HOBURGSBLADETUtgiven av Hoburgs hembygdsförening År 2017Nr 2

Till alla våra medlemmar!

Oj vad det har gått undan på slutet! Vi som i sty-relsen hela tiden har sett jubileet lååångt framför oss, men nu är vi där! Den 21 februari 2018 har Hoburgs hembygdsförening funnits i hundra år. Gotlands äldsta hembygdsförening. Redan ett halvår senare samma år, måste dock tilläggas, bildades Torsburgens hembygdsförening, säkert för att skydda Torsburgen med sin spännande his-toria, men den föreningen upphörde tyvärr redan på 1940-talet. Hundra år sedan är det då en grupp hembygdsin-tresserade personer på Storsudret träffades och kom överens om något så nymodigt som en hem-bygdsförening. Det fanns ingen sådan på Gotland att ta avstamp från, utan de som träffades fick sätta ihop sina stadgar själva. Vi skall naturligtvis inte överdriva, för givetvis fanns det redan föreningar på Gotland. Skarpskytterörelsen med sina lokal-föreningar är av gammalt datum på ön. Likaså fanns det syföreningar knutna till olika trossam-fund redan på 1800-talet. Två olika exempel men med män och kvinnor med var sina intresseområ-den. Här var det ett intresseområde som gällde alla lika. Det var både män och kvinnor med på första mötet när Hoburgs hembygdsförening grundades, och efter endast ett par år kom den första kvinnan med i styrelsen, djärvt nog.

1918 en brytningstid mellan gammalt & nyttDet här var i en brytningstid mellan gammalt och nytt, då när världskriget gick mot sitt slut. Många ville bort från det gamla, trista och primitiva, vil-le ha nya tider. Riv bort och skaffa nytt och fint!

Bort med flistak och agtak, på med tegel och plåt. Ut med gamla sparlakanssängar och in med ny-modiga imperialsängar. Ut med gamla spishärdar och inbyggda ugnar, in med järnspisar som kunde användas både för matlagning och för bakning. In med gardiner, dukar, trasmattor och blomkrukor i fönstren. Kanske vare det så att de som samlades för att bevara Bottarve såg faran med att alla min-nen av det gamla försvann, och ville vara pedago-giska. De unga borde få veta hur det hade varit. Så fick grundarna med sig många års slit med ideellt arbete framöver. Samt säkert också glädje över att kunna skapa ett minnesmärke över den gamla ti-dens leverne på Storsudret. Visst skall vi fira! Se på annan plats i bladet vad som kommer att ske! Välkomna till våra aktiviteter!

Kerstin Jonmyren, Ordförande

Foto: Gunnar Lindberg

Ja, må han leva, visst skall han leva...

3

HOBURGSBLADETAnsvarig utgivare: Kerstin JonmyrenTelefon Bottarve sommartid: (c:a 1/5-15/9): 0498-49 82 40Telefon vintertid: (c:a 15/9 – 1/5): 0725-49 72 80Ing-Marie Tellström

E-post: info@bottarve.se Hemsida: www.bottarve.se Tryck: paHemse tryckeri AB

… visst skall han leva uti hundrade år…

Att det alls blev en hembygdsförening för Hoburg 1918 kan vi nog tacka sparlakanssängarna i var-dagsstugan för. De är idag helt unika, de enda kvarvarande skåpsängarna på ursprunglig plats på Gotland. Unika var de tydligen redan 1918 ef-tersom Oskar Wennersten, chefen för dåvarande arkivdepån i Visby, nu Arkivcentrum Gotland, tände direkt när han fick höra talas om dem. Så här skrev han efteråt om saken:

Så var det själva julafton. Jag mötte en bekant. ”God jul!! ”– ”Tack. Vill du köpa ett par, tre gamla vägg-fasta sparlakanssängar med skåp och tillbehör?” – ”Köpa väggfa…? Var finns den ståten? Hit med adressen! De äro väl inte rivna?” Svaren gjorde, att jag fjärdedag jul rullade till Burgsvik och sedan på släde till Bottarve i Vamlingbo. Järnvägsförbindelse fanns från Visby till Burgsvik ända sedan 1908. Det var på den han rullade. Väl i Burgsvik hade Wennersten tydligen hyrt någon att köra honom med häst och släde ut till Bottarve. Uppenbarligen andra sorts vintrar på Gotland för hundra år sedan, med slädföre redan i december!

En gammal gård med förfallna hus färdiga att riva Det var 1917. Tvillingbröderna Lars och Zachris Boberg hade inte orkat med sin ärvda gård vid Bottarve. Gården var förfallen, taken var slut, det regnade in både i byggningen och i lagården. Ef-ter att mor dog hade de inga kvinnor till hjälp. Ett skogsbolag på Gotland hörde av sig och visade sig köpvilligt. Skog var en bristvara på ön för hundra år sedan, och till den här gården vid Bottarve hör-de fin och framför allt rätt orörd skog med möjlig-het till snar avverkning. Jorden däremot var bola-get inte intresserat av, så den blev rätt direkt blev

såld på auktion i bitar till olika grannar. Kvar var själva huvudfastigheten. Sten hade sitt värde vid försäljning till folk som ville bygga, så försäljning av husen för rivning verkade mest rimligt. Men då vaknade en del historieintresserade perso-ner i trakten. Prästparen Österberg i Öja och Bo-lin i Vamlingbo, skalden och kulturpersonligheten Arvid Berggren i Vamlingbo och fler vartefter. Här stod ett hus där ingenting hade ändrats sedan det byggdes 1844. Och så tillkom Wennersten med sin entusiasm. Tanken på ett museum väcktes.

