ledare 03

notiser 04

kalendarium 19

krönika 20

13 |opinionsläget: Lennart Nilsson, SOM-institutet, om det sviktande förtroendet för kungahuset.

10 |ÖVeR gRänseRnA: Gemensam plattform för motstånd i Europas sista monarkier.

06 |tRe stAtsVetARe: Om grundlagsutredningen och varför riksdagen inte driver frågan om republik.

Reformrepublikanska föreningens medlemstidning nr 2 hösten 2012

Monarkinsfrestelser

Kungahuset lockar med sockrat skådebröd. Men för alla som längtar

efter republik smakar allt det söta bara unket. Tomas Videgård, psykolog och psykoterapeut,

skriver om monarkins dragningskraft.

sidan 14

2 – RefoRm

innehåll

04notiserMöt Karolina Fjellborg och bussen som slapp bli prins. Med mera.

06republik i praktikTre statsvetare om Republikanska föreningens grundlagsutredning.

10ett enat europaRepublikanska rörelser arbetar tillsammans över nationsgränserna.

12på vita dukenEtt kungligt utomäktenskapligt barn ställer till det i examensarbete.

13som-institutetRekordlågt förtroende för monarkin i Sverige.

14monarkins FrestelseTomas Videgård, psykolog, om monarkins ytliga dragningskraft.

18notiserMedlemsrapporter från presidentvalen i Reykjavik och Paris.

19norr till söderKalendarium och kontaktinformation till alla lokalavdelningar.

20krönikaJytte Guteland drömmer om ett bättre statsskick för sin nyfödda son.

14

14

10

06

12

RefoRm – 3

tid för förändringI och med detta nummer firar

Reform ett år. Det har varit ett intensivt och framgångsrikt år för Republikanska föreningen.

Medlemstillströmning har varit excep-tionell, i juni passerade föreningen för första gången 10 000 medlemmar. Den grundlagsutredning som medlemmarna Mats Einarsson och Jesper Svensson presenterade i våras var gedigen och gav konkreta förslag på hur den kommande svenska republiken kan utformas.

Vi har varit ute med vårt budskap bland annat på universitetet i Öster-sund, på Stora torget i Borås, under Kulturnatten i Uppsala, i samband med höstmarknaden i Eksjö och på gatorna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Föreningen har också lyft kravet på republik i media, exempelvis har sty-relseledamöter skrivit debattartiklar i allt från Piteå-Tidningen i norr till Syd-svenskan i söder. Själv har jag föreläst för såväl ABF som Stureplanscentern.

Men vi kan göra ännu mer! När för-eningens vice ordförande Mia Sydow Mölleby och jag skrev en debattartikel i Dagens Nyheter med anledning av

att kungen öppnade riksmötet, som är startskottet för ett nytt arbetsår i riks-dagen, fick många ledande politiker frågor om inte talmannen vore bättre lämpad för uppdraget. Journalisterna fick dock sällan tydliga svar. Även politiker som är eller borde vara över-tygade republikaner slingrar sig istället för att tydligt ta ställning och kräva ett nytt statsskick så snart som möjligt. Det gäller såväl partiledare Stefan Löfven (S) som demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP).

Därför måste vi kräva av de röd-gröna att de driver kravet på republik mycket tydligare. Jag vill ställa oppo-sitionsledaren Stefan Löfven till svars i republikfrågan. Inte heller Alliansen ska undkomma kritik för sitt bristande

agerande i denna viktiga demokrati-reform. Jag tillhör själv Kristdemo-kraterna och lovar att ta initiativ för att bilda ett borgerligt nätverk för att stärka de republikanska krafterna i de fyra regeringspartierna.

Låt oss tillsammans bidra till en konstruktiv och framåtsyftande diskussion i hela samhället kring hur vårt nya statsskick ska se ut och hur det gamla ska avvecklas. För det är hög tid för väljare, politiker och parti-er att börja diskutera och ta ställning. Det är hög tid för ett nytt statsskick i Sverige.

För Sverige i framtiden!

peter althin

Ordförande

”Låt oss tillsammans bidra till en konstruktiv och fram-åtsyftande diskussion i hela samhället kring hur vårt nya statsskick ska se ut och hur det gamla ska avvecklas.”

Reform är Republikanska föreningens medlemstidning och

distribueras till föreningens medlemmar.

R E P U B L I K A N S K A F Ö R E N I N G E NKarlbergsvägen 86 B, 4 tr

113 35 Stockholm

Tel: 0768-71 77 22

E-post: reform@repf.se

B L I M E D L E MMedlemskap i Republikanska föreningen kostar

200 kronor per kalenderår.

www.repf.se/bli-medlem

A N S VA R I G U T G I VA R EMagnus Simonsson

R E DA K T I O NHelena Tolvhed

Lars Jonsson

Magnus Simonsson

Johan Abrahamsson

R E DA K T I O N E L L P RO D U K T I O N

Birdh, www.birdh.se

Redaktör, Johan Abrahamsson

A RT D I R E C T I O N25Ah, www.25ah.se

T RYC KTryckfolket AB

U P P L AG A12 000 ex

O M S L AG S I L LU S T R AT I O NHanna Albrektson

Eftertryck endast med redaktionens tillstånd. Redak-

tionen ansvarar inte för ej beställt material. Åsikter som

framförs i Reform av utomstående skribenter behöver inte

nödvändigtvis överensstämma med redaktionens eller

Republikanska föreningens.

Reform tar gärna emot material till nästa nummer, som

utkommer under våren 2013. I första hand är vi intresserade

av krönikor och essäer. Vid intresse, skicka ett mejl till:

reform@repf.se

I S S N 2000-9526

KO N TA K TA O S SE-post: info@repf.se

Telefon/SMS: 0768-71 77 22

www.repf.se

www.facebook.com/repf.se

www.twitter.com/repf

Kansliets besöks- och postadress i Stockholm:

Republikanska föreningen

Karlbergsvägen 86 B, 4 tr

113 35 Stockholm

Kansliets öppettider:

Tisdagar: 08:30-17:00

Torsdagar: 08:30-17:00

4 – RefoRm

notiser

kritik mot namnFjäsk

kära örebroare, daniel får ingen buss

Johan Johansson är talesperson för Republikan-ska föreningen i Örebro och kri-tiserade nyligen kommunens förslag att döpa en av stadens stads- bussar efter Daniel Westling. Han menade samman-fattningsvis att ”Daniel Westling må vara född i Örebro men vad han har uträttat i staden, eller överhuvudtaget, är inte tillräckligt för att namnge en buss efter honom.” En argumentation som blev framgångsrik då Örebro kommun nu istället har bestämt sig för att backa i frågan och låta Årets örebroare varje år ge namn åt en buss.

därFör är jag republikan

Karolina Fjellborghej karolina Fjellborg,

varFör är du republikan?

– Det har alltid varit självklart för mig. Jag vill leva i en modern demokrati där gamla symboler för förtryck inte har någon plats, där alla människor är lika mycket värda och vi är fria att välja vår statschef.

i egenskap av journalist,

hur ser du på bevakningen

av det svenska kungahuset?

