S t u d i e c i r k l a r

FOLKDRÄKTSSÖMNAD varannan torsdag

ledare Monika Svensson

JÄRNA FÖRR O. NU ” Tore Johansson

MÖRKÖ GENOM SEKLERNA ” Karin Davidsson

GAMLA TORP I HÖLÖ ” Einar Eriksson

LÄS OCH RES: ” Rut Larsson

1.Svenska landskap (Om intresse finns så

2.Baltikum avslutas cirklarna

3.Svenskminnen i med en resa.)

Österrike. För närmare information kontakta

N.Järnvägsgatan 5, Järna TEL 0755/71933

GLÖM INTE ÅRSAVGIFTEN !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

25:- FÖR ENSKILD OCH 30:- FÖR FAMILJ. SKRIV FAMILJE-

MEDEMMARNAS NAMN PÅ INBETALNINGSKORTET. POSTGIRONUMRET ÄR 15 01 64 - 2 Kontaktpersoner i styrelsen:

Ingel Eriksson Tel 740 16 Rödsippstigen 1

Thore Johansson Tel 702 09 Vinkelgränd 3

Johan Pettersson Tel 707 90 Källvägen 3

JÄRNA HEMBYGDSFÖRENING C/O JOHANSSON

VINKELGRÄND 3, 153 00 JÄRNA

Bron över Moraån vid Nykvarns kvarn ca 1940. Den här bron, som nu tjänat ut, var byggd 1939. Vi ser den mycket ålderdomliga miljön intakt, med kvarnen till hö-ger om vägen, vattenrännan och mjölnarbostaden. Mjölkbilen på bron är gengasdriven. Vid horisonten skymtar Centralskolan (nuv. Ulldalsskolan). Den nya tiden börjar göra sitt intåg!

Nr:2 1989 Årg. 4

2

ORDFÖRANDEN HAR ORDET

Vi står nu inför en ny höst och vi hoppas att alla haft en skön sommar. När vi ser tillbaka på vad som hänt sedan föregående utgåva av detta förträffliga medlemsblad kan vi konstatera att vårt vår– och som-marprogram varit föremål för stort intresse av våra medlemmar. Vi kunde t.ex. konstatera att bland de många som deltog i friluftsgudstjänsten vid Tavesta bytomt fanns de som inte hade en aning om att det här legat en bondby, känd sedan medeltiden men säkerligen bebodd redan under bronsåldern. Visserligen har ingen bott i byn sedan början av 1800-talet men Tavesta är en plats och ett namn som måste hållas levande. Om vårt gamla stationshus kan nu meddelas att kommun-delsnämnden agerat och skriftligt begärt att det ska bevaras. Nämnden var mycket imponerad av att ca 3 000 Järnabor stödde vår aktion namninsamling, om man se- dan betänker att skälet för att riva huset inte är att det står i spåren utan att man är rädd för att snöras från taket ska blockera spåret närmast huset, då kan man verkligen fråga sig vad SJ sysslar med. Som vanligt presenteras vårt höstprogram på mittupps- laget och vi hälsar alla välkomna till de olika aktiviteterna. En cykeltur till Stubbtorp och Lilla Römora ger fin motion och samtidigt en inblick i hur en torpare bodde förr. Båda torpen har varit bebodda åtminstone sedan 1600-talet. Thore Johansson. GLÖM EJ VÅRA VÄNNER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Vattgrufvans Vänner: årsavgift 25:-, PG 41 90 408-7 Moraåns Vänner, årsavgift 25:- för enskild, 30:- för familj: PG 426 41 04-3

