stiftsliv nr 1 2015 tema till tro i församlingen

TEMA: till tro I FÖRSAMLINGEN

För dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift.

1/2015

12-13

6-719

14

2

Stiftsliv – nummer 1 2015 till tro I FÖRSAMLINGEN

–”Vad längtar du efter?” Frågan kommer som en överraskning. De två konfirmand-ledarkollegorna sitter och planerar en gudstjänst och plötsligt ställer en av dem denna fråga. Det blir tyst, en lång stund. Sedan kommer ett försiktigt svar: –”Jag längtar efter att prata tro på djupet, på riktigt. Jag längtar efter att dela mitt liv och min tro med andra, att få bli påfylld. Att få vara en del av en kyrka som bekräftar, lyfter och utmanar mig som människa och som kristen. Jag längtar efter att Svenska kyrkan ska genomsyras av människor som delar tro och liv och där jag får plats”.

Det är svårt att veta vad människor längtar efter och det finns många berättelser om längtan. Ibland vill vi inte lyssna på vår innersta längtan. Detta eftersom det ofta visar på att något saknas. Det kan också vara obekvämt och jobbigt att bejaka sin längtan, men det kan berika livet. När jag möter medarbetare (ideella, förtroendevalda och anställda) i Svenska kyrkan frågar jag ofta vad de längtar efter och vad de saknar i kyrkan. Svaren jag får är olika men ofta lyfts just längtan efter att få tala tro. Många vill kunna berätta om Svenska kyrkans tro och tradition och bli bemyndigade som människor med en tro som räcker. Som medarbetare i Svenska kyrkan ska vi vara ex-perter på tro och livsfrågor, skapa mötesplatser för samtal och växande. Vi ska kunna svara på frågor, lyssna, bejaka och utmana. Människor som vi möter ska bli tagna i anspråk och bli bemyndigade. Allt detta gör vi, hela tiden i mötet med den andre. Men pratar vi tro med varandra i arbetslagen, i kyrkoråden, på nätverksträffar för ideella? Ger vi plats för varandras tolkningar, frågor, olikheter och längtan?

Naturligtvis ser det olika ut i olika sammanhang men den viktiga frågan här är om det gör någon skillnad om vi talar tro eller inte bland oss medarbetare? Jag tror det, för vad händer med en kyrka där människor inte talar tro med varandra? Jag lämnar den frågan till dig att fundera på. Frågan öppnar också upp för en stor utmaning för Svenska kyrkan, en utmaning som vi alla kan ta oss an. Vi har alla en möjlighet att dela tro och liv i våra sammanhang, i Svenska kyrkan. Det börjar hos dig och mig.

Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.” (Joh 20:21)

Maria Wingård Församlingspedagog, handläggare för satsningen ”Dela tro – dela liv”

www.svenskakyrkan.se/växjostift internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift

© Svenska kyrkan, Växjö stift 2014 Box 527, 351 06 Växjö, 0470-77 38 00 vxANSVARIG UTGIVARE Katarina Toll Koril, kanslichef, 0470-77 38 87, [email protected]ÅD Maria Kenstam, Katarina Toll Koril, Erik Sidenvall, Charlotte Granrot Frenberg, Linda Muhr Sandahl, Hanna Thärnold. PRENUMERATION Stiftsliv sänds till kostnadsfritt till alla anställda och förtroendevalda som finns registrerade i organisationsregistret Kyrksam. Övriga anmäler intresse till Stiftslivs adressregister, [email protected], 0470-77 38 02GRAFISK FORM OCH TRYCK Löwex Trycksaker AB PAPPER Maxioffset 240/100 g UPPLAGA 5 750 exMILJÖ Stiftsliv är tryckt på svanenmärkt papper av svanenlicensierat tryckeri. Växjö stiftskansli är miljödiplomerat enligt svenska kyrkans miljödiplomering. Stiftets skogsbruk är miljömärkt enligt PEFC- och FSC®-systemen.

”Jag längtar efter att dela mitt liv och min tro med

andra, att få bli påfylld”

Längtan efter tro och liv i Svenska kyrkan


3

UR INNEHÅLLET:

Fyra år har gått – vi har bara börjat

6-7

4-5

8-9 12-13

16

Nu även som bok! 17

4

till tro I FÖRSAMLINGENStiftsliv – nummer 1 2015

Fyra år med

till

tro

Läs mer och diskutera:www.tilltro.nu

Facebookgruppen: ”till tro” Vårda det heliga

5


Fyra år har gått. Mycket har hänt sedan starten. Logga, bönematerial, översättningsarbete, temanummer, andak-ter, församlingsbesök, konferenser, en ämbetsberättelse, möte kring Bibeln, nätverksbygge. Men framförallt, möten och samtal i stiftets församlingar. Samtal kring vad det är att vara kyrka i vår tid. Vad är det att ”vårda det heliga”? Handlar det om gudstjänsten? Handlar det om kyrkorummet eller handlar det om människovärdet? Vad är det att bygga levande gemenskap? Handlar det om att vårda den lilla, täta gemensakapen? Eller är det att öppna sig än mer för dem som lever på mariginalen? Och så fortsätter det. Arbetar man med till tro blir frågorna många. Ibland verkar perspektiven vara vitt skilda från varandra, kanske rentav i konflikt. Det är lätt att glömma bort att just detta samtal, då vi vågar formulera oss kring tro och församlingens kallelse i vår tid, är så viktigt. Helt säkert behöver vi upptäcka mer av den mångfald som bor hos oss; förhoppningsvis berikar det, vi lär av varandra och kan, med detta arbete i ryggen, forma en väg framåt.

FYRA ÅR HAR GÅTT. Arbetsformerna för till tro har varie-rat. Detta Stiftsliv vill dokumentera projektet ”till tro – i församlingen” som pågått i två och som letts av Linda Muhr Sandahl. Inom projektet har församlingar i stiftet inbjudits att gå in i ett utvecklingsarbete med till tro-kon-ceptet som grund. Projektet har stötts av en folkhögsko-lekurs anordnad av S:t Sigfrids folkhögskola. I februari 2015 kommer dokumentationen av projektet i form av en bok på Argument förlag. De församlingar som gått in i projektet har hittat sina sätt att arbeta vidare med till tro. Mångfalden berikar och är helt nödvändig i ett stift som omfattar såväl växande städer som en landsbygd där avfolkningen är påtaglig.

FYRA ÅR HAR GÅTT. ÄR VI NÖJDA NU? Avstannar arbetet? De församlingar som gått in i projektet säger alla – vi har bara börjat! Menar vi allvar med vår ambition till förändring och nyoriente-ring behöver vi inse att det tar tid. Stiftet kommer fortsätta att stödja de församlingar som fattade beslutet att använda sig av till tro som en väg till att arbeta med lokala utvecklingsfrågor. Från stiftskansliets sida kommer 2015 att bli ett Gemenskapens år – ett år som på ett särskilt sätt präglas av att frågor kring gemenskapens betydelse sätts

i centrum – men också av att det nyss påbörjat projekt kring idealitetsfrågor tydligt kommer färgas av till tro. I stiftets församlingar kommer utvecklingsarbetet och de viktiga samtalen fortsätta; förhoppningsvis är det än fler som vill inspireras av till tro.

