Meddelanden från TAM-Arkiv. Nr 2/2007Meddelanden från TAM-Arkiv. Nr 2/2008

Sveriges fartygsbefälsförenings arkiv s. 9Konsten i skolorna kring förra sekelskiftet s. 11Ett monument över Sifs historia s. 14Svenska Brandbefälsförbundet fyller 50 år s.16Sveriges Pensionärers Riksförbund s. 18

Sveriges fartygsbefälsförenings arkiv s. 9Konsten i skolorna kring förra sekelskiftet s. 11Ett monument över Sifs historia s. 14Svenska Brandbefälsförbundet fyller 50 år s.16Sveriges Pensionärers Riksförbund s. 18

Tandläkarförbundets historia s. 4Tandläkarförbundets historia s. 4

En framgångsrikfackföreningsledare– liksom en politi-ker eller försäljare –måste ha en (med-född eller förvär-vad) vinnande per-sonlighet; han ellerhon måste kunnajust vinna männi-skors (om än interiktigt alla männi-skors) sympati ochförtroende, ty an-nars är han ellerhon dömd att blien förlorare. Inomfackföreningsrörel-sen – liksom i poli-tiken eller i affärer– är det oftast fråga om framgång eller nederlag, vinst eller förlust. När jag i detta nummer av TAM-Revy läserom Tandläkarförbundet, Svenska Industritjänsteman-naförbundet eller Sveriges Pensionärers Riksförbund såundrar jag över vad som är avgörande för alla framgång-ar respektive motgångar. När jag i relativt unga år sluka-de litteratur om sociala relationer minns jag särskilt enbok av författaren och företagsledaren Dale Carnegieom ”konsten att vinna vänner och inflytande”. Han for-mulerade ett individuellt vinnarkoncept. Det finns urett fackligt perspektiv även andra framgångsrecept somförmågan att organisera sig, lägga upp en vinnande stra-tegi eller taktik, men frågan är vilken betydelse indivi-duella insatser har inom fackföreningsrörelsen?

De framgångsrika fackföreningskämparna – och detär ju ofta endast de som räknas – måste alltså genom sittuppträdande, sitt tal och sitt budskap väcka välvilja(sympati), förtroende och en tro på att vissa förvänt-ningar, ja, förhoppningar ska infrias; att det blir ändringpå det som är snett och galet och att människor kan sefram mot större trygghet och en ljusare framtid.

REDAKTÖREN HAR ORDET

2 TAM-REVY 2/2008

Hur viktigt är en vinnande personlighetför fackföreningsrörelsen?

Frågan är då: hur ska man uppträda, hur ska man talaoch vilket ska budskapet vara för att man skall kunnaväcka människors välvilja, inge förtroende och infria de-ras förväntningar och förhoppningar? Den framgångsri-ke fackföreningsledaren måste målmedvetet studera ocharbeta (med sitt förstånd och sitt hjärta) för att kommatill insikt om detta genom att vidga sin andliga horisont,fördjupa och bredda sin bildning och uppöva sitt kritis-ka omdöme, ty annars kommer han eller hon att avslö-jas som en bluffmakare och trampa i klaveret utan attkunna inge förtroende och utan att kunna väcka hänfö-relse. Han eller hon blir ofta en förlorare, inte en vinna-re.

En sak är uppenbar; en vinnande personlighet måstealltid visa förståelse och deltagande för varje enskildmedmänniska, alltså hänsyn och medmänsklighet långtutöver det vanliga, ty varje ansats till knölaktighet,framfusighet, drygt översitteri eller blyg försagdhet ochosäkerhet i uppträdandet gentemot medmänniskor äroförlåtliga laster hos en ledande fackföreningskämpesom omöjliggör hans (eller hennes) karriär.

Till detta kommer, att en ledande fackföreningsmaneller kvinna måste kunna visa god förmåga till samar -bete, att lyssna och ta reson liksom att kunna ge besked eller i känsliga fall visa sinnesnärvaro och omdöme (gottnog) att kunna säga ett tröstens och hoppets ord i trängda lägen. Att noga studera ledande företrädare förvåra större fackförbund är mycket lärorikt. Bakomstrukturerna – strategier, taktik och organisation – finns

individerna. Vad som är huvudsakoch bisak är svårt att bedöma.

Lars-Erik Hansen

Lennart Bodström var TCO:s ordförandemellan 1970-1982. Bild från TCO-tidningen.

INNEHÅLL

I DETTA NUMMER

TAM-REVY 2/2008 3

TAM-REVY NR 2 • NOVEMBER 2008Årgång 11

ISSN 1654-6997

Redaktör Lars-Erik Hansen

I redaktionenLars-Erik Hansen, Leif Jacobsson,Björn Holmberg

Grafisk form och layoutClou form/Madeleine Vestin

KopieringWallin & Dalholm Boktryckeri, Lund

OmslagsbildFoto: Arkivfoto ur Sveriges Tandläkar-förbunds jubileumsskrift

Manusstopp till nästa nummerPlanerat till mitten av december 2008

TAM-ArkivGrindstuvägen 48-50, 167 33 Bromma Telefon: 08-54 54 15 60Telefax: 08-31 71 76E-post: tam-arkiv@tam-arkiv.seHemsida: www.tam-arkiv.sePostgiro: 487 40 99-7

Redaktören har ordet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .2

Tandläkarförbundets historia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .4

Forskarfredagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .8

Sveriges fartygsbefälsförenings arkiv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .9

Konsten i skolorna kring förra sekelskiftet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .11

Ett monument över Sifs historia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .14

Svenska Brandbefälsförbundet fyller 50 år . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .16

Riv ålderstrappan! – om Sveriges Pensionärers Riksförbund . . . . . . . . . . . . . .18

TAM-ARKIVS M

EDLEM

MAR

1 novem

ber 2008

TAM-ARKIVS M

EDLEM

MAR

1 novem

ber 2008

Akademikerförbundet SSR

Civilekonomerna

DIK

Fackförbundet ST

Farmaciförbundet

Finansförbundet

Förhandlings- och samverkans rådet (PTK),

Försvarsförbundet

Försäkringstjänstemanna förbundet (FTF)

Journalistförbundet

Kyrkans Akademikerförbund (Kyrka)

Lotsförbundet

Lärarförbundet

Lärarnas Riks förbund (LR)

Nordiska Finansanställdas Union (NFU)

Offentliganställdas Förhand lingsråd (OFR)

Polisförbundet

SKTF

Skogs- och lantbrukstjänste mannaförbundet (SLF)

Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (SFHL)

Sveriges Fartygsbefälsförening (SFBF)

Sveriges Tandläkarförbund

Teaterförbundet (TF)

Tjänstemännens Centralorganisation (TCO)

Tull-Kust

Unionen

Vårdförbundet

Yrkesföreningen Miljö och Hälsa (YMH)

ETT FACKFÖRBUNDS HISTORIA

gare åtta föreningar. I Sverige finnsdå omkring 350 tandläkare.

Det hade sedan 1797 varit obliga-toriskt med examen för att få arbetasom tandläkare och den första offent-liga, svenska utbildningen hade star-tat vid Polykliniken för behandlingav tandsjukdomar 1865, i slutet av1800-talet ombildat till Tandläkar -institutet och kopplat till Karolinskainstitutet.

På det konstituerande samman-trädet den 7 juni 1908 i Stockholmantas stadgar som i första paragrafenanvänder en förkortning för SverigesTandläkarförbund: ”S.T.F. har tillupp gift att sammansluta landets tand - läkare i syfte att främja tandläkarnassociala och ekonomiska intressen,samt att upprätthålla en god och vär-dig ordning inom tandläkarekåren.”

Förbundets första årsmöte ägerrum den 20 november 1908. I sittvälkomsttal diskuterar FerdinandSamuel det kommande arbetet. Detär både många och stora uppgiftersom väntar. ”Bland dem träderutform ningen av munhygienens sociala gestaltning till den grad i för-grunden, att för närvarande ingenannan fråga synes jämnbördig medden.” Den frågan, säger han, måstelösas för att Sveriges invånare ska fåden tandvård de behöver. Men för-bundet får aldrig glömma att denlösningen också ska ge tandläkarnaderas försörjning. Deras arbete kaninte vara välgörenhet. Frågan börtvärtom lösas med en ”vaken ochstor omtanke på arvodesfrågan ochmed tanke på att förhindra ett even-tuellt tandläkareproletariat.”

Ferdinand Samuel nämner i sittanförande flera andra viktiga frågor:”hjälpkrafterna” (vid den tiden tand -sköterskor och tandtekniker, men senare också tandhygienister), för-bundstidningen och tandläkarut-bildningen. Det är frågor som syssel -

4 TAM-REVY 2/2008

sätter styrelsen, dess arbetsutskottoch fullmäktige (senare omdöpt tillkongressen och 2001 till förbunds-mötet) under många år, ja i självaverket till en del fortfarande gör det.Två stora frågor som tillkommer senare är folktandvården och tand-vårdsförsäkringen. Politiska beslut pådessa båda områden väcker emellanåtstor upprördhet inom tandläkarkåren.

Frågor under förbundets historiaHistorien om Tandläkarförbundets100 år rymmer självklart flera andradelhistorier om förbundets ställnings -taganden och hantering av olikastörre och mindre tandvårdsfrågor.Där finns till exempel historien omen yrkeskår som enträget värnar sinensamrätt att ”arbeta i patientensmun” och kämpar mot att någonannan – det må vara ”kvackare”,tandsköterskor eller tandtekniker –än en legitimerad tandläkare ska fåsamma rätt.