3

INSÄNDARSDAN

Tänk Er en mysig mörk höstkväll. Ni har precis satt Er i favoritfåtöljen med en ny intressant bok. Fåtöl- jen börjar just få upp den rätta sittvärmen. Plötsligt bryts friden av att en hög med saker kommer ingående. Under projektorväska, filmduk och ett antal små bruna askar kan Ni urskilja det som ni under fle- ra år känt som Er far. Samtidigt som högen (far) tippar sin börda på fina bordet kan Ni urskilja ett stort leende och en aning glasartad blick i hans an- sikte. Om Ni skulle uppleva detta skulle Ni med säkerhet kasta er på telefonen och ringa allt från mamma till generalstaben. Själv tar jag det hela med fattning, det är helt en- kelt så att far har gripits av lite forskarlust och sånt har jag upplevt tidigare. Man kan nu betrakta vardagsrummet som belägrat. Får man för sig att ta en sväng in och undersöka vad som händer blir man snart besviken. Att hembygdsforska är nämligen en konst bara för den invigde. Vilken vanlig dödlig skulle t.ex. veta att sitta och stirra på oläsligt klotter på mikrofilm i själva verket är att tolka kyrkböcker från så där en tre hundra år före McDonalds. Nej man inser snar att detta får man lämna till proffsen och drar sig tillbaka. Men så en dag är allt som bortblåst. Skönt tänker Ni, nu kanske livet återgår till det normala. Men då misstar Ni er, det är nämligen så att även far sak- nas. Frågar man mor får man veta att han mäter upp husgrunder. Detta är signal nummer två. Denna signal är dock något allvarligare, den innebär nämligen att forskalusten inte enbart består av nyfikenhet. Nej nu är de något mycket allvarligare på gång. Denna far- håga bekräftas av ett väldigt lånande. Titt som tätt kommer far farande och vill låna papper, Tipp-Ex, pennor och ens bästa sax. Samtidigt belägras vardags-rummet för den andra gången. Denna gång av skrivna papper, bilder och kartkopior. Vardagsrummet är upp- taget ännu några veckor och så en morgon finns den där, UPPSATSEN, eller avhandlingen eller vad han nu

gett för skrytsamt namn åt pappersbunten. Lite non-chalant släntrar man fram till frukostbordet och börjar bläddra, snart är man i ett salighetstill- stånd. I sin hand håller man ett antal välgjorda, välunderbyggda och lättförståeliga fakta om sin hem- bygds månghundraåriga historia. Det är först nu man inser att det varit värt alla problem och våndor. För det finns inget så spännande som sin egen hembygd. PÅ. Signaturen är känd av red., som vidtagit nödvändiga åtgärder!

ÅSENS GEOLOGI

4 5

Ett mycket kortfattat referat från vår exkursion med kvartärgeologen Jan Risberg. Vid Kallfors tittade vi på de två jättegrytorna i bergssluttningen strax N om ån. J.R. redogjorde för hur dessa bildats och varför. Troligen har lösa ste- nar fastnat i sprickor i berget och börjat rotera i den under isen framströmmande isälven. Läget i bergsluttningen invid isälvsavlagringen (åsen) är typiskt. Nästa stopp var vid grusgropen vid Åhlsta. Här titta- de vi på ett tvärsnitt av åsen. En yta visade ripples (vågmärken avsatta i vattnet framför iskanten). Från dessa kan man uttolka strömriktning, avsmältning mm. På ett annat ställe kunde vi se hur vågsvallad sand överlagrade glaciallera. Sandlagren var deformerade och sönderbrutna, troligen beroende på olika takt i avsmältning och påfrysning av isen. På några frilagda rundhällar studerade vi isräfflor och berggrund. Vi fick också påpekat att materialet i åsen var av andra bergarter än den lokal. Vissa stenar (sandsten, por- fyr) har troligen transporterats ända från trakter norr om Mälaren. Nästa stopp var i sluttningen väster om Vackå där vi grävde fram morän. Under bilfärden mellan Vackå och Nykvarnsvägen gavs tillfälle att studera förkast- ningen i sjön Vällingen, rundhällar vid Hummelmora och den plana sandplatån mellan Hummelmoraberg och Nykvarnsvägen. Under kaffepausen några hundra meter norr om vägkors-ningen Gnesta-Hummelmora förevisades dödislandskapet med gravar och gropar. Sista anhalten var åsen vid Tingsätra. Här är åsen väl utbildad med rygg och i sluttningarna kan man se terrasser som kan vara strandlinjer från det forna havet. Vissa delar av åsen är ursvallad och ytan be- står av grovt material, dock inte riktiga klapperstensfält. I botten på en djup dödisgrav gräv- de vi fram silt, ett finkornigt svallmaterial. Exkursionen avslutades med att vi jämförde olika jor- dartsprover från de lokaler vi besökt. Från vårens geologiutflykt. I Åhlstagropen kan man se

ett spektakulärt tvärsnitt av åsen.

6

Den som är intresserad kan få en kort litteraturlista med referenser till åsen geologi. Hör av Er till Johan Pettersson.

