1

ARTE ET MARTE :

Vad tänker du spontant på, bästa läsare, när du läser ordet Riddarhuset? De flesta av våra ättemedlemmarnämner historia och stipendier, men även ord som adeln, adelskalendern och Arte et Marte får mångaomnämnanden i den medlemsundersökning som Riddarhuset låtit genomföra.

Här är ytterligare några axplock ur undersökningen:• Sju av tio ser positivt på Riddarhuset och dess verksamhet. Fyra procent är negativa.• Drygt hälften av ättemedlemmarna är intresserade av släkthistoria (genealogi) men endast 14 procent

släktforskar. • De allra flesta tycker det är positivt att Riddarhuset främjar kultur och genealogi.• Yngre kvinnor har störst intresse för den egna ättens historia medan yngre män vet mest om släkt-

forskningsarbetet (genealogin).• Äldre män är mest nöjda med Riddarhuset totalt sett.• Vanligast är att man vill veta mer om Riddarhusets kulturverksamhet.• Hälften av medlemmarna vill få nyhetsbrev via e-post någon/några gånger per år för att ta del av

Riddarhusets verksamhet.• Nästan hälften har besökt hemsidan det senaste året.• Hälften svarar att de tycker att Riddarhuset kommunicerar väl med sina ättemedlemmar.Riddarhuset har en strävan att öppna sig mot omvärlden, med visionen om att vara en viktig kunskaps -källa i berättelsen om Sverige genom att levandegöra Ridderskapet och adelns historiska arv. Vad betyderdet? Jo, vill vi spela någon roll i framtiden måste vi visa de kunskaper och kompetenser som ryms i orga-nisationen Riddarhuset och dess palats, i form av genealogi och kultur. Tänk om exempelvis manusför-fattare till spelfilmer och TV-serier skulle börja lyfta fram de fantastiska historier som döljer sig i arkiven.Då skulle kanske fler ättemedlemmar och allmänt historieintresserade få upp ögonen för den släktforsk-ning som bedrivs i Riddarhuset.

Konsumtionen av nyheter och berättelser har förändrats i grunden under 2010-talet. Med smartpho-nens intåg har det skrivna ordet fått ge plats för ord och rörlig bild. Poddar och Youtubeklipp är defrämsta nyhetskällorna för dem som är under 25 år. Faktum är att förmågan att berätta är det som känne-tecknar företag och organisationer som lyckas nå sina målgrupper. Det hjälper inte att ha fakta och reso-nemang på plats om det inte finns intresseväckande historier som ger liv åt framställningen.

En medlemsundersökning ligger rätt i tiden för att kansliet och direktionen ska kunna utveckla kommu-nikationen. I dag är delmålet att ättemedlemmarna ska få en ökad kännedom om vår verksamhet, framförallt om släktforskningen, för att på så sätt känna tillhörighet och engagemang. Med 28 000 potentiella släkt-forskare och historieberättare som ambassadörer kan vi sedan utveckla relationerna med fler grupper.

Hur och var kan du som ättemedlem möta Riddarhuset? Naturligtvis i Riddarhuspalatset,där den publika kulturverksamheten äger rum. Men också i digitala kanaler, där vi kan nå änfler. I dag når vi under en månad fler människor via Riddarhusets hemsida, Instagram, Face-book och e-post, än vad vi har besökare till palatset under ett år. Vi vill öka besökarantalet påvår hemsida, i dag 12 000 per månad, och få fler att kommunicera med oss på e-post i ställetför med brev.

När det gäller andra målgrupper än medlemmar riktar vi in oss på allmänt historieintres-serade och släktforskare. Under året har kanslipersonal deltagit i Släktforskardagarna iHalmstad och Historiedagarna i Borås. Vem vet, om några år kanske Almedalen får besök?

Erik von Hofsten, direktionsledamot med ansvar för kommunikation

Att känna sin målgrupp

2

En dag för snart tre år sedan kom ett tele -fonsamtal som skulle sätta Anna Hamiltonsyrkesliv på helt ny kurs. Chefen för drott-ning Silvias hovstat, Kirstine von Blixen-Finecke, skulle lämna posten som statsfruoch man sökte en efterträdare.

– Det kändes overkligt att få frågan ochjag blev naturligtvis både hedrad och stolt.Sedan följde en lång process på närmare etthalvår. Det var en period fylld av spänd för-väntan, och så fick jag ju inte säga något tillnågon!

Nu har hon varit chef för drottningenskontor i två år och hon beskriver det som ro-ligt, varierande, utmanande, med mångaresor och tidvis oregelbundna arbetstider.Som statsfru förväntas hon vara insatt istatsskick och förvaltning, politik och politi-ker, och på protokollet i stort. Det är en an-norlunda domän än konstvärlden som honkänner så väl, efter sjutton år på StockholmsAuktionsverk (som för övrigt är världensäldsta, aktiva auktionshus, jämnårigt medRiddarhuspalatset som stod klart 1674).

Anna är glad över allt stöd och all vägled-ning som hon fått i det nya arbetet, det tartid att bli varm i kläderna på en sådan härpost. Men kanske sitter det ändå där i hen-nes DNA. Farfarsfar var förste hovmarskalkhos Gustav V och farfar var kammarherre.

– Jag tänker att de nog skulle varit stoltaöver mig, säger hon och ler.

Hovet är en mycket speciell värld. Ävenom Sverige har ett modernt kungahus är detsamtidigt omgärdat av många traditioneroch gamla ceremonier. På drottningens kon-tor arbetar fem personer: en sekreterare, trehovdamer och en slottsmästare (som tarhand om lokaler, blomsterarrangemang ochförberedelser inför representation). Förr bestod hovkretsen nästan uteslutande av ad-liga personer, i dag är det kompetens som äravgörande för anställning. Inom hov staten

ARTE ET MARTE :

Drottningens närmaste medarbetare Möt grevinnan Anna Hamilton

Hovdräkten syddes upp så snart hon fick fast anställning. Det är en på 1980-talet moderniserad variantav den av Gustav III introducerade hovdräkten i mörkblå sammet och gallerärmar. Den används vid detillfällen då kungaparet är värdar och klädseln är högtidsdräkt. Mycket praktiskt, tycker Anna Hamilton.

3

finns människor med olika bakgrund, oftafrån höga positioner inom den akademiskavärlden, försvarsmakten och statsförvalt-ningen. Det är en stimulerande miljö sominnebär många möten med intressanta män-niskor, berättar Anna Hamilton. Somstatsfru måste hon vara alert och à jour meddet mesta för att hålla jämna steg med Sveri-ges mycket aktiva kungapar.

– Jag är verkligen imponerad över kunga-parets engagemang och betydelsefulla ar-bete för Sverige. Det är en enorm spännviddmellan ena dagen ett besök på ett äldrebo-ende och andra dagen ett tal i FN.

Drottningens hjärtefrågor är barns rättig-heter genom välkända World ChildhoodFoundation, drogförebyggande arbete viaorganisationen Mentor och demensfrågorgenom utbildningsverksamheten och arbe-tet kopplat till Silviahemmet. Samtliga ärstiftelser som grundats av drottning Silvia.

– Drottningen är mycket uppmärksam-mad och respekterad internationellt för sittstora engagemang i svåra frågor som mångainte är bekväma att prata om. Hon är bådeklok och insiktsfull och förstod på ett tidigtstadium att hon i kraft av sin position verk-ligen kan göra skillnad och påverka.

Anna Hamilton har arbetat i historiskamiljöer och institutioner i hela sitt yrkesliv,bland annat på Riddarhusets kansli i fem åri början på 1990-talet. Under den tiden hadehon bland annat förmånen att arbeta medprofessorn i historia, nestorn Alf Åberg ochden världsberömde fotografen Hans Hammar -skiöld i produktionen av boken Riddarhuset,som nyligen utgivits i uppdaterad utgåva.

Som ung tyckte hon att Riddarhuset varnågot gammaldags, även om hon blevmycket väl omhändertagen av de betydligtäldre damerna och herrarna som då arbe-tade på kansliet. I dag är hon tacksam förtiden i vad hon tycker är Stockholms abso-lut vackraste hus, bara att få vistas i sådanamiljöer är ett privilegium, säger hon.

– Riddarhuset gör viktiga insatser inommånga områden, inte bara genom vård av palatset och historiska dokument och före-mål. Tänk bara på alla stipendier och under -stöd som delas ut varje år och som underlät-tar för många studerande och behövandeättemedlemmar.

Riddarhusets kärnvärden är att värna,vårda, förvalta – ord och handling som bety-der mycket för Anna Hamilton, som menaratt det är viktigt att känna sin historia för attförstå sin samtid.

– Vi människor är bara här en kort stund,

men dessa miljöer och historien bakom, vårhistoria, kan leva kvar så mycket längre, omvi tar hand om den.

Hon skruvar lite på sig när vi börjar prataom relationen till adelskapet, säger att sådantlätt kan uppfattas som pretentiöst.

– Jag är uppfostrad med gammaldags vär-deringar, att jag ska vara stolt över mittnamn och min familj men leva på egna me-riter. Vad gäller adelskapet är jag myckettacksam över att det finns så mycket ned-tecknad historia om min släkt, det ger enkänsla av sammanhang.

Anna Hamilton tycker sig se en historie-och kulturlöshet breda ut sig i Sverige, en ut-veckling som oroar henne. Historia och tra-ditioner är viktiga grundbultar för att skapaidentitet och trygghet.

– Ännu mer så nu, när vi har så månganyanlända i Sverige. Jag tror att det är vik-tigt för oss alla att se vad som gjort oss tilldet vi är i dag, för att vi ska kunna komma vi-dare och gå framåt tillsammans.�

Louise RibbingFOTO: STELLA PICTURES.

Namn: Anna Hamilton, född Rudbeck.Familj: Maken Peter, döttrarna Gabriella

och Louise.Sysselsättning: Statsfru, chef för drott-

ningens hovstat.Bakgrund: Fil.kand. i konsthistoria, några

år på auktionshuset Bukowskis och 17 årpå Stockholms Auktionsverk, bland annatsom informations- och marknads chef.Även guidat på Hallwylska museet och ar-betat på riddar huskansliet.

ARTE ET MARTE :

Professorn i medicin och botanik vidUniversitetet i Uppsala, Olof Rudbeckd.y. adlades 1719 av drottning UlrikaEleonora och introducerades 1720under nuvarande nr 1637. Ätten utgre-nade sig i friherrliga ätten Rudbeck nr282. Det var generalmajoren och lant-marskalken vid 1765 års riks dag, ThureGustaf Rudbeck, som upphöjdes i fri-herrlig värdighet.

De tre svenska ätterna Hamilton stam-mar från Skottland där deras förfäderär kända sedan 1296. GeneralmajorenMalcolm Hamilton naturaliseradessom adelsman i Sverige 1664. Han ochbrodern Hugo upphöjdes sedan i fri-herrlig värdighet 1689 och introducera-des med namnet Hamilton af Hagebynr 99. Den yngre grenen av denna ättutgrenade sig 1751 i grevliga ätten Hamilton genom att fältmarskalken,friherre Gustav David Hamilton af Hageby upphöjdes i grevlig värdighetav kung Adolf Fredrik och introducera-des 1752 under nr 86.

4

Mörner, af Wetterstedt, Lagerbringoch Fleming. Skjöldebrand, Rosenblad, vonEngeström och Cederström. Och Gyllen-borg – som satte kungakronan på Karl XIV Johans huvud. Nio statsråd vid monarkensbord 1818. Vilka var de? Och vilken relationhade de till den nye regenten, som de tjänatredan under kronprinstiden?

Som rådgivare till Karl Johan var det intedumt att kunna tala god franska. Ochfranska, det kunde Adolf Göran Mörner medbesked. Han var den i kretsen av statsrådsom bäst behärskade franska språket, vilketbidrog till att stärka det förtroende kungen visade honom. Språkkunskaperna hade Mörner vässat under Paristiden i mitten av1790-talet. Här följde han med intresse denpolitiska debatten och erfarenheten blev enviktig input till ledarna för 1809 års revolu-tion. Politiskt var Mörner frisinnad och detvar därför naturligt för honom att ge sin röståt Bernadotte vid tronföljarvalet 1810. KarlJohan fann Adolf Göran Mörner både kun-nig och pålitlig vilket 1815 belönades med enplats i regeringen.

Sedan tidig ungdom var Lars von Enge -ström välvilligt inställd till Frankrike, ochsympatierna för landet utvecklades underNapoleontiden till en stark beundran för kej-saren. När kronprins Karl August avled 1810var det därför naturligt för von Engeström –sedan ett år tillbaka utrikesstatsminister –att inhämta Napoleons uppfattning i den upp -komna situationen. Men von Enge strömsplaner korsades av Carl Otto Mörner somfiskade bland marskalkarna och fick napphos Jean Baptiste Bernadotte. Den frånåkteutrikesstatsministern ogillade interventionen,och motarbetade till en början Bernadotteskandidatur. Med 1812 års politik, som gickut på att sluta förbund med Ryssland, komen brytning mellan von Engeström och KarlJohan farligt nära. Men de redde ut situa-

ARTE ET MARTE :

Ätten Bernadotte år på Sveriges tronStatsråden vid den nye kungens bord

Karl XIV Johan besteg tronen för precis 200 årsedan som förste monark i den alltjämt rege-rande svenska kungaätten Bernadotte. Myntetmed kungens profil gavs ut i samband med krö-ningen 1818. FOTO: KUNGL. MYNTKABINETTET.

Fransktalande. Den tillit Karl XIV Johan visadestatsrådet Adolf Göran Mörner gynnades av den-nes språkkunskaper. Mörner var den i stats-rådskretsen som bäst behärskade det franskaspråket. Målning av Johan Gustaf Sandberg. FOTO: SPA.

5

tionen. Lars von Engeström dolde inte sittmissnöje med Sveriges nya kurs, men varsamtidigt obrottsligt lojal uppåt. »Förtroende -ministern» kallades von Engeström av KarlXIII, ett epitet kronprinsen visade respekt.

Det förflöt inte någon längre tid efter an-komsten till Sverige förrän Karl Johan fickupp ögonen för Carl Lagerbring, som invig-des i kronprinsens planer på en utvidgningav kungamakten. Under riksdagen i Örebro1812 fungerade Lagerbring som lantmar-skalk. Han medverkade också i ledningenav Statsutskottet där statsbudgeten hantera-des. Carl Lagerbring drev arbetet i den rikt-

ning Karl Johan önskade, och ett halvårefter riksdagen utnämndes han till statsråd.

Två militärer fanns vid den nye kungensbord 1818: sjöofficeren Olof Rudolf Ceder-ström och kavalleriofficeren Anders FredrikSkjöldebrand. Olof Rudolf Cederström var

ett lojalt språkrör för Karl XIV Johans åsik-ter, och samtiden tvekade inte att etiketterahonom kungagunstling. Cederströms hän-förelse för monarken möttes av en dittillsinte sedd kunglig välvilja.

I det sista svenska kavallerislaget, vidBornhöft 1813, ledde Anders Fredrik Skjölde -brand trupperna till seger mot danskarna.Men Karl Johan var ändå inte nöjd. Skjölde -brand hade undvikit att förfölja fienden ochkronprinsen ifrågasatte därför hans duglig-het. Men det vände för Skjöldebrand. Åretefter Bornhöft tilldelades han friherrevärdig -het. Och när general Carl Johan Adlercreutz

ARTE ET MARTE :

»Leve vår kung! Bekrönt av ärans hand». Kungs-sången ljöd säkert i Storkyrkan i Stockholm närKarl XIV Johan kröntes den 11 maj 1818. Äranshand fick viss hjälp av justitiestatsministerFredrik Gyllenborg som satte kronan på kungenshjässa. Målning av Per Krafft d.y. FOTO: NATIONALMUSEUM.

6

avled 1815 ersatte Skjöldebrand honom i re-geringen. Skjöldebrand utsågs också tillchef för prins Oscars hovstat – ytterligareett uttryck för Karl Johans ynnest.

Skälet till att Karl XIII 1810 gav den glö-dande rojalisten Claes Adolf Fleming enplats i regeringen var mer symboliskt än sak-ligt motiverat. Som statsråd hade han inteheller under den nye kungen någon merframskjuten position.

Mathias Rosenblad utnämndes till stats-råd 1809 och fick en viktig roll i arbetet medstatens organisation efter omvälvningen. Haninvolverades också i utrikespolitiken, ochvar en av Sveriges kommissarier vid unions -förhandlingarna med Norge 1814.

En annan av de svenska kommissariernavid dessa förhandlingar var Gustaf af Wetter -stedt, den yngste i kretsen av statsråd vidnye kungens bord 1818. Sex år tidigare hadehan medföljt kronprins Karl Johan till Åbooch mötet med den ryske kejsaren Alexan-der I. Ett möte som lade grunden för 1812års politik där Ryssland inte längre pekades

ut som Sveriges fiende. Den nya politiska in-riktningen störde som sagt utrikesstats -ministern Lars von Engeström som kom påkant med kronprinsen. Därför fungeradeGustaf af Wetterstedt efter hand i praktikensom Sveriges utrikesstatsminister.

Och Fredrik Gyllenborg, vem var han?Formellt främst av statsråden i regeringen,men han saknade såväl inflytande som in-tresse för politik. Gyllenborg ansågs som»en mycket redbar och samvetsgrann jurist,men justitiestatsministerämbetet var hanföga vuxen». Men den 11 maj 1818 hadeFredrik Gyllenborg onekligen en svårslagenhuvudroll då han i egenskap av justitiestats-minister satte kronan på den nye kungenshjässa. Karl XIV Johan, mannen med den en-ligt honom själv oöverträffade karriären –och stamfadern för kungaätten Bernadottevilken alltjämt efter 200 år innehar Sverigestron. �

Thorsten Sandberg

ARTE ET MARTE :

»Förtroendeministern» kallade Karl XIII stats -rådet Lars von Engeström, ett epitet som KarlJohan respekterade. Kronprinsen och von Enge -ström drog inte alltid jämnt, men denne visadeden blivande monarken obrottslig lojalitet. Målning av Per Krafft d.y. FOTO: SPA.

Dekorerad. Under Karl Johans kronprinstid reg-nade utmärkelserna över statsrådet Carl Lager-bring: 1812 serafimerriddare, 1813 friherre, 1813 enav rikets herrar. Greve 1818, på självaste krönings -dagen. Målning av Carl Fredrik von Breda. FOTO: SPA.

Lars von Engeström, 67 år, utnämnd1809. Greve, utrikesstatsminister, f.d. kanslipresident.

Gustaf af Wetterstedt, 42 år, utnämnd1809 (hovkansler tillika statsråd). Friherre, diplomat.

Mathias Rosenblad, 60 år, utnämnd1809. Greve, jurist, f.d. stats -sekreterare.

Fredrik Gyllenborg, 51 år, utnämnd1810. Greve, jurist, justitiestats -minister.

Claes Adolf Fleming, 47 år, utnämnd1810. Greve*, hovman, f.d. lant -marskalk.

Carl Lagerbring, 67 år, utnämnd 1812.Greve*, f.d. överpostdirektör, f.d.lantmarskalk.

Olof Rudolf Cederström, 54 år, ut-nämnd 1815. Friherre, sjöofficer.

Adolf Göran Mörner, 45 år, utnämnd1815. Greve, hovman, f.d. stats -sekreterare.

Anders Fredrik Skjöldebrand, 61 år, utnämnd 1815. Friherre, kavalleri -officer, f.d. överståthållare.

* Erhöll grevevärdighet på kröningsdagen den11 maj 1818.

7

ARTE ET MARTE :

Riddarhusdirektionen förvaltardrygt trehundra stiftelser varav fem är såkallade domänstiftelser, det vill säga jord-och skogsegendomar. En av dem är Krono-vall. För 25 år sedan bildade greveparet Erikoch Angelica Sparre en stiftelse av sin egen-dom Kronovall på Österlen i Skåne och Rid-darhuset fick ansvaret för förvaltningen.Stiftelsens ändamål är ytterst att ge bidragtill äldre behövande och sjuka samt till medicinsk forskning, men också beakta ochvärna om slottets arkitektur, miljö och kulturhistoriska värden.

