telescopium 01 2009

Objekt i OriOn – en ObservatiOn i decembernatten

ett intresse med variatiOn

astrOfOtO – hur går man till väga?

halvmarigt maratOn – första natten

01 2009A P R , M A J , J U N 0 9

T i d s k R i f T f ö R s v e N s k A M A T ö R A s T R o N o M i s k f ö R e N i N g o c h A N s l U T N A l o k A l f ö R e N i N g A R . i s s N 1 6 5 1 - 6 3 4 6 N R . 1 2 0 0 9 Å R g Å N g 2 8

Telescopium. © 2009 Telescopium och respektive författare. Årgång 28. Redaktion: Jan Persson ([email protected]), Sven Mårdh, Fredrik Silow, e-post: [email protected]. Ansvarig utgivare: Johan Warell. Grafisk formgivning: Fredrik Silow. Bildredaktör: Robert Wahlström, b [email protected]. Redaktörer för ”Stjärnhimlen”: André Franke och Sven Mårdh. Faktagranskning: Johan

Warell. korrektur: Cecilia Nordberg, Gunnar Carlin och Per Stymne. Tryck. Vindspelets Grafiska, Borås. Bidrag till tidningen skickas till SAAF, c/o J. Persson, Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal, eller till e-postadressen [email protected]. Annonser. [email protected]. Manusstopp 2009. Nr 2: 1 april. Nr 3: 1 juli. Nr 4: 1 okt. Nr 1: 1 jan. 2010. Utgivningsplan 2009. Nr 2: 10 juni. Nr 3: 10 sept.

Nr 4: 10 dec. Nr 1: 10 mars 2010. Provexemplar. SAAF, c/o J. Persson, Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal, 031-277820, e-post: [email protected]. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta ner och korrigera insända bidrag. Insänt material kan komma att publiceras på SAAFs hemsida (www.saaf.se), om inte annat är överrenskommet.

sAAf, svensk AmatörAstronomisk förening, är en rikstäckande förening vars verksamhet syftar till att sprida intresset för astronomi och rymdfart och främja praktisk amatörastronomi. SAAF är en ideell förening, vars medlemmar arbetar utan ekonomisk vinning. Alla med intresse för amatörastronomi och astronomisk forskning är välkomna som medlemmar.

Anslutna föreningar. Följande föreningar har Telescopium som medlemstidning: Astronomiska Sällskapet Aquila Kristianstad, Avesta Astronomisällskap, Borås Astronomisällskap, Grönhögens Astronomiska Förening, Karlskrona Astronomiförening, Norrköpings Astronomiska Klubb, Tierps Astronomiska Klubb, Uppsala AmatörAstronomer, Västerås Astronomi- och Rymdforskningsförening. SAAF har ett artikelsamarbete med Ericson Astronomiförening (EAF). Mer information och kontaktuppgifter finner du på SAAF:s hemsida www.saaf.se

Medlemskap i sAAf. Du blir medlem i Svensk AmatörAstronomisk Förening genom att betala in årsavgiften på plusgironummer 904 56-5. Mottagare av betalningen är SAAF. Som medlem i

SAAF erhåller du tidskriften Telescopium med fyra nummer per år. Medlemmar får också inbjudningar till årliga stjärnträffar och kongresser de år sådana arrangeras. Som medlem kan du även ansluta dig till SAAF:s sektioner.

Medlemsavgift. Vuxna (över 18 år): 200 kr (1 år), 360 kr (2 år), 540 kr (3 år). Ungdomar (18 år eller yngre): 100 kr (1 år), 180 kr (2 år), 270 kr (3 år). Europa och världen: 300 kr (1 år).

sektioner. deep sky. Jan Sandström, Parkgatan 29C, 671 40 Arvika, 0705-869496. Utger nyhetsbrev med observationstips om djuprymdsobjekt. Årsavgift: 60 kr. solsystemet. Johan Warell, Fiby 118, 740 20 Vänge, tel.nr: 018-362150, e-post: [email protected]. Ingen avgift. Teleskop. Nils Olof Carlin, Hjortronstigen 8H, 271 38 Ystad, e-post: [email protected]. Ingen avgift. variabla stjärnor. Hans-Göran Lindberg, Bruksgatan 33, 730 50 Skultuna, e-post: [email protected]. Ingen avgift.

sAAf:s hemsida. www.saaf.se. Redaktör: Michael Sternald, Västra Bangatan 39A, 195 40 Märsta, e-post: [email protected]

diskussionsgrupp. www.saaf.se/diskussion.htm. Moderator: Johan Warell.

styrelsen för sAAf. ordförande. Johan Warell, Fiby 118, 740 20 Vänge, tel.nr: 018-362150, e-post: [email protected]; vice ordförande & kassör. Jan Persson, Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal, 031-277820, e-post: [email protected]; sekreterare. Anders Wettergren, Carl Bergstens gata 17, 603 78 Norrköping, 011-171976, e-post: [email protected]; ledamöter. Anders Lindquist, Mariatorget 5, 2tr., 118 48 Stockholm, 08-6412955, e-post: [email protected]; Daniel Söderström, Berzeliigatan 14, 4 tr, 582 18 Linköping, 013-3437588, [email protected]; Fredrik Silow, Karl XI-gatan 19B 222 20 Lund, 046-2406845, e-post: [email protected]; Gunnar Lidström, Ringensons Väg 12G, 731 43 Köping, 0221-23198, e-post: [email protected]; Jan Sandström, Parkgatan 29C, 671 40 Arvika; Jörgen Danielsson, Hanemålavägen 70D, 382 39 Nybro, 0481-12326, e-post: [email protected]; Michael Sternald, Västra Bangatan 39A, 195 40 Märsta, 08-59111854, e-post: [email protected].

Framsidan: Orionnebulosan fångad av Mattias Klasson, Alingsås, med en IR-modifierad Canon 450D monterad på en Borg 76 mm / Astreya Triplet. Exponeringstider: R:5×10 s, G:5×30 s, B:5×3 min, Luminans: 5×6 min.

4-6

7

8-9

10

11-17

18-21

22-24

25

26

28

Objekt i OriOn – en ObservatiOn i decembernatten

några sydliga galaxer i flOden

ett intresse med variatiOn

kalendariet Och nOtiser

På himlen i aPril, maj Och juni 2009

astrOfOtO – hur går man till väga?

halvmarigt maratOn – första natten

asterismer för nybörjare

bOkrecensiOner

galleriet

iNNehÅll

Nu har det varit invigning. Jag var till och med där personligen, på den ”officiella”, i

Stockholm den 15 januari. Astronomiåret har börjat! Det var en speciell känsla att i detta sam-

manhang träffa goda vänner och bekanta, och uppleva firandet av Galileo som något konkret.

Att möta människor av olika bakgrund arbeta för en gemensam sak från en mängd kulturella,

vetenskapliga och inte minst amatörastronomiska infallsvinklar.

Storstaden var magnifik i sin härlighet. Gatlyktor och lampor i alla färger och riktningar,

så långt ögat nådde. En stad i ljus! Nog var det vackert, men som astronom och naturvän blir

man också sorgsen över vårt energislöseri och av insikten att storstadsborna inte ser det de

borde se, om de blickar uppåt.

Globen lystes upp, och med god vilja kunde man från vår utsikts-

punkt på söder se Astronomiåret skyltas på dess välvda fasad. Bättre gick

det med kikare. Solen pulserade mellan rött och blått. För globen är ju

samtidigt centralpunkten för Sweden Solar System. Alla dess planeter är

snart på plats, och många kroppar ytterligare, i världens största solsystems-

modell. Den är världsunik.

Inom SAAF ser snart en av våra stora astronomiårssatsningar dagens

ljus. ”NATT, om du vill veta mer om astronomi” går i tryck i 30 000 ex-

emplar för att spridas till alla landets astronomiintresserade. NATT är en

snabbkurs i att hitta på himlen och att komma igång med astronomin. Du som SAAFare får

naturligtvis ett exemplar på posten. Om du håller visningar eller föredrag för allmänheten

under Astronomiåret, hör av dig så skickar vi gratisexemplar av NATT att dela ut!

STAD I LJUS, NATT I MÖRKER

SAAFs ordförande Johan Warell skriver ofta i Telescopium och sysslar med det mesta inom amatörastronomi, från visningar och teleskopbygge till visu-ella och digitala observationer av objekt i när och fjärran. Han agerar också som Astronomiårets kontaktperson mot de lokala astronomiföreningarna. Telescopiumredaktionen (fr. vänster i bild ovan) består av redaktörerna Jan Persson, Fredrik Silow, Sven Mårdh samt Johan Warell som är ansvarig utgivare.

TelescopiumredaktionenledARsidAN

3Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

FÖ

R A

LL

A N

YF

I KN

A

Om du vill veta mer om astronomi.

UPPTÄCKUNIVERSUM

Hel a december h a de effektivt tillintetgjort alla for-mer av praktisk astronomisk verksamhet. När jag slängde en blick utanför fönstret klockan tjugo minuter över tio på lördagskvällen den 8 december hade jag inga större för-hoppningar. Döm av min förvåning – mot alla odds var det stjärnklart! Vinterstjärnbilderna var tydligt samlade nästan rakt i söder. I öster började vårens stjärnbilder höja sig över horisonten och i väster var sommarstjärnbilderna på väg ner. Tillfället kunde inte bara försittas. Sprang ner och hämtade min lilla smidiga Meade 125:a och ställde ut den på balkongen, så att den kunde kylas ner till rådande yttertemperatur. Jag hade av naturliga orsaker inte förberett den spontana observationen, så jag hämtade mitt lilla ringbundna referensverk där de flesta objekt som är ljusare än 10:e magnituden är medtagna. Därefter krängde jag på min skoteroverall och snörde på pjäxorna. När jag kom ut kände jag att jag var lite väl varmt klädd. ”Hellre för varm än för kall” tänkte jag när jag stängde balkongdörren efter mig.

i N s TRU M e NTe T

Det ä r tr edje gången jag använder Meade 125:an. Börjar bli familjär med GOTO-initieringen nu. Lösgör låsningen till AZ axeln och vrid den motsols tills det tar stopp. Låser axeln och slår på strömmen till teleskopet. Teleskopet hälsar en välkommen och ber en att mata in datum och tid. Två stjärnor väljs ut och jag får finjustera teleskopet mot dessa och bekräfta med ENTER. Jag akti-verar high precision mode eftersom det ger en överlägsen precision.

o b J e k Te N

Ef ter de s ystemtek nisk a operationerna så är det dags att ägna sig åt objekten. Eftersom observatio-nen inte var planerad så hade jag inte förberett någon observationsplan. Jag noterar att luften är relativt fuktig vilket inverkar negativt på atmosfärens transparens. Jag skattar transparensen till 5 på den 10-gradiga skalan. Den visuella gränsmagnituden är cirka 5.

ObJEKT I ORION – EN ObSERvATION I DEcEMbERNATTEN

SKRIBENT: JÖRGEN ANDERSSON, L AGERSBERGSVäGEN 8, 602 09 NORRKÖPING, JORGEN.ANDERSSON@LUFTFARTSST YRELSEN.SE FOTO: P-M HEDÉN, ILLUSTRATION: ANDERS WETTERGREN

Jörgen Andersson berättar om en lyckad observationskväll en kall decembernatt 2007 – mot alla odds.

5Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

NAK/SA AFjörgen anderssOn

Jörgen Andersson är medlem i Norrköpings Astronomiska Klubb. Observerar gör han med sin Meade 16” LX200GPS och Meade ETX-125PE. Till den förstnämnda är ett observatorium under byggnad. Till vardags arbetar Jörgen på Transportstyrelsen.

bilden, motstående sida. Orion går upp över några stugor i Ålbo längs Dalälvens västra strand i Hedesunda, Gävle. Bilden är tagen 2008-11-22 av P-M Hedén med en modifierad Canon Rebel XT, 20 mm Sigma-objektiv; 20 s exponeringstid.

Va d börja r m a n att observera en vinterkväll när man inte har förberett något? Ni gissade rätt, M42 Orionnebulosan! De fyra ljusstarkare stjärnorna i Trapetset var tydliga. Tyvärr så har jag bara tillgång till ett 1¼ ” okular, som ger 73 gångers förstoring. Med en högre förstoring så kunde jag kanske ha sett de andra två stjärnorna i Trapetset som är av 11:e magnituden. Har man tillgång till ett stort instrument och en mörk himmel så kan man våga sig på att leta upp stjärnorna ”G” och ”H” i trapetset. De bägge stjärnorna är av 16:e magnituden. Nebulosans två karaktäristiska gasmassor som böjer av åt väster och öster syntes tydligt.

Nä sta objek t bl ev M78, en liten reflektionsnebulosa norr om stjärnan Alnitak i Orions bälte. Nebulositeten skymtades som ett svag dis runt de stjärnor som ligger in-bäddade i M78. Atmosfärens transparens inverkade med all sannolikhet negativt på möjligheten att se nebulosan tydligt. Efter M78 riktade jag kikaren mot NGC1662, som är en gles liten stjärnhop i de norra delarna av Orion. De centrala stjärnorna i stjärnhopen påminner om stjärn-bilden Cassiopeja. Det var första gången som jag observe-rade stjärnhopen. Nästa objekt blev NGC1981 som är en

stjärnhop som består av relativt ljusstarka utspridd stjär-nor strax norr om Orionnebulosan. Likt M78 så var det första gången jag observerade NGC1981. Att jag inte har observerat så många andra objekt i Orion beror nog på att M42 är ett så pass dominerande objekt i stjärnbilden. Det är roligare att observera än att leta, vilket medförde att jag tidigare inte brydde mig om de lite anonyma objekten. I och med att jag nu använder ett GOTO teleskop så blir det mycket enklare att observera andra objekt än de ljusstarka Messierobjekten. Hursomhelst, NGC1981 var en vacker öppen stjärnhop. Med lite fantasi så påminner den om en tekanna tycker jag.

Jag för sök te mig nu på NGC2024 och IC434. När jag började leta så hade jag inga större förväntningar om att kunna se objekten, vilket jag heller inte gjorde. NGC2024 är en nebulosa väster om Alnitak i Orions bälte. IC434 är mer känd som Hästhuvudnebulosan och befinner sig i samma region som NGC2024. Bägge nebu-losorna kräver en mörk himmel med god transparens. Jag ska försöka mig på dem vid ett senare tillfälle.

Nu h a de den fuktiga luften tagit ut sin rätt och belagt optiken och övriga delar av teleskopet med en dagghinna. Det var inget annat att göra än att bege sig in från balkongen. Även om observationen inte var förberedd så kände jag mig nöjd med den. Meade 125:an fungerar förvå-nansvärt bra som ett deep-sky teleskop. Det jag gillar mest är smidigheten. Teleskop och stativ tas över axeln och sedan är det bara att gå ut och ställa upp det. Innan jag införskaffade teleskopet hade jag läst att många har haft problem med GOTO funktionen. Jag har inte upplevt några problem hittills. Precisionen är bra, speciellt då high precision är aktiverat. Efter tre observationer så har jag fortfarande kapacitet kvar i de åtta AA batterierna. Jag kommer att utvärdera och testa teleskopet mer så fort vädergudarna ler mot oss amatörastronomer.

6 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

O b j e k t i O r i o n – e n o b s e r v a t i o n i d e c e m b e r n a t t e n . F o r t s ä t t n i n g f r å n f ö r e g å e n d e u p p s l a g .

7Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

V i börja r denna gång med en planetarisk nebu-losa som har beteckningen NGC 1535. Christer ”Göksbol” Jansson och jag observerade nebulosan i början av januari 1989 med ett tiotums Dobson f/4,7. Förstoringen var 60x och ett UHC-filter från Lumicon satt på okularet. Jag noterade: ”En tydlig skiva av storleken 40x30 bågsekunder. Av färgen syntes inte mycket på grund av den låga höjden över horisonten. Den ljus-nade sakta utifrån kanten in mot mitten”. Vi såg inte centralstjärnan som har en

magnitud av 12. Samtliga galaxer i det följande har jag observerat med ett 16 tums Dobson f/5. Ett par av dem också i tiotumste-leskopet tillsammans med ovannämnde ”Göksbol”. Vi tar observationerna med tiotummaren först. NGC 1637 är en Sc-galax som ligger relativt nära vår vintergata med en rödför-skjutning på 626 km/sek/Mpc. Så här upplevde jag den i tiotummaren: ”En blek, men tydlig ljustuss”. Vi såg ingen ljusning in mot centrum. Vi ki-kade även på den elliptiska galaxen NGC 1700. Här

har vi en rödförskjutning på 3870 km/sek/Mpc. Det innebär att i verkligheten är det här en stor galax som ligger på ett avstånd av ungefär 160 miljoner ljusår. Här noterades med tiotummaren: ”Liten och tydlig ellips. Ungefär magnitud 11 och storlek 2x1 bågminuter”. Som sig bör med en elliptisk galax av typ E 1 sågs inga intres-santa detaljer.

i JA N UA R i N AT Te N

V i hoppa r fr a m i tiden till den 29 januari 1997. Den kvällen observerade jag ensam med 16-tum-maren från Ingersbyn, Värmland. Här gällde det förstoring 143x med ett fält på cirka 45 bågminuter. Seeing och transparens var något över genomsnittet. I

samma synfält fick jag in både NGC 1726 och NGC 1720. Galaxtyperna är E2 respektive SBb-. Troligen färdas de i samma grupp genom det expanderande kosmos. Avståndet till dem är ungefär 170 miljoner ljusår. Så här skrev jag i observationsloggen: ”Bägge lätta. NGC 1726 liten strax NV om en stjärna. Ljusstark kärna. Utdragen NNV-SSO. NGC 1720 större, diffusare, ingen direkt central kondensa-tion, rund.”Låt oss avsluta med den inte helt lätta SBc-galaxen NGC 1752. När jag stod och frös i ja-nuarinatten klockan 21.40 hade jag åtminstone sinnes-närvaro nog att anteckna följande: ”Ganska tydlig. Något ljusare mot mitten. Föreföll lätt utdragen syd-nord.”

Hoppa s n i nu har något att bita i. Det är ingen dum idé att utgå från stjärnan Rigel i Orion. Använd gärna Uranometria I och II. Lycka till!

DEEP SKY

NågRA SyDLIgA gALAxER I FLODEN

Den långa, vindlande stjärnbilden Eridanus (Floden) är nog för oss nordbor förknippad med sydliga breddgrader. Men här finns också något för oss. Flera relativt ljusstarka galaxer samt en planetarisk nebulosa är några av objekten.

SKRIBENT: JAN SANDSTRÖM. PARKGATAN 29 C, 671 40 ARVIK A, TEL. 0705 - 86 94 96. ILLUSTRATION: ALEX ANDER JAMIESON.

Objekt ra (j2000,0) dekl. magnitud storlek stjärnbild typngc 1535 04h 14,2m -12o 44’ 9,6 18”/44” eridanus Planetarisk nebulosangc 1637 04h 41,5m -02o 51’ 10,9 3,3’x2,9’ eridanus galaxngc 1700 04h 56,9m -04o 52’ 11,1 2,9’x2,0’ eridanus galaxngc 1720 04h 59,3m -07o 52’ 13,3 1,7’x1,3’ eridanus galaxngc 1726 04h 59,7m -07o 45’ 12,7 2,1’x1,5’ eridanus galaxngc 1752 05h 02,1m -08o 14’ 13,3 2,9’x0,9’ eridanus galax

8 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

A stronomi ä r en av de få vetenskapsgrenar där ama-tören fortfarande kan bidra till forskningen, även om det kanske blir på en blygsam nivå. Ett område där amatörer har varit aktiva och framgångsrika är variabla stjärnor – stjärnor som varierar i ljusstyrka. De är fascinerande och inkluderar objekt från pulserande röda jättar till explode-rande supernovor i andra galaxer. Det finns många objekt som med fördel kan observeras med enklare kikare eller mindre teleskop. Samtidigt erbjuder variabler den mer avancerade amatören utmanande observationsprojekt, där CCD-kamera och dataanalys kan behövas.

liTe h i s T o R i A

De a nt ik a c i v il i s at ioner na betraktade natthim-len med sina stjärnor som oföränderlig och oändlig, med undantag för planeterna och deras rörelse i vårt solsystem. Aristoteles (384–322 f. Kr.) läror hade stort inflytande i detta avseende. Som John Percy skriver in sin nyutkomna bok ”Understanding Variable Stars” så var variabla stjär-nor otänkbara i Aristoteles universum. Trots detta gjordes många historiska observationer av så kallad nya stjärnor, vilka vi nu skulle kalla för novor och supernovor. En stor upptäckt gjordes 1596 av David Fabricius, då han lade

märke till en stjärna i Valfisken, som försvann bara för att mirakulöst komma tillbaka efter ett tag. Stjärnan fick senare namnet Mira, vilket betyder den underbara. Lite senare kunde Johann Holwarda visa att Mira, som varie-rar mellan magnitud 3,4 och 9,3 i ljusstyrka, faktiskt är periodisk. Var 11:e månad når stjärnan sin maximala ljus-styrka. På 1700 och 1800-talet gjorde Herschel, Piggot, och Goodricke i England och Argelander i Tyskland viktiga upptäckter. Goodricke, till exempel, kunde visa att stjärnan Algol, som araberna misstänkte var variabel - namnet Algol betyder demonstjärna på arabiska - varie-rade mycket exakt mellan magnitud 2,1 och 3,4 med en period på 2 dagar 20 timmar och 49 minuter. Goodricke föreslog också att variationen berodde på att stjärnan förmörkades av en planet. Vi vet nu att Goodricke hade fel, förmörkelserna är orsakade av en annan stjärna, Algol B, som kretsar kring huvudstjärnan Algol A.

o li k A T y Pe R Av vA R i A b le R

K l a ss i f icer ingen av ol ik a typer av variabla stjärnor är mycket komplicerad. Kortfattad kan man delar upp variabler i två grupper: fysiskt variabla stjärnor och optiskt variabla stjärnor.

F ys i sk t va r i a bl a st jä r nor ändrar ljusstyrka som ett resultat av fysiska eller kemiska egenskaper i deras inre. Exempel är periodiska röda stjärnor som Mira, cepheider och de mer explosiva novorna, dvärgnovor och supernovor.

Hos op t isk t va r i a bl a stjärnor som Algol och beta Lyrae till exempel, är variation orsakad av en förmörkelse

ETT INTRESSE MED vARIATION

CHRISTOPHER ALLEN, JORDGUBBSGRäND 3, FäRJESTADEN EPOST: [email protected]: JAN K äLD

Astronomer har i alla tider fascinerats av variabla stjärnor. Fortfarande ger dessa objekt upphov till överraskande upptäckter. Även amatörer kan bidra.