VINANDE VÄCKTE VÄXTER

Vid Tavesta, som alltid finns med i något av mitt medvetandes hörn, har jag stött på två uråldriga kul- turväxter. Dessa är i hög grad påminnelse från den tid då byn var levande och bebodd. Vid en källargrop på en av gårdstomterna växer humle och invid en hus-grund på en annan tomt dök två plantor av bolmört upp under sommaren 1989. Både humle och bolmört har nog vuxit i Tavesta sedan medeltiden och troligen har bolmörten funnits i odling där ännu tidigare. Humlen återkommer år efter år från samma rot och har så gjort i kanske fem hundra år. Bolmörten däremot är dock tvåårig och den är därför beroende av bar jord för att dess frön ska kunna gro, något som vi kanske åstadkom med förra årets slåtter. Väckte vi frön som slumrat i två hundra år ???? Naturligtvis kunde jag inte nöja mig med att bara hitta dessa levande kulturminnen utan att ta reda på vad de använts till av Tavestaborna. Sålunda forskade jag lite kring de båda växternas kulturhistoria i Sverige. Från det omfångsrika materialet har jag för- sökt sammanfatta de viktigaste som kan belysa deras betydelse och användning. Bolmört är en av våra äldsta medicinalväxter. Den är mycket omskriven och av stort kulturhistoriskt in- tresse. Växten är starkt kulturgynnad och har vuxit hos människor i årtusenden. I dag börjar den bli sällsynt i Sverige och dyker bara upp sporadiskt då jorden vid någon gammal kulturlämning rörts om. Fröna kan nämligen bevara sin grobarhet i jorden i flera hundra år.

7

Bolmört heter hyoscyamus niger på latin och den är namngiven av Linné. Hyoscyamus betyder svinböna och niger betyder svart. Ett gammalt svenskt namn på ör- ten har varit just swijnebönor vilket kan syfta till att örten var olämplig för människor att förtära. An- dra gamla namn beskriver växtens verkan. Den har t.ex. kallats galenört, hjernbrylla och fallört. Huvudformen av bolmört är tvåårig och den har flitigt odlats som läkeört av allmogen i vårt land. Verksamma beståndsdelar är alkaloiderna hyoscyamin, atropin och scopolamin. Dessa framställs numera syntetiskt och används fortfarande som aktiva läkemedelssubstanser t.ex. i Egazilduretter. Bolmörten kommer troligen från Sydeuropa och Västasien. Den kan ha spridits norrut av munkar som odlat den i klosterträdgårdarna eller med vandrade folkslag som zigenare vilka ofta sålde frön till medicinal– och giftväxter. Det är inte fastställt när bolmörten kom till Sverige. Första gången den nämns vid namn i skrift är på 1400- talet men redan i Eddan ger Grimhild Gudrun en glömskedryck i vilken säkerligen bolmört ingick. Det finns nämligen få växter, om än någon mer än just bolmörten i vår flora, som kan tillskrivas sådana egenskaper. Vid utgrävningar på Öland och Gotland av kulturlager från stenålder till vikingatid har örten dykt upp på de uppkastade jordhögarna. Detta tyder på att den fanns i vårt land åtminstone på vikingatiden. Bolmörten har varit en mycket betydelsefull läke– och trolldomsört. Användningsområdena har varit högst olika. Vanligt har varit att använda drogen som smärtlindring vid tandvärk, gikt och liknande. Ända fram till första världskriget var den brukad som rogivande och smärtlindrande medel och den försvann som apoteks-vara först i början av 1950-talet. Kunskapen om bolmörtens läkande egenskaper spreds genom kringvandrade kloka gubbar och gummor. Forts. på sid 10

SÖNDAGEN DEN 3 SEPTEMBER Familerally med bil. Starttid och program är ej fast-

ställt och kommer att meddelas i FÖRSAMLINGSBLA-

DET. Samarr. med Kyrkan, MHF, Ansgars och Röda

Korset.

LÖRDAGEN DEN 9 SEPTEMBER KL 10.00 Cykelutflykt på småvägar och stigar. Thore Johansson

guidar oss bland torp och torpruiner vid Gerstaberg

och Kallfors. Vi besöker bl.a. Stubbetorp och Lilla

Römora. Kaffekorg, cykelpump och oöm klädsel rekom-

menderas. Samling vid Torget (Hagagatan)

SÖNDAGEN DEN 16 SEPTEMBER MED START KL 10.00 Hjulåkersdagen. Tipspromenad med start vid Försam-

lingshemmet. Tillfälle att se samlingarna i

Hjulåkersstugan, arkivet och lokalen. Spelmansmusik.

