studiematerial sápmi

Vem är Same?

ett studiematerial om samisk identitet och kultur

Svenska SamernasRiksförbund/SSR

FAKTADEL

� Samisk identitet sida 1

Same – Vem är det?Sápmi – Samernas landGränser och skatter sida 2

Tvångsförflyttning sida 3

SAMISKA NÄRINGSGRENAR sida 4

Dåtida renskötsel sida 5

Modern renskötselRenen sida 6

TjernobylMarkprocesserRenskötselåret sida 7

i en svensk fjällsameby

SAMISK KULTUR sida 8

SpråkReligion sida 9

Doudji – Sameslöjd sida 11

Traditionell klädedräkt sida 12

Jojk/musik sida 13

KonstMuntligt berättandeoch samiskt författande

skansens visningsavdelning � � � svenska samernas riksförbund

Studiematerialet är utarbetat av:Ellacarin Blind, Svenska Samernas Riksförbund och AnnaVera Nylund, Skansen

Layout:Inga-Lill Hellqvist, Skansen

Foto omslag, sid 17: Marie Andersson, SkansenFoto sid 2: Torbjörn SandlingFoto sid 3: T. Gehrman, NMFoto sid 7: Tomas Utsi, Naturfoto ABFoto sid 10, 11: Jan Gustavsson, ÁjtteFoto sid 18: Okänd fotograf

Omslagsbild:Patricia Fjellgren utanför Skansens sameviste

� Samer idag sida 14

UrsprungsfolkSametinget och övriga sida 15

samiska organisationerNationella symbolerUtbildning,från barnomsorg till högskolaSamisk media sida 16

Samisk framtid, hot och ljuspunkter

� Samer på Skansen sida 17

Hazelius idéVistetBostad, Förråd sida 18

Skansens renarVärd i vistet sida 19

Samisk identitet

Sápmi – Samernas landDe traditionella bosättningsområdena förrenskötande samer och andra samegruppersträcker sig över fyra länder – Kolahalvöni Ryssland, nordligaste Finland, norraNorges kust- och inland och norrlandsinland från Idre sameby i söder och norruti Sverige. Detta gemensamma område kallasidag för Sámpi. En stor mängd samer leveremellertid utanför detta område. Idag fårde flesta samerna sin utkomst från andrasysselsättningar än de traditionellt samiska.Bosättningsområdet har varit mycket större,men samerna har trängst undan.Nu är samerna en ursprungsbefolkning ochminoritet i Norge, Sverige, Finland ochRyssland. Samernas situation är liknandeden kurdiska, som också är fördelad påfyra länder.

Same, vem är det?De äldsta skriftliga källorna om samer ärfrån första århundradet e. Kr. År 98 e Krskriver den romerske historieskrivarenTacitus om de tyska förfäderna men ävenandra folk omnämns och där också”fenni” vilket man tror är liktydigt medsamer. Tacitus trodde att fenni bodde nån-stans öster om Östersjön och att de var ettjägarfolk där både kvinnor och män deltogi jakten. Samer omnämns också i skrifterfrån 800-talet . Där berättas om hur demed böjda trästycken jagade över snöefter bytesdjur.De äldsta uppgifterna om samer bygger påhörsägen som tryckts långt efter nedteck-nadet och är därför inte helt tillförlitliga.

Samer är den benämning samerna självaanvänder. Svenskan har sedan tidig medeltidanvänt ordet ”Lapp” som kommer frånfinskans lappalainen. En gammal nordiskbenämning på same är finn, finne. Det harockså till allra senaste tid varit benämningenpå samerna i Norge.

Enligt Sametingslagen från 1992 definierassame på följade sätt.§2 Med same avses i denna lag den som

anser sig vara same och1. gör sannolikt att han har eller har haft

samiska som språk i hemmet, eller2. gör sannolikt att någon av hans

föräldrar, far- eller morföräldrar hareller har haft samiska som språk ihemmet, eller

3. har en förälder som är eller har varitupptagen i röstlängd i Sametinget.

Av ovan angivna definition framgår att detär svårt att veta hur många samer som finns.Men en ofta förekommande uppgift är ca70 000 samer totalt. I Norge bor de flesta40 000, i Sverige 20 000, i Finland 6000och i Ryssland 2000.

skansens visningsavdelning � � � svenska samernas riksförbund sida 1

Gränser och skatterDet har ofta varit tvister mellan ländernaom samernas vandringar med renhjordarnaöver gränserna. Men före 1300-talet varsameland ett gränslöst och fritt land. På1300-talet började svenska, norska ochryska regenter bli intresserade av samernasland. Det var fisken, pälsdjuren och möjlig-heten att ta skatt av samerna som gjorde attländerna ville lägga under sig området.

Redan i mitten av 1500-talet brukadeenskilda samer särskilda land med sed-vanans rätt. De hade nyttjat dessa land sålänge att det blivit till sed och vana. Dettabruk var så stark att alla, även domstolarna,erkände att den som brukade landet hadeensamrätt till det. Men för denna rätt måsteman betala skatt till kronan. Dessa landkallades lappskatteland, och innehavarenskattelapp.Skattelanden ärvdes. De kunde köpas ochsäljas. Varje ny innehavare registreradessom markägare av domstol, senare av läns-styrelsen. Genom jordbrukskolonisationen,varvid nybyggarna med statens goda viljaoch stöd slog sig ned på gamla skatteland,kom samernas urgamla rätt till sitt land atturholkas administrativt, ett skeende om

vilket sista ordet inte är sagt. Från börjanförsökte dock staten skydda skattelappen påhans skatteland mot intrång från nybyggare.Men under senare hälften av 1600-taletkom lappmarksplakatet till. Staten ochmyndigheterna började att arbeta för attlappmarkerna skulle bebyggas. De som slogsig ned där fick särskilda förmåner.

