personers upplevelse av egenvård vid...
TRANSCRIPT
Personers upplevelse av egenvård vid
hjärtsviktEn litteraturstudie
Bradelina Forsman
Samira Mohamed
Sjuksköterska
2020
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Personers upplevelse av egenvård vid hjärtsvikt – En
litteraturstudie
Persons experience of self-care in heart failure – A literature
review
Bradelina Forsman & Samira Mohamed
Kurs: O0009H, Examensarbete
Termin 6
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
Handledare: Anna Nygren Zotterman
2
Personers upplevelse av egenvård vid hjärtsvikt – En
litteraturstudie
Bradelina Forsman & Samira Mohamed
Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Luleå Tekniska Universitet
Abstrakt Egenvård anse vara nödvändig vid hantering av kroniska sjukdomar och kan
förebygga komplikationer vid hjärtsvikt. Syftet med denna litteraturstudie var att
beskriva personers upplevelse av egenvård vid hjärtsvikt. Kvalitativ innehållsanalys
med manifest ansats användes för att analysera 14 vetenskapliga artiklar. I analysen
framkom fem kategorier: Att sakna kunskap och information för utförande av
egenvård. Att uppleva stress och rädsla vid utförande av egenvård. Att ta hjälp av
andra vid egenvårdshantering. Att engagera sig och lära sig metoder för egenvård.
Att följa rekommendationer och hantera symtom vid egenvård. I diskussionen
diskuteras att det finns ett tydligt samband mellan låg hälsokunskap och sämre
sjukdomsrelaterad kunskap inom bland annat hjärt-kärlsjukdomar. Stress gör att
patienter med kroniska sjukdomar har låg motivation till hantering av egenvård.
Personerna med hjärtsvikt engagera sig i sin egenvård genom att de utvecklar
färdigheter för att kunna hantera sin diagnos. Personerna blir motiverad att utföra
egenvård i hopp om att hålla sig friska och kunna ha mer tid med familjen. I
diskussionen diskuteras även litteraturstudiens trovärdighet. En slutsats utifrån
denna studie är att det är viktig att sjuksköterskan har kunnat ha vetskap om hur
personer med hjärtsvikt upplever egenvård, eftersom sjuksköterskans kunskap och
förståelse kan bidra till att främja hälsa och ett personcentrerat arbetssätt. För att
sjuksköterskan ska kunna ge säkra och effektiva råd om egenvård är det viktig att
det forskas vidare om begreppet egenvård och dess olika modeller.
Nyckelord: Hjärtsvikt, egenvård, livskvalitet, patientutbildning, upplevelser,
personers upplevelse, omvårdnad, kvalitativ innehållsanalys.
3
Denna litteraturstudie kommer att ha fokus på att beskriva personers upplevelse av egenvård
vid hjärtsvikt. Hjärtsvikt är en av de vanligaste folksjukdomarna. Två miljoner nya fall
diagnostiseras världen över varje år (Kemp & Conte, 2012). Det är ungefär 250 000
människor i Sverige som är läkemedelsbehandlad vid hjärtsvikt (Socialstyrelsen, 2015).
Sjuksköterskan har en viktig roll i vårdandet av personer med hjärtsvikt, genom att identifiera
och förebygga komplikationer samt främja egenvård (Gheorghiu & Barkley Jr, 2017). För
den enskilde personen innebär hjärtsvikt en livsstilsförändring i det dagliga livet. En
förändring som kan innebära social isolering, rädsla, känsla av förlorad kontroll på grund av
att inte längre ha makt och förmåga att påverka sitt liv eller sin sjukdom (Yun – Hee Jeon,
Kraus, Jowsey & Glasgow, 2010).
Hjärtsvikt beskrivs som när hjärtminutvolymen inte kan ge tillräckligt med blodflöde för att
möta kroppens energibehov eller stödja den venösa utdelningen (Kemp & Conte, 2012).
Hjärtsvikt är en sjukdom som karakteriseras av olika symtom. Det som karakteriserar
hjärtsvikt är att hjärtfunktionen är avvikande (Ponikowski et al., 2016). Symtom vid
hjärtsvikt kan vara dyspné, trötthet, koncentrationssvårigheter och kroppsliga smärtor så som
bröstsmärta (Ekman, Cleland, Andersson & Swedberg, 2005). Diagnos ställs med hjälp av
EKG, ultraljud av hjärtat och ett BNP – prov som mäter ett hormon som frisätts från hjärtats
vänstra kammare vid belastning och utsträckning (HjärtLungfonden 2019, s. 10). Som
behandling av hjärtsvikt rekommenderar Socialstyrelsen (2015) en medicinsk basbehandling
som består av ACE-hämmare, beta-blockare och ARB (angiotensin receptorblockerare), vid
kirurgisk behandling rekommenderas sviktpacemaker och hjärtpumpar. Enligt Patterson
(2018) behandlas hjärtsvikt även med livsstilsförändring, kontroller av kroniska
sjukdomsprocesser som t.ex. hypertoni, dyslipidemi och diabetes. En viktig del av
hjärtsviktsbehandling är patientutbildning där patienterna lär sig om kostförändring,
viktminskning och daglig fysisk aktivitet. Patientutbildning ger patienterna en förståelse och
acceptans av sjukdomsprocessen.
Jeon et al. (2010) beskriver att social isolering vid hjärtsvikt beror på olika faktorer, det kan
orsakas av symtom som andfåddhet, trötthet, ödem, upplevs som begränsande och att det
inkräktar friheten. Social isolering kan även bero på begränsade möjligheter att umgås med
vänner och familj på grund av missförstånd gällande kostrestriktioner. Jeon et al. (2010)
menar även att personer med hjärtsvikt upplever rädsla på grund av transition och tankar om
döden. Seah, Wang, Tan och Gan (2016) beskriver att många oroar sig över hur de kommer
4
att fortsätta leva sina liv dag för dag och att ta hjälp av familjen vid utförande av dagliga
aktivitet upplevs som en börda.
Egenvård anses vara nödvändig vid hantering av kroniska sjukdomar (Riegel, Jaarsma &
Strömberg, 2012). Riegel, Dickson och Faulkner (2016) definierar egenvård som en naturlig
beslutsprocess av handlingar för att bibehålla hälsa och att det finns tre processer som
beskriver egenvård som innefattar: underhåll av egenvård, symtomperception och
egenvårdshantering. Underhåll av egenvård som är den första processen handlar om att
individen förändrar beteenden för att bibehålla hälsa eller förbättra välbefinnande genom att
upprätthålla fysisk och emotionell stabilitet. De beteenden som kan behöva ändras på är till
exempel att sluta röka, förbereda hälsosam kost, hantera stress samt visa följsamhet av
behandling (Riegel, Jaarsma & Strömberg, 2012). Den andra processen i egenvården är
symptomperception som innebär att upptäcka symtom samt tolka innebörden av dem. I denna
process ingår det att lyssna på kroppen, anteckna förändringar samt tyda symtomförändringar
(Riegel, Dickson & Faulkner, 2016). Egenvårdshantering som är den sista processen i
egenvården innebär att personen ska göra en utvärdering av upplevda fysiska och emotionella
symtom för att avgöra vilka åtgärder som behövs sättas in, t.ex. om personen bör söka vård
eller utöka medicineringen av diuretika. Samtidigt ska människan vara uppmärksam på
effekten av åtgärderna som används för att kunna använda den i framtiden (Riegel, Jaarsma
& Strömberg, 2012).
För att främja personers egenvård är det viktigt att sjuksköterskan använder sig av
patientutbildning. Det innebär att utbilda personer om deras kroniska sjukdom och
behandling men även om att ge personer kompetens och färdigheter i hanteringsprocessen.
Patientutbildning utförs av vårdgivaren, lärandet bör vara patientcentrerat. Målet med
undervisningen är att öka livskvalitén genom att använda olika pedagogiska förhållningssätt
för att låta personer (samt anhöriga) ta eget ansvar över sitt tillstånd, förebygga
komplikationer, främja delaktighet i vårdandet, öka följsamhet av behandling samt främja
hälsosamma vanor (Jotterad, Amodio & Elger, 2016).
Plummer och Molzahn (2009) beskriver livskvalitet som ett abstrakt och allomfattande
fenomen, att det är en subjektiv upplevelse av en persons tillvaro. Det varierar på grund av att
ens tillstånd varierar med tid och situation. Studien tar även upp att livskvalitet anses vara
synonymt med välbefinnande eller psykologiskt välbefinnande, som många gånger
sammankopplas med hälsa. Det är inte ett fast tillstånd eller fast mål, utan det är ett rörligt
5
mål som en strävar efter hela tiden. WHO (1997) beskriver att livskvalitet påverkas av
personens fysiska, psykiska hälsa, självständighetsgrad, sociala relationer och personens
omgivning. Heo, Lennie, Okoil och Moser (2009) menar att personer med hjärtsvikt har
påtagligt försämrad livskvalitet jämfört med andra personer med kroniska sjukdomar.
Sjukdomen begränsar människan på många olika sätt, därmed är det viktigt att upprätthålla
god livskvalitet.
Sjuksköterskans ansvarsområde inom hjärtsviktsbehandling består av både farmakologiska
och icke-farmakologiska tillvägagångssätt. I det farmakologiska tillvägagångssättet ska
sjuksköterskan ha en viktig roll i medicininsättning, justering samt medicinuppföljning. I den
icke farmakologiska bör sjuksköterskan ge patienterna utbildning samt verktyg för att kunna
hantera deras tillstånd (Grange, 2005). Omvårdnad vid hjärtsvikt handlar främst om
utbildning samt rådgivning för den enskilde individen om livsstilsförändring. Sjuksköterskan
bör undervisa om hur ohälsa kan hanteras vid ett tidigt skede och hur symtom kan upptäckas
(Lainscak et.al., 2011).
