new g kimitoön en presentation av 13 arbetsverkstÄder … · 2016. 4. 11. · en presentation av...

Utbildning Ab

En ungdomsverkstad är ett ställe dit du får komma och där dom hjälper dig.

En presentation av 13 ARBETSVERKSTÄDER för unga i Svenskfinland

Matilda Wrede-Jäntti & Cecilia Wester

ISBN 978-952-564-170-7

Borgå

Hangö

Jakobstad

Helsingfors

Kristinestad/Närpes

Kimitoön

LovisaMariehamn

PargasRaseborg

Sibbo

Vasa

Åbo

En presentation av 13 arbetsverkstäder för unga i Svenskfinland

Utbildning Ab

“En ungdomsverkstad är

ett ställe dit du får komma

och där dom hjälper dig”

finska ungdomsforskningssällskapetfinska ungdomsforskningsnätverket

Fotografierna är tagna vid verkstäder i Svenskfinland

Patrik Loman har tecknat bilderna.

http://knorry.deviantart.com/gallery/?catpath=/

Ombrytning:Seija Puro

Folkhälsan Utbildning Ab, ULA-kompetenscenter, forskingsrapport

ISBN 978-952-5641-70-7 (tryckt)

ISBN 978-952-5641-72-1 (nätpublikation)

Oy Nord Print Ab

Helsingfors 2016

En presentation av 13 arbetsverkstäder för unga i Svenskfinland 3

FÖRORD

Tack till personalen och deltagarna vid de 13 berörda arbetsverkstäderna för

det varma bemötandet ni gett oss under våra besök! Vi önskar att den här

rapporten i gengäld erbjuder ökad kunskap om det arbete som utförs vid svensk-

och tvåspråkiga verkstäder runtom i landet och att den samlade kunskapen kan

inspirera till utveckling inom verkstadsverksamheten. Därtill hoppas vi att rap-

porten ses som uppmuntrande feedback och fungerar som en positiv signal på att

mycket av det arbete som görs vid verkstäderna är värdefullt och uppskattat också

av de unga deltagarna. Likaså riktas ett stort tack till finansiärerna, Svenska Kul-

turfonden och Utbildnings- och kulturministeriet, för deras satsning på uppfölj-

ningsstudien ”Uppföljning Ung”, som denna rapport utgör en del av.

Vi önskar er givande lässtunder.

I Helsingfors den 31 mars 2016


En presentation av 13 arbetsverkstäder för unga i Svenskfinland4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Förord

1 Syftet med denna rapport . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7

2 De 13 arbetsverkstäderna i alfabetisk ordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .92.1 Introduktion till verkstadsbeskrivningarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .92.2 Arbetsverkstaden i Borgå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .10

2.2.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .102.2.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .112.2.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .12

2.3 Arbetsverkstaden i Hangö – Via . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .142.3.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .142.3.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .152.3.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .16

2.4 Arbetsverkstaden i Helsingfors – Sveps . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .172.4.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .172.4.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .182.4.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .19

2.5 Arbetsverkstaden i Jakobstad – Liljas Växthus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .202.5.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .202.5.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .212.5.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .23

2.6 Arbetsverkstaden på Kimitoön – ISLA+ . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .242.6.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .242.6.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .252.6.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .26

2.7 Arbetsverkstaden i Kristinestad/Närpes – JobCenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .272.7.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .272.7.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .282.7.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .29

2.8 Arbetsverkstäderna i Lovisa – Start och Lilla Petters Gård . . . . . . . . . . . . . . . .302.8.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .302.8.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .312.8.3 Värt att notera (gäller endast Lilla Petters Gård) . . . . . . . . . . . . . . . . . .33

2.9 Arbetsverkstaden i Mariehamn – Katapult . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .342.9.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .342.9.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . .352.9.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .36


2.10 Arbetsverkstaden i Pargas – Aktiva . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .382.10.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .382.10.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . .392.10.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .40

2.11 Arbetsverkstaden i Raseborg – Koi och Fixar Malte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .412.11.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .412.11.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . .422.11.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .43

2.12 Arbetsverkstaden i Sibbo – Rastis . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .442.12.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .442.12.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . .442.12.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .45

2.13 Arbetsverkstaden i Vasa – Resurscentret Föregångarna . . . . . . . . . . . . . . . . .462.13.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .462.13.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . .472.13.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .48

2.14 Arbetsverkstaden i Åbo – Troja. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .502.14.1 Beskrivning av verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .502.14.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete . . . . . . . . . . . . . . .512.14.3 Värt att notera . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .51

3 Strategisk planering för utvecklande av verkstadsarbetet – en modell. . . . . . . . . . .543.1 Den strategiska modellens delmoment tillämpade på verkstads-verksamheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .54

4 Jämförelser av verkstäderna: stora skillnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .58

5 Diskussion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .62

6 Kort sammandrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .66

7 Suomeksi: Esipuhe ja yhteenveto . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .677.1 Esipuhe . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .677.2 Yhteenveto. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .67

Litteratur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .69Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .70Bilaga 1. ÅrsklockaBilaga 2. SjälvskattningsblankettBilaga 3. Modell för strategisk planering


1 SYFTET MED DENNA RAPPORT

I Finland finns idag omkring 2001 (Bamming och Sundvall 2015) arbetsverk

städer för unga, av vilka åtminstone tretton är svensk- eller tvåspråkiga. Det

är dessa 132 verkstäder som behandlas i den här rapporten. Rapporten fick sin

början tack vare den mångåriga studien ”Uppföljning Ung”3 , som sedan år 2014

i några års tid följer ett antal unga verkstadsdeltagare från olika delar av lan-

det. Under forskarnas besök vid verkstäderna blev det uppenbart att verkstäder-

na arbetar på mycket olika sätt trots att de alla har samma, allmänt formulerade,

målsättning; att erbjuda unga, 16–29-åringar, social träning och vägledning till

studier och/eller arbete. Delvis förklaras skillnaderna av olikheter i de yttre verk-

samhetsförutsättningar; Uppenbart är att verksamheten formas av t.ex. storle-

ken på så väl uppsamlingsområdet som på själva verkstaden, avstånd och tillgång

till såväl lokala arbetsplatser, utbildningsenheter och övriga samarbetsparter, lik-

som också kollektivtrafik. Också den språkliga miljön färgar av sig på verksam-

heten. Utöver dessa skillnader finns faktorer som verkstäderna i högre grad själva

kan påverka. Till dem räknar vi bl.a. den roll verksamhetsledaren tar, personalens

kompetens och erfarenhet, hur verksamhetens målgrupp definieras och vilka mål

för verksamheten som prioriteras. Likaså framkom under verkstadsbesöken att få

1 Det exakta antalet verkstäder är inte känt eftersom det saknas en koordinerande aktör som omfattar samtli-ga verkstäder i landet. De flesta verkstäderna antas dock ha kontakt antingen med UKM, ANM eller med TPY – Työpajayhdistys ry – den nationella verkstadsföreningen r.f. TPY:s rapport “Työpajatoiminta 2014” baserar sig på data från 196 verkstäder.

2 De 13 verkstäderna ligger i Borgå, Hangö, Helsingfors, Jakobstad, på Kimitoön, Kristinestad (och Närpes), Lovisa, Mariehamn, Pargas, Raseborg, Sibbo, Vasa och Åbo.

3 Projektet “Uppföljning ung” är ett longitudinellt och kvalitativt forskningsprojekt, som studerar svensk- och tvåspråkiga ungdomsverkstäder runt om i landet. Intresset är riktat på hur verkstadsungdomarna upple-ver sin tid vid verkstaden och vilken betydelse de tilldelar den både under och efter verkstadsperioden. Också verkstädernas samarbetsnätverk och personalens uppfattning om det ingår som en delstudie i projektet. Pro-jektet finansieras av såväl Svenska Kulturfonden som UKM.


