stereotyper, typ mooc och ted - lul.se¤nsbibliotek uppsala/upplysningen... · stallo gone girl...

KUB-samarbeteMöt Anna SöderbäckKnäck kreativitetskoden!

Stereotyper, typ MooC oCh teD – vaD är Det?MakerSpaCeS på bibliotek

tema

nummer01-022013

Ett magasin från länsbibliotEk Uppsala

2 Upplysningen | 1-2 2013 | lärande

KUB-projektet är inne på sitt sista år, och för oss på länsbiblioteket har det inneburit många möjligheter att reflektera kring lärande. Vad är lärande? Hur sker lärande på bästa sätt – och ser det likadant ut för alla? Hur blir vi bättre på att organisera vårt lärande på ar-betsplatsen? Vad står i vägen för lärande? Hur kan jag själv påverka mitt eget lärande? Hur kan bibliotek utvecklas för att ytterligare stärka sin roll som resurs i människors livslånga lärande?

Det är trixiga frågor, och det finns inga enkla svar, men förhoppningsvis har KUB gett oss en ökad med-vetenhet om hur vi själva lär på bästa sätt, och om hur vi i arbetsgruppen kan dela vår kunskap till var-andra – och till andra.

I det här numret av Upplysningen skriver vi om lä-rande ur en mängd olika perspektiv. Du kan läsa om nya sätt att lära nytt på Internet, om samverkan för läsfrämjande, om erfarenheter från KUB-projektet och mycket mer. Dessutom får du följa med till vår konferens Stereotyper, typ och ta del av det vi och deltagarna lärde oss – av föreläsarna och av varandra.

Lisa Eriksson konsuLEnt på LänsbibLiotEk

uppsaLa och rEdaktör för uppLysningEn

ledaremedarbetare

Bäst just nu:

Att jag får åka till

Köpenhamn i decem-

ber!!

Läser just nu:

Americanah av

Chimamanda Ngozi

Adichie

I juLkLapp öns-

kar jag mej:

En alldeles särskild

klänning.

stEfan EurEniuskonsulent som skriver om läsfräm-jande och statistik

Julklappsönskan: Snö och kyla – som start på en fin vinter.

ELEonor grEnhoLmkonsulent som skriver om nya sätt att lära nytt.

Julklappsönskan: Snälla barn som sover länge på morgnarna och LittleBits.

annELi Lidströmkonsulent som rapporterar från Mediekunnighetsdagen.

Julklappsönskan: Richard Fords nya bok Kanada, massor av mörk choklad och en liten flaska cham-pagne.

ansvarig utgivarE: Malin norrby

rEdaktör: lisa Eriksson

rEdaktion: stEfan EurEnius, ElEonor GrEnholM

och annEli lidströM

grafisk form: Schlook-a-ling Johan olsson

tryck: koMMuntryckEriEt, uppsala koMMun

har du idéEr på sakEr vi bordE skriva om?

skriv tiLL [email protected]

omsLagsbiLd: ElEonor GrEnholM

lärorikt läranDe

UPPLYSNINGEN

3Upplysningen | 1-2 2013 | lärande

innehållsförteckning upplysningen 1-2 2013

MakerSpaCeS – vaD är Det?

härligt, härligt Men farligt, farligt?

Därför bibliotekarie alla goDa ting är tre

nytt varDagSruM teD talkS

9

18

22

4 26

13 28

Följ med på vår konferens om stereotyper i barn- och ungdomslitteraturen

Vad är egentligen makerspaces, och hur hänger det ihop med bibliotek? Eleonor Grenholm vet!

Anneli Lidström rapporterar från Mediekun-nighetsdagen, bland annat om barns och ungas Internetvanor.

Fem praktikanter resonerar kring yrkesval och profession.

Enköping, Knivsta och Håbo har samar-betat inom KUB-projektet. Hur gick det?

Mia Öström, kommunikatör, berättar om arbetet med Bibliotek Uppsala.

Vad är TEDtalks och hur kan du an-vända det för att utveckla ditt bibliotek?

Stereotyper, typ


Just nu

heléne andersson, elsa Langland, Maja Olsson, Tova Sandberg och Naomi Smed-berg är inne på den andra veckan av en fem veckors praktikperiod. När jag frå-gar dem hur det kom sig att de valde just bibliotekarieyrket haglar svaren runt bordet.

– Jag har alltid velat jobba i en lugn miljö där det ändå finns mycket inspi-ration och många människor, säjer Hé-lene. Därför vill jag allra helst arbeta på folkbibliotek – hit kommer människor av fri vilja, och man får verkligen möj-lighet att hjälpa. Jag tänkte på det redan

när jag gick i högstadiet, men då fick jag höra att arbetsmarknaden för bibliote-karier var så dålig. Sedan gick det ett an-tal år, och jag läste andra ämnen, men släppte nog aldrig riktigt tanken på att bli bibliotekarie.

tova sandberg vill allra helst arbeta på skolbibliotek.

– Jag hade en helt fantastisk gymna-siebibliotekarie, det har nog betytt myck-et för mitt val. Vi hängde jättemycket i biblioteket, det var viktigt. Först var jag ändå inställd på att bli jurist, för att

arbetsmarknaden är bättre och så, men så hamnade jag här ändå, till sist. Det känns rätt!

maja olsson kan tänka sig att jobba på både folk- och forskningsbibliotek:

– Jag gillar att ordna och kategorise-ra, men tycker också om att möta männ-iskor. På bibliotek får jag både och! Och så tycker jag om att det är en så rörlig sektor. Nu händer jättemycket med tekniken, men samtidigt är det många möten med människor. Jag tror att man kan fortsätta utvecklas länge i det här arbetet.

elsa langland tänker sig en framtid i folk-bibliotekssektorn.

– Jag tycker om att man får möta så många olika människor, med så många olika behov. Det känns som att man får vara en kreativ problemlösare för att möta alla de där behoven, och det tror jag passar mig.

naomi sandberg brinner för att arbeta läs-främjande.

– Det är viktigt för mig, att få arbeta med den frågan. Det kommer så många rapporter om att barn och ungdomar lä-ser sämre, jag tror att bibliotek kan göra skillnad där. Och sedan tycker jag att det är så positivt att det finns många olika

Därför BiBlioteKArie

Under hösten har fem studenter från ABM-utbildningen gjort sin praktik på Bibliotek Uppsala. En förmiddag i oktober besökte de oss på länsbiblioteket för att få veta mer om vad ett länsbibliotek är och gör. Det var förstås oemotståndligt att ta reda på varför de valde bibliotekarieyrket, och hur de ser på bibliotek i framtiden.

text och foto: Lisa Eriksson


Just nu

uppsala stadsteater På Uppsala stadsteater uppmärksammades

den 30 september 100-årsminnet av Rabindranath Tagores nobelpris i

litteratur. Arne Ruth ledde panelsamtalet, som följdes av poesiläsning. De

gästande bengaliska poeterna tillbringade en vecka i Sverige och Norge,

bland annat med program under Bok & Bibliotek i Göteborg, vid Uppsala

universitet och på Wiks folkhögskola.

älvkarleby folkbibliotek På Älvkarleby folkbibliotek arrangerades den

16 oktober en välbesökt kväll om det fria ordet, med medverkande från

Stig Dagerman-sällskapet, Litteraturcentrum samt boende i Älvkarleby

kommun som kommit som flyktingar och ägnar sig åt skrivande.

Wiks slott Litteraturcentrum arrangerade också, tillsammans med Kultur

i länet och Wiks slott, en författarkväll på Wik. Kvällen inleddes med mid-

dag i Borgsalen, för de som så önskade. (Och det gjorde de flesta av de

70 personer som kom.) I Riddarsalen bjöds sedan på musik från några av

folkhögskolans elever följt av ett samtal mellan Elsie Johansson och Ola

Larsmo. Samtalet kretsade kring deras författarskap. Temat var geogra-

fisk plats och litteratur. Elsie bjöd också på smakprov ur sin kommande

roman, som kommer ut i juni 2014.

sätt att vara bibliotekarie på: alla måste inte vara på ett sätt.

om tio år hoppas de att bibliotek fortfarande är en avgiftsfri plats, men de spår också att biblioteksrummet kommer att se annorlunda ut. Mer av kulturcentrum, mer integrerat med andra (kultur)verksamheter, färre fy-siska medier.

– Jag hoppas att bibliotek kan stärka sin roll som en plats för debatt och diskussion, säjer Maja Olsson. Det behövs som motvikt när sam-hället blir alltmer kommersialiserat.

– Ja, och så tror jag att bibliotek måste våga bli mer lokalt anpassade, inflikar Elsa Lang-land. Samverkan är en bra väg dit!

– Och om tio år hoppas jag att e-boks-frågan inte är en fråga längre, säjer Tova Sandberg. Att det bara är självklart att det finns böcker i olika format. Och så hoppas jag förstås att lagen om skolbibliotek fått ett stort genomslag!

Nytt fråN

litterAtUrcentrUM

Jag tror att man kan fortsätta att utvecklas länge i det här arbetet.

” Ola Larsmo och Elsie Johansson samtalar på Wiks slott.

Året med Litteraturcentrum avslutas den 5 december med en litterär vinterfestival på Uppsala stadsteater. För mer informa-tion, se hemsidan www.litteraturcentrum.se


F Det lackar mot jul, och vi på länsbiblioteket tycker om hårda klappar. Här kommer våra bästa tips för stor och liten.

rån oss alla till er alla…Stephen King goes Norrbotten

Varför? För en helt hänförande skild-ring av norrbottnisk natur och miljö – jag har aldrig läst något där jag så tydligt hört snön knarra under

skorna, sett norrskenet ila över him-len och känt vinterkylan krypa inn-anför kläderna. Lägg till detta en ra-sande spännande och mystisk intrig, där barn rövas bort, där släktingar gör allt för att hålla varandra om ryggen och hålla myndigheterna utanför, där en dotter följer i sin döde fars fotspår och vänder på varje sten för att förstå vad som egentligen är i görningen. Stallo har allt!

Till vem? Till alla som kommer från Norrbotten, som någon gång varit i Norrbotten eller funderat på att åka dit. Till alla som någon gång i livet slukat Stephen King. Till alla som tror att de inte gillar Stephen King. Ja egentligen till vem som helst över typ femton år. Välj själv!

Lisa

Perfekt till praliner!

C h i c k l i t- s t ä m n i n g och kriminalhistoria i en och samma bok? Ja tack!