GRUPP

VARIABLA STJÄRNOR

FYSISKA

I. PULSERANDE VARIABLER

Chepheider

RR Lyrae

RV Tauri

Långperiodiska

Supernova

Nova

Återkommande nova

Dvärgnova

Symbiotiska stjärnor

R Coronae Borealis

Mirastjärnor

Halvregelbundna

Typ II W Virginis

Typ I Klassiska

II. ERUPTIVA VARIABLER (Kataklysmiska)

III. FÖRMÖRKELSE-VARIABLER

IV. ROTERANDEVARIABLER

OPTISKA

KLASS TYP

vA R i A b e l s e k T i o N e N i s A A f Vår variabelsektion leds av Hans-Göran Lindberg, Skultuna. Han diskuterar flitigt variabelobservationer på sin hemsida och i svenska diskussionsgrupper om amatörastronomi. Titta in på variabelsektionens webbsida på http://www.saaf.se/sektioner.php.

7Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 8 9Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

av en annan stjärna och inte av interna processer i själva stjärnan.

o b se RvAT ö R e R

Idag f inns det ganska många variabelentusiaster över hela världen men främst i USA, Storbritannien, Ungern och Australien. Organisationer som American Association of Variable Star Observers (AAVSO) och British Astronomical Association Variable Star Section (BAAVSS) förvaltar tillsammans över 11 miljoner visuella och CCD observationer gjorda sedan 1890. AAVSO har en väldigt bra hemsida på nätet, där man själv kan lägga in observationer direkt i databasen och skapa en ljuskurva som en grafisk representation av stjärnans ljusvariationer över tiden. Sverige har haft en del framgångsrika ob-servatörer som Margareta Westlund, HG Lindberg och nyligen Gregor Duszanowicz som hittills har upptäckt fem supernovor i andra galaxer. Det finns flera exempel av framgångsrika samarbeten mellan amatörer och profes-sionella forskare. Ett stort AAVSO- och BAAVSS-projekt, till exempel, har gett stöd till påståendet att den så kallade blasaren OJ287 egentligen är ett binärt svart hål, alltså två massiva svarta hål i omloppsbana kring varandra!

b ö R JA o b se Rv e R A

At t börja observ er a variabla stjärnor är inte alls svårt. Speciella kartor kan hämtas direkt utan kostnad från AAVSO:s och BAAVSS:s hemsida. Man kan börja observera med blotta ögat eller med en kikare.

Et t t ips som kan nämnas här är den ganska ljusstarka stjärnan gamma Cassiopeiae som enkelt kan hittas i den W-formade stjärnbilden. Gamma Cassiopeiae är en fysisk variabel, mer precist en eruptiv stjärna. Den hade ett stort utbrott 1936 då den nådde magnitud 1,6 att jämföra med den normala oregelbundna variationen mellan 2,2 och

3,4. Gamma är en stjärna som roterar snabbt runt sin axel, och som ett resultat förlorar mycket materia.

För at t sk at ta gammas ljusstyrka måste observatören först hitta två jämförelse-stjärnor. Låt oss säga att man skattat stjärnans ljusstyrka

som exakt halvvägs mellan beta Cassiopeiae(magnitud 2,3) och delta Cassiopeiae (2,7). Den skattade magnituden är därför hälften av skillnaden mellan beta och delta – alltså ½ × 0,4 magnitud = 0,2 magnituder ljussvagare än beta. Magnituden som rapporteras till AAVSO eller BAA blir 2,3 + 0,2 = 2,5. Mer precisa skattningar kan göras med CCD-utrustning, men visuella observationer accepteras fortfarande av både BAA och AAVSO.

Det ta bl ev, som sagt, en mycket kortfattad överblick av variabla stjärnor ur en amatörs perspektiv. Jag hjälper gärna nybörjare i Sverige att komma igång med obser-vationer och rapportering. Vi är uppskattningsvis inte fler än tre eller fyra personer som håller på med det, så vi behöver verkligen bli fler!

GAF/SA AFchris allen

Christopher Allen är engelsman och är fil. doktor i lingvistik på Högskolan i Halmstad. Hans största intresse är astro-nomi och har specialiserat sig på variabla stjärnor sedan 80 talet.

Ovan, gamma cas. Området kring Gamma Cassiopeiae. Foto: Jan Käld, 2007. Utrustning: Pentax SMC200 f4, exponering 20 minuter.

diagram till vänster, gamma cas. Ljuskurva för Gamma Cassiopeiae som visar hur stjärnans magnitud (ljusstyrka) varierar med tiden. Tid visas i Juliansk tid från 1960 talet till 2001.

0 0 5 0 + 6 0 g a m m c a s

Ma

gn

itu

d

Ju l ian sk t id

solobseRveRANde vid ARvikA koMMUNAlA MUsikskolA

Sedan två år tillbaka har jag förmånen att vara an-ställd av Arvika kommun, med min bas på kommu-nala musikskolan. Mina uppgifter är i första hand att vara en slags resurslä-rare när det gäller att un-dervisa kommunens barn och ungdomar i astronomi och lokalhistoria. Hittills har de rent praktiska aspekterna av astronomin

dvs. observationer både av solen på dagen och stjärn-himlen på kvällen fått ut-föras med inlånande saker. Det gäller ju att teleskop och annan utrustning är portabla nog för att kunna hämtas av respektive lärare och inpackas i en bil för transport ut till fältet. Men nu, tack vare benäget ekonomiskt bistånd från Westra Wermlands Sparbank, har både ett åttatums Dobsonteleskop för kvällsobservationer in-

förskaffas och, inte minst, ett Coronadosolsteleskop för säkert beskådande av vår dagstjärna i realtid. Det förtjänar att understrykas att man aldrig får se på solen ens i en vanlig kikare då omedelbar blindhet kan bli följden. Solteleskopet är unikt just genom att det bara kan användas till att se på solen. Det har ett inbyggt smalbandsfilter, som gör att teleskopet bara släpper igenom ljuset från vätets alfalinje, som ligger

runt 6534 Å. Det ger solen en rödaktig färg när man ser den i okularet. Förutom att man kan se flares och andra utbrott på solen i realtid så kan man också se de stora, vackra och intrikata protuberanserna avteckna sig som stora, lysande bågar av joniserad plasma i silhuett mot den svarta rymden i bakgrun-den. Står man och ser några minuter, så ser man protuberanserna skifta både form och utsträck-ning. Det som i teleskopet ser ut små bågar är i själva verket enorma moln av laddade partiklar som följer magnetiska fältlinjer i utkast som kan sträcka sig 100 000-tals km ut i rymden.

Den sköna höstmåndagen den 29 september be-

stämdes det att elever och lärare skulle få möjlighet att använda lunch och hål-timmar till att se solen som de aldrig sett den förut. För en gångs skull var vädret synnerligen samarbetsvil-ligt. Under ca två och en halv timme observerade bortemot 50 stycken elever och lärare samt en och annan förbipasserande fotgängare solen – bland annat två klasser från Solbergagymnasiets estet-linje. De kunde glädjas åt två stora protuberanser på solen omkring kl. 1 och kl. 8. Fiolfröken Malin Persson och undertecknad tog tillfället i akt och plåtade både elever, lärare och inte minst ”moder” sol. Tack vare Westra Wermlands Sparbanks gentila vänlig-het får jössehäringarna nu och i framtiden möjlighet att beskåda solen på ett både säkert, vetenskapligt givande och, inte minst, vackert sätt.

Jan Sandström

Jan Persson, SA AFkAleNdARieT + NoTiseR

DETTA HÄNDER I APRIL, MAJ, JUNI 2009

1 0 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

Vill du få in en händelse om din förening i Kalendariet? Eller vill du skriva en notis eller kanske bara sälja något? Hör av dig till redaktören för kalendariet, Jan Persson.

eTT UPPdATeRAT och koMPleTT kAleNdARiUM hiTTAR dU PÅ sAAf:s WebbsidA.

1 APR, oNsdAg 17:15, CAC, Föredrag av Lars Brink. Göteborg 21:00, SV, Visning av stjärnhimlen. Göteborg.

2 APR, ToRsdAg 18:00, SAS, Astronomi-invigning. Stockholm.

4 APR, löRdAg 13:00, SV, Föredrag av Martin Hedberg. Göteborg.

5 APR, söNdAg 14:00, GAK, Föredrag av Gunnar Sporrong. Göteborg.

16:00, BAS, Klubbträff. Borås.

6 APR, MÅNdAg 21:00, SV, Visning av stjärnhimlen. Göteborg.

8 APR, oNsdAg 21:00, SV, Visning av stjärnhimlen. Göteborg.

13 APR, MÅNdAg 21:00, SV, Visning av stjärnhimlen. Göteborg.

15 APR, oNsdAg 21:00, SV, Visning av stjärnhimlen. Göteborg.

20 APR, MÅNdAg 19:00, STAR, Föreningsmöte. Stockholm.

25 APR, löRdAg 13:00 –, TS-Träffen, med bl.a. Ian King och Nik Szymanek. Teleskop-Service, Lundagård, Sätila.

26 APR, söNdAg 16:00, BAS, Observatorievisning. Borås.

4 MAJ, MÅNdAg 19:00, STAR, Föreningsmöte. Stockholm.

10 MAJ, söNdAg 14:00, GAK, Föredrag av Hans Olofsson. Göteborg.

16:00, BAS, Klubbträff. Borås.

24 MAJ, söNdAg 16:00, BAS, Observatorievisning. Borås.

25 MAJ, MÅNdAg 18:00, STAR, Föreningsmöte. Stockholm.

20 JUl, MÅNdAg 13:00, SV, Föredrag om månlandningen. Göteborg.

KONTAKTPERSONER I FÖRENINGARNA:

ASTB – Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe Kontaktperson: Peter Linde, tel. 046-14 93 56.

BAS – Borås AstronomiSällskap Kontaktperson: Jan Andersson, tel. 0709 - 58 38 29.

GAF – Grönhögens Astronomiska Förening Kontaktperson: Jörgen Danielsson, tel. 0485 - 344 62.

GAK – Göteborgs Astronomiska Klubb. Kontaktperson: Gunnar Sporrong, tel. 0734 - 27 96 26.

KAF – Karlskrona AstronomiFörening Kontaktperson: Bernth

Svensson, tel. 0455 - 173 40.

MAK – Mariestad Astronomiklubb Kontaktperson: Rune Fogelquist, tel. 0501 - 181 67.

SV – Slottskogs-observatoriets vänner Kontaktperson: Ingemar Ewaldz, tel: 031-55 29 35 eller 0303-22 53 23.

STAR – Stockholms Amatörastronomer tel. 08-32 10 96. UAA – Uppsala Amatörastronomer Kontaktperson: Lars Hermansson, tel. 018-12 63 16.

Här ses estet-treorna Ylva Stenberg till vänster och Lisa-Maria Pihlgren till höger flankera musikfröknarna Christina Patel-Höglund och Elisabeth Henriksson.

På HIMLEN I APRIL, MAJ OcH JUNI 2009SKRIBENT: SVEN MÅRDH, RAMBOG. 71, 603 71 NORRKÖPING, E-POST: [email protected], 011-14 68 75.ILLUSTRERADE STJäRNK ARTOR: ANDERS WETTERGREN. GRAFIK: ANDRÉ FRANKE.

