelsen för denna datering.

delningarna vid 3970 resp 3990 f.Kr. (angå-ende metoden se ovan sid. 80). Precis somväntat, då det inte rör sig om några äkta strati-grafier, så blir överlappningen mycket stor.Om 10 och 90% gränserna används, på sam-ma sätt som ovan, blir överlappningen 400resp. 440 år.

Övriga dateringarPå samma sätt som i Sydskandinavien finnsdet även i östra Mellansverige ett relativtstort antal dateringar på boplatser där anknyt-ningen till trattbägarkultur är förhållandevissvag. Detta gäller sju lokaler och av dessa ärFrotorp med sina 15 dateringar den viktigaste.

99

Neolitikums början

Figur 45. Senmesolitiska dateringar samt övriga dateringar som tillskrivits trattbägarkultur i östraMellansverige.I figuren ingår inte matskorpedateringar och inte heller dateringarna från Smällan och Häggsta.

Frotorp undersöktes i samband med exploa-teringar under 1990-talet (Eriksson, Fager-lund & Rosberg 1994). Den undersökta delenav boplatsen utgörs av ca 6000 kvm, vilketbara är en del av det totala boplatsområdet.Frotorp ligger i ett inlandsområde i Närke.All keramik som påträffades på platsen kanklassificeras som trattbägarkeramik. Det äroklart vad för slag material dateringarna ärutförda på. Det rör sig genomgående om ac-celeratordateringar och proverna kommerfrån sådant som vid utgrävningen klassifice-rades som anläggningar av ett eller annatslag.

Dateringarna från Frotorp framställs tillsam-

mans med de övriga fem lokalerna med date-ringar som endast är vagt knutna till trattbä-garkultur, i figur 45. Även i detta fall daterastrattbägarkulturens början till ca 4000 f.Kr.,eller om man vill vara lite mer försiktig, tilltiden mellan 4000 och 3800 f.Kr.

Fågelbacken och Skogsmossen finns ocksåmed i denna framställning med de dateringarsom inte är utförda på matskorpor, medanSmällan och Häggsta inte inte är medtagna.

I figur 45 framställs också de dateringar somtillskrivits senmesolitiska fynd från området.Det rör sig genomgående om dateringar somär löst knutna till de arkeologiska fynden och

Persson

100

som kommer från boplatser utan tjocka lager.Som framgår av figur 45 finns det en mycketpåtaglig överlappning mellan de senmesoli-tiska dateringarna och de som tillskrivitstrattbägarkultur. Överlappningen gäller helaperioden 4000 - 3000 f.Kr. Denna överlapp-ning är av stort intresse då det gäller diskus-sionen om en eventuell s.k. kulturdualism un-der neolitikums början, d.v.s. om man kantänka sig att en del av befolkningen underneolitikum lever kvar med en oförändrad me-solitisk kultur parallellt med att en annan delav befolkningen tillhör trattbägarkulturen.Om denna tanke är riktig så kan naturligtvisinte överlappningen med senmesolitiska lo-kaler användas för att få en bättre datering avtrattbägarkulturens äldsta förekomst.

Dateringarna från de enskilda senmesolitiskalokalerna framställs i figur 46. Då det genom-gående rör sig om öppna lokaler och kopp-lingen mellan de arkeologiska fynden och da-teringen är svag, är det inte märkligt att detförekommer yngre dateringar från platserna.Eftersom det rör sig om strandbundna lokalerpå platser som före senmesolitisk tid legatunder vatten, kan det däremot inte förekommaäldre dateringar. Som framgår av figur 46 ärdet stor spridning på dateringarna på flera avlokalerna. I dessa fall kan man tänka sig attdet är de äldsta dateringarna som härrör frånsamma tid som de senmesolitiska fynden. Omman tar hänsyn till dessa synpunkter är detspeciellt fynden från Åbykolonin som talarför en kronologisk överlappning mellan sen-

Figur 46. Dateringar från senmesolitiska lokaler i östra Mellansverige.

101

Neolitikums början

mesolitikum och trattbägarkultur. I detta fallskall kanske förklaringen istället sökas i atttrattbägarboplatser i första hand definierasutifrån keramiken. Om man tar bort kerami-ken från fyndmaterialet blir det svårt att sär-skilja ett senmesolitiskt fynd från ett som här-rör från trattbägarkultur. Om man bortser frånkeramiken, är det bara förekomsten av frag-ment från slipade flintyxor som skiljer entrattbägarboplats från en senmesolitisk bo-plats. Fynden från Åbykolonin är ännu intepublicerade, men det har framkommit att detingick just fragment av slipade flintyxor(Kihlstedt, Larsson, Nordqvist 1997:111).Det är möjligt att dåliga bevaringsförhållan-den för keramik på Åbykolonin, gör att dennalokal framstår som en senmesolitisk sådan.

Om man tillåter sig att ta bort dateringarnafrån Åbykolonin från dem som framställs i fi-gur 46, blir det möjligt att på samma sätt somovan urskilja 10%, 50% och 90% gränser fördateringar tillskrivna trattbägarkultur. Dessagränser kommer då att ligga på 4000, 3950och 3750 f.Kr.

Trattbägarkulturens början i östraMellansverigeMöjligheterna att fastställa tidpunkten förtrattbägarkulturens början i östra Mellansve-rige är sämre än för att fastställa den i Syd-skandinavien. Det stora antalet matskorpeda-teringar från östra Mellansverige är en för-del, men de härstammar än så länge endastfrån tre lokaler. Att det i östra Mellansverigeinte finns någon senmesolitisk keramik, gerockså sämre möjligheter att bestämma tratt-bägarkulturens första uppträdande utifrånmatskorpedateringarna.

Den samlade mängden matskorpedateringarfrån trattbägarkeramik i östra Mellansverigetalar för en datering av trattbägarkulturensbörjan till mellan 4000 och 3900 f.Kr. Dennadatering understödjs också av den samlademängden dateringar utförda på annat materialän matskorpor.

Till skillnad från Sydskandinavien finns detinga stratigrafiska sekvenser vari trattbägar-kulturens början kan beläggs i östra Mellan-sverige. I brist på bättre material kan hori-sontalstratigrafi användas i två fall och dessafall talar bägge för att trattbägarkulturen bör-jar uppträda 4000 f.Kr. i området.

Trattbägarkulturens början i östraMellansverige jämfört med Sydskan-dinavienDen bästa grunden för en jämförelse av tratt-bägarkulturens första uppträdande i Sydskan-dinavien och östra Mellansverige är matskor-pedateringarna. En sådan jämförelse fram-ställs i figur 47. Från Sydskandinavien här-stammar 30 matskorpedateringar från trattbä-garkeramik och från östra Mellansverige 31st. Antalet är således nästan det samma, mendet är en stor skillnad vad gäller det antal lo-kaler som dateringarna härstammar ifrån.Från östra Mellansverige härrör alla mat-skorpedateringarna från tre lokaler, varav enendast är företrädd med två dateringar. FrånSydskandinavien härstammar däremot mat-skorpedateringarna från 22 olika lokaler. Jagmenar att detta är den viktigaste orsaken tillden skillnad mellan de bägge områdena somkan utläsas ur figur 47. Detta hänger givetvissamman med hur man ser på utvecklingen istort i samband med trattbägarkulturens bör-jan. Om man tänker sig att det tillkommer nyaboplatser till följd av befolkningsökning och/eller att bosättningen är mobil så betyder det-ta att alla lokaler inte grundläggs samtidigt.Om så är fallet kommer sannolikheten för attfå dateringar från den tidigaste fasen att ökaom dateringarna kommer från flera olika lo-kaler. Skillnaden i dateringen av trattbägar-kulturens början sett utifrån samlade mängdenmatskorpedateringar från Sydskandinavienoch från östra Mellansverige beror dessutomtill stor del på dateringarna från en enda platsi Sydskandinavien, nämligen Mossby. Somnämnts ovan är det inte omöjligt att date-ringarna från Mossby anger en allt för hög ål-der eftersom det kan ha varit marint material ikärlen. I figur 47 återges även en kurva som

Persson

102

visar hur fördelningen blir för Sydskandina-viens del om man räknar bort dateringarnafrån Mossby.

Den slutsats som jag drar av den samlade ge-nomgången av dateringarna är att det inte gåratt belägga någon tidsskillnad mellan trattbä-garkulturens första uppträdande i Sydskandi-navien och i östra Mellansverige. I bäggeområdena kan denna tidpunkt fastställas tillmellan 4000 f.Kr. och 3900 f.Kr.

Som så ofta i arkeologiska sammanhang ärdenna tolkning inte den enda tänkbara. Det ärockså möjligt att utifrån det tillgängliga mate-rialet argumentera för trattbägarkulturen haren tidigare början i Sydskandinavien och attdenna fas endast är företrädd på en mindreandel av de Sydskandinaviska fyndplatserna.Den uppmärksamme och kritiske läsaren hartroligtvis också noterat att jag på källkritiskagrunder har räknat bort två tidiga dateringarav trattbägarkeramik från den samlade mäng-

Figur 47. Sannolikhetsfördelning för matskorpedateringar från trattbägarkeramik.

103

Neolitikums början

den matskorpedateringar från Sydskandina-vien. Om även dessa två dateringar skulleräknats så skulle skillnaden mellan de bäggeområdena öka. Det går idag inte att avgöravilken av dessa tolkningar som är den riktigamen utifrån argumentet att det är så få lokalersom har matskorpedateringar i östra Mellan-sverige, förordar jag idag tolkningen att tratt-bägarkulturens början i de bägge områdenainträffar samtidigt.

Det äldsta lantbruket norr omSkåne

Det finns bara några enstaka säkert dateradetidiga belägg för jordbruk i östra Mellansve-rige. För att utöka materialet måste helaSverige norr om Skåne betraktas som en en-het. Därför återges i figur 48 de nio äldsta

fynd som tyder på jordbruk i Sverige norr omSkåne. På kartan i figur 49 finns fyndplatser-na markerade. Det rör sig om dateringar ut-förda på husdjursben och sädeskorn. Tillskillnad från Sydskandinavien finns det i det-ta material en datering som gäller ett svinben.Detta har inte i första hand klassificerats somhusdjur utifrån osteologiska kriterier utandärför att det påträffats på Gotland, elleregentligen på Stora Karlsö, en liten ö utanförGotlands kust. Eftersom vildsvin inte funnitsnaturligt på Gotland måste alla svinben sompåträffas där härstamma från tamsvin (Jons-son 1986, Lindqvist 1997). Samma sak gällerför de ben av nötkreatur som påträffats påGotland. För fyndet av oxdjursben från Lille-gården gäller att det är oklart om de kan sär-skiljas från uroxben på osteologiska kriterier,men om man accepterar tanken om att uroxenvarit utdöd i Sverige vid denna tid finns detingen risk för förväxling.

Figur 48. De nio äldsta säkra dateringarna på jordbruk i Sverige norr om Skåne.

Persson

104

Av de fynd som finns med i figur 48 är detbara de brända sädeskornen från Hjulbergaoch från Östra Vrå som härstammar från tratt-bägarboplatser i östra Mellansverige. Avdessa är det sädeskornen från Hjulberga somär de äldsta. De bägge kornen är daterade tillca 3500 f.Kr., dvs först ca 500 år efter tratt-bägarkulturens äldsta förekomst i området.

Det äldsta fyndet är ett fårben från grottanStora Förvar på Stora Karlsö omedelbart ut-anför Gotland. Från samma lokal härstammarytterligare tre av de nio äldsta fynden. Fyndeni grottan härrör främst från gropkeramisk kul-tur. I botten har också urskiljts ett prekera-miskt lager. Något lager som kan knytas tilltrattbägarkultur är inte känt från grottan(Schnittger & Rydh 1940). Att fyra av de tidi-gaste fynd som tyder på jordbruk i Sverigenorr om Skåne kommer från Stora Förvar, be-ror i första hand på att det är ett mycket stortbenmaterial som framkommit vid utgrävning-en av grottan och att ett stort antal av benenblivit föremål för C14-datering (Lindqvist1997). Stora Karlsö är inte mer än 2 km tvärsöver och kan inte betecknas som ett jord-

bruksområde. Benmaterialet från grottan do-mineras starkt av säl.

Lillegården och Logården, varifrån ett dateratben från nötkreatur och ett från får/get här-stammar, är trattbägarboplatser i centralaVästergötland (Persson 1992, Englund &Sjögren 1994). Från Logården finns 341 bensom är artbestämda till oxdjur, svin och får/get. Detta skall relateras till att endast 5 benfrån platsen härstammar från köttvilt.

De direkta beläggen för jordbruk i trattbägar-kulturen i östra Mellansverige är såledessvaga och de som förekommer dateras förhål-landevis sent. Om man accepterar områdetnorr om Skåne som en enhet blir bilden enannan. Framförallt fynden från Stora Förvarvisar på att jordbruk förekommit lika tidigtsom i Sydskandinavien.

Fynd som tyder på sädesodlingSädeskornsavtryck i keramik omnämns frånflera av de tidigneolitiska boplatserna i östraMellansverige. Det går oftast inte att utläsa ur

Figur 49. Lokaler som omnämns i diskussionenkring det äldsta jordbruket norr om Skåne.

105

Neolitikums början

publikationen om det enskilda sädeskornsav-trycket förekommer i ornerad eller oorneradkeramik. I de fall det rör sig om oornerad ke-ramik är det inget som hindrar att det är kera-mik från senare perioder som blivit blandadmed stenålderskeramiken eftersom det i regelinte finns några slutna lager på boplatserna iöstra Mellansverige. Å andra sidan hjälperdet inte så värst mycket om det är ornerad ke-ramik eftersom det inte finns någon säker me-tod att kronologiskt placera olika typer av or-nering inom trattbägarkulturen. Av dessa bäg-ge skäl kan sädeskornsavtryck i keramikeninte användas för att datera det äldsta lantbru-ket annat än i de fall då skärvan kan daterasdirekt med C14 eller indirekt genom att denpåträffats i ett slutet C14-daterat lager. I östraMellansverige gäller detta hittills endast fyn-det från Skogsmossen (Hallgren m.fl. 1998).

Fynden från Skogsmossen framkom vid ut-grävning 1995. Fynden kommer dels från enöppen boplatsyta, men också från en litenmosse invid. Fynden från mossen tolkas somett offerfynd. Det finns 12 matskorpedatering-ar på keramiken som påträffades i mossenoch dessa anger en ålder på mellan 3850 och3250 f.Kr. (se tabell 24). Från mossen finnsockså belägg för odlade växter, i första handkorn och vete, dels som avtryck i keramiken,dels som avtryck i brända lerkliningsstyckenoch som brända växtdelar (Steineke 1998).Fyndet från Skogsmossen får betecknas somdet hittills bästa belägget för jordbruk inomtrattbägarkulturen i östra Mellansverige.

Från Mogetorp redovisas ett stort antal av-tryck av sädeskorn och andra delar av odladeväxter i keramiken (Schiemann 1958). Denenda datering som finns av fyndet är de om-diskuterade C14-dateringarna från torvmos-sen invid boplatsen (se ovan kapitel 2). Fyn-den framkom i sanden direkt under markytanoch lagren kan på intet sätt betecknas somslutna. Det går inte att av de publicerade upp-gifterna utläsa om något av avtrycken finns iornerad trattbägarkeramik. Det förekommerintryck av såväl korn som vete i keramikenfrån Mogetorp.

I den keramik som påträffades vid Hjulbergaförekommer också avtryck av såväl korn somvete (Hulthen & Welinder 1981:96). C14-da-teringarna från Hjulberga tillhör inte de heltäldsta från trattbägarkulturen i östra Mellan-sverige, och de härrör också från stora delarav förhistorien och in i historisk tid. Om detförekommer avtryck i ornerad keramik gårinte att utläsa ur publikationen.

Vid Welinders undersökning av Fågelbackenpåträffades en del keramik med sädeskorn-savtryck (Welinder 1987). Vid den större ut-grävningen på 1990-talet påträffades inga sä-deskornsavtryck i trattbägarkeramiken, mennågra hundra meter från området med trattbä-garfynd påträffades en boplats med sena mel-lanneolitiska fynd och keramik med sädes-kornsavtryck (Hallgren 1995).

I kulturlagret och i de anläggningar som un-dersöktes vid Frotorp påträffades brända sä-deskorn. Dessa var inte närmare undersöktavid tiden för publikationen, men det har note-rats att dvärgvete ingick (Eriksson, Fagerlund& Rosberg 1994). Anknytningen mellan sä-deskornen å ena sidan och C14-dateringarnaoch trattbägarfynden å andra sidan, är svag.

Benfynd från trattbägarboplatserna iöstra MellansverigeUndersökningen vid Skogsmossen gav en re-lativt stor mängd fynd av brända ben (Hall-gren 1998). Benen utgörs av små fragmentoch endast 37 ben från större däggdjur harblivit artbestämda. Av dessa härstammar 8från nötkreatur och 5 från får/get. Därtill in-gick 22 ben från svin. Det var inte möjligt attskilja tam- och vildsvin då det rör sig om småbenfragment. Av säkert större jaktvilt ingickendast 2 ben från vikaresäl. Dateringarna frånSkogsmossen täcker in perioden 3850 till3250 f.Kr. (se tabell 24). Skogsmossen harinte legat vid den samtida stranden. Om be-nen kan knytas till den tidigneolitiska bosätt-ningen på platsen så talar fyndet för att nä-ringsfånget på de icke-strandbundna boplat-serna dominerades av de agrara näringarna.

Persson

106

Vid undersökningen av Fågelbacken på 1990-talet påträffades brända ben som man velatknyta till trattbägarfynden från platsen (Apelm.fl. 1995, Lekberg i tryck). Utöver den storamängden människoben rör det sig om 9 st art-bestämda ben från större däggdjur. Av dessavar 7 vikaresäl och 2 rådjur. Därtill kunde 40ben bestämmas som härstammande från sälutan närmare artbestämning och 102 från ox-eller hjortdjur. Det påträffades inga säkra benfrån husdjur i materialet. Det ingår även benav fågel, pälsdjur och fisk. Fågelbacken lig-ger i ett typiskt fångstläge omedelbart invidden dåtida Östersjöstranden.

Anneberg är en lokal som undersöktes på1980-talet och från vilken en preliminär pu-blikation finns tillgänglig (Segerberg 1986).Det rör sig om en strandbunden trattbägarlo-kal och det är den enda trattbägarboplats frånMellansverige där det finns ett rikt organisktmaterial bevarat. Det rör sig om ben som be-varats i ett utkastlager utanför själva boplats-ytan. I det stora benmaterialet var det endahusdjursinslaget några enstaka nötkreaturs-ben. Benmaterialet dominerades av älg, säloch fisk. Inga C14 dateringar är ännu publice-rade, men den typ av keramik som förekom-mer, liksom fyndet av en mångkantyxa ochfynd av fragment av tunnackiga yxor, tyder påen datering till tidigaste delen av neolitikum.Även om benen av nötkreatur är fåtaliga så ärde tillräckliga för att visa att det förekommertamdjur i östra Mellansverige under tidigneo-litikum. Fyndet får betecknas som det säkras-te belägget för husdjur under en tidig del avneolitikum i östra Mellansverige.

Det har rapporterats fynd av enstaka hus-djursben från Hjulberga (Hulthen & Welinder1981:96) och Mogetorp (Florin 1958:51-52), men dateringen till trattbägartid av dessaben är dåligt underbyggd.

Av benfynden från östra Mellansverige visarAnneberg att det förekommit lokaler där jaktoch fångst dominerat starkt, det samma gällerFågelbacken. Skogsmossen visar att det för-

modligen också fanns icke strandbundna bop-latser där husdjuren dominerade.

C13-undersökningarInga (obrända) människoben från varken sen-mesolitikum eller tidigneolitikum, är kändafrån östra Mellansverige. Först under senaredelen av mellanneolitikum finns det fynd avmänniskoben och dessa saknar relevans fördiskussionen i detta sammanhang. Från Ölandoch Gotland finns det människoben från såvälsenmesolitikum som från trattbägartid somblivit föremål för C13-undersökningar (Kö-nigsson m.fl. 1993:34, Liden 1995b:table 1,Lindqvist 1997:fig 6). I korthet kan resultatenav dessa undersökningar sammanfattas medatt utvecklingen vad gäller C13-halten i ske-letten är precis den samma på Öland och Got-land som i Sydskandinavien. Detta tyder påatt liksom i Sydskandinavien avlöses det ma-rint präglade näringsfånget under senmesoli-tikum av ett näringsfång där en stor del av fö-dan kommer från land. Det är rimligt att antaatt lantbruket är det nya näringsfånget. Deneolitiska skeletten i dessa undersökningar ärfrån två megalitgravar, Resmo på Öland ochAnsarve Hage på Gotland. De härstammardärför från en tid som ligger en bra bit in ineolitikum och har inte direkt relevans fördateringen av det äldsta jordbruket. Dessut-om ligger dessa två lokaler inte direkt invidden samtida stranden. För den gotländska lo-kalens del är det dock inte troligt att man förejordbrukets introduktion kunde livnära sigenbart på resurser från land, eftersom det intefanns några större landdäggdjur på ön (Lind-qvist 1997).

PollenanalyserMot bakgrund av det ovan sagda om svårig-heterna att datera det äldsta jordbruket utifrånpollenanalyser, skall jag inte fördjupa mig idetta ämne. Inom östra Mellansverige är detfrämst i den undersökning som gjordes avFlorin invid Mogetorpsboplatsen som mankan se några spår av jordbruk under de aktu-ella tidsavsnitten (Florin M-B 1958). Dia-

107

Neolitikums början

grammen härstammar från platser som liggeromedelbart invid boplatsytan och jordbruketkan påvisas genom förekomst av cerealiapol-len. Den stora förekomsten av cerealiapollenkan förklaras med att pollen sprids vid trösk-ningen, på samma sätt som Göransson har fö-reslagit när det gäller förekomsten av cerea-liapollen omedelbart utanför Alvastra pål-byggnad (Göransson 1995:67-70). Problemetmed dessa undersökningar är, som nämntsovan, att dateringarna kan ifrågasättas. Nota-belt är dock att förekomsten av cerealiapol-len i diagrammen från Mogetorp börjar förealmfallet (Florin M-B 1958:247).

Vad gäller övriga pollendiagram från Sverigenorr om Skåne är min uppfattning att deidag inte tillför diskussionen om dateringenav det äldsta jordbruket något. I diagram-men är jordbruksindikationerna från detidsavsnitt som är intressanta i samman-hanget, mycket obetydliga och dessutom ärde svåra att datera.

BoplatslokaliseringDet viktigaste argumentet för att lantbrukethaft en betydelse i näringsfånget under tidigtrattbägartid i Mellansverige är, precis som iSydskandinavien att det förekommer boplat-ser i icke-strandbundna lägen.

Frotorp är en av de lokaler som dateras tilltidigaste delen av trattbägarkulturen. Lokalenligger i Närke och vid tiden för bosättningenvar det 10 km till Östersjöstranden. Frotorpligger 1 km från närmaste sjö. I modern tidhar området där Frotorp ligger varit ett jord-bruksområde (Närkeslätten). Även lokalernaÖstra Vrå, Hjulberga, Tjugestatorp ochSkogsmossen har legat i icke-strandbundetläge, även om avståndet till Östersjön baravarit några enstaka kilometer i dessa fall.Frotorp, Tjugestatorp och Skogsmossen ärmycket väl daterade och mer än hälften avalla dateringar som tillskrivits trattbägarkul-tur i östra Mellansverige kommer från dessatre lokaler. Dateringarna visar på att lokaler-

Figur 50. Trattbägarlokaler runt Mälardalen mot en strandlinje på 50 resp 25 m.ö.h. Strandlinjen undertidigneolitikum ligger någonstans mellan dessa bägge nivåer.De lokaler som finns med på figuren är Fågelbacken, Hjulberga, Frotorp, Tjugestatrop, Skogsmossen,Mogetorp, Östra Vrå, Häggsta, Smällan och Tyttinge.Höjdkurvorna är tagna från Åkerlund 1996:fig 5:33b och 5:33c.

Persson

108

na använts allt från trattbägarkulturens börjani området. Utöver de nämnda lokalerna till-kommer ett flertal icke-strandbundna lokalerdär det påträffats trattbägarkeramik, men därdet inte finns några C14-dateringar.

Vid sidan av dessa icke-strandbundna lokalerförekommer det även strandbundna sådana.Detta gäller Fågelbacken, Annelund och detre lokalerna Smällan, Häggsta och Tyttinge iStockholmstrakten. De tre senare har underneolitikum legat i en skärgårdsmiljö där detrimligtvis varit sälfångst, sjöfågelsjakt ochfiske som varit de viktigaste näringarna.

På samma sätt som för Sydskandinavien kanman också ta med lösfynden i diskussionen.Det finns i litteraturen flera karteringar avlösfynd av tunnackiga yxor (ex vis Oldeberg1952). Karteringarna visar att de tunnackigayxorna förekommer i stor utsträckning i icke-strandbundna lägen.

Det äldsta jordbruket i Sverige norrom SkåneUtgår man enbart från de direkt daterade fyndsom tyder på jordbruk, är det inte mycket somtalar för att detta förekom lika tidigt norr omSkåne, som i Sydskandinavien. Det är egent-ligen bara benfynden från Stora Förvar sombelägger detta. Stora Förvar är en typiskfångstboplats och man kan därför tänka sig atthusdjursbenen inte belägger ett jordbruk påplatsen utan att de utgör rester av mat manhaft med sig under säljakt. Det som liggernärmast till hands är att sådana expeditionerutgått från Gotland, men inget hindrar att deistället kom längre söderifrån.

Först ca 3500 f.Kr. finns det övertygande, di-rekt daterade belägg för att jordbruk förekomi Sverige norr om Skåne. Trots denna brist påtidiga belägg kan man argumentera för attjordbruket introducerades samtidigt i Sverigenorr om Skåne som i Sydskandinavien. Detviktigaste argumentet för detta är att trattbä-garkulturen börjar förekomma samtidigt i öst-ra Mellansverige som i Sydskandinavien. Ef-

tersom jordbruket är ett näringsfång i trattbä-garkulturen i Sydskandinavien kan man miss-tänka att så är fallet även i östra Mellansveri-ge. Att det finns icke-strandbundna boplatser,som tillskrivs den äldsta trattbägarkulturen iöstra Mellansverige, styrker också tanken omatt jordbruket varit en del i näringsfånget.

Östra Mellansverige är inte det främsta jord-bruksområdet norr om Skåne. Det är rimligtatt anta att jordbruket introducerades vidsamma tid som i östra Mellansverige i de mercentrala jordbruksbygderna i Öster- och Väs-tergötland. Att det inte finns tidiga boplatserfrån dessa områden beror på tillfälligheter iforskningshistorien, eventuellt i kombinationmed att bevaringsförhållandena för jord-bruksboplatser är sämre i de områden som ut-nyttjats intensivast för jordbruk i sen tid.

Trattbägarkulturen söder omSydskandinavien

För att få resonemanget om utvecklingen norrom Skåne att gå ihop visar det sig såledesnödvändigt att göra kopplingen jordbruk -trattbägarkultur i Sydskandinavien för att se-dan anta att tidig trattbägarkultur även bety-der tidigt jordbruk i området norr om Skåne.Detta resonemang kräver inte någon avance-rad definition av trattbägarkulturen. Det räck-er med att peka på de likheter i keramikensutformning som den keramiktypologiskaforskningen sedan lång tid tillbaka framhållit.

Trattbägarkulturen är med största sannolikhetinte en enhet som hade realitet under neoliti-kum. Det är en konstruktion gjord av arkeolo-ger för att kunna hantera likheter främst vadgäller keramikens utformning. Under tiden4000 - 3500 f.Kr. finns trattbägarkulturenöver ett stort område (figur 51).

Forskningen kring trattbägarkulturen är myck-et omfattande och det är omöjligt för en en-skild person att skaffa sig mer än en ytligöverblick över denna. Huvuddelen av forsk-ningen, räknat i antalet sidor troligen mer än

109

Neolitikums början

90%, utgörs av keramiktypologiska resone-mang. Ett typiskt arbete innefattar främst tvåmoment. För det första en kronologisk upp-delning av materialet från ett område (gärnabenämnt ”kultur” eller ”grupp”). Denna be-handling utgår sällan från handfasta beläggsom stratigrafier, utan typologin är den vikti-gaste metoden. Ett andra steg i en typisk un-dersökning består av en jämförelse med an-dra kulturer i angränsande områden, dels föratt kunna parallellisera faserna i de olika om-rådena men också för att kartlägga kulturin-fluenser och folkförflyttningar. Resultatet avundersökningarna sammanfattas i typiska tid-rum box-diagram. C14-dateringar har hittillsspelat en liten och passiv roll i denna forsk-ning.

Syftet med dessa undersökningar är gott menbristerna i metoden är så stora att resultatetendast blir en bräcklig konstruktion byggd påcirkelresonemang. Keramiktypologin kan gemycket intressanta resultat i framtiden men ettofrånkomligt krav är att keramiken måste da-teras på ett sätt som är oberoende av tolk-ningen. Om man bortser från Schweiz därdendrokronologin är den viktigaste date-

ringsmetoden, så innebär detta för tillfället attendast C14-daterade fynd kan användas.

Dateringen av trattbägarkulturensöder om SydskandinavienMidgley (1992) har i sin behandling av tratt-bägarkulturen gjort en uppdelning i fem regi-onala grupper, se figur 51. I praktiken mot-svarar Nordgruppen det område som jag be-nämner Sydskandinavien. Fynden norr omSkåne behandlas inte av Midgley. De date-ringar som Midgley tillskriver de fyra regio-nerna söder om Sydskandinavien framställshär i figur 52. Dateringarna är tagna direkt urMidgleys bok och jag har inte gjort någragranskningar av fyndomständigheterna. Överlag är dessa dateringar relativt dåligt knutnatill trattbägarkulturen. Det finns idag ingetområde söder om Sydskandinavien där det ärmöjligt att datera trattbägarkultur så noggrantsom i Sydskandinavien och östra Mellansve-rige. Dateringarna från området söder omSydskandinavien skall närmast jämföras medde dateringar från Sydskandinavien somkommer från öppna trattbägarboplatser.

Av figur 52 framgår att trattbägarkulturen

Figur 51. Områden omnämnda idiskussionen kring trattbägarkultursöder om Sydskandinavien.Omritat efter Midgley 1992:fig.10

Persson

110

Figur 52. Sannolikhetsfördelning för dateringar från olika regioner inom trattbägarkulturen.Östgruppen; dateringar från Midgley 1992:495, n=17. Sydostgruppen; dateringar från Midgley 1992:499,n=22. Sydgruppen; dateringar från Midgley 1992:500, n=35. Västgruppen; dateringar från Midgley1992:500-501, n=33. Sydskandinavien; samma som figur 36 ovan, n=96

111

Neolitikums början

börjar uppträda över hela det område somMidgley behandlar vid samma tid som i Syd-skandinavien och östra Mellansverige, dvsvid 4000 f.Kr.

Som framgår av figur 52 finns det några en-staka dateringar i den östliga gruppen som äräldre än 4000 f.Kr. Eftersom det rör sig omdateringar från öppna boplatslager så ter sigdetta inte så märkvärdigt. Även från Sydskan-dinavien finns det enstaka tidiga dateringarfrån trattbägarboplatser. När det gäller de ti-diga dateringarna från östgruppen har dedock tillmäts ett mycket stort intresse. Fram-förallt gäller detta en datering från Sarnowo(GrN-5035). Allt sedan denna datering pu-blicerades för mer än 25 år sedan (Gabalow-na 1970) har den ofta anförts som ett beläggför att trattbägarkulturen börjar uppträda tidi-

gare i Polen än i andra delar av utbredning-sområdet.

Sarnowo ligger i Kujavien i norra Polen (fi-gur 51). I Kujavien och i det angränsande om-rådet Chelmno har under de senaste årtionde-na bedrivits två stora forskningsprojekt medinriktning på neolitikum (Bogucki & Grygiel1993, Wislanski 1987). Tack vare dessaforskningsprojekt finns det ett relativt stortantal dateringar från detta område. Dessaåterges här i figur 53. Jag har inte i detta sam-manhang gjort någon kritisk granskning av da-teringarna, utan accepterat den tillskrivningtill en viss kultur som respektive författaregjort. Det rör sig huvudsakligen om träkols-dateringar från boplatslager.

När det gäller dateringen av trattbägarkultu-ren i ett område som Kujavien jämfört med

Figur 53. Sannolikhetsfördelningar för neolitiska dateringar från Kujavien och Chelmno regionen iPolen.

Persson

112

Sydskandinavien, tillkommer ett problem ef-tersom det förekommer neolitiska boplatsersom är äldre än trattbägarkulturen. Ofta liggerde äldre neolitiska boplatserna på sammaplats som trattbägarboplatserna och det blirdå svårt att bestämma vilken kulturgrupp endatering skall tillskrivas. Detta är bl.a. falletmed den ovan nämnda dateringen från Sarno-wo (Gabalowna 1970). Dateringen härstam-mar från en grop under en långhög. Gropenvar grävd genom ett humuslager och trattbä-garfynd förekom såväl i gropen som i humus-lagret runt denna. Det fanns inget gravgods ide gravar som fanns i högen, men långhögardateras generellt till trattbägarkultur. Förut-

om trattbägarkeramik framkom åtminstone ettkärl som hör till Lengyelkultur i fynden underhögen.

Som framgår av figur 53 är det en lång periodmed kronologisk överlappning mellan Lengy-elkultur och trattbägarkultur, om de tidigastedateringarna som tillskrivits trattbägarkulturaccepteras. I princip är en sådan överlapp-ning fullt tänkbar, men den är dock allt för då-ligt underbyggd för att vara övertygande. Detfår därför anses troligare att trattbägarkultu-ren inte förekommer tidigare i Kujavien än iandra delar av det område som Midgley räk-nar till trattbägarkulturen.

113

Kapitel 5Ackulturation

Termen ackulturation har en tradition inometnografin (Herskovits 1938). Den syftar påde förändringar som sker när två olika kultu-rella system kommer i kontakt med varandra.I de fall som varit föremål för diskussioninom etnografin rör det sig om när den tek-niskt, militärt och politiskt överlägsna väst-europeiska kulturen kommer i kontakt medutomeuropeiska kulturer. Mycket av forsk-ningen rör förhållandet mellan vita och indi-aner i Nordamerika. En situation som kantyckas vara den samma som förhållandenamellan de neolitiska grupperna i Mellaneuro-pa och de mesolitiska grupperna i Sydskandi-navien.

Många har velat se trattbägarkulturens upp-komst i en sådan ackulturationsprocess. I enrecension av Beckers ”Mosefunne lerkar frayngre stenalder...” kritiserar Childe den avBecker framförda tanken att trattbägarkultu-ren uppkommit i Ukraina och nått till Nordeu-ropa genom en folkförflyttning. Istället före-slår han att uppkomsten står att finna i en ack-ulturation av den mesolitiska befolkningen inorra Polen (Childe 1949). I princip har sam-ma tanke förespråkats av många sedan dess(ex.vis. Midgley 1992, Zvelebil 1996), även

om termen ”ackulturation” inte alltid användssom beteckning på fenomenet. Förslagen påvar processen ägt rum, varierar också något.

Mesolitiska lokaler 5500 -4000 f.Kr.

Det finns i Odermynningsområdet en stormängd fynd som tillskrivs mesolitikum. Detrör sig visserligen främst om lokaler vid sjö-ar och vattendrag och de kommer därmed frånlite annorlunda topografiska lägen än de lin-jebandkeramiska boplatserna. Detta till trotsär avståndet till dessa litet, helt ner till någrafå km (Gramsch 1973, Czarnecki 1973). Ingetär känt om datering och näringsfång eftersomde mesolitiska lokalerna i området oftast ärytplockade och i de fall de är utgrävda såsaknar de relevant stratigrafi. Fynden kom-mer genomgående från öppna och blandadeboplatser. Mot denna bakgrund är det natur-ligt att man inte kan säga mycket om påverkanfrån de neolitiska grupperna på de mesolitis-ka. Det är ex. vis fullt möjligt att de neolitiskaoch de mesolitiska boplatserna i området inteär i bruk samtidigt. De mesolitiska lokalernaär bara daterade utifrån flinttypologi ochdessa dateringar är inte tillräckligt bra för att

Persson

114

med säkerhet avgöra om de varit i bruk samti-digt med de neolitiska.

De mesolitiska lokalerna från Odermynning-sområdet är alla inlandslokaler. Längs syd-västra Östersjön gick stränderna under sen-mesolitisk tid längre ut än idag. Precis som istora delar av Danmark har det skett en land-sänkning sedan senmesolitisk tid. Detta ärförklaringen till varför det inte är känt någrastrandbundna boplatser som är samtida medden linjebandkeramiska kulturen längs södraÖstersjökusten och ger samtidigt stora för-hoppningar inför framtiden. Undersökningarav stenåldersboplatser under vatten har nu påallvar kommit igång i Danmark och de harlämnat mycket fina fynd. Man kan förvänta sigatt sådana lokaler även framkommer närmareOdermynningsområdet. Då lär det också blimöjligt att få mer kunskap om den linjeband-keramiska kulturens påverkan på den lokalamesolitiska befolkningen.

Ön Rügen i norra Tyskland ligger längs Ös-tersjöstranden, men så pass långt norrut attlandsänkningen inte har haft allt för stor bety-

delse. På ön är sedan gammalt känt senmeso-litiska boplatser (Petzsch 1925, Umbreit1939). Frånsett några mindre undersökningarpå 1970-talet, vars främsta syfte var att fåfram träkol till C14-dateringar, så härstam-mar fynden från äldre utgrävningar. Det äroklart om det finns några boplatser som är såpass gamla att de är samtida med den linje-bandkeramiska kulturen. Helt klart är i vartfall att det finns lokaler från ca 4500 f.Kr. ochatt fynden från dessa passar helt in i den syd-skandinaviska Ertebøllekulturen. (Gramsch1978). Dessa boplatser på Rügen ligger ihöjd med dagens havsnivå.

Idag är den närmaste, säkert daterade boplat-sen vid södra Östersjöstranden, som är sam-tida med de linjebandkeramiska boplatserna,Rosenhof i Schleswig-Holstein. Denna lokalligger visserligen under dagens havsnivå,men i ett område med jordbruksmark som er-övrats från Östersjön.

Undersökningar av senmesolitiska inlandslo-kaler med bättre bevarade fynd finns såvälväster om Odermynningsområdet i Schles-

Figur 54. Avståndet tillSydskandinavien från delinjebandkeramiskaboplatserna, dels vid Odersmynning dels i södraNiederschasen - Brandenburg.Avståndet mellan linjerna ca.50 km.

115

Neolitikums början

wig-Holstein som längre österut längs södraöstersjökusten. Det senare gäller lokalen vidDabki i norra Polen (Ilkiewicz 1989, se figur58). Dabki är en lokal med lagerförhållandeav samma typ som många samtida lokaler iSydskandinavien, dvs dels en boplatsyta medblandade fynd och dels ett utkastlager med enstratigrafi. Vid Dabki fanns organiskt materi-al bevarat och lokalen är daterad genom ettrelativt stort antal C14-dateringar (figur 65).En liknande lokal, som ligger sydväst omSydskandinavien, är Hüde i Niedersachsen(Kampffmeyer 1983, se figur 58).

Lokalerna vid Odermynningsområdet är delinjebandkeramiska boplatser som ligger när-mast Skåne-Danmark. Bornholm är den delav Sydskandinavien som tillsammans medvästligaste Holstein ligger närmast Odermyn-ningsområdet. På Bornholm finns dels tidig-mesolitiska boplatser och dels boplatser frånsen Ertebølletid (Nielsen F.O.S. 1994:53).Det finns därmed ett långt tidsavsnitt undermellersta mesolitikum varifrån det inte finnsnågra fynd på Bornholm. Detta motsvararbl.a. den period då de linjebandkeramiskaboplatserna i Odermynningsområdet var ibruk. Det förefaller rimligast att tänka sig attavsaknaden av boplatser beror på förhållan-det mellan land och hav och att det funnits enbefolkning på Bornholm kontinuerligt, menatt boplatserna från mellersta mesolitikumantingen blivit överlagrade eller ligger såpass lågt att de idag ligger under vatten. Frånde undersökningar som utförts på Ertebølle-boplatser från Bornholm är det inte mycketsom är publicerat. Utifrån de upplysningarsom finns tillgängliga kan konstateras att detrör sig om typisk sen Ertebøllekultur (Klindt-Jensen 1937, Vang Petersen 1985, Vang Pe-tersen 1987). Det förekommer keramik orne-rad med prickar, vilket också förekommersamtidigt i Skåne. Det finns inget som tyderpå att det varit större påverkan från neolitiskagrupper än i andra delar av Sydskandinavien.

I övrigt ligger sydligaste Danmark och Skånelika långt från Odermynningsområdet, se fi-gur 54. Schleswig-Holstein ligger, i sin tur,

på samma avstånd från den linjebandkerami-ska bebyggelsen i södra Niedersachsen -Brandenburg som från den i Odermynning-sområdet, se figur 54. Vägen mellan Holsteinoch Niedersachsen går dock tvärs över We-ser och Elbes flodsystem. En mer realistiskkommunikationsled vore längs dessa floderoch längs dessa blir avståndet från LBK-bo-platserna i Niederschasen och till Holsteinlängre.

Till skillnad från Odermynningsområdet lig-ger den linjebandkeramiska bebyggelsen isödra Niedersachsen - Brandeburg i ett löss-jordsområde. Området är också förhållande-vis välundersökt och faller väl in i mönstretför klassisk linjebandkeramisk bosättning(Lies 1974).

I Sydskandinavien finns det ett stort antal un-dersökta lokaler, såväl från tiden omedelbartföre den linjebandkeramiska kulturen, somsamtida och efter denna. Totalt rör det sig ommer än 50 lokaler som har någon C14-date-ring i intervallet 5500 - 4500 f.Kr. Blanddessa finns såväl kust- som inlandsboplatser.Det finns boplatser med bevarat organisktmaterial och det finns gravfält. Källäget iSydskandinavien är således nästan så brasom det kan bli utifrån ett arkeologiskt mate-rial. Det bör därför finnas goda förutsättning-ar för att bedöma i vilken grad det skett enpåverkan från de neolitiska grupperna på desenmesolitiska i Sydskandinavien. Inom dedelar av Sydskandinavien som ligger närmastde linjebandkeramiska boplatserna är detSchleswig-Holstein som har det bästa käll-materialet. I området mellan Sydskandina-vien och de linjebandkeramiska boplatsernaär det glest med daterade fynd.

Påverkan som kan spåras i det arkeologiskamaterialet är bl.a. sådant som berör närings-fånget, ett ämne som står centralt i denna be-handling. Påverkan kan vidare påvisas genomvilka typer av artefakter som förekommer ochhur dessa är utformade. Slutligen kan mantänka sig att påvisa en påverkan som tar siguttryck i sådant som arkeologer kallar anlägg-

Persson

116

ningar, dvs inom gravskicket och förhållan-den på boplatsen - husens utformning o.likn.Man måste vara medveten om att den påver-kan som kan påvisas i ett arkeologiskt materi-al måste ta sig uttryck i den materiella kultu-ren. Avgörande förändringar i ideologi ochsocial struktur kan därför inte alltid påvisas.Detta beror inte primärt på att de gått heltspårlöst förbi, utan för att vi inte på ett riktigtsätt kan tolka de efterlämnade spåren.

Näringsfånget

Introduktionen av lantbruket Sydskandina-vien är på ett eller annat sätt resultatet av enpåverkan från grupper i området söder omÖstersjön. Detta framgår av att det i principär samma typ av lantbruk som uppträder i debägge områdena och att dateringarna av dettaär tidigare i Mellaneuropa än i Sydskandina-vien. Korn, vete, får och get finns dessutominte i Sydskandinavien på förhand utan måsteinföras söderifrån.

Som redan noterats förekommer ben av ox-djur vid Rosenhof i Schleswig-Holstein ochdessa har bedömts som härstammande fråntamkreatur av två olika osteologer (Nobis1975, 1983, Heinrich 1993:84-5). Därtill harNobis även urskiljt ben från tamsvin i materi-alet. Ett av nötkreatursbenen har dessutomC14-daterats till ca 4800 f.Kr., vilket mot-svarar slutet av den linjebandkeramiska kul-turen. Rosenhof visar således klart att detfunnits en påverkan från de neolitiska grup-perna på de mesolitiska vad gäller närings-fånget.

Fynd av oxdjursben från senmesolitikum påde danska öarna och i Skåne består främstav tänder som varit smycken. På Jyllandoch i Schleswig-Holstein förekommer dä-remot flera boplatser med förhållandevisstora andelar oxdjursben i benfynden. PåJylland finns det också en rad fynd medvälbevarat benmaterial, men utan någonstörre andel av oxdjur. Detta gäller ex vis

Bjørnsholm och Ertebølle (Bratlund1993:101, Degerböl & Fredskild 1970:27).

På kartan figur 55 framställs andelen ben avoxdjur i en del fynd från Jylland. Framställ-ningen baseras på den kvantifiering av benen

Figur 55. Kvantifiering av fynd med ben frånoxdjur på Jylland under tiden ca 5000 - 4000 f.Kr.Kvadrat anger fynd med många ben av oxdjur,cirkel fynd med få eller inga ben av oxdjur.Kvantifiering enligt Degerbøll & Fredskild 1970.Tillägg: Rosenhof och Ellerbek bägge medmånga fynd av oxdjursben, samt Tybrind Vigmed få fynd av oxdjursben.

117

Neolitikums början

som gjorts av Degerbøll (Degerbøll & Fredskild1970). Stora andelar oxdjursben betyder i dettasammanhang ca. 10% av benfragmenten.

Om höga andelar oxdjursben utgör resultatetav en påverkan från neolitiska grupper i sö-der, så borde detta avspegla sig i utbredning-en. Som framgår av figur 55 finns det ocksåen tendens till att fynden i norra Jylland haroxdjursben i mindre omfattning än längre sö-derut. Detta stämmer dock inte helt eftersomdet från Limfjordsområdet finns två fynd medstörre andelar oxdjursben. Det gäller fyndetfrån Hjerk Nor (Hatting, Holm & Rosenlund1973) och en nyligen undersökt køkkenmød-ding från Siggård (Andersen & Johansen1993b, Siggård är ej markerad på kartan figur55). Från Siggård finns två C14-dateringaroch de täcker i stor sett in hela perioden 5000- 4000 f.Kr., Hjerk Nor dateras till sammatid, fast på oklara grunder (endast de osteolo-giska uppgifterna om fyndet är publicerad).

Det tycks inte vara någon kronologisk faktorsom bestämmer om fynd på Jylland uppvisarstora eller små inslag av oxdjursben. Fyndmed stora andelar dateras allt från 5000 f.Kr.som Norslund, till närmare 4000 f.Kr. somRingkloster. Det tycks inte heller vara någonuppenbar ekologisk faktor som ligger bakomvariationen. Ringkloster ligger i ett inlands-område, vilket skulle kunna vara en bra för-klaring till den höga andelen oxdjursben påplatsen, medan alla de övriga fynden kommerfrån strandboplatser. Till yttermera vissofinns det boplatser med såväl stora som småandelar oxdjursben som ligger på strandeninvid Limfjorden och när det gäller Siggårdmed stor andel och Bjørnsholm med liten an-del, ligger de bara några km från varandra.

Det viktigaste argumentet för att oxdjursbe-nen på Jylland skulle härstamma från uroxarär att de lokaler som har höga andelar ox-djursben under perioden 5000 - 4000 f.Kr.alla ligger på Jylland. Om oxdjursbenen här-

stammat från husdjur borde de rimligen även fö-rekommit på öarna. Detta framgår tydligt avfyndet från Tybrind Vig på Fyn. Tybrind Vig ärväl daterat till perioden 5000 - 4000 f.Kr. ochdet finns också ett stort benmaterial från platsen(Trolle-Lassen 1992). I fyndet från Tybrind Vigingår det dock endast ett fåtal ben från oxdjur(Andersen S.H. 1980). Detta förhållande gällerockså andra lokaler från de danska öarna ochSkåne som daterats till perioden 5000 - 4000f.Kr., men det blir extra påtagligt på Tybrind Vigsom bara ligger några kilometer från Jylland (sefigur 55).

När det gäller Rosenhof är det klarlagt att detförekommer ben från nötkreatur i materialet.Detta gäller förmodligen också lokalen För-stermoor i Schleswig-Holstein (Nobis 1962)samt Dabki i Polen och Hüde i Niedersach-sen. När det gäller fynden från Jylland är detoklart om det finns husdjur före 4000 f.Kr.och när det gäller de danska öarna och Skånefinns det inget som tyder på att det förekom-mer några husdjur före 4000 f.Kr.

Eftersom Rosenhof utan problem kan place-ras in i den lokala mesolitiska sekvensen, såmåste förekomsten av nötkreatur vara en på-verkan från de neolitiska grupperna. Det kandiskuteras vilken karaktär påverkan kan hahaft, speciellt som andelen ben från nötkrea-tur är liten och hjort är det vanligaste köttdju-ret på Rosenhof, precis som på de samtidalokalerna i Danmark - Skåne. Man kan tänkasig en rad olika typer av förhållanden mellanRosenhof och de neolitiska samhällena. I enaytterligheten av skalan kan man tänka sig attkreatur från de neolitiska grupperna har för-vildats eller parat sig med uroxar i de omgi-vande skogarna. I så fall betyder förekomstenav nötkreatursben i benmaterialet på Rosen-hof inte något annat än att lantbruket har på-verkat faunan i trakten och därmed även jakt-viltet. En sådan påverkan behöver inte betydanågon medveten kontakt mellan mesolitiskaoch neolitiska grupper.

Persson

118

Den äldsta keramiken i Syd-skandinavienDet bästa sättet att datera keramik är genomfastbrända matrester på kärlen. Från Ertebølle-keramik finns det inte mer än 12 sådana date-ringar att tillgå, se figur 34. Tio av dateringarnakommer från tre boplatser i Schleswig-Holstein;Boberg, Schlamersdorf och Seedorf. Två avdessa lokaler, Seedorf och Schlamersdorf, upp-visar en såpass tidig datering av den äldsta kera-miken att den får betecknas som uppseende-väckande.

De äldsta matskorpedateringarna framställstillsammans med tre tidiga dateringar av ke-ramik i boplatsmaterial, i figur 56. Utifråndessa dateringar får det anses som rimligt attbestämma att keramiken börjar förekomma iSchleswig-Holstein före 5000 f.Kr. Det inne-bär att den börjar förekomma samtidigt ellerkort efter den linjebandkeramiska kulturensförsta uppträdande, vilket är mer än 500 årtidigare än vad många har framfört som entrolig datering av den äldsta keramiken iDanmark (bl.a. Johansson A.D. 1995:fig.3).

Samtliga matskorpedateringar från Schles-

wig-Holstein härstammar från inlandsboplatser.Det finns därför ingen anledning att misstänka attdet varit marint material i kärlen och att date-ringarna av denna anledning anger en allt för högålder. Det finns dessutom C13-värden för samt-liga dateringar. Dessa varierar mellan -26 och -32 promille och ligger därmed genomgåendelägre än -25 promille vilket jag menar utgör ettgränsvärde för matskorpor med marint ur-sprung. Matskorpedateringarna från Schleswig-Holstein är alla utförda i Oxford. Den normalabehandlingen av proverna där, är sådan att dekan anses motsvara INS-fraktionen enligt Upp-sala-laboratoriets normer. Det betyder att dendatering som erhålls kan vara äldre än vad somskulle vara fallet om SOL-fraktionen daterats.Som har diskuterats i detalj ovan, innebär dettadock inte att det finns någon anledning att miss-tänka att dateringen anger en allt för hög ålder(se sidan 35-6).

Matskorpedateringarna från Schleswig-Hol-stein är således, så vitt det går att bedöma,tillförlitliga, men för att undvika att allt förvittgående slutsatser baseras på dateringarsom kanske inte visar sig vara hållbara ilängden, är det angeläget att närmare granskadateringen av keramiken. Detta är också viktigt

Figur 56. Tidiga dateringar på fynd av Ertebøllekeramik i Schleswig-Holstein.

119

Neolitikums början

eftersom samtliga tidiga dateringar av keramikutifrån boplatsfynd i Schleswig-Holstein kom-mer från lokaler som är dåligt publicerade.

Prekeramiska lokalerDen första fråga man ställer sig är hur det förhål-ler sig med lokaler utan keramik i Schleswig-Holstein. Det finns några väl undersökta lokalermed välbevarat material från Schleswig-Hol-stein. De är utan keramik men från tiden före6000 f.Kr., mest kända är undersökningarna vidDuvensee. Tyvärr är det dock så att periodenmellan 6000 och 5000 f.Kr. är dåligt belyst ifynden från detta område. En lokal som tidigtframhållits av Schwabedissen är Fasaneninselmed en C14 datering till ca 5050 f.Kr. (Schwa-bedissen 1962:258). Om denna lokal är i detnärmaste ingenting känt. Därtill kommer att da-teringen är utförd på 1950-talet och kanske avdenna anledning är mindre pålitlig.

Något bättre kända är förhållandena vad gällerlokalen Rüde 2 (Schwabedissen 1958b: 38,1994:368-70). Från undersökningen där är enprofilteckning publicerad. I profilen framgår attlagret med mesolitiska fynd från prekeramisk tidligger under ett barkgolv i botten av lagret medErtebøllefynd. En datering härstammar från lag-ret med de prekeramiska fynden medan restenav dateringarna kommer från ett lager med Erte-bøllekeramik. Dateringarna framställs i figur 57och visar att övergången till keramisk tid skedde

ca 5200 - 5000 f.Kr. vid Rüde 2.

Helt nyligen har en lokal utan keramikfynd vidOwschlag blivit föremål för undersökning ochdenna har lämnat en såpass sen datering somca 4850 f.Kr. (Clausen 1995). Lokalen bestårav ett boplatslager på en sandförhöjning i entorvmosse. Lokalen är täckt av torv. Under-sökningen på platsen var dock mycket begrän-sad i utsträckning och även fyndmängden varbegränsad. Av pilspetsar ingick det ex. vis. en-dast en trapets och en tvärpil i fyndet. Att ke-ramik inte förekom på lokalen kan därför beropå att materialet var för litet. Det skall ocksånämnas att en boplatsyta på sand täckt medtorv inte behöver betyda att det rör sig om ettslutet lager, platsen kan ha legat öppen för bo-sättning under tusentals år innan torven täckteden, ett förhållande som är känt på Boberg-boplatserna.

BobergFrån Boberg finns det förutom matskorpedate-ringarna en datering på hjorthorn och en på benav oxdjur som bägge dateras till senneolitikum -äldre bronsålder. Av de publicerade uppgifternaom Boberg att döma, så är dessa bägge date-ringar fullt rimliga. Det rör sig om öppna fynd-platser som först under järnålder delvis blirtäckta av torv (Schindler 1953, 1961). De talardärför varken för eller emot att dateringarna påmatskorpor är riktiga eller ej. Ett argument för

Figur 57. Dateringar på sena prekeramiska lokaler i Schleswig-Holstein. Det rör sig endast om endatering per plats. Från Rüde 2 finns även dateringar från lagren med keramik från samma plats,fördelningen av dessa återgives under linjen.

Persson

120

riktigheten i dateringen är att en av matskor-pedateringarna är avsevärt yngre än de övri-ga, ca 3500 f.Kr., se figur 59. Det rör sig omett kärl från Boberg som på typologiska grun-der har blivit klassificerat som trattbägarkera-mik, medan de kärl som erhållit de tidiga da-teringarna, alla har klassificerats som Ertebøl-lekeramik. Eftersom metoden är den samma i

bägge fallen och eftersom dateringen av tratt-bägarkeramiken inte på något sätt kan sägasvara uppseendeväckande, så är detta ett ar-gument för att dateringarna av Ertebøllekera-miken är riktiga. Argumentet är dock inte såstarkt, eftersom dateringen av Ertebøllekera-miken just från Boberg inte heller den kan sä-gas vara uppseendeväckande tidig.

Figur 59. Matskorpedateringar från Ertebøllekeramik (från Bronneger s.k. Swifterbantkeramik) utfördavid Oxfordlaboratoriet, samt andra dateringar från samma lokal. Matskorpedateringar över linjen,dateringar på annat material under linjen.

Figur 58. Platser med tidig keramik och/eller importerad keramik markerade med kvadrater. Prickarnaanger linjebandkeramiska fynd.

121

Neolitikums början

SchlamersdorfVid Schlamersdorf finns förutom, de tre date-ringarna på matskorpor, även en datering på ettsvinben som har ungefär samma ålder, ca 5100f.Kr. (se figur 59). Därtill har boplatslagret date-rats genom C14-dateringar i en pollenprofil ochett snittvärde på boplatslagrets ålder är där5400 f.Kr. (Hartz 1991). Däremot anger de da-teringar som är gjorda på träkol från boplats-ytan en mycket senare datering. Det lär finnas enhel serie sådana dateringar men endast denäldsta och den yngsta finns redovisad. Den älds-ta var 4100 och den yngsta 3400 f.Kr. Träkols-dateringarna är således så sena att de måstehärstamma från neolitikum. Detta är märkligt ef-tersom det inte nämns något om neolitiska fyndpå platsen (Hartz 1991).

SeedorfVid Seedorf påträffades såväl ett lager på enboplatsyta med blandade fynd, som ett utkast-lager där prekeramiska lager kan särskiljasfrån sådana med keramik (Bokelman 1995).Denna uppdelning bekräftas också av flintty-pologiska dateringar av de bägge lagren.Därtill finns det två C14-dateringar på bensom anger en ålder av ca 5800 - 6000 f.Kr.och som visar att benen ifråga måste härrörafrån de prekeramiska lagret (figur 59). Detfinns också en träkolsdatering som ger sammaålder. Den andra träkolsdateringen från loka-len är däremot från sen mellanneolitisk tid.Av de fyra matskorpedateringarna är det ensom är något sen för att vara Ertebøllekera-mik, ca 3900 f.Kr. Den är dock inte orealis-tisk om man jämför med de yngsta dateringa-rna på Ertebøllekeramik i Danmark; ex. visuppvisar boplatsen Spangkonge ungefär sam-ma ålder (Fischer 1993:63).

RosenhofDet är något oklart om det förekommer kera-mik genom hela sekvensen vid Rosenhof. Avde publicerade uppgifterna får man intrycketatt så är fallet (Schwabedissen 1994:373-6).Denna uppfattning delas också av dem somarbetat med materialet från Rosenhof undersenare år (Hartz pers. meddelande 1995). Om

detta är riktigt, så kan den samlade mängdendateringar från Rosenhof också användas för attdatera keramiken, och detta innebär en dateringfrån ca 5000 f.Kr. vid denna lokal (figur 65).

DabkiLokalen Dabki i norra Polen är en inlandsbo-plats som idag ligger 1,5 km från Östersjön(Ilkiewicz 1989), se figur 58. Vid boplatsenär undersökt ett utkastlager av samma typ somfinns vid många sydskandinaviska strandbo-platser. I utkastlagrets stratigrafi går det rela-tivt bra att datera keramikens introduktion.De djupaste lagren är nämligen prekeramiskaoch keramiken börjar uppträda en bit upp istratigrafin. Dateringarnas fördelning tolkassom att det finns tre faser i bebyggelsen påplatsen. Den första av dessa sträcker sig frånca 5300 - 5000 f.Kr. och keramiken börjaruppträda under senare delen av denna fas.Keramiken består främst av kärl med spetsigbotten och ovala lampor, det rör sig såledesom Ertebøllekeramik.

HollandOm man istället blickar västerut mot Hollandså finns det linjebandkeramiska boplatser ilandets sydöstligaste del. I kustområdenafinns fynd från grupper med en keramik somnärmast påminner om Ertebøllekulturens ke-ramik i Sydskandinavien (Rover 1979). Lik-som i södra Östersjöområdet kännetecknasHollands kust av en landsänkning som gör attboplatser från ca 5000 f.Kr. ligger under da-gens havsnivå. Det har dock blivit tillfälle attundersöka dessa boplatser i områden som er-övrats från havet.

Den största publicerade undersökningen ikustområdet är den vid Swifterbant (Rover1979). För alla lokaler vid Swifterbant gälleratt de är äldre än ca 4100 f.Kr. eftersom havetnådde över boplatserna vid denna tid. Detfinns keramik på flera av lokalerna vid Swif-terbant och denna måste således vara äldre än4100 f.Kr., men hur långt tillbaka den går harinte varit möjligt att avgöra eftersom boplat-serna har varit i bruk av och till eller kontinuerligtunder en 1000-årig period. En del forskare har

Persson

122

förslagit att keramiken inte börjar förekommavid Swifterbant förrän ca 4400 f.Kr. (Hogestijn1990), men denna uppfattning grundas inte pånågra direkta dateringar.

Det har utförts en matskorpedatering på kera-mik som räknas till Swifterbantkulturen ochdenna kommer från en lokal vid Bronneger(figur 58). Denna angav en ålder av ca 4750f.Kr. (figur 59). Den kan därför anföras härsom ett stöd för en tidigare datering av kera-miken även i södra Östersjöområdet. Date-ringen kan dessutom anföras för att visa attmatskorpedateringarna utförda vid Oxfordla-boratoriet anger rätt ålder eftersom det i sam-ma fynd ingick även två hjorthorn som ocksådaterats till samma tid. Samma fynd betyder idetta fall att de tre föremålen kom upp i enoch samma skopa vid grävning i en kanal.

Slutsatser om den äldsta keramiken iSchleswig-HolsteinDe argument som talar för en datering till före5000 f.Kr. för keramikens första uppträdandei Schleswig-Holstein kan sammanfattas somföljer: Matskorpedateringarna från Schla-mersdorf och Seedorf talar för en datering avkeramikens första uppträdande som är tidiga-re än den som föreslagits i Sydskandinavien,dvs före 4500 f.Kr. Detta styrks också av da-teringarna på boplatslagret vid Sudensee-Damm, Rüde 2, Förstmoor och Rosenhof.Dateringarna från Dabki och Bronneger visarockså att keramik uppträder på mesolitiskaboplatser vid ca 5000 - 4750 f.Kr. såväl östersom väster om Sydskandinavien. Det finnsvidare inget som direkt tyder på något syste-matiskt fel på matskorpedateringarna frånOxfordlaboratoriet. Fyndet från Boberg visaratt C14-datering av matskorpor på trattbägar-keramik utfört på samma laboratorium ochmed samma teknik, har givit dateringar somhelt överensstämmer med vad som kunde för-väntas. Dateringen från Bronneger visar attmatskorpedateringen där överensstämmermed dateringarna på hornen i samma fynd.

Det enda viktiga argumentet mot en tidig date-ring av keramiken är dateringen av boplatslagretvid Owschlag. Detta fynd dateras till ca 4850f.Kr. men trots detta påträffades ingen keramik.Den troligaste förklaringen är att det rör sig omen allt för begränsad undersökning av en boplatssom har legat öppen under lång tid.

Den äldsta keramiken iDanmark - SkåneTotalt sett finns det således starka argumentför att keramiken introducerades i Schles-wig-Holstein före 5000 f.Kr. Många har velatdatera keramikens första uppträdande i Dan-mark till en senare tidpunkt, först vid 4500 -4400 f.Kr. (4400 f.Kr. motsvarar ungefär5550 b.p. okal., bl.a. Vang Petersen 1979:58,Johansson A.D. 1995:fig.3). Det är därförmöjligt att keramiken introduceras tidigare iSchleswig-Holstein än i övriga delar av Syd-skandinavien.

Stratigrafiska fyndDet finns bara två dateringar på matskorporpå Ertebøllekeramik i Skåne-Danmark.Dessa är bägge från Tybrind Vig och de haren ålder av ca 4450 resp. 4250 f.Kr. (Ander-sen & Malmros 1985:86). Dessa dateringarär därmed betydligt senare än de äldsta date-ringarna från Schleswig-Holstein. Det kandessutom tänkas att den daterade keramiken idetta fall är yngre än vad dateringen anger ef-tersom de kommer från en strandbunden lokaloch kärlen kan därför ha innehållit marint ma-terial. Totalt täcker samtliga dateringar frånTybrind Vig in tiden 5600 till 3850 f.Kr. Vidundersökningen kunde det konstateras att ke-ramiken introducerades i en stratigrafisk sek-vens vid ca 4450 f.Kr.(=3700 bc, AndersenS.H. 1980). Tyvärr är fyndet ännu inte publi-cerat på ett sådant sätt att det säkert går attbedöma om denna slutsats är riktig. I figur 60har jag tagit med de publicerade dateringarsom med relativt stor säkerhet hör till lagrenmed, respektive utan, keramik.

123

Neolitikums början

Figur 60. Dateringar på lager med och utan keramik i Sydskandinavien. Fördelningen för prekeramiskalager över och för lager med keramik under linjen.Det framgår av Appendix vilka dateringar som räknats till lager med resp. lager utan keramik. Frånsettde två matskorpedateringarna från Tybrind Vig, är detta svårt att fastställa.

Persson

124

Att keramiken börjar uppträda i en stratigrafisksekvens är, efter matskorpedateringarna, detbästa sättet att datera dess äldsta uppträdande.Förutom Tybrind Vig framhåller Andersen ävenstratigrafin vid Bjørnsholm som grund för dater-ingen av den äldsta keramiken. I detta fall är detAndersens tolkning att keramiken introducerasca 4600 f.Kr. (Andersen S.H. 1993:85). Ävennär det gäller Bjørnsholm är det svårt att utifrånde publicerade uppgifterna avgöra vilka date-ringar som hör till lagren med respektive utankeramik. Om man räknar de sex dateringar somAndersen tillskrivit ”äldre Ertebølletid” till denprekeramiska bosättningen erhålls den fördel-ning som återges i figur 60.

Situationen vid Ertebølle är också oklar. Ioriginalpublikationen nämns att keramik fö-rekommer genom hela sekvensen fast mäng-den är liten i botten av skallagret (Madsenm.fl. 1900). Brinch Petersen har i en kom-mentar till de dateringar som gjordes på skalfrån utgrävningen på 1890-talet, och som pu-

blicerades 1971, hävdat att det inte förekomkeramik i botten av skallagret (Brinch-Petersen1971). Andersen & Johansen (1987:42-43,49), noterar att det i lagret under den egentligaskalhögen förekommer fynd från en prekera-misk bosättning. Tre dateringar kommer fråndessa lager som täckts av havet under en trans-gression före uppbyggnaden av den egentligaskalhögen. Däremot nämner de inte om det fö-rekommer keramik i de äldsta skallagren eftertransgressionen. Författarnas uppfattning är ivart fall att keramiken börjar uppträda på Erte-bølle vid 4450 f.Kr. (dvs ca 3700 bc okal, An-dersen & Johansen 1987:52). Detta är en date-ring som ligger ca 300 senare än den som fram-går av relationsdiagrammet i figur 60 och 63.Detta tyder således på att Andersen & Johan-sen räknat även den undre delen av skallagret tillprekeramisk tid.

I två sekvenser från Brovst respektive Vejle-bro, finns dateringar från såväl prekeramiskalager som från sådana med keramik, se figur

Figur 61. Dateringar på lager med och utan keramik från stratigrafier i Danmark - Skåne. Fördelningenför dateringar från prekeramiska lager över och för lager med keramik under linjen.För Skateholms del räknas dateringarna från gravar som dateringar på prekeramiska lager medandateringarna från kulturlagret anses datera lager med keramik.

125

Neolitikums början

61. I dessa bägge fall rör det sig inte om en kon-tinuerlig tillväxt av lagren. Fördelningen av date-ringar vid Brovst och Vejlebro är påfallande likaoch i bägge saknas dateringar från en period omca 500 år mellan de bägge bosättningarna. Det-ta bör stå i samband med transgressioner som

gör att bosättningen under denna tid måste flyttalängre upp mot land. Detta är också orsaken tillatt det finns så sparsamma boplatsrester i bottenav lagren vid Bjørnsholm och i ännu högre gradvid Ertebølle.

Figur 62. Dateringar som tillskrivits lager med och utan keramik i Danmark-Skåne. Nedrerelationsdiagrammet visar förhållandena sedan en del osäkra dateringar räknats bort, detta diskuterasnärmare i texten.Fynd med keramik avser endast sådana som tillskrivits Ertebøllekultur.Dateringarna från Bjørnsholm, Ertebølle och Tybrind Vig är ej med i denna framställning.I det nedre relationsdiagrammet är inte heller dateringarna från Skateholm I, Salpetermosen,Dyrholmen och Bredasten med.

Persson

126

Andra fynd i Skåne-DanmarkVid Skateholm I förekommer keramiken i kul-turlagret och då genomgående i dess övre del. Ien större anläggning som tolkades som ett ned-grävt golv till ett hus, fanns keramiken nästanuteslutande i en sekundär nedgrävning (LarssonL. 1985). I flera fall framgår det att kulturlagrethar tillkommit efter gravarna. Detta gäller bl.a.för grav 11 med den äldsta dateringen och grav14 med den yngsta dateringen. Dessa iakttagel-ser kan användas som en stratigrafisk relationoch dateringarna framställs därför på sammasätt som de andra relationerna, se figur 61.

I figur 62 presenteras dateringar från lokalermed uppgift om keramikförekomst, förutomde ovan diskuterade fynden från Ertebølle,Bjørnsholm och Tybrind Vig. Av figurenframgår att 50%-gränsen för sannolikhetsför-delningen hamnar vid ca 4750 f.Kr., menspridningen är högst avsevärd (90%- och10%-gränserna ligger vid ca 5350 resp. 3800f.Kr.). Orsaken till detta står att finna i att endel fynd är tveksamma i bedömningen. Det ärdärför nödvändigt med en närmare diskussionkring några av fynden.