Eleonor

Nobelnoveller

Läs den första novellen i boken, med samma titel som boken, och du är fast! Två tonårstje-jer bestämmer sig för att skoja lite med hus-hållerskan i den ena

flickans hem. Det leder till följder de aldrig anat. Men det är inte bara själva handlingen som obevekligt drar in lä-saren i novellerna, utan Munros blick för människorna hon skildrar. Jag kan bara citera motiveringen till Nobelpri-set: hon är den samtida novellkonstens mästare. Du som aldrig riktigt gillat noveller, nu är det dags att ompröva!

anneli

Miniatyrer och människor

Min julklapp är en hel påse – en biogra-fisk släktskildring, konsthistoria, kul-turhistoria, tankar om kolonialism och om minoritetsska-pets villkor utifrån

en judisk familjs öde på tre kontinen-ter – Asien, Europa och Nordamerika. Denna bok är en av de starkaste läs-upplevelser jag haft i år. Efter att ha läst den vill jag resa – till Wien, Paris och Tokyo och gärna ta er alla med mig.

I författarens familj har en stor samling netsuke gått i arv. Netsuke är små miniatyrer gjorda i olika ma-terial som i Japan var avsedda för att med sin tyngd hålla delar av de traditionella kläderna på plats. De var alltså vardagsföremål men i Eu-ropa blev de samlarobjekt förvarade i vitrinskåp, skilda från sin vardags-funktion.

Edmund de Waal kommer från familjen Ephrussi som i 1800-talets Odessa skapade sig en förmögenhet genom handel. Charles Ephrussi flyttade till Paris där han vid sidan om affärslivet ägnade sig åt sin stora

Julklappstips

Stallo Haren med bärnstensögonGone girl

Kärlek, vänskap, hat

Stefan Spjut Edmund de WaalGillian Flynn

Alice Munro

Julklappstips till stORa


Pojken som svävade

Barna Hedenhös på vinter-resa i Sverige

John Boyne

Bertil Almqvist

Julklappstips

Mannen som slutade ljuga

Ska vi va?

Cirkusloppor på luffen

Dan Josefsson

Pija Lindenbaum

Lena Sjöberg

passion: samlande av konst – bland annat en netsukesamling som sedan kom att gå i arv.

Som en röd tråd i boken går er-farenheten av att som judar, hur ekonomiskt och socialt framgångs-rik man än är, vara i minoritet och därigenom alltid utlämnade åt ma-joritetssamhällets godtycke. Detta kulminerar i berättelsen om famil-jens öde under andra världskriget. de Waals anfäder berövas sin bostad, sina konstsamlingar, sin värdighet och sina liv. Netsukesamlingen räd-das dock undan nazisternas plund-ringar av familjens ickejudiska hus-hållerska och lämnas sedan över till författarens morbror som bosatt sig i USA före kriget. Morbrodern bosät-ter sig i Tokyo efter kriget och minia-tyrerna kommer därigenom tillbaka till Japan. Edmund de Waal ärver de utsökta miniatyrerna och känner att han måste berätta både deras och fa-miljens historia.

Detta är en sällsam historia efter-som den väver ihop så många trådar och ställer så många frågor. Den är dessutom välskriven och fängslan-de. Jag rekommenderar den varmt.

malin

Augustnominerat mästerverk

Hannes Råstam gjor-de smulor av morddo-marna mot Thomas Quick/Sture Berg-wall, och den boken var fantastisk. Att det nu kommer ännu en bok i samma ämne

kan väl inte tillföra något? Jo, den ver-kar faktiskt ge ytterligare en dimensi-on, nämligen bakgrunden till hur det

kunde bli som det blev. Augustprisno-minerad har den också blivit. ”Det är både ett journalistiskt och ett litterärt litet mästerverk.” skrev Johan Crone-man i DN.

stefan

Julklappstips till små

Relationsrysare för små och stora

Perfekt om man är 3-4 år och just bör-jar försöka förstå sig på det där med att vara kompis. Det kan ju vara ganska svårt ibland.

Eleonor

Sorgligt och poetiskt för småfolk och andra

Sorgligt och po-etiskt äventyr för alla från tre år och uppåt. Om att skapa sig ett hem och förlora det, om att titta

upp på stjärnorna och känna hur väl-digt liten man är, om att filosofera på en kyrkogård och till sist lifta med en vespa mot ett alldeles nytt äventyr. Och förstås om hur skönt det är att hålla någon i handen. När du läser det här utgår jag från att Lena Sjöberg fått Augustpriset, för det här är kanske årets bästa bok, alla kategorier!

Lisa

Trotsar tyngdlagen

Herr och fru Brocket ser ner på alla som är annorlunda eller kon-stiga. Men när deras tredje barn, Barnaby, föds så visar det sig att han är allt annat

än vanlig. Så fort man släpper taget om honom svävar han iväg upp i luften! Tyngdlagen som håller alla oss andra kvar på jorden har ingen verkan på ho-nom. Det här ställer till med en massa problem. För att Barnaby inte ska slå sig mot taket hemma måste pappan spika upp madrasser där. För att sitta kvar på en stol måste han bindas fast. Att äta är inte heller lätt! Tänk bara på hur ketchu-pen från varmkorven skvätter ner på dem nedanför medan Barnaby svävar där uppe vid taket… Herr och fru Brock-et som vill vara så normala som möjligt skäms för sin son. När det är dags för ho-nom att börja skolan väljer föräldrarna att sätta honom i Undermålsakademin för oönskade barn. Men snart händer det hemska saker där och man måste lösa Barnabys problem på annat sätt…

Du som gillar Roald Dahls böcker kommer alldeles säkert att tycka om den här. Den är väldigt rolig och väl-digt sorglig på samma gång.

anneli

Till tröst när sista luckan är öppnad

Årets julkalender i SVT är Barna He-denhös. Dämpa barnens sorg efter att sista avsnittet sänts på julafton med ett Barna Hedenhös-album i julklapp.

stefan


forskninG och praktik

Under hösten har jag haft förmånen att delta i en forskarcirkel kring läs-främjande för vuxna. Gruppen består av folk-

bibliotekarier och bibliotekskonsulenter från Uppsala och Stockholms län och tillkom på initiativ från NÄFS (Nätver-ket för skönlitteraturen på biblioteken). Från universitetshåll representerar Ker-stin Rydbeck, institutionen för ABM, Uppsala universitet. Förhoppningen är att gruppen ska bli permanent och en del av ett större arbete.

NÄFS (www.nafs.nu) har funnits se-dan mitten av 00-talet, samlar ”författa-re, litteraturkritiker, bibliotekarier och litteraturvetare med förankring i Sveri-ges Författarförbund, Svensk Biblioteks-förening, Svenska Vitterhetssamfundet och Svenska Akademiens Nobelbiblio-tek” och har som mål att ge skönlittera-tur på svenska folkbibliotek en starkare ställning.

Tidigare i år fick NÄFS medel från Svenska Akademien för att inleda ett arbete där forskare och praktiker kan

mötas, där vetenskap och praktik kan närma sig och dra nytta av varandra. Sammankallande och projektledare är Nina Frid, bibliotekarie och utvecklings-ledare vid Bibliotek Huddinge.

Under höstens tillfällen har vi hittills besökt Svenska Akademiens Nobelbib-liotek, Retrobiblioteket i Huddinge och Bokbazaren vid Stockholms stadsbib-liotek. Föreläsare har varit ledamoten av Svenska Akademien Anders Olsson, Petra Trobäck (känd från KUB:s mark-nadsföringsspår) och Elias Hillström och Alice Thorburn från bibliotekspod-

den Solen, Stockholms stadsbibliotek.Under varje möte har en angelägen

text diskuterats. Vi har också diskuterat möjligheten att ta fram en taxonomi för det läsfrämjande biblioteket.

En förhoppning som finns för grup-pens arbete är att få praktiserande bib-liotekarier att mer aktivt reflektera över det dagliga arbetet och därefter dokumentera vilka metoder som fung-erar och vilka erfarenheter som finns. Ett sätt att komma framåt i det arbetet är att skapa ett forum och en plattform för ”barfotaforskning”, dvs. forskning utanför akademien. Ett sådant forum kan samla erfarenheter, kunskaper, lit-teratur och därmed stärka det läsfräm-jande arbetet. Finns det intresse, tid och pengar för ett sådant arbete? Det hoppas jag!

ett närMAnDe MellAn forSKning och prAKtiKHur kan läsfrämjande arbete riktat mot vuxna se ut? Hur kan forskning och praktik lära av varandra? Hur blir vi bättre på att reflektera över det vi redan gör? Under hösten har Stefan Eurenius haft tillfälle att reflektera närmare över dessa frågor.

Tidigare i år fick NÄFS medel från Svenska Akademien för att inleda ett arbete där forskare och praktiker kan mötas, där vetenskap och praktik kan närma sig och dra nytta av varandra.

”

text: stefan Eurenius


XXXXXX

vi spolar bandet tillbaka ungefär ett år. TioTretton plockar bort sina Tintin-album, och något senare höjs röster för att Stina Wirséns bilderboksfigur Lilla Hjärtat är en black face-inspirerad kari-katyr. Under några månader går debat-tens vågor höga på kultursidor och i soci-ala medier, i tevesoffor och på bibliotek. Där debatteras konstnärlig frihet och yttrandefrihet å ena sidan, alla barns

lika rätt att känna sig inkluderade och prioriterade å den andra.

Vad hände ute på biblioteken då? Ja, TioTretton ställde tillbaka sina Tintin-album i hyllorna, men andra bibliotek plockade bort dem, framför allt exem-plar av Tintin i Kongo. Stina Wirséns böcker om Lilla Hjärtat finns inte längre till försäljning, och en del bibliotek har valt att gallra dem, medan andra låter

dem stå kvar.Även om den heta debatten från förra

hösten har lagt sig, betyder det inte att frågorna är mindre aktuella idag. Samta-let fortsätter, och med den här konferen-sen ville vi ge en möjlighet att fördjupa det. För det är inga enkla frågor, och vi tror inte att någon har facit. Däremot tror vi att ökad medvetenhet och fler per-spektiv är en väg för bibliotek och bib-lioteksmedarbetare som vill arbeta mer medvetet med dessa frågor.

dag ett hade temat Boken – Bilden – berät-telsen och först ut på scenen var Joanna Rubin Dranger, professor på Konstfack, illustratör och serietecknare. Rubriken

Stereotyper, typ en konferens om stereotyper i barn- och ungdomslitteratur

Den 7-8 november arrangerade vi på länsbiblioteket en konferens om stereotyper i barn- och ungdomslitteratur. Vi ville på det sättet fortsätta ett viktigt samtal som fick nytt bränsle i debatterna om Tintin och Lilla hjärtat förra hösten.

text och bild: Lisa Eriksson


på hennes anförande var Visuell makt - om rasistiska stereotypers historia. Hon in-ledde med att inskärpa att vi måste lära oss läsa bilder – på samma sätt som vi lär oss läsa text. Sedan fick vi följa med på en resa i bilder – från Mona Lisa fram till helt nutida bilder – som på olika sätt illustrerade detta. Genom att visa många bilder blev hennes argumentation lätt att följa, även för den som likt mig inte hade särskilt mycket förkunskaper. Och egentligen säger det sig självt: det blir så mycket enklare att prata om bilder när vi samtidigt tittar på dem.

något jag inte tänkt på var att debatterna om Tintin och Lilla hjärtat var så förvå-nansvärt fria från bilder: det var männ-iskor som skrev eller samtalade om bil-der, men de bilder som de här samtalen och texterna handlade om fick vi sällan se. Det är klart att det blir lätt att avfärda diskussionen om stereotyper i Tintin om den enda bild som visas är en bild av Tin-tin som tar på sig rocken medan Milou glatt skuttar vid hans fötter…

Nu visade Rubin Dranger istället hur Hergé – i övrigt en nyanserad tecknare som utnyttjar hela paletten – just när han tecknar svarta karaktärer överger sin egen nyansrikedom. De svarta karak-tärerna är bara svarta, och de framställs som dumma vildar, ja nästan som djur. Men de bilderna visades inte när diskus-sionens vågor gick som högst.

