Årsskrift för Sigtunaforskning

och historisk arkeologi

2011

Utgiven av Sigtuna Museum

situne dei

Redaktion:Rune Edberg och Anders Wikström

Det påtalas då och då att runstensorna-mentik också förekommit på organiska

material, som bevarats i ringa omfattning.En plats där vi finner sådant är Sigtuna, därvi också har ett rikt runstensmaterial. En delav trämaterialet är konserverat men mycketlitet av det är utställt och få känner till des-sa fynd. En tillfällig utställning av det dånykonserverade materialet arrangerades vidSigtuna Museum 2004. Förutom enstakaforskarbesök i magasinet tycks träfyndeninte ha bearbetats i någon nämnvärd om-fattning. En fråga som behöver utredas yt-terligare är exempelvis de stratigrafiska för-hållandena. Träfynden har ett stort allmä-nintresse, genom att de visar en del av vi-kingatiden som man sällan ser arkeologiskt.Närmaste motsvarigheterna finns från me-deltida stadsgrävningar. Speciellt Schles -wig tycks utgöra en nära parallell när detgäller samtida ornerade träföremål.

Många fynd är ornerade med vikingati-da ornamentik, i stilar som vi känner frånsamtida runstenar i närområdet. Förutsätt-ningarna för att studera runristarnas socialamiljö och den omgivande materiella kultu-ren borde därför vara synnerligen goda iSigtuna. I artikeln kommer några motiv som

återkommer på runstenar att diskuteras,nämligen rundjur med kluven nosflik, tri-quetra, mask, palmett och entrelac. En delparalleller från andra fyndlokaler presente-ras, utan anspråk på att vara heltäckande.

Som dokumentations- och analysmetodhar 3D-scanning använts. Syftet med 3D-scanningen är att framhäva föremålens or-namentik och plasticitet och bilda underlagför analys av ristningar och inskrifter. Me-toden har visat sig vara mycket lämplig förträ, då den är beröringsfri och ger hög upp-lösning. Fynd av trä bryts snabbt ned ochdeformeras, och med dem även eventuellaruninskrifter. Ett tänkbart användningsom-råde är att med 3D-scanning dokumenteraföremålens tillstånd vid framtagningstillfäl-let och följa upp varierande konserverings-metoder med jämförande mätningar för attse materialförlust och deformation. Materi-alet kan inte göras full rättvisa som tvådi-mensionella bilder, men kan tillgängliggö-ras som nedladdningsbara filer som kanöppnas i valfri 3D-mjukvara. En tanke är att3D-modeller av intressanta föremål kanpresenteras på en hemsida, dels för forsk-ning men också för att tillmötesgå exempel-vis hantverkare och utövare av historiska

49

Några träfynd i Sigtuna från runstenstid

Laila Kitzler Åhfeldt

S I T U N E D E I

S I T U N E D E I

50

rollspel, teater och filminspelningar som sö-ker autentiskt material som modell för ut-rustning och rekvisita.

FöremålenFrån grävningen 1999 i kvarteret Profes-sorn 1 finns ett trettiotal fynd där det note-rats att de kan ha ristning, dock av varieran-de art – allt är inte otvetydiga ornament. Detrör sig i en del fall om enstaka ristningslin-je eller tveksamt ornament. Materialen ärben, horn, stenkol och trä. Nio träfynd somenligt stratigrafin bedömts härröra från1000–1100-talet e.Kr. valdes ut för 3D-scanning. Sju av de utvalda föremålen harornamentik (Tabell 1). Bland de utvaldafynden skulle nätpinnen, yxskyddet och flö-

tet kunna kopplas till näringsfångst medanplankan, locket och kåsan kanske kan tän-kas komma från hus och hem. Såväl bruks-föremål som inventarier kan ha varit deko-rerade med ornament som till stora delaråterfinns på runstenar.

Föremålen scannades med en optisk hög upplösande 3D-scanner (ATOS II), somhar den egenskapen att man kan varieramätvolymen och upplösningen efter före-målets art. För träföremålen användes enmätvolym om 128x35x28 mm, vilket inne-bär att upplösningen mellan mätpunkternaär 0,11 mm. 3D-scanningen har gjorts avförfattaren och doktorand Joakim Schultzénvid Arkeologiska forskningslaboratoriet(AFL), Stockholms universitet (Schultzén2010).