De tre tidigast daterade boplatsfynden medkeramik i Skåne-Danmark är Dyrholmen påJylland, Salpetermosen på Själland och Ska-teholm I i Skåne. För alla tre fynden gäller attde närmare omständigheterna är dåligt publi-cerade.

SalpetermosenDateringarna vid Salpetermosen anger en ål-der på mellan ca 5000 och 4200 f.Kr. VidSalpetermosen har det företagits två under-sökningar. Den ena är utförd av Thrane ochden andra av Troells-Smith. Från Thranes un-dersökning finns det publicerade uppgiftermen det är inte på material från denna under-sökning som C14-dateringarna är utförda(Vang Petersen 1979:65-66). Enligt den be-skrivning som finns till själva dateringarna,så härstammar dessa från stensatta härdar i ettboplatslager. I lagret påträffades skivyxor,tvärpilar och enstaka keramikskärvor. Därtill

kommer en mycket stor samling ben, huvudsak-ligen av hjort. På delar av boplatsen fanns ettkulturlager från ”gammal kustkultur” under Erte-bøllelagret. De två lagren var skilda av ett tuntkalkhaltigt lager (Tauber 1971:133-134). Medgammal kustkultur avses med all säkerhet ett la-ger som inte har någon keramik. Det kan såle-des hända att dateringarna från Salpetermosenhelt eller delvis härstammar från prekeramiskbosättning på platsen.

DyrholmenDateringarna från Dyrholmen är de äldstafrån en boplats med keramik i Danmark, deanger en ålder mellan ca 5150 och 5000 f.Kr.(Tauber 1987:183-184). Vid Dyrholmen ärförhållandena i och för sig väl publicerade(Mathiassen 1942), men det framgår av pu-blikationen att det inte rör sig om några renaboplatslager. De tre stadierna Dyrholmen(Dh) I-III, har urskilts genom olika utbred-ningsområden och inte genom stratigrafi. Detförekommer keramik i alla tre områdena omän i liten omfattning i Dh I. Det daterade ma-terialets förhållande till de utgrävda ytorna ärinte känt.

Skateholm IVid Skateholm I dateras keramiken till ca4650 f.Kr. (Håkansson 1982:206). Som re-dan nämnts så är dateringarna härifrån tvek-samma. Dateringarna gäller kulturlagret. Det-ta är ett öppet lager direkt under åkermarkoch keramiken skall vidare endast ha före-kommit i övre delen av kulturlagret.

I princip är det mycket svårare att belägga från-varo än närvaro av keramik. De flesta boplats-fynd från stenålder saknar keramikfynd och det-ta helt oavsett om de är mesolitiska eller neoliti-ska. Det krävs förhållandevis skyddade och väl-bevarade lager för att keramiken skall finnas be-varad. Det enda som är möjligt att bedöma ärifall det på en undersökt plats finns lager som ärså välbevarade att det skulle ha funnits keramikbevarat om det från början funnits någon sådanpå platsen. Därtill kommer det ett annat pro-blem, nämligen att det i rapporterna från under-

127

Neolitikums början

sökningar av senmesolitiska boplatser sällansägs något uttryckligen om frånvaron av kera-mik. Detta betyder att om inget nämns om kera-mik får man helt enkelt anta att det inte förekomnågon.

Det yngsta daterade boplatsfynd som saknarkeramik är lokalen Bredasten i Skåne (Lars-son M 1987b). Denna lokal är daterad till ca4200 - 4000 f.Kr. genom två C14 dateringar.På platsen fanns ett tunt kulturlager och någraanläggningar i form av rännor och stolphål.De bägge C14-dateringarna kom från denstörsta anläggningen, som av utgrävaren tol-kades som väggrännan till ett hus. Kulturlagret

bestod av sand och över det fanns ett ploglagermed torvinnehåll. Utifrån andelen av olika tvär-pilsformer menar författaren att fyndet är när-mare 1000 år äldre än vad C14-dateringarnaanger. Utan att föra argumentationen allt förlångt tycks det uppenbart att det vid Bredastenså rör sig om en lokal som varit utnyttjad underlång tid av senmesolitikum och kanske också enbit in i neolitikum. Frånvaron av keramik kanbero på bevaringsförhållandena på platsen.

Om man för enkelhetens skulle bara bortserfrån dateringarna från dessa tveksamma fynd,dvs Dyrholmen, Salpetermosen, Skateholm Ioch Bredasten, erhålls istället ett relationsdia-

Figur 63. Grafisk framställning av dateringar för keramikens uppträdande i olika fynd. Varje box visartidpunkten där fynden med keramik uppgår till 10%, 50% och 90% av den totalasannolikhetsfördelningen.

Persson

128

gram som det nederst i figur 62. Denna ger ettrenare intryck och accepteras detta erhåller manen datering av keramikens uppträdande i Skå-ne-Danmark till ca 4700 f.Kr.

Sammanfattning - datering av denäldsta keramiken i Skåne-DanmarkDe uppgifter om keramikens äldsta uppträ-dande som finns tillgängliga från Skåne-Dan-mark sammanfattas i figur 63. I figuren är deiakttagelser där det går att kontrastera fyndmed och utan keramik ställda mot varandra.Framställningen visar 10 %, 50% och 90%sannolikhet för dateringar på lager där kera-miken förekommer. Som framgår av figurenär det en relativt god överensstämmelse mel-lan de olika dateringsförsöken och om manantar att keramiken introduceras samtidigt ihela området kan denna tidpunkt bestämmastill ca 4600 f.Kr.

Fyndet från Rüde 2 är det enda från Schles-wig-Holstein som kan användas för en direktjämförelse, eftersom det på denna plats finnsdateringar från såväl prekeramiska lager somsådana med keramik. Detta ger en datering avden äldsta keramiken i området till ca 5100f.Kr., vilket också stämmer med flera andradateringar (jfr figur 59).

Det kan således konstateras en skillnad i date-ringen av den äldsta keramiken på ca 500 årmellan Schleswig-Holstein och Danmark. Dettater sig inte helt lätt att acceptera då det är myck-et korta avstånd det rör sig om. Mellan TybrindVig och Rüde 2 är det bara ca 60 km och ennaturlig fråga är om det inte kan finnas någonannan förklaring till skillnaden. En skillnad mel-lan Danmark och Schleswig-Holstein är ju attlokalerna från det senare området huvudsakli-gen härstammar från inlandsområden medan detmotsatta gäller för Danmarks del. Om man sam-manställer de dateringar från Danmark-Skånesom användes till figur 62, i en och samma kur-va, se figur 64, så framgår det att det inte finnslika många dateringar tillgängliga från hela tids-avsnittet. Fördelningen är i själva verket snarlikden som gäller för de bägge lokalerna Brovstoch Vejlebro (jfr figur 61). Orsaken till detta ärmed all säkerhet att det sker förändringar i havs-nivåerna som påverkar bevaringsförhållandena.

Det är således möjligt att skillnaden i date-ringen av den äldsta keramiken i Danmark-Skåne å ena sidan och i Schleswig-Holstein åden andra sidan, till en del kan bero på skill-nader i källäget i de bägge områdena. Dettatill trots är den troligaste tolkningen idag attdateringen av keramikens introduktion i

Figur 64. Fördelningen av samtliga dateringar som använts för att datera keramikens äldstauppträdande i Skåne-Danmark.

129

Neolitikums början

Schleswig-Holstein är ca 500 år tidigare än iandra delar av Sydskandinavien.

Sverige norr om SkåneI några enstaka fall har det diskuteras ifall Erte-bøllekeramik förekommit i fynd norr omSkåne (bl.a. Mogetorp, se ovan sid. 96). Meninget av dessa fynd är daterat och inte hellerkan den typologiska bestämningen av kerami-ken anses säkerställd.

De boplatser som förekommer i området norrom Skåne och som kan förmodas härstammafrån tiden mellan 4000 och 5000 f.Kr. har iregel inte några slutna lager och därför kandet vara svårt att bedöma om det förekommitnågon keramik eller ej. Detta gäller samtligaav de senmesolitiska lokaler som är kändafrån östra Mellansverige (se figur 46).

Ett intressant fynd i detta sammanhang ärboplatsen Alby på Öland. Det rör sig om enfångstboplats invid den dåtida Östersjöstran-den och det rika benfynden från platsen domi-neras helt av säl. Det förekommer inga ben avhusdjur i materialet. Boplatsen är daterad tilltvå perioder under mesolitikum; 5850 - 5500f.Kr. och 4900 - 4300 f.Kr., baserat på 12 da-teringar på träkol och ben (Königsson m.fl.1994:34). Det finns två dateringar till järnål-der som hänger samman med ett järnålders-gravfält som anlagts på platsen, men det finnsinga dateringar från neolitikum. Keramikenfrån Alby har bestämts som trattbägarkeramikoch då främst bestående av trattbägare av A-och C-typ (Bendixen 1976). Så gott som allornering består av gropar eller pinnintryckoch det finns inget som direkt talar emot attdet skulle kunna vara Ertebøllekeramik. Ty-värr är inte lagerförhållandena på Albybo-platsen sådana att det kan anses helt säkert attkeramiken är samtida med dateringarna.

Vid Rottjärnslid i Bohuslän har en mindreskalhög blivit föremål för undersökning (Alin1955). En datering på ett ben från denna hargivit en ålder av ca 4400 f.Kr. (Kihlstedt, Lars-

son & Nordqvist 1997:fig.4:17). Flintfynden påplatsen passar väl in i den lokala senmesolitiskaLihultkulturen och det förekom ingen keramik ilagren. Eftersom det förekom större mängderskal är det rimligt att anta att även keramik skul-le varit bevarad om det funnits från början.

Även på Gotland finns det en del lokaler medslutna lager från senmesolitisk tid. En avdessa är Fridhem II som var överlagrad av ettstrandlager (Englund 1978). I kulturlagretfanns det inte någon keramik. Fridhem II date-ras till ca 3650-3800 f.Kr. och visar såledespå en mycket sen prekeramisk bosättning.

Helt kort kan det finnas anledning att kom-mentera en serie med matskorpedateringarfrån lokalen Slettabø i sydvästra Norge(Glørstad 1996b:13). Den äldsta av date-ringarna är ca 4100 f.Kr. och detta motsvararslutet av Ertebøllekulturen i Sydskandina-vien. Slettabø är en strandboplats och för-modligen har havsfångsten varit av stor bety-delse för näringsfånget. Det finns därför enpåtaglig risk att dateringarna på matskorpor-na från keramiken anger en allt för hög ålderp.g.a. reservoareffekten. På en plats som den-na, som ligger direkt invid Atlanten, kan re-servoareffekten vara på upp emot 500 år.

Importerad keramikI fyra fall finns det uppgifter om att keramikfrån Mellaneuropa har påträffats på senmeso-litiska boplatser i Nordeuropa. Det rör sigom Dapki, Rosenhof, Boberg och Hüde (sekartan figur 58). Frågan om det verkligen rörsig om importerad keramik eller om lokalttillverkad keramik som är utformad efter mel-laneuropeiska förebilder, skulle förmodligengå att undersöka närmare utifrån analyser avråmaterialet. I en del fall nämns det att sådanaundersökningar har utförts, men de har ännuinte publicerats.

DabkiVid Dabki påträffades framförallt spetsbott-nad keramik och lam por av samma typ som i

Persson

130

Ertebøllekulturen i Sydskandinavien. Kerami-ken börjar uppträda ca 5000 f.Kr. och i deäldsta lagren med keramik förekommer enstakaskärvor som bedömts vara import från de senabandkeramiska kulturerna längre söderut i Po-len.

RosenhofVid Rosenhof förekommer i de övre lagrenkeramik som av Schwabedissen räknats till

en egen Rosenhof-grupp (Schwabedissen1979). Denna keramik intar en mycket framträ-dande roll i diskussionen kring neolitiseringen avSydskandinavien liksom kring trattbägarkultu-rens ursprung och kring keramikkronologiskafrågor i Mellaneuropa. I Schwabedissens fram-ställning tycks det röra sig om en neolitisk kul-turgrupp som visserligen har sina rötter i Erte-bøllekulturen men som har en keramik utformadutifrån mellaneuropeiska förebilder. Det är möj-

Figur 65. Sannolikhetsfördelningar för dateringar från lokaler med keramik som kan vara importerad.

131

Neolitikums början

ligt att det förhåller sig så, men en kritisk genom-läsning av Schwabedissens skrifter om Rosen-hof ger en annan bild.

Totalt har jag funnit 82 C14-dateringar frånRosenhof. Av dessa dateringar är det bara tresom tillskrivs Rosenhofgruppen (se figur 65).I två sammanhang har Schwabedissen publi-cerat ett större antal dateringar; 14 dateringar1981 (Abb. 11) och 60 dateringar 1994 (Tab.5, 6 och 7). De dateringar som publicerades1981 har inga laboratorienummer angivna,men av siffervärdena framgår att de inte ingårbland de dateringar som senare publiceras1994. De 14 dateringarna från 1981 tillskrivsalla Ertebøllekulturen och det samma gällerför 30 av dateringarna 1994 (lager h-k,Schwabedissen 1994:374), medan 26 date-ringar härrör från lager som företrädesvisuppvisar fynd från Ertebøllekultur men medinslag av neolitisk keramik (lager f-g,Schwabedissen 1994:375). I det kronologis-ka schema som Schwabedissen publicerade1979 anges Rosenhofgruppens datering tillmellan 4300 och 3800 f.Kr. (3500 och 3000bc okalibrerat, Schwabedissen 1979:Abb. 4,se figur 65). Enligt uppgifterna i detta dia-gram skall dateringen av Rosenhofgruppengrundas på 34 C14-dateringar. Dessa kanomöjligt ingå bland de dateringar som hittillspublicerats från Rosenhof. Det är möjligt attde dateringar som Schwabedissen anför intekommer från Rosenhof utan att det rör sig omandra fynd som räknats som samtida med Ro-senhofgruppen.

Den troligaste tolkningen av keramiken i fyn-det från Rosenhof, så som det går att utläsa urde publicerade uppgifterna, är därför:1/ Ertebøllekeramiken är allenarådande mel-lan 5100 och 4500 f.Kr.2/ Under perioden 4500 och 4000 f.Kr. domi-nerar Ertebøllekeramiken men det förekom-mer inslag av keramik av samma typer somvid denna tid var vanliga i Mellaneuropa.3/ Det är troligt att det på Rosenhof från 4000f.Kr. och framåt finns en bosättning som kän-netecknas av trattbägarkeramik.4/ Vid ca. 3200 f.Kr. täcker havet platsen och

det översta skallagret avsätts.

Ett vanligt sätt att resonera kring C14-date-ringar i keramiktypologiska sammanhang äratt man utgår ifrån att den typologiska indel-ningen är riktig. Därefter utnyttjar man C14-dateringar på äldre eller yngre faser för attindirekt datera en mellanliggande fas. På det-ta sätt har man även resonerat kring Rosenhofoch den näraliggande lokalen SiggenebenSüd. Eftersom Siggeneben Süd dateras meden början vid ca 4100 - 4000 f.Kr. och kera-miken där är typologiskt yngre än den vid Ro-senhof, så måste bosättningen vid Rosenhofupphöra vid ca 4000 f.Kr. Detta är ett dåligtargument eftersom det i många fall har visatsig att det finns samtidiga trattbägarboplatsermed olika utformad keramik i ett och sammaområde.

Schwabedissen nämner att det i keramikenfrån Rosenhof ingår kärl som kan komma frånMichelsbergkulturen, eller är lokala kopiorav kärl därifrån. Michelsbergkulturen börjartidigare än trattbägarkulturen och förekom-mer samtidigt med den äldsta trattbägarkultu-ren (ca 4300 till 3800 f.Kr. efter kalibreringav de dateringar som anförs av Pape1980:32-33, se även figur 74). Schwabedis-sen anför också en ”Baalberg-amfora”, meneftersom Baalberg (=Sydgruppen, se figur52), är förhållandevis sen kan denna inte varaett belägg för en import under senmesolitisktid. Om det verkligen rör sig om en Baalberg-amfora så måste den höra till en trattbägarbo-sättning på platsen. Det finns en skärva medett sädeskornsavtryck som betraktats som ettimportfynd (Rowly-Conwy 1985). Dennaskärva har påträffats i ett lager som daterastill ca 4200 f.Kr. Så vitt jag vet finns det ingetförslag till varifrån i Mellaneuropa dennaskärva skulle ha importerats.

BobergBoplatserna vid Boberg ligger i ett områdemed sanddynor invid Elbe (Schindler 1953,1961, Laux 1986). Boplatserna är omgivna,och delvis täckta av torv, men torven är ensenare bildning och det framgår av fynd och

Persson

132

dateringar att platserna har legat öppet underlång tid. Från fyndplats 20 härstammar ettmaterial som domineras av fynd från Ertebøl-lekultur. Keramiken är huvudsakligen spets-bottnade kärl av Ertebølletyp. Tre av C14-dateringarna från platsen härstammar frånmatskorpor på sådana kärl. I fyndmaterialetingår också två kärl som hör till Rössenkulturoch anses vara importerade. Rössenkulturdateras till ca 5000 - 4500 f.Kr. (baserat påde dateringar som anförs av Breuning1987:174ff).

Från fyndplats 15, som ligger ca 250 meterfrån fyndplats 20, finns två skärvor keramiksom tillskrivs Rössenkultur. Vidare finns enskärva från ett stickbandkeramiskt kärl ochstora delar av ett kärl som tillskrivs Gatersle-benerkultur. Det stickbandkeramiska fyndetkan vara något äldre än Rössenfynden medanGaterslebenerfynden kan vara något yngre.Från fyndplats 15 finns vidare en stor mängdkeramik som tillskrivits gropkeramisk kultur,men som Laux (1986:23ff) betecknar ”gefäs-se der etwa mit der mitteldeutschen Gatersle-bener Kultur gleichzeitigen Zwischenphase”.Skillnaden i tolkningen innebär i detta fallnästan 2000 års skillnad i datering. Det finnsinga handfasta argument för att den ena ellerden andra tolkningen är den riktiga. Det finnsvidare såväl Ertebøllekeramik som trattbägar-keramik på fyndplats 15 och en av matskorpe-dateringarna från Boberg härstammar från ettErtebøllekärl påträffat på fyndplats 15. Da-teringen anger en ålder av ca 4150 f.Kr. Dettaär ca 500 år senare än dateringen av denstickbandkeramiska skärva som påträffadespå samma plats.

Det har nyligen utförts nya utgrävningar vidBoberg (Hedges m.fl. 1995:203). Det är möj-ligt att dessa har givit fynd från lager från merbegränsade tidsavsnitt, men alla undersök-ningar som hittills publicerats rör lager sominnehåller fynd från många olika perioder.Det är detta till trots rimligt att anta att denimporterade keramiken hör samma med Erte-bøllefynden från platsen. Detta grundas

främst på att den importerade keramiken är avsådana typer som förekommer i Mellaneuropaunder tiden 5000 - 4000 f.Kr. och utifrån date-ringarna för Ertebøllekultur i Sydskandinavienförekommer Ertebøllekeramiken under dennatid. Den importerade keramiken utgör bara ettlitet inslag i jämförelse med Ertebøllekeramikenfrån Boberg.

HüdeFyndomständigheterna vid Hüde påminnerom de vid Boberg (Deichmüller 1975,Kampffmeyer 1983). Undersökningarna harskett uppe på en flack ö som ligger i torv-mark. Under bosättningstiden var det öppetvatten invid ön och en stockbåt påträffadesvid undersökningen. Boplatsen ligger vidsödra delen av den stora insjön Dümmer. Istratigrafin kunde man vid utgrävningen note-ra två olika lager med fynd. Det rör sig dockom tunna lager och de ligger direkt ovanpåvarandra. Fynden i de övre lagren känneteck-nas av trattbägarkeramik och dateringarnafrån detta anger åldern till ca 3700 - 3400f.Kr.

I det äldsta lagret finns spetsbottnad keramikoch grova förrådskärl, men största delen avkeramiken är rundbottnad med ornering iform av streck på mynningskanten samt knop-par. Det förekommer också keramik som på-minner om den inom Rössen kultur och Bi-schheimer kultur. Det har gjorts undersök-ningar av råmaterialet till keramiken (om-nämnt av Kampffmeyer 1983). Huvuddelenav keramiken är gjord av en lera som påträf-fas ca 5 km bort (dvs närmaste fastland), mendet finns skärvor av keramik som är tillver-kad inom lössområdet och således utgör säk-ra importer. Avståndet till lössområdet är ca50 km.

Från Hüde finns tre dateringar som är utfördapå matskorpor (speciellt markerade i figur65). Det rör sig om två skärvor av den rund-bottnade, finare keramiken och ett fall medgrov keramik som kan vara ett Ertebøllekärl(Deichmüller 1969:31).

133

Neolitikums början

Dateringen av den äldstakeramiken i SydskandinavienDet verkar som om keramiken, åtminstone iSchleswig-Holstein, börjar uppträda samti-digt med eller kort tid efter, det första jord-burket vid Odermynningsområdet. Detta kro-nologiska sammanhang gör det rimligt att antaatt just påverkan från den linjebandkeramiskakulturen som är orsaken till att keramikenbörjar uppträda. Hultén har argumenterat fördenna ståndpunkt utifrån förhållandet att detinte finns någon teknologiskt enkel keramik iErtebøllekulturen och att detta talar emot enlokal uppkomst (Hultén 1977). Hulthéns un-dersökning gällde dock inte de äldsta fyndenav Ertebøllekeramik och Ilkiewicz (1989)har framfört uppfattningen att den lokaltill-verkade keramiken vid Dabki var av låg kva-lité p.g.a. avsaknaden av keramiktradition.Att den lokala keramikproduktionen startarsom resultat av påverkan från de första bön-derna i området stöds också av att det före-kommer importerad keramik som kan daterastill ca. 5000 f.Kr. vid Dabki och Boberg.

En intressant fråga är om det finns något al-ternativ till den linjebandkeramiska kulturensom inspirationskälla för den äldsta kerami-ken. Ett tänkbart alternativ är den kamkerami-ska kulturen längre mot nordost. I och med attkeramik klassificerad som Ertebøllekeramikhar påträffats så långt österut som Dabki, äravståndet till det kamkeramiska området min-dre än vad man tidigare räknat med (figur58). Kamkeramiken förekommer vid Öster-

sjön främst i Finland och anslutande delar avRyssland, men en del fynd är även kända i Balti-kum (Lindqvist 1994:fig.4.3). I figur 66 framställsdateringarna på kamkeramiska fynd enligt enförteckning publicerad av Lindqvist (1994). Jaghar inte kontrollerat dessa dateringar närmaremen det torde över lag röra sig om sådana utför-da på träkol från boplatser och därför är de en-dast vagt knutna till keramiken. Som framgår avfigur 66, så är den äldsta kamkeramiken samti-da med den äldsta Ertebøllekeramiken i Schles-wig-Holstein. Kamkeramiken är lik Ertebølle-keramiken främst genom att den dominerandekärlformen är den spetsbottnade krukan.

Schwabedissen föreslår ett annat alternativ. IDordogne i Frankrike lär förekomma spets-bottnad keramik ca 5000 f.Kr. (Schwabedis-sen 1967:457), men med tanke på avståndetfår detta förslag anses mindre troligt.

Det tycks således som om keramiken börjaruppträda samtidigt i ett område som sträcker sigsom en vid båge, från Hollands kusttrakter i väs-ter över Schleswig-Holstein och norra Polen, vi-dare till Finland och kanske in i Ryssland åt ös-ter. Över hela detta område rör det sig om grup-per vars huvudsakliga näringsfång är jakt-fångst-samlande och över hela området rör detsig i grunden också om en och samma kärltyp.Det finns ingen förebild för den spetsbottnadekrukan i de neolitiska gruppernas keramik ochdet finns idag ingen möjlighet att peka ut ett ur-sprungsområde.

Figur 66. Fördelning avdateringar somtillskrivitskamkeramisk kultur.Dateringarna efterLindqvist 1994:tab.2.

Persson

134

I Danmark - Skåne tycks keramiken uppträdaförst ca 500 år senare än i Schleswig-Holstein. ISverige norr om Skåne tycks det inte förekom-ma någon keramik överhuvudtaget under sen-mesolitikum.

Det förekommer importerad keramik, eller lo-kalt tillverkad keramik i mellaneuropeiska for-mer under hela perioden 5000 - 4000 f.Kr.Hüde är den boplats som har störst inslag avsådan keramik. Detta kan bero på att det är

12

3

4

5

6

7

89

Figur 67. Keramik från tiden 5000 - 4000 f.Kr. i Nordeuropa.1 - 4/ Mellaneuropeiskt påverkad keramik från Hüde, efter Kampffmeyer 1983.5/ Importerad keramik från Boberg, efter Laux 1986.6 - 9/ Ertebøllekeramik från Boberg, efter Laux 1986.

0 10 cm

135

Neolitikums början

den lokal som ligger närmast lössområdet. Attdet hittills inte påträffats någon sådan keramik iDanmark-Skåne kan på samma sätt förklarasmed det större avståndet till Mellaneuropa.

Keramikens funktionErtebøllekeamiken består av två former avkärl. Den spetsbottnade krukan och lampan.Den spetsbottnade krukan har varit ett kok-kärl (Andersen & Malmros 1985, van Diest1985). Vid experiment med kokning i sådanakärl erhölls samma typer av färgning av god-set och samma matskorpor som man finner påkärl från boplatserna (jfr ovan sidan 31ff).

Vad man har kokat för slags mat i kärlen harsäkert varierat mellan olika platser och olikaårstider. Från Tybrind Vig finns C13-värdenfrån två matskorpor (figur 68). Tybrind Vigligger vid havsstranden medan alla övrigaundersökta matskorpor från Ertebøllekeramikkommer från inlandslokaler. Den ena av fal-len från Tybrind Vig visar ett högt C13-värdeoch detta beror säkert på att det varit mat avmarint ursprung i kärlet.

En undersökning av fettsyrorna i skärvor frånRosenhof har visat att det kan ha varit mjölk i

kärlet (refererat i van Diest 1985:419). Dennaundersökning är inte publicerad och resultatenter sig ännu allt för osäkra för att tillmätas störrevikt.

Ett annat förslag är att de spetsbottnade kär-len har använts för salttillverkning (Klinge1932, 1934). Det skulle kunna tänkas att denspetsiga botten på något sätt skulle vara spe-ciellt lämpad för att utvinna salt. Ett stöd fördetta kan man finna i förekomsten av liknandekärl med spetsig botten i fynd från anlägg-ningar för utvinning av salt vid saltkällor isödra Polen (Godlowska 1985). Där till-skrivs keramiken en tidig fas av Lengyelkul-turen d.v.s. ca 4500 f.Kr. Det största proble-met med detta förslag är att Ertebøllekerami-ken är allmänt förekommande även på in-landsboplatser där saltproduktion inte är ak-tuell. Detta påpekades också tidigt av Mathi-assen (1935).

Vid experiment med tran som bränsle ochmossa som veke, fungerade lamporna utmärktjust som lampor (van Diest 1981). Dennafunktion gav också den karaktäristiska svartaglättade ytan längs mynningsranden som manfinner på de kärl man påträffar på boplatser-na. Ett förslag är att lamporna använts vid fis-ke med ljuster på natten (Hulthén 1980).

När det gäller den keramik som är importe-rad, eller som efterliknar samtida keramikfrån Mellaneuropa, kan man ana en del andrafunktioner. Detta gäller ex. vis. flaskor av oli-ka typer. Utifrån förekomsten av matskorporkan man dock anta att huvuddelen av dennakeramik även den var kokkärl.

Med undantag från några enstaka kärl är bådeErtebøllekeramiken och keramiken av deneolitiska typerna sparsamt dekorerad. En-staka importerade kärl som Rössenkärlet frånBoberg (figur 67:6) kan tänkas ha väckt storuppmärksamhet i samtiden och haft ett stortmått av sociala och ideologiska funktioner.

Figur 68. C13-värden på matskorpor frånErtebøllekeramik. De två undersökta skärvornafrån Tybrind Vig är speciellt markerade.

Persson

136

T-formade hjorthornsyxorIntroduktionen av T-formade hjorthornsyxor iden senmesolitiska kulturen i Sydskandinavienär speciellt intressant, eftersom typen förekom-mer även i jordbrukande grupper längre söde-rut.

Redan 1906 kunde typens relativa kronolo-giska position fastställas genom stratigrafinvid Brabrand (Thomsen & Jessen 1906). Delager som undersöktes vid Brabrand kan idagbestämmas som utkastlager invid en kontinu-erligt utnyttjad boplatsyta. Fynden påträffa-des i gyttja och de samlades in i skikt om 10cm. Det påträffades 25 st yxor av hjorthorn ilagren och i figur 69 framställs dessa motfynddjup och en uppdelning i två olika typer;sådana med skafthålet vid hornets rotändaoch sådana med skafthålet genom en sido-gren.

Av iakttagelserna vid Brabrand, kan man vi-dare dra slutsatsen att den T-formade hjort-hornsyxan avlöser den äldre formen och attdetta sker efter det att keramiken börjar upp-träda i sekvensen. Om man kombinerar dessauppgifter med att det inte finns något fall iSydskandinavien, där T-formad hjorthorns-yxa har daterats till neolitikum, så har man deuppgifter som behövs för att datera typen i

Danmark. Eftersom keramiken introduceradesca 4600 f.Kr. och neolitikum börjar vid 4000f.Kr. så skall den T-formade hjorthornsyxan da-teras däremellan.

Det finns en datering från Brabrand. Dennaanger en ålder av ca 4350 f.Kr. (K-2651,Richter 1989:53). Tyvärr är det inte känt vil-ket lager denna datering härstammar ifrån.

En stratigrafisk sekvens med hjorthornsyxormed skafthål i rotändan i de djupaste lagrenoch T-formade hjorthornsyxor i de övre lag-ren har iakttagits på Bjørnsholm, Ertebølle,Norsminde, Tybrind Vig och Ringkloster.Bäst publicerade är förhållandena vid Ring-kloster. I utkastlagrets djupaste delar vidRingkloster förekommer endast hjorthornsyx-or av typen med hål vid roten. I lagret före-kommer keramik och en C14-datering på lag-ret anger dess ålder till ca 4400 f.Kr. I utkast-lagrets mellersta del förekommer T-formadehjorthornsyxor och en C14-datering från dettalager anger dess ålder till ca 4300 f.Kr.

Iakttagelsen att keramiken börjar förekommatidigare än den T-formade hjorthornsyxan harbekräftats i ytterligare fall. Detta gäller fyn-den vid Aggersund och Brovst. I bägge fallerrör det sig om väl avgränsade lager vari det

Figur 69.Fördelningen avde två typerna avhjorthornsyxor ochkeramiken istratigrafin vidBrabrand.Efter Thomsen &Jessen 1906:24och 41.

137

Neolitikums början

förekommer keramik och där hjorthornsyxornahar skafthål i rotänden. De bägge lokalerna ärockså intressanta eftersom de är förhållandevissent daterade, ca 4250 f.Kr. Om man kombine-rar detta med de stratigrafiska iakttagelserna attden T-formade hjorthornsyxan förekommerförst efter hjorthornsyxan med skafthål i rotän-dan, så blir således slutsatsen att den T-formadehjorthornsyxan här börjar uppträda tidigast vid4250 f.Kr.

Den T-formade hjorthornsyxansutbredning i SydskandinavienDen T-formade hjorthornsyxan finns i stortsett inte i fynd från Själland och i Skåne (seVang-Petersen 1984:figur 11). Det finns ettpar fynd som kan anföras som belägg för attdet verkligen beror på att typen inte förekom-mit i området. Det viktigaste är fyndet vidØlby Lyng. Där förekommer ett stor benmate-rial men i detta ingick inga T-formade hjort-hornsyxor. Fyndet dateras till ca. 4200 - 4000f.Kr., dvs just när den T-formade hjorthorns-yxan förekommer på Jylland. Det finns vidareflera fynd med den äldre typen av hjorthorns-yxa såväl från Själland som från Skåne. Dettagäller ex. vis Skateholm och Bögebakken, däryxan dessutom finns i gravarna.

Förhållandet att T-formade hjorthornsyxorinte förekommer på Själland har tolkats avVang-Pedersen som orsakat av att hjortarnapå Själland under senmesolitisk tid har såpass klena horn att de inte lämpat sig för atttillverka redskapet (Vang-Pedersen 1984:15). Orsaken skulle vara att hjortpopulatio-nen på Själland var isolerad på ön (jmf Noe-Nygaard 1995:104-7). Förklaringen verkarinte helt övertygande eftersom det inte hellerfinns några T-formade hjorthornsyxor i Skånedär hjortpopulationen inte var isolerad.

I Schleswig-Holstein ingår typen bl.a. i detvälkända muddringsfyndet från Ellerbeck iKiels hamn (Mestorf & Weber 1904). Det ärdock svårt att få några hållpunkter för date-ringen av typen i detta område. Den ingårockså i fyndet från Förstermoor (Schwabe-

dissen 1981:130), men inga detaljer om de på-träffade exemplaren är publicerade. Dateringa-rna från Förstermoor täcker in perioden 5000 -4000 f.Kr. (figur 56). Förhållandena är de sam-ma på Rosenhof. Möjligtvis kan man argumen-tera för en tidigare datering vid Rosenhof än iDanmark utifrån förhållandet att det inte före-kommer några hjorthornsyxor av den tidiga ty-pen i fynden. Det är inte känt hur många hjort-hornsyxor som påträffats vid Rosenhof.

Från Dabki finns det 19 T-formade hjort-hornsyxor (Ilkiewicz 1989). Inget nämns ompå vilka nivåer som dessa framkommit. Detär dock den enda typ av hjorthornsyxor somförekommer i fyndet. Det är därför möjligt atttypen börjar förekomma tidigare här än iDanmark.

Den T-formade hjorthornsyxan söderom ÖstersjönDen T-formade hjorthornsyxan förekommer iRössensammanhang i västra Europa och iLengyelsammanhang i östra Europa. Spe-ciellt välkända är yxorna i gravarna från Br-zesc Kujawski i Kujawien (Jazdzewski1938). Gravfältet dateras till Lengyeltid efterden keramik som finns i en del av gravarna.De T-formade hjorthornsyxorna kombinerasdock inte med keramik i någon grav. I storadrag torde dock gravarna med T-formadehjorthornsyxor vara samtida med de andragravarna på platsen. Det finns inga C14-date-ringar från gravarna men från den tillhörandeboplatsen finns 16 st C14-dateringar somräknas till Lengyelkultur (Bogucki & Grygiel1993:tab. 1). Dessa anger en datering tillmellan 4400 och 3600 f.Kr. Ett annat fyndfrån Kujawien ger bättre datering. Det rör sigom en boplatsgrop från Krusza-Zamkowa iKujawien vari det påträffades Lengyellkera-mik och en T-formad hjorthornsyxa. Frångropen finns en C14-datering till ca 4500f.Kr. (Bln-1810, Czerniak 1994:fig.1).

Notabelt är att den T-formade hjorthornsyxani Kujawien förekommer i mansgravar och atti sex av de totalt sju gravarna vid Brzesc Ku-

Persson

138

jawski där typen förekommer, kombineras denmed kopparsmycken (Jazdzewski 1938). Kop-parsmycken får anses som en dyrbar sällsynthetoch kan ha varit förknippad med hög social sta-tus. Även en grav vid Broniewo ger intryck avatt den begravda hade hög social status, det rörsig i detta fall om två dekorerade armband i ben,vilket vid sidan av en T-formad hjorthornsyxaoch keramik utgör gravgodset (Smoczynska1952).

Även i Rössenkultur förekommer T-formadhjorthornsyxa i gravfynd. Det gäller en gravfrån Allsted i Sachsen-Türingen (sydöstraTyskland) och därtill kommer ytterligare någ-ra gravar från Sachsen-Turingen vars kultur-tillhörighet är oklar bl.a. en barngrav frånWulfen som hade en skål och en T-formadhjorthornsyxa som gravgods (Albert &Schröter 1973).

Längre åt väster förekommer den T-formadehjorthornsyxan på boplatserna från Swifter-bant i Holland. Dessa kännetecknas av fyndsom är nära besläktade med Ertebøllekultur iDanmark. Datering av fynden av just T-for-mad hjorthornsyxa på Swifterbant är oklar,men generellt gäller att bosättningen i områ-det upphör vid 4100 f.Kr. då platsen hamnarunder vatten till följd av att havet stiger.

Från Hüde finns inte mindre än 96 st T-for-mad hjorthornsyxor. De framkom i undre lag-ret som främst dateras till perioden 4500 -4000 f.Kr. (figur 65). Det framkom dock ävennågra hjorthornsyxor av den äldre typen påplatsen. Det går inte att bestämma när denyngre typen avlöser den äldre utifrån fyndetvid Hüde.

Swifterbantboplatserna är påminner om Erte-bølle, men även i väster förekommer den T-formade hjorthornsyxan i utpräglat neolitisktsammanhang. Detta gäller bl.a. i en grop frånboplatsen Berry-au-Bac i Frankrike där denkombineras med Rössenkeramik (Ilett 1983).

Uppsummering av datering och ut-bredningGenomgången är inte komplett, men den räckerför att visa att typen förekommer i ett brett bältefrån Polen till Holland. Tyvärr är det dock så attde T-formade hjorthornsyxorna är bäst datera-de i Danmark. Söder om Östersjön är den endaC14-datering som är direkt associerad med fö-remålstypen, den från boplatsgropen vid Krus-za-Zamkowa i Polen på ca 4500 f.Kr. Bedömtutifrån denna enda datering tycks det som omtypen börjar förekomma tidigare i Polen än iDanmark. Dateringarna från Rosenhof ochDapki är inte entydiga, men det är möjligt att deT-formade hjorthornsyxorna förekommer pådessa platser redan från 5000 f.Kr. På Själlandoch i Sverige förekommer typen inte.

Den T-formade hjorthornsyxan kan tyckasidealisk för att kartlägga kulturpåverkan un-der skedet 4500 - 4000 f.Kr. Detta eftersomden är tillverkad i ett organiskt material ochdärför är lätt att datera. Några direkta date-ringar finns ännu inte tillgängliga och vid ettförsök att göra sådana på fyndet från Spooldei Holland visade det sig att hornen var be-handlade med konserveringsmedel och däri-genom var de oanvändbara för datering (Cla-son 1983).

De T-formade hjorthornsyxornasfunktionDet ställer sig svårt att se någon orsak till attT-formade hjorthornsyxor introduceras undersenmesolitikum på Jylland och varför de fö-rekommer i de neolitiska grupperna i Europa.Typen förekommer över ett mycket stort om-råde och i många olika arkeologiska kultur-grupper. Så vitt det går att bedöma, är typenungefär samtida över hela området och ävenom redskapet är enkelt i konstruktionen såförfaller det otroligt att det skulle röra sig omen ren tillfällighet. Redskapet i sig kan knap-past sägas vara något märkvärdigt. Man be-höver inte ens jaga hjort för att komma överhornen och det är vanligt att yxorna är gjordaav fällhorn (går att bedöma på avfallet fråntillverkningen, se Clason 1983:89-94).

139

Neolitikums början

Ett förslag har varit att redskapet dyker upp ef-tersom det hör samman med någon ny aktivitetsom det har varit speciellt lämpat för. Det somligger närmast till hands är någon form av odling- kanske kunde det vara en hacka.

Det har gjorts experiment med att användaredskapet på Lejre i Danmark (Jensen 1991).Därvid kunde konstateras att yxorna gick braatt använda på torrt trä. Vid sådant arbetefastnade det gärna träflisor i hornets spongiö-sa del vid eggen och en undersökning av sen-mesolitiska yxor i museiesamlingar visade attsådana träflisor i eggen var vanligt även pådessa. Vid experimenten kunde man ocksåavfärda tanken att det rör sig om en hacka förjordarbeten.

Ett annat förslag som framförts är att redska-pet har varit en föregångare till de neolitiskastridsyxorna. Gravarna vid Brzesc Kujawskivisar att det rör sig om en personlig utrustningsom använts av män och kanske rör det sig omett vapen. Men även om så är fallet finns det,precis som när det gäller redskap för mervardagligt arbete, inga funktionella skäl tillden egendomliga utformningen. Den äldre ty-pen av hjorthornsyxor i Sydskandinavien somhar skafthålet i rotändan, fungerar troligenlika bra som den T-formade, i vart fall om detinte rör sig om något högst speciellt ändamål.

På Jylland förekommer den T-formade hjort-hornsyxan relativt talrikt, men inte i ett endagravfynd utan alla fynd härstammar från bop-latser. Att det inte förekommer några grav-fynd kan hänga samman med att det över lagär känt få gravar från denna tid. Från Jyllandär det bara en individ från Ertebølleboplat-sen som är dateras till den yngsta fasen avErtebøllekultur. Inte heller vid Swifterbantdär den T-formade hjorhornsyxan ingår i bo-platsfynden och där fler gravar är kända,finns det några gravar med T-formade hjort-hornsyxor. Det ingår inte mycket gravgodsöverhuvudtaget i gravarna från Swifterbant. Ide 23 gravarna förekom det smycken i tre ochi en fjärde fanns det två tvärpilar (den troligadödsorsaken), resten av gravarna innehöll inget

gravgods. Förmodligen är situationen den sam-ma på Jylland då det finns relativt många gravarutan något gravgods från Køkkenmøddingarna.

Den äldre typen av hjorthornsyxor förekom-mer däremot i gravar, det gäller Skateholm Igrav 22 och Bøgebakken grav 6. Dessa bäggegravar är inte daterade men dateringarna frångravfälten i sin helhet ligger på mellan 5200och 4600 f.Kr. En odaterad grav med enhjorthornsyxa av den äldre typen finns ocksåvid Fannerup på Jylland (Hougaard Rasmus-sen 1990:34).

Det tycks således som att föremålet är ett högstalldagligt redskap vars förekomst på Jylland intekan tillskrivas någon speciell orsak utöver att detvisar på en influens söderifrån.

Skolästyxor

Fischer (1982) fäste uppmärksamheten på attde fynd av skolästyxor som gjorts i Danmarktorde vara import från bönder söder om Öst-ersjön under Ertebølletid. I den genomgångav fynden som Lomborg gjorde 1963 kom handäremot till slutsatsen att yxorna skulle date-ras till övergången mellan tidig- och mellan-neolitikum. Orsaken till den stora skillnadenfår främst tillskrivas att C14-dateringarna hartillkommit efter 1963. Nu rör det sig inte omdateringar av själva yxfynden utan om att detblivit möjligt att fastställa den kronologiskarelationen mellan trattbägarkulturen i Syd-skandinavien å ena sidan och Rössen -Lengyelkulturerna i Mellaneuropa å den an-dra. Tidigare användes fotskålen och koppar-smycket som en kronologisk ledhorisont mel-lan Lengyel och mellanneolitisk trattbägar-kultur - vilket medförde en feldatering på merän 1000 år. Utifrån C14-dateringar från dekulturgrupper i Mellaneuropa som har sko-lästyxor kunde det konstateras att de bör varasamtida med Ertebøllekulturen i Sydskandi-navien.Skolästyxan finns i en lång - slankare eller lågvariant samt en bred och hög variant. Den högavarianten finns med eller utan skafthål. Den låga

Persson

140

typen, som är den äldre av de bägge formerna,förekommer inte i något säkert fynd från Syd-skandinavien. Den höga varianten med skafthålär däremot känd i något tiotal fall främst frånSchleswig-Holstein. Samma utbredning somdenna har ”Breitkeile” som är en grövre variantäven den med skafthål.

Skolästyxor utan skafthålSkolästyxan utan skafthål påminner mycket omen trindyxa med D-format tvärsnitt. Salomons-son har också räknat en del fynd av sådan trind-yxor från Skåne till skolästyxorna (Salomonsson1958) och detta har åter förts fram i diskussio-nen under senare år genom nya fynd av sådanyxor på Skateholm (Lippe 1992). Dessa yxorhar nämnts som ett tecken på kontakt med denlinjebandkeramiska kulturen.

Slipade stenyxor förekommer i Sydskandina-vien i fynd redan från ca 7000 f.Kr. (på Hol-megaard, Bille Henriksen 1976:63-64 och påAgeröd I HC, Larsson 1978:143). Det är så-ledes långt innan det rimligen finns någonkontakt med neolitiska grupper. I Sydskandi-navien är, till skillnad mot områdena längrenorrut, stenyxor relativt sällsynta i mesolitis-ka fynd. Orsaken är uppenbarligen att kärnyx-orna i flinta fyllt deras funktion i Sydskandi-navien. Omvänt beror de slipade stenyxornastalrika förekomst längre norrut på den dåligaflinttillgången. Troligen finns det enskildafyndplatser i Mellansverige som har fler fyndav slipade stenyxor än vad som är känt frånhela Danmark.

Trindyxan med D-format tvärsnitt är inte van-ligt i daterade fynd. Ett exemplar fanns dockpå lokalen Ageröd V (Larsson L.1983b).Denna dateras till ca 5700 - 5500 f.Kr. ochfyndet är därigenom äldre än den linjeband-keramiska kulturen. Ageröd V är en boplats itorvmark och kan således betraktas som ettslutet fynd.Ett annat argument för att trindyxor med D-for-mat tvärsnitt inte är en exotisk import från konti-nenten, är de stenartsundersökningar som Salo-monsson lät utföra (1958). De 11 undersöktayxorna visade sig inte vara tillverkade av någon

speciellt ovanlig stenart. De flesta var gjorda avdiabas, vilket torde vara det vanligaste materia-let för trindyxor över lag. I en undersökning avstenarter i 2500 yxor från Mellaneuropa visadesig 95% vara tillverkade av amfibolit (Schwarz-Mackensen & Schneider 1983). Endast en avde skånska yxor som Salomonsson redovisarvar tillverkad av detta material. Amfibolitfinns i Skåne och är också ett material somförmodligen använts lokalt för trindyxtill-verkning. Lomborg går också emot Salo-monssons tolkning och menar att det inte finnsnågot säkerställt exemplar av skolästyxorutan skafthål i Danmark (Lomborg 1963:18)

Det kan således konstateras att skolästyxorutan skafthål inte förekommer i Sydskandina-vien. Detta framgår också klart av en utbred-ningskarta över Jylland och området sydvästdärom, se figur 70. Denna karta ger en repre-sentativ bild och är lätt att framställa utifrånBrandts och Schwabedissens karteringar.

BreitkeileI Schleswig-Holstein finns det såväl högaskolästyxor med skafthål som Breitkeile(Schwabedissen 1967). I Danmark räknarLomborg alla fynd till Breitkeile-kategorin(Lomborg 1963). Det skall dock nämnas attdet inte finns någon exakt avgränsning mellande bägge typerna.

I Danmark finns det fler fynd av Breitkeile påöarna än på Jylland. Detta står säkert i sam-band med att yxorna nått till Danmark frånOdermynningsområdet. Från Odermynning-sområdet finns det skolästyxor såväl utan sommed skafthål, men det finns ingen lättillgäng-lig kartering.

Några enstaka exemplar är kända i Skåne(Lippe 1992). Norr om Skåne är inga kända,men det torde också vara i det närmaste omöj-ligt att urskilja eventuella fall i den stora mäng-den sk enkla skafthålyxor som finns i dessa om-råden.

Under senare tid har skolästyxorna framhållitssom ett belägg för en kontakt mellan de mesoli-

141

Neolitikums början

tiska grupperna i Sydskandinavien och de neo-litiska grupperna längre söderut. Därför är detspeciellt viktigt att poängtera just att skolästyx-orna utan skafthål är de äldsta formerna och desom förekommer i den linjebandkeramiska kul-turen. Dessa förekommer i det närmaste enbartinom samma områden som den linjebandke-ramiska kulturen. Typerna med skafthål är yngreoch de förekommer även utanför den linje-bandkeramiska kulturens utbredningsområde. IMellaneuropa tillskrivs de yngre skolästyxornaoch Breitkeile till Rössenkultur, Stickbandkera-miks kultur och Gaterslebener-gruppen (Laux1993:94). Detta ger bara en grov datering tillmellan 5000 och 4000 f.Kr. Snarlika former fö-rekommer även inom trattbägarkulturens syd-

grupp; rundnackige Äxte (Behrens 1973:75 och87). Dessa har ansetts vara ett typologiskt mel-lansteg mellan Breitkeile och den dubbelegga-des stridsyxan under senare trattbägartid.

Så vitt jag har kunnat finna finns det inte en endaBreitkeile från Mellaneuropa som är C14-date-rad . Typens kronologiska ställning får därföranses som mycket dåligt belagd i Mellaneuropa.

För Danmarks del framhåller Fischer ett fyndav en Breitkeile som är gjord på en Ertebøl-leboplats från Åmosen (Fischer 1982). Fyn-det är ytplockat men från ett begränsat områ-de ute i mossmark. Från platsen finns ett ben-material som innehöll ben av främst hjort, rådjur

Figur 70. Utbredningen avskolästyxor utan skafthålsamt skolästyxor/Breitkeilemed skafthål på Jylland, iSchleswig-Holstein och iNiedersachsen.Efter: Bandt 1967:Taf. 1och 3. Schwabedissen1967:Abb. 2a och Abb.2b. Med tillägg förDanmark efter Fischer1982:fig. 3 och fyndet ikøkkenmøddingen vid Åle.

Persson

142

och vildsvin. Det ingick även Ertebøllekeramik ifyndet. En datering på ett fragment av en lampafrån platsen har nyligen blivit daterat till ca 4250f.Kr. (Ka-6613, Rasmussen 1997:291). Dater-ingen är utförd på späck från lampan, om dettaleder till speciella problem vad gäller datering-ens tillförlitlighet är inte känt.

Vid undersökningen av køkkenmøddingen vidÅle har det påträffats en Breitkeile (Ander-sen S.H. 1995:fig.25). De närmare fyndom-ständigheterna är inte publicerade. De publi-cerade dateringarna från Åle täcker in en pe-riod mellan ca 4600 och 3600 f.Kr. (Tauber1989:215, Tauber 1990:230, Rahbek & Ras-mussen 1994:280, Rasmussen 1997:292).

I Schleswig-Holstein har det framkommitBreitkeile på två daterade boplatser; Förster-moor (Schwabedissen 1967:409) och Rosen-hof (Schwabedissen 1981:132). Bägge dessaboplatser uppvisar dateringar från hela peri-oden 5000 - 4000 f.Kr. (Figur 56 och 65) ochdet går inte att utifrån de publicerade uppgif-terna datera fynden närmare än så.

Från Dapki finns fynd av en Breitkeil och dendateras där till den äldsta fasen, dvs ca 5000f.Kr. Från Hüde finns det två Breitkeil(Deichmuller 1965a:10). Den ena av dessahade en bit av skaftet bevarat vilket var avhassel. Detta skaft C14-daterades till ca 4400f.Kr., dock med stor standardavvikelse, efter-som det förmodligen var ett allt för litet provför en konventionell datering (KN-I.142,Meurers-Balke & Weninger 1994: 260).

Materialet för en bedömning av dateringen avBreitkeile är magert. Sammantaget kan mankanske ana en tendens till att Breitkeile lik-som keramiken och de T-formade hjorthorns-yxorna, börjar förekomma tidigare i områdetsöder om Danmark-Skåne. Breitkeile kanskebörjar förekomma samtidigt som de T-forma-de hjorthornsyxorna i Danmark, men i olikaområden, de förra på öarna och de senare påJylland. Mot denna tolkning talar förhållandet attBreitkeile och T-formade hjorthornsyxor i om-rådet söder om Danmark ofta förekommer på

en och samma lokal, ex vis på Rosenhof ochFörstermoor i Schleswig-Holstein

Breitkeilens funktionDen klassiska tolkningen av skolästyxornasoch Breitkeilens funktion är att det rör sig omett plogskär (Glob 1939). Denna fråga harstötts och blötts i ett stort antal artiklar ochjag skall inte gå närmare in på de olika argu-menten. Orsaken till att frågan har blivit före-mål för så mycket diskussion, är att skafthålettycks sitta 90 grader fel på skolästyxorna. Detrör sig om en tväryxa men trots detta sitterskaftet parallellt med eggen. Det starkaste ar-gumentet mot plogskärs-teorin är att yxorna(dvs yxbladen) ligger placerade i gravar påett sätt som gör det troligt att det rör sig omjust yxor.

Det är vanligt att Breitkeilen är knäckta ochskadade till följd av hårt arbete. Detta gällerex vis exemplaret från Förstermoor som ärfragmentariskt (Schwabedissen 1967:Abb1a).

Jennbert (1984:145) och Fischer (1982) me-nar att skolästyxor främst har fyllt symboliskafunktioner och utgjort prestigeobjekt i kraftav sitt främmande ursprung. Detta kan varariktigt i så måtto att de inhemska mesolitiskayxorna förmodligen har varit lika bra som deimporterade till dagligt arbete. Men det finnsingen inhemsk tradition för att borra hål i stenoch därför kan de importerade yxorna ha fylltnågon funktion som det saknades inhemskaredskap till. Detta har understrukits av Laux ien undersökning av importerade stenyxor iHamburg-området (1993). Slutsatsen var attdet under Ertebølletid skett en selektiv im-port av yxor, såtillvida att det endast är såda-na med skafthål som importeras. Skolästyxormed skafthål dateras i Mellaneuropa senareän de utan skafthål, men det betyder inte attalla sena yxor har skafthål. Det finns i Mel-laneuropa andra typer av yxor som förekom-mer samtidigt som Breitkeilen men som inte harskafthål. Dessa förekommer endast mycketsällsynt i Nordeuropa.

143

Neolitikums början

Benringar och kammar

Keramiken, T-formade hjorthornsyxor ochskolästyxor har sedan gammalt framhållitssom belägg för kontakt mellan de mesolitiskagrupperna i Mellaneuropa och de mesolitiskai Sydskandinavien. Troels-Smith nämnerdessa i en artikel från 1960 och då nämnerhan också förekomsten av benringar i Erte-bøllekulturen. Benringarna finns bara i någraenstaka fynd i Sydskandinavien och tolkning-en att deras förekomst beror på påverkan frånMellaneuropa är osäker. Därför har jag intebehandlat dessa närmare. Det samma gällerkammar som också föreslagits som ett teckenpå påverkan från Mellaneuropa (AndersenS.H. 1973).

Gravskicket

Ett relativt nytillkommet material som kandiskuteras då det gäller en eventuell påver-kan från Mellaneuropa under senmesolitiskttid i Sydskandinavien, är gravskicket. Attdiskutera detta i detalj är en mycket omfattan-de uppgift som jag inte kan gå in på i dettasammanhang. För att en sådan diskussionskall te sig meningsfull krävs också att antaletC14-daterade gravar utökas. Från Mellan-europa finns det endast några enstaka gravarsom är C14-daterade till tiden 5500 - 4000f.Kr. Att datera gravarna utifrån artefakter är vidett närmare betraktande ett mycket tveksamtföretag. En stor del av gravarna innehåller inga

artefakter överhuvudtaget och av dem sominnehåller artefakter är det bara en minoritetsom går att hänföra till kulturgrupp. I många fallär den enskilda gravens kulturgruppstillhörighetföremål för en segsliten diskussion (ex. vis. gra-varna på Rössengravfältet, se Behrens1973:62), och, för att till sist göra ont värre, kul-turgrupperna är i många fall mycket dåligt date-rade (som Gaterslebener kultur med endast enC14-datering, Behrens 1973:68).

Generellt gäller för de neolitiska grupperna iMellaneuropa före 4000 f.Kr. att det finns tvåhuvudtyper av gravar; flatmarksgravar medskelett i liggande hocker, samt brandgravarunder flat mark. Gravgodset består i bäggefallen främst av keramik, smycket och yxor.

Av de 64 gravarna på gravfältet Skateholm Ivar 20 liggande hocker (Larsson L. 1984c)och två brandgravar (Larsson L. 1988). Date-ringarna av gravfältet ligger på 5300 och4700 f.Kr. (figur 71). På Skateholm II fannsdet en möjlig hockergrav och en brandgrav(Larsson L. 1984c). Gravarna från SkateholmII är dåligt daterade men hamnar mellan 5000och 4000 f.Kr. (figur 71). Också dåligt date-rade, men troligen från samma intervall, är detvå brandgravarna från Göngehusvej 7 (Kan-negaard Nielsen & Brinch Petersen 1993)och brandgraven från Vedbæk Boldebaner(Mathiassen 1946). Slutligen kan det nämnasen hockergrav från Alby på Öland som date-rats till ca 4050 f.Kr. (Königsson m.fl.1994:34).

Figur 71. Dateringarfrån någramesolitiska gravar,med eventuelltbelägg förmellaneuropeiskpåverkan pågravskicket.

Persson

144

Det finns således en del exempel på senmesoli-tiska gravar i Sydskandinavien som är av sam-ma grundtyp som de samtida i Mellaneuropa.Deras datering är också sådan att det kan tän-kas att de utgör resultatet av en påverkan sö-derifrån, men det skulle krävas en mer detalje-rad analys för att säkerställa ett sådant sam-band.

Påverkan från norr mot söder

Det förekommer varken slipade flintyxor el-ler kärn- och skivyxor av flinta i Mellaneuro-pa före 4000 f.Kr. Det enda undantaget är iMichelsbergkulturen där flintyxor utgör ca10% av yxfynden (Vermeersch 1980:262).

Michelsbergkulturen förekommer främst isydvästra Tyskland och angränsande delar avBelgien och Frankrike under tiden ca 4300 -3800 f.Kr. (figur 74). Michelsbergkulturenuppvisar en lokal kontinuitet bakåt; över Bi-scheimkulturen till Rössenkulturen, som i sintur kan härledas från den linjebandkeramiskakulturen (Lüning 1968:175). Jordbruket in-troduceras i detta område med den linjeband-keramiska kulturen vid ca 5500 f.Kr. ochjordbruket utgör ett stort inslag i näringsfånget

även för de efterföljande kulturna. I Michel-bergkulturen uppgår husdjursbenen till mer än90% i benfynden (Lüning 1968:124).

Från Belgien finns i flera fall skivyxor på boplat-ser som hör till Michelsbergkulturen. På boplat-sen Schorisse-Bosstraat påträffades skivyxor itvå boplatsgropar som blivit föremål för C14-datering (figur 72 och 73). Dessa dateringar ta-lar för att skivyxor i flinta förekom i Michels-bergkulturen före 4000 f.Kr. De två yxorna frånde daterade groparna är oslipade men från sam-ma lokal finns även en slipad skivyxa (figur 73).På en annan belgisk Michelsberglokal; Thieu-sies, finns såväl slipade som oslipade skiv- ochkärnyxor. Det finns fyra dateringar från lokalenmen det är oklart om någon av dessa går att di-rekt relatera till yxfynden (figur 72).

Att flintyxor är vanliga i Belgien under dennatid hänger samman med att flintbrytning i gru-vor börjar förekomma. En av de två date-ringarna från schakten till flintgruvan vidSpiennes i Belgien härrör från denna tid. In-vid området med gruvschakten finns också en14 hektar stor ”Sarupanläggning” frånMichelsbergkulturen. Flintproduktionen vidSpiennes har främst bestått av råämnen tillyxor, s.k. plankor, men det förekommer också

Figur 72. Dateringar från några belgiska Michelsbergfynd, aktuella i diskussionen kring de äldstaslipade flintyxorna.

145

Neolitikums början

en del färdiga redskap. Häribland ingår skivyxoroch slipade spetsnackiga yxor (Hubert 1980).

Att det förekommer skiv- och kärnyxor, i fyndsom tillskrivs denna Michelsbergkulturen, kaninte förklaras med en inhemsk tradition utanmåste bero på yttre påverkan. Den troligastekällan för denna påverkan är de grupper ute ikustbandet som har gemensam tradition medErtebøllekulturen i Sydskandinavien. Inom den-na tradition förekommer kärn- och skivyxor se-dan tusentals år tillbaka.

Det förekommer spetsbottnad keramik iMichelsbergkulturen (Schwabedissen 1967:453ff) och därför har också många velat seförekomsten av sådana kärl i Ertebøllekultu-ren som ett resultat av påverkan frånMichelsbergkulturen (Schwantes 1958:218).Eftersom Ertebøllekeramiken börjar före-komma redan vid 5000 f.Kr. och Michels-bergkulturen först vid ca. 4300 f.Kr. (figur74), är en sådan påverkan från söder mot norrinte möjlig. Däremot ter det sig utifrån före-komsten av kärn- och skivyxor i Michels-bergkulturen, troligt att det skett en påverkanfrån norr mot söder och det är därför rimligtatt anta att detta även gäller keramiken.

När det gäller den påverkan från söder motnorr som skett under sydskandinaviskt sen-mesolitikum så är det troligt att keramiken somföreteelse beror på en direkt eller indirekt på-

verkan från Mellaneuropa. Detta är rimligt efter-som den äldsta keramiken i området är deninom den linjebandkeramiska kulturen och den-na dateras till ca 5500 f.Kr. Att det förekommerskolästyxor och Breitkeilen i Sydskandinavienär resultatet av import och i detta fall är det ingentvekan om riktningen; från söder mot norr. Men

Figur 73. Yxor från Schorisse-Bosstraat. Yxan längst till höger är slipad på eggen.Efter Vermeersch m.fl. 1991:fig. 10, 11.

Figur 74. Sannolikhetsfördelning för dateringarsom tillskrivits Michelsbergkulturen.Dateringarna hämtade från Pappe 1980:32-33.

Persson

146

när det slutligen gäller den tredje av de företeel-ser som diskuterats ovan, den T-formade hjort-hornsyxan, är situationen mer oklar.

Det ter sig spontant mycket märkligt att denT-formade hjorthornsyxan skulle uppkommainom den linjebandkeramiska kulturen där detknappt finns några belägg för jakt (Persson1987:17ff). Även om det idag inte går att be-lägga, så är det troligare att typen uppkommernågonstans norr om den linjebandkeramiskakulturens utbredningsområde och att den där-ifrån sprids såväl till Mellaneuropa som tillJylland. Förekomsten av T-formade hjort-hornsyxor i gravarna vid Brzesc Kujawskiskulle i så fall vara resultatet av en påverkanfrån norr. Det finns andra föremål i gravarnasom också tyder på att detta kan vara fallet.Speciellt intressanta är fynden av tandpärlor igravarna vid Brzesc Kujawski (figur 75).

Gravarna vid Brzesc Kujawski tillhör Lengy-elkulturen och denna har en välkänd internuppkomsthistoria i Mellaneuropa. Överstickbandkeramisk kultur går denna traditiontillbaka till linjebandkeramisk kultur (Bo-gucki 1982). De kulturer som föregår Lengyelär också väl belagda i området runt BrzescKujawski, se figur 53. I dessa traditioner in-går inte tandpärlor medan sådana är väl be-lagda före 5000 f.Kr. i Sydskandinavien(bl.a. i gravarna från Skateholm I, se figur71). Därför kan förekomsten av tandpärlor igravarna vid Brzesc Kujawski rimligtvis intevara något annat än resultatet av en påverkan

från norr mot söder. Detta är intressant i sig ochstödjer dessutom tanken att även den T-forma-de hjorthornsyxans förekomst i gravarna är re-sultatet av en påverkan från norr.

Vid Brzesc Kujawski har boplatser från såvällinjebandkeramisk kultur som från Lengyel-kultur undersökts (Bogucki 1982). Enligt Bo-guckis uppfattning har det inte varit en konti-nuerlig bosättning på platsen utan en periodom ca 400 år ligger mellan de bägge faserna.I bägge faserna domineras benmaterialetstarkt av nötkreatur. Under Lengyelfasen ökardock ben från andra stora däggdjur, framfö-rallt hjort. Även svin och får/get ökar med ti-den. Från den linjebandkeramiska fasen tillLengyelfasen beräknas andelen nötkött hasjunkit från drygt 90% till ca 75% av kon-sumtionen av kött från däggdjur och nötkrea-turen utnyttjades även för mjölkproduktion.Vid undersökningarna på 1970-80-talet vat-tensållades stora mängder jord och därvidframkom såväl fågelben som stora mängderfiskben. Så gott som alla dessa ben härstam-made från Lengyelfasen och slutsatsen är attfisk och fågel ej användes till mat under dentidigare linjebandkeramiska fasen. Fågelbe-nen utgörs främst av sjöfågel. Fiskbenen där-emot är inte närmare artbestämda, men efter-som Brzesc Kujawski boplatsen ligger på enhalvö i en insjö är det rimligt att tänka sig attfisket huvudsakligen skett i denna sjö. UnderLengyelfasen har det också skett insamling avsötvattensnäckor.

Förkolnade rester av korn och vete finns frånbägge faserna fast tätheten (antal per kubik-meter jord) är mycket större i Lengyelfasenän under den linjebandkeramiska fasen. Bo-gucki tolkar detta som att det under den linje-bandkeramiska fasen inte förekommit någonodling på platsen. Han underbygger detta medatt flintskäror och malstenar också är sällsyn-ta under denna fas. Boguckis tolkning 1982var att den linjebandkeramiska bosättningenvid Brzesc Kujawski utgjorde en form av fä-bod som endast användes under sommarenoch att de egentliga boplatserna låg i södraPolen. Denna uppfattning kritiserades starkt

Figur 75. Tandpärlor från grav 4 på BrzescKujawski gravfältet.Efter Jazdzewski 1938.

147

Neolitikums början

och i senare skrifter har Bogucki övergivet den-na tanke (Bogucki & Grygiel 1993). Främst ärdet fynd som tyder på lokal spannmålsodling iKujavien under linjebandkeramisk tid som talaremot fäbod-teorin.

Även om nötkreaturen och spannmålsodling-en fortfarande haft en stor betydelse för nä-ringsfånget, sker det en avsevärd förändringmellan de bägge faserna i bosättningen vidBrzesc Kujawski. Näringsfånget har med ti-den tagit upp många mesolitiska drag; jakt påhjort, sjöfågel, samt fiske och skaldjursin-samling. Eftersom denna ”mesolitisering” avnäringsfånget går hand i hand med att mesoli-tiska föremålsformer börjar förekomma i gra-varna, är det troligt att även skiftet i närings-fång är resultatet av kulturell påverkan frånde mesolitiska grupperna i Nordeuropa.

Situationen efter 4000 f.Kr.

Den sydliga påverkan på kulturen i Sydskan-dinavien före 4000 f.Kr. var således avmycket begränsat omfång, men i och medtrattbägarkulturens uppkomst vid 4000 f.Kr.sker det radikala förändringar på en mängdolika områden. Det kan vara rimligt att antaatt många av de företeelser som börjar före-komma i Sydskandinavien vid denna tid här-stammar söderifrån och att de på ett eller an-nat sätt överförs från söder mot norr. Dettakan också i många fall underbyggas då det rörsig om företeelser som inte förekommer i Er-tebøllekulturen. Men som visades här ovan såtycks trattbägarkulturen börja förekommaöver hela sitt utbredningsområde vid en ochsamma tidpunkt. Företeelser som sprider sigfrån söder mot norr måste ha förekommit i nå-gon icke-trattbärgar-kulturgrupp, i söder, in-nan de sprids över ett större område i sam-band med trattbägarkulturens uppkomst. I endel fall går det att hitta sådana lämpliga före-bilder i tidigare kulturer i Mellaneuropa, meni andra fall går det inte.

Trattbägarkulturen består av en rad olika fö-reteelser, men i första hand en viss typ av ke-

ramik. Vid ett närmare betraktande finner mandock att denna likhet inom keramiken är ganskavag. Härigenom är det också svårt att ställa uppstrikta definitioner på vad som menas med tratt-bägarkultur. De som förespråkar att trattbägar-kulturen är något som uppkommer på en vissplats och sprids därifrån, förklarar den ringagraden av likhet inom trattbägarkulturen som re-sultatet av en differentiering med tiden till följdav ökat geografiskt avstånd. Förhållandet attdet råder en sådan brist på likhet kan naturligtvisockså förklaras med att det inte finns någonspeciell plats där trattbägarkulturen har upp-kommit.

I framtiden kan keramiktypologisk forskningge en rad intressanta uppgifter genom att kart-lägga de enskilda keramikformernas upp-komst och spridning. För att detta skall varamöjligt fordras att dateringarna är relativtoberoende av tolkningen, dvs den keramiksom undersöks måste vara C14-daterad. Vi-dare fordras att de olika keramikformernablir klart och entydigt definierade.

I detta sammanhang är det inte möjligt att ge-nomföra en undersökning av det slag som be-hövs för att kartlägga uppkomsten och sprid-ningen av alla elementen inom trattbägarkul-turen, men för en del företeelser inom trattbä-garkulturen är det relativt enkelt att åtminsto-ne bilda sig en grov uppfattning. Det rör sigom en del särdrag som är så distinkta att detrelativt lätt går att urskilja dem och få framuppgifter om dem i litteraturen. Det jag kom-mer att behandla är två former av keramik;kraghalsflaskan och lerskivan, vidare dengravform som kallas långhögar och slutligenden form av skafthålsyxa som i Norden kallasmångkantyxa. I dessa fyra fall rör det sig omföreteelser så speciella i sin utformning attdet rimligaste är att anta att de verkligen haruppkommit på en bestämd plats vid ett be-stämt tillfälle.

KraghalsflaskanGenom Knölls genomgång (1981) är det lättatt kartlägga kraghalsflaskans utbredning.