Rubin Dranger landade sin föreläsning i det som trots allt är positivt: att det finns så många motbilder i barn- och ungdoms-böcker, både vad gäller bilder och represen-tation. Hon berättade också att Konstfack planerar att anordna en ny kurs för yrkes-verksamma (t ex journalister, biblioteka-rier, lärare) i sådana här frågor.

Sedan var det dags för Åsa Warnqvist, litteratursociolog från Stockholms uni-versitet, som gav oss en exposé över ny-

are barnlitteratur där man på olika sätt försöker vidga gränser. Förlagen Vilda och Olika, som numera gått ihop har som profil att utmana stereotyper. Ett exempel är boken Kivi och monsterhund av Jesper Lundqvist och Bettina Johansson, Sveriges första barnbok där hen används som personligt pronomen.

Gunna Grähs är en författare som medvetet använder annorlunda mil-jöer och personer än vad som är vanligt i barnlitteraturen. Dino och lilla Kurre utspelas i förortsmiljö. Dino träffar på Heikki i parken. Som vuxen tolkar man Heikki som en alkoholist på glid. Dino hjälper Heikki och de blir vänner. Trots författarens goda intentioner har en ste-reotyp slunkit med i skildringen, den av finska alkoholister.

Ett annat exempel är Åke Holmbergs Ture Sventon i Paris där förlaget Rabén & Sjögren ville byta ut n-ordet mot svart eller färgad, men Sverige författarfond som förvaltar Åke Holmbergs verk nekar eftersom de anser att det skulle förändra bokens karaktär.

dag två hade temat Biblioteket. Konferensens mest långväga föreläsare, Rachel Wexel-baum från S:t Cloud State University i Min-nesota, USA. Rachel talade kring rubriken Where are the Kids Like Me? Challenges of Representing Minorities in Children’s/YA Lite-rature Collections. Hon konstaterade att trots att Minnesota inte alls är så homogent som det ibland framställs (det talas ofta om som “The Great White North”) så är samling-arna förvånansvärt icke-representativa. Det var intressant att få en internationell utblick på frågorna, och också intressant att se att utmaningarna på så många sätt är desamma!

marie johansen, enhetschef i Botkyrka kommun, avslutade med att berätta om hur man resonerat i Botkyrka, där man valt att gallra bland annat böckerna om Lilla hjärtat. Men hon börjar med att berätta om kommunens arbete med en interkulturell strategi, där man vill gå från samexistens till samarbete och sam-verkan.

I Botkyrka kommun finns 160 av värl-

Joanna Rubin Dranger i färd med att skärpa vårt bildseende.


Föreläsningen med Joanna Rubin Dranger var helt fantastisk! Jag har aldrig riktigt

tänkt på att man behöver lära sig läsa bilder, men när hon föreläste så blev det helt självklart. Jag känner mig lite knockad av ny information!

Jag tar med mig väl-digt mycket ny kun-

skap. Det är sällan man åker från en konferens med så mycket som verkligen känns nytt! Dessutom har jag fått många bra tips och flera nya kontakter.

Det var ett bra sam-manhang, med många olika röster. Diskus-

sionerna i gruppen visar att vi fortfaran-de har mycket att lära, att vi måste träna ännu mer på att läsa bilder. Det är himla synd att det inte är fler här – inte minst bibliotekschefer. De här frågorna är så viktiga, och så svåra, och vi behöver prata mer om dem!

tre röSter från KonferenSen

magnus åbergkonsulentregionbiblioteket i kalmar län

marie Johansenenhetschefbotkyrka bibliotek

ida hedin bibliotekariebibliotek uppsala

dens 193 nationaliteter representera-de, och på biblioteket arbetar man ak-tivt för att omsätta det interkulturella förhållningssättet i praktisk verk-lighet. Som ett slags kompass i detta arbete uppmanas medarbetarna att ställa sig själva frågorna ”Hur gör jag interkulturellt istället för mångkul-turellt?” och ”Vilken effekt får detta för besökaren?”. Detta kan appliceras på såväl bemötande som program och urval.

När det gäller just Lilla hjärtat tycker Marie Johansen att deras val att gallra fått nästan oproportioner-ligt stor uppmärksamhet. ”Vi köper ju böckerna innan vi läser dem” konsta-terar hon. ”Och det här är ju inte enda gången som vi, av olika skäl, valt att ta bort böcker. Det är egentligen inget konstigt med det!”

Konferensen avslutades med en ef-termiddags-workshop där deltagarna fick möjlighet att i mindre grupper diskutera och smälta alla intryck och

all ny kunskap. Den som gick runt och tjuvlyssnade kunde höra yttran-den som:

– Nu kommer jag att se bilder på ett nytt sätt, efter Joannas föreläs-ning. Jag måste tänka om!

– Jag är överraskad att höra att så många bibliotek har kvar Tintin i Kon-go. Där går definitivt min gräns för vad man kan ha på en barnavdelning.

– Vi har kanske kommit längre i att bedöma könsstereotyper men be-höver jobba mer med rasstereotyper.

Ytterligare några deltagarröster hittar du här intill. Mitt samlade in-tryck är att det här var en viktig kon-ferens, kanske en av de viktigaste jag varit med om. Ja, och att jag är så glad att vi gjorde det! Repris nästa år, kan-ske? Kommer du?

Resurssida är på det hela taget en guldgruva för alla som på olika sätt jobbar med frågor om representation och inkludering, och ett besök re-kommenderas varmt!

Åsa Warnqvist berörde också problemet med nyutgivning av klassiker - här Pippi Långstrump i Söderhavet.


i redaktionen för den relativt nystartade sidan ingår ett antal bibliotekarier och kulturarbetare, bland andra Lena Grön-lund, Karin Elfving, Bella Lawson och Anna-Stina Takala. Ur Resurssidas ”pro-gramförklaring” saxar jag följande:

”Idag har svenskar rötter och kopp-lingar till många länder. Vikten av före-bilder även i böcker är något som ofta tas för givet av de som tillhör det perspektiv som dominerar i litteraturen. Vi tror att det finns ett kunskapsglapp när det gäl-ler frågor som rör rasism och fördomar i barnlitteratur. Det märks inte minst då den diskussionen förvånansvärt ofta ka-

pas av prat om censur istället för en för-ståelse för stereotyper och bilder.

Ett av ”resurssidas” mål är att lyfta fram nya infallsvinklar samt visa på att det finns en mängd icke-vita karak-tärer och författare att välja mellan. Förhoppningen är att en sådan sida bland annat kan medföra att bibliote-karier och andra yrkesverksamma får upp ögonen för de böcker som väljs in och från ett mer kritiskt perspektiv verkligen ställer sig frågor som: Vad representerar vi för perspektiv? Hur kan vi ta in andra perspektiv inom det område vi arbetar? Vad förmedlar vi för

förebilder? Saknas det förebilder i barn-böcker för icke-vita barn? Vilka böcker kan vi rekommendera?

Resurssida är också en guide för för-äldrar och för alla som är intresserade av frågor som rör representation.

Med resurssida vill vi tipsa och lyfta fram icke-vita karaktärer, särskilt med fokus på målgruppen bruna barn. I ar-betet med att sammanställa litteratur till resurssida har vi insett att det behövs fler berättelser där svarta barn ingår. Vi efterlyser fler barn- och kanske främst fler ungdomsböcker med karaktärer som har alla olika slags berättelser.”

reSUrSSiDA diN väN på NätetVill du fördjupa dina kunskaper om normkritiskt (biblioteks)arbete? Vill du arbeta

mer aktivt med urvalet på ditt bibliotek, så att det i högre grad speglar samhällets

mångfald? Vill du få massor av bra tips på barn- och ungdomsböcker? Ta då en titt

på resurssida.se – en ny sida som vill vara din resurs i arbetet med dessa frågor.

Nyfiken? Läs mer på

www.resurssida.se


profilErinG

mia öström har jobbat ungefär ett år på stadsbiblioteket. Hon hade tidigare jobbat som copywriter, och hade lång erfarenhet av att skapa varumärken, att ta fram stra-tegiska och kommunikativa planer till olika företag och organisationer.

– Under mina första månader här arbetade vi mycket med att ta fram en kommunikativ plattform för bibliote-ken i Uppsala kommun. Vi sökte svar på frågor som: Vad erbjuder vi? Vilka vänder vi oss till? Vad är unikt med oss? Vad vill vi att människor ska tänka när de tänker på oss?

Arbetet landade i fyra ord som ska beskriva bibliotekets personlighet: väl-komnande, innehållsrikt, kreativt och berikande.

Mia Öström betonar att biblioteket är en viktig kulturinstitution, och att detta ska framgå i kommunikation och marknadsföring – biblioteket är en egen kulturell plats och ska lyfta fram som sådan, på ett professionellt och enhet-ligt sätt.

– Med namnbytet vill visa att Stads-biblioteket, de tolv stadsdelsbiblioteken och de två biblioteksbussarna hör ihop. På köpet slipper vi förvirringen när det gäller att skilja på Uppsala Stadsbiblio-tek och Stadsbiblioteket, säger hon.

den nya logotypen är ett citationstecken och med det vill man lyfta fram bib-lioteket som kulturell och demokra-tisk mötesplats. Citationstecknet ska också signalera att biblioteket rymmer många olika slags berättelser: inte bara böcker utan också filmer, spel, samtal och möten.

Bibliotek Uppsala vill vara ett ”ett extra vardagsrum” för uppsalaborna. Vad innebär det, egentligen?

– Till biblioteket är alla välkomna. Hit kan man komma och bara vara om man vill. Du väljer själv om du vill läsa eller låna, lyssna på en författare eller ett samtal, eller bara sitta ned en stund. Biblioteket är en av få kravlösa platser i samhället, men samtidigt en plats full av möjligheter. Det vill vi fånga genom

att beskriva biblioteket som ett extra vardagsrum.

text: Lisa Eriksson foto: fredrike fagerlind och Lisa Eriksson

Det händer saker på biblioteken i Uppsala kommun! Ett stadsbibliotek, tolv stadsdelsbibliotek och två bokbussar vill tydligare visa att de hör ihop, och byter namn till Bibliotek Uppsala. Samtidigt byter man också logotyp. Vi pratar med Mia Öström, kommunikatör, om processen från idé till lansering.