Men det är också historien omhur en organisation som under fleradecennier har en stor majoritet små-företagare förvandlas till ett förbundmed en majoritet anställda tjänste-män. Det är historien om hur de na-turliga intressemotsättningar somfinns i en sådan organisation hante-ras. Det är delar av den historiensom blir det främsta inslaget i åter-stoden av den här artikeln.

Av de 350 tandläkare som finns iSverige när Förbundet bildas blirom kring 150 medlemmar under detförsta året. De allra flesta är privat -praktiserande även om det finns nå-gon enstaka anställd skoltandläkareoch en handfull militärtandläkare.De bildar egna organisationer. Åttamili tärtandläkare startar en föreningsamma år som förbundet bildasmen den blir snabbt en sektioninom förbundet.

Skoltandläkarna bildar också en

Den 7 juni 1908 är en gråmulen dagi Stockholm. Men de tio tandläkaresom beger sig till Svenska Tandläkare- Sällskapets lokal på Tegnérgatan blirinte blöta; det faller bara ett kortva-rigt, lätt regn.

Hur det hela börjadeAv det handskrivna protokollet frånmötet framgår att det leds av Ferdi-nand Samuel, tandläkare i Stockholmliksom ytterligare tre av deltagarna.De övriga har kommit resande frånGöteborg, Helsingborg, Norrkö-ping, Skara, Varberg och Örebro.Den viktigaste punkten på dagord-ningen är ett förslag om att bilda ettriksomfattande tandläkarförbund.

Tandläkarna hade redan tidigareorganiserat sig. Deras första samman -slutning hade namnet StockholmsTandläkaresällskap och hade bildats1860 som det första i sitt slag i Euro-pa. Det hade kommit till på initiativav den nye generaldirektören förSundhetscollegium, Magnus Huss.Han hade velat diskutera ett förslagtill ”Ordning för tandläkarekonstensutöfning” med en grupp tandläkare.Sju tandläkare i Stockholm hadedärför slutit sig samman i sällskapetsom 1881 hade bytt namn till SverigesTandläkaresällskap.

Trots namnbytet hade sällskapetav tandläkare på andra orter i Sverigebetraktats mest som en angelägenhetför stockholmarna. Kritikerna tyckerfortfarande 1908 att de inte har till-räckligt inflytande. Även bland endel tandläkare i Stockholm finnsmissnöje med sällskapet. På flerahåll i landet hade dessutom de när-mast föregående åren lokala samman-slutningar av tandläkare bildats. Denförsta, Vestra Sveriges TandläkareSällskap, hade tillkommit 1893 ochsenare döpts om till GöteborgsTandläkaresällskap. När Tandläkar-förbundet bildas 1908 finns ytterli-

Tandläkarförbundets historia

ret, vid sjukhus, fängelser och sana-torier samt för de lägre statstjänste-männen. Utredningen tillsätts ochlägger fram förslag men följs av flerautredningar under de följande åren.Vid den här tiden börjar ordet folk-tandvård att användas. Men först1938 beslutar alltså riksdagen att införa folktandvården.

Tandläkarförbundet är i grundenpositivt men har i sitt remissvar –avgivet tillsammans med Tandläkar-sällskapet – några kritiska anmärk-ningar och krav. Exempelvis hadeutredningen föreslagit 14 år somhögsta åldersgräns, medan tandläka-rorganisationerna ville höja den till15 och låta 16-18-åringar kommaföre vuxna om det skulle finnas utrymme för detta. De hade ocksåkrav på högre löner än enligt utred-ningens förslag.

Utbyggnaden av folktandvårdenhör därefter helt naturligt till de ämnen som ständigt återkommer istyrelsen och på fullmäktigemötena.Efter hand kommer farhågor frånprivatpraktikerna om att de anställdatandläkarna ska ta över förbundet.

Dessa farhågor medför att maninom förbundet börjar diskuteraom inte privattandläkarna precissom tjänstetandläkarna behöver enegen sektion inom förbundet. Derasspeciella intressen som arbetsgivaresköts visserligen av Sveriges Tandlä-kares arbetsgivarorganisation.

Frågan om en egen privattandlä-karsektion diskuteras av fullmäktigei december 1951. Av den långa de-batten framgår att privattandläkare iGöteborg redan har bildat en egenförening.

Det finns skilda uppfattningarinom fullmäktige men skiljelinjengår inte mellan privatpraktiker ochtjänstetandläkare utan rakt igenomprivattandläkarnas led.

Karl Hugo Florath, privatprak -tiker i Stockholm, som vill ha ensektion för privatpraktiker säger attden ska bekämpa ”socialiseringsten-denserna” och slå vakt om det friaföretagandet.

Andra tycker att en sektion är

Munhygien och privattandvårdSamma år beslutar riksdagen attfolk tandvård ska byggas upp i Sveri-ge. Målet är att i första hand ge fritandvård till barn mellan 3 och 15år, men i mån av tillgång också tillvuxna. Tandläkarförbundet engage-rar sig redan från början för att lösadet problem som Ferdinand Samuelbeskriver som ”munhygienens soci-ala gestaltning” i sitt välkomsttal pådet första årsmötet. Behovet avtandvård är 1908 enormt stort, mende flesta invånarna har inte råd attsöka tandläkare.

År 1912 skriver Tandläkarför-bundet tillsammans med Svenskanationalföreningen för munhygie-nens befrämjande till regeringenoch begär en utredning om att ord-na tandvård vid skolor, inom försva-

TAM-REVY 2/2008 5

egen förening som senare – när folktandvården börjar byggas ut –ombildas till Sveriges skol- ochtjänstetandläkarförening (STTF).Även den blir så småningom en sek-tion inom förbundet.

Innan förslaget till samgåendebehandlas av fullmäktige 1938 görsen utredning. STTF kräver då att istadgarna få infört att den ensamska besluta om frågor som gällermedlemmarnas specialintressen, d v sanställnings-, tjänste-, löne- ochpensionsfrågor liksom frågor somgäller den lokala organisationen avden offentliga tandvården.

Kraven diskuteras av fullmäktigei december 1938 och även om detfinns medlemmar som är tveksammagodkänns dessa formuleringar medstor majoritet.

En tandborste tilhör det allra nödvändigaste. Ur Tandvärnets Arkiv.

Sveriges förste skoltandläkare Fritz Luttrop i folkskoletandkliniken i Västerås. Arkivfoto ur Sveriges Tandläkarförbunds jubileumsskrift.

gemensam fastighet. Den hade ståttfärdig och invigts 1956 och gett delägarna nya kontorslokaler. Dess -utom hade fastighetsföreningenstartat ett bolag för att driva det hotell och den restaurang som fannsi fastigheten. Bolagets namn varApollonia AB (Apollonia är tandlä-karnas skyddshelgon).

Krisen i bolaget diskuteras förstbara inom styrelsen; även om detinte utsägs i protokollen kan manmisstänka att den till en början trorsig kunna hantera frågan inom fastig -hetsföreningen. Men till slut står detklart att det krävs 4,5 miljoner kro-nor för att undvika konkurs och detvill styrelsen göra till varje pris efter-

som ett konkursbeslut skulle med-föra att förbundet i ”alla pågåendeförhandlingar” skulle hamna i etthopplöst underläge.

Innan det står klart hur stort belopp som krävs har styrelsen hållitflera krismöten och diskuterat hurärendet ska hanteras. Även om detinte står utskrivet i protokollen anarjag hur styrelsemedlemmarna våndasinför att ge medlemmarna beskedom Apollonias kris.

Det oundvikliga beskedet ges iett förslag till extra uttaxering frånmedlemmarna som läggs fram förfullmäktige. Dess beslut – fattatmed stor majoritet - blir att en extrauttaxering från medlemmarna på

6 TAM-REVY 2/2008

onödig och påpekar att privatprakti-kerna utgör en stor majoritet blandmedlemmarna, följaktligen även istyrelsen och fullmäktige. Till demhör hedersordföranden GotthardDahlén. Men i framtiden kan detbli annorlunda, siar han.

Efter fleråriga utredningar ochdiskussioner blir den första etappenatt bilda Privatpraktikerrådet. Detinrättas 1963 och ska ansvara för despecifika privatpraktikerfrågor sominte är arbetsgivarfrågor.

I diskussionerna om hur de olikaintressena för egenföretagare ochanställda ska tas till vara finns ettåterkommande budskap: Det är viktigt att hålla samman organisa-tionen och låta det gemensammakårintresset, yrkesgemenskapen,komma i första rummet.

1970-talet – Ett turbulent årtiondeDet kanske mest hektiska årtiondeti Tandläkarförbundets hittillsvarandehistoria är 1970-talet. Då genom -förs en allmän tandvårdsförsäkring.Då kommer en ekonomisk kris medhot om konkurs i det hotell- och restaurangbolag som förbundet ärdelägare i. Som följd av denna kristar Sällskapets företrädare upp ettförslag som hade diskuterats vid flera olika tillfällen tidigare om attslå samman förbundet och sällskapet.

Redan 1918, tio år efter att för-bundet hade bildats, hade Stock-holms Tandläkarförening föreslagitatt Sällskapet och Förbundet skulleslås samman. Många tandläkaretyckte att det var för dyrt att betalamedlemsavgifter till båda organisa-tionerna, var ett argument.