FYRA ÅR HAR GÅTT – VI HAR BARA BÖRJAT!

Erik Sidenvall Chef för församlingsenheten

6


Första året bestämde vi oss för att satsa på

levande gemenskap

Församlingen har tre kyrkor. En liten 1200-talskyrka i Kläckeberga, en stor i Förlösa från Tegnérs tid. Och Si-mon Garvares kapell i Garvaregården i samhället Linds-dal, som byggdes på 60- och 70-talen och då var landets största småhusområde, församlingen köpte det gamla garveriet som gudstjänstlokal för alla nyinflyttade. Garva-regården fyller en viktig funktion i samhället, eftersom det inte finns så många andra mötesplatser. – Nästan all församlingsverksamhet sker här, för det är ju här folket bor och det är här pulsen finns, säger Gustav Lundborg. Men till gudstjänster när det väntas många besökare samlas man i Förlösa. Och Kläckeberga är en populär kyrka för mindre samlingar som dop och vigslar.

– VI BEHÖVDE SAMLA IHOP OSS och se framåt, så vi bör-jade arbeta enligt till tro-konceptet när det gäller försam-lingens grundläggande uppgifter, berättar Gustav. För man behöver tänka nytt, det kan lätt gå lite slent-rian i användandet även av alla välkända begrepp som gudstjänst-diakoni-undervisning-mission. – Vi behövde få ett vidgat begrepp kring dessa ord, säger Gustav. Fundera på vad de kan innebära för oss här och nu. Fem personer från Förlösa-Kläckeberga deltog i kur-serna och tog med sig frågeställningarna hem. Och man

gjorde hälsochecken i församlingen, enkäten som berörde varje fokusområde. – På så sätt kunde vi se var vi hade de största luckorna, säger Gustav. Vid en träff med kyrkorådet och alla anställda bestämdes så att man skulle lyfta fram ett fokusområde om året. Nu pågår det första året, kring att bygga levande gemenskap.

EN VANLIG ONSDAGKVÄLL I GARVAREGÅRDEN är en bra illustration av detta. I varje vrå är det aktivitet och män-niskor möts. Småbarnsgrupperna har förstås slutat för da-gen, och kvällen inleds med veckomässa i Simon Garvares kapell. Prästen talar om att smaka Guds rike, kantorn spelar stillsamt medan vi får tända ljus eller ta en sten att lägga på altaret för att lämna våra bekymmer. Fyra ungdomar i gymnasieåldern leder lovsången, de är med i ungdomsgruppen och är även konfirmandledare. – Vi hoppar in där det behövs, säger Linus. – De flesta dagar i veckan är vi här, säger Therese. Det är väldigt kul och så har vi så många roliga präster.

EFTER MÄSSAN ÄR DET AFTER CHURCH för dem som inte ska delta i nån annan grupp. En gång i månaden är det After church efter veckomässan, och förstås kyrkkaffe varje söndag. Och i ett annat rum samlas en av guds-tjänstgrupperna för att förbereda nästa söndag.

– till tro blev ett bra tillfälle att göra en genomlysning av vår verksamhet, säger Gustav Lundborg, kyrkoherde i Förlösa-Kläckeberga församling. Han hade just tillträtt i februari 2013 när erbjudandet kom och man beslutade att vara med.

Kvällens lovsångsteam består av Evelina Davidsson, Therese Wetterberg, Elna Persson och Linus Bergendorff. De är även med i ungdomsgruppen och är konfirmandledare, för dem är Garvaregården som en ungdomsgård. I bakgrunden skymtar kantorn Marianne Eriksson.

Gospelkören Grace övar. Under ett dynamiskt ledarskapsteam med kantorn Eva-Lena Svanberg vid pianot dirigenten Emma Berisson. På kort tid har man blivit 45 sångare i en kör där den som

vill får vara med. – Ni ska ta plats, detta är er kyrka. Sjung från hjärtat, säger Eva-Lena.

7


Men var man än går i Garvaregården denna kväll hör man gospelkören. Och när jag kommer in i rummet där de övar blir jag golvad av intensiteten. Kantorn Eva-Lena Svanberg och dirigenten Emma Berisson leder i ett dynamiskt teamledarskap. På kort tid har den växt till 45 personer. – En må-bra-kör, säger Eva-Lena. Alla får vara med. När man skulle hitta på namnet var det självklart. Den heter Gospelkören Grace, för av nåd får alla vara med.

GARVAREGÅRDENS UNGDOMSGRUPP förkortas GUPP. Men ungdomarna själva säger gärna Garrys, då låter det som det häftiga ställe det är. Tillsammans med pedago-gen Madeleine Sköld håller de på att förbereda julfesten.

Medan hon skär upp fudgen berättar hon. Om 6-8-åring-arna som hämtas i skolan och sen lämnas på fritids, om att det nu är kö till barnverksamheten, om Tjejklubben för flickor mellan elva och tretton. – Vi är många människor här som brinner, säger Ma-deleine. Vi har hittat ett koncept som tilltalar människor idag. – Människor känner nog att vi är ärliga när vi pratar om tro och liv. Och hon berättar om den gemensamma morgonbö-nen i arbetslaget varje dag som är så viktig, den sätter sin prägel på alla göromål.

Text och foto: LarsErik Tobiasson

Veckomässa i Simon Garvares kapell. Prästen är Sussie Kårlin.

I gudstjänstgruppen planeras gudstjänsten kommande söndag. Sussie Kårlin, Helena

Eriksson och Ulla-Britt Nilsson.

Församlingen har tolv unga ledare i en grupp på tjugofem konfirmander, och då är det ändå många som konfirmeras i olika grupper inne i Kalmar. Här förbereder de julfesten för ungdomsgruppen.

8


Fyra personer från Vetlanda pastorat har deltagit i till tro-kursen: kyrkoherden, kyrkorådets ordförande, en arbets-ledande pedagog och en komminister. Det har lett till en gemensam reflektion i pastoratet, kring de olika fokusom-rådena inom konceptet och i förlängningen även till en del förändringar i verksamheten. Pastoratet har skyndat långsamt och satt fokus på en sak i taget. Nu är det nytt fokus på gång: idealitet. – När vi haft passen om förtroendefullt ledarskap har vi pratat mycket om idealitet och vårt dilemma med idealitet i kyrkan, berättar kyrkoherde Peter Åström. Han fortsätter: – Många av oss anställda i pastoratet är engagerade i eller tränar på Friskis & Svettis och vi pratade mycket om

våra upplevel-ser kring idea-litet därifrån. I både kyrkan och i fören-ingslivet blir det allt svårare med idealiteten, men på Friskis & Svettis märks det inte på samma sätt, säger han. Peter Åström är sedan i hös-tas engagerad som gymvärd på Friskis & Svettis.