Insamling mitt under första världskrigetDet brukar sägas att det var de studerade vid den tiden som ville bevara, medan det enkla folket ville glömma och utplåna det gamla som de hade mest tråkiga minnen av. De var istället ivriga att modernisera sig och följa nyheter i tiden.

Här vann de historieintresserade. Det behövdes givetvis pengar till inköp av fastigheten och för nödvändiga reparationer. För att få hjälp uppvakta-de man landshövdingen på Gotland, Gustaf Roos, som direkt ställde sig positiv. På den tiden förfogade Länsstyrelsen inte som i dag över några kulturpeng-ar, så det fick bli en insamling för saken. Där måste särskilt nämnas köpmannen och konsuln i Norrkö-ping Otto Åkerman, gotlänning och född i Visby. Av de 3 500 kronor som behövdes lade han ensam cirka 3 000. Han grundade senare Åkermanska stiftelsen som bland annat drev vårdhemmet Åker-manska i Visby under lång tid, en fin och trivsam inrättning med hemmiljö. Skogsbolaget som hade köpte gården vid Bottarve lade 100 kronor. Resten lyckades man få från privatpersoner. Detta mitt un-der världskriget med dyrtider i landet, i Stockholm och andra större städer även svält.

Då som nuMen pengarna kom in. En hembygdsförening bildades och stadgar skrevs. Det förväntade hade ändå varit, då mitt under första världskriget som det var, att alla intresserade hade beklagat förlus-ten av det påtagliga minnet av en gången tid, och med en suck hade låtit det gå till rivning. Istället kämpade man för ett bevarande och skapade åt sig själva många år av ideellt arbete och ansvar. Men de skapade faktiskt något bestående, lämnade ef-ter sig en museigård som står där än idag och som tycks må rätt väl, mycket tack vara ideellt arbete, idag liksom för hundra år sedan.

Vad kom sedanMuseigården var under sin uppbyggnadsfas ända fram till andra världskriget. Då kom beredskaps-tiden emellan med alla inkallade soldater som för-lades i byggningen. Sedan kom förvaltningsfasen där turister, så småningom i hela busslaster, kom på besök i gården. Den olyckliga branden 1985 som förstörde tak och inventarier i lagården och tröskvandringen, blev samtidigt en tidsdelare som ledde till förändringsfasen. Det behövdes nya ak-tiviteter för att intressera nya besökare. Ett gammalt bulhus, med vissa delar från 1600-ta-let, flyttades från Visby och blev en lämplig serve-ringslokal. Den har under det senaste året byggts ut med hjälp av EU-pengar. Torsten Gislestam

skänkte en åker till föreningen, en värdefull gåva. Den hade en gång tillhört bröderna Bobergs gård, och blev såld till Torstens morfar Axel Pettersson vid auktionen 1917. Nu kom den tillbaka till går-den igen. Åkern gjordes om till en lekplats med rustika leksaker, som har blivit mycket populär bland barn. Lagården gjordes om till föreläsnings-sal samt butik för gotländska hantverksartiklar. Tröskvandringen har blivit sittplats för gäster till kaffestugan.

BottarvefestenDet var Marik Vos som skapade teaterarrang-emanget Levande gård. Tyvärr fick hon inte så många år med sin teater. Tanken har tagits upp på nytt på senare år, men på lite annat sätt, nu med scener i varje rum, där också det gutniska språket har fått spela en stor roll. Genom alla år, ända från början har Bottarvefes-ten firats på ungefär samma sätt, med föreläsning, underhållning och förtäring. På senare år har det varit teater, olika aktiviteter och förtäring. Före-dragen har getts vid andra tillfällen under som-maren. Varpatävlingar anordnades också från början. De finns kvar men drivs nu i egen regi. Hur ser det ut när ytterligare hundra år har gått med hembygdsföreningen? Vad kommer man då att satsa på?

Första täckatingen under museitiden hölls 1929

4 5

Föreningen fyller 100 år och det skall vi fira Passa på att köpa boken Från Gutabygd 2017

Gotlands hembygdsförbunds årsbok direkt från Hoburgs hembygdsförening.

Då kostar den endast 150 kr. Köp den på Nyårsdagens kaffikalas eller

beställ från Ing-Marie Tellström, tel 0725 49 72 80 eller maila info@bottarve.se

Årets tema är Migration.

Texter av: Tommy Söderlund, Bernt Bison Nilsson,

Staffan Wrigstad, Kerstin Jonmyren, Risto Leino, Anders Lekander, Pernilla

Meltzer, Gunnar Öberg & Gunilla Brogren

En visning av våra ansvarsområden varje månad är planerad.

Januari vid Bottarve Jubileumsåret inleds redan den första januari. Det blir sedvanligt kaffikalas i museet.

