Västmanlands läns museum Kulturmiljöavdelningen rapport A 2005:A4

Skultuna kyrka Två gravar i ett fjärrvärmeschakt Antikvarisk kontroll RAÄ 221 Skultuna kyrka Skultuna socken Västmanland Ulf Alström

Skultuna kyrka Två gravar i ett fjärrvärmeschakt

Antikvarisk kontroll

RAÄ 221

Skultuna kyrka Skultuna socken

Västmanland

Ulf Alström

VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM Kulturmiljöavdelningen Rapport A

2005:A4

Utgivning och distribution: Västmanlands läns museum Slottet, 722 11 Västerås Tel 021-15 61 00 Fax 021-13 20 76 E-post lansmuseet@ltvastmanland.se © Västmanlands läns museum 2005 Omslagsbild: Skultuna kyrka efter Olof Grau. Baksidesbild: Skultuna kyrka. Foto: U. Alström. Kartor ur allmänt kartmaterial © Lantmäteriet Gävle 1998. Dnr 507-99-498 ISSN 1651-7334 ISBN 91-85395-47-1 Tryck: Just Nu, Västerås 2005.

Innehållsförteckning Inledning........................................................................................................................ 5

Bakgrund.................................................................................................................... 5 Målsättning och metod ............................................................................................ 7

Topografi och fornlämningsmiljö............................................................................... 7 Genomförande .............................................................................................................. 8 Undersökningsresultat................................................................................................. 8 Tolkning och utvärdering............................................................................................ 8 Resultat........................................................................................................................... 9 Skelettens datering ..................................................................................................... 11 Sammanfattning.......................................................................................................... 13 Referenser .................................................................................................................... 14

Kart- och arkivmaterial ......................................................................................... 14 Otryckta källor ........................................................................................................ 14 Bilder och foto ......................................................................................................... 14 Litteratur .................................................................................................................. 14

Tekniska och administrativa uppgifter.................................................................... 16

4

Figur 1. Undersökningsplatsens läge markerat med en oval. Utdrag ur ekonomiska kartan. Skala 1:20 000.

5

Skultuna kyrka Ulf Alström Inledning

Under sensommaren 2004 genomfördes vid Skultuna kyrka schaktningar för fjärrvärmeledningar, avlopp och åskledare. En antikvarisk kontroll genomfördes under dessa arbeten av Västmanlands läns museums kulturmiljöavdelning genom antikvarie Ulf Alström. Beslut om arbetet togs av Länsstyrelsen i Västmanland 2004-08-23 med dnr 431-8475-04. Arbetet beställdes och bekostades av Västerås kyrkliga samfällighet, Fastighetsförvaltningen. Bakgrund

Från omkring år 830 är den katolska kyrkan med all säkerhet närvarande i det som ska bli Sverige. Den första kända missionen bedrevs i staden Birka på ön Björkö i Mälaren. Nordens apostel, dvs Ansgar,. bedrev där en framgångsrik mission bland befolkningen. Hergeir, som av Ansgars levnadstecknare Rimbert beskrevs som ”praefectus vici”, uppsyningsman eller hövitsman, blev en stark anhängare till den nya tron. Hans engagemang i missionen var så stark att han byggde en egen kyrka. Hergeirs kyrkobygge var den första i en lång rad kyrkor som har byggts i vårt land. Hans högendiskyrka var en viktig grundsten i byggandet av den katolska kyrkans organisation, men än viktigare var nästa kyrkobygge, i eller i närheten av Birka. År 832 konsoliderade kyrkan sin ställning i Mälarområdet. Katolska kyrkan ansåg att Ansgar var i behov av hjälp i missionsarbetet. I samråd med Kejsar Ludvig, som var en av Karl den stores söner, utsågs Gautbert som med biskopliga insignier skickades till Sverige. Han fick med sig nödvändiga ekonomiska resurser. Han var formellt utsänd som ärkebiskop Ebos sändebud i svenskarnas land. Väl framme byggde han en kyrka och började utöva sin biskopliga gärning. Vad Rimbert här beskrev var i själva verket svenskarna första biskopskyrka. Gautbert var alltså utsedd till biskop i biskopsdömet Birka (Rimbert: Ansgars liv i översättning av Odelman 1996 samt särskilt not 170). Katedralen i staden Birka eller dess närhet fungerade samtidigt som den första sockenkyrkan (Catholic Encyklopedia: Cathedral). Det är alltså från denna ursprungssocken som resten av våra tusentals socknar kom att härstamma från. Omkring 1070 då Adam av Bremen skrev sin historia om Hamburgstiftet och dess biskopar räknade han upp fyra biskopsdömen. Det var Birka, Hälsingland, Sigtuna samt Skara (Adam av Bremen i översättning av E. Svenberg, Nilsson 1998). Ännu kan vi i de skriftliga

