pingst...pingst.se nr 4 2015 5 ”agora – för ett folk på väg” är ett studiematerial för...

Pingst.seNR 4 DEC 2015 n NYHETER n REPORTAGE n UNDERVISNING n RECENSIONER n KRÖNIKOR n FOLK

PASTORERI Jesu fotspår

MÖT JUNEFOLKHÖGSKOLASNYE REKTOR

HON GÖR SMYCKEN FÖR KONGO

UNDERVISNINGOM OMVÄNDELSE

KAGGEHOLM ERBJUDERBIBELSTUDIER PÅ DISTANS

PINGST HAR STARTATARBETSUTSKOTT FÖR ROMER

2

LEDA

RE

PINGST.SE NR 4 2015

Pingst.seMEDLEMSTIDNING FÖR

PINGSTRÖRELSEN

Pingst.se ges ut av Sveriges pingstförsamlingar genom riksföreningen

Pingst – fria församlingar i samverkan

Pelle HörnmarkUlrika RamstrandPierre ErikssonNoomi LindKerstin KlasonSam WohlinCecilie ÖstbyMatilda HectorCarl-Robert JonzonMaria ErikssonNiclas LindgrenMagnus RamstrandStefan StefanovRalf BaydunAnders HällzonMaria Levander

Caroline Eliasson

Ulrika WadskogMaria LevanderNoomi LindMagnus WahlströmAlexandra Jennersjö

REDAKTION

VäxelRedaktör

Epost

WebbplatsPostadress

Besöksadress

Tryckeri

Produktion

08-608 96 0008-619 25 [email protected] – fria församlingar i samverkanPingst.seBox 15144167 15 Bromma

Gustavslunds-vägen 18167 51 BrommaV-TAB, VästeråsPingst – fria församlingar i samverkan

KONTAKTA OSS

För annonsering i tidningen kontakta Ulrika Ramstrandulrika.ramstrand @pingst.se 08619 25 39 eller Magnus Wahlström [email protected] 08619 25 46

ANNONSER

Epost [email protected]

ADRESSÄNDRING

Alla eventuella adres s ändringar lämnas till din församling.

Församlingar som har frågor kan vända sig till:

Ansv. utgivareRedaktör

LayoutMedarbetare

Omslagsbild

Redaktionsråd

Guds gåva till Sverige

Ta emot alla flyktingar som kommer till Sverige som Guds gåva, Gud är allsmäktig och har låtit detta ske i ert land, sa den palestinske pastorn med

skärpa till oss. Vi satt 130 pastorer i Jerusalem och tyckte oss höra en profetröst. Veckan efter satt jag med en av våra pastorer som hade sam-ma budskap till mig. ”Pingströrelsen ska bli alla nya svenskars kyrka”, sa han. Samma kväll en ny gäst. En pastor från Västbanken. ”Gud har gett er en stor skörd i ert eget land”, sa han. Återigen samma profetiska ton.

Detta var före Paris och en omtumlande månad av terroristhot som fått en kall isande vind av fruktan att drabba oss.

PERSONLIGEN HAR JAG ändå inte kunnat värja mig från detta stora. Att vi

som församlingsrörelse inte behöver drunkna i de svåra politiska besluten om vem som ska vara här eller inte.

Vi kan konstatetera att det finns hundra-

tusentals nyanlända människor som

behöver kärlek, värme, relatio-

ner och goda nyheter om Jesus. De flesta kom-mer från länder och platser där evangelium om förlåtelse och försoning inte förkunnas.

Fortsätt bygga relationer med nyanlända. Låt det få märkas i församlingens budget, tid, verksamhet och prioriteringar. Vi har ett öppet fönster mot världen just nu. Utanför vår dörr. Vi kan möta dem alla med ett uppriktigt hjärta och ärlighet utan att skämmas för evangeliet. Jag har än en gång tänkt på, mina ibland uttja-tade, citat av Frank Bartleman om vad som var främsta kännetecknet i den tidiga Pingströrel-sen: ”Det var den heliga kärleken. Vi älskade inte bara varandra, utan vi älskade alla människor, oberoende av hudfärg, nationalitet eller tros-bekännelse. Vi älskade människor därför att de var människor och vi var behärskade av en enda åstundan: att de skulle få del av den välsignelse Gud givit oss.”

MÅNGA FÖRSAMLINGAR HAR ett stort enga-gemang. Man skickar team till boenden, många öppnar sina lokaler för flyktingar. Andra hyr bussar och skjutsar dem till gudstjänster. Man håller på att trycka upp 100 000 arabiska biblar, nån vill starta en ettårig bibelskola på arabiska för att träna pastorer och evangelister till våra framtida församlingar i Sverige och världen.

Hur som helst. Jag kan inte skaka av mig känslan. Att alla dessa nyanlända är Guds gåva till oss. De bör behandlas med den värdighet som följer med Guds gåvor. De är alla en avbild av vår levande Gud och förtjänar trygghet, fred, omsorg och inte minst, kunskap om Jesus Kris-tus. Förvandlade liv är bästa sättet att bryta meningslöshet och våld.

Till sist några hoppfulla ord av Paulus; ”Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.”

PELLE HÖRNMARKFöreståndare i Pingst

– fria församlingar i samverkan

3

INN

EHÅL

L

PINGST.SE NR 4 2015

107 8 26Bibelskola på distansKaggeholms folkhögskola erbjuder nu utbildningen Bibel Distans, vars idé är att erbjuda verktyg för det egna bibelläsandet, både till enskil-da och till församlingsgrupper.

Gudsriket ger identitetenI Citykyrkan i Stockholm står Gudsriket i fokus, inte nationalitet eller etnicitet. ”Vår sanna identitet har vi i Kristus”, konstaterar den internationella gruppens pastor Wilberforce Bezudde.

Språkkafé bryter isoleringFölj med till språkkafét i Pingst-kyrkan i Sollentuna, där volontärer från församlingen varje vecka möter nya svenskar, som vill lära sig språket och få nya vänner.

Ny ungdomspastorsresaI april arrangerar Pingst ännu en missionsinspirationsresa för ung-domspastorer. De kommer att få möta utmaningarna från storstad, fattigdom och onådda folk.

Rapporter om krig och terror runt hela vår jord möter oss så gott som varje dag. Människor går sönder. Massor av männ-

iskor är på flykt. Frihet, trygghet, en vanlig vardag är bristvaror. Andra söker en väg ut ur bottenlös fattigdom.

Vårt land har aldrig tidigare tagit emot så många på så kort tid. Och ändå är det bara en liten, liten del av alla jordens flyk-tingar som kommer hit.

Det pratas och skrivs massor om detta och ibland känns det som om det pågår en tävling i att tycka rätt. Då, känner jag mig väldigt uppmuntrad av att det finns så många som GÖR något också. Litet eller större, ”ingen kan hjälpa alla men alla kan hjäl-pa någon”.

Nästan varje dag ser jag i min nyhetssökstjänst att pingstför-samlingar runt om i hela landet finns med i olika initiativ och satsningar. Både på lång och kort sikt. Härbärgen, matutdel-ningar, boende för ensamkommande, kontaktfamiljsverksam-het, och så vidare.

Och själva grunden i allt detta arbete är vissheten om och längtan efter att vara med och förmedla att alla människor är äls-kade av Gud.

I den här tidningen kan vi till exempel berätta om hur ett språkkafé kan fungera, att Pingst startat ett särskilt land-AU för arbete bland romer, där tanken om församlingen som den vik-

tigaste integrationsplatsen är en bärande tanke, och hur PMU bidrar till att göra vardagen för barn i flyktingläger i Libanon drägligare.

Spännande tycker jag också det är att ta del av hur Citykyrkan arbetar för att alla i församlingen, oavsett etnisk eller nationell bakgrund, ska hitta sin sanna identitet i Kristus.

I SIN LEDARE PÅ SIDAN här bredvid skriver Pelle Hörnmark om att ta emot alla flykting-ar som en Guds gåva. Han utgår från en profetisk hälsning framförd av en pales-tinsk pastor, som han och alla pingstpas-torerna som deltog i studieresan i Jerusa-lem tidigare i höstas, mötte.

Den resan kan du också läsa mer om i detta nummer. En resa, som förutom besök på historiska platser där Jesus gått och ver-kat och Bibelns berättelser utspelar sig, också innebar möten med många olika människor, som lever och verkar i ett land där terror och krigshandlingar är en del av vardagen.

ULRIKA RAMSTRAND

Alla är älskade av Gud

14 Kampanj för Syriens barnI årets Barnens rätt-kampanj samlar PMU in medel till syriska barn i tältlägren i Bekaadalen i Libanon. Pengarna går till skolgång och uppvärmning.

4

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 2015

Sedan några månader tillbaka har Pingst ett särskilt råd för romer.

– Tanken är att vi på samma sätt som vi har Arbetsutskott för olika länder ska jobba med frågor kring romer, både de som är migranter i Sverige och de som finns i Rumänien och Bulgarien, säger Marcus Sönnerbrandt, som tillsam-mans med Christer Tornberg leder arbetet.

Till detta nystartade Land-AU är förutom Pingst Socialt och PMU också ett stort antal församling-ar, som på olika sätt arbetar med romer inkopplade. Arbetet sker i två spår; ett internationellt och ett spår med sikte på Sverige.

– Vår målsättning är att på

olika sätt kunna stödja varandra i arbetet; genom nätverkande, kunskapsutbyte och samarbete, säger Marcus Sönnerbrandt, föreståndare i pingstförsamling-en i Linköping.

– Jag tror att församlingarna är nyckel till förändring, säger han. Det är den enda seriösa platsen för integration.

Det han drömmer om är att få till ett nätverk av svenska

KOMPISAR. Marcus Sönnerbrandt var i somras på besök i Bulgarien och Rumänien och fick bland annat möta romska killar, som spelade fotboll. FOTO: STEFAN STEFANOV

Nytt initiativ för arbete bland romer

Unite på sex platsern I år hålls nyårskonferensen Unite för ungdomar på sex olika platser i Sverige. Pingst-kyrkor i Jönköping, Västra Frölunda, Västerås, Stock-holm, Skellefteå och Malmö står värdar.

På alla orter utom i Mal-mö inleds konferensen den 29 december och avslutas antingen i och med nyårs-festligheterna eller på nyårs-dagen. I Malmö hålls kon-ferensen däremot bara från nyårsafton till nyårsdagen.

Namnet Unite är gemen-samt på alla ställen och årets ledord är Faithful, trogen, med utgångspunkt i bibel-orden från Apostlagärning-arna 2:42–47, som inleds med ”Och de deltog troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen …”.

Upplägget, medverkande, och övernattningsmöjligheter varierar lite mellan orterna. Information om de sex kon-ferenserna finns samlade på adressen www.unitesweden.se

Teknik-konferensi Stockholmn I november var det dags för den fjärde upplagan av Swedish Gurus Conference, som riktar sig till tekniker verksamma i landets försam-lingar. Årets samling hölls i Filadelfiakyrkan i Stockholm.

Konferensen riktar sig till alla som ser till att tekni-ken flyter i gudstjänster och andra samlingar. Under kon-ferensen hölls en rad semi-narierie inom områden som ljus, ljud, video, streaming, it, gudstjänsten, mission och ledarskap. I de större sam-lingarna låg fokus på vad det innebär att vara i tjänst som tekniker i en församling.

FÅR STÖD. Sedan i somras finns ett råd inom Pingst, som på ett särskilt sätt fokuserar på frågor kring romer. FOTO: MARCUS SÖNNERBRANDT

5PINGST.SE NR 4 2015

”Agora – för ett folk på väg” är ett studiematerial för alla som vill anta uppdraget från Jesus att vara hans händer och fötter uttryckt i ord och handling. Agora vill inspirera till en missionell livsstil och uppmuntra till lärjungaskap på den plats Gud ställt var och en.

Materialet fördjupar förståel-sen av holistisk mission, visar på kreativa missionsstrategier och beskriver vägar genom de nya utmaningar som finns i världen idag. Vilken är den lokala församlingens roll i den pågående världsevang-elisationen? Hur ska kyrkorna hantera kulturella skillnader i arbetet med migranter? Hur kan integrationen förbättras i gemenskaperna? I Agora finns inspiration, uppmuntran och utrustning till att se mission på nya sätt.

Ett trettiotal skribenter medverkar i boken. Materia-let är framtaget på initiativ av Evangeliska Frikyrkan, Pingst och Svenska Alliansmissionen i samarbete med Equmeniakyr-kan och studieförbundet Bilda. Agora betyder mötesplats.

Mer information om Agora finns på www.agorafolk.se

Nina Eriksson, som arbetar med LP-verksamhetens kvinnoprojekt Debora, fick i november ta emot ett stipendium från organisa-tionen Sisters International i Pingstkyrkan i Skellefteå. Prissumman är på 5 000 kronor.

Nina Eriksson har under de senaste åtta åren arbetat för LP-verksamheten. Hon har själv en bakgrund som missbrukare av alkohol och narkotika. De senaste åren har hon arbetat med ett projekt inom LP-verk-samheten, som går ut på att på olika sätt stärka kvinnor.

– Gud tar verkligen det som ingenting är och tar fram våra bästa talanger och gåvor. Och det är också den känslan som jag vill förmedla till kvinnorna inom LP-verksamheten, säger hon till tidningen Dagen.

Sisters Internationals delar varje år ut stipendium till kvin-nor, som antingen själva ansökt om att få det, eller som i Nina Erikssons fall, nominerats av andra.

UR

Fotnot: Sisters International är en kvinnoförening, som byg-ger på en kristen värdegrund, och har drygt 2 500 medlem-mar och över 20 lokalgrupper runt om i Sverige.

församlingar som vill jobba med vänförsamlingar på plats i Rumänien och Bulgarien och på olika sätt stödja dem i deras arbete bland romer.

Det handlar om att på olika sätt se till att barnen får skolgång, de vuxna arbete och, inte minst, en tillhörighet i en församling.

Hjälpa här och därHan menar att man behöver

arbeta både på kort och lång sikt, fortsätta att ge pengar till tiggare, men lägga den störs-ta insatsen på förändring på plasts.

– Vi får tillåta oss att vara kortsiktiga men ändå inte glöm-ma långsiktigheten. Det är en lång väg att gå och många står väldigt långt från arbetsmarkna-den, konstaterar han.

Ibland känns romernas situa-tion hopplös och det kan vara svårt att hitta lösningar, men det måste gå, menar han.