Saturnus är den planet som syns bäst under perioden. Merkurius gör dock sitt yttersta för att synas under andra hälften av april. Mars kommer tillbaka i juni efter lång frånvaro, men än syns den bara i södra Sverige.

Sven Mårdh jobbar till vardags på Norrköpings Tidningar. Han är kassör i Norrköpings Astronomiska Klubb, som han också var med och startade. André Franke är välkänd för P1-lyssnarna, då han ibland levererar väderrapporten från SMHI i Norrköping. Han är medlem i Norrköpings Astronomiska Klubb och gör för deras hemsida grafik för aktuella händelser på himlen. Anders Wettergren är en driven observatör med konstnärliga talanger. När han inte gör väderkartor på SMHI, gör han stjärnkartor till Telescopium. Även Anders är medlem i Norrköpings Astronomiska Klubb.

Sven Mårdh, André Franke & Anders Wettergren NAK/SA AFPÅ hiMleN

s o le N . SOL EN f inns i stjärn-bilden Fiskarna när april börjar och kommer sedan till Väduren den 18 april, Oxen den 14 maj och Tvillingarna den 21 juni. Sommarsolståndet inträffar den 21 juni kl 07.46 då solen når sin nordligaste punkt (deklination +23°26’) på ekliptikan.

M Å N e N . Den ljusa ste stjärnan som vi kan se ockulteras under perioden är den sydliga Pi Scorpii (magnitud +2,9). Södra och mellersta Sverige kan se slutet av ockultationen som sker den 13 april någon gång kring kl 01.20–01.35 några grader över horisonten i sydsydost.

M e R k U R i U s . Sol s ystemets inner sta planet är synlig på den tidiga kvällshimlen lågt i västnord-väst till nordväst från andra veckan

i april till början av maj, då den bleknar bort i det starka skymnings-ljuset. Planeten når sin högsta höjd över horisonten vid skymningsslutet under tiden 23–25 april: 11° i Malmö, 10° i Stockholm och 8° i Luleå. Största vinkelavståndet från solen

(20°Ö) nås den 26 april. Samma kväll står månskäran nära – mitt emellan planeten och stjärnhopen Plejaderna. Kanske behövs en kikare för att se den sistnämnda. Merkurius magnitud är –1,3 på kvällen den 10 april, –0,4 den 20 april, +1,0 den 30

11Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

01. Planeternas visibilitetsdiagram för nOrra eurOPa. Gäller andra kvartalet 2009. Svart betyder att planeten inte är observerbar och vit att den går bra att observera. För Merkurius till Saturnus avser diagrammet observationer med blotta ögat, för Uranus och Neptunus med kikare eller litet teleskop.

01

april och +2,0 den 5 maj. Planeten står i undre konjunktion med solen den 18 maj. Den följande morgonap-parationen syns dåligt från Sverige, trots att Merkurius når sitt största vinkelavstånd från solen den 13 juni med 23°V.

v e N U s . A pr il sta rta r med Venus synlig i hela landet som

morgonstjärna lågt i öster – höjden är bara 2–3° i början på den borgerliga gryningen. Dessvärre blir sedan förutsättningarna att få se planeten sämre då den kryper allt närmare horisonten – trots att avståndet till solen ökar. Ett par, tre veckor in i april är det bara i sydligaste Sverige man fortfarande kan hitta den. I juni klättrar Venus sakta uppåt igen och

den blir åter något lättare att se på morgonhimlen. Den 5 juni når pla-neten sitt största vinkelavstånd från solen, 46°V. Venus magnitud är 1 april –4,1 då bara 2% av planetskivan är belyst. Vid denna tid går det att uppfatta Venus som en skära redan i en liten kikare. Planeten lyser klarast den 2 maj med –4,5 (26% belyst). I slutet av juni har magnituden åter sjunkit till –4,1 (61% belyst). Månen är nära Venus den 22 april, 21 maj och 19–20 juni. Se även Mars nedan.

M A R s . Den röda planeten är efter en längre tids frånvaro äntligen synlig igen under juni, till att börja med bara i södra Sverige. Mars går där att se lågt i ostnordost på mor-gonen – dess höjd över horisonten vid den borgerliga gryningens början ökar under juni från 2° till 11° i Malmö. I Stockholm är höjden 5° i slutet av månaden. Under hela juni befinner sig Mars 5° eller mindre från den betydligt ljusare Venus, som kan tjänstgöra som guide. Den 19 juni passerar Mars 2°N om Venus. Månskäran står dessutom nära 19–20 juni. Mars vandrar under perioden genom stjärnbilderna Vattumannen, Fiskarna, Valfisken och åter in i Fiskarna för att i juni befinna sig i Väduren. Magnituden ökar sakta från +1,2 till +1,1.

J U PiTe R . Sol s ystemets stör sta planet syns i början av april lågt i sydost på morgonen i sydligaste Sverige. Mellersta delen av landet får vänta ytterligare några veckor innan Jupiter dyker upp ovanför horisonten. Under maj och juni går planeten sedan upp allt tidigare under natten – runt midnatt efter midsommar. Den ljusa som-marnatten och låga höjden gör det svårare att se Jupiter i norra Sverige.

1 2 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

Solsystemsobjektens symboler: Fr.v. solen, Merkurius, Venus, månen, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus.


02. merkurius i aPril/början På maj. Merkurius bjuder på årets bästa kvällsvisibilitet. Grafiken visar Merkurius position på himlen vid den borgerliga skymningens slut för latituderna 65, 60 och 55 graders nordlig latitud. Som högst står den snabba planeten runt den 24 april men syns som bäst några dagar tidigare, då den är ljusare. Positionerna är utsatta för varje dag och datumsmarkeringarna var femte dag. Månen står den 26 april nära Merkurius - fram med kamerorna!

02

Planeten befinner sig i stjärnbilden Stenbocken, där dess rörelsen blir re-trograd från den 15 juni. Magnituden är den 1 april –2,1, 15 maj –2,3 och 30 juni –2,7. Månen kommer nära Jupiter den 19–20 april, 17 maj och 13–14 juni. Den 25 maj sker det första mötet i en trippelkonjunktion när Jupiter passerar 24 bågminuter söder om Neptunus. De två andra konjunktionerna inträffar 13 juli och 20 december.

sAT U R N U s . R ingpl a neten stod i opposition den 8 mars och syns därför under hela natten i början av perioden. Längre framåt våren och sommaren övergår den till att bli ett kvällsobjekt i sydväst till väster. I norra Sverige försvinner Saturnus när den ljusa sommarnatten tar över-handen, medan södra och mellersta delarna av landet kan följa den en bit in i juli. Planeten vistas i stjärnbilden Lejonet, där dess rörelse är retrograd till den 17 maj. Månen finns nära den 6–7 april, 3–4 maj, 31 maj och 27 juni. Magnituden uppgår till +0,6 den 1 april, +0,8 den 15 maj och +1,0 den 30 juni. Saturnus är något blekare än vanligt, vilket beror på att vi just nu ser planetens ringsystem under en mycket snäv vinkel (3–4° under våren). Det gör att det kan vara svårt att se detta i små teleskop. I september vänder Saturnus den tunna ringkanten mot jorden. Tyvärr står planeten nära solen då och kan inte observeras.

U R A N U s . ”Her schel s pl a-net” syns på morgonhimlen från juni i södra Sverige. Observatörer längre norrut får vänta tills som-marhimlen åter blir tillräckligt mörk. Du hittar Uranus med en vanlig fältkikare i Fiskarna, en bit

under Pegasuskvadraten. Magnituden ökar något från +5,9 till +5,8.

N e P T U N U s . Sol s ystemets y t-ter sta stora planet finns i Stenbocken och är svårobserverad under våren och försommaren. Dock står Jupiter står inom 2,5° från Neptunus från 30 april till 8 augusti, och kan därför användas som en guide för att hitta den ljussvaga planeten (se Jupiter ovan). En kikare är ett måste om man ska se den. Som redan nämnt sker den 25 maj det första mötet i en trippelkonjunk-tion när Jupiter passerar 24 bågminuter söder om Neptunus. Magnituden ligger på +7,9 under nästan hela perioden.

A s Te Ro i d e R . (1) Cer e s rör sig under april i norra delen av Lejonet i en liten båge 4–5°NO till O om Zeta Leonis samtidigt som magnituden sjunker från +7,4 till +8,0. Under maj och juni far sedan Ceres rakt igenom Lejonets kropp i sydostlig riktning och kommer endast 15 bågminuter NO om Theta Leonis natten mellan 21 och 22 juni. Magnituden sjunker till +8,4 den 31 maj och +8,7 den 30 juni.

(2) Pa ll a s rör sig under april i nordost-

1 3Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

03. (Ovan) måne nära merkurius Och Plejaderna. På kvällen den 26 april står månen nära Merkurius och Plejaderna. Bilden visar en 5 graders stor vy genom en kikare. Bilderna gäller för exakt 60 graders nordlig latitud och zenit är uppe. Första bilden vid den borgerliga skymningens slut men då blir det nog svårt att se plejaderna. Andra bilden gäller samma dag vid den nautiska skymningens slut och då borde även Plejaderna vara synliga men då har månens avstånd till Merkurius ökad en bit.

04. måne Passerar förbi merkurius. Himmelsvy kring den 26 april när månen passerar förbi Merkurius. Bilden gäller för exakt 60 graders nordlig latitud och gäller vid den borgerliga skymningens slut.

05. månen På kvällshimlen. I slutet av maj dyker månen åter upp på kvällshimlen som en smal skära och den står den 27 nära Castor och Pollux i Tvillingarna. Bilden gäller för exakt 60 graders nordlig latitud och gäller vid den borgerliga skymningens slut.

05

04

03

lig riktning mellan Orion och Enhörningen. Under denna månad sjunker magnituden från +8,7 till +8,9. Syns bara på kvällen.

(4) V e sta stå r i början av april 7°S om stjärnhopen Plejaderna. Under denna månad rör sig asteroi-den i ett ganska tråkigt område av Oxen – vid slutet är den dock strax norr om Hyaderna. Magnituden ligger på +8,5 under april. Syns också bara på kvällen.

(7) Ir i s s tå r i opposition i början av juli med magnituden +8,7. Under juni går den att hitta i den sydliga stjärnbilden Skytten – under andra hälften ett par grader norr om trion Pi, Omikron och Xi Sagittarii.

(14) Ir ene stå r i opposition den 25 april med magnituden +8,9. Den gör sin oppositionsslinga i de östra delarna av Jungfrun.

ko M e Te R . C /2007 N3 (Lulin) går att hitta i fotändan av

Tvillingarna under perioden. I början av april beräknas magnituden att ha sjunkit till omkring +8 och mot slutet av månaden runt +10, allt eftersom Lulin avlägsnar sig från oss. Natten mellan 9 och 10 maj står den förmodligen ljusare kometen C/2008 T2 (Cardinal), se nedan, endast 2°V om Lulin.

C/2006 W3 (Chr istensen) gör en liten loop i Pegasus, alldeles söder om Ödlan, under de kommande månaderna. Deklinationen växlar

1 4 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9



06

07

09

10

12

13

14

15

mellan +34° och +36°, så kometen finns alltid ovanför horisonten i södra och mellersta Sverige. Den syns dock bättre på morgonhimlen. En osäker magnitudprognos placerar Christensen mellan +8 och +9 i ljusstyrka under kvartalet. Kometen har ett ovanligt stort perihelieavstånd (3,13 AE eller 468 miljoner kilometer den 6 juli).