• Käpphuvud (F6268) utformat som run-djur. Det mest uppseendeväckande föremå-let är ett käpphuvud (F6268) med en plas-tisk utformning som liknar de rundjur vi serpå runstenarna (fig. 1). Det skulle kunnaklassificeras som ett Pr3-huvud i Ann-SofieGräslunds runstenskronologi (Gräslund1991, 1992). Nosfliken har en speciell ut-formning som verkar förekomma endast påett begränsat antal runstenar, nämligen Fot-

Fig. 1. F6268 Käpphuvud. Notera nosflikens utformning, som liknar rundjuret på runstenarna U460,U613 och U624. Käpphuvudets ena sida (t.v.) är inte färdigsnidad och ögat är annorlunda.

Fyndnr FöremålF 6268 KäpphuvudF 12093 FlöteF 15415 LockF 12800 PlankaF 10595 NätpinneF 10313 KåsaF 8800 Eggskydd

Tabell 1. Träföremål med ornamentik från Professorn 1, Sigtuna.

stenarna U460 i Skråmsta, Haga socken ochU624 i Ullvi, Bro socken samt Visäte-ste-nen U613 i Torslunda, Västra Ryd socken(fig. 2). Dessa tre stenar ligger alla samladeinom 13 km avstånd från Sigtuna (fig. 21)och såväl Fot som Visäte är välbekanta run-ristare i området (Kitzler Åhfeldt 2008;Källström 1992, 2007). U460 får för övrigtmycket beröm av Elias Wessén, som talarrunstenen som ett mästerverk och om rista-rens stora skicklighet och konstnärlighet(UR 2: 268).

Den stratigrafiska, preliminära, dater-ingen av käpphuvudet är 1100-tal, möjligensent 1000-tal (muntl. medd. Anders Wik-ström, Sigtuna Museum, som meddelatstratigrafisk, prelimär datering också av deföljande föremålen).

• Flöte (F12093, fig. 3–4) med triquetra.Kriteriet för att ett föremål skall identifierassom ett flöte är att det flyter (trä, bark ellerkork) och att det går att fästa en lina i ett håleller ett spår. Det bör också vara rundat föratt inte trasslas in i nätet (Olsen 2004:46).Från det medeltida Bergen har 330 flötenpåträffats, av Olsen indelade i nio olika hu-vudtyper (Olsen 2004:47). Objektet frånSigtuna liknar Olsens typ V, droppformat

med ett hål i den spetsiga ändan, men har enmer utpräglat flat sida. Flötet dateras till1000-tal, sannolikt dess tidigare del. Flötethar dekorerats med ett triquetramotiv.

Ornamentet är något förvirrat, det verkarfinnas en ansats till en fjärde udd men rista-ren tycks ha ångrat sig. Upplösningen mel-lan mätpunkterna på 0,11 mm är inte riktigttillräcklig för att nöjaktigt dokumenteraristningen, det hade varit önskvärt med än-nu lägre.

Triquetra finns på ett antal runstenar in-om ca 5 mils avstånd från Sigtuna (fig. 5,fig. 21). Den till utformningen mest likafinns på U937. Runstenen påträffades inomklosterområdet i Uppsala, men dess ur-sprungliga plats kan ha varit bredvid U991vid Broby i Funbo socken. Som Wessénskriver är triquetran ”icke särdeles vanlig”,men återfinns på U484 och U1172 (UR4:36, 653). Triquetran på U937 liknar detnärbesläktade tecknet triskelen, men tri-quetran är till skillnad från triskelen ett ab-strakt ornament medan triskelen i sitt grun-dutförande består av tre ben (se dock runste-nen i Snoldelev DR248 som har en triskeleuppbyggd av dryckeshorn; KHM triskele).Triquetran på U1172 i norra Uppland har in-te samma utdragna svängda spetsar och ger

L A I L A K I T Z L E R Å H F E L D T

51

Fig. 2. Runstenar med kluven nosflik. Fr. v. U460, U613, U624. Bilder från Upplands runinskrifter,beskurna. Montage.

52

inte samma schwungfulla intryck somU937.