6

källorna inte skönja Västerås som biskopssäte. Vi får vända oss till 1100-talets huvudkälla i ämnet, nämligen Florensdokumentet. I detta dokument uppräknades biskopssätena Västerås, Linköping, Eskilstuna och Strängnäs, som tillsammans med de äldre Skara och Sigtuna ger en bild av en kyrka som konsoliderat och utökat sin makt. Florensdokumentets uppräkningar av biskopssäten sätts i samband med inrättandet av Lund som ärkebiskopssäte. Dokumentet har traditionellt daterats till 1120, men 1961 publicerade Palmqvist i sin undersökning om Florensdokumentet att det grundar sig på en äldre upplaga, ett dokument som tillkom i samband med just ärkesätets grundande i Lund. Listan kom till i en het kyrkopolitisk strid mellan påve och kejsartrogna tyska metropoliter. De kejsartrogna metropoliterna maktsfär skulle begränsas. Man sökte därför befästa den redan befintliga civitas metropolis i Polen samt upprätta ett nytt nordiskt metropolitsäte, dvs Lund. Det var alltså en fråga om att påven ville visa vad som hörde till Roms obediens och skatteområde. Vi kan med stor sannolikhet konstatera att biskopssätenas uppräkning kom till redan 1103 eller 1104 (Palmqvist 1961). Palmqvists resultat kan möjligen bekräfta en uppgift från 1647 om att Västerås domkyrkas storklocka var rämnad. Då skulle klockan enligt uppgifter vara 540 år gammal (Ekström 1939). Den skulle alltså vara gjuten 1107, endast ett fåtal år efter biskopssätets grundande.

Figur 2. Biskopens kyrka i Västerås under ”äldre tid”, men ej historiskt belagd ( från WFÅ 1874). Denna korta och förenklade beskrivning av kyrkans grundläggningsfas i regionen syftar till att visa på att kyrkan var etablerad under tidigt 1100-tal och redan hade de ekonomiska resurserna för att driva ett biskopssäte. Vi vet att domkyrkan möjligen kan ha fungerat som den första sockenkyrkan i området men frågan är ändå om inte sockenorganisationen var relativt väl uppbyggd vid skiftet mellan 1000-talet och 1100-talet. En viktig undersökning för vår del är de arkeologiska resultaten från Sura kyrka. Där anses det att över hälften av de undersökta gravarna var äldre än den medeltida kyrkogrunden som påträffades vid undersökningen. De allra flesta, eller 7 av 9, C14-daterade gravar var äldre än kyrkan. Den undersökta och upptäckta kyrkogrunden dateras av Jonsson till tidigast 1300-talet (Jonsson 2003). Att dater gravar från medeltid och senare kan göras med hjälp av C14 metoden. Metoden är tillförlitlig trots att man ofta får acceptera dateringsresultat som sträcker sig över 100-200 år för en grav (dvs dödsåret +- 100 år). En sådan vid