– Jag hade nästan glömt hur det kändes att vara ideell och kände att jag behövde engagera mig ideellt i något för att veta vad jag pratar om. Jag tränade redan på Friskis & Svettis, så detta låg nära till hands, berättar han. Flera av pastoratets präster, pedagoger och musiker är också frivilligt engagerade i föreningen, eller går dit och tränar. Och kyrkorådets ordförande Lars-Ivan Petersson är ordförande även i Friskis & Svettis i Vetlanda.

I DAG ÄR 90 PERSONER IDEELLT ENGAGERADE på Friskis & Svettis i Vetlanda, berättar han. Det finns två heltidstjänster. Att Friskis & Svettis lyckas bibehålla antalet ideella tror Lars-Ivan Petersson beror på att förutsättningarna ser så olika ut jämfört med kyrkans. – Svenska kyrkan har haft ekonomi till att ha anställda till det mesta, här har vi aldrig haft den möjligheten. Att hålla priserna på den nivån vi har förutsätter ideella kraf-ter, förklarar Lars-Ivan Petersson. Han tror också att kulturen i föreningen har stor be-tydelse. Han talar om ”Friskis-andan” och att målet med verksamheten är ett leende. – Det ska vara roligt och välgörande att träna. Vi är noga med att hälsa på alla och att säga hejdå när någon går, precis som vi gör i kyrkan. Vår slogan - att du ska träna med ett leende – är inte bara ord, jag får lov att säga att här har vi roligt tillsammans, berättar Lars-Ivan Petersson.

FÖRSTA STEGET I ARBETET BLIR EN INSPIRATIONSDAG för pastoratet på Friskis & Svettis i vår. – Vi brukar ha sådana dagar på Friskis & Svettis och jag har kontakter med duktiga inspiratörer som är vana vid att hålla sådana upptakter, säger Lars-Ivan Petersson. Vetlanda pastorat kommer att fortsätta arbetet med

Vetlanda pastorat tränar på idealitet”En plats du längtar till. Där du känner dig sedd och välkommen. En plats med låga trösklar som präglas av glädje och gemenskap”. En beskrivning av en församling i Svenska kyrkan? Nej, det handlar om Friskis & Svettis i Vetlanda. Utifrån till tro-kursen har det i Vetlanda pastorat vuxit fram ett arbete kring idealitet i samverkan med idrottsföreningen.

Lars-Ivan Petersson, ordförande i såväl kyrkoråd som Friskis & Svettis och Peter Åström, kyrkoherde och gymvärd. Som ett led i pastoratets arbete med idealitet hämtar man inspiration från den populära idrottsföreningen.

9


idealitet under 2015. Petra Rydgren, som leder Växjö stifts idealitetsprojekt, har kopplats in och arbetet kommer att knytas till detta projekt. Nästa steg blir att medverka vid idédagar kring ideali-tet som Växjö stift anordnar i vår. Det finns även tankar på att samverka med fler föreningar. Redan i dag har pastoratet ett koncept som går ut på att lokala föreningar erbjuds att stå för kyrkkaffet och därmed få in en slant till verksamheten. – Nästa steg kunde vara att föreningarna får delta också i gudstjänstplaneringen. Att samtala om vad söndagen handlar om, vilka psalmer de skulle vilja ha, vad de tycker att predikan ska ta upp och vad vi ska be för. Och även ge utrymme för medverkan och att axla praktiska uppgifter, berättar Peter Åström. På detta sätt arbetar pastoratet redan i de kyrk-liga verksamhetsgrupperna. Peter Åström beskriver arbetssättet som cirkulerande gudstjänstgrupper – också det ett resultat av till tro-kursen.

ARBETET MED till tro har även lett till en ny för-samlingsinstruktion med till tro-konceptet invävt, en satsning på dopet utifrån fokusområdet vårda det heliga och ett nytt sätt att förvalta kyrkoårets rytm där större hänsyn tas till att särskilja exem-pelvis advent och jul samt fasta och påsk. Utifrån fokusområdet göra skillnad i världen har ett sam-talsforum för aktuella samhällsfrågor med kyrklig infallsvinkel utarbetats. – Vi har varit sparsamma med att ”göra saker”. Den gemensamma reflektionen måste komma först. Utifrån den ser vi var vi behöver sätta fokus, och så tar vi en sak i taget. Det får ta sin tid, säger Peter Åström.

Text och foto: Charlotte Granrot Frenberg

Peter Åström berättar att uppdraget som gymvärd ibland leder till samtal även i rollen som präst. – Jag lär känna många nya här och vi pratar om allt

mellan himmel och jord – och ibland blir det faktiskt himmel också. Det kanske är enklare att prata med mig när prästskjortan inte är på, funderar han.

10


Ett sätt att hitta fram till

fördjupad gemenskap

Kursdeltagare från Voxtorps pastorat. Från vänster Annika Hultstein, församlings-assistent, Kerstin Smedenfors, förtroendevald samt komministern Ulrika Zwaard.

Kyrkvaktmästaren Hans Arthursson saknades vid detta tillfället.

PROVTÄNKA PÅ STORMÖTE:

11


till tro-kurserna blev en startpunkt för att börja ett förnyelsearbete i Voxtorps pastorat. Stormöten har blivit en metod när de fyra kurs-deltagarna tog hem tankar och lärdomar från kurserna till församlingarna, men mer för att få igång en reflexion än hitta på nya verksamheter.

Voxtorps pastorat består av tre församlingar, Gällaryd, Tånnö och Voxtorp, där Bor är centralorten. När chansen kom att vara med i till tro utsågs fyra personer att delta: Hans Arthursson, kyrkvaktmästare, Annika Hultstein, församlingsassistent, Kerstin Smedenfors, förtroendevald samt komministern Ulrika Zwaard. Voxtorp är med i den andra omgången av kurser i till tro som startade i januari 2014 och avslutas i april detta år. När detta skrivs återstår två kurstillfällen. Men arbetet med att tillämpa de tankar som väckts har redan kommit en bit på väg. – Vi har fått många aha-upplevelser under kurserna, säger de. Och nämner den senaste kursdagens infallsrika och klargörande föredrag av Mikael Kurkiala, som bland an-nat visade på sambandet mellan nutidsmänniskans ofta rastlösa liv och kyrkans situation. – Ska du hitta andligheten ska du sätta spaden i jor-den, sammanfattar Annika. Det moderna samhället föder en längtan efter sammanhang och mening.