C /2008 T2 (C a r dina l) kan när april börjar observeras som ett diffust objekt av 9:e magnituden i den lilla

triangeln nedanför Capella i Kusken. Kometen rör sig åt sydost genom stjärnbilden och passerar på sin väg rakt framför stjärnhopen M 38 på kvällen den 14 april. Tre kvällar senare står Cardinal på kanten av stjärnhopen M 36. Kvällen den 22 april passerar så kometen 1,2° från den sista i Kuskens välkända trio av stjärnhopar, M 37. Cardinal far vidare genom Tvillingarna där den kommer närmare än 2° från hopen M 35 mellan den 2 och 5 maj. Natten mellan 9 och 10 maj står Cardinal,

då av 8:e magnituden, 2°Ö om den förmodligen svagare kometen C/2007 N3 (Lulin). Vid det laget är det bara sydligaste Sverige som kan se dem.

22P/Kopff ä r i början av april ett svårt morgonobjekt av magnitud +10 i norra delen av Skytten. Kometen följer sedan djurkretsen i östlig rikt-ning: från 20 april till den 4 juni rör den sig i norra Stenbocken, i gräns-trakterna till Vattumannen. 3–4 juni passerar den bara 2,5°N om Jupiter. Under resten av juni rör sig Kopff i

1 5Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

06. VENUS PÅ MORGONHIMLEN. Venus kan i början av månaden ses från större delen av landet lågt över horisonten mot öster. Grafiken visar Venus position på himlen vid den borgerliga gryningens början för olika latituder. För Skåningarna visar sig kärleksplaneten under hela perioden, fastän mycket lågt över horisonten särskilt i maj. I slutet av perioden visar sig också Mars igen, som håller till ganska nära Venus. Längre norrut får man vara utan Venus redan från första eller andra veckan inne i april.

07. VENUS, MARS OCH MÅNE I SYDSVERIGE. Den 19 och 20 juni står månen i närheten av Venus och Mars. Detta kan dock enbart observeras från sydligaste Sverige. Bilden gäller för exakt 55 graders nordlig latitud och gäller vid den borgerliga gryningens början.

08. (OVAN) VENUS OCH MARS I SYDSVERIGE. Bilden visar en 5 graders stor vy genom en kikare. Bilden gäller för exakt 55 graders nordlig latitud och

zenit är uppe och gäller vid den borgerliga gryningens början.

09. VENUS I NORR. Bilden gäller för exakt 60 graders nordlig latitud när solen enbart står 3 grader under horisonten. Vid den tiden är himlen redan mycket ljust och det blir åtminstone fram till mitten av juni ganska svårt att upptäcka grannplaneten med blotta ögat. En kikare kan vara till stor hjälp.

10. SIRIUS. Hundstärnan försvinner i solljuset någon gång i april. Först sker detta i landets norra del.Grafiken visar Sirius position på himlen vid den borgerliga skymningens slut för 55,60 och 65 graders nordlig latitud. Hur länge hittar du himlens ljusaste fixstjärna?

11. (OVAN) JUPITER PASSERAR NEPTUNUS. Jupiter passerar Neptunus i slutet av maj för första gången i år. Bilden visar en 1 graders stor vy genom en fågelkikare. Bilderna gäller för exakt 57 graders nordlig latitud (mellersta Götaland) när solen står 9 grader under horisonten och zenit är uppe.

12. JUPITER PÅ MORGONHIMLEN. I södra Sverige dyker Jupiter redan i april upp på morgonhimlen. Vid 60 graders nordlig latitud sker detta först i slutet av maj/början på juni och bilden gäller vid den borgerliga gryningens början. Månen passerar den 13/14 juni förbi Jupiter.

13. MÅNEN PASSERAR REGULUS OCH SATURNUS. I början på april passerar månen förbi Regulus och

Saturnus. Grafiken gäller exakt för 60 graders latitud ca kl 03:20 kring den 7 april.

14. MÅNEN PASSERAR REGULUS OCH SATURNUS IGEN. Mellan den 3 och 5 maj passerar månen åter igen förbi Regulus och Saturnus. Grafiken gäller exakt för 60 graders latitud strax före kl 01 kring den 4 maj (när det är som mörkast). Tänk på datumsskiftet vid midnatt; så om du observerar före midnatt, står månen som närmast Regulus redan den 2 maj osv.

15. MÅNEN PASSERAR REGULUS OCH SATURNUS äNNU EN GÅNG. Innan maj är slut hinner månen passera ytterliggare en gång förbi Regulus och dagarna därpå även Saturnus. Grafiken gäller exakt för 60 graders latitud strax före kl 01 kring den 31 maj (när det är som mörkast).

08 11

Vattumannen och det är nu kometen är som ljusast – runt magnitud +8.

M e Teo R e R . Ly r ider na (s y nl ig a 16–25 april) beräknas nå maximum under dagtid den 22 april och då prestera i genomsnitt 18 meteorer i timmen (Zenithal Hourly Rate). Bästa tiden för svenska observatörer borde vara natten och morgonen 21–22 april. Månen (tre dagar före ny) stör inget. Radianten eller utstrålningspunkten ligger 8°SV om Vega i Lyran. Ursprungskomet: C/1861 G1 (Thatcher) med en omloppstid på över 400 år.

Eta Aqua r ider na (19 april–28 maj) bjuder på snabba och ofta ljusa stjärnfall. Tyvärr är de svårobserve-rade i Sverige och syns endast före gryningen i framför allt de sydligaste delarna av landet. Skuren verkar ha en 12 års-cykel efter påverkan av Jupiters gravitation. Just i år kan cykeln nå sin topp med uppemot 85 meteorer i timmen (ZHR) vid maxi-mat på morgonen den 6 maj (månen kan störa en del). ZHR-nivån brukar ofta nå 30 mellan 3 och 10 maj. Radianten ligger i Vattumannen. Ursprungskomet: den berömda 1P/Halley med omloppstiden 76 år.

Ju n i-Boot ider na (22 ju n i–2 juli) har maximum den 27 juni. Denna skur, med radiant norr om Björnvaktaren, presterade uppemot 100 meteorer i timmen under ett ut-brott 1998 och hälften av detta 2004, men bjuder oftast på nollaktivitet. Stjärnfallen är långsamma. Tyvärr är himlen vid denna tid för ljus för observationer utom kanske i allra sydligaste Sverige. Ursprungskomet: 7P/Pons-Winnecke med en omlopps-tid på 6,4 år.

1 6 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

stjärnkarta med synliga planeter samt månen.

stjärnkartan gäller följande tidpunkter:

1 april kl 02.00 15 april kl 01.00 1 maj kl 00.00 15 maj kl 23.00


s TJÄ R N h i M le N , l AT. 6 0 ° N

vinterns stjärnbilder försvinner snabbt i vårens ljusnande kvällar. Orion går ner så fort det mörknat i april och under våren ser man bara

tvillingarna och kusken dröja kvar i väster och nordväst. vårstjärnbilderna har därmed intagit söderstjärnhimlen och vi har karlavagnen i zenit.

vårens trio är stjärnbilderna lejonet, björnvaktaren och jungfrun och de har var sin stjärna av första magnitu-den. alla kan lätt pekas ut

N o R R

s y d o s T

ö s Te R


nymåne 22 juni kl 21.35

första kvarteret 2 apr kl 16.34

fullmåne 9 apr kl 16.56

sista kvarteret 17 apr kl 15.36

nymåne 25 april kl 05.23

första kvarteret 1 maj kl 22.44

fullmåne 9 maj kl 06.01

sista kvarteret 17 maj kl 09.26

nymåne 24 maj kl 14.11

första kvarteret 31 maj kl 05.22

månens faser i januari, februari och mars 2009

månen

fullmåne 7 juni kl 20.12

1 7Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

sista kvarteret 16 juni kl 00.15

bilderna, samt proportioner, är ungefärliga simuleringar för 1 maj. storleken anges i bågsekunder. (n uppåt och ö åt vänster i bild).

Planeterna

av karlavagnen. söder om lejonets bakdel ligger för närvarande den ljusa planeten saturnus. vårens stjärnor är tyvärr kortvariga. kvällarna

blir för ljusa från maj och på midnattshimlen börjar redan sommarstjärnorna ta plats med sommartriangeln högt i sydost.

N o R R

s y dvÄ s T

vÄ s Te R

galax

öPPen stjärnhOP

klOtfOrmig stjärnhOP

Planetarisk nebulOsa

nebulOsa

1:a magnituden

2:a magnituden

3:e magnituden

4:e magnituden

5:e magnituden

merkurius 8,9” venus 39,3”

mars 4,5” (osynlig) jupiter 37,9”

uranus 3,4” (osynlig)

neptunus 2,3” (osynlig)

diagram för pla-neternas synlighet finns på föregående sidor i artikeln.

saturnus 18,9”

Mattias är medlem i Alingsås Astro-nomiklubb och SAAF. Han började seriöst med astrofotografering för några år sedan. Mattias jobbar som systemingenjör utanför Göteborg. Andra stora intressen är musik och natur.

Medlem i A AKMATTiAs klAssoN

Nä r m a n fotogr a fer a r svaga objekt är det långa exponeringar som gäller. För månen och planeterna kan man använda kortare exponeringar. Inte sällan pratar man om flera timmars exponering. Att lyckas med en enstaka så lång exponering är definitivt inte lätt. Idag använder man en annan metod, man lägger ihop flera korare bilder, så kallad ”stackning”. Detta är möjligt då man fotograferar digitalt. Stackningen är avgjort den största anledningen till att astrofotografering blivit bra mycket enklare och att resultaten blivit bra mycket bättre de senaste åren.

I det följa nde bygger många av exemplen på de metoder som änvänds för att behandla DSLR-bilder, dvs vilder tagna med en digital spegelreflexkamera (DSLR=Digital Single Lens Reflex). Tekniken är dock i mångt och mycket densamma oavsett vilken kameratyp du använder.

vA d Ä R s TAc k N i N g?

I s tä ll et för at t ta en enstaka 60 minuters expo-nering kan man exemplevis ta 10 stycken 6 minuters exponeringar. Resultatet blir inte riktigt det samma

som en 60 min exponering eftersom mer utläsningsbrus adderas, men bra nära. Alla dina exponeringar läggs sedan samman i lämpligt program. Ju fler exponeringar du tar, ju mindre brus och bättre detaljer. Fotograferar du med en webbkamera (du filmar egentligen) kan program som t.ex. Registax (som är gratis) automatiskt plocka ut de skarpaste bilderna och stacka dem. Du får snabbt ett osannolikt bra resultat.

g U i d N i N g

Ingen monter ing ä r så bra att den klarar att följa himmelsobjekten med tillräcklig noggrannhet i många minuter. Man måste ”guida”, det vill säga noggrant följa stjärnorna, på något sätt. Klart enklast är autoguidning, men även manuell guidning är möjligt (men jobbigt som bara den). Då autoguidning endast kräver ett extra hyfsat teleskop och en enkel webbkamera (med andra ord en relativ låg kostnad) så koncentrerar jag mig på auto-guidning. Vill du ta hyfsade bilder så är det lika bra att inse direkt att autoguidning är grejen. Guideteleskopet monterar man på det teleskop man fotograferar med.