Hjärtsvikt har hög sjuklighet, dödlighet och påverkar livskvaliteten för många äldre (Siabani,
Leeder & Davidson, 2013). Att leva med hjärtsvikt kan vara svårt och besvärligt då det
betyder en ny livsstil och ett nytt sätt att tänka. Det handlar om att lära sig hantera symtom,
följa behandlingsplan och njuta av livet. Eftervården av hjärtsvikt kräver stora åtgärder och
en rad olika kontroller samt personerna är i stort behov av att erhålla adekvat information om
hur de ska sköta sin egenvård. Bristande kunskap om sjukdom och behandling kan bidra till
att allt fler människor blir inlagda för vård, därmed ökar kostnaderna för hälso – och
sjukvården samt att personens livskvalité försämras. För att förbättra personers egenvård är
det viktigt att sjuksköterskan har god kunskap och förståelse för hur patienter upplever
egenvård och vad som kan vara ett hinder för utförande av egenvård. En fungerande egenvård
främja personens välmående, hälsa och motverkar komplikationer.
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelse av egenvård vid
hjärtsvikt.
Metod
Syftet med litteraturstudien var att beskriva personers upplevelse av egenvård vid hjärtsvikt
och då är kvalitativ innehållsanalys en lämplig metod att använda. Kvalitativ
forskningsmetod används för att få en beskrivning, förklaring och få en djup förståelse av
6
människors upplevelse och uppfattningar (Willman, Bahtsevani, Nilsson & Sandström, s. 52,
2016).
Litteratursökning
Innan studien påbörjades utfördes en pilotsökning som Willman et al. (2016, s. 61) beskriver
för att se om det fanns vetenskaplig litteratur inom området. Sökningen utfördes i databaserna
PubMed och CINAHL. Dessa databaser är lämpliga eftersom de innehåller vetenskapliga
artiklar inom omvårdnad och hälsa. För att få relevanta träffar och hitta rätt sökord användes
databasen MeSH. Willman et al. (2016, s. 69) beskriver att en ämnesordlista bör användas för
att få korrekta sökord. Litteratursökningen gjordes både med fritext och ämnesord (MeSH
termer i PubMed och CINAHL Heading i CINAHL). De ämnesord som användes i PubMed
och CINAHL var “heart failure”, “self care”, och “activities of daily living”. På PubMed
söktes “experience” i fritext och i CINAHL söktes “Life experience” som CINAHL Heading,
”qualitative” söktes med fritext i båda databaserna. För att undvika ett snedvridet urval,
kombinerades sökningar med de booleska sökoperatorerna OR och AND. Willman et al.
(2016, s. 73) menar att sökoperatorn OR breddar den systematiska sökningen och att
sökoperatorn AND avgränsar sökningen. För att kunna få personers erfarenheter
kombinerades sökorden “experience” OR “activities of daily living”. För att få studier som
var relaterade till hjärtsvikt och egenvård kombinerades sökorden “heart failure” AND self
care”. Sökordet “qualitative” användes för att få kvalitativa studier, (se tabell 1).
Inklusionskriterierna var personer över 18 år som lever med hjärtsvikt och som har
upplevelse av egenvård. Östlundh (2017, s.77) menar att de vanligaste begränsningarna i en
litteratursökning är år, språk, dokumenttyp och peer reviewed. Om forskaren är intresserad av
de senaste studierna är det bra att begränsa med år. Begränsning med språk är bra för att det
sorterar bort de språk man inte behärskar. De begränsningar som gjordes i denna
litteraturstudie var artiklar publicerade mellan 2009–2019 och engelsk text.
Tabell 1 Översikt av litteratursökning
Syftet med sökning: Beskriva personers upplevelse av egenvård vid hjärtsvikt
PubMed 2019 10 14 Begränsningar: 2009 - 2019, Engelska
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 MSH Heart failure
243771
2 MSH Self care
185422
7
3
1 AND 2
2546
4 FT Qualitative 228186
5 FT Experience
626488
6 MSH Activities of daily living
74505
7 4 OR 5 OR 6 891295
8
3 AND 7
358 12
CINAHL 2019 10 14 Begränsningar: 2009 - 2019, Engelska
Söknr *) Söktermer Antal träffar Antal valda
1 CH Heart failure
36 708
2 CH Self care
44 860
3
1 AND 2
1 141
4
5
6
7
8
FT
CH
CH
Qualitative
Life experience
Activities of daily living
4 OR 5 OR 6
3 AND 7
147 404
34 117
60 433
230 325
135
2
*CH - CINAHL headings i databasen CINAHL, FT – fritext sökning, MSH – Mesh termer i databasen PubMed.
Kvalitetsgranskning
Av litteratursökningen valdes fjorton artiklar. Urvalet gjordes genom att läsa igenom
artiklarnas titel och abstrakt. De valda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av ” Mall för
kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik – patientupplevelser” (SBU,
2014). Artiklarna fick sina poäng genom att en fråga gav en poäng om den fick JA i svar och
om frågan fick ett NEJ i svar gav frågan noll poäng. Sedan för att kunna dela in procentsats
av artiklarnas poäng användes Willman, Stoltz och Bahtsevani, (2006, s. 96) där
bedömningen av poängsumma som de valda artiklarna fick räknades i procent, för att kunna
bedöma om artikeln är låg, medel eller hög kvalitet. För detta finns det tre olika
graderingsgrupper. Gradering I är 80 – 100%, gradering II 70 – 79 % och gradering III 60 –
8
69%. Om granskningsprotokollen ligger under 60% så exkluderas de artiklarna (se tabell 2).
Elva artiklar fick gradering I och tre artiklar fick II.
Tabell 2. Översikt av artiklar ingående i analysen (n=14)
Författare, År,
Land
Typ av
studie
Deltagare Metod
Datainsamling/analys
Resultat/
Huvudsakliga fynd
Kvalitet
(Hög,Medel
,Låg)
Barello et al., /
2015
Kvalitativ n=22 Djupintervju/ Grundad
teori
Patienters engagemangsprocess
i egenvård. Att patientens
känslomässiga, kognitiva och
beteendedynamik bidrar med att
forma meningsskapande om
hälsa och sjukdom gällande
egenvård samt att kardiologer
har en stor påverkan på
patientens engagemang i
egenvård.
Medel
Cameron, Ski,
Thompson &
Rhodes / 2016
Kvalitativ n=12 Semistrukturera
intervju/
Innehållsanalys
Att undersöka patienters
egenvård vid hjärtsvikt för att
identifiera faktorer som hindrar
eller underlättar deras
deltagande.
Hög
Chew & Lopez /
2018
Kvalitativ n=16 Fokusgrupper,
semistrukturerade /
Tematisk analys
Hur personer med hjärtsvikt
utför egenvård med hjälp av
egenmakt genom att acceptera,
uppskatta, upprätthålla
meningsfullhet i livet samt
etablera ett nytt normalt liv.
Medel
Chew, Sim, Cao
& Chair / 2019
Kvalitativ n=17 Ostrukturerad intervju /
Tematisk analys
Familjen fungerar som en
motivation för personer med
hjärtsvikt och av utförande vid
egenvård. Det finns svårigheter
med att utföra fysisk aktivitet
samt begränsningar i vad man
får äta. Deltagarna nämner att
de utvecklade personliga
strategier för att övervinna
dessa utmaningar.
Hög
Hägglund,
Strömberg,
Hagerman &
Lyngå / 2019
Kvalitativ n=17 Semistrukturerad
intervju /
Innehållsanalys
Hälsa har en stor påverkan på
patienters utförande av
egenvård. Deltagarna
rapporterade att de utvecklade
färdigheter för att kunna hantera
sin egenvård självständigt.
Hög
9
Tabell 2. Fort. översikt av artiklar ingående i analysen (n=14)
Författare, År,
Land
Typ av
studie
Deltagare Metod
Datainsamling/analys
Resultat/
Huvudsakliga fynd
Kvalitet
(Hög,Medel
,Låg)
Li, Chang &
Shun /2018
Kvalitativ n=27 Semistrukturerad
intervju /
Innehållsanalys
Patienters upplevelser av
hantering av egenvård vid
kronisk hjärtsvikt; att hantera
negativa känslor, hitta
motivation och acceptera
verkligheten. Hitta strategier för
att hantera egenvård, öka
förståelsen och kunskapen.
Hög
Meraz / 2019 Kvalitativ n=11 Semistrukturerad
intervju / Riessman
narrativ analys
Patienter upplevelser av
egenvård om följsamhet till
medicinordination. Studien
visade att deltagarna fattade
egna beslut om att ta särskilda
mediciner på annorlunda sätt än
vad läkarna ordinerade.
Hög
Nordfonn,
Morken, Bru &
Husebø /2019
Kvalitativ n=27 Semistrukturerad
intervju /
Innehållsanalys
Patienters upplevelse av
egenvård innebar en ny
livssituation där det ingick att
övervaka kroppssignaler.
Deltagarna upplevde
känslomässig ansträngning vid
hantering av egenvård vid
hjärtsvikt.
Hög
Riegel, Dickson,
Kuhn, Page, &
Worrall – Carter
/ 2010
Kvalitativ n=27 Semistrukturerad
intervju/
Innehållsanalys
Studien visade inga
konsekventa könsskillnader
mellan personers upplevelser av
egenvård men att det fanns
skillnader på hur de tolka
symtom och åtgärder för dessa
symtom. Studien visade att
männen var bättre på att tolka
symtom som var relaterade till
hjärtsvikt.