– Ibland glimrar den till, men överlag tycker jag att den är synnerligen brist-fällig, feg och lismande. Våra folkvalda politiker granskas, men när det gäller kungahuset stryker vi helst bara med-hårs. Delvis, tror jag, av rädsla för hur våra läsare eller tittare ska reagera.

vad ogillar du mest med

monarkin?

– Dels tycker jag att det är pinsamt

att vi svenskar är sådana bakåt-strävare att vi låter en kung sitta kvar och trona på minnen från fornstora dar. Och dels blir jag oerhört provocerad av att kungahusets medlemmar helt verkar sakna självinsikt och ödmjukhet – och anser sig vara berättigade att få en massa pengar och bli bemötta med underdånighet.

vilka samhällskraFter

tror du spelar störst roll

när det kommer till att

avskaFFa monarkin?

– Jag tror att det som måste till är en skiftning i den breda opinionen. Skulle det ske på allvar, tror jag att många politiker skulle våga tala ur skägget i frågan – och den journalistiska granskningen skulle garanterat bli djärvare.

Karolina Fjellborg jobbar som tv-recensent och krönikör på Aftonbladet. Hon utnämndes av Republikanska föreningen till Årets Republikan år 2008.

"Hur gräsligakvinnoaffärer han än

har haft så kan det ju inte överskugga den verkliga enorma

invändningen mot kungen, nämligen att han är en

diktaturrest."

Liv Strömqvist ansåg att konstnären Karl Fredrik Mattsons falskmynt borde ha haft en annan inskription än ”Vår horkarl till kung”

(P3s Tankesmedjan, 7 september)

reform– 5

redaktionen kommenterar

inte bara ett ligg I förra numret av Reform publicera-des artikeln ”Kungen, diktatorerna och Sveriges finaste pin” av skriben-ten Kalle Lind. I texten omnämns prinsessan Lilian som ”kungens farbrors gamla ligg”, en formulering som några läsare har reagerat på. Men förutom att uttryckssättet kan betraktas som olämpligt, så var Lilian så klart mycket mer än så för prins Bertil. Deras relation kompli-cerades på ett närmast omänskligt sätt på grund av kraven som ställs på individer i en monarki. Paret

gifte sig först efter att ha hållit sin kärleksrelation hemlig i över 30 år, en väntetid som orsakades av att Bertil vid ett eventuellt giftermål med säkerhet skulle förlora sin arvsrätt och till på köpet äventyra monarkins framtid. Vi vill även passa på att påminna om att upp-fattningar som framförs i Reform av utomstående skribenter inte nöd-vändigtvis behöver överensstämma med redaktionens eller Republikan-ska föreningens åsikter.

översikt aktiviteter

republikanska händelser

reklam För republik

Hobby Film, ett av Nordens största produktionsbolag för reklamfilm, har startat upp en animations-avdelning, Hobby Animation. För att få mer uppmärksamhet och engagemang runt sitt bolag har de genomfört en reklamtävling för en animerad reklamfilm som ifråga-sätter monarkin. Den färdiga filmen "Monarchy – time for retirement" finns att se på www.repf.se. Filmen har en humoristisk ton, och vinkeln är att monarkin är en odemokratisk kvarleva. En och annan rojalist lär bli upprörd.

bildande god natt-saga

I samband med dopet av Estelle Bernadotte sällade sig Republikanska föreningen till gratulanterna med en gåva. Estelle och hennes föräldrar fick ett exemplar av ”Alla barns rätt – en bilderbok om barnkonventionen”.

internationellt utbyte

I somras ägde det isländska presi-dentvalet rum och en delegation från föreningen reste till Reykjavik. Tidigare i år reste en delegation till Paris för att på plats få en inblick i det franska presidentvalet. Ytterli-gare studieresor är planerade under senhösten för att följa presidentvalen i USA och Slovenien.

kungens roll vid riksmötet

I samband med Riksdagens öppnande skrev Peter Althin och Mia Sydow

Mölleby en debattartikel som publi-cerades i DN. I artikeln, som fick stor uppmärksamhet, skriver de bland annat att talmannen bör upp-mana kungen att stanna hemma och själv sköta öppnandet av riksmötet.

en krona För en majstång

I början av september kritiserade Republikanska föreningen riksban-kens önskan att ha kvar kungens porträtt på de nya mynten.

– Personligen skulle jag gärna se att mynten visade någon populär svensk tradition. Midsommarfiran-det är en bättre symbol för Sverige än kungen någonsin kan vara. Varför inte en midsommarstång på mynten, säger Mia Sydow Mölleby.

som ett brev på posten

Republikanska föreningen tagit fram fyra nya kampanjvykort som finns att beställa i webbutiken: repf.se/butik

Föreningen växer

Det har tillkommit en hel del nya medlemmar sedan förra numret av Reform. Antalet överstiger nu 10 000. Bland annat genomförde lokalavdelningen i Uppsala en lyckad värvningskampanj i samband med Kulturnatten, 8 september. Kritiserat porträtt.

Skicka en hälsning.

6 – RefoRm

opinionen broMsar partiernas reforMvilja Republikanska föreningens grundlagsutredning visar att Sverige rent lagtekniskt inte är långt bort från en republik. Men hur nära är vi i praktiken? Reform intervjuade tre statsvetare om hur de ser på utredningen och varför politikerna inte vill ta i frågan.

om jag ska Få fläskpann-kaka av mamma så får jag inte driva frågan om monarkins avskaffande”.

Så svarade Stefan Löfven när han i våras fick frågan om hans inställning till monarkin under en tv-intervju med Expressens politiske reporter Niklas Svensson. Så lättvindigt kan i dag Socialdemokraternas partiledare avfärda frågan om kravet på republik, en fråga som – vilket de flesta väljare vet – uttryckligen står i partiets parti-program. Det har hänt mycket sedan Olof Palmes bevingade ord om att det bara finns en plym kvar av monarkin, och att det nu är lätt att genomföra en republik om man så vill, ett år efter Torekovskompromissen 1971.

republikanska Föreningens

grundlagsutredning som presenterades i våras visar att övergången till en republik rent lagtekniskt inte ligger långt borta. I det stora hela hade Olof Palme på den punkten rätt när han konstaterade att Sverige ”bara var

några penndrag ifrån en republik”. Problematiken ligger i själva monarki-frågans frånvaro på den politiska dagordningen, menar de statsvetare som Reform intervjuat.

– Väljarna bryr sig inte så mycket om ifall det är rent lagtekniskt okom-plicerat, det är inte det största hindret mot att införa republik. Monarkin är så djupt rotad i den svenska historien att den blivit en del av den nationella kulturen, säger Ann-Cathrine Jungar, docent i statsvetenskap på Södertörns högskola.

Inget parti tycks i dag våga ta i republikfrågan. Men vad beror det på?

– Argumentet att det finns viktigare frågor kommer alltid att kunna använ-das. Jag tror att man gör bedömningen att risken att få en opinion mot sig är större än chansen att få en opinion med sig i frågan, säger Jenny Made-stam, lektor i statsvetenskap på Stock-holms universitet.