I Kulturhistoriskt lexikon för nordiskmedeltid (KHM) kan inhämtas att tri-quetran i nordisk kristen medeltid troligenuppfattades som en symbol för treenighe-ten. I sluten form, där strecken löper tillba-ka i sig själv, kan figuren även ha uppfattatssom en magisk symbol. Om vi ser längrebort, så finner vi under 1000-talet triquetranpå danska och norska kungamynt. På stenfinns den på stenkors på Isle of Man, Jel-lingstenen, på en rungravsten från Getinge iHalland (DR355) samt som bifigur i myto-logiska scener på gotländska bildstenar.Dessutom förekommer triquetran på got-ländska fisk- eller skedformade hängen.Den s.k. ”äkta” triquetran är fristående, menden förekommer också som del av sam-

mansatt bandfigur, företrädesvis i hörn (exJellingstenen). (KHM triquetra).

• Lock till en oval ask (F15415, fig. 6). Pålocket finns ett ansikte, en mask. Figurenkan möjligen också förstås som en hel män-niskogestalt (fig. 7–8). Locket kan daterastill 1000-talet.

I Schleswig har påträffats bottnar tillovala askar och även bottnar till ett antalandra kärl och askar, ofta med ristningar avrunliknande tecken och bomärken (Ulbri-cht 2006:132, Abb. 25–28). En laggkärls-botten i Schleswig bär på insidan en runin-skrift som lyder MARIA (Ulbricht2006:157–158, Abb. 45; jfr Stoklund &Düwel 2001:159ff).

Till masken på asklocket finns ingen di-rekt slående parallell på runstenar. Vi kan

Fig. 3–4. F12093 Flöte med triquetra.

Fig. 5. Runstenar med triquetra. Fr. v. U937, U484, U1172. Runstensbilder från Upplands runin-skrifter, beskurna. Montage.

S I T U N E D E I

53

notera att det finns några sparsamma före-komster av antropomorfa gestalter i bl.a.norra Uppland (fig. 21) och i Södermanlandmen ingen av dem är påfallande lik. Maskenkan också föra tankarna till runstenen iNälsta i Närke (Nä34), människogestaltenpå Sparlösastenen (Vg119) samt till hängenoch beslag. På något närmare håll, menutanför kartan (fig. 21) har vi även runste-

nen U1150, som av Sven B. F. Jansson be-döms vara utförd av en ovan person ochmed ”klumpighet och osäkerhet” i linjeför-ingen. Jansson ger dock inga kommentarertill motivet. (UR 4:577)

• Planka (F12800). På en ornerad plankafrån Sigtuna kan vi urskilja flätverksmöns-ter (entrelac) med cirkelsegment(fig. 9–10). Plankan dateras till 1000-talet,sannolikt dess senare del. Entrelac eller flät-mönster är som bekant allmänt förekom-mande på runstenar. Här visas endast U124som ett sällsynt exempel med på entrelacuppbyggd med tre linjer (fig. 11). Plankan ärca 655 mm lång, 150 mm bred och endast ca12 mm tjock. Den är avfasad i ena kanten,möjligen för att passa in i en skåra. Av verk-tygsspåren att döma är det en spräckt plan-ka som planbearbetats med en yxa vilket ty-der på slinthugging (fig. 12). Strieringar (enrits) på snedden i relation till huggmärkenaoch plankans längdriktning tyder på en ska-da i yxans egg, som kan vara diagnostisk föratt identifiera yxan om fler liknande före-mål skulle påträffas. Liknande ornamentiklär ha registrerats på vindskivor i ståendemedeltida kyrkor. (E-post Gunnar Almevik,doktorand och verksamhetsledare vid Hant-verkslaboratoriet i Mariestad, 22/12 2010).

Fig. 6. F15415 Lock, a) ovansida, b) undersida med fals.

Fig. 7. F15415 Lock. Notera ansiktet.

Fig. 8. Fig. Ornamentet ifyllt på 3D-bild

L A I L A K I T Z L E R Å H F E L D T

S I T U N E D E I

54

Fig. 9. F12800Planka med or-nament, detalj.

Fig. 10.F12800. 3D-

bild, ornamen-ten ifyllda.

Fig. 11. U124, detalj.

Fig. 12. Bearbetningsspår på baksidan av plan-kan (panelen), F12800.

Fig. 13. Observeraornamentband

framträder medslätare partier,

även där ristnings-linjerna är otydliga

(uppe t.v. i figuren).

Vid en workshop om hantverksspår förhantverkare och forskare som hölls vidHantverkslaboratoriet i Mariestad (oktober2010) diskuterades vilken information somkan utvinnas av att studera sådana yxspår,exempelvis eggens utformning och timmer-mannens överväganden och skicklighet.Det är möjligt att ett studium av rytmen islagmärkena skulle kunna leda till en metodför att identifiera individuella timmermän,liknande metoden för huggspårsanalys pårunstenar. En liknande ansats har tagits avHøgseth i en avhandling om analys av hant-verksspår i timmer (Høgseth 2007).

