Effects of local and regional variables on the flora in the

former semi-natural grasslands on Wäsby Golf club’s course

by Lina Vikström

Plants & Ecology

Plant Ecology 2007/3 Department of Botany Stockholm University

Effects of local and regional variables on the flora in the former semi-natural grasslands on Wäsby

Golf club’s course

by

Lina Vikström

Supervisor: Regina Lindborg

Plants & Ecology

Plant Ecology 2007/3 Department of Botany Stockholm University

2

Plants & Ecology Plant Ecology Department of Botany Stockholm University S-106 91 Stockholm Sweden © Plant Ecology ISSN 1651-9248 Printed by Solna Printcenter Cover: One of the former semi-natural grasslands on Wäsby Golf club’s course. Photo by Lina Vikström

3

Foreword

This master’s thesis was made in cooperation with Wäsby Golf club and the municipality of

Upplands Väsby in Stockholm’s county, Sweden. It consists of four different parts, of which

the first is more theoretical with an ecological approach, where I examine local and regional

variables that may affect the flora on former semi-natural grasslands in Wäsby Golf club’s

course. The other three parts are more applied and partly based on the results found in part

one. Part two contains management advises for the golf course, part three describes former

semi-natural grasslands and historical management, and the fourth part concerns management

of old oaks. The thesis was written and supervised at the Department of Botany (Section Plant

Ecology) at Stockholm University in year 2006.

4

Summary

Due to abandonment as well as intensified farming and exploitation there has been a drastic

decrease of semi-natural grasslands during the last century. Today only small and fragmented

remnants remain. One type of exploitation is the construction of golf courses, which take up

large fractions of land. Golf courses are also known to be intensively managed with fertilisers

and pesticides. Surveys have shown that golf courses can hold high biodiversity and today

many golf clubs are more environmentally friendly. In this study, I analysed some variables

that may affect the flora in remnant semi-natural grasslands on Wäsby Golf club’s course.

Locally, I looked at the variables; grassland area, litter layer depth, vegetation height and

canopy coverage and regionally I analysed grassland connectivity today and about 50 and 100

years ago. The flora was compared to an earlier inventory and examined in three different

ways; % remaining grassland species, species richness/m2 plot and total species richness per

grassland object. The results show that both large area and high past connectivity may have a

positive effect on the number of grassland species. This is probably due to a time-lag in

response which causes an extinction debt. The extinction debt forms slowly declining remnant

populations that eventually go extinct. Litter layer depth affected total species richness/plot

negatively. I found no effect of the variables when I looked at total species richness/grassland

object. Partly based on these results a management plan for the remnant semi-natural

grasslands has been constructed.

Sammanfattning

På grund av övergivande av marker, intensifierat jordbruk och ökad exploatering har

naturbetesmarker och slåtterängar minskat drastiskt i antal under det senaste århundradet. Idag

återstår endast små och fragmenterade rester av de forna gräsmarkerna. En typ av

exploatering är byggnationer av golfbanor, vilka tar stora arealer i anspråk. Golfbanor sköts

även ofta intensivt med både konstgödsel och pesticider. Undersökningar har dock visat att

biodiversiteten på golfbanor kan vara stor och idag sköts många golfbanor på ett mer

miljövänligt sätt. I denna studie har jag analyserat olika variabler som eventuellt påverkar

floran på tidigare naturbetesmarker på Wäsby Golfs bana. Lokalt har jag tittat på; area, förna-

ansamling, vegetationshöjd och krontäckning. Regionalt har jag undersökt konnektiviteten

idag, för 50 och för 100 år sedan. Floran jämfördes med en tidigare inventering och

undersöktes på tre olika sätt; % kvarvarande indikatorarter för naturbetesmarker,

artrikedom/m2 samt total artrikedom/område. Resultaten visar att både stor area och hög

konnektivitet för 50 år sedan kan ha ett positivt samband till förekomst av indikatorarter.

5

Detta beror troligen på en “time-lag” som i sin tur kommer att orsaka minskande

restpopulationer som tids nog dör ut. Förna-ansamling visade ett samband till artrikedom/m2,

ju mer förna desto färre arter. Däremot fann jag inga samband mellan den totala artrikedomen

och de olika variablerna. En skötselplan för Wäsby golfbana har utformats delvis baserad på

dessa resultat.

6

Introduction

For thousands of years semi-natural grasslands, such as pastures and meadows, were

necessary for the Swedish agriculture. During early Iron Age a more permanent farming

system developed. It had infields, with fields and meadows, and outlands mainly used for

grazing. Neither meadows nor pastures were fertilized (Welinder et al. 1998; Ekstam &

Forshed 2000). Because of the long history of grazing and hay-making this kind of land is

nutrient poor and the traditional land-use inhibits the successional progression, resulting in a

special flora. The vascular plants that grow in semi-natural grasslands are often small and

light demanding and survive in nutrient poor habitats (Edelstam 1998; Ekstam & Forshed

2000; Edelstam & Pehrson 2002). Grazed semi-natural grasslands can contain over 60

species/m2 and the main factor causing this is probably the long continuity of management

(Kull & Zobel 1991; Eriksson & Eriksson 1997; Cousins & Eriksson 2002). There are also a

large number of insects, birds and mushrooms found in these old cultural landscapes

(Eriksson 1999). Biological diversity has got many values, both instrumentally (e.g. goods,

services, information and psycho-spiritual satisfaction) and intrinsically (meaning that the

organisms have got a value of their own) (Meffe & Carroll 1997). In 1993 Sweden ratified the

Convention on Biological Diversity (CBD) which means that we shall protect the biological

diversity in an active way (CBD 2002). Semi-natural grasslands are among the most species

rich habitats in Sweden and should therefore be protected. The grasslands have not only

biological values but also cultural values (Ekstam & Forshed 2000). When farming got

modernized, about the turn of the century, these lands lost much of their economic value.

Many of the grasslands were then transformed to arable fields, forest plantations or were just

abandoned (Bennet Gårdö 1996; Ekstam och Forshed 2000). Year 1850, there were about 2

million hectares of semi-natural grasslands, of which only 15-20 % remains today (Edelstam

& Pehrson 2002; Williamsson 2005).

When management of semi-natural grasslands ceases a few more competitive plant species

take over the former grasslands (Ekstam & Forshed 1997). This leads to a rapid decline of

sensitive species with short life cycles; annuals and biennials (Eriksson & Ehrlén 2001;

Lindborg & Eriksson 2004a), species often subjected to management programmes. However,

the majority of the species in semi-natural grasslands are long-lived (perennials), and because

of a time lag in response to abandonment, they are often still found in currently abandoned

grasslands (Tilman et al. 1994; Eriksson & Ehrlén 2001; Lindborg et al. 2005). Clonal

propagation further contributes to delayed population decline (Lindborg et al. 2005). Plant

7

populations that persist for long time periods, despite negative population growth, are called

remnant populations (Eriksson 1996). Factors influencing occurrence of remnant populations

beside longevity are seedbanks (Eriksson 1996) and dispersal abilities of the plants (Eriksson

& Ehrlén 2001).

Habitat deterioration, isolation of remaining habitats and reduction of habitat area are main

factors causing species loss (Tilman et al. 1994; Eriksson & Ehrlén 2001). Lindborg and

Eriksson (2004b) found time lags of 50 to 100 years of plant species diversity to changes in

the landscape structure. This means that plant species diversity in current landscapes was

formed under conditions that no longer exist. Geographical information systems (GIS) have

made it possible to quantify landscape changes by analysing historical maps. These analyses

clearly show that the intensification of the agriculture has led to fragmented semi-natural

grasslands, greater landscape connectivity is usually shown on historical maps (Lindborg &

Eriksson 2004b; Herben et al. 2006). This fragmentation can be devastating for the sensitive

semi-natural grassland flora.

The change of biodiversity in a habitat can be due to different causes, when looking at local

and regional scales. Local factors can influence habitat quality by changed disturbance

regimes, competition from species invading the habitat and edge effects (Eriksson & Ehrlén

2001). If the disturbance regime is altered through ceased management, the habitat quality in

semi-natural grasslands will decrease. The habitat may become more nutrient rich and

invading species start to take over. These species are usually larger and faster growing which

leads to a shadier environment. Also trees and shrubs invade the grasslands and give even

more shade. The litter-layer on the ground increases and typical grassland species are in time

out-competed (Johansson & Hedin 1995; Ekstam & Forshed 2000). Edge effects can

influence the habitat quality through changed recruitment and changed local climate (Eriksson

& Ehrlén 2001) and appear to be a predominant factor causing loss of biodiversity (Harrison

& Bruna 1999).

Fragmentation affects a habitat’s quality at a regional scale in many different ways. For

example recolonisation of a disturbed habitat can be hindered if source populations near by no

longer exist (Eriksson & Ehrlén 2001). Fragmentation can also prevent interactions between

plants and animals, such as pollination and seed dispersal (Harrison & Bruna 1999; Eriksson

& Ehrlén 2001). Sowing experiments of plants indicate a limited dispersal at both a local and

8

regional scale when habitats are isolated and no longer managed in a traditional way

(Eriksson 1998; Eriksson & Ehrlén 2001). Usually, several of above mentioned processes

affect the habitat simultaneously, making it difficult to distinguish the actual cause of habitat

deterioration.

Golf courses

Ongoing exploitation of different kinds may further fragmentize the landscape. One example

is constructions of golf courses occupying large fractions of land, over 20 000 hectares just in

Sweden (Hermansson Török 2000; Neimert-Andersson et al. 2005). Today, there are 430 golf

clubs and more than 550 000 players in our country. The sport is frequently growing and new

golf courses are built continuously (European Golf Association 2006), which affects many

other interests, for example nature conservation (Hermansson Török 2000; Neimert-

Andersson et al. 2005). A debate between golfers and people who care about the environment

has been going on for a long time (SwedEnviro Consulting Group 2000).

Golf courses consist of many different areas that are managed to various degrees. Greens and

tees are intensively managed by mowing and fertilizing, fairways are less managed and non-

playing areas, such as rough and natural habitats, are sometimes not managed at all. Usually, a

golf course’s non-playing areas represent up to 70 % of the total area (Hermansson Török

2000), which means that large areas of land can be used for nature conservation (Gange et al.

2003). Golf courses affect nature and biodiversity, but is it in a good or bad way? Golf

courses have long been seen as heavily fertilized places with large pesticide usage (Yasuda &

Koike 2006), but well planned and managed courses can probably work as preserved islands

in otherwise urbanized environments (Terman 2000). Various kinds of habitats make the

courses heterogeneous, providing good opportunities for biodiversity. A survey done in

England showed that birds, ground beetles and bumble bees had higher species richness and

were more abundant on the courses than in nearby farmland. The same study showed no

difference in herbaceous plant species diversity (Tanner & Gange 2005). Another study

suggests that golf courses can work as refuges in urbanised areas, but still little is done when

it comes to ecology and golf courses (Yasuda & Koike 2006).

Today many golf clubs try to be more environmentally friendly. For example, in Sweden the

Nature Protection Society in Stockholm, in close cooperation with The Swedish Golf

Association and Stockholm’s Golf Association, are carrying out a project to increase the

9

biological diversity on golf courses (Wallberg 2005). The Swedish Golf Association has also

got a programme of research and development, where biological diversity and natural- and

cultural values are prioritized (Strandberg 2005). Wäsby Golf club is one of the clubs that

work with environment related questions (Neimert-Andersson et al. 2005; Wäsby Golf club’s

homepage 060207).

In this study, I analyse how the flora in remnant semi-natural grasslands on Wäsby Golf

club’s course has changed over time and what variables that may affect species richness. I

compare today’s species composition to an inventory eighteen years ago. The flora was

examined in three different ways; % remaining grassland species, species richness/m2 plot and

total species richness per grassland object. The species composition is analysed in both a local

and a regional aspect. Locally, I examined; grassland area, litter layer depth, vegetation height

and canopy coverage, and regionally I examined current landscape structure and landscape

changes over time (connectivity) by using a GIS.

Material and methods

Study site

Wäsby Golf club, which has about 1500 active members, is located in the municipality of

Upplands Väsby in the north of Stockholm’s county (Fig. 1). The club owns 170 hectares of

land located on the former Nibble gård north-west of Upplands Väsby town-centre. The

course has got 27 holes on 120 hectares of land, the remaining 50 hectares consist mostly of

forests and meadows. The first 9 holes were opened for game in 1992 and the rest of the holes

opened one year later. The course is managed in a traditional way with fertilizers on the

greens, tees and fairways. Pesticides are used when necessary. However, since year 2004 the

club has been working with environment related questions and in 2005 they wrote a special

environment plan with biological diversity as a prioritised subject (Neimert-Andersson et al.

2005; Wäsby Golf club’s homepage 060207).

10

Figure 1. Wäsby Golf club is situated close to Upplands Väsby in the north of Stockholm’s county.

Nibble gård dates back to the 15th century and the cultural landscape surrounding the course is

one of the most valuable in the whole of Upplands Väsby’s municipality with remains such as

stone walls, grave fields and a rune stone (Neimert-Andersson et al. 2005; Wäsby Golf club’s

homepage 060207). In 1993 the classification of the area was; very high cultural values and

the highest conservation value concerning nature (Odlingsbygd i Stockholms län 1993).

Inventories

To locate and conserve semi-natural grasslands left in Sweden the county administrations

have made inventories. The first inventory took place between the years 1987 and 1991;

Ängs- och hagmarksinventeringen, and the second between the years 2002 and 2004; Ängs-

och betesmarksinventeringen. More than 1600 meadows and grazed grasslands were

inventoried only in Stockholm (Williamsson 2005). Several of these classified grasslands

were found near or on golf courses (Tuva 2006).

The county administration’s inventory in year 1988 (ängs- och hagmarksinventeringen) had

one object located on Wäsby Golf club’s grounds. The object was inventoried for semi-

natural grassland species and 27 of them were found, see appended list. This gave the object

the classification valuable (class 3) with the designation herb rich semi-natural grasslands

(Wallentinus 1988). In the second inventory year 2003 (ängs- och betesmarksinventeringen),

the object was classified as “not of current interest” and no inventory was done (Tuva 2006),

probably due to the construction of the golf course. The object consists of 6 different parts,

11

likely grazed for a long time, however, grazing stopped more than twenty years ago

(Wallentinus 1988; Tuva 2006) and it has not been managed at all for several years.

In this study, I inventoried the six part-objects (from now on called objects) in June 2006. The

objects are today only remnants of former semi-natural grasslands. I randomly placed eight

m2 plots in each object, a total of 48 plots. Each plot was inventoried for all species. By

walking through all six objects the total species richness at each object was estimated. I spent

approximately 30 minutes per 0.5 hectare. Species were recorded as semi-natural grassland

species according to literature, see appendix 1. Nitrogen-favoured species were recorded

according to Ellenberg index.

Local variables

The current area of each object was determined by a combination of field studies and by using

an aerial photograph (GIS). I also measured litter layer depth, vegetation height and canopy

coverage in all 48 plots. The litter layer was measured in cm by using a normal ruler. The

vegetation height was examined with a special grassland ruler (Ekstam & Forshed 1997). The

height (cm) where 50 % of the ruler was covered with vegetation was recorded. Photos were

taken of the canopy coverage. The photos were later modified in Adobe photoshop by turning

them into greyscale and adjusting the contrast. Each photo could then be analysed and the

percentage of the sky covered with canopy could be determined in a histogram.

Regional variables

The six objects were analysed by using a land cover map from around 1900 (häradskarta in

Swedish), a castradal map based on an aerial photograph from year 1942/50 and an aerial

photograph from year 1999 by using a GIS (ArcView 3.2; ESRI, Redlands, California, USA).

The land cover map from around 1900 and the castradal map from 1942/50 were first

digitised and rectified. To determine how the landscape has changed over time I determined

the connectivity of the six objects both today and historically. The connectivity of each

grassland object was defined as: ∑ exp(-αdj)Aj, where Aj is the area of, and dj is the distance

to, grassland j. The α-value which describes how fast the number of migrants declines with

increasing distance was set to 1 (cf. Lindborg and Eriksson 2004b). The distance between

each of the six objects and the three nearest grasslands with a semi-natural grassland flora was

measured. The measurements were done from edge to edge, from objects to the nearest

grasslands. A mean value of the connectivity to the three nearest grasslands was used in the

12

analysis. The connectivity on the oldest map could not be determined, as the semi-natural

grasslands were too large and inter-connected. For grasslands with possible semi-natural

grassland vegetation see Fig. 2.

1999 1942/50 ~1900

Figure 2. The figure shows grasslands with possible semi-natural grassland vegetation (marked in

white) the three different years. The six objects are marked with stripes on the aerial photograph from

1999.

Analysis

The flora was examined in three different ways; percentage remaining grassland species

(grassland species today / grassland species year 1988) * 100), species richness/m2 plot and

total species richness per grassland object. These three diversity measures were tested against

seven variables; grassland area, litter layer depth, vegetation height, canopy coverage and

grassland connectivity three different years. All data was analysed in STATISTICA 7 (general

linear models). Each independent variable was tested in a univariate test. Variables with p-

values lower than 0.25 were then tested in a multivariate test.