– I de stora folklagren skulle det krävas ett enormt stort opinionsarbete för att övertyga. Det är ju någon slags

upplysningsarbete, och det är ju ingen-ting som görs över en natt, säger hon.

Och det är här, i det långsiktiga opinionsarbetet, som Republikanska föreningens utredning kan vara till nytta, tror Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap på Göteborgs univer-sitet:

– I opinionsbildningen kan utred-ningen fylla en viss funktion. Den gör frågan mer konkret med retoriken ”är det inte så här vi vill ha det istället?”. Jag har uppfattat utredningen mer som ett led i opinionsbildningen än som ett förslag som i praktiken är tänkt att genomföras.

ann-cathrine jungar tror att en debatt om statsskickets utformning i praktiken och en idédiskussion om hur en eventuell republik skulle kunna se ut, är en knäckfråga för opinionsarbe-tet. Och det perspektivet saknar hon delvis i föreningens utredning.

– Utredningen utgår från en spe-ciell syn på det svenska statsskicket och hur man ser att man ska avskaffa

text: Michaela Möller

grundlagsutredningen

RefoRm – 7

monarkin. Och det är lätt att enas om att vilja ha en republik, men när frågan kommer till på vilket sätt republiken ska utformas så är det svårare att nå en enighet, det finns ju väldigt många olika typer av presidentiella system, säger hon.

republikanska Föreningens utredning presenterar i huvudsak två alternativ av republikansk författning: folkvald eller riksdagsvald president. Utgångspunkten är en politiskt rela-tivt svag president som fyller en mer eller mindre ceremoniell roll men ändå kan agera i samband med reger-ingsbildningar. På det sättet är det ett realistiskt förslag enligt Ann-Cathrine Jungar, eftersom det följer den svenska författningspolitiska traditionen med en monistisk konstitution utan maktdelning. Men allt kan ju heller inte skrivas in i en lagtext. I slutändan handlar det om hur ämbetsinnehava-ren utformar sitt ämbete utifrån det utrymme författningen ger.

– Frågan om vilken roll en even-

tuell president skulle ha är nog ett stort hinder för genomförandet. När man skapar ett nytt ämbete så blir det viktigt att fundera kring vilken roll och funktion det ska ha i det övergripande styrelseskicket. Vill man ha någon som ska stå över dagspolitiken och lyfta upp mer generella frågor? Den tyska presidenten till exempel har lyft upp mer allmänna, opolitiska och ibland politiska, frågor. I Finland har presi-dentämbetet gradvis försvagats under 2000-talet – från att ha haft makt att upplösa riksdagen har presidenten i dag bara kvar ett visst inflytande över utrikespolitiken. Och man kan se att varje president gör sina egna politiska val som man väljer att prioritera, säger hon.

Betyder det att det också är svårt också för vår kung att vara neutral och opolitisk?

– Ja, under en period i slutet av 1990-talet början av 2000-talet så blev kungahuset allt mer politiskt, kungen tog upp politiska frågor vid riksdagens öppnande, säger Ann-Cathrine Jungar

”Argumentet att det finns viktigare frågor kommer alltid att kunna användas. Jag tror att man gör bedöm-ningen att risken att få en opinion mot sig är större än chansen att få en opinion med sig i frågan.”

Jenny Madestam

Jenny Madestam, lektor i statsvetenskap på

Stockholms universitet.

Foto: Orasis foto

8 – RefoRm

och hänvisar till statsvetaren Katarina Barrlings studie från 1999 som visade att kungens tal vid riksdagens öpp-nande blivit längre, mer personliga och mer politiska. Katarina Barrling hade jämfört och granskat kungens tal sedan 1974. Men sedan kritiken mot kungens ökade politisering och framförallt efter kungens uttalande om Brunei 2004 och efter flodvågskatastrofen som inträffade samma år, har talen blivit mindre politiska igen.

– Men den som skulle väljas till presidentämbetet skulle troligtvis ha en politisk bakgrund. Det kan ju skapa

en ny politisk dynamik, vilket man kanske inte har reflekterat tillräckligt mycket över i utredningen. Vad det kan komma att betyda och olika typer av scenarion som kan uppstå, säger Ann-Cathrine Jungar.

det är inte bara Republikanska föreningen som gjort en grundlagsut-redning. Mellan 2004 och 2008 gjor-des en grundlagsutredning, en samlad översyn av regeringsformen, av en parlamentariskt sammansatt kommit-té. Men monarkifrågan togs inte upp i utredningen.

– Att man medvetet utelämnade frågan om monarkin är ju symptoma-tiskt. För varför ska man inte se över den frågan också? Uppenbarligen är det här för laddat, det blir så svårt att lösa eftersom det är en kulturell fråga, säger Jenny Madestam.

Det har hävdats att statsministerns ställning i Sverige har stärkts, både i relation till övriga ministrar och till riksdagen. Och enligt den nya grund-lagen som trädde i kraft den 1 januari 2011 ska riksdagen nu rösta om vem som ska bli statsminister. Så har inte fallet varit tidigare, och den första voteringen kommer att äga rum efter valet 2014. I teorin skulle den nya lagen med framröstning av statsmini-stern göra att ämbetet blir ännu mer ”presidentlikt”, eftersom det kopplar samman val med regeringsbildning ännu tydligare.

– Så är det definitivt. Och det var väl hela tanken med utredningen, att se över och fördjupa demokratin och öka deltagandet. Och det bygger ju på en normativ tanke om att det är viktigt med deltagande, och det är ju inte ett själv-

”För om vi inte har förtroende för kungahuset, hur ska vi då kunna ha förtroende för det statsskick där kungahuset ska vara främsta representant? Jag tror att republiken har framtiden för sig”Ulf Bjereld

grundlagsutredningen

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap på Göteborgs universitet.

reform– 9

klart synsätt, säger Jenny Madestam.Ulf Bjereld, Jenny Madestam och

Ann-Cathrine Jungar är alla över-ens om att de största hindren för en republik inte är att ändra lagtexten, utan det kulturella, attityder och vär-deringar. De partier som egentligen är mot monarki har gjort beräkningen att det skulle kosta dem för mycket att driva frågan. I Socialdemokraterna finns en liten grupp som brinner för att införa republik, men de är så få att det är svårt att mobiliseras kring frågan, menar Ulf Bjereld som själv är socialdemokrat.

– I och med att kungen nästan inte har någon formell makt så har frågan blivit mindre viktig för de politiska partierna oavsett folkviljan, säger han.

Frågan var viktigare förr, i kölvattnet av 1968 med politiska upp-ror och ett mer kritiskt förhållnings-sätt till makten, menar Jenny Made-stam. Under 1960- och 1970-taletspartivåg sågs folkligt deltagandesom viktigt, och partierna hade singuldålder med många medlemmar,inte minst Socialdemokraterna. Hon tror att den ökade individualismen bidragit till att frågan om en republik ses som mindre viktig.

– Kravet på en sådan förändring motiveras och argumenteras utifrån ett deltagarperspektiv, att folkets vilja ska få utslag även vad det gäller vår statschef. Men det är synsätt som har svårare att få fäste i dagens indivi-dualistiska samhälle. Kollektivistiska tankar i sig har svårare att få fäste. Det gäller även tanken om att majo-ritetsstyret ska utse statschef, säger Jenny Madestam.