1 Syftet med denna rapport

anställda närmare bekantat sig med andra verkstäder och hur arbetet utförs vid

dem. Denna rapport önskar ge primärt verkstadspersonalen – men även andra

intresserade såsom beslutsfattare, samarbetsparter, forskare och studerande – en

klarare bild av hur verkstadsverksamheten ser ut i Svenskfinland.

Rapporten, som är beskrivande till sin karaktär, har utformats så att den skall

vara lättläst och kort men ändå på ett konkret sätt redogöra för de 13 svensk-

och tvåspråkiga verkstäderna i landet. Tanken är att rapporten skall fungera som

en inspirationskälla, som enkelt och snabbt ger en inblick i de verksamhetsfor-

mer och lösningar som dessa verkstäder gått in för. I bästa fall kan välfungeran-

de praxis och idéer lånas eller omformas så att de bidrar till att utveckla verksam-

heten vid en annan verkstad. De komprimerade ”Värt att notera”-listorna, som

avslutar varje enskild verkstadsbeskrivning, i kombination med en modell för

strategisk planering, som vi utarbetat, och som vi presenterar i slutet av rappor-

ten, ser vi som potentiella arbetsverktyg. De kan brukas som underlag för perso-

nalen att tillsammans utveckla och utvärdera sin verksamhet: Kan vi lära oss nå-

got av de andra verkstädernas sätt att arbeta? Verkstad X gör så här – hur gör vi

vid vår verkstad? Varför? Modellen för strategisk planering är ett lättanvänt ar-

betsredskap som kan brukas både på mycket konkreta frågeställningar på verk-

stadsgolvet (t.ex. när det gäller tillredning av gemensam lunch) liksom på mer

övergripande linjedragningar för verksamheten (t.ex. när det gäller integrering

av unga med invandrarbakgrund i verksamhet). I och med att samhället ständigt

förändras och att arbetet vid verkstäderna därtill till sin natur är levande, är det

viktigt att det regelbundet granskas för att kunna hålla en kvalitativt hög nivå. I

slutet av rapporten återfinns bilagor och några konkreta arbetsredskap, som vi

fått ta del av under våra verkstadsbesök eller läst om i rapporter.


2 DE 13 ARBETSVERKSTÄDERNA I ALFABETISK ORDNING

2.1 Introduktion till verkstadsbeskrivningarna

Rapporten, som är beskrivande till sin karaktär, baserar sig förutom på officiel-

la dokument1 på forskningsmaterial i form av deltagande observationer och in-

tervjuer med både personal och verkstadsdeltagare som vi samlat in under våra

verkstadsbesök våren 2014 till sommaren 2015. Resultaten presenteras här i kom-

primerad form så att de enskilda verkstäderna i tur och ordning beskrivs, i alfa-

betisk ordning. Varje verkstadspresentation har ställts upp på samma sätt: Först

kommer en kort beskrivning av verksamheten och personalens arbetsuppgifter,

varefter en Värt att notera-lista presenteras. Vår tanke var att varje verkstadsbe-

skrivning skulle kompletteras av ett fotografi taget av verkstadsdeltagare för att

illustrera verksamheten, varför en fototävling utlystes hösten 2015. Det lama in-

tresset för tävlingen syns i publikationen; det är endast de verkstäder som sänt in

fotografier som i rapporten presenteras med bildmaterial.

Nedan presenterar vi de 13 svensk- och tvåspråkiga verkstäderna2 som un-

dersökts för denna rapport. Redogörelserna för de separata verkstäderna har al-

la strukturerats enligt tre underrubriker: 1) Beskrivning av verksamheten, 2)

Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete samt 3) ”Värt att notera”. I “Be-

skrivningen av verksamheten” ingår information om verkstadens geografiska lä-

ge, vilken sektor verksamheten underlyder, de verksamhetsformer som verksta-

den erbjuder, antal verkstadsplatser, verkstadsperiodens längd, samt verkstadens

arbetsspråk. Också den fysiska miljön och det intryck vi fått av stämningen på

1 Till de officiella dokumenten hör UKM hemsidor (UKM 2016), TPY:s rapport om Verkstäder (Bamming och Sundvall 2015), Lagtext (72/2006 se även 20.8.2010/693 Ungdomslag), verkstädernas verksamhetsberät-telser och verksamhetsbeskrivningar från hemsidorna.

2 1) Verkstaden i Borgå; 2) Via i Hangö; 3) Sveps i Helsingfors; 4) Lilja växthus i Jakobstad; 5) Isla + på Ki-mitoön; 6) JobCenter i Kristinestad och Närpes; 7) Lilla Petters Gård och Starten i Lovisa; 8) Katapult i Ma-riehamn; 9) Aktiva i Pargas; 10) Koi och Fixar Malte i Raseborg; 11) Rastis i Sibbo; 12) Resurscentret Före-gångarna i Vasa och 13) Troja i Åbo.


2 De 13 arbetsverkstäderna i alfabetisk ordning

verkstaden samt uppgifter om vilka slag av avtal som verkstaden ingår med ar-

bets- och näringsbyråerna (AN-byråerna) anges här. Under rubriken ”Personal,

arbetsuppgifter och internt samarbete” tar vi upp personalstyrkan, personalens

utbildning, dess arbetsuppgifter och vilka personalmöten som ordnas regelbun-

det. Varje enskild verkstadsbeskrivning avslutas med en ”Värt att notera”-lista. I

denna lista hittar läsaren observationer, som vi tycker är både intressanta och ut-

märkande för verkstaden och som därtill ofta är sällsynta vid andra verkstäder,

varför de kan vara värda att nämna om och dela med andra.

2.2 Arbetsverkstaden i Borgå

2.2.1 Beskrivning av verksamhetenArbetsverkstaden i Borgå, som underlyder social- och hälsovårdssektorn, grun-

dades år 2013 och består av fyra olika verksamhetsformer; Starten, Bil & Metall-, Konst- & Hantverk- samt Snickarverkstaden. De tre förstnämnda, liksom verk-

samhetsformernas administration, ligger i avgränsande utrymmen i centrum av

Borgå. Ungefär 5,5 km utanför stadskärnan finns Snickarverkstaden, vars utrym-

men delas av ungdoms- och vuxenenheten. Atmosfären vid verkstaden är väl-

komnande och samtliga utrymmen ter sig ändamålsenliga och välutrustade.

De fyra verksamhetsformerna kan tillsammans ta in maximalt 24 deltaga-

re. År 2014 hade Borgå totalt 90 unga verkstadsdeltagare. Den dag vi besökte

verkstaden var sammanlagt elva deltagare på plats. Deltagarna kommer främst

från Borgå3 och kommer i regel till verkstaden via AN-byrån eller de uppsökan-

de ungdomsarbetarna. Arbetsverkstaden i Borgå har nyligen gått in för att en-

dast ta emot deltagare med rehabiliteringsavtal, oberoende av de ungas livssitu-

ation. Detta eftersom rehabiliteringsavtalen är flexibla och bl.a. ger möjlighet till

att verkstadsperioden varar upp till två år. I allmänhet är verkstadsperioden vid

arbetsverkstaden ändå sex månader lång. Personalen menar dock å ena sidan att

en del deltagare drar nytta av att verkstadsperioden pågår längre än så; å andra si-

dan konstaterar den att deltagarna inte skall stanna på verkstaden mer än ett år.