FRÅGAN ÄR VAD MAN SKA GÖRA med alla uppslag man fått. Hur ska tankarna tillämpas? – Vi använder detta som en startpunkt att börja ett förnyelsearbete i våra församlingar, säger Kerstin. Det finns ingen mirakelmedicin för församlingsframgång, men de är en bra utgångspunkt för reflexion. Just att försöka få igång en reflexion i pastoratet blev det man beslöt att satsa på. Inte hitta på nya grupper och verksamheter, utan bjuda in människor till samtal. – Kanske kan vi inte gå i gamla spår, men i stället för att bara hitta på nytt behöver vi stanna upp och tänka på hur vi ska kunna vara kyrka in i framtiden, säger Ulrika. Att samla till stormöten blev modellen man började

med, gemensamma för hela pastoratet. Den naturliga träffpunkten är Ansgarsgården i Bor, där det varje onsdag firas veckomässa. Efter kvällsfikat blev det en dryg timme för samtal i grupper och därefter en kort sammanfattning. Första gången bjöd man in kretsen av anställda och förtroendevalda, sen har cirkeln vidgats till att omfatta alla i församlingarna. Flygblad distribuerades. Med texten ”Vi samlas för att samtala och ’provtänka’ vidare kring vårt församlings-liv; vilka vi är, vad vi gör, och vårt uppdrag i bygden och världen.” Just ”provtänka” är ett nyckelord, ett sätt att få fria samtal. Och till hjälp fick stormötesdeltagarna ett papper med påståenden och frågor att prata om, som egentligen är frågeställningar från till tro som kokats ner till kärn-fulla meningar. – Man ska kunna uttrycka sig förutsättningslöst om tro och församlingsliv, förklarar Annika. Hugga tag i en idé som poppar upp, våga uttrycka den, testa den. Det kanske inte är nåt man precis står för nästa dag, men tanken har i alla fall fört samtalet framåt.

MÅLET ÄR EN FÖRDJUPAD GEMENSKAP och ett levande församlingsliv. Och de tre av deltagarna i till tro-kurserna från Voxtorps pastorat som jag möter i Ansgarsgården är ense om att det redan delvis märks i stormötena. Första gången placerade sig alla nära sina bekanta från egna församlingen, så som man gärna gör. Men vid det andra stormötet gjorde man nya grupper och fick ett så livligt möte att många inte ville sluta när klockan blev nio. – Under dessa samtal har det delats förtroenden, och det skrattades mycket, berättar Annika. – Det har blivit en fördjupad gemenskap över försam-lingsgränserna, säger Ulrika. Det börjar bli med naturligt att ta kontakter mellan församlingarna och att besöka varandras kyrkor.

VOXTORP HAR EN VÄNFÖRSAMLING i England, Witney i Oxfords stift. Nästa gång som de träffas kommer de att ha mycket nytt att prata om, när de jämför sina erfaren-heter av till tro och Living faith.


”Just att försöka få igång en reflexion i pastoratet blev det man beslöt att satsa på. Inte hitta på nya grupper och

verksamheter, utan bjuda in människor till samtal.”

12


Församlingshemmet i Runsten är den gamla byskolan. När det är onsdagscafé kommer mest de lite äldre, som barn gick i samma klasser. Och nu har de mycket att prata om.

Marguerite Mandell är först på plats. Sätter på kaffe och dukar fram. Hon kommer från Stockholm och tillhör dem som söker sig till Öland, men avviker från de flesta genom att hon och familjen bosatte sig här för gott. Till mångas

glädje, för man tycker förstås om när det är ljust i fönstren på vintern i stället för tillbom-mat och mörkt. Hon blev snart engagerad. – Att gå med i kyrkokören var starten till att lära känna folk, berät-tar hon medan vi

småpratar under tiden som hon gör i ordning. Efter kören blev hon kyrkvärd, invald i kyrkorådet och även veniat, som då och då predikar i de närmaste kyrkorna. – Man växer in i det, säger hon. Det är stort att få leda gudstjänst. I församlingen med det långa namnet Gärdslösa-Långlöt-Runsten blev man snabbt intresserade av till tro och an-mälde sig redan till den första kursomgången. Anledningen var helt enkelt, att Linda Muhr-Sandahl var präst här då och berättade om den nya uppgift hon var på väg till. – Vi blev nyfikna och ville vara med, säger Marguerite.

STRAX FÖRE TVÅ kommer folket. Ingegerd och Ingegärd, Evelyn med sin man Börje, Kristina, Reine, Anna och Maj. Och Gun-Britt som ska fotografera för att skicka bilder till vänförsamlingen Madona i Lettland och garderat sig med två kameror för ’man vet ju aldrig hur de fungerar’. Hon är mycket engagerad, bland annat guidar hon turis-ter i kyrkan om somrarna. – Hur står det till Svensson, frågar nån. – Jodå, jag har varit ute och staplat ved i veckan, svarar Börje. Så är det på onsdagscaféet. Inget program. Man pratar, rätt som det är går man och tar en kopp kaffe, och fortsät-ter att prata. Året runt varannan onsdag, lite glesare vid jul bara. Mellan tio och tjugo bybor brukar komma, fikat kos-tar 25 kronor och behållningen skickar man till Madona.

Onsdagscaféet som är en levande gemenskap

Levande ljus mot det öländska november-mörkret, Marguerite Mandell tänder.

Ingegerd Franzén och Ingegärd Olsson har mycket att prata om.

13


– Senast i augusti var vi över med tjugofyratusen kro-nor i euro, berättar Ingegärd Olsson.

DET VAR PÅ till tro-KURSEN som handlade om levande gemenskap som man fick idén att starta ett café. Från församlingen deltog man med fem personer vid kurserna på S:t Sigfrids folkhögskola, både anställda och ideella. – Vi har satt på pränt allt vad vi vill göra i de olika fokusområdena, berättar Marguerite. Vi har varit mycket konkreta och satt upp mål i förhållande till våra resurser. Trots små resurser i en glesbygd har mycket kom-mit igång även i denna öländska församling. Förutom onsdagscaféet är det bibeläventyret i skolan, barnkören i Gärdslösa där kantorn övar med barnen i skolan. Och Kyrkråttorna som börjat i höst, där man umgås, pysslar och gör grejer som kan säljas för att få in mer pengar till Madona. Och den uppskattade samtalseftermiddagen i trosfrågor en gång i månaden. Man läser boken Tro och liv och just samtalar. – Söker svar gör vi väl allihop, säger Gun-Britt Nyborg och ser på oss andra runt kaffebordet. – Jo, man sitter ensam därhemma, hör på radion och

läser och funderar. Då är det skönt att ge ord åt sina tan-kar i samtalsgruppen, säger Ingegerd Franzén.

