AL

EX

IS R

AG

OU

GN

EA

Um

adon

nan

i n

otre-dam

e

madonnan i notre-dame

ALEXIS RAGOUGNEAU

deckare

Madonnan iNotre-Dame

Alexis Ragougneau

Översättning av Alexandra Dumas

d e c ka re

ALEXIS RAGOUGNEAU, MADONNAN I NOTRE-DAME

Originalets titel: La madone de Notre-DameCopyright © Éditions Viviane Hamy, 2014Translation copyright © 2014 by Sekwa förlag

Översättning: Alexandra DumasOmslag: Magnus PeterssonOmslagsbild: © Inger Bladh / Nordic PhotosFörfattarporträtt: © Antoine RozèsSättning: Ateljén Arne ÖströmTypsnitt: Minion ProTryck: Nørhaven, Danmark 2014Första upplagan, första tryckningenISBN 978-91-87648-16-8

Sekwa förlag ABPryssgränd 3 A118 20 Stockholmwww.sekwa.se

Romanen utspelar sig till stor del i Notre Dame-katedralen iParis, och därför kan platserna som beskrivs kännas igen avsåväl trogna besökare som tillfälliga turister.

Händelserna och personerna i historien är däremot fiktiva.

MÅNDAG

– Nytt bomblarm i dag, Gérard. I koromgången. Riktigttunga grejer den här gången, jag skojar inte.

Vakten lutade sig mot dörrkarmen med en enorm nyckel-knippa i handen och betraktade den upptagne sakristanen,som öppnade skåp efter skåp i sakristian och plockade framputs trasor, tvättsvampar och rengöringsprodukter till kyrksilv-ret samtidigt som han muttrade egenkomponerade svordomar.

– Hör du vad jag säger, Gérard? Jag lovar, du borde gåoch titta. Jag har jobbat här i femton år och har aldrig settnågot liknande. Det kan få hela katedralen att flyga i luften.

Gérard slutade leta och verkade äntligen intressera sigför vakten som hade hängt upp nyckelknippan på en enkelspik i väggpanelen.

– Om du vill kan jag gå och titta senare. Blir det bra? Blirdu nöjd då?

– Vad är det med dig i dag, Gérard? Har du inte tid medde viktiga sakerna längre?

9

– Lägg av nu, jag orkar inte med det där. I trettio år harjag jobbat här och varje år är det likadant, den femtondeaugusti vänder de upp och ner på sakristian. Och dagendärpå hittar jag ingenting. Det tar mig flera timmar att fåordning på allt. Så svårt ska det väl inte behöva vara. Kommahit, ta på sig mässhakarna, gå i processionen och sedan hållai mässan, komma tillbaka, ta av sig mässhakarna och sedanajöss, ses om ett år igen … Men vad sjutton har de i skåpenatt göra?

– Vad är det som är borta, Gérard?– Handskarna. Asken med handskarna som jag använder

när jag putsar silvret. Om jag inte hittar den förstör jag hän-derna med det där sabla putsmedlet.

– Vill du att jag ska hjälpa dig att leta? Jag har ändå ingetför mig, jag har precis slagit upp kyrkportarna.

– Strunt samma, nu hittade jag den. Herrejösses, så svårtska det väl inte behöva vara att ställa tillbaka sakerna på sinplats.

Vakten stack handen i fickan, stoppade ett mynt i kaffe -automatens myntinkast och tryckte på knappen. Han tog denrykande muggen, nickade åt sakristanen och gick bort motkatedralen igen. Gérard hann ifatt honom i sakristians hall.

– Hur var det nu med din bomb? Är det värt att gå ochta sig en titt?

– Jodå, rena dynamiten, den bomben har allt.– Okej, jag går bort och tittar före niomässan. Om bom-

ben är kvar då. Var sa du att det var någonstans?

ALEXIS RAGOUGNEAU

10

– I koromgången, mittemot kapellet för Jungfru Mariassju sorger, du vet. Omöjligt att missa.

Långsamt fylldes katedralen av den vanliga turistström-men. Mellan åtta och nio på morgonen kom framför alltturister från Asien. Notre-Dame var första anhalten på enrundtur som på en och samma dag skulle ta dem till Louvren,Montmartre, Eiffeltornet, Garnier-operan och butikerna påBoulevard Haussmann.