Vid analys av 3D-modellen kom detfram att ornamentbanden på vissa ställenhar en slätare struktur än den mellanliggan-de mer ådrade ytan. Genom att bearbeta bil-den med filtrering och kontrastverkan fram-träder det som ljusare partier, där de mel-lanliggande ytorna är strimmiga av träetsådring (fig. 13). Kan detta möjligen vara or-sakat av en tidigare, nu försvunnen bemål-ning? I Sigtuna Museums fynddatabas finnsen intressant uppgift inlagd, att en liknandeplanka påträffats i Ryssland 1999 med entunn ristning som var målad i gult och blått(enligt signaturerna 000403 PG & MJ medmuntlig referens till Ingmar Jansson000418). Palmettornerade plankor har på-träffats i kyrkorna i Glanshammar i Närke(Nä24) och Hammarby i Södermanland.Bland tänkbara möbeldelar i Schles wig fin-ner vi en 9 cm bred ekplanka med palmett-liknande profilering med ristningslinjer(Saggau 2006:241–242, Abb. 32).

• Nätpinne. Entrelac-liknande motiv haräven en till fiskeutrustning och maritimt livhörande dubbelsidigt ornerad nätpinne(nätsticka) (F10595, fig. 14). Kanske är detsnarare en s k nätnål, som används för bind-

ning och lagning av nät, det finns en modellsom saknar spets och är urnupen i båda än-darna (Svedberg & Jonsson 2006:22–23).

Föremålet dateras till 1000-tal, sannoliktdess mitt.

• Kåsa (F10313, fig. 15–16) med märke ibotten. Kåsan har ett ornament som möjli-gen haft fyra uddar (fig. 17). Jag har intekunnat finna något liknande ornament pårunstenar i de närliggande landskapen Upp-land, Södermanland eller Västmanland. Kå-sor i varierande utformning med och utanbomärken och andra ornament finns även iSchleswig (Saggau 2006:211–212, Abb. 8).

Föremålet dateras till 1000-tal, sannoliktdess mitt.

• Eggskydd med palmett (fig. 18–19). Tillverktygen hör ett eggskydd till en yxa(F8800), vackert dekorerad med ansats tillrelief. Föremålet dateras till 1000-tal, san-nolikt dess senare del.

Som bekant är även palmetten ett myck-et vanligt runstensmotiv. Runstenen U165kan nämnas som endast ett av många exem-pel. I Schleswig finns ett eggskydd med in-ristade yxor och djur i urnesstil (Saggau2006:262, 264, Abb. 44.13).

Ornamenten på träföremålen har sam-manställts i fig. 20. Om vi lägger in runste-narna med kluven nosflik, triquetra och

L A I L A K I T Z L E R Å H F E L D T

55

Fig.14. F10595 Nätpinne, sida 1 och 2.

mask på en karta ser vi att de tre runstenar-na med kluven nosflik som liknar käpphu-vudet samtliga ligger inom 13 km avståndfrån Sigtuna. Det samlade intrycket och dengeografiska närheten till Sigtuna ger en in-tressant dimension till käpphuvudet, somkanske stärker tanken att fyndmiljön i Sig-tuna återspeglar den materiella kulturenkring åtminstone någon eller några av run-ristarna. De tre runstenarna med triquetraligger något längre bort, ca 30–50 km frånSigtuna. Runstenar med antropomorfa ge-stalter eller masker finner vi främst i norraUppland och i Södermanland (fig. 21).Runstenar med palmett och entrelac är såallmänt förekommande att de inte har mar-kerats på kartan.

DiskussionI Sigtuna finns ett häpnadsväckande materi-al av vikingatida och tidigmedeltida trä-fynd, främst från 1000-talet. Här finns möb-ler, husgeråd, redskap och även udda fyndsom sticker ut, såsom en vikingatida käppoch en pilbåge. Käppar har använts av her-dar som kastredskap. Så tolkas en ca 50 cmlång käpp med triskel (dat. ca 900–1050eKr) som påträffats i Hemdrup, Danmark(Skautrup 1951:155, 161).