– Detta ska ses i kombination med att det inte är säkert att den Social-demokratiska hegemonin kommer att fortsätta dominera, även om den inte är helt uppluckrad än. Ett mer borgligt synsätt blir vanligare även hos grupper som aldrig tidigare skulle tänkt på det sättet. Och det talar emot att man skulle börja ifrågasätta mo-narkin, säger hon.

Ann-Cathrine Jungar ser en åter-komst för icke-politiska institutioner

i kölvattnet av att förtroendet för de politiska partierna sjunkit. Det har monarkin vunnit på.

– Vi har sett en återkomst i Europa, och världen, av religion och nationa-lism. Det är svårt att se att vi skulle få en mindre traditionsbaserad politik. Vi ser en återkomst för icke-politiska institutioner som mer baseras på tradi-tionella former av legitimitet. Förtro-endet för politiska partier är så svagt. Den här presidenten ska ju ändå ha en politisk bakgrund, om det är parlamen-tet som utser. Jag har svårt att se att det skulle finnas någon allmän rusning till att man skulle vilja ge ännu mera ämbeten till politiska partier och poli-tiker, säger hon.

Men Jenny Madestam tror att republikfrågan till stor del är en utbild-ningsfråga, och eftersom utbildningsnivån ständigt ökar skulle det tala för republik.

– Ju mer påläst man är desto mer börjar man ifrågasätta om det är de-

mokratiskt hållbart med en monarki. Och vi kommer ju knappast ha mindre av ett kunskapssamhälle i framtiden, så då talar väl det egentligen också för att tankar om republik skulle få större utrymme. Det kan man se under his-toriens gång, att upplysta och resurs-starka människor ställer högre krav på inflytande och att få vara med och bestämma, säger hon.

Ulf Bjereld är övertygad om att monarkin i framtiden kommer tvingas ge vika för demokratin. Förtroendet för monarkin har rasat, på grund av de senaste årens händelser. Och stödet för monarkin minskar, även om det går långsamt.

– Om förtroendet för kungahuset fortsätter att avta kanske också stödet för monarkin blir mindre. För om vi inte har förtroende för kungahuset, hur ska vi då kunna ha förtroende för det statsskick där kungahuset ska vara främsta representant? Jag tror att republiken har framtiden för sig.

Ann-Cathrine Jungar, docent i statsvetenskap på Södertörns högskola

10 – RefoRm

republikanskt saMarbete i europas sista MonarkierFrågan om statsskicket pyr i Europas monarkier. I alla de stora länderna har rörelser som liknar Republikanska föreningen bildats och genom samarbete över gränserna försöker organisationerna stödja varandra i kampen för en fullständig demokratisering av styret.text: Björn Raunio

vid Förra sekelskiFtet fanns endast två republiker i Europa: Frankrike och Schweiz. Som en följd av

1900-talets dramatiska storkonflikter och även några folkomröstningar har de sedan mångdubblats. I dag är det bara ett fåtal länder som har kvar monarkin, trots att de har infört demo-kratiskt styre i övrigt.

Här i Sverige har vi sett hur debat-ten om monarkins vara eller icke vara har tagit fart under de 15 år som gått sedan Republikanska föreningen bilda-des. I dag har föreningen över 10 000 medlemmar och dess ifrågasättande av de odemokratiska delarna av vårt statsskick är ett naturligt inslag i sam-hällsdiskussionen.

En liknande utveckling märks även i Europas övriga överlevande monar-kier, även om förutsättningarna skiljer sig åt mellan olika länder. Än så länge är den svenska republikanska rörelsen störst och mest välorganiserad, men i

dag finns systerorganisationer i alla de större monarkierna i Europa: Belgien, Danmark, Nederländerna, Norge, Spanien och Storbritannien.

sedan 2010 samarbetar organi-sationerna i AERM (Alliance of Euro-pean Republican Movements), bildat i Stockholm samma dag som bröllopet mellan Victoria Bernadotte och Daniel Westling.

– Det initiativet tog vi efter ett förslag från Holger Lövestad, medlem i lokalavdelningen i Stockholm, säger Republikanska föreningens generalse-kreterare Magnus Simonsson.

Sedan dess har årliga möten hållits i samband med olika kungahus hög-tidsdagar. I fjol möttes representanter för föreningarna i London i samband med William Windsors bröllop, i år sammanföll mötet i Köpenhamn med den danska drottningen Margarethes 40 år på tronen. Till våren planeras ett möte i Belgien, där kung Albert II

under 2013 kommer att ha suttit på tronen i 20 år.

– När monarkin av olika anledning-ar uppmärksammas, tänker folk efter lite mer och det finns grogrund för en debatt om statsskicket. Och ju mer diskussion, desto större växer sig stö-det för republik. Därför är det en bra modell att försöka få ut det republikan-ska budskapet vid sådana här tillfällen, förklarar Magnus Simonsson.

Varje årsmöte åtföljs av ett öppet seminarium på olika teman, senast i Köpenhamn behandlades medier och monarki. En tradition har också blivit att AERM anordnar en alternativ fest, Love Republic, för alla som vill visa att de inte deltar i firandet av monarkin.

kriterierna För att rörelser ska tas upp i AERM är att de är demo-kratiska organisationer som är öppna för alla. De får inte vara lokalt be-gränsade utan måste ha en närvaro på nationellt plan. Förhoppningen är att

internationella aktiviteter

RefoRm – 11

kunna utbyta erfarenheter och stödja varandra.

– I och med att vi har funnits längre och har fler medlemmar än de andra organisationerna har vi kunnat ge dem en hel del uppskattade tips och idéer. Senast i Köpenhamn berät-tade vi till exempel om den grundlags-utredning som har genomförts. Men vi lär oss också av andra, bland annat har vi inspirerats av brittiska Repu-blics vykortskampanj, säger Magnus Simonsson.

Händelser de senaste åren

Juni 2010

AERM bildas i Stockholm i samband med Victoria Bernadottes bröllop.

november 2010

Helena Tolvhed, styrelsemedlem och internationell sekreterare i Republikanska föreningen, talar vid Republics årsmöte i London.

mars 2011

Tariq Bacchus, styrelsemedlem i Republikanska föreningen, talar vid Norge som Republikks årsmöte i Oslo.

april 2011

Årsmöte med AERM i London i samband med William Windsors bröllop.

november 2011

Republikanska föreningen medverkar vid temadagen Norge bør bli republikk i Oslo.

Januari 2012

Årsmöte med AERM i Köpenhamn i samband med firandet av drottning Margrethes 40 år på tronen.