Hoppfullt evangelium– För vi sitter ju på en nyckel

till förändring. Evangelium är vårt största hopp och det som gör verklig skillnad. Vi behöver bara upp på banan.

Församlingar som är intres-serade av att få en vänförsamling på plats kan tills vidare kontakta Sionförsamlingen i Linköping.

– Vi har många kontakter på plats och vet att mycket bra saker görs.

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: I Rumänien finns unge-fär tre miljoner romer och i Bul-garien 800 000.

KOMPISAR. Marcus Sönnerbrandt var i somras på besök i Bulgarien och Rumänien och fick bland annat möta romska killar, som spelade fotboll. FOTO: STEFAN STEFANOV

Nytt initiativ för arbete bland romer

Nytt studiematerial om mission

Stipendium tillNina Eriksson

FOTO

: AN

DE

RS

HÄ

LLZON

6

SVER

IGE

PINGST.SE NR 4 20156

Marcus Örebäck började i augusti, efter nästan 16 år i församlingstjänst, som rektor för June folkhögskola.

– Jag känner en väldig glädje över den här möjlighe-ten, säger han. Det känns inte som jag sadlat om, utan mer som om jag bytt plattform för mina gåvor och min tjänst.

Starten på det nya jobbet har varit intensiv. Förutom att flytta till Jönköping från Alingsås med familjen (just nu bor Marcus, hans fru och deras två barn i en studentlägenhet medan de letar nytt boende) så har det hand-lat om att lära känna en helt ny arbetsmiljö.

Marcus är som rektor ansva-rig ledare, både för lärare och elever.

– Det är en stor utmaning och på många sätt väldigt annor-lunda mot att vara pastor. Men, visst finns det en hel del som påminner om ett föreståndar-jobb också, man fungerar som herde med stort ledaransvar, även om man inte utför pastora-la uppgifter som vigslar, begrav-ningar, dop och så vidare.

Lära känna personalNu inledningsvis har arbe-

tet främst handlat om att lära känna personal, elever och orga-nisation. Längre fram kan även undervisning stå på agendan.

– Som pastor behöver man ju jobba med det pedagogiska när man ska predika och undervisa, så det känns inte så långt borta, tycker Marcus.

För tolv år sedan kom Mar-cus till Alingsås pingstförsam-ling. Då hade han gått PTS och också varit ungdomspastor i Halmstad. Och för nio år sedan blev han Alingsåsförsamlingens föreståndare. Han har trivts bra och jobbat mycket med frågor kring vision, riktning och med samarbete med samhället runt omkring.

Vid årsskiftet började tankar-na på en ny uppgift och utma-ning ta fart.

– Folkhögskolan är en fan-tastiskt resurs, säger han, man har stor frihet att vara med och påverka på olika sätt.

I dag är omkring 200 elever knutna till June folkhögskola. Cirka 130 av dem på kurser där de dyker upp i stort sett varje dag.

Förutom allmän linje finns här dövtolkutbildning, assis-tentutbildning, och och behand-lingsassistent- och socialpedog-utbildningar och en fotoskola, samt bibelskolor som drivs i samarbete med församlingar.

June folkhögskola är också delaktig i ALT (Akademi för

Ledarskap och Teologi, pastors-utbildningen som är gemensam med EFK och SAM) och i Pingst Ledare, det som är fortsättning-en av Pingst Ledarutveckling.

– Det är en del av vårt upp-drag att betjäna och vara ett stöd för pingströrelsen och jag är glad att få vara en del i det genom den här tjänsten, säger Marcus.

Bra geografiskt lägeNär det gäller framtiden för

skolan vill han än så länge spara på de stora visionsorden.

– Just nu känner jag in det hela, och försöker förstå hur allt fungerar. June är en skola

som ligger bra till geografiskt och som har stor bredd, både vad gäller ålder och kompetens bland personalen. Men, det är klart att det finns utvecklingspo-tential, inte minst i att utveckla befintliga och nya kurser med Bibeln i fokus.

Nu jobbar Marcus i ett team av pingstskolerektorer, som leds av Ulrik Josefsson, verkamhets-ansvarig för Pingst Utbildning. De fyra pingstskolorna har ett gemensamt organisationsnum-mer, men jobbar fristående sam-tidigt som de försöker hjälpa och dra nytta av varandra.

ULRIKA RAMSTRAND

I tjänst på nytt sätt

BYTER PLATTFORM. Marcus Örebäck är ny rektor på June folkhögskola sedan i augusti. FOTO: CARLROBERT JONZON


Rådslag 2016i Uppsalan Rådslaget 2016 hålls den 13–14 maj i Pingstkyrkan i Uppsala.

Då kommer ombuden från landets pingstförsam-lingar bland annat att välja ny föreståndare för Pingst – fria församlingar i samver-kan, samt avtacka avgående Pelle Hörnmark.Församlingar, som önskar lämna in motioner till Råd-slaget måste enligt stadgarna göra det minst åtta veckor före Rådslaget, det vill säga senast 18 mars.

Pingstforskare möts i Uppsalan Den 10–11 juni 2016 möts forskare som ägnar sig åt pentekostala studier till kon-ferens i Uppsala på temat ”Pentecostalism and Its Encounters with Other Reli-gions”.

Konferensen, som går under namnet GloPent som står för ”European Research Network on Global Pente-costalism”, är resultatet av ett samarbete kring pentekos-tala studier mellan universi-tet i Uppsala, Birmingham, Amsterdam och Hei del berg.

Konferensen hålls helt på engelska och värd för årets konferens är IPS, Institutet för Pentekostala Studier, till-sammans med Uppsala uni-versitet.

Fyra forskare kommer att föreläsa och det kommer att anordnas workshops.

Skydd motvinterkylann Pingstförsamlingarna i Örebro och Strängnäs har återöppnat vinterhärbärgen för EU-migranter. I Örebro sker arbetet under namnet Vinternatt i samarbete med Hela Människan/RIA-Dor-kas och Frälsningsarmén och med kommunalt stöd.

I Strängnäs sker arbetet helt utan kommunala bidrag och på frivillig basis.

Den nya kursen BIBEL DISTANS, kopplad till Kag-geholms folkhögskola, har tillkommit för att ge enskilda och församlingar verktyg för det egna bibelstudiet.

Samuel Klintefelt, som är pas-tor i Mälarökyrkan på Ekerö, är delvis tjänstledig därifrån, för att arbeta med den nya kursen Bibel Distans, som administreras genom Kaggeholms folkhögsko-la och där deltagarna får tillgång till föreläsningar och material via webben.

– Vår utgångspunkt är att Bibeln är Guds ord och att vi tror att bibelläsandet behöver stärkas, säger han.

Hitta verktygDärför ligger betoningen i

Bibel Distans på träning i att hitta verktyg för att på ett meto-diskt sätt själv kunna studera bibeltexterna.

I grundkursen handlar det om hur man utifrån olika perspektiv kan närma sig Filipperbrevet.

– Målsättningen är att lära

ut en metodik som sätter sig i ryggmärgen och som leder till ett förstärkt och fördjupat bibel-läsande. Det handlar om att observera, tolka och tillämpa texterna, säger Samuel Klinte-felt.

– Föreläsningarna kan till exempel handla om hur man på olika sätt kan läsa en text; som reporter, som detektiv eller som brevbärare, säger Samuel Klinte-felt.

Olika utgångspunkter leder till att man frågar sig, ser och undersöker olika saker.

Studera på kvartsfartSom enskild kan man följa

kursen på kvartsfart med Sam-uel Klintefelt som distanslärare och räknas då in bland de stude-rande på Kaggeholms folkhög-skola.

Om en församling vill använ-da sig av Bibel Distans är för-slaget att göra ett upplägg på tio veckor, med en tvåtimmars samling i veckan, uppdelad i två pass, inramat av någon eller några lokala ledare.

Under hösten har sju stycken församlingar testat upplägget och responsen har varit god. Grupper, i varierande storlekar mellan 15 och 50 personer har deltagit.

Pingst stöttarPingst har gått in med medel

för att göra den här satsningen möjlig, och pilotförsamling-arna har fått delta utan kostnad. Då har det ingått både föreläs-ningar och ett specialframtaget övningsmaterial.

– Nu fortsätter vi att utveckla konceptet. Under våren finns det möjlighet för fler försam-lingar att prova detta och under året kommer vi att erbjuda fler bibelböcker att studera.

– Vårt syfte och mål är att hjälpa människor i deras egna läsande av Bibeln, säger Samuel Klintefelt.

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: Intresserad? Se www.kaggeholm.se/bibeldistans eller kontakta [email protected], 076-547 09 13

PLUGGA HEMMA. Syftet med den nya kursen Bibel Distans är att hjälpa människor att kunna studera Bibeln på egen hand. FOTO: LIGHTSTOCK

Verktyg för bibelstudier

8 PINGST.SE NR 4 2015

SVER

IGE

– Församlingen är den star-kaste integrationsplats som finns.

Det säger Wilberforce Bezudde, pastor för det internationella arbetet i Cityförsamlingen i Stockholm, där man valt att fokusera på tillhörigheten i Gudsriket i stället för på etnicitet eller nationalitet.

Wilberforce Bezudde är en av Pingsts församlingskonsulter, med särskilt ansvar för kontakt med invandrar-församlingar. Men han är också en del i pastorsteamet i Citykyrkan i Stockholm sedan 2009. Vi möts på hans expedi-tion där. På väggen häng-er en stor världskarta, en målning som ser ut att komma från Wil-berforces hemland Uganda och på hyllan bakom skrivbordet står en hel samling med bordsflaggor från olika län-der.

Wilberforces uppdrag i City-kyrkan är att vara pastor för den internationella delen av verk-samheten, som delar äldstekår och vision med den svenska delen. I stället för att betona etnicitet eller nationalitet så bygger man hela församlingen kring ett gudsrikestänkande, en ”Kingdom culture”, som Wil-berforce säger på engelska, som är språket han helst talar.

Det är kring detta vi träffats för att samtala om.

– Vi uppmuntrar alla att se en större bild än sin egen nationali-tet, det blir mycket intressantare och mer spännande när vi möts i gemenskap över gränserna.

Församlingen är den platsen där olika människor med olika bakgrunder kan enas, menar han.

– Det är den starkaste integra-tionsplatsen som finns. Kyrkan är Guds rike på jorden och vi ska reflektera det.

Han betonar flera gånger att alla är en del av samma försam-ling, även om några firar guds-tjänst på engelska.

I dag har Citykyrkans inter-nationella grupp kontakt med

cirka 300 personer, varav 270 är medlemmar. Gruppen möts till gudstjänst på engelska på söndagsefter-middagarna, till bönemöten och bibelstudier under veckorna och varje dag får medlemmarna ett sms med ett bibelord och en liten utläggning kring det.

I den inter-nationella grup-pen finns hela 26 nationaliteter representerade.

Men, det är alltså inte det man lägger fokus på, förklarar Wil-berforce. Utan det är Gudsrikes-tanken man bygger på.

Delar av en helhet– Det är det som gäller, oav-

sett nationalitet, sen kan guds-tjänsterna hållas på olika språk. Vi är delar av en helhet, som har en enad ledning, samma älds-tekår, samma vision, sjunger samma sånger och vill se guds-riket komma, även om vi ibland uttrycker oss på lite olika sätt.

Oavsett om gudstjänsterna hålls på engelska eller på svenska så är det Citykyrkans gudstjänst, förklarar Wilberforce.

I centrum står Kungen, det vill säga Jesus. Det innebär att varje människa är älskad, res-pekteras och äras, får sin sanna

identitet, att relationer kan växa, att bön och gudstjänstfirande är viktiga. Gudsriket finns på riktigt och manifesteras i under och tecken, vilket leder till ett utåtriktat sätt att leva där det är naturligt att dela med sig av sin tro och att utöva ett tjänande ledarskap.

Kurs för nya medlemmarDet är grundtankarna i hur

Citykyrkan arbetar. Det finns nedtecknat och beskrivet. Den

som vill ansluta sig till Citykyr-kan får delta i en kurs för nya medlemmar och där går man igenom de här gudsrikesvärde-ringarna, liksom varför det är viktigt att tillhöra en församling och en mindre bönegrupp.

– Vi ser på alla som Guds ska-pelser, inte som flyktingar, eller som en viss nationalitet. Med Jesus i centrum försvinner sånt där, och vi får vår sanna identitet i Kristus.

Wilberforce råd till nya

”Vår sanna identitet finns i Kristus”

TILLSAMMANS. I Citykyrkan i Stockholm arbetar alla för att skapa en gemensam gudsrikeskul-tur. Att tillsammans bygga Guds rike och vara en del av det är det viktiga, inte vilken nation man kommer ifrån eller vilket språk man talar.

I CENTRUM. Wilberforce Bezudde är pastor med ansvar för den internationella verksamheten i Citykyrkan i Stockholm. Just nu samlar den engelsktalande från 26 olika nationer till gudstjänst varje söndag. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

PINGST.SE NR 4 2015 9

”Vår sanna identitet finns i Kristus”MÖT 2016 i aprilDen 15–17 april 2016 är det dags för MÖT 2016, konferensen i Smyrna Göteborg som riktar sig till sångare och musiker. MÖT står för Möten, Överlåtelse och Tro.

Konferensen arrangeras av Smyrna Göteborg och Pingst för att stärka den musikaliska kreativiteten och för att vara en årlig musikalisk mötesplats för alla sångare och musiker.

På programmet står stor-samlingar med efterföljande samtal, informella fikastun-der, konsert, nattvard och gudstjänst.

Bland de som undervi-sar under konferensen finns Lydia Mörling, Tomas Sjö-din, Eric Liljero, Samuel Hector och Kim Karhu.

Mer information och anmälningsmöjlighet finns på www.möt.info UR

20 år förSport for LifeSport for Life firade 20-årsjubileum i november. Firandet ägde rum i Skillingaryd, där grundaren Paul Kobylarz jobbade som idrottspastor på 90-talet och också spelade hockey i Skil-lingaryds IS.

Sport for Life bildades i Jön-köping, men byggde på den satsning pingstförsamlingen i Skillingaryd gjort genom att anställa en idrottspastor. Paul Kobylarz, som numera bor i USA, fanns med under firandet, som innehöll åter-blickar på de 20 år som gått, men också fokuserade på framtiden. Johan Lagerbeck, som är verksamhetsutveck-lare på Sport for Life, infor-merade bland annat om de team som från och med nästa år ska hjälpa församlingar att nå ut i sina samhällen genom idrott.