De ornerade träföremålen i Sigtuna harrikliga paralleller i Schleswig, som ärmycket rikt på välbevarade medeltida trä-fynd och där det på senare år kommit framny forskning. Materialpublikationen Holz-funde aus dem mittelalterlichen Schleswig(Vogel et al. 2006) visar ett i hög grad rele-vant jämförelsematerial för Sigtuna, där -ibland träföremål med runinskrifter ochmed ristningar i urnesstil. Utöver de paral-leller som nämnts ovan finns speciella fynd,som exempelvis en del av en svärdsskidaoch en sadelbräda. Sadeln har utsmyckats

S I T U N E D E I

56

Fig. 16. F10313,tvärsektion.

Fig. 15. F10313 Kåsa. Linje markerar tvärsek-tion.

Fig. 17. F10313, ornament ifyllt.

Fig. 18. F8800 Eggskydd till yxa, utsida och in-sida.

Fig. 19. F8800 3D-bild, ornamentet ifyllt.

57

Fig. 20. Ornamentpå träföremål frånProfessorn 1, Sigtuna.

Fig. 21. Runstenarmed kluven nosflik,triquetra och mask.Karta red.

med flätbandsornamentik i urnesstil (May-er-Küster 2006:315, Abb. 3). Vidare finnervi en spelpjäs dekorerad med runstenslik-nande palmett med koppel. Saggau drar en

parallell till en grupp jylländska kyrkopor-taler daterade till 1100-talet (Saggau2006:234 och anförd litteratur, Abb. 24.6).Runfynden på trä i Schleswig omfattar en

L A I L A K I T Z L E R Å H F E L D T

runkavle, en käpp, ett knivskaft och olikakärlbottnar (Saggau 2006:261; Stoklund &Düwel 2001).

Den varierande sammansättningen avruninskrifter eller ristningar på de bådafyndlokalerna gör att de kompletterar va-randra, så att föremål som saknar ristningari Sigtuna har det i Schleswig och vice ver-sa. Tillsammans visar de att rundjur och ur-nesstil använts på en mångfald olika typerav föremål. Urnesstil i Sigtuna på hornföre-mål har behandlats av Uaininn O’Meadhra,som föreslår att stilen använts och utveck-lats vid en hovverkstad för hornhantverk.O’Meadhra har även beskrivit skisser i ur-nesstil på horn och ben, och då också berörtskisser på trä (O’Meadhra 2010). Här är detsnarare motiv på vardagsföremål som dis-kuteras.

När det gäller hur runkultur uttrycks i träkan runsyllabariet från kvarteret Professorninte förbigås. Föremålet har undersökts ru-nologiskt och satts in i sitt kulturhistoriskasammanhang av Helmer Gustavson (2007).Runsyllabariet 3D-scannades 2006 av un-dertecknad, men detta kommer att behand-las i ett annat sammanhang tillsammansmed andra runfynd från Sigtuna.

En fyndkategori som är intressant i sam-manhanget träfynd och skriftkultur är styl -usar. I fyndmaterialet från kvarteret Profes-sorn i Sigtuna finns ett antal fynd som harregistrerats med sakordet stylus. I till syneskringliggande kontexter finns liknandeföremål som kategoriserats som korvpinne,nål, pinne och odefinierat föremål. Detta ärendast exempel på vad som finns i sammafyndback som de till ”stylus” kategorisera-de F10894 och F10769. Här kan fyndmate-rialet från Schleswig tjäna som underlag tilldiskussion. 35 tränålar har påträffats (Sag-gau 2006: 267–268, Abb. 47). Det fåtal

föremål som benämnts styli har antingenmetallspets eller kvadratiskt tvärsnitt (Sag-gau 2006: 261–262, Abb. 44). De eventuel-la stylusarna i Sigtuna förtjänar dock enbättre genomgång än vad som är möjligthär.

Paralleller till enstaka föremål i Sigtunapåträffas i flera olika fyndsammanhang. Enstor mängd träföremål känner vi exempel-vis från Osebergsgraven, med kåsa, rårack,ornerade plankor mm (Shetelig et al. 1917;Christensen et al 1992). Eftersom detta är enfurstlig grav från 800-talet i Norge speglardet en helt annan typ av sammanhang änSigtunas stadsmiljö på 1000-talet i östraSkandinavien. De ristade motiven liknarsnarare motiv på de mer samtida gotländskabildstenarna. Här kan särskilt nämnas endurkplanka med en ristning som visar enskeppsstäv och ovanför denna två fyrfotadjur med hornbeprydnad, den ene med enpil i bringan (Shetelig 1917:314–317, Fig.116) och tre trianglar sammanflätade till en”blixtfigur” eller ”magisk knut”, liknandedem på bildstenar som exempelvis LärbroSt. Hammars (Lindqvist 1941:Taf. 27,fig. 81).