Juni 2012

Republikanska föreningen medverkar vid protester arrangerade av Republic i samband med firandet av den brittiska drottningens 60 år på tronen.

medlemsorganisationer

i aerm

CRK (Cercle Républicain, Republikeinse Kring, Republikanischer Kreis), Belgien www.crk.be

DRGB (Den Republikanske Grundlovsbevægelse), Danmark www.drgb.dk

Norge som Republikk, Norge www.republikk.no

NRG (Nieuw Republikeins Genootschap), Nederländerna www.republikeinen.nl

Pro Republica, Nederländerna www.prorepublica.org

Red Inter Civico Republicana,Spanienwww.redrepublicana.es

Republic, Storbritannien www.republic.org.uk

Republikanska föreningen, Sverigewww.repf.se

Mer om AERM hittar du på www.aerm.org

Utöver mötena har Republikanska föreningen även kontinuerliga kon-takter med de andra organisationerna, i synnerhet de danska, norska och brittiska.

– Republic i Storbritannien är den rörelse som liknar oss mest, med tillräckliga resurser för att ha egen personal och bedriva ständigt kam-panjande. De har färre antal betalande medlemmar, men fler sympatisörer i sociala medier. Våra nordiska gran-norganisationer är relativt nystartade.

I Danmark drog man i gång 2009 och i Norge 2010. Därför försöker vi fung-era som ett stöd för dem.

I Reform nr 1/2012 förutspådde den norska medieforskaren Carl-Erik Grimstad att det svenska kungahu-set blir det första att falla. Magnus Simonsson föreställer sig en domino-effekt när det väl händer.

– Vi räknar med att samarbetet mellan de republikanska grupperna i de sista europeiska monarkierna kan snabba på denna process.

12 – RefoRm

jonas Westbom, hur började allt det här?

– Allt bottnade i en önskan att utforska klasskillnader och berätta om klasstillhörande identiteter. Hur blir man den man är? Formas en person av sitt arv eller sin miljö? Och vilka faktorer är det som spelar störst roll när en identitet skapas? Nästa steg var att hitta miljöer och personer som porträtterar den mest extrema stigmatiseringen och ställa dem mot varandra.

var det här ett självklart perspektiv?

– Under researcharbetet blev jag förvånansvärt inspirerad. Det var intressant att kungen visade sådan motvilja till att regera och ta över tronen, men så småningom tog beslutet att göra det ändå. Jag ser på min kung som någon som tycker ganska synd om sig själv, och som stundtals fortfarande ser sig själv som en liten pojke.

blev det som du hade tänkt dig?

– Vi skrev manuset under en tid när det stormade väldigt mycket kring kungen och hans person. Från början var mitt porträtt mörkare än slutresultatet, just för att det kändes viktigt att skildra honom mer som en vanlig människa. Det är inte så att kungen är maktlös, men han är inte heller fri att göra vad han vill med sitt liv. Det är mer komplicerat och nyanserat än det som sammanfattas på löpsedlar.

vad tror du att kungen skulle tycka om det?

– Vår film kommer att visas på SVT och SVT Play i vår och då kommer kungen naturligtvis att se den. Jag tror att han kommer bli väldigt glad över att någon vågar skildra det han känner men inte vågar berätta.

Den unge kronprinsen Carl Gustafs sena festnätter resulterar i ett utomäktenskapligt barn. Det är förutsättningarna för filmen ”För Sverige i tiden”, ett examensarbete från Stockholms Dramatiska Högskola. Reform har talat med filmens regissör, Jonas Westbom.

republikanskt drama

prinsessan av bredäng

Fanns det någon oro inför att genomföra projektet?

– Det går utmärkt att skoja om kungen och göra honom till en karikatyr, men det blir stor skillnad när man porträtterar honom som en karaktär att ta på allvar. Därför fanns det ganska mycket oro hos teamet, mer än vad jag hade förvän-tat mig.

kunde ni inte bara hittat på en fantasikung och visat på

samma skillnader?

– Det hade varit för enkelt att skildra en påhittad kungafigur utan förankring i verkligheten. Vi lever med ett exotiskt och bisarrt statsskick där maktpositioner går i arv och då behö-ver man inte fantisera ihop något märkligt skeende.

text: Frida Johansson

Jonas Westbom, regissör.

reform– 13

rekordlågt förtroende för Monarkin

lennart nilsson är

docent i offentlig förvalt-ning vid Göteborgs univer-sitet och seniorforskare vid SOM-institutet. Under år 2011 presenterade han bland annat undersökningen ”Monarkins ställning i Sverige och förtroendet för kungahuset 1976, 1995–2011”. Han har sedan 1995 undersökt svenska folkets inställning till ett republi-kanskt statsskick och den nuvarande monarkin.

– Det är intressant att se vilka olika grupper som ändrar sin inställning. Andelen av de som är odelat positiva eller negativa till att införa en republik med president är relativt konstant. Den största förskjutningen har under senare år skett mellan grupperna vars åsikter placeras i mitten av skalan, det vill säga de som inte har en stark åsikt i frågan.

Det finns ytterligare ett område där det skett stora för-ändringar, berättar Lennart Nilsson, och det gäller svenska folkets förtroende för kungahuset.

4

41

1995

45

1996

44

1997

46

1998

41

1999

38

2000

39

2001

33

2002

30

2003

11

2004

16

2005

26

2006

20

2007

14

2008

12

2009

21

2010före

82010

efter2011

svenska Folkets Förtroende För kungahuset

1995—2011

Förtroendekurvan för kungahuset pekar stadigt nedåt. Framförallt har de som är tvärsäkra i sitt stöd minskat i antal.

– Det var det institutionsförtroende som minskade allra mest mellan 2010 och 2011, från att ha varit bland de högst rankade 1995.

kan man se några specifika orsaker till förändringarna?

– Man ser ett stort hack i kurvan år 2004, som följd av Brunei-uttalandet och uppföljningen i media, och en kraftig uppgång mellan år 2005 och 2006 i samband med kungens tal efter tsunamin i Thailand. Under 2010 syns en positiv effekt efter prinsessbröllopet, men året avslutas med rekordlågt förtroende efter att den omtalade boken om kungen släppts.

vad hände efter det?

– Sedan var det så klart av stort intresse att se om det sven-ska folket skulle vända blad och om förtroendekurvan skulle vända uppåt igen, men det gjorde den inte. Den senaste mätningen gjordes kort efter Estelles födelse och visade inte på någon noterbar förändring sedan dess, varken positiv eller negativ.

Presentationen finns att tillgå i sin helhet på SOM-insti-tutets hemsida www.som.gu.se.

Kommentar: Diagrammet är ett så kallat balansmått och staplarna visar andelen som anser sig ha stort förtroende minus andelen som anser sig ha litet förtroende för kungahuset.

Lennart Nilsson, Göteborgs universitet.

14 – RefoRm

varFör utövar monar-kin en sådan lockelse på så många? Svaret stavas f-i-n-t. Kungahuset är fint. Det är

det som lockar. Om det inte vore fint skulle ingen vilja ha det.

En nybliven student som jag pratade med sa att hon kände sig personligen stolt över det svenska kungahuset. På min fråga varför kunde hon bara svara ”Det är så fint.” Det förklarade allt.