I examined above mentioned variables in two different ways; test among grassland objects,

i.e. with the six different objects as replicates, and an object independent test, i.e. with 48

replicates. The object independent test might be seen as pseudo-replicating, as each replicate

is not independent. However, such few replicates as six in combination with many

explanatory variables give the analysis very low power. Since I had only these six objects this

was the only way of increasing the number of replicates.

13

Results

In year 1988 a total of 27 semi-natural grassland species were found, compared to year 2006

when 32 were found. There were about 11.5 species/plot (mean value) the same year (2006)

and altogether 153 different species were found in all objects. In year 1988 only two nitrogen-

favoured species were recorded, compared to today when 9 species with Ellenberg index

values between 8-9 were found, see appendix 1. Table 1 shows the results of the local

variables in the six objects.

Table 1. The results of the local variables in the six objects.

Object Area (hectares)

Litter layer (mean value in cm ±SD)

Vegetation height (mean value in cm ±SD)

Canopy coverage (mean value in % ±SD)

1 1.1 4.19 (± 0.837) 8.25 (±3.919) 22.63 (±21.725)

2 0.5 4 (±1.826) 6.25 (±2.605) 32.88 (±22.472)

3 0.5 3.13 (±1.378) 5.44 (±3.891) 29.25 (±20.617)

4 0.7 0.75 (±0.707) 2.44 (±1.380) 39.75 (±26.435)

5 0.3 1.81 (± 0.837) 4.38 (±1.996) 33.75 (±25.121)

6 0.6 3.81 (±0.577) 9.88 (±5.890) 2.88 (±8.132)

In the test among grassland objects the percentage remaining grassland species gave p-values

(p<0.25) in the univariate test, see table 2. The multivariate test gave no significant values.

The total number of species per plot gave some p-values (p<0.25) in the univariate test, see

Table 2. No significant values were found in the multivariate test.

Table 2. Effects of litter layer, connectivity 1942/50 and canopy coverage on the percentage

remaining grassland species and the total number of species per plot tested in univariate tests (among

grassland objects) (df=5).

Grassland species (%) Species/plot

Variables F p F p Litter layer 3.25 0.02 4.36 0.04

Connectivity 1942/50 4.02 0.03 - -

Canopy coverage 2.34 0.06 2.26 0.07

The total species richness at each object gave only one value lower than 0.25 in the univariate

test; area (p=0.093).

14

In the object independent test the percentage remaining grassland species gave three

variables with p-values lower than 0.25; canopy coverage (p=0.100), area (p=0.220) and the

connectivity in 1942/50 (p=0.226). In the multivariate test, area, connectivity 1942/50 and

area * connectivity 1942/50 were significantly associated with occurrence of grassland

species (Table 3). The percentage of grassland species increased with both area and

connectivity.

Table 3. The results of the multivariate test with the independent variables canopy coverage, area and

connectivity 1942/50 and effects on grassland species today in % (object independent test). The

significant values are marked in bold.

Variables F p Canopy coverage 2.23 0.143

Area 9.89 0.003

Connectivity 1942/50 8.82 0.005

Canopy coverage * Area 4.04 0.051

Canopy coverage * Connectivity 1942/50 3.53 0.068

Area * Connectivity 1942/50 8.81 0.005

Canopy coverage * Area * Connectivity 1942/50 3.52 0.068

In the object independent test the total number of species per plot gave following p-values

lower than 0.25; litter layer (p=0.035) and connectivity 1942/50 (p=0.186). In the multivariate

test only litter layer still showed a connection to the total number of species per plot (Table 4).

The total number of species in each plot decreases with higher litter layer.

Table 4. The results of the multivariate test with the variables litter layer and connectivity 1942/50

and effects on the total number of species per plot (object independent test). The significant value is

marked in bold.

Variables F p Litter layer 6.11 0.017

Connectivity 1942/50 0.70 0.407

Litter layer * Connectivity 1942/50 0.11 0.747

Discussion

This study was made to distinguish if the variables; grassland area, litter layer depth,

vegetation height, canopy coverage and grassland connectivity both about 100 years ago, 50

years ago and today are associated with plant species richness in the semi-natural grassland

15

remnants on Wäsby Golf club’s course. The species composition had changed during the last

18 years. More semi-natural grassland species were found in the inventory year 2006 (32

species) compared to year 1988 (27 species). The two inventories were done in different times

of season, this as well as possible dissimilar methods of the inventories can have given this

result. It is also known that early succession after ceased grazing favours many semi-natural

grassland species (Ekstam & Forshed 1997). Only two nutrient favoured species were

recorded in the first inventory and at least nine in the later one. This probably depends on that

only specific species were inventoried in the first inventory. Though, the difference could also

depend on factors such as changed management or changed nutrient levels.

When analysing the data in the test among grassland objects no significant results were found,

although there were some clear trends. For example, a low litter layer was close to significant

to both a higher percentage grassland species and higher total number of species per plot.

However, none of the local variables were correlated to grassland species, which were

somewhat surprising. A low litter layer and low vegetation are known to be important for

semi-natural grassland species (Johansson & Hedin 1995; Ekstam & Forshed 2000) at least in

the long-term perspective. Though, if only long-lived or the most tolerant of the semi-natural

grassland species still are left the result might be misleading, which also seems to be the case

in my study. All the grassland species still remaining are perennials, some with clonal

propagation (Appendix 1). Even in the first inventory year 1988 almost all of the species were

perennials (Wallentinus 1988), which indicate that former annuals and/or biennials may have

gone extinct as early as year 1988. Also Lindborg & Eriksson (2005) observed that very few,

only about 2-6 %, of the herbs in their study were annuals. Another explanation can be that

some plots had a more forest-type vegetation. This forest-type vegetation had little litter and

low vegetation, which usually is optimal for the semi-natural grassland flora. Also the canopy

coverage is known to be a key factor when it comes to long-term survival of semi-natural

grassland species; less light gives less of these species (Johansson & Hedin 1995; Ekstam &

Forshed 2000). My results do not show this, probably due to a time lag in response.

The lack of relationships could have several causes. The most obvious is the low power of the

analysis depending on too few investigated sites in combination with many explanatory

variables. However, it can also be due to an effect of “self-similarity” of grasslands (Collins

and Glenn 1990, 1991), i.e. if the small areas contain most of the species no increase in

species number is shown. Another theory suggests that the history of the grasslands, e.g.

16

former area and connectivity, explain today’s vegetation (Eriksson et al. 1995a). However,

this later explanation can not be the solution when it comes to species richness per plot since

no relationships were found to the connectivity, neither year 1942/50 nor today. This may

depend on that the objects are rather small and located in a limited area, which in turn

strengthens the “self-similarity” theory. That the total number of species per object did not

show any significance, is probably also due to “self similarity”. Although, I did notice that the

same object could have both plots with many grassland species and plots with mostly nutrient

favoured species. It is also worth mentioning that the inventory in this study was made early

in the season when the late-flowering species still were missing. This means that the

conclusions should be viewed with some caution. I also noticed that the plots with a rich

semi-natural grassland flora often were located in slopes. This, as well as moisture and

nitrogen levels, could be variables worth examining in future studies. Bertilsson (2002-4) has

shown that steepness of habitats is correlated with survival of Vicia pisiformis. Cousins and

Eriksson (2001) found that 90 % of the species occurrence in their study was influenced by a

convex landform, which might reflect that a large proportion of species are associated with

relatively dry sites. In a later study (2002) they received a similar result. It is also shown that

fertilisation negatively affects both species richness and species occurrence (Eriksson et al.

1995a).

Larger samples and more replicates could have given a different result in the test among

grassland objects tests. This was partly confirmed by the results from the object independent

analysis where I found several significant results. One of the local variables, area, showed a

significant correlation with the percentage grassland species when analysing all plots together;

a higher percentage grassland species are left in larger areas. This can be due to larger impact

on smaller areas from invading species and edge effects. A smaller area has got a higher

percentage of edges which means that the surrounding landscape, in this case mostly species

poor fairways, more easily affect the area in question. Kiviniemi and Eriksson (2002) showed

that the edges of smaller grasslands had fewer species, which can be an early sign of

fragmentation effects. This study shows a similar result, as grassland species can gradually

have been out-competed by invading ones, with a start at the edges.

The higher the connectivity was in 1942/50, the more grassland species were left in the areas

today. This result differs from the connectivity today, which gave no relationship. This

indicates that the former way of managing the landscape still can be seen in today’s

17

vegetation. Even if the objects I have studied just are small remnants of the former landscape

they may still reflect the past landscape. Similar time lags of plant species diversity to

changes in the landscape have been detected in earlier studies (e.g. Lindborg & Eriksson

2004b). Such time lags show that local populations of species can persist under both

deteriorating local conditions and isolation. However, the time lag causes an extinction debt

which might not be shown until generations after the fragmentation (Tilman et al. 1994). This

forms slowly declining remnant populations which, if the conditions do not change,

eventually will go extinct (Eriksson 1996).

Area and connectivity are believed to be important for species occurrence according to both

the theory of island biogeography (MacArthur & Wilson 1967) and the metapopulation theory

(Hanski 1999), and both area and past connectivity appeared to be important for remaining

grassland species. Moreover, one would expect that these two parameters together should

show significance, which is also indicated in this study. The percentage of grassland species

increased with both area and connectivity (1942/50). Unfortunately, the relationship between

area and connectivity on the oldest map from around 1900 could not be determined, but this

relationship would possibly have been even greater. Cousins (2001) have shown that the most

dramatic decrease of semi-natural grasslands occurred before year 1945. Other studies

concerning area and connectivity have shown results similar to mine. For example, a study

from Estonia showed a relationship between habitat specialist species, area and the

connectivity 70 years ago (Helm et al. 2005). Bruun (2000) also found effects of area and

isolation in Danish grasslands. On the other hand Eriksson et al. (1995a) could not support

these assumptions.

When I looked at the total number of species per plot I found a relationship only with one

local variable, litter layer depth. More litter gave less species. As mentioned above, more litter

gives less semi-natural grassland species, at least in a long-term perspective. A study made by

Eriksson et al. (1995b) showed a similar result for species in groves. Maybe this type of

development concerns most species, which would lead to only really competitive species left

in time. The former semi-natural grasslands on the golf course are not managed today and if

the conditions do not change even more litter will be assembled (Johansson & Hedin 1995;

Ekstam & Forshed 2000). This would give even less species if the grassland species still left

in time totally disappear.

18

Ecologically sound management

Partly based on the results in this study, I constructed a management plan for Wäsby Golf’s

course. The plan involves both local and regional variables, as I believe that both are crucial

in long-term survival of semi-natural grassland species. Some of the areas can be increased in

size and in addition to this grazing and/or mowing will make the special flora remain and

increase or preserve species richness. It is important to remove the vegetation after mowing

(Johansson & Hedin 1995; Ekstam & Forshed 2000) as a higher litter layer decreases species

richness. The abandoned grasslands on the course contain remnants of populations, and

probably have a relevant seed bank that can enhance the population if managed. Remnant

populations with long-lived plants and/or seed banks tend to persist long enough to bridge

unfavourable conditions (Eriksson 1996). As, to some extent, shown in this study also

regional factors, such as high connectivity, may be of importance. An increased connectivity

could be achieved through dispersal corridors such as managed areas between the objects, i.e.

mowed road verges and rough areas. Studies, e.g. Kirchner et al. (2003), have shown that

dispersal corridors can increase the chance of persistence of species living in fragmented

habitats. Road verges were traditionally mowed for fodder (Cousins & Eriksson 2002), which

probably gave semi-natural grassland vegetation. Maybe remnants of this vegetation still are

left, either as plants or in the seedbank, which would further enhance the dispersal probability.

The rough areas can also be sown with typical grassland species to further facilitate the

maintenance of species and the dispersal between the objects. Sowing is shown to be a simple

and cost-effective method (Walker et al. 2004). Also similar areas nearby, such as midfield

islets, should be managed to increase the total area of suitable habitats and with this increase

the connectivity. Midfield islets were in past times mowed for fodder and are often similar to

semi-natural grasslands in species composition (Cousins & Eriksson 2001).

Golf courses have long been seen as bad for the environment with large usage of both

pesticides and fertilizers (Gange et al. 2003). However, recent surveys show that the

biodiversity on golf courses can be high (Berntsson & Lindström 2005; Tanner & Gange

2005), and maybe the former semi-natural grasslands’ locations on Wäsby golf course are not

totally negative. The green keepers manage the landscape every day and with ecologists

involved the golf course can be an advantage instead of a problem for the nature such as the

abandoned grasslands. Besides this, previously not involved people can become a part of

nature management issues. Read more about the management plan in; Skötselråd för

19

naturtyper på Wäsby Golfklubb, Varför är “skogsdungarna” vid hål 4-8 så speciella? and Ås

med ekar på Wäsby Golfklubb (Vikström 2006, part 2-4).

Acknowledgements

I would like to thank Regina Lindborg for help and support during this Master thesis.

20

References

Bennet Gårdö M. (1996) Odlingslandskapet – en lång markanvändnings historia.

Riksantikvarieämbetet. Tryck Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, Lund. ISBN 91-

7209-031-6

Berntsson L. & Lindström A. (2005) En undersökning av golfbanors potential som bärare

av höga naturvärden. Magisteruppsats i biologi. Ekologisk zoologi och ekologisk

botanik. Zoologiska institutionen och Botaniska institutionen, Göteborgs universitet.

Bertilsson M. (2002-4) Population persistence and individual fitness in Vicia pisiformis:

the effects of habitat quality, population size and isolation. Licentiate thesis. Department

of Botany, Section of Ecology, Stockholm University, Sweden. Paper II.

Bruun H.H. (2000) Patterns of species richness in dry grassland patches in an agricultural

landscape. Ecography 23:641-650.

CBD; The Convention on Biological Diversity. December 2002. ISSN 1102-3716

Collins S. & Glenn S. (1990) A hierarchical analysis of species’ abundance patterns in

grassland vegetation. The American Naturalist 135 (5):633-648.

Collins S. & Glenn S. (1991) Importance of spatial and temporal dynamics in species

regional abundance and distribution. Ecology 72(2):654-664.

Cousins S. & Eriksson O. (2001) Plant species occurrence in rural hemiboreal landscape:

effects of remnant habitats, site history, topography and soil. Ecography 24: 461-469.

Cousins S. & Eriksson O. (2002) The influence of management history and habitat on

plant species richness in a rural hemiboreal landscape, Sweden. Landscape Ecology

17:517-529.

Cousins S. (2001) Analysis of land-cover transitions based on 17th and 18th century

cadastral maps and aerial photographs. Landscape Ecology 16:41-45.

Edelstam C. (1998) Ängar. Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet.

Jordbruksverket.

Edelstam C. Pehrson I. (2002) Naturbetesmarker. Biologisk mångfald och variation i

odlingslandskapet. Jordbruksverket.

Ekstam U. & Forshed N. (1997) Om hävden upphör. Kärlväxter som indikatorarter i

ängs- och hagmarker. Skötsel av naturtyper. Naturvårdsverket, Stockholm. AB Fälths

Tryckeri, Värnamo.

Ekstam U. & Forshed N. (2000) Svenska naturbetesmarker. Historia och ekologi.

Naturvårdsverkets förlag, Stockholm.

Ellenberg index. http://www.boku.ac.at/statedv/edvbotanik/zeigerwerte/ (060720).

21

Eriksson O. & Ehrlén J. (2001) Landscape fragmentation and the viability of plant

populations. In: Silverton J. & Antonovics J. (eds.): Plants stand still but their genes

don’t. British Ecological Society Symposium. Balckwell.

Eriksson O. (1996) Regional dynamics of plants: a review of evidence for remnant,

source-sink and metapopulations. OIKOS 77:248-258.

Eriksson O. (1999) Dynamik hos fragmenterade populationer av ängs- och

hagmarksväxter. CBM:s Skriftserie 2 27-33. Uppsala.

Eriksson O., Ehrlén J., Telenius A. & Fröborg H. (1995b) Dynamik och abundans hos

fältskiktsarter i lunden på Tullgarnsnäs, Södermanland. Svensk botanisk tidsskrift 89:91-

107.

Eriksson Å. & Eriksson O. (1997) Seedling recruitment in semi-natural pastures: the

effects of disturbance, seed size, phenology and seed bank. Nordic Journal of Botany

17:469-482.

Eriksson Å. (1998) Regional distribution of Thymus serpyllum: management history and

dispersal limitations. Ecography 21: 35-43.

Eriksson Å., Eriksson O. & Berglund H. (1995a) Species abundance patterns of plants in

Swedish semi-natural pastures. Ecography 18:310-317. ISSN 0906-7590

European Golf Association. Statistics by country. Homepage: http://www.ega-

golf.ch/050000/050314.asp 060210.

Gange A. C., Lindsay D. E., & Schofield M. J. (2003) The ecology of golf courses.

Biologist 50 (2):63-68.

Hanski I. (1999) Metapopulation Ecology. Oxford Series in Ecology and Evolution.

Harrison S. & Bruna E. (1999) Habitat fragmentation and large-scale conservation: what

do we know for sure? Ecography 22:225-232. ISSN 0906-7590.

Helm A., Hanski I. & Pärtel M. (2005). Slow response of plant species richness to habitat

loss and fragmentation. Ecology letters.

Herben T., Münzbergová Z., Mildén M., Ehrlén J., Cousins S. A. O. & Eriksson O. (2006)

Long term spatial dynamics of Succisa pratensis in a changing rural landscape: linking

dynamical modelling with historical maps. Journal of Ecology 94: 131-143.