Egendomen omfattar 1 200 hektar varav800 hektar skog och 300 hektar jordbruksamt ett relativt omfattande byggnads -bestånd med det pampiga barockslottet icentrum. Slottet byggdes ursprungligen 1760.Under arkitekt Isak Gustaf Clasons ledningfärdigställdes det 1896 till nuvarande franskabarockslott på över 3 000 kvadratmeter.

För stiftelsens ekonomi är det viktigt attha en bra och solid hyresgäst av slottet. Imitten av 1990-talet inleddes ett samarbetemed familjen Åkesson som äger ÅkessonsVin och Kiviks musteri, som blev en lång -varig hyresgäst och satte sin prägel på Krono-vall som vinslott. Samtidigt genomförde stif-telsen nödvändiga underhållsinvesteringar,

både i form av eftersatt underhåll menockså nya badrum, biobränsleanläggning etcetera. Stiftelsen lånade över åren när-mare 20 miljoner kronor. Strategin de se-naste tio åren har varit att amortera ner skul-den genom ökad avverkning i skogen,försäljning av fritidshus, nytt hyresavtal förslottet med mera. Kivik Holding AB (Åkes-son) har inte längre behov av ett vinslott sånu driver Kim och Jane Hviids företag, Kro-novall Mat och Vin AB, verksamheten vi-dare med bröllop, konferenser, artistgalormed mera. Det är väl värt ett besök och Rid-darhusets ättemedlemmar kan också åt-njuta viss rabatt.

Taket lappades och lagades under långtid och till slut gick det inte längre. År 2014inleddes arbetet med upphandling av nytttak med hjälp av en professionell konsult.Det genomfördes också en laserscanning avhela slottet exteriört för att få så bra rit-ningsunderlag som möjligt. Upphandlingenresulterade i att ett skånskt väl renommeratplåtslageri tillsammans med en närkisk skif-ferspecialist fick jobbet. Totalt en kostnad påcirka 12 miljoner kronor som nu pågått från2015 och slutförts sommaren 2017. Plåten ärförpatinerad ljust grågrön så kallad Rhein-zink (legering av zink, titan och koppar), vil-

ket borgar för ett mycket måttligt framtidaunderhåll. Den skiffer som bytts ut kom-mer från England och är den bästa kvalite-ten. Det som tagit mycket tid är alla ut -smyckningar, torn och kupor. När dengamla plåten bröts upp konstaterades om-fattande rötskador och ett par av tornen varpå väg att ge sig, så det var verkligen i »gre-vens tid». Stiftelsen ansökte till Länsstyrel-sen om bidrag för de kulturella övervärdena,men fick avslag. Således har allt finansieratsav stiftelsen.

Om skogen, skogsbruket och jaktenfinns också mycket att berätta, men det fårbli vid ett annat tillfälle. Kort kan sägas attstiftelsen målmedvetet arbetar med att fåskogsbruk, jakt och jordbruk att samspelaså att det sammantaget ger långsiktigt bästaekonomiska utbyte.

Efter att ha analyserat de långsiktiga eko-nomiska förutsättningarna för egendomensavkastning beslutade direktionen att 2015sälja en av stiftelsens arrendegårdar, Trelle-borgsgården. Stiftelsen kan därmed amor-tera skulden, betala taket och placera enslant i Herculesfonden, ge ett större bidragtill ändamålet och framför allt skapa en godlångsiktig ekonomisk stabilitet. �Carl Henric Kuylenstierna, bitr. domändirektör

Kronovall – en pärla på Österlen

FOTO: ANDERS ISLÉN.

8

När Riddarhuspalatset uppfördespå en öppen yta i anslutning till Riddarhol-men skapades förutsättningarna för en stor-slagen platsbildning mitt i huvudstadenscentrum. Riddarhustorget blev en mötes -plats för samhällets ledande skikt.

Under frihetstiden var Riddarhustorgeten publik arena för politisk diskussion ochfolklig reaktion. Torget levde upp när tusen-tals människor samlades där under riksda-garna för att påverka, protestera mot ellervälkomna makthavarnas beslut.

I december 1865 samlades folk på torgetför att bejubla fyrståndsriksdagens avskaf-fande. Än i dag finns närheten till maktenscentrum med riksdagen och domstolarna,men trafiken har tagit över det som en gångvar Stockholms mittpunkt.

Flera betydelsefulla byggnader omger Riddar-hustorget, inte minst en rad palats som upp-fördes under stormaktstiden. Norr om torgetstår Riddarhuset (kvarteret Hercules) och inordöst Bondeska palatset (kvarteret Neme-sis). Västerut flyter den numera delvis igen-satta Riddarholmskanalen och i syd åter-finns Ryningska/Bergstrahlska palatset(kvarteret Atomena). I sydöst finner vifrämst Hult grenska huset/Stora Nygatan 1(kvarteret Mercurius) och Kanslihusannexet(kvarteret Cepha lus/Minotaurus).

I början av stormaktstiden utgjordes plat-sen av en obebyggd tomt som skapats genomden omfattande gatureglering som genom -fördes efter stadsbranden 1625. Det som nuär Stora Nygatan var då stadens första parad-gata, Stora Konungsgatan, som i snörrät linjegick från Kornhamnstorg till det som skullekomma att bli Riddarhustorget.

Rikskanslern Axel Oxenstierna hadeköpt tomten av staden 1637 för 2 550 dalersilvermynt och sålt den 1641 till Ridder -skapet och adeln för motsvarande 4 500daler silvermynt. Däremellan lär han ha ut -

ökat tomten. Vid torget skulle det nya Riddarhuspalatset uppföras, och då ersättaden gamla provisoriska möteslokalen vidnuvarande Tyska kyrkan.

Arkitekten Simon de la Vallée presente-rade två ritningar till riksdagen 1641, varpåadeln gav sitt godkännande och kunde geklartecken till de första spadtagen. Den 3juli 1641 anställdes byggfolk att gräva grun-den och som »förde jorden ut på hamnentill att fylla». Två veckor senare avlönadesdessa som »grofvo och förde jorden till sjös»tillsammans med dem som timrade på»planket». Med det sistnämnda avsågs detplank som avgränsade adelns del av torget.

Det första Riddarhustorget var de la

Vallées idé om en borggård mot söder om-sluten av flyglar och i vars mitt en ryttar -staty över Gustav II Adolf skulle stå upprest.Flyglarna och statyn realiserades aldrig, deförblev en dröm som övergavs först på 1760-talet.

Palatset skulle enligt ursprungsplanenligga längs med nuvarande Riddarhusgränd,med andra ord vridet 90 grader i förhål-lande till dagens placering, vilket snart juste-rades till att låta ingången från staden vettamot vad som kom att bli Riddarhustorget.Ändringen kan ha varit för »magnificenzens»skull och för att undvika risken för eldfara iden smala gränden.

Trots att grundläggning hade gjorts tillflyglarna diskuterades år 1664 om de inteskulle uppföras förkortade, vilket ocksåframgår av den nye arkitekten Jean de laVallées ritningar. I Erik Dahlberghs SueciaAntiqua et Hodierna finns också en bild påRiddarhusets sydfasad med kortare flyglarmot torget. Staffagefigurerna på gravyrenvisar full aktivitet och de omges av prakt-fulla vagnar. Den franske gravören hade

ARTE ET MARTE :

RiddarhustorgetMaktcentrum i förändring

När Riddarhuspalatset tog form blev torget skå-deplats för stormaktens ceremonier. År 1660 an-vändes palatset för första gången för adelns riks-dagsmöten. Efter riksdagen ägde Karl X Gustavsbegravning rum i Riddarholmskyrkan, i en hög-tidlig och storslagen manifestation av kungamak-ten, förskönad i Suecia Antiqua et Hodierna.FOTO: STOCKHOLMS STADSMUSEUM.

9

dess utom avbildat en man som synbarligenstår och kissar mot Riddarhusets vägg,något som uppenbarligen inte bekom Dahl-bergh, då sådant hörde till stadslivets var-dag i både Stockholm och Paris.

Hundra år senare, den 10 november 1761, föreslog Riddarhusdeputationen Ridderska-pet och adeln att de skulle överge planerna

på flyglar samt att »nedrifwa träplanken ochsmåbodarne samt planera sielfwa platsenöfwer alt lika med torget och den öppenlämna». Fram till dess hade planket marke-rat äganderätten av marken och klyvt torgeti två delar. Motiv till förändringen var »faraför eldswåda» och »trängsel vid portarne avvagnar, särdeles plenidagarne» samt »stadsensprydnad». Samtidigt föreslogs uppresandetav en staty föreställande Gustav Vasa. Alltdetta bifölls den 23 juni 1762 och arkitektenCarl Fredrik Adelcrantz fullbordade huvud-längans sydöstra- och sydvästra fasad mottorget, vid det tomrum som varit där flyg-larna skulle löpa ut.

Till överståthållaren meddelades den 10maj 1764 att »then sidan, som stöter till Rid-darhustorget åt Staden, innan kort blifwer aldeles öppen och thet planck, hwarmedgårds tomten warit omgifven, således blifwernedtagit». Stenläggningen av torget var klari slutet av oktober samma år.

Året därpå framlade Riddarhusdirektio-nen i ett »Hörsamt memorial» till adeln attRiddarhusets fasad var fullbordad och att

»platsen fram för Riddarhuset blifwit plane-rad, stensatt och utlagd, hwarwid Directiontagit de nödige precautioner att Ridderska-pet och Adelns rättighet till platsen äfvenför framtiden måtte blifwa dem förbehållenoch fri för all Stadsens åtahl eller disposi-tion.» För att markera adelns tomtgräns påtorget nedlades i magistratens närvaro enfyrkantig råsten med de inhuggna bokstä-verna »A:o 1764 R. H.».

Men allt är föränderligt. På överståthållarenCarl Sparres initiativ lät Stockholms borger-skap på 1780-talet uppföra en magnifik broöver till Riddarholmen, till minne av GustavIII:s lyckliga återkomst från Italien. Höjdenpå Erik Palmstedts bro krävde dock att helatorget upphöjdes. Detta skedde söder omGustav Vasa-statyn och på borgerskapets be-kostnad. För resten av arbetet önskadeSparre Riddarhusets ekonomiska bidrag vil-ket till stor del erhölls, om än inte till dengrad att arbetet helt finansierades. Riddar-husdirektionen påpekade att eftersom tom-ten var deras fanns ingen laglig skyldighetinblandad, men vidhöll att Ridderskapetoch adeln »wid alla tillfällen wist sig be-nägne at ingå i sådane författningar somlända til allmän nytta och Stadens pryd-nad.»

I sin avhandling Politikens hjärta. Medbor-garskap, manlighet och plats i frihetstidensStockholm exemplifierar och förklararKarin Sennefelt hur Riddarhustorget blev»hjärtat i den politiska kroppen», inte minstunder slutet av frihetstiden då tre av de fyrastånden hade hemortsrätt där – adeln i Rid-darhuset och borgarna och bönderna i Bon-deska palatsets rådhus, ett stenkast frånStorkyrkan där prästeståndet huserade.

Stockholms gator och torg var ingalundaneutrala, folks uppfattningar styrdes genomarkitektur och stadsplanering som följde endefinierad maktordning. Riddarhustorgetansågs, med sin starka koppling till makten,vara statusfyllt och lockade till sig personersom kände att de hade känslomässig eller fysisk äganderätt till att vara där.

Riksdagens fyra stånd skulle under fri-hetstiden sammanträda i Stockholm minstvart tredje år. Mängder med människor,stockholmare och lantbor, politiker och lek-män, sökte sig då till staden för att göra sinaröster hörda. Det var med Sennefelts ord»riksdagsmän, deras vänner och släktingar,personer som hoppades bli riksdagsmän,det var supplikanter som hade med sig bö-neskrifter, delegationer från landsorten ochallmänt intresserade personer». Stockholmblev en »politisk stad med egna spelregleroch ett rikt politiskt liv, både innanför ochutanför ståndets möteslokaler.»

Det var rörelse på Riddarhustorget. Detvar där den så kallade utblåsningen inleddes,då kungen kallade till riksdag. Därefter bör-

ARTE ET MARTE :

Riddarhuset omkring 1690. Huvudlängan stodutan flyglar och med träskjul kring det omgi-vande planket. Fasadens tomrum blev inte fär-digställda förrän 1762.FOTO: UPPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEK.

10

jade partiernas intriger då viktiga positionerskulle tillsättas. Carl Tersmeden skriver att»nu såg man öfverallt på torg och källarepartierna operera till landtmarskalk och ta-lemän.»

I ett brev till sin far, daterat den 27 janu-ari 1769, skriver Carl Fredrik Mennander:

Här om dagen föregingo stadens äldste påRiddarhustorget ungdomen med godt ex-empel, i det en hatt sparkade en mössa iä…n. Saken ligger i kämnersrätten, rådethar utfärdat cirkulärer om uppmärksam-het till cheferna för militären, och publika-tioner härom samt om frid och enighetäro gjorda i alla kyrkor. Grefve As skall,efter lämnads företräde på rådhuset, korte-ligen i anledning häraf anfört, att en påtorget trampat hans liktå, hvarför hansparkat honom där och där…

Kallelsen till plenum skedde genom anslagpå Riddarhusets plank, vilket var välbevakatoch budskapet nådde pilsnabbt ut till sinamottagare. När ett stånd hade fattat beslut ien fråga sände det ut en deputation för attmeddela resultatet till övriga tre stånd. Demanstarka delegationerna var en vanlig synpå torget, liksom de olika politiska utskot-tens representanter på vägen mellan mak-tens boningar. Ledamöter ur de övrigastånden kunde också se till att närvara utan-för ett stånds sammanträdesrum, för atttjuvlyssna och verka påtryckande och utövapress med sin blotta närvaro.

Även under mer icke-formella former på-gick det politiska livet. Riddarhustorgetskrogar och kaffehus framstår som en knut-punkt där alla sorters människor, både ad-liga och ofrälse, möttes och knöt kontakter.

Ehrt skryt är swårt til at höra på Riddar-hustorget. Ehrt tal min Herre, är förnuffti-gare, å modigare och krafftigare i et lustigtglam, än i den stora öfwerläggnings-Salen,när det mäst gäller.» (Olof von Dalin)

De förbrödrades genom dryckjom, imite-rade en ideal livsstil och övade sina politiskafärdigheter och tillhörande gester och manér.

Eller förde ett dekadent leverne. I ett brevbeskriver Carl Linnæus (blivande von Linné)den så kallade Stockholmskavaljerens vardag:

En Stockholms cavallier.Stiger upp kl. 8 à 9, coafferar sitt hår,

kläder sig.kl. 10 går på caffehus, dricker ett par

tassar caffe, pratar;kl. 11 expedierer i staden sitt;» 12 går på Riddarhustorget att höra

något nytt;» 1 spisar, alltid med 1 à 2 qvarter win;» 3 går på caffehuset att taga sig caffe älr

ett glas dricka;kl. 4 gjör någon visite;kl. 5 går på Castenhof älr någon kiällare,

dricker ett glas rhenskt vin;kl. 7 går till Lars på Hörnet at taga sig en

hjärpe.Sen spelas till in på natten; går hem, Gud

vet hvar;Ändtligen får dropper, frossa eller

hectique.

Det är således ingen slump att Linnæus,vars läkarpraktik led brist på patienter,begav sig till just Riddarhustorget för attsjälv söka upp sina kunder. Där skapadehan sig ett namn bland de förmögna »ele-ganterna» för sin förmåga att bota koppor,frossor och könssjukdomar.

Riddarhustorget var en naturlig mötes -plats för den eleganta, ambitiösa och sprät-tiga eliten, »petit-maîtren» och lycksökaren,som där handlade i exklusiva butiker som

Rörstrands fabriksbod, utövade flaneran-dets konst och skvallrade.

Olof von Dalin, som gärna satiriserade deså kallade sprätthökarna, skrev att »minaSecretesser löpa från mig och spatsera nu påRiddarhustorget.» Det var i kringliggandepalats som många av tidens nyheter skapa-des och torget var hela stadens informations-och skvallercentral. Daniel Tilas såg hur enalldeles färsk nyhet från prästeståndet iStorkyrkan flödade ner, via Storkyrkobrin-ken, till torget och riddarhustrappan därhan själv stod. Inrikes och utrikes tidenderspreds för väder och vind. Politiska mot-ståndare försökte tyda sina kontrahentersansiktsuttryck, som för att läsa deras tankar.Värvningar och politisk agitation riktadmot nykomna och oerfarna riksdagsmänvar vanligt på torget, men sågs inte medblida ögon av makthavarna.

Det var inte ovanligt att stora folkmassorsökte sig till området, antingen för atthandla varor på Munkbrons lövmarknadeller ta del av politiken. Vid val av lantmar-skalkar var torget ständigt fullt av folk. Sen-nefelt lyfter fram att när »drottningen kon-staterade 1738 att hon skulle bli glad vemsom än blev lantmarskalk, bara det inte blevCarl Gustaf Tessin, spreds ryktet snabbt påtorget. Nyheten meddelades ´nästan på Hä-roldswis´ och de församlade reagerade våld-samt.» Även val till sekreta utskottet bevaka-des av nyfikna folkmassor.

Glädjescener kunde uppstå på torget vidnyadlingar. Den 22 november 1751 skriverCarl Tersmeden i sina memoarer:

På Riddarhustorget fick man den nouvellen, att H. M:t i dag uti Rådet tillkröningen utnämnt 46 personer tilladelsmän, hvaribland min fader … Dettavar till mycken glädje för oss, våra vän-ner och öfriga utnämnda, så att Riddare-hustorget öfver en timmas tid utgjordeett narraktigt spektakel för den det intetintresserade. Man såg alla med en ent-housiasme springa från den ena till denandra, embrassera och kyssa de ut-nämnda och deras närmaste.

Sorgescener och kanske skadeglädje syntesutanför Rådhuset, dit berörda och nyfiknasökte sig för att ta del av de konkursaktersom spikats upp på dess port. Förutom råd-husrätten sköttes hela Stockholms förvalt-ning från Bondeska palatset.

ARTE ET MARTE :

Stockholm blev en farligare stad vid riksdagarna,där riksdagsmännen av rädsla för busar ochvåldsverkare undvek att gå ensamma över Rid-darhustorget. I skydd av nattens mörker smögfolk över torget och vid soluppgången har smäde -skrifter spikats upp på Riddarhusets port elleromgivande plank. Riddarhuset var sinnebildenför alla fyra stånds maktutövning. FOTO: RIKSARKIVET.

11

- Frihetstiden tog slut, ständerväldet brötsoch Gustav III:s statskupp ritade om den po-litiska kartan. Efter statskuppen, när GustavIII skapat en ny författning och ständernakallades till Rikssalen för att höra kungenstal, stod till hans försvar bataljoner av gar-det kring Stockholms slott och på Riddar-hustorget.

Vid 1700-talets andra hälft uppstod enGustav Vasa-entusiasm i landet. Från adelnssida uppskattades att den förste Vasa-kungen hade varit en svensk adelsman tillfödseln. Över lantmarskalkens stol i Riddar-hussalen sattes Vasaättens vapensköld uppsom ett hederstecken. Den franske bildhug-garen Pierre-Hubert L’Archevêque kontrak-terades att låta skulptera en staty förestäl-lande Gustav Vasa, att placeras utanförRiddarhuset. Metallen hämtades från ned -smälta kanoner tagna som krigsbyte av KarlXII. Efter mycket om och men kunde statynslutföras och i december 1773 kom den upppå sin piedestal och blev också »den förstaärestod, som i Swerige blifwit uprest». Menden var fortfarande insvept i skynken då av-täckningen inte fick ske under den smäll-kalla vintern. Tidigt i daggryningen den 23juni 1774 föll slutligen täckelset och på kväl-len uppfördes ett festspel i Riddarhussalen.Under dagen strömmade folk till Riddar-hustorget för att beundra statyn och Bell-man skaldade till dess ära. Även Gustav IIIdeltog i firandet och Adolf Ludvig Hamil-ton skriver i sina memoarer:

Då Gustaf I:s bronsbild upprestes den 13december 1773 på Riddarhustorget,måste hela Stockholms garnison defileraförbi denna staty och salutera den. Detär snedt sedt (och det hände som oftastGustaf III) att så förhärliga sina förfäder,att ärebetygelserna förlöjliga ättlingarna.