Välkommen till ditt nya vardagsrum!

Bibliotek Uppsala är en stor organisation, men

hur kan den som arbetar på ett litet bibliotek

tänka när det kommer till kommunikation och

marknadsföring? Mia Öström har några idéer:

•Gör det inte själv – och be inte en kompis göra

det.

•Mycket för pengarna Vänd er till en utbildning

för grafiska formgivare eller till en ung formgivare

som vill få en större portfölj – då kan ni få mycket

för pengarna, och det blir en win-win-situation.

•Tänk enhetlighet – försök samla resurserna så

att det går att byta ut t ex skyltar och trycksaker

samtidigt.

•Profilmaterial Det folk tar med sig ut från

biblioteket är viktigt: plastpåse med bibliotekets

logga, foldrar etc.

•Sociala medier Komplettera med kanaler som

inte kostar pengar utöver arbetstid: Facebook,

Twitter och Instagram.


Mooc

genom utvecklingen av MOOC kunde vem som helst ta del av världens främ-sta forskare och föreläsare. Sedan dess har det skapats plattformar såsom EdX, Udacity och Coursera vars själva verk-samhetsidé är att förmedla kunskap, till vem som helst som vill lära och fort-sätta dela.

detta har förstås påverkat universite-ten där det nu pågår självkritiska dis-kussioner. Varför ska eleverna nöja sig med lokala föreläsare om de lika gärna kan ta del av världens experter eller sär-skilt pedagogiska föreläsare via film? Kanske är det så att studenterna lika gärna kan ta del av föreläsningarna he-mifrån och att den lärarledda tiden in real life snarare ska användas för dis-kussion och fördjupning?

Och vad händer med universitetsbib-lioteken? En MOOC kan inte hänvisa till inlåst kunskap som enbart kan hit-tas genom universitetsbibliotekens da-tabaser och dyra tidskrifter. En MOOC använder fritt material som finns till-gänglig på nätet för alla. Vad blir uni-versitetsbibliotekens roll?

mOOC – vad äR det och vad äR det BRa FöR?

Internetbaserad distansutbildning är inget nytt – men när prestigefulla amerikanska universitet som Harvard och Stanford började filma sina kurser och släppa föreläsningar och annat material helt fritt på nätet runt 2010 hände något nytt – Massive Open Online Courses – MOOC – hade sett dagens ljus.

En kurs på ett universitet eller

ett studieförbund begränsas av

antalet personer som får plats i

ett rum. En MOOC är öppen för

hur många som helst.

När en MOOC startar finns det

en kunskapsbas av filmer och

texter men det är den gemen-

samma diskussionen som står i

centrum.

MOOC:s slog igenom när

160 000 personer registrerade

sig på en kurs om artificiell

intelligens 2011.

Allt material som samlas i en

MOOC – både det formella och

det informella – finns för alla

som vill att ta del av.

text: Eleonor grenholm

att deLta I en mOOCLäs mer på sidan 16 om

Eleonor Grenholms erfarenheter.


Lästips! Mooc

mOOC – vad äR det och vad äR det BRa FöR?Med tanke på mängden deltagare

kommer det finnas människor som

vill fokusera på olika saker. Genom

att fokus är att knyta samman olika

webbresurser kan alla ta sin egen

väg bland all denna kunskap.

Internet är enormt med

fantastiska resurser men

guldkornen kan vara svåra

att hitta själv – i en MOOC

samlar deltagarna fria re-

surserna tillsammans.

En MOOC är en kurs men inte som en

kurs på universitet. Det finns kursledare,

men deltagarna – eleverna – är betydligt

mer centrala för hur innehållet utvecklas

jämfört med en universitetskurs.

MOOC:s kom till som ett sätt för

universiteten att förhålla sig till det

nätverksbaserade livslånga lärandet.

Temat för MOOC:en står

i centrum, men nätverks-

byggandet och diskus-

sionen är betydligt mer

centralt än en traditionell

universitetskurs.

En MOOC kan vem som helst

med en nätuppkoppling delta

i – du behöver inte längre bo

nära ett universitet för att lära.

Du deltar helt gra-

tis (om du vill få ett

formellt betyg från

deltagande universitet

kan det kosta).


Mooc

under åtta höstveckor avslutade jag de flesta da-gar med att krypa upp i soffan, med surfplatten i ena handen och en tekopp i andra. Jag var inte ensam, långt ifrån: jag hade sällskap av Jeffrey Pomerantz, forskare i biblioteks- och informa-tionsvetenskap vid University of North Carolina at Chapel Hill, samt cirka 15 000 andra deltagare, från hela världen.

vi samlades på utbildningsplattformen Coursera (coursera.org) för att lära mer om metadata. Me-tadata – det där som avhandlas relativt snabbt på de biblioteks- och informationsvetenskapliga ut-bildningarna i form av lite katalogisering – men som är en så fundamental beståndsdel av vad ett bibliotek är.

Mycket riktigt, redan vecka två hade vi passerat vad som kändes bekant sedan innan. Efter det fick vi lära oss om olika sorters metadatastandarder, att skapa sina egna standarder, programmering i XML och om att kombinera olika standarder. Vi fick även lära oss hur den semantiska webben verk-ligen är konstruerad och mycket annat.

varje vecka behandlade ett nytt ämne och Jeffrey spelade in cirka 12 filmer à 5-10 minuter. Utöver det länkade han till en mängd webbresurser. Dessutom avslutades varje vecka med ett auto-

maträttat prov, där man genom små koduppgif-ter och flervalsfrågor kunde kolla om man hängt med under veckan. Men allra viktigt var kursens forum – där vem som helst kunde starta nya trå-dar för att diskutera knepigheter, förmedla bra material, nätverka, ja vad som helst egentligen.

så hur var det att delta i en MOOC? Bra! Filmerna var extremt pedagogiska (Jeffrey Pomerantz är uppenbarligen en mycket bra föreläsare som kan sitt ämne väl) och diskussionsforumen var liv-liga, så som det blir när många som intresserar sig för samma sak träffas. Självrättande prov har ju sina uppenbara begränsningar, men uppgifterna kunde vara förvånansvärt kluriga ändå.

Om jag gör alla prov med totalt minst 80% rätt kommer Coursera-plattformen intyga att jag del-tagit i denna kurs. Den ger ju inga formella poäng (även om det är möjligt att få formella credits från universitet om jag betalar lite), kommer jag lägga till den i mitt CV och på Linkedin? Absolut! Under rubriken Kompetensutveckling kommer den dels signalera ett intresse i frågan, en grundkunskap om metadata samt en vilja att lära nytt, på nya sätt.

BIBLIOtek-mOOC:s

the hyperlinked Library

www.mooc.hyperlib.sjsu.

edu/

En MOOC för biblioteksper-

sonal som vill fördjupa sig

kring biblioteksutveckling

utifrån digital teknik.

23 mobile things

www.23mobilethings.net/

wpress

En MOOC där deltagarna

utforskar olika använd-

ningsområden för mobila

enheter på bibliotek

new Librarianship open

online course

www.ischool.syr.edu/

future/grad/newlibopen-

course.aspx

En MOOC som utgår från

David Lankes bok The atlas

of new librarianship

Vill du veta mer? Hör gärna av dig till Eleonor, [email protected]

Så är det att delta i en Mooc

Jeffrey Pomerantz fö-reläser om metadata.

15000 kursare, världen över!


ny pÅ JobbEt

AnnA SöDerBäcKny KUltUrDireKtör

I september tillträdde Anna Söderbäck tjänsten som kulturdirektör för Kultur i länet. Hur ser hon på sitt uppdrag? Vilka förväntningar har hon? Och hur är känslan efter ett par månader på nya jobbet?

– Det är väldigt roligt hela tiden, säger Anna Söderbäck. Det låter kanske som en klyscha, men det är verkligen så det är! Jag är 57 år, och för första gången i mitt yrkesliv känner jag att jag är på helt rätt plats, hela tiden.

när tjänsten som kulturdirektör utannonserades kändeAnna genast att den kunde vara något för henne. Hon hade lång erfarenhet av arbetet med kultursamverkansmodellen från sin tid som ordförande i KLYS, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd. Efter att under många år arbetat som projektledare och produ-cent kändes det lockande att få arbeta på ett mer strategiskt och övergripande plan.

– Inledningsvis var vi i KLYS mycket skep-tiska till samverkansmodellen, men efterhand började vi se fördelarna. Modellen är uppford-rande i det att den faktiskt kräver samverkan, på alla nivåer och mellan alla aktörer. Det är en stor utmaning i det, men jag är övertygad om att det gynnar utvecklingen. Jag ser fram mot att arbeta för att samverkansmodellen ska bli så bra som det någonsin är möjligt!

de första månaderna som kulturdirektör har varit intensiva, med många nya kontakter. Alla vill ha en liten bit av Anna Söderbäck. Hon talar ändå entusiastiskt om hur väl hon blivit mottagen, om goda medarbetare som på olika sätt underlättat starten, om redan välfungerande mötesstruktu-rer för både politiker och tjänstemän.

– Jag är en ledare som har god förmåga att få människor att dra åt samma håll, och att ha roligt under tiden. Även om politiker, tjänstemän och

kulturskapare kanske talar lite olika språk så är min bild att det finns en gemensam viljeinrikt-ning här i länet, att vi har samma mål. Nu ska vi tillsammans hitta vägarna dit!

än så länge ägnar hon mycket tid åt att lyssna och iaktta: Vad finns redan här i länet? Vilka är styr-korna? Vad behöver utvecklas? Vad vill vi satsa på? Hon ser fram mot att arbeta med en större litteratursatsning för hela länet, en som omfat-tar länsbiblioteket, bildningsförbunden, folkhög-skolorna och Litteraturcentrum. I en förlängning kommer en sådan satsning självklart också folk-biblioteken och medborgarna till godo.

– Ibland får jag säga åt mig själv: Hold your horses nu, Anna. Jag inser att det är mycket jag behöver sätta mig in så här i början, och att det måste få ta tid.

anna Om anna:

Jag är en väldigt glad två-barnsmor, med en underbar man och en oemotståndligt gosig Rhodesian Ridgeback. Jag tycker om att odla, simma, åka skidor och titta på vinterstudion på tv. Jag har ett stort engagemang för rättvisa och har arbetat mycket fackligt.

om jag skulle få en julklapp...

… så önskar jag mig en riktigt spännande krimi-nalroman. och varför inte en flaska champagne och några bitar god choklad också? annars har jag alltid svårt att komma på vad jag önskar mig!

text och foto: Lisa Eriksson


MakErspacEs

att arbeta tillsammans, att förbättra existerande produkter eller att uppfinna och skapa något nytt – om man ser till mänsklighetens utveckling måste detta vara något djupt mänskligt, eller hur?