Sport for Life är sedan våren 2013 en del av arbetet inom Pingst ung. UR

svenskar är idag att söka upp en befintlig svensk kyrka, i stället för att starta en egen församling.

– Det är så bra att vara en del av en svensk församling, säger han. Vi som kommer från andra länder har ett uppdrag här i Sve-rige att dela med oss av vår entu-siasm och eld och göra Guds vilja här och därför är det viktigt att stödja det som sker här.

Wilberforce refererar till mis-sionärerna som kom från Sveri-ge till Afrika och andra världsde-

lar och hur de byggde relationer på plats det första de gjorde. Nu tänker han att det behöver nya svenskar också göra.

Kallelse i Sverige– Många känner att de har en

kallelse här i Sverige att arbeta för väckelsen och därför är det viktigt att göra det tillsammans med svenskarna. Vi är här för att bygga Guds rike och dela elden och föra med oss något.

Han talar om hur bönen för

de olika språkgrupperna och nationaliteterna tillsammans.

– Vi inleder varje år med 21 dagars bön och fasta då vi till-sammans söker Herren.

– Det gör oss enade och Gud talar till oss tillsammans. Gud förenar oss.

Satsningen avslutas alltid med en gemensam gudstjänst, där visionen inför det kommande året stakas ut och varje år hålls flera gemensamma gudstjänster.

ULRIKA RAMSTRAND

I CENTRUM. Wilberforce Bezudde är pastor med ansvar för den internationella verksamheten i Citykyrkan i Stockholm. Just nu samlar den engelsktalande från 26 olika nationer till gudstjänst varje söndag. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND


SVER

IGE

I Pingstkyrkans språkkafé möts individer för ett ömsesi-digt och kravlöst lärande som bryter isolering, skapar rela-tioner och banar väg in i det svenska samhället. Dagens stora flyktingström gör verksamheten viktigare än någonsin och engagemanget är stort från församlingsmed-lemmarna.

Det är torsdag förmiddag och i Pingstkyrkan, Sollentuna, är en stor grupp volontärer ivrigt sys-selsatta med att flytta borden så att de bildar mindre grupper nere i församlingsvåningen. Så underlättas nära samtal mellan personer från olika länder i värl-den, som snart kommer att ta plats runt dem. Det som förenar besökarna är behovet att lära sig det svenska språket och komma in i samhället.

Väggarna pryds av bokstäver och bilder på Malala, Martin Luther King, Stålmannen, med flera, som ger reflektioner och ingångar till samtalsämnen. Det är snart dags för språkkafé, som hålls en gång i veckan i försam-lingens regi, i samarbete med Bilda.

– Att vi möts så här på en informell nivå ger trygghet och öppnar upp för bra samtal, säger Barbro Bertilsson, som leder verksamheten som pågått i tre år. Lärare på SFI har berättat att när de ska ta med sina grupper hit, då vill alla vara med.

Men innan de första del-tagarna anländer så samlas vi och knäpper händerna till bön. ”Herre låt alla vara sedda denna dag” ber någon.

Snart fylls det på runt varje bord, där det förutom besökarna sitter två församlingsmedlem-mar. De ska hjälpas åt att hålla samtalet, som bör ske på svens-ka, igång.

Två unga kvinnor drar ut var-sin stol bredvid mig. Båda kom från Kina för ett år sedan, efter-som deras män fick jobb som programmerare på Ericson.

– Jag såg skylten om språk-kaféet en dag när jag gick förbi kyrkan, berättar Jin Lih. Det här är en jättebra chans att träna på svenska och dessutom har jag fått kompisar.

Trivs bra i SverigeFörutom att det är så mörkt

på vintern, så trivs hon bra i Sverige, och värdesätter särskilt att luften är betydligt renare än hemma i Peking.

Även om hon ibland får leta efter orden, så uttrycker Jin sig förvånansvärt bra. Hon bekla-gar sig över att hennes man inte är lika intresserad av att lära sig svenska, och berättar att hon försöker ge honom lektioner där hemma på kvällarna.

Senare ansluter sig Rami från

Syrien. Han berättar att hans mål är att bli civilingenjör, och att han hoppas komma in på universitetet så småningom.

Samtalet flyter på med lätthet. Församlingsmedlemmen Owe Lidbrandt berättar att han bott i hela sitt liv i Sollentuna, och får veta att Rami kommer från Damaskus.

– Där är det lite lugnare än i många andra delar av Syrien, säger han.

Vid ett annat bord samtalar Sigursbjörg Gudmundsdottir från Island med sin nya kompis Charlie Baghdy från Syrien.

– Jag älskar språkkaféet och kommer hit varje torsdag, berät-tar Sigisbjörg. Det här är en så bra möjlighet att lära känna nya människor.

Hon tycks sprudla av glädje, och senare får jag veta att hon precis fått jobb som apotekare.

Charlie ser mer allvarlig ut, och det märks att hans tankar är kvar hos släktingarna hemma i krigets Syrien. Men han trivs bra i Sverige:

– Det är ett varmt land, och värmen kommer från män-niskorna snarare än från solen, säger han.

Abir Alkolsili, som kommer från samma land, visar mig stolt en bild på sin dotter i mobiltele-fonen. Hon berättar att hon har en syster i Tyskland som också vill komma till Sverige.

Turas om att bakaInför varje torsdag turas

volontärerna om att baka och att förbereda ett valfritt ämne att säga några ord om. Denna gång är det Britt Sandbergs tur. Hon berättar att Sverige är ett kunga-döme och delar ut bilder på medlemmarna i kungafamiljen, något som väcker stort intresse.

Det är ett varmt land, och värmen kommer från män-

niskorna snarare än från solen.’’

Språkkafé – en väg till gemenskap

POPULÄRT. Varje torsdag är det språkkafé i församlingsvåningen i Pingstkyrkan, Sollentuna. FOTO: NOOMI LIND


Senare leder Barbro delta-garna sången I natt jag drömde. Hon frågar sedan om någon fyl-ler år under veckan, men ingen ger sig till känna. Att Sigisbjörg fått arbete är dock värt att fira, liksom att en annan deltagare just fått hit sin mamma och sys-ter från Syrien.

Kaffet och det goda fikabrö-det lättar upp stämningen ännu mer, liksom gitarren som Bert Christiansson plockat fram. En av de melodier som han spelar visar sig ha sin motsvarighet på det språk som de syriska kafé-gästerna talar och de sjunger ivrigt med.

– Sången öppnar dörrar och avdramatiserar möten, konsta-terar han senare. Deltagarna har lärt sig Ja må han leva och vill alltid sjunga den.

När vi samlas efteråt för en utvärdering av dagens språkkafé, berättar flera av församlings-medlemmarna att verksamheten betyder mycket för dem själva också. Att de är så många som hjälps åt gör arbetet mindre betungande och sårbart.

– Jag har fått så fina kontak-

ter. Jag har länge haft en längtan att hjälpa till på något sätt och det här känns så meningsfullt. Jag känner att jag behövs, säger Anita Nilsson.

Engagemanget har ökat sta-digt både från församlingsmed-lemmarnas sida och från besö-karna som vill lära sig svenska.

Denna torsdag är 45 personer samlade varav 17 är församlings-medlemmar och 28 män och kvinnor från andra länder.

Även om det inte är evan-gelisation som de ägnar sig åt under språkkaféet, så går det bra att tala om den kristna tron när det naturligt öppnas upp för ett sådant samtal. En del av kafégäs-terna kommer också till försam-lingens gudstjänster.

– Här når vi varandra från människa till människa, säger Britt Sandberg. Många av delta-garna har aldrig ens besökt ett svenskt hem. Genom detta arbe-te bygger vi personliga relationer som utvecklas vidare utanför själva kaféet. Vi vill bryta isole-ring, riva murar och sänka trös-keln till kyrkan.

NOOMI LIND

Språkkafé – en väg till gemenskap

MUNTERT. Sigursbjörg Gudmundsdottir från Island i glatt samspråk med Charlie Baghdy från Syrien. FOTO: NOOMI LIND

’FAKTA Tips till församlingar som vill starta språkkafé

c Se till att det finns en lämp-lig lokal och en ledare.

c Samverka med kommunen för att få kontakter.

c Samarbeta med Bilda för att få tillgång till intressanta kurser och litteratur.

c Annonsera i olika forum för att skapa kännedom om verksamheten.

c Engagera församlingens medlemmar. Man behöver inte vara lärare, det viktiga är intresset för människor och att vara sig själv.

c Lista olika teman och frågeställningar som du kan ha till hjälp för att få igång samtal.


SVER

IGE

Visst fick vi stifta bekantskap med honom i skolan – Ans-gar, Nordens apostel. För många förblev han en något mytisk figur, inbäddad bland kungalängder och årtal i den svenska historieboken.

Men några av oss blev nyfikna – och det gäller i högsta grad Ivar Lundgren, som nu kommit ut med en roman, Ansgar (Libris), om denna fromme munk, hämtad från den dunkla europeiska medeltiden.

– Jag kunde inte komma ifrån tanken på att det måste finnas en dramatisk historia runt Ansgar, säger han.

Men det är inte bara Ansgars egen historia som är anledning-en till att romanen blev skriven. Ivar vill också, i en omvälvande tid som vår, där kristendomen ibland kan tyckas vara hotad, genom Ansgar påminna om hur den en gång togs till vårt land, hur kärleken till Jesus och den gode guden, drev människor till ofattbara umbäranden, ibland martyrskap, för att sprida och dela evangeliet.

Ville se med egna ögonIvar Lundgren bestämde sig

för att söka spåren efter Ansgar och gjorde en resa, både i tiden och i geografin in i det som på Ansgars tid var frankerriket. Han ville med egna ögon se plat-serna för de två kloster som for-made Ansgar till den man, munk och missionär som han blev.

Resan företog Ivar tillsam-mans med sin hustru Gunilla redan 2007.

De började i Frankrike och klostret Corbie, där Ansgar som

barn placerades efter moderns död.

– Det fanns bara ruiner kvar av det forna klostret klostret. Men det fanns ett museum och där kunde jag läsa Ansgars namn, berättar Ivar, påtagligt berörd av att ha ”konfronterats” med ett konkret identitetsbevis.

Ivar och Gunilla Lundgren besökte också klostret Corvey i Tyskland dit Ansgar flyttades i vuxen ålder och flera andra plat-ser med Ansgars-anknytning.

Med sig från resan fick Ivar Lundgren också dokument om klosterliv från den tiden och hemma plöjde han sedan ige-nom texten som var skriven på ålderdomlig franska.

– Det var slitsamt men givan-de, säger Ivar Lundgren som både genom de dokumenten och ytterligare omfattande research fått mycket matnyttig kunskap, både om det kristna Europa med det frankiska riket i centrum, men också om vikingarnas liv och leverne i Norden.

Modig och uthållig personAllt detta, men också det som

funnits att läsa om personen Ansgar, har bidragit till att ge liv och färg till romanens huvud-person. Men självklart har Ivar också, med den frihet som en romanförfattare har, låtit den egna fantasin och egna slutsatser bidra med yttre och inre karak-tärsegenskaper. Den vi möter i boken är en man med frestelser och svagheter – en som till och med manipulerar påvliga doku-ment för den ”goda sakens” skull. Men framför allt en varmt troende, kallelsemedveten, öd -mjuk, modig och uthållig per-son.

När jag i mitt samtal med Ivar påpekar att jag tycker mig hitta drag av aposteln Paulus hos Nordens apostel och sedermera biskop, så nickar Ivar instäm-mande.

Och när jag sedan påstår att jag finner likheter i den mycket unge Ansgar, som moderlös och lite vilsen huseras i Corbie, med den pojke som figurerar i Ivars, till stor del självbiografiska roman Livets pris (Libris 2004), så skrattar han och säger att självklart är det så.

”Historiskt belagd”Mot den bakgrunden skulle

man kunna tro att den upple-velse av den helige Ande som Ansgar, som femtonåring fick – ett andedop, skulle nog nutida pingstvänner kalla det – har lagts dit som ett rent önsketänkande av författaren, som ju är starkt förknippad med dokumente-rat intresse för den karisma-tiska väckelsen under 70- och 80-talen.

– Men just den händelsen, som ägde rum på klostret i Cor-bie en pingstdag, är historiskt belagd, säger Ivar som svar på det.

Och det är en betydelsefull erfarenhet som Ansgar i boken bär med sig och återvänder till i svåra situationer då kallelsen sätts på hårda prov, såväl i mötet med råbarkade och våldsamma vikingar som i stunder då han känner sig fången och utnyttjad i ett politiskt stormaktspel.

Aktuella temanInsprängt i romanen finns

också kopplingar till dagsak-tuella företeelser. Läsaren kan känna igen såväl trafficking som sexuella övergrepp utförda av kyrkans män. Där finns också ett resonemang om kvinnans ställ-ning i kyrka och samhälle.

– Självklart tar jag upp sådant utifrån ett modernt sätt att tänka och resonera, säger Ivar och till-lägger att det ju gäller genomgå-ende i boken.

– Något annat är ju omöjligt. Det är det enda man kan förhål-la sig till.

Ivar Lundgren har hittat, beskrivit och förmedlat den dra-matiska historia som han sökte omkring Ansgar, den modige missionären som tog striden mot den nordiska asatron. His-toriker har i efterhand bedömt Ansgars mission i Norden som

DRAMATISK HISTORIA. Ivar Lundgren är också författare till bland annat Lewi Pethrus i närbild, Ny pingst och Livets pris. FOTO: MAGNUS RAMSTRAND

Nordens apostel – nu i roman

Jag kunde inte komma ifrån tanken på att det mås-

te finnas en dramatisk historia runt Ansgar.’’


misslyckad. Folket återvände till sina gamla gudar och av Ansgars verksamhet finns inga spår i det Birka som hittills är utgrävt.

Men det är inte hela bilden. Ivar Lundgren vidgar perspekti-ven i boken.

– Ansgar var inte ensam om att sprida evangeliets ljus i Nor-den, och inte heller den förste, säger han. I Birka såväl som på

andra platser har den kristna tron burits och förmedlats vida-re av enskilda kristna i olika mil-jöer.

Evangeliets frö slog rotI boken låter han ett par krist-

na trälar som förts till ön som fångar efter vikingarnas härj-ningar, spela en viktig roll och de får representera dessa evang-

eliets vittnen genom tiderna. Därför får de, tillsammans med Ansgar, en vackert formulerad tillägnan i bokens inledning.