Hög
Riley, Gabe &
Cowie /2013
Kvalitativ n=15 Djupintervju / Tematisk
analys
Personer som fick
telefonuppföljning av egenvård
vid hjärtsvikt upplevde att de
hade utvecklat bättre
egenvårdshantering, de kunde
hantera sina mediciner och
symtom bättre.
Hög
10
Tabell 2. Fort. översikt av artiklar ingående i analysen (n=14)
Författare, År,
Land
Typ av
studie
Deltagare Metod
Datainsamling/analys
Resultat/
Huvudsakliga fynd
Kvalitet
(Hög,Medel
,Låg)
Sethares &
Asselin / 2017
Kvalitativ n=23 Strukturerad intervju /
Rubin och Rubin´s
strategier för analys av
intervju
Patienter med hjärtsvikt
underhåller och hanterar
egenvården genom att reflektera
över hur de kan hantera symtom
och åtgärda dem.
Medel
Schumacher,
Hussey & Hall /
2018
Kvalitativ n=18 Semistrukturerad
intervju / Grundad teori
Studien undersökte patienter
med hjärtsvikts och deras
hantering av egenvård samt
normalisering av symtom. Det
framkom att patienter
normaliserade symtom genom
att inte söka hjälp vid tidigt
skede. Det framkom även att
kunskap behövdes om tidig
upptäckt vid utförande av
egenvård.
Hög
Sterling et al., /
2018
Kvalitativ n=30 Semistrukturerad
intervju / Grundad teori
Studien visar att personer med
hjärtsvikt upplevde att de vill ha
en viss kunskap om mätvärden
för att kunna hantera och
övervaka blodtryck, vikt,
välske- och
saltmätning/restriktioner.
Hög
Woda, Haglund,
Belknap &
Sebern / 2015
Kvalitativ n=10 Gruppmöte/
Innehållsanalys
Afroamerikaner med hjärtsvikt
hanterade mest egenvård i
medicinering, kostrestriktioner
samt deltagande i fysisk
aktivitet.
Hög
Analys
I denna studie har insamlad data från tidigare empiriska studier analyserats med hjälp av
kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Analysen utgick från Graneheim och
Lundmans (2004) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys, som är en metod som används
för att analysera innehåll av texter, intervjuer och observationer stegvis. Analysprocessen
inleddes med att noggrant läsa insamlat material ett antal gånger, detta för att få en
helhetsförståelse. Därefter extraherades meningsenheter som svarade mot studiens syfte, efter
det så fick dem en siffra för att identifiera var de kommer ifrån i originalkällan. Sedan
11
översattes och kondenserades meningsenheterna (Graneheim & Lundman 2004). Enligt
Graneheim och Lundman:s (2004) innebär kondensering av meningsenheter att reducera
stycken utan att förlora något ur innehållet. För att undvika tolkning och säkerställa innehållet
översattes meningsenheterna till svenska.
I ett Worddokument skapades en tabell innehållande meningsenheter, översättning av
meningsenheter, samt kondenserade meningsenheter där alla texter som svarade på studiens
syfte fördes över. Sedan samlades alla kondenserade meningsenheter under ett nytt
Worddokument och lästes om upprepade gånger för att se likheter och skillnader för att skapa
kategorier av liknande upplevelser. Detta skedde i fem steg, tills de olika kategorierna inte
längre kunde grupperas. Analysen resulterade i fem kategorier. Graneheim och Lundman,
(2004) menar att kategorisering är kärnfunktionen i den kvalitativa innehållsanalysen,
eftersom en kategori innehåller en grupp av meningsenheter som har en gemensam betydelse.
Resultat
Syfte med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelse av egenvård vid
hjärtsvikt. Analysen av de 14 studierna resulterade i fem huvudkategorier. Dessa kommer att
presenteras med brödtext och stärkas med citat från de analyserade artiklarna (se tabell 3).
Tabell 3. Huvudkategorier som identifierades vid analys (n=5)
Att sakna kunskap och information för utförande av egenvård
Att uppleva stress och rädsla vid utförande av egenvård
Att ta hjälp av andra vid egenvårdshantering
Att engagera sig och lära sig metoder för egenvård
Att följa rekommendationer och hantera symtom vid egenvård
Att sakna kunskap och information för utförande av egenvård
En studie beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att de saknade kunskap samt
information relaterad till sin sjukdom, och behandling av egenvård. De upplevde att egenvård
inte kunde utföras på grund av kunskapsbrist (Nordfonn, Morken, Bru & Husebø, 2019).
Personerna med hjärtsvikt upplevde även att de inte förstod det medicinska språket, när de
inte förstod sig på vad hjärtsvikt var (Barello et al., 2015). De upplevde att livsstilsförändring
och behandlingsplanen var svår, ansträngande och känslomässigt jobbigt (Nordfonn et al.,
2019).
12
The treatment regimen is so complex I cannot figure it all out myself
(Nordfonn, et al., 2019, s. 1782).
I en studie beskrevs det att personer med hjärtsvikt upplevde att de inte förstod vad onormalt
blodtrycksvärde innebar och hur de skulle hantera det. De frågade anhöriga eller läkaren när
blodtrycksmätaren visade obegripliga siffror. Personer med hjärtsvikt upplevde också
svårigheter med att förstå sig på diuretikadosen och varför just den dosmängden valts, samt
vad mängden salt hade för betydelse (Sterling et al., 2018).
Studierna från Barello et al. (2015) och Nordfonn, et al. (2019), beskrev att personer med
hjärtsvikt upplevde sig ha tillräckligt med kunskap och information för att underlätta
hanteringen av sitt hälsotillstånd samt den medicinska behandlingen. De upplevde att de ville
ha mer kunskap rent allmänt om kost, motion och sjukdom. I studien av Li, Chang och Shun,
(2018) beskrevs det att personer med hjärtsvikt upplevde mindre ångest när de hade fått
information. De upplevde även att när de själva sökte information hade det en positiv
påverkan på egenvården. Vidare beskrev studien att personer med hjärtsvikt upplevde att
känslan av trygghet vid egenvård främjades genom att de diskuterade med sin läkare om
läkemedelsdoser och biverkningar.
The doctor is not always right. Through discussions with my doctor, I learn things
about how to take care of myself and also can make suggestions to the doctor to
reduce or increase the doses of medicines according to my symptoms (Li, Chang &
Shun, 2018, s. 514).
I flera studier (Barello et al., 2015; Meraz, 2019; Sethares & Asselin, 2017) beskrevs att
personer med hjärtsvikt upplevde att symtomen fick de att söka efter information för att lösa
symtomproblem. De sökte på internet för att själva kunna få en uppfattning av symtom då de
upplevde internet som en tillförlitlig källa. Studier beskrev att personer med hjärtsvikt
diagnostiserade sig själv med hjälp av medicinska webbplatser men de sökte också
information, och lärde sig genom att fråga andra personer med hjärtsvikt (Li et al., 2018;
Woda, Haglund, Belknap & Sebern, 2015).
Att uppleva stress och rädsla vid utförande av egenvård
En studie av (Nordfonn et al., 2019) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att
egenvård av den förändrade kroppen var känslomässigt utmanande, men även tecken och
signaler som skulle bedömas. Studierna av Cameron, Ski, Thompson och Rhodes (2016); Li
13
et al. (2018), beskrev att personerna med hjärtsvikt upplevde att hanteringen av egenvård och
livsstilsförändringar kändes stressande. Stressen försvårade också utförandet av egenvård.
Flera studier (Sterling et al., 2018; Woda et al., 2015) beskrev att personer med hjärtsvikt
upplevde att läkemedelshantering och att höra olika råd om att väga sig, följa
vätskerestrektionen väckte känslor av stress, frustration samt depression. I en studie av Chew,
Sim, Cao och Chair (2019), beskrevs att personer med hjärtsvikt upplevde att stress och
rädsla gjorde att de inte var hälsosamma.
I en studie beskrevs att personer med hjärtsvikt upplevde känslor av ångest, osäkerhet, stress,
när de skulle bli utskrivna från sjukhuset, och skulle hantera sin egenvård. De upplevde att
ansvaret för egenvård och anpassa sig själv efter den nya livssituationen kändes
överväldigande. Personerna med hjärtsvikt upplevde att hanteringen av all behandling gjorde
det svårt att leva ett balanserat liv (Nordfonn et al., 2019).
Personer med hjärtsvikt upplevde rädsla och yrsel när nytt symtom uppstod, detta orsakade
att personer fick en vilja att fly och därmed undvika att gå till läkaren (Barello et al., 2015).
Personer med hjärtsvikt tog inte blodtrycket när de upplevde oro (Sterling et al., 2018).
Symptoms make me feel worried and rather than going to my doctor I would
like to escape (Barello et al., 2015, s. 7)
Studierna beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att när humöret förändras och de
upplevde förvirring, insåg dem att de inte hade tagit sina mediciner och detta ledde till
konsekvenser (Nordfonn, et al., 2019; Woda et al., 2015). Studien av Nordfonn et al. (2019)
beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att administrationen av läkemedel var
stressande, skrämmande och otäck. De upplevde även att läkemedelsjustering utan tillsyn var
skrämmande och att detta borde göras under tillsyn. Personer med hjärtsvikt upplevde att
medicinhanteringen skapade stora utmaningar i det dagliga livet, de gillade inte att ta sina
mediciner och då upplevde de viljan att kasta sina mediciner.