I början av 2000-talet började program-meringsintresserade samlas för att arbeta till-sammans med öppen källkod – hackerspace var uppfunnet. Mot slutet av 00-talet skedde en utveckling av konceptet till att omfatta mer än enbart programmering: 3D-skrivare och CNC-

fräsar (se faktaruta) – blev möjliga för allmänhe-ten att köpa. Detta var och är dyr utrusning som tidigare enbart fanns i fabriker och makerspaces började skapas för att man skulle kunna köpa dessa och lära sig använda dem tillsammans.

Den tredje vågen i utvecklingen av makerspa-ces har skett under de senaste två åren. Konceptet makerspace har skalats ned till dess minsta ge-mensamma beståndsdelar: lära nytt, lära tillsam-mans, dela resultaten öppet med varandra och konceptet makerspace har kommit att appliceras på även icke-tekniska verksamheter: ett stickkafé kan ju utifrån ovanstående definition vara ett ma-kerspace, eller hur?

vad har då detta med bibliotek att göra? Jo, folkbib-lioteken i sin ursprungliga form för cirka hundra år sedan tillkom för att arbeta med folkbildning - att ge människor verktyg för att förstå sin om-värld. Vad har det handlat om i praktiken?

Ett allmänfinansierat utbud av texter i olika former som funnits tillgängligt för alla och ett forum för samhällsdiskussion – ofta i form av fö-reläsningar och debatt. Hur översätter man denna folkbildningstanke till en digital värld?

Med den nya tekniken kan alla, givet att de har kunskapen, rätt verktyg och självförtroende själva bli producenter av e-böcker, webbsidor, film med mera. I och med att 3D-skrivare blir allt mer lättan-vända och billiga kommer även allmänheten att få möjlighet att göra något som det förut krävts en fa-brik till: att skapa fysiska exemplar utifrån digitala ritningar – det digitala blir fysiskt igen.

Alla skulle kunna – men kan de? Nej. Det krävs som sagt kunskap, verktyg och framförallt självförtroende att låta världen ta del av ens egna tankar, idéer, uppfinningar och lösningar. Uti-från folkbibliotekens uppdrag att folkbilda kan man diskutera det på följande sätt:

MAKerSpAceS folkbildNiNg i Ny skepNad?Vad är egentligen ett makerspace, och hur hänger det ihop med bibliotek? På vilka sätt kan vi se makerspaces som en utveckling av bibliotekens arbete med folkbildning? Och vad i all sin dar har 3D-skri-varen på biblioteket att göra? Eleonor Grenholm reder ut begreppen.

text: Eleonor grenholm foto: creative tools / cc by 2.0

Ett makerspace kan nå vilka målgrupper som helst, allt beror på vad man erbju-der. Ett Toy Hack – där man skapar nya leksaker från gamla, är ett exempel på en verksamhet som kan vara intressant oavsett ålder.


MakErspacEs

Kunskap: Det ligger i själva folkbibliote-kens kärna att syssla med kunskap. Att tillhandahålla kunskap till vem som helst som anser sig behöva den.

Verktyg: I folkbibliotekens barndom var böcker dyra. Att köpa litteratur – kun-skap – var få förunnat. För att fler skulle kunna ta del av litteratur bildades folk-bibliotek och nu kunde vem som helst ta del av litteratur (må vara att där under en lång tid fanns stränga kvalitetsurval). Numera är böcker billiga och digital kunskap är i princip gratis. Däremot är inte verktygen för att bli producent gra-tis: datorer, programvara, filmkameror och utrustning kostar. Att tillverka fy-siska objekt är idag lätt, men kräver dyr utrustning. Är det då inte en naturlig förlängning att även sådan utrustning görs tillgänglig genom allmänfinansie-rade bibliotek?

Självförtroende: Att våga göra sin röst hörd är inte självklart för alla. Vilken arena är bättre än bibliotek i att sam-manföra människor med liknande idéer? Genom att skapa rum där man

samarbetar och lär tillsammans skapar man mod och bidrar till självförverkli-gande.

ytterligare ett begrepp som knyter ma-kerspace till bibliotek är begreppet lite-racy. Ett amerikanskt bibliotek har ska-pat en Library Farm. Den har till syfte att människor tillsammans ska arbeta med food literacy – att förstå var maten kom-mer ifrån och hur man äter hälsosamt. På svenska har literacy kommit att bli synonymt med läs- och skrivkunnighet, men det engelska begreppet literacy har en bredare mening än så: det handlar om att ha verktyg för att förstå och förhålla sig till sin omvärld. Digital literacy blir här arbetet med digital delaktighet i en svensk översättning.

från usa har konceptet makerspace på bibliotek smugit sig över Atlanten till framförallt Nederländerna, Danmark och Finland. Nu tas de första trevande stegen på svensk mark på ett par plat-ser i Sverige. Här intill kan ni läsa om vad som är på gång i småländska Vag-geryd.

på facebook finns en mycket aktiv grupp som heter ReSpace! Om makerspaces, digi-tala medialab, och rum för deltagande och skapande på biblioteken. Är du intresserad av dessa frågor? Har du själv idéer eller erfarenheter som du vill dela? Sök upp gruppen på Facebook och var med i dis-kussionen.

Makerspace Playbook: makerspace.com/

maker-news/makerspace-playbook

Bloggen www.respace.nu – en kun-

skapssamling som skapas av många

svenska bibliotekarier tillsammans.

Stockholm Makerspace är en ideell förening som har sina lokaler ett stenkast från Drottninggatan i centrala Stockholm. Här har man helt utifrån ideella krafter skapat ett lab fyllt med teknik: allt ifrån 3D-skrivare (i bild) till symaskiner, screen-tryckutrustning, svarvar med mera.

3D-skrivare och CNC-fräs är exempel på två maskiner som kommit att representera

denna utveckling då det inte längre kräver tillgång till en fabrik för att tillverka produkter.

Genom att skapa en tredimensionell ritning kan en 3D-skrivare skapa ett fysiskt exem-

plar av denna, oftast i plast, men på forskningsnivå utforskar man just nu möjligheten att

skriva ut fungerande organ. En CNC-fräs utgår också från en tredimensionell ritning och

kan fräsa ut en exakt representation av det man ritat digitalt i trä, aluminium eller stål.

så funkar dEt Läs mEr

”Explore what´s possible”


den ska till en början främst användas av de tek-niska programmen på gymnasieskolan, Fenix Kultur- och Kunskapscentrum, där kommunbib-lioteket är beläget. Eftersom näringslivet spons-rat skrivaren, får de företag som vill också an-vända den. Fenix kommer att anordna ritkurser för företag och andra som vill lära sig att rita och skriva ut. De som sedan kan hantera programmen och skrivaren får skriva ut. Bibliotekspersonalen kommer också att få utbildning i att handha skri-varen. Den skrivaren vi har köpt nu, är anpassad för industriellt bruk och ganska dyr. Troligtvis kommer vi att köpa en billig variant också, som främst ungdomsbibliotekarien kommer att an-vända i sin verksamhet.

Hur tänker du att makerspaces och bibliotek hänger ihop?

– Jag ser ett makerspace som en utveckling av vår folkbildningstradition som vi haft sen folkbibliotekens barndom. I ett makerspace sker ett lärande och ett delande av kunskap du kanske inte hittar i böcker eller ens på nätet. Ett maker-space bygger på öppenhet och delaktighet precis som biblioteket gör.

Vad för slags makerspace kommer finnas i Vag-geryd?

– Ja, det är en knepig fråga. Vi kommer erbjuda utrymme och viss utrustning. När det gäller främst 3D-skrivaren kommer företa-gen att vara involverade. Kulturskolan har bildundervisning i makerspacet, men i övrigt kommer det att bero på användarna hurdant

makerspace det blir. Vi kommer att satsa på att få dit ungdomar i alla fall.

Vad för slags kompetenser behövs i biblioteket för att arbeta med detta?

– Kreativa kompetenser och ett visst teknikin-tresse är nog en fördel. Men annars är väl öppen-het och förmåga till nytänkande bra egenskaper.

Om du fick drömma fritt, vad skulle då hända på Vaggeryds bibliotek framöver?

– Vi skulle ha full verksamhet i biblioteket hela tiden, ända in på småtimmarna, kanske hela dygnet (meröppet). Jag skulle inte ha något emot att hitta utmattade ”makers” sovande i biblio-teket på morgonen. Samtidigt skulle det vara en sjudande litterär aktivitet i biblioteket med bokcirklar, litterära samtal m.m.

lo claEsson

ViSi

oner

i VA

gger

yDHej Lo Claesson, bibliotekschef i Vaggeryd! Ni har just packat upp en 3D-skrivare ur sin kartong. Hur ska den användas på ert bibliotek?


post kub

i mitten av oktober 2013 skickades en an-sökan till Kulturrådet, där bidrag söks till genomförande av en förstudie. Syftet med förstudien är att undersöka om det finns möjligheter att genomföra ett me-todutvecklingsprojekt för läsfrämjande och litteraturförmedling i de fyra KUB-länen Värmland, Dalarna, Gävleborg och Uppsala.

Beviljas medel kommer förstudien att utföras under 2014. Uppgiften blir då att undersöka intresset för att delta i ett ettårigt metodutvecklingsprojekt. Alla 49 kommuner i KUB-området kontaktas, och personal vid biblioteken intervjuas. Förstudien ska fastslå fördelning av an-svar och resurser samt undersöka möj-liga samarbetspartners, som t.ex. studie-förbund och folkhögskolor.

de sWot-analyser som gjordes i KUB-projektets mobiliseringsfas kommer att uppdateras och tas med i materialet. I SWOT-analyserna uttryckte i stort sett samtliga 49 kommuner behov av me-todutveckling inom just läsfrämjande. Området ansågs dock ligga för nära bib-liotekets kärnverksamhet, så inga medel gavs från Europeiska Socialfonden (ESF) till KUB för dessa behov.

Förstudien mynnar sedan ut i en klar bild av hur behoven ser ut och om det finns intresse för att delta. Utifrån den färdiga kartläggningen kan sedan

en analys göras och en handlingsplan tas fram för hur arbetet kan gå vidare. Projektets omfattning, finansiering och organisation spikas. Utbildningarnas innehåll och en plan för utvärdering sätts. Allt detta förankras givetvis hos deltagande kommuner.