Hermansson Török E. (2000) Golfen och miljön. Svenska golfförbundet. LH-tryck,

Gällstad.

Johansson O. & Hedin P. (1995) Restaurering av ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket.

Tryck: Tryckindustri, Solna. ISBN 91-620-1102-2

22

Kirchner F., Ferdy J-B., Andalo C., Colas B. & Moret J. (2003) Role of corridors in plant

dispersal: an example with the endangered Ranunculus nodiflorus. Conservation

Biology 17 (2):401-410.

Kiviniemi K. & Eriksson O. (2002) Size-related deterioration of semi-natural grassland

fragments in Sweden. Diversity and Distributions 8:21-29.

Kull K. & Zobel M. (1991) High species richness in an Estonian wooded meadow.

Journal of Veg. Sci. 2:711-714.

Lindborg R. & Eriksson O. (2004a) Effects of restoration on Plant Species Richness and

Composition in Scandinavian Semi-Natural Grasslands. Restoration Ecology Vol. 12

No. 3:318-326.

Lindborg R. & Eriksson O. (2004b) Historical landscape connectivity affects present plant

species diversity. Ecology 85 (7):1840-1845.

Lindborg R. & Eriksson O. (2005) Functional response to land use change in grasslands:

Comparing species and trait data. Ecoscience 12 (2):183-191.

Lindborg R., Cousins S. A. O., Eriksson O. (2005) Plant species response to land use

change – Campanula rotundifolia, Primula veris and Rhinantus minor. Ecography

28:29-36. ISSN 0906-7590

MacArthur R. & Wilson E. O. (1967) The theory of Island biogeography. Princeton

University Press.

Meffe G.K. & Carroll C.R. (1997) Principles of Conservation Biology. Second edition.

29-53 ISBN 0-87893-521-5

Neimert-Andersson K., Himberg P., Gisle P. and Einarsson A. (2005) Miljöplan för

Wäsby Golfklubb. Upplands Väsby.

Strandberg M. (2005) Svenska golfförbundets program för forskning och utveckling för

golfanläggningar 2006-2010. Svenska golfförbundet. Danderyd.

SwedEnviro Consulting Group (2000) Golfsportens miljöpåverkan. Faktablad golfbanor.

Natur och miljö. Svenska golfförbundet.

Tanner R. A. & Gange A. C. (2005) Effects of golf courses on local biodiversity.

Landscape and urban planning 71:137-146.

Terman M. R. (2000) Ecology and golf: Saving wildlife habitats on human landscapes.

Research. Golf Course Managemant.

Tilman D., May R. M., Lehman C.L. & Nowak M. A. (1994) Habitat destruction and the

extinction debt. Nature 371:65-66.

23

Walker K., Stevens P., Stevens D., Mountford O, Manchester S. & Pywell R. (2004) The

restoration and re-creation of species-rich lowland grassland on land formerly managed

for intensive agriculture in the UK. Biological Conservation 119:1-18.

Wallberg M. (2005) Delredovisning av projektet: Natur- och miljövård på golfbanor.

RTN Beslut M 24/2004. Stockholm.

Wallentinus H.G. (1988) Inventeringsprotokoll. Ängs- och hagmarksinventeringen

19880726.

Welinder S. Pedersen E.A. & Widgren M. (1998) Jordbrukets första femtusen år. 4000 f.

Kr. – 1000 e. Kr. Det svenska jordbrukets historia. Natur och kultur/LTs förlag.

Williamsson H. (2005) Odlingslandskapets pärlor. Ängs- och betesmarker i Stockholms

län. Faktablad 2005:04. Länsstyrelsen i Stockholms län. ISSN: 1652-3148.

Wäsby Golf club’s homepage: www.wasbygolf.se 060207.

Yasuda M. & Koike F. (2006) Do golf courses provide a refuge for flora and fauna in

Japanese urban landscapes? Landscape and urban planning 75:58-68

Other sourses

ArcView 3.2; ESRI, Redlands, Carlifornia, USA.

Castradal map (ekonomiska kartan). Photographing carried out: 1942/50. Map finished:

1952. Publisher: generalstabens litografiska anstalt. Printed 1954.

Figure 1: Wäsby Golf’s location. Wäsby Golfclub’s homepage: www.wasbygolf.se

060529

Land cover map (häradsekonomiska kartan). Dvd for Windows and Macintosh.

Lantmäteriet.

Map of objects. Ängs- och hagmarksinventeringen. Länsstyrelsens arkiv / www.gisdata.se

060303

Map; Odlingsbygd i Stockholms län, Norra delen, Länsstyrelsen i Stockholms län (1993).

Tuva; database with inventory results, 060131 and 060310. Länsstyrelsen i Stockholms

län (Hanna Williamsson & Måns Svensson).

Read management plan in

Vikström L. (2006) Skötselråd för naturtyper på Wäsby Golfklubb. Part 2 (of 4) of

Master’s thesis. Department of Botany. Stockholm University.

Vikström L. (2006) Varför är “skogsdungarna” vid hål 4-8 så speciella? Part 3 (of 4) of

Master’s thesis. Department of Botany. Stockholm University.

24

Vikström L. (2006) Ås med ekar på Wäsby Golfklubb. Part 4 (of 4) of Master’s thesis.

Department of Botany. Stockholm University.

25

Appendix 1

Species found in the former semi-natural grasslands on Wäsby Golf club’s course. Life form

(a = annual, c = clonal, p = perennial), classification according to list (Lindborg unpubl.).

Semi-natural grasslands species according to Ekstam & Forshed (1997), Rosqvist (2005) and

Wallentinus (1988). Ellenberg index shows nitrogen levels 1-9 where 9 is the highest level.

Species

Year

1988

Year

2006

Semi-

natural

grassland

species

Ellenberg

index

1 Acer platanoides x -

2 Achillea millefolium x 5

3 Agrimonia eupatoria x (p) x 4

4 Agrostis capillaris x (p) x x -

5 Ajuga pyramidalis x x 1

6 Alchemilla sp. x -

7 Allium oleracium x (p) x 4

8 Alopecurus pratensis x 7

9 Anemone nemorosa x -

10 Anemone pulsatilla x x -

11 Anenome hepatica x -

12 Anthoxantum odoratum x (p) x x -

13 Anthriscus sylvestris x 8

14 Arabis glabra x 5

15 Arabis thaliana x -

16 Arrhenaterum elatius x 7

17 Artemisia vulgaris x 8

18 Barbarea vulgaris x 6

19 Berberis vulgaris x 3

20 Betula pendula x -

21 Bothrychium lunaria x x 2

22 Calluna vulgaris x (c, p) x x 1

23 Campanula persicifolia x (p) x x 3

24 Campanula rotundifolia x (p) x x 2

25 Capsella bursa-pastoris x 6

26 Carex canescens x 2

27 Carex careophyllea x x 2

28 Carex digitata x 4

26

29 Carex nigra x 2

30 Cerastium fontanum x 5

31 Cirsium arvense x 7

32 Cirsium vulgare x 8

33 Convallaria majalis x 4

34 Crataegus sp. x -

35 Dactylis glomerata x 6

36 Dechampsia cespitosa x 3

37 Dechampsia flexuosa x -

38 Dianthus deltoides x (p) x 2

39 Dryopteris carthusiana x 3

40 Dryopteris filix mas x 6

41 Epilobium angustifolium x 8

42 Erophila verna x -

43 Festuca ovina x 1

44 Festuca rubra x -

45 Filipendula vulgaris x (p) x x 2

46 Fragaria vesca x (c, p) x x 6

47 Frangula alnus x -

48 Fraxinus excelsior x 7

49 Galeopsis sp. x -

50 Galium album x -

51 Galium aparine x 8

52 Galium boreale x (p) x x 2

53 Galium verum x (p) x x 3

54 Geranium sylvaticum x 7

55 Geum rivale x 4

56 Geum urbanum x 7

57 Helictotrichon pratense x (p) x x -

58 Helictotrichon pubescens x -

59 Hieracium sect. Hieracium x -

60 Hieracium sect. tridentata x -

61 Hieracium sp. x -

62 Hypericum maculatum x (p) x x 2

63 Hypericum perforatum x 4

64 Juniperus communis x -

65 Knautia arvensis x (p) x x 4

66 Lamium album x 9

67 Lapsana communis x 7

27

68 Lathyrus pratensis x (c, p) x x 6

69 Lonicera xylosteum x 6

70 Lotus corniculatus x x 3

71 Luzula multiflora x x -

72 Luzula pilosa x 4

73 Lychnis viscaria x (p) x x 2

74 Maianthemum bifolium x 3

75 Malus domestica x -

76 Melampyrum cristatum x (a) x 2

77 Melampyrum nemorosum x 4

78 Melampyrum pratense x x 2

79 Melampyrum sylvaticum x 2

80 Melica nutans x 3

81 Milium effusum x 5

82 Mycelis muralis x 6

83 Myosotis arvensis x 6

84 Paris quadrifolia x 7

85 Phleum phleoides x (p) x 2

86 Phleum pratense x 7

87 Picea abies x -

88 Pilosella officinarum x (c, p) x x -

89 Pimpinella saxifraga x (p) x x 2

90 Pinus sylvestris x -

91 Plantago lanceolata x x -

92 Plantago major x 6

93 Poa nemoralis x 4

94 Poa pratensis x 6

95 Polygala vulgaris x (p) x x 2

96 Polygonatum odoratum x 3

97 Polypodium vulgare x 2

98 Populus tremula x -

99 Potentilla argentea x 1

100 Potentilla erecta x 2

101 Potentilla reptans x 5

102 Primula veris x (p) x x 3

103 Prunus padus x 6

104 Prunus spinosa x -

105 Pteridium aquilinum x 3

106 Quercus robur x -

28

107 Ranunculus acris x -

108 Ranunculus auricomus x -

109 Ranunculus polyanthemos x (p) x x 2

110 Ranunculus repens x 7

111 Rhamnus cathartica x 4

112 Ribes alpinum x 7

113 Ribes rubrum x 6

114 Ribes uva ursi x 6

115 Rosa sp. x -

116 Rubus idaeus x 6

117 Rubus saxatilis x 4

118 Rumex acetosa x 6

119 Rumex acetosella x 2

120 Rumex sp. x -

121 Salix caprea x 7

122 Sambucus racemosa x 8

123 Saxifraga granulata x x 3

124 Sedum acre x 1

125 Senecio viscosus x 4

126 Silene nutans x x 3

127 Sorbus aucuparia x -

128 Sorbus intermedia x -

129 Stellaria graminea x 3

130 Stellaria media x 8

131 Succisa pratensis x (p) x x 2

132 Taraxacum sp. x -

133 Thymus serphyllum x (p) x x 1

134 Tragopogon pratense x 6

135 Trifolium medium x (c, p) x x 3

136 Trifolium pratense x -

137 Trifolium repens x 6

138 Tussilago farfara x -

139 Urtica dioica x 9

140 Vaccinium myrtillus x 3

141 Vaccinium vitis idaea x 1

142 Veronica chamaedrys x -

143 Veronica officinalis x 4

144 Veronica serpyllifolia x 5

145 Vicia cracca x -

29

146 Vicia hirsuta x 4

147 Vicia sepium x 5

148 Vicia sp. x -

149 Viola arvensis x -

150 Viola canina x 2

151 Viola hirta x 3

152 Viola odorata x 8

153 Viola riviniana x -

Plant classification according to • Ekstam U. & Forshed N. (1997) Om hävden upphör. Kärlväxter som indikatorarter i ängs- och

hagmarker. Skötsel av naturtyper. Naturvårdsverket, Stockholm. AB Fälths Tryckeri, Värnamo.

• Ellenberg index. http://www.boku.ac.at/statedv/edvbotanik/zeigerwerte/ (060720).

• Lindborg R. (unpubl.) List of plant characters.

• Rosqvist G. (reference) (2005) Indikatorsystem för ängs- och betesmarker –metodutveckling för

nationell övervakning av biologisk mångfald. Jordbruksverket Rapport 2005:8. ISSN 1102-3007

• Wallentinus H.G. (1988) Inventeringsrapport. Ängs- och hagmarksinventeringen 19880726.

30

Serien Plants & Ecology (ISSN 1651-9248) har tidigare haft namnen "Meddelanden från Växtekologiska avdelningen, Botaniska institutionen, Stockholms Universitet" nummer 1978:1 – 1993:1 samt "Växtekologi". (ISSN 1400-9501) nummer 1994:1 – 2003:3. Följande publikationer ingår i utgivningen: 1978:1 Liljelund, Lars-Erik: Kompendium i matematik för ekologer. 1978:2 Carlsson, Lars: Vegetationen på Littejåkkadeltat vid Sitasjaure, Lule Lappmark. 1978:3 Tapper, Per-Göran: Den maritima lövskogen i Stockholms skärgård. 1978:4: Forsse, Erik: Vegetationskartans användbarhet vid detaljplanering av

fritidsbebyggelse. 1978:5 Bråvander, Lars-Gunnar och Engelmark, Thorbjörn: Botaniska studier vid

Porjusselets och St. Lulevattens stränder i samband med regleringen 1974. 1979:1 Engström, Peter: Tillväxt, sulfatupptag och omsättning av cellmaterial hos

pelagiska saltvattensbakterier. 1979:2 Eriksson, Sonja: Vegetationsutvecklingen i Husby-Långhundra de senaste

tvåhundra åren. 1979:3 Bråvander, Lars-Gunnar: Vegetation och flora i övre Teusadalen och vid Auta-

och Sitjasjaure; Norra Lule Lappmark. En översiktlig inventering med anledning av områdets exploatering för vattenkraftsändamål i Ritsemprojektet.

1979:4 Liljelund, Lars-Erik, Emanuelsson, Urban, Florgård, C. och Hofman-Bang, Vilhelm: Kunskapsöversikt och forskningsbehov rörande mekanisk påverkan på mark och vegetation.

1979:5 Reinhard, Ylva: Avloppsinfiltration - ett försök till konsekvensbeskrivning. 1980:1 Telenius, Anders och Torstensson, Peter: Populationsstudie på Spergularia marina

och Spergularia media. I Frödimorfism och reproduktion. 1980:2 Hilding, Tuija: Populationsstudier på Spergularia marina och Spergularia media.

II Resursallokering och mortalitet. 1980:3 Eriksson, Ove: Reproduktion och vegetativ spridning hos Potentilla anserina L. 1981:1 Eriksson, Torsten: Aspekter på färgvariation hos Dactylorhiza sambucina. 1983:1 Blom, Göran: Undersökningar av lertäkter i Färentuna, Ekerö kommun. 1984:1 Jerling, Ingemar: Kalkning som motåtgärd till försurningen och dess effekter på

blåbär, Vaccinium myrtillus. 1986:1 Svanberg, Kerstin: En studie av grusbräckans (Saxifraga tridactylites) demografi. 1986:2 Nyberg, Hans: Förändringar i träd- och buskskiktets sammansättning i

ädellövskogen på Tullgarnsnäset 1960-1983. 1987:1 Edenholm, Krister: Undersökningar av vegetationspåverkan av vildsvinsbök i

Tullgarnsområdet. 1987:2 Nilsson, Thomas: Variation i fröstorlek och tillväxthastighet inom släktet Veronica. 1988:1 Ehrlén, Johan: Fröproduktion hos vårärt (Lathyrus vernus L.). - Begränsningar och

reglering. 1988:2 Dinnétz, Patrik: Local variation in degree of gynodioecy and protogyny in Plantago

maritima. 1988:3 Blom, Göran och Wincent, Helena: Effekter of kalkning på ängsvegetation. 1989:1 Eriksson, Pia: Täthetsreglering i Littoralvegetation.

31

1989:2 Kalvas, Arja: Jämförande studier av Fucus-populationer från Östersjön och västkusten.

1990:1 Kiviniemi, Katariina: Groddplantsetablering och spridning hos smultron, Fragaria vesca.

1990:2 Idestam-Almquist, Jerker: Transplantationsförsök med Borstnate. 1992:1 Malm, Torleif: Allokemisk påverkan från mucus hos åtta bruna makroalger på

epifytiska alger. 1992:2 Pontis, Cristina: Om groddknoppar och tandrötter. Funderingar kring en klonal

växt: Dentaria bulbifera. 1992:3 Agartz, Susanne: Optimal utkorsning hos Primula farinosa. 1992:4 Berglund, Anita: Ekologiska effekter av en parasitsvamp - Uromyces lineolatus på

Glaux maritima (Strandkrypa). 1992:5 Ehn, Maria: Distribution and tetrasporophytes in populations of Chondrus crispus

Stackhouse (Gigartinaceae, Rhodophyta) on the west coast of Sweden. 1992:6 Peterson, Torbjörn: Mollusc herbivory. 1993:1 Klásterská-Hedenberg, Martina: The influence of pH, N:P ratio and zooplankton

on the phytoplanctic composition in hypertrophic ponds in the Trebon-region, Czech Republic.