I keep them by the garbage can and sometimes I want to throw it all in the
garbage (Wonda et al., 2015, s. 178)
Det fanns olika orsaker som hindrade att personer med hjärtsvikt följde rekommendationer,
som att känna sin kropp bäst, hög ålder, inte behöva lyssna på läkarens rekommendationer,
samt att inte heller ta sina mediciner. Att ha haft sjukdomen länge och inte kunna göra
14
någonting åt det när symtomen uppstod har beskrivits i studierna (Chew, Sim et al., 2019;
Meraz, 2019; Sterling et al., 2018).
Att ta hjälp av andra vid egenvårdshantering
I studierna av Barello et al. (2015) och Sterling et al. (2018) beskrevs det att personer med
hjärtsvikt inte tog symtom som svullna ben och viktuppgång på allvar, utan bara väntade på
att andfåddheten och svullnaden i vristerna försämrades innan de åkte in till sjukhuset. En
studie (Sethares & Asselin, 2017) beskrev att personer med hjärtsvikt sköt upp att söka
behandling, eftersom en familjemedlem gick igenom en cytostatikabehandling, att viktigare
händelser uppkommit och då ville de inte förstöra för andra trots att de själv hade svårigheter
med andningen.
You know I can’t deal with this right now (Sethares & Asselin, 2017, s. 196)
En studie av Schumacher, Hussey och Hall (2018) beskrev att personer med hjärtsvikt i flera
dagar sköt upp att söka hjälp, och att beslutet att ringa efter ambulans bestämdes av andra
som t.ex. familjen. Studierna av Hägglund, Strömberg, Hagerman och Lyngå (2019), Riley,
Gabe och Cowie (2013), Riegel, Dickson, Kuhn, Page och Worrall – Carter (2010) och
Sterling et al. (2018) beskrev att personer med hjärtsvikt väntade och förlitade sig på andra
när symtom upptäcktes, att få hjälp med hantering av hjärtsvikt från familjemedlemmar.
Personerna med hjärtsvikt blev påminda av sina partner för utförande av egenvård, medan
andra ringde en omvårdnadsansvarig för att få en förklaring när de hade för många frågor.
Studierna av Cameron et al. (2016); Schumacher et al. (2018) beskrev att personer med
hjärtsvikt upplevde känsla av svaghet samt att de inte kunde göra som de ville, men även
minnesförlust hindrade egenvård och påverkade förmågan att vara självständig.
Studierna av Riley, Gabe och Cowie (2013) samt Woda et al. (2015) beskrev att personer
med hjärtsvikt besökte akutmottagningen på grund av att de hade ignorerat symtomen som
hades identifierats, för att de inte tyckte att symtomen var allvarliga. Studien av Schumacher
et al. (2018) beskrev att personer med hjärtsvikt sökte vård när de kom till en punkt där de
upplevde att de inte orkade med symtomen eller när symtomen var okontrollerbara. Studierna
av Riley, Gabe och Cowie (2013); Sterling et al. (2018); Woda et al. (2015) beskrev att
personer med hjärtsvikt sökte professionell hjälp när egenvårdsåtgärden misslyckades, när
symtomen inte gick att lindra; som att ha okontrollerbart blodtryck, ben, fötter och vrister
började att svullna upp eller när de insåg att symtomen var mer än en vecka gamla.
15
If the symptoms last more than a week, I will usually go to the hospital (Wonda et
al., 2015, s.180).
Att engagera sig och lära sig metoder för egenvård
Studierna beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att de engagerade sig i sin egenvård
genom att ta mediciner, äta mat med låg salthalt, träna samt övervaka symtom, de insåg också
att ta hand om sitt hjärta bidrog till återhämtningen (Barello et al., 2015; Woda et al., 2015). I
flera studier beskrevs det att personer med hjärtsvikt skrev ner blodtrycket när det var högt,
för att sedan kunna berätta det för sin läkare, de upplevde att de hade koll på vad som hände
genom att organisera alla papper från sjukhuset samt gav förslag till läkaren om dosändring
eftersom de kände sin kropp, symtom samt läkemedelsreaktion (Cameron et al., 2016; Li et
al., 2018; Sterling et al., 2018). I en studie beskrevs det att personerna med hjärtsvikt
upplevde att det skulle vara enklare att använde sig av dosett eller liknande påminnelsesystem
(Woda et al., 2015). Studien av Chew, Sim et al. (2019) beskrev att personer med hjärtsvikt
såg egenvården som ett sätt att återfå normaliteten och ett sätt att förhindra förlust av
normalitet.
Studien av Nordfonn et al. (2019) beskrev att personer med hjärtsvikt började övervaka samt
kontrollera sin kropp när de kom hem från sjukhuset och prioritera läkarbesök över allt annat.
I studien beskrevs det att personer med hjärtsvikt upplevde jobbiga veckor när de måste vara
på sjukhuset för provtagning, och samma vecka hade de andra läkarbesök. Det beskrev även i
studien att sjukhusinläggningar påverkade engagemang av egenvård (Cameron et al., 2016).
En studie av Cameron et al. (2016) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att familjen
var motivationen för att förbättra egenvård, att ha familjen i omtanken gjorde att de sökte
vård när symtomen förvärrades. Personer med hjärtsvikt upplevde att motiven för utförande
av egenvård var för att familjen inte skulle oroa sig, samt för att skydda familjen från lidande.
Personerna med hjärtsvikt tog hand om sin egenvård självständigt för att förhindra
komplikationer och kunna hjälpa familjen. I olika studier från Chew, Sim et al. (2019),
Nordfonn et al. (2019) och Sethares och Asselin (2017) beskrevs det att personer med
hjärtsvikt upplevde en känsla av oro över att vara en börda för familjen, detta resulterade i att
personer hittade på olika metoder för att dölja sina symtom. Egenvårdskraven orsakade att
personer med hjärtsvikt upplevde sig vara en börda för familjen.
16
En studie beskrev att personer med hjärtsvikt som utförde egenvård upplevde att om de hade
ett meningsfullt liv, lärde sig nya saker och hittade vad de uppskattade mest i livet, skulle
detta underlätta samt berika utförande av egenvård (Chew & Lopez, 2018).
As long as I am alive for one more day, I feel very happy, contented. Every
morning, when I open my eyes, I realise that I am still around; it’s a new day to
be cherished (Chew & Lopez, 2018, s. 4)
I en studie av Li et al. (2018) beskrevs det att personer med hjärtsvikt skapade metoder för att
förändra miljön, få hjälp att sköta den dagliga egenvården samt anpassa de fysiska
begränsningarna. De upplevde även att om de anpassade sin attityd till sjukdomen, kunde de
hitta ett sätt för att få hjälp av andra, samtidigt som de försökte bibehålla sin självständighet
inom egenvård. För att personer med hjärtsvikt skulle kunna komma ihåg medicinerna, så
elaborerade de med minneshjälpmedel. I studien av Chew och Lopez (2018) beskrevs det att
personer med hjärtsvikt upplevde att deras personliga kontroll förstärktes via att de tog bilder,
t.ex. genom av att ta bilder av mediciner för att kunna bli påminda av dem. Studierna av Li et
al. (2018), Sterling et al. (2018) och Woda et al. (2015) beskrev att personer med hjärtsvikt
upplevde och accepterade känslan av rädsla för döden. Denna känsla hjälpte dem med
utförande av egenvård, genom att följa läkarens råd.
I en studie av Li et al. (2018) beskrevs det att personer med hjärtsvikt upplevde att de
baserade sin egenvård på sina preferenser för låg salthaltkost och träning. De upplevde att de
kämpade med att kompromissa för att kunna följa sitt egenvårdsprogram. Studierna av Chew,
Sim et al. (2019), Chew och Lopez (2018), Li et al. (2018) samt Nordfonn et al. (2019)
beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde en känsla av hopplöshet när tillståndet
försämrades, trots att de följde egenvårdshanteringen. De kom till slut att acceptera kroppens
tillstånd och fortsatte att följa läkarens medicinska råd, men samtidigt visste de att de inte
kunde bli botade.
Studierna av Hägglund et al. (2019), Sethares och Asselin (2017), Schumacher et al. (2018)
och Woda et al. (2015) beskrev att personerna med hjärtsvikt anpassade och planerade
aktiviteter för att minska risk för symtomuppkomst. De skapade dagliga rutiner som
viktmätning, att ta mediciner var den viktigaste och nödvändigaste rutinen men även vikten
av att väga sig regelbundet. I studien av Schumacher et al. (2018) beskrevs att personerna
med hjärtsvikt var uppmärksamma och kände sin kropp. Att ha kontroll över vad som hände i
17
deras kropp och att ta på sig stora kläder och promenera var ett sätt för att förhindra och
hantera symtomen.
Participants consciously rearranged how daily living activities were completed
to prevent or avoid episodes of symptom changes (Schumacher et al., 2018, s.
5)
I studierna av Chew, Sim et al. (2019) och Woda et al. (2015), beskrev att personer med
hjärtsvikt utförde fysisk aktivitet på olika sätt, som att börja med försiktighet, att använda den
tillgängliga träningsutrustningen för att förbättra den kardiovaskulära hälsan, de upplevde
även att moppa golvet var en sorts träning. Personer med hjärtsvikt upplevde att promenera
själv var tråkigt men att prata med en vän gjorde att promenaden blev längre. Studien av
Cameron et al. (2016) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att vara fysiskt
begränsade, trött och orkeslös var ett hinder för utförande av egenvård, de upplevde även att
trötthet gjorde att de var mindre engagerade i egenvården vid regelbunden fysisk aktivitet. I
en annan studie beskrevs att personerna med hjärtsvikt upplevde att hanteringen av egenvård
var dålig på grund av svaghet (Schumacher et al., 2018). Studien av Nordfonn et al. (2019)
beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att de inte hade energi och förmåga att träffa
familjen, vänner samt utförande av dagliga uppgifter, de upplevde också att hantering av
behandlingen var komplex.