Gérard sköt en pirra fullastad med kartonger framför sigoch stannade vid varje kapell. Med en mekanisk rörelse skarhan loss kartongernas botten, lyfte av överdelen och blott-lade en trave kyrkljus dekorerade med en bild av JungfruMaria som han sköt in i särskilda fack. Ovanför facken stoddet med lysande bokstäver på flera språk: Tänd ett ljus ochge en gåva efter förmåga, rekommenderat belopp 5 euro. Likaoengagerat tömde han sedan metallställningarnas hundra-tals ljus som brunnit ut under föregående dag och bereddeplats för nya rader av bedjande, vakande och förhoppnings-fulla människor som riktade sig till Jungfru Maria. Senareskulle någon annan av de anställda komma och tömma bös-sorna med mynt och sedlar i förslutbara tygpåsar. Liknandemetallställningar med ljus fanns utplacerade på strategiskaställen i hela kyrkan, intill statyer, korsfästa Jesusfigurer ochkapell avsedda för bön. Det kändes som om det skulle bli enlång morgon och de femton år som var kvar till Gérards pen-sion skulle kantas av ytterligare tiotusentals kartonger, varoch en fylld av ljus med bilden av Jungfru Maria.

MADONNAN I NOTRE-DAME

11

Gérard suckade och fortsatte sin runda. Precis som allaandra dagar de senaste åren satt Kisstanten som vanligt påstolen intill jungfrustatyn på pelaren, med sin vanliga gamlahalmhatt med röda plastblommor, och tittade förskräckt påGérard samtidigt som hon öppnade munnen för att säganågot. Och som alla andra dagar ångrade sig Kisstanten somvanligt och nöjde sig med att göra korstecknet. Med lite turskulle hon lämna Gérard i fred under resten av förmiddagenoch låta honom bli klar med sin runda. Sedan skulle dengamla tokan som vanligt somna och lämna efter sig en litenpöl av urin som han skulle bli tvungen att torka upp medmoppen.

Lite längre bort hälsade han på två städerskor som justhade sopat det norra tvärskeppet, hyschade åt en grupp kine-ser som tjattrade så att det ekade i den annars morgontystakatedralen och fortsatte med pirran över koromgångenssvartvita stengolv. Då mindes han vad vakten hade sagt. I samma stund såg han henne. Eller snarare anade henne idunklet.

Visst var det en riktig bomb, flickan som satt fullkomligtorörlig och ensam i den bortre änden av koromgången, somom någon försiktigt hade lyft ner henne på bänken mittemotkapellet för Jungfru Marias sju sorger. Gérard gick närmareoch började tömma närmaste ljusställning. Några få ljus somdagens första turister hade tänt kastade mer skugga än ljusomkring sig. Det han såg var en silhuett snarare än en kropp,en skepnad snarare än ett ansikte. Hon var klädd i en kort

ALEXIS RAGOUGNEAU

12

vit klänning vars tunna tyg följde kroppens konturer ochavslöjade varje kurva. Det svarta håret kastade vattradereflexer och flöt ut över axlarna och nacken som en flod avsiden. Händerna var knäppta i en barnslig bön över denakna låren. På fötterna, som hon likt en lydig skolflicka höllindragna mot bänken, satt ett par vita högklackade skor somframhävde de smala fotlederna och vadernas form.

Gérard förlorade sig i den storslagna synen och glömdeför ett ögonblick bort kartonger, pirra, vardagssysslor ochsakristanyrkets monotoni, men blev snart avbruten i sinatankar av bruset från komradion som han bar i bältet, och ibruset hörde han sitt namn.

– Vakt till sakristan … Gérard? Gérard, hör du mig?– Ja, jag hör dig. Vad vill du?– Gick du och tittade?– Jag står här nu.– Ser du?– Jag ser. Hon har inte rört sig ur fläcken.– Nå?– Du hade rätt. Rena dynamiten.Han hörde vakten skratta, satte tillbaka komradion i bäl-

tet och fortsatte motvilligt att tömma ställningen. Bakomhonom strömmade en handfull kyrkobesökare in i koret.Klockan var snart nio och mässan skulle börja. Han vartvungen att plocka fram de liturgiska föremålen. Den härmorgonen var det fader Kern som skulle hålla i mässan ochfader Kern ville inte veta av några förseningar.