Gustav III och adeln blev med tiden allt bitt-rare fiender. När kungen ville genomföra enskattebevillning till stöd för det pågående,inom adeln impopulära, ryska kriget, samla-des adeln på Riddarhuset för att först disku-tera saken sinsemellan. Plötsligt upptäcktesatt Gustav III i tysthet hade kommit in i Rid-darhussalen och tagit plats i lantmarskalks-stolen, åtföljd endast av greve Adam Lewen-haupt.

Ögonvittnet Hamilton skriver att man»tyckte sig se en räf komma in i en höns-

gård.» Kungen hävdade inledningsvis atthan ensam kommit till Riddarhuset, vilketHamilton genast märkte var felaktigt:

Ett stort oljud af mot 10 000 man pöbel,som dels beväpnade, dels obeväpnade påsignal kolonnvis uppträdt på riddar-hustorget, gaf honom i samma ögonblickden mest förnedrande dementi, gjord löj-

lig af en vid namn Rosenstein, som meden gäll och späd röst ropade åt dem ur ettaf riddarhusfönstren: »Tig edra kanaljer,han talar själf». Utom detta stöd, hvilketett fruntimmer sedan med nog fog kal-lade konungens stora vakt, var borgar -kavalleriet färdigt att sitta upp under her-tig Karls befäl. Adeln var likväl ej utan alltförsvar. Flere personer af egen drift, her-tig Fredrik själf med sina anhängare, allabeväpnade, voro äfven på riddarhus -torget i tanke att möta våld med våld.

ARTE ET MARTE :

Karta från 1773 över Riddarholmskanalen avJonas Brolin. FOTO: STOCKHOLMS STADSARKIV.

12

Kungen fick sin vilja igenom och så, enligtHamilton, på »blott en tillsägelse af ko-nungens generaladjutant åt pöbeln att be-gifva sig bort, skingrades den som lösa skyarvid en väderfläkt».

Om hur många som befunnit sig på tor-get tvistar de samtida uppgiftslämnarna,men det var fråga om flera tusen. Vittnes -mål gjorde gällande att polismästaren, påkungens order, hade låtit mobilisera folk tillsin hjälp med mutor i form av sprit ochpengar. Uppdraget var att med sin hotfullanärvaro skrämma adeln. Men när folk -hopen, som till del bestod av hantverkar -gesäller, väl samlats omkring halv tolv påförmiddagen gick den inte att kontrollera.Dolt beväpnade adelsmän fick tränga sig ige-nom massan på väg till mötet på Riddar -huset. Bland polismän och gesäller på torgetfanns också medlemmar av adelns tjänste-folk, beredda att försvara sina husbönder.

Förutom Rosensteins avhyvling skeddeinteraktion mellan folket utanför Riddarhu-set och riksdagsmännen inifrån. Lärftbods-biträdet Johan Hjerpe klättrade upp på gall-ret som omgav Gustav Vasa-statyn och såghur: »Adeln på Riddarhussalen förwånade

sprungo up i fensterna somliga med blekaoch somliga med röda ansikten … förskräckteöfwer hwad på färde nu war.» Några ungaadelsmän ville ut och slåss men förhindra-des av äldre ståndsmedlemmar och en med-lem av adeln försökte förgäves övertala folket att lämna torget. Enligt R.F. Hoch -schilds memoarer försvann de först klockanfyra på eftermiddagen »då ett häftigt infal-lande regn, förenadt med polisbetjäningenssvigtande käppar, bidrog att skingra dendruckna hopen».

De agerande gesällernas försörjning varvid tiden hotad. Skrånäringen upplevde enekonomisk stagnation. Arne Jarrick somhar analyserat det så kallade hantverkarupp-bådet den 27 april 1789 finner att:

En del gesäller verkade särskilt yra översin återvunna men tillfälliga betydelseför nationens öden, och dessa männi-skors uppträdande följde sin egen inne-boende dynamik. För de flesta gälldesamtidigt – kan man anta – att tumultetpå Riddarhustorget gav dem chansen attladda ur uppdämd psykisk energi oavsettdet politiska ändamål de samlats för.

Tre år efter denna infamösa händelse blevkungen skjuten på en maskeradbal efter enadelskonspiration. Till saken hör att gärnings -männen genast försökte skapa panik genomatt ropa »elden är lös» och på så sätt hinnarädda sig undan. Men de greps och CarlChristopher Gjörwell följde kungamörda-ren Jacob Johan Anckarströms sista tid ilivet – dagarna innan avrättningen skullehan offentligt hudflängas på tre torg ochRiddarhustorget var den första anhalten.

Dagen var »gråkall». Anckarström gickfrån Riddarholmen till den på Riddarhus -torget placerade schavotten. I skärnings-punkten mellan Myntgatan, Storkyrkobrin-ken och Stora Nygatan stod den, utstuderatplacerad där för att allt folk skulle se den,

ARTE ET MARTE :

För många är Riddarhustorget förknippat medlynchningen av riksmarskalken Axel von Fersend.y. Den skedde utanför Rådhuset den 20 juni1810, i samband med kronprins Karl Augusts be-gravningsprocession. Fersen fick klä skott förkronprinsens död och en uppretad pöbel domine-rade torget både före och efter mordet, fram tillsdelar av livgardet skingrade massan. Akvarell avPer Otto Adelborg.FOTO: FINLANDS NATIONALMUSEUM.

13

från alla håll, från alla klasser: kungens slott,adelns riddarhus, prästernas storkyrka, bor-garnas och böndernas rådhus, ingen skulleundgå gisslandet och alla ville ta del av detfrån gator och fönster. Vid schavotten sågAnckarström »oförfärat och nästan stursktupp på denna ärelösa teater», steg sedanupp, åhörde domen och ställdes i halsjärn.Gjörwell kunde själv inte längre närvara,men fick sig berättat att:

Anckarström klädde av sig med all godgrace och skyndsamhet, tog emot deförsta slagen tigandes, men börjadesedan ropa, och när det skedde, blev ekouti hopen: Elden är lös! Elden är lös, vilket var en alldeles tjänlig parodi av detropet på maskeraden, som gavs av fleraför att frälsa Anckarström undan upp-märksamheten.

Redan under frihetstiden hade Riddar-hustorget blivit hemvist för flera boklådor,förlag och tidningar. Gjörwell hade själv enboklåda vid Riddarhustorget, specialiserad

på utländsk litteratur. Han sade förnöjt att»folket strömmar in och ut, helst middags -tiden, då torget är fullt».

I den flygel till Bergstrahlska huset därschweizaren Winther tidigare hade sitt café, ihörnan mot Munkbron, fanns från 1840-talet Bährs café som lockade gäster från såvälriksdagen som pressen, »den tredje statsmak-ten», och om vars ägare uttrycket »gå och taen bärs» enligt skrönan ska ha myntats. Frå-gor som diskuterades där och annorstädesunder 1800-talet var landets folkrepresenta-tion, och inom Riddarhuset var man av olikaåsikter.

Pressens inflytande blev ett ofrånkomligtfaktum. Politiker fruktade tidningarnas opposition. År 1841 skriver Bazaren:

För att se denna uppståndelse vid en tid-ningsutdelning i dess pittoreska gestalt,måste ni en morgon vid åttatiden begivaer till Riddarhustorget, där i ena hörnetav Bergstralska huset Dagbladet utlämnastill sina talrika avnämare … dessa litte-rära damer i uppskörtad kjol, nedkippadehasor och en vårdslöst bunden duk ellermössa av obegriplig färg på huvudet,dessa mångelskastolarnas, roddarbänkar-nas, näringsställenas snillen, eller gathör-nens läsgirige, dessa filosofer med bårenoch vid sågbocken, dessa belespriter frånhamnar och broar … [som] på ståendefot sluka innehållet för dagen … så att devarken höra eller se vad som föregåromkring dem, de knuffas än hit och ändit, de stöta emot än här och än där,under det att de långsamt röra sig framåt,men lektyren går framför allt, och finnesdet därtill något träsnitt i ändan av bladet,stöta de pannan rakt i väggen utan attveta av det, eller äro färdiga att i distrak-tion promenera rakt ner i Riddarholms -kanalen.

ARTE ET MARTE :

Riddarhustorget har ofta fotograferats. Faktumär att några av de tidigaste fotografierna någon-sin i Sverige hade torget som motiv då Lars JesperBenzelstjerna, landets första yrkesfotograf, på1840-talet hade sin ateljé i Bergstrahlska husetoch lärde ut daguerreotypins konst för den somköpt biljett. Denna bild är från sekelskiftet.FOTO: NORDISKA MUSEET.

14

Adelns debatt om fyrståndsriksdagens av-skaffande lockade stora skaror till torget den7 december 1865. När avgörandet fälldes jub-lade folket. På torget står sedan 2001 Afton -bladets grundare Lars Johan Hierta staty.Han var en av de drivande krafterna för poli-tisk förändring.

Stadsarkitekter uppvisade på 1800-talet och1900-talet många ofullbordade idéer på ut-veckling av torget. Mest berömt är Per JohanEkmans förslag från 1872 om en bilväg raktgenom Riddarhusets vestibul.

Kvareteret Minotaurus vid Riddarhus -torget revs 1945. Byggandet av Kanslihus -annexet var kontroversiellt och ledde till enallmän medvetenhet om Gamla stans särart.

Inom adeln följde kring sekelskiftet lång-dragna och livliga diskussioner om huru-vida Riddarhuset skulle sälja en del av Rid-darhustorget till Stockholms stad. Idénhade uppstått redan 1884 och återupptagits1899. Vid 1902 års adelsmöte debatteradesärendet i tre dagar. Påföljande adelsmötevalde att tillsätta en kommitté, som den 18maj år 1908 beslutade att erbjuda Stock-holms stad »den del af Riddarhusets andel iRiddarhustorget, som är belägen söder omen linje, dragen från västra rådhusflygelns

sydvästra hörn parallellt med riddarhusetssödra fasad». Först den 23 maj år 1911 kundeparterna enas och 1 237 kvadratmeter avadelns mark såldes till ett pris av 204 kronorper kvadratmeter.

Arkitekten Isak Gustaf Clason hade tidi-gare anlitats för att rita en förgård till dendel av torget som adeln behöll. Han kundepresentera ett förslag på en stenbalustradmed två grindar från vilka körbanor lederfram till palatsets portal. Dessutom skulleen trädgård anläggas. Mellan grindarna varstatyn av Gustav Vasa tänkt att stå, vilketkrävde att den flyttades närmre palatset. Ar-betet var klart på våren 1917.

Kritiken har varit hård och inte minstGunnar Mascoll Silfverstolpe, som har teck-nat Riddarhusets byggnadshistoria, anfördeföljande:

Genom adelns beslut att arkitektonisktmarkera sin äganderätt och att flytta statyn inom riddarhusets råmärken vardet traditionsrika torgets öde beseglat.Man frågar sig onekligen om skälen förvidtagandet av dessa radikala åtgärdervoro så starka, att den gamla stadsbilden,förtrogen och kär icke minst för genera -tioner av svenska adelsmän, måste offras.Jag kan icke heller se annat, än att förgår-den är till men för effekten av riddarhus-

byggnaden. Den sköna sydfasaden är nuknappast fritt synlig från någon punkt,den skyms av Gustav Vasa på den höga piedestalen, av balustradens pyramider,av de i och för sig mycket vackra träden,och den i tämligen pompösa barock -former tilltagna balustraden har icke förmåga att stegra fasadens arkitektoniskaverkan. Anordningen har icke hellernågot stöd i traditionen.

Det är sedan dess ett försvunnet torg. Männi-skovimmel, skenande hästar, begravningspro-cessioner, lantmarskalksvagnar, häst droskor,arbetsåkdon, hästomnibussar och spårvag-nar har utbytts mot cyklar och bilar. Trafikenhar tagit över och varje dygn passerar överhundratusen bilar på den intilliggandeCentralbron och den tvåfiliga gatan på denmark som en gång tillhört Riddar huset.

Riddarhustorgets fasader är huvudsakli-gen desamma, men få stannar till och sam-talar, förutom en varm sommardag i träd-gården, ackompanjerade av bilars dån ochgråsparvars kvitter. �

Oscar Langenskiöld, riddarhusamanuens

ARTE ET MARTE :

Plan av platsen fram-för Riddarhuset jämtefasad av balustradenmot Riddarhustorget,1915. Ritning av IsakGustaf Clason.FOTO: STOCKHOLMS STAD.

Utställningen Riddarhustorget. Makt-centrum i förändring pågår den 22 mars

2018–februari 2019 på Riddarhuset.

16

Få verk har en sådan ställning på densvenska kör- och orkesterrepertoaren i dagsom G.F. Händels oratorium The Messiah.Man kan i de flesta större städer höra detflera gånger om året, i synnerhet i advents-tid. Verket görs i dag i stort sett uteslutandei den version som kodifierades i London1754 och med originalets engelska bibelbase-rade libretto av Charles Jennens. När Mes-sias framfördes för första gången någonsin iSverige 1786 var situationen helt annor-lunda. Detta svenska uruppförande ägderum i Riddarhusets stora sal, en lokal somunder perioden 1780–1830 var skådeplatsför en lång rad svenska uruppföranden avvad som senare kommit att bli standard-verk. Bland dessa märks bland annat fram-förandet av J. Haydns Skapelsen, Die Schöp-fung, 1801 och av W.A. Mozarts Requiem1805.

Den 8 december 2017 klingade HändelsMessias för första gången i samma formsom den 12 februari 1786, och på sammaplats. Musiker vid detta »återuruppfö-rande» på Riddarhuset var Hjorthagensvokal ensemble under ledning av KarinArwén Oldgren, Drottningholms barocken-semble samt vokalsolister. Editionen ochden svenska översättningen har samman-ställts (och delvis rekonstruerats) från beva-rade källor av författaren till denna artikel.Här ges nu en kort historisk bakgrund till1786 års version av verket.

Under hela 1700-talet var välgörenhets-

konserten den vanligaste organisationsfor-men för publika framföranden i Sverige.Förmånstagaren kunde antingen vara densom tog den ekonomiska risken, eller densom man samlade in för (till exempel för enplanerad studieresa för en ung musiker,eller för föräldralösa barn, fattigstugan, krigs -änkor etc.). Det kunde också vara den somframträdde som solist, vilket var fallet medkonserten den 12 februari 1786. Det var hov-kapellisten Georg Johann Abraham Berwald(1758–1825) som var förmånstagaren, ochhan uppträdde själv med en fagottkonsert.Den engelske skriftställaren Thomas Busbyräknade honom senare som en av världensfem främsta fagottvirtuoser.1 Georg Johannkallas i den pålysning av konserten som in-fördes i Dagligt Allehanda och Stockholms-Posten för »Berwald den yngre». Dettatorde inte närmast hänvisa till fadern Johann Friedrich d.ä., hovkapellmästare iLudwigslust, då denne var tämligen okänd iSverige. Troligen är Georg Johann i stället»den yngre» i förhållande till sin betydligtäldre bror i hovkapellet, Christian FriedrichGeorg (1740–1825), som senare blev far tillden berömde artonhundratalstonsättarenFranz Berwald. Christian Friedrich tordeäven han ha medverkat vid konserttillfället,som leddes av Francesco Antonio Uttini(1723–1795), drottning Lovisa Ulrikas gamlekapellmästare. Framförandet av fagottkon-serten inramades av körerna ur HändelsMessias samt utvalda arior. Övriga medver-

kande instrumentalister vid konserten 1786nämns inte, men de lär ha hämtats från hov-kapellets krets samt i anslutning till denstora musikerfamiljen Berwald. Möjligenhar halvsystern Christine Sophie (1757–?)sjungit några sopranpartier, då »den svenskajomfru Berwald» uppges ha sjungit dessanär syskonen Berwald framförde delar avMessias i Köpenhamn några månader se-nare (17 april 1786), där dock just ChristineSophie kritiseras för sitt framförande. Somtenorsolist vid konserten i Riddarhusetframträdde Johan Samuel Lalin, blott sjut-ton år gammal. I annonserna nämns ocksåmedverkan av sångerskorna Marie LouiseMarcadet (född Baptiste, 1758–1804) ochinte minst den internationellt ryktbara so-pranen Carolina Müller (1755–1826) somdröjt kvar i Sverige efter att ha framträtt iJ.G. Naumanns Gustaf Wasa på Kungl. Tea-tern i januari 1786.

Annonsen i de två Stockholmstidning-arna ger följande information:

Med högwederbörligt tilstånd upföres näst-kommande Söndag, den 12 Februarij, utistora Riddarhussalen, under Kongl.HofCapellmästaren Uttinis Direction, enfullstämmig Vocal- och Instrumental-Mu-sique, til förmon för Kongl. Hof MusicusBerwald den yngre, då fruarna Mülleroch Marcadet samt unga Herr Lalinsjunga flere utwalda arier; Herr Berwaldlåter höra sig uti en Solo Concert för fa-

ARTE ET MARTE :

Händels MessiasSvenska uruppförandet på Riddarhuset 1786

Annons i Dagligt Allehanda, februari 1786. FOTO: MATTIAS LUNDBERG.

17

gotto. Så wäl i början som til slut af Con-certen upföras Chorerne utaf Hendels Ora-torium Meβias kalladt, hwilket för 2:ne årsedan med så mycket bifall i London exe-querades. Biljetter a 16 stycket finnas påEngelska Källaren wid Riddarhustorgetoch Opera Källaren wid Norrmalmstorgsamt på Källaren Sweriges Wapen wid Österlånggatan och wid ingången til Con-certen, som börjas kl. 5 e.m.

Pålysningen i pressorganen hänvisar tillden uppmärksamhet verket rönt i London1784. Detta framförande i WestminsterAbbey brukar anses vara det första av en nytyp, nämligen den stora oratorietraditionensom vi känner den världen över under 1800-talet, med stora körer och allt större orkes-ter. Inget talar dock för att det av Uttiniledda framförandet på Riddarhuset hade till-gång till motsvarande vokala och instru-mentala ensemblestyrkor, även om dettakan ha ansetts önskvärt. Av vad vi vet omövriga välgörenhetskonserter som brö-derna Berwald arrangerat under 1780-talet,så motsvarades styrkorna säkerligen av desom valts vid återuppförandet 2017: treförstavioliner, två andravioliner och enkel-besatt i alla övriga orkesterstämmor samten kör med ungefär fyra skickliga sångareper stämma.

Den svenska översättning av Händels orato-rium som bevarats i källor i Musikaliska aka-demiens bibliotek ger ett fragmentariskt in-tryck, som dock vid närmare studium kansammansättas med text till alla satser. Det före -ligger vad gäller stämmaterial, textutkastoch partitur en viss överlappning mellan1786 års framförande och det som gavs 1805under J.C.F. Haeffners ledning. I det senarefallet utgick man dock från den bearbetningav verket som Mozart gjort i Wien för baronvan Swieten 1789, med utökad instrument -ering (flöjter, klarinetter, tromboner ochhorn, till vilka man i Stockholm 1805 ocksålade ytterligare klarinettstämmor).