Nybyggarna behövde inte betala någonskatt de första femton åren. Men det varäven samer som nyttjade denna rätt och blevnybyggare. Nybyggen fick tas upp på ettskatteland utan skattelappens tillåtelse.Skattelappen kunde inte hindra att jordbrukupptogs på hans land om han inte kundevisa att han led intrång på renbetet ochfisket av nybyggaren. Rikedomen på ville-bråd och fisk i lappmarkerna lockade tidigtbönderna från kustlandet att göra jakt- ochfiskfärder dit upp. Samerna klagade hosstaten över intrånget på deras fiskevattenoch jaktmarker. Lappmarksgränsen bestäm-des 1751. Den kom huvudsakligen att gådär de nedersta lappskattelanden gränsademot kustlandet. Ovanför lappmarksgränsenskulle kustlandsbönderna inte längre få fiskaoch jaga. Jakten och fisket skulle där varaförbehållna samerna och nybyggarna.


Islossning

Lappmarksgränsen växte med tidenigen och 1867 drog man en ny gräns,odlingsgränsen. Ovanför denna fick inganybyggen tas upp. Men i praktiken komäven denna gräns att överskridas. Idag harodlingsgränsen, som är en upphuggen rå-gång från Karesuando i norr till Jämtlandslän i söder, mist sin betydelse som skyddmot exploatering.

Den skatt man i Sverige tog in från samernarepresenterade ett mycket stort värde ijämförelse med vad bönderna vid Botten-viken kunde erlägga. Varje stat ville hasuveränitet över samerna. Det kunde betydaatt samerna i vissa tillfällen fick betala skatti två eller tre riken.Under medeltiden och en bit in på 1500-taletvar det birkarlarna som var lokala handels-män vars ursprung är omtvistat, som hademonopol på både handeln och skatteupp-börd hos samerna. För denna rättighetbetalade de en ringa avgift i skinn till densvenska kronan. Denna verksamhet gjordebirkarlarna förmögna. 1528 höjde GustavVasa avgiften till staten med det dubbla,men de blev fortfarande förmögna.I mitten av 1500-talet fråntogs birkarlarnarätten att ta upp skatt. Staten ville själv fåkontroll över skatterna. Lappfogdar anställ-des för att sköta skatteindrivningen.


På 1600-talet effektiviserades staten skatte-indrivningen, detta påverkade även samer-na. Under denna tid grundades marknads-och kyrkplatser. Dit var samerna tvungnaatt komma en gång om året. Dessa orterkom att bli viktiga mötesplatser mellansamer, myndighetspersoner och handelsmänunder flera hundra år. Jokkmokksmarknadär den mest kända marknads- och mötes-platsen som fortfarande existerar.

TvångsförflyttningNär unionen mellan Norge och Sverige upp-löstes 1905 började man koloniseraNordnorge. De renskötande samerna blevdå ett problem eftersom flera av de svenskasamebyarna hade sina sommarbetesland iNorge.1919 enas Norge och Sverige om en nyrenbeteskonvention. Den reglerade samer-nas sommarbetesland och samerna förlorarstora delar av dessa.Antalet renar blev för många i förhållandetill sommarbetesområdet i Norge, som hadekrympt väsentligt.Myndigheterna löste detta genom att börjatvångsförflytta samer. Värst drabbade blevsamerna inom Karesuando socken. Dessasamer fick lämna sina hem, sin familj, sintrygghet. Vissa av dem hamnade ända ner iJämtland.

Vandrande lappar vid Vikmanshyttesjön omkring 1895

Samiska näringsgrenar

Mångtusenårig anpassning av människantill naturen utgör grunden för samernassamhälle med en särpräglad kultur.Människa och natur hör ihop. Detta äräven idag en viktig del av de samiskalevnadsvillkoren.Samerna var från början jägare och fiskare.Vildrenen var det viktigaste bytesdjuret. Denfångades i fångstgropar som man än i idagkan se lämningar av på många platser.

Basen för försörjningen var under fleratusen år familjegruppen. Två-tre familjerhöll ihop och jagade och fiskade tillsam-mans. När vildrensjakt blev det viktigasteförsörjningssättet omkring 1500 f Kr växteett nytt samhälle fram, siidasamhället.Siidans storlek motsvarade ett effektivtjaktlag och bestod av ca 10 familjer.I siidan fanns trygghet och gemenskap,man delade med sig av fångsten och flyttadetill de olika fångstområden efter årstidensväxlingar. Dagens samebyar har sin grund idet gamla siidasamhället. Lappbyn sombeteckning på siidan dyker upp i svenskastatens skrivna dokument på 1500-talet.

Under 1600-talet blev renskötseln denviktigaste näringen för samerna. I fjäll-trakterna var de gamla, runda siidaom-rådena inte anpassade efter renarnasvandringsmönster. Det ledde till territorial-gränserna förändrades och fjällsiidornafick en långsmal östvästlig riktning. För ren-skötseln i de skogssamiska siidorna passadefortfarande den gamla, runda formen.Siidorna eller lappbyarna som staten kalladedem var i sin tur indelade i skatteland, ägdaav enskilda samer. Denna ordning bestodfram till 1886 då den individuella rätten tillland och vatten lagstiftades bort. Det blevistället en gemensam bruksrätt för lappbynsmedlemmar. I och med 1971 års rennäring-slag ändrades namnet lappby till sameby.


Dåtida renskötselDe första samerna var renjägare, som följdevildrenarnas vandringar. Det var lätt att jagarenarna, därför att dessa levde i flock ochföljde bestämda vägar. Det var enkelt attgillra fällor i trånga pass och gräva fångst-gropar. I Lappland har man träffat på hund-ratals sådan fångstgropar från den tid dåsamerna var renjägare. För att leda renarnatill fångstgroparna byggde man rishagar –V-formade fångstarmar som styrde ren-hjordarna till groparna. Liknade fångstarmaranvänder samerna fortfarande vid sinarengärden.

Under 1500-talet övergav samerna allt mervildrensjakten och började hålla sig medhjordar av halvtama renar. Tamrenskötselnutvecklades till regelbundna flyttningarmellan högfjäll om sommaren och skogs-landet på vintern. Man bodde i tältkåtorsom var lätta att sätta upp och ta ner och tamed på flyttningarna. Hela familjerna följdemed renhjorden, när den vandrade mellande olika betesmarkerna. Tama renoxar,härkar, fick på vintern dra båtliknade slädar,ackjor. I dessa lastade man tältkåtan, kläder,verktyg, husgeråd och mat. Barn och åld-ringar fick också ta plats i ackjorna. Sedanband man ihop dragrenarna och ackjornaefter varandra i en lång rad som kallas rajd.När det inte var före, så att man kunde köramed ackjorna, spände man fast varorna påhärkarna. Det blev det en s k klövjerajd.