Vi bjuder på kaffe om Du tar med en kopp. Parkera

vid Ulldalsskolan eller kyrkan då det är trångt vid

Hjulåker.

LÖRDAGEN DEN 7 OKTOBER KL 10.00 Bilutfärd till Ing. 1:s museum. Vi får sakkunnig

guidning av museiföreståndaren fanjunkare Åke

Rassmusson. Kaffe serveras på mässen för 10:-. Sam-

ling vid Torget ( Hagagatan).

UTFÄRDER OCH AKTIVITERTER FÖR JÄRNA HEMBYGDSFÖRENING

SENSOMMAREN OCH HÖSTEN 1989

SÖNDAGEN DEN 28 OKTOBER KL 14.00 I FUTURUM Spelmansstämma med spelmän från hela Söderman-

land. Ett utmärkt tillfälle att bära folkdräkt.

Kaffeservering. Samarr. med Bygdens Blandning och

Studieförbundet Vuxenskolan.

ONSDAGEN DEN 15 NOVEMBER KL 19.00 I FÖRESMLINGS-HEMMET Hur det var! Thore Johansson visar bilder och be-

rättar om livet i gamla Järna. Eftersits då vi

bjuder på kaffe och Du på Järnaminnen.

Dessutom har vi i samarbete med Vuxenskolan ett

antal studiecirklar med hembygdsanknytning. Se

sist sidan

I Järnahörnan på biblioteket sätter vi upp fort-

löpande information om kurser, utflykter mm utan-

för det ordinarie programmet.

Alla gamla och nya medlemmar är hjärtligt välkomna!

10

Dessa köpte svinister av bönderna och beredde sina salvor direkt i köken ute på bondgårdarna. Bondmo-rorna såg på och lärde sig själva att framställa de åtrådda salvorna. De verksamma ämnena i bolmörten lindrade inte bara värk utan de gav även verklig-hetstrogna drömmar, sexuella syner och en känsla av att kunna flyga. Bruket utvecklades till en rituell hand-ling och upplevelserna under bolmörtsruset bidrog till att de uppkom myter om Blåkullaresor. Dessa figure-rar i de sk häxprocesserna som pågick från 1400- talet fram till 1700-talet. Under den tiden brändes ca 300 kvinnor på bål i Sverige. Alla anklagade för att vara häxor. I senare tid, från 1600-talet till 1800-talet, finns uppgifter om att bolmörten kunde användas till att fördriva ohyra. Insekter som löss och flugor likaväl som råttor och möss skydde bolmörtens fräna lukt. Färska blad i sädesbingen skyddade säden mot att bli uppäten. Några mer kuriöst var t.ex. att framkalla regn med hjälp av örten. En färsk bolmörtsgren doppades i en källa och vattnet stänktes på den torra jorden. Hjälpte inte detta så kunde man binda en bol-mörtsplanta vid högerfoten på en naken jungfru och hälla vatten över henne! Humlets historia i Sverige kan spåras tillbaka till medeltiden. Av allt att döma infördes växten från Sydeuropa till landet av cisterciensmunkar i slutet av 1100-talet. Som alla säkert känner till så användes humle vid öltillverning och främst av den anledningen började växten att odlas i vårt land. Humulus lupulus är det latinska namn som Linné gav humle. Humulus kan härledas till turkiska ordet ku- mal, en växt som omtalas som ölkrydda redan på 500-talet. Här och var i landet har humle förvildats och den växer då som en lian mellan träd och buskar före-trädelsevis utefter åar och bäckar. Nere i Moraåns dalgång finns förvildad humle på några platser. Dessa