Blir ”läsfrämjarspåret” av kommer det att löpa under ett år och innehålla fyra formella lärtillfällen. Varje lärtill-fälle kommer att hållas vid fyra tillfäl-len: i Uppsala, Gävle, Falun och Karlstad. Tanken är att ett läsfrämjande spår i stort ska läggas upp på känt KUB-manér, med både formella och ickeformella lärtillfäl-len, processer och eget arbete på hemma-biblioteket.

den 30 juni 2014 tar KUB slut. 750 perso-ner i 49 kommuner har då deltagit. Un-der 2014 kommer en ny bibliotekslag och en litteraturproposition, som på olika sätt kommer att förändra bibliotekens uppdrag. Med ”läsfrämjarspåret” finns det möjligheter att redan då vara på god väg mot kompetensutveckling för att kunna utföra ett delvis förändrat upp-drag. I slutet av november 2013, dvs. un-gefär när detta nummer kommer ut, vet vi om Kulturrådet beviljar ansökan. Håll tummarna för det du hoppas på!

och efter KUB Då? en förstudie om ett läsfrämjandespår i kUb-länen

Vid halvårsskiftet 2014 avslutas det stora KUB-projektet. De fyra deltagande länsbiblioteken går nu samman och söker bidrag till en förstudie om ett fortsatt samarbete om läsfrämjande och litteraturförmedling.



MEdiEkunniGhEt

det sorlades förväntansfullt på Aros kongresscenter i Västerås när cirka 200 folk- och skolbibliotekarier och en och annan lärare samlades för att delta i ett seminarium om medie- och infor-mationskunnighet (MIK). Arrangörer var Statens medieråd i samarbete med länsbiblioteken i Stockholm, Sörmland, Uppsala, Örebro och Västmanland den 22 oktober.

Dagen inleddes av Ewa Thorslund, direktör på Statens medieråd, som gjorde en liten exposé över tidigare tekniska uppfinningar som i början skapat oro och rädsla, bland annat när människor började använda telefon för kommuni-kation, och den stora debatten över hur resande med järnväg kunde skapa stress

och skada människors hälsa, något som diskuterades på 1800-talet. Ett senare ex-empel är videovåldsdebatten på 1980-ta-let, då många vuxna förskräcktes över de våldsamma videofilmer som många unga tittade på.

Ungar och medierAlex Amnéus presenterade sedan fakta ur medierådets nya undersökning Ungar & medier 2012/2013. Rapporterna Små-ungar och medier och Unga och medier finns att hämta på http://www.statens-medierad.se/Publikationer/Produkter/Ungar--medier-201213/

Några axplock ur rapporterna: redan från åtta års ålder börjar användningen av Internet och smarta telefoner att sti-

ga. Då blir också Internetanvändning den vanligaste medieaktiviteten. 90 % av 13-14-åringar har smarta telefoner, och 43 % har surfplattor. I åldern 13-18 år anger 100 % av ungdomarna att de an-vänder Internet på sin fritid.

Högkonsumenterna använder Inter-net mer än tre timmar per dag, och 75 % av 16-åriga flickor är högkonsumenter. Det är sociala medier som lockar mest. Flickor är medlemmar på fler sociala tjänster (till exempel Instagram och Twitter) än pojkar.

Medieanvändning som minskar är tittande på film/tv och läsning. Dator/tv-spelsspelande ligger totalt på jämn nivå. Det är 9-12-åringar (både pojkar och flickor) som spelar mest spel, men sedan minskar flickornas spelande kraf-tigt. Pojkarna, däremot, fortsätter att spela: i undersökningen svarade 90 % av pojkarna i åldern 13-16 år att de brukar spela datorspel/tv-spel.

Något som många kanske inte väntat sig är att intresset för nyheter har ökat

härligt, härligt, Men fArligt fArligt? Om bibliOtek, medier Och unga medieanvändare

text och foto: anneli Lidström

Det nya oroar. Och barn och unga anammar det nya först. Idag är de-butåldern för Internetanvändning tre år! Nio av tio tonåringar har smarta telefoner. Barn och unga är ofta ensamma på nätet, där allt syns, och allt är delbart. Hur möter vi vuxna den utmaningen?


påtagligt. Många unga tar del av nyheter via Internet och mobil. Papperstidning-en har tappat intresse som nyhetskälla. När det gäller upplevelse av nyheterna säger de flesta att de lär sig saker via ny-heterna, många uppger också att de blir arga – något som tyder på stort engage-mang i det man tagit del av.

Digital litteracitetOm digital litteracitet berättade sedan Lisa Adamsson (Center för Skolutveck-ling, Göteborgs stad). Vad innebär då det? En definition från Wikipedia föreslår ”att kunna hitta, använda, sammanfatta, ut-värdera, skapa och kommunicera infor-mation när man använder digitala tekno-logier, inte bara kunna använda datorn”.

Utmärkande för medieanvändning idag är enligt Lisa Adamsson bland an-nat att medier blandas, mobil + kamera är ett exempel. Förstärkta böcker är ett annat. Det kan vara en interaktiv bok där man kan läsa texten eller lyssna på den, och/eller text förstärkt med ljud, kartor och föremål ur historien… Allt det här öppnar förstås för helt nya upplevelser av en bok!

Gränsen mellan sändare och motta-gare suddas också ut alltmer. Detta sker till exempel i fan fiction, som är ett stort fenomen idag. På sajten harrypotterfan-fiction.com finns idag ca 80 000 berättel-ser skapade utifrån böckerna om Harry Potter!

Läsarna blir i allt större omfattning medskapare. Användarkultur tvinnas ihop med masskultur och blir ett enda digitalt flöde. Frågan ”Vad gör vi med medierna?” blir därmed mer central än frågan ”Vad gör medierna med oss?”.

Lisa Adamsson slutade med att ci-tera forskaren David Buckingham som menar att vi måste förstå att unga idag använder digital teknologi som en kul-turell handling, inte som teknologi. Kan barns och ungas mediala delaktighet vara en ingång till lust till läsning och lärande?

Källkritik, desinformation, propa-ganda förklätt till nyheter – hur handskas vi med det?Under eftermiddagen fick vi en genom-lysning av problemen med källkritik och desinformation på nätet, och hur en ny digital klyfta uppstår mellan dem som kan använda och bedöma digital information, och dem som inte kan det. Statens medi-eråd kommer den 27 november att lansera en MIK-plattform, en webbplats med fakta kring mediers roll och funktion, om hur man finner, analyserar och kritiskt vär-derar innehåll samt hur man interagerar och skapar själv. Faktadelarna kommer

att kompletteras med reflektionsövningar, lektionstips och fördjupningsmaterial. Målgrupperna är lärare, bibliotekarier och föräldrar. Håll utkik efter den!

MIK på folk- och skolbibliotekAmanda Stenberg från TioTretton berät-tade om arbetet på biblioteket som bara är öppet för dem mellan tio och tretton år. Där arbetar man med berättande i alla former, genom film, teater, musik, att klä ut sig, laga mat, prata. Fokus är hela tiden på besökaren och samtal. Man lånar ut bärbara datorer och iPads som de unga kan använda på olika sätt under sitt be-sök, och man har också upptäckt att de inte gör skillnad på digitala och analoga verktyg. Stenberg betonade vikten av att de som arbetar på biblioteken har tid för att prata och vara med de unga besökarna.

Sofia Malmberg som är skolbibliote-karie på Adolf Fredrikskolan har arbetat med digitala boksamtal med elever i års-kurs fem. Boksamtalen äger rum på en blogg. Eleverna läser en gemensam bok,

svarar på frågor, diskuterar och kom-menterar det lästa på bloggen. Netikett, det vill säga kunskap om hur man upp-träder på nätet är en viktig del i arbetet. I ett parallellt spår får eleverna följa bo-kens väg från förlag till tryckeri och till bokhandeln. Tillsammans med en it-pe-dagog har Sofia spelat in tre filmer som illustrerar förlag, tryckeri och bokhan-del ur ett historiskt perspektiv. Filmerna innehåller historiska fakta men också mycket humor, något som vi fick exem-pel på under seminariet. Sofia betonade också att genom att arbeta med en blogg kunde elever som annars inte gjorde sig

hörda i klassrummet ta plats och visa upp nya sidor av sig själv. Ofta ledde dis-kussionerna på bloggen också till filoso-fiska och existentiella frågor, som kanske inte annars skulle komma fram.

Sofie Nilsson från Blackebergs gym-nasium har arbetat med en podcast för elever och lärare, och den är avsedd både för interna och externa lyssnare. Hon har också samarbetat med lärare i eng-elska och kemi om projektet Murder by poison. Man valde ut ett antal böcker, både på svenska och engelska som alla handlade om giftmord. Sedan fick elev-erna olika uppgifter i anslutning till boken, till exempel vilket gift handlar det om? Vilken dos är dödlig? Är sympto-men på förgiftning troliga? http://www.slideshare.net/SofieYeunS

Och så var den inspirerande dagen slut, och vi greppade våra kassar med ma-terial från medierådet, bland annat deras två pinfärska rapporter om unga och me-dier 2012/2013 – hem och läsa och fundera på nya sätt att arbeta med digitala medier!

MEdiEkunniGhEt

Redan från åtta års ålder börjar användningen av Internet och smarta telefoner att stiga.”


Visa

StAtiStiK – läsfrämjaNde siffror?

tex: stefan Eurenius

Leif GW Persson tar alltid stöd i statistiken när han svarar på frågor om brott i ett eller annat samman-hang. Finns då samma kraft och visdom att hitta i biblioteksstatistiken? Och är den en konserverande kraft eller något som stimulerar utveckling?

I slutet av augusti publicerade Svensk Biblioteksförening de re-gionala sammanställningarna av statistik för 2012. Där finns möj-lighet att kunna göra jämförelser

över tid, mellan kommuner och gent-emot ett riksgenomsnitt. I pressmed-delandet skriver de ”att denna rapport ska stimulera till diskussioner om bib-liotekens verksamhet och effekter; att goda exempel lyfts fram och förstärks; att förbättringsområden identifieras och åtgärder vidtas så att fler får tillgång till bibliotekets alla resurser.”

I vårt län finns goda exempel, på det

ena eller andra, men ingen kommun stick-er ut som i särklass bäst eller sämst. Om du till exempel vill ha flest biblioteksen-heter och böcker per invånare, sök dig till Heby, Tierp, Östhammar och Älvkarleby. Men flest biblioteksenheter ger automa-tiskt inte flest antal besökare – där ligger Knivsta och Uppsala i topp. Knivsta och Uppsala är också de enda kommunerna i länet som når upp över riksgenomsnittet för antalet besök per invånare. Uppsala ligger också i topp vad gäller utlåningen per invånare, följt av Enköping och Kniv-sta. Vad gäller de mest aktiva invånarna ligger Håbo och Enköping i topp.

Om det lånas ut en barn-bok, är det troligast att det görs i Tierp. Tierp lig-ger också, tillsammans med Älvkarleby, i topp i

tabellen över antalet anställda per 1 000 invånare, för övrigt de enda två kommu-ner i länet som ligger över riksgenom-snittet.