Februari årsmöte i Vamlingbo bygdegårdDen 21 februari med början kl 17, som är på da-gen hundra år efter hembygdsföreningens första och konstituerande möte, håller vi vårt årsmöte. Det blir mat, musik och ett kåseri om de gångna hundra åren av Torsten Gislestam, som har ett långt förflutet inom föreningen. Torstens far Axel Gislestam var ordförande under en lång tid, lik-som han själv var några decennier senare.

Maj vid Kettelviks stenmuseum i SundreFöreningen har länge kämpat för att en gammal räddningsbåt skall kunna få komma tillbaka till sitt ursprungliga arbetsområde. Båten skänk-tes 1904 till Sundre av friherrinnan Elisabeth Wachtmeister. Sundrekusten är full av farliga rev, och fartyg strandade alltför ofta där vid svårt vä-der. Räddningsbåten var en stor roddbåt för tolv roddare, och kom att rädda många liv i samband med strandningar. Det var riskfyllda uppdrag, för många gånger utsatte sig även roddarna för livsfara i sitt räddningsarbete. Först 1944 ersat-tes roddbåten med en motordriven räddningsbåt. Föreningen kommer att inviga sitt nybyggda båt-hus i maj vid Kettelviks stenmuseum i Sundre. Vi kommer att ha ett samarbete med stenmuseet framöver.

Juni vid väderkvarnen vid Bonsarve Vid Bonsarve i Vamlingbo finns en gammal vä-derkvarn med ett lite annorlunda utseende. Den undre våningen är av sten och den övre av trä. Kvarnen ägs av familjen Hansén, men hembygds-föreningen har varit inblandad i restaureringen av den. Vi planerar en visning av den i juni må-nad. Så firar vi förstås som vanligt med kaffikalas på nationaldagen med högtidlig vernissage för vår jubileumsutställning, skapad av Britta Holm.

Juli vid Skansen i FideSkansen i Fide är placerad där Fide är som smalast. Området har spelat en politisk roll ända från Val-demar Atterdags anfall på Gotland 1361 fram till kalla krigets tid på 1960-talet. Skansen ägs av Got-lands Försvarsmuseum i Tingstäde men förvaltas av Hoburgs hembygdsförening. Vi kommer att ha en visning i juli av området med de olika skydds-rummen och den gamla kanonen.Bottarvefesten för 2018 blir redan söndagen den 8 juli. Det är hundraårsjubileum och därför kom-mer Gotlands landshövding och inviger festen. Vi får rätta oss efter hennes tidsschema. Så blir det underhållning, musik, teater, barnaktiviteter - och så tårtkalas för alla. För fira skall vi!

Augusti vid fyren i Valar i Öja Hembygdsföreningen förvaltar en liten fyr i Valar i Öja på gränsen till Vamlingbo. Den har haft stor be-tydelse och varit till god hjälp för trafik mot inloppet till Burgsviks hamn. Föreningen har generös hjälp av Föreningen Fyrtillsyn på Gotland med skötseln av fyren. Vi planerar en visning i augusti där.

September KulturarvsdagenVi har under de senaste åren haft som tradition att uppmärksamma den europeiska kulturarvsdagen i september med studiebesök på intressanta platser inom vårt intresseområde. Vad vi skall satsa på är ännu inte bestämt.

Jubileumsskrift Naturligtvis skall vi ha en jubileumsskrift att möta framtiden med. Britta Holm, vår tidigare ordfö-rande, har tagit på sig det omfattande uppdraget att sammanställa en jubileumsskrift över de gång-na hundra åren, där olika skribenter kommer att medarbeta. Skriften kommer även att innehålla mycket bilder och bli färdig lagom till sommarsä-songen.

Alla medlemmar och övriga intresserade kallas härmed till

JUBILEUMSÅRSMÖTE Vi firar Hoburgs hembygdsförenings 100 år på dagen för dess bildande

Onsdagen den 21 februari 2018 i Vamlingbo bygdegård

Program:17:00 Årsmötesförhandlingar18:00 Kvällsmat

Underhållning av Trio FidelisHoburgs hembygdsförening under 100 år återblickar av Torsten Gislestam

Varmt välkomna till en festlig afton!Styrelsen i Hoburgs hembygdsförening

Välkommen som medlem!Alla är välkomna som medlemmar i Hoburgs

hembygdsförening, ägare till Bottarve mu-seigård sedan 1918. Medlemsavgiften är 100

kronor per person och år. Den betalas in på bankgiro 107-8765. Glöm inte att ange namn och adress!

Medlemmar har fritt inträde i museibyggna-den hur många gånger som helst. Vi finns på vår hemsida www.bottarve.se, på vår app, på Facebook, på affischer, evenemangstips och

programfolder. Medlemstidningen Hoburgs-bladet utkommer två gånger per år.

E-post: info@bottarve.se

För att få reda på vad som händer på Stor-sudret och inom Hoburgs hembygdsförening så anmäl din e-postadress på www.storsud-

retsnyheter.com om du inte redan har gjort det. Längst ner på webbsidan i högra kolumnen

finns rubriken ”prenumerera på nyhetsbrevet” Då får du löpande e-postmeddelanden när nya

meddelanden har lagts ut.

Bästa medlem! Det är lätt att glömma betala, vi vet! Vi har lagt in ett inbetalningskort i tid-ningen för medlemsavgiften 2018. Glöm inte

inte att fylla i namn och adress.