Frågan hade sedan utretts de föl-jande åren upprepade gånger menförst på 1970-talet fattas de avgö-rande besluten. Den utlösande fak-torn är då en akut kris, med hot omkonkurs, för hotellbolaget, formelltägt av Sveriges Tandläkares Fastig -hets förening u.p.a. Föreningen hadeFörbundet startat tillsammans medTandläkaresällskapet och StockholmsTandläkarförening för att bygga en

roller skall samsas inom förbundet.“Det är naturligtvis nödvändigt attvi försöker eliminera missuppfatt-ningar och konflikter mellan våragrupper - en självklar strävan somdock ej får gå så långt att vi förhind-ras att med tillräcklig skärpa formu-lera våra åsikter.”

En ny utredning – organisations-kommitté VII (OK VII) – tillsättsmen är trots namnet en enmansut-redning. Det är förbundsdirektörenLars Sandberg som får direktiv frånstyrelsen att lägga fram ett förslagom en organisation med självständi-ga riksföreningar med egna styrelseroch en förbundsstyrelse som inte äröverordnad. Han ska också ange vilka frågor som hör hemma hosförbundet och vilka som ska skötasav respektive riksförening.

Fullmäktige diskuterar vid fleratillfällen förslaget, ogillat av utreda-ren själv, och det höjs röster för attdet ska skrotas. Men dessa propåeravvisas och i december 1989 fattarfullmäktige de avgörande beslutenoch de nya stadgarna antas.

De innebär alltså att Tandläkar-förbundet blir en egen juridisk person liksom privattandläkarföre-ningen (PT), Tjänstetandläkarföre-ningen (TT) och Lärarföreningen(LÄR). Förbundsstyrelsen har intelängre någon beslutanderätt överföreningarna, men fortfarande finnsen gemensam stadgenämnd ochmånga frågor som hör hemma hosförbundet.

1990-talet – Diskussioner kring organisationenMen inte heller den organisationengör alla nöjda och på 1990-talet blirkrisen inom förbundet akut. En avde faktorer som ligger bakom mot-sättningarna är synen på de utred-ningar och förslag som läggs frampå 1990-talet om förändringar avtandvårdsförsäkringen. Privattand-läkarna hade under en följd av år varit missnöjda med taxan i försäk-ringen som enligt deras beräkningarförsämrats kraftigt och inte följt denallmänna prisutvecklingen. Det visar

sig att Förbundet och riksföre -ningarna inte kan enas om gemen-samma remissvar på utredningarmed förslag att förändra tandvårds-försäkringen. Privattandläkarna –det är det namn som numera användsutåt om organi sationen – hävdarockså att landstingen på ett otillåtetsätt subventionerar folktandvårdensvuxentandvård.

Till privattandläkarföreningens(SPF) årsmöte 1995 lägger dess styrelse fram ett förslag till stadge -ändring som innebär att en privat-tandläkare ska kunna välja att blimedlem enbart i SPF och avstå frånmedlemskap i förbundet. Förslagetdras på årsmötet tillbaka av styrel-sen. Men mötet beslutar att strykaden paragraf i stadgarna som kräveratt vissa stadgeändringar ska god-kännas av förbundets kongress ochantar egna etiska regler för SPF.Föreningens styrelse får också i upp-drag att till årsmötet 1996 läggafram förslag som innebär att det automatiska medlemskapet i för-bundet avskaffas.

När förbundskongressen samman -träder i december 1995 säger för-bundsordföranden Göran Koch attdessa beslut lett till en mycket allvar -lig situation. De innebär att SPFupphört att vara en riksfö reninginom Sveriges Tandläkar förbund.

Kongressen ska ta ställning till enproposition från styrelsen om att utreda förbundets organisation. Detfinns också en motion från ErikBrinck och Elisabeth Hultell Anders -son, PT- respektive TT-ordförande ilokalföreningarna i Stockholm. Debåda föreslår att förbundet blir en”renodlad organisation för odonto-logiska frågor och utbildnings -dimensionering”, alltså de frågorsom Sällskapet ansvarade för närTandläkarförbundet bildades 1908.

Förbundsstyrelsen kompletterarefter SPF:s årsmöte med en skrivelsetill kongressen där den begär upp-drag att ”vidtaga erforderliga orga-nisatoriska och andra åtgärder föratt bibehålla en sammanhållen ochsamverkande tandläkarkår”.

TAM-REVY 2/2008 7

200 kronor det innevarande året1972, 200 kronor år 1973 och 100kronor år 1974.

En följd av krisen i fastighetsföre-ningen är att Tandläkarsällskapet avrädsla för att förlora sina fonder –använda för att dela ut forsknings -anslag – går med på en sammanslag-ning med förbundet. En utredningtillsätts och efter olika turer, blandannat med ny ordförande, läggerden fram ett förslag som antas avbåde Sällskapet och förbundet.

Den nya organisationen innebäratt det ska finnas fem riksföreningar,en för lärarna vid tandläkarhögsko-lorna (LÄR), en för privatpraktik -erna (PT), en för tjänstetandläkarna(TT), en för utbildnings- och forsk-ningsfrågorna (UF) och en för deyngre medlemmarna, d v s studen-terna på sjätte till tionde terminerna(YM).

Kursverksamheten, som dittillsskötts av Sällskapet samt av de själv-ständiga Tandläkarsällskapen i Göte -borg och Sydsverige, ska skötas avfyra självständiga regioner. Även utbildnings- och forskningsfrågorhade dittills hört hemma inom Sällskapet.

Föreningarna har var sin styrelsesom dock alla fem är underställdaförbundets centralstyrelse.

1980-talet –En ny utredning tillsättsDenna organisationsmodell blirganska kortvarig och bakgrundenfinns i den förändrade maktbalans eninom förbundet. I och med att folk-tandvården byggs ut blir en allt störreandel av tandläkarna anställda tjäns -temän och år 1980 är de anställda imajoritet. Då är 4 070 av medlem-marna privatpraktiker och 4 389 offentliganställda (3 920 i folktand-vården och 469 lärare vid tandläkar-högskolorna).

Diskussionen om relationernamellan de båda kategorierna avmedlemmar fortsätter kontinuerligtoch på fullmäktige i juni 1981 note-rar förbundets ordförande, RunoCronström, att grupper med olika

NOTERAT

ForskarfredagenFredagen den 26:e oktober pågick, förtredje året i rad, något som kallas förforskarfredagen, ett evenemang somgår ut på att väcka skolelevers nyfiken-het inför forskning och vetenskap. Eve-nemanget som är EU-finansierat på-går i flera svenska städer men ocksåute i Europa. I Stockholm höll Forskar-fredagen till i Lavas lokaler i Kulturhu-set och flera av de stora forsknings -institutionerna var på plats för att läraut om sin verksamhet genom föreläs-ningar och experiment. Bland annatkunde eleverna prova på att göra sinegen hudkräm, studera världens störs-ta och minsta insekt, bygga egna sol-cellsbilar, och, om än aningen nervöst,prova på att stoppa ner sina fingrar iflytande kväve (det går om det skerväldigt snabbt). TAM-Arkiv medverkade,som enda arkivinstitution, för att försö-ka inspirera en kommande generationtill historisk forskning. I montern kundebesökarna läsa brev av Verner von Hei-denstam och Selma Lagerlöf, ta del avbrev som svenska sjöbefäl skrivit un-der andra världskriget och titta på fo-tografier från olika folkhögskolor frånslutet av 1800-talet. Flera elever och lä-rare visade sitt intresse för de olika do-kumenten och några av lärarna önska-de också få komma till TAM-Arkiv medsina klasser för att få fördjupa sig i arki-ven. Forskarfredagen var över huvud ta-get välbesökt, och arkivarierna BjörnHolmberg och Fredrik Weiss sommedverkande på Forskarfredagen, ärnöjda och hoppas att TAM-Arkiv skakunna medverka även nästa år.

Av Fredrik Weiss

Arkivarie Björn Holmberg inför förbe -redelserna av TAM-Arkivs monter påForskarfredagen.

8 TAM-REVY 2/2008

frågor” och områden som ”kopplastill odontologins utveckling”.

En omröstning i styrelsen om deras förslag ger 4-4 och till kon-gressen presenteras en verksam-hetsplan enligt den tidigare model-len. När frågan kommer upp tillomröstning på kongressen nås inteden 4/5 majoritet som krävs för attgenom en stadgeändring flytta an-svarsområden från förbundet tillriksföreningarna.

Men Erik Brinck hävdar att stad -ge ändring är onödig. Kongressenkan delegera uppgifter till riksföre-ningarna. Det blir också den metodsom kongressen använder för att genomföra Franzons och Nilssonsförslag.

De följande åren genomförs ock-så andra förändringar i organisatio-nen och förbundets lokalföreningarskrotas. Den lokala verksamhetenfinns i fortsättningen i SPF:s ochTT:s lokalföreningar som också ut-ser ombud till förbundsmötet.

Tillbaka till 1908?Sveriges tandläkarförbund har alltsåefter 100 år förvandlats till en orga-nisation som ansvarar för de uppgif-ter som för 100 år sedan sköttes avSvenska Tandläkare-Sällskapet, ensammanslutning som många tand-läkare i början av 1900-talet tycktevar otillräcklig. De ansåg att det behövdes en organisation för tand-läkarnas sociala och ekonomiskafrågor. Men 100 år senare ligger an -svaret för dessa frågor hos var och enav förbundets fyra medlemsorganisa -tioner: Sveriges Privattandläkarföre-ning, Tjänstetandläkarna, SverigesOdontologiska Lärare och Stude-randeföreningen.

Av Lennart Edqvist

Artikeln är en sammanfattning avskriften De första hundra åren, publi-cerad 22/5-08, som bilaga till Tand-läkartidningen nr 7 1908.