Ett annat exempel. I ett tv-program för några år sen fick man följa två långtidsarbetslösa kvinnor från Norr-land vilka – som en tröst – bjudits in till kungamiddag. Som tittare fick man följa hur de under alltmer stegrad upp-hetsning förberedde sig för den stora dagen. Av intervjun efteråt gick det att förstå att detta var höjdpunkten i deras liv; det var det finaste de varit med om.

vad menar vi med att något är fint? I ett sommarprogram talade förre ärke- biskopen K G Hammar om att han, Lundabon, tyckte Uppsala var fint. Näs-tan lika fint som Lund. Om han sagt att Uppsala är bra, men Lund är fint, hade han markerat en kvalitetsskillnad.Fint är bättre än bra. Om jag har något som är fint kan jag verkligen vara stolt över det. Det som är fint är på något

Monarkins frestelsediskuteras: Det "fina" med kungahuset, Daniels chans till kronan, tillhörighetsfaktorn vs autonomifaktorn, kung av Guds nåde, riksmötets öppnande i Republiken Sverige. tomas videgård, är filosofie doktor och legitimerad psykolog och psykoterapeut och skriver om vad som ligger bakom monarkins dragningskraft. Illustrationer av hanna albrektson.

sätt upphöjt, skimrande. Men när jag hör någon säga detta

om kungahuset skorrar det i mitt repu-blikanska hjärta. Hur kan någon tycka att denna odemokratiska institution är fin? Risken är då att ”fin” får en klang av något ytligt och förljuget. Och det är synd av två skäl. För det första riskerar vi att underskatta de djupa känslor många har för kungahuset. För det andra riskerar vi att tappa en viktig di-mension i vår vision av en republik. Vi måste både kunna övertyga om det fina med republik och att en republik kan vara fin. Alltför många associerar repu-blik med något tråkigt, traditionslöst och överrationellt. Monarki däremot är fest, högtid och känsla. Republiken är DDR-grå och ful.

Det är i sig inte fult att tycka att något är fint. Vi behöver alla – åtmins-tone ibland – få känna oss fina. Fint är motsatsen till skamligt, dåligt. Att något är fint behöver inte ha bibetydelsen förljuget. Det behöver inte vara glansig yta utan verkligt innehåll. Fint kan – och bör – stå för något genuint.

varFör tycker så många att kungahuset är fint? Som jag ser det flätas en rad positiva värden samman i beteckningen ”fin” och bildar det – vis-serligen försvagade, men ännu starka –

band som binder majoriteten svenskar till monarkin. Vilka är dessa värden som man tycker kungahuset står för? För att förstå det tror jag man måste titta litet djupare än man vanligen gör på monarkins dragningskraft. Vilka är magneterna under bordet?

i samband med Estelles dop gav socialdemokratiska Aftonbladet ut en 24-sidig dopbilaga. Tidningens politiska kommentator Lena Mellin uttrycker i bilagan beundran för Victoria och Daniel som pr-genier och håller en femhundring på att monarkin kommer att bli poppis igen. Hon uttrycker ingen kritik av att nationen fastställer Estel-les arbetsuppgift för resten av hennes liv. Den som inte vet att Lena Mellin i andra sammanhang påpekat att detta strider mot FN:s barnkonvention kan lätt få intrycket att hon hyllar monarkin. I boken ”För Sverige – Nuförtiden” (utgiven till kungens 60-årsdag) pläde-rar den förre ledaren för socialdemo-kratiska kvinnoförbundet Nalin Pekul varmt för kungahuset – där känner sig invandrarna inbjudna att bli svenskar. ”Att man föds till sin post är en liten sak jämfört med vad monarkin betyder som samlande symbol.” Alltså de värderingar som förs fram i FN:s barn-konvention om barnets rätt att själv

en fin republik

RefoRm – 15

16 – RefoRm

välja yrke, tro med mera, väger lätt i förhållande till den roll som landet (klanen? släkten?) kräver att man ska spela. En konsekvent tillämpning av hennes resonemang borde till exempel innebära att barn i religiösa familjer gör fel då de hotar släktens samman-hållning genom att välja mer sekulära levnadssätt.

vad säger dessa exempel? Jo, att även för dessa medvetna och engagerade vänstermänniskor väger hänsynen till tillhörighetsfaktorn tyngre än autono-mifaktorn. Kungahuset och medierna har skapat en offentlig familj som alla – infödda såväl som utrikesfödda – får en illusorisk känsla av att tillhöra.

Det är lätt att raljera över detta, men jag tror det är klokt att inte göra det. Alla behöver en familj, ett hem, en flock att tillhöra. Det ligger i generna. I ”Gryning över Kalahari” berättar Lasse Berg om kvinnan i folkmordets Rwanda som hellre offrar sitt barn som hon har med en man från ”fel” stam än att bli utstött av den egna. Monarkin spelar på mycket starka behov av tillhörighet som vi behöver vara medvetna om.

Vanligen tillmäter vi autonomi-faktorn, individens egna fria val, ett mycket stort värde i samhället. De flesta hyllar principen att barn själva ska få välja yrke, partner och tro – och vi ondgör oss över grupper som inte respekterar barnens rätt. Men när det kommer till kritan är stora grupper

beredda att rucka på den principen när utsikterna för en förstärkt känsla av gemenskap och tillhörighet i form av kungliga bröllop, dop och begravningar lockar.

men För att vi ska vilja tillhöra den fina familjen måste den vara – fin. I viss mening blir den det därför att så många vill tillhöra den. Kungafamiljen är så populär för att den är fin och den är så fin för att den är populär. Men hur uppstår den kungliga finheten till att börja med?

Många säger att föreställningen om en kung av Guds nåde knappast lever längre. Men jag är inte så säker på att det stämmer. Kanske inte bokstavligen, men i någon svårgripbar mening upp-fattas ändå de kungliga som upphöjda, som att de tillhör en sfär ovanför oss vanliga dödliga. Ta det moment under vigselakten när ärkebiskop Wejryd får äran att vara den som först tilltalar Daniel Westling med ”Prins Daniel”. Ärkebiskopen missar inte tillfället att markera att Daniel nu inte längre är vilken medborgare som helst – han är vorden prins. Som när Saulus blev Paulus.

Och ändå är han inte riktigt lika fin som prinsar eller prinsessor av blodet. När jag frågar monarkister hur det skulle vara om Victoria valde att abdi-kera till förmån för Daniel – att Daniel alltså skulle bli kung – så skruvar man på sig och skyller på att han ju inte

är tränad för uppgiften. Men det kan knappast vara det verkliga skälet – alla hovkommentatorer lyfter istället fram vilket pr-geni Daniel verkar vara. Det verkliga skälet är förstås att han inte är lika fin, lika upphöjd som en äkta kunglighet.

upphöjdhetsFaktorn tror jag är central för uppfattningen av kunga-huset som fint. Liksom med tillhörig-hetsfaktorn bottnar den i djupa mänsk-liga behov. Den som är upphöjd har en annan auktoritet än vanliga människor. Även om kungen inte längre är av Guds nåde har hans röst ändå en särskild tyngd för många. Särkilt i vårt sekula-riserade samhälle har nog längtan efter någon som har en auktoritet utöver oss vanliga människor och som kan hålla en skyddande hand över oss stärkts.

