studietiden på teknis

Minnen Studietiden på Teknis

1

I detta kapitel har jag brutit ut vissa saker om ingenjörsstudierna. Flera av dessa saker berör även Hasse direkt eller indirekt, varför det är bäst att ha det i ett separat kapitel. Inleder med en presentation av studieformen som är hämtad från Analysen 1964


2

Lite noteringar med anledning av föregående text. Under 70-talet minskade intresset för specialkursen (aftonskolan) och de sista eleverna tog examen i mitten av 80-talet. De i texten nämnda extra tentorna för inträde vid högskolor var inte mer omfattande än att de som gjorde dessa klarade av det på ett par veckor sista terminen, parallellt med de ordinarie studierna. Så till nästa del där olika lärare har huvudrollen. Jag har medvetet hoppat över deras namn förutom den inledande Alf Neuman. Alf Neuman Denna lärare hade Hasse flera historier om och jag hade honom i en lektion, mer om denna i slutet. Vad jag kunde förstå hade hasse Neuman i fler än ett ämne, men jag är inte säker på vilka. Hursomhelst så är det inte ämnena som är det intressanta kring honom utan hans förmåga att gå ifrån lektions-ämnet och prata om de egna intressena, bl.a. mat. Vid ett sådant tillfälle hade han ingående gått igenom hur man lagade till en rätt, när en av de andäktigt lyssnande eleverna frågade om vilka grönsaker man skulle ha till. Svaret blev ”jag är ingen kanin”. Här är det väl anledning att nämna att han vid flera tillfällen skrev om mat i lokalpressen där även grönsaker ingick i normal omfattning. Den egna erfarenheten av Neuman inskränker sig som sagt till en lektion, om jag inte minns fel så var det schemalagda ämnet tyska. Vi fick information om att han skulle läggas in på sjukhus strax efter denna lektion. Denna enda lektion handlade inte ett dugg om tyska utan Neuman berättade på ett kåserande sätt om saker han tyckte var besvärande på olika sätt och han avslutade varje del med orden ”men jag ska ju ändå snart dö”. Hela kåserierna var på ett mycket humoristiskt sätt inklusive hans avslutande fras varför det blev mycket skratt. Han avled på sjukhuset och vi fick senare uppgift varför han blev inlagd, det handlade om en njurtransplantation. Det är väl värt att nämna att den första njurtransplantationen i Sverige gjordes 1965 och detta skedde 1967. Således blev det att ordna en ny lärare i Tyska, och fysikläraren fick uppgiften. Han hade åsikten att eftersom vi hade bara en veckotimme i ämnet var det svårt att ordna en bra undervisning,. Hans lösning var att vi skulle lära oss att förstå innehållet i tysk text genom en teknik där vi fick kunskap om vissa stödord och


3

sedan slå upp de viktiga orden i ett lexikon. Den text det handlade om var några sidor med avancerad tysk teknisk beskrivning. Efter denna enda text som vi fick traggla med under 2 terminer blev faktisk resultatet att åtminstone jag än idag kan läsa tyska tidningar och i stort förstå innehållet. Sen är det väl anledning att undra vad den examinator vi hade vid den muntliga tentan före examen tänkte när vi utan problem klarade den svåra tekniska text som vi hade pluggat in. Här finns det också skäl att nämna ett prov i engelska som skulle översättas. Provet handlade om en strumpfabrik där en av eleverna fick godkänt fast hans översättning handlade om ett sågverk. Men så går det om den som rättar går in för detaljer och missar helheten. ”Kan vi lita på det” Detta är en händelse från 2:an i gymnasiet, allmänt nämnt som 4:an eftersom de flesta räknade i de två förberedande åren. Det var så att matteläraren kom in till lektionen väldigt upprörd för att det hade varit fullt på de parkeringsplatser som var reserverade för lärare. Han misstänkte, kanske med rätta, att det fanns elever som hade parkerat där. Bl.a. sa han om det inte blev bättre ordning på parkerandet så skulle han inte ställa upp i fortsättningen. Då hans utlärningsförmåga, snällt sagt inte hörde till de bästa var det en elev som inte kunde hålla sig utan sa ”kan vi lita på det”. I sammanhanget är det väl på plats att nämna att denne lärare var en av de få i aftonskolan som hade formell behörighet. Matteprovet i 4:an Även i denna episod är samma lärare inblandad. Hösten –66 var det en månads-lång lärarstrejk. Det var SACO-anslutna lärare som strejkade och aftonskolan som hade till viss del ”extraknäckande” lärare med andra jobb dagtid berördes inte på alla lektioner. En av de strejkande lärarna var ovan nämnda. Under strejken organiserade eleverna självstudier efter bästa förmåga i de lärarlösa ämnena. Efter strejken gick rektorn runt i klasserna för att kartlägga omfattningen av strejken, dvs. vilka lektioner som varit lärarledda. Han kom när min klass hade mattelektioner och givetvis blev första frågan matte, där någon hade uppfattad om frågan gällde lektioner överhuvudtaget och därmed svarade ja. Detta svar togs inte emot positivt vare sig av läraren eller av rektorn. Rektorn förklarade att det inte gällde självstudier. Vid det matteprov som var närmast efter strejkperioden ansåg läraren att vår klass skulle ha ett särskilt prov eftersom vi, på grund av strejken, inte hade hunnit med lika mycket. I sammanhanget är det väl värt att nämna att flera andra klasser hade haft självstudier under strejken. Det ”enklare” prov som vi då fick visade sig vara supersvårt med krav på kunskaper som vi inte lärt oss ännu,