En slags fejd i översättningsarbetet före-faller ha pågått, där man förhållit sig tillsåväl Karl XII:s Bibel (då rådande bibelöver-sättning), som till Charles Jennens engelskaoriginallibretto, och till och med gått exege-tiskt bortom rådande bibelöversättning.Kompositören och musikteoretikern PehrFrigel (1750–1842), som ägt partitur och kör-partitur av Messias-materialet har synbarli-gen varit inblandad i arbetet. I efterlämnadeskisser har han noterat vilka bibelböckersom citeras och refereras, samt även pekatpå konkordanser som Jennens själv möjligeninte reflekterat över. Vilket stämmaterialman haft tillgång till är oklart, men Frigelvar en flitig samlare och bytare av handskrif-ter och tryck. Troligen har man haft tillgångtill det första tryckta och publicerade Mes-sias-partituret av 1767, eller avskrift av det-samma.2

Vissa av textavsnitten förefaller ha hängtkvar långt in på 1800-talet, då de inkopie-rats med blyerts i ett tryckt exemplar av Mo-zarts adaption (Leipzig: Breitkopf und Här-tel, 1803). Texter till alla satser finns dock itidigare version från Pehr Frigels hand ochav två anonyma handstilar, och det är ettfilo logiskt pusselarbete av stora mått att in-foga dem i det splittrade stämmaterial somöverlevt från vad som förefaller vara 1786års version. Hur stora textavvikelserna kanvara framgår av nedanstående exempel ursatsen Hallelujah. I ett separat körpartiturmed Hallelujah och Lammet som vardt dödat(Worthy is the lamb that was slain) finns enren omtextning.

Här framgår tydligt att den anonymeöversättaren noterat att texten i fråga är Uppenbarelseboken 11:15, eftersom han ellerhon lagt sig nära Karl XII:s Bibel för dennavers. Textversionen i Frigels partitur är dockrena omtextningen, med en teologi som före -faller anpassad till distinkta upplysnings -ideal. Man kan till exempel notera att hosFrigel de trinitariska personerna »The Lordand his Christ» upplösts till en Gudspersonoch att den universalistiska raden om »milli-oner werldar» påminner starkt om den en-dast året tidigare (1785) tryckta An die

Freude av Schiller, där strofer binds sam-man med inledande: »Seid umschlungen,Millionen!» (»var omfamnade, ni miljo-ner!»), en annan »Ihr stürzt nieder, Millio-nen?» (»störtar ni ner, ni miljoner?») och entredje »Duldet mutig, Millionen!» (»fram-härda modigt, ni miljoner!»). Detta hör tillde mest långtgående omtolkningarna, mengenom hela verket finns många exempel påvad som förefaller vara slitningar mellan attöversätta Jennens text, omdikta innebörden,anpassa till rådande bibelöversättning, ellersätta helt ny text. Frigel var en av få musik-lärde som i viss mån behärskade engelska,annars allmänt ansett som »krämarspråk»för industrialister. Frigel hade lärt dettaspråk som sekreterare i statens handels- ochfinansinspektion.

Det är av stort konstnärligt, språkligt, musik -vetenskapligt och allmänhistoriskt värde attkonserten på Riddarhuset i december 2017kunde äga rum i nära samarbete mellan Riddarhuset, Svenska kyrkan, musikveten-skaplig forskning, dirigent, musiker, sång-are och kör. En ljudupptagning gjordes förutsändning i Sveriges Radio på juldagen2017, vilket ger fler än de som närvarade påplats möjlighet att höra konserten. Sam -arbetsprojektet visar också vilken rik poten-tial som finns i rekonstruerade historiskaåteruppföranden, just av de historiska till-fällen då det som nu är standardverk förförsta gången ljöd för en svensk publik. �

Mattias Lundberg, professor i musikvetenskap

1 Thomas Busby: A General History of Music, From theEarliest Times to Present (London: 1819, med flera se-nare utökade upplagor). Bedömningen av världensfrämsta fagottister fick tidigast spridning i en tysk över-sättning: Allgemeine Geschichte der Musik von denGrühesten bis auf die gegenwärtigen (Leipzig, 1822),band II, s. 628.

2 Messiah: An oratorio in score as it was originally perform’d (London. Randall and Abell, 1767). Dentryckta subskriptionslistan upptar ingen subskribentutanför engelsktalande område, men exemplaren fannviss spridning genom försäljning och avskrifter.

Charles JennensThe kingdom of this world / is become / thekingdom of our Lord and of his Christ, andof his Christ

Anonym översättare StockholmThen werldens rike är / nu vorden / vårsHerras och hans Christs, och av hansChrists, och av hans Christs

Pehr Frigels partiturMå rena hjertans lof / frambäras för hansthron / millioner werldar stämma in medhelig fröjdesång.

ARTE ET MARTE :

Tre textversioner av mellanpartiet i satsen Hallelujah.

18

År 1930 skänkte konstsamlaren och filantropen, konsul Hjalmar Wicander (1860–1939) sin berömda samling av ostindiskt vapenporslin till Riddarhuset. Samlingensom består av 308 pjäser och representerar175 olika ättevapen tog närmare fyrtio år attskapa. Men hur kom det sig att Hjalmar Wicander blev den store samlaren av ost -indiskt porslin med svenska ättevapen?

Likt många män i det övre samhällskiktetrunt sekelskiftet 1900 samlade Hjalmar Wi-cander konst av äldre och samtida konstnä-rer, svensk fajans och europeiskt porslinfrån 1700-talet, silver, gulddosor och pre-tiosa. Men hans stora passion blev miniatyr-målningar och ostindiskt vapenporslin. Vidsidan av sina samlingar byggde han ocksåupp ett gediget bibliotek med litteratur omkonst och konsthantverk. Hjalmar Wican-der var en seriös samlare med mycket godakunskaper om sina samlingar.

Kapitalet som Hjalmar Wicander förval-tade och som möjliggjorde hans samlande,liksom hållandet av två ståndsmässiga bo-städer, Villa Lusthusporten på Djurgården iStockholm och Harpsunds egendom i Sörm-land, hade börjat byggas av hans far AugustWicander (1836–1891). Vid 32 års ålder hadefadern tröttnat på livet på landet som bondei Skedevi socken, Östergötland, och byttbondgården mot en fastighet på Brännkyrka -gatan 66 på Södermalm i Stockholm. Åretvar 1868. På fastighetens bakgård fanns ettmindre korkskäreri inrymt och där kom August Wicander att spendera mycket tid.Hans intresse för att utveckla verksamhetenresulterade i att han blev först i världen medett mekaniserat korkskäreri. Så var det igång och det lilla korkskäreriet utveckladesså småningom till en storkoncern. Fabrikeröppnades i Göteborg, Berlin, Finland, Kur-land och Ryssland och år 1879 bildades ABWicanderska korkfabriker.

ARTE ET MARTE :

Ostindiskt vapenporslin på RiddarhusetOm Hjalmar Wicander och hans samling

Blå rummet och den Wicanderska samlingen, Riddarhuset. FOTO: DICK NORBERG.

19

Under många år tjänstgjorde HjalmarWicander utomlands för familjeföretaget,men år 1897 kom han, hustrun Anna ochsonen Carl-August hem till Stockholm. Debosatte sig på Strandvägen 47 och 1898 för-värvade de Villa Lusthusporten. Efter en om-fattande ombyggnation kunde familjenflytta in 1901. Vid tidpunkten hade HjalmarWicander övertagit ledningen av AB Wican-derska korkfabriker.

Hjalmar och Anna Wicander skapade ettvarmt och välkomnande hem. Gästböck-erna vittnar om tacksamma gäster. Bland

kungligheter och affärskolleger hittar manmånga från konstens, teaterns och kultu-rens värld. Paret Wicander följde med sintid och inredde vardagsrum i sina bostäder,det vill säga ett mindre formellt rum, i an-slutning till salongen. I Villa Lusthusportenvar det i vardagsrummet som de främsta pjä-serna i Hjalmar Wicanders vapenporslins-samling placerades. Lättillgängligt för godavänner och bekanta som ville ta del av ochdiskutera svenskt vapenporslin.

På 1890-talet hade Hjalmar Wicander påallvar börjat samla ostindiskt porslin med

svenska ättevapen, hemtagna av detSvenska Ostindiska Kompaniet mellan åren1732 och 1813. Han blev en flitig besökare påBukowskis auktioner och hos Stockholmsantikhandlare. Samlingen växte med rekord -fart då ekonomiska resurser inte saknades.Han samlade systematiskt, vilket innebar attäven lagade föremål gavs en plats i sam-lingen. För honom gällde det att förvärva såmånga ättevapen som möjligt. Vi kan i dagkonstatera att endast ett fåtal mycket säll-synta ättevapen saknas i samlingen. Vad änHjalmar Wicander tog sig an, affärer ellersamlande, så gjorde han det grundligt. Atthan just koncentrerade sig på vapenporslinär intressant ur flera aspekter. Dels passadeområdet för det systematiska samlandet,dels fanns en social vilja och ambition i sam-landet. Hjalmar Wicander som gjort en his-nande resa, från bondgården i Östergötlandtill Stockholm som åttaåring, befann sig imogen ålder ekonomiskt oberoende i sam-hällets övre skikt. I vissa sammanhanghörde han till, i andra inte. I hans efterläm-nade bibliotek på Harpsund finns all utgi-ven litteratur om svenska adliga ätter somvar tillgänglig under hans levnad. De använ-des naturligtvis som referensverk vid identi-fiering av ättevapen på porslinet, men varockså en liten markör om att vilja höra till.Att hans berömda samling av ostindisktvapen porslin kom att doneras till Riddar -huset är kanske inte så underligt. Det varviktigt för Hjalmar Wicander med donatio-nen, dels för att bli ihågkommen av efter-världen, dels för vetskapen om att hans sam-ling skulle hållas intakt i framtiden ochkomma till glädje för många. �

Ulla-Karin Warberg, intendent, Nordiska museet

LitteraturförteckningEllehag, Claes, Hamilton, Anna, Åberg, Alf, Riddarhuset,

Stockholm 1999Lusthusporten. En forskningsinstitution och dess framväxt

1918-1993, Nordiska museet 1993Strömberg, Sven, Harpsund, Hus och Händelser, Stock-

holm 2003Konsul och fru Hjalmar Wicanders hem, Lusthusporten på

Djurgården, Svenska Hem i ord och bild, 1924Wicander, Carl-August, Wicanders, Industriidkare och af-

färsmän under tre generationer, band II, Stockholm 1951

ARTE ET MARTE :

KULTURKVÄLL PÅ RIDDARHUSETDen 13 februari 2018 håller Ulla-Karin

Warberg ett föredrag om Hjalmar Wicander och Riddarhusets samling av

ostindiskt vapenporslin.

20

En donation innebär att Riddarhuset fårföremålet som gåva. Det löser en gång föralla problem vad gäller till exempel bodel-ning och säkrande av föremålets förvarings -miljö.

Wrangel af SaussHuvudmannen greve Carl-Gustaf Wrangelaf Sauss, Täby, har tillsammans med sin songreve Carl Wrangel af Sauss, Solna, låtit om-vandla de sedan 1982 på Riddarhuset depo-nerade grevebrevet och friherrebrevet i ori-ginal för utdöda friherrliga ätten Wrangel afSauss nr 219 och grevliga ätten Wrangel afSauss nr 93 till donation. Sedan 1916 finnsäven friherrebrevet i original från 1771 förden fortlevande friherrliga ätten Wrangel afSauss nr 279 i Riddarhusets samlingar.

Vice amiralen och riksrådet Anton JohanWrangel af Sauss (1679–1763) upphöjdes ifriherrlig värdighet den 12 december 1747 iPalatset i Stockholm av Fredrik I. Ätten in-troducerades den 8 juni 1752 under nr 219.Han upphöjdes senare i grevlig värdighetden 22 november 1751 på Stockholms slottav Adolf Fredrik. Grevebrevet utfärdadesförst den 24 januari 1773 på Stockholms slottav Gustav III. Den grevliga ätten introduce-rades den 9 maj 1776 under nr 93 varvid denfriherrliga ätten nr 219 utgick.

Det friherrliga vapnet är med ett svartkors fyrstyckat och har det urgamla Wrang-elska vapnet med en svart mur i silverfältsom hjärtsköld. I det översta fältet syns ettredlöst skepp med brutna master som syftarpå en sjöstrid mot ryska skepp utanför Sand-hamn 1719 då Anton Johan fick sitt skeppsönderskjutet och blev tillfångatagen. Dethögra fältet med den halva liljan och schack-mönstret är adliga ätten Kruse af Elghammarsvapen. Hans första maka var Catharina SofiaKruse af Elghammar (1684–1733). I det vänstrafältet återfinns andra makans, Anna SofiaSpens (1686–1761), vapen. Det nedersta fältetmed ett hästhuvud i rött fält anges vara hansmoders, Anna Margareta von Ramm (död1709), baltiska vapensköld. Även den vänstrahjälmprydnaden med fem ryska och en

svensk sjöflagga syftar på hjältebragden utan-för Sandhamn 1719.

Det grevliga vapnet är i princip identisktmed det friherrliga förutom att det är kvad -rerat i stället för fyrstyckat. Som tredjehjälm prydnad har här tillkommit ett gyllenelejon som håller i en riksrådshatt.

von HauswolffBröderna herr Ulf von Hauswolff, Viken,och herr Claes von Hauswolff, Nyhamnsläge,har donerat sköldebrevet i original från 1743för adliga ätten von Hauswolff nr 1880.

Förste statskommissarien i Statskontoret,sedermera landshövdingen i Kopparbergslän och presidenten Bernhard ReinholdHauswolff (1700–1776), adlades den 19 sep-tember 1743 i Palatset i Stockholm av FredrikI med namnet von Hauswolff. Ätten intro-ducerades den 8 november 1746 under nr1880.

Vapnet är kluvet och styckat. I det första

ARTE ET MARTE :

Heraldica Varia

Grevliga ätten Wrangel af Sauss nr 93.

Friherrliga ätten Wrangel af Sauss nr 279.

21

och fjärde fältet finns ett schackmönster isvart och silver som härrör från adliga ättenClerks vapen. Bernard Reinholds moder varMargareta Clerck (1668–1748). Det andraröda fältet med ankare i silver alluderar påhans tidigare tjänst vid amiralitetet i Karls -krona. I tredje fältet ser vi ett rött granat -äpple i gyllene fält som syftar på fruktsam-

het och odödlighet. Hjälmprydnaden är enek som växer upp genom tre gyllene kronor.Samma symbol hittar vi i Blekinges vapen.Bernhard Reinhold var född i Karls kronaoch inledde sin karriär där.

StrålenhielmBirgitta Gyllenstierna Tivelius, Sigtuna, hardonerat en mässingsstamp med träskaftmed vapnet för utdöda adliga ätten Strålen-hielm nr 1761.

En deposition innebär att äganderätten fulltut kvarstår hos deponenten men att skölde -brevet kostnadsfritt förvaras i Riddarhusetsarkiv.

von SchwerinHuvudmannen friherre Carl Johan vonSchwerin, Skarhult, Eslöv, har deponeratadoptions brevet i original från 1778 för fri-herrliga ätten von Schwerin nr 133. Sedan2004 finns även friherrebrevet i originalfrån 1717 för samma ätt i Riddarhusets sam-lingar.

Hovjägmästaren Otto Julius von Schwerin(1740–1780), upphöjdes i friherrlig värdig-het den 27 december 1778 på Stockholmsslott av Gustav III med adoption på sin far-broders ätt, vapen och nummer. Hans sönerintroducerades den 21 februari 1800 på detgamla friherrliga namnet och numret 133.

Det friherrliga vapnet är egentligen från1717. Vapnet är kluvet och delat i tre fält ochbelagt med det uråldriga von Schwerinskavapnet – en röd ruta i ett silverfält. Det övrehögra guldfältet med två krönta rävar och detövre vänstra röda fältet med ett stormgaller isilver saknar lättolkad förklaring men har tro-ligtvis kontinental anknytning. Det undre blåfältet visar en rödklädd turkisk ryttare medgrön turban på en vit häst vilket möjligen syf-tar på att ättens grundare, Philip Bogislausvon Schwerin (1687–1736), besökt Turkiet.

LillienbergHerr Claes Trägårdh, Södertälje, har depo-nerat följande fyra handlingar: friherrebre-vet i original för utdöda friherrliga ätten Lillienberg nr 273 jämte vapenskiss församma ätt samt grevebrevet i original för ut-döda grevliga ätten Lillienberg nr 101 medden approberade vapenskissen för sammaätt.

Presidenten i Bergskollegium Johan GeorgLillienberg (1713–1798) och dennes broder,generalmajoren och chefen för Kalmar rege-mente sedermera generallöjtnanten ErichGustaf Lillienberg (1719–1770), upphöjdes ifriherrlig värdighet den 6 november 1766 påStockholms slott av Adolf Fredrik. Ätten in-troducerades den 5 mars 1776 under nr 273.

ARTE ET MARTE :

Adliga ätten von Hauswolff nr 1880.

Friherrliga ätten von Schwerin nr 133.

Friherrliga ätten Lillienberg nr 273.

22

Johan Georg Lillienberg upphöjdes vidare igrevlig värdighet den 27 december 1778 påStockholms slott av Gustav III. Den grevligaätten introducerades den 19 mars 1783under nr 101 men utslocknade på svärdssi-dan redan den 26 april 1798.

Det friherrliga vapnet är komplext delatoch har en ovanlig oval hjärtsköld med endel av det Lillienbergska stamvapnet – enlilja över ett berg. Det översta guldfältetmed en blå pyramid mellan två klöverbladåterfinns även i adliga ätten Drefflings vapensom ätten Lillienberg har gemensamt ur-sprung med. Det högra blå fältet har ensjuuddig Stella Chemica, ett bergsmanna -attribut. Johan Georg var nämligen presi-dent i bergskollegium. I samma fält åter-finns tre nymånar i silver som kanske syftarpå besök i Konstantinopel. Det vänstra rödafältet med tre kulor och en brinnande gra-nat i guld är krigarattribut. I det nedersta fäl-tet finner vi en blå hök mellan två stjärnor.Dessa symboler är hämtade från vapnet föradliga ätten Stiernklo. Brödernas moder varChristina Margareta Stiernklo (1686–1767).

Det grevliga vapnet är anmärkningsvärt isin enkelhet. I stället för att göra vapnetännu mer avancerat, vilket är vanligt vidupphöjningar, har man valt att helt återgåtill det adliga stamvapnet med liljan överberg i blått fält.

von OtterHuvudmannen friherre Rolf von Otter,Gränna, har deponerat friherrebrevet i ori-ginal för friherrliga ätten von Otter nr 150.

Kamreraren vid amiralitetet i Karlskrona

sedermera landshövdingen i Blekinge län,Salomon von Otter (1647–1732), upphöjdes ifriherrlig värdighet den 23 maj 1719 i Stock-holm av Ulrika Eleonora. Ätten introduce-rades 1719 under nr 150.

Vapnet är kvadrerat och belagt med ur-sprungliga adliga ätten von Otters vapensom hjärtsköld. Vapnet är talande med engyllene utter i en svart balk i ett gyllene fält.Det första och fjärde fältet är blå och belagdamed ett kors i guld beprytt med fem blåmusslor. Detta får vi tolka som svenska flag-gans färger med sjömannaattribut. Detandra och tredje fältet är av silver och be-lagda med ett svart flätat galler. Förklaringtill denna symbolik är tyvärr oviss. I vänstrahjälmprydnaden hittar vi, liksom i vonHauswolffs vapen, ett träd som växer uppgenom tre gyllene kronor och som syftar påSalomons tjänst vid amiralitetet i Karlskronai Blekinge. I blasoneringen benämns dockdetta träd som en lind.

Segersvärd

Riddarhuset har förvärvat sköldebrevet i ori-ginal för utdöda ointroducerade adligaätten Segersvärd.

Kaptenen vid Nylands regemente Carl Stichaeus (1692–1776) adlades den 15 sep-tember 1756 på Stockholms slott av AdolfFredrik med namnet Segersvärd men togaldrig introduktion på Riddarhuset. Ättenutslocknade 1890. Ätten har gemensamt ur-sprung med utdöda finländska adliga ättenvon Cederwald nr 175.

Vapnet är delvis talande då man återfin-

ner ett svärd omvirat med en lagerkvist ihjälmprydnaden. I undre fältet i vapnetfinns en gyllene båt mellan två strömmar avsilver i blått fält, en variant av det finländskalandskapet Nylands vapen. Möjligtvis kande fyra kronorna i det övre fältet vara en re-ferens till att Carl Segersvärd tjänstgjortunder fyra monarker.