Flera studier beskrev att personer med hjärtsvikt inte hade ekonomiska resurser för att äta
hälsosamt och övervaka blodtrycket, de upplevde även att svåra situationer gjorde det svårt
för dem att välja hälsosammare mat eller utförande av fysisk aktivitet (Chew, Sim et al.,
2019; Sterling et al., 2018). En annan studie beskrev att personer med hjärtsvikt ogillade att
träna och äta låg salthaltkost men de visste att det var viktigt för hjärtat (Woda et al., 2015).
Personer med hjärtsvikt upplevde att ett sätt att ta hand om sig själv var att utföra
regelbunden träning. De upplevde även att begränsa intaget av salt, fett, stekt mat och alkohol
var en hälsosam kost vilket har beskrivits i studierna av Riley, Gabe och Cowie (2013); Woda
et al. (2015).
Studien av Woda et al. (2015) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde sig vara
hälsosamma genom att vara uppmärksam om vad de äter, undvika snabbmat och att hålla sig
borta från konstgjorda livsmedel. Olika studier (Chew, Sim et al., 2019; Sterling et al., 2018)
beskrev att personerna med hjärtsvikt upplevde att de inte visste vad lågsaltkost innebar, utan
18
de åt det som serverades. De upplevde även att det var svårt att be om mindre salt då maten
redan var tillagad. Studien av Li et al. (2018) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att
maten smakade riktigt illa utan salt och detta gjorde att de inte kunde äta vad de ville. Sterling
et al. (2018) studie beskrev att personerna med hjärtsvikt också upplevde att det inte var
något problem att äta kost med låg salthalt när de hade Waranbehandling i många år.
Att följa rekommendationer, bedöma och hantera symtom vid egenvård
Studierna från Chew och Lopez (2018), Chew, Sim et al. (2019), Meraz (2019) och Riley et
al. (2013) beskrev att personerna med hjärtsvikt följde vätskerestriktioner genom att mäta
urinmängden, vätskeintaget, enbart dricka 1,4 liter om dagen, använda vattenflaska och
utesluta att dricka i hemmet. Detta gjordes när restauranger inte kunde erbjuda låg saltat mat.
I use the water bottle to control my intake. I drink just that, and I always look
at my hands (Chew & Lopez, 2018, s.416)
I studier av Hägglund et al. (2019), Woda et al. (2015) och Sterling et al. (2018), beskrevs det
att personer med hjärtsvikt upplevde att de förstod läkarens motiv om att viktuppgång var
tecken på vätskeansamling, det gjorde att personer förstod vikten med viktuppgång och då
försökte de bibehålla en sund vikt. Studier av Hägglund et al. (2019) och Schumacher et al.
(2018) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att de ökade i vikt när de åt något som
innehöll mycket salt, detta sedan kopplade de till att det var vätskeansamling som lagrades i
kroppen. Det beskrevs även att personer med hjärtsvikt upplevde trötthet, andfåddhet och
depression när det var mycket vätska i lungorna. De upplevde också att vätskeansamling
minskade deras välbefinnande. Personer med hjärtsvikt kontaktade vårdgivaren när vikten
gick upp.
Studien av Barello et al. (2015) beskrev att personer med hjärtsvikt inte sökte egna lösningar
vid egenvård, utan enbart förlitade sig på läkaren. De upplevde att de försökte göra vad
läkaren sade men det var inte lätt. Personerna med hjärtsvikt förlitade sig på läkaren för att
kunna hålla sig frisk, hantera symtom samt lyssna på kroppen. En studie av Sterling et al.
(2018) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att ett symtom som att de inte kunna
andas var ett otäckt symtom, därför höll de sig borta från saltet. Studien av Schumacher et al.
(2018) beskrev att personer med hjärtsvikt upplevde att hyperventilering var skrämmande, de
upplevde även svårigheter med att röra på sig för att det gjorde att de fick tillbaka sin
andfåddhet.
19
I studien av Sethares och Asselin (2017) beskrevs det att personer med hjärtsvikt hoppades att
ödem och andfåddhet skulle minska genom att de tog extra medicin. De tog medicinen
baserade på synliga symtom som högt blodtryck, blåmärken och ökad urinmängd (Meraz,
2019). Två studier beskrev att personer med hjärtsvikt justerade och tog diuretika när
vristerna var svullna och vid viktuppgång, detta för att kunna förlora vikt (Hägglund et al.,
2019; Riegel et al. 2010). En studie beskrevs att personer med hjärtsvikt upplevde att det som
höll de igång var ta sina mediciner och att hålla blodtryck normalt (Riley et al., 2013; Woda
et al., 2015).
…then I should take diuretic pills, but I never took more than one. I did not
need any more, because I decided a bit myself…I saw myself what I needed
(Hägglund et al., 2019, s.4)
En studie av Riley et al. (2013) beskrev att personer med hjärtsvikt köpte en våg och en
blodtrycksmätare för att själva övervaka samt göra kontroller av vikt, blodtryck, puls och
syresättning. Studierna av Sethares och Asselin (2017); Chew och Lopez (2018) beskrev att
personer med hjärtsvikt skrev ner blodtryckskontroller för att kunna jämföra med tidigare
mätningar. De upplevde att de hade gjort rätt om de inte hade svullna i ben, fötter och
ringfingrar. Två studier (Schumacher et al., 2018; Sethares & Asselin, 2017) beskrev att
personer med hjärtsvikt upplevde att symtomen försvann om de gjorde handlingar som vila,
slappna av, tupplur eller satt sig ner när symtom dök upp. I en studie beskrev det även att
personer med hjärtsvikt sökte vård när triggande symtom upptäcktes (Sethares & Asselin,
2017).
Flera studier (Riley et al., 2013; Sethares & Asselin, 2017) beskrev att personer med
hjärtsvikt upplevde att i egenvård ingick att övervaka ben och vrister om de var svullna, lära
sig om hjärtsviktssjukdomen men även om mönster på olika symtom för att kunna känna igen
dem i framtiden. Det beskrevs även att personer med hjärtsvikt upplevde även att de måste
göra vad som krävs för att överleva och kunna upptäcka kroppens reaktion för att kunna
utföra egenvårds handlingar. I studie av Schumacher et al. (2018) beskrevs det att personer
med hjärtsvikt upplevde dagliga symtom som svullnad, andnöd, trötthet, sömnproblem,
aptitlöshet och yrsel.
Två studier (Riegel et al., 2010; Sethares & Asselin, 2017) beskrev att personer med
hjärtsvikt upplevde att när de inte hade självtillit, förmåga att tolka symtomen eller inte kunde
20
utesluta orsaken, då ifrågasatte de sig själva. Personerna med hjärtsvikt hanterade symtom
genom att kontakta vården och inledde inte själva någon behandling utan samråd, eftersom de
ville känna sig säkra. En studie beskrev att personer med hjärtsvikt reflekterade över styrkor,
svagheter, och hade medvetenhet om sjukdomen gjorde att de samlade de resurser som
behövdes för att utföra egenvård. Detta för att vara öppna och förberedda för osäkerhet, då
hjärtat är mycket oförutsägbart (Chew & Lopez, 2018).
Diskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av egenvård vid
hjärtsvikt. Analysen resulterade i fem kategorier: Att sakna kunskap och information för
utförande av egenvård; Att uppleva stress och rädsla vid utförandet av egenvård; Att ta hjälp
av andra vid egenvårdshantering; Att engagera sig och lära sig metoder för egenvård; Att
följa rekommendationer, bedöma och hantera symtom vid egenvård.
Resultatet av litteraturstudien visar att personer med hjärtsvikt upplevde att de saknade
kunskap, och information för att kunna utföra egenvård. Enligt MacKey, Doody, Fullen och
Werner (2016) finns det ett tydligt samband mellan låg hälsokunskap och sämre
sjukdomsrelaterad kunskap inom bland annat hjärt-kärlsjukdomar. Det finns tre egenskaper
som personer med kroniska sjukdomar ska följa för att förbättra och stödja låg hälsokunskap
som till exempel: livsstilsförändring, kunna utvärdera sin sjukdom med hjälp av den kunskap
som är anpassa till sjukdomen, har självtillit samt vara övertygad om sin utförande. Vidare
beskriver Mackey et al. (2016) att personer som har utbildning och inkomst har högre
hälsokunskap, detta leder till att personer har självtillit vid egenvård, medan för de som har
låg hälsokunskap påverkar den fysiska och psykiska hälsan, samt de inte har självtillit vid
egenvård. Berkman, Davis och McCormack (2010) beskriver hälsokunskap som att personen
kan få, förstår, bearbeta och kommunicera om hälsorelaterad information, som behövs för att
fatta välgrundade hälso beslut. Muntlig kommunikationsfärdighet kan vara en avgörande del
av hälsokunskap. I litteraturstudiens resultat framkom även att personerna hade
kunskapsbrist, för att de inte förstod sig på det medicinska språket, Berkman et al. (2010)
menar att människans hälsokunskap skulle ha varit högre om hälsorelaterat material och
kommunikation hade ett tydligare språk, vilket gör det lättare för individen att uppnå en viss
nivå av kunskap. Leung, Cheung och Chi (2014) anser att kommunikation bidrar till bra
följsamhet av diabetesegenvård för att bra kommunikation mellan patient och vårdgivare är
avgörande i diabetesvård. Riegel et al. (2016) menar att kunskap är avgörande för egenvård,
21
och därför är patientutbildning den primära interventionen. Detta är för att personer ska
kunna få mer kunskap och förändra sin livsstil, då nivån av kunskap påverka egenvården.