7

datering kan ibland vara värdefull. En annan metod som presenterades 1974 av Lars Redin, Lunds universitet, diskuterade de begravdas armställning, om de låg i kista samt om och hur de var klädda. Här skall vi koncentrera oss på armställningarna. Redin kunde i sin avhandling konstatera att när man placerade den dödes armar efter kroppssidorna tycks begravningen ha skett under tidigmedeltid och inte senare än 1200-talets mitt. Vartefter århundradena gick fluktuerade armställningarna. I huvudsak kan man säga att armarna placeras längre upp på bröstet ju längre fram i medeltiden man kommer. Metoden att datera gravar med hjälp av en armställningskronologi är inte hundraprocentig. Man kan dock säga att det finns fler döda med armarna efter kroppssidorna under tidigmedeltid dvs 1000-1200 talen än senare, dvs 1300-1500 talen. (Redin 1976 s.32, 179,183).

Figur 3. Armställningskronologien efter Redin 1976. De äldsta exemplen till vänster.

Målsättning och metod

Målsättningen vid en antikvarisk kontroll är att skydda anläggningar från att skadas. Emellertid är det ibland oundvikligt att våra historiska lämningar skadas av moderna tiders krav på bekvämligheter. Så specifikt för Skultuna kyrkas del var målsättningen att utifrån de schakt som skulle grävas för fjärrvärmeledning, avlopp och åskledare samla information om kyrkans historia. Kyrkan anses vara byggd under 1300-talet (Jönsson 1982). Dopfunten dateras däremot till omkring 1200 (historiska.se/medeltidsbild), varför man kan ha i åtanke att en äldre kyrka kan ha stått på platsen.

Figur 4. Dopfunten i Skultuna kyrka daterad till omkring 1200. (bild hisoriska.se/medeltidsbild)

Topografi och fornlämningsmiljö

Skultuna kyrka ligger i Svartåns dalgång. Landskapet kan karaktäriseras som fullåkersbygd där en sidodalgång leder in till Romfartunas slättland. Strax norr om kyrkan passerar vägen till Lillhärad över Svartån. Området ligger 20 –30 meter över havet.

8

Figur 5. Skultuna kyrka fån väst. I förgrunden rinner Svartån förbi. Strax norr om kyrkan passerar vägen till Lillhärad. (Foto U.Alström). Inom en kilometers omkrets från kyrkan finns högar, gravfält, skärvstensförekomster, skålgropar ( tex Raä 24, 25, 32, 34). Cirka 1 kilometer SSÖ om kyrkan påträffades 1929 i en sönderplöjd grav (Raä 182) tre guldbleck med filigranornering, en guldplatta där 20 granater satt infattade, en guldring, en bronsknapp samt diverse järnföremål tillsammans med kremerade människoben. Graven dateras till omkring år 500 vilket betyder att den är långt äldre än kyrkan (Floderus 1931). Graven visar ändå på att området tillhörde en rik jordbruksbygd där resurser redan skapats inför en tidig kristen etablering i form av byggande av kyrka och skapande av en socken. En socken som var en del i ett ännu ganska ungt bikopsdöme. Genomförande

Schaktningsarbetet för fjärrvärmeledningar och avlopp bevakades under grävningens gång. Sträckan var 20-25 m lång. Den sträckte sig från sakristians ingång i östväggen förbi koret och vidare åt sydöst till strax söder om östra ingången i kyrkogårdsmuren. Undersökningsresultat

Text… Tolkning och utvärdering

Text… Figur 6. Skultuna kyrka. Schaktet markerat med heldragen linje. Platsen för de två gravarna markerad med oval. Skala 1:400.

9

Schaktet för åskledaren drogs runt hela kyrkan. Schaktets var dock aldrig mer än 0.3 m djupt varför inga äldre kulturlager påverkades. Resultat

För att koppla ihop kyrkans fjärrvärme med huvudledningen vid Skultunavägen drogs ett schakt genom kyrkogårdsmuren omedelbart söder om den östra ingången i kyrkogårdsmuren. Muren var kallmurad. Troligtvis reparerades muren 1835 av ”dalkarlar” som församlingen anlitat. Muren reparerades även 1742-44. Då talades det om ”kyrkbalken” och att ”spåntäckningen tjärades” och ”muren rappades om” (Eriksson 1921). Någon gång mellan 1744 och 1835 revs tydligen den gamla bogårdsmuren och en ny enklare kallmur byggdes.