Många sköldebrev finns i privat ägo. Rid-darhuset vill gärna ta del av dessa och erbju-der därför en kostnadsfri digitalisering avföremålen med högupplöst skanning. Inne-havaren av sköldebrevet erhåller en CD-skivamed bilderna.

Vi vill passa på att påminna om möjlighetenatt på ett tryggt och säkert sätt och utan kost-nad kunna deponera eller donera sköldebrevi Riddarhusets arkiv. Ta gärna kontakt förnärmare information, telefon 08-723 39 95, e-post goran.morner@riddarhuset.se.

Vi är också tacksamma för aktuella upp-gifter om innehav av sköldebrev, i privatägo eller på offentliga institutioner. �

Göran Mörner, riddarhusgenealogFOTO: GÖRAN MÖRNER.

ARTE ET MARTE :

Grevliga ätten Lillienberg nr 101. Friherrliga ätten von Otter nr 150.

Ointroducerde adliga ätten Segersvärd.

23

ARTE ET MARTE :

Dödens genealogi och heraldik vartemat på det heldagssymposium som i okto-ber 2017 anordnades på Riddarhuset i sam -arbete med Svenska Heraldiska Föreningen.Sex prominenta föredragshållare belysteolika aspekter av kunglig och adlig begrav-ningskultur och dödens avtryck i både stam-tavlor och andra skriftliga källor.

Lena Rangström, fil. dr h.c. och tidigare förste intendent på Livrustkammaren, berät-tade om kungliga begravningar genom 500år utifrån sin bok Dödens teater. Hon be-skrev bland annat hur Gustav Vasas begrav-ning 1560 införde något helt nytt i Sverigeoch hur den användes för att befästa Sverigesövergång från valrike till kungligt arvrike. Inspirationen till processionen hämtadesfrån kontinenten, framför allt från kejsareKarl V:s sorgeprocession i Bologna 1558, somfanns återgiven på kopparstick. Vid GustavVasas begravningsprocession syntes land-skapsfanor, riksbaner och regalier, fotsidaklädsel på processionsdeltagarna och sorge-schabrak på hästar, allt enligt nyheterna frånkontinenten. Detta blev sedan förebildligtfram till överflödsförordningarna under1600-talets senare del, vilka satte stopp för be-gravningsprocessionerna. Därefter flyttadesbegravningshögtidens tyngdpunkt och helaprakt in i kyrkorummet. Särskilt NicodemusTessin gjorde fantastiska scenografier tilldenna »dödens teater», inte minst i sambandmed Ulrika Eleonoras begravning i Riddar-holmskyrkan 1693. Under 1800-talet åter-kom så begravningsprocessionerna – en tra-dition som levat kvar in i nutid.

Inga von Corswant-Naumburg, fil. dr ikonstvetenskap, gav en exposé över huvud-banerens förändring under 500 år. Huvudba-nerens utseende kan avslöja åtskilligt omden döde och vilka släktförbindelser somfanns runt om – om de var framstående, rikaoch ville visa det. Det framgår också ofta omdet fanns några skickliga bildhuggare i geo-grafisk närhet av den avlidne och om bild-huggaren hade en ritning av vapnet att utgåfrån. Hon avslutade med att påminna om attinte använda ordet begravningsvapen i dessasammanhang. Huvudbaner, anvapen och

epitafier är de korrekta benämningarna. Ingrid Sjöström, docent i konstvetenskap

ch f.d. ansvarig för Sveriges kyrkor på Riks -antikvarieämbetet, talade om ättens ära ochminne. Magnifika gravkor var ett sätt förhögadeln att markera sin ställning ochkanske också bräcka varandra. Gravkorenvar även en möjlighet till extra inkomsterför kyrkan. I gamla kyrkor går det ofta att segravhällar inne i kyrkan. Det var prästeroch stormän som fick begravas där och junärmare altaret någon låg, desto finare vardet. Från 1783 blev det helt förbjudet attgravlägga i kyrkorummen.

Magnus Bäckmark, fil.kand., släktfors-kare, heraldiker och huvudförfattare i detpågående bokprojektet Riddarhusets vapen -sköldar, höll ett föredrag om dödens av-tryck i skriftliga källor – från runskrift tilltidningsannonser med kyrkböcker, likpre-dikningar och bouppteckningar som exem-pel däremellan.

Göran Mörner, riddarhusgenealog, berät-tade om Riddarhusets genealogiska arbete,hur information om levande och döda doku-

menteras, hur äldre källor värderas och omdet stora stamtavleprojekt som pågår påRiddar huset. I arbetet med att föra adelns ge-nealogier ingår ansvaret att både »ta död» påätter, liksom att ibland återuppliva dem. Såhar digert detektivarbete och noggranna un-dersökningar under årens lopp ibland resulte-rat i att gamla, tidigare antagna utdöda ätterfått nytt liv och återinförts i Adelskalendern.

Dagens siste talare var Alexander Eng -ström som skriver en avhandling som bely-ser hur adlighet praktiserades och gestalta-des vid begravningar under stormaktstiden.Genom att använda ljud kunde adlighet ma-nifesteras över ett långt större område än vadsom var möjligt med visuella instrument. Lju-den som hördes i samband med begrav-ningar kom från kyrkklockor, kanoner ochmusköter, trumpeter och pukor, proces-sionsljud och sång. En klock ring ning kundepågå i trettio minuter (Jakob De la Gardiespågick i två timmar!). Lägg därtill 600 kanon -skott och en svart, tät krutrök som lade sigöver hela dåvarande Stockholm så inserman snabbt att ingen invånare kundeundgå de högadliga begravningsritualernavid denna tid. �

Louise Ribbing

Digert om dödens genealogioch heraldik

Karl X Gustavs sorgeprocession i november 1660,ett exempel på hur magnifik kunglig begravnings -kultur kunde gestalta sig. FOTO: JENS MOHR.

24

ARTE ET MARTE :

:

År 1811 presenterade Carl Edvard Gylden-stolpe ett »Lithografiskt försök» på en ut-ställning anordnad av Konstakademien iStockholm. Stentrycket hade han tagit framtillsammans med en grupp entusiaster somsamlats för att pröva på den nya konsten atttrycka med hjälp av en kalksten. Stentryckethade uppfunnits ett decennium tidigare iTyskland. Inkallade av Karl XIV Johan komså ett par tyska litografer att starta det förstastentryckeriet i Sverige för 200 år sedan.

Det fanns flera som var intresserade avtekniken. Inte så få var adelsmän och fleraav dem knutna till hovet. Fredrik Boije afGennäs uppgav att det var den nya tryck -metoden som fick honom att starta sitt be-römda tidningsmagasin, Konst, Nyheter ochModer. Albrecht von Lantingshausen prö-vade själv på att få några av sina konstverktryckta enligt den nya metoden. HjalmarMörner med sina vänliga framställningarav Stockholmslivet är en tredje. Den nog-granne Adolph Schützercrantz, som självville kolorera och granska alla blad i arbetetmed ett uniformsverk. Till de målande mili-tärerna räknas också Michael Gustaf Anckar -svärd, som lärde sig stentryckstekniken iParis och sedan tryckte sina och broderns

planscher för Sweriges märkwärdigaste Rui-ner hos en Parisutbildad litograf, JohanGjöthström. Den mest ihärdige av de tidi-gast intresserade var dock Ulric Manner -hjerta, som ville foga ett stentryckeri till sinmusikhandel.

Övergår vi från amatörernas krets till deprofessionella litograferna, så står Carl vonSchéele ut särskilt. Han fick ett statligt låntill etableringen av sitt stentryckeri, efter-

som han hade en teknik som man aldrig ti-digare sett i huvudstaden.

För ett avhandlingsarbete om introduk-tionen av stentrycket i Sverige söker jag porträtten på några av dessa personer.Gylden stolpe finns avbildad i Svenskt Konst-närslexikon. Bilden synes härröra från enmedaljong. Men var finns den? Jag sökerkontakt med ägaren till medaljongen ellermed någon som vet var den finns. Samti-digt söker jag efterlevande släktingar tillCarl Edvard Gyldenstolpe. Flera i familjenGyldenstolpe var intresserade av litografi.

Albrecht von Lantingshausen dog 1820.Han hann således uppleva det förstastentryckeriet i Stockholm, där han trycktesina vyer. Jag skulle vilja få tag på ett port -rätt av den gamle Lantingshausen. Kännernågon läsare av Arte et Marte till en sådanbild?

Även för Carl von Schéele och Ulric Manner -hjerta saknas det porträttbilder. Kännernågon till sådana?

Kontakta: Gunnel Hedberg, tel. 040-611 34 86,e-post: gh@ihe.nu.

:

Protokollet på Utrikesdepartementet deltari arrangemangen vid Kungens Högtidligaaudienser för främmande sändebud. De an-litade introduktörerna tar emot sändebudetpå UD och hämtas sedan av vagnar frånHovstallet för att köras upp till slottet för ceremonin där. Introduktörerna bär ambas-sadörsuniformer. UD har de senaste årenlåtit sy upp två uniformer för de kvinnligaintroduktörerna, men de (inte helt nya) uni-former som finns till de manliga introduk-törerna börjar ta slut. De är dessutom upp-sydda för ganska små och smärta personer.Protokollet söker nu efter begagnade am-bassadörsuniformer att köpa eller övertaför att kunna fortsätta att utrusta de man-liga introduktörerna med lämpliga unifor-mer. Kontakta gärna Anna Block Mazoyer,UD, tel. 08-405 54 90, e-post: anna.block-mazoyer@gov.se.

Det finns olika typer av diplomatunifor-mer, det är bara ambassadörsuniformen UDefterlyser, se bild.

FOTO: UPPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEK.

FOTO: UTRIKESDEPARTEMENTET.

25

ARTE ET MARTE :

Nu blir det ljusare runt Riddarhuset, då sta-tyerna av Axel Oxenstierna och GustavVasa fått belysning. Det är en del i den upp-gradering av palats- och parkbelysning sompågår.

Ett annat projekt som nu är klart är nyut-gåvan av boken Riddarhuset som finns till för-säljning på Riddarhuset och via vår hemsidaswebbutik. Ett stort och stundtals kompliceratarbete har kalenderredaktören Marianne Setterblad stått för då hon redigerat nyutgå-van med ambitionen att spegla de föränd-ringar som skett sedan förra utgåvan somgavs ut 1999, berika boken med nytt bildma-terial samt bevara känslan och estetiken i dentidigare utgåvan. Boken har nu kompletteratsmed avsnitt på engelska för våra internatio-nella kontakter.

En annan efterfrågad nyhet som vi nukan erbjuda är möjligheten att via hem -sidans webbutik köpa ett förstklassigt foto-grafi av de vapensköldar som pryder Riddar -hussalen. Samtliga vapensköldar finns nutillgängliga.

Riddarhuskanslisten Karin LilliehöökKihl har utvecklat servicen till de ättemed-

lemmar som bokar Riddarhuset för festligasammankomster, genom utformandet aven bokningsflik på hemsidan där man kanfå inspiration till evenemang och se förslagtill dekorationer, dukningar, lokaler medmera.

Under året har Riddarhuset satt nytt re-kord i antal besökare under Riddarhusetsbesökstimme och även antalet besökare tillvårt populära kulturprogram är fler än tidi-gare år. Riddarhusamanuensen Oscar Langen -skiöld leder arbetet med guidningsverksam-heten med den äran, och många olikagrupper bokar in en visning av Riddarhuset.Ibland har undertecknad fått möjlighet atthoppa in och guida, framför allt skolklasser,vilket alltid är enormt givande. Eleverna gerofta uttryck för ett stort intresse och vetgi-righet kring forna tider, och även förRiddar husets verksamheter i dag.

Under 2018 har kansliet för avsikt attmedverka på Historiedagarna i Visby ochpå Släktforskardagarna i Växjö. Vi vill pådetta sätt sprida den kunskap som finns påRiddarhuset, och fortsätta berätta vår del avhistorien om Sverige.

Den 6–8 september 2017 var kansliet påbesök hos vår nederländska motsvarighet,Hoge Raad van Adel i Haag. Ordförande Pieter de Savornin Lohman och kanslichefMarc Scheidius med personal hade förbe-rett ett varmt välkomnande och ett späckatprogram. Föreläsningar om respektive verk-samheter, frågestund, givande samtal ochutbyte av erfarenheter präglade dagen. Vihann under dagarna i Amsterdam ocksåmed ett besök på Rijksmuseum, Oude Kerk,en båttur på kanalerna, samt ett besök påTrippenhuis, ritat av den holländske arki-tekten Joost Vingboons, en av de fyra arki-tekter som ledde arbetet med vårt egetRiddar huspalats.

Den 5–8 oktober 2017 var det CILANE-kongress i Avignon arrangerat av Réunionde la Noblesse Pontificale (RNP). Värd förarrangemanget var comte  Roger Marrauddes Grottes. Det digra programmet innefat-tade förutom själva kongressen med välkomst -middag även utflykter, slottsbesök och en av-slutande galamiddag med bal i påvens palatsi Avignon. Under lördagens möte valdes madame  Béatrix de Sury d’Aspremont till

Meddelanden från Riddarhuset

Riddarhuskansliet på besök hos sin nederländska motsvarighet i Haag. Bakre raden, f.v.: ordföranden jonkheer Pieter de Savornin Lohman, Christina Neuman,Oscar Langenskiöld, administratör Aldert Gritter och kansliets chef Marc Scheidius. Främre raden fr.v.: friherinnan Carien Snouckaert van Schauburg-Buchwaldt, Marianne Setterblad, Louise Ribbing, Erik Drakenberg, Karin Lilliehöök Kihl, Madeleine Werner, heraldikexpert Jos van den Borne, PontusRagnö, Göran Mörner och jonkheer Frans van Rijckevorsel van Kessel. FOTO: HÉLÈNE VAN DOMBURG, HOGE RAAD VAN ADEL.

ny koordinatör för CILANE de kommandetre åren. Till vice koordinator valdes prin-sessan Sophie Galitzine och baronessan VeraFersen kvarstår som sekreterare ytterligaretre år. Således är det nu tre damer som ledersamarbetet i CILANE. Den mycket omtyckteoch duglige avgående koordinatorn herrJohan Grotenfelt från Finlands Riddarhusavtackades högtidligt och med stora ovatio-ner under galamiddagen.

Riddarhuset representerades av ordfö-rande greve Gustaf Wachtmeister medhustru, grevinnan Annelie Wachtmeister,direktionsledamot herr Johan Coyet medfru Jacqueline Coyet samt riddarhussekrete-raren herr Erik Drakenberg.

Erik Drakenberg, riddarhussekreterare

Stark ekonomisk tillväxt i Europa och istora delar av världen driver på företagenstillväxt och resultatutveckling. Samtidigt ärlågräntepolitiken alltjämt stimulerande vil-ket innebär att aktiemarknaderna befinnersig i den bästa av världar. Den internatio-nella politiska oron har endast marginelltpåverkat marknaderna. Den svenska bör-sen är upp knappt 15 procent hittills i år ochett internationellt index, MSCI World, uppnästan 9 procent i svenska kronor. De avRiddarhuset förvaltade fonderna var perden sista oktober upp med drygt 11 procent.

Patrik Tigerschiöld, direktionens vice ordförande

Skogskonjunkturen är stark med stigandetimmer- och massavedspriser. Den svenskabyggmarknaden är mycket stark och export-marknaden påverkas positivt både av ökadefterfrågan och av en svag svensk krona.

Domänerna kommer att visa mycketgoda ekonomiska resultat för 2017. För O.G.Paulis donation inte minst beroende på attskogstillståndet kräver en ökad avverk-ningstakt i kombination med de goda pri-serna. Den upprensning som skett på decirka 1 000 hektar som drabbades av storasnöoväder i december 2016 är slutförd ochmed ersättning för de fördyrade avverk-ningskostnaderna från vår skogsförsäkringär det ekonomiska utfallet godtagbart.

Upprustningen av O.G. Paulis födelse -plats, herrgården Stjärnevik, är nu slutfördoch ny hyresgäst är en välkänd entreprenörfrån Kisa.

Den nya handelsträdgården med kafé vidLöfstad slott har haft en bra start medmånga besökare som även kommit till slot-tet och värdshuset. Stenarbeten i form avmurar och terrasser som lagas och komplet-teras sker nu enligt uppgjord flerårsplan.Stenbrottet vid Klinga arbetar för högtryckoch ger ett betydande överskott till stiftel-sen. Diskussioner pågår med Banverket omsträckning av den nya höghastighetsbanansom ska passera Löfstad.

På Kronovall löper ordinarie verksamhetenligt planerna. Den mycket omfattande tak -omläggningen är slutförd till en självklarthög kostnad men också med ett väldigt fintresultat.

Hans von Stockenström, domändirektör

Vårens kulturprogram bjuder på ett riktutbud av föreläsningar, konserter och en ut-ställning om Riddarhustorgets historia. Vå-rens första kulturkväll äger rum den 13februari, då Ulla-Karin Warberg, intendentvid Nordiska museet, föreläser om konsulHjalmar Wicanders samling av ostindisktvapenporslin som donerades till Riddarhu-set 1930. Detta sker i anslutning till utställ-ningen Adelborg och Barck – två keramiskapionjärer som pågår fram till och med den28 februari.

I syfte att uppmärksamma aktuell histo-risk forskning av relevans för Riddarhusetsverksamhet kommer konsthistorikern MartinOlin, Nationalmuseum, att föreläsa den 27mars på temat Carl Johan Cronstedt – arkitektoch organisatör.

I april öppnar en ny utställning som skild-rar Riddarhustorgets historia som en viktigmötesplats och politiskt centrum i huvud -staden från stormaktstiden och fram till1900-talets början. Platsens betydelse sominformationscentrum och arena för diskus-sion och reaktion belyses, liksom stadsmil-jöns förändringar under århundradenasgång. Under hela 2018 anordnas ett antalföre läsningar i anslutning till utställningen,där historiker belyser torgets utveckling urolika perspektiv. Karin Sennefelt, Stock-holms universitet, föreläser den 17 april påtemat Riddarhustorget som politikens centrumoch Mats Hayen, Stockholms stadsarkiv,talar den 8 maj om Det föränderliga torget.Riddarhustorgets byggnader, verksamheteroch människoöden från 1700 till 1900.

Konsertprogrammet bjuder på sedvanligvariation med ett utbud som spänner över

klassisk musik, jazz och militärmusik. Fleraav Riddarhusets återkommande sam -arbetsparter på musikområdet medverkar,bland annat Drottningholms Barockensemblesom den 25 april presenterar ett programmed musik och poesi från Solkungens Versailles. I maj blir det tre kammarmusik-konserter med Stockholm Chamber Musicsom framför verk av bland andra J. H. Roman,H. Villa-Lobos och Jean Sibelius.

Rebecka M. Adelswärd, direktionsledamotmed ansvar för kultur och vetenskap

Riddarhusdirektionen lämnar ekonomisktstöd till enskilda och organisationer för pro-jekt med anknytning till Riddarhuset ochRidderskapet och adeln, företrädesvis av historisk art. Beslut om utdelning av kul-turstöd sker vid direktionens sammanträdei december. Ansökningar om kulturstödska vara Riddarhuset tillhanda senast den 1november.

Vid direktionens sammanträde den 15 de-cember 2017 beslutades att följande projektskulle tilldelas Riddarhusets kulturstöd:

David Lindén: 40 000 kronor för en hel-täckande studie av Johan Skytte. Tack vareSkyttes insatser utvecklades det svenska ut-bildningsväsendet i början av 1600-talet tillett av de främsta i Europa.

Göran Norrby: 30 000 kronor för utgiv-ning av boken Maktens rivaler. DrottningLovisa Ulrika, Gustav III, Axel von Fersend.ä., Carl Fredrik Pechlin 1755–1792. Mordetpå Gustav III markerar i själva verket baraslutet på en brutal och uppslitande kampom den politiska makten mellan kunga -huset och Riddarhuset.