Kongressen beslutar att en obero-ende, extern konsult ska anlitas fören förutsättningslös utredning ”isyfte att vidtaga erforderliga orga -nisatoriska och andra åtgärder föratt bibehålla en sammanhållen ochsamverkande tandläkarkår”. Ett för-slag ska läggas fram till en extra kongress hösten 1996.

Men det drar ut på tiden så extra-kongressen sammanträder först imars 1997. Även denna gång avvi-sas styrelsens förslag och kongressen be slutar att en ”sammanhållenorganisa tion för Sveriges tandläk -are” ska skapas och ett förslag omutformningen ska presenteras påden ordinarie kongressen i decem-ber samma år.

En intern arbetsgrupp tillsättsoch håller i augusti ett avgörandeinternatmöte på Krusenbergs herr-gård på en udde i Mälaren någonmil söder om Uppsala.

Erik Brinck, medlem av arbets-gruppen, beskriver i sin bok ”Vägentill frihet. 20 år med privattandlä-karna” att deltagarna efter ”långaoch bitvis infekterade diskussioner”enas om att OK VII-modellen är an-vändbar. Det gäller bara att kommaöverens om vilka frågor förbundetska få hantera. En kompromiss nåsoch läggs i december 1997 av styrel-sen fram för kongressen, som sägerja. Kompromissen innebär att stad-garna ändras så att styrelsen får åttamedlemmar, varav fem på bundnamandat, två vardera från SPF ochTT och en från LÄR. En studerande -representant adjungeras till styrel-sen. Beslutet innebär också att frågor där det blir lika röstetal i styrelsen ska överlämnas till riksför-eningarna.

Inför arbetet med den verksam -hets plan för 2001 som ska tas upp påårsmötet 2000, skickar de nya PT-och TT-ordförandena Bengt Franzonrespektive Kenth Nilsson en gemen-sam skrivelse till förbunds styrelsen.De föreslår att planen bara ska gälla”kårgemensamma/ yrkes tekniska

Forts. Tandläkarförbundets historia �

ETT FÖRENINGSARKIV

TAM-REVY 2/2008 9

Ett av de arkiv som finns till förfo-gande hos TAM-Arkiv är Sverigesfartygsbefälsförenings arkiv. Dennaförening bildades 1907 och kom tillsom en följd av att befälhavarna påde svenska fraktfartygen alltmer tappade inflytande över sin arbets -situation. Tidigare hade de varit något av redarnas förlängda arm ochgranskat att omlastning gått rätt till,att besättningen skötte sig m.m.,men när telefonen och telegrafinbörjade bli vanligare minskade derasställning och de gick därför sammanför att bevaka sina intressen.

Sveriges fartygsbefälsförenings arkiv består av handlingar från tiden1907 – 1990. Serierna har få luckoroch ger därför en bra bild av hurföreningens arbete sett ut samt vilkaolika frågor de har drivit genomåren. I arkivet finns också en delkorrespondens som berör verksam-heten, bland annat mellan en av för-eningens verkställande direktörerGunnar Osvald (verksam 1934 –1944) och olika sjöbefäl. EftersomOsvald var verksam under andravärldskriget kom många brev därföratt beröra detta krig. Svenska fartygvar i hög grad inblandade i kriget, dåmånga av dem fraktade bland annatsvensk järnmalm och svenska kulla-ger till nazisterna. I retur fick Sverigetillgång till koks och kol, som farty-gen hämtade upp från polska ochtyska hamnar samt i Rotterdam.1

Eftersom de svenska skogstill-gångarna inte på egen hand kundeersätta de importkvoter som fannsinnan kriget, blev importen nöd-vändig för att hålla igång industrinoch för att värma upp bostäder.2

Staten subventionerade därförvissa av resorna genom ekonomiskersättning till rederierna. Importenkom att bli så viktig att den svenskastaten i vissa fall fick tvinga ner fartygen till Rotterdam och norra

Tyskland, eftersom fartygsbefälenhelst inte ville bege sig till områdendär det frekvent förekom sjö- ochluftkrigsoperationer.3 Som en hjäl-pande hand kunde därför konvoj -trafik gå ut med handelsfartygen,för att beskydda dem mot fientligafartyg och flygplan. I Sveriges far -tygs befälsförenings arkiv finns ettprotokoll från ett sammanträde somhölls den 26:e mars 1943 hos statens trafikkommission, där även repre-sentanter från Statens bränslekom-mission och Kungliga marinstabenfanns på plats. De diskuterar om enomläggning av konvojtrafiken bor-de ske. På grund av den höga risksom fanns för anfall, togs fråganupp om huruvida det vore bättreom konvojerna kunde gå underdagtid då det fanns risk för anfallfrån torpedbåtar och under nattetidvid de fall det fanns risk för flyg -anfall.

Som en kompensation för de risker som de fick utsätta sig för betalades en s.k. krigsriskersättningut, men endast om de var medlem-mar i Sveriges fartygsbefälsförening,Svenska maskinbefälsförbundet ellerom fartygen som de arbetade på var anslutna till Sveriges redare förbund.4

Men många av sjömännen ansåg attersättningarna var för låga. Flera far -tygsbefäl skrev in till Sveriges fartygs -befälsförening och beklagade sigöver ersättningarna, och en av de mermissnöjda kaptenerna skriver så här:

Saken gäller krigsrisk-ersättningentill de ombordanställda på de svens-

ka tankfartyg, som härnere på tyskakusten och i de tyska hamnarna gå ityska marinens tjänst … Jag ansernämligen denna ersättning / 250 % /rent för låg. Då som sagt fartygenhärnere av tyskarna själva även erkännas gå i tysk marintjänst, ochderas dagliga sysselsättning består iatt förse tyska kryssare, jagare, torped -båtar och U-båtar med brännolja.Våra förtöjningsplatser ligga på allaställen i närheten av oljeupplagenoch i Gotenhafen t.ex. endast c:a 10meter från oljecisternerna. Vad dettainnebär av risk vid de av alla härnereväntade luftanfallen torde ligga i öppen dag.5

Och det var en risk de tog. I arkivetfinns flera tidningsurklipp som medsvarta rubriker vittnar om de farorsom fanns ute på de öppna haven –”Skonare sprängdes. Fem män räd-dade”, ”[Fartyget] BTV:s under-gång. Som förlamade i bombreg-net”, ”Ännu en svensk båt träffades iStettin”.6 Så fort de hade lämnat desvenska hamnarna fanns det alltiden risk att de aldrig mer skulle återvända hem. Från krigets start,den 1 september 1939, till dess slut,den 8:e maj 1945, sänktes så mångasom 270 svenska fartyg, bådehandels fartyg och fiskebåtar, ochhela 1 370 sjömän miste sina liv ochdetta enbart på svenska fartyg. Omde svenskar som var med på utländs-ka fartyg räknas med blir antalet ändåstörre, 1 889 personer.7 Det fanns så-ledes goda skäl till att beklaga sig över

Sveriges fartygsbefälsförenings arkiv

1 Ingela Karlsson: Sig själv närmast, En (o)moralisk handel? Sveriges ekonomiska relationer medNazityskland, Stockholm 2006, s.26.2 Ibid.3 Ibid.4 ”Överenskommelse angående krigsriskersättning till fartygs- och maskinbefäl”, 29 januari1940, F20:4 (7 C), Ö1:3, ”Merkostnad per ton last förorsakad av krigsriskersättningen till befäloch besättning” F20:4 (7 C).5. Brev, ”Danzig den 27 juli 1943”, Ö1:3, Sveriges sjöbefälsförenings arkiv.6. F20:4, Sveriges sjöbefälsförenings arkiv.

honom en gång när han överläm -nade 5-6 vykort till en Gestapo, vaddet nu var kunde Chiefen inte se.9

De sjöbefäl som skrivit in till före-ningen hade alltså en inte helt posi-tiv inställning till tyskarna, trots attde hade ett nära samarbete meddem. Egentligen hade de inte så stortval. Sverige behövde få in varor tillindustrin, och eftersom tyskarnalagt ut Skageracksspärren år 1940,d.v.s. det utsträckta minfält somgick mellan den danska och norskakusten, skars Sverige av och de blevdärför i stort sett beroende av handeln med Tyskland.10

Trots det har den svenska trafi-ken, liksom Sveriges neutralitetspo-litik i stort, kommit att ifrågasättas.Sverige gjorde gång på gång avstegfrån landets neutrala hållning. AttSverige lät 2 140 000 tyskar transi-teras genom Sverige, när de tidigarenekat de allierade att transitera styr-kor genom Sverige, är ett exempelpå hur den svenska regeringen un-derlättade nazisternas framfart. Dådet kommer till trafiken mellan Sve-rige och Tyskland har vissa forskarehävdat att kriget skulle ta slut fleraår tidigare om det inte vore för tys-

10 TAM-REVY 2/2008

att krigsriskersättningen var för låg.Något annat det går att läsa om i

några av breven är hur fartygsbe -fälen såg på tyskarna. Vissa av demhar bland annat skrivit om rädslanför Gestapo. Den kapten som klaga-de över krigsrisksersättningen vågadetill exempel inte skicka iväg sitt brevden normala postvägen i Tyskland,eftersom det fanns en överhänganderisk för att det skulle fastna i dentyska censuren och därmed ocksåkunna falla i Gestapos händer. Iställetlät han smuggla ut det med hjälp avett svenskt fartyg för att på så sätt fåut brevet. I brevet vädjar han till direktör Osvald om att han ska behandla uppgifterna i brevet striktkonfidentiellt, eftersom han är räddatt han annars skulle råka illa ut”med tanke på den allestädes närva-rande, och härnere allsmäktige’Gestapo’”8. En annan kapten be-rättar om misstänksamheten mot enav de besättningsmän som han haftombord på sitt fartyg ett tag:

Vi hade ju hoppats att den nästa somkom skulle vara en som intresseradesig för sitt arbete, men hej vad vi be-drog oss! Det kom en … som ej till-hör vår förening men i stället är till -sluten det nasistiska [sic!] partiet ochefter vad jag har hört på omvägar,gruppfürer i Stockholm. Jag hadeinte en rolig stund så länge han varombord, det var omöjligt att lita påhonom. Han friade till besättningenoch flera gånger fick jag tillsäga honom att inte sitta i skansen ochdricka med gubbarna … Det var enfarlig man att ha ombord ett svensktfartyg, för han hade alltid någotsmussel med Gestapo där vi komsärskilt i Holtenau. Även nu efterhans avmönstring frågar gestapo -gubbarna efter honom. Det var såmärkvärdigt för alltid hade de tystahemliga samtal nere i hans hytt vaddet nu rörde sig om? En [sic!] ting ärsäkert, han hade inte rent mjöl i påsen. För varje gång någon kom inärheten under hans samtal medGestapo, blev han så tyst och såg utsom om han varit igång med en förbrytelse. Chiefen [sic!] kom på

7. Terje Fredh: Svenska sjömän som dog i andra världskriget, Lysekil 2000, s.1.8. Brev, ”Danzig den 27 juli 1943”, Ö1:3, Sveriges fartygbefälsförenings arkiv.9. Brev, ”S/S ’Walborg’ den 15-10-1942”, Sveriges fartygbefälsförenings arkiv.10. Karlsson 2006, s.27.11. Karlsson 2006, s.7

Karta som visar zoner för krigsersättning. Dokument från Sveriges fartygsbefälsförenings arkiv.

karnas tillgång till det svenska järnetoch till de svenska kullagren, och attmiljontals liv därmed hade kunnatslippa gå till spillo genom krigs-handlingar och i koncentrationslä-ger.11 Sveriges agerande är i slutän-dan en moralisk fråga – var detrimligt att till varje pris hålla landetutanför kriget, att hålla sig väl medTyskland, så att krig och lidandeinte skulle nå svenskt territorium,trots att det ledde till att andra män-niskor, utanför Sveriges gränser, ficklida? Oavsett vilka argu ment som gessom svar, så var i varje fall Sverige ihög grad delaktigt i kriget, om äninte som krigförande part. Förhopp-ningsvis kan mer forsk ning kommatill stånd som rätar ut frågetecknen,och som sätter Sveriges agerande inya perspektiv. Att se hur sjöbefälenagerade är ett sätt att göra det på.Förhoppningsvis känner sig någonmanad att dyka djupare ner i Sveri-ges fartygbefälsförenings arkiv föratt se hur denna yrkesgrupp förhöllsig till kriget och därigenom få nyaperspektiv kring hur trafiken mellanSverige och Tyskland egentligengick till.

Av Fredrik Weiss

KONSTEN I SKOLORNA

uppfördes i en omfattning som saknade motstycke i historien. I dehär nya byggnaderna gavs ofta platsför konstnärliga utsmyckningar.

En påfallande stor del av de fastakonstnärliga utsmyckningarna iSverige utfördes i skolor. År 1897bildades på Carl G. Laurins initiativFöreningen för skolornas prydandemed konstverk, en förening som arbetade med att sänka konstverktill skolor. Föreningen ändrade någ-ra år senare namn till det kortareKonsten i skolan.

Varför var det då så viktigt att fåmänniskor att omge sig med och intressera sig för konst? En allmäntomfattad föreställning var att män-niskan förädlas av konsten. Vägentill det sanna och det goda går viadet sköna. Den goda konsten är godinte bara i estetisk mening utanäven i etisk. Ett uppövat sinne förskönheten leder till ökad motviljamot det fula, smutsiga och råa. Omskolbarnen lär sig att uppskatta detsköna lär de sig samtidigt att förståvärdet av att utföra goda handlingaroch att tala sanning. Barnen blirrenligare och mer ordningsamma.Att ägna sig åt konst var också attägna sig åt en sund form av njut-ning. Människans njutningslystnadbehövde således inte få utlopp iosunda njutningar som exempelvisalkoholkonsumtion.

Bildkonsten i skolorna kunde naturligtvis också påverka genomsitt innehåll. Det var knappast enslump att konsten i skolorna ofta fickett starkt betonat nationellt innehålloch att den gärna visade upp ideali-serade barn och ungdomar.

De två tidigaste riktigt omfattandeskolutsmyckningarna, båda i Göte -borg, har historiska ämnen. De bekos -

TAM-REVY 2/2008 11

År 1900 publicerade Ellen Key Barnets århundrade, en bok somskulle göra henne berömd ävenutanför Sveriges gränser. Det varförstås det nya århundradet – 1900-talet – som Key syftade på i sin titel.Under 1900-talet skulle barnen fåen bättre skola, bättre hemförhål-landen, en bättre värld. I Ellen Keysvision spelade konsten och skön -heten framträdande roller: ”Attdana en i yttre liksom i inre meningvacker värld för barnet att växa i”skulle bli den framtida uppfostransmål. I skolbyggnaden skulle arkitek-tur och konstnärlig utsmyckningbilda en tilltalande helhet. Det varviktigt att konsten i skolan hade beröringspunkter med barnens egentillvaro. Konst som skildrade barnensliv, men också arbetsliv, hemmiljöeroch djur och natur passade bra iskolmiljön.

Ellen Keys böcker, artiklar ochföreläsningar om ett demokratisktkulturliv där konsten var tillgängligför alla fick stort genomslag. Honvar emellertid inte ensam om att iSverige arbeta för att sprida konstenoch konstintresset i samhället. Idéersom liknade Keys formulerades avCarl G. Laurin i den lilla skriftenKonsten i skolan och konsten i hemmet,och konstpedagogiska frågor disku-terades av ledande pedagoger somAlfred Dalin och Emil Hammarlund.

Idéerna om konstens betydelseför samhället var en av orsakerna tilldet allmänna genombrottet för denoffentliga konsten i Sverige kring sekelskiftet 1900. En viktig förutsätt -ning var förstås också industrialise -ringen av landet. Nu skapades eko-nomiska möjligheter för påkostadenya byggnader i landets större städer– banker, teatrar, krogar och skolor

tades av den kände grosshandlarenoch mecenaten Pontus Fürstenberg.Dekorationerna i Göteborgs real -läroverk, som endast var öppet förpojkar, fullbordades 1888. Utsmyck -ningarna utfördes av målaren Rein-hold Callmander och skulptörenCarl August Söderman. Programmetför utsmyckningen hade formule-rats av skolans arkitekt Hans Hed-lund. Idag heter skolan Schillerskagymnasiet. Den andra utsmyck-ningen är mer känd. Den utfördesav Carl Larsson ett par år senare itrapphuset i Nya Elementarläro-verket för flickor, nuvarande Engel-brektsskolan.

I realläroverket bestod bildpro-grammet dels av en serie målningarmed fornnordiska motiv, dels av ett

Konsten i skolorna kring förra sekelskiftet

Porträtt av Jöns Jacob Berzelius i aulan iGöteborgs realläroverk (nuvarande Schil-lerska gymnasiet). Skulpturen är utförd avCarl August Söderman.Foto och © Per Hedström.

12 TAM-REVY 2/2008

antal porträtt av berömda historiskamän med anknytning till Göteborg.Just porträtt och porträttserier komatt spela en viktig roll i de svenskaskolutsmyckningarna. Det viktigas-te skälet till porträttens popularitet iutsmyckningarna var nog föreställ-ningen att en avbildning av enframstående och förebildlig personhade ett gott inflytande på betrakta-ren. Carl Larssons flickskoleut -smyckning skildrade den svenskakvinnans historia från stenåldern tillsamtiden. Också här fanns ett antalporträtt av historiska personer.

I utsmyckningarna som senareföljde ersattes i allmänhet det histo-riska innehållet med ett samtida.Inom bildkonsten hade de histo -riska motiven sedan länge haft somfrämsta uppgift att visa föredömligapersoner som utför föredömligahandlingar. Det rörde sig då omkända historiska hjältar. I skoluts-myckningarna under perioden1900-1940 handlade det oftare omatt presentera anonyma samtidapersoner, och främst unga männi-skor, som föredömen. Barn ochungdomar visades upp som flitiga,skötsamma och prydliga förebildersysselsatta med exempelvis läxläs-ning, friluftsliv och idrott.

Bilderna av barn och ungdomarsom idrottar och idkar friluftsliv ärtydligt kopplade till idrottsrörelsensoch friluftsrörelsens genombrott viddenna tid. År 1892 bildades Frilufts -främjandet under namnet Förening-en för skidlöpningens främjade iSverige. Organisationen hävdade attett skidåkande folk var patriotisktoch fysiskt starkt, och därmed välägnat att såväl bygga det framväxan-de industrisamhället som att för -svara nationen. Friluftslivet var sam-tidigt viktigt som motmedel till detosunda stadslivet.