Enligt Jotterad et al. (2016) patientutbildning är till för att underlätta individens
självbestämmande, få möjlighet att bestämma om deras hälsobeslut eller mål men även för att
förstärka individens autonomi.
I litteraturstudiens resultat framkom att hantering av egenvård, och livsstilsförändring kändes
stressande, stressen kunde försvåra utförande av egenvård. Personerna med hjärtsvikt
upplevde stress, på grund av att de skulle ha ansvaret för egenvården själva. Martinez – Vega,
Doubova och Perez – Cuevas (2017) menar att stress är relaterad till dålig
läkemedelshantering, och brist på regelbunden fysisk träning. Stress gör att patienter med
kroniska sjukdomar har låg motivation till hantering av egenvård, därför är det av vikt att
patienter få psykologiskt stöd, för att kunna främja egenvården. Enligt Roohafza et al. (2016)
hade stressnivån hos patienter med hypertoni eller diabetes ingen påverkan på
läkemedelshantering och träning, men det finns en viss påverkan på kostrekommendationer.
Riegel et al. (2012) betonade att individer med begränsad uppmärksamhet och nedsatt minne
har liten förmåga att förstå och reflektera t.ex. kan individer med demenssjukdom inte alltid
utföra egenvård. Det som också kan påverka egenvård är påverkan på uppmärksamhet och
minne som t. ex. sömnbrist eller emotionell stress. I dessa situationer behöver personen hjälp
med sin egenvård av närstående, blir beroende av vården eller samhällets stöd.
Egenvårdsmodellen av Riegel et al. (2012) säger att en viktig del av teorin är
sjukdomsstabilitet, hälsa, välbefinnande och livskvalitet, som uppnås genom att personer har
en viss kontroll över sjukdomen. Detta leder till en minskning av ångest som ofta är
förknippad med kronisk sjukdom. Enligt Plummer och Molzahn (2009) är livskvalitet en
livsprocess som förändras med människors livsförhållanden. Den tolkas som en kraft som ger
motivation till människan att nå sina mål, men också en kraft som hjälper människan att
vägleda, bevara och främja hälsa. För att kunna uppnå detta, ska människor få mera kunskap
om tro, värderingar samt sociala mönster.
Resultatet i denna litteraturstudie visade att personer med hjärtsvikt engagerade sig i sin
egenvård, genom att hitta metoder och strategier för utförande av egenvård. Schulman-Green
et al. (2012) beskriver att personer som lever med kroniska sjukdomar, ofta utvecklar
färdigheter för att hantera sin diagnos. Dessa färdigheter kan handla om att lära sig om
sjukdomen, och utveckla strategier för att hantera det dagliga sjukdomsbehovet. Att fokusera
22
på sjukdomsbehovet menar Schulman-Green et al. (2012) underlättar att personer tar hand
om sin kropp, och sitt kroniska tillstånd. Samson och Siam (2008) anser att färdigheter
innebär hur en individ utför egenvård, detta för att hantera sitt tillstånd, samt att dessa
färdigheter kan även utvecklas under anpassning till sjukdom. Kristjansdottir et al. (2018)
beskriver att en viktig process i lärandet av att leva med kronisk sjukdom, är att hitta sina
egna styrkor och tillgångar för att hantera motgångarna. Fortsatt menar Kristjansdottir et al.
(2018) att när personer använder sina inre och yttre styrkor blir de motståndskraftiga, som är
kärnan i salutogenes, och får möjligheten till att läka. Underhåll av egenvård är den första
processen i egenvårdsmodellen som enligt Riegel et al. (2012) handlar om det beteende
individen har för att förbättra välbefinnande, och att det krävs reflektion samt att
uppmärksamma förändringar i kroppen, detta för att kunna hantera tecken och symtom som
kan uppstå. Det är viktigt att sjuksköterskan ser och bevarar personers engagemang och
styrkor. Hen kan anpassa samt ge information utifrån individen, visa respekt till patientens
självbestämmande, värderingar, vanor, integritet och värdighet. Sjuksköterskan kan använda
sig av den digitala verktygen såsom e-hälsa för att stödja och följa upp personers
egenvårdshantering. En studie av Nes, Eide, Kristhánsdóttir och Dulmen (2013) påvisade att
personlig feedback av personers egenvårdshantering via e- hälsolösningar har en god effekt.
Resultatet i denna litteraturstudie visade att personer som drabbades av hjärtsvikt, upplever
att familjen fungerar som motivation för utförandet av egenvård. Chiang och Lee (2018)
menar att en bra familjerelation är korrelerad med glädje, känsla av sammanhang och
upplevelse av god hälsa. Jowsey, Pearce-Brown, Douglas och Yen (2014) beskriver i deras
studie att familjen fungerar som en effektiv extern motivation, detta för att klara av vardagen
och egenvården. Personer blir motiverade att utföra egenvård i hopp om att hålla sig frisk,
och spendera mera tid med familjen. Det framkommer även i studien av Jowsey et al. (2014)
att familjen som motivation motverkar depression, och ger patienter möjlighet att fortsätta
kämpa. Gallant (2003) beskriver i sin studie att familj och vänner spelar en viktig roll vid
patienters egenvårdshantering, och att dom fungerar både som ett inflytande och emotionellt
stöd. Det är viktigt att sjuksköterskan bjuder in anhöriga vid behandling av hjärtsvikt,
eftersom det har god effekt på patienters egenvårdshantering. Studie av Srisuk, Cameron, Ski
och Thompson (2016) påvisade att familjebaserad utbildning förbättrade patienters kunskap,
utförande av egenvård och deras livskvalité.
23
I litteraturstudiens resultat framkom att personer med hjärtsvikt försökte utföra fysisk
aktivitet med försiktighet, trots att de upplevde många begränsningar på grund av dyspné,
trötthet och svaghet. Klompstra, Jaarsma och Strömberg (2015) beskriver att en tredjedel av
personer med hjärtsvikt har låg följsamhet av rekommendationer om fysisk aktivitet. Vidare
beskriver Klompstra et al. (2015) att symtom av sjukdom inte var orsaken till fysisk
inaktivitet, utan att det är andra faktorer som ligger bakom, såsom personens utbildningsnivå,
självförmåga och tidigare erfarenheter av fysisk aktivitet. De gällande globala
rekommendationerna om fysisk aktivitet som WHO (2010) har tagit fram, är att vuxna över
18 år rekommenderas vara fysiskt aktiva i sammanlagt minst 150 minuter i veckan, utföra
muskelträning minst två gånger i veckan. Enligt rekommendationerna av WHO (2010) bör
äldre träna balans samt undvika långvarigt sittande. Du et al. (2018) menar att personer med
hjärtsvikt vidhåller välbefinnande genom att vara fysiskt aktiva i sin vardag. För att
sjuksköterskan ska främja fysisk aktivitet för denna grupp menar Du et al. (2018) att
sjuksköterska bör använda sig av metoden hem-hjärt-promenad för att mäta personers nivå på
fysiska aktivitet, syftet med metoden är att stödja personers utförande av fysiska aktivitet som
är en del av egenvården.
Det framkom i litteraturstudiens resultat att personer med hjärtsvikt hade lärt sig olika
metoder för att hantera symtom såsom att hålla sig borta från salt, försöka att inte gå upp i
vikt, ta extra diuretika vid svullnad eller viktuppgång, inspektera ringfinger. Igenkänning av
symtom har en viktig betydelse för egenvård, och detta kan belysas med hjälp av Riegels
egenvårdsmodell för hjärtsviktspatienter. Den andra delen av egenvårdsmodellen benämns
symtomperception, som innebär att känna igen tecken på symtomförsämringar av hjärtsvikt.
Vid tidig upptäckt av kroppsliga försämringar, menar Riegel et al. (2016) att personer bör
sätta in åtgärder snabbt, samt utvärdera dessa åtgärder. Riegel et al. (2016) nämner även
vikten av kunskap gällande bedömning av symtom, de menar att erfarenhet bygger kunskap
och färdigheter, kunskap handlar om att personen skiljer mellan allvarliga och mindre
allvarliga förändringar, vid allvarliga förändringar bör personen åtgärda med egenvård. Vid
allvarliga förändringar enligt Riegel et al. (2016) kan det t.ex. innebär att personer undrar
varför andfåddhet uppstår, och hur det kan åtgärdas. Alpert, Hummel, Smith och Hummel
(2017) beskriver att patienters hantering av symtom består av två komponenter:
symptombedömning och kunskap om metoder för att lindra symtomen. Identifiera
grundorsaken, och att använda lämpliga hanteringsstrategier ökar överlevnad och
välbefinnande. Alpert et al. (2017) beskriver även att många gånger missar vårdgivare att
24
ställa rätt frågor om patientens symtomhantering. De menar att både vårdgivare och patienter
har delat ansvar över symtomhanteringen. Vårdgivare kan t.ex. be patienter att
anteckna kroppsliga förändringar, och därifrån göra uppföljning samt sätta in rätt åtgärder.
Det framkom i litteraturstudiens resultat, även att när personer inte kunde hantera symtom
sökte dem vård. Sjuksköterskan bör följa upp patientens hantering av symtom, detta för att
minska onödigt lidande. Riley (2015) menar att sjuksköterskans hantering vid hjärtsvikt till
stor del handlar om uppföljning, och tillsyn av patienter med hög risk av återinläggning.