Älvkarleby har den befolkning som lånar minst per invånare, men ändå lig-ger i topp i fråga om nyförvärv per in-vånare. Älvkarleby har också det högsta anslaget per invånare och år för biblio-tek – cirka 470 kr, Tierp har cirka 460 kr, Heby 450 och Uppsala 400 kronor, vilket också är riksgenomsnittet. Sist ligger Östhammar, som satsar knappt 300 kr per invånare på bibliotek, och den siff-ran pekar neråt. Håbo är näst sist, men där pekar anslaget uppåt.

Ovanstående exempel kan man se om man kastar ett öga på biblioteksstatisti-ken för 2012. Och vad gör vi då med den kunskapen – är statistiken endast ett


Visa

i mitten av november i år hölls första fortbildningstillfället för Vidareutveckling i Skönlit-terärt Arbete (ViSA), som lö-per över ett år och samlar 30 bibliotekarier och biblioteks-konsulenter från hela landet. ViSA kommer som en fort-sättning på förstudien ”Synen på skönlitteratur på svenska folkbibliotek” och i efterdy-ningarna av Metodutveckling i Skönlitterärt Arbete (MUSA), den fortbildning som gick i tre omgångar åren 2005–2008. Initiativtagare den gången var Regionbiblioteken i Västra Götaland, Skåne och Stockholm i samarbete med Svenska Akademiens Nobel-bibliotek.

för initiativet denna gång står Kultur i Väst, Regionbiblio-tek Halland, Malmö högskola och Regionbibliotek Stock-holm. Upptagningsområdet för utbildningen är hela lan-det, och deltagarna kommer under 6 tvådagarstillfällen att metod- och kompetensut-vecklas i skönlitterärt arbete på bibliotek. Målet är fördju-

pade kunskaper i och om förmedling av litteratur och samtal kring läsning, att lära om och hitta metoder för att biblioteken ska kunna inspi-rera, och som en följd av det utveckla ett målmedvetet och genomtänkt skönlitterärt ar-bete för bibliotek i vår tid.

Under året kommer del-tagarna att genomföra ut-vecklingsprojekt på hem-mabiblioteken. Respektive länsbibliotek följer, stöttar och hjälper till med att sprida de resultat som nås. Bland deltagarna finns tre bibliote-karier från vårt län: Gabriella Blom (Tierp), Gunnel Furu-land (Knivsta) och Sofia Ol-hans (Uppsala).

förhoppningsvis kommer det att finnas en blogg för ViSA, där vi som inte går utbild-ningen kan följa det som på-går och ta del av dokumenta-tion, likt KUB-bloggen. Om inte, förstärker vi bevakning-en av ViSA på vår blogg, vår facebooksida och i Upplys-ningen. ViSA pågår till okto-ber 2014.

ViSA vidaReutveckLing i

SkönLitteRäRt aRBete


Statistiken finns att ta del av i sin helhet via www.biblioteks-foreningen.org. Klicka på ”Fakta om bibliotek” och därefter ”Statistik”.

sätt att känna sig nöjd och bevaka att det som sker, sker på ungefär samma sätt som ifjol? Med Leif GW Perssons kunskaper inom sitt fackområde i åtanke, tillsammans med hans förmåga att genom statistik ge sig själv en grund till att kunna gå vidare med en idé, borde statistik kunna vara given och givande läsning också för biblioteksfolk. Tråkigt? Nej, inte alls tråkigare än valfri roman eller mindre lärorik än valfri fackbok innan man kommer in i dem, ser sambanden och börjar fundera.


kub-saMVErkan

– det föll sig rätt naturligt att samverka i just den konstellationen, konstaterar Agneta Månsson, som är bibliotekschef i Knivsta.

Behovet av att höja lägsta-nivån när det gäller handhavandet av ny teknik var gemensamt för alla tre kommunerna, och de tre bibliotekscheferna (förutom Agneta Månsson också Nina Halden

Rönnlund från Håbo och Anders Loh-man från Enköping) ville gärna använda sin egen personal som resurs.

– Vi hade förstås kunnat plocka in kompetens från Uppsala, där vi vet att det finns flera medarbetare som är väl-digt skickliga på de här sakerna. Samti-digt upplevde vi att kompetensen ändå fanns i våra egna organisationer, och vi

tänkte också att de som är med om att ut-forma och genomföra lärtillfällen lär sig mycket av det.

upplägget blev att en grupp om sex med-arbetare (två från varje kommun) fick utforma ett lärtillfälle för all personal. Vid det första tillfället handlade det om nedladdning av talböcker, vid det andra om nedladdning av e-böcker och vid det tredje om databaser.

– De som skulle leda ett lärtillfälle fick ett mycket översiktligt uppdrag, berättar Agneta Månsson. Vi ville inte i onödan styra över vare sig innehåll

AllA goDA ting är tretext och foto: Lisa Eriksson

Kalle Tännerus, Agneta Månsson och Gunnel Furuland lär av varandra på Knivsta bibliotek.

I de lokala KUB-processerna uppmuntrades samverkan mellan kommunerna. Tanken var att dela kompetens och samtidigt skapa nya nätverk mellan medarbetare. På köpet är det ett sätt att få pengarna att räcka längre. Enköping, Håbo och Knivsta bestämde för att arbeta tillsammans med de lokala processerna.


kub-saMVErkan

eller form. Hon berättar att den största utma-

ningen för henne varit att få alla i per-sonalen att omfamna idén, att tro på det här sättet att lära.

– Forskning visar ju att det bästa lärandet sker när vi får lära vidare till andra. Det är ju verkligen ett argument för att använda den egna personalens kompetens, men det kräver också mer ansträngning.

Anders Lohman beskriver det också som en utmaning att hitta tid för gemen-sam planering.

– Så här i efterhand ser jag att vi på ledningsnivå kunde ha avsatt mer tid i början för att planera och utforma di-rektiven till dem som skulle leda utbild-ningarna. Men jag tror verkligen att det är en värdefull erfarenhet, att få prova på att vara den som lär ut, och få bekräftelse på att man faktiskt klarar av det.

agneta månsson pekar på att det också är en utmaning att verkligen omsätta lärandet i praktiken, att få tid att prak-tisera de nya kunskaperna och prata om dem. Hon konstaterar att det för henne varit en viktig lärdom att kunskapsdel-ningen på något sätt måste formaliseras eller schemaläggas – till exempel i re-gelbundet återkommande möten för all personal.

– Jag önskar såhär med lite facit i hand att jag haft mer tid, eller tagit mig mer tid, till regelbunden uppföljning av det vi lärt oss. Att vi tillsammans suttit ner och pratat om det. Hur känns det, var står vi, behöver vi på något förstärka lä-randet, behöver vi öva mer?

Vad upplevs som mest positivt då? – Först och främst det att vi tillsam-

mans har genomfört tre bra utbildnings-dagar, säjer Anders Lohman. Det hade inte blivit så här bra utan vårt KUB-sam-arbete.

– För oss som är en liten kommun med få anställda var det positivt att bli

fler, att möta nya kollegor och se andra bibliotek, säjer Agneta Månsson. Jag tror att vi fått mycket ny inspiration på det sättet. Och personalen har ett större nät-verk ute i länet.

nina halden rönnlund håller med om att just de nya kontaktytorna mellan perso-nalgrupperna är ett viktigt resultat. Hon tycker också att det hänt mycket i den egna gruppen:

– Flera i personalen har kommit över den där beryktade ”jag-kan-inte-lära-mig-det-här-puckeln”. Det är fantastiskt att få vara chef i ett sånt ögonblick! Sånt får jag glädjerysningar av i flera dagar.

Hon konstaterar att man efterhand blivit bättre på att uppskatta hur lång tid olika delmoment i en utvecklingspro-cess tar: att planera en genomgång eller en presentation, eller att läsa in en text. Då blir det också lättare att uppskatta hur mycket man mäktar med på en viss tid.

– Jag har lärt mig hur viktigt det är att planera långsiktigt. Och räkna med lite extra tid, för ofta händer något oväntat som gör att man måste prioritera om. Mina medarbetare har i stort varit posi-tiva till det här samarbetet. De negativa synpunkterna har främst rört svårighe-

ter att synka kompetensutvecklingen med kärnverksamhet och övriga upp-drag. Precis som Knivsta har vi en liten personalgrupp, och några längre sjuk-skrivningar under året har gjort att vi ofta varit underbemannade.

gunnel furuland är bibliotekarie i Kniv-sta, och hennes tankar kring samarbetet är tudelade:

– Det som gett mest är utan tvekan mötet med kollegor från andra kommu-ner. Det skapar samhörighet och nya kontakter som jag annars inte hade fått. Det var väldigt inspirerande att besöka de andra biblioteken och höra mer om hur de arbetar. Men i övrigt tycker jag att det här sättet att arbeta har skapat mycket stress hos oss i personalen. Jag upplever det som ett ineffektivt sätt att använda resurserna – det blev liksom mycket prat och lite verkstad.

– det har varit en utmaning att hitta gemensam tid för planering, genomför-ande och uppföljning, säjer Ulrika Da-nielsson, bibliotekarie i Håbo. Jag tycker också att det varit svårt att fullt ut ta hänsyn till alla deltagares kunskapsni-våer - risken blir att några tycker det är för grundläggande och andra att det är för avancerat.

Samtidigt tycker hon att samarbetet varit lärorikt:

– Det har varit nyttigt med kun-skaps- och erfarenhetsutbyte. Eftersom vi fördjupat oss i ett ämne som förändras snabbt, blir metod egentligen viktigare än enskilda svar på konkreta teknikfrå-gor - som ju ändå kan komma att ändras inom kort. Jag tror att jag fått med mig en del lärdomar om arbetssätt, kunskaps-förmedling och olika lärstilar.

Mestadels positiva erfarenheter från både chefer och personal, således, men också mycket som går att utveckla och förbättra. KUB-samarbetet mellan de tre kommunerna fortsätter att pröva sig fram. Vi återkommer med rapport om det!

Forskning vi-sar ju att det bästa lärandet sker när vi får lära vidare till andra.

”


tEdtalks

teds mål är att sprida idéer. Forskare, entreprenö-rer eller andra som på något sätt tänkt spännande tankar bjuds in till konferenser runt hela världen där de får berätta om sig själva, sina idéer och sin syn på världen. Dessa korta föreläsningar (10-20 minuter) spelas in och sprids sedan över hela värl-den under namnet TEDtalk.

Uppsalabon Hans Rosling har föreläst på ett antal TED-evenemang och är bland de mest sedda TED-talarna någonsin. I september i år skedde det första TED-evenemanget i Uppsala, kolla in tedx-uppsalauniversity.com.