Persson

148

Kärlformen förekommer över hela trattbägar-kulturens utbredningsområde. Knöll anser vis-serligen att typen inte förekommer i östra Mel-lansverige, men detta är inte riktigt utankraghalsflaskor förekommer på flera boplat-ser i även i detta område, bl.a. på de C14-daterade boplatserna Skogsmosen och Tjuge-statorp (Hallgren m.fl. i tryck). Ingen dateringi östra Mellansverige går helt säkert att knyta

till kraghalsflaskorna men man kan anta att deförekommer under perioden 4000 - 3500 f.Kr. iområdet.

De enda relativt säkra dateringarna av kärl-formen i Nordeuropa är två gravfynd frånDanmark. I det ena fallet rör det sig om enjordgrav vid Lohals och i det andra en dös-kammare vid Ølstykke. Dateringen är i dessa

Figur 76. Utbredningen av en del företeelse som uppträder i Sydskandinavien 4000 - 3500 f.Kr.Kraghalsflaskor enligt Knöll 1981, med tillägg för fynden i östra Mellansverige och Halland.Lerskivor enligt Behrens 1963.Långhögar enligt Midgley 1985 och Kinnes 1992.Mångkantyxor enligt Brandt 1971, med tillägg för fynden i Sverige, Danmark och Tjeckoslovakien.

Långhögar Mångkantyxor

Kraghalsflaska Lerskivor

149

Neolitikums början

bägge fall ca 3500 - 3400 f.Kr. (K-2277 Tau-ber 1981:fig.2 och K-2356 Thorsen 1981:117). Dessa dateringar tyder således på attkärlformen förekommer först en bit in i neoliti-kum vilket även Becker menade var fallet(Becker 1947). I övriga delar av trattbägarkul-turens utbredningsområde är den typologiskadateringen av kraghalsflaskan ungefär den sam-ma. I Bretagne förekommer kraghalsflaskornafrämst i megalitgravar. De förekommer i fynd-material som dateras till ca 4000 - 3500 f.Kr.(Hibbs 1983:305, 308).

Dateringen av kraghalsflaskan är dålig ochräcker inte till mycket mer än att belägga attden hör hemma i ett tidigneolitisk samman-hang inom hela trattbägarkulturen. I Bretagneförekommer den ungefär samtidigt, men i det-ta område ingår kärlformen inte i trattbägar-kulturen. Kärlformens utbredning ter sigonekligen spännande och svårförklarlig. Ef-tersom kärlet har en så pass säregen utform-ning som det har så får det anses som mycketotroligt att kärlformen uppkommit oberoendevid mer än ett tillfälle.

När det gäller kärlets funktion är storleken enviktig indikator. Formen kan tyda på att detrör sig om ett dryckeskärl, men eftersom desällan rymmer mer än en enstaka deciliter såär detta inte en trolig tolkning. Det förekom-mer inga matskorpor i kraghalsflaskorna. Fet-syror som påträffats i godset har tolkats somatt kärlen innehållit eteriska oljor (Knöll1981:53). I ett fall har man påträffat svavel ien kraghalsflaska. Detta kan komma från sva-velhaltiga källor (Pätzold 1957). En tolkningutifrån dessa iakttagelser kan vara att det rörsig om ett kärl för förvaring av medikament.

LerskivorDen andra keramikformen är även den mycketkaraktäristisk. Det rör sig om en platt rundskiva med eller utan dekorer och ibland medhål. Denna keramikform är ett karaktäristisktinslag i trattbägarkulturen i alla dess faseroch i alla lokalgrupper (Midgley 1992:45ff).Därtill förekommer den även i alla faser av

Michelsbergkulturen (Lüning 1968:61ff). I ochmed att Michelsbergkulturen börjar förekommatidigare än trattbägarkulturen (se figur 74) är detrimligt att anta att lerskivorna förekommer tidi-gare inom Michelsbergkulturen och att dess fö-rekomst inom trattbägarkulturen är resultatet aven påverkan från sydväst mot öster och norr.Lerskivorna förekommer även i Chassey- ochCortaillod-kulturerna längre söderut och ansesdär vara resultatet av en påverkan från Michels-bergkulturen (Davidsen 1974).

Det är intressant att notera detaljer i utform-ningen som förekommer över hela utbred-ningsområdet. Ett exempel på detta är att ler-skivorna har avtryck av en flätad matta på enasidan. Sådana avtryck finns på en del lerski-vor i hela utbredningsområdet upp till östraMellansverige i norr (Florin 1958). Ett märk-ligt förhållande är dock att sådant flätmönsterinte förekommer i Sydskandinavien (David-sen 1974). En vanlig tolkning är att flätmönst-ret är oavsiktligt och kommer sig av att ski-van legat på en matta när den tillverkades.

Lerskivornas funktion har diskuterats en heldel. De förslag som framförts är bl.a. att detkan röra sig om lock till andra kärl, plattorför kärlen att stå på, tallrik att äta på ellerbakplåtar. De flesta har förordat den sist-nämnda tolkningen och ett argument för dennatolkning är att de är mycket väl brända blivituppvärmda många gånger. Lerskivorna skullesåledes ha använts för att baka bröd på. Detfinns sentida paralleller med denna funktionoch experiment har också visat att det ärmöjligt att baka tunna bröd på lerskivor somvärmts upp i en eldstad (Davidsen 1974).

LånghögarUnder senaste årtiondena har förekomsten avlånghögar utan megalitgravskammare fram-hållits som den äldsta neolitiska gravformen iSydskandinavien. Detta stämmer också välmed de C14-dateringar som finns tillgängligafrån gravformen. Huvuddelen av dessa date-ringar kommer från nedbrända delar av själ-va konstruktionen och de kan därigenom för-

Persson

150

modas vara samtida med själva gravanläggning-en. Den stratigrafiska relationen mellan dater-ingen och gravanläggningen är viktig att ta hän-syn till när det gäller företeelser som långhögar-na. Utifrån dateringarna från Sydskandinavienär det rimligt att långhögarna i detta områdebörjar uppträda samtidigt med det äldsta jord-bruket vid ca 4000 f.Kr.

Den utbredning som vi idag känner till förlånghögarnas del visar med all sannolikhetinte deras förekomst under neolitikum. An-läggningarna är ofta dåligt bevarade och svå-ra att finna. Den utbredning som vi dag kännertill är således en form av minimum-utbredning.

Om man ser på utbredningsbilden så tycks den-na vara fragmentarisk och det troliga är att lång-högarna förekommit i ett sammanhängande om-råde från England i väst till Polen i öst och frånöstra Mellansverige i norr till Frankrike i söder.Det finns också enstaka iakttagelser som talarför att utbredningen varit mycket större än vadvi känner till idag. Det finns en anläggning i Hol-land vid Stein (Kinnes 1993:132) som tolkassom rester av en långhög. Denna anläggning da-teras till ca 3500 f.Kr. En anläggning vid Breznoi Tjeckoslovakien har också tolkats som enlånghög och daterats till ca 3900 f.Kr. (Midgley1985:221).Det största antalet dateringar på långhögarkommer från England (Kinnes 1992:117-119).

Figur 77. Dateringar från långhögar. Sannolikhetsfördelning ovan strecket anger dateringar som troligenär samtida med anläggningen, fördelningen under strecket anger dateringar som är stratigrafiskt äldreän anläggningen.Dateringarna från Sydskandinavien och Polen enligt företeckning i appendix, England och Guernseyenligt Kinnes 1992:117, nr 1-18, 134. De dateringar från Sydskandinavien som troligen är samtida medanläggningen är angivna med en snittdatering per anläggning.

151

Neolitikums början

De dateringar som är medtagna här i figur 77 ärbara de som är utförda på ben eller träkol frånbegravningarna (Kinnes 1992: 117, nr. 1-18).Av dessa framgår att långhögarna börjar före-komma vid samma tid i England som i Sydskan-dinavien, dvs vid ca 4000 f.Kr.

Det är troligt att långhögarna är tidigare iFrankrike än i Sydskandinavien. Sedan långtid är det känt några sådana anläggningar iBretagne som man velat tillskriva en hög ål-der utifrån keramikdateringar. Under senareår har en grupp med långhögar vid Passy iområdet kring Paris väckt stor uppmärksam-het eftersom de anses vara av speciellt högålder (Kinnes 1992:133), men så vitt jag harkunnat finna finns det inga C14-dateringar avanläggningarna vid Passy utan de dateras en-bart utifrån förekomsten av s.k. epi-bandke-ramisk keramik. Det finns ett mindre antalC14-dateringar från anläggningarna i Bretag-ne men det är oklart i vilken mån dessa angeråldern på långhögen (jfr Kinnes 1993:133-134). På ön Guernsey har det dock undersöktsen anläggning som betecknas som en långhögoch där tre C14-dateringar anses ange åldernpå anläggningen. Dessa dateringar återgeshär i figur 77. Även från denna anläggningfinns enligt uppgift fynd av s.k. epi-bandkera-misk keramik. Dateringarna anger en ålder avca 4500 f.Kr. för långhögen på Guernsey ochde bekräftar därigenom tanken att långhögar-na förekommer tidigare i nordvästra Frankri-ke än i Sydskandinavien och England. Note-ras kan att även megalitgravar börjar före-komma vid samma tid som långhögarna inordvästra Frankrike (Scarre m.fl. 1993).

Långhögar förekommer framförallt i tre om-råden; England, Sydskandinavien - Nordtysk-land samt i Polen. I de bägge senare område-na kan företeelsen knytas till trattbägarkultu-ren men denna kultur förekommer inte i Eng-land. De polska långhögarna är dåligt datera-de och de dateringar som finns tycks genom-gående vara stratigrafiskt äldre än långhögen,se figur 77. Utifrån C14-dateringarna och för-hållandet att begravningarna i långhögarna kanknytas till trattbägarkulturen förefaller det rimligt

att de uppträder ungefär samtidig i Polen somSydskandinavien.

Långhögar är en heterogen kategori och det ärsvårt att urskilja klara typer av anläggningar.I den genomgång som Madsen gjort av dedanska anläggningarna noterar han specielltatt de har stora likheter med de engelska lång-högarna (Madsen 1979:317-8). Dessa ärsvagt trapetsformade och omgärdade av enpalissader eller en väggränna. De polskagravarna har över lag en starkare betonad tra-petsform och är omgärdade av stenblock. Detfinns dock även exempel på anläggningar sompåminner om de polska i Sydskandinavien(Örnakulladösen, Larsson L. 1997:428-9).

Långhögarnas funktion är av stort intresse ef-tersom de uppträder samtidigt med det äldstajordbruket både i England och Sydskandina-vien. Det rör sig om anläggningar som är för-knippade med begravningar, men det före-kommer belägg för olika slags ritualer i sam-band med långhögarna. En gammal tanke äratt långhögarna utgör en avbildning av lång-husen i Mellaneuropa under tidigneolitikum(Childe 1949, m.fl.). Långhögarna är ofta tra-petsformade och bredast i öständan någotsom också gäller för husen under slutet avden bandkeramiska sekvensen, ex vis husenvid Brzesc Kujawski. Det finns många fråge-tecken i detta sammanhang. Ett viktigt sådantär om det som benämns hus från linjebandke-ramisk tid verkligen är sådana. Samtliga ti-digneolitiska hus som undersökts i Mellan-europa består bara av stolphål, själva golv-ytan i husen har hittills inte påträffats beva-rad. Det är också vanligt att det förekommergravar i samband med de tidigneolitiska hu-sen. Hus och gravar ligger t.ex. om vart annatvid Brzesc Kujawski. En annan sida av sam-ma problem är att det ofta förekommer sådantsom normalt betraktas som boplatsmaterial,dvs flintavslag och keramikskärvor i stormängd, i samband med långhögarna i Syd-skandinavien.Långhögar och megalitgravar tycks förekommasamtidigt i nordvästra Frankrike och detta viden tidpunkt då jordbruket ännu inte introduce-

Persson

152

rats i Sydskandinavien. Megalitgravar i form avdösar och gånggrifter tycks däremot inte börjaförekomma i Sydskandinavien förrän ca 3500f.Kr. (Persson & Sjögren 1996).

MångkantyxorUnder tidigneolitisk tid förekommer i Syd-skandinavien och östra Mellansverige enform av skafthålsyxor som kallas mångkant-yxa. Beteckningen syftar på tvärsnittet menendast en mindre andel av yxorna har verkli-gen ett mångkantigt tvärsnitt. Söder om Syd-skandinavien motsvaras mångkantyxan av tvåtyper; ”Flache Hammeraxt” och ”Knaufham-meraxt” (Brandt 1971). Skillnaden mellandessa bägge typer är om det finns en knopp pånacken eller ej. De som har knopp har en öst-lig utbredning, framförallt i trattbägarkultu-rens öst- och sydöstgrupp (Midgley1992:285-6). I Norden är de med knopp van-ligast i östra Mellansverige (Florin 1958).

När det gäller formen med knopp i nacken;”Knaufhammeraxt”, har jag inte kunnat finnanågon datering av denna utöver att den före-kommer i trattbägarfynd. Det är rimligt atttänka sig att de bägge typerna av mångkantyx-or förekommer samtidigt. Typen ”FlacheHammeraxt” finns daterad i två fall i Syds-kandinaven. Dels gäller detta graven vidDragsholm som dateras till ca 3550 f.Kr. (K-2291 Tauber 1981:fig. 2) dels långhögen vidRustup där det finns dateringar på själva gra-ven till ca 3750 f.Kr. (K-2255) och från lång-högskonstruktionen till 3700 - 3800 f.Kr. (K-2253-54) (Fischer 1976). Därtill finns flerafynd i Schweiz som kan dateras (Willms1982). De daterade fynden från Schweizkommer alla från pålbyggnader och flera avdem är dendrokronologiskt daterade. Ex.vis.har det påträffats fyra fragment av ”FlacheHammeraxt” på Zürich-Kleiner Hafner ochtvå fragment på vardera Egolzwil 2 ochThayngen-Weier, för att nämna några av demest välbekanta pålbyggnaderna. Yxan före-kommer i lager från perioden 3849 - 3744 f.Kr.(dendrodateringar) och Wills samlande slutsatsblir att typen förekommer under totalt 200 - 250

år, ca 3900 - 3700 f.Kr. (Willms 1982:10). Ty-pen kan därför dateras tidigare i Schweiz än iSydskandinavien, men det får anses rimligt attdetta främst är en effekt av att det finns så fådateringar i Sydskandinavien. Den rimligastetolkningen är att mångkantsyxan förekommerfrån ca 4000 f.Kr. över hela utbredningsområ-det. Äldre förebilder finner man framförallt iUngern och längre åt sydost i Europa. Där finnsdet såväl kopparyxor med skafthål som koppa-ryx-liknande stenyxor med skafthål tidigare än4000 f.Kr.

Ackulturation mellan 4000 - 3500 f.Kr.Från detta lilla urval av företeelser kan mannotera att lerskivorna tycks förekomma tidi-gast i Michelsbergkulturen i Sydvästtysklandoch att de sprids mot norr där de börjar upp-träda samtidigt med trattbägarkulturen. Fleraandra kärlformer kan ha spritts samtidigt isamma riktning, då det över lag finns storalikheter mellan Michelsbergkeramiken ochtrattbägarkeramiken speciellt den keramiksom räknas till A-gruppen i Sydskandinavien.Lerskivorna sprids även från Michelsberg-kulturen söderut. Kraghalsflaskan kan däre-mot inte knytas till någon grupp som förekom-mer före 4000 f.Kr. och det finns ingen speci-ell anledning att anta att de förekommer tidi-gare i Bretagne än i Sydskandinavien. Sprid-ningen kan lika väl ha skett från norr mot sö-der som tvärt om. Kraghalsflaskan förekom-mer inte i samma område som Michelsberg-kulturen.

Långhögarna förekommer av allt att döma ti-digare i nordvästra Frankrike än i Sydskandi-navien. Eftersom det är en företeelse som ärså svår att påträffa och känna igen, så är detfullt möjligt att den förekommer än tidigare iMellaneuropa. Hur det än förhåller sig meddetta så är det klart att långhögarna spridsfrån områden där de förekommer tidigare, tillSydskandinavien och England. Notabelt är atti ena fallet sker spridningen till ett områdeinom trattbägarkulturen och i det andra till ettområde där det inte förekommer någon trattbä-garkultur. Till bägge dessa områden sprids ock-

153

Neolitikums början

så megalitgravarna och detta sker troligen någraårhundraden senare än långhögarnas spridning.Om det är riktigt att långhögar förekommer re-dan under sen bandkeramisk tid, som man häv-dat i Frankrike, så bör det ha kunnat förekom-ma långhögar i Polen redan före trattbägarkultu-rens tid. Det är därför inte helt säkert att enspridning skett till Polen.

När det gäller den sista företeelsen som be-handlas, mångkantyxan, så förekommer denna i

den form som saknar knopp, såväl i trattbägar-kulturen i Sydskandinavien som i Pfyn- ochCortailod-kulturerna i Schweiz. Ursprunget tillyxtypen står förmodligen att finna i kopparyxor isydostliga Europa.

Man kan således hävda att ackulturationen iSydskandinavien ökar kraftigt efter 4000 f.Kr.Påverkan på ett område som Sydskandinavienkom från många håll och element med olika ur-sprung kom att ingå i nya kulturer.

Persson

154

155

Kapitel 6Kulturdualism

Kulturdualism i Sydskandina-vien under tidigneolitikum?

I Nordeuropa är det främst i Sydskandinaviensom det finns ett källmaterial som lämpar sigför att belysa själva övergången från mesoli-tikum till neolitikum. Introduktionen av jord-bruket sker i större delen av Sydskandinavienmed trattbägarkulturen. Bland andra Becker(1947) har menat att detta skedde genom bön-der som invandrande till området. Om dettaär riktigt borde det finnas boplatser från tratt-bägarkulturens början där de agrara näringar-na var dominerande. Som visats ovan finnsdet inte något benfynd som daterats till tidigtrattbägartid som enbart innehåller husdjurs-ben, se figur 39 - 40. Det är dock inte uteslu-tet att det trots detta funnits rena jordbrukar-boplatser då det är ytterst få daterade fyndmed bevarade ben som finns tillgängliga. Ettargument för att sådana jordbrukarboplatserkan ha funnits är förhållandet att det förekom-mer icke-strandbundna boplatser från börjanav neolitikum (jfr ovan sidan 74ff).

Om trattbägarkulturen var invandrande bön-der så borde en kulturdualism ha uppkommit ibörjan av neolitikum. Bönderna och de sen-

mesolitiska grupperna hade olika näringsfångoch behövde inte konkurrera om resurserna.De mesolitisk gruppera bör ha levt kvar vidsidan av och åtminstone till en början opå-verkade av de invandrande bönderna.

Frågan om det har funnits en kulturdualism iSydskandinavien har diskuterats sedan långtid tillbaka. Rydbeck var tidigt en förespråka-re för denna uppfattning (Rydbeck 1928).Frågan om kulturdualism var ex vis huvudte-mat i kontroversen om dateringen av Bäcka-skogskvinnan. Rydbeck hävdade att fyndethärrörde från neolitikum men var från ett pe-rifert område där den mesolitiska kulturenlevt kvar oförändrad långt fram i tiden (Ryd-beck 1945). Detta medan Althin dateradegraven till mesolitikum (Althin 1951). I dettafall visade det sig efter C14-datering av ske-lettet att Althin hade rätt i sin tolkning (Lars-son L. 1982c). Bäckaskogskvinnan kan såle-des inte alls användas för att belysa en kultur-dualism.

Becker argumenterade för att Ertebøllekultu-ren levt kvar vid sidan av de invandrade bä-rarna trattbägarkulturen åtminstone genomhela tidigneolitikum, dvs under minst 500 år.Detta grundades på geologiska dateringar

Persson

156

somsenare visat sig vara felaktiga. Efter handsom fynd från de bägge kulturerna blev C14-daterade menade många att det inte fanns nå-gon överlappning mellan Ertebøllekultur ochtrattbägarkultur (Skaarup 1973:139ff). Dennatolkning av dateringarna vann spridning un-der 1970- och 1980-talet eftersom teorin omjordbrukets introduktion till följd av en in-vandring inte var populär vid denna tid.

Som framgått ovan, i samband med diskus-sionen kring trattbägarkulturens datering iSydskandinavien, finns det en överlappningmellan de dateringar som tillskrivs Ertebøl-lekultur och de som tillskrivs trattbägarkultur(se figur 37). När det gäller matskorpedate-ringar på keramik så är överlappningen hela550 år medan övriga dateringar anger enöverlappning på 450 år. Dessa bägge sätt attdatera överlappningen ger dock inte heltövertygande resultat. Matskorpedateringenpå keramiken borde vara den bästa, men detfinns idag endast få dateringar på Ertebølle-keramik och detta gör att resultatet inte är heltpålitligt. Av de övriga dateringarna härstam-mar många från öppna boplatser och är intesäkert knutna till respektive kulturgrupp.

Dateringarna från Spangkonge vid Åmosen ärav speciellt intresse eftersom det är den yngs-ta lokalen i Sydskandinavien som har ett kul-turlager med fynd som uteslutande tillskrivsErtebølletid. Dateringarna från denna lokalfaller i sin helhet senare än trattbägarkultu-rens början om man jämför med dateringarnafrån Bjørnsholm och Mossby, se figur 78. Ty-värr är det inga närmare detaljer kända omfynden från Spangkonge och undersökningenpå platsen är ännu mycket begränsad. Dockmenar utgrävaren med bestämdhet att det intefanns något som tyder på neolitisk inbland-ning i fynden på lokalen (Fischer pers. med-delande 1995). Dateringarna är utförda påben och horn från hjort (Tauber 1989:215),och det finns ingen känd felkälla som ledertill att sådana dateringar skulle ange en alltför sen datering. Spangkongefyndet talar där-för för att det verkligen har förekommit en

kulturdualism i början av neolitikum i Syd-skandinavien.

Ett fynd som i högsta grad skulle kunna varaav intresse i detta sammanhang är Siretorp iBlekinge. Vid undersökningarna av Siretorpvar en av de viktigaste iakttagelserna densom gjordes längs profilen g. Enligt publika-tionen kan man i denna profil utläsa en strati-grafisk sekvens där trattbägarkeramiken (kal-lad snörkeramik) förekommer i lager som lig-ger under lager med Ertebøllekeramik. Dettahade givetvis varit ett argument av första rangför att de bägge kulturerna existerat samtidigtsida vid sida. Nu är tyvärr så att den elegantaprofilteckningen i det närmaste kan betraktassom en bluff. Detta framgår om man studerarfyndförteckningen i publikationen. Det rör signämligen om i det närmaste fyndtomma lagersom Bagge & Kjellmark (1939) har tillskrivitde bägge kulturerna. Profilen från Siretorphar förekommit i diskussionen under mer än50 år och så vitt jag vet så är det inte någonsom tidigare har uppmärksammat detta för-hållande.

Norsminde och BjørnsholmUtifrån undersökningarna vid Norsminde ochBjørnsholm förespråkar Andersen att över-gången mellan Ertebøllekultur och trattbägar-kultur har skett snabbt och utan någon över-gångsfas (Andersen S.H. 1990:38, 1993:91).På de bägge lokalerna finns en skarp gränsmellan lager som tillskrivs de bägge kulturer-na. Detta beror på att lagren domineras avostronskal under Ertebølletid och ersätts aven dominans för hjärtmusslor under neoliti-kum.

Det finns en rad problem med Andersenstolkning. Det första är att gränsen mellan Er-tebølle- och trattbägarkultur i de bägge strati-gratiferna inte infaller vid samma tidpunkt.Övergången sker 250 år tidigare vid Bjørns-holm än vid Norsminde. Andersen kommen-terar inte denna förskjutning i tid närmare,men glappet är så stort att om det inte finns ettsystematisk fel i dateringarna eller fel i tolk-

157

Neolitikums början

Figur 78. Relationen mellan dateringarna från Spangkongeboplatsen och några utvalda tidigatrattbägarboplatser.

ningen av lagren, så måste man tala om enkulturdualism på norra Jylland mellan 4000och 3750 f.Kr., se figur 78.

På bägge platserna är alla dateringar utfördapå skal och de är alla utförda i Köpenhamn.Alla skaldateringar som är utförda i Köpen-hamn är schablonmässigt kompenserade förreservoareffekten (Heinemeier, Nilesen &Rud 1993:293-5). Det enda sätt att beräknaden verkliga reservoareffekten är att jämföramed dateringar från stratigrafiskt samtidaprover på material som inte kommer från ma-rin miljö. Detta har inte gjorts varken vidNorsminde eller vid Bjørnsholm. Det är där-för möjligt att den schablonmässiga kompen-sationen har tillämpats för en reservoareffektsom i verkligheten inte varit lika stor. Detenda sättet att närmare undersöka detta är da-teringar som inte är utförda på skal att jämfö-ra med. Vid Bjørnsholm finns det sådana da-teringar från en långhög med trattbägarkera-mik i närheten av skalhögen. Dateringarnafrån långhögen är ca 250 år yngre än de äldstadateringar som tillskrivits trattbägarkulturen i

skalhögen. Det går inte att belägga att långhö-gen är lika gammal som de äldsta trattbägar-fynden på boplatsen, men om så är fallet hardateringarna från Bjørnsholm kompenseratsallt för lite för reservoareffekten och de kan isjälva verket vara 250 år yngre än vad somangivits.

Man kan också diskutera huruvida det verkli-gen sker ett avgörande brott i stratigrafiernapå de bägge jylländska skalhögarna. Om manex. vis studerar den profil från Norsmindesom avbildas av Andersen (1990:fig11), såframgår det att keramik som tillskrivits tratt-bägarkulturen påträffats djupare ner än grän-sen för trattbägarlagret och i samma lagersom Ertebøllekeramik.

När det gäller skillnaden i skaldjurssamman-sättningen är det klart att dominansen förhjärtmusslor uppträder högre upp i sekvensenpå bägge lokalerna, men det förefaller interimlig att denna övergång hänger sammanmed och på något sätt skulle bero på över-gången till trattbägarkeramik. Det tycks i vart

Persson

158

fall inte bero på någon förändring i kulturellpreferens, dvs att man under trattbägartidskulle föredra hjärtmusslorna framför ostrondå det även finns trattbägarboplatser med ost-ronskal. Detta gäller Toftum och Barkär, sombägge ligger på Jylland (Madsen T. 1985, Li-versage 1992).

Det finns således en hel del oklarheter när detgäller tolkningen av stratigrafierna vidBjørnsholm och Norsminde. Oklarheternamed C14-dateringarna och reservoareffektengör att det inte går att med säkerhet bestämmaom skillnaden i dateringen av den äldsta tratt-bägarkulturen på de bägge platserna verkli-gen skiljer sig åt med 250 år. Det går därförinte att med säkerhet bestämma att fynden ta-lar för en period av kulturdualism. Bedömtutifrån den publicerade profilen från Nors-minde kan man också ifrågasätta om det finnsett så radikalt brott mellan Ertebøllekulturenoch trattbägarkulturen som Andersen har fö-respråkat.

Blandade boplatserUnder 1970- och 1980-talet var en av de vik-tigaste tendenserna inom den arkeologiskateorin att i första hand söka förklaringar tillförändringar i intern samhällsdynamik. Där-med uppstod det också en diskussion kringom det funnits lokaler som speglar en gradvisövergång mellan Ertebøllekultur och trattbä-garkultur. Jennbert (1984) har diskuterat ter-men ”blandade boplatser” i detta samman-hang och menat att dessa representerar ett så-dant övergångsskede. Jennbert menar medblandade boplatser att det förekommer såvälErtebøllekeramik som trattbägarkeramik isamma lager och att detta visar att de bäggetyperna av keramik har varit i bruk samtidigt.Den plats som Jennbert i första hand framhål-ler är Löddesborg i Skåne. I ett kulturlagervid Löddesborg påträffades såväl trattbägar-keramik som Ertebøllekeramik och från plat-sen finns en C14-datering till ca 4100 f.Kr.som således anger en datering till trattbägar-kulturens början (Lu-1842, Håkansson1982:207).

En förutsättning för att det skall vara möjligtatt belägga det samtida bruket av två olikaformer av keramik i boplatsmaterial är att detfinns en stratigrafin. Stratigrafin på Löddes-borg kan inte anses som säkerställd. Eftersomdet rör sig om relativt tjocka kulturlager isluttande åkermark så finns en misstanke attlagren uppkommit under sen tid som följd avodling. Denna misstanke understödjs av atttvå C14-dateringar på material från kultur-lagret härstammar från järnålder (Lu-1843och Lu-1982, Jennbert 1984:62, Håkansson1982:207, 1983:887). Förekomsten av an-läggningar i kulturlagret vid Löddesborg äringet säkert belägg för att lagren har legat in-takta sedan stenålder eftersom en av date-ringarna till järnålder härstammar just från enanläggning. Ett annat problem med Löddes-borg är att den nivå som fynden framkommitpå, 4 m ö h, förmodligen stod under vattenunder senmesolitikum och neolitikums bör-jan. Detta gäller i vart fall om man utgår frånden kurva över strandlinjeförskjutningen somfinns från Vedbæk (Christensen 1981). Ved-bæk ligger mycket nära Löddesborg, tvärsöver Öresund på den danska sidan. Det finnsockså en kurva över strandlinjeförskjutninga-rna som är upprättad utifrån iakttagelserna iBarsebäcks mosse, bara någon km från Löd-desborg (Digerfeldt 1975). Denna är dockmycket svårare att värdera och dateringarnaär där genomgående gjorda på gyttja vilket ärmycket sämre än dateringarna i Vedbæk därdateringarna huvudsakligen är gjorda på trä.C14-dateringar på gyttja är i stort sett oan-vändbara.

Det närmaste parallellfallet till Löddesborgär lokalen Elinelund i Malmö (Salomonsson1971, Krämer & Löve 1973, Jonsson E.1995). De två dateringarna från Elinelundligger på ca 4300 - 4100 f.Kr. (U-48, Krämer& Löve 1973 och Beta-8479 Jonsson E.1995:16). Det förekommer såväl Ertebølle-som trattbägarkeramik i fyndet. Det är dockoklart på vilket sätt lagren vid Elinelund harbildats och om det går att bestämma att debägge formerna av keramik är samtida. Dethar under 1996 utförts stora utgrävningar vid

159

Neolitikums början

Elinelund och det är troligt att resultaten fråndessa kommer att kasta nytt ljus över fråganom de blandade boplatsernas existens.

Som nämnts ovan så framgår det av profilenfrån Norsminde att Ertebølle- och trattbägar-keramik där förekommer i ett och samma la-ger (Andersen S.H. 1990:figur11). Trots attAndersen anser att stratigrafin vid Norsmin-de visar att det var ett skarpt brott mellan Er-tebøllekultur och trattbägarkultur, så kan mansäga att profilen från Norsminde är det bästapublicerade belägget för en fas med bland-ning av keramiken från de bägge kulturerna.

I Schleswig finns det förhållandevis välbe-lagda fyndet från Siggeneben Süd, med delstrattbägarkeramik och dels Ertebøllekeramik,det senare i form av minst fem stycken sklampor, en typisk Ertebølleform. Keramikenär påträffad i samma lager och från detta la-ger härstammar också en del av C14-date-ringarna från platsen. Samtidigheten mellande bägge keramiktyperna anses bekräftad ge-nom pollenprover tagna i lagren omedelbartinvid skärvorna (Meurers-Balke 1983:35-37), vilket dock får anses som ett svag argu-ment. Vidare skall det understrykas att flintfö-remålen från Siggeneben Süd är nära nogidentiska med de som hör till Ertebøllekultu-ren. Det gäller främst ett stort antal skivyxor,tvärpilar och spån med konkav ändretusch.Eftersom några av dateringarna från Siggene-ben Süd är allt för tidiga för att gälla trattbä-garkultur, är det dock en möjlighet att bosätt-ningen grundats på platsen redan före trattbä-garkulturens början och att det alltså finns enkronologisk skillnad mellan fynden av tratt-bägarkeramik och Ertebøllekeramik på plat-sen.

Efter mindre undersökningar på en rad plat-ser i Åmosen har Fischer kommit fram till enståndpunkt som påminner om Jennberts (Fi-scher 1993). Fischer (1993:63) pekar på attlokalerna vid Åmosen på Själland, uppvisaren obruten tradition vad gäller flintindustrin.Detta gäller för en serie om 7 bosättningarmed relativt kort varaktighet. Den äldsta är

Prästelyngen som är en ren Ertebøllelokaloch som är äldre än 4000 f.Kr. Den yngsta ärMuldbjerg I som är en trattbägarboplats ochdateras till ca 3800 - 3600 f.Kr., se figur 79.Det största problemet med Fischers tolkningär att fynden från platserna är mycket dåligtpublicerade och att det därför är svårt att bil-da sig en uppfattning om dem.

PræstelyngenEnligt de uppgifter som är publicerade skallfynden från denna lokal vara av ren Ertebølle-karaktär (Fischer 1993, Noe-Nygaard 1995:69). En förhållandevis stor yta har undersöktspå platsen, förmodligen på 1960-talet. I fyn-den ingår typisk Ertebøllekeramik. Enligt denosteologiska undersökningen har denna lokalsamma karaktär som de äldre mesolitiska bo-platserna och tolkningen är att det rör sigom en säsongsboplats som endast använts un-der sommartid. Det dominerade viltet i ben-fynden härstammar från hjort och det före-kommer inga säkra husdjursben. Ett ovanligtdrag i näringsfånget är att det påträffades sto-ra mängder skal från sötvattensnäckor i lag-ren.

Vad Fischer grundar sin datering av Præs-telyngen-boplatsen på är oklart. Jag kännertill 14 st C14-dateringar från boplatsen ochav dessa är det endast två som anger en ålderföre 4000 f.Kr., resten fördelas jämt mellan4000 och 3000 f.Kr. De dateringar som Tau-ber publicerat (1973:96) avser fynd av tratt-bägarkeramik från platsen. Det ställer sig så-ledes svårt att säga något om just fynden frånPræstelyngen innan undersökningen är när-mare publicerad.

SpangkongeVid lokalen Spangkonge undersöktes ett bo-platslager där det endast förekom Ertebølle-keramik (Fischer 1993:63). Förmodligen ärutgrävningarna på platsen mycket begränsadetill omfånget, men inget är närmare känt omdetta. Som nämts ovan är detta det yngsta renaErtebøllefyndet som är känt i Danmark. Defyra dateringarna från platsen är alla utförda

Persson

160

Figur 79. Dateringar från en serie boplatser vid Åmosen på Själland. Lokalerna ligger inom någrahundra meters avstånd från varandra och de visar på en successiv övergång från Ertebøllekultur tilltrattbägarkultur.

på hjortben vilket tyder på att hjort dominerarnäringsfånget även på denna plats.

Vejkonge och NøddekongePå dessa bägge lokaler förekommer såväl Er-tebølle- som trattbägarkeramik (Tauber1987:186, 1988:234, Fischer 1985b). Under-sökningsytornas omfång är inte känt, men deär förmodligen begränsade. Det förekommerben av nötkreatur/uroxe i lagret och dessa harbedömts härstamma från husdjur. En av date-ringarna från Vejkonge är utförda på hjortbenoch detta visar att hjortjakt också förekom.

ÅkongeDenna lokal uppvisar två stratigrafiskt skildalager (Fischer 1986, 1993:63). I det djupareav dessa förekommer såväl Ertebølle- somtrattbägarkeramik, med en övervikt för Erte-bøllekeramiken. Det förekommer också benav nötkreatur/uroxe i lagret och dessa har be-dömts som härstammande från husdjur. I detövre lagret förekommer också såväl Ertebøl-le- som trattbägarkeramik men här är det densenare som dominerar. I detta lager förekom-mer vidare ben från nötkreatur allmänt. Sexav dateringarna är utförda på hjortben ochdetta visar att hjortjakt också förekom.

161

Neolitikums början

Muldbjerg IDenna lokal beskrevs först som en lokal medbåde trattbägar- och Ertebøllekeramik (Tro-els-Smith 1953). Troels-Smith nämner fyndav en lampa och skärvor från flera spetsbott-nade kärl men att keramiken till 4/5 bestod avtunnväggig keramik som kan tillskrivas tratt-bägarkulturens A-grupp. Denna uppgift hardock dementerats av Skaarup (1973:140).Skaarup menar att all Ertebøllekeramik påplatsen härstammar från ett enda kärl som intehar med de övriga fynden att göra. Fischeransluter sig till Skaarups uppfattning i dettafall. Dock kan man framhålla att flintfyndenpå platsen kännetecknas av skivyxor ochtvärpilar och skulle vara svåra att skilja frånett Ertebøllefynd om man inte hade tillgångtill keramiken. Det ingår husdjursben i fyndet,se figur 39.

Fischer framhåller att dessa boplatser, somalla ligger vid Åmosen och på några få hund-ra meters avstånd från varandra, bildar en lo-kal sekvens som täcker in utvecklingen under200 - 300 års tid just vid tiden för jordbruketsintroduktion. Kontinuiteten i flintindustrin ärockså mycket påtaglig, det finns i princip ing-en skillnad i flintinventarierna mellan deäldsta och de yngsta lokalerna i serien. Un-dersökningarna vid Åmosen, och då framfö-rallt iakttagelserna av stratigrafin på Åkonge-boplatsen, styrker således i allra högsta gradJennberts tolkning av förloppet. Notabelt ärdock att förloppet ligger senare i tid än vadJennbert föreställde sig. Muldbjerg I är denäldsta rena trattbägarboplatsen och den date-ras till ca 3800 - 3600 f.Kr.

Fischers tolkningFischer tolkar iakttagelserna på Åmosebo-platserna som ett belägg för att trattbägarkul-turen i området har ett inhemskt ursprung.Men trots detta är han en anhängare av in-vandringsteorin. Argumenten för att det sketten invandring hämtar han från fyndet vid Lin-debjerg. Detta kommer från en plats som lig-ger bara ca 20 km från Åmoseboplatserna.Fyndet kommer från är en långhög med in-

lagrat boplatsmaterial. Boplatsmaterialet ärsåledes äldre än högen och högen är C14-da-terad till ca 3900 - 3700 f.Kr. (se figur 79).Boplatsmaterialet kännetecknas av trattbä-garkeramik och till skillnad från boplatsernai Åmosen menar Fischer att det inte finns nå-gon inhemsk tradition i flinthantverket. Flint-huggningen är osäker och man snålar med rå-materialet. Detta tyder enligt Fischer på attdet är invandrare från områden med dåligflinttillgång som har bott på boplatsen vidLindebjerg.

Skivyxor förekommer på många tidiga tratt-bägarboplatser i Sydskandinavien. Beckerhar behandlat dessa och han menar på sammasätt som Fischer, att det inte rör sig om skiv-yxor av samma typ som i Ertebøllekulturen.Det kännetecknande för skivyxorna på de ti-diga trattbägarboplatserna Havnelev ochOxie är enligt Becker (1947) att de är tunnaoch har en märklig oregelmässig form. Dekan därför enligt Becker, inte användas för attbelägga att det finns en kontinuitet mellan Er-tebølle- och trattbägarkulturen. Inte hellerförhållandet att tvärpilar är mycket vanligtförekommande i trattbägarkulturens fynd, kanenligt Becker användas för att belägga en lo-kal kontinuitet. Beckers förklaring till före-komsten av de mesolitiska flintformerna ärden samma som Fischers, d.v.s. att invandrar-na kom från ett område där det inte fanns flin-ta och att de därför kopierade de inhemskagruppernas flintindustri när de kom till Syd-skandinavien.

Fischers uppfattning är således den sammasom Beckers. De skillnader som finns dememellan består i att Fischer har anpassat teo-rin så att den bättre passar in med vad somblivit känt efter det att C14-dateringarnakommit i bruk och det inte längre är möjligtatt hävda att Ertebøllekulturen fortlevde in imellanneolitikum. Liksom Becker så tänkersig Fischer att det uppkommit en kulturdua-lism i och med att trattbägarkulturens bönderkom till Sydskandinavien. Genom påverkanfrån invandrarna på den lokala Ertebøllekul-turen omvandlas den senare successivt i

Persson

162

rikt ning mot en mer neolitisk karaktär och detär denna omvandling som visar sig på boplat-serna vid Åmosen.

Kulturdualismen i SydskandinavienDet går således att fastställa en period var-under det finns såväl Ertebølle- som trattbä-garkeramik i Sydskandinavien och eftersomkulturerna i första hand definieras utifrån ke-ramiken så betyder detta att de bägge kul-turerna också förekommer. Övergången frånden ena kulturen till den andra kan i detaljstuderas i sekvensen från Åmosen. En ny typav keramik introduceras och under ett över-gångsskede är såväl Ertebøllekeramik somden nya trattbägarkeramiken i bruk på en ochsamma lokal. Introduktionen av den nya kera-miken sker i olika takt på olika boplatser.Samtidigt med den nya keramiken introduce-ras också jordbrukselement i näringsfånget.Ertebøllekeramiken förekommer bara påboplatser av mesolitisk karaktär. I sambandmed trattbägarkulturens början etableras enny typ av boplats; de icke-strandbundna bo-platserna. På dessa förekommer det inte Erte-bøllekeramik, men väl en flintindustri medskivyxor och tvärpilar som har rötter i Erte-bøllekulturen. Det är troligt att jordbruket harvarit dominerande näringsfång på dessa loka-ler.

Fischer tänker sig en begränsad invandringoch att de icke-strandbundna lokalerna är in-vandrarnas boplatser. Den successiva över-gången till trattbägarkeramik på lokalerna vidÅmosen tänker han sig som resultat av en på-verkan från de invandrande på den inhemskabefolkningen. Denna tanke är tilltalande ef-tersom om den är riktig så ger den på ett en-kelt sätt en förklaring till hur den långvarigamotviljan mot att ta upp neolitiska element ide senmesolitiska samhällena i Sydskandina-vien, slutligen bryts. Problemet med dennateori är det idag, liksom för 50 år sedan närBecker formulerade sin teori, inte finns någotkänt område varifrån invandrarna kan hakommit. Fischer är också försiktig nog att intepeka ut något ursprungsområde.

Som framgår av genomgången av dateringar-na på trattbägarkulturen i olika delar avNord- och Mellaneuropa, tycks det inte fin-nas något delområde där denna kultur före-kommer tidigare än i de andra delområdena.Det är möjligt att detta beror på att det är re-lativt få dateringar från andra områden änSydskandinavien och östra Mellansverige.Men det skall också noteras att det hittills intepåträffats någon boplats i Sydskandinaviendär det förekommer med keramik som skullekunna tillskrivas trattbägarkulturens öst- ellersydgrupp. Det finns således inte något som ty-der på en invandring till Sydskandinavienoch östra Mellansverige från de sydliga grup-perna inom trattbägarkulturen. Det har inteheller i detta område påträffats någon boplatsdär keramiken kan tillskrivas Michelsberg,Lengyell eller någon annan neolitisk kultur-grupp som förekommer i övriga delar av Eu-ropa under tiden 4500 - 4000 f.Kr.

Många av de enskilda företeelserna i denäldsta trattbägarkulturen i Sydskandinavienkan påträffas med äldre dateringar längre sö-derut. Som jag visat ovan (se sid. 147ff) sågäller detta lerskivorna som förekommer ti-digare i Michelsbergkulturen och långhögar-na som förekommer tidigare i nordvästraFrankrike. Det gäller med all säkerhet ävenandra företeelser fast det idag inte kan beläg-gas på grund av att dateringarna är så få förstora delar av Europa. Exempelvis är det tro-ligt att mångkantyxans ursprung finns i kop-paryxor i Sydösteuropa som förekommer ti-digare än mångkantyxorna i trattbägarkultu-ren.

Samtidigt som det förekommer företeelsersom tyder på påverkan söderifrån finns det ide äldsta trattbägarfynden i Sydskandinavienkeramik som inte är känd längre söderut. Det-ta gäller trattbägare med horisontella radermed snörintryck som de som finns på Moss-byboplatsen (Larsson M. 1992:figur 71). Så-dan keramik finns däremot på trattbägarbo-platser norr om Sydskandinavien. Men det ärinte troligt att trattbägarkulturen kommer meden invandring norrifrån till Sydskandinavien.

163

Neolitikums början

Det troliga är istället att den snörorneradetrattbägarkeramiken finns samtidigt i Syd-skandinavien och i Sverige upp till Mälarda-len och att typens äldsta förekomst är någon-stans inom detta område.

Ytterligare en företeelse i Sydskandinaviensom inte förekommer tidigare längre söderutär de stora tunnackiga slipade flintyxorna.Slipade kärn- och skivyxor förekommer vis-serligen i Michelsbergkulturen och teknikenatt slipa flintan kan ha uppkommit där, mendet finns inte något i Michelsbergkulturen ochinte heller någonstans söder om Sydskandina-vien som under perioden 4500 till 4000 f.Kr.,påminner om de stora slipade tunnackigaflintyxorna. Dessa flintyxor har med all san-nolikhet sin äldsta förekomst i Sydskandina-vien och ursprunget är troligen slipade ski-vyxor. Även den slipade spetsnackiga flintyx-an har med all sannolikhet uppkommit i områ-det ur den slipade kärnyxan, fast i detta fall ärliknande yxor kända inom Michelsbergkultu-ren, bl.a. vid Spiennes (Hubert 1980:Abb.115:13).

Det kan därmed fastställas att det råder kul-turdualism i Sydskandinavien under några år-hundraden kring 4000 f.Kr., men att detta för-modligen inte beror på en invandring i klas-sisk mening. Inget hindrar att det skett för-flyttningar av människor i alla tänkbara rikt-ningar, men tanken att trattbägarkulturen upp-kommer på en plats utanför Sydskandinavienoch genom migration sprids därifrån in i Syd-skandinavien, är felaktig. Trattbägarkulturensom fenomen är en arkeologisk konstruktionoch likheten i keramiken och på andra områ-den inom trattbägarkulturen återspeglar barade idéer som var i omlopp i Nord- och Mel-laneuropa vid den tid då jordbruket introdu-cerades i Nordeuropa.

Senmesolitikum och tratt-bägarkultur i Mellansverige

Senmesolitikum i östra Mellansverige äröver lag dåligt känt. Det finns en del lokaler

som blivit föremål för arkeologiska under-sökningar, men frånsett att det förekommerslagen kvarts och trindyxor på lokalerna ochatt de förmodligen legat invid den samtidastranden, så är det inte mycket som kan utlä-sas av fynden. Det finns inga publiceradebenfynd som kan belysa näringsfånget, ävenom det utifrån boplatslokaliseringen förefal-ler rimligt att sälfångsten varit viktig. Dettabekräftas av preliminära uppgifter från enännu ej publicerad boplats vid Eklundshov(Åkerlund 1996:41).

På trattbägarboplatserna i Mellansverige fö-rekommer det kvartsavslag (ex vis. Eriksson,Fagerlund & Rosberg 1994) och det finnstunnackiga yxor tillverkade i lokal grönsten(Welinder 1985). Det finns också boplatsermed kontinuerlig bebyggelse från senmesoli-tikum in i neolitikum. Detta gäller främst debägge tidigare omnämnda lokalerna vidSmällan och Häggstad (se ovan sidan 97).Det rör sig i dessa bägge fall om fångstloka-ler i skärgården. En rimlig tolkning är att devarit i kontinuerligt bruk, förmodligen somfångstlokaler under delar av året, från senme-solitikum och in i tidigneolitikum. Till följdav landhöjningen har lokalerna med tidenflyttat nedåt i terrängen och därigenom blirtrattbägarlokalen horisontellt skild från densenmesolitiska bebyggelsen, men det finnsingen anledning att förmoda att det skett någotegentligt brott mellan de bägge perioderna.

Notabelt är också att det finns en kontinuitet inäringsfånget. Den talrikaste arten på tratt-bägarboplatsen Fågelbacken är säl (Apelm.fl. 1995). Att invandrande bönder söderi-från skulle övergå till sälfångst förefallermycket otroligt. Detta är också ett argumentmot en mer lokal invandring från Sydskandi-navien, eftersom det inte heller där förekom-mer sälfångst i nämnvärd omfattning undersenmesolitikum. Däremot är sälfångst detviktigaste näringsfånget under senmesoliti-kum på Öland och Gotland och förmodligenäven i östra Mellansverige även om det i detsenare området inte finns några direkta fyndsom visar detta.

Persson

164

Även i östra Mellansverige kan man argumente-ra för att det finns en period med kulturdualism,om man utgår från det stora mått av överlapp-ning som finns mellan dateringar på senmesoli-tiska fynd och på trattbägarfynd i området, sefigur 45. Det finns dock inga fynd som är att be-trakta som slutna och den enda större skillnadenmellan de senmesolitiska boplatserna och tratt-bägarboplatserna är att det förekommer kera-mik på de senare. Bland de senmesolitiska lo-kalerna kan det således ingå en del som snarareär trattbägarlokaler och där keramiken inte ärbevarad.

Trattbägarkulturen söder omSydskandinavien

För trattbägarkulturen söder om Sydskandi-navien gäller att det inom stora delar av om-rådet finns tidigare neolitiska grupper. Dediskussioner som finns kring trattbägarkultu-rens ursprung i de olika delområdena är oftamycket starkt inriktade på keramiktypologi-ska resonemang. I denna litteratur kan manfinna såväl författare som menar att trattbä-garkulturen har lokal kontinuitet i det behand-lade området, som sådana som härleder tratt-bägarkulturen ur influenser från olika håll. Dekeramiktypologiska argumenten är genomgå-ende så svaga att det inte är mycket mening attnärmare behandla dem i detta sammanhang.

Ett speciellt intresse har förhållandena i Kuja-vien. Många har velat se trattbägarkulturensuppkomst just i norra Polen och då som resultatav en påverkan från de äldre neolitiska grupper-na på de angränsande mesolitiska grupperna iområdet. Man har också velat anföra C14-da-teringar som belägg för att trattbägarkulturenbörjar förekomma tidigare i detta område än iandra delar av utbredningsområdet. Det är intetroligt att så är fallet. Undersökningar av flintin-dustrin på trattbägarboplatser i Kujavien har vi-dare visat att det inte föreligger någon traditiontillbaka till mesolitisk flintindustri (Domanska1995). Detta gäller dels genom att det inte före-kommer några mesolitiska föremålsformer inomtrattbägarkulturens flintindustri, men också ge-nom att flintan inte har samma ursprung. Trattbä-garkulturens flintindustri visar däremot en lokalkontinuitet tillbaka till de tidigare neolitiska kul-turerna i området och liksom i de tidigare kul-turerna så importerades flinta från flintgruvor isödra Polen under trattbägarkulturens tid.

I Kujavien kan man förmodligen tala om enannan form av kulturdualism genom att tratt-bägarkulturen förmodligen existerar samti-digt med Lengyelkulturen i området under ti-den 4000 - 3750 f.Kr. (se figur 52). Vidarehade de tidigare neolitiska kulturerna en ut-bredning som begränsades till enklaver ochöver stora delar av norra Polen introducera-des jordbruket först med trattbägarkulturen(Kowalczyk 1970).

165

Kapitel 7Befolkningsutvecklingen

Befolkningsutvecklingen ochjordbrukets introduktion

Teorier kring befolkningstillväxten har spe-lat en stor roll i diskussionen kring neoliti-seringen allt sedan Binfords artikel ”Post-pleistocen adaptions” 1968 (Binford 1971).Många har sedan dess sett befolkningstill-växten som en oberoende faktor som har dri-vit fram övergången till lantbruk (ex vis Co-hen 1977, Harris & Ross 1987 och Sander-son 1995, för att nämna en bok per årtionde).När det gäller frågan om neolitiseringen ochför den delen även förändringar under andraepoker, så har denna betoning på befolk-ningstillväxten på ett eller annat sätt rele-vans. Neolitiseringen berör själva försörj-ningen och denna är nära förknippad medbefolkningens storleken.

Binfords teori utgick från att höjningen avvattenståndet i haven till följd av isavsmält-ningen för drygt 10.000 år sedan, ledde tillgynnsamma miljöer uppkom längs kusterna.I dessa gynnsamma miljöer uppstod en bo-fast bebyggelse och bofastheten medfördeen ofrivillig befolkningsökning, eftersomdet nomadiserande livet var en barnbegrän-

sande faktor i sig. Antagandet underbyggsav att det i sentida fall går att visa att noma-der som övergår till ett bofast liv också bör-jar ökat i antal. Enligt Binfords teori tvingasöverskottsbefolkningen efter hand att sökasig alternativ försörjning in åt land och det äri detta sammanhang som odlingen och bo-skapsskötseln uppkommer i Västasien. Teo-rin ger inte någon egentlig förklaring till var-för det bofasta livet tar sin början och detfinns inget arkeologisk material som belyserövergången till bofast liv, eftersom boplat-serna längs Medelhavets stränder idag liggerlångt under havsytan. Binfords teori förkla-rar inte jordbrukets spridning utanför upp-komstområdet, men den har använts i lättmodifierad form för att förklara övergångentill jordbruket bl.a. i Sydskandinavien (Palu-dan-Müller 1978).

Diskussionen kring dateringarna av de äldstabeläggen på lantbruk i kapitel 3 och 4 leddetill slutsatsen att lantbrukets introduktion iSydskandinavien och i Sverige upp till Mä-lardalen skedde vid ca 4000 f.Kr. Om det ären befolkningsökning som är orsaken tilljordbrukets introduktion bör detta visa sigvid en undersökning av befolkningsutveck-lingen kring 4000 f.Kr.

166

Persson

Möjligheter att bestämma be-folkningsutvecklingenDet finns idag inget generellt sätt att bestäm-ma befolkningens storlek, och förändringar idenna, utifrån ett arkeologisk material.

Under mer begränsade tidsavsnitt kan detvara möjligt att få någon form av relativ upp-gift över befolkningsutvecklingen. Man kanex. vis jämföra antalet begravda under olikatidsavsnitt på ett gravfält eller jämföra för-ändringar i antalet fynd av någon funktio-nellt likartad enhet från olika tider. En sådanundersökning är inte möjlig över period-gränser med stora förändringar i gravskicket,sociala förändringar o.s.v.

Just när det gäller introduktionen av jord-bruk sammanfaller denna med stora kulturel-la förändringar. I Sydskandinavien ersättsden senmesolitiska Ertebøllekulturen avtrattbägarkulturen. På grund av dessa kultu-rella förändringar finns det ingen arkeolo-gisk företeelse som skulle kunna tjäna sommåttstock på befolkningsutvecklingen övergränsen mellan mesolitikum och neolitikum.En boplats under mesolitikum är inte ekviva-lent med en boplats under neolitikum, enmesolitisk yxa är inte ekvivalent med enneolitisk, osv.

Detta problem beror inte bara på skillnader ifunktion och ideologisk ställning mellan fö-reteelserna under mesolitikum respektiveunder neolitikum, utan också på att olika fö-reteelser har olika kronologiskt omfång. Densistnämnda delen av problemet skulle gå attavhjälpa om man kunde använda en företeel-se som gick att C14-datera. Det närmast tillhands liggande är givetvis de dateringar somär gjorda på skelettresterna av människornasjälva.

Det finns förvisso en rad betänkligheter ävennär det gäller att använda C14-daterade ske-lett som mått på befolkningsutvecklingen.En första invändning är att det inte finns nå-gon anledning till att antalet påträffade ske-

lett från en viss period, direkt avspeglar hurmånga människor som levat under denna. Enav orsakerna till detta är att sannolikhetenför att påträffa gravar varierar med omstän-digheterna vid begravningarna. En megalit-grav från neolitikum ligger ex vis ofta fulltsynlig, medan de mesolitiska gravarna ärsvårare att hitta.

En andra invändning är att alla påträffade in-divider inte är C14-daterade och att andelensom är daterade kan variera mellan perioder-na. Det går snabbt att förrycka fördelningengenom att göra en stor mängd dateringar påskelett från en viss period. Det senare gäller iviss mån de mesolitiska gravarna från Bö-gebakken och Skateholm, men i än högregrad de dateringar som under senare år ut-förts på begravda i Västergötlands megalit-gravar.

Om de C14-daterade skeletten verkligenåterspeglar befolkningsutvecklingen är såle-des i hög grad en tolkningsfråga. Den endarimliga anledningen att överhuvudtaget tahänsyn till detta material är att det helt enkeltinte finns något bättre att tillgå.

Befolkningsutvecklingen frånmesolitikum till neolitikum

I figur 80 framställs samtliga dateringar somär utförda på skelett från Sverige och Dan-mark och med en ålder mellan 6000 f.Kr. och2000 f.Kr. De svenska fynden härstammar,med undantag för något enstaka fall, huvud-sakligen från området söder om Mälardalen.Från Schleswig-Holstein finns så vitt jag harkunnat finna inte ett enda skelett som date-rats till det aktuella tidsavsnittet. På grund avde få fynd som finns tillgängliga är det idaginte meningsfullt att dela upp behandlingenav skelettfynden på Sydskandinavien res-pektive Sverige norr om Skåne. De dateradeskeletten härstammar huvudsakligen frångravar, men det förekommer även del fyndav skelett som påträffats i mossar och somkan karaktäriseras som offer.

167

Neolitikums början

Som framgår av figur 80 så är fördelningenav skelettdateringarna jämnt men glest för-delade under mesolitikum. Efter neolitikumsbörjan, dvs efter ca 4000 f.Kr. ökar kurvanbrant. Med utgångspunkt i detta diagram tor-de befolkningen har ökat ca sex gånger mel-lan år 4000 och 3000 f.Kr. De äldsta säkrabeläggen för lantbruk börjar förekomma vidca 4000 f.Kr. och det är först därefter sombefolkningsökningen påbörjas. Härmedskulle frågan om orsak och verkan när detgäller befolkningstillväxt och introduktionlantbruket, vara löst. Fast det är rimligt attanta att argument inte helt övertygar denskeptiske.

Källkritik av skelettdateringarnaDen bild man får av befolkningsutveckling-en utifrån de C14-daterade skeletten kanvara missvisande av en rad olika skäl. Detkan ex. vis bero på att ett stort antal date-ringar är utförda på skeletten från några en-staka fynd. För att se i vilken mån resultatetpåverkas av detta markeras i figur 80 även

den fördelning som erhålls om varje fynd-plats företräds av en enda snittdatering. Nå-got förenklat kan man säga att denna fördel-ning visar antalet platser med skelettdate-ringar under de olika tidsavsnitten. Eftersommånga av de neolitiska fynden härstammarfrån megalitgravar är det rimligt att antaletplatser är betydligt mindre än antalet datera-de individer under denna period. Att så ärfallet framgår också av figur 80. Av figurenframgår också, att även mätt på detta sätt ty-der materialet på att det sker en befolknings-ökning först efter det att lantbruket har intro-ducerats. Skillnaden mellan nivån vid 4000f.Kr. och vid 3000 f.Kr. är visserligen någotmindre mätt på detta sätt än när det gällersamtliga daterade skelett, men det rör sigtrots allt om en fyrdubbling.

En andra möjlighet som kan undersökas är ivilken mån som förhållandet mellan antaletindivider som kan dateras till mesolitikumrespektive neolitikum har förändrats med ti-den efter hand som nya dateringar har ut-förts. I figur 81 undersöks detta närmare. Det

Figur 80. Dateringar utförda på skelett från Sverige och Danmark. Övre linjen markerar alla dateradeskelett, undre linjen alla daterade platser.

168

Persson

visar sig att ungefär hälften av dateringarnahar publicerats 1991 eller senare. Det finnsskillnader mellan de bägge fördelningarna,men de är inte större än att man kan säga atthuvudtendensen är en och den samma; be-folkningsökningen startar först efter dess attjordbruket har introducerats.

Det är uppenbart att dateringar utförda påskelett kan lida av systematiska brister. I bör-jan av neolitikum har förmodligen långhö-garna varit den vanligaste begravningsfor-men. Från långhögarna finns det idag ingaC14-dateringar som är gjorda på skelett.Däremot finns det dateringar utförda på trä-kol från nio långhögar. På samma sätt finnsdet endast ett fåtal skelettdateringar från se-nare delen av neolitikum.

I figur 82 framställs alla dateringar från gra-var vilka är utförda på annat material än ben.Det rör sig så gott som uteslutande om date-ringar gjorda på träkol. Dessa är i principsämre än de gjorda på ben, eftersom det i de

flesta fall inte finns något funktionellt sam-band mellan begravningen och träkolsföre-komsten.

Även om man utgår från dateringarna gjordapå träkol så visar dessa på, att befolknings-ökningen startar först efter det att lantbrukethar introducerats. Fördelningen av date-ringar från gravar gjorda på träkol är underneolitikum i stort sett komplementär till för-delningen av dateringar gjorda på ben. Mel-lan 4000 och 3500 f.Kr. sker en ökning medsex gånger, men därefter sker en nedgång.Detta beror uppenbarligen på att arkeologer-na har föredragit att datera megalitgravarnadirekt på ben medan man i brist på bevaradeben i gravarna från början och slutet avneolitikum har tvingats acceptera dateringargjorda på träkol i högre utsträckning. Den rikti-gaste bilden av befolkningsutvecklingen, i denmån det går att få fram en sådan från C14-date-ring av gravar, torde därför vara en kombina-tion av skelett och träkolsdateringar, en sådanframställning finns också med i figur 83.

Figur 81. Dateringar utförda på skelett från Sverige och Danmark, uppdelade i två ungefär lika storagrupper utifrån deras publiceringsår.Samma dateringar och samma skala som i figur 80. Gruppen ”publicerade efter 1990” innefattaräven opublicerade dateringar.

169

Neolitikums början

Figur 82. Fördelningen av träkolsdateringar från gravar från Sverige och Danmark. Övre linjenmarkerar alla dateringar, undre linjen alla daterade platser.

Figur 83. Fördelningen av samtliga dateringar från gravar från Sverige och Danmark. Övre linjenmarkerar alla dateringar, undre linjen alla daterade platser.

170

Persson

Det kan sammanfattningsvis konstateras attde iakttagelser som kan göras utifrån C14-daterade gravar och andra skelettfynd enty-digt talar för att det skett en befolkningstill-växt under neolitikum och att denna börjarförst efter det att lantbruket introducerats.

Andra sätt att värdera befolknings-utvecklingenUtöver olika sätt att källkritiskt bedöma da-teringarna på skelett finns det inte mycket attjämföra med och det är därför svårt att vär-dera hur pass trolig den erhållna bilden avbefolkningsutvecklingen är. Man kan hänvi-sa till ökningen i antalet boplatser från merbegränsade områden med en aktiv fyndin-samlingsverksamhet. I regel finns det mångagånger fler boplatser från neolitikum än me-solitikum i sådana områden (ex. vis Malmö-området, där man kan jämföra kartan Jenn-bert 1984:fig. 67 med fig.68). Men hur manän vänder på det så är en sådan jämförelsemycket svår. Det är bl.a. troligt att de senme-solitiska boplatserna representerar en längrebosättningsperiod än de neolitiska. Det ärt. ex. inte orimligt att tänka sig att en mesoli-tisk boplats är kontinuerligt använd under1000 års tid, medan det kan vara så att enneolitisk boplats endast varit i bruk under etttiotal år. Det kan därmed inte förutsättas atten boplats från mesolitikum har samma rela-tion till befolkningsmängden som en frånneolitikum.

Det är inte heller särskilt meningsfullt attjämföra antalet fynd av någon enskild fynd-kategori över gränsen mesolitikum - neoliti-kum. I Skåne och Danmark är detta uppen-bart; man kan inte jämställa en tunnackigflintyxa med en skivyxa. I vissa områdennorr om Skåne kunde det i princip vara möj-ligt att få fram ett mer rättvisande jämförel-sematerial i form av antalet stensyxor frånmesolitikum kontra antalet från neolitikum. Ipraktiken är dock stensyxornas kronologiskaställning så pass dåligt känd att det inte ärmöjligt att göra denna jämförelse.

Med bakgrund i det stora teoretiska intressesom knytits till frågan om förändringar avbefolkningsstorleken, så är det mycket be-klagligt att arkeologin inte har möjlighet attfå fram bättre siffror. I dag är det inte helleruppenbart att någon framtida metod skulleförbättra läget.

Fördelningen av de daterade gravarna, figur83, ger idag trots alla sina brister den bästabilden av utvecklingen över periodgränsenmesolitikum - neolitikum. Internt inomdessa bägge perioder kan det dock finnasstörre möjlighet att se en relativ förändring,än vad som är möjligt över periodgränsen.En sådan granskning ger också möjlighet attdiskutera en del av de framförda teoriernakring neolitiseringen, liksom att det blir möj-ligt att belysa en del intressanta förhållandenunder mesolitikum.

Befolkningsutvecklingen un-der senmesolitikum

I figur 84 framställs de daterade boplatsernaunder senmesolitikum i Sydskandinavien. Idetta diagram representeras varje boplats aven och samma yta. Eftersom det är några fåboplatser som står för huvuddelen av date-ringarna så ger detta en bättre bild än om deenskilda dateringarna representerats av enoch samma yta. (jfr figur 64 som i principvisar fördelningen av dateringarna i figur84). Boplatserna är i figuren uppdelade i så-dana från kusten och sådana från inlandet.Det finns mycket färre daterade boplatserfrån inlandet än vid kusten. Att varje platsrepresenteras av en bestämd yta missgynnari viss mån de platser som har många date-ringar eftersom de får en flackare fördelning.Detta framgår av de kurvor som är inlagdasom måttstock i figur 84.

Bedömt utifrån de daterade boplatserna såtycks det ske en relativt jämn tillväxt i anta-let lokaler vid kusten. Ökningen är ca 4gånger mellan 6000 och 4000 f.Kr. vilket vi-sar en ökning som kan tolkas som om det

171

Neolitikums början

sker en befolkningstillväxt under tiden förejordbrukets introduktion i Sydskandinavien.Nu är det inte troligt att ökningen i antaletboplatser längs kusten under senmesoliti-kum står i samband med en befolkningstill-växt. Strandlinjeförskjutningen lämnar enenklare och mer näraliggande förklaring tillförändringen i antalet boplatser. Om manstuderar ett diagram över strandlinjeförskjut-ningen vid Storebælt (Christensen 1993:21),framgår att ungefär vid neolitikums börjanligger stranden på samma nivå som idag. VidErtebøllekulturens början låg den ca 3 meterlägre än idag. Eftersom en boplats i regel lig-ger någon meter över havsnivån, så går det idetta område att finna boplatser från tidigas-te Ertebølletid ungefär i höjd med dagenshavsnivå. Går man däremot ytterligare någotlägre tillbaka i tiden ligger alla strandboplat-ser vid Storebælt ohjälpligt långt under da-

gens havsnivå. En strandboplats från ca6000 f.Kr. i Storebæltsområdet ligger såle-des på ca 10 meters djup.

Variationen inom Danmark vad gällerstrandlinjeförskjutningen är stor och på nor-ra och östra Själland finns ett område där si-tuationen är en annan än den vid Storebælt.Detta gäller bl.a. det välundersökta Ved-bæksområdet (Christensen 1993:22). Skill-naden beror på den sk tippningslinje som gåri en diagonal tvärs över Danmark från nord-väst mot sydost. I Vedbæksområdet når ha-vet upp till dagens nivå redan vid ca 6000f.Kr. och upp till maximalt ca 5 meter överdagens nivå vid ca 4000 f.Kr. Redan kort ef-ter 6000 f.Kr. finns det flera boplatser i brukvid Vedbæk (Vænget nord, Juel Jensen &Brinch Petersen 1985 och Gøngehusvej 7,Tauber 1989:213). Lokaler från denna tid har

Figur 84. Daterade mesolitiska boplatser i Sydskandinavien fördelade på kust och inland. Varjeboplats representeras av en och samma yta.Skalan anges av två boplaser, en med en enda datering (Dover Odde) och en med många datering-ar (Ertebølle). Detta visar att det valda framställningssättet missgynnar boplatser med lång använd-ningstid och många dateringar.

172

Persson

efter hand hamnat under vatten och ersattsav andra lokaler som ligger högre upp. Detfinns således av allt att döma en kustbebyg-gelse här åtminstone från 6000 f.Kr.

De undervattenslokaler som undersökts isödra Danmark under senare år är alla frånsenmesolitikum. Vid Blak i Roskildefjorden,som ligger i norra delen av landet, har detdock företagits en undersökning av en tidigkustboplats under vatten. Boplatsen är date-rad till 6300-6000 f.Kr. och därmed är loka-len den äldsta daterade kustboplatsen i Dan-mark (Sørensen 1993:147). Från Blak finnsett benmaterial som innehöll fiskben och benfrån landdäggdjur. Det påträffades ocksåskal, men det är oklart om dessa härrör frånen naturlig förekomst eller om de utgör mat-rester.

I området norr om Skåne är förhållandetmellan land och hav annorlunda än i Dan-mark och i detta område kan man i principfölja kustbosättningens utveckling allt fråndess isen lämnar området och framåt. Detområde som lämpar sig bäst för att belysadetta är Bohuslän. Här kännetecknas boplat-serna av rika flintfynd och är därför kända iett stort antal. De äldsta säkert dateradestrandboplatserna i detta område är Baltorpoch Huseby Klev, som bägge är från ca 8100- 7500 f.Kr. Det finns boplatser som förmod-ligen är än äldre, men detta har hittills intebekräftats med C14 dateringar. Från HusebyKlev finns också ett rikt benmaterial som be-kräftar att fiske och fångst på havsdäggdjurhar varit väsentliga i näringsfånget (Hernek& Nordqvist 1995).

Slutsatsen rörande kustboplatserna i Syd-skandinavien är att de inte kan användas föratt belägga en befolkningsökning under ti-den som föregår jordbrukets introduktion.Det är rimligt att anta att liksom norr omSkåne så låg huvuddelen av bebyggelsenäven i Sydskandinavien vid kusten före6000 f.Kr. Att antalet kustboplatser tycksöka över tiden förklaras som en effekt avlandhöjningen.