4

alternativt inte ens ingick i kursplanen. Provet innehöll 5 uppgifter mot det normala 7. En helt riktig lösning gav 3 poäng vilket gav maxpoängen 21 vid ett normalt prov. Vid normala prov brukade jag ligga på 9-10 poäng vilket innebar klart godkänt men inte mer. Vid detta specialprov hade jag cirka 6 poäng vilket enligt normala beräkningsprinciper även det var klart godkänt men inte mer. Dock var jag en av dem som hade högsta poäng vid detta prov. Slutligen kan väl nämnas att läraren inte vågade lämna tillbaka de rättade proven förrän sista lektionen på vårterminen. Räknestickan och Elfyma-tabellen Dessa redskap är väl idag närmast att betrakta som museiföremål men var på sextiotalet en mycket viktig del främst för matematiken. Räknestickan kan användas för många olika beräkningar men har svagheten att man i de flesta beräkningar inte får alla siffror exakt. Men normalt är noggrann-heten fullt tillräcklig. En annan fördel är att man var tvunget att göra en uppskattning av svarets storlek för att kunna sätta decimalkommat rätt. Detta är då också en rimlighetsbedömning av svaret. En gren som verk-ligen kräver exakta svar är fältmätning och där användes i första hand räknesnurror. Vi fick lära oss hur man gör rotberäkningar på en sådan, en teknik som jag tyvärr har glömt idag. Elfyma-tabellen, vilket står för El, Fysik och Matematik har många tabeller och diagram för att underlätta beräkningar före dataåldern.


5

Bilkörning i trappan Den långa entrétrappan var ett allmänt samtalsämne. Detta på grund av att den är felkonstruerat. Det är någon slags kors- ning mellan en flack backe och en trappa. Längden på de plana partierna i trappan saknar sammanhang med normal steg- längd vilket gör att man antingen får ta ett kort trippsteg eller ett extra långt steg i slutet av trapplanet. Detta gjorde att trappan togs upp som ett avskräck- ande exempel vid lektionen i byggnadsutformning när det handlade om hur en trappa ska konstrueras. Rubriken syftar på att en lärare i en parallellklass flera gånger tog upp trappans felaktiga konstruktion, och han sa då att det skulle vara lättare att köra bil i trappan än att gå där. Sagt och gjort han bevisade sin tes genom att köra upp sin bil där. Ett annat speciellt minne är denna portfölj, som jag använde under skoltiden men även de första åren som ingenjör när jag höll på med geotekniska fältarbeten. Jag är inte helt säker men jag har aningar om att jag fick ”ärva” den av Hasse efter att hans studietid var klar. Luciafirandet på skolan

En viktig tradition på skolan var att lucia med tärnor skulle vara manliga, se vidstående bild som är från ett nummer av Eskilstunaingenjören. Ursprungligen var den manliga Lucian en nödvändig-het då skolan var kraftigt mansdom-inerad. I slutet av 60-talet ökade in-slaget av det andra könet på skolan men traditionen stod stenfast även i fort-sättningen. Jag har säkra uppgifter om

att traditionen var kvar i slutet av 80-talet. Enligt denna källa så varade denna tradition till luciafirandet stoppades i början av 90-talet p.g.a. att det spårade ut med spritmissbruk.