Här har jag har samlat fem relevanta TED-talks för bibliotekspersonal och andra som ar-betar med utveckling av bibliotek. De handlar sällan om bibliotek specifikt, men fokuserar me-dier, lärande och kreativitet – det som bibliotek handlar om. De presentationer som har svenska rubriker och citat nedan finns översatta och tex-tade på svenska.

seth godin talar om hur man leder förändring och skapar verksamhet med ett budskap som når ut i ett samhälle som blir allt mer nätverksbaserat och digitalt:

”Så, jag ger er tre frågor. Den första är, exakt vem retar du upp? För om du inte retar upp någon, så förändrar du inte dödläget. Den andra frågan, vilka hjälper du att få kontakt? Därför att det är skälet till att många människor är där ... Och den tredje är, vem leder du? För genom att fokusera på den delen. inte mekani-ken i vad du bygger, utan för vem, och på ledarskapet. Det är där förändringen sker.”

www.ted.com/talks/seth_godin_on_the_tribes_we_lead.html

teD tAlKSglobal idéspridare, också för biblioteksUtveckliNg

Har du redan sett alla program på Kun-skapskanalen och UR Play? Gör då som en miljard andra gjort: ratta in TED Talks - korta, filmade föreläsningar med några av världens främsta tänkare och praktiker.

tex: Eleonor grenholm

exakt vem retar du upp? För om du inte retar upp någon, så föränd-rar du inte dödläget.

”

Seth GodinOm de stammar vi leder


tEdtalks

spel av typ World of Warcraft ger spelare förmågan att rädda världar, och motiva-tion att lära sig hjältars vanor. Tänk om vi kunde tygla denna spelarkraft för att lösa problem i verkligheten? Jane har ar-betat med New York Public Library med att spelifiera deras samlingar i projektet Find the future.

”Vi åstadkommer mer i spelvärldar ... när vi är i spelvärldar så anser jag att många av oss blir den bästa versionen av oss själva, den mest benägna att hjälpa till med kort var-sel, den mest benägna att fortsätta jobba på ett problem så länge som det krävs, att resa sig efter misslyckanden och försöka igen. Och i verkligheten när vi råkar ut för misslyckan-den, när vi konfronterar hinder, så känner vi oss oftast inte så.”

www.ted.com/talks/jane_mcgonigal_ga-ming_can_make_a_better_world.html

kreativitet i allmänhet och skapandet av konst i synnerhet bygger på att vi inspi-

hur möter biblioteken barns och vuxnas nyfiken och kreativitet? 13-åriga Logan LaPlante berättar om hur han söker kun-skap – inte genom skolan utan från inspi-rerande sammanhang. Bonus: Se Sir Ken Robinsons Tedtalk ”Schools kill creativity” som Logan refe-rerar till.

”I hack my education … I take advantage of opportunities to experience what I’m lear-ning. And I’m not afraid to look for shortcuts or hacks to get better and faster results. It’s like a remix or a mashup of learning. It’s flex-ible, opportunistic and it never looses sight of making happy, healthy and creativity a prio-rity. And here’s the cool part: It’s a mindset, not a system. Hack schooling can be just by anyone, even traditional schools.“

www.tedxtalks.ted.com/video/Hackschoo-ling-Makes-Me-Happy-Lo

författaren chimamanda adichie talar om vikten av att få ta del av historier som speglar det egna samhället och den egna identiteten men också behovet av mång-skiftande bilder av andra sätt att leva för att kunna tänka fritt.

” She had felt sorry for me even before she saw me. Her default position toward me, as an African, was a kind of patronizing, well-meaning pity. My roommate had a single sto-ry of Africa: a single story of catastrophe. In this single story there was no possibility of Africans being similar to her in any way, no possibility of feelings more complex than pity, no possibility of a connection as human equals.”

www.ted.com/talks/chimamanda_adichie_the_danger_of_a_single_story.html

författaren chimamanda adichie talar om vikten av att få ta del av historier som speglar det egna samhället och den egna identiteten men också behovet av mång-skiftande bilder av andra sätt att leva för att kunna tänka fritt.

” She had felt sorry for me even before she saw me. Her default position toward me, as an African, was a kind of patronizing, well-meaning pity. My roommate had a single sto-ry of Africa: a single story of catastrophe. In this single story there was no possibility of Africans being similar to her in any way, no possibility of feelings more complex than pity, no possibility of a connection as human equals.”

www.ted.com/talks/chimamanda_adichie_the_danger_of_a_single_story.html

Jane McGonigalGaming kan leda till en bättre värld

Kirby FergusonEmbrace the remix

Logan LaPlanteHackschooling Makes Me Happy

Chimamanda AdichieFaran med bara en enda berättelse

tEd Technology, Entertainment, Design

Nyfiken? Kolla in www.ted.com

reras och fortsätter arbetet som andra re-dan påbörjat. Ett mänskligt faktum som upphovsrättslagarna inte erkänner. Se denna film som visar på vikten av att bib-lioteken arbetar med Creative Commons och andra öppna licenser.

”Our creativity comes from without, not from within. We are not self-made. We are dependent on one another, and admitting this to ourselves isn’t an embrace of medi-ocrity and derivativeness. It’s a liberation from our misconceptions, and it’s an incen-tive to not expect so much from ourselves and to simply begin.”

www.ted.com/talks/kirby_ferguson_em-brace_the_remix.html


rEcEnsion

Kan det vara så enkelt?

Jag är ingen vän av handböcker av självförbättrande karaktär. Jag har nog helt enkelt svårt att tro att det räcker att läsa en bok för att bli mer kreativ, mindre stressad, mer närvarande i vardagen eller vad som nu utlovas. Men ibland är det förstås nyttigt att utmana sina fördomar. Och nog låter det lite frestande att omsätta idéer till succéer!

Kreativitetskoden – från idé till succé av Nicolas Jacquemot vill göra det där med kreativitet lite mer begripligt och handfast. Metoden för detta är att titta närmare på förutsättning-

arna för att vi ska kunna – och våga – vara mer kreativa, i våra liv i stort, men också på våra ar-betsplatser. När vi ringat in och skapat dessa för-utsättningar har vi alltså, med författarens ord, knäckt kreativitetskoden.

Koden, enligt Jacquemot, har sju delar: ny-fikenhet, inspiration, motivation, lekfullhet, hämningslöshet, ihärdighet och målfokusering. Dessa ägnas ett kapitel vardera, där teoretiska re-sonemang varvas med mer praktiska dito. Förfat-taren ger även förslag på enkla uppgifter du kan göra för att till exempel bejaka din nyfikenhet eller öva upp din ihärdighet. Varje kapitel inne-håller också en kort intervju där mer eller mindre kända personer får reflektera över olika aspekter av kreativitet i allmänhet, och sin egen kreativitet i synnerhet. Det finns också ett kapitel om krea-tivitet på jobbet, och ett om barn och kreativitet.

De praktiska uppgifterna och tip-sen gör att boken känns mer som en praktisk handbok än som en ingång till en mer teoretisk för-ståelse, och jag kommer efter ett

tag på mig själv med att snabbläsa de teoretiska avsnitten. Kanske för att de är alltför översiktliga, för att de liksom inte bjuder tanken något mot-stånd. Nej, det är i de praktiska delarna som boken har sin styrka. Jacquemot skriver roligt och med-ryckande, stundom rätt personligt, som när han beskriver sina egna vedermödor som nybörjare i balettklass. Han får i alla fall mig att tro på att det med små medel går att skapa stora förändringar i både tanke och arbetssätt. En rolig detalj är att han livfullt och trovärdigt sågar brainstorming som metod för att ta fram nya idéer. (Hand upp, alla som har deltagit i minst en personaldag/ut-bildningsdag med inslag av brainstorming!)

Baksidestexten utlovar avslöjanden av ”de fascinerande hemligheterna bakom kreativitet”, vilket låter nog så storartat. Riktigt så rafflande är det kanske inte, men jag är fullt nöjd med

både den inspiration och de konkreta tips som läsningen av Kreativitetskoden gett mej. Och jodå, jag är redan i färd med att realisera några av mina allra bästa idéer, vänta bara!

Kreativitetskoden – från idé till succé av Nicolas Jacquemot

Här skulle det vara något om kreativitet...jag kom inte på något. Skall läsa boken. Hälsningar /Formgivaren

text: Lisa Eriksson

unga skrivare

Flyga flygplanMan blir aldrig för gammal för att flyga

flygplan, det har vi bestämt. Man kan flyga

flygplan i någons armar. Jag flyger flygplan i

hans armar. Jag flyger flygplan i en säng. I

en säng med gröna lakan, i ett rum med en

röd soffa. I ett rum med gula tapeter där

himlen är vit, lyfter jag.

Och jag svävar. Visserligen bara en meter

över sängen, över honom, men jag svävar.

Jag sluter ögonen, känner vinden och inser

att jag vill sväva för alltid. Jag vill flyga

flygplan för alltid.

Man kan bli för gammal för att flyga flyg-

plan. Vem har bestämt det? Man kan inte flyga

flygplan i någons armar, definitivt inte i en

säng. Och vem har gröna lakan, röd soffa och

gula tapeter? Det skriker stoppljus om allt-

ihop. Och himlen är faktiskt blå, inte vit.

Molnen är vita, men inte himlen.Och vinden

känner man utomhus, inte inomhus. Man kan

inte flyga flygplan för alltid och man kan ab-

solut inte sväva för alltid. Flygplan landar

eller störtar, det vet väl vem som helst?

Jag vill flyga flygplan för alltid. Jag vill

sväva för alltid. Jag vill flyga flygplan i

någons armar, flyga flygplan i en säng. I en

säng med gröna lakan, i ett rum med en röd

soffa. I ett rum med gula tapeter där him-

len är vit. I ett sådant rum kan jag inte

flyga flygplan, inte för alltid. Jag kan sväva

en kort stund, en meter över sängen, men

inte högre än så. Inte mer än så. Inte hel-

ler landar jag, jag störtar. Jag störtar och

inser att jag aldrig skulle slutit ögonen,

för när jag öppnar dem finns ingen där som

tar emot.

Man blev ju aldrig för gammal för att flyga

flygplan, det hade vi väl bestämt?

Jag heter ellinor gillgren, är 19 år gam-mal och tog i våras studenten från kate-dralskolan här i uppsala. Skrivandet har alltid varit en stor del av mitt liv. när jag inte skriver umgås jag med vänner och familj, jobbar, lyssnar på musik, tränar eller åker skidor.

eLLInOr gILLgren

Varje sommar håller Länsbibliotek Upp-sala tillsammans med Wiks folkhögskola i kursen Unga skrivare, som riktar sig till gymnasister. I varje nummer möter du texter av någon eller några av de ungdo-mar som deltagit i Unga skrivare under de senaste somrarna.

Från oss alla till er alla,en riktigt God Jul!

Länsbibliotek UppsalaAnneli, Eleonor, Kerstin,

Lisa, Malin och Stefan

Foto

: M

ak

SiM

Sh

Me

LJo

v

stereotyper, typ mooc och ted - lul.se¤nsbibliotek uppsala/upplysningen... · stallo gone girl...

Documents