Ökad inlandsbosättningen i Ertebøl-lekulturen?

Fischer har nyligen behandlat inlandsbosätt-ningen under mesolitikum i Danmark (Fi-scher 1993:59). Behandlingen utgår främstfrån typologiska dateringar av boplatserna.Efter en period med ytterst få fynd underbörjan av mesolitikum är hela Maglemose-perioden väl representerad i inlandsfynden.Kongemoseperioden är något svagare före-trädd framförallt i dess yngsta fas, Ertebølle-kulturens äldsta fas är mycket sparsamt före-trädd medan de efterföljande faserna åter ärväl företrädda i inlandsfynden. Han sätterden minskande förekomsten av inlandsbop-latser under sen Kongemosetid i sambandmed vattenståndsförändringar och att sjöar-na växt igen. Detta leder till att inlandet inteär så attraktivt för bosättning. Att inlandetåter utnyttjas senare i Ertebølletid menar Fi-scher beror på att det sker en befolkningstill-växt och att sekundära områden måste ut-nyttjas som en följd av denna. Gränsen mel-lan Kongemosetid och Ertebølletid infallerca 5500 f.Kr. Yngsta Kongemosetid ochäldsta Ertebølletid motsvarar därför ungefärtiden 6000 - 5000 f.Kr. och som framgår avfigur 84 tycks det även utifrån de C14-date-rade boplatserna vara en svacka i inlandsbo-sättningen under denna tid.

Utifrån typologisk datering av boplatserna iett begränsat område i Nordvästsjälland harPaludan-Müller menat att andelen boplatseri inlandet ökar från 0% till 30% från äldre tillyngre Ertebølletid (Paludan-Müller 1978).Detta förklarar han med att det sker en be-folkningsökning och resurserna i kustområ-dena därmed blir utsatta för press. Det blirdärmed nödvändigt att öka utnyttjandet avinlandsresurserna. Ökningen av inlandsbo-sättningen skulle således kunna användas föratt detektera en allmän befolkningsökning.

Som framgår av figur 84 är det mycket färreinlandsboplatser än kustboplatser som date-rats till senmesolitikum. Det sker en ökningmellan 6000 och 5000 f.Kr., men om denna

173

Neolitikums början

verkligen beror på befolkningsökning somFischer och Paludan-Müller menar, är myck-et tveksamt. Under perioden 5000 till 4000f.Kr., dvs den period som närmast föregårjordbrukets introduktion, tycks det inte skenågon förändring i antalet boplatser i inlan-det.

Underutnyttjandet av resurserEn befolkningsökning under mesolitikumborde leda till en ökad press på resursernamed tiden. Många har hävdat att det skullegå att se en befolkningsökning under mesoli-tikum genom att det sker förändringar i hurresurserna utnyttjas. Tanken är att i takt medbefolkningsökningen tvingas man undermesolitikum utnyttja sådana resurser somav en eller annan anledning betraktadessom marginella. Det kan röra sig om artersom kräver stora arbetsinsatser i förhållan-de till utbytet, sådant som man anser sma-

kar illa eller som det finns tabun mot att äta.

Tauber har utfört en undersökning av N15-halten i senmesolitiska och tidigneolitiskaskelett från Danmark. Dessa mätningar visa-de samma distinkta skillnad mellan perio-derna som C13 mätningarna, se figur 85.Mätning av N15-halten fungerar i princip påsamma sätt som C13-undersökningarna,men har ännu inte tillämpats så mycket iNorden. Liksom vid bestämning av C13-hal-ten utförs mätningarna på kollagen. I principökar halten N15 uppåt i näringskedjan. Ef-tersom näringskedjan är längre i havet kom-mer djur från havet att ha en högre halt N15.Taubers värden kan jämföras med den un-dersökning av mellanneolitiska skelett frånGotland som Lidén har utfört, se figur 85. In-divider i de gotländska gravarna utvisar sam-tidigt höga halter C13, de har således levt avföda från havet (Lidén 1995b:table 1). Detframgår av benfynden från gotländska mel-

Figur 85. N15-halten i skelett från tre olika populationer.I diagrammet anges max., min. samt medelvärdet, detta eftersom det är de värden som går att uläsaur Tauber 1986.Danskt neolitikum och mesolitikum baseras på uppgifter från Tauber (1986:table2), n=5 resp. n=7.Gotländskt mellanneolitikum baseras på uppgifter från Liden (1995b:table1), n=6.

174

Persson

lanneolitiska boplatser att detta i första handmåste röra sig om säl (Ekman 1974). Efter-som sälen lever av fisk så är den ett steg hö-gre upp i näringskedjan och därav följer attmänniskor som lever på säl bör få ett högreN15 värde än de som lever på fisk. Skillna-den mellan N15-värdena från senmesoliti-kum i Danmark och de från Gotlands mel-lanneolitikum beror på att havsdäggdjur spe-lat stor roll i näringsfånget på Gotland.

De fynd från Sydskandinavien där det är

möjligt att bedöma andelen säl- och valbenframställs i figur 86. Det enda fynd som harstörre andelar säl- och valben är Löddesborg.I detta fall får dock dateringen till senmesoli-tikum anses tveksam (se sidan 158).

Det får betecknas som anmärkningsvärt attman inte utnyttjade säl och val i större ut-sträckning än man gjorde under senmesoliti-kum i Sydskandinavien. I Östersjöområdetutgör förmodligen sälfångsten en stor del inäringsfånget under mesolitikum. De sen-

Figur 86. Andelen säl- och valben i några sydskandinaviska senmesolitiska fynd.Segebro och Arlöv I efter Lepiksaar 1983:tab. 2, Bjørnsholm efter Brattlund 1993:table2, Sølagerefter Skaarup 1973:77, Ølby lyng efter Møhl 1971, Löddesborg efter Hallström 1984:182-183.

175

Neolitikums början

mesolitiska fynden från Alby på Öland ochFridhem på Gotland tyder på detta (Königs-son m fl 1971, Königsson m.fl. 1994, Eng-lund 1978). I Finland dominerar säl totalt ibenmaterial från kamkeramisk tid (Lindqvist1994:figur25.4-5), dvs i fynd som till stor delär samtida med Ertebølle i Sydskandinavien.Valfångst är något som främst har haft bety-delse i västra Skandinavien. Fyndet från Hu-seby Klev i Bohuslän visar detta för Bohus-läns del (Nordqvist & Hernek 1995). Det rörsig här om ett tidigmesolitiskt fynd medanFrebergsvik i Vestfold i Norge visar en do-minans för valben på en senmesolitisk lokal(Mikkelsen 1975).

Att säl inte utnyttjats i Sydskandinavien kanses som ett parallellfenomen till att man inteutnyttjar jordbruket när man fick kännedomom vilket bör ha skett före 5000 f.Kr. genomde första neolitiska bosättningarna i Oder-mynningsområdet. I Östersjöområdet varsamtidigt säljakt det dominerande närings-fånget och rimligen har man känt till detta iSydskandinavien. Eftersom sälen kan för-flytta sig över stora områden är det inte tro-ligt att sälarna var utrotade lokalt i Sydskan-dinavien. Det bör således ha funnits säl iSydskandinavien, men utifrån såväl benfyn-den som N15-värdena kan det konstateras attdenna resurs endast utnyttjats marginellt.Till en del kan det bero på kulturella prefe-renser, men det måste också bero på att maninte haft något behov av att ta till denna re-surs, vilket i sin tur får ses som ett tecken påatt det fanns goda marginaler i näringsfånget.

Jag har tidigare pekat på att många resurserkan betecknas som underutnyttjade undermesolitikum (Persson 1989). Jag pekade dåspeciellt på den vegetabiliska resurs somfinns i form av vassrötter. Bakgrunden var attman under 1980-talet vid det svenska försva-ret gjorde utredningar om Sveriges förmågaatt överleva under krig och att man i dettasammanhang speciellt framhöll vassröttersom en möjlig födokälla i nödsituationer ochatt stora delar av dagens svenska befolkningskulle kunna försörja sig på de vassrötter

som växer i landet (Fält m.fl. 1986:74ff).Problemet är att vi inte vet om vass överhu-vudtaget var igenkänt som en födokälla un-der mesolitikum. Hade man inte någon kun-skap om att vassrötterna var ätliga så kanman knappast tala om att resursen var under-utnyttjad. När det gäller säl och val är situa-tionen annorlunda då det trots allt förekom-mer en del sälben på lokalerna. Detta visaratt man medveten om resursen. Samtidigt vi-sar också fynden längre norrut att det undermesolitikum fanns tekniska möjligheter tillsåväl sälfångst som valfångst i större skala.

Fisket har under mesolitikum i Sydskandina-vien skett på grunt vatten och med fasta fis-keanläggningar. Fisk som kan vara fångad påstörre djup är sällsynta i fynden och det sam-ma gäller krokar som skulle kunna ha an-vänts i ett sådant fiske. Även i detta samman-hang kan man peka på att tekniska hinderinte kan vara förklaringen eftersom djup-havsfiske är väl belagt i områden som Väst-sverige under mesolitikum (Jonsson L.1995:151). Även i det här avseendet kan mankonstatera att befolkningen under mesoliti-kum i Sydskandinavien har haft stora reser-ver att ta till om mattillgången skulle tryta.

Ideologiskt motiverad konsumtionBåde vid Bøgebakken och Skateholm ingårhjorthorn som gravgåvor i flera av gravarna.Bland de tandpärlor som ingår i gravgodset,förmodligen som en del i klädedräkten, intarhjorttänder en framträdande plats. I en gravfrån Skateholm ingick tandpärlor från minst30 olika hjortar (Jonsson 1988). Samtidigttyder C13 undersökningar på att huvuddelenav kosten vid Bøgebakken kom från havet(Tauber 1981:fig.2). Om 75 procent av födankom från havet och om de återstående 25procenten skall fördelas på alla typer av födafrån land inkluderande även den vegetabilis-ka födan från land, så kommer hjortens bety-delse för försörjningen att bli i det närmasteförsumbar. Detta i kombination med fyndenfrån gravarna visar att hjortens ställningfrämst var ideologiskt betingad.

176

Persson

En tanke som framförts är att skaldjurenskulle kunna vara en nödvändig reserv. Deinnehåller inte mycket näring i jämförelsemed arbetet man får lägga på att samla indem, men tillräckligt för att tjäna som nöd-kost (Rowley-Conwy 1984). Mot denna tan-ke talar de undersökningar som gjort av års-ringar på ostron från kökkenmöddingen vidErtebølle (Brock & Bourget 1991). Det visarsig att skaldjuren är insamlade under som-maren och med all sannolikhet också konsu-merade då. Eftersom sommaren är den årstiddå det fanns mest mat att tillgå, så talar dettamot att skaldjuren var nödkost. Hade dennahypotes varit riktig så borde man ha utnyttjatskaldjuren på senvintern när det var somsvårast att få tag på annat att äta. Även skal-djuren tycks således vara en form av ideolo-giskt motiverad konsumtion. Man lade tid påatt samla in dem utan att de kan ha bidragitpå något avgörande sätt till överlevnaden.

Diskussion kring befolknings-utvecklingen

Det material som finns tillgängligt talar såle-des inte för en befolkningstillväxt under slu-tet av mesolitikum. Varken antalet gravar el-ler antalet boplatser kan belägga detta ochdessutom kan man tala om att en del resurserunderutnyttjas i Sydskandinavien vilket ock-så talar mot att det skedde någon befolk-ningstillväxt.

Jakten på hjort intar en framträdande roll iideologin i Sydskandinavien, men torde inteha haft någon större roll i försörjningen.Hjortjakt kan vara en faktor som reglerar be-folkningens storlek. Det kan ha fungerat påsamma sätt som i en del etnografiska fallsom framhålls av Douglas (1966). Ett avdessa exempel gäller ett fall i Afrika där bön-der vid sidan om odlingen bedriver jakt.Jaktviltet förekommer endast glest och där-för har varje grupp stora arealer jaktmarkertrots att jaktbytet endast har en marginell rollför försörjningen. Detta är möjligt genom attdet finns kulturellt bestämda regler som

medför att befolkningsmängden hålles kon-stant. Ett annat exempel är en ö i Melanesiendär det är tillgången på kokosnötter, vilkafrämst används vid fester, som bestämmerbefolkningstätheten. I dessa bägge fall är be-folkningstätheten lägre än vad som skullevara möjligt om den reglerats direkt av mat-tillgången.

MalthusDiskussionen kring befolkningstillväxtenshistoria börjar med Malthus bok ”An Essayon the Principle of Population” från 1798(1969). Malthus stora upptäckt var att all be-folkningsökning sker exponentiellt, dvs en-ligt den princip som i dagligt tal kallas räntapå ränta, se figur 87. Räntan räknas ut somen fast andel men låter man räntan stå kvarpå banken så ökar det kapital varpå räntanberäknas varje år. Sätter man in 1 krona påbanken så kan man med 5% ränta kvittera utdrygt 3 miljoner efter 300 år. Det samma gäl-ler för befolkningstillväxt eftersom en ök-ning i en generation leder till att det finns flermänniskor i nästa generation och samma ök-ningsgrad i andra generationen innebär atttillskottet då blir större. Även en minimaltillväxt innebär därför enligt Malthus på siktatt befolkningen måste regleras med svältdö-den eller på något annat drastiskt sätt.

Malthus upptäckt är grundläggande för denvidare diskussionen kring befolkningstill-växt. Den största kända befolkningstillväx-ten är den som för tillfället råder i en delAfrikanska stater, där tillväxten är på upp till4% per år. I de tidsperspektiv som råder i ar-keologiska sammanhang är denna tillväxthelt omöjlig. Om man tänker sig att Sverigesbefolkning 5000 f.Kr. uppgick till några tu-sen personer och om det sedan dess rått enbefolkningstillväxt på 4% per år så skullebefolkningen idag uppgå till en mängd varsstorlek inte låter sig beräknas på en normalminiräknare, d.v.s. det skulle funnits flersvenskar idag än det finns atomer i univer-sum. Redan efter ca. 2000 år skulle de uppgåtill närmare 500 miljoner om de från början

177

Neolitikums början

var 20.000. Befolkningstillväxt kan inte varaett permanent tillstånd utan något som en-dast förekommer periodvis.

Konsekvensen av befolkningstillväxt kanäven uttryckas på ett litet annorlunda sätt.Om man tänker sig att varje kvinna får tvåöverlevande barn och att döttrarna i sin turfår två barn osv, så innebär detta givetvis attdet inte sker någon befolkningstillväxt. Menom varje kvinna får tre överlevande barn ochdöttrarna på samma sätt får tre barn så blirdet en radikal skillnad. Befolkningstillväx-ten blir i detta fall 2,7% per år; en siffra somligger långt utöver vad som är acceptabeltunder ens några århundraden.

Varje form av befolkningstillväxt leder pånågra få århundraden till mycket stora be-folkningar och blir härigenom orimlig. Där-emot är inte en befolkningstillväxt orimligom man ser till människans biologiska re-produktionsförmåga. En kvinna kan ju nor-malt föda tre barn eller fler under sin levnad.Det skall dock påpekas att det bara är överle-vande barn som räknas i detta sammanhang.

Under en del perioder kan man tänka sig attöverlevnaden är liten, detta beroende påmattillgången och det allmänna hälsoläget.En genomsnittlig kvinna kan då behöva födafler barn för att två skall överleva, men inteheller detta är någon biologisk orimlighet.

Notabelt är att Malthus inte såg befolknings-ökningen som en källa till tekniska inovatio-ner. Istället betonar han ofta att de traditio-nella samhällenas grepp om människornagör att de trots yttersta nöd, vägrar att börjaodla marken. Enligt Malthus uppfattning ärbefolkningsökningen en följd av lantbru-ket. De folk som uppfunnit lantbruket kanöka i antal och sprids ut över världen ge-nom folkvandringar. Lantbrukets upp-komst förklarar han som en historisk till-fällighet och följden av många lyckosammaomständigheter (Malthus 1969:87).

GruppselektionInom biologin har Wynne-Edward (1962,1968) poängterat att många arter bland rygg-radsdjur och insekter reglerarpopulationstätheten genom att upprätthållaterritorier. Genom att tillgången på territorierär begränsade kommer överskottsindivideratt hamna utanför dessa och inte att få möj-lighet att fortplanta sig. Härigenom hålls po-pulationen s storlek konstant. Tillgången tillterritorierna regleras genom vad han kallaren social konkurrens. I enlighet med socialaregler rangordnas medlemmarna och dehögst rankade får tillgång till ett territoriumoch kan fortplanta sig. Genom detta systemhar många arter en konstant population somligger lägre än vad som bestäms av mattill-gång, predatorer, klimat och parasiter. Hanser denna kombination mellan territorier ochsocial hierarki och den begränsning av popu-lationstätheten som detta medför som denviktigaste orsaken till samhällens uppkomst.

Enligt Wynne-Edward så är de sociala grup-perna mer än summan av deras delar efter-som de också innefattar relationerna mellanmedlemmarna. En grupp där medlemmarordnas hierarkiskt är en enhet där överlev-

Figur 87. Exponentialkurva.

178

Persson

nadsförmågan inte bara beror på de enskildautan på relationerna mellan dem. Han drarparallellen med att ett fotbollslags framgångendast kan testas mot andra fotbollslag. Det-ta är vad som inom biologin har kallats förgruppselektionen.

Teorin om gruppselektionen har en lång his-toria inom biologin (Wilson 1983). NärWynne-Edwards 1962 lade fram sitt resone-mang, så uppfattades det inte som kontrover-siellt, men bara några få år senare blev teorinfullständigt utdömd inom biologin. Den vik-tigaste orsaken var att man utvecklat teorinom släktskapsselektion och härigenom fåtten mycket enhetligare och enklare förklaringtill de fenomen som förklarats med teorin omgruppselektion. Grupperna, som ex vis binssamhällen, bildas av nära släktingar och attgynna nära släktingar är något som kan för-klaras i den biologiska evolutionen utan attman därför behöver en speciell teori omgruppselektion. Detta betyder inte bara attgruppselektionen inte behövs som förkla-ring, utan med ett strikt resonemang utifrånsläktskapsselektionen blir den också teore-tiskt omöjligt. De avgörande argumentenmot gruppselektionen lades fram av Willi-ams (1966).

Frågan om det förekommer gruppselektioninom den biologiska evolutionen kommerförmodligen att diskuteras även i framtiden,men om man ser till människan är situatio-nen i vilket fall en helt annan. Människansbeteende beror förmodligen till största delenav hennes kultur d.v.s. grunden för det är in-lärt. Kulturen överförs mellan människornautan någon nödvändig korrelation med gene-tiska drag. En barnlös individ kan ex vissprida sin kultur till andra precis lika bra somen som har många barn. Det finns ingen ga-ranti för att en individs släktingar, eller förden del hennes barn, kommer att dela denneskultur. Detta till skillnad mot generna somendast överförs från föräldrar till barn. Det ärjust den strikta överföringen av generna somgör att gruppselektionen är omöjlig i denbiologiska evolutionen.

Det är i princip den kulturella överföringensom gör en gruppselektion möjlig när detgäller regleringen av tillväxt i mänskligapopulationer. Gruppen har tillgång till enviss resursbas. Det finns ett system för hurdenna tillgång övergår från generation tillgeneration. Om det sker en ökning av antaletmedlemmar i gruppen utan att det sker någonmotsvarande ökning i resursbasen så kom-mer den enskildes del att minska över gene-rationerna. En grupp som inte ökar i storlekoch som kan upprätthålla sin resursbas ochsitt territorium oförändrade över generatio-nerna, kan på detta sätt få en fördel gentemotgrupper med befolkningstillväxt.

Det är uppenbart att för att en barnbegräns-ning skall ge några fördelar, så måste det fin-nas någon koppling till ett territorium (ellerannan form av resurser). Om det inte finns enkoppling till ett territorium så kommer engrupp som begränsar sin befolkning medanomgivande grupper inte gör det, snabbt finnaatt deras fördelar försvinner genom att detflyttar in folk i deras grannskap och de däri-genom får vidkännas minskad mattillgång.Detta får till resultat att alla drabbas lika hårtav befolkningstillväxten oavsett om de bi-drar till den eller ej. De grupper som har enförmåga att upprätthålla sitt territorium oför-ändrat och bibehålla sin befolkning konstant,är de som i regel har störst fördelar. Därförfinns det en nära koppling mellan barnbe-gränsning och territorialitet.

Grupper med ett territorium kan således be-gränsa befolkningstillväxten genom att deenskilda medlemmarnas genetiskt betingadeintresse av många barn undertrycks av kultu-rella regler som fungerar barnbegränsande.Ett sådant system kan etableras inom ramenför någon form av selektion och stabiliserasgenom att alternativa lösningar fungerarsämre på sikt. Selektionen i detta avseendebetyder dock något annat än i det naturligaurvalet. Visst kan man tänka sig ett scenariodär selektionen består i att det finns mångagrupper, var och en med sina kulturella dragnär det gäller barnbegränsning, och där de

179

Neolitikums början

som drabbas av överbefolkning dör ut avsvält eller av att de är mindre motståndskraf-tiga mot sjukdomar, men det är inte särskilttroligt att detta har inträffat så ofta i verklig-heten. Människorna kan föra ett resonemangkring förhållandena och komma fram till attmånga barn medför att det blir svält i framti-den. Det är ex vis känt att eskimåerna togdöd på döttrar inte på grund av mystisk sed-vänja, utan därför att man var medveten omatt det inte skulle finnas mat nog till dem närde blev vuxna.

Genom att ha ett kulturellt system somfungerar som befolkningsbegränsande ska-pas marginaler som gör att man normalt kanöverleva utan besvär och i krissituationenkan man överleva genom att överge kulturel-la preferenser. I det exempel som Douglasåterger från en ö i Melanesien redovisas ock-så vad som hände under nödår (Douglas1966). Ett nödår innebar att man tvingadesöverge kokosnötter som föda och övergå tillannan mat som hade lägre preferens. Undernödåren svalt man således inte ihjäl.

Man kan därmed se barnbegränsningen somen medveten eller omedveten rationalism, ettsystem som lever vidare eftersom det visatsig fungera på längre sikt. Man kan tänka sigatt systemet uppkommer i en situation då detär det bästa av de varianter som förekommit,men det är svårare att se orsaken till att detkommer att bestå under årtusenden. Rimli-gen borde ackumulationen av kunskaper i devardagliga sysslorna och nya influenser frånfrämmande grupper leda till att det uppkom-mer nya lösningar som medger befolknings-ökning. Detta anknyter direkt till situationeni Sydskandinavien under mesolitikum. Deflesta av de resurser som man använde försig försörjning var med all säkerhet underut-nyttjade. Exemplet med säl- och valfångst-ens ringa betydelse visar detta med önskvärdtydlighet.

Man kan tänka sig att detta till en del hängersamman med kulturens komplexitet. Den en-skilde samhällsmedlemmen lär sig inte bara

de praktiskt nyttiga tingen av tidigare gene-rationer utan en hel uppsättning av kulturelladrag. Det är en fördel att man kan utnyttjaandras tidigare erfarenheter och inte tvingasgöra om alla misstag. Den kunskap man fårär ett färdigt fungerande paket där praktiskamoment blandas med irrationella föreställ-ningar, ritualer o.likn. Den enskilde kan intekontrollera riktigheten i de enskilda momen-ten och accepterar helheten så länge som denfungerar. Formulerat på detta sätt ter det sigrimligt att det etableras en ”kulturkonserva-tism” och att denna kan fortleva under långtid.

Förändringar i ett sådant systemet kan detbli först när det finns missnöjda människorsom ser fungerande alternativ. Rimligen tor-de den kulturkonservatism som råder i Syd-skandinavien under mesolitikum till stor delha sin bakgrund i att människorna var nöjdamed sin tillvaro. Barnbegränsning behöverinte vara en källa till missnöje. Man kan lättföreställa sig att rättvist fördelade restriktio-ner inte leder till missnöje. Ett system däralla kvinnor får två överlevande barn är sä-kert stabilare än ett där hälften av kvinnornafår fyra överlevande barn och den andrahalvan förblir barnlösa.

Befolkningstillväxten underneolitikumAll kontinuerlig befolkningstillväxt är omöj-ligt enligt de principer som Malthus formule-rade. Den befolkningstillväxt som sker mås-te äga rum under avgränsade tidsavsnitt ochmellanliggande perioder måste känneteck-nas av en stabilare befolkningsmängd. Det ärsvårt att kontrollera detta antagande efter-som det är först under de senaste århundra-den som det finns någon tillförlitlig befolk-ningsstatistik och just denna period har kän-netecknats av en kraftig befolkningstillväxt.De försök som har gjorts med att bestämmabefolkningsutvecklingen i Norden under ti-den tillbaka till vikingatid, stämmer däremotmed det mönster jag menar att man bör för-vänta sig. Fram till ca 1300 sker det en kraf-

180

Persson

tig befolkningstillväxt som med digerdödenvänds till en tillbakagång och stabilisering,befolkningen kommer först på 1700-taletupp till den nivå som man anser gällde vid1300-talets början (Hammenberg 1971).Liknande iakttagelser gäller också för be-folkningsutvecklingen i Egypten där mankan uppskatta befolkningsmängden ytterli-gare några årtusenden längre tillbaka i tiden.

Som framgår av min behandling av fyndenfrån senmesolitikum och neolitikum i Nord-europa så kan man se ett liknande mönsterhär. Det är riktigt att vi inte med säkerhet kanbestämma hur befolkningsutvecklingen harvarit under dessa epoker, men utifrån detkällmaterial som vi förfogar över ter det sigmycket otroligt att det skett en jämn befolk-ningstillväxt. Allt talar istället för att befolk-ningen under senmesolitikum har varit stabiloch befolkningen ökat radikalt i sambandmed lantbrukets introduktion för att därefteråter stabiliseras. Det är svårt att bestämmahur pass stor befolkningsökning det rör sigom, men det är rimligt att anta att det minströr sig om en fördubbling.

Befolkningsökningen under tidigneolitikumkan givetvis vara ett argument som stödjertanken att jordbruket introduceras genom eninvandring. Om invandrarna är bönder kon-kurrerar de inte med den mesolitiska befolk-ningen om resurserna och totalbefolkningenökar i takt med invandringen. Befolknings-ökningen är dock inget starkt argument förinvandring eftersom potentialen för en internbefolkningsökning är mycket stor. Om manräknar med en befolkningsökning på 2 % perår så innebär detta en fördubbling av befolk-ningsmängden på 35 år. En tillväxt på 2% ären kraftig befolkningsökning, men långtifrån otänkbar.

Befolkningsökningen vid neolitikums bör-jan kan antingen vara något man i samtideneftersträvat eller en oavsiktlig konsekvensav andra förändringar. Det ställer sig mycket

svårt att avgöra vilket av dessa bägge alter-nativ som är den riktiga.

Befolkningsutvecklingeni Mellaneuropa

Det finns ingen möjlighet att annat än heltkort beröra frågan om befolkningsutveck-lingen under neolitikum i Mellaneuropa. Iden mån denna fråga diskuterats i litteratu-ren utgår man genomgående från antaletkända boplatser från olika perioder när detgäller bedömningen av befolkningsutveck-lingen. Generellt gäller att det finns fler bop-latser från den linjebandkeramiska kulturenän från de efterföljande kulturerna under ti-den 5000 - 4000 f.Kr. Som exempel kannämnas Rhenlandet där antalet boplatser pertidsenhet sjunker till hälften under periodenefter den linjebandkeramiska kulturen (Lü-ning 1982: 13ff). Med trattbägarkulturensbörjan sker det en ökning i antalet lokaler imånga områden och därtill börjar det viddenna tid förekomma boplatser i områdendär det inte finns några tidigare neolitiskalokaler. En tolkning av den generella befolk-ningsutvecklingen i Mellaneuropa underneolitikum skulle därför kunna vara att detsker en befolkningsökning i samband medden linjebandkeramiska kulturen; d.v.s. mel-lan 5500 och 5000 f.Kr. Mellan 5000 och4000 f.Kr. sker det en tillbakagång och stabi-lisering i befolkningstätheten som förbyts ien ny befolkningstillväxt vid 4000 f.Kr.

Grunden för denna tolkning är dock svag.Förändringar i antalet kända boplatser behö-ver inte motsvarar förändringar i befolk-ningsmängden. Ett problem är att lössområ-dena är utsatta för erosion och det finns enpåtaglig risk att de linjebandkeramiska bo-platserna med sina hus med stora stolphåloch stora lertäcktsgropar längs långsidorna,har större överlevnadschans än boplatserfrån senare neolitiska perioder då husen för-modligen var av enklare konstruktion.

Det finns inga påtagliga tecken på en befolk-

181

Neolitikums början

ningstillväxt i Mellaneuropa under tidensom föregick introduktionen av jordbruket iSydskandinavien. Det finns således inte av

denna anledning skäl att misstänka en in-vandring från Mellaneuropa till Sydskandi-navien.

182

Persson

183

Kapitel 8Diskussion

En diskussion kring orsakssammanhangen vidneolitiseringen kan föra mycket långt. Detfinns i stort sett ingen aspekt på det mänskligalivet som inte kan ventileras i detta samman-hang. Litteraturen som berör frågan är ocksåmycket omfattande, speciellt om man ser neo-litiseringen som ett generellt fenomen ochinte inskränker sig till bidrag som direkt rörNordeuropa. Det finns därför inte någonpraktisk möjlighet att ta upp alla tänkbara as-pekter på diskussionen.

Av en teori kring orsakssammanhangen vidjordbrukets introduktion kan man kräva delsatt den är logiskt uppbyggd, dels att den stäm-mer med de iakttagelser som kan göras i detarkeologiska materialet. Iakttagelserna ärvisserligen inte helt fria från tolkningsmo-ment men ett resonemang vinner i trovärdig-het om denna koppling mellan iaktagelser ochtolkning kan reduceras. I den här föreliggandebehandlingen har jag valt att i det närmastehelt utgå ifrån C14-daterade fynd. C14-date-ringarna är förhållandevis oberoende av tolk-ningen. Detta skiljer dem från en klassisk ty-pologisk datering.

Resultat av undersökningarna

De resultat som framkommit vid behandling-en kan i korthet sammanfattas:1/ Den linjebandkeramiska kulturen börjarförekomma vid ca 5500 f.Kr. Orsaken tilldess uppkomst behandlas inte i detta sam-manhang. Det konstateras att det rör sig om enhelagrar kultur och att den förekommer iNordeuropa endast i området vid flodenOders utlopp i Östersjön.2/ Från ca 5000 f.Kr. förekommer keramik,liksom smärre inslag av jordbruk, bland demesolitiska grupper som har sina boplatseromedelbart invid den linjebandkeramiskakulturens utbredningsområde.3/ Från ca 4500 f.Kr. förekommer keramikäven i Danmark och Skåne. De första fyndenav T-formad hjorthornsyxa dateras till dennatid. Förmodligen uppkommer föremålstypen inågon av de mesolitiska grupperna söder omÖstersjön och sprider sig därifrån såväl åtsöder som åt norr.4/ Från ca 4250 f.Kr. förekommer påverkanfrån norr mot söder i form av tandpärlor ochökat inslag av mesolitiska näringar i Kuja-vien, samt i form av skiv- och kärnyxor inom

184

Persson

delar av Michelsbergkulturen i västra delenav Mellaneuropa. Den T-formade hjorthorns-yxan sprids till Jylland och Breitkeilen tillSjälland.5/ Trattbägarkulturen börjar förekomma överhela sitt utbredningsområde ca 4000 f.Kr. ISydskandinavien och i Sverige upp till Mä-lardalen introduceras jordbruket samtidigt. Iandra delar av trattbägarkulturens utbred-ningsområde förekommer jordbruk sedangammalt. Samtidigt, men i samband med an-dra arkeologiska kulturer, introduceras jord-bruket i England och Schweiz. Inte bara jord-bruket utan även andra kulturella drag, somlånghögar, lerskivor och mångkantyxor spridsöver stora delar av Europa vid denna tid.Dessa element förekommer i Sydskandina-vien som resultat av påverkan utifrån. Lerski-vorna förekommer tidigast i Michelsbergkul-turen i sydvästra Tyskland, långhögarna inordvästra Frankrike och mångkantyxorna isydöstliga Europa. Dessa tre företeelsers ut-bredningsområde sammanfaller i Polen, nor-ra Tyskland och Sydskandinavien.6/ Det förefaller rimligt att även den mesoli-tiska befolkningen i Nordeuropa redan vid ca5000 f.Kr. var bekanta med odling och hus-djursskötsel och kände till att det fanns bön-der vid Odermynningsområdet. Trots kunskapom jordbruket tog man inte upp detta närings-fång och denna situation varade under ca1000 år.7/ Övergången från senmesolitisk kultur tilltrattbägarkultur kan bäst studeras i Danmark.Härvid kan det konstateras att under en över-gångsperiod om några århundraden förekom-mer såväl rena trattbägarlokaler, lokaler medfynd som kan tillskrivas såväl trattbägarkul-tur som Ertebøllekultur, samt rena Ertebølle-lokaler. Samtliga lokaler med belägg för nä-ringsfånget visar såväl jordbruk som jakt,fångst och insamling. I den mån det går att be-döma, så tycks en sådan kulturdualism ha råttäven i östra Mellansverige under tiden efterjordbrukets introduktion.8/ I östra Mellansverige, Sydskandinavienoch Kujavien visar keramiken gemensammadrag vid trattbägarkulturens början, men ialla tre områdena visar stenindustrin en lokal

kontinuitet.9/ I den mån man kan bedöma befolkningsut-vecklingen utifrån ett arkeologiskt material såtycks befolkningsmängden vara stabil undersenmesolitikum i Nordeuropa. En befolk-ningsökning sker först efter det att jordbruketintroducerats.10/ Befolkningstätheten under senmesoliti-kum var inte maximal och resurserna var så-ledes underutnyttjade.11/ Om man accepterar den idag vanligastetolkningen av almfallet, dvs att detta inte or-sakades av människan, så finns det endastmycket obetydliga spår av det neolitiskajordbruket i pollendiagrammen. Detta tyderpå att det inte rått överbefolkning i någon delav Nordeuropa under neolitisk tid.

En teori kring orsakssammanhangen vid jord-brukets introduktion skall således dels varalogiskt uppbyggd och dels lämna en accepta-bel förklaring till ovanstående iakttagelser.Det kan med en gång sägas att det idag intefinns någon sådan teori som lämnar en över-tygande förklaring till alla arkeologiska iakt-tagelser kring jordbrukets introduktion. Dettaberor främst på svagheter i teorierna men detkan också till en del bero på feltolkningar avfynden.

Teorier om invandring

Generellt för invandringsteorier är att de för-lägger orsakerna till jordbrukets introduktionutanför Nordeuropa. En invandringsteori be-höver därför inte lämna några förklaringar tillinterna förhållanden i Nordeuropa och inteheller förhållanden mellan mesolitiska ochneolitiska grupper innan jordbrukets intro-duktion. Dessa förhållande saknar helt enkeltbetydelse för invandringsteorierna.

Beckers teoriEnligt Becker (1947) introduceras jordbruketi Sydskandinavien genom att trattbägarkultu-ren flyttar in i området. Kulturens bärare

185

Neolitikums början

härstammade enligt Becker från Sydösteuro-pa och utvandrade därifrån på grund av enklimatförsämring. Denna utvandring sker tillnya boplatser i Polen, Nordtyskland och Dan-mark. Till en början återfinns en enhetlig A/Bkeramik glest över hela området, därefterförtätas fynden och lokala keramikstilar bör-jar uppträda. Enligt Beckers uppfattning varjordbruket en dominerande del i trattbägar-kulturens näringsfång.

En teoretisk svaghet i Beckers modell är attden inte förklarar den glest utspridda befolk-ningen i den första fasen. Becker tänker siginte att det sker någon befolkningsökning utanatt de som uppbar trattbägarkulturen flyttadefrån ett område till ett annat. En möjlig för-klaring till första fasens glesa bebyggelse äratt denna av någon anledning varit gles redani ursprungsområdet.

Beckers modell är inte helt konsekvent ge-nomförd. Han gör en skillnad mellan sprid-ningen i ett första steg som omfattar Polen,Tyskland och Sydskandinavien, och ett andrasteg som omfattar bl.a. Mälardalen. Det an-dra steget infaller under slutet av tidigneoliti-kum och då uppfattar Becker spridningen somen successiv expansion från Sydskandinaviennorrut. Det är svårt att förstå anledningen tilldenna skillnad i tolkningen av fynden frånDanmark och de från Mälardalen. Det är ock-så svårt att förstå varför det sker en expansi-on från Sydskandinavien norrut. Möjligen kanförklaringen vara en befolkningstillväxt ochatt marker lämpade för ett extensivt jordbrukdärför tagit slut i Sydskandinavien.

Det finns inget i teorin som säger att förloppetmåste bestå av två steg. Därför kan man tänkasig att justera Beckers teori så att den bättrestämmer med iakttagelserna i det arkeologis-ka materialet. Detta genom att lägga Sverigeupp till Mälardalen till det område inom vil-ket den första expansionen sker.

Beckers teori stämmer således i ursprungs-versionen dåligt med iakttagelsen att trattbä-garkulturen och jordbruket sprids över hela

utbredningsområdet i Nordeuropa vid ett till-fälle. Efter en mindre justering av teorin kandenna bringas i bättre samklang med det arke-ologiska materialet. Om man accepterar den-na justering kvarstår två stora problem medteorin: Dels att det ännu 50 år efter det attBecker lade fram sin teori, inte framkommitnågra uppgifter som stödjer tanken att trattbä-garkulturen härstammade från sydöstligasteEuropa. Dels att teorin inte ger någon förkla-ring till varför bebyggelsen under trattbägar-kulturens början var så glest utspridd.

Beckers teori stämmer naturligtvis väl medförekomsten av kulturdualism i början avneolitikum. Becker menade att invandrarnavar bönder som inte konkurrerade med demesolitiska grupperna om resurserna. Kultur-dualismen blev den självklara konsekvensen.Däremot är det besvärande att trattbägarkul-turens flintindustri i Sydskandinavien uppvi-sar kontinuitet från Ertebøllekulturen. Förkla-ringen är enligt Becker att invandrarna komfrån ett område utan flinta och de därför togöver de mesolitiska samhällenas flintindustrinär de kom till Danmark. Denna förklaring ärinte särskilt sannolik.

Childes teoriBecker kritiserades redan 1949 av Childesom påpekar att det inte fanns någon kultur iSydösteuropa varifrån trattbägarkulturen kanha härstammat. Childe föreslår istället atttrattbägarkulturen uppstår i norra Polen somresultat av en ackulturation av de mesolitiskagrupperna i detta område. Han menade atttrattbägarkulturen bedrev en mycket extensivform av jordbruk. De flyttade därför ofta ochnådde snabbt till Danmark. Jordbruket intro-duceras således enligt Childe till Sydskandi-navien genom att bönder som bedrev ett ex-tensivt jordbruk flyttade in i området söderi-från. Orsaken var inte direkt brist på mark inorra Polen utan att flyttningarna skedde mereller mindre slumpmässigt. Denna teori tersig helt logisk och stämmer bättre med de ar-keologiska fynden än Beckers teori. Dockräknar inte heller Childe med en tidig trattbä-

186

Persson

garkultur i Sverige norr om Skåne. Att slump-mässiga förflyttningar från norra Polen skullenå upp till Mälardalen är inte så troligt ävenom det inte är helt orimligt.

Inget är egentligen känt om jordbruksteknikeni den äldsta trattbägarkulturen. Längre fram itiden förekommer årderspår under megalit-gravar vilket visar att det då förmodligen varett relativt fast jordbrukssystem. Inget hindrardock att det var en extensivare form av jord-bruk under en tidigare del av trattbägarkultu-ren.

Mot Childes teori talar förhållandet att detdröjer 1000 år mellan den linjebandkerami-ska kulturen och introduktionen av jordbruk iSydskandinavien. Detta förhållande var intekänt på Childes tid och förmodligen tänktehan sig att ackulturationen av de mesolitiskagrupperna i norra Polen skedde relativtsnabbt. Senare tids forskning har inte hellerkunnat bekräfta tanken att trattbägarkulturenhar uppkommit genom en ackulturation avmesolitiska grupper i norra Polen. Flintindu-strin i den äldsta trattbägarkulturen i områdetuppvisar inte en mesolitisk tradition utan gårtillbaka på de äldre neolitiska grupperna(Domanska 1995).

På samma sätt som när det gäller Beckers te-ori så passar kulturdualismen i början avneolitikum väl inom ramen för Childes teori.Men när det gäller den lokala traditioneninom stenoch flintindustrin är detta så gottsom omöjligt att förklara inom ramen förChildes teori. Om de extensiva jordbrukarnaunder trattbägarkulturens äldsta skede rört sigslumpmässigt inom hela trattbägarkulturensområde, så ter det sig mycket märkligt att deskiftade stenteknologi allt efter de lokala tra-ditionerna.

Ammerman & Cavalli-Sforzas teoriEn teori som är mer stringent än de som for-mulerats av Becker och andra i den kulturhis-toriska skolan, är den som Ammerman & Ca-valli-Sforza lade fram första gången 1971.

Teorin formulerades speciellt med syfte attförklara jordbrukets spridning i Europa. Dengår ut på att jordbruket spreds genom befolk-ningstillväxt längs en frontlinje mellan deneolitiska och de mesolitiska grupperna. Denär mycket tilltalande genom sin precisa for-mulering men också för att den stämmer väl inpå vad vi känner till om de vitas koloniseringav Nordamerika.

Grundtanken är att det finns en viss tolerabelbefolkningstäthet i det neolitiska samhället.Detta är lättast att föreställa sig inom närings-fånget, exempelvis utifrån hur mycket betes-mark som behövs för kreaturen, men det kanockså vara andra mer sociala faktorer som äravgörande. Efter jordbrukets första etable-ring i ett område och en period av befolk-ningstillväxt kommer befolkningstätheten attuppgå till den högsta tolerabla nivån. En vi-dare befolkningstillväxt kan då endast ske igränsområdena där det finns ännu outnyttjademarker att kolonisera. Härigenom spridsjordbruket långsamt längs gränsen till de om-råden som ännu inte dragits in i den neolitiskaekonomin.

Problemet med denna teori är att den stämmerdåligt med iakttagelserna i det arkeologiskamaterialet. I ett större geografiskt perspektivkan modellen inte vara riktig eftersom detfinns klara etapper i jordbrukets spridningupp genom Europa. Detta hindrar inte att teo-rin kan stämma i ett mindre och mer lokaltperspektiv. Man kan tänka sig att tekniken irelation till klimat och andra omgivningsfak-torer sätter gränser för expansionen i varjeetapp. Många har ex. vis menat att den slipa-de flintyxan funktionellt hänger samman medjordbruket. Man tänker sig då att Norden harhaft en mycket tätare skog än lössområden iMellaneuropa. För att röja skogen i Nordenbehövdes det bättre yxor än de stenyxor somvar i bruk i Mellaneuropa. Introduktionen avlantbruket blev därför möjligt först då de sli-pade flintyxorna uppfunnits.

Om detta är riktigt borde man i Nordeuropa,efter ett uppehåll om 1000 år, få en fortsatt

187

Neolitikums början

spridning i form av successiv utvidgning avdet område där jordbruket förekommer. Ensådan modell ter sig relativt okompliceradnär det gäller Polens och Tysklands inland-sområden, men hur skall spridningen bedö-mas när den nått upp till södra östersjöstran-den? Eftersom inga bosättningar kan etable-ras ute i Östersjön blir det en avgörandeskillnad för det fortsatta förloppet beroendepå om man tänker sig att spridningen skeddevidare norrut med eller utan båt. Om sprid-ningen sker landvägen i enlighet med Ammer-man & Cavalli-Sforzas teori, så är det uppen-bart att teorin inte stämmer, eftersom trattbä-garkulturen uppträder vid samma tid i östraMellansverige som i Sydskandinavien. Medden spridningshastighet på 1 km per år somAmmerman & Cavalli-Sforza räknar med, såborde jordbruksintroduktionen ske 500 år ti-

digare i Sydskandinavien än i östra Mellan-sverige. Detta gäller om spridningen skeröver land eller längs kusterna. Sker expansi-onen däremot ut över havet blir situationen enannan. Eftersom det inte går att bosätta sig utepå Östersjön så kommer alla stränder på an-dra sidan att ligga lika nära till hands för enbosättning, se figur 88.

Ammerman & Cavalli-Sforzas teori kan såle-des stämma med iakttagelserna om man utgårfrån att spridningen skett över havet. Dåkrävs att det finns samhällen längs södra Ös-tersjökusten där befolkningstillväxten ledertill en överskottsbefolkning som emigreraröver havet. Vidare krävs att de nybildade bo-sättningarna är relativt självständiga från ur-sprungssamhällena eftersom det är svårt attupprätthålla kontakterna över Östersjön. Detfinns så vitt jag kan se inget som direkt talaremot denna modell. Man kan däremot hävdaatt den inte är särskilt sannolik. Exempelvisär det inte så troligt att bönder från inlandet iMellaneuropa har de kunskaper om båtbyggeoch navigation som krävs för att man skallkunna ta sig över Östersjön. Andra problemär att det inte finns några arkeologiska beläggför ett tätbefolkat område längs södra Öster-sjökusten varifrån emigrationen kan ha utgått.Teorin ger inte heller någon bra förklaring tillden lokala kontinuiteten i stenindustrin inomtrattbägarkulturens olika delar. Men liksomövriga invandringsteorier ger den en bra för-klaring till uppkomsten av en kulturdualism.

Teorier om interna processer

Det finns en tidig tradition företrädd av bl.a.Troels-Smith och Schwabedissen, som beto-nade den lokala kontinuiteten vid jordbruketsintroduktion i Sydskandinavien. Jordbruketintroducerades enligt dessa som resultatet avinfluenser söderifrån på den lokala mesolitis-ka befolkningen, men varför detta sker förkla-ras egentligen aldrig. Man får närmast in-trycket att ex. vis Troels-Smith menar att denmesolitiska befolkningen tog upp odling ochboskapsskötsel så fort de fick kännedom om

Figur 88. Ammerman & Cavalli-Sforzas ”waveof advance model” för spridningen av jordbru-ket i Europa. Situationen när spridningsvågennår fram till en sjö: A/ utan båt B/ med båt.Strecken anger jordbrukets utbredning i fas1, 2, 3 och 4.

188

Persson

dessa nya näringar (Troels-Smith 1960). Tro-els-Smith var inte någon principiell motstån-dare till invandringstanken utan tänkte sig attdet skedde en senare invandring av boskaps-skötare förknippade med keramik av BeckersB-typ.

S. H. Andersens uppsats från 1973 ”Introduk-tionen av jordbruk set fra en mesolitsisksynsvikel”, är den första i en rad inlägg under70- och 80-talen som betonat interna proces-ser i de mesolitiska samhällena som orsak tilljordbrukets introduktion. Dessa bidrag är omän i något varierande grad, alla inspireradeav Binfords omvärdering av neolitiseringen iVästasien (Binford 1971). Gemensamt förteorierna är att man ställer sig avvisande tilltanken att jordbruket introducerats genom eninvandring.

En sådan teori, som ligger mycket nära Bin-fords men som behandlar introduktionen avjordbruket i Sydskandinavien, är den somPaludan-Müller lagt fram (1978). EnligtPaludan-Müller ökar avkastningen (carryingcapacity) från fjordarna under tidig Ertebøl-letid och möjliggör fast bosättning vid dessa.Orsaken till denna ökning ligger i att tempe-raturen ständigt ökat allt från slutet av istidentills den under atlantisk tid når ett optimum. Ioch med tillkomsten av den fasta bosättningenvid kusterna upphör den nomadiska tillvaronsom tidigare begränsat befolkningstillväxten.Härmed börjar befolkningen öka i antal ochtill följd av detta sker en expansion till inlan-det och ut till öar under senare delen av Erte-bølletid, d.v.s. man tvingas att utnyttja sekun-dära bosättningsområden. Inlandet utnyttjasunder sommarhalvåret, öarna under vintern.Då resurserna i inlandet och på öarna är min-dre stabila än de längs kusten, leder expansi-onen förr eller senare till en minskning av detillgängliga resurserna. Detta leder i sin turtill att det blir nödvändigt att manipulera om-givningen för att öka utbytet från någon av deekologiska zonerna. Den zon som lämpar sigbäst för detta är inlandet med sin ekbland-skog. Därför ökar befolkningen ytterligare iinlandet. Först glesas skogen ut för att gynna

viltet och sedan kompletteras näringsfångetgradvis med tamdjur och odling. Det är såle-des enligt denna uppfattning den växande be-folkningen som tvingar fram introduktionenav jordbruket.

Rowley-Conwy (1983, 1984, Zvelebil &Rowley-Conwy 1984) har framfört en lik-nande ståndpunkt. Utgångspunkten i hansdiskussion är att kusterna i Sydskandina-vien är bland de rikaste miljöerna i världenpå grund av den stora planktonproduktio-nen i norra Atlanten. Med utgångspunkt idenna rika miljö kan Ertebøllekulturen räk-nas till kategorin ”komplexa jägare” och delever relativt bofasta längs kusterna i Syd-skandinvien.

Rowley-Conwy menar att bofastheten upp-kommer under mesolitikum därför att degrupper som är bofasta har större överlev-nadschans under tillfälliga krisperioder imatproduktionen. De komplexa jägarna, me-nar Rowley-Conwy, har en befolkning som ärstabil på en lägre nivå än vad territoriernakan försörja. I dessa bägge avseenden liggerRowley-Conwys teori helt i linje med Wyn-ne-Edwards gruppselektionsteori som be-handlats här ovan.

Att jordbruket inte sprids samtidigt till Syd-skandinavien som till Mellaneuropa, förkla-rar Rowley-Conwy med stabiliteten i resur-serna längs kusterna i Sydskandinavien. Hanmenar att produktiviteten i utnyttjandet avhavsresurserna är lika stor eller större än idet tidigaste jordbruket. Längre fram i tidensviktar havsresurserna p.g.a. förändringar ihavsnivån och då införs jordbruket.

Vad Rowley-Conwy avser är produktivitetenmätt i avkastning per arbetad tidsenhet. D.v.s.om man övergår till det nya näringsfånget såfår man arbeta mer för sin försörjning. Row-ley-Conwys förklaring bygger på en ekono-misk rationalitet som går ut på att man väljeratt skaffa sig sin försörjning på det sätt sominnebär minst arbete. Han fördjupar sig inte ien förklaring av hur denna rationalitet har

189

Neolitikums början

uppkommit, men man kan tänka sig att den harett rent biologiskt ursprung. I det naturliga ur-valet kan de som agerat rationellt i detta av-seende haft en fördel och om denna rationali-tet är genetiskt betingad kan det har blivit enuniversalmänsklig egenskap.

Paludan-Müllers teori utgår från att det skeren befolkningstillväxt i Sydskandinavien un-der senmesolitikum. Enligt Rowley-Conwysteori uppstår däremot ett befolkningstryck ge-nom att resurserna tryter. På så sätt stämmerRowley-Conwys teori bättre med iakttagel-sen att det inte tycks ske någon befolknings-tillväxt under senmesolitikum. Det avgörandeproblemet med dessa bägge teorier är dockatt de inte kan förklara att jordbruket introdu-cerades över stora områden samtidigt. Erte-bøllekulturen förekommer i Sydskandinavienoch norra Tyskland, i Sverige norr om Skånefinns i östra delen en senmesolitisk kultursom i brist på bättre namn kallas trindyxkultu-ren och i västra delen förekommer Lihultkul-turen. Det är inte troligt att dessa arkeologis-ka kulturer utgjort integrerade enheter undersenmesolitikum men de visar att det det intefunnits en enhetlig mesolitisk kultur i det om-råde där trattbägarkulturen senare uppträder.Det ter sig därför mycket otroligt att internaprocesser skulle fortgå synkroniserat så att desamtidigt över hela Nordeuropa lett fram tilljordbrukets introduktion. Både Paludan-Mül-

lers och Rowley-Conwys teorier är tänkbarai mindre områden som Själland eller Gotlandeller Mälardalen eller något annat område,men att det samtidigt i alla dessa områdensskulle uppstå en befolkningspress som tving-ar fram introduktionen av jordbruket, är intesannolikt. Denna invändning gäller givetvisäven andra teorier om interna processer somorsak till jordbrukets introduktion.

Förändringar i en överordnadstruktur

Det är inte troligt att senmesolitiska grupper iNordeuropa ingått i en och samma struktur.Trots detta kan det ha funnits en överordnadstruktur genom att de var för sig varit för-bundna med de neolitiska kulturerna i Mel-laneuropa genom handelsförbindelser. Ettgammalt förslag i linje med detta är att detskett en saltproduktion i Sydskandinavien(Klinge 1934), ett nyare förslag är att det fun-nits en pälshandel mellan Nordeuropa ochMellaneuropa (Zvelebil 1996). Om det fun-nits ett sådant handelsutbyte så kan man ocksåtänka sig att förändringar i detta leder till attjordbruket införs och att detta sker samtidigtöver stora delar av Nordeuropa. Efterfråganpå bäverpälsar kanske minskar i Mellaneuro-pa till följd av att textilier blir moderna ca4000 f.Kr. och därför måste man i Nordeuro-

Figur 89. Dateringarna från flintgruvorna i Ängdala.

190

Persson

pa ersätta det importerade tyska ölet med ettlokalproducerat. Eftersom det endast finns fåtecken på kontakt mellan de mesolitiska grup-perna i Nordeuropa och de neolitiska grup-perna längre söderut, är det inte troligt att detfunnits sådana handelsförbindelser mellanområdena.

En annan möjlighet är att det skapas en struk-tur i samband med neolitiseringen och attdenna binder samman de tidigare kulturelltdisparata grupperna. Ett förslag är härvid atten sådan struktur bildas kring distributionenav slipade flintyxor. Slipade tunnackiga flint-yxor hör samman med den tidigaste trattbä-garkulturen även i Mellansverige. Det finnsexempelvis 14 fragment av tunnackiga flint-yxor på den tidiga Frotorpsboplatsen (Eriks-son m.fl. 1994). De slipade flintyxorna måstevara importerade från Danmark eller Skåne.Dateringarna från flintgruvorna i Ängdalaligger helt i början av neolitikum, se figur 89.Detta talar för att de slipade flintyxorna redanfrån början av neolitikum framställdes i storskala på några få platser och att det fanns ettutbytessystem för slipade flintyxor som äveninnefattade Mellansverige. Det förefallerrimligt att man under senmesolitikum kundevara intresserad av att få tillgång till slipadeflintyxor, men varför man i så fall tog upp od-ling, boskapsskötsel och trattbägarkeramikpå köpet, är inte lätt att förstå. Det troligasteär att jordbrukets introduktion trots allt ärprimär och utbytessystem för slipade flintyx-or är en sekundär effekt härav.

Slutsatser

Det går i dagens läge inte att finna en teorisom helt tillfredsställande förklarar introduk-tionen av jordbruk i Nordeuropa. Av deovannämnda teorierna är det en del som ärbättre än andra, men ingen är fri från invänd-ningar. Det finns visserligen ytterligare teo-rier som jag inte har behandlat i detta sam-manhang, men inte heller bland dessa ser jagidag någon tillfredsställande förklaring tilljordbrukets spridning.

Även om läget är dystert när det gäller teorierkring orsakssammanhangen så finns detmånga spännande undersökningar att ta itumed, inte minst vad gäller att utöka antaletdaterade fynd. I dagens läge är det bara i Syd-skandinavien och i östra Mellansverige somdet finns en tillfredsställande mängd C14-da-teringar. I övriga delar av trattbägarkulturensutbredningsområde är antalet dateringar all-deles för få. Detta gäller såväl för de fyndsom hör till trattbägarkultur som fynd från deföregående perioderna. Men även i Sydskan-dinavien är det många klassiska fynd somfortfarande inte är daterade. En central bety-delse för diskussionen skulle ex. vis en date-ring av benfynden från Havnelev kunna få.Om det visar sig att detta benfynd, som domi-neras av husdjursben, härstammar från neoli-tikums början så skulle det belägga att en delav befolkningen redan då var bönder.

Det är möjligt att nya utgrävningar kan kastanytt ljus över jordbrukets introduktion. Heltklart har detta varit fallet med de utgrävning-ar som skett under det senaste årtiondet ge-nom Arkeologikonsults försorg. Vid dessahar det framkommit många nya och spännandeuppgifter om trattbägarkulturen i östra Mel-lansverige. Men det är också klart att mångautgrävningar slutat med att fynden samlats imuseimagasin och att fältarbete som mångagånger uppgår till hundratals årsverk, har gåtttill spillo till ingen nytta. Inom forskningenkring jordbrukets introduktion finns det treklassiska exempel på detta; Muldbjerg i Dan-mark, Rosenhof i Schleswig-Holstein ochHüde i Niedersachsen. Alla dessa tre lokalerär utgrävda på 1950- 1960-talet och de ärfortfarande opublicerade. Det rör sig intebara om stora och intressanta arkeologiskamaterial som ännu inte finns tillgängliga förforskningen, utan också om mycket omfattan-de naturvetenskapliga undersökningar somutförts i samband med utgrävningarna. Frånbåde Rosenhof och Hüde finns det exempel-vis ca 100 C14-dateringar.

En central fråga i diskussionen har sedan långtid tillbaka varit om de första jordbrukarna

191

Neolitikums början

var invandrare eller ej. Trots att frågan disku-terats under lång tid har detta inte gått att fast-ställa. Varken undersökningar av keramikty-pologi eller skallformer har givit övertygan-de resultat. Den senaste undersökningen somberör jordbrukets introduktion är Ahlströmsbehandling av skallfynd från Östersjöområ-det (1994). Ahlströms slutsats är att skillna-den mellan de senmesolitiska skallformernaoch de neolitiska är så stor att det tyder på eninvandring vid neolitikums början. Det avgö-rande problemet med fysiskt antropologiskaundersökningar är att miljön har stor betydel-se för skelettets utformning och det gälleräven skallens form eftersom nya kostvanoroch nya sätt att använda tänderna som red-skap, innebär förändrad belastning av tugg-musklerna och förändrad skallform. Därför

innebär introduktionen av jordbruket attskallformen förändras och det är ett fenomensom återfinns över hela världen (Bennike &Alexanderesen 1997:154-5).

Det är först under de senaste åren som det harblivit möjligt att klargöra om det förekom in-vandring i samband med jordbrukets intro-duktion i olika delar av Europa genom under-sökningar av DNA från skeletten. Än så längehar det bara publicerats några få undersök-ningar av DNA från mesolitiska och neoliti-ska skelett i Europa men det förefaller rimligtatt vi med hjälp av dessa nya metoder inomen snar framtid kommer att kunna bestämma ivilken mån det skedde en invandring i sam-band med neolitikums början.

192

Persson

193

Summary

The Beginning of the NeolithicInvestigations of the Introductionof Agriculture into Northern Europe

By Per Persson

Chapter 1. IntroductionThe basis of this thesis is investigations offive major problems of interest in the discus-sion about the introduction of agricultureinto northern Europe. These five problemsare as follows:

(1) How old is the earliest evidence foragriculture in different parts of northern Eu-rope?

(2) How old are the earliest finds belongingto the funnel-beaker (TRB) culture in thesame region?

(3) Is there evidence of contacts betweenthe Mesolithic population in northern Euro-pe and the earliest farmers in central Europe?

(4) What is the chronological relation bet-ween the end of the Late Mesolithic Ertebøl-le culture and the beginning of the EarlyNeolithic funnel-beaker culture in southernScandinavia?

(5) Is there any evidence for an increase inpopulation size in connection with the intro-duction of agriculture into northern Europe?

Chapter 2. Limitations and methodsAgriculture is defined as the combination ofcultivation and animal husbandry that isknown from the Neolithic in northern Euro-pe. The cultivated plants are wheat and bar-ley and the domestic animals are cattle, pigs,sheep and goats. The eventual appearance ofother forms of local domestication is notdiscussed in this thesis.

The investigation is restricted in time to theperiod 6000 to 3000 B.C. It concerns the re-gion called northern Europe and this is defi-ned in contrast to central Europe (Figure 1).In the northern European region, the area cal-led southern Scandinavia is of main interest.Southern Scandinavia is defined as Den-mark, Schleswig-Holstein in Germany andSkåne in Sweden.

The finds discussed in the thesis are restric-ted to those dated by radiocarbon (14C). Thejustification for this is that radiocarbon da-ting gives a higher degree of accuracy thanother means of dating finds from the Neo-lithic. An important factor is also that thenumber of radiocarbon-dated finds has in-creased considerably over the years and nowthere are hundreds of dated finds that are of

194

Persson

interest in the discussion about the introduc-tion of agriculture, mainly in southern Scan-dinavia and eastern central Sweden.

As radiocarbon datings have a prominentrole in the thesis, some aspects of this met-hod are discussed in more detail. Radiocar-bon datings have to be calibrated with the aidof measurements of the radiocarbon in wooddated by dendrochronology. This is to com-pensate for the variations in the amount ofradiocarbon in the atmosphere over time. Ascalibration curves are now available for thewhole of the period that is of interest here, allthe used datings are calibrated. Normally, thedatings are presented in graphical form andmost of the figures in the thesis are suchgraphical presentations of calibrated radio-carbon datings.

The most common source of error in the ra-diocarbon dating of archaeological finds isthat the material dated is not of any archaeo-logical interest. The tandem-accelerator met-hod of measuring carbon-14 (14C) has made agreat improvement, as the size of the samplehas been reduced and thereby it has becomeeasier to find archaeologically relevant mate-rial to use for dating.

It is difficult to decide whether radiocarbondatings of Neolithic material show the rightage or not. This is due to the very few casesin which it is possible to check the results ofthe radiocarbon datings by other means ofdating. In the material used for this thesis,there are, for instance, only a few strati-graphical sequences that can be used (Figure6). Archaeological chronologies cannot beused to check the radiocarbon datings, as thebasis for them is too uncertain. The conclu-sion of this discussion is that all radiocarbondatings have to be accepted, as long as thereis no known reason to believe otherwise.There are, in fact, some known sources oferror in the radiocarbon-dating method thatare important for the dating of events that areof interest in this thesis.

Some of the radiocarbon datings that havebeen completed early may give an age that islater than the correct age of the sampleowing to the presence of humic acids. TheCopenhagen laboratory from which most ofthe early datings originated started to treatsamples to get rid humic acids in 1973.

Radiocarbon datings carried out on samplesof marine origin may give ages that are tooold, owing to the so-called reservoir effect inthe great oceans. As many of the Late Meso-lithic sites in Denmark are dated by samplesof shells that are of marine origin, this sourceof error is of great importance for the datingof the introduction of agriculture intonorthern Europe. Nearly all these datingswere made at the Copenhagen laboratory,which has compensated for the reservoir ef-fect by a general reduction of the determinedage by 400 years. A comparison between da-tings made on shells and on other materialsfrom one and the same site shows a good cor-relation between the two categories (Figure9). However, some of the main sites haveonly datings made on shells and it is possiblethat this may lead to some error in the inter-pretation.

During the last few years, radiocarbon da-tings made on organic remains on potteryhave become common. Radiocarbon datingson this type of material are still new, and thesources of error that may be connected withthem have still not been investigated. Theorganic remains are often called ”foodcrusts”, but it is still not proved that theyconsist of food remains. As many datingsthat are of importance for the interpretationare made on such food crusts, it is of greatimportance to demonstrate that these datingsreally show the correct age of the sample. Ifthe food crusts really are food remains, thenit is likely that food crusts on ceramics foundon sites situated on the sea-shores are of ma-rine origin. Therefore it is also likely thatsuch datings will give an age that is olderthan the real age of the sample, owing to thereservoir effect. In the material discussed in

195

Neolitikums början

this thesis, there are, however, only a few da-tings made on food crusts that may be of ma-rine origin.

Another source of error in connection withradiocarbon datings made on organic re-mains on pottery is that often there is notenough material for a treatment to get rid ofthe humic acids in the sample. Many of thedatings which have been carried out on foodcrusts have in fact not been made on the re-mains, but on the fraction which containedhumic acids. This fraction is called the ”SOLfraction”. It may be contemporary with thepottery or it may be of a later age. This meansthat datings made on food crusts may give anage that is either correct or too late. This, ho-wever, does not produce any greater pro-blems with the material discussed in this the-sis.

Investigations of the C13/C12 (13C/12C) ratioin bone are also very important in the thesis.It is possible by this method to investigatehow important food of marine origin was inthe people´s subsistence. These investiga-tions are carried out on organic matter in thebones. If this matter is poorly preserved, thenthe measurements will not be reliable. Thedegree of preservation of the organic matterin the bones can be determined by investiga-ting the ratio between carbon and nitrogen(the C/N ratio) in the bones. All the C13 me-asurements used in the thesis are from pub-lished sources and only in a very few caseshave any investigations been carried out onthe C/N ratio. However most of the C13 me-surements used have been made in connec-tion with radiocarbon datings and, as theserequire good-quality bone, this can be usedas an argument that the C13 values are nor-mally reliable.

The C13 investigations have carried out indifferent laboratories over a period of morethan 25 years (the first investigation waspublished by Tauber in 1981). In the materialused in this thesis, there is only one case inwhich it is possible to compare the results

from different laboratories, of investigationson one and the same population. This com-parison showed that measurements one ofthe laboratories did differ; this was probablydue to the fact that bones from different partsof the skeleton were used by the different la-boratories. The difference between the labo-ratories was, however, small and did not leadto different archaeological interpretations.

Chapter 3. The earliest agricultureIn this chapter, the dating of the earliest agri-culture in southern Scandinavia is investiga-ted. Agriculture was introduced into the regi-on south of the Baltic between 5500 and5200 B.C. (Figure 13), when sites from theDanubian I (linear pottery) culture appear inthe area around the mouth of the River Oder.A few hundred years later, the first evidenceof agriculture appears in southern Scandina-via at the Rosenhof site in Schleswig-Hol-stein, with datings between 4950 and 4300B.C. (Figure 17). This is so far the only sitein southern Scandinavia that has evidence ofagriculture so early. In the bone finds fromRosenhof, the domestic animals constituteonly a minor part and the evidence of cultiva-tion is even less.

Beside the finds from Rosenhof other da-tings of the earliest agriculture in southernScandinavia are considerably later. Only di-rect radiocarbon datings made on bones ofdomestic animals or on seeds from culti-vated plants are accepted in this connection.The earliest finds are dated from 4100 to3800 B.C. (Figure 16).

One of the best ways of detecting and dateingthe introduction of agriculture is by investi-gations of the change of the C13 (13C)ratio inthe bone proteins. Human bones from siteson the sea-shore display a radical lowering ofthe amount of C13 between 4000 and 3500B.C. (Figure 20). This phenomenon was firstnoticed by Tauber in 1981 and even thoughthe number of investigated skeletons has in-creased since then, the bias remains. The lo-

196

Persson

wering of the amount of C13 coincides withother evidence for the introduction of agri-culture and there is probably a connectionbetween the two events. However, the detailsof this connection are not known today. Thebest explanation is that fishing lost its impor-tance owing to the introduction of agricultu-re, but there are some arguments against thisproposal. One such argument is that fishingduring the Mesolithic was shore-bound andit is not certain that the fishes caught reallyhad a low C13 value. Another argumentagainst the proposal that fishing is the reasonfor the high C13 value during the Mesolithicis that there is also evidence of fishing fromNeolithic times. In spite of this, skeletonsfrom Neolithic sites on the sea-shore showthe same low C13 value as skeletons fromother Neolithic sites.

The reduction in the C13 value in Neolithicskeletons, compared with Mesolithic ones, isthe result of some change in the diet betweenthe two periods. It is possible that this wasdue to a re-organisation of the distribution offood in the Neolithic society. An argumentfor this interpretation is that Neolithic skele-tons from all over southern Scandinaviashow similar C13 values, regardless of thedistance from the find-spot to the sea-shore(Figure 29).

Pollen analysis has played a prominent rolein the history of research on the introductionof agriculture into southern Scandinavia.This was in connection with the discussionabout the elm-fall, which has for a long timebeen interpreted as a result of the introduc-tion of agriculture. Nowadays, this opinion isquestioned by most researchers and thereforethe evidence for agriculture in pollen dia-grams during Early Neolithic times is redu-ced to vague and hard-to-interpret changes inthe flora. This is not the only problem in theuse of pollen diagrams to date the earliestagriculture; another is that pollen diagramshave turned out to be very hard to date. Mostpollen diagrams are based on samples fromgyttja sediments. Gyttja is an organic sub-

stance and can be used for radiocarbon da-tings; however, it has been shown that da-tings made on gyttja are very unreliable. Be-cause of these problems; pollen analysis to-day gives us very little help in dating theearliest agriculture. One exception is the de-tection of pollen from cereals in the soil un-der the long barrow at Bjørnsholm, dated toabout 3800 B.C.

Another type of evidence for the introduc-tion of agriculture is the appearance of sitesand stray finds in non-shore locations. Someof the earliest dated Neolithic sites are situa-ted in inland areas; a situation that may beexplained by the need for arable land in theNeolithic.