Så småningom började man bygga fastatorvkåtor och förrådsbodar, främst i fjäll-björkslandet, höst- och vårlandet. Samernaföljde sina renar under hela året och vaktadedem noga. Från renen fick samerna nästanallt de behövde: kött, inälvor och mjölk,skinn till kläder och skor, senor till sömnad,horn och ben till verktyg och redskap.

Modern renskötselRenskötsel är en av grundstenarna i densamiska kulturen. Den förekommer i dagpå drygt en tredjedel av Sveriges yta.Renskötseln får bedrivas på såväl statligsom enskild mark inom de områden det ärtillåtet. I renskötselrätten ingår rätt till ren-bete, jakt och fiske. Det är en näring som ärväldigt väderleksberoende och känslig förstörningar från andra markanvändare ochrovdjur. Renskötselområdet minskar dagför dag p g a vattenkraft, gruvdrift,skogsavverkningar, vägbyggen m m.

I Sverige bedrivs fjällrenskötsel och skogs-renskötsel samt koncessionsrenskötsel.Fjällrenskötseln; renarna är uppe i fjällenpå sommarbete inom sin samebys gränser.På vintern flyttar de ner till vinterbeteslandetför att lättare finna bete.Skogsrenskötseln innebär att samerna inteflyttar upp till fjällen med renarna utanstannar i skogslandet och har kalvmärkningdär med sina renar.Koncessionsrenskötsel är stationär ochbygger på ett nära samarbete mellan mark-ägare och koncessionshavare (renägare).Koncession=tillstånd.

Genom att utnyttja områden för renskötsel,jakt och fiske har samerna förvärvat en rätttill markanvändning genom urminnes hävd.Rätten har alltså inte medgivits genomnågon upplåtelse eller lagstiftning från densvenska staten.

Alla samer har renskötselrätt. Men för att fåutöva renskötsel krävs att man är medlem ien sameby och aktivt delaktig i renskötseln.Det innebär att majoriteten av samer stårutanför samebyarna.En sameby är en ekonomisk och adminis-trativ sammanslutning som enligt lag skaleda renskötseln inom ett visst område.Samebyn är också benämningen på dettageografisk område.I Sverige finns 51 samebyar från


Karesuando i norr till Idre i söder.Inom samebyarna finns ett varierande antalrenskötselföretag och varje företag består isin tur av en eller flera renägare. Totalt fannsår 2000 ungefär 900 renskötselföretag,antalet renägare var samma år cirka 4 700varav 3 700 var samiska renägare och 1 000renägare var fastighetsägare i koncessions-området. Antalet renar i vinterhjorden varcirka 220 000. Renantalet har dock underhela 1900-talet kännetecknats av att detvarierat mellan 160 000 och 300 000.

Det är 1971 års rennäringslag, RNL somligger till grund för renskötselutövning.RNL är unik, den reglerar både en närings-verksamhet och en kulturform, den återfinnsinga liknande lagar i svensk lagstiftning. Enny lag är under arbete.


TjernobylDen 26 april 1986 havererade reaktor 4 vidKärnkraftsverket i Tjernobyl.Renskötseln i Sverige drabbades hårt avdenna katastrof. Det radioaktiva nedfallethamnade i renbetesland och renens basföda,

laven, förgiftades. Laven saknar rötter ochtar upp all näring från luften och är därförextra känslig för luftföreningar. Lavenväxer mycket långsamt ca 10% per år ochdet tar därför lång tid innan de radioaktivahalterna försvinner. Under första året efterTjernobyl kasserades 78 000 renar eftersomköttet innehöll för höga halter av cesium.Staten kompenserade renägarna för förlus-ter och merkostnader i samband med stöd-utfodring.

MarkprocesserUnder de senaste tio åren har det pågåtten sedvanerättsprocess mellan cirka 600privata markägare och fem samebyar iHärjedalen. Markägarna menar att samernainte har någon sedvanerätt till marker somligger nedanför renbetesfjällen vilket innebärca 20 procent av byarnas totala vinterbetes-område. Sedvanerätt innebär nyttjande rätttill land om man kan bevisa att man använtmarkerna under lång tid vilket dock inteinnebär att man har äganderätt. Domenavkunnades den 26 feb 1996 och samernaförlorade på alla punkter. Tingsrätten me-nade att det inte fanns bevis för sedvanerätttill de aktuella markerna på grund av bristpå dokument.Samerna är nomader som väldigt sent ut-vecklade ett skriftspråk vilket förklararavsaknaden av dokument. Men arkeolo-giska fakta bevisar att samer använt mar-kerna under väldigt lång tid. Samebyarnahar överklagat beslutet till hovrätten.De berörda byarna står blottställda i dubbelmening eftersom de förlorat stora delarvinterbetesmark samt tvingats att processa idomstol och har nu över 13 miljoner kronori rättegångskostnader.Skogsägarnas framgångar har sporrat andraskogsägare att försöka bli av med samernaoch idag är 12 samebyar stämda i sju olikarättsprocesser. Dessa rättegångar är detstörsta hotet mot samisk kultur i modern tid.Om du vill veta mer www.sapmi.se/dom/.

RenenRenen är ett hjortdjur som lever i flockar ide nordliga delarna av Europa, Asien ochNordamerika. Den är det enda av alla hjort-djur där båda könen har horn. Tjuren,sarven, och kon, vajan, fäller dem varje vår-vinter och bygger upp nya under sommaren.Renoxen, härken (en tämjd och kastreradhanren) behåller däremot sina horn.Renen är anpassad till att leva i en miljö sompräglas av stora skillnader mellan sommaroch vinter. På vintern i skogen består födanhuvudsakligen av lavar. Fjällrenarna till-bringar sommaren på fjället där födanbestår av löv, gräs och örter medans skogs-renarna stannar i skogen hela året.Renen är liksom andra hjortdjur en idisslare.