Orsaken till detta är enkel: en och samma deltagare kan erbjudas meningsfull sys-

selsättning under ett år – men inte just längre än så.

De fyra verksamhetsformerna skiljer sig tydligt från varandra i flera avseen-

den; arbetsdagens längd varierar liksom formen och kravnivån på den erbjud-

na sysselsättningen. Nya deltagare besluter i samråd med personalen om vilken

3 En liten andel (4 % år 2014) kommer från de närliggande kommunerna Askola och Sibbo. Hösten 2014 har Sibbo dock öppnat en egen ungdomsverkstad.



verkstad de skall delta i. I Startverkstaden har deltagarna möjlighet att pröva på

olika praktiska arbeten, rikligt med tid att reflektera över sin livssituation och

goda möjligheter till individuell handledning. Enligt verksamhetsledaren är det

viktigt att verksamheten i Startverkstaden omfattar både praktiska arbetsuppgif-

ter och individuella samtal. Deltagarna vid Startverkstaden arbetar en till tre da-

gar i veckan från kl. 10–14. I de övriga tre verksamhetsformerna – Bil & Metall, Konst- & Hantverk samt Snickarverkstaden – ligger fokus tydligare på att förbe-

reda deltagarna inför kommande studier och lönearbete. Detta framkommer ge-

nom högre krav när det gäller inlärning av såväl praktiska som sociala färdighe-

ter. Också arbetsveckan är längre; deltagarna är på plats fem dagar i veckan och

arbetsdagen är sex timmar lång; kl. 9–15. Vid samtliga fyra verksamhetsformer

ingår en idrottsdag som en del av det regelbundna veckoprogrammet. Dessutom

ansvarar verksamhetsformerna i tur och ordning för planering och tillredning av

en gemensam lunch en dag i veckan som bekostas av arbetsverkstaden.

Arbetsverkstaden i Borgå är tvåspråkig. Av deltagarna är ungefär ¾ finsk-

språkiga och ¼ svenskspråkiga. Alla i personalen förstår, och de flesta behärs-

kar även, båda inhemska språken. Bland deltagarna kan språkkunskaperna varie-

ra; en del är helt enspråkiga medan andra är tvåspråkiga. Det här innebär att det

inte är självklart att det alltid finns ett gemensamt språk som samtliga deltaga-

re i verkstaden behärskar. I praktiken går mycket av gruppverksamheten på fin-

ska men personalen är alltid redo att översätta givna instruktioner till svenska om

det finns behov därtill. Den individuella handledningen ges däremot alltid på det

språk som den enskilda deltagaren önskar.

2.2.3 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbetePersonalen vid arbetsverkstaden består av en verksamhetsledare och tio handle-

dare. Av handledarna arbetar sex som verkstadshandledare4, en som individuell

handledare, två som socialhandledare och en som handledare. Bland dem finns

en socionom, en socialpedagog, flera ungdomsledare och några med utbildning

inom konst eller hantverk som tagit kompletterande handledarkurser. Verksam-

hetsledaren vid arbetsverkstaden kallas koordinator och ansvarar för både ung-

doms- och vuxenenhetens verkstäder. Koordinatorn är insatt både i de adminis-

trativa uppgifterna och i den praktiska verksamheten på verkstadsgolven, vilket

innebär att hon bland annat känner till deltagarna personligen. Verkstadshand-

ledarna handleder deltagarna på verkstadsgolvet. Den individuella handledaren

4 En liten andel (4 % år 2014) kommer från de närliggande kommunerna Askola och Sibbo. Hösten 2014 har Sibbo dock öppnat en egen ungdomsverkstad.



VÄRT ATT NOTERA

BO

RG

Åsköter kontakten till utbildnings- och arbetsplatser både vid ungdoms- och vux-

enenheten. Hon handleder och stöder deltagarna i ansökningsprocesserna. Koor-

dinatorn har även utarbetat ett välfungerande system för utbyte av information

med verkstadens samarbetsparter. Sålunda har en av verkstadens socialhandleda-

re tillgång till de uppgifter om deltagarna som registrerats av FPA. Det här inne-

bär att socialhandledaren tillsammans med deltagaren exempelvis kan kolla upp

om och när en utbetalning från FPA är på väg. Enligt personalen har detta arrang-

emang flera fördelar, även om det även förutsätter en tydlig ansvarsfördelning

mellan de olika samarbetsparterna. Var tredje vecka har personalen vid arbets-

verkstaden ett gemensamt planeringsmöte. En gång i månaden träffar koordina-

torn alla verkstadshandledare enskilt för att diskutera både handledarens och del-

tagarnas behov. Därtill träffar koordinatorn socialhandledarna en gång i veckan för att gå igenom aktuella ärenden. Tydligt är att koordinatorn är ambitiös och

ytterst välsorterad och både planerar och disponerar sin tid väl.

• De unga kan välja att via verkstadens webbsidor elektroniskt söka till arbetsverkstaden.

• Inskrivningen av nya deltagare följer en årsklocka (se bilaga 1) och sker ett bestämt antal måndagar per år. Detta för att ge och grupperna en viss stadga.

• Den välutrustade och rymliga snickeriverkstaden används samtidigt av både ungdoms- och vuxenenhetens deltagare men så att deltagarna arbe-tar i sina respektive grupper.

• Borgå är den enda av de svensk- och tvåspråkiga arbetsverkstäderna som har en bil- och metallverkstad.

• Personalen betonar vikten av att kraven som ställs på deltagarna är tydligt formulerade och att deltagarna är redo att arbeta med det som verkstaden har att erbjuda. Det händer ibland att deltagarna inte är tillräckligt mogna eller motiverade och då avbryts deras verkstadsperiod. De här ungdomar-na är dock välkomna tillbaka så snart de är redo att ta sig an verkstadsup-pgifterna igen.



• Verkstaden är strikt när det kommer till förseningar: ingen ersättning utbetalas till försenade deltagare och de får inte heller stanna kvar vid verkstaden den dagen. Förutom att deltagarna skall lära sig vikten av att komma i tid är en bidragande orsak även att deltagare som inte registre-rats som närvarande inte heller är försäkrade.

• Koordinatorn (verksamhetsledaren) vid verkstaden understryker och uppmuntrar till ett reflekterande och självkritiskt förhållningssätt såväl till verksamheten som till den egna arbetsinsatsen. T.ex. utgår man inte från att en längre verkstadsperiod automatiskt gynnar deltagarna.

• Deltagarna har möjlighet att under sin verkstadsperiod avlägga en del kurser på andra stadiet som berättigar till studiepoäng, via s.k. “OSSU:n”5.

• Ett samarbete med stadens hälsovård har nyligen utarbetats. Målsättnin-gen är att deltagarna skall erbjudas regelbundna hälsoundersökningar.

• Efter avslutad verkstadsperiod har deltagarna även möjlighet att få ett intyg över den utförda praktiken. Personalens uppfattning är att deltagar-na uppskattar intygen från verkstaden och kan se dem som en potentiell merit då de söker arbete.

• Den individuella handledaren som ansvarar för företagssamarbete har mångårig företagarbakgrund och mycket goda kontakter till de lokala företagarna.

• En av verkstadens socialhandledare har tillgång till FPA:s register och kan i samråd med och med samtycke av deltagarna få tillgång till deras uppgif-ter.

• Koordinatorn (verksamhetsledaren) är ytterst välorganiserad och håller regelbundet möten med sin personal. Mötena sker både individuellt och i grupp.

• I motsats till de andra svensk- och tvåspråkiga arbetsverkstäderna använ-der sig Borgå av statistikprogrammet VAT (jfr “PARty”) för att bokföra sin verksamhet. Enligt koordinatorn lämpar sig VAT bättre för verkstadens behov; t.ex. kan de med hjälp av VAT föra in uppgifter om sina deltagare på daglig basis.