Margaret Wallace Nilsson: 10 000 kronorför en doktorsavhandling som bland annatbehandlar Kalmarunionen och några svenskaadelsätter.

My Hellsing: 10 000 kronor för en bokom de så kallade biljetter som utbyttes mel-lan hertiginnan Charlotte och Sophie vonFersen 1774–1805. Den tilltänkta boken ut -gör en kritisk utgåva av ett urval brev (bil-jetter) i svensk översättning från hertigin-nan, senare drottning Hedvig ElisabethCharlotte (1757–1818), till hennes bästa väninna, grevinnan Sophie Piper, född vonFersen (1757–1818).

Nils Bildt: 50 000 kronor för boken Bildt– historien om en släkt. Syftet är att med ut-gångspunkt i ett rikt källmaterial ur privataoch offentliga arkiv tillgängliggöra ny forsk-

26

ARTE ET MARTE :

27

ARTE ET MARTE :

ning om släkten Bildts historia under sju-hundra år.

Joakim Pauli: 10 000 kronor för en nypublikation om ätten Pauli. Boken ska utgåfrån stamtavlorna och arbetet ska förhopp-ningsvis kunna komma den genealogiskaavdelningen på Riddarhuset till godo.

Nordenfeltska släktföreningen: 50 000 kro-nor till en bok om Ulrika Eleonoras mass -nobiliseringar. Under drottningens korta regeringsperiod adlades cirka 250 personer,det vill säga en person varannan dag. Varförså många? Vem eller vilka kom med förslag?Av vilka anledningar?

Fideikommissariernas intresseförening, FIO:10 000 kronor för en bok om de nuvarandesvenska fideikommissen. Tanken medboken är att i en elegant form informera omdessa anläggningar till intresserade grupperoch att sprida information rörande fideikom-missens roll i det moderna svenska samhäl-let.

Fredrik Wetterqvist: 10 000 kronor. Musikav adliga tonsättare inom projektet »Levandemusikarv». Musikaliska Akademien har ini-tierat projektet för att tillgängliggöra vårmusikskatt så att den åter blir en vital del avvår moderna repertoar. Genom »Levandemusikarv» har exempelvis många hittillsokända kvinnliga tonsättare äntligen fåttsin rättmätiga plats i den svenska musik -historien.

Christina Ponton von Gerber: 20 000 kro-nor för boken Eldsjälar och deras sällskap.En bok som behandlar välgörenhetsarbeteoch tar sin utgångspunkt i det arbete somAnne-Marie Palmstierna på Maltesholmoch Ann-Mari von Bismarck på Friedrich -ruh i Tyskland utförde under andra världs -kriget och flera decennier därefter.

Ulf Gyllenhammar

Svenska Adelsförbundets huvuduppgift äratt ekonomiskt bistå behövande inom adeln,i första hand äldre och sjuka. Även ointro-ducerad adel kan komma i fråga. Mångahjälpbehövande saknar egen förmåga attsöka bidrag. Hör gärna av er till oss om nikänner till något ömmande fall.

Svenska Adelsförbundet har under som-maren anslutit sig till Riddarhusets värde-pappersförvaltning i den så kallade Hercu-lesfonden. Styrelsen bedömer att dettakommer att innebära en god avkastningsom förväntas möjliggöra att förbundet fort-satt kan stödja behövande på ett bra sätt.

Hel 2-spalt 122 x 243Hel 2-spalt 122 x 24314 300 kr14 300 kr

Handbroderade textilerKuddar, bordsfanor, möbler, paramenta

Vi levererar även skräddarsydda väskor, portföljer och paradhandskar

Individuellt formgivna manschettknappar, emblem och insignier

Kristallglas med enskild dekor, monogram, logotyp eller vapenbild

Kontakta oss för ett personligt sammanträ!ande. Vi lämnar råd, förslag och upprättar ritning eller skiss som underlag för ett beslut. Före tillverkning tar vi fram prov

för slutlig beställning. Fasta priser.

Välkommen! – Det är billigare än Du tror!

Garnisonen, Karlavägen 100, Stockholm www.rhombus.se ovs@rhombus.se

070-726 80 38

Personligt utformade

RHOMBUS

Svenska Adelsförbundet har årligen en te-bjudning för ättemedlemmar i Stockholmmed omnejd som under året fyller 70 år Viddenna brukar Adelsförbundet bjuda pånågon form av underhållning. Höstens bjud-ning ägde rum onsdagen den 20 septemberoch besöktes av ett 80-tal gäster. Förutom afternoon tea i Lantmarskalkssalen fick delta-garna lyssna till sångerskan och skådespelarenFrida Bergh. Hon läste gripande texter ur deböcker av Vilhelm Moberg som ligger tillgrund för musikalen Kristina från Duvemåla.Frida Bergh har spelat rollen som Kristina inämnda musikal och hon bjöd även på någraav dess finstämda sånger, vackert ackompan-jerad av pianisten Krister Lundquist.

Svenska Adelsförbundet har åtagit sig attfrån svensk sida administrera det ungdoms -utbyte som sker inom ramen för CILANE.Detta beskrivs närmare på annan plats i tid-skriften.

Medlemmar i Svenska Adelsförbundethar hört av sig och undrat hur det förhållersig med Adelsförbundets möjligheter att för-medla boende i Pauvres Honteux’ lägenhe-ter i Nockebyhem. Svenska Adelsförbundethar sedan 1967 ett avtal med hemmet som in-nebär en möjlighet att med förtur anmälasina medlemmar till den kö som PauvresHonteux håller. Det gäller tio lägenheter. Lä-genheterna är fördelade och fem personerstår för närvarande i kö. Med början 2018ska Nockebyhem genomföra ett stambytesom beräknas ta upp till fem år. Det torde så-

ledes ta lång tid innan det kan finnas möjlig-het till en lägenhet i Nockebyhem.

Förbundet kommer att ha sitt årsmöteonsdagen den 18 april 2018. Styrelsen har be-slutat att mötet ska föregås av mingel medförfriskningar så att förbundets medlem-mar får tillfälle att umgås med varandra.

Upplysningar om förbundets verksamhetlämnas av sekreteraren Ulf Gyllenhammar,tel. 08-767 80 84 eller kassaförvaltaren, fri-herre Gabriel Hermelin, tel. 070-721 11 28.

Henrik von Vegesack, ordförande

Först en tillbakablick på jubileumsåret 2017.Riddarhussällskapet firade som pigg 70-åring med ett flertal aktiviteter. Under hös-ten 2017 bjöds bland annat Riddarhussäll-skapets medlemmar på en uppskattad ochvälbesökt slotts- och herrgårdsutflykt. Dennagång gick resan till det historiskt intressantaBergslagen för besök på Tersmedenska herr-gården och Ramnäs bruk, Svanå bruk samtSkultuna messingsbruk. På dessa bruks -egendomar har flera svenska adliga familjerverkat och sett till att Sverige under långa perioder varit en av världens främsta järn-producenter.

Jubileumsåret kulminerade med en fest-helg i början av december 2017. Helgen in-leddes på fredagen med en mottagninghemma hos ordförande Rutger Gyllenram.Under lördagen bjöds på en guidad tur i

Gamla stan och på Södermalm, under led-ning av kunniga H.C. Toll. På lördagskväl-len var Riddarhuset fyllt till brädden av för-väntansfulla festdeltagare i alla åldrar. Extraroligt var att så många av sällskapets syster-föreningar i både Sverige och övriga Europaville vara med och fira. Totalt var över tio eu-ropeiska riddarhus representerade. Underkvällen fick gästerna njuta av välsmakanderätter och bubblande drycker, en visning avRiddarhussalen och dans som sträckte sigfrån den mer traditionella valsen till moder-nare danssteg. Kvällen bjöd verkligen pånågot för alla. Festhelgen avslutades på sön-dagen med brunch.

Jubileumsåret 2017 avslutades den 14 de-cember med värmande glögg hemma hosordförande Rutger Gyllenram.

Riddarhussällskapet ser fram emot 2018med nya möjligheter att träffas och umgåssamt ett program fyllt av aktiviteter. Underfebruari 2018 besöker vi åter Liljevalchs Vår-salong på Djurgården. I mars 2018 hålls års-mötet med tillhörande föredrag på Riddar-huset. Aktivitetsåret fortsätter med dentraditionella slotts- och herrgårdsutflyktenoch avslutas med den festliga balen på Rid-darhuset. Utöver detta välkomnas även med-lemmarna att delta i en mängd aktiviteterordnade av CILANE runt om i Europa.

Detta och mycket mer sker under 2018,ett år som vi hoppas att ni vill tillbringa medoss. Oavsett ålder erbjuder ett medlemskapi Riddarhussällskapet ett stort aktivitetsut-bud och ett tillskott till din umgängeskrets.Ta därför chansen att bli medlem och följmed på våra aktiviteter. Välkommen!

Claës af Burén, styrelseledamot

28

ARTE ET MARTE :

söndagen den 22 april 2018

Inbjudan och information skickas utunder våren till kontaktpersonernaför de på Riddarhuset registrerade för-eningarna. För vidare information ochfrågor kontakta riddarhuskanslistenKarin Lilliehöök Kihl, tel. 08-723 39 91eller kansli@riddarhuset.se.

Riddarhussällskapet avslutade sitt jubileumsår med en välbesökt internationell festhelg. Vid ett av bor-den satt Laura Kirstine Brandt Trampe, Therése Gyllenram, Victor Dzougoutov och Camilla Crafoord. FOTO: SISSEL WAERING.

Om Riddarhussällskapet Riddarhussällskapet är en ideell förening förRiddarhusets medlemmar med familjer. Före-ningen ordnar föreläsningar, utflykter, gui-dade visningar och festliga sammankomster.Årsavgiften är 200 kronor för makar och 150kronor för enskilda. Anmälan om medlem skapsker enklast via Riddarhusets hemsida, viae-post: riddarhussallskapet.gea@gmail.com, eller Riddarhussällskapets ordförande RutgerGyllenram, e-post: rgyllenram@gmail.com.

Verksamhetsåret 2017 avslutas med års-möte den 15 februari 2018 och därefter vin-terbal den 17 februari. Vi i styrelsen vill ivanlig ordning uppmuntra våra medlem-mar att närvara under årsmötet, då det ärlärorikt, trevligt och en möjlighet att enga-gera sig djupare i föreningen.

Den som redan nu känner en önskan attengagera sig i styrelsearbetet eller i före-ningen kan kontakta valberedningens ord-förande Carl Lowisin på valberedningen.rauk@gmail.com eller RAUKsstyrelse på rauk.riddarhuset@gmail.com.

I slutet av augusti kommer en internatio-nell weekend att äga rum då medlemmar

från våra systerföreningar inom CILANEkommer till Sverige för en aktivitetsspäckadhelg och en bal utöver det vanliga.

Sean Crafoord, ordförande

Om RAUKRAUK är en ideell förening för dig mellan18–35 år som tillhör en på Riddarhuset in-troducerad ätt.

RAUKs syfte är att fördjupa kontakternaoch stärka gemenskapen inom den ungasvenska adeln och belysa adelns roll i histo-rien. Medlemskap är kostnadsfritt och du re-gistrerar dig genom e-post till rauk@riddar-huset.se. RAUK verkar även för att stärkagemenskapen med de systerorganisationer iEuropa som samarbetar genom den gemen-samma föreningen CILANE.

RAUKs huvudsakliga arrangemang varjeår är våra två baler: vinterbalen och som-marbalen. Vartannat år arrangeras i sam-band med sommarbalen en Internationellhelg för medlemmar i CILANE. Utöver ba-lerna erbjuder vi många kulturella och socia -la aktiviteter, allt från afterwork till föreläs-ningar. Vare sig du vill delta ofta eller mersällan ger ditt medlemskap i RAUK tillgångtill ett stort nätverk och möjlighet att träffamånga nya vänner och bekanta.

Riddarhustorget

Arte et Martes fria marknadAdress: Riddarhustorget

Arte et Marte, Riddarhuset Box , Stockholm

E-post: arteetmarte@riddarhuset.se

Säljes: Sparreporträtt. Anlängd i form avnio litografier från Lars Siggesson Sparre(1492–1554) t.o.m. Carl Johan Sparre(1795–1841) i bronserade ramar. Pris 3 900kronor. Vapenring i guld för adliga ättenPeyron, liten och lämplig för dam. Halvanypriset, 4 800 kronor. Tel. 073-507 61 10.

Önskas hyra: Pensionerad lärare medhund önskar hyra trevligt hus på landet imellersta eller södra Sverige för året runt-boende. Gärna på gård, helst med trädgård.Vänligen kontakta Catharina Tandefelt, tel: 070-595 66 48, e-post: catharina@hayawani.nu.

ARTE ET MARTE :

29

CILANE bildades 1959  och dess högkvarter ligger i  Paris. Denövergripande tanken inom organisationen är att adeln i Europaska lära känna varandra och de olika ländernas kultur och histo-ria. Sedan många år finns en verksamhet som erbjuder ton -åringar (13–19 år) möjlighet till ungdomsutbyte. Verksamhetenbär namnet Youth Exchange of CILANE. Det erbjuds även aktivite-ter under sommarlovet, som segling på större skepp på holländskakanaler med professionell besättning och de mycket populära ochvälorganiserade cykelturerna under fyra dagar i Tyskland.

Svenska Adelsförbundet representerar Sverige inom YouthExchange. Under 2016, som var det första året för Sverige iungdomsutbytet, visade ett flertal familjer intresse för dennamöjlighet och en familj genomförde ett utbyte som blev mycketlyckat.

Rent praktiskt går det till så här:En familj i Tyskland har två tonåringar som gärna skulle viljakomma till Sverige i exempelvis två veckor. Eftersom familjeninte har egna svenska kontakter vänder man sig till den tyska re-presentanten i Youth Exchange of CILANE. Denna tar kontaktmed Sveriges motsvarighet som undersöker om det finns någonfamilj som kan vara intresserad av att få besökande tonåringar,helst familjer med egna tonåringar. Kontakterna sköts fortsätt-

ningsvis sedan direkt mellan familjerna i Tyskland och Sverige.På samma sätt kan svenska adelsfamiljer omvänt utnyttja CILA-NEs stora nätverk i övriga Europa. Det är också möjligt att låtasvenska tonåringar besöka familjer i andra europeiska länderutan att ta emot ungdomar därifrån, även om detta inte är hu-vudtanken. Förmedlingen sköts ideellt och är helt kostnadsfriför båda parter. Deltagande länder är Belgien, Finland, Frank-rike, Holland, Italien, Kroatien, Portugal, Ryssland, Schweiz,Spanien, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike. England ärmycket efterfrågat som utbytesland, varför ett intensivt arbetepågår för att hitta en lämplig kontaktperson där.

Sista anmälningsdag är den 30 april 2018 för utbyte kom-mande sommar och sista anmälningsdag är den 28 februari2018 för att delta i cykelturer i Tyskland eller segling på kanaleri Holland.

Undertecknad tar gärna emot förfrågningar och intressean-mälningar för sommaren 2018, helst per e-post.

För Svenska Adelsförbundet, Carl-Gustaf Åkerhielm af Margrethelund, vice ordförande

E-post: carl-gustaf.akerhielm@riddarhuset.seTel: 070-341 97 17

Ungdomsutbyte inom CILANE

30

ARTE ET MARTE :

År 1889 utgav Finlands riddarhusdirektionFinlands Ridderskaps och Adels vapenbok.Initiativet togs på lantdagen 1888 och upp-draget gavs åt filosofie kandidaten GeorgFredrik Granfelt. Bakgrunden var att den tidigare vapenboken utgiven 1840–1843 avGeorg August Kajanus inte längre fannskvar. Denna vapenbok hade dessutom blivitmycket kritiserad för bristfällighet och fel -aktigheter.

Den nya vapenboken, som skulle ges ut i500 exemplar, skulle visa alla vapen i färg,förses med tillhörande register och vapen -beskrivning. Källmaterialet skulle utgörasav de sköldebrev som förvarades på Riddar-huset eller som kunde införskaffas, i andrafall av tillförlitliga källor. Det slutliga arbetetgranskades före utgivningen av statsarkiva-rie Reinhold Hausen.

Verket blev påkostat i tidens stil. Pärmenvisade överst Finlands vapen som storfurs-tendöme varunder Finlands Riddarhus ochdirektionens sigill omgivet av en utskurenram i trä och samtliga landskapsvapen. År1893 utkom ett tillägg med rättelser ochkompletteringar. I inledningen redogörGranfelt för heraldikens historia och förkla-rar olika facktermer samt återger blasoner-ingen för Finlands vapen och landskaps -vapen. Härpå följer blasoneringen för deintroducerade ätternas vapen, 1 furstligt, 11grevliga, 58 friherrliga och 266 adliga, var -efter följer alla vapen återgivna i färg.

Efter 1893 introducerades ytterligare trefriherrliga (nummer 61–63) och 15 adliga(nummer 268–282) ätter, deras vapen medblasoneringar publicerades 1981 i FinlandsRiddarhus skriftserie Gentes Finlandiae V.

Granfelts vapenbok har nu i många årvarit en bibliofil raritet. Visserligen återgavsGranfelts vapenritningar i Finlands adels -kalender för åren 1986, 1989 och 1992, menutan blasonering, och det är därför ytterstvälkommet att hela verket nu finns att tillgåoch till ett rimligt pris. Det är Jouko Niemeläs bok AB i Esbo som står bakom ut-givningen, och boken kan beställas från Ge-nealogiska Samfundet i Finlands webbutik

https://butik.genealogia.fi/category/15/jouko-niemela (66 euro inklusive porto) ellerhttps://www.jniemelankirjaoy.fi/julkaisut(59 euro plus porto).

Återgivningen av texten är fin och tydlig,för det mesta också av vapnen, men färgernaär något mörka, inte minst då det originalsom använts till faksimilutgåvan har haftnågot gulnade sidor. Den nutida trycktekni-ken i raster kan ingalunda mäta sig med dentidens stentryck och litografiteknik, och detmärks i de vapen där detaljerna är små ellerspeciellt om man jämför guld- och silverfär-gerna med originalet. Vapnen för den obe-titlade adeln återges som i förlagan i mindreformat än för den betitlade adeln, och detger problem till exempel bland de sköldarfrån 1800-talets nyadlade ätter som ofta ärutformade i den tidens naturalistiska och de-taljerade stil. Men under alla omständighe-ter uppstår inget tvivel om de heraldiska bil-derna, då varje avbildat vapen kan jämförasmed respektive blasonering.

Denna faksimilutgåva av Granfelts vapen -bok är mycket välkommen. Envar med in-tresse för heraldik och i synnerhet finskadelsheraldik har här en ypperlig samlingvapen placerade i sin historiska kontext, enheraldisk tidsbild från slutet av 1880-talet.

Carl-Thomas von Christierson

Georg GranfeltFinlands Ridderskaps och Adels vapenbokjemte beskrifning, utgifven enligt Ridder-skapets och Adelns på lantdag år 1888 fat-tade beslut. Helsingfors 1889, Ridderska-pets och Adelns förlag, Helsingfors 1889. Faksimil, PicaScript Oy, Esbo 2017.

Almare Stäket har spelat en viktig roll isvensk historia, både sätesgården och dennärbelägna biskopsborgen. Mest bekant ärSten Stures belägring 1516 av denna ärke -biskop Gustav Trolles befästa borg. Två årsenare låg den i ruiner. I en rikt illustreradbok berättar Dick Harrison om den tidigahistorien fram till 1799.

Då köptes egendomen av greve Samuel af

Ugglas. Ursula och Lars Sjöberg gör en djup-dykning i husets interiör och utsmyckningunder perioden 1800–1843.

Därefter följer den Björnstjernska epo-ken då en dotter af Ugglas, Ulrika SophiaCharlotta, gifte sig med Carl Magnus Lud-vig Björnstjerna. Makarna Irène och JohanSeth som bebor gården i dag berättar omdetta och om nutidens herrgård.