6 7

av Birgit Larsson, Vamlingbo

Med den här julsagan, som vi återberättar här i förkortat skick, vann Birgit Larsson, Bot-tarve i Vamlingbo, tredje pris i Gutamålsgil-lets skrivartävling år 2003. Det här är första gången den är publicerad. För dem som inte är vana vid att läsa gutamål, kan vi tipsa om att uttalet följer stavningen. Skulle det ändå vara obegripligt för en del så följer efter sagan en liten resumé av handlingen på svenska.

De var en gangg en leitn sårk, sum bod pa en stäurar gard mä mik jård u skog u byggrasar. Han var aind bane u hadd just nätt gynnt sko-lu. De var bär sårken u hanses far u mor sum livd där u di hadd kunnt hatt de gutt um int far u mor hadd treit hail dagar u bägg vidd di ha seist årde. Orkar blai int gärrde u de gikk si äut mä alltihop.

Häusdurar hängd pa skynns. Finstrar fallt ör. Takar blai int lagnä. Kräki gikk sum di vidd. Vastar u täunar fallt ner. De var int grannt!Hadd di int någ annat ti treit um, så hadd di alltut ett ämn di kom tibaks till u de var vala-ins de hadd gat till u vaims fail de var, när de stäur silvarfate u all silvarskeiar, sjau stykken, försvannt ör skänken ei saln. Mor trod att far hadd tat dum ti säle u kaupt snäus u brännvein u far trod att mor hadd lett durar sta ypne sått töivar hadd gat in u tat dum. Sårken blai raint äutlaisn pa ti håir dum treite. Ei skolu hadd n leit för si u läxar kunnd `n sit upp pa häuslof-te bei gluggen äutn luku u läs tiss de blai för skäumt.

Nå gynnt de ga mot jaul u kväldar var langg, u mörkt var de, men sårken gikk äut ei häu-sar leikväl, keikt till russi, sopt av tjäln, kleied korna millum hånni u gav båd kor u russ leit extra stråi. En kvälld när n gikk där u pusslede fikk n se någ rytt hänn ei fodarbore bei gamm

håpu. När n gikk deit fikk `n se en leitn gubbe mä vitt skägg, gra kleidar u a

raud tuppmyssu. De måst var Nissn! Fammor hadd talt um Nissn u att `n int skudd gär `n sinntar u ain mä danne, u mor tykkt int um att fammor lärd sårken slikkt, men nå sto han jo där leikväl. – Ja har seit va lains du gar här u tar hand um kräki u de skall ja takk di för. De gar si äut mä iss gardn u ja mäktar snevart hald bei, säggd `n u borto var `n.Ei skolu hadd lärinnu talt um jaul u va gosakar sumli jeitede u va vakkat de var ei körku pa jaulotu mä all jaus u jaultrei, u sårken kunnd rakt se de för si, men haimbei var de jo int mik ti fås.

Jaulaftn kom. Far u mor treitede. Di jeitede va di hadde. Kokt pärar, grönsaltar stremmingg u ryg-mjölsgråit. Sultne bihövd di int ga fran bors. Far u mor gikk u läggd si ei kamman. Sårken ei köks-soffen. Han vidd ti jaulotu! Lärinnu hadd sägt attdi gynnede klukku fem. Bäst u int siv alls. Han to pa si kleidar u sätt si bei köksbore. U sumnede. Vakknede av att Nissn knaip `n ei hygre stäurteiu. To a skeivu säurbrö ei lummu, bylst pa si tråiu, känggar, slabbmyssu u bölghanklar u gikk äut. De hadd snåie u mån n löist sått de var rakt ljaust. Da kunnd `n ga geint förbei astu gifti, kalvarp u bröis-tain n, men förr `n kom till kveiminne kom `n äut millum ainesbuskar u fallt. U fallt. De var sum ti åk skinnkälke. Gärrd int ont. Att n hadd kumm ner ti ”Di Sma” bigrept n lali fort, u där var n mä um leit av varrt, u dagar di gikk. Men en dag när n sum vanlit laikt mä bani rädded han leive pa a leiti tös sum hadd trill kull ei rännu. De rännu sum `n kunnd fylg hail vägen ner ti veiki bei strand.Sum takk fikk sårken raido pa att Nissn hadd tat hand um silvre u lämne de ti ”Di Sma,” u nå hadd Nissn o talt um att far u mor hans hadd sans si u gynnt ta hand um all årkar sum vanlit fålk, när di försto att sårken var borto u spuri försvannt bei släukhule. Så kom sårken haim ei ladingsteid mä silvre ei en säkk pa ryggen, u gläd`n blai raint oskap-li u de sto int pa förr n gardn blai den granneste ei sokni. Sårken blai storbonde, men han glåimd alldri Nissn u ”Di Sma,”u di glåimd aldri han!

Resumé på svenska:

Slukhålet Det var en gång en liten pojke som bodde på en stor gård. Där kunde allt ha varit bra om inte mor och far jämt grälade så att inget arbete blev gjort, och allt på gården blev eftersatt. Kom de inte på annat att gräla om så nog kunde de bli osams om gårdens silver som länge hade varit försvunnet. Pojken tog sin tillflykt till lagården ibland, där han kunde få lugn och ro. Där råka-de han få se den lille Nissen med sin röda luva. Nissen blev hans hjälp. På julnatten ville pojken gå i julottan, men rå-kade ramla ner i ett slukhål. Att han hamnat hos småfolket under jorden förstod han snart. Där blev han kvar ända till våren. En gång fick han tillfälle att rädda livet på en liten småfolk-stös. Så småningom fick han veta att föräld-rarna snart blev sams igen, och han fick reda på var silvret fanns gömt. Trots att han till slut blev storbonde glömde han aldrig Nissen.