När världskonferensen i psykologi samlades i Stockholm 2001 pryddes konferensprogrammets framsida av en bild på kungen i egenskap av konfe-rensens högste ”beskyddare”. När man året därpå skulle väcka intresse för en ”psykoterapimässa” framhölls särskilt att Viktoria ”eventuellt skulle närvara vid mässans öppnande”. Då jag i psyko-terapeuternas medlemstidning ”Insikten” framhöll det absurda i att locka med en representant för ett sys-tem som bryter både mot Barnkonven-tionen och mot våra egna etiska regler utbröt den största stormen i tidningens historia.

”De flesta hyllar principen att barn själva ska få välja yrke, partner och tro – och vi ondgör oss över grupper som inte respekterar barnens rätt. Men när det kommer till kritan är stora grupper beredda att rucka på den principen när utsikterna för en förstärkt gemenskap och tillhörighet i form av kungliga bröllop, dop och begravningar lockar.”

en fin republik

RefoRm – 17

kungahuset lockar alltså med tillhörighet och upphöjdhet plus något jag ännu inte berört och som ständigt poängteras av rojalister – kontinuitet och tradition. Utrymmet medger inte någon analys av detta men jag ser behovet av kontinuitet som lika grundläggande som behovet av tillhö-righet och upphöjdhet.

Säkert finns fler faktorer än till-hörighet, upphöjdhet och kontinuitet som har betydelse för att förklara kungahusets dragningskraft, men det jag är ute efter är inte att ge en heltäckande förklaring. Min poäng är att det finns ett antal djupa mänskliga behov som många riktar mot monarkin och tycker att monarkin uppfyller. Det är säkert sant som Nalin Pekul säger att kungahuset är en källa (om än il-lusorisk) till stolthet och samhörighet för många medborgare – invandrare såväl som infödda. Kungahuset uppfat-tas som fint och tycks skänka en glans även åt mitt blygsamma liv.

Vad blir då slutsatsen av det? Om nu kungahuset verkar ha en sådan djup betydelse är det kanske lika bra att be-vara det? Naturligtvis inte. Vi behöver ersätta det med något annat som på ett genuint sätt svarar mot medborgarnas behov av tillhörighet, upphöjdhet och kontinuitet.

jag skriver detta den 18 septem-ber 2012, dagen för riksmötets högtid-liga öppnande vilket borde vara den

viktigaste dagen för svensk demokrati. Men i stället för en högtidlig hyllning av vår demokrati fick vi se något helt annat. I blänkande uniformer ledsa-gar en beriden eskort kungaparet som färdas i en hästdragen vagn. Talman-nen ber kungen att öppna riksmötet vilket han nådigt gör efter ett kortare tal. Det är alltså kungen som hyllas, inte riksdagen!

Det märkligaste inslaget är hyll-ningssången till kungen. Trots århund-raden av motstånd från kungamakten har folkstyret blivit en självklar del av vår samhällsordning. I stället för att hylla detta historiska framsteg sjunger riksdagsmännen kungssången som hyllar kungligt envälde: ”All din tro till honom, sätt, du folk av frejdad stam.” Svenska folket uppmanas alltså inte att förlita sig på sina folkvalda repre-sentanter utan enbart förlita sig på kungen.

Hur kommer det sig att så få reage-rar på detta? Enligt uppgift är majori-teten av riksdagsmännen republikaner. Antagligen försvaras kungens med-verkan med att det bara är en gammal oförarglig tradition som väljarna gillar. Man ställer upp på kungen – ungefär som man inför barnen låtsas tro på jultomten.

Det är en begriplig valtaktisk håll-ning, men problemet är då att varken vid riksmötets öppnande eller vid något annat tillfälle högtidlighålls på ett genuint sätt de demokratiska

värderingarna som är grunden för vårt samhälle. Vem står i centrum på nationaldagen? Kungen. Vem talar till nationen inför det nya året? Kungen. Vem öppnar riksmötet? Kungen.

riksmötets öppnande skulle, som Republikanska föreningens Peter Althin och Mia Sydow Mölleby påpe-kade i DN-debatt samma dag, i stället för att vara en hycklande hyllning för kungen kunna vara en helhjärtad hyll-ning av de bärande värderingar som vårt samhälle bygger på – alla män-niskors lika värde, alla människors rätt till utveckling och rätt att själva få välja tro, yrke och partner. Ett firande av värden som generationer av människor offrat – och offrar – livet för och som vi behöver förverkliga fullt ut i Sverige.

Jag kan inte tänka mig ett högtidli-gare ögonblick än att en gång få bevitt-na riksmötets öppnande i Republiken Sverige. Den stunden skulle präglas av stolthet, tillhörighet, upphöjdhet och kontinuitet med alla de som banat väg för verklig demokrati.

18 – RefoRm

almedalsveckan

sent ska elisabeth vakna

under årets almedalsvecka i Visby arrangerade Republikanska föreningen ett seminarium om monarkins avskaffande. Bland de närvarande fanns den före detta hovmar-skalken och informationschefen Elisabeth Tarras-Wahlberg. Elisabeth Tarras-Wahlberg har inte bara bedrivit propaganda för hovet i över 30 år, utan också hunnit med att agera råd-givare i internationella relationer hos emiren i envåldsmakten Qatar. Enligt besökare som befann sig på plats lyss-nade hon intresserat på det pågående samtalet och föreningen väljer att tolka hennes närvaro som tecken på ett sent, men välkommet, demo-kratiskt uppvaknande. Vi väntar nu ivrigt på en medlemsansökan.

StudieresenärernaVinnarna i Republikanska föreningens medlems-värvartävling belönades med att på plats få följa ett presidentval. Här delar tre av vårens resenärer med sig av sina intryck.

presidentvalet i

Frankrike, 6 maj

2012

– Resan till Paris gjorde det enklare att före-ställa sig hur en svensk republik skulle kunna se ut, även om jag vill att den ska vara mer partipolitisk och mindre personfixerad än den franska. Sarkozy verka-de ha stort stöd i sak-politiska frågor, men föll på folkets uppfattning av honom som per-son. Vår statschef har också visat liknande brister, men fransmän-nen kunde göra sig av med den personen och vi svenskar kan inte det. Det borde vara en självklarhet.oskar jalkevik,

stockholm

presidentvalet i

Frankrike, 6 maj

2012

– Jag har stor förstå-else för olika politiska modeller sedan tidigare, men bara i teorin och inte så mycket kunska-per om hur en republik fungerar i praktiken. Efter studieresan kän-ner jag att jag kan och förstår systemet, jag står på fast mark i min argumentation och har svar på det mesta när diskussionen dyker upp. Men även om stämningen i Paris var otrolig så skulle jag hellre se att Sverige har ett statsskick med indi-rekta val, där riksdagen utser en president. eva ling,

stockholm

presidentvalet

på island, 30 juni,

2012

– Jag överraskades av att det varken bedrevs valkampanjer eller valarbete på gator och torg i Reykjavik, istället hade partierna stora lokaler där väljarna aktivt fick engagera sig. Det blev upp till folket att skaffa sig en politisk ståndpunkt och då blir demokratins absoluta slutfas väldigt tydlig. Även om Island har en lite annorlunda sam-hällsbild än Sverige så finns det många ge-mensamma nämnare och det var intressant att se ett väl fungeran-de system som går att relatera till.Folke bengtsson,

helsingborg

notiser

etablerad republikan

sex bokstäver lodrät

Republikanska föreningens ordförande Peter Althin är numera en väletablerad röst för den republikanska saken. Så pass att han nyligen fick ett omnämnande i Svenska Dagbladets korsord. Närmare bestämt som lösning på kors-ordsproblemet: ”Ingen vän av kungahuset”.