SÅ GLIDER SAMTALET IVÄG även i detta café. Någon tycker att det är jobbigt att hålla reda på när man ska stå och sitta i gudstjänsterna. Någon tycker inte om det nya sät-tet att fira nattvard, vill hellre gå fram och falla på knä vid altarrunden än stå som i en kö. Det är mycket som behöver ventileras. Medan kvällsmörkret faller och det börjar bli dags att söka sig hemåt pratar jag lite med Maj Almgren och Anna Nilsson. – Dom är så kloka i vår församling, säger Maj. Vi har ingen affär och ingen annan mötesplats, och så öppnar dom detta café. – Och så är det ju vår gamla skola, säger Anna. Innanför dessa väggar hade de en gång sina klassrum i 3-4:an och 5-6:an. Nu pratar de om vad som varit och vad som är, medan de samlar in pengar till Madona. – Du skulle kunna berätta om till tro-kursen vid ett kyrkkaffe, tycker Gun-Britt. Marguerite lovar det.


Härligt att komma ut från stugorna och träffa gamla bekanta. Nu ska det bli gott med kaffe!

14


Så kan man förstås inte göra med varje besökare, av den kyrkvärden krävdes en god kombination av män-niskokännedom, taktkänsla och lite fräckhet för att våga försöket att så där efter julottan locka en ny medarbetare till församlingen. I detta fall lyckades det, för den pensio-nerande skogvaktaren Per-Arne har blivit en av försam-lingens fasta medarbetare, med bland annat ansvar som kaffevärd när kaffevagnen ska rullas fram i mittgången när postludiet klingat av. Enligt diakonen Birgitta Priem Haglund, som med entusiasm och optimism varit med om att vända utveck-lingen, är kyrkkaffet på stående fot efter gudstjänsten den enskilda förändring som har betytt mest för församling-ens nybygge. För fem år sen såg det risigt ut. – Församlingen höll på att dö, säger Birgitta. Mycket hög medelålder på de aktiva och ingen synlig återväxt. Vi behövde hitta dem som inte hade hittat oss. Man började med att utforma arbetsgrupper för att göra något som kunde ge delaktighet. Ringde runt och frågade ’kan du koka kaffe på söndagarna för det finns

ingen längre som gör det?’ eller ’kan du skjutsa till kyrkan?’ – Människor blev jätteglada att bli tillfrågade, säger Birgitta. – Delaktighet är en god byggsten. Med delaktiga med-arbetare i och kring gudstjänster flyttas fokus från att få folk till kyrkan, till att i stället utforma dem så att vi som är där känner det meningsfullt. Sen sprids det naturligt när medarbetare berättar bland sina vänner, att dit kan man gå. Nu är man i Madesjö 45-50 stycken medarbetare – man kallar alla som deltar i församlingsarbetet så, anställda såväl som frivilliga. Vi träffas i Prästgården, som man fortfarande säger i Madesjö trots att den är ombyggd till församlingshem. Birgitta, Per-Arne, Mia Jon-Görtsbo Petersson som också är medarbetare och komministern Thomas Hård af Seger-stad. – Vi är som ekrarna i ett hjul, säger Mia. Det är roligt för man är behövd både här och där. Det är en sån värme mellan oss i kyrkan.

Något nytt2013 gick Per-Arne Isberg i julottan i Madesjö kyrka. Han hade rätt nyligen flyttat till nybrotrakten och kände inte så många. Efter gudstjänsten mötte han morgonens kyrkvärd, som efter några hälsningsfraser sa följ med här. – Sen presenterades jag för prästen med att här är en som vill hjälpa till, berättar Per-Arne.

och livskraftigt har slagit rot

15


Thomas Hård af Segerstad, Mia Jon-Görtsbo Petersson, Birgitta Priem Haglund och Per-Arne Isberg. Alla är medarbetare i Madesjö församling, som med metodiskt arbete gått från kris till framtidstro på fem år.

Något nytt

JUST NÄR SKUTAN BÖRJAT VÄNDA kom erbjudandet om utbildningarna i till tro. – Vi längtade efter en fördjupning, både för försam-lingen och oss själva, säger Birgitta. Kurserna har varit ett gott redskap, den bästa fortutbildning jag haft under hela mitt yrkesliv i kyrkan. Till kurserna i till tro skickades fyra deltagare, två förtroendevalda samt präst och diakon. Personerna har skiftat något, men Birgitta har varit med hela tiden. Hon uppskattar bland annat, att flera församlingar kunnat följas åt genom hela kursen, man har lärt känna varandra, kunnat dela med sig och få idéer. Utbildningen har sedan tagits hem till församlingen, bland annat i träffar med alla medarbetare. Det första hölls i Prästgården i december 2013 då de fem områdena presenterades. ”Levande gemenskaper” blev sedan det man fokuserade på under första året. Eftersom inte alla medarbetare kände varandra skapades det tvärgrupper under våren, så att man fick mötas i nya konstellationer. Ytterligare en gemensam arbetsdag med till tro-konceptet hanns med på sensommaren.

– Relation bygger gemenskap och gemenskap bygger församling, säger Birgitta. När alla medarbetare möttes för en tredje till tro-dag i december 2014 kunde man konstatera att satsningen hade gått hem. Och detta år kommer fokus att ligga på att ”Vårda det heliga”. – Har man väl fått det där kittet mellan varandra vå-gar man prata, annars kan det lätt bli tunghäfta när man ska samtala om svåra ämnen, säger Thomas. Det märks att det finns ett godtagande av varandra.

– JA, DET FINNS EN STABILITET i församlingen nu, säger Mia. Något nytt och livskraftigt har slagit rot i Madesjö. Mia är nu med i kyrkskjutsen, bakar hemma till olika träffar och hoppar in som värdinna när någon är sjuk. Per-Arne är kaffevärd och är en av dem som ansvarar för besöken på det särskilda boende Gläntan. – När jag nu har mer tid vill jag dela med mig av den, säger han. Så jag är väldigt tacksam att få vara tillsammans med er, jag känner en sån glädje i den här kretsen.


16


Sussie Kårlin berättar om bibeläventyret.

Glimtar...

Tro och lita på-övning.

Jonas Hammarström och Carina Samuelsson vid dopkällan i Växjö domkyrka.

Sändingsmässa kurs ett.

Linda Jägerskog talar om idealitet.

...från till tro-kurserna

Fredrik Modéus vid passet om bygga levande gemenskaper.

Jonas Hammarström som Sankt Sigfrid.

Bengt Johansson vid sin föreläsning på temat Mitt liv, min sång till dig.

Erik Sidenvall talar om lärjungaskap idag.

Faith at home-övning.

17


till tro – Redskap för församlingsutvecklingRed: Linda Muhr Sandahl

till tro erbjuder ett flexibelt sätt att arbeta med församlingsut-veckling. Materialet utgår från fem fokusområden: Vårda det heliga, Bygga levande gemenskaper, Förtroendefullt ledarskap, Lärjungaskap idag och Göra skillnad i världen. Dessa områden kan användas som ett filter på församlingens verksamhet. Inom

vilka områden har församlingen sin styrka? Vilka områden behöver utvecklas? Det är också ett verktyg för att resonera kring varje enskild verksamhet. Hur arbetar vi med dessa områden i konfir-mandverksamheten, i Alphagruppen, i kören…

I boken delar ett tjugotal skribenter med sig av sina tankar kring fokusområdena. Detta kompletteras med texter om hur materialet kan användas.

till tro erbjuder inget facit för hur en livskraftig församling ska se ut, och här finns inga punktlistor att bocka av för att nå resultat. I stället är det ett verktyg som varje församling kan använda på sitt eget sätt.