Boken är försedd med planritningar, ättartavlor och tidslinjer.

Dick Harrison, Irène Seth, Lars Sjöberg, Ursula SjöbergAlmare Stäket – en plats, en borg, en gård.189 s., illustrerad, Votum 2017.

Släktkrönikor utges ofta av enskilda ätte-medlemmar och släktföreningar, ofta i be-gränsad upplaga. De får givetvis en betydel-sefull plats i Riddarhusets bibliotek.

En översikt av ätten Gyllensvärds ur-sprung gavs redan i förra numret av Arte etMarte och fördjupas i den välskrivna boken.

Ätten Stenfelts släktkrönika innehållerbåde en historik och ett omfattande släktre-gister.

Boije af Gennäs är en gammal ätt vilkensi huvudsak militära bana skildras livfulltoch personligt.

Christer Boije af GennäsSkrönor och Släktpersoner.166 s., illustrerad, egen utgivning 2017.

Johan GyllenswärdFrån fattigt halvfrälse till förmögen krigar -adel. Släkten Gyllenswärds ursprung i stor-maktstidens Sverige.106 s., illustrerad, egen utgivning 2017.

Ulf Stenfelt och Stenfeltska släktföreningenÄtten Stenfelt. En mångfasetterad släkt-krönika.551 s., illustrerad, egen utgivning 2017.

Aktuella böckerRedaktör: Oscar Langenskiöld, tel. 08-723 39 97, e-post: oscar.langenskiold@riddarhuset.se

31

ARTE ET MARTE :

– Gustaf har ramlat!– Har han skadat sig?– Det blöder!– Bra, det börjar likna en riktig expedition!

Vi var på väg uppför Reuterskiöld-fjellet påSvalbard. Det var precis 100 år sedan somstudenten och vår släkting Adam Reuter -skiöld trampade samma mark. Adam varmedlem i professor Erik Stensiös malm -letnings expedition i augusti 1917 och fick dåberget uppkallat efter sig.

Väster om oss bredde Nordenskiölds -glaciären ut sig. Nedanför oss såg vi DeGeers-berget och på ditvägen siktade vi KapWærn. Vid förra sekelskiftet var Svalbard relativt outforskat, och tack vare att ögrup-pen för miljontals år sedan befann sig videkvatorn, gömmer den åtråvärda mineralersom drog till sig forskare, upptäcksresandeoch entreprenörer.

Varför Svalbard på sina håll representerarhalva Adelskalendern beror på att många adliga vid den här tiden ville vara upptäckanderiddare. Många av dem hade både tid och resurser, och kartlägger man området ochgör kartan, är det lätt hänt att ens namn ham-nar på exempelvis en udde eller ett berg.

Vi var åtta släktingar som nu tittade uppmot toppen av vår namnes bedrifter. Vi hadevia flyg till Longyerbyen, Svalbards huvud -ort, och båt till den ryska gruvorten Pyrami-den kommit så här långt. Vår guide, somvar utrustad med ett gevär som skydd motisbjörnarna, tipsade oss om att hålla ihop.Reuterskiöldberget är stenigt och delvistäckt av snö. En hungrig isbjörn skulle lättspringa snabbare än vi.

Ett orosmoment var vädret, som på Sval-bard är oerhört lokalt. Det kan regna på en ö,

och vara solsken på nästa. Några av oss vardessutom mer klädda för själva toppfotogra-feringen än för en plötslig regnskur. Det visade sig dock att vår släkting Adam uppefrån himlen välkomnade oss med solens strå-lar. Vi fyllde våra vattenflaskor med smältsnö och vandrade uppåt. Efter drygt fem tim-mars klättring nådde vi toppen. Erkännasska att vi vid dess fot var nervösa för hur vårtberg skulle vara. En grushög, en töntig kulleeller en liten rest från forna glansdagar?Inget kunde vara mer fel. Berget som i vårahuvuden döptes om till ett massiv eftersomdet hade två toppar, var enastående. Vid1029 meter över havet var utsikten makalös,bubbel öppnades och farmors silvermuggaråkte fram. Den frystorkade lunchmaten somåts med släktens silverbestick smakade somen Michelinrestaurangs. Carl plockade framen drönare som dokumenterade oss frånovan (drönaren tackade sen för sig genomatt dra ner i en ravin, sändarens gps:er slogsut av nordpolens magnetism).

Glada i hågen spatserade vi runt någontimme. Gustafs skada läktes av den friska luf-ten, vi tog den obligatoriska toppbilden ochgjorde ett stenmonument med plakett. Välnere på havsnivå igen var det expeditions -bankett på det ryska hotellet Tulpan.

En rolig följd av vårt toppbesök är att deti dag har blivit ett av Svalbards mest väl -besökta berg. 12 000 personer har varit därefter oss, i alla fall digitalt. Carl fotografe-rade av toppen och la in den i Google Street -view. Med på resan hade vi också foton frånAdams expedition 1917 som vi kunde visaför guider, museipersonal och lokalbor. Medhjälp av bilderna kunde de fylla i luckor omvår släkting, och vi kunde berätta om delarsom de saknade.

Väl här hemma i Sverige finns en detaljkvar. Smältvattnet från berget ligger nu i fry-sen så att whiskyn på kommande släktfesterkyls med is från »vårt» eget berg. TackAdam d.ä.! �

Adam Reuterskiöld

Mot släktens topp

100 år senare sitter nya Reuterskiöldare och avnjuter expeditionsbankett.År 1917, Eric Stensiös expedition.

Adam, Adam, Caroline, Philip, Carl, Jeanette, Gustaf och Patrik på toppen av Mt Reuterskiöld.

32

ARTE ET MARTE :

Falkenbergska släkt -föreningen, bildad1909, har släktmötenmed ett och halvt årsmellanrum. Även där -emellan har medlem-marna intresse av attumgås, ta del av vårsläkts tidiga historiaoch besöka platser därFalkenbergare verkat.Under Kristi Himmels -färdshelgen 2017 sam-lades av denna anled-ning 58 personer,varav sex barn, i Riga.Där besöktes inled-ningsvis Rigas nyastora nationalbiblio-tek. Vi fick en histo-risk föreläsning påengelska av en lettiskhistoriker om den tidsläkten bodde i Lettland. Vår egen släktgenealog Fredrikgav oss en översikt över Falkenbergarna iLettland och en genomgång av de platser viskulle besöka de närmaste dagarna. Där -efter fick vi en visning av biblioteket, som ären sevärdhet både arkitektoniskt och funk-tionellt. Sedan följde en guidad tur i Rigakombinerad med en välplanerad krogrundamed avsmakning av tilltugg och dryck somavslutades med lunch i ett uråldrigt källar-valv där vi serverades typiskt lettisk mat.Efter en fri eftermiddag samlades alla del -tagarna för exklusiv middag med underhåll-ning där allt var av högsta klass.

Fredagen ägnades åt bussfärd till olikaplatser med minnen från våra förfäder. Vi be-sökte även annat intressant som ölbryggerietValmiermuiza med guidad tur om tillverk-ningen och uppskattad avsmakning. På efter-middagen kom vi fram till slutmålet Valmi-era, där vi checkade in på två hotell. Dagenavslutades med gemensam middag som varsom ett riktigt gille på ett rustikt och char-migt ställe, Mazais, någon mil från Valmiera.

Lördagen var helt inriktad på platser be-tydelsefulla för släktens anfäder som Evele,Ergeme och Rujiena. På eftermiddagen vardet avfärd mot Mazsalaca som också benämns Salisburg. Här är släktnamnet välbevarat. Valtenberga muiza betyder Falken-bergska godset. Det är en stor slottslik-nande byggnad som bär detta namn, mendet är inte den historiska. Den ligger dockpå samma plats och innehåller i dag bådeskola och museum. Dagen avslutades medstor fest i Mazsalacas kommunhus med väl-komsttal av skolans rektor och prästen i or-tens kyrka, som hade stort behov av stöd förbyggnadsunderhåll. Vi fick se en livlig ochskickligt framförd folkdansuppvisning avskolans elever i vackra dräkter. Efter dennaföljde middag i form av en stor buffé medgoda rätter ordnad av skolan och kommu-nen. När alla ätit sig mätta blev vi överras-kade av att de unga folkdansarna bjöd upposs till dans, både gammal och ung, som pådet viset fick en snabblektion i lettisk folk-dans. Helt nöjda med den innehållsrikadagen tog bussen oss tillbaka till Valmieraoch vi kunde konstatera av namnet Falken-berg fortfarande är levande i trakten.

Sista dagen inleddes med en busstur till-baka till Mazsalaca för gudstjänst i och vis-ning av Mazsalacas kyrka där Baltzar Falken -berg är begravd enligt uppgift i hans sonHenriks dagbok, vilken är ett märkligt 300-årigt dokument. Dagboken finns översatttill svenska och har varit oumbärlig för pla-neringen av resan. Henrik var gift med Eli-sabet von Vietinghoff. Han trädde i hertigKarls tjänst år 1600 och kom till Sverige1602 med sönerna Konrad och Melcher,från vilka friherrliga ätten Falkenberg avTrystorp och grevliga ätten Falkenberg avBålby härstammar. I Mazsalaca besökte viockså det vackra naturområde vid flodendär det finns en klippa som ger ett märkligteko om man står på rätt plats. Där framför-des en sång till vår ära, vilket skapade en lättmagisk stämning. Resan fortsatte sedan till-baka till Riga, med uppehåll för lunch i Igates, ett slott, numera konferensanlägg-ning, en gång ägt av släkten von Vietinghoff.

Resan blev en verklig höjdpunkt när detgäller släktföreningens syften att föra släkt-medlemmarna samman och öka kunskapenom släktens historia. Även om vi blevmånga fler än vad som förutsågs vid planer-ingen blev hela resan med temat att följa iFalkenbergarnas fotspår i Lettland oför-glömligt trevlig. Vi hade rikliga tillfällen attumgås och lära känna varandra och vi ficknjuta av vad trakten kunde bjuda på av spe-ciellt lettisk mat, gott vin och lettiskt öl, alltbidrog till hög stämning vid alla måltider.Vi som deltog känner stor tacksamhet tillalla som arbetat med resan, främst Fredriksom väl förberedd frikostigt delade med sigav sin stora kunskap om vår släkts historia.

Henrik Falkenberg

Den 4 augusti 2017 sam -lades 26 medlemmarav släkten Gyllen -stierna af Lundholm påRiddar huset för släkt -möte. Enligt stadgarnaska möte hållas omväx-lande på Riddarhusetoch Krapperup i Skåne.

Efter guidning av det vackra palatset höllsförhandlingarna i Riddarhussalen. Som alltidnär det finns intresse och delaktighet blev dis-kussionerna livliga men framåtsträvande.Många kloka förslag om en del ändringar istadgarna röstades igenom med bred margi-nal. Ordföranden Margareta Gyllenstiernastyrde förhandlingarna med fast hand. Efteren och en halv timme var mötet slut. Det blevomval av alla styrelsemedlemmar och Marga-reta Gyllenstierna omvaldes till ordförandepå två år. Efter detta skedde den obligatoriskafotograferingen på riddarhustrappan.

I samlad trupp marscherade vi däreftertill restaurang Fem små hus i Gamla stan.Där intogs en superb middag under mycketgod stämning.

Lördag eftermiddag samlades vi vid Kristina Gyllenstiernas staty på yttre borg-gården vid Stockholms slott. Under två tim-

Från släktföreningarna

33

ARTE ET MARTE :

mar fick vi sedan en enastående guidning avvår medlem Göran Gyllenstierna som kanKristina Gyllenstiernas liv och historia.Detta följdes av en tur genom Gamla standär Stockholms blodbad utspelade sig.Göran gjorde stor succé med sina kunska-per. Nu vet vi var Stockholms minsta statystår – och så har vi tittat på Stockholms äld-sta port.

Vi tackar styrelsen för en väldigt trevligsammankomst och ser fram emot 2019 iSkåne.

Sten Gyllenstierna

Vart fjärde år har denKlingsporska Släktföre-ningen släktmöte medefterföljande kalas påRiddarhuset och vartfjärde år ett så kallatmellanårsmöte med enlärorik och intressantdagsutflykt. Detta inne -bär att det vartannatår ordnas någon formav samlande medlems -träff.

Denna gång varmellanårsmötet för-lagt dels till det sago-lika slottet StoraSundby vid Hjälma-rens strand och delstill det närbelägnaBiby säteri. Ett trettio-tal medlemmar i varie-rande åldrar gav sig uti den sörmländskavåren när den var som allra vackrast.

Vi började på Stora Sundby där JohanKlingspor med familj guidade oss runt i ge-maken och berättade om slottets och egen-domens märkliga och fascinerande historia.Vi fick också en god beskrivning av gårdensskötsel i dag.

Efter lunch for vi till Biby säteri med anorfrån 1400-talet. Där fanns tidigare blandannat den berömda och unika turkiska tavel -samlingen, som efter många turer numerabevaras i Qatar. Men själva salen där tavlornahar hängt finns kvar med sina vackert beva-rade takmålningar.

Tala om historiens vingslag – en fascine-rande dag!

Louise Klingspor

När Stockholm stod isin allra fagraste för-sommarskrud i börjanav juni höll den Lillie -stiernska släktföre-ningen sitt första mötei Riddarhuset medefter följande middag. Initiativtagare var Rickard Lilliestierna, ord -förande, och Maria Lilliestierna, sekreterare.Uppslutningen var stor, 53 släktingar av drygt60 inbjudna deltog under kvällen.

Släkten Lilliestierna har en mycket spän-nande historia och överste Gerhard Lillie -stierna, tillika styrelsemedlem, höll ett inle-dande anförande i Riddarhussalen där hanberättade om släktens historia och händelsersom varit avgörande för släktens tillkomst.

Lilliestierna adlades 1675 och introducera-des 1678. Förfader var Andreas Bjugg(1631–1679). Efter Karl X Gustavs död villekungens förmyndarregering upprätta ett för-bund med Polen mot Ryssland. Greve CarlChristopher Schlippenbach, som var en er-känt duktig förhandlare, utsågs att för-handla fram förbundet med Polen. Vädretvar dåligt på resdagen, en kulen november-dag 1660, när greven skulle ta sig över Öster-sjön till Polen. Ett kraftigt oväder orsakadeatt skeppet Resande Mannen gick på grundoch förliste utanför Landsort.

Ombord fanns drygt 60 personer, där -ibland greve Schlippenbach och AndreasBjugg som då var bland annat ambassad -sekreterare. Vid grundstötningen sjösattesen livbåt med greve Schlippenbach och kap-tenens älskarinna. Livbåten kapsejsade dockganska fort i stormen och när kaptenen sågsin käraste drunkna kastade han sig förtviv-lat i havet. Andreas Bjugg tog då befälet ochlyckades rädda 25 man och en stor mängd avde förbundsmutor som medtagits på skeppet.För bland annat denna bedrift blev han sedermera adlad. Efter haveriet bärgades Resande Mannens kanoner och den reste-rande delen av de medförda förbundsmu-torna av Hans Albrecht von Treileben. Skep-pet ligger fortfarande kvar på havets bottenoch hittades inte förrän så sent som 2012.

Efter denna dramatiska historia berättadeRickard Lilliestierna om släktens medverkanvid slaget vid Düna 1701 och Poltava 1709 därtvå av Andreas Bjuggs sonsöner stupade.

Under middagen fortsatte överste GerhardLilliestierna att berätta om godset Stora Ek iVästergötland som släkten innehade mellan1827 och 1996. Godset, som ligger mycket

vackert omgivet av åkrar och skog, är i principorört sedan byggnadsåret 1756 och anses varaen av de bäst bevarade 1700-tals gårdarna iSverige. Godset uppfördes mellan 1750 och1780 av greve Ulrik Scheffer som bland annatvar riksråd till Gustav III. Kungen besökteStora Ek ett antal gånger för att inhämta greveScheffers råd i olika angelägna frågor. SläktenLilliestierna bytte till sig Stora Ek 1827 motgodset Edö utanför Askersund. Innan dessinne hade släkten Valsta gård utanför Suraham-mar. Nuvarande ägare av Stora Ek är Karl-Johan Blank, ägare till Jula-koncernen, somjust nu genomför omfattande renovering avgodset och återställer slottsparken enligt rit-ningar från 1700-talet.

Under middagen berättade Christina Lillie -stierna-Jernefelt om en dramatisk händelse isläktens historia, den sista svenska duellensom hölls 1816 i Lockerudsskogen i Väners-borg. Två officerare, Johan Zacharias Sabel-felt och Gustav von Köhler, duellerade meden sekundant vardera, trots att dueller varolagliga. Bakgrunden till duellen var avund-sjuka kring tillsättandet av en officerstjänstpå regementet och en kärlekshistoria. Duel-len slutade olyckligt, Sabelfelt sköt ihjäl vonKöhler. Sekundant åt Sabelfelt var AugustEdvard Lilliestierna som efter duellen flyddetillsammans med Sabelfelt och den andra sekundanten mot Danmark. Sekundanternaångrade sig dock i Helsingborg och överläm-nande sig själva till ordningsmakten. De tvåsekundanterna fick avtjäna sina straff på Var-bergs fästning medan Sabelfelt fortsatte sinflykt till Danmark. Pistolerna som användesvid duellen finns fortfarande i släktens ägooch uppvisades under middagen.

Till desserten berättade Henrik Lillie -stierna om släktens koppling till Nordnorgedär Carl Adolf Helge Lilliestierna tillbring-ade flera år under sekelskiftet med jakt ochfågelskådning. Helges äggsamling finns attbeskåda på British Museum i London.

Efter middagen fanns möjlighet att beskådaen utställning med skrifter och föremål somalla berättar släktens historia, bland annatgamla sigill, fotografier och släkt krönikor.

– Det var en fantastisk kväll och roligt attså många deltog. Vi har släktingar som restbåde från Norge och Finland. Vi hoppas attdetta kan bli något återkommande så att allavåra släktningar får ta del av vår spännandehistoria, säger Gerhard Lilliestierna somhoppas att även släktingarna som bor i USAhar möjlighet att vara med nästa gång.

– Som initiativtagare är Rickard och jagväldigt nöjda med kvällen och uppskattar

34

ARTE ET MARTE :

verkligen allas deltagande och de fantastiskahistorier om släkten vi fått ta del av. Det ärviktigt att föra släktens historia vidare, sägerMaria Lilliestierna som till vardags arbetarsom affärsjurist på Fondia Legal Services iStockholm.

– Som huvudman är jag glad över att såmånga både av den äldre och yngre grenendeltog. Vi har ett gemensamt arv att förvaltaoch styrelsen kommer att fortsätta arbetetmed att dela information, bland annatgenom vår hemsida och genom flera fram-tida träffar med den Lilliestiernska släktföre-ningen, avslutar Rickard Lilliestierna somtill vardags arbetar som affärsjurist på advo-katbyrån Norton Rose Fulbright i London.Läs mer om skeppet Resande Mannen:www.sjohistoriska.se/marinarkeologi/vrak-i-ostersjon/resande-mannen.

Annette Lilliestierna

Lördagen den 30 sep-tember bjöd ätten Nattoch Dag in till släkt-möte på Riddarhuset iStockholm. Ett 60-talmedlemmar samladesoch som alltid innebarmötet många gladaåterseenden, men på plats fanns också ett antal nytillkomna med-lemmar. Dessa välkomnades förstås särskilt,och också de släktingar som tillrest från USA.

När alla installerat sig i Riddarhussalenvidtog mötesförhandlingar. En punkt i verk-samhetsberättelsen för den gångna mandat-perioden var redovisningen över hur denstadgeändring som beslutades 2014 beträf-fande medlemsbasen hade påverkat med-lemsantalet. En ökning från 91 till 103 med-lemmar har hittills blivit resultatet. Enredovisning gjordes även av de lokala akti-viteter som föreningen har ambitionen attgenomföra mellan släktmötena. Fem sådanaaktiviteter har genomförts och varit mycketuppskattade.