Metoddiskussion
Vi kommer att diskutera studiens trovärdighet utifrån Holloway och Wheelers (2013, s. 302)
fyra begrepp; pålitlighet, tillförlitlighet, överförbarhet och bekräftbarhet.
Enligt Holloway och Wheeler (2013, s. 303) stärks pålitligheten när alla forskningsdelar är
tydligt beskrivna, för att läsare ska kunna göra om tillvägagångssätten som har använts.
Studien ska vara beskriven i detalj, detta för att göra det lättare för läsaren att följa forskarens
väg om hur slutsatser har uppnåtts. I denna litteraturstudie har litteratursökning redovisats
både i tabell och brödtext. Willman et al. (2016, s.71) menar att litteratursökning ska göras i
flera källor, för att undvika ett snedvridet urval. Vi har använt två databaser för vår
litteratursökning som kan vara en svaghet med denna litteraturstudie. Granskning av de valda
artiklarna för litteraturstudie redovisades i en tabell, för att det skulle vara lättare för läsaren
att få en tydlig bild om vad de inkluderade studierna handlar om.
Tillförlitlighet beskrivs enligt Holloway och Wheeler (2013, s. 303) som att forskarens
resultat överensstämmer med det som har uttryckts och studeras. Artikeln som har följts i
metoden är Graneheim och Lundman, (2004) eftersom den beskriver innehållsanalys med
manifest ansats, då detta används vid analysen av texterna som ingår i vår studie.
Analysprocessen började med att författarna till denna litteraturstudie läste noggrant några
gånger de artiklarna som ingick i analysen. En svaghet är att författarna inte har engelska som
modersmål, och alla artiklar som ingick i studien var på engelska, det kan då finnas fel vid
översättning av meningsenheter. För att inte förlora textens innehåll så jämfördes
originaltexten med den översättning som gjordes. En annan svaghet var svårigheten att hitta
en lämplig beskrivning av egenvårdsbegreppet. Detta tog lång tid i processen, vilket gjorde
det svårt för författarna i denna litteraturstudie att extrahera meningsenheter. För att öka
resultatets tillförlitlighet har citat från originalkällan använts.
25
Överförbarhet är när studiens resultat går att överföra till liknande situation eller
sammanhang (Holloway & Wheeler, 2013, s. 303). Graneheim och Lundman, (2004) säger
att författarna kan ge förslag om, huruvida resultaten kan överföras till andra sammanhang,
men att det är läsarnas beslut om att överföra till liknande situation. I denna litteraturstudie
kan resultat tillämpas i liknande sammanhang.
Holloway och Wheeler (2013, s.303) menar att bekräftbarhet i en studie, är när slutsats
speglar syfte och inte påverkas av forskarnas antaganden, samt att läsaren har möjlighet att
återgå till den ursprungliga källan. I litteraturstudien har författarna använt korrekt
referensteknik, så att läsaren kan ha lättare att hitta den ursprungliga källan. Bekräftbarhet i
denna studie stärks av att direkta citat har använts i resultatdelen.
Slutsats
Det framkom i litteraturstudiens resultat och diskussion att kunskap och information om
egenvård vid hjärtsvikt underlättar utförandet av sin egenvård. Med hjälp av kunskap och
sjukdomserfarenhet utvecklar personer metoder för att hantera och bedöma symtom. Det
framkommer även i litteraturstudiens resultat och diskussion att familjen har en viktig roll vid
utförande av egenvård och att familjen fungerar både som ett socialt stöd och som en
motivation. Det är viktigt att sjuksköterskan har vetskap om hur personer med hjärtsvikt
upplever egenvård, vilka hinder det finns i utförande och hur de utvecklar engagemang och
motivation. Om sjuksköterskan har kunskap och förståelse kan det bidra till att främja hälsa
och skapa personcentrerade interventioner utifrån den enskildes behov. Sjuksköterskan bör ge
kunskap till personer med hjärtsvikt att hantera sin egenvård, det är även viktigt att
sjuksköterskan involverar anhöriga vid patientutbildning. Personer med hjärtsvikt har låg
följsamhet av fysisk aktivitet, sjuksköterskan kan använda sig av interventioner som
understödjer personers fysiska aktivitet. För att sjuksköterskan ska kunna ge säkra och
effektiva råd om egenvård är det viktig att det forskas vidare om begreppet egenvård och dess
olika modeller. Det är även viktigt att forska om sjuksköterskors erfarenheter utifrån specifik
egenvårdsteori och modell.
26
Referenslista
Alpert, C. M., Hummel, S. L., Smith, M. A. & Hummel, E. K. (2017). Symptom burden in
heart failure: Assessment, impact on outcomes, and management. Heart Failure Reviews,
22(1), 25–39. doi:10.1007/s10741-016-9581-4
* Barello, S., Graffigna, G., Savarese, M., Bosio, A., Vegni, E. & Lombardi, F. (2015). ”
Engage me in taking care of my heart”: A grounded theory study on patient – cardiologist
relationship in the hospital management of heart failure. BMJ Open, 5(3), 1–11. doi:
10.1136/bmjopen-2014-005582
Berkman, N., Davis, T. & McCormack, L. (2010). Health Literacy: What is it? Journal of
Health Communication,15, 9–19. Doi: 10.1080/10810730.2010.499985
* Cameron, J., Ski, C. F., Thompson, D. R. & Rhodes, K. L. (2016). Carers´views on patient
self care in chronic heart failure. Journal of Clinical Nursing, 25(1–2), 114 – 152. doi:
10.1111/jocn.13124
* Chew, H.S. & Lopez, V. (2018). Empowerwd to Self – Care: A Photovoice Study in
Patients with Heart Failure. Journal of Transcultural Nursing, 29(5), 410 – 419. doi:
10.1177/1043659617745138
* Chew, H. S., Sim, K. L. D., Cao, X. & Chair, S. Y. (2019). Motivation, Challenges and Self
– Regulation in Heart Failure Sel – Care: A Theory – Drive Qualitative Study. International
Journal of Behavioral Medicine. doi: 10.1007/s12529-019-09798-z
Chiang, H., & Lee, T. (2018). Family relations, sense of coherence, happiness and perceived
health in retired Taiwanese: Analysis of a conceptual model. Geriatrics & Gerontology
International, 18(1), 154–160. doi:10.1111/ggi.13141
Du, H., Newton, P. J., Budhathoki, C., Everett, B., Salamonson, Y., Macdonald, P. S., &
Davidson, P. M. (2018). The home-heart-walk study, a self-administered walk test on
perceived physical functioning, and self-care behaviour in people with stable chronic heart
failure: A randomized controlled trial. European Journal of Cardiovascular Nursing, 17(3),
235–245. doi:10.1177/1474515117729779
27
Ekman, I., Cleland, J. G. F., Andersson, B. & Swedberg, K. (2005). Exploring symptoms in
chronic heart faiulre. European Journal of Heart Failure, 7(5), 699–703. doi:
10.1016/j.ejheart.2005.07.003
Gallant, M. (2003). The Influence of Social Support on Chronic Illness Self-Management: A
Review and Directions for Research. Health Education & Behavior, 30(2), 170–195. doi:
10.1177/1090198102251030
Gheorghiu, V., & Barkley Jr, T.W. (2017). Identification and Prevention of Secondary Heart
Failure: A Case Study. Critical Care Nurse, 37(4), 29–35. doi: 10.4037/ccn2017478
Graneheim, U. & Lundman, B. (2004). Qualitative concent analys in nursing research:
concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24
(2), 105 – 112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001
Grange, J. (2005). The role of nurses in the management of heart failure. Hart, 91, ii39-ii 42.
doi: 10.1136/hrt.2005.062117
Heo, S., Lennie, T. A., Okoli, C. & Moser, D. K. (2009). Quality of life in patients with heart
failure: Ask the patients. Heart and Lung: Journal of Acute and Critical Care, 38(2), 100–
108. doi: 10.1016/j.hrtlng.2008.04.002
Holloway, I. & Wheeler, S. (2013). Qualitative Research in Nursing and Healthcare (Vol.
3rd ed). Chicester: Wiley-Blackwell.