Ett annat vanligt motiv i ut -

smyckningarna blev det svenskalandskapet. Det tidigaste exempletär prins Eugens Den ljusa natten(1899) i ljusgården i Norra Latin iStockholm. När prinsen några år senare utförde landskapsmålningenSommar i aulan i samma skola skapade han en modell som skullekomma att tillämpas i en rad ut -smyckningar. Målningen är placeradpå aulans fondvägg, bakom podiet.Placeringen erinrar starkt om en altartavlas placering i en kyrka. Menpå altartavlans plats finns alltså intenågon traditionellt kristen bild,utan ett mellansvenskt sommar-landskap.

Nu var det trots allt inte så attden fosterländska naturen helt konkurrerat ut kristendomen i desvenska läroverken kring förra sekelskiftet. Skolaulorna användesfortfarande som plats för morgon-bönen, men också för salsskriv -ningar och för en rad aktiviteter förallmänheten som konserter och möten. Sannolikt uppfattades land-skapet som ett relativt neutralt motivsom kunde fungera som bakgrundför olika typer av evenemang.

Men landskapsbilderna i skolor-na kan samtidigt sägas vara bärareav en rad idéer som kring sekelskif-tet 1900 förknippades med densvenska naturen. Naturen som este-tisk och ekonomisk resurs blev nukärnan i den svenska nationalismen.Tidigare under 1800-talet hade

1600-talsdelen av Carl Larssons utsmyckning Svenska kvinnan genom seklen i Nya Elementarläroverket för flickor i Göteborg (nuvarande Engelbrektsskolan). Foto och © Per Hedström.

Prins Eugens landskapsmålning Sommar på fondväggen i Norra Latins aula i Stockholm.Foto och © Per Hedström.

Skolpojkar på botanisk exkursion. Parti av väggmålning av Lennart Nyblom i Östra realskolan i Göteborg, 1910. Foto och © Per Hedström.

TAM-REVY 2/2008 13

nationalismen främst varit till -bakablickande och byggt på den nationella historien. Vid sekelskiftetspreds också föreställningen attsvenskarnas kynne i ovanligt höggrad präglas av en stark känsla förhemlandets natur. Landskapsmål-ningarna i skolorna kan därför upp-fattas som en hyllning till det typisktsvenska och som en upp maning tilleleverna att känna vördnad införden svenska naturen. Kanske vardetta särskilt viktigt i en tid då denstora emigrationen blivit ett natio-nalekonomiskt problem. Om skol -eleverna kunde förmås att tycka omsin hemmiljö skulle de kanske somvuxna bli mindre benägna att lämnalandet.

Det mest karakteristiska motiveti de svenska skolutsmyckningarnablev nog ungdomar på botanisk exkursion. Motivet gav en möjlighetatt kombinera bilder av det svenskalandskapet med bilder av ungdomarsom ägnar sig åt någonting som varbåde nyttigt och lärorikt. Ungdom -arna vistas i den friska naturen samtidigt som de lär sig sin natur-kunskapsläxa. Växtsamlandet vardessutom en del av ett nationellt historiskt arv. De botaniserandeungdomarna kunde ju faktiskt sessom sentida lärjungar till denvärldsberömde Linné.

De motiv och det nationalistiskagrundinnehåll som dominerade skol -utsmyckningarna kring sekel skiftet1900 levde kvar i utsmyckningarnafrån 1930- och 1940-talen. Land-skapsbilder och bilder av ungdomarsom idrottar och samlar växter ska-pades då fortfarande i aulor ochtrapphus. Men under 1930-taletkom samtidigt flera av de föreställ-ningar som låg till grund för sekel -skiftets konstpedagogiska optimismatt ifrågasättas. Det ansågs inte läng-re självklart att konsten hade någonstörre förmåga att förädla männi-skan.

I slutet av 1940-talet sjönk in-tresset för att skildra idealiseradeoch förebildliga gestalter i den offentliga konsten överlag. Säkert

har den här förändringen en del attgöra med den propagandakonstsom skapades i Hitlers Tyskland ochStalins Sovjet. Konsten i ett demo-kratiskt land kunde inte gärna talaett språk som påminde om diktatu-rernas konst. I västvärlden kom efterkriget den nonfigurativa konsten attfå sitt stora genombrott i det offent-liga rummet. I Sverige kan LennartRodhes nonfigurativa Trappans tema

få exemplifiera den här föränd -ringen. Målningen, som utfördes iNya Elementarläroverket i Ängby,består av rytmiskt arrangerade for-mer och ytor. Nu var det för alltidslut på nationalromantik och hyll-ningar till den sunda och flitigaungdomen. Den rena formen hadetagit över.

Av Per Hedström

Efter andra världskriget sjönk intresset för idealiserad konst och förebildliga gestalter.Här en skolmiljö från 1980-talet. Foto och © Lars Nyman.

BOKANMÄLAN

Ett monument över Sifs historiaEn grupp smeder beslutar sig för att starta en fackförening. De blir överensoch skriver ned sina två krav: 22 öre i timmen och lediga söndagar. Sedangår de till arbetsgivaren och kräver att han ska skriva under deras villkor.Arbetsgivaren går med på att betala 20 öre i timmen och ledig söndag. Närpapperet med villkoren sedan är underskrivet innebär det att smedernahar genomfört sin första förhandling. Papperet med underskrifterna är de-ras första avtal.

Ungefär så här berättar Åke Nilssoni början av sin bok: ”Sif – en fram-gångshistoria: om svenska industri -tjänstemannaförbundet”. Historiensäger något om vad facket egentli-gen handlar om på en elementärnivå. Det fackliga löftet – att inte gåunder den lönenivå man bestämt –har faktiskt gjort skillnad. Detmärks att det är en man med etthjärta för facket som skrivit Sifshistoria. Nilsson har lång erfarenhetsom aktivist inom Sif och är tredjegenerationen fackligt aktiva. Redanhans morfar organiserade lantarbe-tare tillsammans med GunnarSträng. För denna insats blev hansvartlistad av bönderna i sin hem-bygd.

”Sif – en framgångshistoria” be-skriver förbundets utveckling genomdess ledargestalter. Förbundets histo -ria har – enligt författaren – ”domi-nerats av kraftfulla personer somhaft avgörande betydelse för de väg-val som gjorts”. Det är ett fåtal eld-själar och hur de har påverkat förbun -det som är bokens fokus. Nils sonsambition är också att de – så långtmöjligt – själva ska få be rätta sin his -toria. Därför finns det många utförli-ga citat i boken. Informationen harhan hämtat från dokument och in-tervjuer med efterlevande släktingar.

Men givetvis handlar inte Nilssonsbok endast om ledarskapet. Den gerockså mycket kunskap om de fackli-ga frågor som förbundet – under

olika perioder av sin utveckling –ansåg vara viktiga.

Nilsson strävar samtidigt efter attsätta in förbundets historia i ettsamhälleligt sammanhang för attkunna förstå Sifs agerande. Därförberättar han om fackföreningsrörel-sens framväxt i det svenska samhäl-let. Eftersom socialdemokratin varitden dominerande politiska kraftenunder lång tid beskriver han utför-ligt dess politik. En bok om fack -föreningsrörelsens framväxt måsteha ett sådant perspektiv, menarNilsson. Socialdemokratins visioner– först folkhemstanken, sedan väl-färdsstaten – var de som länge varvägledande.

Nilsson berättar engagerat omviktiga personer i Sifs historia. För-bundets grundare – Helge Rydberg– var en originell personlighet. Hanställde frågor som: var hör tjänste-männen hemma i samhällslivet? Vilket parti tillvaratar egentligen deras intressen? Rydberg var en poli-tisk sökare som vandrade från attsympatisera med Mussolinis sam-hällsåskådning till att odla godarela tioner med socialdemokratin.

Den sista i raden av Sif-profilersom Nilsson beskriver är dagensordförande – Mari-Ann Krantz.Hennes ambition har varit att förnya och demokratisera förbun-det. Hon har också velat rita om”den fackliga kartan”. Det var honsom tog initiativet till sammanslag-

Vad innebar vårdensexpansion för svenska folket?

År 1947 arbetade 4200 läkare i Sverige. Några decennier senare,1973, hade antalet läkare ökat dramatiskt och uppgick till 13 000personer. Parallellt ökade antaletsjuksköterskor. Vården omfattademånga, många fler än någonsin tidi-gare. Nedanstående bild från Sverigeunder 1950-talet visar en distrikts - sköterska i Bohuslän på resande fot iett land som fortfarande hade en betydande befolkning på landsbyg-den. Distriktssköterskan förväntasvårda de svaga och utsatta. Honrepre senterar modernitet och trygg-het i en värld präglad av stark för-ändring.

Bilden symboliserar omtanken: ensjuksköterska som ömt blickar nedmot en hund. Bilen står för det mo-derna Sverige – framstegen och ut-vecklingen. I bakgrunden syns enkyrka, en symbol för traditionen, entrygghet i ett föränderligt samhälle.

14 TAM-REVY 2/2008

BOKANMÄLAN

En bok om slöjdlivet i skolan

Slöjda för livet –Om pedagogisk slöjdKajsa Borg & Lars Lindström. Lärarförbundets Förlag.

Boken beskriver skolslöjden på ettövergripande och lättförståligt sätt viakorta kapitel från historia till nutid.Speciellt ett kapitel med titeln "Slöjd-cirkus" är enligt min mening av särskiltintresse. Cirkusen riktade sig till barn.Syftet var att visa barnen vad slöjd äroch spegla den spännvidd som präg-lar detta hantverk. Jag hade själv för-månen att medverka vid två tillfällenunder 2005. Cirkusen var då i Norrtäljeoch Haninge. Barn och föräldrar ficktillfälle att verka som slöjdkonstnärer.Cirkusen löpte parallellt med hant-verksarbetet, varvid en rad uppträdan-den och musik inslag skapade en speciell atmosfär. I boken får läsarenen bra helhetsbild av slöjdcirkusen ipraktiken.