Chapter 4. The funnel-beakercultureSince the investigation by Becker in 1947,the ceramics dating from the beginning ofthe Neolithic have been called funnel-beakerpottery. These ceramics are relatively easy todistinguish from the Late Mesolithic Erte-bølle (EBK) ceramics, as both the vesselforms and the decoration differ as betweenthe two periods. To determine the beginningof the funnel-beaker culture (TRB), the firstthing to be done is to compare the datingsmade on organic remains on pottery from thetwo cultures (Figure 34). Another investiga-tion is based on the radiocarbon datings fromstratigraphical sequences in which TRB pot-tery is found in the uppermost layers andEBK pottery in the layers below. Only twosuch sequences have been dated in southernScandinavia (Figure 35). A third investiga-tion is to compare all the datings from sitesascribed to one of the two cultures (Figure36). These three investigation together showthat the TRB culture started between 4000and 3900 B.C. in southern Scandinavia.

This dating of the TRB culture shows that itbegan to appear at the same time as the intro-duction of agriculture into southern Scandi-navia. This coincidence between the two

197

Neolitikums början

phenomena is an argument for an interrela-tion between them. Some of the earliest da-ted finds that show evidence of agriculturealso come from TRB sites, while other suchfinds cannot be determined in terms of cul-tural affinities. All the TRB sites that havepreserved bones also show bones of domes-tic animals.

Beside the finds from southern Scandinaviathose from eastern central Sweden are thebest suited to date the earliest appearance ofthe TRB culture. From eastern central Swe-den, some 75 radiocarbon datings are availa-ble from TRB sites. A large number of thesedatings have been made on organic remainson ceramics and are thereby securely con-nected with the TRB culture (Figure 42). Intwo cases there are horizontal ”stratigrap-hies”, the result of a horizontal movement ofshore-bound sites due to the shoreline dis-placement. At these two sites, datings fromthe Mesolithic and the Early Neolithic partsof the site can be used to date the earliest ap-pearance of the TRB culture (Figure 44). Athird investigation is based on all datingsfrom Late Mesolithic and TRB sites (Figure45). This investigation shows a considerabledegree of overlapping between the two peri-ods. This may be due to the fact that it is hardto differentiate between the finds from thetwo periods. The major difference is that pot-tery is found on the Neolithic sites but not onthe Mesolithic ones. The absence of potteryon a site may have been caused by the condi-tions for preservation on the site and therebysome of the Neolithic sites may be wronglyclassified as Mesolithic.

The conclusion of the investigations is thatthe TRB culture appears in eastern centralSweden at the same time as it appears insouthern Scandinavia, i.e. somewhere bet-ween 4000 and 3900 B.C.

There is no direct proof of agriculture in theearliest TRB culture in eastern central Swe-den. This is mainly due to the fact that thereare only a few sites that have organic materi-

al preserved. By analogy with the TRB cultu-re in southern Scandinavia, it is highly pro-bable that the TRB culture in eastern centralSweden also had agriculture as a part of thesubsistence economy. The fact that there arenon-shore-bound sites dating from the EarlyNeolithic in eastern central Sweden is alsoan argument that agriculture was a part of thesubsistence economy. Another argument forthis is that, if one looks at the whole of Swe-den north of Skåne, there are finds that provethe existence of agriculture as early as insouthern Scandinavia (Figure 48).

The TRB culture also existed over a huge re-gion south of southern Scandinavia. Judgingfrom the radiocarbon datings given by Midg-ley in the book entitled ”TRB culture”(1992) the TRB culture begun to appear inthis region at the same time as it did in south-ern Scandinavia and eastern central Sweden,i.e. around 4000 B.C. (Figure 52).

Chapter 5. AcculturationThe relation between the Late Mesolithicgroups in southern Scandinavia and the Neo-lithic groups south of the Baltic can be seenas a part of an acculturation process. It con-cerned two different types of society thatwere contiguous whit each other and therewas some degree of influence over the bor-der. There are also many researchers whohave seen the origin of the TRB culture inMesolithic groups turned into Neolithic onesas a result of such an acculturation process.

In the region south of the Baltic, the earliestfarming occurred before 5000 B.C. in thearea around the mouth of the River Oder. Inthis area, a great number of Mesolithic sitesis also known, but most of them are knownfrom surface-collected finds. No Mesolithicsite in the area is known to have a relevantstratigraphy and therefore it is not possible tojudge the relationship between the Meso-lithic and the Neolithic groups from thesefinds. Excavated Mesolithic sites with sub-stantial cultural layers near the mouth of the

198

Persson

River Oder are known on the island ofRügen. Owing to the rise of the sea-level inthe southern Baltic, however, shore-boundsites dating from the earlier part of the Meso-lithic on Rügen are all submerged. The old-est known Mesolithic sites on Rügen datefrom the Late Mesolithic of southern Scandi-navia and are thereby about 1000 years laterthan the earliest farming in the area aroundthe mouth of the River Oder. In spite of theproximity of the Mesolithic groups on Rügento the Neolithic ones in the south, no greaterdegree of influence can be seen in the Rügenfinds than in the finds from southern Scandi-navia.

A question of great interest is whether theearliest Neolithic group south of the Baltichad any influence on the subsistence of theneighbouring Mesolithic groups. The onlyknown example of a clear influence on thesubsistence in southern Scandinavia is fromthe Rosenhof site in Schleswig-Holstein,which is dated between 4950 and 4200 B.C.There are known bones of domesticated catt-le from this site. It is however not proved thatthis means that cattle were kept as domesticanimals at the site; the bones of cattle areonly a small part of the bone material. Thesubsistence as a whole at the Rosenhof sitewas the same as at other contemporary Me-solithic sites in southern Scandinavia, i.e.fishbones are very frequent and the mostcommon mammal bone is from red deer.

Some Late Mesolithic sites from the Jutlandpeninsula have a relatively large amount ofbones of bovine mammals. It has been discu-ssed whether these bones originated fromdomestic cattle or aurochs. In other parts ofsouthern Scandinavia, the aurochs were ext-inct during Late Mesolithic times, but it hasbeen assumed that they continued to exist onJutland owing to the land bridge to the Euro-pean continent. Because of this, it is not easyto determine whether the bones of bovinemammals found on Mesolithic sites in Jut-land are from domestic animals or not. Asthe presence of domestic cattle has now been

demonstrated on the Rosenhof site, it is alsopossible that some of the bones of bovinemammals at the Jutland sites are from do-mestic cattle. However, none of the siteswith bones of bovines differs from other LateMesolithic sites either in cultural respects orin the subsistence as a whole.

From Late Mesolithic sites on Zealand and inSkåne there are only a few finds of bones ofbovines. Most of the cases are teeth that wereused as pendants. These finds of bovine teethare exotic imports from Jutland or northernGermany.

The Neolithic influences on the subsistencein southern Scandinavia during the Late Me-solithic are minor. The few Neolithic compo-nents that occur seem to have been incorpo-rated into the subsistence economy withoutleading to a conflict with the existing socialstructure. The most common mammal is reddeer and this is true on all sites, even thosewhere bones of domestic animals occur.

The most obvious sign of the influence of theEarly Neolithic groups south of the Baltic onthe Mesolithic groups in southern Scandina-via is the appearance of pottery. The earliestdatings of pottery in southern Scandinaviaare of finds from Schleswig-Holstein. Thesedate the appearance of pottery to before 5000B.C. and that is as early as the first Neolithicsites in the area around the mouth of the Ri-ver Oder. The earliest pottery does not con-sist of imported ceramics to any considerableextent instead, the new technology was takenover and used locally to produce pots. Thepointed-base vessel that is the dominantform during Late Mesolithic times has noobvious prototype among the ceramics of theNeolithic groups. However the same formdoes appears at the same time in the easternBaltic region in the comb-ceramic culture.Because of this, it is not certain that the ap-pearance of pottery in southern Scandinaviawas the result of a direct influence on theLate Mesolithic groups in that area.

199

Neolitikums början

In southern Scandinavia imported pottery isonly known at some sites in Schleswig-Hol-stein. It consists of only a few pots and theirorigins are in different Neolithic cultures incentral Europe. The Hüde site in Lower Sax-ony is in an area that lies outside the settle-ment zone of the Early Neolithic cultures.Hüde is a Mesolithic type of settlement ofthe same type as those in southern Scandina-via. It is the site that has the largest knownnumber of imported pots, and there are alsolocally produced copies of central European,Neolithic pottery. The reason for this is thatHüde is at a shorter distance from the EarlyNeolithic sites than the sites in southernScandinavia.

The pottery appears later in Denmark andSkåne than in Schleswig-Holstein. In Swe-den north of Skåne no ceramics seems to oc-cur during Mesolithic times (with the excep-tion of the northernmost part of the country,where comb-ceramics are found).

Beside the ceramics the most evident sign ofcontacts between the Mesolithic groups insouthern Scandinavia and the Neolithicgroups is the appearance of the T-shaped ant-ler axes in Jutland and in Schleswig-Hol-stein. This type begins to appear in Jutlandabout 4300 B.C. and this is later than datingsof the artefact in central Europe. The T-sha-ped antler axes appear in Jutland as a resultof influences from the south, but it is unclearwhy. The artefact seems to have been used asan everyday tool and it does not seem to besuperior to the earlier types of antler axes.

Polished stone axes and adzes with drilledshaft-lock holes of central European originhave been found in southern Scandinavia,mainly on Zealand and in Schleswig-Hol-stein. The type that is the most common insouthern Scandinavia is the one that in Ger-man is called Breitkeile. This type is hard todate, but it seems to have been in use duringthe period 5000 to 4000 B.C. Most probably,those found in southern Scandinavia origina-ted in the later part of this period.

It has been argued that the Breitkeile is anexotic prestige object in southern Scandina-via. The type is, however, found in fragmentson settlement sites and this shows that it wasused in practical work. It may be that theseaxes and adzes with drilled shaft-lock holeswere used for some special purpose, as dril-led stone axes are unknown in the local Me-solithic tradition.

It may be concluded that there was some in-fluence on the Mesolithic societies from thesouth. Towards the end of the Late Meso-lithic in southern Scandinavia there is alsoevidence of an influence from north to south.In the Neolithic Michelsberg culture in thewestern part of central Europe, the appearan-ce of pointed-base vessels, core axes and fla-ke axes is a result of influence from thenorth. The Neolithic groups in Kujawia inPoland also show influence from Mesolithicgroups, as teeth pendants appear in the gra-ves and the subsistence economy changes ina Mesolithic direction; fishing and huntingincrease in importance. These examples ofinfluences from north to south probably dateto the period 4500 to 4000 B.C.

In the period after 4000 B.C. and after theorigin of the TRB culture, there are a lot offeatures in the southern Scandinavian culturethat also appear in other parts of Europe. Asexamples of this, ceramic vessel-forms, longbarrows and shaft-hole axes can be mentio-ned. These features appear in southern Scan-dinavia during the period 4000 to 3500 B.C.and they have a distribution area that coversa great part of Europe (Figure 76). These fea-tures appear in different cultural groups indifferent parts of Europe. Their appearancein southern Scandinaviamay have been theresult of influences from south to north, butin some cases it is also possible that the di-rection was the reverse.

Chapter 6. Cultural dualismIf the TRB culture was brought to northernEurope by immigrants then it seems likely

200

Persson

that a cultural dualism emerged at the begin-ning of the Neolithic. This happened as theLate Mesolithic groups had another subsis-tence economy and did not compete with thefarmers over the resources and therefore theycould continue with their traditional livesside by side with the immigrants. The ques-tion whether such a cultural dualism existedduring the Neolithic in southern Scandinaviahas played a prominent role in the history ofresearch.

In 1947, Becker examined sites dated by sho-re-line displacement and from this he con-cluded that the Mesolithic culture did conti-nue to exist in parallel with an immigrantNeolithic culture through the entire EarlyNeolithic and into the Middle Neolithic. La-ter in the history of research, when radiocar-bon datings had become available and theidea that farming was introduced by immi-grants had became unpopular, Becker´s opi-nion was abandoned. Then many researchersargued for a sharp break in the cultural se-quence between the Mesolithic and the Neo-lithic.

At the Spangkonge site in the Åmose area onZealand, a cultural layer with finds from theLate Mesolithic Ertebølle culture was datedlater than the beginning of the TRB culture.This shows that it is still possible to arguethat there was a period of cultural dualism,but the period was shorter than Becker assu-med.

Recently, S. H. Andersen (1990, 1993) hasargued that there is a sharp break between theLate Mesolithic and the Early Neolithic fromthe stratigraphies at the Bjørnsholm and theNorsminde shell-midden sites in Jutland.However, when these two cases are studiedmore closely it turned out that the transitiontook place 250 years earlier at the Bjørns-holm site than at Norsminde (Figure 78).This means that it is possible to find argu-ments for a cultural dualism in Jutland aswell.

If the TRB culture in southern Scandinaviaoriginated from the Late Mesolithic Ertebøl-le culture, as has been the most common opi-nion during the last 20 years, then one canexpect to find sites from a transitional peri-od. Jennbert has discussed this in connectionwith the type of sites that she calls ”mixedsites”. These ”mixed sites” are characterisedby the occurrence of pottery of the Ertebølletradition, as well as TRB pottery, in the samefind. This type of site has been hard to de-monstrate in the finds, as such a mixture mayalso be the result of secondary processes.Fischer (1993) has, however, succeeded inshowing the existence of such a phase by theinvestigation of sites in the Åmose area onZealand. The sites that Fischer investigatedare five small ones situated in peat and theycould be ordered in a chronological sequencefrom 3900 to 3600 B.C. (Figure 79).

In spite of the fact that the Åmose sites showa gradual transition between the Late Meso-lithic and Early Neolithic Fischer argues thatagriculture was introduced into southernScandinavia by immigrants. Beside the sitesof Mesolithic tradition, there are also non-shore sites that may be the settlement sites ofthese immigrants. According to this theory,the arrival of immigrants triggered a trans-formation of the local Mesolithic society.

Chapter 7. Fluctuations in thepopulation sizeThe relation between changes in the size ofthe population and the introduction of agri-culture has rightly received a lot of attentionin the history of research. As the introductionof agriculture means a change in the subsis-tence economy, it is also reasonable to pos-tulate such a relation. In principle, there aretwo different ways of regarding the relationbetween population size and the introductionof agriculture: The introduction of agricultu-re may have been a response to an increasedpopulation or an increased population mayhave been one of the effects of the introduc-tion of agriculture.

201

Neolitikums början

In making a choice between these two views,it is sufficient to determine the chronologicalrelation between the changes in the size ofthe population and the introduction of agri-culture. However, it is not easy to determinethe size of the population and the changes init, with the aid of archaeological material.This is true in the general case, but it is evenmore problematic when it comes to determi-ning changes in population between periodswith great cultural changes, as at the begin-ning of the Neolithic. One way of gettingaround the problem is to use the radiocarbondatings made on skeletons (Figure 80) or thedatings made on charcoal from graves (Figu-re 82). Both these investigations indicate anincrease of the population that started afterthe introduction of agriculture. In better in-vestigated areas, this population increase canbe confirmed, as the number of sites also in-creases from the Late Mesolithic to the Neo-lithic.

The earliest sites on the sea-shore in Den-mark are dated to about 6000 B.C. The num-ber of dated sea-shore sites increases gradu-ally as time passes and reaches a maximumjust before the introduction of agriculture(Figure 84). However, this increase does notindicate a population increase. The explana-tion lies instead in the relation between seaand land, owing to the relative land-loweringin most of Denmark, the earliest sea-shoresites are today situated at the bottom of thesea to a greater extent than the latest ones. InSweden north of Skåne, where land upliftpredominates, as in Bohuslän, there are alsoa lot of early Mesolithic, sea-shore sites andthere is no obvious increase of them throughtime.

As regards the inland sites in southern Scan-dinavia, there is an increase in the number ofsites in the period from 6000 to 5000 B.C.,but thereafter the number seems to be cons-tant (Figure 84). This increase is too early tohave had anything to do with the introduc-tion of agriculture. As there are many EarlyMesolithic sites in the interior of southern

Scandinavia, the relatively low number of si-tes from around 6000 B.C. is most probablydue to some factor that militated against thepreservation of the sites.

Just as it is possible to determine the contentof the C13 isotope in the bone proteins, it ispossible to determine the ration of the N15(15N) isotope therein. Such measurementshave however not yet been made in morethan a very few cases in northern Europe.Even thought these are only a few cases thereare some features that are worth noting (Fi-gure 85). One of them is the difference bet-ween the Late Mesolithic in Denmark andthe Middle Neolithic on the island of Got-land. In both these cases, the skeletons arefrom groups with a subsistence economy thathad a maritime bias (judging from C13 mea-surements). The reason why in spite of this,there is a great difference between the N15contents in the two populations, is most pro-bably that the seal was used as food to a greatextent on Gotland but not in southern Scan-dinavia. This is also evident from the finds ofbones at settlement sites. In southern Scandi-navia, the fishing during the Late Mesolithictook place near the shore. This is seen in thecomposition of species, as well as from thefact that fish traps are known from the LateMesolithic shores. This is a difference bet-ween the Mesolithic in southern Scandina-via, on the one hand, and the Mesolithic inNorway and western Sweden on the other.

Neither the hunting of sea mammals nordeep-sea fishing had any great importance inthe subsistence economy in the Mesolithic ofsouthern Scandinavia. This can be seen inconnection with the population density. If thepopulation in southern Scandinavia in-creased during the Mesolithic, the first effectof this would have been that the traditionalsubsistence economy was intensified andthis could easily be achieved by fishing indeeper waters and by hunting sea mammals.

In the same way as agriculture did not spreadto southern Scandinavia before 4000 B.C.,

202

Persson

when it is known in parts of northern Europe,deep-sea fishing and seal-hunting did notspread from the north into southern Scandi-navia. It is reasonable to think that this wasdue to the fact that that the inshore fishing insouthern Scandinavia could supply the popu-lation with food.

The fish-traps, the large amounts of fishbo-nes on the sites and the results of the C13 in-vestigations all show that marine resourceswere of the greatest importance for subsis-tence in southern Scandinavia during LateMesolithic times. In spite of this, the red deerseems to have been of great importance. Atall Late Mesolithic sites with preserved bo-nes, the bones of the red deer constitute thelargest proportion of mammalian bones. TheC13 values show that red deer could not havebeen of any importance for the subsistenceand this indicates that they were hunted forideological reasons. This is also confirmedby the use of red-deer antler in the graves ofthe period and the use of red-deer teeth aspendants.

Malthus´ observation that the populationtends to increase with by exponentialgrowth, is the starting-point of all discus-sions about population development. Theconsequence of Malthus´ observation is thatin normal times no increase in populationsize is possible. The average woman willthen have two surviving children. Malthus´opinion was that the population size was re-gulated by starvation, diseases, etc.

In biology Wynne-Edward developed thetheory of group selection. The point in thistheory is that a group as a whole has an inte-rest in keeping the size of the populationsmall and thereby ensuring that nobody diesof starvation. If this theory is to work therehas to be a connection between territory andreproduction; only those individuals whohave access to territory will have the oppor-tunity to get offspring. This theory has beencondemned by the biologists as it can not becombined with the theory of biological evo-

lution. It is possible that this is true, but ne-vertheless the group-selection theory maywork in human societies as human behaviouris to a great extent determined by culture.

Human societies have methods of populationcontrol. The most common ones are thosethat are incorporated in the marriage system.In the literature, there are many examples ofsocieties that have a population density thatis lower than it would be if all the resourcesin the territory were used to their full extent.One way of explaining the size of the popu-lation is to say that it is not the amount offood in the territory that is correlated withthe population but rather the possibilities forsome ideologically motivated activities. It ispossible that red-deer hunting fulfilled sucha role in the Late Mesolithic of southernScandinavia.

In human societies, the population density isdetermined by cultural rules. Groups thatapply some form of population control insidea territory, derive advantages from this on alonger time scale. Such rules make it pos-sible to live without to many problems undernormal conditions and to survive by usinglow-status food during periods of temporarycatastrophe. The cultural rules that determi-ne the population density are a part of theculture as a whole. The individual takes overthe culture from former generations as acomplete and functioning system. Therefore,the cultural rules that keep the populationdensity constant may survive for a long timeafter technical and other changes have madeit technically possible to increase the popula-tion density.

Chapter 8. DiscussionA theory about the introduction of agricultu-re has to be both logically constructed andgive an explanation of the observationsabout the introduction that can be made inthe archaeological material. Today no suchtheory is available. Theories that try to ex-plain the introduction of agriculture by inter-

203

Neolitikums början

nal processes in the societies concerned donot explain why the introduction took placeover a extensive region at the same time.This phenomenon is also hard to explain by

the theory that the introduction was the resultof immigration by farmers.

English revised by Neil Tomkinson

204

Persson

205

rugiF.rn

llebaT.rn

5 16 27 38 49 501 611 7

31 nossreP1.ppa:7891

61 971 0181 1102 2112 3132 41,2142 5152 6162 7192 8103 9113 81

AppendixAnförda C14 dateringar

rugiF.rn

llebaT.rn

43 0253 1263 2283 2214 3224 4234 62,4244 5254 6264 6274 42,0284 72

25yelgdiM

,.ff594:299122

35 8265 9275 0395 1306 2316 3326 43

rugiF.rn

llebaT.rn

46 4356 01,53

66 tsivqdniL2.bat:4991

86 6317 24,1427 73

47 eppaP33-23:0891

77 8387 9397 0408 1418 1428 2438 24,1448 34

58

rebuaT,2.bat:6891

nédiL.1.bat:b5991

98 44

Relationen mellan figurnummer och tabellnummer. Av denna förteckning framgår i vilken tabellunderlaget till en viss figur finns redovisat. I de flesta fall finns det en tabell till en figur, men i en delfall har det av praktiska skäl varit lämpligast att hänvisa till två tabeller. De fall där figurerna baseraspå andra publikationer redovisas också.

Persson

206

.5rugifiadnävnaragniretaD.1llebaT

stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

alläK

drågesaV 1.7342-RAA 5993 56-/+ 0052 423:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHdrågesaV 2.7342-RAA 0714 07-/+ 0572 523:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHdrågesaV 1.8342-RAA 5424 06-/+ 0082 523:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHdrågesaV 2.8342-RAA 0525 09-/+ 0014 523:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieH


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

tehnE)1(

alläK

elløbetrE a9251-K 0175 021-/+ 0554 mc7-5 49:3791rebuaTelløbetrE b9251-K 0185 021-/+ 0564 mc7-5 49:3791rebuaTelløbetrE 0351-K 0665 021-/+ 0054 mc32-22 49:3791rebuaTelløbetrE 1351-K 0065 021-/+ 0544 mc54-44 49:3791rebuaTelløbetrE 2351-K 0555 011-/+ 0044 mc86-76 49:3791rebuaTelløbetrE 3351-K 0755 011-/+ 0044 mc58-48 49:3791rebuaTelløbetrE 4351-K 0855 011-/+ 0044 mc4-201 49:3791rebuaTelløbetrE a5351-K 0305 011-/+ 0583 mc7-521 49:3791rebuaTelløbetrE b5351-K 0815 011-/+ 0004 mc7-521 49:3791rebuaTfohnesoR 1322-NK 0835 56-/+ 0024 e/591Q 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2322-NK 0165 06-/+ 0544 d/591Q 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3322-NK 0645 56-/+ 0034 f/591Q 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 4322-NK 0745 08-/+ 0534 g/591Q 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5322-NK 0865 56-/+ 0054 h/591Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 6322-NK 0185 57-/+ 0074 i/591Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7322-NK 0785 56-/+ 0574 i/591Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8322-NK 0716 55-/+ 0015 k/591Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7422-NK 0805 56-/+ 0093 d/281Q 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8422-NK 0945 06-/+ 0534 f/281Q 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 9422-NK 0665 09-/+ 0054 g/281Q 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 0522-NK 0575 55-/+ 0064 h/281Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1522-NK 0206 06-/+ 0094 i/281Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2522-NK 0026 57-/+ 0515 j/281Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3522-NK 0595 55-/+ 0584 k/281Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5032-NK 0935 56-/+ 0524 e/191Q 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 6032-NK 0065 56-/+ 0044 f/191Q 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7032-NK 0665 06-/+ 0544 g/191Q 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8032-NK 0875 06-/+ 0564 h/191Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 9032-NK 0395 56-/+ 0084 i/191Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 0132-NK 0106 05-/+ 0094 i/191Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1132-NK 0195 56-/+ 0084 j/191Q 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2132-NK 0785 07-/+ 0574 k/191Q 6-5.bat:4991nessidebawhcS

demnergalsankcetebfohnesoRdiv,neraleplaksvanettobnårfmcledselløbetrEröfresvatehnE)1(.tsrevöräa,revätskob

Neolitikums början

207


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

almaGayn/

alläK

elløbetrE a9251-K 0175 021-/+ 0554 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE b9251-K 0185 021-/+ 0564 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE 0351-K 0665 021-/+ 0054 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE 1351-K 0065 021-/+ 0544 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE 2351-K 0555 011-/+ 0044 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE 3351-K 0755 011-/+ 0044 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE 4351-K 0855 011-/+ 0044 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE a5351-K 0305 011-/+ 0583 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE b5351-K 0815 011-/+ 0004 .tadalmag 49:3791rebuaTelløbetrE 5034-K 0025 09-/+ 0004 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6034-K 0555 59-/+ 0044 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7034-K 0705 09-/+ 0093 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8034-K 0515 09-/+ 0093 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9034-K 0575 59-/+ 0064 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0134-K 0455 59-/+ 0534 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1134-K 0045 59-/+ 0024 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2134-K 0075 59-/+ 0554 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3134-K 0175 59-/+ 0064 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4134-K 0345 59-/+ 0524 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5134-K 0725 58-/+ 0014 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6134-K 0735 09-/+ 0024 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7134-K 0795 59-/+ 0584 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8134-K 0106 59-/+ 0094 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6634-K 0085 59-/+ 0564 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9154-K 0245 09-/+ 0524 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0254-K 0055 09-/+ 0534 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1254-K 0155 09-/+ 0534 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2254-K 0845 59-/+ 0534 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3254-K 0855 59-/+ 0544 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4254-K 0745 09-/+ 0534 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5254-K 0845 09-/+ 0534 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6254-K 0255 59-/+ 0534 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7254-K 0445 59-/+ 0034 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8254-K 0645 59-/+ 0044 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9254-K 0325 59-/+ 0014 .tadayn 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3394-K 0435 07-/+ 0024 .tadayn 432:8891rebuaT


stalP .baL.rn

)pb(.taD .rK.f.ac ksifargitartsnoitissop

alläK

IgrejbdluM 9982-K 0894 07-/+ 0083 .tadyn,tergalrutluK 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 6744-K 0384 56-/+ 0063 .tadyn,tergalrutluK 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 7744-K 0394 56-/+ 0573 .tadyn,tergalrutluK 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 8744-K 0494 56-/+ 0573 .tadyn,tergalrutluK 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM a321-K 0064 051-/+ 0043 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM b321-K 0774 051-/+ 0553 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM 421-K 0064 071-/+ 0533 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM 521-K 0484 071-/+ 0063 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM 621-K 0884 071-/+ 0563 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM a721-K 0884 061-/+ 0563 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM b721-K 0284 061-/+ 0063 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM 821-K 0194 061-/+ 0573 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM 921-K 0494 061-/+ 0573 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM 131-K 0164 051-/+ 0043 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM 231-K 0664 051-/+ 0043 .tadlammag,tergalrutluK 742:0691rebuaTIgrejbdluM a221-K 0893 081-/+ 0552 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaTIgrejbdluM b221-K 0144 061-/+ 0013 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaTIgrejbdluM c221-K 0424 051-/+ 0082 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaTIgrejbdluM 631-K 0215 081-/+ 0004 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaTIgrejbdluM 731-K 0535 061-/+ 0514 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaTIgrejbdluM 841-K 0865 071-/+ 0554 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaTIgrejbdluM 941-K 0185 081-/+ 0074 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaTIgrejbdluM 651-K 0005 061-/+ 0083 tergalejttygtfirD 842:0691rebuaT

Persson

208

.01rugifiadnävnaragniretaD.6llebaTstalP .baL

.rn)pb(.taD .ac

.rK.f31C

‰lairetaM alläK

J-draagemloH 9903-K 0785 59-/+ 0574 06,0 nortso,laks 04:6891.lf.m.H.SnesrednAJ-draagemloH 9553-K 0206 001-/+ 0594 09,11- aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednAJ-draagemloH 811-AxO 0026 031-/+ 0015 09,11- aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednAJ-draagemloH 335-AxO 0806 08-/+ 0005 aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednAIItebagelløM 0465-K 0195 57-/+ 0084 05,72- ärt 932:2991nessumsaRIItebagelløM 0406-K 0716 58-/+ 0015 05,21- aksinnäm,neb 082:4991nessumsaR&kebhaR

øsegneaV 0293-K 0055 07-/+ 0534 01,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegneaV 1293-K 0455 56-/+ 0044 02,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegneaV 711-AxO 5745 031-/+ 0034 03,91- rujd,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegneaV 235-AxO 0245 08-/+ 0524 rujd,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednA


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

lairetaM alläK

tsvorB 4161-K 0956 031-/+ 0545 nortso,laks 29:3791rebuaTtsvorB 0661-K 0246 031-/+ 0535 lok 29:3791rebuaTtsvorB 1661-K 0866 051-/+ 0555 lok 29:3791rebuaTtsvorB 8581-K 0546 021-/+ 0535 nortso,laks 29:3791rebuaTtsvorB 0681-K 0656 021-/+ 0545 nortso,laks 29:3791rebuaTtsvorB 2681-K 0616 011-/+ 0015 nortso,laks 29:3791rebuaT

ekkabsniaK 6863-K 0814 58-/+ 0572 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 7863-K 0514 08-/+ 0572 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 9173-K 0414 58-/+ 0572 neb 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 9293-K 0504 58-/+ 0562 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 0393-K 0704 58-/+ 0562 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 1393-K 0704 58-/+ 0562 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 2393-K 0793 58-/+ 0542 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 3393-K 0304 58-/+ 0562 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 4393-K 0425 59-/+ 0014 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 5393-K 0593 09-/+ 0542 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 6393-K 0404 57-/+ 0562 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 2644-K 0704 58-/+ 0562 neb 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 3644-K 0514 07-/+ 0572 neb 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 4644-K 0134 08-/+ 0092 neb 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 5644-K 0914 08-/+ 0572 neb 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 7644-K 0814 58-/+ 0572 neb 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 3554-K 0234 58-/+ 0092 nortso,laks 212:b6891nessumsaRekkabsniaK 4554-K 0724 06-/+ 0082 nortso,laks 212:b6891nessumsaR

mutfoT 8792-K 0054 58-/+ 0023 nortso,laks 8891.TnesdaMmutfoT 9792-K 0264 07-/+ 0033 nortso,laks 8891.TnesdaMmutfoT 0892-K 0254 58-/+ 0023 nortso,laks 8891.TnesdaMmutfoT 1892-K 0964 07-/+ 0053 nortso,laks 8891.TnesdaMmutfoT 2892-K 0554 09-/+ 0523 nortso,laks 8891.TnesdaMmutfoT 3892-K 0954 09-/+ 0033 nortso,laks 8891.TnesdaMmutfoT 4892-K 0354 58-/+ 0523 nortso,laks 8891.TnesdaMmutfoT 5892-K 0054 58-/+ 0023 lok 8891.TnesdaMmutfoT 6892-K 0964 09-/+ 0053 lok 8891.TnesdaMmutfoT 7892-K 0864 09-/+ 0053 lok 8891.TnesdaMmutfoT 8892-K 0374 09-/+ 0053 lok 8891.TnesdaM

orbeljeV 9971-K 0135 011-/+ 0014 laks 201:5791sormlaMorbeljeV 1081-K 0815 011-/+ 0004 laks 201:5791sormlaMorbeljeV 2081-K 0455 011-/+ 0044 lok 201:5791sormlaMorbeljeV 1032-K 0145 001-/+ 0514 lok 201:5791sormlaM

purÅretseV 0391-K 0924 001-/+ 0092 laks 071:8791nesdivaDpurÅretseV 1391-K 0534 001-/+ 0503 nortso,laks 071:8791nesdivaDpurÅretseV 2391-K 0014 001-/+ 0072 rujd,neb 071:8791nesdivaDpurÅretseV 2891-K 0544 001-/+ 0513 lok 071:8791nesdivaDpurÅretseV 3891-K 0614 001-/+ 0572 rujd,neb 071:8791nesdivaD

Neolitikums början

209


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

lairetaM alläK

evuA 6143-T 0514 011-/+ 0572 lok 25:4891omtsØevuA 6343-T 0753 061-/+ 0091 lok 25:4891omtsØevuA 7343-T 0834 002-/+ 0503 lok 25:4891omtsØevuA 8343-T 0424 061-/+ 0082 lok 25:4891omtsØevuA 8384-T 0334 091-/+ 0003 lok 25:4891omtsØevuA 8481-AA 7634 05-/+ 0003 aprokstam 05:3991omtsØevuA 9481-AA 6044 05-/+ 0003 aprokstam 05:3991omtsØevuA B631-aUT 5054 001-/+ 0023 aprokstam 85:3991omtsØevuA B731-aUT 0894 021-/+ 0083 aprokstam 94:3991omtsØevuA 151-aUT 0644 551-/+ 0513 aprokstam 95:3991omtsØevuA 251-aUT 5824 011-/+ 0092 aprokstam 65:3991omtsØevuA 351-aUT 5794 542-/+ 0073 aprokstam 94:3991omtsØevuA 451-aUT 5924 031-/+ 0582 aprokstam 35:3991omtsØevuA 651-aUT 0414 501-/+ 0572 aprokstam 05:3991omtsØevuA 751-aUT 0344 501-/+ 0013 aprokstam 25:3991omtsØevuA 851-aUT 5144 531-/+ 0013 aprokstam 05:3991omtsØevuA 682-aUT 0634 58-/+ 0003 aprokstam 45:3991omtsØevuA 782-aUT 5734 59-/+ 0013 aprokstam 45:3991omtsØevuA 882-aUT 5054 58-/+ 0023 aprokstam 05:3991omtsØevuA 982-aUT 0344 59-/+ 0013 aprokstam 15:3991omtsØevuA 092-aUT 0154 58-/+ 0023 aprokstam 05:3991omtsØevuA 192-aUT 5534 58-/+ 0003 aprokstam 25:3991omtsØ

øbattelS 9771-T 0464 031-/+ 0043 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 0871-T 0744 021-/+ 0513 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 3081-T 0284 081-/+ 0063 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 065-T 0874 031-/+ 0063 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 165-T 0564 001-/+ 0043 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 726-T 0793 001-/+ 0542 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 826-T 0683 001-/+ 0032 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 837-T 0374 001-/+ 0053 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 937-T 0973 07-/+ 0022 lok 31:b6991datsrølGøbattelS 546-aUT 5754 57-/+ 0033 aprokstam 31:b6991datsrølGøbattelS 646-aUT 5964 56-/+ 0053 aprokstam 31:b6991datsrølGøbattelS 746-aUT 5484 08-/+ 0063 aprokstam 31:b6991datsrølGøbattelS 846-aUT 0494 56-/+ 0073 aprokstam 31:b6991datsrølGøbattelS 946-aUT 5874 07-/+ 0053 aprokstam 31:b6991datsrølGøbattelS 056-aUT 0805 56-/+ 0093 aprokstam 31:b6991datsrølGøbattelS 156-aUT 5035 08-/+ 0014 aprokstam 31:b6991datsrølGøbattelS 256-aUT 0914 06-/+ 0572 aprokstam 31:b6991datsrølG

Persson

210

demsadnävnallaksragnindelnaakilovamosragniretaD.8llebaT.tehgitkisröf

stalP .baL.rn

)pb(.taD kasrO alläK

artsavlA 51-tS 0904 032-/+ gniretaddröftutgidiT 594:7591dnultsOartsavlA 9-tS 0124 051-/+ gniretaddröftutgidiT 594:7591dnultsO

drågekkanrA B7773-aK 0125 061-/+ tlah-31CgöH 213:6991nessumsaR&kebhaRmuraB ? 5706 09-/+ ledemsgnirevresnoK c2891.LnossraL

mlohsnaitsirhC 927-K 0135 001-/+ ledemsgnirevresnoK 701:7691rebuaTmlohsnaitsirhC 057-K 0735 001-/+ ledemsgnirevresnoK 701:7691rebuaT

dnulenilE 84-U 0235 012-/+ gniretaddröftutgidiT 3791evöL&remärKlesninenasaF ? 0516 002-/+ gniretaddröftutgidiT 852:2691nessidebawhcS

roomretsröF ? 0875 061-/+ gniretaddröftutgidiT 814:7691nessidebawhcSroomdieH 641/92H 0415 511-/+ gniretaddröftutgidiT 791:7591hcinnuMroomdieH 541/03H 0205 501-/+ gniretaddröftutgidiT 791:7591hcinnuMgnylelgaM 6446-aK 0835 08-/+ ledemsgnirevresnoK 113:6991nessumsaR&kebhaRprotegoM 61-U 0335 001-/+ gniretaddröftutgidiT 442:8591.B-.MnirolFprotegoM 71-U 0635 001-/+ gniretaddröftutgidiT 442:8591.B-.MnirolFprotegoM 72-U 0125 001-/+ gniretaddröftutgidiT 442:8591.B-.MnirolF

IgrejbdluM a221-K 0893 081-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTIgrejbdluM b221-K 0144 061-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTIgrejbdluM c221-K 0424 051-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTIgrejbdluM a321-K 0064 051-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM b321-K 0774 051-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 421-K 0064 071-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 521-K 0484 071-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 621-K 0884 071-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM a721-K 0884 061-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM b721-K 0284 061-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 821-K 0194 061-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 921-K 0494 061-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 131-K 0164 051-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 231-K 0664 051-/+ gniretaddröftutgidiT 742:0691rebuaTIgrejbdluM 631-K 0215 081-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTIgrejbdluM 731-K 0535 061-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTIgrejbdluM 841-K 0865 071-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTIgrejbdluM 941-K 0185 081-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTIgrejbdluM 651-K 0005 061-/+ gniretaddröftutgidiT 842:0691rebuaTgiVdnirbyT 8903-K 0465 59-/+ tlah-31CgöH 68:5891sormlaM&nesrednA

esompuremmøT 1546-aK 0354 08-/+ tlah-31CgöH 313:6991nessumsaR&kebhaRdyrettäV 64-U 0864 071-/+ gniretaddröftutgidiT 001:8591rednaliTdyrettäV 74-U 0554 041-/+ gniretaddröftutgidiT 001:8591rednaliT

.61rugifisdnävnamosragniretaD.9llebaT

stalP .baL.rn

)pb(.taD .aC.rK.f

alläK

puræK 6355-K 0474 57-/+ 0053 022:1991nessumsaRdrågsnemiL 5982-AxO 0005 07-/+ 0083 192:1991.lf.msegdeH

ybssoM 357-aU 5194 011-/+ 0073 2991.MnossraLybssoM 557-aU 5294 511-/+ 0573 2991.MnossraL

fohnesoR b-RAA 0515 001-/+ 0593 5991ednaleddemtgilnosrepztraHfohnesoR 7233-AxO 0695 56-/+ 0584 013:3991.lf.msegdeH

ngeHtervænS 0774-K 0774 58-/+ 0053 kcyrtignittaHngeHtervænS 1774-K 0694 09-/+ 0083 kcyrtignittaH

drågesaV 2.8342-RAA 0525 09-/+ 0014 523:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHedrågØ 7505-K 0305 09-/+ 0583 831:0791dliksderF&løbregeD

Neolitikums början

211


stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD .rK.f.ac alläK

fohnesoR a 0255 57-/+ 0534 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR b 0855 55-/+ 0044 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR c 0065 54-/+ 0044 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR d 0565 04-/+ 0544 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR e 0665 56-/+ 0544 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR f 0375 04-/+ 0064 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR g 0775 07-/+ 0564 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR h 0975 04-/+ 0564 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR i 0285 06-/+ 0074 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR j 0385 04-/+ 0074 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR k 0785 55-/+ 0074 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR 7112-NK 0855 55-/+ 0044 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 9112-NK 0816 07-/+ 0015 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1212-NK 0285 06-/+ 0074 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2212-NK 0775 07-/+ 0564 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3212-NK 0665 55-/+ 0544 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5312-NK 0735 05-/+ 0024 861:9791nessidebawhcSfohnesoR 6312-NK 0765 08-/+ 0054 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 9312-NK 0885 56-/+ 0084 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1512-NK 0645 56-/+ 0034 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5712-NK 0385 58-/+ 0074 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 6712-NK 0975 07-/+ 0564 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7712-NK 0895 05-/+ 0584 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 9712-NK 0685 06-/+ 0074 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 4812-NK 0875 07-/+ 0564 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 6812-NK 0806 58-/+ 0505 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7812-NK 0385 021-/+ 0074 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 0912-NK 0965 57-/+ 0554 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1912-NK 0695 06-/+ 0584 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2912-NK 0255 08-/+ 0534 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3912-NK 0216 58-/+ 0505 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 4912-NK 0895 57-/+ 0584 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5912-NK 0085 06-/+ 0564 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 0022-NK 0065 05-/+ 0044 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 6122-NK 0585 06-/+ 0074 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1322-NK 0835 56-/+ 0024 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2322-NK 0165 06-/+ 0544 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3322-NK 0645 56-/+ 0034 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 4322-NK 0745 08-/+ 0534 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5322-NK 0865 56-/+ 0054 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 6322-NK 0185 57-/+ 0074 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7322-NK 0785 56-/+ 0574 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8322-NK 0716 55-/+ 0015 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1422-NK 0365 54-/+ 0544 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2422-NK 0206 56-/+ 0094 7-6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3422-NK 0685 06-/+ 0074 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 4422-NK 0295 07-/+ 0084 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5422-NK 0165 57-/+ 0044 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7422-NK 0805 56-/+ 0093 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8422-NK 0945 06-/+ 0534 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 9422-NK 0665 09-/+ 0054 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 0522-NK 0575 55-/+ 0064 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1522-NK 0206 06-/+ 0094 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2522-NK 0026 57-/+ 0515 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3522-NK 0595 55-/+ 0584 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1822-NK 0106 07-/+ 0094 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2822-NK 0975 56-/+ 0564 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 5032-NK 0935 56-/+ 0524 5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 6032-NK 0065 56-/+ 0044 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 7032-NK 0665 06-/+ 0544 7,5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8032-NK 0875 06-/+ 0564 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 9032-NK 0395 56-/+ 0084 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 0132-NK 0106 05-/+ 0094 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1132-NK 0195 56-/+ 0084 6-5.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 2132-NK 0785 07-/+ 0574 6-5.bat:4991nessidebawhcS

.n....,b,aröfrädsankcetebed,1891nessidebawSisedarecilbupmosanragniretadröfsankas.rn.baL)1(

Tabell 10 fortsätter på nästa sida

Persson

212


stalP .baL.rn

)pb(.taD .rK.f.ac lairetaM alläK

ybssoM 2552-uL 0846 07-/+ 0045 lok 373:7891nossnakåHybssoM 924-aU 8325 021-/+ 0014 aprokstam 47:2991.MnossraLybssoM 034-aU 0105 011-/+ 0583 aprokstam 47:2991.MnossraLybssoM 357-aU 5194 011-/+ 0073 nroksedäs 47:2991.MnossraLybssoM 457-aU 5815 09-/+ 0004 aprokstam 47:2991.MnossraLybssoM 557-aU 5294 511-/+ 0573 nroksedäs 47:2991.MnossraL

.gninttästrof.01llebaT

stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD .rK.f.ac alläK

fohnesoR 4332-NK 0435 55-/+ 0024 861:9791nessidebawhcSfohnesoR 6332-NK 0455 56-/+ 0044 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8332-NK 0106 55-/+ 0094 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 0432-NK 0645 56-/+ 0034 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 1432-NK 0155 07-/+ 0534 7.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3432-NK 0916 05-/+ 0515 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 8432-NK 0195 07-/+ 0084 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 3732-NK 0895 59-/+ 0584 6.bat:4991nessidebawhcSfohnesoR 005.I-nK 0835 04-/+ 0524 861:9791nessidebawhcSfohnesoR l 0195 08-/+ 0084 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR m 0495 08-/+ 0084 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR n 0006 54-/+ 0094 11bba:1891nessidebawhcSfohnesoR 7233-AxO 0695 56-/+ 0584 013:3991.lf.msegdeH

.n....,b,aröfrädsankcetebed,1891nessidebawSisedarecilbupmosanragniretadröfsankas.rn.baL)1(

Neolitikums början

213

.32hco02rugifiadnävnanedrävtämhcoragniretaD.21llebaT

stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD .rK.f.ac)2(

31C‰

lairetaM alläK

mlohsnrøjB 9185-K 0064 57-/+ 0523 04,02- aksinnäm,neb 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0285-K 0314 56-/+ 0572 06,91- aksinnäm,neb 49:3991nessumsaRgrejbskolB a 0573-0525 37,21- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

nekkabegøB 1872-K 0506 57-/+ 0594 03,51- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnekkabegøB 2872-K 0926 57-/+ 0025 04,31- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnekkabegøB 4872-K 0185 501-/+ 0564 01,41- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

ednimsnetsraC a 0005-0006 12,31- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNmlohsgarD a 0615 001-/+ 0004 00,21- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD 4222-K 0615 001-/+ 0004 04,11- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD 1922-K 0484 001-/+ 0553 00,22- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnemlohryD a 0573-0005 19,21- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

elløbetrE a 0573-0005 00,11- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNelløbetrE 3394-K 0435 07-/+ 0024 05,61- aksinnäm,neb 432:8891rebuaT

)3(J-draagemloH 9553-K 0206 001-/+ aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednA)3(J-draagemloH 811-AxO 0026 031-/+ 0505 09,11- aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednAenabflogsnesroH 2454-K 0024 511-/+ 0572 07,02- aksinnäm,neb 781:7891rebuaT

nekorkeillyH 5432-uL 0634 08-/+ 0003 00,02- aksinnäm,neb 651:6891nossnakåHekkabsniaK a 0052-0003 25,91- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNekkabsniaK b 0052-0003 27,81- aksinnäm,neb 1elbat:8891draagyN-eoNesomessaK 2954-K 0893 06-/+ 0542 07,91- aksinnäm,neb 1elbat:8891draagyN-eoNroNrøsroK 5814-K 0816 59-/+ 0015 05,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiFroNrøsroK 2624-K 0676 57-/+ 0065 09,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiF

elløbsgorK 848-RAA 0944 041-/+ 0513 00,91- aksinnäm,neb 992:3991duR&nesleiN,reiemenieHslahoL 7722-K 0264 001-/+ 0043 05,91- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

drågesomelgaM a 0573-0055 03,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNdrågesomelgaM b 0573-0055 45,81- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNsdrågesomelgaM

egnæva 0524-0055 01,41- aksinnäm,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

sdrågesomelgaMegnæv

b 0524-0055 07,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

ybleM 6771-K 0385 011-/+ 0564 00,41- aksinnäm,neb 2gif:1891rebuaTIItebagelløM 0406-K 0716 58-/+ 0015 05,21- aksinnäm,neb 082:4991nessumsaR&kebhaR

ednimsroN 583-K 0573-0005 09,41- aksinnäm,neb 4ton:0991.H.SnesrednAednimsroN 9915-K 0975 59-/+ 0564 01,21- aksinnäm,neb 93:0991.H.SnesrednA

grejbnøR 238-RAA 0866 041-/+ 0555 03,41- aksinnäm,neb 003:3991duR&nesleiN,reiemenieHorbegeS a 0575-0526 07,51- aksinnäm,neb 19:e2891.LnossraL

ImlohetakS a 0574-0525 51,61- aksinnäm,neb 1elbat:4991nosleN&nédiLIIImlohetakS 6512-uL 0585 09-/+ 0074 06,81- aksinnäm,neb 604:4891nossnakåH

regaløS a 0573-0005 47,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNgiVdnirbyT 8553-K 0476 08-/+ 0065 07,51- aksinnäm,neb 19:5891sormlaM&nesrednA

øsegnæV 0293-K 0055 07-/+ 0534 01,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegnæV 1293-K 0455 56-/+ 0044 02,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAgnyLyblØ a 0053-0054 25,32- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

ammasnårfsnnifragnintämåvtådllafedihcoademsankcetebremmuneirotarobalnaturagnintäM)1(.bhcoademstalp

.rå052etsamränllitedadnurvallavretnidemsegnadnyfedaretad-41CjE)2(.pb08-/+5806edrävledem,dividniammasåpragniretadåvT)3(

Persson

214

.12rugifiadnävnanedrävtäM.31llebaT

stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD .rK.f.ac)2(

31C‰

alläK

ednimsroN 583-K 0573-0005 09,41- 4ton:0991.H.SnesrednAednimsroN 9915-K 0975 59-/+ 0564 01,21- 93:0991.H.SnesrednAmlohsnrøjB 9185-K 0064 57-/+ 0523 04,02- 772:3991kebhaR&nessumsaRmlohsnrøjB 0285-K 0314 56-/+ 0572 06,91- 772:3991kebhaR&nessumsaR

elløbetrE a 0573-0005 00,11- 1elbat:8891draagyN-eoNelløbetrE 3394-K 0435 07-/+ 0024 05,61- 432:8891rebuaT

ekkabsniaK a 0052-0003 25,91- 1elbat:8891draagyN-eoNekkabsniaK b 0052-0003 27,81- 1elbat:8891draagyN-eoN


.rå052etsamränllitedadnurvallavretnidemsegnadnyfedaretad-41CjE)2(

.32rugifiadnävnaragninggälnaeksifåpragniretaD.41llebaT.02rugifimosammasedrätteleksåpnedräv-31ChcoragniretaD

stalP .baL.rn

).p.b(.taD .rK.f.ac alläK

gorkdeF 3356-K 0855 56-/+ 0044 003:6991nessumsaR&kebhaRvoksslaH 9035-K 0236 001-/+ 0525 832:2991nessumsaRvoksslaH 0135-K 0585 001-/+ 0074 832:2991nessumsaR

sænsehtergraM 7422-RAA 0746 09-/+ 0535 223:7991nesredeP&rehcsiFsænsehtergraM 5955-K 0306 001-/+ 0594 672:3991kebheR&nessumsaR

vsøleskeN 3465-K 0134 09-/+ 0092 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 5595-K 0254 56-/+ 0523 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 6595-K 0244 56-/+ 0013 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 7595-K 0664 56-/+ 0053 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 8595-K 0744 56-/+ 0023 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 9595-K 0664 07-/+ 0053 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 0695-K 0064 07-/+ 0033 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 1695-K 0254 07-/+ 0513 082-972:3991kebhaR&nessumsaRvsøleskeN 2116-K 0574 59-/+ 0053 082-972:5991kebhaRvsøleskeN 3116-K 0074 08-/+ 0053 082-972:5991kebhaRvsøleskeN 4116-K 0774 58-/+ 0053 082-972:5991kebhaRvsøleskeN 5116-K 0234 511-/+ 0003 082-972:5991kebhaRvsøleskeN 6116-K 0734 511-/+ 0013 082-972:5991kebhaRvsøleskeN 7116-K 0444 09-/+ 0013 872:5991kebhaRøsøleskeN 7026-K 0445 07-/+ 0524 872:5991kebhaRøsøleskeN 8026-K 0655 08-/+ 0044 872:5991kebhaRøsøleskeN 3746-K 0264 57-/+ 0033 203:6991nessumsaR&kebhaR

tsylselO 0955-K 0744 09-/+ 0513 1-022:1991nessumsaRtsylselO 1955-K 0514 06-/+ 0572 1-022:1991nessumsaRtsylselO b1955-K 0614 07-/+ 0572 303:6991nessumsaR&kebhaRtsylselO 2955-K 0254 09-/+ 0023 1-022:1991nessumsaRtsylselO 3955-K 0754 09-/+ 0033 1-022:1991nessumsaRtsylselO 4955-K 0064 09-/+ 0033 1-022:1991nessumsaRtsylselO 6346-K 0164 07-/+ 0033 203:6991nessumsaR&kebhaRtsylselO 7346-K 0234 56-/+ 0592 203:6991nessumsaR&kebhaRtsylselO 8346-K 0024 56-/+ 0572 203:6991nessumsaR&kebhaRtsylselO 9346-K 0614 07-/+ 0572 303:6991nessumsaR&kebhaRtsylselO 0446-K 0704 07-/+ 0562 303:6991nessumsaR&kebhaR

edneryberO 4275-K 0134 58-/+ 0092 2991nessumsaRedneryberO 5275-K 0444 09-/+ 0113 2991nessumsaR

edamtlaS 1836-K 0816 08-/+ 0015 992:6991nessumsaR&kebhaRedamtlaS 2836-K 0146 07-/+ 0535 992:6991nessumsaR&kebhaR

esuHpurekkamS 8206-K 0364 09-/+ 0533 182:4991nessumsaR&kebhaRgnyLyblØ 0101-K 0304 021-/+ 0562 901:7691rebuaT

Neolitikums början

215

.42rugifiadnävnanedrävtämhcoragniretaD.51llebaT

stalP .baL)1(.rn

,gniretaDlakolvapyt

31C‰

lairetaM alläK

grejbskolB a laks-ekci,sem 37,21- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNnekkabegøB 1872-K laks-ekci,.sem 03,51- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnekkabegøB 2872-K laks-ekci,.sem 04,31- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnekkabegøB 4872-K laks-ekci,.sem 01,41- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

ednimsnetsraC a laks-ekci,.sem 12,31- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNnemlohryD a laks-ekci,.sem 19,21- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNroNrøsroK 5814-K laks-ekci,.sem 05,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiFroNrøsroK 2624-K laks-ekci,.sem 09,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiF

drågesomelgaM a laks-ekci,.sem 03,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNdrågesomelgaM b laks-ekci,.sem 45,81- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

egnævsdrågesomelgaM a laks-ekci,.sem 01,41- aksinnäm,neb 1elbat:8891draagyN-eoNegnævsdrågesomelgaM b laks-ekci,.sem 07,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

ybleM 6771-K laks-ekci,.sem 00,41- aksinnäm,neb 2gif:1891rebuaTorbegeS a laks-ekci,.sem 07,51- aksinnäm,neb 19:e2891.LnossraL

ImlohetakS a laks-ekci,.sem 51,61- aksinnäm,neb 1elbat:4991nosleN&nédiLIIImlohetakS 6512-uL laks-ekci,.sem 06,81- aksinnäm,neb 604:4891nossnakåH

giVdnirbyT 8553-K laks-ekci,.sem 07,51- aksinnäm,neb 19:5891sormlaM&nesrednAmlohsgarD a laks,.sem 00,21- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD 4222-K laks,.sem 04,11- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

elløbetrE a laks,.sem 00,11- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNelløbetrE 3394-K laks,.sem 05,61- aksinnäm,neb 432:8891rebuaT

J-draagemloH 9553-K laks,.sem 09,11- aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednAIItebagelløM 0406-K laks,.sem 05,21- aksinnäm,neb 082:4991nessumsaR&kebhaR

ednimsroN 583-K laks,.sem 09,41- aksinnäm,neb 4ton:0991.H.SnesrednAednimsroN 9915-K laks,.sem 01,21- aksinnäm,neb 93:0991.H.SnesrednA

grejbnøR 238-RAA laks,.sem 03,41- aksinnäm,neb 003:3991duR&nesleiN,reiemenieHregaløS a laks,.sem 47,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

øsegnæV 0293-K laks,.sem 02,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegnæV 1293-K laks,.sem 01,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednA


Persson

216


stalP .baL)1(.rn

noitalupoP .rK.f.ac)2(

31C‰

lairetaM alläK

grejbskolB a .dnaksdyS.semneS 0573-0525 37,21- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNnekkabegøB 1872-K .dnaksdyS.semneS 0594 3,51- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnekkabegøB 2872-K .dnaksdyS.semneS 0025 4,31- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnekkabegøB 4872-K .dnaksdyS.semneS 0564 1,41- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

ednimsnetsraC a .dnaksdyS.semneS 0005-0006 12,31- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNmlohsgarD a .dnaksdyS.semneS 0004 21- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD 4222-K .dnaksdyS.semneS 0004 4,11- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTnemlohryD a .dnaksdyS.semneS 0573-0005 19,21- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

elløbetrE a .dnaksdyS.semneS 0573-0005 11- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNelløbetrE 3394-K .dnaksdyS.semneS 0024 5,61- aksinnäm,neb 432:8891rebuaT

)3(J-draagemloH-/811-AxO

9553-K.dnaksdyS.semneS 0505 9,11- aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednA

roNrøsroK 5814-K .dnaksdyS.semneS 0015 5,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiFroNrøsroK 2624-K .dnaksdyS.semneS 0065 9,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiF

drågesomelgaM a .dnaksdyS.semneS 0573-0055 3,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNdrågesomelgaM b .dnaksdyS.semneS 0573-0055 45,81- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNsdrågesomelgaM

egnæva .dnaksdyS.semneS 0524-0055 1,41- aksinnäm,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

sdrågesomelgaMegnæv

b .dnaksdyS.semneS 0524-0055 7,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

ybleM 6771-K .dnaksdyS.semneS 0564 41- aksinnäm,neb 2gif:1891rebuaTIItebagelløM 0406-K .dnaksdyS.semneS 0015 5,21- aksinnäm,neb 082:4991nessumsaR&kebhaR

ednimsroN 583-K .dnaksdyS.semneS 0573-0005 9,41- aksinnäm,neb 4ton:0991.H.SnesrednAednimsroN 9915-K .dnaksdyS.semneS 0564 1,21- aksinnäm,neb 93:0991.H.SnesrednA

grejbnøR 238-RAA .dnaksdyS.semneS 0555 3,41- aksinnäm,neb 003:3991duR&nesleiN,reiemenieHorbegeS a .dnaksdyS.semneS 0575-0526 7,51- aksinnäm,neb 19:e2891.LnossraL

ImlohetakS a .dnaksdyS.semneS 0574-0525 51,61- aksinnäm,neb 1elbat:4991nosleN&nédiLIIImlohetakS 6512-uL .dnaksdyS.semneS 0074 6,81- aksinnäm,neb 604:4891nossnakåH

regaløS a .dnaksdyS.semneS 0573-0005 47,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNgiVdnirbyT 8553-K .dnaksdyS.semneS 0065 7,51- aksinnäm,neb 19:5891sormlaM&nesrednA

øsegnæV 0293-K .dnaksdyS.semneS 0534 1,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegnæV 1293-K .dnaksdyS.semneS 0044 2,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednA

edivjA 21-mhS dnaltoG.loennalleM 0002-0003 6,51- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLedivjA 31-mhS dnaltoG.loennalleM 0002-0003 9,51- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLedivjA 41-mhS dnaltoG.loennalleM 0002-0003 5,71- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiL

ensuarG 71-mhS dnaltoG.loennalleM 0002-0003 5,61- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLerI 1-erI dnaltoG.loennalleM 0002-0003 3,51- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLerI 2-erI dnaltoG.loennalleM 0002-0003 2,41- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLerI 3-erI dnaltoG.loennalleM 0002-0003 2,51- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLerI 4-erI dnaltoG.loennalleM 0002-0003 51- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiL

ybsiV 61-MHS dnaltoG.loennalleM 0002-0003 2,61- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLsrejbretsäV 51-mhS dnaltoG.loennalleM 0002-0003 5,51- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiLsrejbretsäV 12-mhS dnaltoG.loennalleM 0002-0003 2,51- aksinnäm,neb 1bat:b5991nédiL

adurrAadocebaC 453-OT lagutroP.seM 0585 91- aksinnäm,neb 1bat:4991sekcaJ&llebuLadurrAadocebaC 553-OT lagutroP.seM 0065 9,81- aksinnäm,neb 1bat:4991sekcaJ&llebuLadurrAadocebaC 653-OT lagutroP.seM 0535 3,51- aksinnäm,neb 1bat:4991sekcaJ&llebuLadurrAadocebaC 063-OT lagutroP.seM 0585 7,71- aksinnäm,neb 1bat:4991sekcaJ&llebuLadurrAadocebaC 953-OT lagutroP.seM 0085 2,71- aksinnäm,neb 1bat:4991sekcaJ&llebuL

odatioMoaitsabeS

531-OT lagutroP.seM 0565 3,51- aksinnäm,neb 1bat:4991sekcaJ&llebuL

odatioMoaitsabeS


odatioMoaitsabeS


odatioMoaitsabeS


odatioMoaitsabeS


arieuquomaS 031-OT lagutroP.seM 0535 3,51- aksinnäm,neb 1bat:4991sekcaJ&llebuLammasnårfsnnifragnintämåvtådllafedihcoademsankcetebremmuneirotarobalnaturagnintäM)1(

.bhcoademstalp.rå052etsamränllitedadnurvallavretnidemsegnadnyfedaretad-41CjE)2(

.pb08-/+5806edrävledem,dividniammasåpragniretadåvT)3(

Neolitikums början

217


stalP .baL)1(.rn

ksigolonorKppurg

.rK.f.ac)2(

31C‰

lairetaM alläK

orbegeS a erdlä 0575-0526 7,51- aksinnäm,neb 19:e2891.LnossraLednimsnetsraC a erdlä 0005-0006 12,31- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoN

giVdnirbyT 8553-K erdlä 0065 7,51- aksinnäm,neb 19:5891sormlaM&nesrednAroNrøsroK 2624-K erdlä 0065 9,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiF

grejbnøR 238-RAA erdlä 0555 3,41- aksinnäm,neb 003:3991duR&nesleiN,reiemenieHnekkabegøB 2872-K erdlä 0025 4,31- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTImlohetakS a erdlä 0574-0525 51,61- aksinnäm,neb 1elbat:4991nosleN&nédiL

roNrøsroK 5814-K erdlä 0015 5,41- aksinnäm,neb 023:7991nesredeP&rehcsiFIItebagelløM 0406-K erdlä 0015 5,21- aksinnäm,neb 082:4991nessumsaR&kebhaR

)3(J-draagemloH-11-AxO9553-K/8

erdlä 0015 9,11- aksinnäm,neb 04:6891.lf.m.H.SnesrednA

nekkabegøB 1872-K ergny 0594 3,51- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTIIImlohetakS 6512-uL ergny 0074 6,81- aksinnäm,neb 604:4891nossnakåH

elløbetrE a ergny 0573-0005 11- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNnemlohryD a ergny 0573-0005 19,21- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNednimsroN 583-K ergny 0573-0005 9,41- aksinnäm,neb 4ton:0991.H.SnesrednA

regaløS a ergny 0573-0005 47,41- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNnekkabegøB 4872-K ergny 0564 1,41- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

ybleM 6771-K ergny 0564 41- aksinnäm,neb 2gif:1891rebuaTednimsroN 9915-K ergny 0564 1,21- aksinnäm,neb 93:0991.H.SnesrednA

øsegnæV 1293-K ergny 0044 2,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegnæV 0293-K ergny 0534 1,11- aksinnäm,neb 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednA

elløbetrE 3394-K ergny 0024 5,61- aksinnäm,neb 432:8891rebuaTmlohsgarD a ergny 0004 21- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD 4222-K ergny 0004 4,11- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

.ademsankcetebremmuneirotarobalnaturagnintäM)1(.rå052etsamränllitedadnurvallavretnidemsegnadnyfedaretad-41CjE)2(

.pb08-/+5806edrävledem,dividniammasåpragniretadåvT)3(

.13hco92rugifiadnävnanedrävtämhcoragniretaD.81llebaT

stalP llitnoitaleRnednarts

.baL)1(.rn

.rK.f.ac)2(

31C‰

lairetaM alläK

mlohsnrøjB mk0.dnaksdyS 9185-K 0523 04,02- aksinnäm,neb 772:3991kebhaR&nessumsaRmlohsnrøjB mk0.dnaksdyS 0285-K 0572 06,91- aksinnäm,neb 772:3991kebhaR&nessumsaRmlohsgarD mk0.dnaksdyS 1922-K 0553 00,22- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

enabflogsnesroH mk0.dnaksdyS 2454-K 0572 07,02- aksinnäm,neb 781:7891rebuaTnekorkeillyH mk0.dnaksdyS 5432-uL 0003 00,02- aksinnäm,neb 651:6891nossnakåH

ekkabsniaK mk0.dnaksdyS a 0052-0003 25,91- dnuh,neb 1elbat:8891draagyN-eoNekkabsniaK mk0.dnaksdyS b 0052-0003 27,81- aksinnäm,neb 1elbat:8891draagyN-eoNesomessaK mk0.dnaksdyS 2954-K 0542 07,91- aksinnäm,neb 881:7891rebuaT

elløbsgorK mk0.dnaksdyS 848-RAA 0513 00,91- aksinnäm,neb 992:3991duR&nesleiN,reiemenieHslahoL mk0.dnaksdyS 7722-K 0043 05,91- aksinnäm,neb 2.gif:1891rebuaT

nesomednA mk01<.dnaksdyS 9753-K 0553 06,91- aksinnäm,neb 46:5891puraakSedlikloB mk01<.dnaksdyS 3954-K 0053 08,02- aksinnäm,neb 681:7891rebuaT

negöhslraC mk01<.dnaksdyS 452-uL 0082 05,91- aksinnäm,neb 95-53:1791grebmörtSnegöhslraC mk01<.dnaksdyS 552-uL 0082 01,91- aksinnäm,neb 95-53:1791grebmörtSnegöhslraC mk01<.dnaksdyS 772-uL 0082 06,71- aksinnäm,neb 95-53:1791grebmörtS

egneelreF mk01<.dnaksdyS 9926-K 0573 06,02- aksinnäm,neb 972:5991kebhaReisoF mk01<.dnaksdyS 474-uL 0042 07,91- aksinnäm,neb 2791.lf.mnossnakåH

2:2datsegaH mk01<.dnaksdyS 153-uL 0562 01,02- aksinnäm,neb 671:1791grebmörtSgrejblesseH mk01<.dnaksdyS 8926-K 0033 01,02- aksinnäm,neb 082:5991kebhaR

grejbluH mk01<.dnaksdyS 1406-K 0512 07,91- aksinnäm,neb 303:6991nessumsaR&kebhaRgrejbluH mk01<.dnaksdyS 2406-K 0502 01,02- aksinnäm,neb 303:6991nessumsaR&kebhaR

01protslegnI mk01<.dnaksdyS 053-uL 0572 04,91- aksinnäm,neb 06:3791grebmörtSammasnårfsnnifragnintämåvtådllafedihcoademsankcetebremmuneirotarobalnaturagnintäM)1(

.bhcoadem,stalp.rå052etsamränllitedadnurvallavretnidemsegnadnyfedaretad-41CtkeridjE)2(


Persson

218

gninttästrof.81llebaT

stalP llitnoitaleRnednarts

.baL.rn

.rK.f.ac 31C‰

lairetaM alläK

jøhekkolK mk01<.dnaksdyS 4592-K 0523 01,81- aksinnäm,neb 031:1891nesrohTjøhekkolK mk01<.dnaksdyS 2103-K 0082 02,91- aksinnäm,neb 031:1891nesrohTjøhekkolK mk01<.dnaksdyS 3103-K 0572 09,91- aksinnäm,neb 031:1891nesrohTjøhekkolK mk01<.dnaksdyS 4103-K 0572 09,81- aksinnäm,neb 031:1891nesrohT

egnideBalliL mk01<.dnaksdyS 4642-uL 0512 01,12- aksinnäm,neb 8211:b6891nossnakåHjøhessiN mk01<.dnaksdyS 0016-K 0002 06,02- aksinnäm,neb 182:5991kebhaRjøhessiN mk01<.dnaksdyS 2016-K 0512 09,02- aksinnäm,neb 182:5991kebhaRjøhessiN mk01<.dnaksdyS 3016-K 0522 04,02- aksinnäm,neb 182:5991kebhaR

essomebbäN mk01<.dnaksdyS 8281-uL 0073 08,02- aksinnäm,neb 693:1891nossnakåHgöhsmaR mk01<.dnaksdyS 752-uL 0523 05,71- aksinnäm,neb 302:1791grebmörtSgöhsmaR mk01<.dnaksdyS 572-uL 0592 02,81- aksinnäm,neb 302:1791grebmörtSgöhsmaR mk01<.dnaksdyS 672-uL 0523 02,71- aksinnäm,neb 302:1791grebmörtSgöhsmaR mk01<.dnaksdyS 872-uL 0023 08,81- aksinnäm,neb 302:1791grebmörtS

eduR mk01<.dnaksdyS a3213-K 0572 00,32- aksinnäm,neb 0891.TnesdaMelløMpuraS mk01<.dnaksdyS 7211-RAA 0062 00,02- aksinnäm,neb 4991duR&nesleiN,reiemenieHelløMpuraS mk01<.dnaksdyS 8211-RAA 0032 01,12- aksinnäm,neb 4991duR&nesleiN,reiemenieH

pragåT mk01<.dnaksdyS 274-uL 0012 07,91- aksinnäm,neb b1791grebmörtSpragåT mk01<.dnaksdyS 374-uL 0082 05,81- aksinnäm,neb b1791grebmörtS

esomesøldroJ mk01>.dnaksdyS 2036-K 0013 03,02- aksinnäm,neb 082:5991kebhaRdørelleK mk01>.dnaksdyS 5153-K 0023 02,91- aksinnäm,neb 631:1891nesrohT

drågesomgaT mk01>.dnaksdyS 7926-K 0573 04,02- aksinnäm,neb 972:5991kebhaRnesomevlU mk01>.dnaksdyS 6036-K 0033 01,02- aksinnäm,neb 082:5991kebhaR


mk01>.dnaksdyS 0036-K 0053 02,02- aksinnäm,neb 082:5991kebhaR

esomøskiV mk01>.dnaksdyS 3036-K 0093 03,02- aksinnäm,neb 872:5991kebhaResompurtsØ mk01>.dnaksdyS 1475-K 0023 07,02- aksinnäm,neb 282:4991nessumsaR&kebhaResompurtsØ mk01>.dnaksdyS 2475-K 0023 05,91- aksinnäm,neb 282:4991nessumsaR&kebhaRrörsramlejH dnaltögretsäV 92501-aU 0023 84,22- aksinnäm,neb .lbuponossrePrörsramlejH dnaltögretsäV 03501-aU 0092 09,12- aksinnäm,neb .lbuponossrePrörsramlejH dnaltögretsäV 13501-aU 0582 86,12- aksinnäm,neb .lbuponossrePrörsramlejH dnaltögretsäV 23501-aU 0513 21,12- aksinnäm,neb .lbuponossrePrörsramlejH dnaltögretsäV 33501-aU 0092 85,12- aksinnäm,neb .lbuponossrePrörsramlejH dnaltögretsäV 43501-aU 0023 22,12- aksinnäm,neb .lbuponossrePrörsramlejH dnaltögretsäV 53501-aU 0592 14,12- aksinnäm,neb .lbuponossrePrörsramlejH dnaltögretsäV 63501-aU 0013 22,12- aksinnäm,neb .lbuponossreP

agrebssöR dnaltögretsäV 7072-AxO 0513 04,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 8072-AxO 0033 05,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 9072-AxO 0591 05,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 0172-AxO 0013 09,12- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 1172-AxO 0513 01,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 3172-AxO 0013 01,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 4172-AxO 0513 03,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 5172-AxO 0562 04,02- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 6172-AxO 0562 02,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 7172-AxO 0513 09,12- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 8172-AxO 0072 09,12- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 9172-AxO 0062 09,12- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR dnaltögretsäV 0272-AxO 0092 01,22- aksinnäm,neb 941:2991.lf.msegdeH