Så blir berättelsen om Ansgar större och sannare – ett vittnes-börd om hur evangeliets frö slog rot i den goda jorden hos enskil-da människor, växte sig stark och byggde nationer.

KERSTIN KLASON

DRAMATISK HISTORIA. Ivar Lundgren är också författare till bland annat Lewi Pethrus i närbild, Ny pingst och Livets pris. FOTO: MAGNUS RAMSTRAND

Nordens apostel – nu i roman

– Jag vill skriva om hur det var när ogifta kvinnor, som tillhörde frikyrkoförsam-lingar, blev gravida.

Det säger Erica Cyrillus, pastorsadjunkt i Enköping, som planerar ett forsk-ningsprojekt i kyrkohis-toria.

Hennes mål är att under nästa år få kontakt med och intervjua åtminstone tio kvinnor, som varit med om detta. Berättelserna är tänkta att ligga till grund för en kommande masteruppsats vid Teologiska högskolan i Stockholm med Joel Halldorf som handledare.

Hon söker nu kontakt med kvinnor som blev gra-vida före 1975, då den fria aborträtten infördes. Det kommer att handla om kvali-tativ forskning, som visar hur verkligheten blev för just de här kvinnorna. Alla som stäl-ler upp kommer att anony-miseras. Deras gemensamma nämnare kommer att vara tillhörigheten till en frikyr-koförsamling vid tiden för graviditen.

Det hon bland annat vill veta är hur graviditeten påverkade relationen till för-samlingen och vilka andra konsekvenser den ledde till i förhållande till kyrka och tro.

ULRIKA RAMSTRAND

Fotnot: En masteruppsats är ungefär 80 sidor lång.

VILL FÅ KONTAKT. Erica Cyrillus planerar forskning om ogifta gravida kvinnor i frikyr-kan. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

Forskar om ogifta mödrar


VÄRL

DEN

– Det har gått fyra år nu och vi har bara ätit ris och mat från konserver, säger Asmaa.

Hon är ett av de yngsta sys-konen i familjen Al Hussein.

Innan kriget bröt ut levde familjen ett bra liv i Syrien. I dag bor de i ett provisoriskt tält i ett läger i Bekaadalen i Libanon. De har inte ens pengar att skicka alla barnen till skolan. Genom årets Bar-nens rätt-kampanj gör PMU en insamling för syriska flyk-tingbarn och deras familjer.

– Jag var tvungen att sluta sko-lan och nu lever jag som främ-ling i ett annat land, hur känns det? Jag har ingen framtid läng-re, jag har ingen framtid, säger Mustafa, tittar ner i golvet och fortsätter:

– Vi har inte längre några drömmar, det är över för oss.

Mustafa är 20 år. Det är fyra år sedan han satt i skolbän-ken sist. Bredvid honom sitter 12-åriga lillasystern Asmaa och lyssnar.

– Mina småsyskon är fortfa-rande unga, de kan fortfarande studera, säger Mustafa.

På det nystädade golvet, inne i tält nummer 85, sitter alla i familjen Al Hussein, förutom den äldste sonen. Det är varmt och svettigt. Solen står högt på himlen. Det är svårt att föreställa sig att det för bara några måna-der sedan var en meter snö utan-för tältet.

Vanligt liv i villaInnan kriget bröt ut levde

familjen ett vanligt liv i staden Al-Raqqa, den stad i Syrien där IS i dag har sitt huvudfäste. De hade en villa, pappan jobbade som golvläggare och alla barnen gick i skolan. I dag bor de i ett tält i ett av lägren utanför staden

Bar Elias i Libanon. Pappan har inget jobb, och dottern Asmaa är den enda i familjen som går i skolan.

Mustafa och pappa Moham-mad pratar i mun på varandra när de ska försöka återberätta hur den sista tiden i Syrien var.

Allt var lugnt tills samman-drabbningar mellan militär och rebeller startade, beskriver de. Under tio dagar föll bomberna över Al-Raqqa och eftersom familjen bodde granne med en militärbas var de extra utsatta.

– Vi förflyttade oss från den

ena gatan till den andra, men bomberna var överallt, de för-följde oss. Det var oerhört trau-matiserande för oss, berättar Mustafa.

Skolor slogs igenAlla arbetsplatser stängde,

skolor slogs igen och sjuk-husen fick göra uppehåll i behandlingarna. Det fanns ingen mat att tillgå.

– Om vi hade stannat hade vi dött, så vi fattade beslutet att fly till lands-bygden och sedan vidare till Libanon, forsätter han.

Lillasyster Asmaa kan inte komma ihåg alla detal-jer som Mustafa beskriver.

– Jag minns inget från kriget. Jag var ett barn när jag bodde i Syrien, så jag tänkte inte så mycket på det, förklarar hon, medan lillebror Abdallah leker i hennes famn.

”Vi har inte längre några drömmar”

GÅR I SKOLAN. Asmaa är det enda barnet i familjen Al Hussein som går i skolan. FOTO: RALF BAYDUN

’FAKTA Barnens rätt-kampanjen 2015

cI årets Julkampanj Barnens rätt – vårt ansvar ”Syriens barn” samlar PMU in medel till syriska barn i tältlägren i Bekaadalen i Libanon. Så många barn som möjligt i lägren ska få chansen att gå i skolan och familjerna ska få värme under vinterns kyla. PMU har stött arbetet i lägren i tre år och insamlingen genom Barnens rätt-kampan-jen kommer att pågå fram till februari 2016.

cSE FILMERNA! ”Syriens barn” eller årets ”Skolfilm”, med Asmaa som huvudpersonwww.pmu.se/material/film

cINSAMLING TILL SYRIENS BARNSwisha 9000506 eller PG 90 00 50-6. Märk gåvan ”Syriens barn”. SMS:a SYRIEN100 till 72980 för att ge 100 kr.


FRÅN VILLA TILL TÄLT. Familjen Al Husseins liv har radikalt förändrats sedan de tvingades fly sitt hemland Syrien. FOTO: RALF BAYDUN

Asmaas ryggsäck hänger prydligt på en av träpålarna på väggen precis bredvid där hon sitter. Det är snart dags för henne att gå till skolan. Myndig-heterna i Libanon har bestämt att det inte får finnas skolor i flyktinglägren och de 110 kro-nor som familjen får per person varje månad från FN, räcker inte för att skicka alla barnen till den statliga skolan. Men Asmaa som fortfarande är ung har fått möjlighet att gå några timmar i veckan. Hon är deras livlina inför framtiden.

– Min skola i Syrien var annorlunda än den är här. Den

var stor, jag gick i en stor klass. Jag tyckte verkligen om min sko-la hemma i Syrien. Jag älskade matte för jag gillar att lösa ekva-tioner, berättar Asmaa.

– Hon är mycket smart, hon memorerar mycket, inflikar pappa Mohammad från ett hörn i tältet.

Hjälplös borgmästareMindre än en kilometer från

familjens tält, har borgmästaren Saadeddeen Ibrahim Maita sitt kontor. Han förstår den frustra-tion som familjer som Al Hus-sein känner inför att varken ha jobb eller ha råd att skicka sina

barn till skolan. Men han känner sig hjälplös. Hans stad som inn-an kriget hade 45 000 invånare, har de senaste åren tagit emot 70 000 syrier på flykt undan våldet.

– Alla områden där flyktingar-na bor är nu överbefolkade och i mycket dåligt skick. Det fungerar inte längre. Vi har tvingats för-ändra vårt sätt att tänka. Tidigare hade vi stora visioner, nu foku-serar vi bara på det grundläg-gande, förklarar han och berättar att alla resurser nu går åt till att rensa skräp från gatorna, se till så att vattnet inte är förorenat och att elen räcker till åt alla. Efter-som arbetslösheten är stor bland

flyktingarna, har det också blivit konkurrens om jobben, vilket skapar konflikter mellan syrier och libaneser.

Rädsla för krigInte nog med det, bara några

kilometer bort, bakom berget, pågår ett fullskaligt krig och rädslan är stor att det ska sprida sig vidare till Libanon.

– Så länge det inte finns en vinnare eller förlorare, så kom-mer kriget att följa oss hit. Jag fruktar för hela min stad. Jag fruktar för hela Libanon, säger Saadeddeen.

MATILDA HECTOR

16

REPO

RTAG

E

PINGST.SE NR 4 2015

Omkring 250 pingstpas-torer deltog i oktober i en fortbildningsvecka i Israel, där Jesus och Bibelns berät-telser stod i centrum. Att läsa Bibeln på de platser där den utspelar sig och förkovra sig kring sam-manhangen och dåtiden var ett av resans huvudsyf-ten.

Förväntan ligger i luften den här första mor-gonen på Yehuda konferenshotell i utkan-ten av Jerusalem när alla pastorerna hunnit landa och sova en natt. Snart väntar veckans första bussfärd med destination Olivberget. Och därefter promenad ner mot Getsemane och Kidrondalen.

Nu ska fortbildningsveckan dra igång på allvar och Dan Salomonsson, föreståndare i Pingstkyrkan i Uppsala och initiativtagare till Pingsts satsning på den här studieveck-an, sammanfattar tankarna inför veckan.

– Det handlar om mer än fortbildning, säger han. Vi vill vara med och skapa moteld mot den attack du som förkunnare är utsatt för. Vi hoppas att veckan ska skapa större tro på Gud, på sammanhanget och på dig själv.

UNDER VECKAN STÅR Jesus och Bibeln i fokus. Det är alltså inte någon orienterings-vecka kring den aktuella politiska situatio-nen i Israel. Nästan alla föreläsningar har en titel där Jesus finns med; Jesus och synago-gan, Jesus som ledare, Jesus och lagen, Jesus och frälsningen och så vidare. På program-met står också möten med både ortodoxa och messianska judar och kristna palesti-nier.

– Vi ska ställa frågor till texterna, vässa våra sinnen inför dem genom nya perspek-tiv och infallsvinklar och utmana det invan-da och på så vis mejsla vår identitet, konsta-

terar Göran Lennartsson inledningsvis.– Min bön är att kärleken till ordet ska

växa och att vi ska växa som Ordets tjänare, säger Pelle Hörnmark. Vi är inte här bara för vår egen skull, utan hoppas att det ska hända något med oss i våra liv.

Så är veckan igång och programmet rull-lar på, från tidiga morgnar till sena kvällar. Med besök och bibelläsning på de heliga platserna, föreläsningar i konferenssalen på hotellet, bussresor, sabbatsmåltid i judiska hem, kvällssamlingar, måltider i bullriga lokaler, bönemöten, nattvard, glada skratt

PASTORER I

JESUFO

TSPÅ

R

TILLSAMMANS. Bön och lovsång var en viktig del av veckan i Jerusalem. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

c


PÅ PLATS. Rättegången mot Jesus hölls här utanför stadsmuren, där Göran Lennartsson föreläser omkring detta. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

18

REPO

RTAG

E

PINGST.SE NR 4 2015

SVER

IGE

18

och roliga samtal, en och annan tår av rörel-se eller delad vånda och sorg, och så vidare.

Allt sker i skuggan av den våldsvåg som utspelas alldeles i närmiljön. Under tiden vi är på plats händer knivdåd och andra attacker så gott som dagligen, men ändå kan programmet genomföras enligt planerna. Så gott som alla föreläsare, gäster och guider vi möter uttrycker sin tacksamhet för att vi är på plats under en tid, som är svår för landet ur så många aspekter.

EN DAG LÄMNAR GRUPPEN Jerusalem och far mot Galileen. På vägen dit görs ett stopp vid det ställe vid Jordanstranden, där man tror att Jesus döptes. Här är vattenståndet efter den långa torra sommaren lågt och vattnet är grumligt. De som vill har möjlig-het att gå i med fötterna. Vi läser texten om hur Jesus döptes och ser över till Jordanien, som ligger på andra sidan floden.

I Galileen besöker gruppen Kafarnaum, där resterna av Petrus svärmors hus finns kvar, liksom en synagoga, där grundste-narna är kvar från Jesu tid. Själva byggnaden förstördes i en jordbävning och har sedan återuppbyggts.

Under båtturen på Gennesarets sjö läser vi bibeltexterna med anknytning till sjön och påminns om hur Jesus gick på vattnet, stillade stormen och gav råd till trötta fis-kare.

Vandringen nerför Saligprisningarnas berg rymmer en paus med läsning ur Bergs-predikan. Vår grupp störs dock av en fyr-hjuling som kör förbi på full gas, och någon

utbrister ”Det hade aldrig hänt på Jesu tid”.I flera av föreläsningarna under veckan

betonas att Jesus var jude, att han växte upp i en judisk miljö, regelbundet gick till syna-gogan och argumenterade med andra judar, för att det är så judar gör.

– Hotar eller bekräftar det vår bild av Jesus? frågar Göran Lennartsson retoriskt och det blir upp till var och en att fundera vidare på det.

Vi får också fundera på skillnaden mellan att upphäva (=göra obrukbar) eller fullbor-da (=göra tillämpbar) lagen.

Dr Faydra Shapiro, verksam vid Galile-iska centret för judiskt kristna relationer utanför Nasaret, föreläser bland annat om ett judiskt sätt att se på lärande och konsta-terar att det inte är fråga om något statiskt, utan något holistiskt, något som händer hela tiden i allt som sker.

DAVID NEKRUTMAN ÄR ortodox jude, som studerar på det kristna universitetet Oral Roberts University i USA, och skriver på en doktorsavhandling om den helige Ande. Han arbetar med brobyggande verksamhet mellan judar och kristna.

– Vi judar ser inte Jesus i Gamla testa-mentet, eftersom vi inte har det Nya, kon-staterar han bland annat.

Ruben Burger, som företräder messiansk judendom, konstaterar att ”vi judar har en lång väg från det Gamla till Nya testamen-tet”.

Chad Holland, som leder församlingen King of Kings Community, där messiastro-ende judar samsas med Jesustroende hed-ningar, säger:

– Vi vill att de judiska medlemmarna ska känna sig hemma och bekväma och upp-muntrar dem att leva som judar gjort i alla tider och de sekulära judar som kommer till

REFLEKTION. Samling och bön utanför Gravkyrkan i Jerusalem. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

NATTVARD. Trädgårdsgraven i östra Jerusalem, nära Damaskusporten, utgör en lugn oas, där grupper kan hålla andakt och fira nattvard tillsammans. Det finns inga arkeologiska belägg för att det var här Jesus korsfästes och begravdes, men platsen stäm-mer till andakt. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

c


SVER

IGE

VID KÄLLAN. Besök vid dopstället vid Jordan. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

LUGN I STORMEN. Här på Gennesarets sjö stillade Jesus stormen och gick på vattnet. Självklart läser vi om det ombord. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

20

REPO

RTAG

E

PINGST.SE NR 4 2015

SVER

IGE

20

oss uppmuntrar vi att söka sina judiska röt-ter.