1994:1 Fröborg, Heléne: Pollination and seed set in Vaccinium and Andromeda. 1994:2 Eriksson, Åsa: Makrofossilanalys av förekomst och populationsdynamik hos Najas

flexilis i Sörmland. 1994:3 Klee, Irene: Effekter av kvävetillförsel på 6 vanliga arter i gran- och tallskog. 1995:1 Holm, Martin: Beståndshistorik - vad 492 träd på Fagerön i Uppland kan berätta. 1995:2 Löfgren, Anders: Distribution patterns and population structure of an economically

important Amazon palm, Jessenia bataua (Mart.) Burret ssp. bataua in Bolivia. 1995:3 Norberg, Ylva: Morphological variation in the reduced, free floating Fucus

vesiculosus, in the Baltic Proper. 1995:4 Hylander, Kristoffer & Hylander, Eva: Mount Zuquala - an upland forest of

Ethiopia. Floristic inventory and analysis of the state of conservation. 1996:1 Eriksson, Åsa: Plant species composition and diversity in semi-natural grasslands -

with special emphasis on effects of mycorrhiza. 1996:2 Kalvas, Arja: Morphological variation and reproduction in Fucus vesiculosus L.

populations. 1996:3 Andersson, Regina: Fågelspridda frukter kemiska och morfologiska egenskaper i

relation till fåglarnas val av frukter. 1996:4 Lindgren, Åsa: Restpopulationer, nykolonisation och diversitet hos växter i

naturbetesmarker i sörmländsk skogsbygd. 1996:5 Kiviniemi, Katariina: The ecological and evolutionary significance of the early life

cycle stages in plants, with special emphasis on seed dispersal. 1996:7 Franzén, Daniel: Fältskiktsförändringar i ädellövskog på Fagerön, Uppland,

beroende på igenväxning av gran och skogsavverkning. 1997:1 Wicksell, Maria: Flowering synchronization in the Ericaceae and the Empetraceae. 1997:2 Bolmgren, Kjell: A study of asynchrony in phenology - with a little help from

Frangula alnus. 1997:3 Kiviniemi, Katariina: A study of seed dispersal and recruitment of plants in a

fragmented habitat.

32

1997:4 Jakobsson, Anna: Fecundity and abundance - a comparative study of grassland species.

1997:5 Löfgren, Per: Population dynamics and the influence of disturbance in the Carline Thistle, Carlina vulgaris.

1998:1 Mattsson, Birgitta: The stress concept, exemplified by low salinity and other stress factors in aquatic systems.

1998:2 Forsslund, Annika & Koffman, Anna: Species diversity of lichens on decaying wood - A comparison between old-growth and managed forest.

1998:3 Eriksson, Åsa: Recruitment processes, site history and abundance patterns of plants in semi-natural grasslands.

1998:4 Fröborg, Heléne: Biotic interactions in the recruitment phase of forest field layer plants.

1998:5 Löfgren, Anders: Spatial and temporal structure of genetic variation in plants. 1998:6 Holmén Bränn, Kristina: Limitations of recruitment in Trifolium repens. 1999:1 Mattsson, Birgitta: Salinity effects on different life cycle stages in Baltic and North

Sea Fucus vesiculosus L. 1999:2 Johannessen, Åse: Factors influencing vascular epiphyte composition in a lower

montane rain forest in Ecuador. An inventory with aspects of altitudinal distribution, moisture, dispersal and pollination.

1999:3 Fröborg, Heléne: Seedling recruitment in forest field layer plants: seed production, herbivory and local species dynamics.

1999:4 Franzén, Daniel: Processes determining plant species richness at different scales - examplified by grassland studies.

1999:5 Malm, Torleif: Factors regulating distribution patterns of fucoid seaweeds. A comparison between marine tidal and brackish atidal environments.

1999:6 Iversen, Therese: Flowering dynamics of the tropical tree Jacquinia nervosa. 1999:7 Isæus, Martin: Structuring factors for Fucus vesiculosus L. in Stockholm south

archipelago - a GIS application. 1999:8 Lannek, Joakim: Förändringar i vegetation och flora på öar i Norrtälje skärgård. 2000:1 Jakobsson, Anna: Explaining differences in geographic range size, with focus on

dispersal and speciation. 2000:2 Jakobsson, Anna: Comparative studies of colonisation ability and abundance in

semi-natural grassland and deciduous forest. 2000:3 Franzén, Daniel: Aspects of pattern, process and function of species richness in

Swedish seminatural grasslands. 2000:4 Öster, Mathias: The effects of habitat fragmentation on reproduction and population

structure in Ranunculus bulbosus. 2001:1 Lindborg, Regina: Projecting extinction risks in plants in a conservation context. 2001:2 Lindgren, Åsa: Herbivory effects at different levels of plant organisation; the

individual and the community. 2001:3 Lindborg, Regina: Forecasting the fate of plant species exposed to land use change. 2001:4 Bertilsson, Maria: Effects of habitat fragmentation on fitness components. 2001:5 Ryberg, Britta: Sustainability aspects on Oleoresin extraction from Dipterocarpus

alatus. 2001:6 Dahlgren, Stefan: Undersökning av fem havsvikar i Bergkvara skärgård, östra

egentliga Östersjön.

33

2001:7 Moen, Jon; Angerbjörn, Anders; Dinnetz, Patrik & Eriksson Ove: Biodiversitet i fjällen ovan trädgränsen: Bakgrund och kunskapsläge.

2001:8 Vanhoenacker, Didrik: To be short or long. Floral and inflorescence traits of Bird`s eye primrose Primula farinose, and interactions with pollinators and a seed predator.

2001:9 Wikström, Sofia: Plant invasions: are they possible to predict? 2001:10 von Zeipel, Hugo: Metapopulations and plant fitness in a titrophic system – seed

predation and population structure in Actaea spicata L. vary with population size. 2001:11 Forsén, Britt: Survival of Hordelymus europaéus and Bromus benekenii in a

deciduous forest under influence of forest management. 2001:12 Hedin, Elisabeth: Bedömningsgrunder för restaurering av lövängsrester i Norrtälje

kommun. 2002:1 Dahlgren, Stefan & Kautsky, Lena: Distribution and recent changes in benthic

macrovegetation in the Baltic Sea basins. – A literature review. 2002:2 Wikström, Sofia: Invasion history of Fucus evanescens C. Ag. in the Baltic Sea

region and effects on the native biota. 2002:3 Janson, Emma: The effect of fragment size and isolation on the abundance of Viola

tricolor in semi-natural grasslands. 2002:4 Bertilsson, Maria: Population persistance and individual fitness in Vicia pisiformis:

the effects of habitat quality, population size and isolation. 2002:5 Hedman, Irja: Hävdhistorik och artrikedom av kärlväxter i ängs- och hagmarker på

Singö, Fogdö och norra Väddö. 2002:6 Karlsson, Ann: Analys av florans förändring under de senaste hundra åren, ett

successionsförlopp i Norrtälje kommuns skärgård. 2002:7 Isæus, Martin: Factors affecting the large and small scale distribution of fucoids in

the Baltic Sea. 2003:1 Anagrius, Malin: Plant distribution patterns in an urban environment, Södermalm,

Stockholm. 2003:2 Persson, Christin: Artantal och abundans av lavar på askstammar – jämförelse

mellan betade och igenvuxna lövängsrester. 2003:3 Isæus, Martin: Wave impact on macroalgal communities. 2003:4 Jansson-Ask, Kristina: Betydelsen av pollen, resurser och ljustillgång för

reproduktiv framgång hos Storrams, Polygonatum multiflorum. 2003:5 Sundblad, Göran: Using GIS to simulate and examine effects of wave exposure on

submerged macrophyte vegetation. 2004:1 Strindell, Magnus: Abundansförändringar hos kärlväxter i ädellövskog – en

jämförelse av skötselåtgärder. 2004:2 Dahlgren, Johan P: Are metapopulation dynamics important for aquatic plants? 2004:3 Wahlstrand, Anna: Predicting the occurrence of Zostera marina in bays in the

Stockholm archipelago,northern Baltic proper. 2004:4 Råberg, Sonja: Competition from filamentous algae on Fucus vesiculosus –

negative effects and the implications on biodiversity of associated flora and fauna. 2004:5 Smaaland, John: Effects of phosphorous load by water run-off on submersed plant

communities in shallow bays in the Stockholm archipelago. 2004:6 Ramula Satu: Covariation among life history traits: implications for plant

population dynamics.

34

2004:7 Ramula, Satu: Population viability analysis for plants: Optimizing work effort and the precision of estimates.

2004:8 Niklasson, Camilla: Effects of nutrient content and polybrominated phenols on the reproduction of Idotea baltica and Gammarus ssp.

2004:9 Lönnberg, Karin: Flowering phenology and distribution in fleshy fruited plants. 2004:10 Almlöf, Anette: Miljöfaktorers inverkan på bladmossor i Fagersjöskogen, Farsta,

Stockholm. 2005:1 Hult, Anna: Factors affecting plant species composition on shores - A study made in

the Stockholm archipelago, Sweden. 2005:2 Vanhoenacker, Didrik: The evolutionary pollination ecology of Primula farinosa. 2005:3 von Zeipel, Hugo: The plant-animal interactions of Actea spicata in relation to

spatial context. 2005:4 Arvanitis, Leena T.: Butterfly seed predation. 2005:5 Öster, Mathias: Landscape effects on plant species diversity – a case study of

Antennaria dioica 2005:6 Boalt, Elin: Ecosystem effects of large grazing herbivores: the role of nitrogen. 2005:7 Ohlson, Helena: The influence of landscape history, connectivity and area on

species diversity in semi-natural grasslands. 2005:8 Schmalholz, Martin: Patterns of variation in abundance and fecundity in the

endangered grassland annual Euphrasia rostkovia ssp. Fennica. 2005:9 Knutsson, Linda: Do ants select for larger seeds in Melampyrum nemorosum? 2006:1 Forslund, Helena: A comparison of resistance to herbivory between one exotic and

one native population of the brown alga Fucus evanescens 2006:2 Nordqvist, Johanna: Effects of Ceratophyllum demersum L. on lake phytoplankton

composition. 2006:3 Lönnberg, Karin: Recruitment patterns, community assembly, and the evolution of

seed size 2006:4 Mellbrand, Kajsa: Food webs across the waterline - Effects of marine subsidies on

coastal predators and ecosystems 2006:5 Enskog, Maria: Effects of eutrophication and marine subsidies on terrestrial

invertebrates and plants 2006:6 Dahlgren, Johan: Responses of forest herbs to the environment 2006:7 Aggemyr, Elsa: The influence of landscape, field size and shape on plant species

diversity in grazed former arable fields 2006:8 Hedlund, Kristina: Flodkräftor (Astacus astacus) i Bornsjön, en omnivors påverkan

på växter och snäckor 2007:1 Eriksson, Ove: Naturbetesmarkernas växter- ekologi, artrikedom och

bevarandebiologi 2007:2 Schmalholz, Martin: The occurrence and ecological role of refugia at different

spatial scales in a dynamic world

35

36

Skötselråd för naturtyper på Wäsby Golfklubb

Lina Vikström Examensarbete 2006, del 2 (av 4)

Botaniska Institutionen Stockholms Universitet

Handledare: Regina Lindborg & Håkan Talling

37

Dammar Beskrivning av området Det finns 12 dammar på golfbanan vilka tillsammans har en total vattenspegelsyta på cirka 2,5 hektar. Dammarna är viktiga för golfbanan då de utgör obligatoriska hinder. De är även viktiga tillskott för växt- och djurliv. Exempelvis häckade svarthakedopping (Fig. 1) i 4 av dammarna år 2005. Även i år (2006) har häckande par noterats i flera av dammarna. Svarthakedoppingen är rödlistad och år 1996 fanns det endast cirka 200 häckande par i hela Svealand. Även flera andra fågelarter (rörhöna, knipa, sothöna och gräsand) samt mindre vattensalamander och vanlig groda finns i dammarna på golfbanans område. Kärlväxtinventeringar har gjorts i flera av dammarna under sommaren 2006, se appendix 1. Trots det relativt rika växt och djurlivet är dammarna inte optimalt byggda, de är för grunda och saknar olika djupzoner. Detta leder till att dammarnas ytor täcks med lager av trådalger. Algerna har tidigare år rensats bort sent på säsongen för att häckande fåglar inte ska störas. Även röjning av kärlväxter längs kanterna sker. I år (2006) rensades dammarna på både kärlväxter och alger i början av juli. Syfte Målet med skötseln är att tillgodose både golfspelarnas och faunans intressen. Spelarna vill gärna ha fri sikt och spegelblanka vattenytor, då kan man lätt avgöra om en slagen boll hamnat i eller vid ett vattenhinder. Djurlivet, främst fåglar såsom svarthakedopping, kräver dock en viss vegetation. Åtgärder - engångsåtgärder; Beroende av vad som vill uppnås bör träd antingen avverkas eller planteras intill dammarna. Groddjur gynnas av skuggande och lägivande buskar och träd på dammarnas norrsidor. Fåglar, såsom svarthakedoppingen, kan dock missgynnas av närliggande buskskikt då rovdjur kan använda dessa som gömställen. - underhållsåtgärder; Även i fortsättningen kan kärlväxter längs dammarnas kanter röjas bort. Detta bör dock ske med hänsyn till fågellivet. Lämna alltid ruggar av vass eller säv som gömställen och var försiktiga så att fåglarna inte störs. Undersök alltid var fåglarna har sina bon innan röjning. Algerna kan röjas bort i de delar av dammarna där fåglar ej häckar, vänta dock till det att ungarna blivit relativt stora. Specifika skötselråd har utformats för vissa av dammarna, se nedan. Övriga dammar bör skötas på liknande sätt.

Figur 1. Svarthakedopping.

38

Faktaruta: Svarthakedopping - Podiceps auritus Beskrivning Svarthakedoppingen är 31-38 cm lång. Sommardräkten är svart med rödbrun sida och framhals. Huvudplymerna är svarta med en fyllig gul plym från ögat till bakre delen av hjässan. Ögonen är röda, näbben rak och relativt kort. Ekologi Svarthakedoppingen anländer till häckningslokalerna i april, bortflyttningen sker i juli eller augusti. Den häckar solitärt eller i små kolonier i sötvatten. Bona placeras ofta i tät vegetation såsom vass eller säv, ibland relativt öppet. Normalt lägger de en kull om 4-5 (1-7) ägg. Ungarna föds efter 22-25 dygn, klarar sig utan föräldrarna vid 45 dygns ålder och lär sig flyga vid cirka två månaders ålder. Födan består främst av insekter men även exempelvis groddjur. Hot Fisk konkurrerar med svarthakedoppingen, igenläggning av små och fiskfria vatten är därför ett hot. Total igenväxning eller total borttagning av vattenvegetationen hotar också fågeln! Klassad som sårbar (VU) enligt artdatabankens rödlista. Informationen hämtad från artdatabanken (http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/podi_aur.PDF 060322). Golfbanans tolv dammar Damm vid hål 1 Area: ca 1800 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Fri sikt önskas främst på den södra sidan (hål 1), se Fig. 2 nedan. Biologiska värden: Svarthakedopping häckade här år 2005 och 2006. Kärlväxtinventering utförd 3/7 2006, se appendix 1. Notering: Vid inventeringen av dammens kärlväxtflora hade viss röjning av kantvegetationen redan gjorts. Relativt lite vegetation fanns kvar medan alger täckte delar av vattenytan. Svarthakedoppingen hade bo i sävrugge i dammens norra del, se ”x” på bild. Tips: Lämna gärna mer kantvegetation längs dammens norrsida. Alger kan röjas i dammens sydvästra del och när svarthakedoppingens ungar är tillräckligt gamla även i resten av dammen.

Damm vid hål 4 Area: ca 400 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Palissad på norra sidan. Biologiska värden: Ingen inventering gjord. Notering: Växtligheten riklig. Höga bredkaveldun- och vassruggar. Mycket trådalger.

Figur 2. Dammen vid hål 1. Markerat område längs den södra sidan visar var röjning av kantvegetation bör ske. Pilen visar trolig slagriktning och ”x” visar var svarthakedoppingen har sitt bo.

39

Damm vid hål 8 Area: ca 2800 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Fri sikt önskas på både den sydöstra sidan (hål 7) och den västra sidan (hål 8). Biologiska värden: Svarthakedopping fanns i dammen år 2006. Misslyckad häckning? Även sothönor fanns i dammen 2006, dessa kan konkurrera med svarthakedoppingen. Notering: Rensning av all vattenvegetation (alger samt kärlväxter) pågick vid besöket 3/7 -06, därför gjordes ingen inventering. Tips: Var försiktig då röjning av vattenvegetation utförs så att inte svarthakedoppingen skräms bort, vänta gärna till det att ungarna blivit stora. Damm vid hål 9 Area: ca 1700 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Fri sikt önskas främst på den nordvästra sidan, se Fig. 3 nedan. Biologiska värden: Svarthakedopping häckade i dammen år 2006. Kärlväxtinventering utförd 3/7 2006, se appendix 1. Notering: Vid inventering av dammens kärlväxtflora fanns det gott om bl.a. vattenpilört och gäddnate. Inga alger noterades! Röjning av kantvegetationen i dammens östra del hade utförts. Svarthakedoppingen hade bo i rugge i dammens norra (nordvästra) del, se ”x” på bild. Tips: Fortsätt att röja kantvegetationen på liknande sätt, d.v.s. längs den östra kanten.