6

Pilkuggeringen är examensring för skolan med anor från början av 1900- talet. Under en period från mitten av 40-talet till et par år in på 60-talet var den utbytt mot en nationell ring för liknande utbildningar i hela Sverige. Detta gjorde att Hasse inte hade pilkuggeringen. Under ett par år på 60- talet var det valfritt vilken ring som skulle bäras men då jag gick ut –68 var pilkuggeringen helt dominerande. Två händelser är för mig förknippade med denna ring förutom att jag någon gång på 80-talet tappade originalringen. På 2000-talet skaffade jag en ersättningsring. Enköping Detta är ett exempel på värdet av en unik ring för Eskilstunaingenjörerna. Jag var i Enköping och gjorde ett jobb i ett sommarstugeområde i utkanten av stan. Som så ofta förr kom det fram en boende som undrade vadvi gjorde. Jag för-klarade det, men då han såg ringen på mitt finger konstaterade han att jag, liksom han hade ingenjörsexamen från Eskilstuna. Detta innebär att det blev ett allmänt samtal om vissa minnen från studierna. Hejarklumpen Detta är en annan händelse där ringen haft en viktig del, dock av helt annan art. Vi höll på med hejarsondering och hejaren, vikt 65 kg, släppte och hamnade på min hand. Underlaget var dessutom ett järnfundament. Förutom ett par ytliga skrapsår var jag helt oskadd, vilket inte gällde ringen som hade fått ta emot värsta smällen och var något oval, men inte värre än att det gick att lirka av den. Analysen Som en del av finansieringen av den traditionella skolresan och pilkuggeringen gavs tidningen Analysen ut av avgångsklassen. Eftersom Hasse gick ut 1964 och jag 1968 presenterar jag dessa årgångar med omslag och vissa utdrag, inklusive bilderna på oss.


7

Tyvärr har en del av omslaget kommit bort men man får ju ändå en bra bild hur det såg ut. Nästa bild är hur Hasse presen- terades i tidningen. Som synes hade han vissa problem att hålla sig vaken. En detalj som hans döttrar hade roligt åt, när de upptäckte det. Förutom ”trött- heten anspelar texten också på att Hasse var den yngsta som tog examen det året och sannolikt en av de yngsta även någonsin. Bredvid en, vad man kan kalla, typisk Analysenannons.


8

Ett stående inslag var en inledande presentation av mästerverket


9

Då är det dags för min årgång. Apropå omslaget, då jag stod och sålde den andra dagen kom den fram en man som sa att han hade hållit på och vänt och vridit på den för att trodde det var en sorts fixeringsbild. Efter att jag på skoj sa att jag skulle visa hur man skulle se det om han köpte en till, erkände jag att det inte var någon fixeringsbild.


10


11

Även här tar jag med presentationen av mig samt ett urval av typiska annonser.


12

Slutligen lite om Eskilstunaingenjören som utgavs av ETSF, som står för Eskilstuna Tekniska Skolas Förbund, dvs en föreningen för f.d. elever på skolan. Innehållet var blandat med skolminnen, Eskilstunanyheter mm. En viktig och uppmärksammad del var mittuppslagets ”Svarta sidor” där det var vitsar. Jag har tagit med en sida av detta uppslag som information.


13


14

Jag skrev denna artikel till Eskilstuna- ingenjören i mitten av 2000-talet. Vilket kapitel i mitt liv den hör till är tveksamt men då den har en skarp koppling till ingenjörsutbildningen är den inte direkt felplacerad här. Råttans vändkrets – åter till ursprunget Då jag fick se en teckning i ett tidigare ex av Eskilstunaingenjören tänkte jag direkt skriva om bildens historia eftersom den har en stark koppling till Eskilstunaingenjörerna och Analysen i synnerhet. Jag har dessutom varit med på ett hörn i karusellen. Bilden fanns i Eskilstunaingenjören 2000, tiden går fort, och såg ut så här: Det som gör teckningen extra intressant är att ursprunget kommer från Analysen i början av 60-talet, med ett tillägg som jag gjorde på en kopia som jag skickade till några i mitten av 80-talet. Ursprungsteckningen i Analysen såg ut så här, inkl text: Tillägget jag gjorde var den formulering om positivt tänkande som finns på 2000-års version. Den första införandet jag såg var i Jul-Analysen något år innan den kom i riktiga Analysen. Efter närmare 40 år kom teckningen åter till ursprunget efter att skickats runt i Sverige med hjälp av kopieringsmaskiner och posten Jag hade tidigare sett en version av bilden på serveringen vid speedwaybanan i Karlstad.


15

Som en avslutning bilder på de aktuella skolorna. Först Eskilstuna Yrkesskola där jag gick de två första förberedande åren. Skolan ligger granne med Fristadsskolan och läroverket samt nära gamla teknis. Sedan Gamla teknis” på Nygatan. Jag är nästan helt säker på att Hasse gick de föreberedande åren här och jag hade något/några ämnen första tiden i ”Ettan”. Värt att nämna är att huvudentrén ursprungligen låg mitt på gatusidan. Idag är den flyttad till gårdsidan. Minnesskylten står vid den gamla entrén.


16

Avslutningen blir då Rinmansskolan. Jag har medvetet valt denna sida av skola för att där finns den symbol som visar skolans tekniska ursprung, Ingenjörsutbildning. En bild från entrén, Den märkliga ”trappan” skrivs om på annan plats.

studietiden på teknis

Documents