MADONNAN I NOTRE-DAME

13

Lite senare fick Gérard återigen tillfälle att gå genomkoromgången. En automat där man kunde köpa medal-jonger med texten Ave Maria Gratia Plena hade gått sönder,och en tjock amerikansk kvinna stod och tryckte ursinnigtpå automatens returknapp. I koret pågick mässan. FaderKern läste predikan med sin hårda och auktoritära röst ochen respektfull tystnad lade sig över katedralen. Gérard sneg-lade på den vitklädda unga kvinnan medan han öppnadeautomaten och de fastkilade medaljongerna föll till bottensom mynt i en sparbössa. Hon satt kvar, hade inte rört sig,höll fortfarande händerna knäppta över de bleka låren ochfötterna sedesamt ihop. Där ute steg solen över kapellet ochkastade sitt ljus genom kyrkans västra fönster, översköljdeden unga kvinnans nästan genomskinliga ansikte med ettrött och blått sken som bildade en gloria värdig en av Rafaelsmadonnor. Hon påminde om en relik i sitt skrin där hon sattorörlig på bänken för bedjande, innanför avspärrningen somskulle hålla turisterna på avstånd, och stirrade på statyn avJungfru Marias sju sorger med egendomligt tom blick.

Gérard stängde luckan till medaljongautomaten och tognågra osäkra steg mot den unga kvinnan i vitt, men den ame-rikanska turisten hann före. Hon plockade fram en sedel urhandväskan, stoppade den i bössan, tog fyra ljus som honstack ner i ställningen och tände. Ljusens fladdrande skenlyste upp madonnans ansikte.

Turisten gjorde korstecknet och gick bort till bänken.Med stark brytning frågade hon lågt den unga vitklädda

ALEXIS RAGOUGNEAU

14

kvinnan om det gick bra att hon slog sig ner och bad. Denunga kvinnan nedlät sig inte att svara, utan satt lika orörligsom tidigare med blicken fastnaglad vid statyn. Amerikans-kan upprepade sin fråga, men när hon inte fick något svarplacerade hon bakdelen på bänken som knarrade undertyngden. Och då, som i en mardröm från nattens mörkastetimmar, böjde den vita madonnan mycket långsamt på huvu-det. Hakan vilade för några sekunder mot bröstet och i enmjuk, nästan graciös rörelse föll kroppen framlänges och nerpå det rutmönstrade stengolvet.

Det var då den tjocka amerikanskan började skrika.

MADONNAN I NOTRE-DAME

15

ISBN 978-91-87648-16-8

”Han sa till henne att lämna Jungfru Maria i fred, att jungfrun var ett föredöme, den främsta bland kvinnor …”

Dagen efter det årliga firandet av Jungfru Maria i Notre-Dame hittas en vacker ung kvinna, helt klädd i vitt, död på en av kyrkans bänkar. Den unga åklagaren Claire Kauffman leder utredningen. Alla miss - tankar pekar på en fanatiskt religiös man som snart får namnet

”den blonda ängeln”. Men en av Notre-Dames präster anar att den unge mannen är ett villospår, och har snart påbörjat en privat utredning inom kyrkans väggar.

ALEXIS RAGOUGNEAU madonnan i notre-dame

Alexis Ragougneau är född 1973 och har skrivit flera pjäser för teatern innan han debuterade som författare med Madonnan i Notre-Dame. Han har också jobbat i katedralen där hans roman utspelas.

Översättning från franska: Alexandra Dumas

”En ögonblicklig förälskelse. En fantastisk och briljant debutroman. [...] Ett perfekt lagt pussel.” TÉLÉMATIN

”Utredningen dyker ner i huvudkaraktärernas smärtsamma förflutna, demaskerar roller och genomskådar fasader, pendlar mellan mörker och ljus. Stilen är skarp, humorn subtil.” CERCLE POLAR – TÉLÉRAMA

© A

NTO

INE

RO

ZÈS