11

plantor har säkerligen spirat ur frön från humlegår- dar vid Mora, Ene och Tavesta. Oftast förekommer den dock som kvarstående från odling vid torp och gårdar. Humle är en flerårig klättrade (alltid högerslinger- ande) växt vars upp till sju meter långa rankor vissnar på hösten. Han och honblommor sitter på skilda plantor och det är honblommorna - ”humlekopporna” -som används. Verksamma beståndsdelar är bitterämnena humulon och lupulon. Humlets användning vi ölbryggning gör att det är lätt att följa dess odlingshistoria i landet. Öl var nämligen en riksangelägenhet då det bl.a. ingick i kronans utspisning. En normal dagsranson öl för medeltids-svensken var ca 4 liter. Tidigaste skriftliga belägget i Sverige finns i Uppland- slagen, som stadsfästes 1296. Där finns humle med bland de uppräknade tiondepersedlarna. ”Och vi skola giva tionde av lin och hampa och av rovor, ärtor och bönor och av råg och vete, såsom förr haver varit av gammal sedvänja, och av humle.” Av formuleringen att döma torde humlen i slutet av 1200-talet vara ganska ny i odling hos allmogen. Dessutom kan man se att humle inte bara odlades för husbehovsbryggning utan lämnades som skatt. 1371 nämns ordet humlegård i skrift för första gången. Humlen fick en allt större betydelse för landets ekonomi. För att göra Sverige oberoende av importhumle infördes lagar som reglerade dess odlande. I Kristoffers landslag från 1442 kan man läsa: ”Den bonde eller landbo som ej haver humlegård med 40 stänger, som humle växer vid, böte 3 öre svenska var år… ” Efterfrågan på humle som ölkrydda växte fortare än tillgången och det stadgades i mitten av 1400-talet att: ”Varest humlegård är, skall landbon hålla den i stånd och hava häften av humlen därav och husbonden hälften. ”D.v.s. att uttaget i skatt från humle var avsevärt mer än tionde Humle ersatte tidigare använda ölkryddor som pors, enbär, rölleka och jordreva. Konsten att tillverka örtkryddade alkoholhaltiga drycker i vårt land är

12

uråldrig. Den ursprungliga drycken var mjöd som be-reddes från honung. De äldsta fynden av porskryddad mjöd är från bronsålder. I Eddan nämns ”gräsad mjöd” d.v.s. mjöd smaksatt med örter. En kvarleva in i mo- dern tid är gotländsk slåtterdricka, ett öl som kryddas med enbär och humle. Även min mormor och säkert många andra torparhustrur beredde slåtter-dricka, som var närbesläktat med bronsåldersmjöd, av honung och enbär. Humle har fortsatt att odlas i vårt land fram till vår dagar men dess betydelse för ölbryggningen är obetydlig. I dag förekommer i stort sett ingen husbe-hovsryggning och humle har blivit en prydnadsväxt i trädgårdstäppan. All bryggerihumle importeras nu från Mellan– och Östeuropa. Förutom till öl har humle bru-kats som spånadsväxt, grönsak (de späda skotten kan anrättas som sparris) och som medicinalväxt. Drogen humlekoppor såldes på apoteken som ett rogivande me-del och under första värdskriget användes humlekud-dar på fältsjukhusen som sömnmedel. Är det inte fantastiskt att bolmört, som kanske Tave själv sått vid Tavesta, och humle, som medeltids-bönderna Lassi och Knutir kan ha planterat, står kvar än i dag. Levande kulturminnen, väl värda att uppmärksammas! Johan Slåtterdricka Koka 3 dl krossande enbär (torkade eller färska), 7 liter vatten, 4 dl honung och ev. 1 tesked humle i en kvart. Låt svalna till fingervarmt och rör ner 1 matsked jäst. Ställ blandningen att järn två dygn. Sila och slå dricka på flaskor.

13

I SKOG OCH MARK

Den aktive frisksportaren Folke Thörn delade tydligen mitt passionerade intresse för kartor. Han skriver i en tidningsartikel från slutet av 20-talet: Händer det aldrig att ni sätter er och läser kartan bara för nöjes skull? För min del måste jag bekänna; att generalstabskartan hör till min käraste ”lektyr”. -Det är helt otroligt, hur mycket intressant denna miniatyrbild av naturen avslöjar för sin läsare. –Och så kom det sig att jag häromdagen, då jag satt med Trosabladet framför mig, fick syn på just norra sidan av Vällingen och riktigt tyckte mig se, hur vackert det måste vara på bergklackarna väster om Flaten. Samma upplevelse har jag med mina kartor och Trosa-bladet med sina ”berg i dagen” var min första överskikt av hembygden. Folke blev så inspirerad av vad kartan utlovade så han tog ”det sk sporttåget kl 9.10 från Centralen, pris tur och retur kr 2:-. Observeras bör bara, att ni måste vara tillbaka i Stockholm för kl 18 igen för att denna billiga ”sportbiljett” skall gälla. Alltså föreslår jag till återresan något av tågen 14.24 eller 16.51 från Järna”. Väl framme i Järna klev han av tåget och gick vägen till Kallfors och vidare över ån. Där fortsatte han inte Tvetavägen utan valde att gå utefter Kvarnsjöns strand fram mot torpet Åhlsta. På den tiden brukat av min morfar och mormor och av den anledningen har tidningssidan med Thörns artikel blivit sparad. Han skriver nämligen några rader om just Åhlsta: Ni kan i alla händelser ej gå vilse, ty om ni följer stranden norrut, så kan ni inte undgå att komma fram till det på en strandsluttning vackert belägna och välskötta arrendestället Ålsta. Gå här upp genom grinden förbi de prydligt hållna uthusen . Men akta er för den ilska hunden! Från Åhlsta fortsatte han inte vägen mot Vackå utan gick upp på malmen. Det gick då en liten väg rakt över den nuvarande stora grusgropen. En grustäkt som min morfar öppnade för husbehov. ”Här böja vi sedan ej av nedför backen på körvägen utan håller rakt fram den smala skogsvägen, som går högt här uppe på åsen,