Däremot förordar varken han, eller någon av de andra föreläsarna, att kristna ska börja leva som judar.

ANDERS SJÖBERG, FÖRE detta EFS-före-ståndare, är på plats en dag och föreläser om Jesus och templet. När han talar om hur förlåten brast och hur Jesus, genom att offra sig själv, öppnat vägen in till det allra heligaste, då är det nog inte bara jag som får gåshud. Ett par dagar innan har vi varit på Israels museum och sett modellen av hur Jerusalem såg ut innan det andra templet förstördes och fått en aning om hur stort och imponerande det var, och sett var det allra heligaste fanns.

På fredagseftermiddagen får vi en intro-duktion till judiskt sabbatsfirande och upp-manas att klä oss i det finaste vi har med oss. Vi åker in till Gamla stan i Jerusalem och rör oss ner mot Västra muren i olika grupper ledda av guider.

Vi lär oss att sabbatsfirande handlar om glädje, och vi ser det med egna ögon. Sab-batsglädjen är verkligen svår att värja sig mot. Här sjungs och dansas, gråts och skrat-tas det om vartannat. Individuell bön med huvud och händer mot de stora ännu sol-varma stenarna i den imponerande höga muren och bönelappar som sticks in mellan stenarna eller gemensamma bibel- och/eller bönerecitationer.

Här frågar ingen om ifall man är jude eller kristen, eller nåt annat, alla är välkomna in i glädjen. Den enda uppdelningen handlar om att män ska hålla sig på ena sidan och kvinnor på den andra.

Ingen bryr sig heller om att jag ställer mig på en stol och tittar över staketet på män-nens sida. Där ser jag en hel rad av pingst-pastorer som sjunger och dansar ringdans tillsammans med israeliska värnpliktiga

med maskingevär över axlarna och ortodoxt klädda judiska herrar. Det är en obetalbar syn och det enda smolket i bägaren för mig är att jag inte får fotografera. Det är nämli-gen inte tillåtet på sabbaten och det har vi bestämt oss för att respektera.

SEDAN FAR VI I GRUPPER hem till judiska hem och äter sabbatsmåltid enligt konstens alla regler. Vi får två våra händer enligt ritu-alen, lyssna till välsignelser, försöka sjunga med i sabbatspsalmerna och lära oss något om hur våra värdfolk tillämpar sin tro i var-dagen.

När den ortodoxe rabbinen, som är vår

värd, förstår att nästan alla han har hemma hos sig är pingstpastorer, blir han genuint glad och välsignar allt det arbete som de representerar. Det visar sig att han och hans fru varje dag gör program om judendom, som sänds via en kristen tv-kanal i USA och att han varje år talar i ett 50-tal kyrkor runt om i världen, och inte så sällan i pingstkyr-kor.

I Jerusalem får vi också besöka Grav-kyrkan, gå runt i utgrävningarna utanför tempelmuren, besöka Tempelinstitutet och museet Brända huset, som består av de utgrävda resterna av en prästfamiljs hus från tiden runt Jerusalems förstörelse.

FÖRBÖN. Bön för Nashat Filmon, som jobbar för Palestinska bibelsällskapet som bland annat verkar i Gaza. Han är en av de gäster, som pastorerna får träffa en kväll. ”Landet går igenom svåra tider”, säger han. Ta med er araberna i era hjärtan hem. Ta med er landet och be för oss att Jesu kungadöme ska få råda.” Enbart i år har palestinska bibelsällskapet delat ut 40 000 exemplar av Nya Testamentet. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

STABILT.Grundstenarna till synagogan i Kafarnaum är kvar från Jesu tid. Den är återuppbyggd efter en jordbävning. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND

IMPONERANDE. Modellen över hur Jerusalem såg ut under Jesu tid ger bland annat en förståelse för hur mäktigt och stort templet var. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND


SVER

IGE

”Jag är förändrad”– Jerusalem – mycket sten, massa sol, många steg, massa möten, massa lektioner, många perspektiv, mycket oliver, mycket oroligheter, fantastiska kollegor, men allra mest det fantastiska mötet med Jesus.

– Hans vardagsplatser, hans neighbour-hood, hans kulturs dofter, smaker och fär-ger och platser han varit.

– Att få bekänna sig till en Gud som verkligen blev som en av oss, steg ned och klev rakt in i skiten, gick genom döden och uppstod igen. För att komma tillbaka!

– Det är värt att leva i och leva ut och jobba med och låta sig förvandlas av. Tack.

Lisa Fredlund, föreståndare Östermalmskyrkan, Kristianstad

”Himmelskt bönebrus”– Att tillsammans med 125 kollegor fär-das i Jesu fotspår på biblisk och historisk mark i Jerusalem och Galileen i en drama-tisk tid är en sällsam upplevelse. Intrycken

är många. Det himmelska bönebruset vid Västra Muren inne i synagogan och den fridfulla bönestunden på Saligprisning-arnas berg med utsikt över Gennesaret samt mötet med butiksinnehavaren i de judiska kvarteren som ville jag skulle väl-signa hennes butik. Att sista dagen på den omstridda tempelplatsen knäböja och be: ”Maranata - kom snart, Herre Jesus!” Att tillsammans med allt Guds Folk förvalta vårt uppdrag att sprida och utbreda Hans rike i Hans kraft till dess Han kommer har blivit ännu mer angeläget.

Joakim Freiman, föreståndare Elimförsamlingen, Trelleborg

”Otroligt tacksam!”– Att vara i Israel tillsammans med

många härliga kollegor och få högklas-sig undervisning på plats där Jesus levde och verkade, det har helt klart gett mig en boost in i min tjänst som förkunnare. Mixen av förkovran, andliga upplevelser, sköna svettiga löparturer där vi utmanade varandra, att vara på en plats i världen som allas blickar ständigt dras till och där det profetiska går i uppfyllelse, att vara vid Västra muren vid inledningen av sabbaten och uppleva glädjen och lovsången, allt detta kan inte beskrivas, det måste upple-vas, och det gjorde jag vilket jag är otroligt tacksam för.

Tomas Höglund, föreståndare Pingstkyrkan, Borlänge

I salen, där man tror att Jesus och lär-jungarna samlades till den sista måltiden före korsfästelsen, och kanske också det ställe där Anden föll första gången, kommer lusten att sjunga över oss och vi klämmer i med Amazing grace i salen med en formi-dabel akustik. Men blir snabbt tystade av en vakt som argt förklarar att här råder sång-förbud. Vi befinner oss ovanpå en omstridd grav och då är det respektlöst att sjunga, lär vi oss.

Vi samlas sedan vid citadellet, utanför muren, och lyssnar till Göran Lennartsson, som talar om att det var här rättegången mot Jesus hölls.

DEN ALLRA SISTA EFTERMIDDAGEN i Jeru-salem möts vi vid Trädgårdsgraven, där Pelle Hörnmark leder en nattvardsstund. Resan knyts ihop där. Vi har besökt en rad platser där Jesus har gått och stått, gråtit, våndats, dött och begravts. Men, graven är tom, han är uppstånden och lever idag.

– Israelresan var mycket bra. Att tillsam-mans på plats få bryta och bända i Bibelns texter ger nytt ljus. En värld där arkeologi, heliga texter, känslor, politisk laddning och helig Ande formar ens tankar och föreställ-ningar är fantastiskt spännande. De starka band man knyter med varandra kommer också få betydelse för vår pastorsgemenskap lång tid framöver, summerar Pelle Hörn-mark.

– Jag känner mig väldigt nöjd med den här satsningen, säger Dan Salomonsson. Allt det praktiska fungerade och jag tycker resan motsvarade förhoppningarna och syftet. Vi kunde föra bibelsamtal på ort och ställe och vi fick möta Gud och varandra.

Han tycker också det är roligt att närmare 250 personer ville åka med, och att deltagar-na speglade det generationsskifte som just nu sker i pingstpastorskåren.

ULRIKA RAMSTRAND

IMPONERANDE. Modellen över hur Jerusalem såg ut under Jesu tid ger bland annat en förståelse för hur mäktigt och stort templet var. FOTO: ULRIKA RAMSTRAND


UN

DERV

ISN

ING

ad tänker du på när du hör ordet omvändelse? Förbön vid de främre bänkraderna i kyrkan? En människa som mött Jesus och upplevt hur hela livet förvandlats? Ett

väckelsemöte? Kanske någon av dessa bety-delser ligger närmast till hands när man, åtminstone i en frikyrklig kontext, tänker på ordet omvändelse.

Enligt Hebreerbrevet 6:1 hör ”omvän-delse från döda gärningar och tro på Gud” (Svenska Folkbibeln 2014) till grunderna i den kristna tron. Alla som någon gång byggt ett hus vet hur viktig grunden är för resten av bygget. När livet med Kristus ska byggas är omvändelsen en viktig grundsten att lägga på plats för att resten av bygget ska bli som det var tänkt. Men vad betyder det då att omvända sig? Från vad och till vad omvänder man sig? För att söka svar på de frågorna tänkte jag ta er med på en resa genom Bibeln. Först söker vi bakgrunden till omvändelsen i Gamla Testamentet, där-efter undersöker vi vilken betydelse Jesus lade i begreppet och slutligen försöker vi förstå vad omvändelsen betyder för oss idag.

I GAMLA TESTAMENTET används det hebreiska ordet ”Shub” för att beskriva Israels folks omvändelse till Gud. Ordet har en dubbel betydelse: att vända tillbaka till Gudsgemenskapen i förbundet och vända sig bort från avgudarna. Folkets omvändel-se initieras för det mesta av en ledare som inser allvaret i att folket dragit på sig Guds dom och för dem inför Gud i botgöring. Omvändelsen tar sig bland annat uttryck i att man fastar, gör sig av med sina avgudar, bekänner sin synd och ber till Gud om för-låtelse och hjälp mot fienderna som hotar (1 Sam 7:2–11, 2 Krön 20:1–19).

Den röda tråden igenom Gamla Testa-mentet handlar om hur relationen mel-lan Israel och Gud pendlar mellan tider av omvändelse och tider då folket lämnar Gud genom att dyrka andra gudar. Gång på gång kallar Gud profeter som vädjar till folket att vända om. Men gång på gång visar det sig att omvändelsen inte håller och folket ram-

lar tillbaka och hamnar under olika former av förtryck. Folket verkar hopplöst förlorat i spiralen som för dem närmare och närmare Guds dom.

Men så, när allt hopp är ute, mitt bland vinande domsprofetior, börjar profeterna tala om hur Gud ska upprätta ett nytt för-bund. Ett förbund som ska åstadkomma en omvändelse som folket inte förmår på egen hand (Jer 31:18). Jeremia talar om hur Gud ska ”lägga lagen i deras inre och skriva den i deras hjärtan” (Jer 31:33). Hesekiel talar om att Gud ska ge dem ”en ny ande” och ”ett nytt hjärta” (Hes 11:19–20, 36:26). Gud ska själv öppna en väg som gör omvändelsen och en återupprättad relation möjlig. Ett nytt förbund ska upprättas som inte bara gäller Israel utan alla folk och som uppfyl-ler Guds löfte till Abraham: ”I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade” (1 Mos 12:3, Gal 3:8).

Löftet infrias i den messianska tiden när Gudsriket bryter in i historien genom Jesu

födelse. Det nya förbundet är på väg att upp-rättas. När Johannes döparen träder in på scenen har profeternas löften hamnat i bak-grunden och en detaljerad laglydnad står i fokus. Johannes banar väg för Jesus genom att kräva omvändelse och lyfta fram profeter-nas löften om Messias, som skulle fylla dem med Helig Ande och göra verklig omvändel-se möjlig (Matt 3:11, Joel 2:27–29).

Jesus döps av Johannes och börjar, fylld av den Helige Andes kraft, att predika och säga: ”Omvänd er! Himmelriket är nära” (Matt 3:2), ”Tiden är inne och Guds rike är nära. Omvänd er och tro på evangeliet!” (Mark 1:15). Gud har kommit nära i Jesus och nu uppmanas alla att omvända sig och tro på budskapet. Orden bekräftas av und-ren och tecknen som följer Jesus vart han än går. Det som profeterna hade talat om upp-fylls nu inför folkets ögon (Luk 4:16–21).

MEN VAD MENAR JESUS med att de ska omvända sig? Nya testamentets ord för omvändelse är grekiskans Epistrepho (att vända om till, att återvända) och Metanoeo (att tänka om, ändra sinnet, känna ånger, göra bättring) som tillsammans speglar betydelsen av det gammaltestamentliga Shub. Orden stryker under att omvändel-sens centrum är sinnet/hjärtat men att förändringen av hjärtat gör skillnad i mål, värderingar och handlande. Jesus använder liknelser för att folket ska förstå vad omvän-delsen handlar om. I Matteus 13:44–46, står det så här: ”Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man finner den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper den åkern. Himmelriket är också som en köpman som sökte efter fina pärlor. När han fann en mycket dyrbar pärla gick han och sålde allt han ägde och köpte den.”

BÅDE DET FÖRSTA OCH det största budet genklingar i liknelsen: Du ska inte ha någon annan Gud jämte mig (2 Mos 20:3) och älska Herren din Gud av hela ditt hjärta (5 Mos 6:4–5). Precis som i relationen till Israels folk vill Gud att människan söker honom med ett odelat hjärta. För att vinna

V

Omvändelse Guds utsträckta handMaria Eriksson skriver: När människans liv går ut på att tjäna sig själv och blidka sina egna begär går hon vilse och behöver omvända sig.

Maria Eriksson är medarbetare med inriktning ungdom i Pingstkyrkan, Linköping, samt studerar kristen livsåskådning på universitetet i samma stad. Hon ingår också i Teologiska nätverket.

Omvändelsen sker när den

Helige Ande drar en människa till Kristus och får henne att se sin synd, att hon låter sig ledas åt fel håll och är på väg att förlora sitt liv.