Damm vid hål 12

Figur 3. Dammen vid hål 9. Markerat område längs den östra sidan visar var röjning av kantvegetation bör ske. Pilarna visar trolig slagriktning och ”x” visar var svarthakedoppingen har sitt bo.

Area: ca 3500 m2. Beskrivning: Naturlig damm. Karp finns. Fri sikt önskas främst på den västra sidan (hål 12). Biologiska värden: Svarthakedopping häckade här år 2005 och 2006. Notering: Vegetationen (alger samt kärlväxter) hade precis rensats vid besöket 3/7 -06, därför gjordes ingen inventering. Tips: Var försiktig då röjning av vattenvegetation utförs så att inte svarthakedoppingen skräms bort, vänta gärna till det att ungarna blivit stora.

40

Damm vid hål 14 Area: ca 4400 m2. Beskrivning: Anlagd damm med konstgjord ö. Fri sikt önskas främst längs den östra kanten samt på den norra sidan, se Fig. 4 nedan. Biologiska värden: Svarthakedopping fanns i dammen år 2006. Kärlväxtinventering utförd 3/7 2006, se appendix 1. Notering: Vattenytan var vid besöket helt täckt med alger, skulle troligen rensas inom en snar framtid. Ön är för hög vilket gör att den inte ser naturlig ut, detta kan även försvåra för fåglar att ta sig i och ur vattnet. Tips: Fortsätt att röja dammens kantvegetation som tidigare, se Fig. 4 nedan. Algerna kan rensas bort då svarthakedoppingens ungar är tillräckligt gamla. Eventuellt kan algerna rensas bort tidigare i de delar där bon ej finns. Ön bör dessutom göras flackare.

Figur 4. Dammen vid hål 14. Markerat område längs den östra sidan samt i norr visar var röjning av kantvegetation bör ske. Pilarna visar trolig slagriktning.

Damm vid hål 16 Area: ca 800 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Dammen omringas av tre hål (11, 14 och 16). Fri sikt önskas främst i väster och söder. Biologiska värden: Ett svarthakedoppingspar fanns i dammen år 2006. Kärlväxtinventering utförd 10/7 2006, se appendix 1. Notering: Vid inventeringen hade röjning av kantvegetationen utförts. Vattenytan var täckt av trådalger (ca 50 %). Buskar av främst videarter fanns i dammens nordöstra del. Tips: Eventuellt bör buskarna vid dammkanten minskas ned något, de kan vara negativa för fågellivet då rovdjur kan gömma sig där. Träd och buskar i dammars norrsidor är dock positiva för exempelvis salamandrar. Damm vid hål 18/27 Area: ca 4500 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Används som vattenreservoar. Fri sikt önskas främst i dammens västra och norra delar. Biologiska värden: Svarthakedopping häckade här år 2005 (och 2006?). Notering: Vegetationen (alger samt kärlväxter) hade precis rensats vid besöket, därför gjordes ingen inventering.

41

Tips: Var försiktig då röjning av vattenvegetation utförs så att inte svarthakedoppingen skräms bort, vänta gärna till det att ungarna blivit stora. Eventuellt kan algerna rensas bort tidigare i de delar där bon ej finns. Damm vid hål 23 Area: ca 650 m2. Beskrivning: Anlagd damm med palissad. Endast dammens östra sida hade kantvegetation. Biologiska värden: Kärlväxtinventering utförd 10/7 2006, se appendix 1. Notering: Kantvegetationen hade delvis röjts. Trådalger täckte vattenytan. Tips: Om inga fåglar häckar i den relativt lilla dammen kan vattenvegetationen röjas tidigt på säsongen. Damm vid hål 24 (avlång) Area: ca 1600 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Fri sikt önskas längs dammens västa kant samt i den södra delen, se Fig. 5 nedan. Biologiska värden: Kärlväxtinventering utförd 10/7 2006, se appendix 1.

Figur 5. Den avlånga dammen vid hål 24. Markerat område längs den västra sidan samt i söder visar var röjning av kantvegetation bör ske. Pilarna visar trolig slagriktning.

Notering: Vegetationen (alger samt kärlväxter) hade vid besöket rensats och lagts längs dammkanten. Kantvegetationen hade röjts längs hela västra sidan samt i söder. Tips: Transportera bort vegetationen efter röjningen, annars tillförs onödig näring till dammen. Lämna gärna något mer kantvegetation i dammens östra del. Damm vid hål 24 (liten) Area: ca 1200 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Fri sikt önskas främst på den sydöstra sidan. Biologiska värden: Kärlväxtinventering utförd 10/7 2006, se appendix 1. Notering: Röjning av kantvegetationen (hela dammen) hade utförts vid besöket. Denna damm ligger eventuellt utanför spel. Damm vid hål 26 Area: ca 3200 m2. Beskrivning: Anlagd damm. Fri sikt önskas främst på väster och söder sida. Biologiska värden: Svarthakedopping häckade här år 2005 (och 2006?). Notering: Vegetationen (alger samt kärlväxter) hade precis rensats vid besöket, därför gjordes ingen inventering. Tips: Var försiktig då röjning av vattenvegetation utförs så att inte svarthakedoppingen skräms bort, vänta gärna till det att ungarna blivit stora.

42

Andra saker att tänka på då det gäller dammarna:

- Gödsling av omkringliggande banor bör ske med försiktighet så att minsta möjliga näring tillförs dammarna.

- Gräsklipp och insamlade alger bör transporteras bort från dammområdena för att minska näringstillförsel.

- Vissa av dammarna som har problem med alger skulle kunna grävas om. Detta för att öka djupet (på vissa ställen) och därmed också syresättningen. Dammarna där svarthakedopping häckar bör dock lämnas som dom är för att inte störa fåglarna.

- Plantera inte ut fiskar, de konkurrerar med svarthakedoppingen och kan rubba naturliga ekosystem.

- Undvik inplantering av vissa växter, såsom vattenpest, då de lätt tar över hela dammar. Ekås Beskrivning av området På åsen som ligger söder om hål 27 växer ett antal större ekar med omkretsar på upp till närmare fem meter. Åsen betades länge vilket lett fram till att ekarna har blivit så stora. Idag håller dock området på att växa igen. Se Fig. 7 för åsens lokalisering. Syfte Målet med skötseln är främst att friställa de grova gamla ekarna. Vid friställning gynnas både eken och dess speciella flora och fauna. Om de mäktiga ekarna synliggjordes skulle även rekreationsvärdet i området höjas. Åtgärder - engångsåtgärder; Ekar måste helt frihuggas för att långsiktigt klara sig. Minst 5 meter bör det vara mellan ekens krona och träden runtomkring, det ska inte heller finnas buskar under träden, se Fig. 6. - underhållsåtgärder; Marken ska hållas öppen, detta kan ske genom röjning. Helst bör dock åsen betas av exempelvis får, då hålls marken lättare öppen och undervegetationen gynnas av betet. Bete underlättar skötseln och ofta kan någon lokal djurägare låna ut djur. För beteshagesförslag, se Fig. 8.

Läs mer om ekar och skötselråd i: Ås med ekar på Wäsby Golfklubb (Vikström 2006).

Figur 6. Vid frihuggning av ekar bör avståndet mellan krona och omkringliggande träd bli minst 5 meter.

43

Hagmarker Beskrivning av området Området består av sex delområden, fortsättningsvis kallade för område 1-6, se Fig. 7. Dessa områden betades länge och på grund av den ständiga utmagringen av marken har en speciell flora av så kallade hävdgynnade växter formats. Områdena blev klassade som björkhagar med örtrika torr- eller friskängar i länsstyrelsens ängs- och hagmarksinventering år 1988. Idag är det länge sedan betet upphörde, vissa hävdgynnade växter finns emellertid fortfarande kvar, se appendix 2 för total artlista. Även flera fornlämningar såsom stensträngar och gravar finns på områdena. Syfte Målet med skötseln är att förtydliga det historiska landskapet samt att gynna den speciella hagmarksfloran. Fornlämningarna bör framhävas. Åtgärder - engångsåtgärder; Vissa träd och buskar bör röjas bort, speciellt barrträd ska avlägsnas. Först och främst ska befintliga luckor vidgas. Enar, ekar och större björkar ska lämnas kvar. - underhållsåtgärder; För att optimala förhållanden ska uppnås bör marken betas varje sommar. Om bete inte är möjligt kan marken istället slås varje år. Slåttern ska utföras någon gång mellan mitten av juli och början av augusti och bör helst ske med skärande eller klippande redskap såsom lie eller slåtterbalk. Det slagna gräset måste sedan avlägsnas från marken så att ingen näring tillförs. Eventuellt kan en liten mängd slagen hävdmarksvegetation läggas ut på andra liknande områden, detta för att fröer ska spridas. Röjning med röjsåg är bättre än ingen skötsel alls. Figur 7. Flygfoto över golfbanan. Siffrorna (1-6) anger var de gamla hagmarkerna är lokaliserade. ”A” visar skogen som tidigare betades och ”B” åsen där det växer stora gamla ekar.

44

De gamla hagmarkerna på golfbanan Område 1 Area: 1,1 hektar. Kulturella värden: Stensträngar Botaniska värden: Tidigare klassad hagmark. Idag finns vissa rester av den hävdgynnade floran kvar. Vegetationen är dock alldeles för hög och mycket förna har ansamlats. Specifika engångsåtgärder: Flytta byggnadsmaterial från området. Avverka barrträd. Underhållsåtgärder: Bete är att föredra på detta område, se beteshagesförslag Fig. 8. Område 2 Area: 0,5 hektar. Kulturella värden: Stensträngar Botaniska värden: Tidigare klassad hagmark med höga värden (bl.a. korskovall). Idag finns vissa rester av den hävdgynnade floran kvar. Specifika engångsåtgärder: Avverka alla granar samt vissa aspar. Enar och större björkar bör lämnas kvar. Vidga främst befintliga luckor i vegetationen. Synliggör stensträngar. Underhållsåtgärder: Årlig slåtter eller bete, kan eventuellt innefattas i beteshagesförslaget. Om detta ej är möjligt bör området åtminstone hållas öppet med röjsåg. Område 3 Area: drygt 0,5 hektar. Kulturella värden: Gravfält, runsten Botaniska värden: Tidigare klassad hagmark. Idag finns vissa rester av den hävdgynnade floran kvar. Specifika engångsåtgärder: Värna om gravfältet, tag främst bort yngre träd vars rötter kan komma att skada fornlämningarna i framtiden. Plocka bort rishög från grav. Synliggör runstenen genom att minska ner slånbuskaget. Förnya gärna skylten som berättar om gravfältet och runstenen. Skötsel i övrigt som ovanstående områden. Underhållsåtgärder: Bete eller slåtter årligen. Om detta ej är möjligt bör området åtminstone hållas öppet med röjsåg. Område 4 Area: 0,7 hektar. Kulturella värden: Stensträngar Botaniska värden: Tidigare klassad hagmark. Idag finns hävdgynnade växter kvar, främst i sluttningen i söder (bl.a. jungfrulin, brudbröd och bockrot). Specifika engångsåtgärder: Fokusera främst på södersluttningen. Här bör barrträd avverkas, lämna dock enarna och de stora björkarna. Underhållsåtgärder: Bete eller slåtter årligen. Om detta ej är möjligt bör området åtminstone hållas öppet med röjsåg. Område 5 Area: drygt 0,3 hektar.

45

Kulturella värden: ? Botaniska värden: Tidigare klassad hagmark. Idag finns vissa rester av den hävdgynnade floran kvar, bl.a. låsbräken i områdets sydöstra del. Specifika engångsåtgärder: Avverka vissa träd. Underhållsåtgärder: Årlig slåtter. Om detta ej är möjligt bör området åtminstone hållas öppet med röjsåg. Område 6 Area: 0,6 hektar. Kulturella värden: Stensträngar Botaniska värden: Tidigare klassad hagmark. Idag finns vissa hävdgynnade arter kvar men vegetationen är dock hög och en kvävegynnad flora med bl.a. hundkäx och hundäxing breder ut sig över stora delar av området. Specifika engångsåtgärder: Börja med att utöka de två öppna gräsmarksområdena genom att ta bort sly och barrträd. Underhållsåtgärder: Slå vegetationen och för bort den från området, detta för att minska på näringen. Kommentar: Eventuellt ligger detta område utanför golfbanans gränser. Andra saker att tänka på då det gäller hagmarkerna:

- Tänk på att inte gödsla alltför nära områdena. - Slå gärna vägkanterna i närheten då dessa kan fungera som spridningskorridorer för

växterna. - Även högruff samt gamla åkerholmar bör slås årligen. Detta ökar både

spridningsvägar och lämpliga habitat för den hävdgynnade floran. - Låt träd och buskar som traditionellt sparats stå kvar, detta gäller exempelvis

äppelträden och grova lövträd. - Buskar såsom nypon och slån är viktiga för insekter och fåglar. Se dock till att de inte

står för tätt eller breder ut sig alltför mycket. Spara några väl sammanhållna buketter. - Röjning vintertid är att fördra då körskador minskas vid tjäle. Det är dock bättre att

röja buskar på högsommaren då som mest näring finns samlad i bladen. - Tidigt betespåsläpp håller borta skott, tänk dock på att marken kan vara känslig åren

efter röjning. - Eldning får inte ske på eller nära gravar och stensträngar. Både gravar och stensträngar

är fornlämningar som är skyddade enligt kulturminneslagen.

Läs mer om hagmarker och skötselråd i: Varför är ”skogsdungarna” vid hål 4-8 så speciella? (Vikström 2006).

46

Högruff Beskrivning av områdetMarken har tidigare varit odlad åker. Högruffen såddes vid anläggningen in med främst rödsvingel och andra svingelarter. Vissa ogräsarter, såsom maskrosor och tistlar finns nu på högruffsområdena. Högruffen slås en gång per år och gräset förs sedan bort. Syfte Målet med skötseln är att bevara områdena näringsfattiga så att inte ogräs tar över. Högruffen kan eventuellt komma att fungera som ett habitat för hävdgynnade växter. Ruffen ingår även som en del av banans spelområde. Åtgärder Högruffen bör, precis som tidigare, slås varje sommar. Slåttern bör ske någon gång under mitten av juli och början av augusti. Det är viktigt att gräset sedan förs bort så att ingen näring tillförs marken. Kvävegynnade arter slås med fördel tidigare på säsongen så att de inte ska hinna sätta frö och därmed spridas vidare. Insådd av ängsväxter skulle göra markerna betydligt vackrare och även gynna de tidigare hagmarkerna i närheten. Helst ska fröer tas från närliggande områden, men fröblandningar med ängsväxter finns även att köpa av bl.a. Pratensis AB (www.pratensis.se). Notering På hål tio har tallplantor fått fäste på högruffsområdet i öster. Tallarna bör antingen gallras eller helt tas bort. Vid gallring fås tids nog en pelarsal av tallar på området. Om tallarna istället plockas bort bör marken skötas enligt förslaget ovan. Skogen mellan hål 9 och 10 Beskrivning av området Detta skogsparti har tidigare betats vilket man kan se på enarna som finns på området. Även kartor från sekelskiftet 1900 samt mitten av sekelskiftet visar att området betades. Idag är skogen rätt så igenväxt. Fågellivet är dock rikt. Se Fig. 7 för skogens lokalisering. Syfte Målet med skötseln är att förtydliga betesmarkskaraktären. Åtgärder - engångsåtgärder; Röj bort vissa träd och buskar. Lämna dock äldre ekar och björkar samt enarna. Plocka undan material som ligger i områdets norra del vid hålvägen. - underhållsåtgärder; Bästa och enklaste skötselåtgärden är bete, exempelvis fårbete. Ofta kan betesdjur lånas av någon lokal bonde. Se beteshagesförslag Fig. 8.

47

Figur 8. Förslag på två större beteshagar. Hage I sträcker sig över den tidigare betade skogen som ligger mellan hål nio och tio, hagmarksområde ett samt området norr om detta. Hage II sträcker sig längs åsen söder om hål 27 där gamla ekar växer. Åkerholmar Beskrivning av området Åkerholmarna har i åtminstone hundra år legat isolerade i åkern som tidigare fanns på platsen. Idag ligger de isolerade i golfbanan. Åkerholmar har uppstått för att marken inte kunde brukas, ofta p.g.a. stenar, och lämnades därför som öar i de annars brukade åkrarna. I det äldre bondesamhället var det viktigt att ta tillvara på allt gräs som fanns på ägorna och därför slogs även åkerholmarna varje år. Detta har lett till att de ofta har en unik artsammansättning på grund av den ständiga utmagringen av marken, så kallade hävdgynnade arter återfinns ofta på gamla åkerholmar. Vissa av åkerholmarna har tidigare röjts med röjsåg vilket har hållit dessa platser relativt öppna. För exempel på åkerholmar som ligger på golfbanan se Fig. 9.