Renen har utvecklat en rad sinnrikaanpassningar till det kalla klimatet

� Pälsen är mycket tät. Varje hårstrå ärihåligt och fyllt med luft, vilket ökarisoleringsförmågan.

� Genom att de dräktiga vajorna behållersina horn ända tills kalvarna föds(i maj-juni), kan de driva bort hornlösakonkurrenter och skaffa tillräckligt medmat åt sig och sin kalv.

� Klövarna är så stora att de underlättarför renen att springa ovanpå snön.

Dagens tamren härstammar från vildrenensom är utrotad i Sverige, men mindre be-stånd finns i Norge och Finland.Det knäppande ljud som hörs när renarnagår eller springer kommer från en sena ifötterna. Den fungerar troligen som ett slagskontaktsignal inom flocken.


Renskötselåret i ensvensk fjällsamebyRenskötselåret kan indelas i åtta årstider:

Vårvinter (mars-april)I mars-april sker flyttningen från vinter-beteslandet till vår - och kalvningslandeti fjällen. Skogsamerna flyttar till sinakalvningsland i skogsområdet. Vajorna(renkorna) vill upp till sina sedvanligakalvningsland som ligger i lågfjällen.

Vår (april-maj)I maj månad föds kalvarna på lågfjällenoch i skogslandet. Vajorna kalvar i regelpå samma plats år efter år. Vajan födervanligtvis en kalv som väger mellan 4-6 kilo.Fjolårskalven stöts bort strax före eller efterkalvningen. Kalvningstiden är mycketkänslig ur störningssynpunkt eftersom vajanlätt kan lämna den nyfödda kalven om detär för mycket störningar. Under försomma-ren kommer en lugn period för såväl renensom renskötaren.

Vårsommar (juni)Renarna drar upp till högfjället där värmenoch myggen är mindre besvärande.

Sommaren (juni-juli)Kalvmärkningen pågår under denna period.Renhjorden samlas in ett rengärde ochmärkningen pågår i olika omgångar i fleradagar. Varje ren har ett märke som är

registrerat hos Länstyrelsen som visar vemsom är ägare. Man kastar fast vajan med ettlasso och märker kalven med samma märkesom vajan har.

Höstsommar (augusti)Det är viktigt att renarna får betesro underdenna period eftersom de bygger upp fett-och muskelreserver för att klara den långavintern. Före renarnas brunstperiod undersenare delen av augusti börjar man samlaihop främst sarvarna (hanrenarna) för slakt.Nu är renarna som tyngst. Renens brunsttidbörjar i slutet av september och sarvslaktenmåste vara avklarad till dess, annars blirköttet otjänligt.

Höst (sep-okt)Under senare delen av september är sarv-slakten avklarad. En fullvuxen sarv kan förebrunsten väga 70-90 kg. Fullvuxna vajorväger ca 50-70 kg och kalvar ca 20-30 kg.

Höstvinter (nov-mitten av dec)Under förvintern startar renskiljningarna.Renarna skiljs ut i mindre vintergrupper.innan de flyttar till sina vinterbetesmarker.

Vinter (dec, jan, feb och början av mars)Vinterbetet är flaskhalsen för renskötseln.Blir det dåligt bete måste renägarna stöd-utfodra renarna så att de inte svälter ihjäl.

Renkalvmärkning i Gabna sameby

KULTURSpråkSamiskan är ett finsk-ugriskt språk, släktmed finska och estniska. Svenska är ettindoeuropeiskt språk. De samiska språk-varianterna går över landsgränserna.I Sverige talas nord, -lule- och sydsamiska.Nordsamiska är den största dialekten. Dentalas i norra Sverige, norra Norge och inorra Finland. Det samiska språket är starktpräglat av samernas traditionella levnads-sätt. Rikt på ord och nyanser som rör ren-skötsel och väderleksförhållanden. Det finnsflera hundra ord som beskriver renens ålder,


Förklaringar till kartan:

* S = Sydsamiska, Jämtland och Åsele dialekter, ca 500 personer* U = Umesamiska, ca 10 pers.* P = Pitesamiska, ca 10 pers.

* L = Lulesamiska, ca 2 000 pers.* N = Nordsamiska, Torne- och Finnmarks dialekter, ca 30 000 pers* A = Anarsamiska, ca 400 pers.

färg, kroppsbyggnad och hur hornen ser utoch många ord för snö. Men samiskansaknar också många ord som är vanliga idagens moderna samhälle. Därför finns idag en språkkommitté som arbetar med attta fram nya samiska ord som t ex helikopter.

Det finns många samer som inte kan talaeller läsa samiska eftersom de inte har fåttlära sig det i skolan. Men i dag har allasamiska barn rätt till modersmålsunder-visning i samiska. Problemet kan vara att fåtag på behöriga lärare. I Stockholm finns detskolbarn som får undervisning i lulesamiskavia videokonferens med lärare i Jokkmokk.

* SK = Skoltsamiska, ca 500 pers.* B = Akkalasamiska, ca 10 pers.* KLD = Kildinsamiska, ca 700 pers* T = Tersamiska, ca 20 pers.

ReligionInnan samerna blev kristna hade de enegen tro. De ansåg att allt som levde inaturen hade en själ. Det var nödvändigtatt samspelet människa och natur fungeradeoch därför hade man speciella ritualer för attförsäkra sig om ett gott samarbete. Riternaspeglade människornas vördnad för livetomkring dem. Att vörda förfädernaoch vårda deras minne genom att utförade traditionella riterna uppfattades sommycket viktigt.

Skillnaden mellan mäns och kvinnorsreligiösa utövande var stor genom attriterna och gudavärlden fördelats mellankönen. Männens riter gällde jakt och fiske,väder och vind, kvinnornas hem och familj.Männen spelade en huvudroll vid de reli-giösa ceremonierna. Bland männen fannsdet religiösa funktionärer. En sån personkallas nåjd och är lika med schaman. ISibirien var kvinnliga schamaner likavanliga som manliga.Nåjden var en förmedlande länk mellanmänniskorna och gudavärlden. Nåjden varockså den religiösa traditionens bevarareoch förnyare, diagnostiker, siare, läkare ochbotare, örtkännare och stundom ävenmoralens väktare.