RefoRm – 19

göteborg

Ordförande: Daniel Carlenforsdaniel.carlenfors@repf.se, www.repf.se/goteborg

jämtlands län

Kontaktperson: Anny Berglinanny.berglin@repf.se

östergötland

Kontaktperson: Jörgen Abrahamssonjorgen.abrahamsson@repf.se

sjuhärad

Kontaktperson: Eva Josefssoneva.ek.josefsson@repf.se

skåne

Kontaktperson: Eva Levineva.levin@repf.se, www.repf.se/skane

stockholm

Ordförande: Erik Nordbladerik.nordblad@repf.se, www.repf.se/stockholm

umeå

Kontaktperson: Mikael Lindbäckmikael.lindback@repf.se

uppsala

Kontaktperson: Ulla Holmulla.holm@repf.se

värmland

Kontaktperson: Imre Randinimre.randin@repf.se

örebro

Kontaktperson: John Johanssonjohn.johansson@repf.se

här Finns republikanska lokalavdelningar:

lokala avdelningar aktiviteter

23 oktober, kl 18.30

Caféträff i Borås. Kontakt: Eva Josefsson, 070-3567996, eva.ek.josefsson@repf.seCafé Bakgården, Skolgatan 5, Borås

31 oktober, kl. 18.30

Medlemsmöte, Stockholm. Kontakt: Jann Verde, 0734-403545, jann.verde@repf.seRepublikanska föreningens kansli, Karlbergsvägen 86 B, 4 tr, Stockholm

10 november, kl 13.00

Flygbladsutdelning i Stockholm.Svampen, Stureplan, Stockholm

15 november, kl 19.00

Öppet möte om hur monarkin kan ersättas av republik. Medverkar gör Jan Teorell, professor i statsvetenskap, Lunds universitet.ABF, Trollebergsvägen 9, Lund

22 november, kl 19.00

Öppet möte om hur monarkin kan ersättas av republik. Medverkar gör Jan Teorell, professor i statsvetenskap, Lunds universitet.ABF, Porslinsgatan 3, Malmö

1 december (tid ej Faställd)

Seminarium om monarkins avskaffande, Socialistiskt forum 2012. ABF-huset, Sveavägen 41, Stockholm

8 december, kl. 18.30

Medlemsmöte, Stockholm. Kontakt: Jessica Schedvin, 0733-896153, jessica.schedvin@repf.seRepublikanska föreningens kansli, Karlbergsvägen 86 B, 4 tr, Stockholm

16 januari, kl. 18.30

Medlemsmöte i Stockholm. Kontakt: Mimika Kirgios, 0707-387042, mimika.kirgios@repf.seRepublikanska föreningens kansli, Karlbergsvägen 86 B, 4 tr, Stockholm

13 april, kl. 10.00

Republikanska föreningens kongressdag.Stockholm Waterfront Congress Centre, Nils Ericsons Plan 4, Stockholm

kalendarium

RefoRm – 19

jag beFinner mig just nu på BB tillsammans med min man och min son. Den senare föddes för drygt ett dygn sedan och det kan tyckas märk-ligt att skriva en krönika till Republi-kanska föreningens tidning här, mitt bland bebisar, blöjor och nyförlösta kvinnor. Till mitt försvar ska sägas att jag hade åtagit mig detta långt innan vår son bestämde sig för att komma just dessa dagar. Samtidigt som jag i skrivande stund har lite dåligt sam-vete, och därför smusslar fram datorn medan sonen sover, är BB faktiskt en miljö som stimulerar till stora vackra tankar om ett nytt statsskick. Här är det lätt att tänka på framtiden. Här stimuleras jag att tänka på alla barns frihet att få leva sina liv utifrån sina egna drömmar, utan att föräldrarnas begränsningar fjättrar dem vid en förutbestämd bana. Jag kan för egen del drömma om att min son ska bli forskare, konstnär eller barnmorska (de senaste två dygnen har fått mig att fundera allt mer på det sista yrket), men tack och lov är han fri att leva ut sin egen livsdröm, utan att begränsas av min. Den friheten borde ges alla barn, också Estelle Bernadotte.

För mig handlar avskaffandet av monarkin såväl om principer som om realpolitik. Principer som att vi som lever i en demokrati alltid ska kunna välja våra företrädare, att vi ska behandlas lika inför lagen och att ingen ska ärva sitt ämbete kan få argu-mentera emot. Men de senaste årens cirkus kring kungafamiljen visar att Sverige också realpolitiskt skulle höja sitt anseende och sin trovärdighet om

alla barns Frihet

vi avskaffade monarkin och därmed införde demokrati fullt ut. Under de senaste åren har vi bland annat fått följa kronprinsessbröllop, födsel av ny tronarvinge och läskiga berättelser om kungens sexistiska leverne. Detta har medfört ökad medial bevakning och en ny intimitet i skildringarna av kungahuset. Monarkisterna har upprörts över detta och velat hävda privatlivets helgd. Men det förhåll-ningssättet håller inte. De måste välja om de vill äta kakan eller behålla den. Det är ju faktiskt genom det privata som monarkin verkar. Kungahuset representerar Sverige som en familj. Myndighetens uppgift är att visa upp bröllop, barnafödslar och dop. Givetvis måste media i en demokrati då kunna bevaka hur familjens ange-lägenheter sköts.

Kanske fanns det en tid då folket kunde få en ensidigt vinklad bild av kungahuset utan att märka av hur sned-vriden den var, men när kommunikatio-nen är sekundsnabb och flödar fritt är det svårt för kungahuset att be tidning-arna att censurera informationen. Det vore att rulla tillbaka tiden till början av 2000-talet då till och med kvällstid-ningarna tillrättavisade sina journalister om deras reportage inte var tillräckligt klädsamma för någon av kungafamil-jens medlemmar. I dag är tonen mot hovet mer granskande och nyanserad, vilket ger hopp inför framtiden.

nu ska jag ägna mig åt mitt privat-liv och drömma om min sons framtid. I trygg förvissning om att han kom-mer att kunna välja en helt egen väg, fri från mina vägval.

”De senaste årens cirkus kring kungafamiljen visar att Sverige också realpoli-tiskt skulle höja sitt anseende och sin trovärdighet om vi avskaffade monarkin. ”

jytte guteland

Just nu föräldraledig från sin tjänst

hos tankesmedjan Global utmaning,

tidigare ordförande för SSU.

Posttidning B

Returadress: Reform, Republikanska föreningen, Karlbergsvägen 86 B, 113 35 Stockholm

Foto: Martin A

dolfsson