Hårdbunden • 192 sidor Pris: 349 kr. 5-rabatt: 319 kr • 10-rabatt: 298 kr

till tro – i korthetLinda Muhr Sandahl

En kortfattad introduktion till till tro, perfekt att dela ut till kyrkoråd och, volontärer och intresserade försam-lingsmedlemmar. Här presenteras kortfattat de fem fokusområdena och även tankarna bakom till tro.

Häftad • 48 sidor Pris: 49 kr. 10-rabatt: 39 kr • 25-rabatt: 32 kr

till tro – samtalshandledningUnder våren ger Argument också ut en samtalshandledning, framtagen av Sensus. Håll utkik på www.argument.se!

till tro blir bok!

TRE FRÅGOR till Kristina Reftel, förlags-chef på Argument Förlag

Vad var det som gjorde att Argument Förlag valde att ge ut till tro?– Vi gillar »vardagsmaterial«, sådana som tagits fram av dem som står mitt i verkligheten och som vet vad som fungerar. till tro är mitt i prick. Projektgruppen i Växjö stift har jobbat intensivt med detta, och det märks att de inte bara suttit vid skrivborden. Boken har växt fram ur det arbete som har skett i församlingarna och med församlingarna. Då blir det också väldigt användbart.

Vad är styrkan med materialet?– Flexibiliteten, bland annat. Det är befriande att poängen inte är att titta på någon annan församling och försöka bli som den, utan att varje församling istället får hitta sin egen väg. Jag tycker också mycket om mångfalden av röster i boken. Det är få församlingar som har möjlighet att ta in tjugo olika föreläsare, men i boken får du tjugo skribenters olika perspek-tiv på de fem fokusområdena.

Hur kan församlingen använda till tro-materialet?– Texterna är utmärkta som utgångspunkt för samtal. Läs texterna och resonera tillsammans om vilka tankar detta föder hos er. Boken ger inga färdiga svar, men hjälper till att ställa frågorna.

I februari ger Argument Förlag ut tryckt material om till tro.

Beställ till tro-materialet på www.argument.se!

18


FRÅN VÄNSTIFTEN

När de första fem åren hade gått sedan vi införde koncep-tet Living Faith i Oxford stift, lät vi göra en oberoende undersökning för att utvärdera hur programmet fallit ut och se vilka resultat det gett. Utvärderingen gav oss massor av information som vi använder oss av när vi ska planera inför framtiden. Det framgår att 70 procent av församlingarna på ett eller annat sätt har använt sig av Living Faith. De stora (i huvudsak evangeliska) församlingarna i städerna har inte sett något behov av Living Faith eftersom de redan hade sina egna program, och vissa väldigt små församlingar kände att de inte hade kapacitet att svara, men de allra flesta medelstora församlingar verkar tycka att det har varit ett användbart koncept.

EN AV DE VIKTIGASTE SLUTSATSER som kan dras av utvär-deringen är att vårt stift gärna vill fortsätta med Living Faith och att vi vill hålla fast vid detta förhållningssätt till vårt uppdrag som kyrka. Det finns en växande önskan om att ge Living Faith-konceptets principer ännu starkare förankring i stiftet och låta dem bli tongivande och väg-ledande i fler aspekter av vårt dagliga liv, samt att ge fler församlingar möjlighet att införa konceptet. Det skulle till exempel innebära att vi månar om att nya präster i stiftet skolas in i Living Faith-programmet. Det skulle innebära att de årliga utvecklings- och utvärde-

ringssamtalen med alla präster skulle föras inom ramen för Living Faith. Vi skulle se till att församlingarna använ-der Living Faith som mall när de utarbetar församlingar-nas profil inför rekryteringen av en ny präst. Vi skulle se till att våra 280 kyrkskolor har fler kopplingar till Living Faith. Och så vidare. Samtidigt kommer vi att fortsätta att ta fram material, till exempel våra informationsskrifter i Simple Guide-se-rien, och anordna konferenser, till exempel Leading Your Church into Growth som hålls två gånger om året. Detta bygger upp kyrkornas kapacitet inom Living Faith-visionen. Vi kommer också att göra det som Växjö stift gjort men inte vi: Vi kommer att inrätta en referensgrupp som har uppsikt över hela processen. Tidigare lät vi bisko-pen ta det sociala ansvaret för att leda och genomföra Living Faith, men nu vet vi att det är mycket bättre att ha en särskild grupp som fokuserar på den uppgiften.

ALLT DETTA MÅSTE SES I LJUSET AV att det kommer en ny biskop under hösten 2015. Vi vill inte bakbinda den nya biskopen, även om vi är på det klara med att man i valet av den personen måste ta hänsyn till stiftets uttryckliga uppfattning att Living Faith är ett värdefullt koncept för andlighet, mission och lärjungaskap.

Resten ligger i Guds händer.

+John Pritchard

LIVING FAITH:

Nästa stegBiskop John tillsammans med biskop Jan-Olof under

pilgrimsvandring längs Themsen hösten 2014.

Living faith, som är bakgrunden till till tro-konceptet, skapades av vårt vänstift Oxfords stifts biskop John Pritchard. När han nu går i pension, reflekterar han över de fem första åren och kommande.

19


Vi bad Joachim Berber, kyrkoherde i Ginst i Växjö stifts vänstift Greifswald, resonera kring församlingsutveckling

– Det enda område i Pommern där det för närvarande finns växande församlingar är i Greifswald med omnejd. Dit flyttar många människor med anledning av att det i Greifswald finns ett universitet och olika slags institut. I övriga delar minskar församlingstillhörigheten med unge-fär tre procent årligen, eftersom fler dör än blir döpta samt att unga människor ofta flyttar iväg på grund av arbeten.

– Jag skriver alltså utifrån perspektivet med en minskande församling och vad jag ser som viktigt:

� MÄNNISKOR, som låter sig beröras av Gud. � TID för bön, för själavård, för idéer och för gemenskap. � TÅLAMOD med ”bakslag”, eftersom tillväxt tar tid. � ÖPPENHET för Guds verk.

Förresten sa en gång biskop Klein från Transsylvanien i Rumänien, där de tyska protestantiska församlingarna under 15 års tid hade minskat med 90 procent: ”De kristna mäts inte efter antal, utan efter (den kristna trons) vikt.”