I naturen fanns det särskilda platser somman betraktade som ett slags religiösakraftcentra och heliga områden. Ofta varsådana platser markanta på något sätt:en märklig sten, ett klipputsprång ellernågon annan naturformation som tilldrogsig människans uppmärksamhet. Där troddeman att det övernaturliga fanns ovanligtstarkt representerat och därför offrade mandär.

På offerplatserna kunde också förekommasärskilda stenar eller träfigurer, seitar. Ensådan figur var en symbol och ett centrumför det gudomliga väsen som man troddeövervakade ett områdes växter och djur.Man offrade djur eller delar av djur,framför allt renar, föda eller föremål.Seiten insmordes med blodet och fettetfrån offerdjuret.

För samerna var björnen ett mycket heligtdjur. Björnen ansågs besjälad av ett mäktigtandeväsen som det gällde att hålla sig välmed. Det fanns många riterna för attneutralisera denna kraft, björnens andeskulle blidkas och hedras.Hela björnjakten och ätandet av björnen varfylld av riter som skulle följas. Efter måltidenskulle björnens ben begravas i den ordningsom de suttit på den levande björnen.Det gjorde man för att björnens ande skullebli nöjd och inte hämnas på människorna.


Spåtrumman hade en mycket centralreligiös betydelse i samiskt liv. Trummornaförekom över hela det samiska bosättning-sområdet och åtminstone i vissa områdenhade i början av 1700-talet varje familj entrumma. Det viktigaste källmaterialet omtrummorna utgörs av de uppgifter sommissionärerna samlade in under sin mission.Dessa uppgifter är naturligtvis färgade avinsamlarnas negativa inställning till samiskreligion i allmänhet och till trummorna isynnerhet.

Trumman var ett hjälpmedel för nåjdenatt få kontakt med den gudomliga världen.Trummans ljud hjälpte honom att uppnåextas, så att han i trance kunde förflyttasig till gudarnas värld, till dödsriket ellertill fjärran länder och där få insikter, vilkavar fördolda för andra. Det extatiskatillståndet var en förutsättning för hans rollsom medlare, då han överträdde gränsentill den andra verkligheten. Trummansbilder utgjorde ett slags karta över kosmossom gjorde det möjligt att orientera både iden här världen, i gudarnas värld och idödsriket. Nåjden kunde även med hjälpav figurerna på trumskinnet spå, t ex omjakt- och fiskelycka.

Efter en intensiv och många gånger brutalkristen missionsverksamhet under 1600-1700-talet dog den inhemska religionen ut.Samernas spåtrummor brändes och ensame brändes på bål för sin tro.Det samerna reagerade mest emot varnär prästerna angrep förhållandet till dedöda förfäderna.

I det traditionella samiska samhället varde döda förfäderna en viktig del av familjen.Förfäderna ansågs ta del av de levandes


göranden och låtanden. De kunde orsakabekymmer som sjukdomar men var äventill stor hjälp genom att beskydda anhörigaeller vakta deras renhjordar. Samerna hystestor vördnad för sina förfäder.

Laestadianismen är en väckelserörelse somuppstod i svenska lappmarken vid mitten av1800-talet. Lars Levi Laestadius var avsamisk släkt på moderns sida och varuppväxt i en samisk miljö. Laestadius taladesamiska och han kunde förmedla det kristnabudskapet på ett nytt sätt för samerna.Han använde sig bl a av samernas förkristnareligion i sin förkunnelse. Detta var nog enav anledningar till laestadianismen fick ettstort genomslag hos den samiska befolk-ningen i dessa trakter.

Här liksom i andra delar av världen harkyrkorna ofta stöttat staten i sin strävanefter makt i nya områden. Men enstakaelement av den gamla förkristna tron harlevt kvar i folktron in i vårt århundrade.

Sameslöjd-DuodjiDuodji producerades tidigare i huvudsakför egna behov, men idag lever mångasamer helt eller delvis av duodji som ensjälvständig näring samtidigt som bruks-slöjden mer och mer har ersatts av Duodjisom konsthantverk.Antalet samiska slöjdare i Sverige beräknastill 420 personer. Av dessa är 80 heltids-sysselsatta och resten har slöjdandet somkompletterande inkomstkälla. Slöjden utgördessutom ett viktigt hemarbete i de flestasamefamiljer.Det har varit en arbetsindelning mellankvinnlig och manlig slöjd, numera kalladmjuk och hård slöjd.Kvinnorna sydde koltar, vävde och spannsentråd medan männen tillverkade knivar,kosor, akjor med mera.

var dräktprydnader, dryckeskärl ochskedar. Den samiska vigselringen var oftadet enda smycke kvinnan bar till vardags.En rikt dekorerad silverkrage var teckenpå välstånd och bars av kvinnan vid hög-tidliga tillfällen.

Funktionen har varit det bestämmandevid slöjdandet. Mjölkstävan har varit rundså att inte vajan kunde sparka ut de dyrbaramjölkskvättarna.Nålhus var man tvungen att ha så att maninte skulle tappa nålen i kåtariset, kosanbehövdes när man skulle dricka vatten ellerkaffe. Var och en hade också sin egen sked.

Tenndragningstekniken har funnits hossamerna redan under medeltiden. Tidigaresmälte man tennet och gjöt till stänger iihåliga björkkvistar.

Skinnberedning har varit en viktig förut-sättning för slöjden. Man avhårar skinnengenom att de får ligga i vatten tills håretlossnar. Sedan skrapar man bort hinnor ochfett. Därefter läggs de i barklag så att de fårta åt sig färgen. Detta görs av två orsaker,dels för att skinnet blir mer hållbart, dels enestetisk funktion, skinnet blir vackrare närdet färgas. Färgen fick man från albark somkvinnorna tuggade och spottade ut påskinnet. Albark har använts av urbefolk-ningar i hela norra Eurasien och av innuiteri västliga områden på Grönland.


Samisk slöjd och konsthantverk har intevarit en isolerad kulturföreteelse utan denhar varit stark influerad av grannar i andrakulturområden. Samerna har precis somandra utnyttjat det råmaterial som naturenkunnat erbjuda.