Figur 7. Murpartiet där schaktet för fjärrvärmeledningen drogs. Foto Ulf Alström) Öst om sakristian och nordöst om koret påträffades en del omrörda rester efter gravar. Kulturlagret uppvisade ingen egentlig kronologisk lagertillväxt. Från 0.8 m djup till 1.3 m djup fanns en del väl bevarade ben samt kistfragment där trät var dåligt bevarat. På 1.6 m djup skalades de översta lämningarna av två kistor bort av skopan. De låg i orört lager. Kistorna var i dålig kondition. Schaktbredden var endast 0.6 m varför det inte var möjligt att beskriva kistornas utseende.

Figur 8. Det inbördes förhållandet mellan grav A och grav B. (Foto U. Alström).

10

I kistorna låg två mycket väl bevarade skelett. De låg ”in situ” dvs att det var i helt ostörda lerlager de låg. Trots den ringa bredden på schaktet där egentligen bara de mellersta delarna av skeletten kunde observeras gav de ändå ifrån sig viktig information. De båda skeletten tillhörde vuxna personer. De benämndes A och B. I grav A hade med stor sannolikhet en man begravts. I grav B låg förmodligen en kvinna. Könsbestämningarna har gjorts utifrån bäckenbenens utseende. Båda hade nått vuxen ålder. Eftersom schaktet drogs centralt och tvärs genom gravarna kunde det konstateras att skelettens armar låg tätt utefter kroppens sidor vilket innebär att vi kan placera dem i kategori A enligt ovan redovisade armställningskronologi.

Figur 9. Grav A. Underarmarnas läge markerade med pilar. Man kan också notera att på vänster handled, markerad med en oval, finns en grön missfärgning, troligen efter ett bronsföremål. (Foto U. Alström).

11

Figur 10. Grav B. Bilden visar över - och underarmarna i armställning A. Underarmarnas läge efter höftbenen markerade med pilar Skelettens datering

Ovan diskuterades dateringar av skelett med hjälp av C14 – metoden. Även de begravdas armställningar har ändrats under århundradena varför misstankar fanns att de påträffade skeletten kunde härröra från vår tidiga medeltid. De två skeletten som dokumenterades på Skultuna kyrkogård uppvisade alltså kriterier på att de kunde vara begravda före 1300-talet, alltså före den nu stående kyrkan. Emellertid talar resultaten av proverna på de två skeletten om en helt annan tid i Skultuna kyrkas historia. Grav A dateras av Poznan Radiocarbon Laboratory med 95.4 % säkerhet till perioden 1660 – 1960. Med 78.1 % säkerhet dateras det till perioden 1660 – 1890. Grav B dateras med 95.4 % säkerhet till 1670 – 1960. Med 41% säkerhet dateras den till 1670 – 1780. Det finns ytterligare några dateringar som är troliga. Men det tycks ändå vara så att de med stor sannolikhet kommit i jorden under 1600 1700 – talen. Att gravarna, som får räknas som sena, inte hade någon markering kvar ovan jord och tydligen fallit i total glömska, kan bero på den tillbyggnad som brukspatronen Adlervald lät göra 1772-73. (Eriksson 1921). Då utvidgades kyrkan österut med ett gravkor. Vid det tillfället kanske också gångarna runt

12

östra partiet av kyrkan lades om. De två gravarna låg faktiskt under en grusgång som bör ha flyttats vid korbygget.

Figur 11. Resultaten av C14 proverna på grav A och B gjorda vid Poznan Radiocarbon Laboratory.