• Arbetsverkstaden i Borgå följer upp sina deltagare i två års tid efter att de avslutat sin verkstadsperiod.

Verkstadens hemsidor: https://www.porvoo.fi/index.php?mid=6069

5 OSSU är ett arbetsredskap för planering och utvärdering av praktikanternas färdigheter (från finskans osaamisen tuottamisen ja kerryttämisen opetussuunnitelmapohjaiset suunnittelutyökalu) http://www.boval-lius.fi/web/ammattiopisto/opinnollistamisen-tyokalut#OSSUT; http://www.tpy.fi/ mita_me_teemme/hank-keita/ammattiosaamista-valityomarkkino/opinnollistamisen-tyokalut/

BO

RG

Å



2.3 Arbetsverkstaden i Hangö – Via 2.3.1 Beskrivning av verksamheten

På gångavstånd från Hangö tågstation finns arbetsverkstaden Via som grundades

år 1996 och vars enda verksamhetsform lyder under bildningssektorn i Hangö.

Vias verkstadsutrymmen består av kök, vardagsrum och personalens arbetsrum.

Därutöver har Via ungdomsgårdens utrymmen till sitt förfogande. Stämningen

vid Via är avslappnad bland såväl personal som deltagare. Dagen då vi besökte

arbetsverkstaden regnade det ute och det planerade utomhusarbetet ställdes in;

i brist på ersättande sysselsättning ägnade sig deltagarna därför åt att spela kort,

surfa på internet eller sticka.

Arbetsverkstaden Via har plats för sammanlagt tio deltagare, vid tidpunkten

för vårt besök fanns fem deltagare på plats. År 2014 hade Via totalt 23 deltaga-

re som kom till verkstaden främst på eget initiativ eller via AN-byrån. Deltagar-

na har antingen arbetsprövnings- eller rehabiliteringsavtal beroende på sin livssi-

tuation. Verkstadsperiodens längd kan variera från några månader till ett och ett

halvt år. Via bedriver även en informations- och rådgivningstjänst för unga bo-

satta i Hangö – PointVia – som svarar på frågor som gäller studier, boende, arbe-

te och välmående. PointVia är öppen alla vardagar kl. 8–16 och har även kvälls-

öppet varje torsdag kl. 17–20.

Deltagarnas arbetsdag börjar kl. 9.00 och slutar kl. 14.00. Om någon av delta-

garna, utan giltig orsak, försenar sig ombeds hen åka hem och får då heller ingen

ekonomisk ersättning för den arbetsdagen. Till det regelbundna veckoprogram-

met hör dagligen en gemensam lunch, motion två dagar i veckan och städning

varje fredag. Den gemensamma lunchen är gratis för deltagarna och tillreds i tur

och ordning av två av verkstadens deltagare. Några gånger i veckan ombeds delta-

garna skriva dagbok om sin dag, sina tankar och sina insikter. I och med att dag-

böckerna inte behandlas vare sig individuellt eller i grupp kan de ses som privata.

Personalen kan dock ta del av texterna och ser dem som en form av utvärdering

av verksamheten. Det övriga programmet vid Via utgörs främst av beställnings-

arbeten som kommer från någon av stadens enheter, lokala företag eller privat-

personer. Dessa arbeten kan exempelvis vara flyttningar och mindre renoverings-

eller trädgårdsarbeten. Via debiterar kunderna 8 € per deltagare och timme för

utfört arbete. Syftet med beställningsarbetena är att deltagarna ska lära sig nya

praktiska färdigheter och dessutom få arbetserfarenhet från olika branscher. Per-

sonalen konstaterar dock att Via inte kan garantera att tidtabellen och kvaliteten

på det utförda arbetet motsvarar kundernas förväntningar, vilket resulterat i att

Via ibland varit tvungen att tacka nej till inkomna beställningar. Det här i sin tur



har medfört att Via inte alltid kunnat erbjuda sina deltagare tillräckligt med me-

ningsfull sysselsättning.

Via är en tvåspråkig verkstad, men språkkunskaperna bland personalen och

deltagarna varierar. I personalen finns en person som har svenska som moders-

mål; de två övriga förstår svenska men talar hellre finska. Majoriteten av delta-

garna har finska som modersmål; år 2014 var ca ⅘ av alla deltagare finskspråkiga.

När vi besökte Via var alla deltagare finskspråkiga, vilket innebar att all kommu-

nikation vid verkstaden gick på finska. Personalen tillstår att det kan vara utma-

nande ifall någon deltagare inte alls förstår finska, eftersom personalen i prakti-

ken talar finska både med deltagarna och sinsemellan. Å andra sidan poängterar

personalen att det nästan alltid finns någon vid verkstaden, det må vara en annan

deltagare eller någon i personalen, som kan översätta till svenska om behov där-

av skulle finnas.

2.3.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete Vid Via arbetar en verksamhetsledare, en individuell handledare och en yrkes-

ledare. Verksamhetsledaren och den individuella handledaren är båda samhälls-

pedagoger och yrkesledaren är idrottsinstruktör till utbildningen. Bland de an-

ställda är det endast verksamhetsledaren som har en tillsvidare anställning. Den

individuella handledaren är anställd på projektpengar, och har för tillfället ett

ettårigt arbetsavtal. Vid vårt besök var yrkesledaren sjukledig och vikarien ha-

de ett två månader långt arbetsavtal, med en eventuell möjlighet till förlängning.

Personalen konstaterar att osäkerheten och bristen på kontinuitet i anställning-

arna utgör en ständig påfrestning i det dagliga arbetet. Till verksamhetsledarens

främsta arbetsuppgifter hör att koordinera arbetet och utveckla verksamheten

vid Via. Därtill representerar hon Via i olika nätverksmöten och ansvarar för det

tvärsektoriella arbetet. Den individuella handledaren ansvarar för att handleda

matlagningen och städningen, stöda praktikanterna i kontakten till andra aktö-

rer, ge rådgivning åt unga via tjänsten PointVia, göra skolbesök samt representera

Via vid nätverksmöten. Yrkesledaren handleder deltagarna i det praktiska arbe-

tet. Personalen vid Via har inga regelbundna personalmöten, men har möjlighet

att varje dag efter kl. 14, då deltagarna gått hem, diskutera aktuella ärenden som

berör deltagarna och verksamheten. Den uppsökande ungdomsarbetaren arbe-

tar inom samma sektor som Vias personal och båda parter uppger att samarbetet

mellan dem är välfungerande.



• Vid Via råder en strikt policy gällande ankomsttider: Om deltagarna kommer för sent ombeds de åka hem och erhåller inte någon ersättning för arbetsdagen.

• Deltagarna skriver dagbok några dagar i veckan bl.a. om sina tankar om verksamheten. Personalen hoppas kunna använda dagböckerna för att utvärdera verksamheten.

• Deltagarna utför en del beställningsarbeten. För dem debiteras 8 € i tim-men per deltagare. De inkomna medlen går till Vias eget konto.

• Personalen menar att verksamheten kräver en viss mognad och målin-riktade arbetsinsatser och passar därför bäst för deltagare som fyllt 18 år.

• I verksamheten ingår en informations- och rådgivningstjänst för unga, PointVia, som är öppen alla vardagar kl. 8–16 och torsdagar även kl. 17–20.

• Via har ett välfungerande samarbete med staden när det gäller utbyte av utrymmen och resurser. Exempelvis delar Via utrymmen och bil med ungdomsbyrån. Likaså kan deltagarna delta i kurser som hålls på vuxe-nenhetens arbetsverkstad.