48

Syfte Det främsta målet med skötseln är att hålla åkerholmarna öppna. Det optimala målet är att även främja en hävdgynnad flora. På vissa av åkerholmarna finns även gamla ekar, dessa är sol- och värmekrävande med sin speciella insektsfauna och lavflora och de gynnas då området hålls öppet. Åtgärder - engångsåtgärder; Tag bort vissa träd, exempelvis granar och vissa lövträd som lätt bildar slyiga områden. Spara äldre björkar och ekar. Lövträd ska helst tas bort på sommaren efter lövsprickning, allra bäst resultat fås på sensommaren. Av praktiska skäl, t.ex. tjäle i marken, utförs ibland röjning under vinterhalvåret. Nackdelen med detta är att stora mängder stubbskott då kan uppstå. Röjning vintertid kan dock komma att bli aktuellt på golfbanan då marken är relativt känslig. Ibland bör träden ringbarkas före avverkningen, detta gäller främst aspar. Läs mer om ringbarkning i: Ås med ekar på Wäsby Golfklubb (Vikström 2006). - underhållsåtgärder; Håll åkerholmarna öppna, detta kan även i fortsättningen ske med röjsåg. Röjning av sly bör ske under sommaren för att motverka stubbskott. Vid optimal skötsel ska gräs och örter slås i slutet av sommaren. Plocka sedan bort det slagna gräset från området så att ingen näring tillförs marken. Områden med kvävegynnad vegetation såsom brännässlor, hundkex, timotej, hundäxing, kardborre, kvickrot, maskrosor eller ängssvingel bör slås tidigare. Den slagna vegetationen bör då direkt avlägsnas från platsen så att inte fröspridning kan ske. Även avverkade träd och ris ska tas bort från platsen, detta för att minska näringstillförseln. Ett alternativ till slåttern är bete av exempelvis får. Figur 9. Figuren till vänster visar en del av golfbanan idag. Figuren uppe till höger visar samma område år 1950 och den nedre bilden är från början av 1900-talet. På samtliga figurer kan man tydligt se samma åkerholmar. Läs mer i Lina Vikströms skrifter: Effects of local and regional variables on the flora in the former semi-natural grasslands on Wäsby Golf club’s course, Ås med ekar på Wäsby Golfklubb och Varför är ”skogsdungarna” vid hål 4-8 så speciella? (2006) samt i Nadezhda Moraitis examensarbete: Naturinventering av området kring Wäsby golfbana (2005).

49

Fler lästips

• Artdatabanken, artfaktablad. (http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/podi_aur.PDF 060322). • Bennet Gårdö M. (1996) Odlingslandskapet – en lång markanvändnings historia.

Riksantikvarieämbetet. Tryck Wallin &Dalholm Boktryckeri AB, Lund. ISBN 91-7209-031-6. • Bilaga I-IV till miljöplan för Wäsby golfklubb. Upplands Väsby mars 2005. • Cousins S. (2005) Plant species richness in midfield islets and road verges- The effect of landscape

fragmentation. Biological conservation 127: 500-509. • Edelstam C. (1998) Ängar. Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Jordbruksverket. • Edelstam C. Pehrson I. (2002) Naturbetesmarker. Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet.

Jordbruksverket. • Ek T. & Johannesson J. (2005) Mångsidigt brukande av ekmiljöer exemplet Östergötland. Länsstyrelsen

Östergötland, rapport 2005:16. ISBN: 91-7488-126-4. • Ekstam U. & Forshed N. (1997) Om hävden upphör. Kärlväxter som indikatorarter i ängs- och

hagmarker. Naturvårdsverket. AB Fälths Tryckeri, Värnamo. • Ekstam U. & Forshed N. (2000) Svenska naturbetesmarker. Historia och ekologi. Naturvårdsverkets

förlag, Stockholm. • Eriksson O. (1999) Dynamik hos fragmenterade populationer av ängs- och hagmarksväxter. CBM:s

Skriftserie 2 27-33. Uppsala. • Johansson O. & Hedin P. (1995) Restaurering av ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket. Tryck:

Tryckindustri, Solna. ISBN 91-620-1102-2. • Karlsson P. (2003) Åtgärdsplan för bevarande av betesmarker och slåtterängar, Skålhamra gård.

Länsstyrelsen i Stockholms län. • Lind C. (2005) Golfhål som ger eko. Svenska golfförbundets tidning: Svensk golf nr. 11, 2005. • Moraitis N. (2005) Naturinventering av området kring Wäsby golfbana. Skötselråd och

biotopsbeskrivningar. Examensarbete 10 p. Miljö- och hälsoskydd. Stockholms universitet. • Neimert-Andersson K., Himberg P., Gisle P. och Einarsson A. (2005) Miljöplan för Wäsby Golfklubb.

Upplands Väsby. • Priha M. (2003) Skötselkort för vårdbiotoper 3 – Restaurering. Tryck: Erweko Painotuote Oy. • Svennberg S. (1999) Så bygger vi en golfbana, handbok för planering och genomförande av

golfbaneprojekt. Del 2 förfrågningsunderlag, miljökonsekvens och litteraturöversikt. Svenska golfförbundet. ISBN: 91-86818-31-7.

• Svensson M. (& Carlsson C.) (2005) Åtgärdsplan för bevarande av betesmarker och slåtterängar, Harby gård. Länsstyrelsen i Stockholms län.

• Török E. H. (2000) Golfen och miljön. Svenska golfförbundet. Tryck: LH-tryck, Gällstad. • Wallentinus H. G. (1988) Inventeringsprotokoll. Ängs- och hagmarksinventeringen 19880726. • Vikström L. (2006) Effects of local and regional variables on the flora in the former semi-natural

grasslands on Wäsby Golf club’s course. Master’s thesis, part 1 (of 4). Plants & Ecology. Plant Ecology. Department of Botany. Stockholm University.

• Vikström L. (2006) Varför är ”skogsdungarna” vid hål 4-8 så speciella? Examensarbete, del 3 (av 4). Botaniska institutionen. Stockholms Universitet.

• Vikström L. (2006) Ås med ekar på Wäsby Golfklubb. Examensarbete, del 4 (av 4). Botaniska institutionen. Stockholms Universitet.

• Williamsson H. (2005) Odlingslandskapets pärlor. Ängs- och betesmarker i Stockholms län. Faktablad 2005:04. Länsstyrelsen i Stockholms län. ISSN 1652-3148.

• Wäsby golfklubbs hemsida: www.wasbygolf.se 060705 Kartor

• Flygfoto över Wäsby golfbana år 1999. Lantmäteriet. www.lm.se • Ekonomiska kartan. Flygfotograferingen verkställd 1942/50. Kartläggningen slutförd 1952. Förläggare:

generalstabens litografiska anstalt. Tryckt 1954. • Häradsekonomiska kartan. Dvd-skiva för Windows och Macintosh. Lantmäteriet.

Bilder hämtade från

• Figur 1: http://sv.wikipedia.org/wiki/Podiceps_auritus • Figur 6: Carlsson Å. (1999) Sörmlandsträd. Gamla träd i odlingslandskapet. Länsstyrelsen i

Södermanlands län 1999:5. Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög. ISSN: 1400-0792. • Övriga figurer är ritade i GIS-programmet ArcView 3.2; ESRI, Redlands, California, USA.

50

Appendix 1: Kärlväxter i dammar

Damm 1 Svenskt namn Latinskt namn Kommentar

1 Fackelblomster Lythrum salicaria 2 Flaskstarr Carex rostrata 3 Gråstarr Carex canecsens 4 Gäddnate Potamogeton natans 5 Knappsäv Eleocharis palustris 6 Sjösäv Schoenoplectus lacustris 7 Slokstarr Carex pseudocyperus 8 Smalkaveldun Typha angustifolia 9 Sprängört Cicuta virosa

10 Strandklo Lycopus europaeus 11 Sumpförgätmigej Myosotis laxa 12 Svalting Alisma plantago-aquatica 13 Syltåg Juncus tenuis 14 Trindstarr Carex diandra (?) 15 Vass Fragmites australis 16 Vattenmåra Galium palustre 17 Veketåg Juncus effusus

Damm 9

1 Blåsstarr Carex vesicaria 2 Bredkaveldun Typha latifolia 3 Dyveronika Veronica scutellaria 4 Gråstarr Carex canescens 5 Gråvide Salix cinerea i vattenbrynet 6 Gäddnate Potamogeton natans rikligt 7 Knappsäv Eleocharis palustris 8 Kråkklöver Comarum palustre 9 Kärrkavle Alopecurus geniculatus

10 Liten andmat Lemna minor 11 Mannagräs Glyceria fluitans 12 Sjösäv Schoenoplectus lacustris 13 Sumpförgätmigej Myosotis laxa 14 Sumpmåra Galium uliginosum 15 Svalting Alisma plantago-aquatica 16 Vattenpilört Persicaria amphibia rikligt 17 Veketåg Juncus effusus 18 Veksäv Eleocharis mamillata

51

Damm 14

1 Blåsstarr Carex vesicaria 2 Borstnate Potamogeton pectinatus 3 Bredkaveldun Typha latifolia 4 Gråvide Salix cinerea i vattenbrynet 5 Gäddnate Potamogeton natans 6 Hornsärv Ceratophyllum demersum7 Hästsvans Hippuris vulgaris 8 Jolster Salix pentandra i vattenbrynet 9 Korsandmat Lemna trisulca

10 Kråkklöver Comarum palustre 11 Liten andmat Lemna minor 12 Sjösäv Schoenoplectus lacustris 13 Slokstarr Carex pseudocyperus 14 Smalkaveldun Typha angustifolia 15 Sprängört Cicuta virosa 16 Strandklo Lycopus europaeus 17 Sumpförgätmigej Myosotis laxa 18 Svalting Alisma plantago-aquatica 19 Trindstarr Carex diandra (?) 20 Vass Phragmites australis 21 Veketåg Juncus effusus 22 Veksäv Eleocharis mamillata

Damm 16

1 Bredkaveldun Typha latifolia 2 Flaskstarr Carex rostrata 3 Gäddnate Potamogeton natans 4 Jättestarr Carex riparia 5 Liten andmat Lemna minor 6 Sjösäv Schoenoplectus lacustris 7 Slokstarr Carex pseudocyperus 8 Svalting Alisma plantago-aquatica 9 Vattenpliört Persicaria amphibia

10 Veksäv Eleocharis mamillata

Damm 23 1 Bredkaveldun Typha latifolia 2 Gäddnate Potamogeton natans 3 Liten andmat Lemna minor 4 Mannagräs Glyceria fluitans 5 Ryltåg Juncus articulatus 6 Sprängört Cicuta virosa 7 Sumpförgätmigej Myosotis laxa 8 Svalting Alisma plantago-aquatica 9 Tiggarranunkel Ranunculus scleratus

Galium palustre 10 Vattenmåra

52

Damm 24 liten

1 Bredkaveldun Typha latifolia 2 Flaskstarr Carex rostrata 3 Gråstarr Carex canescens 4 Gäddnate Potamogeton natans 5 Kråkklöver Comarum palustre 6 Liten andmat Lemna minor 7 Sjöfräken Equisetum fluviatile 8 Sjösäv Schoenoplectus lacustris 9 Slokstarr Carex pseudocyperus

10 Sprängört Cicuta virosa 11 Stor igenknopp Sparganium erectum 12 Strandklo Lycopus europaeus 13 Sumpförgätmigej Myosotis laxa 14 Svalting Alisma plantago-aquatica 15 Trindstarr Carex diandra (?) 16 Vass Phragmites australis 17 Vattenmåra Galium palustre 18 Veketåg Juncus effusus

Damm 24 avlång

1 Bredkaveldun Typha latifolia 2 Dunört sp. Epilobium sp. 3 Flaskstarr Carex rostrata 4 Gäddnate Potamogeton natans 5 Jättestarr Carex riparia 6 Krusskräppa Rumex crispus

Liten andmat Lemna minor 7 8 Mannagräs Glyceria fluitans 9 Plattstarr Carex disticha

10 Sjöfräken Equisetum fluviatile 11 Sjösäv Schoenoplectus lacustris 12 Slokstarr Carex pseudocyperus

Cicuta virosa 13 Sprängört Myosotis laxa 14 Sumpförgätmigej Alisma plantago-aquatica 15 Svalting Galium palustre 16 Vattenmåra Juncus effusus 17 Veketåg

18 Veksäv Eleocharis mamillata Bestämningslitteratur

• Krok Th. O. B. N. & Almquist S. (2001) Svensk flora. Fanerogamer och ormbunksväxter. Tjugoåttonde upplagan. Förlag: Liber AB. ISBN: 91-47-04992-8.

• Mossberg B. & Stenberg L. (2003) Den nya nordiska floran. Förlag: Wahlström & Widstrand. ISBN: 91-46-17584-9.

53

Appendix 2: Kärlväxter i hagmarker Svenskt namn Latinskt namn

Malus domestica 1 Apel Fraxinus excelsior 2 Ask Populus tremula 3 Asp Silene nutans 4 Backglim Dianthus deltoides 5 Backnejlika Anemone pulsatilla 6 Backsippa Ranunculus polyanthemos 7 Backsmörblomma Thymus serphyllum 8 Backtimjan Arabis thaliana 9 Backtrav Berberis vulgaris 10 Berberis Melica nutans 11 Bergslok Rumex acetosella 12 Bergssyra Potentilla erecta 13 Blodrot Vaccinium myrtillus 14 Blåbär Anenome hepatica 15 Blåsippa Ajuga pyramidalis 16 Blåsuga Pimpinella saxifraga 17 Bockrot Frangula alnus 18 Brakved Filipendula vulgaris 19 Brudbröd Urtica dioica 20 Brännässla Viola hirta 21 Buskviol Alchemilla sp. 22 Daggkåpa Sambucus racemosa 23 Druvfläder Vicia hirsuta 24 Duvvicker Galeopsis sp. 25 Dån sp. Maianthemum bifolium 26 Ekorrbär Quercus robur 27 Ekorrbär Juniperus communis 28 En Potentilla argentea 29 Femfingerört Hypericum maculatum 30 Fyrkantig johannesört Festuca ovina 31 Fårsvingel Rhamnus cathartica 32 Getapel Polygonatum odoratum 33 Getrams Picea abies 34 Gran Plantago major 35 Groblad Artemisia vulgaris 36 Gråbo Pilosella officinarum 37 Gråfibbla Carex canescens 38 Gråstarr Stellaria graminea 39 Grässtjärnblomma Primula veris 40 Gullviva Galium verum 41 Gulmåra Lathyrus pratensis 42 Gulvial Crataegus sp. 43 Hagtorn sp. Rubus idaeus 44 Hallon Lapsana communis 45 Harkål Geum rivale 46 Humleblomster Anthriscus sylvestris 47 Hundkäx Carex nigra 48 Hundstarr Dactylis glomerata 49 Hundäxing Vicia sepium 50 Häckvicker Prunus padus 51 Hägg Milium effusum 52 Hässlebrodd Cerastium fontanum 53 Hönsarv

54

Polygala vulgaris 54 Jungfrulin Senecio viscosus 55 Klibbkorsört Arrhenatherum elatius 56 Knylhavre Ribes uva ursi 57 Krusbär Dechampsia flexuosa 58 Kruståtel Vicia cracca 59 Kråkvicker Lotus corniculatus 60 Käringtand Convallaria majalis 61 Liljekonvalj Vaccinium vitis idaea 62 Lingon Campanula rotundifolia 63 Liten blåklocka Calluna vulgaris 64 Ljung Capsella bursa pastoris 65 Lomme Helictotrichon pubescens 66 Luddhavre Viola odorata 67 Luktviol Poa nemoralis 68 Lundgröe Melampyrum nemorosum 69 Lundkovall Bothrychium lunaria 70 Låsbräken Acer platanoides 71 Lönn Ranunculus auricomus 72 Majsmörblomma Veronica serpyllifolia 73 Majveronika Saxifraga granulata 74 Mandelblomma Taraxacum sp. 75 Maskros sp. Geranium sylvaticum 76 Midsommarblomster Epilobium angustifolium 77 Mjölkört Ribes alpinum 78 Måbär Erophila verna 79 Nagelört Geum urbanum 80 Nejlikrot Paris quadrifolia 81 Ormbär Sorbus intermedia 82 Oxel Potentilla reptans 83 Revfingerört Ranunculus repens 84 Revsmörblomma Arabis glabra 85 Rockentrav Rosa sp. 86 Ros sp. Ribes rubrum 87 Röda vinbär Trifolium pratense 88 Rödklöver Festuca rubra 89 Rödsvingel Agrostis capillaris 90 Rödven Achillea millefolium 91 Röllika Sorbus aucuparia 92 Rönn Dryopteris carthusiana 93 Skogsbräken Hieracium sect. Hieracium 94 Skogsfibbla Trifolium medium 95 Skogsklöver Melampyrum sylvaticum 96 Skogskovall Mycelis muralis 97 Skogssallat Lonicera xylosteum 98 Skogstry Viola riviniana 99 Skogsviol Prunus spinosa 100 Slån Fragaria vesca 101 Smultron Ranunculus acris 102 Smörblomma Galium aparine 103 Snärjmåra Barbarea vulgaris 104 Sommargyllen Rubus saxatilis 105 Stenbär Polypodium vulgare 106 Stensöta Campanula persicifolia 107 Stor blåklocka Galium album 108 Stormåra Hieracium sect. tridentata 109 Styvfibbla

55

Plantago lanceolata 110 Svartkämpar Salix caprea 111 Sälg Pinus sylvestris 112 Tall Veronica chamaedrys 113 Teveronika Phleum pratense 114 Timotej Lychnis viscaria 115 Tjärblomster Dryopteris filix mas 116 Träjon Tussilago farfara 117 Tussilago Dechampsia cespitosa 118 Tuvtåtel Hypericum perforatum 119 Vanlig johannesört Carex digitata 120 Vispstarr Sedum acre 121 Vit fetknopp Trifolium repens 122 Vitklöver Galium boreale 123 Vitmåra Lamium album 124 Vitplister Anemone nemorosa 125 Vitsippa Anthoxantum odoratum 126 Vårbrodd Luzula pilosa 127 Vårfryle Carex careophyllea 128 Vårstarr Betula pendula 129 Vårtbjörk Stellaria media 130 Våtarv Cirsium vulgare 131 Vägtistel Myosotis arvensis 132 Åkerförgätmigej Cirsium arvense 133 Åkertisten Viola arvensis 134 Åkerviol Knautia arvensis 135 Åkervädd Luzula multiflora 136 Ängsfryle Poa pratensis 137 Ängsgröe Tragopogon pratensis 138 Ängshaverrot Helictotrichon pratense 139 Ängshavre Alopecurus pratensis 140 Ängskavle Melampyrum pratense 141 Ängskovall Rumex acetosa 142 Ängssyra Viola canina 143 Ängsviol Succisa pratensis 144 Ängsvädd Veronica officinalis 145 Ärenpris Pteridium aquilinum 146 Örnbräken

Bestämningslitteratur

• Krok Th. O. B. N. & Almquist S. (2001) Svensk flora. Fanerogamer och ormbunksväxter. Tjugoåttonde upplagan. Förlag: Liber AB. ISBN: 91-47-04992-8.