Att äga silver var en form av kapital-placering. Silverföremålen var värde-beständiga, lätta att ta med sig vid flyttningoch lättare att hantera än sedlar somförstördes. Samerna har kommit i kontaktmed silver genom byteshandel. De lämnadehornmodeller till silversmeder i städernasom framställde föremål i silver med desamiska alstren som förlagor. De vanligaste

Doudji-märketEtt äkthets- och kvalitetsintyg för samiskslöjd.

Traditionell klädedräktKläderna tillverkades av material frånrenen. Det var kvinnorna som tillverkadekläderna. Det var kvinnorna som planeradeoch bestämde vilka kläder som skulle sys tillfamiljemedlemmarna. Därför var de ocksåmed och planerade renslakten, d v s detalade om hur många skinn och vilka slagsskinn de behövde.


Samedräkten har under århundraden förbåde män och kvinnor bestått av kolt,byxa med dragsko och långa ben, huvud-bonad, renskinn- eller kängskor, bälte avsilverknappar (eller tennbeslaget läder ellervävt band) och tennbroderat barmklädeeller sidensjal.På sommaren användes en tunn skinnkolt,med håren vända inåt, på vintern hade manytterligare en kolt med håret vända utåt.

Man har skilt på vardag och helgdag,genom att ha en vardagskolt ochhelgdagskolt. Helgdagskolten användestill bröllop, begravningar och kyrkobesök.Den var mer utsmyckad än vardagskolten.Idag bärs kolten oftast som ett festplagg.

Trots att dräktskicket är likartat över heladet samiska området så har varje lappmarkgett sin dräkt en bestämd ortskaraktär t exgenom mössornas utformning eller olikakoltlängd. I norr bars knäkorta koltarmed stor vidd. Männen bar mössa med stortofs, kvinnorna spetskantad hätta.I södra Lappland var koltarna ankellångaoch mössorna toppiga. Barndräkten var iprincip en miniatyr av de vuxnas plagg.

Jojk /MusikDen samiska forskaren Israel Ruonghävdar att jojken är en av de äldsta ochmest ursprungliga musikformerna i Europa.Den har gemensamma rötter med folk-musiken i finsk-ugriska språkgrupper österom Ural.I jojken är melodi och text inflätade ivarandra.Man jojkar inte om något, utan man jojkarnågot, t ex ett fjäll, ett djur, eller en personeller om man befinner sig i en viss känslo-stämning, t ex om man är glad, arg ellerledsen. Det finns även kärleksjojkar ochmånga jojkar till renen. Jojkningen är enkonst att minnas andra människor, somligaminns man med glädje andra med sorg.Jojken har liksom språket, olika dialekterberoende på varifrån jojkaren kommerifrån.På 1970-talet började man ackompanjerajojk med traditionella västerländska instru-ment. I och med det blandas jojken medandra musikstilar. De skivor som producerasär i huvudsak utgivna på egna förlag, sekällförteckning.

KonstAlla folk i alla kulturer har haft ett behov avatt avbilda den värld de lever i, det visar detidigaste grottmålningarna.Samernas hällristningar finns bl a i Alta,de är skyddade av UNESCO. På häll-ristningarna ser vi berättelser om liv, död,jakt och fiske.

Den äldsta bildkonsten bland samernaär hällristningar och bilderna på nåjdenstrumma. De första individuella samiskakonstnärerna var jägaren och fiskarenJohn Savio, renskötare Johan Tuuri ochrenskötaren Nils Nilsson Skum.De var verksamma under 1900-taletsförsta hälft. I dag finns många verksammasamiska bildkonstnärer och skulptörer.

Samerna hämtar ofta sin inspiration frånden samiska kulturen och moderna samhäl-let. Det finns även modern abstrakt samiskkonst.


Muntligt berättande ochsamiskt författandeI samisk tradition var berättarkonstenhögt utvecklad. Det vanligaste var attberättelser, myter och sagor berättadesfrån generation till generation. Manberättade gamla fabler, sägner och historierom hjältar och övernaturliga väsen och omrövarband som besegrades.En återkommande person i berättelsernaär Stállo, en stor och stark, men liteenfaldig och ofta elak främling som levdebland samerna. Om det underjordiskafolket, de som levde i en parallellvärldfinns det också många berättelser om.Den skrivna litteraturen bland samernaär av mycket sent datum. Bland de förstavar Anders Larsen, Peder Jalvi och JohanTuuri, verksamma i början av 1900-talet.Senare kom bland andra diktarenPaulus Utsi. En av de mest framgångsrikaförfattarna bland samerna var Nils AslakValkeapää.

Mer än 6 000 år gamla hällristningar vid Flatruet

SAMER IDAG

UrsprungsfolkSamerna är ursprungsfolk i Sverige.Ursprungsfolk är ett folk som härstammarfrån folkgrupper som bodde i landet förefastställande av nuvarande statsgränser ochsom helt eller delvis har behållit sina sociala,ekonomiska och politiska strukturer.Avgörande är INTE att dessa folk historisktsett bott i ett visst område längre tid änandra. Sveriges riksdag har bekräftat attsamerna är ett ursprungsfolk.

1977 beslutade regeringen att en särskildutredare skulle tillsättas med uppgift attutreda frågan om Sverige kan ratificeraILO.s konvention nr 169 och vilkaåtgärder som i sådant fall blir nödvändigaför efterlevnad av bestämmelserna. ILO stårför International Labour Organization.Det är ett av FN:s fackorgan som bl a skabevaka ursprungsfolkens arbets- och


levnadsvillkor. Konventionen trädde i kraft1991 och hittills har 17 länder anslutit sigdäribland Norge och Danmark, men inteSverige.Sverige uppfyller idag de flesta av konven-tionens krav, men den stora stötestenen ärreglerna om samernas rättigheter till mar-ken. Utredaren menar att om Sverige skauppfylla minimikraven om en starkt skyd-dad rätt till nyttjande och besittning avmarken, måste samerna i förväg få möjlig-het att yttra sig över åtgärder som kaninnebära mer än ringa intrång i renskötsel-rätten och en rätt att få sådana åtgärderprövade av en opartisk instans med kunska-per om renskötseln och dess behov av mark.Utredningens betänkande SOU 1995:25 harvarit föremål för remissbehandling. Det äridag oklart om och när Sverige kan anslutasig till konventionen.