’’


himmelriket måste man ge upp allt annat. Men när man lärt känna Hans kärlek blir omvändelsen ingen börda utan en gåva: ”Vi älskar därför att han först älskade oss” (1 Joh 4:19). ”Guds godhet” för oss till omvän-delse (Rom 2:4).

DEN ANDRA BERÄTTELSEN i Luk 15:20–24 handlar om en son som, efter att ha slösat bort sitt arv, bestämmer sig för att vända hem till sin far igen. Han tvekar först, men: ”Och han stod upp och gick till sin far. Med-an han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slak-ta den. Nu ska vi äta och fira, för min son var död men har fått liv igen, han var förlo-

rad men är återfunnen. Och festen började.”Den här berättelsen beskriver både män-

niskans och Guds del i omvändelsen. Män-niskan måste själv besluta sig för att vända om hem till sin Far. Men redan när hon är långt borta ser Gud henne, känner med henne och skyndar för att möta henne (Rom 5:6–8). Trots att hon kommer tomhänt med ingenting annat än ett misslyckat liv i baga-get välkomnas hon hem som en efterlängtad son eller dotter.

JESUS UNDERVISAR VIDARE om att man måste omvända sig och bli som barnen för att komma in i himmelriket (Matt 18:3). Barn är i behov av kärlek för att växa och utvecklas men de föds tomhänta och kan inte prestera något för att få sina föräldrars kärlek. På samma sätt kommer människan in i himmelriket endast genom att, vända sig ifrån tron på de egna prestationerna och vända sig till Gud för att ta emot hans kärleksgåva i Jesus Kristus. ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds

gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.” (Ef 2:8–10).

ENLIGT ARTIKELN ”Ny ’religion’ gör oss olyckliga” i Aftonbladet Wellness (2015-11-06) har individualismen blivit svenskar-nas nya religion. ”I dag fokuserar vi absolut mest på självförverkligande och på att fun-dera över vem vi är, vad vi brinner för och vad vi vill ha. Dessutom är vi icke-religiösa, istället har individualismen blivit vår reli-gion. Det här gör oss inte lyckliga, snarare tvärt om. Vi blir nämligen inte lyckliga av att få det vi vill ha, utan av att få det vi behö-ver.” (citat ovanstående artikel).

I Gamla Testamentet omvände sig Israels folk ifrån sin avgudar. Avgudar var sådana man tjänade och försökte blidka genom offer. Bibeln menar att själviskhet är ett slags avguderi (Kol 3:5). När människans liv går ut på att tjäna sig själv och blidka sina egna begär går hon vilse och behöver omvända sig. Människan är inte skapad för att tjäna sig själv utan Gud. Först när hon vänder om och börjar följa och tjäna Honom finner hon meningen med sitt liv.

ATT ”OMVÄNDA SIG från döda gärningar och tro på Gud” (Hebr 6:1) handlar om att gå från att följa de egna själviska begä-ren och tankarna till att följa och lyda Gud. Bibeln talar med allvar om att människan som enbart lever för att tillfredsställa sina egna begär egentligen följer ”härskaren över luftens välde, den ande som är verksam i olydnadens barn” (Ef 2:1–5). Omvändelsen sker när den Helige Ande drar en människa till Kristus och får henne att se sin synd, att hon låter sig ledas åt fel håll och är på väg att förlora sitt liv. När hon bekänner sin synd, sätter sin tro till Kristus och i dopet identi-fierar sig med hans död och uppståndelse, föds hon till ett nytt liv genom den Helige Ande (Apg 2:38, Rom 6–8).

DET NYA LIVET INNEBÄR starten på en för-ändring av hennes mål, prioriteringar och handlande. I stället för ”döda gärningar” (Hebr 6:1) börjar människans liv att bära god frukt. Hon blir det Gud avsett att alla människor ska bli ”Hans verk... skapade i Kristus Jesus till goda gärningar” (Ef 2:10). Människans omvändelse till Gud innebär att hon låter den Helige Ande fylla och leda henne och att hon överlåter sig till Gud men också till sina troende syskon. Guds tanke är att hans barn tillsammans ska lära känna Kristus och präglas mer och mer av Hans kärlek (1 Joh 1:5–10, Fil 2:1–16, Ef 3:14–21). Då blir de ett ljus i världen som uppmanar andra att vända om till sin himmelske Far (Fil 2:15).

MARIA ERIKSSON

FOTO: LIGHTSTOCK


SVER

IGE

KRÖNIKA Verksamhetsansvarig har ordet

Varje dag får 42 500 människor lämna sina hem till följd av krig, konflikt eller brott mot mänskliga rättigheter. Det är ett Borlänge om dagen. I skrivande stund rasar

debattens vågor höga i Sverige, om de ökade kostnaderna för flyktingmottagande och svenskars oro för sin egen välfärd. Vi hör rop om stängda gränser, och attacker mot dem som lyck-ats fly hit. Det oroar mig djupt att vi inte kan se att världen är en, och att vi hör ihop. Om man skulle förvandla världen till en by med 100 invånare, och behålla alla proportioner, skulle den rikaste äga 65 gånger mer än de 50 fattigaste tillsammans. Så orättvist är det. I det som nu sker i Sverige, och efter att nyligen ha besökt tre olika konfliktländer med många flyktingar, har ordet solidaritet fått nytt liv. Grunden för medkänsla finns både i GT:s texter om Guds hjärta för den utsatte, främlingen och änkan, och i Jesus och den första församlingens exempel. Det handlar ur Bibelns perspektiv inte om att tycka synd om männ-iskor. Det handlar om att stå upp för den som behöver det, för att vi hör ihop (Jes. 58:6–11).

NÄR JESUS TRÄDER IN I TJÄNST lyfter Han fram vad det inne-bär att vara andefylld (Luk 4:18–19), med målet att sätta männ-iskor fria. Självklart talar Jesus om andlig frihet. Men det hand-lar också om frihet från till exempel slaveri (det finns cirka 30 miljoner slavar i vår värld), fattigdom (30 000 människor dör av hunger varje dag), samt förtryck och våld (varje dag utsätts exempelvis 36 kvinnor för sexuellt våld i DR Kongo).

Mitt i dagens kriser finns vi som Pingströrelse, med en stolt historia, där vi åstadkommit mycket för hela samhällen och enskilda människor, både i Sverige och i världen. Jag ber att vi ska fortsätta öppna våra hjärtan, händer och hem för människor i nöd. Vi hör ihop, och delar en värld. Detta uttrycks tydligt i de 17 globala fattigdoms- och hållbarhetsmål som nyss antagits av FN. Miljontals människor världen över har här varit med och tänkt och tyckt. Vi är många som vill skapa ett bättre samhälle, och som vägrar att frag-mentera och dela upp världen i ett vi och dem. Det är inte i själviskhetens och de stängda gränsernas värld som vi mår väl som människor. Orden tillsam-mans och var-andra behöver få revolutionera våra liv igen.

NICLAS LINDGRENdirektor, PMU

Vi hör ihopHör du till dem som tycker att det blir väl mycket tidnings-papper att återvinna där hemma men ändå inte vill vara utan Pingst.se? För dig finns nu möjligheten att en gång i kvartalet i stället få ett mejl med en länk till tidningen i pdf-format.

Hur gör man då om man hellre vill läsa tidningen på sin dator än vid köks-bordet? Jo, det finns två sätt:

Om den försam-ling du tillhör och som förser oss med adresser har anslutit sig till Connect Pingst, så ber du någon på expeditionen att klicka

för att du önskar få ett mejl med en länk till en pdf i stället för papperstidningen.

Om din församling inte använder sig av Connect gör du i stället så här: Du går in på www.pingst.se/om-pingst/tidningen-

pingst/om-tidningen/ och följer instruktionerna där. Det du behöver är numret som står vid adressen på baksidan av tidningen och en e-mejladress.

Om du precis som hitintills önskar fort-sätta att få din pappers-tidning hem i brevlådan behöver du inte göra

någonting alls. Den kommer att fortsätta komma.

UR

Pingst.se som pdf

Agora – för ett folk på väg är ett nytt studiematerial för samtal om mission i församlingen. www.shop.pingst.se/Pingst/Pingst Mission

Agora - för ett folk på vägPingst Mission

Pris: 1 ex - 190 kr, 10 ex - 1750 kr

I denna forskningsrapport från IPS sker en belysning av ämnet ur bibliskt, historiskt och systematiskt teologiskt perspektiv och det pågående arbetet i Pingst kartläggs och analyseras.www.shop.pingst.se/Pingst/IPS - forskningsrapporter

Bara Jesus är en lovsångsskiva på svenska med nyskrivna sånger för projektet #nymusikipingst.www.shop.pingst.se/Pingst/Ny musik i Pingst

Pris: 159 kr, 10 ex - 890 kr

Bara Jesus, CDNy musik i Pingst

Pris: 159 kr

Betala med kort eller internetbank

www.shop.pingst.se

webshopw w w. s h o p. p i n g s t . s e

Församlingsplantering i PingstIPS Network

Fler produkter för samtal och fördjupning i församlingen finns samlade i kategorin ”Aktuella material från Pingst” på Pingst Webshop.

Pingst.seNR 4 DEC 2015

n NYHETER n REPORTAGE n UNDERVISNING n RECENSIONER n KRÖNIKOR n FOLK

PASTORERI Jesu fotspårMÖT JUNEFOLKHÖGSKOLASNYE REKTOR

HON GÖR SMYCKEN FÖR KONGO

Pingst.se nummer 4/2015, sid 1PUFFAR/PASTORERi Jesu fotspår

UNDERVISNING OM OMVÄNDELSE

KAGGEHOLM ERBJUDERBIBELSTUDIER PÅ DISTANSPINGST HAR STARTAT LAND-AU FÖR ROMER

Bildpuffar/MÖT JUNEFOLKHÖGSKOLASNYE REKTOR(bild Marcus)

HON GÖR SMYCKENFÖR KONGO(Bild Emma )

UNDERVISNINGOM OMVÄNDELSEKAGGEHOLM ERBJUDERBIBELSTUDIER PÅ DISTANSPINGST HAR STARTATARBETSUTSKOTT FÖR ROMER

#4_2015_1_32.indd 1

2015-11-27 16:12:53


TRYGG FÖRSAMLING

16 januari: Europaporten, Malmö6 februari:Pingstkyrkan, Örnsköldsvik20 februari:Pingstkyrkan, Västerås16 april:Pingstkyrkan, Luleå16 april:Pingstkyrkan, Linköping

Tid: 10:00 – 16:00Kostnad: 250 kr

Anmälan och frågor:[email protected] Collén, 08-619 25 49

UTBILDNINGSDAG

Trygg Församling vill vara en vägledning för Pingstförsamlingar-nas verksamhet bland barn och unga för att förhindra övergrepp. Vi vill ge er redskap till att skapa en för-samling där det råder en trygg miljö i alla avseenden.

… Göran Lennartsson, som under hösten kommit ut med en reviderad upplaga av boken Inympad, som handlar om kristendomens judiska rötter.

Varför vill du lyfta Jesus som jude?

– Att Jesus var jude visar hur förankrat evangeliet är i histo-rien. Gud blev människa och del av judisk kultur. Min egen resa är att studiet av den värld och kultur som Jesus bejakade, hjälper mig att bättre förstå Jesus som person och hans undervisning. Evangelierna blir mer begripliga. Min krist-na identitet blir tydligare av att se rötterna.

Vad säger du om kristna som vill leva som judar och judar som vill leva som kristna?

– Redan i den första gene-rationen av kristna löstes denna fråga. Icke-judar som kommer till Guds Israel och får del av Nya förbundet, ska

inte konvertera och bli judar. I den messianska tiden – Jesus är ju Messias – gäller att judar givetvis får behålla sin judiska identitet. Detsamma gäller icke-judar som får del av Isra-els välsignelser genom Jesus utan att byta status. De förblir hedningar, men får ändå del i förbundet (Apg 15:15–29).

Hur ser relationerna mellan judar och kristna ut idag?

– Att kristna bejakar sina judiska rötter och förstår att allt i Nya testamentet samtidigt var judiskt, skapar nya förut-

sättningar att förstå den his-toriska utvecklingen under de första kristna århundradena. Då sker en olycklig separa-tion så att kristet och judiskt blir varandras motpoler. Både kristendom och judendom genomgick en stor omdaning.

– Bara genom att återerövra urkristendomen kan vi komma till rätta med kristna antiju-diska vanföreställningar. Para-doxalt nog är studiet av Jesus och den äldsta kristna rörelsen en mötesplats i dag för judar och kristna.

Hur ser du på ersättnings-teologi?

– Ersättningsteologin går ut på att judiska folket av en eller annan orsak förlorat sin ställ-ning som egendomsfolk och därför är borta ur frälsnings-historien. Den teologin finns inte i Nya testamentet. San-ningen är att Gud inte tagit till-baka kallelsen och sina löften till judarna, Guds Israel (Rom 11:29).

– Vi (hedna)kristna har fått del av Nya förbundets välsig-nelser genom Jesus, som slöts med judar precis som Jeremia profeterade (Jer 31:31). Vi icke-judar har fått del av Israels andliga arv (Ef 2:12–13; 3:6). Paulus tar bilden att vi hed-nakristna är en inympad kvist på olivträdet, som i GT sym-boliserar Israel (Rom 11:17f.). Jesus är enligt Hebreerbrevet det fullkomliga offret, men annullerar inte förbundet med Israel som folk.

– Paulus profeterar om att hela Israel en dag ska bli räd-dat (Rom 11:25). Därför har vi också en gemensam framtid – Messias återkomst.

Hur stor är skillnaden mel-lan den här utgåvan och den första 1995?

– Jag har gått igenom texten och gjort smärre justeringar och korrigeringar. Ett av kapit-len har omarbetats helt.

ULRIKA RAMSTRAND

HALLÅ DÄR ...


SVER

IGE

Ogift och gravid i frikyrklig församling?

Genom intervjuer vill jag utforska vad som före 1975 hände då en kvinna i fri-kyrkligt sammanhang blev gravid utan att vara gift. Hur hanterade hon det? Den blivande pappan? Församlingen? Påverkades

medlemskapet – och tron? Nu söker jag dig som var med om detta på 1960- el-ler 70-talet, och vill berätta. Räkna med att intervjun tar några timmar. Din story kan anonymiseras före publice-ring.

Forskningen sker inom ramen för masteruppsats i kyrkohistoria vid THS. Kontakta mig genom mejl till [email protected] Cyrillusteol kand, präst i Svenska kyrkan (tidigare pastor SMF)

Informanter sökes!