13

Sammanfattning

I augusti 2004 genomförde kulturmiljöavdelningen på Västmanlands läns museum en antikvarisk kontroll vid Skultuna kyrka. De schakt som drogs vid kyrkan för fjärrvärme, avlopp och åskledare berörd inga byggnadsdetaljer så som murrester och liknande. Däremot berördes en del omrörda och mycket fragmentariska gravar norr om kyrkans kor. I området låg också de två gravar som hade detaljer som pekade på att de var från äldre medeltid. Armställningarna hade variant A vilket kan tyda på en äldre begravningssed, ena handleden på skelettet i grav A hade en grönfärgning som tolkades till att där suttit en prydnad. Skeletten låg i VNV – ÖSÖ vilket är en vanlig riktning på medeltida gravar. De låg på en plats som inte passade in i den kyrkogårdsplanering som finns idag. Tankar fanns också om huruvida de två gravarna kunde härstamma från en tid innan någon kyrka överhuvudtaget var byggd på platsen. Emellertid gav de arkeologiska fyndomständigheterna den här gången en missvisande bild. De två gravlagd och bortglömda personerna avled förmodligen mellan 1660 och 1770

14

Referenser

Kart- och arkivmaterial

Ekonomiska kartan 11G:45. Skala 1:20000 Otryckta källor

Fornminnesregistret Skultuna socken Goslar, T., 2004 Report on C-14 dating in the Poznan Radiocarbon Laboratory Bilder och foto

Figur 2 Västmanlands läns museums arkiv samt i Wästmanlands Fornminnesförenings Årsskrift 1874. Figur 4. Historiska.se/medeltidsbild. Fotografier U. Alström Litteratur

Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Catholic Encyklopedia. Cathedral. Nätupplagan. Ekström, G., 1939. Västerås stifts herdaminne. 1 Medeltiden och reformationstiden. Västerås. Eriksson S., 1921. Skultuna bruks historia, del 1. Stockholm. Floderus, E., 1931. Fyndet från Leide i Skultuna socken. Västmanlands fornminnesförenings årsskrift XIX. Västerås. Grau, O., 1904 (1754). Beskrifning öfwer Wästmanland med sina städer, härader och socnar. Västmanlands Allehanda. Västerås Jonsson, K., 2003. En tidigkristen gravplats och en medeltida kyrklämning. Gravar och kyrkor i Sura 900-1800. Kulturmiljöavdelningen rapport A. 2003:A16. VLM. Västerås. Jönsson, S., 1982. Skultuna kyrka. I Kyrkorna i Västmanlands län. Västmanlands nyheter. Västerås. Nilsson, B., 1998. Sveriges kyrkohistoria. Missionstid och tidig medeltid. Svensk kyrkans forskningråd. Stockholm. Odelman, E., m.fl. 1996. Boken om Ansgar i översättning av Eva Odelman. Samfundet Pro Fide et Christianismo. Stockholm. Palmqvist, A., 1961. Kyrkans enhet och papalismen. Acta Universitas Upsaliensis. Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia. Uppsala.

15

Redin, L., 1976. Lagmansheidan. Ett gravfält som spegling av sociala strukturer i Skanör. Acta Archaeologica Lundensia. Lund. Svenberg, E., 1984. Översättning av Adam av Bremens Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Utgivet av Samfundet Pro Fide et Christianismo. Stockholm

16

Tekniska och administrativa uppgifter

Västmanlands läns museums dnr: 040152 Kulturmiljöavdelningens projektnr: 20-475 Länsstyrelsen dnr, beslutsdatum: 431-8475-04 2004-08-23 Undersökningsperiod: 2004- 08/10/11 Arkeologtimmar: 11 timmar Maskintimmar: - Exploateringsyta: Cirka 25 löpmeter schakt Personal: Ulf Alström Belägenhet: Skultuna kyrka Ekonomisk karta: 11G:46 Koordinatsystem: Rikets Koordinater: X 6620160 Y 1535120 Höjdsystem: - Inmätningsmetod: manuell Dokumentationshandlingar: 24 färgfoto Fynd: - Inventarienummer VLM: -