14

fritt för all himlens vindar, som här spela in genom den glesa skogen.” Vandringen gick vidare över häl-larna ”Och snart stå vi längst ute på sannskyldiga ättestup, som vräka sig så gott som lodrätt ner mot den vattrade sjöytan.” Hans uppskattning tar sig ut-tryck i en lång ordrik beskrivning av utsikten ”kanske tycket ni nu att jag blir på tok för lyrisk. Men gå dit själva och se. Och säg sedan om det var för mycket!” En uppmaning väl värd att följa även i dag! Där uppe på höjden blev det tid för en rast ”Nå hittills har väl aldrig innehållet i en varm ter- mos skämt en vacker utsikt.” Återtåget skedde över Vackå och den lilla stig ”Vackå-bornas närmsta väg fram till herrgår`rn” som fortfarande går uppe på bergen väster om Kvarnsjön ”den är sliten av bastanta klackjärn i sin dar”. Vac- kå brukades då av min mors morföräldrar, min namne Karl-Johan Karlsson och hans hustru. ”Och vackert är det här inne i skogen och har ni eventuellt svampkor-gen med er behöver ni inte bli tomhänta!” Detta stämmer väl överens med verkligheten än i dag. Här vid Kvarnsjöns strand har jag hittat den ovanliga fingersvampen clavaria purpurea, som tidigare bara blivit funnen vid något enstaka tillfälle i Sörmland. Så småningom kom Folke fram mot bebyggelsen och passerade torpen Stora och Lilla Vallängen”… och bara allt för snart äro vi ner på stora landsvägen igen vid Sandbrink. Och härifrån är det bara att luffa på fram till Järna samhälle igen - med minnet av en strålande promenad att ta med hem och förgylla en grå arbetsvecka!”. Så här i efterhand har jag mätt upp sträckan för prome-naden och det blev nästan en och en halv mil! Jobbigt om han skulle hinna med 14.24-tåget Johan Pettersson

15

TILL SALU Färg och målare i Södertälje, Eva Silvén-Garnert. Vårt pris 40:- (Ordinarie pris 50:-). Vykort med gamla Järnamotiv, 1.50/st Hällristningen vid Linga, dubbelt kort med kuvert, 2,50/st Kopior av gamla kartor, bilder, konfirmations– och skolkort, skrifter mm. Hör med någon i styrelsen. Ett par rader om . . . Under sommaren har vi satt upp nya informationsskyl-tar vid kyrkorna och gravfältet Hästhagen vid Gerstaberg. För att den oinvigde lättare ska kunna se skålgroparna eller älvkvarnarna vid Tavesta har vi målat i dessa med linolja och Engelskt rött. Skyltar till skålgroparna och järnåldersgravfälten är be- ställda och dessa kommer vi förhoppningsvis att sätta upp under hösten. För att inte alla våra kulturminnen ska förfalla har slåtter bedrivits vid Enegravfältet och vid Tavesta bytomt. Fornparken röjts av kommunen och Ene Ulläng betats av djur från Saltå. Vid Hjulåker har vår rågåker vajat i sommarvinden. Tråkigt nog blev sommaren så torr att rågen kvävdes av ogräset. Klätt, vallmo och sminkrot har dominerat odlingsytan. En liten potatisåker blev det också så i höst kan vi kanske erbjuda svartpotatis och nolor till hugade spekulanter. Ett par rader med den ädla grödan bondbönor (Bohusläns delikatess) fick rum vid kanten. Krydd– och medicinalväxtsamlingen har utö-kats med ålandsrot, mesterrot och hjärtstilla. Johan