Även övriga kapitel är av stort värdeatt läsa, speciellt för dem som är intres-serade av slöjd. De innehåller ävenomfattande litteraturhänvisningar ef-ter varje kapitel.

Stig Sjökvist arbetar som arkiv -assistent inom TAM-Arkiv och är på fri-tiden en aktiv medlem i Stockholmsläns hemslöjdsförening.

Av Stig Sjökvist

ningen med fackförbundet HTF. ”Sif – En framgångshistoria” är

en omfattande historieskildring påöver 300 sidor. Dessutom är denrikt illustrerad, något som väsentligthöjer bokens värde. Vad Nilssonåstadkommer är ett monument – en sannskyldig framgångshistoriasåsom dess ledare kanske skulleuppfattat den. På en nivå är förbun-dets historia verkligen objektivt setten ”framgångssaga”: medlemsanta-let gick under lång tid stadigt uppåt.Först under senare decennier harantalet medlemmar börjat minska.

Bokens begränsning är att denutgår alltför mycket från vad somhänder i Sifs centrala kansli. Diskus-sioner om hur andra fackförbundoch organisationer agerat saknas ihög utsträckning. Dessutom till-mäts socialdemokratin en alltförstor betydelse för Sifs utveckling.Även de borgerliga partierna harspelat en väsentlig roll i tjänstemanna -rörelsens historia. Boken kan sägasvara av mer personlig än fackhisto-risk art.

Men givetvis kan det vara intres-sant att fördjupa sig mer i Sifs ledar-skap. Dessa – förmodligen – karis-matiska karaktärer har haft storbetydelse för vilka beslut förbundetfattat under olika perioder av sin ut-veckling.

Det är en väsentlig forsknings -insats Åke Nilsson gjort. Ett bokslutöver Sifs historia publicerad precisnär förbundet gått samman medHFT och bildat ett nytt förbund –Unionen. Förhoppningsvis blir denläst av såväl forskare som det nyaförbundets ombudsmän och med-lemmar. Boken kan bidra med erfarenheter som kan påverkadiskus sionerna om Unionens fram-tida verksamhet.

Samtidigt är det viktigt att förståatt inte endast ledarna är viktiga i ettförbund. Människor på andra posi-tioner i en organisation tolkar alltidde centrala besluten på sitt sätt,utifrån sina intressen. Många studierhar visat hur centrala målsättningarförändras när de ska implementerasi verkligheten. Ledarskapet må viljastaka ut vägen, men människorna”under” transformerar deras beslut:det blir aldrig som man tänkt sig.

Av Leif Jacobsson

Litteratur: Åke Nilsson. 2008. Sif – en framgångshistoria: om svenskaindustritjänstemannaförbundet

Åke Nilsson.

TAM-REVY 2/2008 15

BOKANMÄLAN

16 TAM-REVY 2/2008

Svenska Brandbefälsförbundet fyller 50 årI år – 2008 – är det 50 år sedan Svenska Brandbefälets Riksförbund (SBR) bildades. Förbundets uppgift är att följa, delta och påverka utvecklingen av samhällets skyddmot olyckor och kriser. I minnesboken ”50 år med ledning mot brand och olyckor” gesen tillbakablick på de gångna 50 åren, samtidigt som det blickas framåt.

År 1958 bildades alltså SBR genomen sammanslagning av SvenskaBrand befälsförbundet och Brand -befälets Riksförbund. Det är ettopolitiskt yrkesförbund utan någrafackliga bindningar. Förbundet skatillvarata och stärka brandbefälensyrkesroll och intressen. Det ska också sammanföra medlemmarnatill utbyte av erfarenhet och kun-skap. Det är ett internationellt settstort brandbefälsförbund. Utom-lands finns – på många håll – fleraolika förbund för brandbefäl. Närledningen representerar förbundet istyrelser, arbetsgrupper eller somremiss in stans kan den därför medrätta uttrycka att de representeraroch företräder en stor del av svensktbrandbefäl.

Boken ”50 år med ledning motbrand och olyckor” innehåller såväldetaljerade redogörelser för händelseroch personer i förbundets historiasom olika artiklar om brandbefälensvardag.

Den första sektionen handlar omhistoriken. Trots att boken sägshandla enbart om de första 50 årenbörjar historien i själva verket redanden 9 juni 1875! Därefter skildrasde olika händelser som ledde framtill dagens förbund. Sektionen ärmycket detaljerad med t.ex. uppräk-ningar av vilka som satt i styrelsenenligt 1958 års verksamhetsberätt -else. Sektionen innehåller ett antalintressanta fotografier. Exempelvisen bild på en mycket vacker gam-maldags lykta utanför en brandsta-

tion. Den minner om en svunnentid i brandkårens historia…

Ett dramatiskt år i räddnings -tjänstens historia var 2005. Året inleddes med flodvågskatastrofen iSydostasien och följdes därefter avstormen Gudrun som härjade i söd-ra Sverige. Sedan följde terrorattack-erna i London samt översvämningari USA och fågelinfluensan. Mycketpå en gång. Naturligtvis bidrog händelseutvecklingen till att kris -hanteringsfrågor diskuterades på etthelt nytt sätt.

I diskussionerna som följde fram-gick dock att beredskap och kris -hantering fungerat bra på lokal nivå.Vårt krishanteringssystem bygger på

att en kris – åtminstone i inled -nings skedet – inträffar i en kom-mun. Efter tsunamin fick vi lära ossnågot nytt: att en svensk kris kan inträffa på andra sidan jordklotet.Men en kris får som regel samtidigtåterverkningar på en lokal nivå. Detär också denna lokala nivå som bästkan bedöma, anpassa samt driva arbetet med skydd mot olyckorsamt sårbarhets- och krishanterings-frågor.

De övriga sektionerna i boken:”Om brandbefälets roll, ”Övergränserna”, ”Innanför uniformen”och ”Framtiden” är klart läsvärdaäven för en bredare allmänhet. Deär ofta journalistiskt skrivna och

En man räddas ur ett rökfyllt rum. Händelseförloppet vid bränder kan vara mycket dra-matiskt. Ur Svenska Brandbefälsförbundets Arkiv.

TAM-REVY 2/2008 17

belyser alla möjliga sidor av brand-kåren och räddningsverksamhetensvillkor.

Avsnittet om ”Brandbefälets roll”behandlar befälens skiftande roll genom tiderna. I ett historiskt intres -sant avsnitt belyses brandväsendetsutveckling genom åren. Där berättasbl.a. om gamla tiders kaot iska situa-tion kring bränderna i stadsmiljöer.Under 1600-1700-talet var städernamycket brandfarliga. När elden välfått ett rejält fäste i den gyttriga ochför eldens spridning mycket käns -liga miljön, var situ a tionen allvarlig.Eftersom skydds avstånden mellanhusen fyllts igen med skjul av trädvar tidens försök till brandsläckningnästan dömda att misslyckas.

Idag har väldigt mycket förändrasvad gäller rollen som brandbefäl,något boken på många sätt illustre-rar. Kvinnor har börjat rekryteras,även om vägen till full jämställdhetär lång. Ett problem är bristen påföre bilder. I brandmannakalendrarnavisas ofta bara män, något som stär-ker bilden av svensk räddningstjänstsom en manlig sektor. En kvinna iboken talar om sitt arbete:

”…man behöver verkligen intevara en övermänniska för att jobbasom brandman. Hur ofta behöverman egentligen vara superstark i dethär jobbet, frågar hon sig. Minst likamånga gånger står vi inför att krypain i en krockad bil för att ta hand omen skadad, kanske ska vi sitta där enlängre stund och dessutom ge förstahjälpen. I det läget är det verkligeningen fördel att vara stor och stark!”‘

Ännu är alltså kvinnorna under-representerade. Det nationella målet– att 40 procent av kåren ska varakvinnor – har ännu inte uppnåtts.

I avsnittet ”Över gränserna” för-medlas inblickar i brandbefälens internationella arbete. År 1988 åktesvensk räddningstjänst till det jord-bävningsdrabbade Armenien. Detblev en dramatisk upplevelse. Sorg.Rader av kistor. Människor somskriker när de finner döda anhöriga.Brandmännen konfronteras med enhelt annan verklighet än i det lugna,

trygga Sverige. Men de möter ävenen annan sida: tacksamheten överatt de bedriver räddningsarbete. Påett rörande sätt beskriver en avbrandmännen sitt finaste minne: enliten armenisk gumma med fåratansikte tog hans händer och sa deenda utländska ord hon kunde: ”Ilove you!”

I nästa avsnitt ”Innanför unifor-men” kommer enskilda brandchefertill tals. Personporträtten är mycketvälskrivna och lyfter fram intressantamänniskoöden.

Det sista avsnittet handlar omframtiden. Helt klar är att rollensom brandbefäl håller på att föränd-ras. De ställs inför nya utmaningar.I framtiden kommer kanske ordet”brandbefäl” att försvinna. Denålder domliga beteckningen ”befäl”för tankarna till försvaret. Detta ärnumera en felaktig bild av yrkes -rollen. Idag är räddningstjänsten enkommunal förvaltning där ordetchef eller ledare skulle passa lika bra.