• Mossberg B. & Stenberg L. (2003) Den nya nordiska floran. Förlag: Wahlström & Widstrand. ISBN: 91-46-17584-9.

56

57

Varför är ”skogsdungarna” vid hål 4-8 så speciella?

Lina Vikström Examensarbete 2006, del 3 (av 4)

Botaniska Institutionen Stockholms Universitet

Handledare: Regina Lindborg & Håkan Talling

58

Varför är ”skogsdungarna” vid hål 4-8 så speciella? • Markerna har i århundraden hävdats, dvs. betats av boskap eller slagits med

lie.

• Endast arter som klarar av att leva på näringsfattiga marker som ständigt ”störs” växer här – en alldeles unik och artrik flora!

• Dessa arter är idag hotade eftersom hävdade gräsmarker minskat drastiskt.

• Då skötseln av markerna upphör tar andra arter, som är stora och

snabbväxande, över.

• Den hävdgynnade floran, som är en kulturhistorisk rest, försvinner och vanliga artfattiga marker bildas.

• För att bevara de värdefulla arterna som fortfarande finns kvar måste

marken skötas på rätt sätt!

Skötselråd:

- Röj först bort vissa träd och buskar. Eventuellt bör träden ringbarkas ett par år innan de fälls.

- Därefter ska marken betas eller slås varje år. Slåttern ska utföras någon

gång mellan mitten av juli och början av augusti.

- Det slagna gräset måste avlägsnas från marken, så att ingen näring tillförs.

- Tänk även på att vara försiktig då gödsling av närliggande områden sker

så att betesmarkerna förblir näringsfattiga. Läs mer om markernas historia och värden i texten som följer. För specifika skötselråd se: Skötselråd för naturtyper på Wäsby Golfklubb (Vikström 2006).

59

Jordbrukets historia I tusentals år var de svenska bönderna beroende av ogödslade ängar och naturbetesmarker. Redan på järnåldern hade många bönder sitt jordbruk på en fast plats och många av dessa platser har varit i bruk ända in i historisk tid. I östra Sverige, bl.a. i Uppland, hägnade man in sina marker efter ett speciellt mönster med inägor och utmark, se Fig. 1. På inägorna fanns små gödslade åkrar samt ogödslad ängsmark som slogs med lie och gav vinterfoder till djuren i form av hö. Även obrukbara partier som låg i åkrarna (åkerholmar) och vägkanter slogs varje år för att maximera höskörden. På utmarkerna gick djuren på bete, man stängslade alltså ut djuren istället för att stängsla in dem som man gör idag. Stensträngar avskiljde gårdens inägor från utmarkerna och fägator genom inägorna gjorde det möjligt att flytta djuren från utmarken och in till gården varje dag. Djuren stod inne i fähusen på nätterna främst för att gödsel skulle kunna samlas upp och läggas ut på åkrarna. Storleken på ängen bestämde hur många djur som kunde födas under vintern, och djuren gödslade alltså i sin tur åkern. Härav kommer talesättet ”äng är åkers moder”. Detta system med stensträngar var främst i bruk 200 till 600 e. Kr. Sättet att använda marken, dvs. inägor med åker och äng samt utmarker med betesmark, bestod dock ända fram till 1800-talet. Under 1700-talets andra hälft och fram till ca 1900 växte Sveriges befolkning och därmed även odlingsmarkernas arealer. Jordbruket omvandlades på flera sätt och blev mer effektivt med bl.a. förbättrad odlingsteknik. Ängsarealen som tidigare varit anpassad efter åkerarealen minskade i och med att konstgödsel, vallodling och växelbruk infördes. Även betesmarkerna fick mindre betydelse och minskade i utsträckning. Denna omvandling av jordbruket kallas för den agrara revolutionen. På 1900-talet intensifierades jordbruket ytterligare och de naturliga fodermarkerna förlorade ännu mer i värde. För att få en bättre bild av hur landskapet tidigare har brukats kan man ta hjälp av gamla kartor, se appendix.

Figur 1. Ett exempel på hur systemet med inägor och utmark kunde se ut. Illustration: Nils Forshed. Bilden är hämtad ur ”Ängar” av Ekstam, Aronsson och Forshed (1988). Varför ska markerna bevaras? År 1850 fanns det omkring 2 miljoner hektar naturbetesmark i Sverige, idag återstår endast ca 15-20 % av dessa marker. Endast en promille av slåtterängsarealen finns idag kvar om man jämför med i början av 1800-talet. De marker som finns kvar ligger ofta som små fragment i landskapet. Ju kortare tid som får gå mellan upphörd hävd och återupptagen skötsel, desto fler värden finns troligen kvar på marken. Restaureringar av gamla igenväxta ängs- och hagmarker har på senare år ökat. Detta beror bl.a. på att Sverige sedan 1994 ska följa

60

konventionen om biologisk mångfald vilket innebär att vi enligt lag ska skydda den biologiska mångfalden i vårt land. I november 2005 antogs även ett 16:e miljömål av riksdagen. Detta miljömål syftar till att den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt för nuvarande och framtida generationer. Enligt Agenda 21, en annan internationell överenskommelse, ska alla kommuner arbeta för en förbättrad miljö. En viktig punkt i detta arbete rör just den biologiska mångfalden. Svenska golfförbundet arbetar därför med miljöarbete och de anser att alla golfklubbar borde ha en miljöplan, därför har de också utformat riktlinjer för en sådan. Vård av banornas naturmarker är en punkt på denna plan. Faktaruta

Fägata – stängslad (av ex stenmur eller gärdsgård) led där boskapen drevs mellan gård och betesmark. Hamling – återkommande insamling av löv och årsskott från träd, löven användes som foder till djuren. Historisk tid – begränsas bakåt av förhistorisk tid och framåt av modern tid. Skriftliga källor finns från den historiska tiden. I Sverige börjar den historiska tiden ca 1050 e. Kr. och sträcker sig fram till industrialismen. Hävd – nyttjande av mark genom exempelvis bete eller slåtter. Inäga – äldre bondesamhällets mark som hägnats in mot boskapen. Omfattar hus, åker, äng samt vissa små betesfållor. Kärlväxter – växter med ledningsvävnad. Naturbetesmark – betesmarker som aldrig har kultiverats på något sätt, dvs. aldrig gödslats, kalkats, röjts på sten, dränerats eller insåtts. Naturlig fodermark – ängar och betesmarker som aldrig kultiverats (se ovan). Stensträng – rest av förhistorisk hägnad, ”stenmur”. Utmark – ofta skogs- eller hedmark som nyttjades främst till bete och ved i det äldre bondesamhället. Vallodling – produktion av vallväxter till bl.a. foder och bete. Växelbruk – grödor odlas omväxlande på olika skiften för att jorden inte ska tröttas ut och för att vissa växtsjukdomar ska undvikas. Åker – mark som odlades främst till spannmål. Äng – mark med gräs och örter som slogs till vinterfoder åt djuren.

Artrikedom Naturbetesmarker och ängar som aldrig gödslats eller på annat sätt kultiverats har en mycket speciell artsammansättning och är de artrikaste miljöerna i Sverige. På en sådan mark kan det växa mer än 60 arter per m2. Ängens uppgift var, som tidigare nämnts, att producera vinterfoder till djuren, vilket skedde genom slåtter och lövtäkt (hamling). Naturbetesmarkerna hävdades genom bete. Det är just den ständiga utarmningen av marken som har gett den speciella flora som finns på dessa naturliga fodermarker. Markerna är även varierande och innehåller många olika vegetationstyper. Många av växterna i ängarna och naturbetesmarkerna finns där för att de klarar avbetningen/slåttern bättre än andra växter, när de ”klipps av” skjuts nya skott från basen. Växterna är ofta små och har en bladrosett tryckt till marken vilket gör att de överlever hävden, se Fig. 2. Andra anpassningar är att de klarar av de näringsfattiga förhållandena samt att de ofta har en låg och jämn tillväxthastighet. Då en naturbetesmark är välskött bildas ett tätt lågt växttäcke som hindrar andra växter att etablera sig och de växter som finns på platsen får gott om ljus. Många av de hävdberoende arterna finns med på artdatabankens lista över rödlistade arter. Några av dessa är: rutlåsbräken, grönkattfot, olika ögontröstarter, fältgentiana samt korskovall.

61

Figur 2. Bilden till vänster visar den hävdgynnade arten kattfot som har liten bladmassa och en bladrosett tätt tryckt till marken. Den vänstra bilden visar den kvävegynnade brännässlan som är högre och har stor bladmassa. Båda bilderna är hämtade från www.runberg.org Vad händer om skötseln uteblir? Om hävden upphör börjar markerna att växa igen och då försvinner den speciella floran. De hävdgynnade arterna, som är konkurrenssvaga, lämnar plats åt igenväxningsarter. Dessa arter är konkurrensstarka men störningskänsliga och kunde alltså inte växa då störning, i form av hävd, pågick. Efter några år utan hävd domineras markvegetationen av stora mer kvävegynnade arter såsom brännässlor (Fig. 2), älggräs och hundkäx. Även träd- och buskskiktet ökar och skuggar marken ytterligare. Det är främst tillväxthastigheten och bladmassan hos de invaderande arterna som gör att de konkurrerar ut de som är hävdgynnade. Redan efter några år av utebliven hävd bildas ett lager av visset gräs på marken vilket gör det ännu svårare för ljus och värme att nå ner. Många av de hävdgynnade arterna är dock långlivade och restpopulationer kan hänga kvar i åratal. Tids nog kommer dessa arter emellertid att dö ut om skötseln inte återupptas. Vissa arter som tidigare funnits på platsen har en vilande fröbank i jorden. Denna fröbank kan aktiveras om förhållandena förbättras exempelvis genom skötsel och arterna kan då återetableras. Inventeringar För att ta reda på var alla ängs- och betesmarker med höga naturvärden finns har länsstyrelserna gjort inventeringar i två omgångar i hela landet. Den första inventeringen, ängs- och hagmarksinventeringen, genomfördes 1987-1992. Som uppföljning gjordes mellan år 2002 och 2004 en ny inventering, ängs- och betesmarksinventeringen. Bara i Stockholms län inventerades närmare 1600 ängar och betesmarker. År 1988 inventerades ett objekt där Wäsby Golfklubbs bana ligger idag. Detta objekt består av 6 områden som ligger i banans nordöstra del vid hål 4-8. Områdena blev klassade som björkhagar med örtrika torr- och friskängar och den totala arean är cirka 5 hektar. Då objektet några år senare skulle inventeras igen bedömdes det som ”ej aktuellt”, troligen på grund av att golfbanan då hade anlagts. Insatser på dessa områden är ändå av stort värde. Tittar man på gamla kartor kan man se att områdena länge användes som betesmarker. De redan vackra omgivningarna skulle få ännu större värden, både rekreationsmässigt, kulturellt och biologiskt om markerna sköttes på rätt sätt.

62

Wäsby Golfklubb Då länsstyrelsen år 1988 inventerade det område där golfbanan idag ligger fann man flera hävdgynnade arter, exempelvis den rödlistade arten korskovall. Vid inventeringar gjorda sommaren 2006 hittades fortfarande vissa hävdgynnade arter i de gamla hagarna, däribland kan nämnas låsbräken, jungfrulin, brudbröd, svartkämpar och gullviva. Det finns även andra organismer som är beroende av hävden, bland andra vissa insekter, svampar och fåglar. Förutom de höga biologiska värdena finns det, som tidigare nämnts, ofta kulturhistoriska värden i form av spår från generationers jordbruk på markerna. Även dessa spår är beroende av hävd för att de inte helt ska döljas av vegetationen och kanske förstöras. På Wäsby Golfklubbs bana kan man se mycket av det gamla kulturlandskapet då det finns ett flertal fornlämningar över området. En hålväg, vilken användes av vikingarna, sträcker sig genom hela golfbanans område. Även ett flertal stensträngar finns på banan, bl.a. i flera av de gamla hagmarkerna. Andra fornlämningar som finns bevarade i de gamla hagmarkerna är exempelvis ett gravfält och en runsten (område 3). En väl bevarad fägata vid hål 26 är även den väl värd att nämnas. Skötselråd Engångsåtgärder: Vissa träd och buskar bör tas bort. Röjning av träd och buskar ska helst ske på sommaren efter lövsprickning, allra bäst resultat fås på sensommaren. Av praktiska skäl, t.ex. tjäle i marken, utförs dock röjning ofta under vinterhalvåret, detta kan vara aktuellt på golfbanan. Nackdelen med detta är att stora mängder stubbskott då kan uppstå, dessa bör i sin tur röjas bort under sommaren. Träd och buskar kan röjas på en gång eller under flera år. Vid starkt igenväxta marker bör röjningen dock sträcka sig under några år. Först och främst bör redan befintliga luckor vidgas, detta för att rädda restpopulationer av de hävdgynnade arterna som behöver ljus. Före avverkning av träd kan ringbarkning göras vilket minskar stubb- och rotskott. Framförallt asp måste ringbarkas, detta ett par år innan de fälls. Ringbarkningen sker genom att en ring av barken och bastlagret skalas av runt stammen nedanför den lägsta grenen. Denna ring bör vara åtminstone 20 cm bred och det är viktigt att den går runt hela trädet så att näringstillförseln mellan rot och krona stoppas, se Fig. 3. Trädet kommer att dö efter 2 somrar och kan då avverkas. Ringbarkningen utförs med yxa eller röjkniv och kan ske under hela året, på våren går det emellertid något lättare. De avverkade träden och riset måste tas bort från platsen, detta för att minska näringstillförseln.

Figur 3. Ringbarkade träd. Bilden är hämtad ur ”Naturbetesmarker” av Edelstam och Pehrson (2002).

63

Underhåll: Då området röjts på buskar och träd måste det sedan skötas kontinuerligt. Marken bör betas varje sommar för att optimala förhållanden ska uppnås. Var dock försiktig direkt efter röjningen då marken är extra känslig. Bete är det enklaste sättet att sköta marken, dvs. minst arbetsinsats krävs. Om bete inte är möjligt bör marken istället slås varje år. Slåttern bör ske någon gång mellan mitten av juli och början av augusti och ska helst utföras med skärande eller klippande redskap, såsom lie eller slåtterbalk. Det slagna gräset måste sedan avlägsnas från marken! Helst ska det emellertid få torka på platsen i några dagar innan det förs bort. Eventuellt kan en liten mängd slagen hävdmarksvegetation läggas ut på andra liknande områden, detta för att fröer ska spridas. Områden med kvävegynnad vegetation såsom brännässlor, hundkex, timotej, hundäxing, kardborre, kvickrot, maskrosor eller ängssvingel bör slås tidigare. Den slagna vegetationen måste då snabbt plockas bort från platsen så att inte fröspridning kan ske. Kulturlämningar, såsom stensträngar och gravar, ska vara fria från vegetation för att tydligare synas i landskapet. Tänk även på att inte gödsla alltför nära dessa områden (gödsla inte heller vid stark vind). För att ytterligare gynna mångfalden bör döda träd och stockar lämnas kvar. Slå gärna vägkanterna i närheten då dessa kan fungera som spridningskorridorer för växterna. Även de gamla åkerholmarna på golfbanan bör skötas på liknande sätt.

För mer specifika skötselråd för de 6 hagmarksområdena se: Skötselråd för naturtyper på Wäsby Golfklubb (Vikström 2006).

64

Lästips: • Bennet Gårdö M. (1996) Odlingslandskapet – en lång markanvändnings historia.

Riksantikvarieämbetet. Tryck Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, Lund. ISBN 91-7209-031-6. • Edelstam C. (1998) Ängar. Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet. Jordbruksverket. • Edelstam C. Pehrson I. (2002) Naturbetesmarker. Biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet.