Neolitikums början

219


stalP .baL.rn

31C‰

alläK

71mehköG 1-mhS 01,12- 1elbat:b5991nédiL71mehköG 01-mhS 07,02- 1elbat:b5991nédiL71mehköG 11-mhS 01,02- 1elbat:b5991nédiL71mehköG 9-mhS 09,02- 1elbat:b5991nédiL

akrykybelraK 81-mhS 02,02- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 62-mhS 00,12- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 33-mhS 09,02- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 43-mhS 09,02- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 53-mhS 01,12- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 63-mhS 04,12- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 73-mhS 09,02- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 83-mhS 00,12- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 93-mhS 00,91- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 04-mhS 09,02- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 14-mhS 00,12- 1elbat:b5991nédiLakrykybelraK 24-mhS 09,02- 1elbat:b5991nédiL

arttuL 92-mhS 01,02- 1elbat:b5991nédiLomseR 01-R 09,81- 1elbat:b5991nediLomseR 11-R 05,91- 1elbat:b5991nediLomseR 21-R 04,81- 1elbat:b5991nediLomseR 31-R 03,91- 1elbat:b5991nediLomseR 41-R 03,91- 1elbat:b5991nediLomseR 51-R 01,81- 1elbat:b5991nediLomseR 61-R 09,71- 1elbat:b5991nediLomseR 71-R 02,81- 1elbat:b5991nediLomseR 81-R 06,81- 1elbat:b5991nediLomseR 02-R 07,91- 1elbat:b5991nediLomseR 6-R 05,81- 1elbat:b5991nediLomseR 8-R 00,81- 1elbat:b5991nediLomseR 9-R 01,81- 1elbat:b5991nediL

agrebssöR 401-LK 08,02- 1elbat:b5991nédiLagrebssöR 901-LK 00,12- 1elbat:b5991nédiLagrebssöR 011-LK 03,02- 1elbat:b5991nédiLagrebssöR 51-LK 09,02- 1elbat:b5991nédiLagrebssöR 44-LK 00,12- 1elbat:b5991nédiLagrebssöR 05-LK 08,02- 1elbat:b5991nédiLagrebssöR 96-LK 01,12- 1elbat:b5991nédiLagrebssöR 49-LK 09,02- 1elbat:b5991nédiL

pratulS 03-mhS 05,02- 1elbat:b5991nédiLpratulS 13-mhS 06,02- 1elbat:b5991nédiL

Persson

220


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK alläK

greboB 4084-AxO 0635 55-/+ 0024 KBE 302:5991.lf.msegdeHgreboB 5084-AxO 0725 06-/+ 0014 KBE 302:5991.lf.msegdeHgreboB 6084-AxO 0135 55-/+ 0514 KBE 302:5991.lf.msegdeH

frodsremalhcS 1084-AxO 5516 06-/+ 0015 KBE 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 2084-AxO 5836 06-/+ 0535 KBE 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 3084-AxO 0236 56-/+ 0525 KBE 302:5991.lf.msegdeH

frodeeS 6104-AxO 0615 07-/+ 0093 KBE 013:3991.lf.msegdeHfrodeeS 1844-AxO 0965 56-/+ 0554 KBE 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 2844-AxO 5395 56-/+ 0084 KBE 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 3844-axO 5385 07-/+ 0074 KBE 202:5991.lf.msegdeH

giVdnirbyT 8903-K 0465 59-/+ 0544 KBE 68:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 2293-K 0445 521-/+ 0524 KBE 68:5891sormlaM&nesrednA

greboB 7115-AxO 5474 06-/+ 0053 BRT 291:6991.lf.msegdeHladoB 4446-aK 0115 57-/+ 0093 BRT 213:6991nessumsaR&kebhaR

A1:89datsegaH 9431-uL 0074 56-/+ 0053 BRT 234:8791nossnakåHesomesøldroJ 6773-K 0894 56-/+ 0083 BRT 661:4891.MnossraLesomesøldroJ 7446-aK 0394 08-/+ 0073 BRT 213:6991nessumsaR&kebhaResomesøldroJ 3546-aK 0034 08-/+ 0582 BRT 313:6991nessumsaR&kebhaR

tläfslraK 18-aU 0734 022-/+ 0503 BRT b2991.LnossraLtläfslraK 28-aU 0014 521-/+ 0072 BRT b2991.LnossraLdrågedliK 9481-RAA 0684 011-/+ 0553 BRT 023:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieH

nesomegnoK 8481-RAA 0615 011-/+ 0004 BRT 913:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHvoksellømsejøL 0581-RAA 0305 09-/+ 0583 BRT 023:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieH

gnylelgaM 9773-K 0074 56-/+ 0053 BRT 4891.MnossraLybssoM 924-aU 8325 021-/+ 0014 BRT 47:2991.MnossraLybssoM 034-aU 0105 011-/+ 0583 BRT 47:2991.MnossraLybssoM 457-aU 5815 09-/+ 0004 BRT 47:2991.MnossraL

esomsdrågvølåM 2.1581-RAA 0894 57-/+ 0083 BRT 023:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHdrågybdørGerdroN 7932-RAA 0234 08-/+ 0592 BRT 323:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieH

esomdnulerO 5446-aK 0784 07-/+ 0563 BRT 313:6991nessumsaR&kebhaRvargväR 9901-aU 5854 09-/+ 0033 BRT b2991.LnossraL

IellilybrøS 8446-aK 0494 08-/+ 0573 BRT 213:6991nessumsaR&kebhaRIellilybrøS 9446-aK 9464 57-/+ 0053 BRT 213:6991nessumsaR&kebhaR

ræksevrøtsnesmehT 5773-K 0694 56-/+ 0573 BRT 661:4891.MnossraLdråggrejbgniT 2581-RAA 0734 011-/+ 0013 BRT 023:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieH

esompuremmøT 1546-aK 0354 08-/+ 0523 BRT 313:6991nessumsaR&kebhaRgnyLpurtseklU 8773-K 0684 531-/+ 0563 BRT 4891.MnossraL

esomgivlU 0546-aK 0284 09-/+ 0553 BRT 313:6991nessumsaR&kebhaRpureV 2546-aK 0754 051-/+ 0033 BRT 313:6991nessumsaR&kebhaR

edrågØ 7481-RAA 0874 001-/+ 0053 BRT 913:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHedrågØ 3334-K 0605 56-/+ 0583 BRTedrågØ 3446-aK 0684 57-/+ 0563 BRT 313:6991nessumsaR&kebhaR

B7773-aKdrågekkanrA,angatdemjeragniretad-BRTagiditåvT.8llebates,6446-aKgnylelgaMhco

Neolitikums början

221


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK alläK

mlohsnrøjB 8864-K 0055 59-/+ 0034 KBE 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9864-K 0745 59-/+ 0034 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 2974-K 0145 09-/+ 0024 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 3974-K 0835 09-/+ 0024 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4974-K 0655 09-/+ 0044 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5974-K 0135 09-/+ 0014 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5494-K 0445 09-/+ 0024 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8605-K 0035 09-/+ 0014 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9605-K 0275 59-/+ 0554 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0705-K 0775 07-/+ 0564 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1705-K 0485 59-/+ 0074 KBE 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4035-K 0906 001-/+ 0505 KBE 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6035-K 0445 59-/+ 0034 KBE 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7035-K 0585 59-/+ 0074 KBE 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 3175-K 0235 57-/+ 0514 KBE 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4175-K 0835 07-/+ 0024 KBE 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5175-K 0635 001-/+ 0024 KBE 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6175-K 0545 001-/+ 0034 KBE 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7175-K 0635 07-/+ 0024 KBE 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0974-K 0505 09-/+ 0583 BRT 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1974-K 0405 09-/+ 0583 BRT 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6974-K 0694 09-/+ 0083 BRT 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5155-K 0984 59-/+ 0563 BRT 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6155-K 0115 59-/+ 0093 BRT 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8175-K 0684 59-/+ 0563 BRT 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9175-K 0705 59-/+ 0093 BRT 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0275-K 0484 59-/+ 0553 BRT 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1275-K 0674 09-/+ 0053 BRT 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0185-K 0125 59-/+ 0504 BRT 39:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7185-K 0015 59-/+ 0093 BRT 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8185-K 0805 59-/+ 0093 BRT 49:3991nessumsaRednimsroN 6812-K 0045 001-/+ 0024 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7812-K 0775 001-/+ 0564 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3912-K 0735 001-/+ 0024 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4912-K 0055 001-/+ 0534 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7442-K 0745 001-/+ 0034 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5052-K 0815 59-/+ 0004 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6052-K 0515 07-/+ 0093 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3662-K 0405 09-/+ 0583 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6662-K 0715 09-/+ 0004 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 1413-K 0235 56-/+ 0514 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 2413-K 0835 59-/+ 0024 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3413-K 0045 59-/+ 0024 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4413-K 0835 59-/+ 0024 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5304-K 0625 56-/+ 0014 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6304-K 0845 59-/+ 0534 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7304-K 0805 59-/+ 0093 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 8304-K 0315 09-/+ 0093 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 9304-K 0945 59-/+ 0534 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 0035-K 0735 09-/+ 0024 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 1035-K 0635 59-/+ 0024 KBE 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 8812-K 0044 001-/+ 0013 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 9812-K 0174 001-/+ 0053 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 0912-K 0574 001-/+ 0053 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 1912-K 0474 001-/+ 0053 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 2912-K 0694 001-/+ 0083 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4662-K 0064 58-/+ 0033 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5662-K 0844 58-/+ 0023 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 8662-K 0684 58-/+ 0563 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 9662-K 0984 58-/+ 0563 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5413-K 0384 58-/+ 0553 BRT 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4304-K 0874 56-/+ 0053 BRT 93:0991.H.SnesrednA

Persson

222

.83hco63rugifiadnävnaragniretaD.22llebaT

stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK alläK

dnusreggA 8362-K 0245 59-/+ 0524 KBE :9791.H.SnesrednAdnusreggA 9362-K 0145 001-/+ 0024 KBE :9791.H.SnesrednAdnusreggA 0462-K 0645 59-/+ 0034 KBE :9791.H.SnesrednA

IvölrA 7001-uL 0466 001-/+ 0055 KBE 903:6791nossnakåHIvölrA 657-uL 0616 57-/+ 0015 KBE 903:6791nossnakåHIvölrA 757-uL 0926 07-/+ 0025 KBE 903:6791nossnakåH

netsaderB 0242-uL 0435 07-/+ 0024 KBE b7891.MnossraLnetsaderB 2242-uL 0715 06-/+ 0593 KBE b7891.MnossraL

tsvorB a3161-K 0555 021-/+ 0044 KBE 29:3791rebuaTtsvorB b3161-K 0865 021-/+ 0554 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 4161-K 0956 031-/+ 0545 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 0661-K 0246 031-/+ 0535 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 1661-K 0866 051-/+ 0555 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 5581-K 0145 001-/+ 0024 KBE 39:3791rebuaTtsvorB 6581-K 0055 001-/+ 0534 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 7581-K 0545 011-/+ 0034 KBE 39:3791rebuaTtsvorB 8581-K 0546 021-/+ 0535 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 9581-K 0945 011-/+ 0534 KBE 39:3791rebuaTtsvorB 0681-K 0656 021-/+ 0545 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 1681-K 0145 011-/+ 0024 KBE 39:3791rebuaTtsvorB 2681-K 0616 011-/+ 0015 KBE 29:3791rebuaTtsvorB 3681-K 0045 011-/+ 0024 KBE 39:3791rebuaTtsvorB 4681-K 0245 001-/+ 0524 KBE 39:3791rebuaT

elløbetrE a9251-K 0175 021-/+ 0554 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE b9251-K 0185 021-/+ 0564 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE 0351-K 0665 021-/+ 0054 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE 1351-K 0065 021-/+ 0544 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE 2351-K 0555 011-/+ 0044 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE 3351-K 0755 011-/+ 0044 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE 4351-K 0855 011-/+ 0044 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE a5351-K 0305 011-/+ 0583 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE b5351-K 0815 011-/+ 0004 KBE 49:3791rebuaTelløbetrE 5034-K 0025 09-/+ 0004 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6034-K 0555 59-/+ 0044 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7034-K 0705 09-/+ 0093 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8034-K 0515 09-/+ 0093 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9034-K 0575 59-/+ 0064 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0134-K 0455 59-/+ 0534 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1134-K 0045 59-/+ 0024 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2134-K 0075 59-/+ 0554 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3134-K 0175 59-/+ 0064 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4134-K 0345 59-/+ 0524 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5134-K 0725 58-/+ 0014 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6134-K 0735 09-/+ 0024 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7134-K 0795 59-/+ 0584 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8134-K 0106 59-/+ 0094 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6634-K 0085 59-/+ 0564 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9154-K 0245 09-/+ 0524 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0254-K 0055 09-/+ 0534 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1254-K 0155 09-/+ 0534 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2254-K 0845 59-/+ 0534 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3254-K 0855 59-/+ 0544 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4254-K 0745 09-/+ 0534 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5254-K 0845 09-/+ 0534 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6254-K 0255 59-/+ 0534 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7254-K 0445 59-/+ 0034 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8254-K 0645 59-/+ 0044 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9254-K 0325 59-/+ 0014 KBE 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3394-K 0435 07-/+ 0024 KBE 432:8891rebuaT

egahrednylF a0541-K 0615 011-/+ 0004 KBE 431:1791rebuaTegahrednylF b0541-K 0135 011-/+ 0014 KBE 431:1791rebuaT


Neolitikums början

223


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK alläK

roomretsröF a 0875 061-/+ 0564 KBE 0891epaProomretsröF 14-NK 0775 05-/+ 0064 KBE 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 28-NK 0216 07-/+ 0015 KBE 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 38-NK 0037 08-/+ 0016 KBE 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 87.I-NK 0435 06-/+ 0024 KBE 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 97.I-NK 0445 56-/+ 0034 KBE 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 08.I-NK 0675 57-/+ 0564 KBE 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 18.I-NK 0485 05-/+ 0074 KBE 863:4991nessidebawhcS

esoMegnirvaL 3084-K 0795 511-/+ 0584 KBE 232:8891rebuaTesoMegnirvaL 4084-K 0325 59-/+ 0014 KBE 232:8891rebuaTesoMegnirvaL 5084-K 0485 531-/+ 0074 KBE 232:8891rebuaT

drågesomelgaM 4092-K 0626 501-/+ 0025 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 5092-K 0315 59-/+ 0093 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 6092-K 0925 59-/+ 0014 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 1123-K 0926 001-/+ 0025 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 2123-K 0336 001-/+ 0525 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 3123-K 0336 59-/+ 0525 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 4123-K 0485 59-/+ 0074 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 4733-K 0085 011-/+ 0564 KBE 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 5733-K 0355 501-/+ 0534 KBE 1891nesnetsirhC

rækreveN 8554-K 0425 59-/+ 0014 KBE 681:7891rebuaTrækreveN 9554-K 0325 07-/+ 0014 KBE 681:7891rebuaTrækreveN a 0225 09-/+ 0014 KBE 681:7891rebuaTretsolkgniR 2561-K 0165 011-/+ 0544 KBE 59:3791rebuaTretsolkgniR a3561-K 0345 011-/+ 0564 KBE 59:3791rebuaTretsolkgniR b3561-K 0555 011-/+ 0044 KBE 59:3791rebuaTretsolkgniR a4561-K 0525 011-/+ 0014 KBE 59:3791rebuaTretsolkgniR b4561-K 0935 011-/+ 0024 KBE 59:3791rebuaTretsolkgniR 5671-K 0055 001-/+ 0534 KBE 59:3791rebuaTretsolkgniR 8016-K 0815 001-/+ 0004 KBE 182:4991nessumsaR&kebhaR

edüR 67/581-H 0906 541-/+ 0505 KBE 073:4991nessidebawhcSedüR 102/681-H 0575 001-/+ 0064 KBE 073:4991nessidebawhcSedüR 061-Y 0965 07-/+ 0554 KBE 073:4991nessidebawhcSedüR 261-Y 0495 001-/+ 0584 KBE 073:4991nessidebawhcSedüR a144-Y 0265 002-/+ 0054 KBE 073:4991nessidebawhcSedüR 174-Y 0265 05-/+ 0344 KBE 073:4991nessidebawhcS

nesomreteplaS 2321-K 0555 021-/+ 0044 KBE 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS a3321-K 0895 021-/+ 0094 KBE 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS b3321-K 0706 021-/+ 0005 KBE 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS 4321-K 0875 021-/+ 0564 KBE 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS 5321-K 0145 021-/+ 0024 KBE 4-331:1791rebuaTfrodsremalhcS b 0564 06-/+ 0043 KBE 73:1991ztraHfrodsremalhcS c 0525 06-/+ 0014 KBE 73:1991ztraHfrodsremalhcS 6233-axO 5016 59-/+ 0015 KBE 013:3991.lf.msegdeH

frodeeS 0393-IK 0637 56-/+ 0016 KBE 5991namlekoBfrodeeS 5104-axO 0973 07-/+ 0022 KBE 013:3991.lf.msegdeHfrodeeS 9744-AxO 0517 57-/+ 0006 KBE 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 0844-AxO 5296 07-/+ 0575 KBE 202:5991.lf.msegdeH

dråggiS 0255-K 0345 001-/+ 0524 KBE 912:1991nessumsaRdråggiS 1255-K 0595 501-/+ 0584 KBE 912:1991nessumsaR

IImlohetakS 6591-uL 0745 501-/+ 0034 KBE 788:3891nossnakåHIImlohetakS 7591-uL 0506 001-/+ 0594 KBE 788:3891nossnakåHIImlohetakS 3112-uL 0956 07-/+ 0055 KBE 604:4891nossnakåHIImlohetakS 4112-uL 0196 07-/+ 0575 KBE 604:4891nossnakåHIImlohetakS 5112-uL 0836 07-/+ 0535 KBE 604:4891nossnakåHIImlohetakS 5442-uL 0665 011-/+ 0054 KBE 7211:b6891nossnakåHIImlohetakS 8742-uL 0036 001-/+ 0025 KBE 7211:b6891nossnakåH

egnokgnapS 1405-K 0115 56-/+ 0093 KBE 512:9891rebuaTegnokgnapS 2405-K 0505 56-/+ 0093 KBE 512:9891rebuaTegnokgnapS 3405-K 0315 56-/+ 0093 KBE 512:9891rebuaTegnokgnapS 4405-K 0415 56-/+ 0093 KBE 512:9891rebuaT

rallavskcobnetS 8912-uL 0935 011-/+ 0024 KBE 4991lharP&treffjiertS


Persson

224


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK alläK

mmaD-eesnedüS 8856NrG 5206 09-/+ 0594 KBE 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0956NrG 5106 09-/+ 0094 KBE 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0102-H 5685 07-/+ 0574 KBE 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 731-NK 0695 08-/+ 0584 KBE 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 931-NK 0885 56-/+ 0084 KBE 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 6002-NK 0416 57-/+ 0015 KBE 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0102-NK 0685 09-/+ 0074 KBE 763:4991nessidebawhcS

regaløS 3271-K 0255 011-/+ 0534 KBE 59:3791rebuaTgiVdnirbyT 3923-K 0585 001-/+ 0074 KBE 5991kebhaRgiVdnirbyT 8684-K 0165 59-/+ 0544 KBE

orbeljeV 5021-K 0076 031-/+ 0555 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 6021-K 0866 031-/+ 0555 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 7021-K 0836 031-/+ 0035 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 8021-K 0236 031-/+ 0525 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 9021-K 0326 031-/+ 0515 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 6971-K 0736 021-/+ 0035 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 7971-K 0036 021-/+ 0525 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 8971-K 0946 021-/+ 0045 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 9971-K 0135 011-/+ 0014 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 0081-K 0906 001-/+ 0505 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 1081-K 0815 011-/+ 0004 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 2081-K 0455 011-/+ 0044 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 6891-K 0456 021-/+ 0545 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 7891-K 0546 011-/+ 0535 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 0032-K 0316 001-/+ 0015 KBE 201:5791sormlaMorbeljeV 1032-K 0145 001-/+ 0514 KBE 201:5791sormlaM

gnyLyblØ 0321-K 0125 031-/+ 0004 KBE 1791rebuaTgnyLyblØ 1321-K 0235 031-/+ 0514 KBE 1791rebuaT

rækraB 3362-K 0015 57-/+ 0093 BRT 2991egasreviLrækraB 4362-K 0725 57-/+ 0014 BRT 2991egasreviLrækraB 5362-K 0905 001-/+ 0093 BRT 2991egasreviLrækraB 6362-K 0105 001-/+ 0583 BRT 2991egasreviLrækraB 3503-K 0857 031-/+ BRT 2991egasreviL

11ALtfotsiB 1321-lK 0164 021-/+ 0043 BRT 9791.LnossnahoJ11ALtfotsiB 10.129-lK 0074 56-/+ 0053 BRT 9791.LnossnahoJ

natagexysnorB 6681-uL 0684 06-/+ 0063 BRT 802:2891nossnakåHkramerroNmlohgyB 3743-K 0474 09-/+ 0053 BRT 9791ennøR

mlohsgarD 1922-K 0484 001-/+ 0553 BRT 2.gif:1891rebuaTkebtnilF 2703-IK 0825 021-/+ 0014 BRT 112:5991hciZ

grebshcuF ?NK 0684 08-/+ 0563 BRT 64:0891epaPgrebshcuF 895-INK 0864 06-/+ 0053 BRT 72:5791siboNgrebshcuF 046-INK 0754 04-/+ 0523 BRT 72:5791siboN

nevargettäJ 8872-aU 0225 07-/+ 0014 BRT c2991.LnossraLdrågsnemiL 9882-AxO 0814 07-/+ 0572 BRT 192:1991.lf.msegdeHdrågsnemiL 0982-AxO 0024 07-/+ 0572 BRT 192:1991.lf.msegdeHdrågsnemiL 1982-AxO 0124 07-/+ 0572 BRT 192:1991.lf.msegdeHdrågsnemiL 5982-AxO 0005 07-/+ 0083 BRT 192:1991.lf.msegdeH

grejbedniL a9561-K 0994 021-/+ 0083 BRT 531:1791rebuaTgrejbedniL b9561-K 0305 021-/+ 0583 BRT 531:1791rebuaTrekågnåL 7932-uL 0314 07-/+ 0572 BRT b2991.LnossraLrekågnåL 6862-uL 0294 09-/+ 0073 BRT b2991.LnossraL

nedrågesoM 3643-K 0805 09-/+ 0093 BRT 4891nesreteP&nesdaMnedrågesoM 4643-K 0984 09-/+ 0563 BRT 4891nesreteP&nesdaM

ybssoM 2552-uL 0846 07-/+ 0045 BRT 373:7891nossnakåHybssoM 357-aU 5194 011-/+ 0073 BRT 47:2991.MnossraLybssoM 557-aU 5294 511-/+ 0573 BRT 47:2991.MnossraL

IgrejbdluM 9982-K 0894 07-/+ 0083 BRT 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 6744-K 0384 56-/+ 0063 BRT 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 7744-K 0394 56-/+ 0573 BRT 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 8744-K 0494 56-/+ 0573 BRT 1elbat:5991draagyN-eoN

eduR 4213-K 0194 09-/+ 0563 BRT 0891.TnesdaMeduR 5213-K 0184 07-/+ 0053 BRT 0891.TnesdaM

IpurtsuR 3522-K 0194 001-/+ 0073 BRT 6791rehcsiFIpurtsuR a4522-K 0694 001-/+ 0083 BRT 6791rehcsiFIpurtsuR b4522-K 0894 001-/+ 0083 BRT 6791rehcsiFIIpurtsuR 5522-K 0294 001-/+ 0573 BRT 9791.TnesdaM


Neolitikums början

225


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK alläK

vargväR 6432-uL 0494 06-/+ 0073 BRT 651:6891nossnakåHvargväR 8432-uL 0374 07-/+ 0053 BRT 651:6891nossnakåHvargväR 2532-uL 0424 06-/+ 0082 BRT 651:6891nossnakåHvargväR 7932-uL 0314 07-/+ 0572 BRT 8211:b6891nossnakåHvargväR 4862-uL 0294 09-/+ 0573 BRT 391:8891nossnakåH

puraS 8262-K 0854 07-/+ 0033 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 9262-K 0964 09-/+ 0053 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 0362-K 0064 09-/+ 0033 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 1362-K 0264 09-/+ 0033 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 2362-K 0674 09-/+ 0053 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 6672-K 0434 09-/+ 0592 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 7672-K 0844 09-/+ 0023 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 0192-K 0044 09-/+ 0013 BRT 1891.H.NnesrednApuraS 1192-K 0044 56-/+ 0003 BRT 1891.H.NnesrednA

düSnebeneggiS 1112-NK 0515 06-/+ 0593 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 7622-NK 0815 56-/+ 0004 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 8622-NK 0705 08-/+ 0093 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 9622-NK 0605 56-/+ 0783 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 0722-NK 0574 011-/+ 0053 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 1722-NK 0715 07-/+ 0593 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 2722-NK 0994 57-/+ 0083 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 3722-NK 0965 06-/+ 0554 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 0532-NK 0606 06-/+ 0005 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 3042-NK 0064 06-/+ 0033 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 4042-NK 0954 54-/+ 0033 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 5042-NK 0194 55-/+ 0073 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 5242-NK 0825 55-/+ 0014 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 6242-NK 0074 06-/+ 0053 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 0842-NK 0164 55-/+ 0033 BRT 3891eklaB-srerueMdüSnebeneggiS 1842-nK 0854 06-/+ 0033 BRT 3891eklaB-srerueM

VIdrågrotS 144-aU 5284 041-/+ 0553 BRT 1991nesnetsirKVIdrågrotS 244-aU 0174 511-/+ 0053 BRT 1991nesnetsirKVIdrågrotS 344-aU 0974 511-/+ 0553 BRT 1991nesnetsirK

mmaD-eesnedüS 9856-NrG 5184 56-/+ 0553 BRT 6-54:0891epaPmmaD-eesnedüS 1956-NrG 0174 58-/+ 0053 BRT 6-54:0891epaPmmaD-eesnedüS 2956-NrG 0084 58-/+ 0553 BRT 6-54:0891epaPmmaD-eesnedüS 831-NK 0474 57-/+ 0053 BRT 6-54:0891epaPmmaD-eesnedüS 666-NK 0164 06-/+ 0033 BRT 6-54:0891epaPmmaD-eesnedüS 766-NK 0384 07-/+ 0063 BRT 6-54:0891epaPmmaD-eesnedüS 274-Y 0694 05-/+ 0573 BRT 6-54:0891epaP

protsnevS 21-uL 0874 001-/+ 0053 BRT 4891.MnossraLIILregaløS a4271-K 0364 011-/+ 0043 BRT 59:3791rebuaTIILregaløS b4271-K 0664 011-/+ 0043 BRT 59:3791rebuaT

mutfoT 8792-K 0054 58-/+ 0023 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 9792-K 0264 07-/+ 0033 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 0892-K 0254 58-/+ 0023 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 1892-K 0964 07-/+ 0053 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 2892-K 0554 09-/+ 0523 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 3892-K 0954 09-/+ 0033 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 4892-K 0354 58-/+ 0523 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 5892-K 0054 58-/+ 0023 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 6892-K 0964 09-/+ 0053 BRT 8891.TnesdaMmutfoT 7892-K 0864 09-/+ 0053 BRT 8791.TnesdaMmutfoT 8892-K 0374 09-/+ 0053 BRT 8791.TnesdaM

drågesaV 2.8342-RAA 0525 09-/+ 0014 BRT 523:6991nesleiN-reieH&duR,reiemenieHybräV 301-nK 0094 001-/+ 0073 BRT 0791nossnomolaSybräV 01-uL 0284 001-/+ 0553 BRT 0791nossnomolaS

ekkytslØ 6532-K 0174 56-/+ 0053 BRT 711:1891nesrohT

Persson

226


stalP noitaleRllit

nednarts

.baL)1(.rn

)pb(.taD .rK.f.ac 31C‰

alläK

øsegnæV tsuK 0293-K 0055 07-/+ 0534 2,11- 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegnæV tsuK 1293-K 0455 56-/+ 0044 1,11- 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednA

elløbetrE tsuK 3394-K 0435 07-/+ 0024 5,61- 432:8891rebuaTmlohsgarD tsuK )2(a 0615 001-/+ 0004 21- 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD tsuK 4222-K 0615 001-/+ 0004 4,11- 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD tsuK 1922-K 0484 001-/+ 0553 22- 2.gif:1891rebuaT

slahoL tsuK 7722-K 0264 001-/+ 0043 5,91- 2gif:1891rebuaTnegnyletsærP dnalnI )3(3773-K 0625 56-/+ 6,12- 1elbat:8891draagyN-eoN

esomøskiV dnalnI 3036-K 0415 001-/+ 0093 3,02- 872:5991kebhaRegneelreF dnalnI 9926-K 0494 59-/+ 0573 6,02- 972:5991kebhaR

drågesomgaT dnalnI 7926-K 0294 59-/+ 0573 4,02- 972:5991kebhaRessomebbäN dnalnI 8281-uL 0294 06-/+ 0073 8,02- 693:1891nossnakåH

nesomednA dnalnI 9753-K 0084 09-/+ 0553 6,91- 46:5891puraakSedlikloB dnalnI 3954-K 0764 56-/+ 0053 8,02- 681:7891rebuaT


dnalnI 0036-K 0674 59-/+ 0053 2,02- 082:5991kebhaR

ammasnårfsnnifragnintämåvtådllafedihcoademsankcetebremmuneirotarobalnaturagnintäM)1(.bhcoadem,stalp

.varglebbudannediadvargebedeggäbrelläg4222-KnegniretaD)2(adnävnarämosnenebdnuhåpdröftuetninedränegildomröf,draagyN-eoNvasröfnagniretadanneD)3(

.negninmätseb-31Cröf

.74hco34,24rugifiadnävnaragniretaD.42llebaT

stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

31C lairetaM alläK

nekcablegåF 22001-aU 0474 58-/+ 0053 aprokstam sserpnigrebkeLnekcablegåF 32001-aU 5994 07-/+ 0083 aprokstam sserpnigrebkeLnekcablegåF 42001-aU 0184 58-/+ 0553 aprokstam sserpnigrebkeLnekcablegåF 52001-aU 0705 08-/+ 0093 aprokstam sserpnigrebkeLnekcablegåF 62001-aU 0874 07-/+ 0583 aprokstam sserpnigrebkeLnekcablegåF 7104-aU 0094 06-/+ 0073 22,62- aprokstam 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 8104-aU 5824 57-/+ 0582 aprokstam 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 9104-aU 0784 09-/+ 0563 25,62- aprokstam 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 0204-aU 5994 58-/+ 0083 34,52- aprokstam 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 1204-aU 5305 09-/+ 0583 69,52- aprokstam 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 2204-aU 5364 09-/+ 0043 aprokstam 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 3204-aU 5005 57-/+ 0083 aprokstam 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 1004-aU 5105 05-/+ 0583 lokärt 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 3004-aU 0274 55-/+ 0053 lakstönlessah 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 4004-aU 0194 06-/+ 0073 lokärt 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 6004-aU 5184 57-/+ 0553 lakstönlessah 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 7004-aU 0094 57-/+ 0073 lakstönlessah 801:5991.lf.mlepA

nessomsgokS 58301-aU 0654 07-/+ 0523 15,62- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 68301-aU 0794 08-/+ 0083 83,52- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 78301-aU 5884 011-/+ 0563 97,62- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 88301-aU 0205 001-/+ 0583 12,62- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 98301-aU 5764 08-/+ 0053 74,62- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 45801-aU 0284 07-/+ 0063 47,52- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 55801-aU 5064 06-/+ 0033 81,62- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 65801-aU 0364 06-/+ 0533 97,82- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 75801-aU 5264 06-/+ 0033 85,52- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 85801-aU 5774 06-/+ 0053 06,82- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 95801-aU 0964 06-/+ 0053 99,62- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 06801-aU 5484 06-/+ 0063 82,62- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 16801-aU 0514 07-/+ 0572 43,72- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 07901-aU 5305 59-/+ 0583 24,72- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 17901-aU 0594 08-/+ 0573 33,52- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 27901-aU 5874 08-/+ 0053 42,52- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 37901-aU 0394 08-/+ 0073 53,52- aprokstam .1.bat:8991trenssoP&nergllaH

protatsegujT 89801-aU 5684 55-/+ 0563 aprokstam 37:sserpninossrutrAprotatsegujT 00901-aU 5594 07-/+ 0083 aprokstam 37:sserpninossrutrA

Neolitikums början

227


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

alläK

IatsggäH 53001-tS 5205 001-/+ 0583 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIatsggäH 63001-tS 5725 59-/+ 0014 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIatsggäH 95011-tS 0535 08-/+ 0024 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIatsggäH 26011-tS 0035 031-/+ 0514 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIIatsggäH 73001-tS 5384 001-/+ 0553 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIIatsggäH 83001-tS 0405 001-/+ 0583 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIIatsggäH 93001-tS 5305 59-/+ 0583 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIIatsggäH 06011-tS 5105 08-/+ 0083 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

InallämS 9961-aU 0835 501-/+ 0024 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKInallämS 2071-aU 5615 501-/+ 0004 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKInallämS 5081-aU 0235 09-/+ 0014 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKInallämS 6081-aU 0535 011-/+ 0024 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIInallämS 3831-aU 0605 001-/+ 0583 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIInallämS 4831-aU 5405 001-/+ 0583 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIInallämS 5831-aU 0315 001-/+ 0093 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIInallämS 6831-aU 0315 501-/+ 0093 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

alläK

tetläfargorbdroJ 48831-tS 5615 06-/+ 0593 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtetläfargorbdroJ 1576-aU 0225 54-/+ 0014 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtetläfargorbdroJ 2576-aU 0215 54-/+ 0093 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtetläfargorbdroJ 2496-aU 5925 08-/+ 0014 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtetläfargorbdroJ 4496-aU 5515 08-/+ 0093 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtetläfargorbdroJ 7127-aU 5515 05-/+ 0593 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

protsgrebklaK 4466-aU 0074 09-/+ 0053 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebegutsryM 2287-aU 0315 57-/+ 0093 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebegutsryM 3287-aU 0855 57-/+ 0044 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebegutsryM 4287-aU 5545 57-/+ 0524 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebegutsryM 5287-aU 5545 08-/+ 0034 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebegutsryM 8287-aU 5825 56-/+ 0014 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebegutsryM 9287-aU 5435 55-/+ 0514 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebegutsryM 4387-aU 5635 08-/+ 0024 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

neladksyM 4957-aU 0765 58-/+ 0054 .rekerp 543:7991nosstgneBneladksyM 5957-aU 0665 08-/+ 0054 .rekerp 543:7991nosstgneBneladksyM 6957-aU 5865 57-/+ 0554 .rekerp 543:7991nosstgneBneladksyM 7957-aU 5365 57-/+ 0544 .rekerp 543:7991nosstgneBneladksyM 8957-aU 0665 57-/+ 0544 .rekerp 543:7991nosstgneBneladksyM 9957-aU 0575 57-/+ 0064 .rekerp 543:7991nosstgneBneladksyM 0067-aU 5755 57-/+ 0044 .rekerp 543:7991nosstgneB

tegrebsgnälräP ? 0754 57-/+ 0033 .rekerptegrebsgnälräP 5934-aU 0484 57-/+ 0063 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebsgnälräP 6934-aU 5225 57-/+ 0014 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKtegrebsgnälräP 7934-aU 0215 57-/+ 0093 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

netervöjS 5504-tS 5464 021-/+ 0043 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKnetervöjS 9544-tS 5725 021-/+ 0014 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

protratkavgokS 7951-aU 5845 09-/+ 0534 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKnegokssdatS 0356-aU 5745 08-/+ 0534 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

protybredöS 7147-tS 0735 551-/+ 0024 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKprotybredöS 8147-tS 5694 59-/+ 0083 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

ninolokybÅ 4646-aU 0015 56-/+ 0093 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKninolokybÅ 5646-aU 0494 08-/+ 0573 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKninolokybÅ 6646-aU 5005 56-/+ 0083 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKninolokybÅ 7646-aU 0515 08-/+ 0093 .rekerp 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK


Persson

228


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

alläK

protorF 0855-aU 0784 001-/+ 0563 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 0326-aU 5194 06-/+ 0073 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 1326-aU 0674 05-/+ 0053 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 2326-aU 0584 06-/+ 0063 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 3326-aU 5505 56-/+ 0583 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 5326-aU 5105 56-/+ 0583 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 7326-aU 0094 57-/+ 0073 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 8326-aU 0894 57-/+ 0083 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 2426-aU 5564 56-/+ 0053 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 3426-aU 0005 07-/+ 0083 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 4426-aU 0594 06-/+ 0573 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 5426-aU 0373 06-/+ 0012 BRT 01gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEprotorF 1866-aU 5805 57-/+ 0093 BRT 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKprotorF 2866-aU 5394 58-/+ 0573 BRT 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKprotorF 3866-aU 0705 09-/+ 0093 BRT 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

nekcablegåF 1004-aU 5105 05-/+ 0583 BRT 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 3004-aU 0274 55-/+ 0053 BRT 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 4004-aU 0194 06-/+ 0073 BRT 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 6004-aU 5184 57-/+ 0553 BRT 801:5991.lf.mlepAnekcablegåF 7004-aU 0094 57-/+ 0073 BRT 801:5991.lf.mlepA

agreblujH 9131-uL 0384 56-/+ 0063 BRT 334:8791nossnakåHagreblujH 4341-uL 0434 08-/+ 0003 BRT 334:8791nossnakåHagreblujH 8633-aU 5964 56-/+ 0053 BRT 01.gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEagreblujH 9633-aU 0874 56-/+ 0053 BRT 01.gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirE

nessomsgokS 26801-aU 0584 06-/+ 0063 BRT .1.bat:8991trenssoP&nergllaHnessomsgokS 36801-aU 5274 06-/+ 0053 BRT .1.bat:8991trenssoP&nergllaH

protatsegujT 99801-aU 0505 09-/+ 0583 BRT 37:sserpninossrutrAprotatsegujT 10901-aU 5884 07-/+ 0563 BRT 37:sserpninossrutrAprotatsegujT 20901-aU 5094 07-/+ 0073 BRT 37:sserpninossrutrAprotatsegujT 30901-aU 0594 07-/+ 0573 BRT 37:sserpninossrutrA

egnittyT 28673-ateB 0505 011-/+ 0583 BRT 23:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKårVartsÖ 0226-aU 5084 56-/+ 0053 BRT 57:6991tdetslhiKårVartsÖ 1226-aU 0184 58-/+ 0553 BRT 57:6991tdetslhiKårVartsÖ 7396-aU 0064 06-/+ 0033 BRT 57:6991tdetslhiK


stalP .baL.rn

.taD)pb(

.aC.rK.f

alläK

agreblujH 8633-aU 5964 56-/+ 0053 01.gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirEagreblujH 9633-aU 0874 56-/+ 0053 01.gif:4991grebsoR&dnulregaF,nosskirE

nedrågelliL 7631-aU 5774 59-/+ 0053 2991nossrePnedrågoL 10431-aU 0354 06-/+ 0023

ravröFarotS 7423-aU 0084 06-/+ 0053 173:7991tsivqdniLravröFarotS 8423-aU 5394 57-/+ 0073 173:7991tsivqdniLravröFarotS 3453-aU 0074 08-/+ 0053 173:7991tsivqdniLravröFarotS 2594-aU 0705 57-/+ 0583 173:7991tsivqdniL

årVartsÖ 7396-aU 0064 06-/+ 0033 57:6991tdetslhiK

Neolitikums början

229


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK)1(

alläK

owezsugoB 7244-dG 0246 001-/+ 0535 kbl 314:3991ikcugoB&leigyrGowezsugoB 6406-dG 0446 021-/+ 0535 kbl 314:3991ikcugoB&leigyrG

ikswajuKcsezrB 5529-NrG 0816 53-/+ 0515 kbl 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 6992-NK 0716 06-/+ 0015 kbl 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 271-doL 0946 054-/+ 0535 kbl 1.bat:3991leigyrG&ikcugoB

sulriF 9242-dG 0206 001-/+ 0094 kbl 1.bat:7891.lf.mikswokriKeibarG 1462-dG 0426 09-/+ 0515 kbl 1gif:4991kainrezCowejoL 07701-NrG 0816 001-/+ 0015 kbl 1gif:4991kainrezC

eciwohceiM 47701-NrG 5026 05-/+ 0515 kbl 1gif:4991kainrezCowonarbyzrP 5952-dG 0686 011-/+ 0075 kbl 1gif:4991kainrezC

onlotS 5645-dG 0446 07-/+ 0045 kbl 314:3991ikcugoB&leigyrGaksiwodaR.W 1227-dG 0395 06-/+ 0084 kbl 1gif:4991kainrezCaksiwodaR.W 2227-dG 0406 05-/+ 0594 kbl 1gif:4991kainrezC

zdazdleiW 3204-dG 0516 051-/+ 0015 kbl 1.bat:7891.lf.mikswokriKowezsugoB 2892-dG 0135 021-/+ 0514 kbs 1gif:4991kainrezCowezsugoB 1544-dG 0275 021-/+ 0554 kbs 1gif:4991kainrezCowezsugoB 3645-dG 0045 06-/+ 0524 kbs 1gif:4991kainrezCowezsugoB 5455-dG 0435 06-/+ 0024 kbs 1gif:4991kainrezCowezsugoB 7406-dG 0175 09-/+ 0064 kbs 1gif:4991kainrezCowezsugoB 0606-dG 0665 021-/+ 0054 kbs 1gif:4991kainrezCwakcorwonI 3231-nlB 0006 021-/+ 0094 kbs 1gif:4991kainrezC

owoknaJ 02041-NrG 0545 06-/+ 0034 kbs 1gif:4991kainrezCecreigeW 9052-dG 0685 001-/+ 0574 kbs 1gif:4991kainrezCeciweinorB 2131-nlB 0605 06-/+ 0093 nel 1gif:4991kainrezC

ikswajuKcsezrB 9688-NrG 0335 031-/+ 0514 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 9636-XG 5255 023-/+ 0534 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 0736-XG 5154 012-/+ 0023 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 011-doL 0615 081-/+ 0004 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 261-doL 0384 061-/+ 0063 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 361-doL 0315 061-/+ 0593 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 461-doL 0125 081-/+ 0004 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 561-doL 0735 081-/+ 0514 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 761-doL 0145 043-/+ 0024 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 071-doL 0394 061-/+ 0573 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 371-doL 0525 081-/+ 0014 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 781-doL 0825 091-/+ 0014 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 391-doL 0045 091-/+ 0024 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 491-doL 0825 091-/+ 0014 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBikswajuKcsezrB 591-doL 0625 091-/+ 0014 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoB

nyzrotsuG 471-doL 0475 041-/+ 0064 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBkswajuKceleicsoK 423-dG 0045 081-/+ 0024 nel 1.gif:4991kainrezC

awokmaZazsurK 9081-nlB 5655 001-/+ 0044 nel 1.gif:4991kainrezCawokmaZazsurK 0181-nlB 0865 06-/+ 0054 nel 1.gif:4991kainrezCawokmaZazsurK 1181-nlB 0335 56-/+ 0514 nel 1.gif:4991kainrezC

anyzcuK 39-doL 0355 022-/+ 0044 nel 1.bat:3991leigyrG&ikcugoBowejoL 17701-NrG 0135 04-/+ 0514 nel 1gif:4991kainrezC

okwonhcarB 1252-dG 0774 08-/+ 0053 brt 1gif:4991kainrezCokwonhcarB 4204-dG 0684 011-/+ 0063 brt 1.bat:7891.lf.mikswokriK

aipuksiBaworbaD 9822-dG 0044 041-/+ 0013 brt 1gif:4991kainrezCaipuksiBaworbaD 8362-dG 0784 08-/+ 0563 brt 1gif:4991kainrezC

wakcorwonI 4131-nlB 0854 06-/+ 0033 brt 1gif:4991kainrezCwakcorwonI 6812-nlB 0744 06-/+ 0023 brt 1gif:4991kainrezCwakcorwonI 5891-dG 0394 001-/+ 0573 brt 1gif:4991kainrezCwakcorwonI 27701-NrG 0064 04-/+ 0033 brt 1gif:4991kainrezCikinweigaK 6721-dG 0264 05-/+ 0533 brt 1gif:4991kainrezCikinweigaK 318-dG 0054 011-/+ 0023 brt 1gif:4991kainrezCikinweigaK 418-dG 5364 56-/+ 0043 brt 1gif:4991kainrezC

awotoldoPazsurK 3891-dG 0524 07-/+ 0082 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJawokmaZazsurK 7812-nlB 0293 06-/+ 0042 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJ

okcaL 9106-dG 0755 011-/+ 0044 brt 1gif:4991kainrezC

rutlukksimarekdnabkcits=kbs,rutlukskimarekdnabejnil=kbl.erattafröf.pser.lnerutluK)1(.rutlukragäbttart=brt,rutlukleygneL=nel


Persson

230

gninttästrof.82llebaT

stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

rutluK)1(

alläK

owoktaL 4244-dG 0654 09-/+ 0033 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJowesiL 2222-dG 0575 015-/+ 0564 brt 1.bat:7891.lf.mikswokriKowejoL 5626-dG 0805 09-/+ 0093 brt 1gif:4991kainrezC

nylMywoN 522-doL 0594 061-/+ 0573 brt 1gif:4991kainrezCnylMywoN 292-doL 0325 081-/+ 0004 brt 1gif:4991kainrezCeciwotapO 2462-dG 0334 09-/+ 0592 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJeciwotapO 3672-dG 0264 08-/+ 0033 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJeciwotapO 4672-dG 0644 08-/+ 0513 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJeciwotapO 5672-dG 0484 08-/+ 0553 brt 1gif:4991kainrezCeciwotapO c614-dG 0684 06-/+ 0063 brt 1gif:4991kainrezCeciwotapO 02-doL 0434 081-/+ 0003 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJ

owoktukiP 45331-NrG 0594 06-/+ 0573 brt 1gif:4991kainrezCwojeizdaR 5405-NrG 0174 04-/+ 0053 brt 1gif:4991kainrezCwojeizdaR 1-doL 0764 083-/+ 0043 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJwojeizdaR 5481-M 0954 091-/+ 0533 brt 0991iksnalsiW&akwoknaJwojeizdaR 6481-M 0684 002-/+ 0563 brt 1gif:4991kainrezC

owonraS 5305-NrG 0755 06-/+ 0044 brt 1gif:4991kainrezCeciwelbatS 9104-dG 0834 06-/+ 0003 brt 1.bat:7891.lf.mikswokriKzdazdleiW 0791-dG 0574 07-/+ 0053 brt 1.bat:7891.lf.mikswokriK

eciwohcyzrteiW 06-doL 0715 581-/+ 0004 brt 1.gif:4991kainrezCnyzrebZ 951-doL 0274 011-/+ 0053 brt 1gif:4991kainrezC

rutlukksimarekdnabkcits=kbs,rutlukskimarekdnabejnil=kbl.erattafröf.pser.lnerutluK)1(.rutlukragäbttart=brt,rutlukleygneL=nel


stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

lairetaM)2(

alläK

roomretsröF a 0875 061-/+ 0564 ? 814:7691nessidebawhcSroomretsröF 14-NK 0775 05-/+ 0064 ? 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 28-NK 0216 07-/+ 0015 ajttyg 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 87.I-NK 0435 06-/+ 0024 ? 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 97.I-NK 0445 56-/+ 0034 ? 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 08.I-NK 0675 57-/+ 0564 ? 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 18.I-NK 0485 05-/+ 0074 ? 863:4991nessidebawhcS

2edüR 67/581-H 0906 541-/+ 0505 ärt 073:4991nessidebawhcS2edüR 102/681-H 0575 001-/+ 0064 ärttanlokröf 073:4991nessidebawhcS2edüR 061-Y 0965 07-/+ 0554 ? 073:4991nessidebawhcS2edüR 261-Y 0495 001-/+ 0584 ? 073:4991nessidebawhcS2edüR a144-Y 0265 002-/+ 0054 ? 073:4991nessidebawhcS2edüR 174-Y 0265 05-/+ 0344 ? 073:4991nessidebawhcS

frodsremalhcS 1084-AxO 5516 06-/+ 0015 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 2084-AxO 5836 06-/+ 0535 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 3084-AxO 0236 56-/+ 0525 aprokstam 302:5991.lf.msegdeH

frodeeS 6104-AxO 0615 07-/+ 0093 aprokstam 013:3991.lf.msegdeHfrodeeS 1844-AxO 0965 56-/+ 0554 aprokstam 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 2844-AxO 5395 56-/+ 0084 aprokstam 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 3844-axO 5385 07-/+ 0074 aprokstam 202:5991.lf.msegdeH

mmaD-eesnedüS 8856NrG 5206 09-/+ 0594 ? 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0956NrG 5106 09-/+ 0094 ? 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0102-H 5685 07-/+ 0574 ? 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 731-NK 0695 08-/+ 0584 ? 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 931-NK 0885 56-/+ 0084 ? 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 6002-NK 0416 57-/+ 0015 ? 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0102-NK 0685 09-/+ 0074 ? 763:4991nessidebawhcS

ademsankcetebhco.rn.balrankasroomretsröFnårfvorpttE)1(.ärthcolokärtaravtsmärfedrotlairetamtnäkO)2(

Neolitikums början

231


stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD)2(

.ac.rK.f

kimareKjerelle

alläK

lesninenasaF a 0516 002-/+ 0505 ksimarekerp 852:2691nessidebawhcSgalhcswO 1532-IK 0695 08-/+ 0584 ksimarekerp 5991nesualC

2edüR 67/581-H 0906 541-/+ 0505 kimarek 073:4991nessidebawhcS2edüR 102/681-H 0575 001-/+ 0064 kimarek 073:4991nessidebawhcS2edüR 902/981-H 0336 041-/+ 0525 ksimarekerp 073:4991nessidebawhcS2edüR 061-Y 0965 07-/+ 0554 kimarek 073:4991nessidebawhcS2edüR 261-Y 0495 001-/+ 0584 kimarek 073:4991nessidebawhcS2edüR a144-Y 0265 002-/+ 0054 kimarek 073:4991nessidebawhcS2edüR 174-Y 0265 05-/+ 0344 kimarek 073:4991nessidebawhcS

ademsankcetebhco.rn.balrankaslesninenasaFnårftevorP)1(l002-/+llitttasräh,tevignajeräesninenasaFnårftevorpröfneslekivvadradnatS)2(


stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

lairetaM)2(

alläK

greboB 4084-AxO 0635 55-/+ 0024 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHgreboB 5084-AxO 0725 06-/+ 0014 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHgreboB 6084-AxO 0135 55-/+ 0514 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHgreboB 7115-AxO 5474 06-/+ 0053 aprokstam 291:6991.lf.msegdeHgreboB 8115-AxO 5953 05-/+ 0591 nrohtrojh 291:6991.lf.msegdeHgreboB 9115-AxO 0873 05-/+ 0512 ok,neb 291:6991.lf.msegdeH

regennorB 8092-AxO 0985 09-/+ 0574 aprokstam 743:2991.lf.msegdeHregennorB 9092-AxO 0275 09-/+ 0064 nroh 743:2991.lf.msegdeH

frodsremalhcS b 0564 06-/+ 0043 lok 73:1991ztraHfrodsremalhcS c 0525 06-/+ 0014 lok 73:1991ztraHfrodsremalhcS 6233-axO 5016 59-/+ 0015 nivs,neb 013:3991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 1084-AxO 5516 06-/+ 0015 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 2084-AxO 5836 06-/+ 0535 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 3084-AxO 0236 56-/+ 0525 aprokstam 302:5991.lf.msegdeH

frodeeS 0393-IK 0637 56-/+ 0016 ? 5991namlekoBfrodeeS 5104-axO 0973 07-/+ 0022 lok 013:3991.lf.msegdeHfrodeeS 6104-AxO 0615 07-/+ 0093 aprokstam 013:3991.lf.msegdeHfrodeeS 9744-AxO 0517 57-/+ 0006 rujd,neb 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 0844-AxO 5296 07-/+ 0575 rujd,neb 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 1844-AxO 0965 56-/+ 0554 aprokstam 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 2844-AxO 5395 56-/+ 0084 aprokstam 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 3844-axO 5385 07-/+ 0074 aprokstam 202:5991.lf.msegdeH

.chcobdemsankcetebhco.rn.balrankasfrodsremalhcSnårfvorpåvT)1(.ärtrellelokärtaravedrotlairetamtnäkO)2(

Persson

232


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

kimreKjerelle

alläK

mlohsnrøjB 8864-K 0055 59-/+ 0034 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9864-K 0745 59-/+ 0034 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0974-K 0505 09-/+ 0583 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1974-K 0405 09-/+ 0583 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 2974-K 0145 09-/+ 0024 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 3974-K 0835 09-/+ 0024 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4974-K 0655 09-/+ 0044 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5974-K 0135 09-/+ 0014 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6974-K 0694 09-/+ 0083 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5494-K 0445 09-/+ 0024 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8605-K 0035 09-/+ 0014 kimareK 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5155-K 0984 59-/+ 0563 kimareK 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6155-K 0115 59-/+ 0093 kimareK 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 3175-K 0235 57-/+ 0514 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4175-K 0835 07-/+ 0024 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5175-K 0635 001-/+ 0024 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6175-K 0545 001-/+ 0034 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7175-K 0635 07-/+ 0024 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8175-K 0684 59-/+ 0563 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9175-K 0705 59-/+ 0093 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0275-K 0484 59-/+ 0553 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1275-K 0674 09-/+ 0053 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0185-K 0125 59-/+ 0504 kimareK 39:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7185-K 0015 59-/+ 0093 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8185-K 0805 59-/+ 0093 kimareK 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9605-K 0275 59-/+ 0554 kimarek-erP 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0705-K 0775 07-/+ 0564 kimarek-erP 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1705-K 0485 59-/+ 0074 kimarek-erP 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4035-K 0906 001-/+ 0505 kimarek-erP 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6035-K 0445 59-/+ 0034 kimarek-erP 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7035-K 0585 59-/+ 0074 kimarek-erP 69:3991nessumsaR

elløbetrE a9251-K 0175 021-/+ 0554 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE b9251-K 0185 021-/+ 0564 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE 0351-K 0665 021-/+ 0054 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE 1351-K 0065 021-/+ 0544 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE 2351-K 0555 011-/+ 0044 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE 3351-K 0755 011-/+ 0044 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE 4351-K 0855 011-/+ 0044 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE a5351-K 0305 011-/+ 0583 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE b5351-K 0815 011-/+ 0004 kimareK 49:3791rebuaTelløbetrE 5034-K 0025 09-/+ 0004 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6034-K 0555 59-/+ 0044 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7034-K 0705 09-/+ 0093 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8034-K 0515 09-/+ 0093 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9034-K 0575 59-/+ 0064 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0134-K 0455 59-/+ 0534 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1134-K 0045 59-/+ 0024 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2134-K 0075 59-/+ 0554 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3134-K 0175 59-/+ 0064 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4134-K 0345 59-/+ 0524 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5134-K 0725 58-/+ 0014 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6134-K 0735 09-/+ 0024 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9154-K 0245 09-/+ 0524 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0254-K 0055 09-/+ 0534 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1254-K 0155 09-/+ 0534 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2254-K 0845 59-/+ 0534 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3254-K 0855 59-/+ 0544 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4254-K 0745 09-/+ 0534 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5254-K 0845 09-/+ 0534 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6254-K 0255 59-/+ 0534 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7254-K 0445 59-/+ 0034 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8254-K 0645 59-/+ 0044 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9254-K 0325 59-/+ 0014 kimareK 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3394-K 0435 07-/+ 0024 kimareK 432:8891rebuaTelløbetrE 7134-K 0795 59-/+ 0584 kimarek-erP 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8134-K 0106 59-/+ 0094 kimarek-erP 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6634-K 0085 59-/+ 0564 kimarek-erP 06:7891nesnahoJ&nesrednA


Neolitikums början

233


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

kimreKjerelle

alläK

giVdnirbyT 8903-K 0465 59-/+ 0544 kimareK 68:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 7553-K 0625 59-/+ 0014 kimareK ?2.gif:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 2293-K 0445 521-/+ 0524 kimareK 68:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 9414-K 0735 59-/+ 0024 kimareK ?2.gif:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 5035-K 0925 521-/+ 0014 kimareK ?2.gif:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 7716-K 0905 041-/+ 0583 kimareK ?2.gif:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 3923-K 0585 001-/+ 0074 kimarek-erPgiVdnirbyT 4923-K 0006 001-/+ 0094 kimarek-erP 332:8891rebuaTgiVdnirbyT 5923-K 0895 001-/+ 0584 kimarek-erP 032:0991rebuaTgiVdnirbyT 6923-K 0306 001-/+ 0594 kimarek-erP ?2.gif:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 0514-K 0836 001-/+ 0535 kimarek-erP ?2.gif:5891sormlaM&nesrednA


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

kimreKjerelle

alläK

tsvorB a3161-K 0555 021-/+ 0044 kimareK 29:3791rebuaTtsvorB b3161-K 0865 021-/+ 0554 kimareK 29:3791rebuaTtsvorB 4161-K 0956 031-/+ 0545 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 0661-K 0246 031-/+ 0535 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 1661-K 0866 051-/+ 0555 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 5581-K 0145 001-/+ 0024 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 6581-K 0055 001-/+ 0534 kimareK 29:3791rebuaTtsvorB 7581-K 0545 011-/+ 0034 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 8581-K 0546 021-/+ 0535 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 9581-K 0945 011-/+ 0534 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 0681-K 0656 021-/+ 0545 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 1681-K 0145 011-/+ 0024 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 2681-K 0616 011-/+ 0015 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 3681-K 0045 011-/+ 0024 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 4681-K 0245 001-/+ 0524 kimareK 39:3791rebuaT

ImlohetakS 4381-uL 0426 58-/+ 0515 kimarek-erP 602:2891nossnakåHImlohetakS 5381-uL 0926 59-/+ 0025 kimarek-erP 602:2891nossnakåHImlohetakS 8481-uL 0975 07-/+ 0564 kimareK 602:2891nossnakåHImlohetakS 9481-uL 0085 07-/+ 0564 kimareK 602:2891nossnakåHImlohetakS 6881-uL 0395 521-/+ 0084 kimarek-erP 602:2891nossnakåHImlohetakS 8881-uL 0226 001-/+ 0515 kimarek-erP 602:2891nossnakåHImlohetakS 9012-uL 0726 07-/+ 0025 kimarek-erP 604:4891nossnakåHImlohetakS 6112-uL 0995 07-/+ 0094 kimarek-erP 604:4891nossnakåHImlohetakS 7432-uL 0816 07-/+ 0015 kimarek-erP 551:6891nossnakåH

orbeljeV 6971-K 0736 021-/+ 0035 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 7971-K 0036 021-/+ 0525 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 8971-K 0946 021-/+ 0045 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 0081-K 0906 001-/+ 0505 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 6891-K 0456 021-/+ 0545 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 7891-K 0546 011-/+ 0535 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 0032-K 0316 001-/+ 0015 kimarek-erP 201:5791sormlaM

Persson

234


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

kimreKjerelle

alläK

VdöregA 2051-uL 0176 07-/+ 0065 kimarek-erP 48:b3891.LnossraLVdöregA 2261-uL 0866 07-/+ 0555 kimarek-erP 48:b3891.LnossraLVdöregA 3261-uL 0686 07-/+ 0075 kimarek-erP 48:b3891.LnossraLVdöregA 696-uL 0276 57-/+ 0065 kimarek-erP 48:b3891.LnossraLVdöregA 796-uL 0456 57-/+ 0545 kimarek-erP 48:b3891.LnossraLVdöregA 369-uL 0086 09-/+ 0565 kimarek-erP 48:b3891.LnossraL

dnusreggA 8362-K 0245 59-/+ 0524 kimareK :9791.H.SnesrednAdnusreggA 9362-K 0145 001-/+ 0024 kimareK :9791.H.SnesrednAdnusreggA 0462-K 0645 59-/+ 0034 kimareK :9791.H.SnesrednA

IvölrA 7001-uL 0466 001-/+ 0055 kimarek-erP 903:6791nossnakåHIvölrA 657-uL 0616 57-/+ 0015 kimarek-erP 903:6791nossnakåHIvölrA 757-uL 0926 07-/+ 0025 kimarek-erP 903:6791nossnakåH

netsaderB 0242-uL 0435 07-/+ 0024 kimarek-erP 7891.MnossraLnetsaderB 2242-uL 0715 06-/+ 0593 kimarek-erP 7891.MnossraL

tsvorB a3161-K 0555 021-/+ 0044 kimareK 29:3791rebuaTtsvorB b3161-K 0865 021-/+ 0554 kimareK 29:3791rebuaTtsvorB 4161-K 0956 031-/+ 0545 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 0661-K 0246 031-/+ 0535 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 1661-K 0866 051-/+ 0555 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 5581-K 0145 001-/+ 0024 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 6581-K 0055 001-/+ 0534 kimareK 29:3791rebuaTtsvorB 7581-K 0545 011-/+ 0034 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 8581-K 0546 021-/+ 0535 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 9581-K 0945 011-/+ 0534 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 0681-K 0656 021-/+ 0545 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 1681-K 0145 011-/+ 0024 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 2681-K 0616 011-/+ 0015 kimarek-erP 29:3791rebuaTtsvorB 3681-K 0045 011-/+ 0024 kimareK 39:3791rebuaTtsvorB 4681-K 0245 001-/+ 0524 kimareK 39:3791rebuaT

nedrågatfotluB 7161-uL 0766 08-/+ 0055 kimarek-erP 2601:0891nossnakåHnedrågatfotluB 2081-uL 0466 58-/+ 0055 kimarek-erP 2601:0891nossnakåH

nekkabegøB 8281-K 0506 021-/+ 0005 kimarek-erP 39:3791rebuaTnekkabegøB 9281-K 0716 021-/+ 0015 kimarek-erP 39:3791rebuaTnekkabegøB 4481-K 0195 021-/+ 0574 kimarek-erP 39:3791rebuaTIIIgrebeköB 1543-uL 0006 08-/+ 0094 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 2543-uL 0736 08-/+ 0535 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 3543-uL 0476 09-/+ 0065 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 4543-uL 0346 09-/+ 0535 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 7202-aU 0726 011-/+ 0025 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 8202-aU 0146 001-/+ 0535 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 9453-aU 5106 57-/+ 0094 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 0553-aU 5485 56-/+ 0074 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 1553-aU 5736 07-/+ 0535 kimarek-erP 27:5991.lf.mllengeR

nemlohryD 5554-K 0506 07-/+ 0005 kimareK 4-381:7891rebuaTnemlohryD 6554-K 0326 57-/+ 0515 kimareK 4-381:7891rebuaTnemlohryD 7554-K 0216 57-/+ 0015 kimareK 4-381:7891rebuaT

egahrednylF a0541-K 0615 011-/+ 0004 kimareK 431:1791rebuaTegahrednylF b0541-K 0135 011-/+ 0014 kimareK 431:1791rebuaT

drojfemmalegnilsiG 3835-K 0756 501-/+ 0545 kimarek-erP 922:0991rebuaTybsirG 2835-K 0284 08-/+ 0553 kimareK 032:0991rebuaTybsirG 9255-K 0574 07-/+ 0053 kimareK 912:1991nessumsaR

dnartSpuredlaH 2161-K 0365 021-/+ 0054 kimareK 49:3791rebuaTdrågesomelgaM 4092-K 0626 501-/+ 0025 kimarek-erP 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 1123-K 0926 001-/+ 0025 kimarek-erP 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 2123-K 0336 001-/+ 0525 kimarek-erP 1891nesnetsirhC

egnævsdrågesomelgaM 3272-K 0656 501-/+ 0545 kimarek-erP 1891nesnetsirhCegnævsdrågesomelgaM 4272-K 0175 57-/+ 0544 kimarek-erP 1891nesnetsirhCegnævsdrågesomelgaM 5272-K 0295 001-/+ 0084 kimarek-erP 1891nesnetsirhC

rækreveN 8554-K 0425 59-/+ 0014 kimareK 681:7891rebuaTrækreveN 9554-K 0325 07-/+ 0014 kimareK 681:7891rebuaTrækreveN 2364-K 0225 09-/+ 0014 kimareK 681:7891rebuaT

dnulsroN 379-K 0246 031-/+ 0535 kimarek-erP 6691sormlaM&nesrednA


Neolitikums början

235

.gninttästroF.43llebaT

stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

kimreKjerelle

alläK

ednimsroN 6812-K 0045 001-/+ 0024 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7812-K 0775 001-/+ 0564 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3912-K 0735 001-/+ 0024 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4912-K 0055 001-/+ 0534 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7442-K 0745 001-/+ 0034 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5052-K 0815 59-/+ 0004 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6052-K 0515 07-/+ 0093 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3662-K 0405 09-/+ 0583 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6662-K 0715 09-/+ 0004 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 1413-K 0235 56-/+ 0514 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 2413-K 0835 59-/+ 0024 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3413-K 0045 59-/+ 0024 kimareK 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4413-K 0835 59-/+ 0024 kimareK 93:0991.H.SnesrednAretsolkgniR 2561-K 0165 011-/+ 0544 kimareK 59:3791rebuaTretsolkgniR a3561-K 0345 011-/+ 0564 kimareK 59:3791rebuaTretsolkgniR b3561-K 0555 011-/+ 0044 kimareK 59:3791rebuaTretsolkgniR a4561-K 0525 011-/+ 0014 kimareK 59:3791rebuaTretsolkgniR b4561-K 0935 011-/+ 0024 kimareK 59:3791rebuaTretsolkgniR 5671-K 0055 001-/+ 0534 kimareK 59:3791rebuaT

nesomreteplaS 2321-K 0555 021-/+ 0044 kimareK 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS a3321-K 0895 021-/+ 0094 kimareK 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS b3321-K 0706 021-/+ 0005 kimareK 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS 4321-K 0875 021-/+ 0564 kimareK 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS 5321-K 0145 021-/+ 0024 kimareK 4-331:1791rebuaT

ImlohetakS 8481-uL 0975 07-/+ 0564 kimareK 602:2891nossnakåHImlohetakS 9481-uL 0085 07-/+ 0564 kimareK 602:2891nossnakåHIImlohetakS 6591-uL 0745 501-/+ 0034 kimarek-erP 788:3891nossnakåHIImlohetakS 7591-uL 0506 001-/+ 0594 kimarek-erP 788:3891nossnakåHIImlohetakS 3112-uL 0956 07-/+ 0055 kimarek-erP 604:4891nossnakåHIImlohetakS 4112-uL 0196 07-/+ 0575 kimarek-erP 604:4891nossnakåHIImlohetakS 5112-uL 0836 07-/+ 0535 kimarek-erP 604:4891nossnakåHIImlohetakS 8742-uL 0036 001-/+ 0025 kimarek-erP 7211:b6891nossnakåH

drågerrapS 8964-K 0255 09-/+ 0534 kimareK 481:7891rebuaTdrågerrapS 9964-K 0965 59-/+ 0554 kimareK 481:7891rebuaTdrågerrapS 0074-K 0655 09-/+ 0044 kimareK 481:7891rebuaT

rallavskcobnetS 8912-uL 0935 011-/+ 0024 kimareK 4991lharP&treffjiertSnevoksellyrT 9972-K 0736 501-/+ 0535 kimarek-erP 8791nesretePgnaVnevoksellyrT 0082-K 0646 501-/+ 0535 kimarek-erP 8791nesretePgnaVnevoksellyrT 2882-K 0946 501-/+ 0045 kimarek-erP 8791nesretePgnaV

renabedloBkæbdeV a3031-K 0646 031-/+ 0045 kimarek-erP 231:1791rebuaTrenabedloBkæbdeV b3031-K 0656 031-/+ 0545 kimarek-erP 231:1791rebuaT

orbeljeV 6971-K 0736 021-/+ 0035 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 7971-K 0036 021-/+ 0525 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 8971-K 0946 021-/+ 0045 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 9971-K 0135 011-/+ 0014 kimareK 201:5791sormlaMorbeljeV 0081-K 0906 001-/+ 0505 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 1081-K 0815 011-/+ 0004 kimareK 201:5791sormlaMorbeljeV 2081-K 0455 011-/+ 0044 kimareK 201:5791sormlaMorbeljeV 6891-K 0456 021-/+ 0545 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 7891-K 0546 011-/+ 0535 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 0032-K 0316 001-/+ 0015 kimarek-erP 201:5791sormlaMorbeljeV 1032-K 0145 001-/+ 0514 kimareK 201:5791sormlaM

gnyLyblØ 0321-K 0125 031-/+ 0004 kimareK 1791rebuaTgnyLyblØ 1321-K 0235 031-/+ 0514 kimareK 1791rebuaT