Till föreningens ordförande under kom-mande treårsperiod valdes enhälligt ÅkeNatt och Dag. Mats Natt och Dag, AnnaNatt och Dag, Sophia Natt och Dag, OscarNatt och Dag samt Boel Losberg Themankvarstår i styrelsen medan Sofia Natt ochDag avgick och avtackades. Tillkommandesom ersättare valdes Per-Olof Lundbergsamt som revisorer Joakim Natt och Dagoch Magnus Laurin.

Efter förhandlingarna höll Alexis Bunten,en av de nya medlemmarna från USA, ettmycket uppskattat anförande. Hon berät-tade om sin familj och sin morfars liv i USAefter att han som 18-åring emigrerat i börjanav 1900-talet. Alexis är känd från TV-pro-grammet Allt för Sverige, som sändes i Sve-rige 2015. Hon berättade även om program-met och sina erfarenheter därifrån och detEmmy-pris som programmet tilldelades2016 i USA.

Därefter höll Axel Natt och Dag ett anfö-rande om ättens ursprung. I Snorre Sturlas-sons krönika över Olav Haraldsson (den He-lige) finns nämnt att han år 1028 en tidvistats hos en man vid namn Sigtrygg bosatti Närke. Tidigare har svensk genealogiskforskning ägnat visst intresse åt denna frågaoch med utgångspunkt från befintliga källoranfört att ätten Natt och Dag möjligen här -stammar från Sigtrygg. Det har dock intekunnat bevisas och därmed avvisats. Hur ärdet då egentligen? Vid norska kyrkans seri-ösa högtidlighållande av 900-årsminnet avOlav Haraldssons död vid slaget vid Stikle -stad år 1030, och forskning som därvid gjortsbaserat på norska källor och traditioner, in-bjöds Knut H:son Natt och Dag till detta hög-tidlighållande som representant för ättenNatt och Dag och dess anfader Sigtrygg.

Så fortsatte kvällens festligheter meddrink och mingel i Stenhallen innan dör-rarna till Lantmarskalkssalen öppnades. Envälsmakande middag serverades och spiritu-ella tal med skålar blandades med ett glattsorl vid borden. Därefter serverades kaffemed valfria tillbehör i salongerna.

På söndagen samlades ett 30-tal av med-lemmarna vid Slottsbacken för en guidadtur med Christopher O’Regan i Gamla stan.En annorlunda guidning, fylld av anekdoteroch färgsprakande berättelser om stadenoch dess innevånare under 1700-talet. Vifick bland annat lära oss att renligheten påstadens gator och torg var stor och styrd avförordningar. Gator skulle vara sopade ochlatriner tömda klockan åtta på morgonen,hundar skulle hållas i koppel och berusadeinvånare fördes till häktet för att sova rusetav sig. En något annan bild än den man fårav Bellman och hans Fredmans epistlar. Turenavslutades i O’Regans vackra kontor. Där -efter serverades lunch på restaurang UnderKastanjen, vilket blev den sista program-punkten på ätten Natt och Dags släktföre-ningsmöte 2017.

Boel Losberg Theman, vice ordförande

Lördagen den 27 maj2017, årets vackrastedag, samlades medlem-marna i Schefferskasläktföreningen till släkt -möte vid Tyresö slottutanför Stockholmunder värdskap av Carl och Helena Scheffer. Till mycket storhjälp att arrangera släktmötet hade vi vårson Fredrik och hans kusiner Christina ochClaes Scheffer.

Tyresö slott ägdes av ointroducerade ochbarnlöse greven Carl Fredrik Scheffer tillhans död år 1786. Den friherrliga ättenScheffer slöts år 1799 på svärdssidan av bro-dern, den likaledes ointroducerade och barn -löse greven Ulrik Scheffer.

Adliga ätten Scheffer är en liten ätt. Destostörre är släktföreningen. Vi var drygt 90medlemmar som under eftermiddagenminglade i slottsparken. Senaste släktmötetvar på Hammarö i Värmland år 2000. Dethar alltså gått en hel generation sedan sist.Det innebär att det var många kusiner ochsysslingar som inte hade träffats på länge –eller aldrig hade träffats – och som nu knötvänskapsband. Många var kamerorna ochsläktmötet är väl förevigat.

Ätten har varit ännu mindre. Fram till år1902 var min farfar, översten och chefen förVästernorrlands regemente, Carl Scheffer,född 1858, fortfarande ogift. Därutöver fannsendast en manlig släkting, hans kusin kapte-nen vid Västgöta regemente, Carl Scheffer,som dog barnlös år 1913. Farfar blev då ättenshuvudman. Han och farmor Gerda hade dåredan fått två av sina tre söner.

Alla deltagare, med närstående, är ätt-lingar till min farfar och farmor Carl ochGerda Scheffer. Den enda medlemmen imin fars generation, majoren vid Värm-lands regemente Ivar Scheffer, var min farsyngsta syster Gerda Scheffer, som på grundav hög ålder, 101 år, inte kunde närvara.

Efter en lång och härlig eftermiddag islottsparken satte vi oss alla till festmiddag islottets stora matsal. Två långa bord var stil-fullt dukade för en trerätters måltid, somavåts till sång, musik och tal. Medlemmarnaoch främst de unga generationerna fick ilagom små portioner ta del av släktens histo-ria ända från våra anfäder i Tyskland under1400- och 1500-talen.

Vår anfader var den namnkunnige bok -tryckaren Peter Schöffer d.ä. (1425–1502)från Gernsheim am Rhein. Denne gick i lära

35

ARTE ET MARTE :

hos Gutenberg och tog över hans tryckeri iMainz. Både en av hans fyra söner, PeterSchöffer d.y., och dennes son Ivo Schöfferfortsatte i faderns fotspår.

Ytterligare tre generationer senare blevJohannes Schefferus (1621–1679) från Strass-burg av drottning Kristina år 1642 inkalladtill tjänsten som professor Skytteanus i Upp-sala. Johannes Schefferus lät bland annatbygga det kända Schefferhuset i Uppsala.Han ligger begravd i Uppsala domkyrka ivänstra gången i koret.

En av Johannes Schefferus söner var fri-herre Peter Scheffer (1657–1731), far till debåda grevarna Carl Fredrik Scheffer ochUlrik Scheffer. Peter Scheffer – invandrare iandra led – var bland annat landshövding ibåde Södermanlands och Skaraborgs länsamt president i Svea hovrätt.

En sonson till Johannes Schefferus varHenrich Theophilus Scheffer (1710–1759).Han var kusin till de båda grevarna CarlFredrik och Ulrik Scheffer och är vår ättsstamfar. Henrich Theophilus Scheffer äralltså ättens förste huvudman och introdu-cerades år 1756 samt erhöll som vapen PeterSchöffers d.ä. boktryckarmärke. Han varbland annat direktör vid Ädelfors guldverkoch proberare vid Bergskollegium. Han varkänd för att vara »en av de lärdaste män påsin tid».

Dennes son, överstelöjtnanten Ulric The-ophilus Scheffer (1743–1795), min farfarsfar-farsfar, var kommendant på Dalarö skansoch sedan siste kommendant på Bohus fäst-ning. Han bebodde Fårdala gård i Åslesocken i Västergötland, som av de nämndagrevarnas yngre bror fältmarskalken medmera Per Scheffer (1718–1790) stiftades till fi-deikommiss för huvudmannen för den ad-liga ätten Scheffer. När min farfar blev hu-vudman för ätten år 1913 efter sin kusin ochärvde Fårdala fideikommiss var han nyut-nämnd överste och regementschef i Norr-land, varför Fårdala såldes.

Som huvudman för adliga ätten Schefferkänner jag en viss oro för ättens framtid. Igenerationen efter min son Fredrik Schefferoch hans kusiner finns just nu inga ungamän eller pojkar. Det är bara att hoppas attsläktföreningen kan överleva ätten.

Carl Scheffer, ordförande

Wachtmeisterskasläktföreningen kannu blicka tillbaka påen 120-årig historia.Vart femte år genom-för vi släktmöte och2017 var det dags igen.Denna gång träffadesvi i Skåne i mitten avjuni på anrika WanåsGods. Väderutsik-terna var lovande ochför utsättningarna förett lyckat släktmötevar således välgrun-dade.

Första dagen samlades ett 150-tal delta-gare vid slottet på Wanås för registreringoch mingel. Det blev många lyckliga utropöver att åter få träffas. Så småningomskedde indelning i grupper, där några togspå en guidad och uppskattad vandringgenom konstparken med årets nya utställ-ning, ledd av mycket kunniga handledare.Andra grupper fick en mera handgriplig in-blick i godsets ekologiska mjölkproduktionoch förevisning av den imponerande pro-duktionsanläggningen, sakkunnigt ledda avBaltzar och hans far Carl-Gustaf Wacht-meister. Så mycket information tär på upp-levelseförmågan men afternoon tea i halvleki den vackra slottsträdgården återbördadesnabbt livsandarna innan rundskiftningskedde.

Efter en kort stunds vila och ombyte bardet iväg med bussar till kvällssamling på slot-tet med inledande mingel och drinkar innandet obligatoriska släktmötesfotot skulle tas.En mästerlig fotograf lyckades i det vackrakvällsljuset fånga en färggrann bukett av fest-klädda människor – nog ett av de vackrastesläktmötesporträtt som någonsin tagits.

Släktmötesmiddag intogs i Wanåsfamil-jens nyöppnade restaurang – en förnämlig an -läggning i en av godsets restaurerade gamlastenlador. Köket visade redan nu upp engastronomisk nivå som lovar stora dåd fram -över. Senare på kvällen vidtog dans med DJkombinerad med levande saxofonmusik.Kvällen förflöt långt in på småtimmarnaunder stort gemyt.

Följande dag samlades alla ånyo påWanås. Nu genomfördes ett seminariumdär flera av släktens unga entreprenörer fickberätta om sina företag, vad som motiveratoch drivit dem. Den mycket skicklige mode-ratorn Håcan Nilsson lyckades få panel -

deltagarna att öppna sig och ge intresseväck-ande och inspirerande inblickar i sitt företa-gande.

Släktmötet avslutades med årsmöte. Sit-tande ordföranden, huvudmannen HansWachtmeister, hade till valberedningen annonserat att han efter 30 år på posten öns-kade avgå. Till ny ordförande utsågs blivandehuvudmannen, Carl Hans Wachtmeister –ett radikalt grepp som föryngrade ordföran-deposten med 35 år! Även i övrigt skedde för-ändringar i styrelsen i det att Carl-GustafWachtmeister och Liane Wachtmeister valtatt lämna plats för yngre förmågor. I derasställe inträdde Baltzar Wachtmeister, ChristerWachtmeister och Alexandra Trolle-Löwen– och manifesterade därmed ytterligare denmycket betydelsefulla föryngring som nuskett av släktföreningens styrelse.

Efter årsmötet avslutades släktmötet var -efter alla skingrades efter att under mingelintagit en sandwich. »För oss unga betyderde här släktmötena så väldigt mycket när vibygger broar mellan generationerna» var ettsammanfattande betyg av en av deltagarna.Om fem år träffas vi igen!

Hans Wachtmeister, avgående ordförande

Svenska Wrangel föreningen har sitt ursprungi den tyska föreningen som grundades underslutet av 1800-talet. I Sverige bildades före-ningen redan 1934 på initiativ av blandandra professor Evert Wrangel i Lund. Före-ningen var relativt livaktig fram till slutet av1960-talet varefter den föll i träda. Den åter-aktiverades 1982 och sedan dess genomför visläktmöten ungefär vart tredje år, både i Sve-rige och utomlands. Vi har ett nära sam -arbete med den tyska Wrangelföreningenoch vi har tillsammans genomfört ett antalgemensamma släktmöten, bland annat iBalti kum och i Tyskland samt inte minst påRiddarhuset i Stockholm.

Senaste mötet hölls i Berlin 9–11 september2016 i närvaro av nitton svenska medlem-mar och sju från den tyska Wrangelföre-ningen. Vi besökte den svenska ambassadendär ambassadrådet Johan Palsgård tog emot.Han berättade att ambassaden fanns i Berlinfram till 1942 då de tilltagande bombning-arna tvingade fram en utrymning. Efter kri-get installerades ambassaden i den dåvarandetyska huvudstaden Bonn. Efter sammanslag-ningen av Väst- och Östtyskland blev Berlinåter igen huvudstad i Tyskland. I sambandmed det frågade den tyska regeringen

36

ARTE ET MARTE :

Sverige om vi ville hatillbaka det område iBerlin där densvenska ambassadenlegat före och underkriget (för övrigt ettav Berlins »finaste»områden). Sverige tvekade på grund av kostnadsläget menefter att ha gått ihop med Danmark, Norge,Finland och Island uppförde respektive landvarsin ambassad på fastigheten så nu finnsden samlade nordiska representationen påen plats i Berlin. Johan Palsgård visade där -efter runt på området och vi konstateradeatt Sverige har en mycket fin ambassad somvi kan vara stolta över. Efter ambassadbesöketägnades resten av dagen åt Berlins sevärd -heter.

Före middagen samlades föreningen till ordinarie årsmöte. Styrelsen omvaldes och består av C.G. Wrangel, ordförande, GöstaWrangel, kassör tillika vice ordförande, JohanWrangel, Christer Wrangel, Fredrik Wrangelsamt Magnus von Stapelmohr. Nästa ordina-rie föreningssammanträde kommer att genom -föras 2019 på plats som styrelsen bestämmer.

Vistelsen i Berlin avslutades med en tradi-tionsenlig middag där även deltagare frånden tyska föreningen deltog.

C.G. Wrangel, ordförande

R

direktionGustaf Wachtmeister af Johannishus, ordförande

Patrik Tigerschiöld, vice ordförandeJohan Hamilton af Hageby

Johan StuartJohan Coyet

Carl Henric KuylenstiernaHans von Stockenström

Rebecka Millhagen Adelswärd, suppl. Christian Pfeiff, suppl. Erik von Hofsten, suppl.

kansliRiddarhussekreterare

Erik Drakenberg

Administration, uthyrning av Riddarhusets lokaler, kapitationsärendenRiddarhuskanslist Karin Lilliehöök Kihl 08-723 39 91

Stipendier och understödRiddarhusfiskal Christina Neuman 08-723 39 93

Kommunikationsansvarig, redaktörLouise Ribbing, 08-723 39 92

RiddarhusgenealogGöran Mörner 08-723 39 95

Adelskalendern, Legala notiser Kalenderredaktör Marianne Setterblad 08-723 39 96

Riddarhusamanuens, visningar, kulturprogramOscar Langenskiöld 08-723 39 97

ReceptionRiddarhusintendentMadeleine Werner 08-723 39 99

Riddarhuset är öppet för besök måndag–fredag kl. 11.00–12.00.Gruppvisning på annan tid enligt överenskommelse.

AdressRiddarhuset, Riddarhustorget 10, Box 2022, 103 11 Stockholm

Telefon 08-723 39 90, e-post kansli@riddarhuset.seHemsida www.riddarhuset.se

Ansvarig utgivareErik Drakenberg

RedaktörLouise Ribbing

RedaktionskommittéKerstin Wachtmeister, Göran Mörner, Claes Lewenhaupt,

Ulf Gyllenhammar, Oscar Langenskiöld, Rebecka Millhagen Adelswärd

AdressArte et Marte, Riddarhuset, Box 2022, 103 11 Stockholm

E-post: arteetmarte@riddarhuset.se

Omslag och grafisk form Arne Öström/Ateljén

Omslag Riddarhustorget 1841, kolorerad litografi av Ferdinand Tollin, inv nr SSM 19847. Bilden tillhör Stadsmuseet i Stockholm.

Foto: Göran Sehlstedt.PapperMultiArt Matt 130 g i inlagan, omslag MultiArt Gloss 250 g

Tryck AB LH-Tryck

Upplaga 13 500 exemplarISSN 0284-1428

Arte et Marte utkommer med två nummer per år. Årsprenumeration kan beställas i webbutiken på riddarhuset.se.

Pris 120 kronor inom Sverige, 160 kronor till utlandet.

I N N E H Å L L

Att känna sin målgrupp 1

Intervju med Anna Hamilton 2

Statsråden vid kungens bord 1818 4

Kronovall – en pärla på Österlen 7

Riddarhustorget: Maktcentrum i förändring 8

Händels Messias: Uruppförande på Riddarhuset 16

Ostindiskt vapenporslin på Riddarhuset 18

Heraldica Varia 20

Digert om dödens genealogi och heraldik 23

Efterlysning: Porträtt av adliga stentryckare 24

Efterlysning: Ambassadörsuniformer 24

Meddelanden från Riddarhuset 25Verksamhet • Internationellt • Värdepappersförvaltning •

Domänförvaltning • Kultur • Kulturstöd •Svenska Adelsförbundet • Riddarhussällskapet •

Släktföreningarnas dag • RAUK • Riddarhustorget •Ungdomsutbyte inom CILANE

Aktuella böcker 30

Mot släktens topp 31

Från släktföreningarna 32

Legala notiser 37

Kulturprogrammet våren 2018, omslagets tredje sida

Nr 1/2018 Årgång 72

1 februari

4 februari

13 februari

22 februari

27 mars

17 april

25 april

8 maj

13 maj

17 maj

24 maj

29 maj

6 juni

22 mars – februari 2019

K

epssnENKO

e f1

å prutluKKu

.eratsäa mrotv sk aerr valr åkkisus ménmrr Aler ubems

TRESNi raurbe

uhhuraddi R

n ååen fier, verdanggys btegrotsuhraddiR

m en oyas Htad Mel mlävkrutluKGADREÖRF

aj m8

tseu

ier tehmasker

m

2 f2

v oaajHluK

ÖRF3 f1

v en kadiR

NKOe4 f

iraubre2 f

. nilsropenpat vksidnitsv oilmas stesuhraddih Rcer odnacir Waml

m g oerbran WiraK-alld Uel mlävkrutGADREÖR

iraubre3 f

.gadzzak jsissalv en kn agalppe udnottien n. Denzzajrad

TRESNiraubre

aj m42

bmahm Clohkcot. StersnokrratigL-alli. Vlaslegepk ssilakisuI en m

TRESNKOja m17

d Sec misuer Mbmahm ClohkcotS. noh tct okin i dargerdöh StidE

TRESNKOja m13

0 t07r 1n ååren fdöoksinnäh mco

g ni

.cisuer Mbs oboL

.dalbka Enitd S

. 009l 1li0 t

luKÖRF a17

h ocoluK

ÖRF7 m2

epssnENKO

2 f2

m t olefenenn Sirad Kel mlävkrutGADREÖR

lirp a

.tdetsnorn Caohl Jraen Crötasinagrh oen tketikrm an oiln Oitrad Mel mlävkrut

GADREÖRsra7 m

.eratsäa mrotv sk aerr valr åkkisus ménmrr Aler ubems

TRESNiraubre2 f

TRESNKOinu6 j

s Mgerblra. Ktersnokrammosröfl lufsnal. Genilatl Ilin tatgnäL

TRESNKOaj m92

.cisuer Mbmahm ClohkcotS. erdas fenkisua mksenven sd

amoh Rcimlen Haohe à JgammoHTRESNKO

aj m42

en

.råkkisus M

, na

raBn fårfkloSNKO

5 a2

diR

.dalbka Enitd Sele mbemmbsenkcos mlohgnintotr. Dlat-006t 1ksnarn f

i seoh pck oisu. Msleliaseren i V VergnukTRESN

lirp5 a

. murtens cenkitilom pot segrotsuhrad

menevm en ooitamrofnr iöFmrofnI

.gnirdnäröm i furtenctkaM.tegrotsuhdardRi

GNINLLTÄSTU910i 2raubres – fra2 m2

.eragnåstnedut ssmlohkctoSnoksgaldanoitag nilensnoitidarT

öse, bredittepph öcr oettejli, bgnamrettejlin & biotam

. tersn

k ö

E #RS.TEUSHRADDIR.WWW

uhraddi. Radismes htesuhraddiR

09 93 327-8. 0LETT EUSHRADDIE #R

nastehgilgnälglie ttnr it äestalapsu

. tassap