Joachim Gerber, kyrkoherde i Gingst på ön Rügen

FRÅN VÄNSTIFTEN

Vilka är de viktigaste faktorerna för att en församling ska växa och utvecklas?

Kyrkoherde Gerber med besökare från vänförsamlingen i Söraby.

Foto: Arne Martinson

20


Vi som på olika sätt arbetar med församlingarnas liv, anställda som frivilliga, har ett fantastiskt arbete. Det är fantastiskt svårt, fantastiskt utmanande och fantastiskt spännande. Men hur gör man egentligen… och vad är det vi pysslar med? Ofta upplever jag att det är som i berättelsen om de blinda männen som skulle beskriva en elefant; var och en kände på en bit av elefanten och be-skrev utifrån det vad en elefant var. Den som lyssnade fick därmed väldigt olika berättelser om elefanten beroende på vem de lyssnade till.

Vi lever i spänningsområdet mellan många olika berät-telser om vad en församling är och skall vara. När vi är som mest frustrerade börjar vi gärna med målskrivningar; vi skall nå ut till si eller så många fler, vi skall bli så eller så många vid nästa års gudstjänster, konfirmandkurser, bibelstudier… eller vad det nu är. Är vi duktiga gör vi också en utvärdering där vi konstaterar om vi uppfyllt målen eller inte.

Jag vill inte tala emot målskrivningar och projektplaner, de behövs ibland – men de är ändå inte allt. Jag tänker mer och mer att församlingen är ett liv. I ett liv kan man förvisso ha planer och uppställda mål – men livet försvin-ner ju inte bara för att vi inte uppfyllt dessa planer och mål. Livet är ju något annat, det som pågår…

När människor utvärderar sina liv på dödsbädden verkar de flesta just bekymra sig över att man i alla drömmar och mål missat själva det som var livet; mötena med människor, vardagens ruljangs, omsorgen, blickar, små glädjeämnen som delas. Kanske är det sådant som är församlingens egentliga liv? Hur mäter man det?

När jag tänker församling tänker jag kultur. Kultur betyder ju som bekant odling. När man skall odla något så behövs det god näring, vattnen, värme – man behöver ha någon som håller efter ogräset och någon som stödjer de små plantor som växer fram. Det skall vara lagom avstånd mellan växterna så att de inte tar näring från varandra, men tillräcklig närhet så att det inte växer ogräs mellan dem och så att de kan skydda varandra när det blåser kallt. Det låter förstås banalt när man presenterar det så här – men jag tänker att när det gäller församlings-liv så är det kanske detta vi ändå måste ha fokus på.

Vilken gudsrikes kultur odlar ni i den församling du lever? Är det gott att vara där; tillräckligt roligt; tillräckligt ut-manande; tillräckligt med motstånd; tillräckligt med sorg … hinner ni möta varandra… och Jesus?

I ett samhälle där allting beräknas utifrån avkastning och tillväxt kanske vi behöver ha vårt fokus just på livet och inte på resultatet. Livet är ju målet med vårt arbete i församlingen. till tro-konceptet är för mig ett sätt att tänka församling som kultur mer än som resultat. Det är ingen metod för framgång – men ett sätt att förstå vad vi behöver orientera oss kring då det gäller att bygga en god kultur för Guds rikes människor och för alla dem som längtar till det goda och sanna livet…

Pär-Magnus Möller Kyrkoherde i Värnamo pastorat

Livet är det som pågår!

KRÖNIKAN

”...livet försvinner ju inte bara för att vi inte uppfyllt

dessa planer och mål.”

21


UTMANING

Jag utmanar er inte mer än jag utmanar mig själv. Jag tänker inte påskina att det är enkelt, snarare att det är svårt. Ibland tänker jag ”nästan omöjligt”. Men för Gud är ingenting omöjligt (Matt 19:26) och han har valt dig och mig till sina redskap.

Under nästan två år har jag fått arbeta med till tro på heltid. Utmaningarna, men också möjligheterna, i för-samlingarna är många. Jag vill här stanna upp inför det fokusområde där utmaningen verkar upplevas som störst, ”lärjungaskap idag”. Vad inne-bär det att vara lärjunge idag? Hur ser ett lärjungaskap ut? Vilken är församlingens roll?

För mig handlar lärjungaska-pet i första hand om mitt var-dagliga liv. Det handlar om hur jag lever som kristen varje dag. Om vi går 60 år tillbaka, till de två pojkarna på bil-den som varje lördagskväll tog fram familjens altarskåp, så pekar det på något som idag är en bristvara: Tron som delas och förmedlas i hemmet, med hjälp av material som kyrkan tagit fram.

Så småningom tog skolan över och när församlingshem-men byggdes tog församlingen över och så har det fort-satt. Samtidigt visar undersökningar att hemmet är den plats där tron har störst möjlighet att växa.

Kan vi göra något åt saken? Eftersom det här är en ut-maning, blir förstås svaret att jag menar att det går. Men vi behöver tänka och arbeta lite annorlunda. Vi har en lång tradition av att vara duktiga på det talade ordet, nu behöver vi bli konkreta. Mycket konkreta. Vi behöver rusta både oss själva och varandra för att ta med Jesus in i vår vardag. En gymnasielärare sa en gång till mig: ”Tror, det gör man i kyrkan på söndagar mellan 11 och 12.” Jag tyckte att hon hade fel redan då och ännu mer nu…

Så, hur rustar din församling dig för att vara kristen i din vardag? Vilka konkreta redskap har du fått eller skulle vilja få? Ofta är det små saker som gör den stora skillnaden:

Vid ett tillfälle ställde jag följande fråga till mina konfir-mandledare: Har du erfarenhet av att be eller läsa bibeln tillsammans hemma? Samtliga 20 svarade nej, ingen hade

erfarenhet av detta. En av konfirmandledarna hejdade sig plötsligt och frågade: ”Räknas det när man var liten?”. Så berättade hon om när hon gick på miniorerna och de vid ett tillfälle pratade om bön. Med sig hem fick hon ett inplastat kort där det stod en bön. ”Den bad

vi hemma”, berättar hon med ett leende. Utan det till synes enkla kortet hade det inte blivit någon bön därhemma.

Jag tror att detta är församlingens största och kanske viktigaste utma-ning. Eller som en kyrkoherde sa: ”Det här är nyckeln!”

Linda Muhr Sandahl, Projektledare till tro i församlingen

Dags att bli

konkret!

”...vi behöver tänka och arbeta lite annorlunda.”

22


Bokt

ips

Växande församlingar i Sverige Klas Eriksson och Cathrine Nygren (2008) ISBN 978-91-633-2806-0

”Hur kommer det sig att vissa försam-lingar växer, medan andra läggs ned?”

I studien ingår församlingar från alla större frikyrko-samfund, samt tre församlingar som är ekumeniska och anslutna till fler samfund. Geografiskt utspridda över hela Sverige men de flesta i storstäderna och på högskoleorter.