Persson

236


stalP .baL.rn

.taD)pb(

.ac.rK.f

lairetaM)2(

alläK

greboB 4084-AxO 0635 55-/+ 0024 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHgreboB 5084-AxO 0725 06-/+ 0014 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHgreboB 6084-AxO 0135 55-/+ 0514 aprokstam 302:5991.lf.msegdeHgreboB 7115-AxO 5474 06-/+ 0053 aprokstam 291:6991.lf.msegdeHgreboB 8115-AxO 5953 05-/+ 0591 nrohtrojh 291:6991.lf.msegdeHgreboB 9115-AxO 0873 05-/+ 0512 ok,neb 291:6991.lf.msegdeH

ikbaD 5642-nlB 5625 06-/+ 0014 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 7721-dG 0435 06-/+ 0024 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 8721-dG 0985 06-/+ 0084 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 9721-dG 0865 06-/+ 0054 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 8961-dG 0365 07-/+ 0544 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 3071-dG 0326 06-/+ 0515 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 2612-dG 0075 08-/+ 0554 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 5213-dG 0865 05-/+ 0054 ? 02-91:9891zciweiklIikbaD 7213-dG 0526 04-/+ 0515 ärt 02-91:9891zciweiklI

edüH 0221-vH 0606 511-/+ 0005 ärtedüH 1221-vH 0084 58-/+ 0553 ärt 005:2991yelgdiMedüH 0321-vH 0125 551-/+ 0004 aprokstam 13:9691rellümhcieDedüH 1321-vH 0525 09-/+ 0014 aprokstam 23:0891epaP,13:9691rellümhcieDedüH 3971-vH 5165 59-/+ 0544 aprokstam 13:9691rellümhcieDedüH 713-vH 0345 08-/+ 0524 ärt 41:a5691rellümhcieDedüH 723-vH 0345 011-/+ 0524 ärt 41:a5691rellümhcieDedüH 943-vH 0174 09-/+ 0053 ? 005:2991yelgdiMedüH 373-vH 0484 031-/+ 0063 ärt 34:0891epaP,13:9691rellümhcieDedüH 318-vH 0474 07-/+ 0053 krab 64:0891epaPedüH 418-vH 5655 58-/+ 0044 ärt 23:0891epaPedüH 618-vH 5245 053-/+ 0524 lokärt 13:9691rellümhcieDedüH ?-vH 5984 58-/+ 0563 ? 005:2991yelgdiMedüH 369/13-NK 0155 061-/+ 0034 ärt 23:0891epaP,61:a5691rellümhcieD

)1(fohnesoR 5312-NK 0735 05-/+ 0024 ? 861:9791nessidebawhcS)1(fohnesoR 4332-NK 0435 55-/+ 0024 ? 861:9791nessidebawhcS)1(fohnesoR 005.I-nK 0835 04-/+ 0524 ? 861:9791nessidebawhcS

agirvö,neppurgfohnesoRsvirksllitmosragniretadertedtsadnerähsegatdemledsfohnesoRröF)1(.01llebatesragniretad

.lokärtrelleärtlegerirälairetamtnäkO)2(


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

31C alläK

greboB 4084-AxO 0635 55-/+ 0024 05,92- 302:5991.lf.msegdeHgreboB 5084-AxO 0725 06-/+ 0014 09,82- 302:5991.lf.msegdeHgreboB 6084-AxO 0135 55-/+ 0514 06,03- 302:5991.lf.msegdeH

frodsremalhcS 1084-AxO 5516 06-/+ 0015 06,82- 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 2084-AxO 5836 06-/+ 0535 09,13- 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 3084-AxO 0236 56-/+ 0525 02,92- 302:5991.lf.msegdeH

frodeeS 6104-AxO 0615 07-/+ 0093 03,13- 013:3991.lf.msegdeHfrodeeS 1844-AxO 0965 56-/+ 0554 07,72- 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 2844-AxO 5395 56-/+ 0084 01,62- 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 3844-axO 5385 07-/+ 0074 06,62- 202:5991.lf.msegdeH

giVdnirbyT 8903-K 0465 59-/+ 0544 01,22- 68:5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 2293-K 0445 521-/+ 0524 06,62- 68:5891sormlaM&nesrednA

Neolitikums början

237


.rn)pb(.taD .ac

.rK.falläK

taartssoB-essirohcS D9171-vL 0135 011-/+ 0014 502:1991.lf.mhcsreemreVtaartssoB-essirohcS D0271-vL 0555 031-/+ 0044 502:1991.lf.mhcsreemreV

senneipS 982-MB 0324 031-/+ 0082 491:7891gninuerBsenneipS 4764-NrG 0245 57-/+ 0524 491:7891gninuerBseisueihT 2107-NrG 0525 54-/+ 0014 281:7891gninuerBseisueihT 0427-NrG 0705 07-/+ 0583 281:7891gninuerBseisueihT 577-vL 0315 56-/+ 0093 281:7891gninuerBseisueihT D677-vL 0035 031-/+ 0514 322:xxxx


stalP .baL)1(.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

-argitartSnoitalerksif

alläK

rækraB 3362-K 0015 57-/+ 0093 näerdlä 2991egasreviLrækraB 4362-K 0725 57-/+ 0014 näerdlä 2991egasreviLrækraB 5362-K 0905 001-/+ 0093 näerdlä 2991egasreviLrækraB 6362-K 0105 001-/+ 0583 näerdlä 2991egasreviLrækraB 4503-K 0585 59-/+ 0074 näerdlä 2991egasreviL

mlohsnrøjB 208-RAA 0505 061-/+ 0083 aditmas 2991nesnahoJ&nesrednAmlohsnrøjB 869-RAA 5794 501-/+ 0083 aditmas 2991nesnahoJ&nesrednA

kramerroNmlohgyB 3743-K 0474 09-/+ 0053 aditmas 9791ennøRgnirjeH 4932-K 0064 001-/+ 0033 aditmas 9791.TnesdaMgnirjeH 5932-K 0454 001-/+ 0023 aditmas 9791.TnesdaMgnirjeH 6932-K 0464 001-/+ 0043 aditmas 9791.TnesdaMgnirjeH 7932-K 0364 001-/+ 0043 aditmas 9791.TnesdaM

nevargettäJ 8872-aU 0225 07-/+ 0014 aditmas c2991.LnossraLjøhsnenoK a919-K 0284 021-/+ aditmas 701:7691rebuaTjøhsnenoK b919-K 0884 021-/+ aditmas 701:7691rebuaTjøhsnenoK a329-K 0125 021-/+ näerdlä 701:7691rebuaTjøhsnenoK b329-K 0235 021-/+ näerdlä 701:7691rebuaT

okcaL a 0227 001-/+ 0506 näerdlä 01:5991aksnamoDokcaL b 0786 011-/+ 0075 näerdlä 01:5991aksnamoDokcaL c 0795 021-/+ 0094 näerdlä 01:5991aksnamoDokcaL 9106-dG 0755 011-/+ 0044 näerdlä 1gif:4991kainrezCokcaL 88459-AfiG 0105 07-/+ 0083 näerdlä 01:5991aksnamoD

grejbedniL a9561-K 0994 021-/+ 0083 aditmas 531:1791rebuaTgrejbedniL b9561-K 0305 021-/+ 0583 aditmas 531:1791rebuaT

awapuL 3951-nlB 0375 54-/+ 0064 näerdläawapuL 3181-nlB 0755 54-/+ 0044 näerdlä 131:2991senniKawapuL 4181-nlB 0606 08-/+ 0594 näerdlä 122:5891yelgdiM

nedrågesoM 3643-K 0805 09-/+ 0093 aditmas 4891nesreteP&nesdaMnedrågesoM 4643-K 0984 09-/+ 0563 aditmas 4891nesreteP&nesdaM

eduR 4213-K 0194 09-/+ 0563 aditmas 0891.TnesdaMeduR 5213-K 0184 07-/+ 0053 aditmas 0891.TnesdaM

IpurtsuR 3522-K 0194 001-/+ 0073 aditmas 6791rehcsiFIpurtsuR a4522-K 0694 001-/+ 0083 aditmas 6791rehcsiFIpurtsuR b4522-K 0894 001-/+ 0083 aditmas 6791rehcsiF

owonraS 5305-NrG 0755 06-/+ 0044 näerdlä 1gif:4991kainrezCVIdrågrotS 144-aU 5284 041-/+ 0553 aditmas 1991nesnetsirKVIdrågrotS 244-aU 0174 511-/+ 0053 aditmas 1991nesnetsirKVIdrågrotS 344-aU 0974 511-/+ 0553 aditmas 1991nesnetsirK

.chcob,asnakcetebassed,okcaLnårfanragniretadvaertröfsankasremmuneirotarobaL)1(

Persson

238


.rn)pb(.taD .rK.f.ac alläK

mlohsnrøjB 0974-K 0505 09-/+ 0583 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1974-K 0405 09-/+ 0583 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6974-K 0694 09-/+ 0083 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5155-K 0984 59-/+ 0563 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6155-K 0115 59-/+ 0093 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8175-K 0684 59-/+ 0563 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9175-K 0705 59-/+ 0093 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0275-K 0484 59-/+ 0553 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1275-K 0674 09-/+ 0053 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0185-K 0125 59-/+ 0504 39:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7185-K 0015 59-/+ 0093 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8185-K 0805 59-/+ 0093 49:3991nessumsaR

ybssoM 924-aU 8325 021-/+ 0014 47:2991.MnossraLybssoM 034-aU 0105 011-/+ 0583 47:2991.MnossraLybssoM 357-aU 5194 011-/+ 0073 47:2991.MnossraLybssoM 457-aU 5815 09-/+ 0004 47:2991.MnossraLybssoM 557-aU 5294 511-/+ 0573 47:2991.MnossraL

ednimsroN 8812-K 0044 001-/+ 0013 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 9812-K 0174 001-/+ 0053 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 0912-K 0574 001-/+ 0053 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 1912-K 0474 001-/+ 0053 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 2912-K 0694 001-/+ 0083 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4662-K 0064 58-/+ 0033 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5662-K 0844 58-/+ 0023 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 8662-K 0684 58-/+ 0563 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 9662-K 0984 58-/+ 0563 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5413-K 0384 58-/+ 0553 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4304-K 0874 56-/+ 0053 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 2035-K 0454 58-/+ 0523 93:0991.H.SnesrednA

egnokgnapS 1405-K 0115 56-/+ 0093 512:9891rebuaTegnokgnapS 2405-K 0505 56-/+ 0093 512:9891rebuaTegnokgnapS 3405-K 0315 56-/+ 0093 512:9891rebuaTegnokgnapS 4405-K 0415 56-/+ 0093 512:9891rebuaT


.rn)pb(.taD .rK.f.ac alläK

grejbedniL a9561-K 0994 021-/+ 0083 531:1791rebuaTgrejbedniL b9561-K 0305 021-/+ 0583 531:1791rebuaT

IgrejbdluM 9982-K 0894 07-/+ 0083 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 6744-K 0384 56-/+ 0063 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 7744-K 0394 56-/+ 0573 1elbat:5991draagyN-eoNIgrejbdluM 8744-K 0494 56-/+ 0573 1elbat:5991draagyN-eoNegnokeddöN 8264-K 0105 56-/+ 0583 681:7891rebuaTegnokeddöN 0364-K 0105 07-/+ 0083 681:7891rebuaTegnokgnapS 1405-K 0115 56-/+ 0093 512:9891rebuaTegnokgnapS 2405-K 0505 56-/+ 0093 512:9891rebuaTegnokgnapS 3405-K 0315 56-/+ 0093 512:9891rebuaTegnokgnapS 4405-K 0415 56-/+ 0093 512:9891rebuaT

egnokjeV 5384-K 0894 56-/+ 0083 432:8891rebuaTegnokjeV 6384-K 0405 56-/+ 0583 432:8891rebuaTegnokjeV 7384-K 0305 56-/+ 0583 432:8891rebuaT

egnokÅ 1884-K 0605 56-/+ 0093 6-532:8891rebuaTegnokÅ 2884-K 0705 56-/+ 0093 6-532:8891rebuaTegnokÅ 3884-K 0105 56-/+ 0583 6-532:8891rebuaTegnokÅ 4884-K 0994 56-/+ 0083 6-532:8891rebuaTegnokÅ 5884-K 0594 06-/+ 0573 6-532:8891rebuaTegnokÅ 6884-K 0994 56-/+ 0083 6-532:8891rebuaTegnokÅ 7884-K 0525 07-/+ 0014 6-532:8891rebuaTegnokÅ 8884-K 0115 56-/+ 0093 6-532:8891rebuaTegnokÅ 9884-K 0205 55-/+ 0583 6-532:8891rebuaTegnokÅ 0984-K 0136 57-/+ 0025 6-532:8891rebuaTegnokÅ 1984-K 0425 56-/+ 0014 6-532:8891rebuaT

Neolitikums början

239

.38hco18,08rugifistnävnamosragniretaD.14llebaT

stalP .baL.rn

.taD)pb(

.ac.rK.f

arelFragniretad

.lbuPrå

alläK

edivjA a 5104 59-/+ 0562 0991retfE kcyrtitrenssoP&tsivqdniLedivjA b 0534 58-/+ 0003 0991retfE kcyrtitrenssoP&tsivqdniLedivjA c 5324 56-/+ 0082 0991retfE kcyrtitrenssoP&tsivqdniLedivjA d 5904 56-/+ 0072 0991retfE kcyrtitrenssoP&tsivqdniL

yblA 3171-aU 0025 051-/+ 0004ttins,.tadåvT

tnävna0991retfE 43:4991.lf.mnossginöK

yblA 3332-aU 0625 07-/+ 0014ttins,.tadåvT

tnävna0991retfE 43:4991.lf.mnossginöK

artsavlA 4221-aU 0334 501-/+ 0003 0991retfE 321:1991llaworBartsäVartsavlA

21datslloT1196-tS 0944 59-/+ 0023 1991nannI 3891gniruD

nesomednA 9753-K 0084 09-/+ 0553 1991nannI 46:5891puraakSmlohsnrøjB 9185-K 0064 57-/+ 0523 0991retfE 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0285-K 0314 56-/+ 0572 0991retfE 49:3991nessumsaR

edlikloB 3954-K 0764 56-/+ 0053 1991nannI 681:7891rebuaTnekkabegøB 1872-K 0506 57-/+ 0594 1991nannI 7791nesretePhcnirB&neshterblAnekkabegøB 2872-K 0926 57-/+ 0025 1991nannI 7791nesretePhcnirB&neshterblAnekkabegøB 4872-K 0185 501-/+ 0564 1991nannI 7791nesretePhcnirB&neshterblA

negöhslraC 452-uL 0324 56-/+ 0082 1991nannI 95-53:1791grebmörtSnegöhslraC 552-uL 0324 08-/+ 0082 1991nannI 95-53:1791grebmörtSnegöhslraC 772-uL 0124 56-/+ 0082 1991nannI 95-53:1791grebmörtS

mlohsgarD 4222-K 0615 001-/+ 0004 1991nannI 2.gif:1891rebuaTmlohsgarD 1922-K 0484 001-/+ 0553 1991nannI 2.gif:1891rebuaT

elløbetrE 3394-K 0435 07-/+ 0024 1991nannI 432:8891rebuaT

ötfakS,såsnevE 9383-tS 0164 001-/+ 0033etsanes,.tadåvT

dnävna0991retfE ednaleddemtgilnosreptsivqdroN

ötfakS,såsnevE 7387-aU 0105 57-/+ 0083etsanes,.tadåvT

dnävna0991retfE ednaleddemtgilnosreptsivqdroN

egneelreF 9926-K 0494 59-/+ 0573 0991retfE 972:5991kebhaReisoF 474-uL 0393 08-/+ 0042 1991nannI 351:2791.lf.mnossnakåH

71mehköG 76211-tS 5005 532-/+ 0083ttins,.tadåvT

tnävna1991nannI 8891tsivqmolB&tsivqmolB

71mehköG 86211-tS 0093 512-/+ 0542 1991nannI 8891tsivqmolB&tsivqmolB71mehköG 96211-tS 5173 091-/+ 0512 1991nannI 8891tsivqmolB&tsivqmolB71mehköG 85611-tS 0024 003-/+ 0582 1991nannI 8891tsivqmolB&tsivqmolB

71mehköG 4981-aU 0074 011-/+ 0053ttins,.tadåvT

tnävna0991retfE 6991nergöjS&nossreP

13mehköG b3672-ALCU 0734 062-/+ 0003 0991retfE 3991namttaW17mehköG 66-aU 0183 58-/+ 0522 0991retfE 3991.lf.mmlohnegåB

2:2datsegaH 153-uL 0404 56-/+ 0562 1991nannI 671:1791grebmörtS

nakcilfnollaH 1682-tS 0534 001-/+ 0003etsanes,.tadåvT

dnävna9891tsivqmolB

nakcilfnollaH 2693-aU 0634 56-/+ 0003etsanes,.tadåvT

dnävna0991retfE 5991.ddem.srepnamieH

grejblesseH 8926-K 0954 59-/+ 0033 0991retfE 082:5991kebhaRrörsramlejH 92501-aU 5154 09-/+ 0023 0991retfE .lbuponossrePrörsramlejH 03501-aU 0134 08-/+ 0092 0991retfE .lbuponossrePrörsramlejH 13501-aU 5824 06-/+ 0582 0991retfE .lbuponossrePrörsramlejH 23501-aU 5644 06-/+ 0513 0991retfE .lbuponossrePrörsramlejH 33501-aU 5034 56-/+ 0092 0991retfE .lbuponossrePrörsramlejH 43501-aU 5054 56-/+ 0023 0991retfE .lbuponossrePrörsramlejH 53501-aU 5534 06-/+ 0592 0991retfE .lbuponossrePrörsramlejH 63501-aU 0544 57-/+ 0013 0991retfE .lbuponossreP

J-draagemloH 9553-K 0206 001-/+ 0594ttins,.taderT

tnävna1991nannI 04:6891.lf.m.H.SnesrednA

J-draagemloH 811-AxO 0026 031-/+ 0015ttins,.taderT


J-draagemloH 335-AxO 0806 08-/+ 0005ttins,.taderT


enabflogsnesroH 2454-K 0024 511-/+ 0572 1991nannI 781:7891rebuaTnekorkeillyH 5432-uL 0634 08-/+ 0003 1991nannI 651:6891nossnakåH


Persson

240


stalP .baL.rn

.taD)pb(

.ac.rK.f

arelFragniretad

.lbuPrå

alläK

01protslegnI 053-uL 0414 57-/+ 0572 1991nannI 06:3791grebmörtSerI 9773-tS 0583 001-/+ 0032 1991nannI 4791noznaJerI 0873-tS 5204 001-/+ 0062 1991nannI 4791noznaJerI 1873-tS 0824 001-/+ 0582 1991nannI 4791noznaJerI 2873-tS 0224 001-/+ 0572 1991nannI 4791noznaJ

esomesøldroJ 2036-K 0344 09-/+ 0013 0991retfE 082:5991kebhaResomessaK 2954-K 0893 06-/+ 0542 1991nannI 881:7891rebuaT

dørelleK 5153-K 0944 56-/+ 0023 1991nannI 631:1891nesrohTjøhekkolK 4592-K 0554 56-/+ 0523 1991nannI 031:1891nesrohTjøhekkolK 2103-K 0524 09-/+ 0082 1991nannI 031:1891nesrohTjøhekkolK 3103-K 0414 09-/+ 0572 1991nannI 031:1891nesrohTjøhekkolK 4103-K 0024 09-/+ 0572 1991nannI 031:1891nesrohT

deoK 0573-K 0026 57-/+ 0515 1991nannI 04-93:0991nessumsaR-draaguoH

elløbsgorK 848-RAA 0944 041-/+ 0513 0991retfEduR&nesleiN,reiemenieH

992:3991egnideBalliL 4642-uL 0473 06-/+ 0512 1991nannI 8211:b6891nossnakåHegnideBalliL 8021-aU 5993 011-/+ 0062 1991nannI 9891gniruDegnideBalliL 9021-aU 5734 021-/+ 0013 1991nannI 9891gniruD

gnipökniL 8314-tS 0693 021-/+ 0042 1991nannI 8791llemaDslahoL 7722-K 0264 001-/+ 0043 1991nannI 2.gif:1891rebuaT

ybleM 6771-K 0385 001-/+ 0564 1991nannIrebuaT,142:3791.lf.mnesnaH

2gif:1891esomgrejberyM 2073-K 0464 023-/+ 0033 1991nannI 67:5891puraakS

IItebagelløM 0406-K 0716 58-/+ 0015 0991retfE 082:4991nessumsaR&kebhaRjøhessiN 0016-K 0263 501-/+ 0002 0991retfE 182:5991kebhaRjøhessiN 1016-K 0263 09-/+ 0591 0991retfE 182:5991kebhaRjøhessiN 2016-K 0573 011-/+ 0512 0991retfE 182:5991kebhaRjøhessiN 3016-K 0083 511-/+ 0522 0991retfE 182:5991kebhaR

ednimsroN 9915-K 0975 59-/+ 0564 1991nannI 93:0991.H.SnesrednAessomebbäN 8281-uL 0294 06-/+ 0073 1991nannI 693:1891nossnakåH

esomsroP 8473-K 0174 09-/+ 0053göhsmaR 752-uL 0454 09-/+ 0523 1991nannI 302:1791grebmörtSgöhsmaR 572-uL 0334 56-/+ 0592 1991nannI 302:1791grebmörtSgöhsmaR 672-uL 0254 56-/+ 0523 1991nannI 302:1791grebmörtSgöhsmaR 872-uL 0844 56-/+ 0023 1991nannI 302:1791grebmörtSrekåsfloR 8842-tS 0354 001-/+ 0023 1991nannI 9891tsivqmolB

eduR a3213-K 0814 58-/+ 0572ttins,.tadåvT

tnävna1991nannI 0891.TnesdaM

eduR b3213-K 0624 58-/+ 0582ttins,.tadåvT

tnävna1991nannI 0891.TnesdaM

grejbnøR 238-RAA 0866 041-/+ 0555 0991retfEduR&nesleiN,reiemenieH

003:3991agrebssöR 7072-AxO 0644 051-/+ 0513 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 8072-AxO 0954 021-/+ 0033 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 0172-AxO 0044 031-/+ 0013 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 1172-AxO 0244 051-/+ 0513 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 3172-AxO 0044 011-/+ 0013 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 4172-AxO 0444 021-/+ 0513 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 5172-AxO 0804 011-/+ 0562 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 6172-AxO 0804 011-/+ 0562 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 7172-AxO 0544 011-/+ 0513 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 8172-AxO 0904 011-/+ 0072 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 9172-AxO 0993 011-/+ 0062 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 0272-AxO 0924 011-/+ 0092 0991retfE 941:2991.lf.msegdeHagrebssöR 3672-AxO 0634 07-/+ 0003 0991retfE 941:2991.lf.msegdeH

arkådnaS 1773-tS 0374 001-/+ 0053 1991nannI 4791.lf.msgrebmulBelløMpuraS 7211-RAA 0004 09-/+ 0062 0991retfE 4991duR&nesleiN,reiemenieHelløMpuraS 8211-RAA 0583 09-/+ 0032 0991retfE 4991duR&nesleiN,reiemenieH

ladsregiS 4473-K 0564 041-/+ 0043 1991nannIladsregiS 5473-K 0864 57-/+ 0053 1991nannI

ImlohetakS 4381-uL 0426 58-/+ 0515 1991nannI 602:2891nossnakåHImlohetakS 9012-uL 0726 07-/+ 0025 1991nannI 604:4891nossnakåH

IIImlohetakS 6512-uL 0585 09-/+ 0074 1991nannI 604:4891nossnakåH


Neolitikums början

241


stalP .baL.rn

.taD)pb(

.ac.rK.f

arelFragniretad

.lbuPrå

alläK

ravröFarotS b 0055 59-/+ 0534 0991retfE kcyrtitrenssoP&tsivqdniLravröFarotS i 0524 59-/+ 0082 0991retfE kcyrtitrenssoP&tsivqdniLdrågesomgaT 7926-K 0294 59-/+ 0573 0991retfE 972:5991kebhaR

41atfoT 5873-aU 0464 07-/+ 0043 0991retfE 563:7991tsivqdniL41atfoT 4873-aU 5554 06-/+ 0523 0991retfE 563:7991tsivqdniL

renorkerT 2591-uL 0054 55-/+ 0023 1991nannI 112:2891nossnakåHgiVdnirbyT 8553-K 0476 08-/+ 0065 1991nannI 19:5891sormlaM&nesrednA

pragåT 274-uL 0273 08-/+ 0012 1991nannI b1791grebmörtSpragåT 374-uL 0324 08-/+ 0082 1991nannI b1791grebmörtSgrebelU 8387-aU 0366 57-/+ 0055 0991retfE bkcyrtitsivqdroN

nesomevlU 6036-K 0854 59-/+ 0033 0991retfE 082:5991kebhaRsdrågegnæV

kirbafevrøt0036-K 0674 59-/+ 0053 0991retfE 082:5991kebhaR

øsegneaV 0293-K 0055 07-/+ 0534 0991retfE 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednAøsegneaV 1293-K 0455 56-/+ 0044 0991retfE 14-04:6891.lf.m.H.SnesrednA

esomøskiV 3036-K 0415 001-/+ 0093 0991retfE 872:5991kebhaRybsiV 5924-tS 0124 001-/+ 0572 1991nannI 4791noznaJybsiV 6924-tS 0924 521-/+ 0582 1991nannI 4791noznaJybsiV 7924-tS 0804 031-/+ 0562 1991nannI 4791noznaJybsiV 8924-tS 0244 531-/+ 0513 1991nannI 4791noznaJybsiV 9924-tS 0414 521-/+ 0072 1991nannI 4791noznaJ

srejbretsäV 7032-tS 0393 001-/+ 0042 1991nannI 4791noznaJsrejbretsäV 0034-tS 0204 521-/+ 0062 1991nannI 4791noznaJsrejbretsäV 1034-tS 0393 011-/+ 0042 1991nannI 4791noznaJsrejbretsäV 2034-tS 5673 511-/+ 0022 1991nannI 4791noznaJsrejbretsäV 3034-tS 0493 501-/+ 0042 1991nannI 4791noznaJsrejbretsäV 4034-tS 5804 031-/+ 0562 1991nannI 4791noznaJnedrågattÅ 9415-tS 5683 07-/+ 0532 1991nannI 32:7791nergerI

aladgnÄ 2563-uL 0994 08-/+ 0083 0991retfE 21:4991kcebeduResompurtsØ 1475-K 0354 09-/+ 0023 0991retfE 282:4991nessumsaR&kebhaResompurtsØ 2475-K 0154 09-/+ 0023 0991retfE 282:4991nessumsaR&kebhaR

adårevÖ 3592-tS 0973 021-/+ 0522 1991nannI 1791rednileW

Persson

242


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

-etaMlair

alläK

såkebbA 9582-tS 5893 001-/+ 0062 ?neb 881:6791grebedlOmlohsnrøjB 208-RAA 0505 061-/+ 0083 lok 2991nesnahoJ&nesrednAmlohsnrøjB 869-RAA 5794 501-/+ 0083 lok 2991nesnahoJ&nesrednA

kramerrøNmlohgyB 3743-K 0474 09-/+ 0053 lok 9791ennøRellømvelemmE 3354-K 0104 06-/+ 0552 lok 881:7891rebuaT

ladegnE 9942-K 0414 07-/+ 0572 lok 2991egasreviLladegnE 0052-K 0614 58-/+ 0572 lok 2991egasreviLladegnE 1052-K 0424 09-/+ 0572 lok 2991egasreviL

løbaG 3481-K 0804 001-/+ 0072 lok 7791rebuaT&sormlaMløbaG 2172-K 0493 08-/+ 0542 lok 7791rebuaT&sormlaM

ejøhessaG 8311-K 0093 001-/+ 0532 lok 831:1791rebuaT8xasdalG 6771-uL 0694 59-/+ 0083 lok 723:1891tluhneruB

87mehköG 76-aU 0344 011-/+ 0013 lok 2991nergöjSdlaH 1381-K 0193 001-/+ 0042 lok 001:3791rebuaT

88datsrÅ,grebeH 0133-tS 0084 031-/+ 0553 lok 04ton:1791grebmörtSgnirjeH 4932-K 0064 001-/+ 0033 lok 9791.TnesdaMgnirjeH 5932-K 0454 001-/+ 0023 lok 9791.TnesdaMgnirjeH 6932-K 0464 001-/+ 0043 lok 9791.TnesdaMgnirjeH 7932-K 0364 001-/+ 0043 lok 9791.TnesdaM

rækdrojH 9223-K 0604 56-/+ 0562 ?lok 8891nosstgneBIIIsenetloH 8285-T 0664 08-/+ 0053 lok 57:5891omtsØ

protslegnI 0581-uL 0224 511-/+ 0572 lok6-13protslegnI 0521-uL 0673 06-/+ 0512 lok5-23protslegnI 2231-uL 0854 06-/+ 0033 lok

jøhedroJ 1055-K 0963 58-/+ 0502 lok 222:1991nessumsaRjøhdroJ 879-K 0944 021-/+ 0513 krab 44:0791muræjK

nevargettäJ 8872-aU 0225 07-/+ 0014 lok c2991.LnossraL021adnalröJ 8381-tS 0054 071-/+ 0513 lok 351:8691grebmörtS

sirediK 8712-K 0304 001-/+ 0562 lok 7791rebuaT&sormlaMdrågkæbdlejK 861-RAA 0374 021-/+ 0053 lok 352:2991duR&reiemenieHdrågkæbdlejK 376-RAA 0164 041-/+ 0043 lok 352:2991duR&reiemenieH

drågdlejK 5263-K 0004 58-/+ 0062 lokdrågdlejK 6263-K 0014 58-/+ 0072 lokpurebboK 4821-K 0093 021-/+ 0532 lok 001:3791rebuaTpurebboK a7631-K 0114 001-/+ 0072 lok 001:3791rebuaTpurebboK b7631-K 0214 001-/+ 0572 lok 001:3791rebuaT

jøhsnenoK 919-K 0584 001-/+ lok 7691rebuaTpuregarK 2204-K 0193 58-/+ 0532 8891nosstgneB

grobmaHL 0172-K 0004 09-/+ 0062 lok 7791rebuaT&sormlaMgrobmaHL 1172-K 0793 09-/+ 0542 lok 7791rebuaT&sormlaM

grejbedniL a9561-K 0994 021-/+ 0083 lok 531:1791rebuaTgrejbedniL b9561-K 0305 021-/+ 0583 lok 531:1791rebuaT

7esyL 7654-tS 5455 551-/+ 0534 lok 141:5791retäsnoJ51puredöL 856-uL 0683 06-/+ 0532 lok 5791grebmörtS51puredöL 108-uL 0314 06-/+ 0572 lok 5791grebmörtS51puredöL 808-uL 0483 06-/+ 0032 lok 5791grebmörtS51puredöL 908-uL 0604 06-/+ 0072 lok 5791grebmörtS

purtsgøL 5812-K 0014 001-/+ 0072 lok 7791rebuaT&sormlaMnedrågesoM 3643-K 0805 09-/+ 0093 lok 4891nesreteP&nesdaMnedrågesoM 4643-K 0984 09-/+ 0563 lok 4891nesreteP&nesdaMejøhsdrågliP a 0814 05-/+ 0572 203:6891mlohtsoRejøhsdrågliP 5692-K 0124 56-/+ 0082 lok 203:6891mlohtsoRejøhsdrågliP 6692-K 0914 09-/+ lok 203:6891mlohtsoR

eduR 4213-K 0194 09-/+ 0563 lok 0891.TnesdaMeduR 5213-K 0184 07-/+ 0053 lok 0891.TnesdaM

IpurtsuR 3522-K 0194 001-/+ 0073 lok 6791rehcsiFIpurtsuR a4522-K 0694 001-/+ 0083 6791rehcsiFIpurtsuR b4522-K 0894 001-/+ 0083 lok 6791rehcsiFIIpurtsuR 5522-K 0294 001-/+ 0573 9791.TnesdaMdrågannaS 1705-aU 0614 07-/+ 0572 lok 71:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKdrågannaS 9015-aU 0293 07-/+ 0042 lok 71:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiK

leveS 8922-K 0504 001-/+ 0562 lok 7791rebuaT&sormlaMgrejbslegniS 6112-K 0414 001-/+ 0572 lok 7791rebuaT&sormlaM


Neolitikums början

243


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

-etaMlair

alläK

ybrevOdlirrakS 0812-K 0114 001-/+ 0072 sumuh 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 1812-K 0893 001-/+ 0542 lok 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 2812-K 0693 001-/+ 0542 lok 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 3812-K 0004 001-/+ 0062 lok 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 1442-K 0314 001-/+ 0572 lok 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 2442-K 0404 001-/+ 0562 lok 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 3442-K 0504 001-/+ 0562 lok 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 7082-K 0893 09-/+ 0542 ?lok 8891nosstgneBybrevOdlirrakS 6082-K 0704 09-/+ 0562 ?lok 8891nosstgneB

ImlohetakS 5381-uL 0926 59-/+ 0025 lok 602:2891nossnakåHImlohetakS 6881-uL 0395 521-/+ 0084 lok 602:2891nossnakåHImlohetakS 8881-uL 0226 001-/+ 0515 lok 602:2891nossnakåHImlohetakS 6112-uL 0995 07-/+ 0094 lok 604:4891nossnakåHImlohetakS 7432-uL 0816 07-/+ 0015 lok 551:6891nossnakåHIImlohetakS 3442-uL 0645 011-/+ 0034 lok 7211:b6891nossnakåHIImlohetakS 4442-uL 0095 041-/+ 0574 lok 7211:b6891nossnakåH

grebejkS 1444-T 0724 06-/+ 0582 lok 3891omtsØgrebejkS 3754-T 0654 001-/+ 0033 lok 3891omtsØ

purtsgnirkS 5291-K 0004 001-/+ 0062 lok 7791rebuaT&sormlaMVIdrågrotS 144-aU 5284 041-/+ 0553 lok 1991nesnetsirKVIdrågrotS 244-aU 0174 511-/+ 0053 lok 1991nesnetsirKVIdrågrotS 344-aU 0974 511-/+ 0553 lok 1991nesnetsirK

75eväS 7596-tS 0464 59-/+ 0043 lok 9791saleaK&grebtluH75eväS 8596-tS 0454 59-/+ 0023 lok 9791saleaK&grebtluH75eväS 9596-tS 5664 502-/+ 0043 lok 9791saleaK&grebtluH75eväS 0696-tS 5574 022-/+ 0543 lok 9791saleaK&grebtluH75eväS 9696-tS 0664 561-/+ 0043 lok 9791saleaK&grebtluH75eväS 0796-tS 0693 081-/+ 0052 lok 9791saleaK&grebtluH

mutsaT 2762-K 0893 56-/+ 0542 lok 7791rebuaT&sormlaMpurtsuT 2671-K 0074 011-/+ 0053 lok tfigppugiltnumrebuaTpurtsuT 3671-K 0864 011-/+ 0053 lok tfigppugiltnumrebuaT

621egiddeV 5045-aU 5974 501-/+ 0553 lok 71:4gif:7991tsivqdroN&nossraL,tdetslhiKIedeheuorV a6651-K 0354 011-/+ 0023 lok 902:b7791nesnegrøJIedeheuorV b6651-K 0064 011-/+ 0033 lok 902:b7791nesnegrøJ

1:IedeheuorV a0751-K 0705 011-/+ 0583 lok 79:3791rebuaT1:IedeheuorV b0751-K 0094 011-/+ 0073 lok 79:3791rebuaT1:IedeheuorV 1751-K 0034 001-/+ 0092 lok 79:3791rebuaT1:IedeheuorV 2751-K 0324 001-/+ 0572 lok 79:3791rebuaTIIIedeheuorV 7651-K 0344 001-/+ 0013 lok b7791nesnegrøJIIIedeheuorV 8651-K 0654 001-/+ 0033 lok b7791nesnegrøJIIIedeheuorV 9651-K 0404 001-/+ 0562 lok b7791nesnegrøJ

7:IIIedeheuorV 3751-K 0724 001-/+ 0582 lok b7791nesnegrøJ7:IIIedeheuorV 4751-K 0124 001-/+ 0572 lok b7791nesnegrøJ

VIedeheuorV 4242-K 0664 001-/+ 0043 lok 902:b7791nesnegrøJIVedeheuorV 8242-K 0474 001-/+ 0053 lok

ekkytslØ 6532-K 0174 56-/+ 0053 lok 711:1891nesrohT

Persson

244


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

/tsuKdnalni

alläK

VdöregA 2051-uL 0176 07-/+ 0065 dnalni 48:b3891.LnossraLVdöregA 2261-uL 0866 07-/+ 0555 dnalni 48:b3891.LnossraLVdöregA 3261-uL 0686 07-/+ 0075 dnalni 48:b3891.LnossraLVdöregA 696-uL 0276 57-/+ 0065 dnalni 48:b3891.LnossraLVdöregA 796-uL 0456 57-/+ 0545 dnalni 48:b3891.LnossraLVdöregA 369-uL 0086 09-/+ 0565 dnalni 48:b3891.LnossraL

dnusreggA 8362-K 0245 59-/+ 0524 tsuk :9791.H.SnesrednAdnusreggA 9362-K 0145 001-/+ 0024 tsuk :9791.H.SnesrednAdnusreggA 0462-K 0645 59-/+ 0034 tsuk :9791.H.SnesrednA

IvölrA 7001-uL 0466 001-/+ 0055 tsuk 903:6791nossnakåHIvölrA 657-uL 0616 57-/+ 0015 tsuk 903:6791nossnakåHIvölrA 757-uL 0926 07-/+ 0025 tsuk 903:6791nossnakåH

mlohsnrøjB 8864-K 0055 59-/+ 0034 tsuk 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9864-K 0745 59-/+ 0034 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 2974-K 0145 09-/+ 0024 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 3974-K 0835 09-/+ 0024 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4974-K 0655 09-/+ 0044 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5974-K 0135 09-/+ 0014 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5494-K 0445 09-/+ 0024 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 8605-K 0035 09-/+ 0014 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 9605-K 0275 59-/+ 0554 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 0705-K 0775 07-/+ 0564 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 1705-K 0485 59-/+ 0074 tsuk 59:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4035-K 0906 001-/+ 0505 tsuk 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6035-K 0445 59-/+ 0034 tsuk 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7035-K 0585 59-/+ 0074 tsuk 69:3991nessumsaRmlohsnrøjB 3175-K 0235 57-/+ 0514 tsuk 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 4175-K 0835 07-/+ 0024 tsuk 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 5175-K 0635 001-/+ 0024 tsuk 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 6175-K 0545 001-/+ 0034 tsuk 49:3991nessumsaRmlohsnrøjB 7175-K 0635 07-/+ 0024 tsuk 49:3991nessumsaR

greboB 4084-AxO 0635 55-/+ 0024 dnalni 302:5991.lf.msegdeHgreboB 5084-AxO 0725 06-/+ 0014 dnalni 302:5991.lf.msegdeHgreboB 6084-AxO 0135 55-/+ 0514 dnalni 302:5991.lf.msegdeH

netsaderB 0242-uL 0435 07-/+ 0024 tsuk 7891.MnossraLnetsaderB 2242-uL 0715 06-/+ 0593 tsuk 7891.MnossraL

tsvorB a3161-K 0555 021-/+ 0044 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB b3161-K 0865 021-/+ 0554 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 4161-K 0956 031-/+ 0545 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 0661-K 0246 031-/+ 0535 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 1661-K 0866 051-/+ 0555 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 5581-K 0145 001-/+ 0024 tsuk 39:3791rebuaTtsvorB 6581-K 0055 001-/+ 0534 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 7581-K 0545 011-/+ 0034 tsuk 39:3791rebuaTtsvorB 8581-K 0546 021-/+ 0535 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 9581-K 0945 011-/+ 0534 tsuk 39:3791rebuaTtsvorB 0681-K 0656 021-/+ 0545 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 1681-K 0145 011-/+ 0024 tsuk 39:3791rebuaTtsvorB 2681-K 0616 011-/+ 0015 tsuk 29:3791rebuaTtsvorB 3681-K 0045 011-/+ 0024 tsuk 39:3791rebuaTtsvorB 4681-K 0245 001-/+ 0524 tsuk 39:3791rebuaT

nedrågatfotluB 7161-uL 0766 08-/+ 0055 tsuk 2601:0891nossnakåHnedrågatfotluB 2081-uL 0466 58-/+ 0055 tsuk 2601:0891nossnakåH

nekkabegøB 8281-K 0506 021-/+ 0005 tsuk 39:3791rebuaTnekkabegøB 9281-K 0716 021-/+ 0015 tsuk 39:3791rebuaTnekkabegøB 4481-K 0195 021-/+ 0574 tsuk 39:3791rebuaTnekkabegøB 0882-K 0436 501-/+ 0035 tsuk 1891nesnetsirhCIIIgrebeköB 1543-uL 0006 08-/+ 0094 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 2543-uL 0736 08-/+ 0535 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 3543-uL 0476 09-/+ 0065 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 4543-uL 0346 09-/+ 0535 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 7202-aU 0726 011-/+ 0025 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 8202-aU 0146 001-/+ 0535 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 9453-aU 5106 57-/+ 0094 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 0553-aU 5485 56-/+ 0074 dnalni 27:5991.lf.mllengeRIIIgrebeköB 1553-aU 5736 07-/+ 0535 dnalni 27:5991.lf.mllengeR


Neolitikums början

245


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

/tsuKdnalni

alläK

ednaSpurøB 1554-K 0695 001-/+ 0584 tsuk 481:7891rebuaTeddOrevoD 2554-K 0166 001-/+ 0055 tsuk 381:7891rebuaT

nemlohryD 5554-K 0506 07-/+ 0005 tsuk 4-381:7891rebuaTnemlohryD 6554-K 0326 57-/+ 0515 tsuk 4-381:7891rebuaTnemlohryD 7554-K 0216 57-/+ 0015 tsuk 4-381:7891rebuaT

ednimsgE 1506-K 0265 001-/+ 0544 tsuk 082:4991nessumsaR&kebhaRdnulenilE 19748-ateB 0445 06-/+ 0034 tsuk 61:5991.EnossnoJdnulenilE 84-U 0235 012-/+ 0014 tsuk 3791evöL&remärKkcebrellE 251-IK 0715 011-/+ 0004 dnalni 54:0891epaPkcebrellE 044-Y 0606 002-/+ 0005 dnalni 54:0891epaPelløbetrE a9251-K 0175 021-/+ 0554 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE b9251-K 0185 021-/+ 0564 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE 0351-K 0665 021-/+ 0054 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE 1351-K 0065 021-/+ 0544 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE 2351-K 0555 011-/+ 0044 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE 3351-K 0755 011-/+ 0044 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE 4351-K 0855 011-/+ 0044 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE a5351-K 0305 011-/+ 0583 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE b5351-K 0815 011-/+ 0004 tsuk 49:3791rebuaTelløbetrE 5034-K 0025 09-/+ 0004 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6034-K 0555 59-/+ 0044 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7034-K 0705 09-/+ 0093 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8034-K 0515 09-/+ 0093 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9034-K 0575 59-/+ 0064 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0134-K 0455 59-/+ 0534 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1134-K 0045 59-/+ 0024 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2134-K 0075 59-/+ 0554 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3134-K 0175 59-/+ 0064 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4134-K 0345 59-/+ 0524 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5134-K 0725 58-/+ 0014 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6134-K 0735 09-/+ 0024 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7134-K 0795 59-/+ 0584 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8134-K 0106 59-/+ 0094 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6634-K 0085 59-/+ 0564 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 9154-K 0245 09-/+ 0524 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 0254-K 0055 09-/+ 0534 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 1254-K 0155 09-/+ 0534 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 2254-K 0845 59-/+ 0534 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 3254-K 0855 59-/+ 0544 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 4254-K 0745 09-/+ 0534 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 5254-K 0845 09-/+ 0534 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 6254-K 0255 59-/+ 0534 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 7254-K 0445 59-/+ 0034 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednAelløbetrE 8254-K 0645 59-/+ 0044 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednA

ellbetrE 9254-K 0325 59-/+ 0014 tsuk 06:7891nesnahoJ&nesrednA3:21llihyriaF 7262-uL 0845 06-/+ 0534 dnalni 272:7891nossnakåH3:21llihyriaF 8262-uL 0095 001-/+ 0574 dnalni 272:7891nossnakåH3:21llihyriaF 9262-uL 0175 07-/+ 0554 dnalni 272:7891nossnakåHlesninenasaF a 0516 002-/+ 0505 dnalni 2691nessidebawhcS

egahrednylF a0541-K 0615 011-/+ 0004 tsuk 431:1791rebuaTegahrednylF b0541-K 0135 011-/+ 0014 tsuk 431:1791rebuaTroomretsröF a 0875 061-/+ 0564 dnalni 0891epaProomretsröF 14-NK 0775 05-/+ 0064 dnalni 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 28-NK 0216 07-/+ 0015 dnalni 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 38-NK 0037 08-/+ 0016 dnalni 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 87.I-NK 0435 06-/+ 0024 dnalni 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 97.I-NK 0445 56-/+ 0034 dnalni 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 08.I-NK 0675 57-/+ 0564 dnalni 863:4991nessidebawhcSroomretsröF 18.I-NK 0485 05-/+ 0074 dnalni 863:4991nessidebawhcS

drojfgrobmaG 1101-RAA 0915 031-/+ 0004 tsuk 992:3991duR&nesleiN,reiemenieHdrojfgrobmaG 969-RAA 0445 59-/+ 0524 tsuk 992:3991duR&nesleiN,reiemenieHdrojfgrobmaG 1375-K 0825 09-/+ 0014 tsuk 932:2991nessumsaR

drojfemmalegnilsiG 3835-K 0756 501-/+ 0545 tsuk 922:0991rebuaTybsirG 0355-K 0845 59-/+ 0534 tsuk 022:1991nessumsaR

7jevsuhegnøG 5015-K 0586 501-/+ 0075 tsuk 312:9891rebuaTdnartSpuredlaH 2161-K 0365 021-/+ 0054 tsuk 49:3791rebuaT


Persson

246


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

/tsuKdnalni

alläK

mlohtrojH 0164-K 0735 57-/+ 0034 tsuk 581:7891rebuaTmlohtrojH 1164-K 0825 07-/+ 0514 tsuk 581:7891rebuaTmlohtrojH 2164-K 0455 07-/+ 0544 tsuk 581:7891rebuaT

J-draagemloH 9903-K 0785 59-/+ 0574 tsuk 04:6891.lf.m.H.SnesrednAesoMegnirvaL 3084-K 0795 511-/+ 0584 dnalni 232:8891rebuaTesoMegnirvaL 4084-K 0325 59-/+ 0014 dnalni 232:8891rebuaTesoMegnirvaL 5084-K 0485 531-/+ 0074 dnalni 232:8891rebuaT

mlohdniL 0051-aU 5475 541-/+ 0064 tsuk 2991.lf.mrekcneDdrågdnuL 2255-K 0055 001-/+ 0534 tsuk 912:1991nessumsaR

grobseddöL 2481-uL 0625 08-/+ 0014 tsuk 702:2891nossnakåHdrågesomelgaM 4092-K 0626 501-/+ 0025 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 5092-K 0315 59-/+ 0093 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 6092-K 0925 59-/+ 0014 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 1123-K 0926 001-/+ 0025 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 2123-K 0336 001-/+ 0525 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 3123-K 0336 59-/+ 0525 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 4123-K 0485 59-/+ 0074 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 4733-K 0085 011-/+ 0564 tsuk 1891nesnetsirhCdrågesomelgaM 5733-K 0355 501-/+ 0534 tsuk 1891nesnetsirhC

egnævsdrågesomelgaM 2272-K 0275 57-/+ 0554 tsukegnævsdrågesomelgaM 3272-K 0656 501-/+ 0545 tsukegnævsdrågesomelgaM 4272-K 0175 57-/+ 0544 tsukegnævsdrågesomelgaM 5272-K 0295 001-/+ 0084 tsuk

neladenåM 5281-K 0407 021-/+ 0585 tsuk 19:3791rebuaTneladenåM 6281-K 0517 031-/+ 0006 tsuk 19:3791rebuaTneladenåM 7281-K 0357 031-/+ 0536 tsuk 19:3791rebuaT

rækreveN 8554-K 0425 59-/+ 0014 dnalni 681:7891rebuaTrækreveN 9554-K 0325 07-/+ 0014 dnalni 681:7891rebuaTrækreveN 2364-K 0225 09-/+ 0014 dnalni 681:7891rebuaT

dnulsroN 379-K 0246 031-/+ 0535 tsuk 6691sormlaM&nesrednAdnulsroN 099-K 0375 021-/+ 0064 tsuk 6691sormlaM&nesrednAdnulsroN 199-K 0865 021-/+ 0054 tsuk 6691sormlaM&nesrednA

ednimsroN 6812-K 0045 001-/+ 0024 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7812-K 0775 001-/+ 0564 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3912-K 0735 001-/+ 0024 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4912-K 0055 001-/+ 0534 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7442-K 0745 001-/+ 0034 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5052-K 0815 59-/+ 0004 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6052-K 0515 07-/+ 0093 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3662-K 0405 09-/+ 0583 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6662-K 0715 09-/+ 0004 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 1413-K 0235 56-/+ 0514 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 2413-K 0835 59-/+ 0024 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 3413-K 0045 59-/+ 0024 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 4413-K 0835 59-/+ 0024 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 5304-K 0625 56-/+ 0014 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 6304-K 0845 59-/+ 0534 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 7304-K 0805 59-/+ 0093 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 8304-K 0315 09-/+ 0093 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 9304-K 0945 59-/+ 0534 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 0035-K 0735 09-/+ 0024 tsuk 93:0991.H.SnesrednAednimsroN 1035-K 0635 59-/+ 0024 tsuk 93:0991.H.SnesrednAIIIallömyN 7552-uL 0395 06-/+ 0084 tsuk 661:8891aksrimozsyWIIIallömyN 7672-uL 0575 06-/+ 0064 tsuk 661:8891aksrimozsyWIIIallömyN 863-aU 0836 061-/+ 0525 tsuk 661:8891aksrimozsyWIIIallömyN 963-aU 0916 061-/+ 0015 tsuk 661:8891aksrimozsyW

ellømsiP 7991-K 0266 001-/+ 0055 tsuk 49:b9791.H.SnesrednAellømsiP 9222-K 0126 001-/+ 0515 tsuk 49:b9791.H.SnesrednA

negnyletsærP 1711-K 0005 001-/+ 0583 dnalni 1.bat:5991draagyN-eoNnegnyletsærP 2711-K 0535 001-/+ 0024 dnalni 1.bat:5991draagyN-eoNnegnyletsærP 3711-K 0905 021-/+ 0093 dnalni 1.bat:5991draagyN-eoNnegnyletsærP 4711-K 0345 021-/+ 0524 dnalni 1.bat:5991draagyN-eoN


Neolitikums början

247


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

/tsuKdnalni

alläK

retsolkgniR 2561-K 0165 011-/+ 0544 dnalni 59:3791rebuaTretsolkgniR a3561-K 0345 011-/+ 0564 dnalni 59:3791rebuaTretsolkgniR b3561-K 0555 011-/+ 0044 dnalni 59:3791rebuaTretsolkgniR a4561-K 0525 011-/+ 0014 dnalni 59:3791rebuaTretsolkgniR b4561-K 0935 011-/+ 0024 dnalni 59:3791rebuaTretsolkgniR 5671-K 0055 001-/+ 0534 dnalni 59:3791rebuaTretsolkgniR 8016-K 0815 001-/+ 0004 dnalni 182:4991nessumsaR&kebhaR

edüR 67/581-H 0906 541-/+ 0505 dnalni 073:4991nessidebawhcSedüR 102/681-H 0575 001-/+ 0064 dnalni 073:4991nessidebawhcSedüR 902/981-H 0336 041-/+ 0525 dnalni 073:4991nessidebawhcSedüR 261-Y 0495 001-/+ 0584 dnalni 073:4991nessidebawhcSedüR a144-Y 0265 002-/+ 0054 dnalni 073:4991nessidebawhcSedüR 061-Y 0965 07-/+ 0554 dnalni 073:4991nessidebawhcSedüR 174-Y 0265 05-/+ dnalni 073:4991nessidebawhcS

nesomreteplaS 2321-K 0555 021-/+ 0044 dnalni 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS a3321-K 0895 021-/+ 0094 dnalni 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS b3321-K 0706 021-/+ 0005 dnalni 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS 4321-K 0875 021-/+ 0564 dnalni 4-331:1791rebuaTnesomreteplaS 5321-K 0145 021-/+ 0024 dnalni 4-331:1791rebuaTfrodsremalhcS c 0525 06-/+ 0014 dnalni 73:1991ztraHfrodsremalhcS 6233-axO 5016 59-/+ 0015 dnalni 013:3991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 1084-AxO 5516 06-/+ 0015 dnalni 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 2084-AxO 5836 06-/+ 0535 dnalni 302:5991.lf.msegdeHfrodsremalhcS 3084-AxO 0236 56-/+ 0525 dnalni 302:5991.lf.msegdeH

frodeeS 0393-IK 0637 56-/+ 0016 dnalni 5991namlekoBfrodeeS 6104-AxO 0615 07-/+ 0093 dnalni 013:3991.lf.msegdeHfrodeeS 9744-AxO 0517 57-/+ 0006 dnalni 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 0844-AxO 5296 07-/+ 0575 dnalni 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 1844-AxO 0965 56-/+ 0554 dnalni 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 2844-AxO 5395 56-/+ 0084 dnalni 202:5991.lf.msegdeHfrodeeS 3844-axO 5385 07-/+ 0074 dnalni 202:5991.lf.msegdeHorbegeS 626-uL 0937 08-/+ 0026 tsuk 803:6791nossnakåHorbegeS 857-uL 0796 09-/+ 0585 tsuk 803:6791nossnakåHorbegeS 957-uL 0237 031-/+ 0516 tsuk 803:6791nossnakåHorbegeS 458-uL 0807 08-/+ 0095 tsuk 803:6791nossnakåHorbegeS 1:558-uL 0307 08-/+ 0585 tsuk 803:6791nossnakåHorbegeS 2:558-uL 0417 08-/+ 0006 tsuk 903:6791nossnakåH

dråggiS 0255-K 0345 001-/+ 0524 tsuk 912:1991nessumsaRdråggiS 1255-K 0595 501-/+ 0584 tsuk 912:1991nessumsaR

ImlohetakS 8481-uL 0975 07-/+ 0564 tsuk 602:2891nossnakåHImlohetakS 9481-uL 0085 07-/+ 0564 tsuk 602:2891nossnakåHImlohetakS 3581-uL 0206 07-/+ 0094 tsuk 602:2891nossnakåHImlohetakS 5991-uL 0007 07-/+ 0585 tsuk 788:3891nossnakåHIImlohetakS 6591-uL 0745 501-/+ 0034 tsuk 788:3891nossnakåHIImlohetakS 7591-uL 0506 001-/+ 0594 tsuk 788:3891nossnakåHIImlohetakS 3112-uL 0956 07-/+ 0055 tsuk 604:4891nossnakåHIImlohetakS 4112-uL 0196 07-/+ 0575 tsuk 604:4891nossnakåHIImlohetakS 5112-uL 0836 07-/+ 0535 tsuk 604:4891nossnakåHIImlohetakS 5442-uL 0665 011-/+ 0054 tsuk 7211:b6891nossnakåHIImlohetakS 8742-uL 0036 001-/+ 0025 tsuk 7211:b6891nossnakåHXImlohetakS 3552-uL 0295 09-/+ 0084 tsuk 273:7891nossnakåHgiVpurellekS 7931-K 0416 59-/+ 0015 tsuk 59:b9791.H.SnesrednA

drågerrapS 8964-K 0255 09-/+ 0534 tsuk 481:7891rebuaTdrågerrapS 9964-K 0965 59-/+ 0554 tsuk 481:7891rebuaTdrågerrapS 0074-K 0655 09-/+ 0044 tsuk 481:7891rebuaT

91jevsnoitatS 4174-K 0286 501-/+ 0565 tsuk 381:7891rebuaT91jevsnoitatS 9594-K 0147 011-/+ 0026 tsuk 3-232:8891rebuaT91jevsnoitatS 0694-K 0316 001-/+ 0015 tsuk 3-232:8891rebuaT

rallavskcobnetS 8912-uL 0935 011-/+ 0024 tsuk 4991lharP&treffjiertSdnusellabsnetS 2161-K 0365 011-/+ 0544 tsuk 21ton:2791.H.SnesrednA

mmaD-eesnedüS 8856NrG 5206 09-/+ 0594 dnalni 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0956NrG 5106 09-/+ 0094 dnalni 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0102-H 5685 07-/+ 0574 dnalni 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 731-NK 0695 08-/+ 0584 dnalni 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 931-NK 0885 56-/+ 0084 dnalni 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 6002-NK 0416 57-/+ 0015 dnalni 763:4991nessidebawhcSmmaD-eesnedüS 0102-NK 0685 09-/+ 0074 dnalni 763:4991nessidebawhcS


Persson

248


stalP .baL.rn

)pb(.taD .ac.rK.f

/tsuKdnalni

alläK

regaløS 3271-K 0255 011-/+ 0534 tsuk 59:3791rebuaTnevoksellyrT 9972-K 0736 501-/+ 0535 tsuk 8791nesretePgnaVnevoksellyrT 0082-K 0646 501-/+ 0535 tsuk 8791nesretePgnaVnevoksellyrT 2882-K 0946 501-/+ 0045 tsuk 8791nesretePgnaV

giVdnirbyT 8903-K 0465 59-/+ 0544 tsuk 5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 3923-K 0585 001-/+ 0074 tsuk 5991kebhaRgiVdnirbyT 2293-K 0445 521-/+ 0524 tsuk 5891sormlaM&nesrednAgiVdnirbyT 8684-K 0165 59-/+ 0544 tsuk ?2.gif:5891sormlaM&nesrednAdronegnæV 3694-K 0446 001-/+ 0535 tsuk 332:8891rebuaTdronegnæV 0794-K 0607 501-/+ 0095 tsuk 332:8891rebuaTdronegnæV 2775-K 0275 511-/+ 0064 tsuk 9-832:2991nessumsaRdronegnæV 3775-K 0306 57-/+ 0594 tsuk 9-832:2991nessumsaR

renabedloBkæbdeV a3031-K 0646 031-/+ 0045 tsuk 231:1791rebuaTrenabedloBkæbdeV b3031-K 0656 031-/+ 0545 tsuk 231:1791rebuaT

orbeljeV 5021-K 0076 031-/+ 0555 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 6021-K 0866 031-/+ 0555 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 7021-K 0836 031-/+ 0035 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 8021-K 0236 031-/+ 0525 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 9021-K 0326 031-/+ 0515 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 6971-K 0736 021-/+ 0035 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 7971-K 0036 021-/+ 0525 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 8971-K 0946 021-/+ 0045 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 9971-K 0135 011-/+ 0014 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 0081-K 0906 001-/+ 0505 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 1081-K 0815 011-/+ 0004 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 2081-K 0455 011-/+ 0044 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 6891-K 0456 021-/+ 0545 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 7891-K 0546 011-/+ 0535 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 0032-K 0316 001-/+ 0015 tsuk 201:5791sormlaMorbeljeV 1032-K 0145 001-/+ 0514 tsuk 201:5791sormlaM

kcebegnilliV 4331-K 0227 021-/+ 0506 tsuk 19:3791rebuaTkcebegnilliV 8631-K 0827 021-/+ 0016 tsuk 09:3791rebuaTkcebegnilliV 9631-K 0407 021-/+ 0585 tsuk 09:3791rebuaTkcebegnilliV 0731-K 0707 021-/+ 0095 tsuk 19:3791rebuaTkcebegnilliV 1731-K 0907 021-/+ 0095 tsuk 19:3791rebuaTkcebegnilliV 2731-K 0217 021-/+ 0595 tsuk 19:3791rebuaTkcebegnilliV 6841-K 0307 031-/+ 0585 tsuk 09:3791rebuaTdrågsrelloV 0506-K 0325 59-/+ 0014 tsuk 182:5991kebhaR

elÅ 0605-K 0535 59-/+ 0024 tsuk 512:9891rebuaTelÅ 1605-K 0275 59-/+ 0064 tsuk 512:9891rebuaTelÅ 3035-K 0615 07-/+ 0093 tsuk 032:0991rebuaTelÅ 9406-K 0865 07-/+ 0554 tsuk 082:4991nessumsaR&kebhaR

gnyLyblØ 0321-K 0125 031-/+ 0004 tsuk 1791rebuaTgnyLyblØ 1321-K 0235 031-/+ 0514 tsuk 1791rebuaT


.rn)pb(.taD .ac

.rK.falläK

aladgnÄ 3361-uL 0105 56-/+ 0583 21:4991kcebeduRaladgnÄ 6361-uL 0805 56-/+ 0093 21:4991kcebeduRaladgnÄ 9771-uL 0794 56-/+ 0083 21:4991kcebeduRaladgnÄ 0871-uL 0494 011-/+ 0083 21:4991kcebeduRaladgnÄ 4502-uL 0805 06-/+ 0093 21:4991kcebeduRaladgnÄ 2012-uL 0654 07-/+ 0523 21:4991kcebeduRaladgnÄ 2122-uL 0694 07-/+ 0083 21:4991kcebeduRaladgnÄ 9052-uL 0414 06-/+ 0572 21:4991kcebeduRaladgnÄ 0152-uL 0994 06-/+ 0083 21:4991kcebeduRaladgnÄ 2563-uL 0994 08-/+ 0083 21:4991kcebeduR

249

Aaris Sørensen K. 1988: Danmarks forhistoriskedyreverden. Fra Istid til Vikingetid.

Ahlström, T. 1994: Neolithization and physicalanthropology with regard to the Scandinavianpeninsula. Ahlström, T. Landmark morphometricsand osteology, Theses and papers in osteology. vol.2. Osteologiska Forskningslaboratoriet, Stockholm.

Albert S. & Schröter P. 1973: Zu einerneolithischen grube mit tüllengeweihäxten beiAmmerbuch-Reusten (Kr. Tübingen, BadenWürttemberg). ArchäologischesKorrespondenzblatt, 3-1973, pp. 289-92.

Albrethsen S.E. & Brinch Petersen E. 1977:Excavation of a mesolithic cemetery at Vedbaek,Denmark. Acta Archaeologica. Vol. 47, pp. 1-28.

Alin J. 1955: Stenåldersboplatser i norra Bohus-län. Göteborg.

Althin C.-A. 1951: Bäckaskogs- ochLummelundagravarnas ålder. Fornvännen 46, pp.360-364.

Ammerman A.J. & Cavilli-Sforza L.L. 1971:Measuring the rate of spread of early farming inEurope. Man, Vol. 6, pp. 674-688.

Andersen N.H. 1981: Befæstede neolitiske anlægog deres baggrund. Kuml, 1980, pp. 63-97.

Andersen N.H. 1989: Befæstede kultpladser frabondestenalderen.

Andersen N.H. & Madsen T. 1978: Skåle og bægremed storvinkelbånd. Overgangen mellem tidlig- ogmellemneolitikum. Kuml 1977, pp. 131-160.

Andersen S. Th. 1992: Pollen spectra from twoearly neolithic lugged jars in the long barrow atBjørnsholm, Denmark. Journal of DanishArchaeology, Vol. 9, 1990, pp. 59-63.

Andersen S. Th. & Rasmussen K.L 1993:Radiocarbon wiggle-dating of elm declines innorthwest Denmark and their significance. Vegeta-tion History and archaeobotany. Vol. 2, pp. 125-135.

Andersen S.H. 1970: Brovst. En kystboplads fraældre stenalder. Kuml 1969, pp. 69-90.

Andersen S.H. 1972: Ertebøllekulturens harpuner.Kuml, 1971, pp. 73-125.

Andersen S.H. 1973: Overgangen fra ældre til yngrestenalder i Sydskandinavien set fra en mesolitisksynsvinkel. Tromsø museums skrifter XIV., pp. 26-43.

Andersen S.H. 1975: Ringkloster. En jyskinlandsboplads med Ertebøllekultur. Kuml 1973-74,pp.11-108.

Andersen S.H. 1979: Aggersund. EnErtebølleboplads ved Limfjorden. Kuml 1978, pp.7-56.

Andersen S.H. 1979b: Flade, skælhuggede skiver afBrovst-type: fremstillingsteknikken ved de ældstetværpile i Jylland. Kuml 1978, pp. 77-98.

Andersen S.H. 1980: Tybrind Vig. Føreløbig medde-lelse om en undersøisk stenalderboplads vedLillebælt. Antikvariske studier nr 4, pp. 7-22.

Anförd litteratur

Persson

250

Andersen S.H. 1990: Norsminde. A”køkkenmødding” with late mesolithic and earlyneolithic occupation. Journal of DanishArchaeology, Vol. 8, pp. 13-40

Andersen S.H. 1993: Bjørnsholm. A stratifiedkøkkenmødding on the central Limfjord, northJutland. Journal of Danish Archaeology, Vol. 10,1991, pp. 59-96.

Andersen S.H. 1995: Coastal adaption and marineexploitation in Late Mesolithic Denmark - withspecial emphasis on the Limfjord region. Man andSea in the Mesolithic (ed. Fischer), OxbowMonograph 53, pp. 41-66.

Andersen, S. H. 1998: Ringkloster. Ertebølle trap-pers and wild boar hunters in eastern Jutland. Asurvey. Journal of Danish Archaeology 12, 1994-95. pp.13-60.

Andersen S.H. & Johansen E. 1987: Ertebøllerevisited. Journal of Danish Archaeology, Vol. 5,1986, pp. 31-61.

Andersen S.H. & Johansen E. 1992: An earlyneolithic grave att Bjørnsholm, north Jutland. Jour-nal of Danish Archaeology, Vol. 9, 1990, pp. 38-58.

Andersen S.H. & Johansen E. 1993b: Siggård.Skaldynge. Arkæologiske udgravninger i Danmark1992, p. 176.

Andersen S.H. & Malmros C. 1966: Norslund. Enkystboplads fra ældre stenalder. Kuml 1965, pp. 35-114.

Andersen S.H. & Malmros C. 1985: Madskorpe påErtebøllekar fra Tybrind Vig. Aarbøger for nordiskOldkyndighed og Historia 1984, pp. 78-95.

Andersen S.H. m.fl. 1986: New radiocarbon datesfor two mesolithic burials in Denmark.Archaeological Results from Accelerator Dating.(ed. Gowlett & Hedges), pp. 39-43.

Andersen S.Th. 1992b: Early- and Middle-Neolithicagriculture in Denmark: Pollen spectra from soilsin burial mounds of the funnel beaker culture. Jour-nal of European Archaeology, Vol. 1, pp. 153-180.

Andree M., Oeschger H., Siegenthaler U., Riesen T.,Moell M., Ammann B. & Tobolski K. 1986: 14Cdating of plant macrofossils in lake sediment.Radiocarbon, Vol. 28, pp. 411-416.

Apel J.E., Bäckström Y., Hallgren F., Knutsson K.,Lekberg P., Olsson E., Steineke M. & Sundström L.1995: Fågelbacken och trattbägarsamhället. Sam-hällsorganisation och rituella samlingsplatser vidövergången till en bofast tillvaro i östra Mellansve-rige. Tor, vol. 27:1 , pp. 47-132.

Arrhenius B. & Lidén K. 1989: Fisksoppa ellervegetabilisk gröt? Diskussion kring matresterna frånTybrind Vig. Laborativ Arkeologi Vol. 3, pp 7-17.

Artursson M. in tryck: C14-analys. Tjugestatorp.En tidigneolitisk boplats i östra Mellansverige(ed. Artursson). Slutundersökningsrapport frånArkeologikonsult AB. p. 73.

Axelström K., Jansen J. & Kjärsgaard J. 1997:Pollenanalyser från megalitgravar. Pollenanalyserutförda i samband med projektet Gånggrifterna icentrala Västergötland och deras bakgrund.GOTARC Serie D. Arkeologiska rapporter no. 42.Göteborgs universitet. Institutionen för Arkeo-logi. pp. 16-24.

Bagge A. & Kjellmark K. 1939: Stenåldersboplat-serna vid Siretorp.

Baillie M.G.L. 1990: Checking back on anassemblage of published radiocarbondates.Radiocarbon, Vol. 32, pp. 361-366.

Bakkels C.C. 1978: Four linearbandkeramiksettlements and their environment. AnalectaPraehistorica Leidensia XI.