Pingst inbjuder ännu en gång till en inspirationsresa för ungdomspastorer. Den här gången går resan till Asien och förhoppningen är att deltagarna ska få uppleva en resa som sätter spår både i dem och de ungdomar de jobbar med.

– Grundsyftet med resan är att öka engagemanget för mission.

Det säger Annelie Lennarts-son, som är Pingsts missionsin-spiratör med fokus på ungdom.

Resan kommer att genom-föras mellan den 16 och 27 april

2016. I fokus står utmaningarna i de stora städerna i världen, onådda folk och fattigdomsut-maningen.

Resan kommer att inledas och avslutas i Bangkok, men i mitten delar man upp sig under några dagar och besöker andra platser. Då får resenärerna välja mellan att besöka en onådd folkgrupp eller ett fattigdomsbe-kämpningsprojekt. Resenärerna får vara beredda på att uppleva äventyr och möten med helt andra omständigheter än hem-ma.

Omkring 30 pastorer kom-

mer att kunna beredas plats på resan, som kostar 9 995 kronor och som man anmäler sig till via www.pingst.mission.se. Anmä-lan ska göras senast 15 januari. Den 15 mars 2016 hålls sedan en föreberedelseträff på Pingstkon-toret i Alvik.

Annelie Lennartsson, mis-sionsinspiratör, Niclas Lindgren, direktor för PMU, Pontus Fri-dolfsson, verksamhetsansvarig för Media, och Pelle Hörnmark, föreståndare för Pingst, kom-mer att finnas med på resan. I planerings- och ledningsgrup-pen ingår också ungdomspastor

Andreas Svedman från Lidkö-ping.

Mattias Sennehed, ungdoms-pastor i Malmö, var med på 2014 års resa för ungdomspastorer:

– Jag tycker du kan åka för att tänja bilden av vad både du och, främst, Gud kan. Mötet med Guds hjältar i andra länder har gett grym inspiration för mig i min uppgift här hemma. Åk!, uppmanar han.

UR

Fotnot: Mer information och anmälningsmöjlighet finns här: www.mission.pingst.se

Ny resa för ungdomspastorerONÅDDA FOLK. Den nya ungdomspastorsresan tar först alla deltagare till Thailands huvudstad Bangkok. Sedan delar man upp sig i grupper som fokuserar antingen på fattigdomsbekämpning eller på onådda folk. FOTO: MARIA LEVANDER


Utbildning i mission och interkultur sök nu inför vt-16

Programmet för mission och interkulturella studier (PROMIS) är ett samarbete mellan Evangeliska Frikyrkan, Pingst och Svenska Alliansmissionen. Läs i Jönköping, Malmö eller Örebro! Vissa moment genomförs på distans.

Information och ansökan:www.missionsinstitutet.se

Läs senaste nytt på www.pingst.se!

Smyckesdesignern Emma Israelsson har tagit fram ett halsband med texten ”To Congo with love” på. Smycket säljs via PMU:s webb-shop och alla intäkter går till arbetet på Panzisjukhuset i DR Kongo.

Emma Israelsson Stockholm är ett växande internationellt smyckesmärke, startat av svens-ka Emma Israelsson. I en inter-vju i tidningen Dagen berättar hon om hur hon fått Guds till-tal att ta fram smycken med ett kristet tilltal. Företaget har också som policy att skänka 10 procent av vinsten till välgörenhet.

Just nu säljs ett halssmycke, som hon designat, i en begrän-sad upplaga genom PMU. Alla intäkter från försäljningen går till PMU:s arbete på Panzisjuk-huset.

På smycket står texten ”To Congo with love”, som bygger

på ett citat av sjukhusets chefs-läkare Denis Mukwege och som PMU använt i en av sina Kongo-kampanjer. Citatet i sin helhet lyder så här: ”Min strategi är att besvara hatet med ännu mer kärlek, att visa att ondskan ald-

rig kommer att segra. Att för-medla kärlek är för mig att vårda de sjuka och ge dem hopp.”

I somras fick Emma Israels-son möjlighet att träffa doktor Mukwege i samband med att han besökte Nyhemsveckan. Ett

möte, som betydde mycket för henne, enligt intervjun i Dagen.

– Jag har alltid haft en passio-nerad önskan att starta ett företag som betyder något. Att göra det som du är riktigt bra på och äls-kar, att göra det med passion och hårt arbete och samtidigt sikta mot ett högre syfte, säger Emma Israelsson till PMU-tidningen.

Smycket kostar 995 kronor och kan beställas via www.pmu.se/shop

ULRIKA RAMSTRAND

HJÄLPS ÅT. Emma Israelsson tillsammans med Panzisjukhusets chefsläkare Denis Mukwege.

FOTO: MATILDA HECTOR

Designsmycken för Kongo

MED KÄRLEK. Halsbanden säljs för 995 kronor via PMU:s webb-shop. Först till kvarn gäller, för de har gjorts i en begränsad upplaga. Smyckena tillverkas i Småland.


et är jultider. För läsarna av den här spalten är det knappast någon nyhet att julen handlar om Ordet! Ordet som blev människa och bodde bland

oss. Ordet som var människornas ljus, det ljus som övervinner mörkret. Ordet som inga ljusslingor i fönster och eller på fasader, inga levande ljus i pyntade adventsljusstakar eller ”vrålande” kom-mersiella och ljusbehängda gallerior någonsin kan överglänsa.

Det är det stora!Kanske är det just därför som jag alltid har tyckt

att julen lämpar sig alldeles särskilt bra för läsning – också för ord i mindre format.

Jag minns hur jag som barn och ung tonåring gärna kröp upp i en fåtölj bredvid julgranen där-hemma. Jag andades in doften av granbarr, kanske också av en nyskalad apelsin och pepparkaka. Jag hade fortfarande unga, skarpa ögon och lät jul-gransbelysningens mjuka sken vara min enda läs-lampa.

Så satt jag där, mitt i julstämningen, och läste. Kanhända en julklappsbok, kanhända en jultid-ning vars berättelser doftade precis lika mycket jul som granen. Det är i den känslan jag vågar mig på ett förslag: Gör den här julen till en riktig läsjul i stället för att sitta och gnälla på för lite, alternativt för mycket, snö.

JULEN KAN JU FÖR MÅNGA erbjuda just lite extra, sammanhängande fritid som ger utrymme nog att låta sig omfamnas av en berättelse, lära känna dess personer och gräva djupt i textens lager av budskap. En eftermiddag här, några tysta mor-gontimmar där, då vi, åtminstone till viss del, inte behöver känna oss jagade av alla de där vardagliga rutinerna.

Här intill ger jag några exempel på böcker av blandad karaktär från kristna förlag. Kanske kän-ner du för en riktig roman att sätta tänderna i, då kan lite nordisk historia i form av Ansgar, en nyligen utgiven roman av Ivar Lundgren vara ett tips (se intervju på sid 12–13). Följ med Nordens apostel på en tidsresa i tid och rum, på de vägar som tog Ordet till våra breddgrader. Eller kanske du föredrar att hänge dig åt lättsammare läsning – en bra deckare, kanske. Visst, varsågod! Jag vet att det kan vara riktigt svårt, men pröva att koppla ner för att koppla av. Låt de där skärmarna du brukar omge dig med vila en stund och njut av det still-samma ljudet av bokblad som vänds.

På så sätt kan man ju faktiskt jaga bort såväl jul-stress som jultristess. Och få julefrid på köpet!

KERSTIN KLASON

Julstress eller jultristess– en bra bok botar båda

CP-BARNET – kampen, sorgen, glädjenLena HelgessonLibris

Jonas Helgesson är nog Sveriges mest kände CP-skadade person. Genom böcker, föreläsningar och andra uppträdanden (nu senast som skådespe-lare i musikalen Livet är en schlager) har han på ett humoristiskt och oemot-ståndligt sätt beskrivit sitt eget liv och, inte minst, sitt förhållningssätt till sitt handi-kapp.

I den här boken komplet-terar hans mamma Lena bilden. Hon hyllas ofta av Jonas själv som den starka människa hon är. Och det är ett intryck som kvarstår efter att ha läst boken.

Det är en uppriktig, gri-pande och självutlämnande skildring av ett annorlunda föräldraskap som självklart sätts på speciella prov. Och det är inte hjälteglorian som lyser starkast när man lägger ifrån sig boken. Det är bilden av en alldeles vanlig, äls-kande mor som trampar på i vardagens alla utmaningar, som kämpar för att hålla den glada och bekymmerslösa fasaden tills det inte längre är möjligt, men som ändå aldrig ger upp

Den som tagit del av Jonas egen historia har nog slagits av hur långt han kommit genom sin envishet. Och efter att ha läst Lena Helges-sons historia så anar man var han fått den ifrån.

DJUPT NERE I MÖRKRETHector TobarLibris

Under 69 dagar var världens blickar riktade mot en speciell arbetsplats i Chile – San Joségruvan.

Ett ras hade inträffat och 33 arbetare blev inspärrade 700 meter under jord. Stora delar kunde också följa ”the happy end” när de en efter en hissades upp ur gruvan av räddningsteamet.

Men det var ju inte slutet på historien. I den här boken får vi möta gruvarbetarna, var och en enskilt, ta del av deras erfarenheter nere i gruvan, men också under tiden efteråt, när de, tillsam-mans med anhöriga och omgivningen i övrigt måste hantera all den trauma, och all den uppmärksamhet, de utsatts för. Och det är inte bara en spännande läsning, det är också en skildring av det mänskliga psyket.

GUDS GENERAL – berättelsen om William Booth och FrälsningsarménRichard CollierXP Media

Det är i år 150 år sedan Frälsningsar-mén firade sitt hundraårsju-bileum, vilket föranledde att berättelsen om grundaren, William Booth, gavs ut i bokform. I år, 50 år senare, ges den ut i nyupplaga, som en möjlighet för nya generation att stifta bekantskap med den kristna, internationella rörelse, som kanske är den mest respekte-rade och beundrade överallt – för sina sociala insatser, för sin sång och musik och sitt raka frälsningsbudskap.

Den som övervinner det motstånd som nära 300 full-matade textsidor kan bjuda, får lära känna en person med en enastående historia.

MIRAKLET I ST:A CLARACarl-Erik SahlbergSemnos

Det här är en enkel och kortfat-tad bok om St:a Clara kyrka i Stockholm. Den har lånat titeln

från en TV-dokumentär om församlingen som kanske framför allt är känd för sin sociala verksamhet i sitt när-område, men också för den osedvanligt stora uppslut-ningen till gudsjänsterna.

Men att framgången i det avseendet inte är en slump, eller avhängigt det geogra-fiska läget mitt i Stockholm och med missbrukare och andra ”olycksbarn” alldeles utanför kyrkväggarna, ger den här boken belägg för.

Carl-Erik Sahlberg beskri-ver lättläst och kortfattat nio olika nycklar som förklaring till ”miraklet”. Nycklar som varje församlingsledare kanske känner igen och bär i sin ”knippa” som eventuella lösningar på en verksamhet som ”gått i stå”. Det som hände i S:ta Clara var att man bestämde sig för att faktiskt sätta dem i låset och vrida om. Resultatet är välkänt.

FRÅN BÖRJANDan SalomonssonLivets ord

Bokens undertitel är Upp-täck Guds ursprungstanke med skapelsen. Författaren ta upp olika frågor som vi konfronteras med i tillvaron och guidar oss tillbaka till det som är Guds avsikt och fastlagda ordning.

VÅR LIVSRESA Uppdrag, uppgifter, välsignelserMiriam och Lars GripPastorsparet är välkända i stora delar av svensk pingst-rörelse genom tjänst i olika församlingar.

Här delar de personliga erfarenheter ur ett liv i för-kunnelsens och församling-ens tjänst.

”ÄR DU KRISTEN SKA DU DÖ”Tom Doyle/Greg WebsterSjöbergs

En bok om ett aktuellt ämne – förföljelsen av krista i bland annat Mellanöstern och Afrika.

D

Följ det senaste inom kristna litteraturen

Text: KERSTIN KLASON

Mejla idéer till [email protected]ÖCKER


MUSIKFölj det senaste inom det kristna musiklivet

Text: SAM WOHLIN

Mejla idéer till [email protected]

FRIZON LIVE 15Ellen & John Vingren med team David Media

Frizon är en av Sveriges största kristna ung-doms-festivaler. Temat på årets Frizonfestival var ”Dröm-mar” och Frizon live 15 – gudstjänstsånger från en festival inför Gud är en liveskiva där vi möter en blandning av nya och gamla lovsånger, av både svensk och utländsk härkomst.

Vi får med denna skiva ett smakprov på den lovsång och tillbedjan som pågick i den anrika ”Ladan” under ledning av Ellen och John Vingren 2015. Musikerna kommer från banden Han-sam och A Treehouse Wait och det låter bra, riktigt bra. Både lovsångsbandet och gudstjänstdeltagarnas lovsång hörs på skivan. Arrangemangen är proffsiga och vackra, en varm ljudbild skapas på denna skiva. Här finns nya sånger som För den här världens skull med ursprung från Bethel Church i USA, eller Vi tror från Hillsong Church i Syd-ney, eller Kristina Dimarcos oerhört vackra sång I will follow You på svenska: Jag ska följa dig. Men här finns också lovsångsklassiker som Herren är min starkhet eller Vi vill ge dig ära. Det här är en skiva för dig som vill dras in i Guds närvaro och stillhet i tillbedjan. Jag rekommenderar den varmt, den är andligt stark.

OÄNDLIG OCH FÖR EVIGTNära Faderns hjärta 10 David Media

Den första Nära Faderns hjärta-skivan kom ut 1994 och innehöll tio sånger från Vineyardrörelsen, som var

den tidens mest inflytelserika lovsångsrörelse. Nu drygt 20 år senare har nästan 120 sånger spelats in, kända sånger som Dra mig nära dig, Så stor är vår Gud, Du som är törstig eller Jesus är i centrum.

Och nu kommer den tionde och sista skivan ut i serien. Syftet har varit att samla sånger med hög kvalité från olika låtskri-vare och lovsångsledare. På den nya skivan finns både studioinspelade sånger och livesånger. Här finns nyskrivna sånger av till exempel Bo Järpehag och Andreas Wistrand. Här finns fantastiska lovsånger som: Kristus är nog för mig, Gud min Gud, dig söker jag, Regerar i ljus eller Jag ser himlen. På skivan medverkar bland annat Alfred Nygren, Anna-Maria Bergqvist, Bo Järpehag, Ellen Vingren och Elin Syd-hage. Detta är alltså en bra samlingsskiva med några av de senaste lovsångerna som fått stort genomslag.