Släukhule

Som tradition bjuder vid Bottarve:

Kaffikalas i helgmillum

Hoburgs hembygdsförening välkomnar alla till Öppet hus vid Bottarve mellan klockan 11 och 16 på Nyårsdagen 2018.

*Kok-kaffe *Stor kakbuffé *Skaffare serverar *Gammaldags julstämning

Allt äger rum i den julpyntade man- byggningen.

Passa på att köpa nya Från Gutabygd 2017. Flera intressanta artiklar från Storsudret och Sudret. Boken kostar 150 kr.

8 9

Teck

nat a

v Ag

neta

Eng

strömPrat´ klokt

me gutar

Vi har fått frågan om Gotlands tidigare indel-ning. Man har hört om allting, ting och sättingar, och vill att vi skriver lite om det i Hoburgsbladet.Åtminstone sedan människor blev bofasta har de säkert haft önskningar om lag och ordning. Det brukar talas om den tvåtusen år gamla romerska lagen, som har haft inflytande i hela Europa på olika sätt, och man kan föreställa sig att det har funnits regler och lagar långt före kristen tid här uppe i norr. Vad gäller Gotland vet vi hur ön åt-minstone sedan medeltidens början var uppdelad i rättsliga och skattemässiga sammanhang. Indel-ningen har med säkerhet rötter i förkristen tid. En hypotes är att inspirationen till uppdelningen av ön kom från sveariket. I slutet av 900-talet skall Alvabonden Avair Strabain ha rest till sveakung-en och förhandlat om fred mot betalning av skatt.

Tjugo tingÖn var indelat i tjugo ting. Den ansvarige i var-je ting kallades domare. Minnen av detta syns i gårdsnamnet Domerarve, som finns i Öja och i

Hablingbo. Domarens titel kom under nyare tid att ändras till länsman och därefter på 1900-talet till landsfiskal, vilket idag kanske kunde motsvara kri-minalkommissarie. Domaren skulle döma i lokala tvister, sköta enklare rättsskipning samt se till att böndernas skatter betalades in. Bönderna samlades då och då till tingsförhandlingar, som kunde ske ut-omhus under sommaren, men annars inne i doma-rens hem. Vi tillhörde Hoburgs ting.

Under medeltiden skattade bönderna tingsvis, ge-mensamt efter vad var och en förmådde, först till Sverige och därefter till Danmark. Det finns ett an-tal gårdar vid namn Stenstuga på ön, oftast belägna i närhet till en utskeppningshamn. Det anses att det var i dem som tingets bönder lagrade de produkter som de erlade som skatt. Efter 1645 togs skatterna ut gårdsvis av den svenska staten, vilket givetvis inne-bar ett betydligt ökat skattetryck på var och en.

SättingarTre eller fyra ting ingick i en sätting. En sätting=

sjättedel av ön. Varje sätting skulle ställa upp med en snäcka (i det här fallet ett krigsskepp med segel och besättning) som en form av skatt till den svens-ke kungen före 1361. Det verkar finnas sex snäck-hamnar på Gotland, en för varje sätting. Dessutom skulle staden Visby ställa upp med en snäcka. Sät-tingens ledare kallades sättingsdomare. I Hoburgs ting fanns i Vamlingbo hamnen Snäckhus som man kan anta ha varit upplagsplats för Hoburgs sättings snäcka. Vi tillhörde, tillsammans med Hablingbo, Eke och Eksta ting, Hoburgs sätting. Skall vi vara lite självgoda kan vi gissa att sättingen blev namnad efter det mest betydande av tingen i sättingen trots att det inte låg centralt.

FjärdingarTingen var i sin tur oftast indelade i fjärdingar = fjärdedelar. Vi här ute i Hoburgs sätting hade Ho-burgs ting, med fyra fjärdingar, Sundre, Vamling-bo, Hamra och Fide med ungefär tio gårdar i varje fjärding. En fjärdingsman, närmast en sorts uppsy-ningsman, var ledare för varje fjärding. Ön var även därutöver indelad i två hälfter, norr och söder, med tio ting var och var sin domare. I norr var tingsplatsen Tingstäde och i söder vid Ajmunds i Mästerby. Ett allting med en landsdomare fanns också, men det där med Roma som alltingsplats kom troligen sent. Det anses att Mästerby även var alltingets samlingplats långt fram på medeltiden, så antagligen var suderdomaren densamme som lands-domaren.

Alltinget hade nog mest en representativ funktion, om det kom sändebud till ön och liknande. De söd-ra och norra hälfterna hade mer en rättslig funktion, och förvandlades på 1700-talet till häradsrätter efter svenskt mönster, norra och södra häradsrätten, och domarna kom att kallas för häradsdomare. Först på 1800-talet flyttade den södra domstolsplatsen från Mästerby till Skogs i Levide, och för att ett par årti-onden sedan flytta vidare till Visby.