*Hägglund, E., Strömberg, A. Hagerman, I. & Lyngå, P. (2019). Theory Testing of Patient
Perspectives Using a Mobile Health Technology System in Heart Failure Self-Care. The
Journal of Cardiovascular Nursing, 34(6), 448–453. doi: 10.1097/JCN.0000000000000595
HjärtLungfonden. (2019). Hjärtsvikt: En skrift om försämrad pumpfunktion. Hämtat 2019-09-
22 https://www.internetmedicin.se/imgCont/info/Hjartsvikt_2019_WEB.pdf
Jeon Y. - H., Kraus, S. G., Jowsey, T. & Glasgow, N. J. (2010). The experience of living with
chronic heart failure: a narrative review of qualitative studies. BMC Health Sevices Research,
10,77–65. doi: 10.1186/1472-6963-10-77
28
Jotterand, F., Amodio, A., & Elger, B.S. (2016). Patient education as powerment and self –
rebiasing. Medicine, Health Care and Philosophy, 19(4), 553 – 561. doi: 10.1007/s11019-
016-9702-9
Jowsey, T., Pearce‐Brown, C., Douglas, K., & Yen, L. (2014). What motivates Australian
health service users with chronic illness to engage in self‐management behaviour? Health
Expectations, 17(2), 267–277. doi: 10.1111/j.1369-7625.2011.00744.x
Kemp, C. D., & Conte, J.V. (2012). The pathophysiology of heart failure. Cardiovascular
Pathology, 21 (5), 365 – 371. doi: 10.1016/j.carpath.2011.11.007
Kusaslan Avci, D. (2018). Evoluation on the relationship between loneliness and medication
adherence in patients with diabetes mellitus: A cross- sectional study. Journal of
International Medical Research, 46 (8), 3149–3161. doi: 10.1177/0300060518773223
Klompstra, L., Jaarsma, T., & Strömberg, A. (2015). Physical activity in patients with heart
failure: Barriers and motivations with special focus on sex differences. Patient Preference
and Adherence, 9, 1603–1610. doi:10.2147/PPA.S90942
Kristjansdottir, O. B., Stenberg, U., Mirkovic, J., Krogseth, T., Ljoså, T. M., Stange, K. C., &
Ruland, C. M. (2018). Personal strengths reported by people with chronic illness: A
qualitative study. Health Expectations, 21(4), 787–795. doi:10.1111/hex.12674
Leung, A. Y. M., Cheung, M. K. T. & Chi, I. (2014). Relationship among patients’ perceived
capacity for communication, health literacy, and diabetes self-care. Journal of Health
Communication, 19, 161–172. doi: 10.1080/10810730.2014.940475
* Li, C. -C., Chang, S. R. & Shun, S. C. (2018). The self‐care coping process in patients with
chronic heart failure: A qualitative study. Journal of Clinical Nursing, 28(3–4), 509–519. doi:
10.1111/jocn.14640
Lainscak, M., Blue, L., Clark, A. L., Dahlstrom, U., Dickstein, K., Ekman, I. & Jaarsma, T.
(2011). Self – care management of heart failure; practical recommendations from the Patient
Care Committee of the Heart Failure Association of the European Society of Cardiology.
European Journal of Heart Failure, (2), 115.doi: 10.1093/eurjhf/hfq219
29
MacKey, L. M., Doody, C., Fullen, B. & Werner, E. L. (2016). Self-management skills in
chronic disease management: What role does health literacy have? Medical Decision Making,
36(6), 741–759. doi: 10.1177/0272989X16638330
* Meraz, R. (2019). Medication Nonadherence or Self-Care? Understanding the Medication
Decision-Making Process and Experiences of Older adults with Heart Failure. Journal of
Cardiovacular nursing. doi: 10.1097/JCN.0000000000000616
Martinez – Vega, P. I., Doubova, S. V. & Perez – Cuevas (2017). Distress and its association
with self-care in people with type 2 diabetes. Salud Mental,40(2), 47–55. doi:
10.17711/SM.0185-3325.2017.007
Nes, A., Eide, H., Kristjánsdóttir, &., & Van Dulmen, S. (2013). Web-based, self-
management enhancing interventions with e-diaries and personalized feedback for persons
with chronic illness: A tale of three studies. Patient Education and Counseling, 93(3), 451–
458. doi: 10.1016/j.pec.2013.01.022
* Nordfonn, O. K., Morken, I. M., Bru, L. E. & Husebø A. M. L. (2019). Patients´experience
with heart failure treatement and self care – A qualitative study exploring the burde of
treatment. Journal of Clinical Nursing (John Wiley & sons, Inc,), 28(9/10), 1782–1793.doi:
10.1111/jocn.14799
Patterson, K. (2018). Heart Failure Medications: From Stage A to C. MEDSURG Nursing
27(6). 383–387.
Ponikowski, P., Voors, A. A., Anker, S. D., Bueno, H., Cleland, J. G. F., Coats, A. J. S. &
Guazzi, M. (2016). ESC Guidelines for the diagnosis and treatment of acute and chronic hart
failure: The Task Force for the diagnosis and treatment of acute and chronic heart failure of
the European Society of Cardiologu (ESC). Developed with the special contribution of the
Heart Failure Association (HFA) of the ESC. European Journal of Heart Failure, 18(8),
891–975.
https://pure.rug.nl/ws/files/50462962/2016_ESC_Guidelines_for_the_diagnosis_and_treatme
nt_of_acute_and_chronic_heart_failure.pdf
Plummer, M., & Molzahn, A. E. (2009). Quality of life in contemporary theory: a concept
analysis. Nursing Science Quarterly, 22 (2), 134 – 140. doi: 10.1177/0894318409332807
30
* Riegel, B., Dickson, V.V., Kuhn, L., Page, K. & Worrall – Carter, L. (2010). Gender –
specific barriers and facilitators to heart failure self-care: A mixed methods study.
International Journal of Nursing Studies, 47 (7), 888–895.
doi: 10.1016/j.ijnurstu.2009.12.011
Riegel, B. V., Dickson, V. M., & Faulkner, K. (2016). The Situation-Specific Theory of
Heart Failure Self-Care: Revised and Updated. The Journal of Cardiovascular Nursing,
31(3), 226–235. doi: 10.1097/JCN.0000000000000244
Riegel, B., Strömberg, A. & Jaarsma, T. (2012). A middle – range theory of self-care of
chronic illness. Advances in Nursing Science, 35 (3), 194–204. doi:
10.1097/ANS.0b013e318261b1ba
* Riley, J. P., Gabe, J. P. & Cowie, M. R. (2013). Does telemonitoring in heart failure
empower patients for self-care? A qualitative study. Journal of Clinical Nursing, 22(17–18),
2444–2455. doi: 10.1111/j.1365-2702.2012.04294.x
Riley, J. (2015). The key roles for the Nurse in Acute Heart Failure Management. Cardiac
Failure Review, 1(2), 123 – 127. doi: 10.15420/cfr.2015.1.2.123
Roohafza, H., Kabir, A., Sadeghi, M., Shokouh, P., Ahmedzad-Asi, M., Khadem-Maboudi,
A. A. & Sarrafzadegan, N., (2016). Stress as a risk factor for noncompliande with treatment
regimens in patients with diabetes and hypertension. ARYA Atherosclerosis, 12(4),166.
Samson, A., & Siam, H. (2008). Adapting to major chronic illness: A proposal for a
comprehensive task-model approach. Patient Education and Counseling, 70(3), 426–429.
doi: 10.1016/j.pec.2007.10.018
SBU. (2014). Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik.
Hämtat 2019-09-16
https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/mall_kvalitativ_forskningsmetodik.pdf
* Schumacher, C., Hussey, L. & Hall, V. (2018). Heart failure self- management and
normalizing symptoms: an exploration of decision making in the community. Heart & Lung,
47(4), 297–303. doi: 10.1016/j.hrtlng.2018.03.013
31
Schulman-Green, D., Jaser, S., Martin, F., Alonzo, A., Grey, M., Mccorkle, R., Redeker, N.
S., Reynolds, N. & Whittemore, R. (2012). Processes of self-management in chronic
illness. Journal of Nursing Scholarship, 44(2), 136–144. doi:10.1111/j.1547-
5069.2012.01444.x
*Sethares, K. A. & Asselin, M. E. (2017). The effect of guided reflection on heart failure
self-care maintanence and management: A mixed methods study. Heart and Critical Care,
46(3), 192–198. doi: 10.1016/j.hrtlng.2017.03.002
Seah, A. C., Wang, W., Tan, K. K. & Gan, J. C. H. (2016). Experiences of patients living
with heart failure: A descrptive qualitative study. Journal of Transcultural Nursing, 27(4),
392–399. doi: 10.1177/1043659615573840
Siabani, S., Leeder, S. R., & Davidson, P. M. (2013). Barriers and facilitators to self - care in
chronic heart failure: a meta - synthesis of qualitative studies. SpringerPlus, 2. Doi:
10.1186/2193-1801-2-320
Socialstyrelsen (2015). Nationella riktlinjer - Utvärdering 2015 - Hjärtsjukvård -
Rekommendationer. Hämtat 2019-09-16 från
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-
riktlinjer/2015-12-5.pdf
* Sterling, M. R., Silva, A. F., Dargar, S. K., Safford, M. M., Robbins, L. & Schapira, M. M.
(2018). Let´s talk numbers: a qualitative study of community – dwelling US adults to
understand the role of numeracy in the management of heart failure. BMJ Open, 8(9),
e023073.doi: 10.1136/bmjopen-2018-023073
Srisuk, N., Cameron, J., Ski, C., & Thompson, D. (2017). Randomized controlled trial of
family‐based education for patients with heart failure and their carers. Journal of Advanced
Nursing, 73(4), 857–870. doi: 10.1111/jan.13192
Willman, A., Bahtsevani, C., Nilsson, R., & Sandström, B. (2016). Evidensbaserad
omvårdnad: En bro mellan forskning & klinisk verksamhet (s. 52,61,69,73,77). (4 uppl.).
Lund: Studentlitteratur.
Willman, A., Stoltz, p. & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan
forskning och klinisk verksamhet. (s. 95–96). (2: a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
32
* Woda, A., Haglund, K., Belknap, R. A. & Sebern, M. (2015). Self-Care Behaviors of
African Americans Living with Heart Failure. Journal of Community Health Nursing, 32(4),
173–186. doi: 10.1080/07370016.2015.1087237
WHO (1997). Measuring Quality of Life. Hämtat från 2019-10-23
https://www.who.int/mental_health/media/68.pdf
WHO. (2010). Global Recommendations on Physical Activity for Health. Förlagsort:
Switzerland. Hämtad från 2019 -10- 29
https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/44399/9789241599979_eng.pdf;jsessionid=6
A1038CA8042BDC14C33FC9AF9493EA1?sequence=1
*Inkluderade i litteraturstudien