Studien publicerades våren 2008 på initiativ av Naturlig för-samlingsutveckling i Sverige och Svenska Baptistsamfundet.

Boken presenterar nio kännetecken från växande församlingar:

Vägskälet - Krismedvetenhet verkar vara nödvändigt

Relevant verksamhet – Gudstjänst, smågrupper och diakoni är den röda tråden

Varm, öppen och välkomnande atmosfär – Känslan är vikti-gare än man tror

Vänskap – Personliga relationer är helt avgörande

Varm andlighet – Gudsmöten som berör

Målmedvetenhet och betoning på missionsuppdraget – Teo-logi och värderingar ger grunden för uppdraget

Betoning på omvändelse – Erbjudandet om frälsning är stän-digt aktuell

Öppenhet för förändring och nya intryck – Inspiration uti-från ger näring åt församlingsväxt

En dynamisk och rikt utrustad pastor – Leder genom rela-tionsbyggande och förkunnelse

Hur hade slutsatsen blivit om urvalet av församlingar enbart hade bestått av församlingar inom Svenska kyrkan?

Det vet vi inte men boken kan inspirera oss till att reflektera och samtala om församlingsväxt och – utveckling i våra församlingar i städerna och på landsbygden. Det kan bli en spännande upptäcksfärd!

Hanna Thärnold, stiftsadjunkt

Har du egna boktips? Det kommer alltid att finnas en sida med boktips i Stiftsliv. Har du tips på någon bok som du tycker att vi borde rekommendera? Maila ditt tips till [email protected].

Tips på liknande böcker:Fredrik Modéus, biskop electus i Växjö stift, har skrivit tre böcker på temat församlings-utveckling:

Utrustad och delaktig: för en kyrka i förändring Argument Förlag 2011

Längta efter liv: församlingsväxt i Svenska kyrkan Verbum 2009

Mod att vara kyrka Verbum 2005

23

Du har väl inte missat Växjö stifts nya nyhetsbrev?Växjö stift har ett nytt digitalt ny-hetsbrev. I det kan du själv välja vilka intresseområden du vill prenumerera på. Har du inte anmält dig till nyhetsbrevet ännu? Gör det på internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/nyhetsbrev


Not

iser

Anmälan till Vägen till kyrkrikeVälkomna att anmäla er sommaröppna kyrka till Växjö stifts uppskattade broschyr Vägen till kyrkrike! I broschyren ”Vägen till kyrkrike 2015” presenterar Växjö stift kostnads-fritt de kyrkor som valt att anmäla att man håller kyrkdörren extra-öppen under sommarmånaderna. Vi presenterar även pilgrimsleder och reservat i stiftet. Kyrkorna måste inte nödvändigtvis ha några aktiviteter utan det räcker att de är öppna för allmänheten.

För att medverka gäller anmälan till Växjö stift senast den 27 mars och vårt enda krav är att kyrkan håller öppet varje veckodag under minst en sammanhängande vecka under perioden 1 juni–31 augusti.

ANMÄLAN sker direkt till Växjö stift genom ett formulär på intranätet: internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift.

Kontaktperson för Vägen till kyrkrike är Sara Peterson, informa-tionsassistent, [email protected], tel 0470-77 38 02.

Fortbildningsveckan 2015Datumen för höstens fortbildningsvecka är 19-23 oktober. Planeringen är just nu i full gång. Kort information om veckan hittar du här: internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/fortbildningsveckan Den 15 maj kommer programmet att presenteras i sin helhet och anmälan öppnar den 1 juni.

1

vägen till kyrkrike 2014114

sommaröppna

KYRKOR

Vi syns i kyrkan!

SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr PG 90 01 22-3 | BG 900-1223 | Swisha valfritt belopp till 9001223

foto

: mag

nus

aro

nso

n/ik

on

www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete

Hunger är varken rättvist eller jämlikt. Idag lever 800 miljoner människor utan tillräckligt med mat. Kvinnor och flickor drabbas hårdast. Dela med dig, SMS:a HUNGER till 72905 och ge 50 kr till utbildning, lån och sparande samt hållbara jordbruksmetoder.

Fastekampanjen Även i år har fastekampanjen temat ”Utrota hungern!”. Kampanjen pågår mellan 15 feb-ruari och 29 mars. Du hittar all information om fastekampanjen på internwww.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/ fastekampanjen-2015.

Det var möte i Gimmarps missionshus igår kväll. Snön hade fallit hela dagen men en av för-samlingens medlemmar hade plogat tillräckligt mycket för att skapa en parkeringsplats framför huset. Värmen och kaffedoften slog emot oss när vi öppnade dörren och steg in. Mötet var gemensamt med Gällaryds församling eftersom det var den ekumeniska böne-veckan. Ordföranden i missionsförsamlingen inledde och läste ur materialet för veckan som en grupp i Brasilien arbetat fram. Och så öppnades fönstren i missionshuset mitt i den snötyngda skogen och vi fick impulser från en helt annan del av världen men som vi delar tro och liv med.

till tro har ju också kommit oss till del från en annan del av världen. Vi lät oss inspireras av min kollega i Oxford biskop John, som också skriver här i Stiftsliv, och har översatt både språkligt och innehållsmässigt det koncept som han med sina medarbetare skapat och kallat Living Faith. Biskop John och jag är lika gamla och han har nu lämnat sin tjänst. Han funderar över vad det blir av Living Faith i Oxfords stift. När jag nu lämnar min tjänst så gör jag det samtidigt som jag har förmånen att en av mina sista dagar på Östrabo vara med och presentera boken här om till tro. Den är inte på något sätt mitt testamente men det är en sammanfattning av det som vi samlat mycket av våra tankar, böner och arbete omkring de år jag varit biskop. Men framför allt är den en mycket god grund för att utveckla och arbeta vidare med till tro. Linda Muhr Sandahl som nu i två år arbetat med detta projekt är värd ett stort tack för detta.

Jag får nu frågan i olika intervjuer vad jag ser som kyrkans stora utmaning. Svaret jag ger är att det är hur vi kan förmedla tro. Om detta har jag talat och skrivet en hel del under mina biskopsår. Därför att det är där det börjar. Och det är där vi måste börja om vi inte gjort det. till tro kan hjälpa oss med det. När jag nu här i Stiftsliv har skrivit en sista gång om min utsikt från Östrabo stänger jag inte fönstren. Tvärtom. Jag vill öppna dem för att kunna se ännu längre. Det hoppas jag att vi också ska göra i våra församlingar. Öppna våra fönster och vidga vår horisont och våga se ännu lite längre.

Jan-Olof Johansson, biskop

UTSIKT FRÅN ÖSTRABO

Avsändare:

Box 527, 351 06 Växjö

I NÄSTA NUMMER AV

TEMA: Växjö stift genom århundradena

Tidningen kommer i början av juni.

stiftsliv nr 1 2015 tema till tro i församlingen

Documents