• En gång i veckan träffas all personal inom ungdomsarbetet i Hangö för att diskutera den kommande veckans verksamhet.

• Bristen på kontinuitet i personalens arbetsavtal medför att verksamheten blir svår att planera och utgör även i andra avseenden en påfrestning för personalen vilket syns i det dagliga arbetet.

Verkstadens hemsidor: http://www.hanko.fi/sv/tjanster/ungdom/ungdomsverkstaden_via

VÄRT ATT NOTERA

HA

NG

Ö



2.4 Arbetsverkstaden i Helsingfors – Sveps

2.4.1 Beskrivning av verksamhetenArbetsverkstaden Sveps – som tidigare lytt under Svenska Folkskolans Vänner

(SFV) och övertogs av Folkhälsan i augusti 2015 – erbjuder verksamhetsformer-

na Start och NonStop till svenskspråkiga unga som saknar sysselsättning och är

bosatta i huvudstadsregionen6. Verksamheten vid Sveps startade år 1996, och är

sedan år 2012 belägen på Georgsgatan 18 i centrum av Helsingfors. Verkstadsut-

rymmena, till vilka man kommer via innergården, är både fräscha och rymliga

om än delade på två plan. Stämningen på Sveps är märkbart varm och trivsam,

både bland deltagare och personal.

Sveps består av två verksamhetsformer – Start och NonStop – med plats för

10–15 deltagare vardera. Deltagarna, som år 2014 var 56 till antalet, kommer i

regel via de uppsökande ungdomsarbetarna. Vid vårt besök var sju deltagare på

plats vid Starten och fem vid NonStop-verkstaden. Majoriteten av deltagarna vid

Starten har rehabiliteringsavtal; en liten andel av Startens deltagare har inget av-

tal och erhåller därför inte heller någon ersättning. Verkstadsperioden vid Starten

brukar i medeltal vara ungefär ett halvår. Vid NonStop har deltagarna i allmän-

het arbetsprövningsavtal på sex månader. De varierande arrangemangen med av-

tal innebär att det vid Sveps samtidigt kan finnas både deltagare som erhåller och

som inte erhåller ersättning för sin verkstadsperiod. De deltagare som saknar av-

tal är dock i regel berättigade till utkomststöd.

Starten grundades år 2011 som ett svar på ett växande behov av en verksam-

hetsform med lägre kravnivå och färre arbetsdagar. Starten är verksam onsdag

till fredag från kl. 10–14. Till det regelbundna veckoprogrammet hör att, under

ledning av den sociala tränaren, tillreda en gemensam lunch varje onsdag som

bekostas av Sveps. Torsdagsprogrammet varierar men kan exempelvis innehålla

motion, museibesök, företagsbesök eller diskussionsstunder om aktuella ämnen.

Varje fredag har deltagarna vid Starten en gemensam kaffestund tillsammans

med deltagarna vid NonStop-verkstaden. NonStop-verkstaden har verksamhet

fem dagar i veckan kl. 9–14. Om deltagarna anländer till verkstaden efter kl. 9.15

får de en frånvaroanmärkning och förlorar då sin rätt till ersättning för dagen,

men uppmuntras ändå att stanna kvar resten av dagen och delta i verksamheten.

Till de återkommande och regelbundna veckorutinerna vid NonStop-verkstaden

hör företagsbesök och diskussioner – ibland även skriftliga uppgifter och pre-

sentationer – om nyheter och samhällsfrågor. I veckoprogrammet ingår även en

idrottseftermiddag samt planering och tillredning av en gemensam lunch som

6 Esbo, Helsingfors, Grankulla, Kyrkslätt och Vanda.



bekostas av Sveps. Personalen vid Sveps betonar vikten av att anpassa dagspro-

grammet till de enskilda deltagarnas behov och begränsningar. Det här syns bl.a.

genom att personalen erbjuder alternativ sysselsättning, såsom att förbättra Cv:n,

till deltagare som av någon orsak inte kan delta i det gemensamma dagsprogram-

met. De två verksamhetsformerna arbetar dessutom fysiskt mycket nära varan-

dra, varför deltagarna enligt behov smidigt kan flytta mellan dem.

Sveps är en enspråkigt svensk verkstad, och all kommunikation vid verksta-

den går på svenska. En utmaning för Sveps är dock att dess deltagare kommer

från flera stora städer, vilket förutsätter att Sveps håller kontakt med ett stort an-

tal aktörer. Kontakten till dessa sker ofta på finska, även om deltagarnas moders-

mål är svenska. Att Sveps uppsamlingsområde täcker flera stora städer, i vilka de

svenskspråkigas antal är i minoritet, medför också att en del av representanterna

för de potentiella samarbetsparterna inte känner till Sveps. Därmed är behovet av

en aktiv och kontinuerlig marknadsföring stort.

2.4.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteSveps har sammanlagt tio anställda, varav en verksamhetsledare, en koordinator,

två uppsökande ungdomsarbetare, två socialtränare, två arbetstränare, en indivi-

duell handledare och en jobbcoach. Nio av de anställda har högskoleutbildning

och en har andra stadiets utbildning. Verksamhetsledaren7 vid Sveps ansvarar för

kontakten till nuvarande och potentiella samarbetsparter och engagerar sig där-

till starkt i den förda samhällspolitiken och utvecklingsfrågor som berör arbets-

verkstäder. Koordinatorn vid Sveps ansvarar främst för de administrativa uppgif-

terna. De uppsökande ungdomsarbetarna arbetar ute på fältet och är ofta de som

introducerar Sveps för unga som saknar sysselsättning. Social- och arbetstränar-

na arbetar främst med handledning av deltagarna i det dagliga verkstadsarbetet.

Den individuella handledaren stöder främst NonStop-deltagarna i deras kontakt

till andra aktörer och ansvarar även för uppföljningen av tidigare deltagare. Jobb-

coachen erbjuder handledning åt deltagarna i ansökningen av arbetsprövnings-

platser. Alla i personalen har heltidstjänster och arbetar på tillsvidare kontrakt,

vilket även syns i verksamhetens kontinuitet. En gång i veckan har de respekti-

ve verksamhetsformerna ett personalmöte och därtill samlas hela personalen en

gång i veckan för att diskutera och planera verksamheten.

7 Hösten 2015 fick SVEPS en ny verksamhetsledare, varvid hans arbetsuppgifter koncentrerats mer till ar-betet på verkstadsgolvet. Samtidigt har den f.d. verksamhetsledaren utnämnts till verksamhetsutvecklare, med uppgiften att följa med utvecklingen nationellt och strategiskt planera verkstadsverksamheten vid Folkhälsan.



• Sveps utrymmen är stora och luftiga, men uppdelade på två plan.

• Arbetsdagarna vid Sveps är tydligt strukturerade genom ett synligt och välplanerat veckoprogram.

• Verkstadsdagen börjar alltid med en informell morgonsamling, där perso-nalen hör sig för vad som hänt i deltagarnas liv. Under morgonsamlingen går personalen även igenom dagsprogrammet.

• Till veckoprogrammet vid NonStop-verkstaden hör bland annat att delta-garna ska söka information om en nyhet eller annat aktuellt tema och på basen av den göra en liten presentation för de andra deltagarna. Då någon deltagare slutfört sin uppgift ges hen en ny uppgift t.ex. att finslipa sin CV.

• Deltagarna vid Starten kan sakna avtal. I och med att alla deltagare inte genom avtal är förpliktade att delta i verksamheten gör det att antalet deltagare vid Starten kan variera mycket från dag till dag.