Många andra förändringar kom-mer också att ske. Lite olycksbådan-de är denna framtidsbild:

”Avslutningsvis tror jag att brand-

befälen i sin utryckningsroll får ökadekrav på sig då förmodligen hotbildenmot landet ökar och samhället blirhårdare. Tanken på terrorhot blir för-modligen mer påtaglig och vi harmycket att lära av länder som Stor-britannien och USA i hanteringen avdetta.”

Idag får frågeställningar kringolyckor och kriser allt större upp-märksamhet såväl i media som påden politiska arenan. I framtidenkommer det att behövas bättrekompetens inom de ”mjuka” verk-samhetsområdena för att förbättraomhändertagandet. Förvaltningenmåste öppna upp för annan expertissom exempelvis samhällsvetare ochsocionomer.

Hur ser räddningscheferna påfram tiden? Avslutningsvis får fyraräddningschefer – ledare frånJönköp ing, Umeå, Halmstad samtSundsvall – svara på tre frågor omkommunal räddningstjänsts fram-tid.1. Vilken är räddningstjänstens

främsta uppgift 2025? (Kommer någon arbetsuppgift helt för -svinna eller tillkommer någon?)

Brandkåren i arbete: släckningsarbete vid en lada. Ur Svenska Brandbefälsförbundets Arkiv.

Forts. Svenska Brandbefälsförbundet fyller 50 år

BOKANMÄLAN

18 TAM-REVY 2/2008

Riv ålderstrappan! – om Sveriges Pensio närers RiksförbundVarför har vi schablonbilder av äldre? Diskussionsbetänk -andet ”Riv ålderstrappan” går bakom dessa bilder, åldrandet är lika sammansatt som andra delar av livet. Detta är en frågasom tas upp i en nyutkommen bok om Sveriges PensionärersRiksförbund.

I skriften ”SPRF – Krönika 1937-2006: Inför SPRF:s 70 Årsjubileum2007” blickas det i en slutkommen-tar av förbundsordföranden LisbethEklund ut mot framtiden. Idag ärbara 3 procent av riksdagsledamö-terna 65 år eller äldre. Något somkanske kan förklara det bristandeintresset för de äldres situation.Eklunds önskan är att skapa ett stör-re engagemang i det politiska livet.Dessutom ska förbundet sträva efteratt förbättra levnadsvillkoren för deäldre och erbjuda dem sociala akti-viteter av god kvalité.

Men krönikan är naturligtvisförst och främst en historieskildring– ett bokslut över vad förbundetuppnått under sin sju decennierlånga historia. Förbundet är Sveri-ges äldsta förbund för pensionärer,det är partipolitiskt obundet. Den27 maj 1937 bildades Pensione radeStatstjänstemäns Riksförbund (PRS).År 1964 ändrade förbundet namntill Statspensionärernas Riksför-bund (SPRF). Slutligen ändradesnamnet igen – år 1997 – till det nuvarande Sveriges PensionärersRiksförbund. Organisationen var för -behållen pensionerade stats tjänste -män ända tills 1994 då den öppna-des för alla pensionärer.

Skriften ger kunskap om händel-ser och personer i förbundets historia.Huvudsyftet med bildandet av en

pensionärsorganisation för stats -tjänstemän var att förbättra möjlig-heterna att hävda deras intressen.Speciellt har det handlat om pensio-närernas ekonomiska situation d.v.s. deras pensioner. Organisationen harsträvat efter att påverka regering,riksdag och myndigheter för bättrepensioner. Det bästa sättet ansågsvara att bilda en organisation.

Krönikan innehåller ett antal av -snitt. Den går igenom för bundetshistoria mycket systematiskt sam -tidigt som skildringen gör djup -dykningar i specifika händelser ochfakta.

Först skildras ”åren som gått”från 1937 och framåt. Vid sitt konsti -

�

2. Kommer det att finnas privat räddningstjänst?

3. Finns det lika många män och kvin nor på Sveriges räddnings -tjänster?Svaren tyder på att räddnings -

tjänsten kommer att stå inför för-ändringar samtidigt som det finnsen kontinuitet i deras arbete.

De ger olika besked i frågan om ivilken utsträckning räddningstjäns-ten kommer att privatiseras i framti-den. Detta kan tyda på osäkerhetom varåt samhällsutvecklingen är påväg. På en punkt tycks de dock ense:det behöver rekryteras fler kvinnortill räddningstjänsten liksom den etniska mångfalden behöver blibättre inom organisationen. Som enav cheferna optimistiskt uttryckersaken:

”Mångfald och jämställdhet är ensjälvklarhet 2025.”

Ett arbete som tidigare haft en”machostämpel” är förhoppningsvispå väg att öppnas upp för mångfal-den i det svenska samhället.

Av Leif Jacobsson

TAM-REVY 2/2008 19

tuerande möte i maj 1937 fick för-bundsstyrelsen i uppdrag att avlämnaen resolution till regeringen. Redanfrån början handlade det om pen -sions frågor. I resolutionen framhöllman att man förväntade sig attKungl. Maj:t till nästa riksdag skulleföreslå riksdagen att förbättra pen-sionärernas situation genom att bevilja ett provisoriskt pensions -tillägg tills en fullständig omlägg-ning av det dåvarande pensions -systemet kunde träda i kraft.

Sektionen går sedan igenom för-bundets historia under åren fram till2006.

I nästa sektion ”Om pensionärer-nas ekonomi” får vi också reda pånågot om förhistorien till stats -tjänstemännens pensioner. Redan1688 kom den första förordningenom pensionsförmåner för civilatjänstemän. Statstjänstemännen fickbehålla lönen under hela sin livstidmot att de på ålderns dagar självaavlönade någon som skötte deras arbete. Tänk om systemet levt kvar!Statstjänstemännen hade alltså längeen priviligierad ställning i pensions -hänseende. Genom att allmännapensionssystem byggdes ut blev docktjänstepensionen genom samordningen allt mindre andel av pensions -inkomsten för att under senare tidbli ett pålägg på en allmän pension.

En statlig pensionsförsäkring förbefolkningen s.k. Folkpension – omän med mycket låga ersättningsbe-lopp – infördes genom lag år 1913.Men statstjänstemännen undantogsfrån rätten till folkpension och ävenfrån skyldigheten att erlägga folk-pensionsavgift. År 1937 stiftades enny lag om folkpensionering. Deninnebar grundpensioner och tilläggs -pensioner finansierade med allmännamedel. Statstjänstemännen fick sårätt till folkpension men också skyl -dighet att erlägga folkpensions avgift.

Finns det någon särskilt viktighändelse i förbundets historia? Enspektakulär rättegång var det s.k.”Öhrnmålet” under 1990-talet. Islutet av 1980- och början på 1990-talet drabbades Sverige av ekono-

miska svårigheter. För att kommatill rätta med den ekonomiska krisenfattade statsmakterna beslut om eko -nomiska nedskärningar och bespa -ringar inom offentlig sektor. Ett be-slut om minskning av pensionernamed två procentenheter väckte stordebatt.

Vid förhandlingar mellan defackliga organisationerna för de stats -anställda och Arbetsgivarverket be-gärde Arbetsgivarverket att en an-passning av avtalen skulle göras ienlighet med vad riksdagen då beslutat. Två fackliga huvudorgani-sationer var inte beredda att träffaen uppgörelse p.g.a. att de inte varsäkra på sin behörighet att träffa ettavtal om sänkning av pensionsni-vån. Men de var beredda att ingå enpreliminär överenskommelse i av-vaktan på att en utredningsman –justitierådet Johan Munck – färdig -ställt en utredning om behörig-hetsfrågan. Alltså träffade Statsan-ställdas förbund, TCO och SACOpå ena sida och SAV (Statens Avtals-verk) på den andra den 25 maj 1993ett avtal om ned justeringar av pen-sionsnivån på det statliga områdetfr.o.m. 1 juni 1993.

Förbundet reagerade med storkraft, liksom de berörda pensionä-rerna. Förbundet inbjöd då berördapersonalorganisationer, och sedanandra pensionärsorganisationer –

En bild av miljön kring ett vårdhem. Bild från TCO-tidningen.

PRO och SPF – till överläggningar.Det var uppenbart att stats pen -sionär erna efter Muncks utredninginte hade stöd vare sig av personal -orga nisationerna eller av regeringenoch riksdagen. Förbundets styrelsebeslutade då att gå till domstol fören rättslig prövning av rätten föravtals part att avtala om sänkning av pension erna. De andra pensionärs-organisationerna – PRO och SPF –beslutade solidariskt att bidra medlika delar av rättegångskostnadernainom en kostnadsram om 100 000kronor.

Förbundet hittade till slut en jurist villig att biträda vice ordföran-den Joel Öhrn vid den kommanderättegången – Kenneth Lewis. Rätte -gången slutade med att domstolengick på pensionärernas linje: en intjänad pension är oantastbar ochkan inte bli föremål för förhand -lingar. Staten hade inte haft rätt attändra Joel Öhrns pension. Därförvar det också staten som fick betalaÖhrns rättegångskostnader. Resul-tatet ledde till mycket uppmärksam-het och var en av förbundets riktigtstora framgångar.

Av Leif Jacobsson

Litteratur: SPRF – Krönika 1937-2006: Inför SPRF:s 70 Årsjubileum2007.

Post- och besöksadress: Grindstuvägen 48-50. 167 33 BrommaTelefon växel: 08-54 54 15 60. Telefax: 08-31 71 76

E-post: tam-arkiv@tam-arkiv.se Hemsida: www.tam-arkiv.se

Postgiro: 487 40 99-7ISSN 1654-6997