Stjegel backeDet var endast stora saker som skulle avgöras på de stora södra och norra tingen, avrättningar eller mål med mansbot. En galge för avrättningar skall ha funnit i Mästerby för Sudertinget. Småtjuvar häng-de man nog direkt på mer lokala avrättningsplatser. Bönderna hatade tjuvar. Dels ansågs de fega, dels innehade de flesta bönder inte mer än att de nödtof-tigt klarade sig, alla varor och ägodelar hade stort värde.

Stjegel backe i Sundre grävdes ut härom året. På grund av namnet och gamla sägner har det anta-gits att Stjegel backe var en gammal avrättnings-plats för Hoburg ting - eller för Hoburgs sätting? (Stjegel eller stegel är ett gammalt ord för en påle som man satte ett hjul på, och sedan lades den avrättade upp på hjulet till allmän beskådan)

Den kyrkliga indelningen av GotlandDen kyrkliga indelningen kom senare, och lyck-ades inte riktigt passa in i tingens ramar. Krist-nandet av gotlänningarna inleddes säkert genom gutars handelsresor i kristna länder och kristna köpmän på handelsbesök på ön. Det där med kung Olav den heliges tvångskristnande av öns innevånare år 1029 hör mer till de häftiga vand-ringsägnerna, även om övergången till kristendo-men i större skala nog skedde just under tidigt 1000-tal.

Mer betydande män lät bygga kyrkor intill sina gårdar. Andra bönder runt omkring anslöt sig. Därmed bildades socknarna med gränsdrag-ningar. Socknar= de som söker sig till kyrkan.

Öja socken passade inte in i den gamla jämnstora fjärdingsindelningen. Bönderna på Storsudret hade blivit rika under vikingatiden, så därför blev fem kyrkor byggda inom Hoburgs ting, trots att det bara bestod av fyra fjärdingar. Socknarna kom alltså inte att stämma med fjärdingarna. Till Fide fjärding hörde Kyrkbyn och Västerbyn (senare Burgs-vik). Holmbyn tillhörde däremot Hamra fjär-ding. Unghansebonden ville ha en egen kyrka på 1100-talet och då fick Öja socken ”tränga undan” den gamla fjärdingsuppdelningen.

Församlingarna anställde sockenpräster. Över dem stod prostarna som organiserade sig i tredingar (= tredjedelar), suder-, mellan- och nordertredingen . Över dem fanns biskopen, som fanns i Linköping långt fram på medelti-den. Bönderna hade att betala skatt, tionden till kyrkan, som sedan fördelades inom den kyrkliga organisationen.

Antologi om Gotlands historia Boken om Got-land del 1, sid 226 Gotlands indelning och or-ganisation Richard Steffen. Finns på Burgsviks bibliotek.

Av: Kerstin Jonmyren

Va haitar däu, kummen ifran?I den ”gamla tiden” var det mer fritt fram för våra gutniska förfäder att tala klarspråk. Ett känt uttryck, en fråga när någon träffade på en dittills okänd person, var Va haitar däu, kummen ifran?Det gällde att få upplysning direkt. Dessutom ville man kunna placera personen, inte bara platsmässigt utan även socialt. Sedan kunde man lägga sina ord beroende på var på skalan vederbörande verkade befinna sig.

Det fanns även andra mer precisa uttryck i sam-manhanget som dock mestadels sades om folk och inte till. Han jär av fållk. Det betydde att personen i fråga var av känd gotländsk släkt, i synnerhet av bondesläkt. Han jär av arbeitsfållk.

Alltså inte bondbarn. Di jär inflyttnes fållk. Alltså hade familjen kommit från annat håll och flyttat in. Båda delarna placerade personerna lägre på den sociala skalan än medlemmar ur den gamla bördstolta gotländska bondeklassen, där äkten-skapen endast hade ingåtts inom den egna grup-pen i generation efter generation.

De skall raides äut. Diskussion om gamla släkter var ett omtyckt samtalsämne på kalas av olika slag. Då hade folk tid att samtala, och vid utred-ning av gamla släkter kunde man börja i en ända och fortsätta nästan hur länge som helst. Tills man möjligen kom in på inflyttnes fållk. Där tog det stopp.

Det där med sättingar och ting

10

Nu har vi redan haft fiberuppkoppling i några år och vant oss vid hur snabbt och lätt allting går när vi ska ut på Internet. Kommer ni ihåg hur irriteran-de det var förr när datorn tog en oändlig tid på sig? Och minns ni vilket ståhej det var när Storsudret skulle få fiberuppkoppling?Vi bad Per Tellström, starkt involverad i projektled-ningen, om en tillbakablick på den intensiva tiden, en tid som kanske i betydelse kan jämföras med ti-derna då vi fick telefonlinje eller elektricitet.

– Jag minns att jag bad HNI att kalla till ett möte om fiber på Storsudret i början av 2010 och i juli eller augusti det året hade HNI ett allmänt möte i Vam-lingbo bygdegård.Under hösten och vintern 2010 -11 bildades en löst sammansatt grupp med folk från alla socknar på Storsudret för att jobba med fiberinstalla-tionen. År 2011 i augusti hade vi ett allmänt möte på campingen i Burgsvik med ett 50-tal deltagare.