• Sveps budgeterar 70 € per månad för lunchen som deltagarna tillreder en gång i veckan. Om deltagarna inte använder hela beloppet får de spara den resterande summan och spendera den på en gemensam aktivitet.

• Verkstadspersonalen är väl sammansvetsad och engagerad

• Sveps har, sedan hösten 2015, en verksamhetsutvecklare vars arbete ligger på strukturell nivå; verksamhetsutvecklaren följer med aktuella socialpoli-tiska diskussioner, planer och beslut angående ungdomsarbetslöshet. Han har ett välutvecklat nätverk till vilka hör såväl centrala beslutsfattare som samarbetsparter och kolleger också inom den finskspråkiga verkstadsverk-samheten.

• Sveps hemsida är välgjord och uppdaterad.

Verkstadens hemsidor: http://www.sveps.fi/

VÄRT ATT NOTERAH

EL

SIN

GF

OR

S



2.5 Arbetsverkstaden i Jakobstad – Liljas Växthus 2.5.1 Beskrivning av verksamheten

Arbetsverkstaden Liljas Växthus i Jakobstad drivs av föreningen After Eight in-

om tredje sektorn. Föreningen After Eight är kanske främst känd som upprätt-

hållare av café, hostell kulturmontörutbildning och musikevenemang i sina char-

miga utrymmen i centrum av Jakobstad. Liljas Växthus har dock varit en del av

After Eights verksamhet sedan år 1997, och erbjuder idag fyra olika verksamhets-

former till unga som saknar sysselsättning och är bosatta i norra Österbotten8. I

Liljas Växthus mysiga utrymmen, som angränsar till caféet, finns en datasal som

rymmer tio datorer, en rymlig hobbyverkstad och sociala utrymmen. Stämning-

en vid Liljas Växthus är positiv och välkomnande. För oss som besökare föreföll

det uppenbart att samarbetet mellan Liljas Växthus och den övriga verksamheten

vid After Eight är välfungerande.

Verksamhetsformerna vid Liljas Växthus utgörs av MediaLab, Verkstad, Ca-fé och Kök, och erbjuder totalt 28 platser. Under vårt besök – som olyckligtvis

inföll under höstlovet i mellersta Finland – var nio deltagare på plats. De fyra

verksamhetsformerna skiljer sig tydligt från varandra när det gäller såväl verk-

samhetens omfattning, arbetsuppgifter som förväntningar på deltagarna. I prak-

tiken är det främst verksamhetsformerna MediaLab och Verkstad som tar emot

unga utan sysselsättning. Verksamhetsformerna Café och Kök – som i våra ögon

mer påminde om professionell restaurangverksamhet än verkstadssysselsättning

– har dels hög kravnivån gällande såväl sakkunskap som stresstålighet, dels en-

dast fyra deltagarplatser sammanlagt. Det är därför i praktiken relativt ovanligt

att de två sistnämnda verkstäderna tar emot deltagare. Deltagarna vid Liljas Växt-

hus kommer främst via uppsökande ungdomsarbetarna, AN-byrån eller kontak-

ter och har antingen arbetsprövnings- eller rehabiliteringsavtal beroende på sin

livssituation. Verkstadsperioden vid Liljas Växthus är i allmänhet sex månader

lång och brukar börja i september och sluta i mars. Många inom personalen an-

ser att en del av deltagarna skulle dra nytta av att tillbringa något längre tid vid

verkstaden, därför har även en del deltagare ansökt och antagits till Liljas Växthus

igen efter avklarad verkstadsperiod.

Deltagarna vid Liljas Växthus arbetar sex timmar om dagen, kl. 9–15, tre till

fem dagar i veckan. Arbetsveckans längd beror på den ifrågavarande deltagarens

mående och aktuella livssituation. Målet är ändå att så många deltagare som möj-

ligt ska arbeta fem dagar i veckan. Vid MediaLab erbjuds deltagarna färdighe-

ter som stödjer dem i framtida studier och arbete inom IT-branschen. Under-

8 Deltagarna vid Liljas Växthus kommer i huvudsak från Jakobstad, Larsmo, Nykarleby och Pedersöre.



visningen vid MediaLab föreföll att vara klart individinriktad. Under uppsyn av

handledaren, fick deltagarna fritt välja vad de önskade lära sig; deltagarna för-

väntas självständigt välja intressanta arbetsuppgifter och själv söka upp den in-

formation de behöver för att genomföra dem. Vid Verkstaden arbetar deltagarna

mycket i grupp med bildkonst, keramik samt mindre renoverings- och träarbe-

ten. Personalen poängterar att grupparbeten är viktiga för att stärka deltagarnas

självkänsla och deras sociala färdigheter. Avsikten vid både MediaLabet och Verk-

staden är att miljön ska vara stimulerande men samtidigt ställa krav på deltagar-

na. Personalen uppger dock att den i viss utsträckning tillåter förseningar och

även i övrigt är flexibel när det gäller deltagarnas individuella behov och önske-

mål. Såsom ovan framkom, är kraven på deltagarna vid verksamhetsformerna

Café och Kök höga. I och med att deras verksamhet motsvarar annan vinstbring-

ande verksamhet inom restaurangbranschen behöver deltagarna vara stresståli-

ga, effektiva och helst behärska båda de inhemska språken. Till Liljas Växthus

gemensamma veckorutiner hör fredagens infocafé, där personal, deltagare och

elever från hela After Eight deltar. Syftet med infocaféet är att alla som arbetar på

After Eight ska ha möjlighet att lära känna varandra, umgås och dessutom få in-

formation om aktuella händelser vid After Eight. Enligt personalen utser delta-

garna ofta i sina utvärderingar infocaféet till en av de mest uppskattade program-

punkterna vid verkstaden.

Liljas Växthus välkomnar både svensk- och finskspråkiga deltagare till sin

verksamhet. Majoritetsspråket i verkstadens uppsamlingsområde är svenska och

en klar majoritet, knappt ⅘ år 2014, av deltagarna vid Liljas Växthus är svensk-

språkiga. Med tanke på att verkstaden formellt är tvåspråkig frågar vi oss vilka

möjligheter de finskspråkiga har att i praktiken ta del av verksamheten på finska?

2.5.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteVid Liljas Växthus arbetar en verksamhetsledare, en handledare vid MediaLab

och två handledare vid Verkstaden. Verksamhetsledaren är utbildad till maskin-

montör, bland handledarna finns en barnträdgårdslärare med examen inom mu-

sikterapi, en ingenjör YH och en med examen inom samhällskonst. Vid Café och

Kök finns ingen egentlig handledare men de deltagare som möjligen arbetar där

får handledning av den ordinarie cafépersonalen. Verksamhetsledaren har arbetat

27 år vid After Eight: och ansvarar för samtliga för samtliga verksamhetsformer;

café- utbildnings-, hostell-, som verkstadsarbetet. Dessutom sköter verksamhets-

ledaren kontakten till After Eights lokala och internationella samarbetspartners.

När vi besökte After Eight verkar den inkomstbringande verksamheten uppta hu-

vudparten av verksamhetsledarens tid; hans möjligheter att engagera sig i den



dagliga verksamheten vid Liljas Växthus samt att definiera dess möjligheter och

utmaningar är därför begränsade. Till de tre handledarnas arbetsuppgifter hör att

planera den dagliga verksamheten och handleda deltagarna i de praktiska arbets-

uppgifterna vid de respektive verksamhetsformerna. Dessutom arbetar handle-

daren vid MediaLab med att utveckla IT-användningen bland personalen både

vid den egna och vid andra verkstäder; han har skapat en skräddarsydd program-

vara som avsevärt underlättar verkstadspersonalens administrativa arbete. Perso-

nalen vid Liljas Växthus förefaller att trivas mycket bra och de flesta av dem har

arbetat vid verkstaden under många år. Varje måndag träffas personalen för att

diskutera aktuella ärenden gällande deltagare, personal och verksamhet. Utöver

kontakten till den ordinära personalen har deltagarna även möjlighet till indivi-

duella samtal med en skolkurator som besöker verkstaden en dag i veckan. Dess-

utom har deltagarna tillgång till stadens två uppsökande ungdomsarbetare, vilkas

arbetsrum ligger invid verkstadsutrymmena.