En lokal med bevarad träkultur somspeglar ytterligare ett annat socialt sam-manhang är Wurt Elisenhof, med träfyndfrån 700–800-tal. Här rör det sig mest ombruksföremål för elementära behov och deär endast sällan ornerade. Möblerna och in-ventarierna är få, men det finns vagga, bänkoch hylla. Träbearbetningen uppges varaenhetlig och funktionell (Szabó et al1985:120–125, 214–215). Till skillnad fråndet urbana Sigtuna har Wurt Elisenhof tol-kats som en agrar by med odifferentieratnäringsfång. Fynden visar inte om det fun-nits specialiserade hantverkare (Grenander-Nyberg 1985:215–216). Ser vi till helheten

S I T U N E D E I

58

erbjuder Schleswig en mer jämförbar fynd-miljö.

3D-scanningen fungerar bra som doku-mentationsmetod för att återge ett föremålsplasticitet och volym. Verktygsmärken somyxhugg syns tydligt. Likaså får man en på-taglig uppfattning av godsets varierandetjocklek och hur föremålet har skadats ochdeformerats. Återgivningen av tunna rist-ningar i trä är dock inte helt tillfredsställan-de med den mätvolym som använts, somger upplösningen 0,11 mm mellan mät-punkterna i slutresultatet. För att analyseraytterst tunna ristningar som ristats med entunn knivsegg bör en ännu större mätnog-grannhet användas. I en studie av rist-ningsspår på ben har 3D-scanning med upp-lösning 0,027 mm gett bra resultat (KitzlerÅhfeldt 2010). När detta skulle tillämpas pårunsyllabariet visade det sig dock att mät-volymen svårligen kan användas på annatän små ytor och föremål, i storleksordning-en tändsticksask.

Med denna studie har jag önskat ge en li-ten glimt av Sigtunas träkultur och visa påparalleller såväl till runstenar i omgivning-en som till träfynd i det samtida Schleswig.Ett spännande fynd är det snidade rundjuret,som verkar ha lokal anknytning och förstär-ker bilden av Sigtuna som en plats där vikan söka hemvisten för åtminstone någoneller några runstensristare.

Tack till Sten Tesch och Anders Wikström vid Sigtu-na Museum, Magnus Källström vid Riksantikvarie -ämbetet och Joakim Schultzén vid Arkeologiskaforskningslaboratoriet, Stockholms universitet.

SummaryDecorated wooden objects dating from the 11th– early 12th century AD were excavated fromthe site of Professorn 1 in Sigtuna in 1999. Fordocumentation and analysis, some of these were

scanned with a high resolution non-contact 3D-scanner in 2010. These objects reflect a woodenmaterial culture contemporary with the lateViking Age rune-stone tradition which is abun-dantly represented in Sigtuna and its surround-ings. They contain Urnes style ornament as wellas singular motifs, marks and symbols. In thisrespect, Sigtuna’s wooden culture is similar tothat of the Viking Age and Early MedievalSchleswig.

One remarkable find is a runic animal headsculptured in the round. A particular feature ofthis object, namely the split snout, is rarely to befound but appears on three rune stones near Sig-tuna. Another ornament discussed here is the tri-quetra, also to be found on wooden objects aswell as on a few rune stones north of Sigtuna.These parallels may confirm that carvers of runestones (not only of small objects) had relationswith Sigtuna and that close studies of the mate-rial culture of Sigtuna may tell us about the so-cial context in which these rune carvers acted.

ReferenserChristensen, A. E. 1992. Osebergdronningens

grav. Vår arkeologiske nasjonalskatt i nytt lys.Oslo.

Danmarks runeindskrifter utg. ved Lis Jacobsenoch Erik Moltke 1941–1942. Köpenhamn.

DR + nr = signum i Danmarks runeindskrifter.Gräslund, A.-S. 1991. Runstenar – om orna-

mentik och datering. Tor 23.Gräslund, A.-S. 1992. Runstenar – om orna-

mentik och datering II. Tor 24.Gustavson, H. 2007. Runor på skolschemat! Ett

nyfunnet syllabarium från 1000-talets Sigtu-na. Situne Dei.