Storsudrets Fiber AB bildasVi bestämde tidigt att försöka innefatta alla fem socknarna i ett enda projekt. Vi var nära att lägga av under 2011 när vi bara fick ca 35 procent anslut-ningsgrad men då låg den beräknade kostnaden på ca 25 000 kronor, vilket säkert spelade in. Då plöts-ligt ställde Hamraborna ett ultimatum: fick de inte med Hans Nilsson i den blivande styrelsen så hopp-ade de av! Det var lätt att uppfylla deras önskan, det var ingen av oss andra som hade tänkt på honom, men Hans, som startade Uniguide, var ju den som hade bäst IT-kunskaper av oss alla och dessutom ett stort kontaktnät bland annat med Telia och Skanova. Detta gjorde att vi kom ner till en beräknad kostnad av 15 700 kronor.

År 2012 i april bildades Storsudrets Fiber AB med elva delägare, ungefär två från varje socken som job-bade ideellt, bolaget är inte vinstdrivande. Vi skickade ut brev till samtliga fastighetsägare på Storsudret, där vi använde Regionens sopregister. Vi fick ett bättre gensvar nu med ca 70 procent anslut-ningsgrad.Då startade också grävplaneringen med arbets-grupper i varje socken som letade upp den optimala sträckan att gräva, och skrev avtal med alla markäga-re. Kurt Andersson, sommarboende i Sundre, gjorde

en databas åt oss för att hålla reda på allt, samt en hemsida som numera är nerstängd eftersom projek-tet är avslutat. Kvar på nätet är en facebooksida som vi uppdaterar så fort det händer något. Under senare delen av 2012 skrevs avtal med Eltel om inköp och leverans av material och med Schübergs om schaktning och läggning av rör för fiberblåsning. Vi hade även ett mycket bra samarbete med Skanova. Ansökan om EU-stöd gjordes samtidigt. Där hade vi Jan Larsson som har lätt för att kommunicera med ”di lärde”.

Grävning påbörjasI mars 2013 startade så utstakning av ledningsdrag-ningen och i april startades grävningen i Sundre. Vi valde att starta i den socknen av tre skäl: 1. De var först färdiga med grävkartor. 2 Det var en lagom stor socken att öva på (46 anslut-ningar) 3. Sundre hade bara dåligt mobilt bredband, inte ADSL som resten av Storsudret hade. (ADSL är en äldre teknik som sändes via telefonled-ningen och kom som mest upp i en hastighet av 8 mb/sec, (om man inte bodde för långt ifrån telestationen) jämfört med fibern som är byggd för 1000 mb/sec, som samtidigt är möjlig att öka upp 20-30 gånger om behov kommer, dessutom försämras den inte över avstånd.

Efter Sundre var tanken att vi skulle fortsätta i Fide och gå söderut till Öja/Burgsvik, Hamra och sist Vamlingbo. Där blev det dock ett litet hopp efter-som Regionen strulade med tillstånd att gräva på sin mark i Burgsvik. Det gick så långt att vi hotade med att inte ta med Burgsvik i projektet. Därför blev det Hamra efter Fide, innan Regionen lyckades få ändan ur vagnen och gav oss tillstånd att gräva i samhället. Ingen i styrelsen har haft en avvikande uppfattning om turordningen som gjordes i samförstånd med Schübergs för att få lägsta möjliga kostnad för pro-jektet totalt. Nya kunder strömmade till hela tiden så att när projektet var klart hade vi ca 75 % anslutna.

Till julen 2014 så var slutligen 99 procent av alla abon-nenter inkopplade vilket gjordes av Datanetworks på ett föredömligt sätt. Eltel blåste fiber i rören och Da-tanetworks kopplade ihop alltsammans.

FiberfaktaVi har grävt ca 17 mil vilket är samma som sträckan mellan Hoburgsgubben och Fårö fyr. Grävning och material har kostat 15 600 000 kronor. Dessutom har vi haft 1 100 000 kronor i övriga kost-nader, mest återställning.Cirka 16,7 miljoner kronor var totalkostnaden för projektet. Av detta fick vi knappt tre miljoner kronor i bidrag från stat och region samt drygt 2 miljoner kronor av Skanova som betalade 15 procent av vår totalkostnad mot att vi överlåter nätet till dem efter ett antal år.

Vi valde ju att driva det som ett gemensamt projekt. Hade vi kört det socken för socken så hade kostnaden per fastighet varit ungefär:Sundre 24 000 kr 45 fastigheterFide 15 000 kr 119Hamra 15 000 kr 153Öja utom Burgsvik 13 000 kr 144Vamlingbo 13 000 kr 243Burgsvik 8 000 kr 218

SammanhållningAv dessa 922 fastigheter ägs drygt hälften av deltids-boende. Det är bara att konstatera att vi fastboende aldrig hade kunnat genomföra projektet om inte så många deltidsboende hade varit med, men å andra sidan hade det inte blivit något om inte vi fastboende varit med, så vi är beroende av varandra.Vi tyckte att det var rätt att sätta ett enhetspris för att stärka sammanhållningen på Storsudret. Dessutom behövde vi inte tänka på sockengränser, en del Sund-rebor blev anslutna till Vamlingbo, Fidebor till Öja och Öjabor till Hamra.Det här projektet hade aldrig gått att genomföra utan det stora stöd vi haft av alla markägare som ställt upp och låtit oss lägga ner kanalisationen och efteråt även köra bort sten och sådant som blivit kvar.Vi är tacksamma för alla dem som har gjort dagsver-ken. Säkert har närmare 200 personer varit delaktiga där. Jag räknar med att runt 5000 frivilliga arbets-timmar lagts ner.