• Vid Liljas Växthus råder en märkbart positiv stämning, både personal och deltagare förefaller att stortrivas.

• Liljas Växthus har tjusiga och stora utrymmen i centrum av Jakobstad.

• Närheten mellan verksamhetsformerna Verkstaden och MediaLabbet till den övriga, vinstbringande, café- och hostelverksamheten liksom till utbildningen “Kulturmontör” vid After Eight är påtaglig. Enligt perso-nalen uppskattas den såväl av personal som av deltagare, i och med att den möjliggör utbyte av resurser och idéer, vilket även gagnar deltagarna.

• Vid MediaLab finns avancerad teknisk utrustning och sakkunnig personal som ger fina möjligheter för deltagarna att inom IT lära sig för arbetslivet nyttig kunskap.

• Infocaféet – fredagens förlängda kaffepaus där alla vid After Eight, såväl anställda som deltagare tar del av aktuella händelser vid After Eight – är en uppskattad och regelbundet återkommande programpunkt, som föru-tom att effektivt sprida information även stärker vi-andan.

• En skolkurator, som erbjuder möjlighet till individuella samtal, besöker Lilja Växthus en dag i veckan.

• Liljas Växthus samarbetar med utbildningsenheten Optima. Förhoppnin-gen är att samarbetet ska leda till att övergången mellan de två enheter-na ska ske smidigare för de unga. Sedan hösten 2005 har Optima i nära samarbete med Musikcafé After Eight erbjudit utbildningen “Kulturmon-tör”, dvs. en grundexamen inom ungdoms- och fritidsinstruktörlinjen med inriktning på kultur.

• Den vinstbringande verksamheten kräver mycket av verksamhetsledarens tid, varför det är närmast omöjligt för honom att också vara nära knuten till den dagliga verksamheten vid Liljas Växthus.

• After Eights verksamhet har under de senaste åren präglats av att RAY beslöt att inte längre understöda verksamheten (med hänvisning till den s.k. ungdomsgarantin), vilket haft kännbara effekter för ekonomin

• Handledaren vid MediaLab har utvecklat unik programvara för att doku-mentera deltagarnas närvaro och samla in uppdateringar om deltagarnas livssituation efter att de avslutat sin verkstadsperiod. Både personal och deltagare har tillgång till programvaran via sina mobiltelefoner.

• Liljas växthus är en av få verkstäder i Svenskfinland som har ett aktivt in-ternationellt samarbete och har exempelvis haft utbyte med motsvarande verksamhetsformer i Tyskland.

Verkstadens hemsidor: http://aftereight.fi/ae/

VÄRT ATT NOTERAJA

KO

BS

TA

D



2.6 Arbetsverkstaden på Kimitoön – ISLA+

2.6.1 Beskrivning av verksamheten

Arbetsverkstaden ISLA+ på Kimitoön underlyder kultur- och fritidsnämnden,

och har en verksamhetsform. ISLA+ påbörjade sin verksamhet i oktober 2013,

vid tidpunkten för vårt besökt hade arbetsverkstaden precis firat sin ettårsdag.

Verkstadsutrymmena, som är belägna i centrum av Dalsbruk, är enkelt inred-

da och ter sig rymliga eftersom de delas med ungdomsgården. I teorin finns flera

rum till verkstadens förfogande men i praktiken används – utöver datorrummet

och kokvrån – primärt endast ett av dem för verksamheten. När vi besöker verk-

staden är stämningen god och deltagarna arbetar som bäst med att tillverka ljus-

stakar som ska säljas på den inkommande julmarknaden.

Deltagarna vid ISLA+ kommer främst via AN-byrån och har antingen arbets-

prövnings- eller rehabiliteringsavtal. Verkstadsperioden kan vara allt från en må-

nad till ett år beroende på deltagarens livssituation och behov. Vid tidpunkten för

vårt besök var fyra av de totalt fem praktikplatserna fyllda. Av de fyra deltagarna

deltog tre i verkstadsarbetet medan den fjärde var ute på arbetspraktik.

Deltagarna vid ISLA+ arbetar fyra till fem dagar i veckan från kl. 10–14; ar-

betsdagens längd är anpassad enligt den begränsade lokala kollektivtrafiken. Om

deltagarna försenar sig har de möjlighet att arbeta in förseningen samma, eller en

annan, eftermiddag efter att den ordinarie verkstadsdagen tagit slut. Verkstads-

dagen inleds alltid med gemensam morgongröt; en rutin som infördes i och med

att verksamhetsledaren märkte att flera av deltagarna inte äter frukost hemma.

Till det återkommande veckoprogrammet hör idrott varje onsdag och matlag-

ning varje fredag. Matlagningen sker i högstadiets undervisningskök eftersom ar-

betsverkstaden saknar eget kök. Utgifterna för lunchen bekostas av kommunen.

Varje torsdag planerar personal och deltagare tillsammans dagsprogrammet för

den kommande veckan. På programmet kan exempelvis stå att skriva CV, söka

utbildning- och arbetsplatser eller göra studiebesök på potentiella arbetsplatser;

må så vara att utbudet av närbelägna arbetsplatser är begränsat. Verksamhetsle-

daren konstaterar att ISLA+ har begränsade resurser, vilket medför att det varit

utmanande att hitta meningsfull sysselsättning som lämpar sig för alla deltagare.

Som exempel nämner hon att, framför allt de manliga, deltagarna kunde ha gläd-

je av en trä- eller metallverkstad.

Arbetsverkstaden ISLA+ är tvåspråkig. Under vårt besök fanns två svensk-

språkiga och en finskspråkig deltagare på plats. Trots att deltagarna ofta uppger

att de förstår både finska och svenska, tycker sig personalen ha märkt att så in-

te alltid är fallet. Därför ges alltid all information till gruppen på båda inhemska

språken. Trots att kommunikationen, speciellt för de tvåspråkiga deltagarna, kan



uppfattas som upprepande så konstaterar personalen att den tvåspråkiga miljön

fungerar som en språkdusch för flera av deltagarna. Däremot uppmuntras de en-

skilda deltagarna att använda sitt modersmål och alla individuella samtal förs på

deltagarens modersmål.

2.6.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteUnder det första verksamhetsåret har verksamhetsledaren, som till sin utbildning

är socialarbetare, varit den enda anställda vid ISLA+. Det här innebär att hon va-

rit tvungen att fördela sin tid mellan å ena sidan den gemensamma verksamheten

och å andra sidan den individuella handledningen. Verksamhetsledaren är pri-

mus motor för hela verksamheten och har skapat dess struktur men är även in-

tresserad av att fundera kring framtida utvecklingsmöjligheter och utmaning-

ar. Hösten 2014 har kommunen anställt en uppsökande ungdomsarbetare, med

samhällspedagogisk utbildning, som fungerar som verkstadshandledare en efter-

middag i veckan. Den uppsökande ungdomsarbetaren är samtidigt den enda kol-

lega som verksamhetsledaren kan bolla tankar och idéer med, varför regelmässi-

ga möten inte är aktuella att hålla.