Sametinget och övriga samiskaorganisationerSametinget är en statlig myndighet och ettfolkvalt organ som grundades 1993. Same-tinget skall verka för en levande samiskkultur och ta initiativ till verksamhet ochföreslå åtgärder som främjar denna kultur.Sametinget består av 31 st ledamöter, som ärutsedda genom allmänna val som hålls vartfjärde år. Efter förslag av Sametinget väljerregeringen ordförande bland tingets leda-möter. Sametingets kansli finns i Kiruna.Lokalkontor finns i Jokkmokk ochÖstersund.

Till Sametingets uppgifter hör särskilt.� Att besluta om fördelningen av

statens bidrag� Utse styrelse för sameskolan� Leda det samiska språkarbetet� Att bevaka samiska behov och

intressen i samhällsplaneringen� Att informera om samiska

förhållanden

Förutom sametinget har samerna mångaorganisationer till exempel:� Samerådet bildades 1956. Medlemmar är

Sverige, Norge, Finland och Ryssland.� Svenska samernas riksförbund, SSR,

bildades 1950 i Jokkmokk för atttillvara ta det samiska folkets intressen.Medlemmar är 42 samebyar och same-föreningar.

� Same Ätnam (RSÄ), har till syfte attarbeta med samisk kultur, främstduodji/sameslöjd

� Sáminuorra,samernas ungdomsförbund

� Lokala sameföreningar� Sameslöjdsstiftelsen

Samerna samarbetar också med andraurbefolkningar i världen till exempel indianer i Amerika och inuiter påGrönland.

Nationella symboler1986 antog samerna en egen flagga och ennationalsång.Den samiska flaggan är gemensam för allasamer. Den godkändes 1986 av Nordiskasamerådet och är formgiven av Astrid Båhlfrån Skitbotn i Troms fylke i nord-Norge.Cirkel är en sol- och månsymbol, solringenär röd och månringen är blå. De övrigafärgerna kommer från den samiska dräkten

Samerna har en egen nationaldag. Den firasden 6 februari till minne av det första sa-miska landsmötet som hölls i Trondheimden 6 feb 1917. Detta var första gångensamerna samlades för att arbete för gemen-samma intressen över nationalstats-gränserna.Samerna har även ett eget fotbollslandslag.


Utbildning,från barnomsorg till högskolaStaten har sedan början av 1600-taletbedrivit undervisning för samiska skolbarn.Målet har varit att assimilera samerna in idet svenska samhället och det skulle bl a skegenom kristnandet.

1913 kom en ny skolreform , barnen skullegå i s k ”kåtaskolor”. Samer skulle vid dennatid bo i kåta, om de bodde i hus fanns det enrisk att de skulle försvenskas.

Detta gällde det renskötande fjällsamernasbarn. Det här beslutet väckte stor debatt.1938 började dessa skolor avvecklas menförst 1952 försvann de sista kåtaskolorna.1957 kom en ny skolutredning.Hädanefter skulle inte längre bevarandetav det nomadiserande livet vara grund-läggande för skolan. Istället blev samernasegen kultur grund för skolundervisningen.1962 öppnades nomadskolan för alla sa-miska barn, oavsett bakgrund.Många äldre samer kan idag vare sig läsaeller skriva på samiska p g a att de fickundervisning på svenska och inte på sa-miska.

Den samiska grundskoleutbildningen ledsoch administreras idag av Sameskol-styrelsen. Förutom grundskoleutbildningfinns gymnasieutbildning. Det finns sexsamiska grundskolor (skolår f-6) iKaresuando, Lannavaara, Kiruna, Gällivare,Jokkmokk och Tärnaby. Det erbjuds ävenintegrerad samisk undervisning i kommunalregi.1942 startades Samernas Folkhögskolanumera Samernas Utbildningscentrum.Där finns linjer med samiska ämnen,bl a slöjd- och renskötarlinje.Vid universitetet i Umeå finns institutionenför arkeologi och samiska studier där under-visning och forskning i samiska språk ochsamisk kultur bedrivs. Institutionen anord-nar även decentraliserade kurser. Centrumför samisk forskning (CESAM) som etable-rades år 2000 är en enhet som bl a. har tilluppgift att inventera och samordna forsk-ning som är relaterad till samer och detsamiska samhället.

Samisk mediaTidningen Samefolket utkommer1 gång/månad. Tidskriften har funnitssedan 1919.Sáminuorra, är en medlemstidning som gesut av det samiska ungdomsförbundet medsamma namn.Samiska nyheter sänds mån-fre i SVT kanal2, kl 17.25-17.40. Programmen textas påsvenska.I radions P 2 sänds samiska nyheter varjedag kl 7.55-.8.00

Samisk framtid,hot och ljuspunkterSamiska näringar står inför stora framtids-utmaningar. För att motverka en utflyttningfrån den samiska bygden så krävs det enstarkare rennäring och att många fler samerkan kombinera traditionella samiskanäringar med annan verksamhet somexempelvis turism. Men det krävs ocksåutveckling av samiskt företagande inomtjänste- och kunskapssektorn.

I samverkan med omgivande samhälleoch inom ramen för EU:s regionalpoliktiksker nu en ökad satsning för att stimuleratillväxt och skapa sysselsättning för attupprätthålla en levande samisk bygd, Sápmi.En sådan utveckling är viktig för att fåstörre valfrihet och möjligheter för flersamer att bo och arbeta i de traditionellasamiska bosättningsområdena och attkänna samhörighet och samverkan medandra samer oberoende av yrkeskategori.


Samer på Skansen

Hazelius idéSkansen är världens äldsta friluftsmuseum,grundat 1891 av Artur Hazelius.Artur Hazelius var en pionjär, eldsjäl ochpedagog som ville rädda den gamla bonde-kulturen, undan industrialismens framfart.Han började samla på äldre föremål. Sedanblev det hela hus och gårdar där föremålenplacerades in.Husen befolkades med människor som varklädda i tidstypiska kläder omgivna av sinahusdjur i ett naturligt landskap. Idén omfriluftsmuseet var född.