FramtidenFör att vi skulle få bidrag gällde det att installationen skulle vara framtidssäkrad med möjlighet att ansluta fler fastigheter efter hand. Våra kopplingsskåp finns på ungefär 100 ställen på Storsudret. Till varje skåp finns en överkapacitet för fler anslutningar. Till skå-pet kommer det en grov fiberledning med mellan 40 och 200 separata fibrer, ifrån skåpet går det sedan en fiber till varje fastighet eller lägenhet.

När en ny kund ansluts får Eltel komma ut och ”svet-sa” fiber i aktuellt skåp och blåsa vidare i det rör som vi har lagt ner, och in till kunden och svetsa där i en så kallad medieomvandlare som gör om ljusstrålen till elektrisk signal. Hur ”svetsar” man då en hårnålstunn fiber? Jag har faktiskt gjort det, man har så klart ett instrument där man lägger de två skalade fiberkablar-na (det gäller att ha god syn). När de väl är på plats så ser man dem i ca 1000 gångers förstoring varpå man justerar och sedan värms de ihop. Därefter på med ett hölje och sedan är det klart. Till sist kontrollerar man att skarven fungerar till 100 procent.

Det finns drygt 1 100 fastigheter på Storsudret. Läg-ger man sen till alla bostadsrätter och hyreslägenhe-ter så är vi uppe i ca 1 200 stycken. Fibernätet har cirka 1 000 anslutna kunder. Det innebär en anslut-ningsgrad på 83 % vilket är över medeltal på Got-land. Vi ansluter nya kunder hela tiden, cirka femton varje år, det är mest nybyggen och fastigheter som bytt ägare, men även någon enstaka som tänkt om. När vi startade så kostade varje anslutning 15 700 kronor exklusive moms, men vi blev momsbefriade så det blev den kostnaden. Idag är vi inte befriade från moms så kostnaden blir 20 000 kronor för att ansluta sig till det befintliga nätet, men grävning till närmaste skåp (eller om vi lagt ut en reservslang, vil-ket vi lagt många) tillkommer.

Tack vare att så många använder fibern så har det mobila bredbandet blivit mycket mera tillgängligt, vilket märks tydligt.Om det blir avbrott av någon orsak så är det ingen idé att ringa Storsudrets Fiber, du måste ringa din Internetleverantör och felanmäla. Kan de inte lösa uppgiften så ringer de Skanova, som har ansvaret för ledningen, som i sin tur ringer Eltel som kom-mer ut och lagar. På ”Telia Öppen Fiber” så kan du se vilka leverantörer du har att välja på, exempelvis Telia, Boxer, Viasat, Bahnhof, Tele2, totalt cirka 10-12 stycken.

Av Per Tellström

Tillbakablick på fiberprojektet

Kultur får människan att utvecklas och må bra.

Därför stöder vi annonsörerHembygdsföreningen!

Tel: 0498-49 80 30

Fax:0498-49 80 56

ensionat, restaurang, musik, och konferens.Välkommen till gemenskapen i Burgsviks klassiska paradvilla!

Hoburgsvägen 3, 623 35 Burgsvik.0498-49 84 90, 0705-88 39 61info@gragasen.se, www.gragasen.se

P ensionat, restaurang, musik, och konferens.Välkommen till gemenskapen i Burgsviks klassiska paradvilla!

Hoburgsvägen 3, 623 35 Burgsvik.0498-49 84 90, 0705-88 39 61info@gragasen.se, www.gragasen.se

P ensionat, restaurang, musik, och konferens.Välkommen till gemenskapen i Burgsviks klassiska paradvilla!

Hoburgsvägen 3, 623 35 Burgsvik.0498-49 84 90, 0705-88 39 61info@gragasen.se, www.gragasen.se

P

Galleri, Café & Restaurang och TrädgårdsbutikVi har ett urval vackra krukor, ört- och kryddväxter,

redskap och inspiration för din trädgård.

VAMLINGBO PRÄSTGÅRDÖppet Mellandagarna 28-30 december

Trettonhelgen 2-7 januari 20182018 öppnar vi till påsk, sedan

helger i april och dagligen från 1 maj.För förfrågan angående visningar vid andra tider

kontakta museum@larsjonsson.seTel muséet 0498-202691, caféet 0498-202696

www.larsjonsson.se

VISBY Tel. 0498-21 80 40, HÄSTGATAN 22

Om du vill ha kontakt med:Ordförande: Kerstin Jonmyren, tel. 0498-497258, 0768 079495 kerstin@jonmyren.se

Vice ordförande: Sture Larsson, tel. 0498-483886, 0703 380361 sture.h.larsson@telia.comEkonomi: Ola Larson, tel. 0498-498260, 0733 974132 ola.larson@telia.com

Sekreterare: Ing-Marie Tellström, tel. 0498-497280, 0725 49 72 80 info@bottarve.se

Varmt välkommen tillBurgsviks Tandvård

Mårtenskvior 10www.tandman.se

Tel: 498 497