TA d i N A b i ld e R

För enk elhetens sk u ll beskriver jag i tabellen på nästa sida steg för steg hur jag brukar göra när jag tar bilder. Det finns säkert andra och bättre sätt, men detta

1 9Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

I förra numret av Telescopium gick vi igenom vilken utrustning som behövs för att börja med astrofotografering. Nu går vi vidare och ser hur man tar bilder och slutligen bildbehandlar dem.

ASTROFOTO – HUR gåR MAN TILL vÄgA?

MATTIAS KL ASSON, SEATONS ALLÉ 6, 443 32 LERUM, TEL: 070-765 31 35 E-POST:MATTIAS.KL ASSON@SOMF YNORDIC.COMFOTO: MATTIAS KL ASSON

DEL 2(2)

bilden, motstående sida. NGC2244, Rosettnebulosan.Fotograferad av Mattias Klasson 2008-12-25. 10×6min + mörkströmsbild. Kamera: Canon 450D, IR-modifierad. Teleskop: William Optics FLT-110 f/7 TMB Triplet.

fungerar för mig. Självklart finns det många fler parame-trar man kan lägga tid på, men följer du listan ovan bör du få ett helt okej resultat.

b i ld b e h A N d li N g

Nä r du t it ta r på de bilder du just tagit blir du säkert bedrövad – de kanske har märkliga färger och är mörka och kontrastlösa. Men oroa dig inte, detta är helt normalt. Ditt objekt finns i bilden, du måste bara plocka fram den ur bruset. Jag är rätt övertygad om att de flesta bilderna man ser i tidningar har åtnjutit minst lika lång bildbe-handlingstid som exponeringstid. Jag kommer bara kort-fattat att beskriva hur bildbehandlingen går till. Varför? Jo, Telescopium borde innehålla ett par hundra sidor om man skall gå djupare in i ämnet. Istället beskriver jag

återigen hur jag gör för att snabbt se om en bild blivit bra. Är den tillräckligt bra kan man lägga ner många timmar till på den (om man nu känner för det).

vA l Av PRo g R A M

Det m å ng a ol ik a bildbehandlingsprogram att välja mellan. Photoshop är grymt kraftfullt och rekom-menderas varmt. Men du behöver sannolikt också ett program som exempelvis stackar snabbt. Fotar du med webbkamera kan du använda Registax (gratis). Använder du astrokamera kan du köra t.ex. Iris (gratis) eller Maxim DL. Använder du en DSLR-kamera rekommenderar jag varmt Nebulosity som är grymt bra för de 500 kronorna det kostar. Varför man använder olika program för olika

2 0 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

A s t r o f o t o – h u r g å r m a n t i l l v ä g a ? D e l 2 ( 2 ) .F o r t s ä t t n i n g f r å n f ö r e g å e n d e u p p s l a g .

1. kolla snabbt igenom alla bilder du tagit. radera de som är oskarpa eller har fått markanta satellitspår.

2. gör en master dark. detta gör du genom att välja Processes/align and combine. välj none som metod. när programmet vill att du skall välja bilder, väljer du de darks (mörkströmsbilder) du tagit. spara sedan filen med ett bra namn, till exempel mdark4min.

3. subtrahera din bilder med en master dark. klicka på Processes/Pre-process b&W/raW images. välj din master dark som du just skapat från dina individuella mörkströmsbilder. du kan strunta i bias- och plattfältsbilder för att göra det enkelt för dig i början. klicka på Ok och välj alla dina bilder på objektet du tagit. bilderna kommer automatiskt sparas och får namnet: ”pproc_ditt filnamn.fit”.

4. konvertera dina bilder till färg. detta gör du genom att välja batch demosaic + square raW colour. välj alla bilder typ ”pproc_ditt filnamn.fit”. bilderna kommer nu automatiskt sparas som ”recon_pproc_ditt filnamn.fit”

5. nu är det dags att stacka. detta är hur lätt som helst. klicka på Processes/align and combine och välj translation. klicka på Ok och välj alla dina ”recon_pproc_ditt filnamn.fit. följ sedan bara instruktionerna, d.v.s. klicka på samma stjärna på varje bild. sen är det bara att spara bilden med ett lämpligt namn, t.ex. ”m33_128min_date_stack.fit”.

s TAc k N i N g

1. ställ ut dina grejer och poljustera din montering.

2. koppla ström till monteringen, anslut kameran till datorn och slutligen anslut datorn till monteringens guideport.

3. montera kameran på teleskopet och guidekameran på guideteleskopet. i mitt fall har jag ett teleskop jag fotar med och ett annat som jag guidar med.

4. balansera din montering. jag är inte alltför petig när det gäller balansering.

5. utför en pekningskalibrering av ditt teleskop om du har en gOtO montering.

6. svep till det objekt du skall fotografera.

7. fokusera kameran på lämpligt sätt.

8. ställ fotokameran på maximal ljuskänslighet (högsta isO) och ta en testbild på ca 20 sekunder. kontrollera att bilden är skarp samt att ditt objekt ligger där du vill. justera båda tills du är nöjd.

9. kör igång autoguidningen. jag använder mjukvaran Phd guiding som är mycket enkelt att använda. i princip ”tryck på två knappar”. det är dessutom helt gratis.

10. ställ kameran på den isO du tänkt använda och raW format. jag fotograferar oftast på isO 800. stäng av all brusreducering som kan finnas i kameran.

11. sätt på linslocket och ta 2-5 exponeringar med samma exponeringstid som du kommer använda under fotosessionen. Ofta kör jag 3-5min exponeringar. du har just tagit några mörkströmsbilder. mer om detta senare.

12. ställ nu in på datorn eller fjärrutlösaren hur många bilder du skall ta. t.ex. 30 st á 4 minuter. jag brukar dessutom ställa in så att det är 1 minut mellan exponeringarna för att ccd’n skall kylas av lite (varm ccd = mer brus).

13. kör, nu kan du ta en fika eller titta i ett annat teleskop.

14. när alla bilderna är exponerade upprepar du punkt 11.

f o T o g R A f e R i N g

1. justera bakgrunden. välj image/adjust colour background (offset) och klicka bara på Ok.

2. använd digital development. denna metod kommer att med ett knapptryck göra underverk med din bild. välj image/digital development ddP och klicka på Ok.

b i l d J U s T e R i N g

kameratyper går jag inte in på, men olika program passar olika bra.

o k e J – N U sTAckAR vi

Jag kör a llt id Nebulosity och beskriver här steg för steg hur man gör. Det är ingen större skillnad på hur man gör i andra program. Nu ser troligen bilden bra mycket bättre ut än innan, men inte speciellt bra ändå. Också detta är helt normalt, så oroa dig inte.

TA fR A M d iT T o b J e k T U R b i ld e N

Som jag t idig a r e nämnde kan man skriva hur mycket som helst om detta. Återigen gör jag det enkelt. Metoden nedan kommer snabbt att visa kvaliteten på den bild du tagit. Lägger du ner mer tid i t.ex. Photoshop kommer det bli avsevärt mycket bättre. Programmet jag använder är återigen Nebulosity. Nu blir du sannolikt mycket mer nöjd, inte sällan rent av förvånad. Självfallet kommer denna enkla behandling inte ge det bästa resul-tatet. Jag använder i princip aldrig Digital development när jag bildbehandlar seriöst, men man får snabbt svar på om det är meningsfullt att jobba vidare med bilden. Anser man det kan man ju jobba vidare med den stackade originalbilden.

M ö R k s TRö M sb i ld

Denna bild ( ”da r k frame”) erhåller man genom att addera flera kortare bilder tagna i komplett mörker. Varför tar man då dessa svarta bilder? En CCD lämnar inte en perfekt signal. Varje pixel har sin unika ljuskäns-lighet, vissa är okänsligare än andra och enstaka kan bli mycket ljusa på kort tid. Detta medför att det skapas brus och andra fel. När man tar en svart bild registreras dessa fel. Genom att subtrahera mörkströmsbilden (helst en som är kombinerad från flera inividuella mörsktrömsbilder, en så kalld ”master dark”) från sina bilder tar man helt enkelt bort felen. Smart va! Varför måste man då ta mörkströms-bilder varje gång man fotar? Jo, felen från CCD’n varierar beroende på exponeringstid och temperatur.

Pl AT TfÄ lT sb i ld

Denna t y p av bild använde vi oss inte av i exemplet innan. Vad är då en plattfältsbild (”flat frame”) och vad är den bra för? De flesta teleskop uppvisar vignettering vilket innebär att bilderna är lite mörkare i kanterna.

Har man fått lite damm på CCD’n bildas fula ringar på bilderna. Detta kan man ta bort med hjälp av en platt-fältsbild. Att ta dessa bilder är rätt enkelt. Jag brukar sätta ett vitt papper framför linsen på teleskopet och rikta det mot en utspridd ljuskälla (inte solen), till exempel skym-ningshimlen. Sedan ställer jag kameran på automatik och trycker av några bilder. Din astrofotobild dividerar du sedan med plattfältsbilden.

i R- M o d i fi e R i N g

DSLR-k a meror h a r et t infrarött filter framför CCD’n för att kameran skall ge korrekta färger under normala förhållanden. Filtret har den tråkiga egenskapen att den hindrar delar av det röda ljuset att nå CCD’n, precis de våglängder som finns i många nebulosor. Men det finns en lösning – man kan nämligen plocka bort filtret. Om man inte är riktigt duktig på elektronik skall man inte göra detta själv. Lämna istället kameran till Foto-Flod i Stockholm. Det är den enda firma jag vet som gör detta byte i Sverige. Nackdelen är att när man tagit bort filtret blir kameran i det närmaste obrukbar för vanligt bruk. Men här har jag ett tips. Det tyska företaget Astronomik har tagit fram ett filtersystem som man med ett enkelt handgrepp tillfälligt kan montera fast i kame-rahuset framför spegeln. I det här systemet finns det filter som är kompatibelt med det du tog bort från början – och möjliggör vanlig fotografering. Dessutom finns det andra filter som passar olika ändamål inom astrofotografering. Antingen kör du helt filterlöst eller så kan du använda dig av till exempel OIII- eller UHC-filter. Smart!

Slu t l igen – du får du inte glömma att lära dig av egna misstag och ta tillvara råd från andra. Jag har be-skrivit lite hur jag gör – du kommer säkert hitta ett bättre sätt! Förr eller senare blir du en ”stjärnfotograf”.

2 1Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

o M M A N v i l l l Ä R A s i g M e R a guide to astrophotgraphy av jerry lodrigus. Detta är en interaktiv kurs om bildbehandling. Mycket bra! the newastro Zone system for astro imaging av ron Wodasky. En grymt bra och pedagogisk bok. noiseninja från Picturecode. Att ta bort brus från bilder är svårt. NoiseNinja gör det snabbt, bra och enkelt. nebulosity och Phd guiding från starklabs. Utöver bra program finner du på deras webbsida massor av lathundar och tips som är riktigt bra. gPusb från shoestring. Detta företag gör en ”USB till ST-4”-adapter som gör att du kan koppla ihop din dator och din montering för att smidigt kunna autoguida.

2 2 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

N y m å neper ioden i slu tet av mars är normalt den bästa tiden på året för att se maximalt många M-objekt. Då befinner solen sig i västra delen av Fiskarnas stjärn-bild, mittemellan M74/M77 och M30. Emellertid kan dessa tre objekt inte ses på vårvintern under en och samma natt från våra latituder på grund av ekliptikans låga lutning mot horisonten på morgonen. Att observera just vid slutet av mars är därför inte nödvändigt för bästa möjliga resultat.