Jordbruksverket. • Ekstam U. & Forshed N. (1997) Om hävden upphör. Kärlväxter som indikatorarter i ängs- och

hagmarker. Naturvårdsverket. AB Fälths Tryckeri, Värnamo. • Ekstam U. & Forshed N. (2000) Svenska naturbetesmarker. Historia och ekologi. Naturvårdsverkets

förlag, Stockholm. • Ericsson B. & Spjuth T. Svenska golfförbundet. Miljöplan. Serviceavdelningen, Box 84, 182 11

Danderyd. Repro: Typografen. • Eriksson O. & Ehrlén J. (2001) Landscape fragmentation and the viability of plant populations. In:

Silverton J. & Antonovics J. (eds.): Plants stand still but their genes don’t. British Ecological Society Symposium. Balckwell.

• Eriksson O. (1999) Dynamik hos fragmenterade populationer av ängs- och hagmarksväxter. CBM:s Skriftserie 2 27-33. Uppsala.

• Gärdenfors U. (2005) Rödlistade arter i Sverige 2005. The 2005 Redlist of Swedish Species. ISBN 91-88506-30-4.

• http://miljomal.nu • Johansson O. & Hedin P. (1995) Restaurering av ängs- och hagmarker. Naturvårdsverket. Tryck:

Tryckindustri, Solna. ISBN 91-620-1102-2. • Konventionen om biologisk mångfald. Rio de Janeiro, den 5 juni 1992. (2002) Sveriges internationella

överenskommelser. Nytryck av SÖ 1993:77 ISSN 1102-3716. • Kull K. & Zobel M. (1991) High species richness in an Estonian wooded meadow. Journal of Veg. Sci.

2:711-714. • Lindborg R., Cousins S. A. O., Eriksson O. (2005) Plant species response to land use change –

Campanula rotundifolia, Primula veris and Rhinantus minor. Ecography 28:29-36. • Moraitis Nadezhda (2005) Naturinventering av området kring Wäsby golfbana. Skötselråd och

biotopsbeskrivningar. Examensarbete 10 p. Miljö- och hälsoskydd. Stockholms universitet. • Nationalencyklopedin (2000) Multimedia 2000 plus. CD-rom för PC och Macintosh. • Priha M. (2003) Skötselkort för vårdbiotoper 3 – Restaurering. Tryck: Erweko Painotuote Oy. • Svennberg S. A. (1999) Så bygger vi en golfbana. Svenska golfförbundet ISBN 91-86818-31-7. • Tilman D., May R. M., Lehman C.L. & Nowak M. A. (1994) Habitat destruction and the extinction

debt. Nature 371:65-66. • Tuva, databas med inventeringsresultat. 060131. Länsstyrelsen i Stockholms län, (Hanna Williamsson

& Måns Svensson). • Wallentinus H.G. (1988) Inventeringsprotokoll. Ängs- och hagmarksinventeringen 19880726. • Welinder S. Pedersen E.A. Widgren M. (1998) Jordbrukets första femtusen år. 4000 f. Kr. – 1000 e. Kr.

Det svenska jordbrukets historia. Natur och kultur/LTs förlag. • Vikström L. (2006) Effects of local and regional variables on the flora in the former semi-natural

grasslands on Wäsby Golf club’s course. Master’s thesis part 1 (of 4). Plant Ecology. Department of Botany. Stockholm University. 070-3560536, bergqvist-vikstrom@chello.se

• Vikström L. (2006) Skötselråd för naturtyper på Wäsby Golfklubb. Examensarbete, del 2 (av 4). Botaniska Institutionen. Stockholms universitet. 070-3560536, bergqvist-vikstrom@chello.se

• Williamsson H. (2005) Odlingslandskapets pärlor. Ängs- och betesmarker i Stockholms län. Faktablad 2005:04. Länsstyrelsen i Stockholms län. ISSN 1652-3148.

Bilder hämtade från:

• Figur 1: Ekstam U., Aronsson M. & Forshed N. (1988) Ängar. Om naturliga slåtterängar i odlingslandskapet. Naturvårdsverket och LTs förlag. Stockholm.

• Figur 2: www.runberg.org (060524). • Figur 3: Edelstam C. Pehrson I. (2002) Naturbetesmarker. Biologisk mångfald och variation i

odlingslandskapet. Jordbruksverket. • Flygfoto över Wäsby golfbana (1999) Lantmäteriet. (www.lm.se) • Ekonomiska kartan. Flygfotograferingen verkställd 1942/50. Kartläggningen slutförd 1952. Förläggare:

generalstabens litografiska anstalt. Tryckt 1954. • Häradsekonomiska kartan. Dvd-skiva för Windows och Macintosh. Lantmäteriet.

65

Appendix Bilderna visar Wäsby Golfklubbs område från tre olika år. Flygfotot är från 1999, den ekonomiska kartan (mitten) från år 1942/50 och häradskartan (längst ned) från sekelskiftet 1900. Man kan tydligt se vad som förändrats/bevarats genom årens lopp. De sex hagmarksområdena är markerade på flygfotot.

66

67

Ås med ekar på Wäsby Golfklubb

Lina Vikström Examensarbete 2006, del 4 (av 4)

Botaniska Institutionen Stockholms Universitet

Handledare: Regina Lindborg & Håkan Talling

68

Ås med ekar Söder om hål 27 ligger en ås med stora gamla ekar på, se Fig. 1. En utbyggnad av banan planeras i framtiden och då kan detta område komma att bli aktuellt. Äldre ekar är dock värdefulla ur både kulturella och biologiska perspektiv och därför bör hänsyn tas till dessa. Eken Eken tillhör familjen Fagaceae där även bl.a. bok ingår. Eksläktet (Quercus) består av 300 arter, varav endast två stycken finns i Sverige, den vanliga eken (Quercus robur) och bergeken (Quercus petraea). På golfbanans mark finns den vanliga eken. Ekar trivs där det är varmt och soligt och just dessa två kriterier krävs för att eken ska kunna föryngra sig. Ekar kan bli mycket gamla, upp till 900 år och de utgör en viktig livsmiljö för mängder av organismer både som döda och döende. De kan bli upp till 30 meter höga och få en omkrets på över 10 meter i extrema fall. Kulturhistoria Människan har i tusentals år brukat markerna i Sverige. Redan på järnåldern hade många bönder sitt jordbruk på en fast plats och många mönster i dagens kulturlandskap kan spåras ända dit. Speciella system med inägor och utmarker var vanliga. På inägorna fanns åkrar och ängar, på utmarkerna betade kreaturen. Ett ökat betestryck gav tids nog ett öppnare landskap på utmarkerna. Det här sättet att bruka marken bestod ända fram till 1800-talet. Jordbruket har på senare tid effektiviserats på flera sätt och detta har lett till att betesmarkerna minskat radikalt i utsträckning. På 1900-talet intensifierades jordbruket ytterligare vilket lett till än färre betesmarker. Gamla ekar finns i äldre odlingslandskap och det är just århundraden av brukande som har format dem. De grova och vidkroniga träden påträffas i just gamla betesmarker där de betande djuren hållit undan granar och andra träd som kunnat ge skugga. Eken var länge skyddad enligt lag. Redan på medeltiden gav landskapslagarna ett visst skydd av bärande träd, dvs. träd som ger ollon, nötter eller frukt. År 1558 förbjöd sedan Gustav Vasa fällning av dessa bärande träd. Den viktigaste orsaken till detta var behovet av ekvirke till den flotta han byggde. Timmer av ek är beständigt mot röta och därför mycket passande som båtmaterial. Många handels- och krigsfartyg byggdes av just ek, däribland kan regalskeppet Vasa nämnas. Den svenska kronans förbud mot avverkning räckte ända fram till 1800-talet vilket skonat eken från att bli fälld. Många av träden i de svenska betesmarkerna har emellertid spår av hamling eller topphuggning. Hamling innebär att grenarna huggits av en bit från stammen med ett antal års mellanrum, lövverken gavs sedan som vinterfoder. Vid topphuggning höggs istället stammen av, vilket tids nog gett eken ett karaktäristiskt ”sparbankseks-utseende” med breda kronor. Det finns indikationer som säger att ekskogar sköttes redan under medeltiden genom att glesas ut, röjas samt topphuggas. Skogarna sköttes på detta sätt för att ollonproduktionen till svinuppfödning skulle maximeras. Eken har utöver virke till skepp och foder till djuren också använts till bland annat verktyg, garvning och medicin av olika slag. Naturvärden Naturligt växer ekar i blandbestånd med andra ädellövträd, exempelvis askar, som har liknande flora och fauna knutna till sig. Det är dock eken som utgör livsmiljö för allra flest arter. En ek som står öppet och solbelyst och är över 150 år gammal har ofta håligheter och

69

sprickor där många organismer trivs, däribland kan nämnas fåglar och fladdermöss. Ekarna utgör även en nyckelmiljö för många hotade vedinsekter, svampar och lavar, närmare 120 rödlistade arter! Eken är den biotop som enskilt innehåller flest hotade insektsarter i Sverige. Då träden nått en ålder på cirka 150 år börjar de att utveckla en grövre bark och fler håligheter, vilket leder till att det i ett och samma träd kan det finnas mängder av mikrohabitat. De olika microhabitaten gör att så många olika arter trivs där. Även döda ekar är viktiga för många av de hotade arterna. Markfloran i en ekhage blir oftast relativt artfattig, trots bete som vanligen leder till artrikedom. Detta beror på att ekens löv, som innehåller ämnet tannin, täcker marken och gör att den blir sur. Bete är emellertid ändå viktigt då markerna hålls öppna så att eken trivs. Sverige är ett av de ekhagrikaste länderna i Europa och vi har även många äldre ekar, därför har vi ett internationellt ansvar att bevara dessa. Wäsby Golfklubb Marken där Wäsby Golfklubbs bana ligger har en historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden. Redan på 1500-talet omnämns Nibble gård i skrift. Marken har brukats under lång tid och många kulturella minnen finns ännu bevarade. Undersöker man gamla kartor kan man se att ekåsen på Wäsby Golfklubbs bana betades både vid sekelskiftet 1900 och på mitten av 1900-talet. Ekarna har därmed fått tillräckligt med ljus och värme för att kunna växa och frodas under en längre tid. Detta har gett just de ståtliga ekar man nu kan skåda på platsen. På området finns åtminstone 9 stora ekar som bör röjas fram. Omkretsarna på dessa varierar mellan 3,10 och 4,80 meter, se Tabell 1 samt Fig. 4a och 4b. Hur gamla ekarna är kan vara svårt att säga då storlek och ålder inte alltid går hand i hand. Även åldersbestämning med hjälp av borr kan vara svårt då ekar ofta är ihåliga.

Ås med ekar

Parkering

Hål 27 Figur 1. Flygfoto över golfbanans område. Åsen med ekar ligger söder om hål 27. Skötsel Friställning På lång sikt kräver alla ekmiljöer skötsel. Då hävden, dvs. betet eller slåttern, upphört på en mark växer den snart igen. Både eken och de arter som lever på eller i den missgynnas av

70

skugga och därför krävs röjning av marken. Ekar måste helt friställas för att långsiktigt klara sig. Minst 5 meter bör det vara mellan ekens krona och träden runtomkring, se Fig. 2. Om trädet är över 150 år och igenväxningen gått långt bör man dock vara försiktig så att det inte chockas av ljus och värme. Friställningen måste då ske i 2 eller 3 etapper under en 10-års period.

Figur 2. Vid friställning av ekar bör avståndet mellan krona och omkringliggande träd bli minst 5 meter. Bilden är hämtad ur ”Sörmlandsträd” av Carlsson (1999). Ringbarkning Ringbarkning av träd som står nära ekarna är ett alternativ. Vid ringbarkning skalas en ring av barken och bastlagret av runt stammen nedanför den lägsta grenen. Denna ring bör vara åtminstone 20 cm bred och det är viktigt att den går runt hela trädet så att näringstillförseln mellan rot och krona stoppas, se Fig. 3. Trädet kommer att dö efter 2 somrar och kan då avverkas. Ringbarkningen utförs med yxa eller röjkniv och kan ske under hela året, på våren går det emellertid något lättare. Ringbarkning minskar stubb- och rotskott samt gör att eken som står kvar successivt friställs då omkringliggande träd dör och chockas därför inte av sol och värme. Framförallt asp måste ringbarkas. De flesta av de avverkade träden och det mesta av riset måste tas bort från platsen, detta för att minska näringstillförseln. Yngre ekar kan frihuggas direkt. Övrig skötsel Efter friställningen måste marken röjas på sly med jämna mellanrum. Helst bör den betas av exempelvis får, då hålls marken öppen och undervegetationen gynnas av betet. För att få en så värdefull miljö som möjligt ska träd av olika ålder sparas. Det är även viktigt att andra lövträd och områden med buskar sparas eftersom en mer varierande miljö gynnar artrikedomen. Då marken kan vara relativt känslig bör röjningen ske vintertid då tjälen satt in. Röjning på vårkanten kan inte heller rekommenderas då fågellivet är rikt i området.

71

Figur 3. Ringbarkade träd. Bilden är hämtad ur ”Naturbetesmarker” av Edelstam och Pehrson (2002). Andra saker som är viktiga att tänka på är:

- Spara även träd och buskar med blommor, exempelvis nypon, slån, hägg, rönn och sälg för att insektsfaunan ska gynnas.

- Lämna alltid skadade, döda, svampbeväxta, grova eller ihåliga träd. - Lämna alltid träd av olika åldrar, detta för att främja en långsiktig utveckling. - Lämna gärna kvar några avverkade stockar och mindre delar av röjningsmaterialet i

högar. Här kan insekterna finna nya livsmiljöer. - Se till att i övrigt inte inkräkta på området. Exempelvis bör jordhögar från

markbearbetningen intill inte läggas här.

För mer specifika skötselråd, se Tabell 1.

72

Figur 4a. Åsens hela sträckning. Figur 4b. På den norra delen av åsen står ett antal större ekar (1-11).

1

2 3

4

5 6 7

8

9

10

Tabell 1. Ekar på området samt förslag på vad som ska göras med dem. Ek nr.

Omkrets (meter)

Diameter (meter)

Kommentar

1 3,10 0,98 Död? Ska stå kvar! 2 3,80 1,20 Friställ, helst i etapper då igenväxningen gått långt 3 4,80 1,50 Friställ 4 4,10 1,30 Friställ 5 3,30 1,05 Tag bort (står för nära annan/andra ekar) 6 3,30 1,05 Tag bort (står för nära annan/andra ekar) 7 4,65 1,48 Friställ 8 2,95 0,94 Friställ 9 4,15 1,32 Friställ 10 3,90 1,24 Friställ 11 4,40 1,40 Står relativt öppet. Röj något. Utöver ovan nämnda ekar finns även ett antal mindre ekar med omkrets på omkring 2 meter. Även dessa bör skötas på liknande sätt. Lästips:

• Bennet Gårdö M. (1996) Odlingslandskapet – en lång markanvändnings historia. Riksantikvarieämbetet. Tryck Wallin & Dalholm Boktryckeri AB, Lund. ISBN 91-7209-031-6.

• Carlsson Å. (1999) Sörmlandsträd. Gamla träd i odlingslandskapet. Länsstyrelsen i Södermanlands län 1999:5. Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög. ISSN 1400-0792.

• Ek T. & Johannesson J. (2005) Mångsidigt brukande av ekmiljöer -exemplet Östergötland. Länsstyrelsen Östergötland rapport 2005:16. Tryck: Norrköpings Tryckeri. ISBN 91-7488-126-4.

• Ekstam U. & Forshed N. (2000) Svenska naturbetesmarker. Historia och ekologi. Naturvårdsverkets förlag, Stockholm.

• Lind C. (2005) Golfhål som ger eko. Svenska golfförbundets tidning: Svensk golf nr 11 2005.

11

120 m.

73

• Lindhe A. (2005) Människan och landskapet – utmarken från medeltid till nutid. Kurskompindium. Copyright Skogsbiologerna AB.

• Mossberg B. & Stenberg L. (2003) Den nya nordiska floran. Wahlström & Widstrand. Tryck: PDC Tangen, Norge. ISBN 91-46-17584-9.

• Tunón H., Pettersson B. & Iwarsson M. (2005) Människan och floran. Etnobiologi i Sverige 2. Wahlström & Widstrand Stockholm. Tryck: PDC Tangen, Norge. ISBN 91-46-17789-2.

www.wasbygolf.se• Wäsby golfbanas hemsida; Bilder hämtade från: • Figurer 1, 4a och 4b: Flygfoto över Wäsby Golfklubb. Hämtat från lantmäteriet, bearbetat i GIS-

programmet ArcView 3.2; ESRI, Redlands, California, USA. • Figur 2: Carlsson Å. (1999) Sörmlandsträd. Gamla träd i odlingslandskapet. Länsstyrelsen i

Södermanlands län 1999:5. Tryck: AB Danagårds Grafiska, Ödeshög. ISSN: 1400-0792. • Figur 3: Edelstam C. & Pehrson I. (2002) Naturbetesmarker. Biologisk mångfald och variation i

odlingslandskapet. Jordbruksverket. • Ekonomiska kartan. Flygfotograferingen verkställd 1942/50. Kartläggningen slutförd 1952. Förläggare:

generalstabens litografiska anstalt. Tryckt 1954. • Häradsekonomiska kartan. Dvd-skiva för Windows och Macintosh. Lantmäteriet.

74