Høgseth, H. B. 2007. Håndverkerens redskaps-kasse. En undersøkelse av kunnskapsutøvelsei lys av arkeologisk bygningstømmer fra1000-tallet. Trondheim.

L A I L A K I T Z L E R Å H F E L D T

59

KHM = Kulturhistoriskt lexikon för nordiskmedeltid. Malmö 1956–1972.

Källström, M. 1992. Den uppländske runrista-ren Visäte. C-uppsats i arkeologi. Stockholm.

Källström, M. 2007. Mästare och minnesmär-ken. Studier kring vikingatida runristare ochskriftmiljöer i Norden. Stockholm.

Kitzler Åhfeldt, L. 2008. Runristare i stad ochland. Situne Dei.

Kitzler Åhfeldt, L. 2010. 3D-scanning at the Archaeological Research Laboratory 2006–2009. Rapporter från Arkeologiska forsk-ningslaboratoriet 13. Stockholm.

Lindqvist, S. 1941. Gotlands Bildsteine I.Stockholm.

Mayer-Küster, U. 2006. Ein hölzerner Sattle-baum und weitere Sattelteile aus dem mitte-lalterliche Schleswig. Holzfunde aus dem mittel alterlichen Schleswig. Ausgrabungen inSchleswig. Red. V. Vogel et al. Neumünster.

Nä + nr = signum i NäR.NäR = Närkes runinskrifter. Granskade och tol-

kade av Sven B.F. Jansson (1975). Stockholm.Olsen, O. M. 2004. Medieval Fishing Tackle

from Bergen. Medieval Fishing Tackle fromBergen and Borgund. The Bryggen Papers.Main Series No 5. Red. I. Øye.

O’Meadhra, U. 2010. Skisser i urnes-/runstens -stil på horn och ben från Sigtuna. Situne Dei.

Saggau, H. E. 2006. Gehauene und geschnitzteHolzfunde aus dem mittelalterlichen Schles -wig. Holzfunde aus dem mittelalterlichen Schles wig. Ausgrabungen in Schleswig. Red.V. Vogel et al. Neumünster.

Shetelig, H., Falk, H. & Brøgger, F. 1917. Ose-bergfundet. Bd 1. Kristiania.

Schultzén, J. 2010. Sigtuna Wood & Runes –Optical 3D-scanning of ornamented and rune-engraved Objects from Sigtuna. Assign-ment report no. 159. Auxilia. ArchaeologicalResearch Laboratory, Stockholm University.

Skautrup, P. 1951. Hemdrup runestav. Kuml.Sørheim, H. 2004. Borgund and the Borgund-

fjord Fisheries. Medieval Fishing Tackle fromBergen and Borgund. The Bryggen Papers.Main Series No 5. Red. I. Øye.

Stoklund, M. & Düwel, K. 2001. Die Runen -inschriften aus Schleswiger Grabungen. Dasarchäologische Fundmaterial II. Ausgra-bungen in Schleswig. Red. V. Vogel.Neumünster.

Svedberg, V. & Jonsson, L. 2006. Medeltida ur-banisering och fiske i Västsverige. Göteborg.

Szabó, M. et al. 1985. Die Holzfunde aus derfrühgeschichtlichen Wurt Elisenhof. Frankfurtam Main.

Sö + nr = signum i SöR.SöR = Södermanlands runinskrifter. Granskade

och tolkade av Erik Brate och Elias Wessén(1924–1936). Stockholm.

U + nr = signum i UR.UR = Upplands runinskrifter. Granskade och

tolkade av Elias Wessén och Sven B. F. Jans-son (1940–1958). Stockholm.

Ulbricht, I. 2006. Das geböttcherte Holz ausdem mittelalterlichen Schleswig. Holzfundeaus dem mittelalterlichen Schleswig. Red.V. Vogel et al. Neumünster.

Vg + nr = signum i VgR. VgR =Västergötlands runinskrifter. Granskade

och tolkade av Hugo Jungner och ElisabethSvärdström (1940–70). Stockholm.

Vogel, V. et al. 2006. Holzfunde aus dem mittel -alterlichen Schleswig. Ausgrabungen in Schles wig. Mit Beitragen von Ingrid Ulbricht,Hilke Elisabeth Saggau, Karl-Heinz Gloy undUlrike Mayer-Küster. Neumünster.

S I T U N E D E I

60