”Känn dig själv” var Arturs motto. Hanville att besökaren skulle få lära känna sinarötter och sin historia genom de insamladeföremålen och de historiska miljöerna hanåterskapat. Besökaren skulle få en minnes-värd upplevelse som gav kulturhistorisktperspektiv på vår bakgrund och samtid.Arturs motto är fortfarande gångbart ochaktuellt i detta projekt om identitet.

VistetLapplägret, som det då hette, var en av destora attraktionerna när Skansen invigdespå hösten 1891. Redan under sommarenhade tidningarna haft artiklar om hur detväxte fram. Det engelska järnvägsbolagetoch ångfartyget ”Uman” hade utankostnad fraktat all material och allatillbehör från Gellivare kyrkby. Det var ensommarkåta, limtorkningsstuga, ett ost-torkningsställ och en stolpbod. Där fannstill och med en lapphund som hette Musti.På offerholmen i Karpdammen, uppställdesen seite, en samisk stengud.

Skansens sameviste är idag ett fjällsamiskthöst- och vårviste som består av byggnaderflyttade från Jämtland och Lappland.Vistet visar hur fjällsamer bodde i början av1900-talet. Samerna var då som många ävenidag renskötande nomader som flyttade medsina renar. Fyra gånger om året brukarsamerna flytta för att finna bete åt djuren.I regel var det och är det fortfarande iblandflera familjer som flyttar och arbetar tillsam-mans.


I boden förvarades mat och kläder. Bodarnastod på höga stolpar för att komma undansnö och djur som kunde plundra förrådet.På lulesamiska kallas boden på sex ben för”Ájtte”.

Njallan härstammar från Lule lappmark,Gällivare socken. Den uppfördes påSkansen redan 1891. I dessa enstolpigabodar förvarades renkött på vår- ochhöstvistena. Man tog alltid bort trappan närman inte behövde den. Stolpen skulle ocksåvara slätpolerad och ingniden med fett ellertalg för att försvåra för djur att ta sig upp.

Skjulet, på sina ställen kallat vedskjulet,kommer från Frostvikens socken i Jämtlandoch kom till Skansen 1928.

Skansens renar

Skansen håller ett renbestånd som vanligtvisbestår av fyra renar, en sarv, och tre vajor.Antalet kalvar varierar. Skansen har somdjurpark utbyte av djur med andradjurparker och köper inte in vilda djur.Renarna utfodras med renlav, hö, pellets,äpplen och morötter samt sälgbark och löv.


BostadDen traditionella samiska bostaden byggdesav material som fanns på platsen. Det varfasta torv- och timmerkåtor och rörligatältkåtor. Timret man använde var av tall.Stommen till torvkåtan är stammar avfjällbjörk och med ett lager grästorv somisolerar mot väta och kyla.

Torvkåtan på Skansen kommer frånFrostvikens socken i Jämtland, och är engåva från C O Bergman i Gällivare. Denuppfördes på Skansen 1908.Torvkåtan var familjens bostad. Den ärrund och täckt av näver med ett lagergrästorv utanpå. Torven hålls fast av grovastörar. Inne i kåtan finns en eldstad i mittenoch i taket en öppning för röken.Öppningen går att stänga med ett flak avgranbark.På sidorna täcks golvet av björkris ochrenskinn och det är här man har sinasovplatser.

Det finns oskrivna regler för hur man skallbete sig i en kåta. Utan dessa skulle inte ettfamiljeliv med många medlemmar fungera.Varje person och sak har sin bestämda plats.I kåtans mitt är eldstaden som ger värmeoch ljus. Mitt emot dörren finns köket.Denna plats var förr helig. En av kåtansgudinnor bodde därunder.När gästerna kom skulle de sätta sig innan-för dörren tills de blev inbjudna. Så görman även idag när man bor i kåta.

FörrådsbyggnaderHärbret/ stolpboden kommer från Tvärånvid Oldfjällets södra sluttning, Offerdalssocken, Jämtland. Den förvärvades tillSkansen 1915 och byggdes upp med hjälpav samen Anders Nilsson från Frostvikensom arbetade på Skansen under många år.

Värd i samevistetI alla öppna hus på Skansen arbetar värdarmed att levandegöra miljön. De är klädda itidstypiska kläder och utför arbetsuppgiftersom passar in i miljön. Värden berättar omlivet förr och informerar om Skansen i stort.

Sarah Bexelius var under många år värd iSkansens samevistet. Hon föddes 1919 iGlens sameby i Härjedalen och kom förförsta gången till Skansen och Stockholmsom 14-åring tillsammans med sina föräld-rar Torkel och Maria Larsson.De var renskötande samer med sommarvistei Oviksfjällen och med hus i Mittådalen.Året var 1933 och de bodde i Skansenssameviste. De lagade mat, slöjdade och Saragjorde sydsamiska band.

Samefamiljen blev mycket uppmärksammadi Stockholm och de blev bl a inbjudna av


hovet att besöka Stockholms slott ochDrottningholm. Av konståkerskan SonjaHeine fick Sara fribiljetter till VM ikonståkning på Stadion 1934. Att kommatill Stockholm var ett äventyr. En vintertävlade hon på skidor med flickorna iÖstermalmsskolan. Sara vann med treoch en halv minut och nästa år ville inteflickorna ha henne med.När Sara var 20 år gifte hon sig ochlämnade det renskötande samelivet.Hon flyttade till Vingåker i Sörmland men under somrarna på 1950-taletkom hon tillbaka för att arbeta påSkansen tillsammans med sina egna barn.Under mitten av 1980-talet fram till 1993när Sara gick bort var hon på Skansennågra veckor varje sommar, iblandtillsammans med sin sondotter MariaBexelius.

Sara Larsson, 14 år vid Skansens sameviste

studiematerial sápmi

Documents

svenska samernas riksfrbund

jakt och fiske

finland och ryssland

mitten av 1500

brjan av 1900

skansens sameviste

den uppfrdes

skansens visningsavdelning