Jag s åg i väderleksrapporterna att natten mellan 6 och 7 mars 2008 (torsdag–fredag) med all sannolikhet skulle vara molnfri. Jag hade möjlighet att ta ledigt från job-bet på fredagen så jag tog tillfället i akt att utföra en hel natts Messiermaraton. Jag hade tagit reda på tiderna för upp- och nedgång samt kulminationstiden för samtliga objekt. Dessa tider fick avgöra i vilken ordning jag skulle observera respektive objekt.

För at t gör a utmaningen än svårare bestämde jag mig för att inte använda teleskop alls, utan jag ämnade se alla objekten med så små kikare som möjligt. Jag valde att använda 25x100, 18x50 Canon bildstabilisator, 7x50 och pyttesmå 8x20 kikare. Som en bonus fanns det tre relativt ljusa kometer synliga på kvällen i ungefär samma riktning i väster.

fö R s TA M A R A N

V id solnedg å ngen såg det mycket lovande ut. Himlens färger visade att transparensen var mycket god. I den nautiska skymningen hittade jag raskt Orionnebulosan, M42, och Plejaderna, M45, med blotta ögat. I Plejaderna kunde jag redan räkna åtta stjärnor då solhöjden var –8°. De efterföl-jande objekten skulle bli några av de svårare för de var lågt över horisonten och skulle gå ned först.

M79 i H a r en skulle bli tuff och jag hade aldrig sett den från Virsbos latitud (+59°52') tidigare. Däremot hade jag sett klothopen från min balkong i Västerås som ligger aningen längre söderut. Från min observationsplats i Virsbo har jag ingen bra söderhorisont. Norr om deklination –15° kan jag dock se alla objekten. Det betydde att jag var tvungen att bära

HALvMARIgT MARATON – FÖRSTA NATTEN

TIMO K ARHUL A, VITMÅRAGATAN 8, 5TR, 722 46 VäSTERÅS, TEL 021-18 34 23 E-POST: TIMO_K ARHUL [email protected] FOTO: DIVERSE SVENSK A AMATÖRASTRONOMER. ILLUSTRATION: FREDRIK SILOW

I Telescopium nr 1 2008 tipsade Timo Karhula om hur man kan utföra ett Messiermaraton, det vill säga att observera så många objekt som möjligt i Messiers populära djuprymdskatalog på en natt. Då hade han själv ännu inte utfört ett maraton. Här beskriver han sina resultat och erfarenheter av att se samtliga 102 Messierobjekt som går att se från Sverige på två nätter.

” Nu hade halva natten gått och jag hade bara observerat 37 Messierobjekt. Jag fick lägga i en växel till.”

DEL 1(2)

2 3Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

mina kikare med stativ, observationsbord, kartor, anteck-ningsmateriel m.m. till Virsbosjöns strand, en sträcka på ungefär 300 meter. Både landsvägen och järnvägen korsar vägen ner till sjön. Vid sjön valde jag ut en plats med ett bra söderläge och stjärnhoppade under Orion till M79. Med 25x100 hittade jag M79 över trädtopparna på 4° höjd. Med 18x50 syntes hopen också.

s y d li gA o b J e k T

H ä r ifr å n va r s ik ten mot väster skymd av några träd så jag bar grejerna till närheten av en brygga.

Därifrån fann jag galaxerna M74 och M77 som normalt sett är mycket svåra att se i skymningen

i slutet av mars. Nu, två-tre veckor tidigare, var de betydligt enklare att lokalisera. Båda galaxerna syntes med 18x50-kikaren i den astronomiska skymningen. Nu blev det lite lugnare med resten av objekten. Himlen var så pass genomskinlig att Triangelgalaxen, M33, syntes utan kikare.

Andromedagalaxen och dess följeslagare, M32 och M110 syntes med 7x50. M41 kunde

också skymtas med blotta ögat i Stora Hund. M93 i Akterskeppet var så pass sydlig att jag var

tvungen att se den härifrån. Den triangelformade öppna stjärnhopen syntes fint, även med 8x20-kikaren. Nu

kunde jag bära hem grejerna för att se de flesta övriga objekten.

TR e ko M e Te R s o M b o N U s

Jag k ik a de på vart och ett av M-objekten, mestadels i ordning från väster till öster. Nu ville jag se kometerna också. Dessa var 17P/Holmes som höll på att blekna bort i Perseus, i samma konstellation C/2008C1 (Chen-Gao), som hade upptäckts av två kineser i februari, och 46P/Wirtanen i Aries. Kvickt skattade jag komet Chen-Gao som c:a 10,5 mag, diameter 3,5’ och DC 3. 46P/Wirtanen syntes också bra nära Plejaderna. Detta var den tredje apparitionen då jag sett denna finsk-amerikanska komet. Med en snabb titt skattade jag 46P/Wirtanen som 9,2 mag, diameter 5’ och DC=4-5. Dessa tre kometer lyckades jag se inom loppet av fem minuter. Jag skymtade även komet Holmes med blotta ögat som en extremt diffus, ytljussvag blaffa och 1,1° i diameter. Det betyder en verklig komadiameter på 9 miljoner km med tanke på dess avstånd på 3,0 AE! Kometen påminde om en "miniatyr-Gegenschein". Det visade sig att detta var sista gången som jag såg komet Holmes med blotta ögat under dess mycket intressanta apparition efter jätteutbrottet den 24 oktober 2007.

Timo Karhula är aktiv amatörastronom sedan snart 30 år. Han observerar det mesta på himlen, och har deep sky, kometer, solförmörkelser och astroresor som sina specialiteter. Timo är ordförande i Västerås Astronomi- och RymdforskningsFörening (VARF).

Västerås, VARF/ SA AFTiMo kARhUlA

2 4 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

H a l v m a r i g t m a r a t o n – f ö r s t a n a t t e n . D e l 1 ( 2 ) .F o r t s ä t t n i n g f r å n f ö r e g å e n d e u p p s l a g .

L ä s o m d e n a n d r a n a t t e n m a r a t o n i n ä s t a n u m m e r a v Te l e s c o p i u m

U N d e R Ti d sPR e s s

Meropenebu losa n i M45 syntes bra med 25x100. För första gången såg jag nu Krabbnebulosan, M1, med

7x50-kikaren. Jag gick in och skrev en lägesrapport på Internet om mina

pågående observationer. Därefter gick jag ut för att spana in galaxerna i Lejonet

och lyckades se alla fem med 7x50. M81 och M82 i Stora Björn hittade jag med 8x20. Det hade kanske varit möjligt att skönja M81 utan kikare men jag började få lite bråt-tom. Ugglenebulosan, M97, blev en trevlig överraskning med 7x50 och likaså granngalaxen M108. Objekten i Stora Björn observerade jag liggandes på marken och lät kikaren helt enkelt stödja mot ögonen när jag tittade upp mot zenit. Nu hade halva natten gått och jag hade bara observerat 37 Messierobjekt. Jag fick lägga i en växel till och inte ödsla så mycket tid med att testa minimumaper-turen för vart och ett av objekten.

Jag tog mig an Virgohopen klockan 00.17. Jag hade aldrig sett samtliga galaxer i Jungfrun och Coma Berenices med 50mm kikare men det var faktiskt inte så svårt att under dessa goda förhållanden medelst stjärnhoppning och med hjälp av de bra Uranometria stjärnkartorna på syn på dem. M68 i Vattenormen var ett Messierobjekt som jag aldrig tidigare hade sett från Sverige. Jag var inte alls säker på att jag skulle lyckas se den. Klockan var 2.17 och jag letade upp en plats intill landsvägen där klothopen skulle passera mellan två avlägsna trädtoppar. Det var en mycket tidig fredagsmor-gon och därför passerade få bilar på vägen. Jag väntade tills M68 skulle dyka upp, och se - där syntes den! Det var mitt sydligaste djuprymdsobjekt jag sett från Virsbos horisont - deklination –26°45’. I samma synfält såg jag en fältstjärna av magnitud 9,2.

g Ry N i N g e N ko M M e R

Hit t il l s h a de jag lyckats se samtliga M-objekt jag försökt mig på. Den astronomiska gryningen hade nu börjat och några sydliga och svåra objekt återstod. M19 i Ormbäraren hade jag inte heller sett tidigare från Sverige men den fick också ge sig trots dess låga höjd över horisonten, 2,6° inklusive refraktion i atmosfären. M4 i Skorpionen var endast synlig från järnvägsspåren så jag bar helt sonika kikaren på stativ till rälsen. Jag fick hålla

utkik så att inga tåg skulle passera under tiden medan jag observerade! Banverket hade nämligen åkt fram och tillbaka här på natten för att reparera en del av rälsen efter en tidigare tågurspårning. Jag kikade rakt söderut över elledningarna ovanför järnvägsspåren och visst, den stora och bleka Messier 4 syntes till höger om Antares. Nu hade det blivit ganska ljust ute och jag letade snabbt upp M11 och M26 i Skölden. De syntes fortfarande med viss svårighet och jag gick över till Skytten, där jag letade förgäves efter stjärnmolnet M24 klockan 5.20. Himlen hade blivit allt för ljus.

e T T s v e N sk T R e ko R d?

Nat tens r e su ltat bl ev 83 Messierobjekt med kikare på 10 timmar och 39 minuter. 79 av dessa såg jag med högst 50 mm öppning. Mig veterligen hade ingen sett fler M-objekt på en natt från 60° nordlig latitud. Jag besökte finska URSA:s Deep Sky star party i september och frågade hur många man sett från Finland som mest. Det största antalet man kände till var 78 stycken på en natt. Det finns möjlighet för förbättring, ty jag förlorade dyrbar tid när jag skulle testa synligheten för objekten med allt mindre kikare. De nattliga lägesrapporterna på Internet var även lite onödiga och upptog dyrbar tid. Att ha avklarat Virgohopen före midnatt skulle ha gett mer tid för gryningsobjekten i Skytten. Jag missade nämligen alla objekten där samt ett par enkla klothopar i öster.

För h å ll a ndena va r y pper l ig a, gränsmagnitud c:a 7,0 med blotta ögat och inte ett moln syntes på hela natten. Temperaturen sjönk från +3,7° C till -3,4° C under natten och en lätt bris höll objektiven fria från imma. Under nattens lopp fick jag kånka på observa-tionsgrejerna till sex olika platser utanför gården för att få fri sikt till de sydligaste objekten. Det blev säkert ett par kilometer rask promenad allt som allt! Jag skickade in en rapport till http://seds.org/messier/xtra/marathon/results.html#mm2008 och det visade sig att det var 2008 års första internationellt publicerade och utförda Messiermaraton. Det var en väldig tur att det var så klart väder vid nymåne, för efterföljande sju nätter var helmulna. Inte nog med det: Två veckor senare hade Surahammars kommun bytt ut gatlamporna i byn till gula, bländande, oavskärmade natrium-lampor och det var slutet på en mörk himmel sett från gården.

2 5Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

I h a nden h a r jag en bok i handen skriven av den erfarna, amerikanske observatören John A. Chiravalle. Den heter ”Pattern Asterisms” och publicerades av Springer 2006. Den innehåller en hel del mer eller mindre både lättobserverade och mindre iögonfallande stjärnasterismer, iögonen-fallande stjärngrupperingar som i synnerhet amerika-ner verkar vara sugna på att finna. De är inte märkliga i sig. Stjärnbilderna är ju faktiskt samma sak av mentala konstruktioner. Men till skillnad mot dem så har asterismerna ingen som helst officiell status, så ni kan själva gå ut i

vårvinternatten och skapa sådana.