Becker C.J. 1947: Mosefundne lerkar fra yngrestenalder. Studier over Tragtbægerkulturen i Dan-mark. Aarbøger for nordisk oldkyndighed oghistorie 1947, pp. 5-318.

Becker C.J. 1954b: Stenalderbebyggelsen ved StoreValby i Vestsjælland. Aarbøger for nordiskoldkyndighed og historie 1954, pp. 127-197.

Behrens H. 1963: Tonscheiben (”Backteller”) ausdem mitteldeutschen Neolithikum. Jahresschriftfür Mitteldeutsche Vorgeschichte, Vol. 47, pp. 127-144.

Behrens H. 1973: Die Jungsteinzeit im Mittelelbe-Saale-Gebiet.

Bendixen E. 1976: Tidigt nordiskt krukmakeri frånAlbyboplatsen i Hulterstads socken på Öland. Kal-mar Nations Skriftserie, Vol. LI.

Bengtsson K. 1988: Stridsyxekulturen i Nordeu-ropa - ursprung och utbredning. C-uppsats, Stock-holm.

Bengtsson L. 1997: Myskdalen. Nya rön ommesolitikum i Kolmården. Till Gunborg. Arkeolo-giska samtal (ed. Åkerlund, Bergh, Nordbladh &Tafinder). Stockholm Archaeological Reports Nr.33., pp. 339 - 348.

Bennike, P. & Alexandersen, V. 1997: Danmarksurbefolkning. Nationalmuseets arbejdsmark 1997.pp.143-155.

Bille Henriksen B. 1976: Sværdborg I.Excavations 1943-44. A Settlement from theMaglemose Culture.

Binford L. 1971: Post-pleistocene adaptations.Prehistoric agriculture (ed. Streuver). pp 22-49.

Blomqvist L. 1989: Megalitgravarna i Sverige.Typ, tid, rum och social miljö.

251

Neolitikums början

Blomqvist L. & Blomqvist Å. 1988: Dateringarnafrån gånggriften i Gökhems sn. Falbygden 1988.pp. 76-80.

Blumbergs Z., Gejvall N-G & Varenius C. 1974:Subboreal faunal remains from a peat bog inSandåkra village, in the parish of Skurup, Scania, SSweden. Ossa 1974/1, pp. 24-37.

Bogucki P. 1988: Forest Farmers andStockherders. Early agriculture and itsconsequences in North-Central Europe.

Bogucki P. & Grygiel R. 1993: Neolithic sites inthe Polish lowlands: research at Brzesc Kujawski1933 to 1984. Case studies in European pre-history (ed. Bogucki), pp. 147-180.

Bogucki P.I. 1982: Early neolithic subsistence andsettlement in the Polish lowlands. BAR Internatio-nal Series, no. 150.Bokelman K. 1995: Frühboreale Mikrolithen mitSchäftungspech aus dem Heidmoor im Kreis Sege-berg. Offa 1995.

Brandt K.H. 1971: Eine neue kulturell bestimmbareHammeraxt. Jahresschrift fur Mitteldeutsche Vor-geschichte, Vol. 55, pp. 65-78.

Bratlund B. 1993: The Bone remains of mammalsand birds from the Bjørnsholm shell-mound. Jour-nal of Danish Archaeology, Vol 10, 1991, pp. 97-104.

Breuning P. 1987: 14C-Chronologie desvorderasiatischen, sud- ost- undmitteleuropäischen Neolithikums. Fundamenta,Reihe A, Bd 13.

Brinch Petersen E. 1971: En østsjællandskkystboplads med Ertebøllekultur. Aarbøger forNordisk Oldkyndighed og Historie. 1970.

Brinch Petersen E. 1974: Gravene ved Dragsholm.Fra jægere til bønder for 6000 år siden. FraNationalmuseets Arbejdsmark, 1974, pp. 112-120.

Brock V. & Bourget E. 1991: Analysis of shellincrement and microgrowth band formation toestablish seasonality of mesolithic shellfish collec-tion. Journal of Danish Archaeology, Vol. 8, 1989.

Browall H. 1986: Alvastra pålbyggnad. Social ochekonomisk bas. Theses and Papers in North Euro-pean Archaeology 15.

Browall H. 1991: Om förhållandet mellantrattbägarkultur och gropkeramisk kultur. Västsven-ska stenåldersstudier (ed. Browall, Persson &Sjögren) GOTARC, Serie C, Arkeologiska, skrifterno. 8, pp. 111-142.

Brown T.A., Farwell G.W., Grootes P.M. & SchmidtF.H. 1992: Radiocarbon AMS dating of pollenextracted from peat samples. Radiocarbon, Vol. 34,pp. 550-556.

Burenhult G. 1981: Stenåldersbilder. Höganäs.

Buttler W. & Haberey W. 1936: Diebandkeramische Ansiedlung bei Köln-Lindenthal.Römisch-Germanische Forschungen 11.

Bågenholm G. Persson P. & Sjögren K-G. 1993:Gökhem 71, Hovmansgården 1:10. Gånggrift ochboplatsområde. GOTARC SERIE D: ARKEOLO-GISKA RAPPORTER No 21.

Cegielka S., Eriksson M., Ingvald J., Nilsson K.,Nilsson P., m. fl. 1995: Jakten på det levande. Enanalys av det osteologiska materialet från densenmesolitiska boplatsen Bökeberga III. C-upp-sats, Lund, vt 1995.

Childe V.G. 1949: The origin of Neolithic culture innorthern Europe. Antiquity, 1949, pp. 129-135.

Christensen C. 1981: Havniveauændringer 5500-2500 f.kr. i Vedbækområdet, NØ-Sjaelland. Danskgeol. Foren. Årsskrift for 1981, pp. 91-107.Christensen C. 1993: Land og hav. Da klinger imuld... 25 års arkæologi i Danmark (ed. Hvass &Storgaard), pp.20-23.

Christensen K. 1997: Træ fra fiskegærder -skovbrug i stenaldern. Storebælt i 10.000 år (ed.Pedersen, Fischer & Aaby). StorebæltPublikationerne. pp. 147-156.

Clason A.T. 1983: Spoolde. Worked and unworkedantlers and bone tools from Spoolde, De Gaste, theLjsselmeerpolders and adjacent areas.Palaeohistoria, Vol. 25, pp. 77-130.

Clausen I. 1995: Owschlag, Kr. Rendsburg-Eckerförde, Mesolithischer Wohnplatz, LA200.Offa 1995, pp. 196-202.

Cohen M.N. 1977: The food crisis in prehistory.

Cullberg C. 1972: 23:S 31 T1 Hasslingehult, Göte-borg. Boplatsområde yngre stenålder. Fynd-rapporter 1972, pp. 375-448.

Czarnecki M. 1973: The mesolithic in the SzczecinLowland. Veröffentlichungen des Museums für ur-und frühgeschichte Potsdam, Bd 14/15.

Czerniak L. 1994: Mozaika kulturowa srodkowegoneolitu kujaw. Proba interpretacji genetycznej.Neolit i poczatki epoki brazu na ziemichelminskiej (ed. Czerniaka), pp. 135-160.

Damell D. 1978: Östergötland, V Ny sn, Bona, VNy sjukhus, båtyxgrav från senare delen avmellanneolitisk tid. Arkeologisk undersökning1973. Riksantikvarieämbetet. Rapport B 1978/22.

Davidsen K. 1974: Neolitiske lerskiver belyst afdanske fund. Aarbøger for nordisk Oldkyndighedog Historie 1973, pp. 5-72.

Davidsen K. 1978: The final TRB culture in Den-mark. Arkæologiske Studier Vol. V

Persson

252

Degerbøl M. 1942: Et knoglemateriale fra Dyr-holm-bopldsen, en ældre stealder-køkkenmødding.Det kongelige danske videnskabernes selskab.Arkaeologisk-kunsthistoriske skrifter. Bind I, nr 1.

Degerbøl M. & Fredskild B. 1970: The urus (Bosprimigenus bojanus) and neolithic domesticatedcattle (Bos taurus domesticus Linne) in Denmark.Det kongelige danske videnskabernes selskab.Biologiske skrifter 17:1

Deichmüller J. 1965a: Die neolithischeMoorsiedlung Hüde I am Dümmer, Kreis GrafschaftDiepholz. Vorläufiger Bericht über die Grabungen1962-1964. Neue Ausgrabungen undForschungen in Niedersachsen 2, pp. 1-18.

Deichmüller J. 1969: Die neolithischeMoorsiedlung Hüde I am Dümmer, Kreis GrafschaftDiepholz. Vorläufiger Abschlussbericht. NeueAusgrabungen und Forschungen inNiedersachsen 4, pp. 28-36.

Deichmüller J. 1975: Die jungsteinzeitlicheMoorsidlung Hüde I am Dümmer. Telma, Vol. 5, pp.43-50.

Dencker J., m.fl. 1992: Stenalderbopladser vidLindholm i Nyborg Fjord. Enundervandsarkæologisk undersøgelse forud foranlæggelse af Storebæltsbroen.

DeNiro M.J. 1985: Postmortem preservation andalteration of in vivo collagen isotope ratios in rela-tion to palaeodietary reconstruction. Nature. Vol.317, pp. 806-809.

DeNiro M.J., Schoeninger M.J. & Hastorf C.A.1985: Effect of heating on the stable carbon andnitrogen isotope ratios of bone collagen. Journalof Archaeological Science. Vol. 12, pp. 1-7.

Digerfeldt G. 1975: Investigation of littorinatransgressions in the ancient lagoon Barsebäcks-mossen. LUNDQUA, Report 7.

Domanska L. 1995: Geneza krzemieniarstwakultury pucharow lejkowatych na Kujawach.

Douglas M. 1966: Population control in primitivegroups. British Journal of Sociology, Vol. 17, no 3,pp. 263-73.

During E. 1983: Stenålder eller medeltid i Alvastra.Fornvännen, Vol. 78, pp. 176-188.

During E. 1989: En osteologisk och antropologiskundersökning av tre skelettgravar från Bedingegrav-fältet. Stridsyxekultur i Sydskandinavien (ed. L.Larsson).

Edwards K.J. 1989: The cereal pollen record andearly agriculture. The beginnings of agriculture(ed. Milles et al). BAR International Series 496.,pp. 113-136.

Ekman J. 1974: Djurbensmaterialet från stenålder-slokalen Ire, Hangvar sn, Gotland. Janzon G. 1974:Gotlands mellanneolitiska gravar, pp. 212-246.

Ekström J. 1993: The late quaternary history ofthe Urus (Bos Primigenius Bojanus 1827) inSweden. Lundqua thesis, Vol 29

Enghoff B.I. 1986: Freshwater fishing from sea-coast settlement - The Ertebølle locus classicusrevisited. Journal of Danish Archaeology, Vol. 5,pp. 62-76.

Enghoff B.I. 1990: Fishing from the stone age sett-lement Norsminde. Journal of DanishArchaeology, Vol. 8, pp. 41-50.

Enghoff B.I. 1993: Mesolithic eel-fishing atBjørnsholm, Denmark, spiced with exotic species.Journal of Danish Archaeology, Vol 10, 1991, pp.105-118.

Englund S. 1978: Fridhem i Västerhejde.Gotländskt arkiv, nr 50, pp. 98-99.

Englund, E. & Sjögren, K-G. 1994: KarlebyLogården, undersökning av neolitiska boplatser iVästergötland. GOTARC SERIE D: ARKEOLO-GISKA RAPPORTER, No 26.

Eriksson T., Fagerlund D. & Rosberg B. 1994: Sten-och järnåldersbönder i Frotorp. Från bergslag ochbondebygd 1994, pp.29-50.

Erlenkeuser H., Metzner H. & Willkomm H. 1975:University of Kiel radiocarbon measurements VIII.Radiocarbon, Vol. 17, pp. 276-300.

Fay F.H. 1996: Valross. Bonniers stora verk omjordens djur, 2. Havets däggdjur valar, säldjuroch sirendjur. (ed. Macdonald), pp. 112-117.

Fischer A. 1982: Trade in Danubian shaft-hole axesand the introduction of Neolithic economy in Den-mark. Journal of Danish Archaeology, Vol. 1, pp.7-12.

Fischer A. 1985b: Nøddekonge. Kulturlag.Arkæologiske udgravninger i Danmark 1984, pp.50-51.

Fischer A. 1986: Åkonge/Kongemose I. Boplads.Arkæologiske udgravninger i Danmark 1985, p.72.

Fischer A. 1993: Mesolitisk indlandsbosættelse.Da klinger i muld... 25 års arkæologi i Danmark(ed. Hvass & Storgaard), pp. 58-63.

Fischer A. & Pedersen L. 1997: Lokalitetsregister.Storebælt i 10.000 år (ed. Pedersen, Fischer &Aaby). Storebælt Publikationerne. pp. 319-324.

Fischer C. 1976: Tidigneolitiske anlaeg vedRustrup. Kuml 1975, pp. 29-65.

Florin M.-B. 1958 Pollen-analytical evidence ofprehistoric agriculture at Mogetorp Neolithic sett-lement, Sweden. Florin 1958, Vråkulturen, pp.223-247.

253

Neolitikums början

Florin S. 1948: Kustförskjutning och bebyggelse-utveckling i östra Mellansverige under sen-kvartär tid, II. Geologiska föreningens förhand-lingar nr 70.

Florin S. 1958: Vråkulturen. Stenåldersboplatser-na vid Mogetorp, Östra Vrå och Brokvarn.

Fält L., Källman S. & Sepp H. 1986: Överleva pånaturens villkor.

Gabalowna L. 1970: A note on the radiocarbondating from the TRB cemetery on Site 1 at Sarnowo(Barrow 8) and certain related problems. Prace iMaterialy Muzeum Archeologicznego iEtnograficznego w Lodzi, Seria Archeologia, Vol.17.

Gadlowska M. 1985: Bemerkungen zur Nutzung derSalzquellen im Neolithikum von Maloposka.Jarhschr. mitteldt. Vorgesch. Vol. 68, pp. 121-129.

Gaillard M-J., Berglund B.E., Göransson H.,Hjelmroos M., Kolstrup E. & Regnell J. 1991:Chronology of the pollen diagrams from the Ystadarea. Ecological bulletins Vol. 41, pp. 489-495.Glob P.V. 1939: Der Einfluss der bandkeramischenKultur in Dänemark. Acta Archaeologica, Vol. 10.

Glørstad H. 1996b: Neolittiske smuler. Småteoretiske og praktiske bidrag til debatten omneolittisk keramikk og kronologi i Sør-Norge.Varia 33, Universitetets oldsaksamling.

Gramsch B. 1973: Das Mesolithikum im Flachlandzwischen Elbe und Oder. Veröffentlichungen desMuseums für Ur- und Frühgeschichte Potsdam, Bd7.

Gramsch B. 1978: Die Lietzow-Kultur Rügens undihre Beziehungen zur Ostseegeschichte.Petermanns Geographische Mitteilungen 1978.

Grøn O. & Skaarup J. 1993: Møllegabet II - Asubmerged mesolithic site and a ”boat burial” fromÆrø. Journal of Danish Archaeology, Vol. 10,1991, pp. 38-50.

Grygiel R. & Bogucki P. 1993: The first farmers ofcentral Europe: A survey article. Journal of FieldArchaeology. Vol. 20, pp. 399-426.

Göransson H. 1988a: Neolithic man and the forestenvironment around Alvastra pile dwelling. The-ses and Papers in North-European Archaeology 20.

Göransson H. 1994: Comments on ”Neolithicfarming practice - An archaeological response tothe Göransson hypothesis” Fornvännen, Vol. 89,pp. 168-184.

Göransson H. 1994: Elm, lime and MiddleNeolithic cultivation - A solvable problem. CurrentSwedish Archaeology, Vol. 2, pp. 123-139.

Göransson H. 1995: Alvastra pile dwelling.Palaeoethnobotanical studies. Theses and Papersin North-European Archaeology n.s. A6.

Hallgren F. 1998: The osteological material. TorVol. 29, pp. 93-96.

Hallgren F. 1995: The Battle-Axe Culture ofNorthern Middle Sweden. Kontaktstencil, Århus.

Hallgren F. i tryck: An interpretation of the spatialstructure of the site. Hallgren F., Djerw U.,Gamrell Å., af Geijerstam M. & Steinneke M.Skogsmossen, en tidigneolitisk bo- och offerplatsi norra Mellansverige. Slut-undersökningsrapport, Raä 633, Fellingsbro sn,Västmansland. Rapport från Arkeologikonsult.

Hallgren F. & Possnert G. 1998: Pottery design andtime. The pottery from the TRB site Skogsmossen,in view of the AMS-datings of organic remains onpotsherds. Tor, Vol. 29, pp. 113-136.

Hallgren F., Bergström Å. & Larsson Å. 1995:Pärlängsberget, en kustboplats från övergångenmellan senmesolitikum och tidigneolitikum.Tryckta rapporter från Arkeologikonsult AB, nr 13.

Hallgren F., Djerw U., Gamrell Å., af Geijerstam M.& Steinneke M. i tryck: Skogsmossen, en tidig-neolitisk bo- och offerplats i norra Mellansve-rige. Slutundersökningsrapport, Raä 633,Fellingsbro sn, Västmansland. Rapport frånArkeologikonsult.

Hallgren F., Djerw U., Geijerstam af M. ochSteineke M. 1998: Skogsmossen, an EarlyNeolithic settlement site and sacrificial fen in thenorthern borderland of the Funnel-beaker Culture.Tor Vol 29, pp. 49-112.

Hallström A. 1984: Benfynd från Löddesborgsbop-latsen. I: Jennbert 1984.

Hannerberg D. 1971: Svenskt agrarsamhälle un-der 1200 år.

Hansen U.L., Nielsen O.V. & Alexandersen V. 1973:A Mesolithic Grave from Melby in Zealand, Den-mark. Acta Archaeologica, Vol. 43, pp. 239-249.

Harris M. & Ross 1987: Death, sex, and fertility.

Hartz S. 1991: Inland-Ertebölle in Schleswig-Hol-stein. Die Fundstelle Schlamersdorf LA 5, Kr.Stormarn. Archäologie in Schleswig, No 1/1991,pp. 33-38.

Hatting T. 1978: Lidsø, zoological remains from aneolithic settlement. Davidsen K. 1978: The finalTRB culture in Denmark, pp. 193-207

Hatting T. i tryck: New datings and castration inneolithic cattle in Denmark. Archaeofauna Vol?

Hatting T., Holm E. & Rosenlund K. 1973: Enpelsjaegerboplads fra stenalderen. Kaskelot 10(1973), pp. 13-21.

Hedges R.E.M., Housley R.A., Bronk C.R. & vanKlinken G.J. 1991: Radiocarbon dates from theOxford AMS system: Archaeometry datelist 13.Archaeometry, Vol. 33, pp. 279-296.

Persson

254

Hedges R.E.M., Housley R.A., Bronk C.R. & vanKlinken G.J. 1992: Radiocarbon dates from theOxford AMS system: Archaeometry datelist 14.Archaeometry, Vol. 34, pp. 141-159.

Hedges R.E.M., Housley R.A., Bronk C.R. & vanKlinken G.J. 1992: Radiocarbon dates from theOxford AMS system: Archaeometry datelist 15.Archaeometry, Vol. 34, pp. 337-357

Hedges R.E.M., Housley R.A., Bronk Ramsey C. &van Klinken G.J. 1993: Radiocarbon dates from theOxford AMS system: Archaeometry datelist 17.Archaeometry, Vol. 35, pp. 305-326.

Hedges R.E.M., Housley R.A., Bronk Ramsey C. &van Klinken G.J. 1995: Radiocarbon dates from theOxford AMS system: Archaeometry datelist 19.Archaeometry, Vol. 37, pp. 195-214.

Hedges R.E.M., Housley R.A., Pettitt, BronkRamsey C. & van Klinken G.J. 1996: Radiocarbondates from the Oxford AMS system: Archaeometrydatelist 21. Archaeometry, Vol. 38, pp. 181-207.

Heier-Nielsen S., Heinemeier J., Nielsen H.L. &Rud N. 1995: Recent reservoir age for danish fjordsand marine waters. Radiocarbon, Vol. 37, pp. 875-882.

Heinemeier J. & Rud N. 1992: Danske AMS 14Cdateringer, Århus 1991. Arkæologiskeudgravninger i Danmark, 1991, pp. 251-254.

Heinemeier J., Nielsen S.H. & Rud N. 1993:Danske AMS 14C dateringer, Århus 1992.Arkæologiske udgravninger i Danmark, 1992, pp.291-304.

Heinemeier J., Nielsen S.H. & Rud N. 1994:Danske AMS 14C dateringer Århus 1993.Arkæologiske udgravninger i Danmark 1993, pp.289-293.

Heinemeier J., Rud N. & Heier-Nielsen S. 1996:Danish AMS radiocarbon datings of archaeologicalsamples, Aarhus 1995. Arkæologiskeudgravninger i Danmark, 1995, pp. 318-325.

Heinrich D. 1993: Die Wirbeltierreste vomellerbekzeitlichen Siedlungsplatz Schlamersdorf LA5, Kreis Stormarn. Zeitschrift für Archäologie, Bd27, pp. 67-89.

Hensel W. & Tabaczynski S. 1978: Rewolucjaneolityczna i jej znaczenie dla rozwoju kulturyropejskiej. (Najnowsze Osiagniecia Nauki).

Hernek R. & Nordqvist B. 1995: Världens äldstatuggummi?

Herschend F. 1994: Estimating the length of a pe-riod by means of C14-tests. Laborativ Arkeologi.Vol 7, pp. 59-74.

Herskovits M.J. 1938: Acculturation. The study ofculture contact.

Heussner B. & Heussner K-U. 1990: Einsteinzeitliches Grab von Steinhagen, Kreis Butzow.Bodendenkmalpflege in Mecklenburg, Jahrbuch1989, pp. 7-11.

Heussner K-U. 1988: Bandkeramische Funde vonZollehow, Kreis Prenzlau. Bodendenkmalpflege inMecklenburg 1988, pp. 7-23.

Hibbs J. 1983: The Neolithic of Brittany andNormandy. Ancient France (ed. Scarre), pp. 271-323.

Hjelmqvist H. 1971: Getreideabdrücke in derFrühneolithischen keramik von Värby. ActaArchaeologica, Vol. 41, pp. 96-98

Hjelmqvist H. 1979: Beiträge zur Kenntnis derprähistorischen Nutzpflanzen in Schweden. OperaBotanica 47.

Hogestijn J.W. 1990: From Swifterbant to TRB inthe Ijssel-Vecht basin - some suggestions.Helinium.

Hougaard-Rasmussen G. 1990: Okkergrave fraældre stenalder på Djursland. Kuml 1988-89, pp.31-41.

Hubert F. 1980: Zum Silexbergbau von Spiennes(B1). 5000 Jahre Feuersteinbergbau. Die Suchenach dem Stahl der Steinzeit (ed. Weisgerber,Slotta & Weiner), pp. 124-139.

Hufthammer A.K. 1997: The vertebrate faunalremains from Auve - a palaeoecologicalinvestigation. Auve, bind II. Norske oldfunn 17, pp.43-58.

Hufthammer A.K. 1997b: The unburned bones atAuve site - the remains of a large bone collection?Auve, bind II. Norske oldfunn 17, pp. 59-63.

Hultberg U. & Kaelas L. 1979: Säve 57 och 200,Svensby, Drottning Hackas grav. Fyndrapporter1979, pp. 44-189.

Hulthén B. 1977: On ceramic technology duringthe Scanian neolithic and bronze age. Theses andPapers in North-European Archaeology, no. 6.

Hulthén B. 1980: Erteböllekulturens lampor. Ale1980, nr. 4, pp. 1-5.

Hulthén B. & Welinder S. 1981: A stone ageeconomy. Theses and Papers in North-EuropeanArchaeology, no. 11.

Håkansson S. 1968: University of Lund radiocarbondates I. Radiocarbon, Vol. 10.

Håkansson S. 1975: University of Lund radiocarbondates VIII. Radiocarbon, Vol. 17, pp. 174-195.

Håkansson S. 1976: University of Lund radiocarbondates IX. Radiocarbon, Vol. 18, pp. 290-320

Håkansson S. 1978: University of Lund radiocarbondates XI. Radiocarbon, Vol. 20, pp. 416-435.

255

Neolitikums början

Håkansson S. 1980: University of Lund radiocarbondates XIII. Radiocarbon, Vol. 22, pp. 1045-1063.

Håkansson S. 1981: University of Lund radiocarbondates XIV. Radiocarbon, Vol. 23, pp. 384-403.

Håkansson S. 1982: University of Lund radiocarbondates XV. Radiocarbon, Vol. 24, pp. 194-213.

Håkansson S. 1983: University of Lund radiocarbondates XVI. Radiocarbon, Vol. 25, pp. 875-891.

Håkansson S. 1984: University of Lund radiocarbondates XVII. Radiocarbon, Vol. 26, pp. 392-411.

Håkansson S. 1986: University of Lund radiocarbondates XVIII. Radiocarbon, Vol. 28, pp. 141-164.

Håkansson S. 1986b: University of Lundradiocarbon dates XIX. Radiocarbon, Vol. 28, pp.1111-1132.

Håkansson S. 1987: University of Lund radiocarbondates XX. Radiocarbon, Vol. 29, pp. 353-379.

Håkansson S. 1988: University of Lund radiocarbondates XXI. Radiocarbon, Vol. 30, pp. 179-196.

Håkansson S., Johansson G. & Salomonsson B.1972: Ett gravfynd från Kv. Bronsyxan. Malmöfornminnesförenings Årsskrift 1972.

Ilett M. 1983: The Early Neolithic of North EasternFrance. Ancient France 6000 - 2000 BC (ed.Scarre), pp. 6-33.

Ilkiewicz J. 1989: From studies on cultures of the4th millennium b.c. in the central part of the polishcoastal area. Przeglad Archeologiczny, Vol. 36, pp.17-55.

Ingmanson I. 1978: Kan man äta sånt? En bok omätliga växter.

Iregren E. 1977: Osteologisk analys. Riksantikva-rieämbetet. Rapport B 1977/18.

Isberg O. 1962: Uroxen (Bos primigenius L.) iSverige. Geologiska föreningen i Stockholm, För-handlingar 84(4), pp. 416-518.

Jankowka D. & Wislanski T. 1990:Trichterbecherkultur im Polnischen Tiefland, diewichtigsten forschungsprobleme. DieTrichterbecherkultur : neue Forschungen undhypothesen : material des internationalenSymposiums Dymaczewo, 20-24 September, 1988,Teil I (ed. Jankowska).

Janzon G.O. 1974: Gotlands mellanneolitiska gra-var. Acta Universitatis Stockholmiensis. StockholmStudies in North-European Archaeology 6.

Jazdzewski K. 1938: Gräberfelder derbandkeramischen Kultur und die mit ihnenverbundenen Siedlungsspuren in Brzesc Kujawski(Zusammenfassung). Wiadomosci archeologiczne,pp. 98-105.

Jennbert K. 1984: Den produktiva gåvan. Tradi-tion och innovation i Sydskandinavien för om-kring 5300 år sedan. Acta ArchaeologicaLundensia. Series in 4o no 16.

Jensen G. 1991: Ubrugelige økser? Forsøg medKongemose- og Ertebøllekulturens økser af hjorte-tag. Eksperimentel Arkaeologi. Nr. 1, 1991, pp. 9-21.

Johansen O.S., Gulliksen S. & Nydal R. 1986:Analysis of Norwegian human skeletons.Radiocarbon, Vol. 28, pp. 754-761.

Johansson A.D. 1995: The Ertebølle Culture inSouth Zealand, Denmark. Man and Sea in theMesolithic (ed. Fischer), Oxbow Monograph 53,pp. 87-94

Johansson F. 1979: Die Knochenfunde vonSäugetieren und Vögeln von Bistoft LA 11 i: Jo-hansson L. 1979, pp. 98-111

Johansson L. 1979: Socio-ekonomiska strukturer itidigt neolitikum och deras förutsättningar.

Jonsson E. 1995: Öresundsförbindelsen. Förunder-sökning för Yttre Ringvägen...... Delområde 1.Skjutbanorna. Rapport över arkeologisk förunder-sökningar 1995. Stadsantikvariska avdelningen.Malmö Museer. pp. 7-24.

Jonsson L. 1986: From wild boar to domestic pig- areassesment of neolithic swine of northwesternEurope. Nordic late quarternary biology andecology (ed Königsson). Striae Vol. 24, pp. 125-129.

Jonsson L. 1987: Animal bones from Bredasten -Preliminary results. Meddelanden från Lunds uni-versitets historiska museum, NS Vol. 6, pp. 50-51.

Jonsson L. 1988: The vertebrate faunal remainsfrom the late atlantic settlement Skateholm in Sca-nia, south Sweden. The Skateholm project I (ed.Larsson), pp. 56-88.

Jonsson L. 1995: Vertebrate fauna during theMesolithic on the Swedish west coast. Man & Seain the Mesolithic (ed. Fischer). OxbowMonograph 53.

Jonsäter M. 1975: Gånggriften vid Sjöbol, Lysesocken, Bohuslän. Fornvännen 1975, pp. 138-143.

Juel Jensen H. 1994: Flint tools and plantworking: Hidden traces of stone age technology.

Juel Jensen H. & Brinch Petersen E. 1985: Afunctional study of lithics from Vænget Nord, amesolithic site at Vedbæk, N.E. Sjælland. Journalof Danish Archaeology, Vol. 4, pp. 40-51.

Jörgensen E. 1977b: Hagebrogård-Vroue-Koldkur.

Kalis A.J. & Meurers-Balke J. 1988: Wirkungenneolithischer wirtschaftsweisen in pollen-diagrammen. Archäologische Information 1988,pp. 39-53.

Persson

256

Kampffmeyer U. 1983: Die neolithischeSiedlungsplatz Hüde I am Dümmer. FrüheBauernkulturen in Niedersachsen (ed. Wegner),pp. 119-134.

Kannegaard Nielsen E. & Brinch Petersen E. 1993:Grave, mennesker og hunde. Da klinger i muld... 25års arkæologi i Danmark (ed. Hvass &Storgaard), pp.76 - 81.

Karsten P. 1994: Att kasta yxan i sjön. En studieöver rituell tradition och förändring utifrån skån-ska neolitiska offerfynd. Acta ArchaeologicaLundensia. Series in 8o, No. 23.

Kihlstedt B. 1996: Neolitiseringen i östra Mellan-sverige - några reflektioner med utgångspunkt frånnya C14-dateringar. Stenålder i Stockholms län(ed. Bratt), pp. 72-79.

Kihlstedt B., Larsson M. & Nordqvist B. 1997:Neolitisering i Syd-, Väst- och Mellansverige -ekonomisk och ideologisk förändring. Regionaltoch interregionalt. Stenåldersundersökningar iSyd- och Mellansverige (ed. Larsson & Olsson).Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska undersök-ningar. Skrifter nr 23. pp. 85-133.

Kinnes I. 1992: Non-megalithic long barrows andallied structures in the british Neolithic. BritishMuseum. Occasional Paper 52.

Kirkowski R., Kukawka S., Marciniak M. &Wawrzykowska B. 1987: Oznaczenia C-14 i TLuzyskane dla neolitycznych i wezesnobrazowychzespolow z ziemi chelminskiej. Neolit i poczatkiepoki brazu na ziemi chelminskiej. (ed.Wislanskiego), pp. 51-54.

Kjærum P. 1970: Jættestuen Jordhøj. Kuml, 1969,pp. 9-66.

Klindt-Jensen O. 1937: Ertebøllekultur påFrennemark. Bornholmske Samlinger I rk. Bd. 23,pp. 345-352.

Klinge M. 1932: De store lerkar i stenalderensaffaldsdynger. Naturens Vergen, Årgång 16, pp. 1-18.

Klinge M. 1934: Stenalderens affaldsdynger. Hvilkeforhold tyder paa, at de store lerkar er blevetanvendt til saltkogning? Naturens Verden, Årgång18, pp. 60-70

Knöll H. 1981: Kragenflaschen. Ihre Verbreitungund ihre Zeitstellung im europäischen Neolitikum.

Kolstrup E. 1987: Late Atlantic and Early Subborealvegetation development at Trundholm, Denmark.Journal of Archaeological Science, Vol. 15, pp.503-513.

Koch Nielsen, E. 1998: Neolithic bog pots fromZealand, Møn, Lolland and Falster. Nordiske fort-idsminder. Serie B in quarto 16, København.

Kowalczyk J. 1970: The funnel beaker culture. Theneolithic in Poland (ed. Wislanski), pp. 9-

Kristensen Kjær I. 1990: Storgaard IV. Journal ofDanish Archaeology, Vol. 8, pp.

Kristiansen K. 1993: Neolithic farming practice -An archaeological response to the Göranssonhypothesis. Fornvännen, Vol. 88, pp. 247-251.

Krämer G. & Löve A. 1973: En senatlantiskkustboplats vid Elinelund. C-uppsats Lund.

Königsson E.S., Königsson L-K. & Lepiksaar J.1971: Stenåldersboplatsen i Alby på Öland. Forn-vännen 1971, nr 1, pp. 34-46.

Königsson L-K., Königsson E. S., Bendixen E. &Possnert G. 1994: Topography and chronology ofthe Alby stone age settlement on southeasternÖland, Sweden. PACT, Vol. 38, pp. 13-39.

Larsson L. 1978: Ageröd I:B - Ageröd I:D. A studyof Early Atlantic settlement in Scania. ActaArchaeologica Lundensia, Serie in 4o, No 12.

Larsson L. 1982b: Stenåldersjägare vid Bulltofta.Elbogen 1982, pp. 23-36.

Larsson L. 1982c: De äldsta gutarna. Gotländsktarkiv 1982, pp. 7-14.

Larsson L. 1982e: Segebro. En tidigatlantisk bo-plats vid Sege ås mynning. Malmöfynd 4.

Larsson L. 1983b: Ageröd V. An Atlantic bog sitein central Scania. Acta Archaeologica LundensiaSer. 2 in 8 nr.12.

Larsson L. 1984c: Skateholmsprojektet. På spårenefter gravsedsförändringar, ceremoniplatser ochtama rävar. Limhamniana 1984, pp. 49-84.

Larsson L. 1985: Of house and hearth. Theexcavation, interpretation and reconstruction of alate mesolithic house. Archaeology andEnvironment 4, 1985, pp. 197-209.

Larsson L. 1988: Ett fångstsamhälle för 7000 årsedan.

Larsson L. 1992b: Neolithic settlement in theSkateholm area, southern Scania. Medd. LundsUniv. Hist. Mus. NS Vol. 9, pp. 5-43.

Larsson L. 1992c: Facade for the dead. Apreliminary report on the excavation of a longbarrow in southern Scania. Medd. Lunds Univ. Hist.Mus. NS Vol. 9, pp. 45-57.

Larsson L. 1997: Minnen i jord. De äldsta monu-mentala gravanläggningarna. Till Gunborg. Arkeolo-giska samtal (ed. Åkerlund, Bergh, Nordbladh &Tafinder). Stockholm Archaeological Reports Nr.33., pp. 423-431.

Larsson M. 1984: Tidigneolitikum i Sydvästskåne.Acta Achaeologica Lundensia. Ser. 2 in 8 nr 12.

Larsson M. 1987: Neolithization in Scania - Afunnel beaker perspective. Journal of danisharchaeology. Vol. 5, pp. 244-247.

257

Neolitikums början

Larsson M. 1987b: Bredasten - An Early ErtebölleSite with Dwelling Structure in South Scania. Med-delanden från Lunds Universitets HistoriskaMuseeum, NS Vol. 6, pp. 25-50.

Larsson M. 1992: The early and middle neolithicfunnel beaker culture in the Ystad area (SouthernScania). The Archaeology of the Cultural Lands-cape (ed. Larsson, Callmer & Stjernquist), pp. 17-90.

Larsson M. & Olausson D. 1986: Bönder och han-delsmän under vikingatiden vid Mossby i sydligasteSkåne. Ystadiania, nr 31, 1986, pp. 79-104.

Laux F. 1986: Die mesolithischen undfrühneolithischen Fundplätze auf den BobergerDünen bei Hamburg. Überlegungen zum Beginn desNeolithikums im Niederelbegebiet. HammaburgNF 7, pp. 9-38.

Laux F. 1993: Frühneolithische Äxte aus der Elbebei Hamburg. Ein Beitrag zum Beginn desNeolithikums an der Niederelbe. Hammaburg, NF10, pp. 83-98.

Lekberg P. i tryck: Fågelbacken ettfornlämningskomplex i östra Västmanland. 1 Läm-ningar från tidigneolitikum, mellanneolitikum ochjärnålder undersökta 1993. Tryckta rapporter frånArkeologikonsult, nr. 14.

Lepiksaar J. 1983: Zoologisk undersökning. Wig-forss, Lepiksaar, Olsson & Påsse: Bua Västergård- en 8000 årig gammal kustboplats. pp. 114-161.

Lidén K. 1995: Prehistoric diet transitions. Thesesand papers in scientific archaeology 1.

Lidén K. 1995b: A dietary perspective on Swedishhunter-gatherer and Neolithic populations. Ananalysis of stable isotopes and trace elements. iLidén 1995a.

Lidén K. & Nelson D.E. 1994: Stable carbonisotopes as dietary indicator, in the Baltic area.Fornvännen, Vol. 89, pp. 13-21.

Lies H. 1974: Zur neolithischen Siedlungsintensitätim Magdeburger Raum. Jahresschrift furMitteldeutsche Vorgeschichte, Vol. 58, pp. 57-111.

Lindow B. 1987: Skateholm III. En senatlantiskkustboplats. C-uppsats, Lund.

Lindqvist C. 1994: Fångstfolkets bilder. En studieav de nordfennoskandiska kustanknutnajägarhällristningarna. Theses and papers inarchaeology n.s. A 5.

Lindqvist C. 1997: Ansarve hage-dösen. Tvärveten-skapliga aspekter på kontext och den neolitiska för-ändringen på Gotland. Till Gunborg. Arkeologiskasamtal (ed. Åkerlund, Bergh, Nordbladh &Tafinder). Stockholm Archaeological Reports Nr.33., pp. 361 - 378.

Lindqvist C. & Possnert G. i tryck: The subsistenceeconomy and diet at Jakobs/Ajvide and StoraFörvar, Eksta parish and other prehistoric siteson Gotland in long-term perspective.

Lippe P.O. 1992: Skolästkilar och flathackor. C-uppsats, Lund.

Liversage D. 1981: Neolithic monuments atLindebjerg, northwest Zealand. ActaArchaeologica, Vol. 51, pp. 85-154.

Liversage D. 1992: Barkær. Long Barrows andSettlement. Arkæologiske studier vol. IX.

Lomborg E. 1963: Zur Frage der bandkeramischenEinflüsse in Südskandinavien. Acta Archaeologica,Vol. 33, pp. 1-38.

Long A., Davis O.K. & deLanois J. 1992: Separa-tion and 14C dating of pure pollen from lake sedi-ments: nanofossil AMS dating. Radiocarbon, Vol.34, pp. 557-560.

Lougas L., Lidén K. & Nelson E. 1995: Resourceutilization along the Estonian coast during the StoneAge. I: Lidén (1995) Prehistoric diet transitions.

Lubell D. & Jackes M. 1994: The Mesolithic-Neolithic transition in Portugal: Isotopic and dentalevidence of diet. Journal of Archaeological Sci-ence, Vol. 21, pp. 201-216

Lüning J. 1968: Die Michelsberger Kultur. IhreFunde in zeitlicher und räumlicher Gliederung.Römisch-Germanische Kommission, 48 Bericht(1967), pp. 1-350.

Lüning J. 1982: Siedlung und Siedlungslandschaft inbandkeramischer und Rössener Zeit. Offa, Bd 39,pp. 9-39.

Madsen m. fl. 1900: Affaldsdynger frastenalderen i Danmark, undersøgte før National-museet.

Madsen T. 1978: Toftum ved Horsens, et ”befæst”anlæg. Kuml, 1977, pp. 161-184.

Madsen T. 1979: Earthen Long Barrows and TimberStructures: Aspects of the Early Neolithic MortuaryPractice in Denmark. Proceedings from thePrehistoric Soceity, Vol. 45, pp. 301-320.

Madsen T. 1980: En tidigneolitisk langhøj ved Rudei Østjtylland. Kuml, 1979, pp. 79-108.

Madsen T. 1985: Toftum. Arkæologiskeudgravinger i Danmark, 1984, pp. 91-92.

Madsen T. 1988: Causewayed enclosures inSouthern Scandinavia. Enclosures and Defences inNeolithic Europe (ed. Burgess), BAR Internat. Ser.nr 403, pp. 301-336.

Madsen T. & Petersen J.E. 1984: Et tidig-neolitiskanlæg ved Mosegården. Kuml, 1982-83, pp. 61-120.

Persson

258

Malmros C. 1975: Vejlebro - en stenalderbopladsved Arrefjorden. Nationalmuseets Arbejdsmark1975, pp. 99-117.

Malmros C. & Tauber H. 1977: Kulstof 14-date-ringar af dansk enkeltgravkultur. Aarbøger fornordisk oldkyndinghed og historie, 1975, pp. 78-95.

Malthus T.R. 1969: Studie i befolkningsfrågan.Malthus. Om befolkningsfrågan samt debattenkring denna. Borgström (ed).

Mathiassen T. 1935: Blubber lamps in the ErtebølleCulture? Acta Archaeologica, 6, pp. 139-152.

Mathiassen T. 1940: Havnelev - Strandegaard.Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie1940.

Mathiassen T. 1942: Bopladsen Dyrholmen og densbetydning for den jyske ertebølle-kulturs kronologi.Det kongelige danske videnskabernes selskab.Arkaeologisk-kunsthistoriske skrifter. Bind I, nr 1.

Mathiassen T. 1946: En boplads fra ældre stenalderved Vedbæk Boldebaner. Sollerødbogen 1946, pp.19-35.

Mathiassen T. 1959: Nordvestsjællands Oldtids-bebyggelse. Nationalmuseets Skrifter,Arkæologisk-Historisk Række VII.

Mathiasson S. 1988: Uroxen (Bos primigenius) iVästsverige - Ett nytt subfossilfynd från Göteborg.Göteborgs Naturhistoriska Museums Årstryck1988, pp. 16-34.

Merwe van der N.J, Lee-Thorp J.A & ScottRaymound J. 1993: Light, stable isotopes and thesubsistence base of formative culture at Valdivia,Ecuador. Prehistoric human bone (ed. Lambert &Grupe), pp. 63-97.

Mestorf J. & Weber C.A. 1904: Wohnstätten derälteren neolithischen Periode in der Kieler Föhrde.Ber. schleswig-holstein./lauenburg. Mus.vaterländischer Altertumer 43, Kiel 1904.

Meurers-Balke J. 1983: Siggeneben-Süd. EinFundplats der frühen Trichterbecherkultur an derholsteinischen Ostseeküste. Offa-Bücher Bd 50.

Meurers-Balke J. & Weninger B. 1994: 14C-Chronologie der frühen Trichterbecherkultur imnorddeutschen Tiefland und in Südskandinavien.Beiträge zur frühneolithischenTrichterbecherkultur im westlichen Ostseegebiet(ed Hoika & Meurers-Balke), InternationalesTrichterbechersymposium 1:1995,Untersuchungen und Materialen zur Steinzeit inSchleswig-Holstein. Bd. 1, pp. 251-287.

Midgley M. 1985: The origin and function of theearthen long barrows of Northern Europe. BARInternational Series 259.

Midgley M. 1992: TRB-culture. The first farmersof the european plain.

Mikkelsen E. 1975: Frebergsvik.

Møhl U. 1971: Oversigt over dyreknoglerne fraØlby Lyng. Aarbøger for Nordisk Oldkyndighedog Historie. 1970.

Mommsen H. 1986: Archäometrie. Neuerenaturwissenschaftliche Metoden und Erfolge inder Archäologie.

Mook W.G. & Waterbolk H.T. 1985: RadiocarbonDating. Handbooks for the Archaeologist No 3.

Müller-Karpe H. 1968: Handbuch der vor-geschichte. Bd II, Text.

Munnich K.O. 1957: Heidelberg naturalradiocarbon measurements I. Science, Vol. 126, pp.194-199

Nielsen F.O. & Nielsen P.O. 1989: Vasegård, Sarup-anlæg/boplads. Arkæologiske udgravninger i Dan-mark 1988, p. 112.

Nielsen F.O. & Nielsen P.O. 1989b Limensgård,boplads, huse, grav, yngre stenalder. Arkæologiskeudgravninger i Danmark 1988, pp. 134-135.

Nielsen P.O. 1977: Die Flintbeilen der frühenTrichterbecherkultur in Dänemark. ActaArchaeologica. Vol. 48.

Nielsen P.O. 1985: De første bønder. Nye fund fraden tidligste Tragtbægerkultur ved Sigersted.Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie,1984, pp. 96-126.

Nielsen P.O. 1994: Sigersted und Havnelev. ZweiSiedlungen der frühen Trichterbecherkultur auf See-land. Beiträge zur frühneolithischenTrichterbecherkultur im westlichen Ostseegebiet(ed Hoika & Meurers-Balke), InternationalesTrichterbechersymposium 1:1995,Untersuchungen und Materialen zur Steinzeit inSchleswig-Holstein. Bd. 1, pp. 289-324.

Nielsen P.O. & Nielsen F.O. 1994: Vasegård,befästet anlæg/boplads. Arkæologiskeudgravninger i Danmark 1993, p. 134.

Nielsen Sonne F.O. 1994: Forudsætninger ogmuligheder. Bebyggelsearkæologiskeundersøgelser på Bornholm. Miljøministeriet,Skov- og Naturstyrelsen 1994.

Nobis G. 1962: Die Tierreste prähistorischerSiedlungen aus dem Satrupholmer Moor (Schles-wig-Holstein). Zeitschr. Tierzuchtung undZuchtungsbiol. 77, 1962, pp. 16-30.

Nobis G. 1975: Zur Fauna des ellerbekzeitlichenWohnplatzes Rosenhof in Ostholstein I. Schr.Naturw. Ver. Schlesw.-Holst. Bd. 45, pp. 5-30.

Nobis G. 1983: Wild- und Haustierknochen desFundplatzes Siggeneben-Süd. I: Meurers-Balke;Siggeneben-Süd. 1983, pp. 115-118.

259

Neolitikums början

Noe-Nygaard N. 1974: Mesolithic hunting in Den-mark illustrated by bone injuries caused by humanweapons. Journal of Archaeological Science, Vol.1, pp. 217-248.

Noe-Nygaard N. 1983: The importance of aquaticresources to mesolithic man at inland sites in Den-mark. Animals and archaeology. 2. (ed. Grigson &Clutton-Brock), BAR International series no. 183,pp. 125-142.

Noe-Nygaard N. 1988: Delta 13 C values of dogbones reveal the nature of changes in mans foodresources at the mesolithic-neolithic transition,Denmark. Chemical Geology (Isotope GeoscienceSection), 73, pp. 87-96.

Noe-Nygaard N. 1995: Ecological, sedimentary,and geochemical evolution of the late-glacial topostglacial Åmose lacustrine basin, Denmark.Fossils and Strata, No 37.

Nyegaard G. 1985: Faunalevn fra yngre stenalderenpå øerne syd for Fyn. Yngre stenalder på øerne sydfor Fyn. (ed. Skaarup), pp. 426-457Oldeberg A. 1952: Studien über die schwedischeBootaxtkultur.

Oldeberg A. 1976: Die ältere metallzeitSchwedens II.

Olsson I.U. 1980: Content of 14C in marinemammals from northern Europe. Radiocarbon Vol.22, pp. 662-673.

Ostlund H.G. 1957: Stockholm natural radiocarbonmeasurements I. Science, Vol. 126, pp. 494-497.

Paludan-Müller C. 1978: High atlantic foodgathering in northwestern Zealand, ecologicalconditions and spatial representation. NewDirections in Scandinavian Archaeology (ed.Kristiansen & Paludan-Müller), pp. 120-157.

Pape W. 1980: Histogramme neolithischer C14-Daten. Germania 57, 1979, pp. 1-51

Pedersen L. 1997d: De satte hegn i havet. Storebælti 10.000 år (ed. Pedersen, Fischer & Aaby).Storebælt Publikationerne. pp. 124-146.

Pelgar S.M. 1993: The mid-Holocene Ulmusdecline at Diss Mere Norfolk, UK: a year-by-yearpollen stratigraphy from annual laminations. TheHolocene vol 3, pp. 1-13.

Persson P. 1987: Etapper i lantbrukets spridning.GOTARC, Serie C. Arkeologiska skrifter. No. 4.

Persson P. 1988: När jägaren blev bonde (1). Entolkning av exemplet Sydskandinavien. PopulärArkeologi nr 1, 1988.

Persson P. 1989: Bofasthet under mesolitikum?Kontaktstencil nr 30-31, pp. 98-115.

Persson P. 1992: Lillegården. Rapport. Undersök-ning av neolitisk boplats. Karleby, RAÄ Nr10,Västergötland. GOTARC SERIE D: ARKEOLO-GISKA RAPPORTER, No 6.

Persson P. 1993: DNA from a human bone from theRössberga megalith. Archaeology and NaturalScience. Vol. 1, pp. 97-110.

Persson P. 1997: Kontinuitet mellan senmesolitiskoch mellanneolitisk fångstkultur i Sydskandinavien.Till Gunborg - Arkeologiska samtal (ed. Åkerlund,Bergh, Nordbladh & Taffinder). StockholmArchaeological Reports, nr. 33, 1997. pp.379-388.

Persson P. & Sjögren K-G 1996 Radiocarbon andthe chronology of Scandinavian megalithic graves.Journal of European Archaeology, Vol. 3.2, pp.59-88.

Petzsch W. 1925: Eine ornamentierteKnochenplatte aus dem rügenschen Mesolithikum.Prähistorische Zeitschrift 16, pp. 177-180

Pätzold J. 1957: Gedanken zurZweckbestimmungen von Kragenflashen.Germania. Vol. 57, pp. 110-

Rahbek U. 1995: Danske arkæologiske 14C-dateringer, København 1994. Arkæologiskeudgravninger i Danmark 1994, pp. 275-291.

Rahbek U. & Rasmussen K.L. 1994: Danskearkaeologiske 14C-dateringer København 1993.Arkæologiske udgravninger i Danmark 1993, pp.276-288.

Rahbek U. & Rasmussen K.L. 1996: Danishradiocarbon dating of archaeological samples,Copenhagen 1995. Arkæologiske udgravninger iDanmark 1995, pp. 298-317.

Rasmussen K.L. 1991: Danske Arkæologiske C14dateringer 1990. Arkæologiske udgravninger iDanmark, 1990, pp. 215-225.

Rasmussen K.L. 1992: Danske Arkæologiske C14dateringeer, København 1991. Arkæologiskeudgravninger i Danmark, 1991, pp. 233-250.

Rasmussen K.L. 1993: Radiocarbon datings fromthe Bjørnsholm site, north Jutland. Journal ofDanish Archaeology, Vol. 10, 1991, pp. 93-96

Rasmussen K.L. 1997: Danske Arkæologiske 14C-dateringer, København 1996. Arkæologiskeudgravninger i Danmark 1996, pp. 286-299

Rasmussen K.L. & Rahbek U. 1993: DanskeArkæologiske C14 dateringer, København 1992.Arkæologiske udgravninger i Danmark, 1992, pp.271-290.

Rasmussen L.W. 1986b: Nye C14 dateringer forgrubekeramisk kultur i Danmark. Stridsøksetid iSydskandinavien. Beretning fra et symposium 28 -30 X 1985 i Vejle. (ed. Adamsen & Ebbesen), pp.211-212.

Persson

260

Regnell J. 1992: Preparing pollen concentrates forAMS dating - a methological study from a hard-water lake in south Sweden. Boreas, Vol. 21, pp.373-377.

Regnell M., Gaillard M-J., Bartholin T.S. & KarstenP. 1995: Reconstruction of environment and historyof plant use during the late Mesolithic (Ertebölleculture) at the inland settlement of Bökeberg III,southern.... Vegetation History and ArchaeobotanyVol. 4, pp. 67-91.

Richter J. 1987: Evidence for a natural depositionof fish in the middle Neolithic site, Kainsbakke,East Jutland. Journal of Danish Archaeology, Vol.5, pp. 116-124.

Richter J. 1989: Animal husbandry in a danish pittedware culture site. Faunahistoriska studier tilläg-nade Johannes Lepiksaar. (ed. Iregren &Liljekvist), pp. 43-56. University of Lund. Instituteof Archaeology. Report series No. 33.

Rover de J.P. 1979: The pottery from Swifterbant -Dutch Ertebölle? Helinium XIX.

Rowley-Conwy P. 1984: The laziness of the ShortDistance Hunter in Western Denmark. Journal ofAnthropological Archaeology, Vol. 9.Rowley-Conwy P. 1985: The origin of agriculture.A review of some theories. Journal of DanishArchaeology, Vol. 4, pp. 188-195.

Rudebeck E. 1994: Ängdala och meningen medarkeologin. Arkeologi i Sverige 3, pp. 7-40.

Runia L.T. 1987: The chemical analysis ofprehistoric bones. A paleodietary andecoarcheological study of Bronze Age West-Fries-land. BAR International Series 363.

Rydbeck O. 1928: Stenåldershavets nivå-förändringar och Nordens äldsta bebyggelse. Kungl.Humanistiska Vetenskapssamfundets Års-berättelser 1927-28, pp. 35-130.

Rydbeck O. 1934: Aktuelle Steinzeitprobleme.Meddelande från Lunds universitets historiskamuseum 1934.

Rydbeck O. 1945: Skelettgraven från Bäckaskog.Meddelanden från Lunds universitets historiskamuseum 1945.

Rønne P. 1979: Høj over høj. Skalk 5/1979, pp. 3-8.

Sacket W.M. 1989: Stable carbon isotope studieson organic matter in the marine environment.Handbook of environmental isotope geochemistry(ed. Fritz & Fontes), Vol. 3, The marineEnvironment, A, pp. 139-169.

Salomonsson B. 1958: Eine ”Schaftlochaxt”. Med-delanden från Lunds Universitets Historiska Mu-seum, 1958, pp. 19-51.

Salomonsson B. 1970: Die Värby-Funde. Einbeitrag zur kenntnis der ältestenTrichterbecherkultur in Schonen. ActaArchaeologica, Vol. 41, pp. 55-95.

Salomonsson B. 1971: Malmötraktens förhistoria.Malmö stads historia, Bd 1, pp. 14-167.

Sanderson S.K. 1995: Social transformations. AGeneral Theory of Historical Development.

Scarre C., Switsur R. & Mohen J.P. 1993: Newradiocarbon dates from Bougon and the chronologyof french passage-graves. Antiquity, Vol. 67, pp.856-859.

Schiemann E. 1958: Die Pflanzenfunde in denneolitischen Siedlungen Mogetorp, Ö. Vrå und Bro-kvarn. I Florin 1958, Vråkulturen, pp. 253-300.

Schindler R. 1953: Die Entdeckung zweierjungsteinzeitlicher Wohnplätze unter demMarschenschlick im Vorgelände der BobergerDünen und ihre Bedeutung für dieSteinzeitforschung Nordwestdeutschlands.Hammaburg 4, Heft IX, pp. 1-

Schindler R. 1961: Rössener Elemente imFrühneolithikum von Boberg. Hammaburg 7, HeftXIII, pp. 9-

Schnittger B. & Rydh H. 1940: Grottan Stora För-var på Stora Karlsö. Monografiserie, utg. avKungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitets-akademien.

Schoeninger M.J. & DeNiro M.J. 1984: Nitrogenand carbon isotopic composition of bone collagenfrom marine and terrestrial animals. Geochimica etCosmochimica Acta, Vol. 48, pp. 625-639

Schutrumpf R. 1972: Stratigraphie undpollenanlytische Ergebnisse der Ausgrabung desellerbekzeitlichen Wohnplatzes Rosenhof (Ost-holstein). Archäologisches korrespondenzblatt no.2, 1972, pp. 9-16.

Schwabedissen H. 1958b: Untersuchungmesolithisch-neolithischer moorsiedlungen inSchleswig-Holstein. Neue Ausgrabungen inDeutschland, pp. 26-42.

Schwabedissen H. 1962: Northern continental Eu-rope. Courses toward urban life (eds. Braidwood& Willey), pp. 254-266.

Schwabedissen H. 1967: Ein horizontierter”Breitkeil” aus Satrup und die mannigfachenKulturverbindungen des beginnende Neolithikumsim Norden und Nordwesten. Paläohistoria, Vol. 12,409-468.

Schwabedissen H. 1968: Der übergang vomMesolithikum zum Neolithikum in Schleswig-Hol-stein. Führer zu vor- und frühgeschichtlichenDenkmälern Bd 9, Schleswig, Haithabu, Sylt., pp.9-26.

261

Neolitikums början

Schwabedissen H. 1972: Rosenhof (Ostholstein),ein Ellerbeck-wohnplatz am einstigen Ostseeufer.Archäologisches korrespondenzblatt 2, pp. 1-8.

Schwabedissen H. 1979: Die ”Rosenhof-gruppe”,ein neuer fundkomplex des frühneolithikums inSchleswig-Holstein. Archäologischeskorrespondenzblatt 9, pp. 167-172

Schwabedissen H. 1981: Ertebölle/Ellerbek -Mesolithikum oder Neolithikum? Veröff. Mus. Ur-u. Frühgesch. Potsdam 14/15, 1981, pp. 129-142.

Schwabedissen H. 1994: Die Ellerbek-Kultur inSchleswig-Holstein und das Vordringen desNeolithikums über die Elbe nach Norden. Beiträgezur frühneolithischen Trichterbecherkultur imwestlichen Ostseegebiet (ed Hoika & Meurers-Balke), Internationales Trichterbechersymposium1:1985, Untersuchungen und Materialen zurSteinzeit in Schleswig-Holstein. Bd. 1, pp. 361-381.

Schwantes G. 1958: Die Urgeschichte. GeschichteSchleswig-Holsteins. 1 Band.

Schwarz-Mackensen G. & Schneider W. 1983: Woliegen de Hauptliefergebiete für das Rohmaterialdonauländischer Steinbeile und Äxte inMietteleuropa? ArchäologischesKorrespondenzblatt, Vol. 13, pp. 305-

Segerberg A. 1986: En ”felande länk” fråntidigneolitikum? Populär Arkeologi nr 1/ 1986,pp.4-8.

Segerberg A. 1995: Torslunda i Tierp. En mellan-neolitisk boplats. Tor, Vol. 27:1, pp. 185-231.

Segerberg A., Possnert G., Arrhenius B. & Lidén K.1991: Ceramic chronology in view of 14C datings.Laborativ Arkeologi, Vol. 5, pp. 83-91.

Sherriff B.L., Tisdale M.A., Sayer B.G., SchwarczH.P. & Knyf M. 1995: Nuclear magnetic resonancespectroscopic and isotopic analysis of carbonizedresidues from subarctic canadian prehistoricpottery. Archaeometry, Vol. 37, pp. 95-111.

Simonsen P. 1946: Stenalderbopladsen i GislingeLammefjord. Fra Holbæk amt, 1946, pp. 38-61.

Sjögren K-G. 1992: Rapport, Undersökning avgånggrift, Gökhem 78, Västergötland. GOTARCSERIE C: ARKEOLOGISKA SKRIFTER. No 10.

Skaarup J. 1973: Hesselø-Sølager. Jagdstationender südskandinavischen Trichterbecherkultur.Arkæologiske studier, Vol. I.

Skaarup J. 1975: Stengade. Ein langeländischerWohnplatz mit Hausreste aus derfrühneolithischen Zeit. Meddelelser fra LangelandsMuseum.

Skaarup J. 1985: Yngre stenalder på øerne syd forFyn.

Skjølsvold A. 1977: Slettabøboplassen. Et bidragtil diskusjonen om forholdet mellem fangst- ogbondesamfunnet i yngre steinalder ogbronsealder.

Skovhus Thomsen M. 1997: Akseleratordatering avforkullete matrester fra Auve. Auve, bind II. Norskeoldfunn 17, p. 73.

Smoczynska L. 1952: Kultura ceramiki wstegowejw Wielkopolske. Fontes Praehistorici, III.Stafford, S. 1999: From Forager to Farmer inFlint. A Lithic Analysis of the PrehistoricTransition to Agriculture in SouthernScandinavia, Århus.

Steineke M. 1998: Botanical remains from Skogs-mossen. Tor Vol. 29

Streijffert M. & Prahl G. 1994: Stenbocksvallar.Studie av en senatlantisk kustboplats. C-uppsats,Lund

Strömberg M. 1968: Der Dolmen Trollasten in St.Köpinge, Schonen.

Strömberg M. 1971: Die Megalithgräber vonHagestad.

Strömberg M. 1971b: Gånggriften i Tågarp, Ö.Tommarp.

Strömberg M. 1973: Das Ganggrab in Ingelstorp.Meddelanden från Lunds Universitets HistoriskaMuseum, 1971/72, pp. 39-106.

Strömberg M. 1975: Studien zu einem Gräberfeldin Löderup. (Jungneolitikum bis römische Kaiser-zeit). Grabsitte - Kontinuität – Sozialstruktur.Acta Arch. Lund. Series in 8o No 10.

Stäuble H. 1995: Radiocarbon dates of the earliestneolithic in central Europe. Radiocarbon Vol. 37,pp. 227-237.

Sörensen S. 1993: Kongemosekultur i Syd-skandinavien.

Tauber H. 1960: Danske kulstof-14 dateringer afArkæologiske pröver I. Aarbøger for nordiskoldkyndighed og historie 1959, pp. 243-259.

Tauber H. 1967: Danske kulstof-14 dateringer afArkæologiske pröver II. Aarbøger for nordiskoldkyndighed og historie, 1966, pp. 102-130.

Tauber H. 1971: Danske kulstof-14 dateringer afArkæologiske pröver III. Aarbøger for nordiskoldkyndighed og historie, 1970, pp. 120-142.

Tauber H. 1973: Copenhagen radiocarbon dates X.Radiocarbon, Vol. 15, pp.86-112.

Tauber H. 1981: 13

C evidence for dietary habits ofprehistoric man in Denmark. Nature, Vol. 292, pp.332-3.

Persson

262

Tauber H. 1986: Analysis of stable isotopes inprehistoric populations. Mittelilungen der BerlinerGesellschaft fur Anthropologie, Ethnologie undUrgeschichte. Bd. 7, pp. 31-37.

Tauber H. 1987: Danske Arkæologiske C-14dateringer 1986. Arkæologiske udgravninger iDanmark 1986, pp. 178-199.


Tauber H. 1989: Danske Arkæologiske C-14 date-ringar 1988. Arkæologiske udgravninger i Dan-mark 1988, pp. 210-228.


Thomsen T. & Jessen A. 1906: Brabandfundet fraden ældre stenalder, arkæologisk og geologiskbehandlet. Aabøger for nordisk oldkyndighed oghistorie 1906, pp. 1-74.

Thorsen S. 1981: ”Klokkehøj” ved Bøjden. Etsydvestfynsk dyssekammer med bevaret primærgrav.Kuml, 1980, pp. 105-146.

Thrane H. 1989: Danish plough-marks from theNeolithic and Bronze Age. Journal of DanishArchaeology, Vol. 8, pp. 111-125.

Tilander I. 1958: Pollen-analytical investigation oftwo prehistoric layers at Vätteryd, Scania. Medde-landen från Lunds Universitets Historiska Mu-seum 1958, pp. 91-102.

Troels-Smith J. 1953: Ertebøllekultur-Bondekultur.Resultater af de sidste 10 aars undersøgelser iAamosen, Vestsjælland. Aarbøger for NordiskOldkyndighed og Historie. 1953, pp. 5-62.

Troels-Smith J. 1957: Muldbjerg-bopladsen somden så ud for 4500 år siden. De første spor afagerbrug i Danmark. Naturens Verden Juli 1957,pp. 1-30.

Troels-Smith J. 1959b: En elmetræs-bue fraAamosen. Aarbøger for nordisk oldkyndighed oghistorie, 1959, pp. 91-145

Troels-Smith J. 1960: Ertebølletidens fangstfolk ogbønder. Fra Nationalmuseets arbejtsmark 1960,pp. 95-119.

Trolle-Lassen T. 1992: Butchering of Red Deer(Cervus elaphus L.) - A case study from the latemesolithic settlement of Tybrind Vig, Denmark.Journal of danish archaeology. Vol. 9, pp. 7 - 37.

Umbreit C. 1939: Buddelin ein mittelsteinzeitlicherWohn- und Werkplatz bei Lietzow auf Rügen.Mannus 1939, pp. 255-294.

van Diest H. 1981: Zur Frage der ”Lampen” nachden Ausgrabungsfunden von Rosenhof (Ost-holstein). Archäologisches korrespondenzblatt 11,pp. 301-314.

van Diest H. 1985: Sekundäre Farbveränderungen anden Gefässfragmenten der Ausgrabung von Rosen-hof (Ostholstein). Archäologischeskorrespondenzblatt 15, pp. 417-

Vang Petersen P. 1978: Trylleskoven. 7000 årtilbage - med S-banen. Køge Museum 1975-77.

Vang Petersen P. 1979: Atlantiske bopladsfund fraNordöstsjälland og Skåne. Dateringsproblemer.Stencil, Köbenhavns universitet.

Vang Petersen P. 1984: Chronological and regionalvariation in the late Mesolithic of eastern Denmark.Journal of danish archaeology, Vol. 3, pp. 7-18.

Vang Petersen P. 1985: Grisby. Kulturlag.Arkæologiske udgravninger i Danmark 1984, p.57

Vang Petersen P. 1987: Grisby. Boplads/kulturlag.Arkæologiske udgravninger i Danmark 1986,p.121.

Vermeersch P.M. 1980: Quelques idées surl’origine de la hache polie en silex en Europeoccidentale. Helinium, Vol. 20, pp. 260-268.

Vermeersch P.M., Goossenaerts K. & Velghe M.1991: A Michelsberg settlement at Schorisse-Bosstraat. Helinium, Vol. 31, pp. 190-212.

Waterbolk H.T. 1956: Pollen spectra from neolithicgrave monuments in the northern Netherlands.Palaeohistoria, Vol. 5, pp. 39-51.

Wattman L. 1993: Rapport, Undersökning avgånggrift, Gökhem 31, Västergötland. GOTARCSERIE D: ARKEOLOGISKA RAPPORTER No 25.

Welinder S. 1971: Överåda. A pitted ware culturesite in Eastern Sweden. Meddelanden från LundsUniversitets Historiska Museum, 1969-1970, pp.5-98

Welinder S. 1985: Tunnackiga stenyxor och sam-hälle i Mellansverige 5000 BP.

Welinder S. 1987: Keramikstilar på Fågelbackenför 5000 år sedan. Västmanlands länsfornminnesförenings Årsskrift 65, 1987, pp. 101-120

Werner M. 1974: Flintförekomsterna på densvenska västkusten.

Williams G.C. 1966: Adaptation and Naturalselection.

263

Neolitikums början

Willms C. 1982: Die chronologische Fixerung derFlachen Hammeräxte aus südlicher Sicht. Jahrbuchder schweizerischen gesellschaft für ur- undfrühgeschichte, nr 65, pp. 7-21.

Wilson D.S. 1983: The group selectioncontroversy: History and current status. Ann. Rev.Ecol. Syst. Vol. 14:159-87.

Wislanski T. 1987: Introduction. Neolit i poczatkiepoki brazu na ziemi chelminskiej. (ed.Wislanskiego), pp. 10-11.

Wynne-Edwards V.C. 1962: Animal Dispersion inRelation to Social Behavior.

Wynne-Edwards V.C. 1968: Population control andsocial selection in animals. Genetics (ed. D.V.Glass), pp. 143-63.

Wyszomirska B. 1988: Ekonomisk stabilitet vidkusten. Nymölla III. En tidigneolitisk bosättningmed fångstekonomi i nordöstra Skåne. ActaArchaeologica Lundensia, series in 8o nr 17.

Zich B. 1995: Flintbek, Kr. Rendsburg-Eckernförde. Offa, Vol. ?, pp. 202-214.

Zvelebil M. 1996: The agricultural frontier and thetransition to farming in the circum-Baltic region.The origins and spread of agriculture andpastoralism in Eurasia (ed. Harris), pp. 323-345.

Åkerlund A. 1996: Human responses to shore dis-placement. Living by the sea in eastern middleSweden during the Stone Age. Studier från UVStockholm. Arkeologiska undersökningar, Skrifternr 16.

Åkerlund A., Risberg J., Miller U. & Gustafsson P.1995: On the applicability of the 14C method tointerdisciplinary studies on shore displacement andsettlement location. Pact, Vol. 49, pp. 53-84.

Østmo E. 1983: Megalittgraven på Skjeltorp iSkjeberg. Viking, Vol. XLVI, pp. 5-35.

Østmo E. 1984: Auve. Noen inntryckk fra enmellemneolittisk kystboplass i Vestfold. Viking,Vol. XLVII, pp. 42-65

Østmo E. 1985: En dysse på Holtenes i Hurum.Viking, Vol. XLVIII, pp. 70-82.

Østmo E. 1993: Auve i Sandefjord - sanddynensnorstempelkeramikken og C14-dateringene. Vi-king, Vol. 56, pp. 37-64.

Østmo E., Hulthén B. & Isaksson S. 1996: TheMiddle Neolithic settlement at Auve. LaborativArkeologi, Vol. 9, pp. 31-40.

Persson

264

undersökningar kring jordbrukets introduktion i nordeuropa

Documents