TUSENTALS RÖSTER I GLOBEN Kjell Lönnå med 3 000 körsångare och symfoni-orkester Talking Music

För ett antal år sedan tog Läkarmis-sionen ett initiativ till att tillsammans med körledaren och kompositören Kjell Lönnå samla tusentals sångare i Globen och spela in skivor till förmån för Läkarmissionens hjälparbete bland utsatta barn. Sånger för livet var ett gigantiskt körprojekt som varade i tio år. Sångare från hela landet anmälde sig, och en gräns sattes på 3 000 körsångare för att logistiskt klara projektet. Dessutom fanns en symfoniorkester på plats, och välkända artister ställde upp som solister. Konserterna samlade mer

än 10 000 åhörare i Globen varje år.

Nu har ett urval av det all-ra bästa gjorts under åren av ”Sånger för livet.” På denna skiva finns nu 21 sånger samlade. Några av sångerna är fantastiska. Gospellåten Total Praise med dessa tusentals körsångare som sjunger sitt ”Amen” på slutet av sången ger mig gåshud. Göran Ögrens tolk-ning av Håll mitt hjärta är väldigt bra. Älskade barn med Anna Stadling påmin-ner om hur många små barn i världen det är som har det svårt. Och artisten Mikael Samuelsons tolkning av O store Gud är helt grym. Här finns också Andrae Chrouchs My Tribute och crescendot – sista sången på skivan är naturligtvis Händels Messias Halleluja-kör. På skivan finns också körsånger med glad musik och enklare allsång. Alltså en salig blandning. Rekommenderas för dig som gillar körmusik och symfoni-orkester.

JULENS STÖRSTA GÅVAElisabeth AnderssonTalking Music

Denna skiva är en musikal skriven för barnkör av Elisa-beth Andersson, som är musiklärare på Jönköping University och barn och familjepastor i Pingstkyrkan i Huskvarna. Syftet med skivan är att visa på julevangeliets epicentrum – Jesus Kristus – julens största gåva. Det som hände den första julnatten i Betlehem har en omistlig betydelse än idag.

Musikalen börjar med en duell mellan en pepparkaka, lucia och tomten; alla vill göra anspråk på att ”vara julen.” Men detta är inte julens centrum, utan den största gåvan är Messias – världens frälsare.

Här finns ett antal nyskrivna sånger samlade att användas för barnkör.

et är en helt vanlig tisdagseftermid-dag i Karlstad, och ändå inte alls vanlig. Det beror på att jag sitter i Stadshuset, som nu blivit tillfällig

flyktingmottagning i vår stad – bara några hund-ra meter från vår kyrka. Tillsammans med några av mina kollegor i personalen samtalar vi med chefen på den nystartade flyktingmottagningen om hur vi kan hjälpa dem?

Röda Korset och vår församling har kommit överens om att samarbeta för att hjälpa de männ-iskor som flytt från ofattbart svåra omständighe-ter. På flyktingcentret i Karlstad finns nu männ-iskor från Syrien, Afghanistan och Irak – många barnfamiljer och ensamkommande barn. Vi sam-talar om att välkomna alla som vill till vårt språk-café, och till vår internationella julfest. Men också om behoven av stöd vid läkarbesök och kostna-der för mediciner.

Vi konstaterar att alla kläder de behöver redan har kommit in. Vi berättar lite om vårt interna-tionella arbete. Men är det något mer vi kan göra för att hjälpa till? Då kommer det – flyktingarna älskar sång och musik! Fotboll eller biljard hade jag kunnat gissa, men musik?

VILKEN OERHÖRT STARK påminnelse det är om vad musik kan betyda, inte minst för en män-niska som är svårt sargad av livet. Många av dem som har kommit hit har bokstavligen gått igenom ett helvete. Kan verkligen sång och musik betyda något för dem? När jag senare på kvällen sätter mig i bilen för att köra till Bergviks köpcenter och drar på sången Total Praise på hög volym i bilen inser jag att den rör mig till tårar.

Jag tänker på köpcentret, att musikprogram-met Så mycket bättre, berörde mig så genom de olika tolkningarna av Niklas Strömstedts låtar i första programmet. Varför? Kanske för att jag följt honom länge, för att han skrivit sånger som är så vackra och sorgliga. Att hans farfar Harald Strömstedt var pingstpastor och författare påver-kar förstås, och att hans pappa Bo Strömstedt var chef på Expressen och beundrare av Frank Mangs gör inte saken sämre.

Ändå är det något alldeles särskilt med kristen musik som handlar om Gud, den stora verklig-heten. När jag kommer hem från köpcentret och lyssnar på sången Jag ska följa dig på Frizons nya skiva, så tänker jag att jag kan ge mitt liv för Jesus vilken dag som helst.

SAM WOHLIN

Musik och flyktingar

D

Per Axelsson har anställts som gatu- och idrottspastor i Centrumkyrkan i Falun.

Rodhe Green, som varit pastor och föreståndare i Malå sedan 2006, har gått i pension. Hon bor kvar i Malå tillsammans med maken Peo och fortsätter vara en aktiv vanlig medlem i församlingen, men räknar även med att besöka andra församlingar som behöver predikohjälp.

Göran Lundmark har slutat som föreståndare i pingstför-samlingen i Hjo.

Emanu-elle Brand-ström-Arel-lano har börjat på PMU som projektle-dare för ett jämställdhetsprojekt.

Victor Berg är sedan 1 september anställd som ungdomsledare i Pingstkyrkan i Avesta. Victor, som är uppväxt i församlingen och försam-

lingsledare sedan flera år, är anställd på 60 procent.

Maria Gustin Bergström är sedan början av hösten pastor på halvtid i Sionförsamlingen i Linköping med huvudansvar för musik och kreativitet. Resten av tiden är hon verksam som universi-tetsadjunkt.

Rolf Söderberg arbetar sedan 1 september halvtid som pastor i pingstförsamlingen i Kramfors. Den andra halvtiden är han ansvarig för en nyöpp-nad second hand-butik som drivs av församlingen i samar-bete med PMU. Rolf kommer närmast från en pastorstjänst i pingstförsamlingen i Vilhel-mina. I samband med Rolfs tillträde så avslutade David Forsling sin pastorstjänst i Kramfors.

Andreas Skogholm börjar den 1 februari en tjänst i

pingstförsamlingen i Borlänge som pastor med ansvar för ungdomsverksamheten. Andreas gick ut ALT i våras och har under studietiden haft en 25-procentig tjänst som ungdomspastor i Korskyrkan i Norrköping och har tidigare varit ungdomspastor i Pingst Arboga.

Noomi Lind har avslutat tjänsten som press- och med-ieansvarig på PMU. Matilda Hector är nu pressekreterare med redaktionellt ansvar på PMU.

Ulrika Wadskog har avslutat tjänsten på Pingst Soci-alt och bör-jat arbeta i Pingstkyrkan i Jönköping med ett boende för asylsökande ungdomar.

Christer Karlsson kommer att sluta som föreståndare i Frikyrkan i Stockaryd i slutet av augusti 2016 i samband med att han når pensionsåldern.

Han har varit pastor i flera SAM-församlingar och missio-när i Södra Afrika i tio år.

Under de senaste fem åren har han varit verksam inom Pingst och står gärna till förfogande för församlingar som exempelvis har behov av vakanser och predikohjälp.

Anders Martinsson är nytill-trädd pastor i pingstförsamling-en Österbymo på 50 procent.

Maria Levander har slutat tjänsten som press- och kom-munikationsansvarig på IBRA.

Kenneth Mattebo har anställts som pastor i Nord-malings Pingstförsamling.

Josef Häggblad är ny före-ståndare i pingstförsamlingen i Kristinehamn.

Lars Gunnar Pahlm är sedan 1 november anställd på halvtid i Emmaboda pingstförsamling. Han har tidigare arbetat i Bodö i Norge i Filadelfiaförsamlingen där som hör till den norska pingstväckelsen.


Följ folk i rörelse

Mejla till [email protected]

Läs senaste nytt på www.pingst.se!

Ny cdMedverkande: Carina Nyman, Ulf Christiansson, Andreas Palmqvist, Gert Johns-son, Janne Sandelin, Håkan Nylander, Daniel Cruse, Glenn Antons-son, Lars Ohlsson, Börje Öhman, Marina Anders-son, Malin Lindkvist och grann� ickan My

Ny cd

Håkan Nylander, Daniel Håkan Nylander, Daniel

son, Lars Ohlsson, Börje son, Lars Ohlsson, Börje Öhman, Marina Anders-Öhman, Marina Anders-son, Malin Lindkvist och son, Malin Lindkvist och

Denna nya cd innehåller olika genrer av musikstilar och de medverkande är från 7 år till 60 plus. En samling passande för bilen eller egentligen var som helst.

Det tar en stund att omfamna alla låtarna som talar till dig på olika sätt. Du möter klassisk lovsång, visa, rock´nroll med slide-guitar och blues-munspel, pop.

....den är riktigt bra!

På vandring - cd 150 :- st + porto Beställ via www.lp-verksamheten.se


På PMU.SE/SHOP hittar du julklapparna som gör skillnad – på riktigt. Fina gåvo-

bevis eller det här vackra halsbandet, designat och donerat av Emma Israelsson Stockholm. När du köper detta smycke är du med och ger vård och kärlek till

kvinnorna vid Panzisjukhuset.

I april nästa år bjuder Pingst-kyrkan i Lekeryd och Kagge-holms folkhögskola in till en kulturhelg med bildkonsten i fokus.

Både bildkonststuderande och redan verksamma konstnärer inom bildkonsten inbjuds att delta, liksom teologer och för-kunnare. Kurshelgen har temat Konst och tro och kommer bland annat att ta upp ämnen som hur bildkonstens plats ser ut i dag i kyrka och samhälle, hur vår bildkonst påverkar vår kultur och kreativitet för ett gott samhälle och vad Bibeln säger om bildkonsten.

På programmet står föreläs-ningar och samtal, gemenskap, god mat och kvällsandakt med nattvard. Under helgen medver-kar bland andra författaren och pastorn Torsten Åhman, redak-tionsmedlemmar från kultur-tidskriften CRE och konstnären

Janeric Johansson.För deltagande under helgen

8–10 april 2016 krävs föranmä-

lan och den görs via hemsidan www.konstochtro.se

Kostnaden för att delta är

1970 kronor för del i dubbel-rum. Enkelrumstillägget är 450 kronor.

GENERATIONSMÖTE. Konstnären Tomas Ivarsson är kontaktperson för Konst och tro. Här syns han i full verksamhet på Nyhem härom året. FOT0: ULRIKA RAMSTRAND

Kulturhelg på Kaggeholm

POSTTIDNING B

Behovet av fler kvinnliga ledare är stort inom kristna organisationer. Madame Chako Baara anser sig ha en nyckel.

– En kvinna behöver säga till sig själv att hon kan göra samma sak som en man, säger hon.

Madame Chako Baara är ledare för IBRAs Studio Alheri i Niamey, en av de första plat-serna IBRA etablerade sig på i Västafrika. Det är en inspelningsstudio som levererar program och köper sändningstid på många olika kanaler.

Inget undgår hennes obevekliga och granskande blick. Det är lätt att föreställa sig att hon fått utkämpa en del strider i egen-skap av kvinnlig ledare i en manligt domi-nerad miljö.

Hon är uppväxt i en muslimsk familj, men blev som femåring lämnad till ett mis-sionärspar för att få en utbildning. Hon fick också rådet att studera teologi.

– Jag kände inte alls för det. Det fanns ingenting jag skulle kunna använda mina studier till efteråt och då kändes det meningslöst att gå en lång utbildning, säger hon.

När hon gick på college mötte hon sin blivande man Cherif. När de gift sig skulle han ta en doktorsgrad i ekonomi i Paris och hon blev erbjuden av missionärerna hon vuxit upp med att få läsa teologi samtidigt. Men hon ville inte.

– Det kändes mer som att det mer var andras önskemål för mig än min egen över-tygelse, säger hon.

Såg andra kvinnor i talarstolenHennes man gjorde karriär som minister i

regeringen och ekonomiprofessor på univer-sitetet. Madame Chako Baara såg inte någon liknande självklar väg för henne själv förrän hon besökte en kristen kvinnokonferens.

– Det var när jag såg hur andra kvinnor tog plats i talarstolen och ledarskapet som jag förstod att det också var något jag kunde göra, säger hon.

Efter konferensen bestämde hon sig för att studera teologi, om Gud bara kunde visa henne en utbildning som inte fanns så långt hemifrån. Hon ville kunna kombinera stu-dierna med att ta hand om sina sex barn. När det öppnade sig en möjlighet i Niamey, tackade hon ja.

Varje dag när hon gick till skolan, passe-rade hon IBRAs radiostation.

– Jag sa alltid hej till de som jobbade där,

utan att veta att jag en dag också skulle job-ba där, säger hon.

Bara ett par år senare skulle den missio-när som startade radiostationen resa tillbaka till sitt hemland och frågade Madame Cha-ko om hon kunde ta över. Hon var då färdig med sina studier och kände sig mogen att sätta sina kunskaper i verket.

– Skillnaden mot tidigare var att jag nu kände att jag hade en egen kallelse, ett eget beslut, säger hon.

Som kvinna och ledare har hon fått käm-pa mot en del fördomar, både hos sig själv och från omgivningen.

När hon får frågan om hur hon skulle vil-

ja uppmuntra kvinnor till ledarskap, fnyser hon först.

– Vad skulle jag möjligen kunna lära svenska kvinnor om ledarskap och jäm-ställdhet? Sverige är det mest jämställda lan-det i världen!

Först efter förklaringen att svenskarna nog ändå har långt kvar, dristar hon sig till att svara.

– Till viss del är det kulturen som skapar hinder för kvinnor att bli ledare. Men till stor del hindrar kvinnan sig själv. Kvinnor behöver döda sitt eget mindset om att de inte kan, säger hon.

CECILIE ÖSTBY

GÅR FÖRE. Madame Chako Baara är ledare för IBRAS studio Alheri i Niamey i Niger. FOTO: CECILIE ÖSTBY

Chako Baara leder IBRA-arbete

pingst...pingst.se nr 4 2015 5 ”agora – för ett folk på väg” är ett studiematerial för...

Documents