Vi börjar med den öppna stjärnhopen NGC 752, be-lägen i den södra delen av stjärnbilden Andromeda, strax norr om Triangeln och öster om den ljussvaga galaxen Messier 33. NGC 752 ”pekas” ut av två stjärnor av magnitud 7-8 belägna strax väster om hopen och i samma synfält (sett med 36x förstoring i ett 30 cm f/5 dobson). Stjärnorna pekar rakt mot en tät liten triangel av tre stjärnor med något olika magnitud. De tillhör så vitt jag vet hopen. Runt omkring, men främst ost, nordost och sydost om den här triangeln ligger ett trettiotal ljussvaga stjärnor

utspridda. Några av dessa bildar rader, en söder om stjärntriangeln och en nordost om den. Den här hopen som klassificeras som typ III, 1, medium (i fråga om antal stjärnor) är ingen kioskvältare, men ändå en trevlig bekantskap även för oerfarna observa-törer under en ljusförore-nad himmel.

Den första asterismen lig-ger i Cassiopeia och kallas för ”Vagnshjulet”. Den gör faktiskt skäl för namnet. Den lilla öppna stjärn-hopen NGC 663 bildar hjulbulten i mitten och omkring den är asterismen spridd i form av ekrar och hjul ca 10-12 stjärnor som alla har magnitud 8.5 eller bättre.

Omedelbart norr om Hyaderna som ju utgör huvudet i Oxens stjärn-bild hittar vi den fina asterismen ”Fiskkroken”. Storleken är 1 ½ grad och den ligger utsträckt i väst-östlig riktning med kroken mot öster. Sju stjärnor med en magnitud av 8,5 eller ljusare utgör basen. Lägger man därtill ett antal stjär-nor ner till magnitud 9,5

så får man en fulländad, celest fiskkrok.

I Jungfrun, omedelbart väster om den mycket häftiga Messier 104, ”Sombrerogalaxen” med sin berömda stoftskiva, hittar vi ”Ty s oljekanna” (fråga mig inte vem Ty är). Oljekannan består av en bas av tre stjärnor med magnitud 9-9,5 och den del som pekar upp mot nord-väst utgörs av sju stycken solar med magnituder upp till 11,5. Asterismen är således, till skillnad mot de två tidigare, ett teleskopiskt objekt. Glöm nu inte att imponeras av M 104 i samma synfält.

Eftersom vi tidigare hade en fiskkrok så ska vi avsluta med ”Den krokade fisken” i stjärnbilden Kräftan. Men till skillnad mot ”Fiskkroken” får man verkligen ha en god fantasi för att se en krokad fisk här. Hela asterismen är 1 ¼ grad i storlek och inne-håller tolv stjärnor med magnitud 9,5 och ljusare.

Gå nu ut i natten och med en god stjärnatlas och se om det här med asterismer är något för er. De kan åtminstone tjäna som omväxling. Dessutom är de ofta relativt lättobserverade från ljusförorenade områ-den. Låt mig få höra om era resultat. Lycka till.

DEEP SKY

ASTERISMER FÖR NybÖRJARE

Så var det då nytt år igen. Den här gången ska vi titta närmare på en öppen stjärnhop, NGC 752 samt lite stjärnasterismer.

SKRIBENT: JAN SANDSTRÖM. PARKGATAN 29 C, 671 40 ARVIK A, TEL. 0705 - 86 94 96. ILLUSTRATION: ALEX ANDER JAMIESON.

Objekt ra (j2000,0) dekl. magnitud storlek stjärnbild typvagnshjulet 01 46 +61 14 – 90’ cassiopeia asterismfiskkroken 04 25 +21 15 – 90’ Oxen asterismty´s Oljekanna 12 39 -11 25 – 30´ jungfrun asterismden krokade fisken 08 28 +07 20 – 75’ kräftan asterism ngc 752 01 58 +37 41 5.7 50’ andromeda öppen stjärnhop

2 6 Te l e s c o p i u m , n r 1 2 0 0 9

secReTs of The hoARy deeP

Riccardo giacconi, 2008, 411 sidor, inbunden,

pris: 45:- Usd, The Johns hopkins University

Press, 2715 N. charles street, baltimore, Md

21218, UsA, isbN 978-0-8018-8809-0.

Egentligen behöver väl inte denne eminente

astronom och organisatör, Riccardo Giacconi,

född 1931 i Italien, nobelprisvinnare i fysik

2002, någon närmare presentation. Åtminstone

för oss som är bekanta med resultaten från

rymdteleskopet Hubble framstår han väl

närmast som en ikon. Han förestod nämligen

det institut, STScI, som är ansvarigt för i stort

sett alla aspekter när det gäller Hubble från år

1981 till 1992. Då tog han steget över till Europa

för att under sju år förestå European Southern

Observatory. Man skulle väl kunna säga att det

här är en sammanfattning, så god som någon,

av allt han har åstadkommit under sin karriär,

och det är minsann inte litet. Titeln på boken

syftar på röntgenstrålningen i universum från

diskreta bakgrundskällor (avlägsna galaxer och

kvasarer) som fyller upp hela rymden. Giacconi

var nämligen under hela 1960-talet en av gigan-

terna i utvecklingen av just röntgenastronomin.

Det handlade om att observera universum i

våglängder kortare än 50 Å. Uppsändandet av

Uhuru, Einstein (1978) och Chandra (1999) har

verkligen öppnat kosmos i det högenergetiska

fönstret. Det är ju när det gäller att berätta om

vetenskapliga rön och instrumentutveckling

som Giacconi mest kommer till sin rätt. Tyvärr

blir det stundtals lite för mycket kommittéer

och administration för att boken ska fall mig

helt i smaken. Författaren är inte blyg för att

framhäva sina egna insatser, även om han i

rättvisans namn också är generös med beröm

till sina kollegor. Boken är illustrerad. Den är

ingenting för den rena nybörjaren eller plane-

tastronomen. Men för den med ett öppet sinne

för kosmologi och de stora vidderna är den på

det hela taget utmärkt läsning.

Jan Sandström

sPAce iNvAdeRs

Michel van Pelt, 2007, 312 sidor, inbunden,

pris: 22:95 eUR, springer-verlag gmbh & co.

kg, book Review dept., Tiergartenstrasse 17,

d-69121 heidelberg, germany, isbN 978-0-

387-33232-1.

Bokens inledning berättar om att bemannad

rymdfart kanske får de största rubrikerna, men

med obemannade rymdsonder kan man genom-

föra fascinerande utforskningar. De obemanna-

de rymdsonderna kan byggas mycket billigare,

de kan resa till platser som människan aldrig

kan ta sig, och man behöver inte försöka ta hem

dem igen. Bokens ämne är förstås robotsonder,

och den berättar om hur de kan konstrueras

och vad de har åstadkommit hittills i männis-

kans utforskning av solsystemet. Författaren

har jobbat på ESA:s tekniska avdelning i

Holland, och mycket av boken tar upp kunska-

per från Europeiska rymdprojekt, även om vi

får följa med lite grann på NASA:s Messenger-

sond till Merkurius. Boken är väldigt aktuell och

många av rymdsonderna som beskrivs är från

de senaste tio åren. Vad är det då som är viktigt

när man bygger en obemannad rymdsond? Det

finns ju ingen ombord som kan reparera saker

som går sönder, det får man lösa med reserv-

system och där så är möjligt med mjukvara.

Genom boken beskrivs de olika delsystemen

och vad som är viktigt ur konstruktionssyn-

punkt för att rymdfarkosten skall kunna utföra

det uppdrag den är avsedd för. Boken känns lite

ytlig då den snabbt går över enkla fysikaliska

principer, olika funktioner och olika rymdpro-

jekt. För den invigda blir det lite för enkelt, men

för nybörjaren kan det vara väldigt bra då man

snabbt ser sammanhangen och förstår hur

utforskningen går till. Sammanfattningsvis är

det en bra bok som ger en liten glimt in i den

obemannade utforskningen av vårt solsystem.

Jan Persson

Redaktör: Jan PerssonbokReceNsioNeR

Kl. 09:3922 juli 2009

Upplev århundradets längsta solförmörkelse på plats!

Paketpris:19-24/7 ....................6 dagar 13.950:-

Vi planerar även en skräddarsydd resa med astronomisk inriktning och kunnig ciceron. Intresseanmälan skickas till [email protected].

Bokning och mer info www.lotustravel.sePersonlig service 08 545 18 840

b i l d e R N A PÅ b A k s i d A N

överst: Nattlysande moln över Höghedens flygplats. Fotograferade av Ulf Johnsson, 2008-10-22.

Underst till vänster: Dubbelhopen (NGC 869 och NGC 884) fotograferad av Jonas Carlsson 2008-04-01. Kamera: Canon 350D, Pentax Super Takumar 100 Macro. Exponeringstid: 10×2 min. Deep Sky-filter.

Underst till höger: Månen i 3D fotograferad av Patrik Holmström i Uppsala, 2008-08-23. Teleskop: Celstron C8-NGT, 1 meter fokallängd + 2× Barlow. Kamera: Canon 400D. Exponeringstid: 1/125s. Mosaik av fem bilder. Använd röd/blå 3D-glasögon.

AsTRoNoMi

dAgARNAhveN 200928–30

AUg

eN hisToRisk

AsTRoNoMiTRÄff

Årets stora stjärnträff är på Hven, den vackra och

astronomiskt anrika ö där Tycho Brahe under 1600-

talets slut gjorde banbrytande observationer samtida

med Astronomiårets huvudperson Galileo Galilei.

På programmet står praktiska aktiviteter (work-

shops om teleskopteknik, observationsteknik och

astrofotografering), föredrag av amatörer och proffs,

kostnadsfritt tillträde till Tycho Brahe-museet,

kommers och mingel, och inte minst observationer

från Uraniborg och Stjärneborg!

föRANMÄlAN

Gör en föranmälan till anmalan@astronomihven.

com. Ange ditt namn, adress, e-postadress, tele-

fonnummer och vilken workshop du är intresserad

av. Det går redan nu att betala anmälningsavgiften

(100:- per dag eller 200:- för hela träffen) på PG

904 56-5 (betalningsmottagare SAAF, ange ”Hven”)

tillsammans med dina personuppgifter.

boeNde

Du ansvarar själv för logi – boka därför i god tid.

Information om träffen dyker snart up på

www.astronomihven.com.

Välkommen!

ARRANgöReR: Astronomiska Sällskapet Tycho Brahe. Svensk Amatör-astronomisk Förening. Astronomisk Selskab. Københavns Astronomiske Forening. Astronomisk Forening for Køge Bugt. Amatörastronomiska Sällskapet Aquila i Kristianstad. Karlskrona Astronomiförening. Fritids- och kulturför valtningen, Landskrona kommun. NOVA, Helsingør. Spons-ras av Svenska Astronomiska Sällskapets Planetariefond.

s v e r i g e

P O r t O

b e ta lt

avsändare: SAAF, c/o Jan Persson

Eklanda Hage 31, 431 49 Mölndal

BR

OR

DU

KT

IG

begränsad eftersändning. Vid definitiv eftersändning återsänds

försändelsen med nya adressen på baksidan.

b

telescopium 01 2009

Documents