• Det anspråkslösa men mättande morgonmålet i form av gröt med sylt föreföll att fungera bra som en gemensam öppning av dagen.

• Verksamhetsledaren använder sig av kreativa lösningar; t.ex. lånar hon högstadiets undervisningskök en dag i veckan för tillredningen av lun-chen.

• Deltagarna kan kompensera för förseningar genom att jobba övertid. M.a.o. finns i praktiken ett slags ”flextid”.

• All kommunikation med deltagarna går konsekvent på både svenska och finska.

• Arbetsverkstadens regler, som också inkluderade etiska aspekter, hänger synligt på väggen.

• Verksamhetsledaren är tvungen att arbeta mycket ensam.

• Kimitoöns geografiska läge präglar hela verksamheten; avståndet till AN-byrån är 70 km, utbudet av utbildnings- och arbetsplatser är begränsat liksom kollektivtrafiken.

• Arbetsverkstaden på Kimitoön är både ung och liten. T.ex. saknar verksta-den utrymmen där snickar- och metallarbeten kunde utföras, liksom ett eget kök.

• Verksamhetsledaren definierar arbetsverkstaden snarare som en start- än en slussverkstad och understryker deltagarnas behov av tid för att kunna bestämma sig för vad de vill göra i framtiden.

• Verksamhetsledaren har fått ett direktnummer till socialarbetarna, vilket möjliggjort ett snabbt och smidigt samarbete mellan dem.

• Verksamhetsledaren har konkreta planer för framtiden; bl.a. att inkludera föräldrarna i samarbetet och att grunda ett sektorövergripande nätverk för ungdomsarbetet på Kimitoön.

Verkstadens hemsidor: http://www.kimitoon.fi/sv/fritid-och-kultur/ungdom/ungdomsverkstad/

VÄRT ATT NOTERA

KIM

ITO

ÖN



2.7 Arbetsverkstaden i Kristinestad/Närpes – JobCenter

2.7.1 Beskrivning av verksamheten Den vägglösa verkstaden JobCenter i Kristinestad/Närpes grundades år 2003, i

samband med att den tidigare, praktiskt inriktade, verkstadsverksamheten `Verk-

stadscenter´, som grundats år 1996, lades ner. JobCenter, som underlyder den all-

männa förvaltningen, har med andra ord ingen fysisk verkstad utan erbjuder så

kallade vägglösa tjänster vid två servicepunkter – en i Kristinestad och en i När-

pes – till arbetslösa i alla åldrar som är bosatta i södra Österbotten9. I likhet med

andra verkstäder på mindre orter präglas verksamheten starkt av dess geografis-

ka läge; avstånden är förhållandevis långa och utbudet på utbildnings- och ar-

betsplatser är begränsat. Vi besökte servicepunkten i Kristinestad under senhös-

ten 2014; efter vårt besök har servicepunkten bytt utrymmen. Idag är dess kontor

beläget vägg i vägg med stadens övriga stödtjänster.

Verksamheten vid JobCenter utgörs av individuell handledning, och är upp-

delad i tre verksamhetsformer: sysselsättning, arbetsverkstad och uppsökande

verksamhet. Tjänsterna vid de tre enheterna är dock långt de samma, medan de-

ras målgrupp varierar; sysselsättningen erbjuder tjänster till personer som har

en utbildning eller är äldre än 29 år; arbetsverkstaden riktar sig till personer un-

der 29 år som är registrerade som arbetslösa arbetssökande vid AN-byrån medan

den uppsökande verksamheten har fokus inställt på unga som avbrutit, eller ris-

kerar att avbryta, sina studier. Eftersom deltagarna vid JobCenter inte skriver nå-

got avtal finns det inte heller någon tidsbegränsning för hur länge de kan ta emot

tjänster från JobCenter; kontakten kan vara allt från några dagar till mer än tio år.

På motsvarande sätt finns det inte någon uttalad övre gräns för hur många del-

tagare JobCenter kan ta emot; år 2014 hade JobCenter totalt 87 kunder under 29

år, varav 34 var nya kontakter. Deltagarna vid JobCenter kommer i huvudsak via

AN-byrån. I och med att verksamheten är vägglös och därmed radikalt skiljer sig

från verksamheten vid de övriga verkstäderna kan inte heller deltagarantalet jäm-

föras med dem vid andra verkstäder. Önskar man jämförande siffror kunde möj-

ligen den vägglösa JobCenters deltagarantal jämföras med antalet klientkontakter

som uppsökare har vid – eller i nära koppling till – andra verkstäder.

JobCenters tjänster är i princip tvåspråkiga. Språkkunskaperna varierar dock

märkbart inom personalen; en del behärskar båda språken medan andra betjä-

nar endast på svenska. Bland deltagarna har ungefär hälften svenska som moders-

mål, ⅖ är finskspråkiga medan de övriga inte har något av landets nationalspråk

9 Tjänsterna vid JobCenter är riktade till personer som är bosatta i Kristinestad, Närpes, Korsnäs, Kaskö och Bötom.



som sitt modersmål. Personalen tycker sig ha sett att det råder ett samband mel-

lan deltagarnas modersmål och deras möjligheter att hitta arbete; det finns fler

företagare inom de svenskspråkiga nätverken, varför svenskspråkiga tenderar ha

fler informella vägar att hitta arbete. Andelen invandrare är jämförelsevis stor vid

JobCenter, vilket delvis kan förklaras av arbetstillfällena som växthusen i Närpes

erbjuder. I och med att det inte finns resurser att satsa på tolkningstjänster går

kommunikationen med dem främst på svenska eller engelska. Med tanke på att

verksamheten fysiskt är uppdelad på två olika orter, och språkkunskaperna inte

är jämt fördelade mellan de två servicepunkterna, frågar vi oss hur väl de finsk-

språkiga alltid bereds möjlighet att få service på finska.

2.7.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteFörutom verksamhetsledaren arbetar fem personer, varav två handledare och tre

uppsökande ungdomsarbetare, med de tjänster som riktar sig till unga. Verksam-

hetsledaren är utbildad till dikoniarbetare, arbetskonsulent och samfundsträna-

re10. Bland personalen återfinns en bildkonstlärare som även har examen inom

psykiatrisk vård, en speciallärare, en socionom samt en snickare och entrepre-

nör. Alla i personalen har tidsbundna arbetskontrakt, vilket påverkar både kon-

tinuiteten i arbetet och planeringen av verksamheten. Verksamhetsledaren, vars

modersmål är finska men som gärna talar svenska, har sin arbetspunkt i Kristi-

nestad och ansvarar för både ungdoms- och vuxenenhetens verksamhet. Verk-

samhetsledaren sköter alla administrativa ärenden, liksom kontakten till andra

aktörer; därtill arbetar hon som handledare. De två handledarna stöder deltagar-

na i ansökningar av lämpliga utbildnings- och/eller arbetsplatser samt koordine-

rar – och närvarar vid behov även vid – möten med andra aktörer. De uppsökan-

de ungdomsarbetarna samarbetar främst med skolor och söker, i nära samarbete

med skolkuratorer och studiehandledare, kontakt med elever som hoppat – eller

riskerar att hoppa – av sin utbildning och erbjuder då handledning av varieran-

de slag. Personalen från det två servicepunkterna träffas två gånger i månaden för

att tillsammans gå igenom alla aktuella deltagare. Att verksamheten är uppspjäl-

kad på två enheter – som fungerar på olika orter – medför att det interna samar-

betet skulle förutsätta mycket tid, vilket det idag inte ges.

10 Den finskspråkiga benämningen är yhteisövalmentaja.



• Verksamheten vid JobCenter skiljer sig tydligt från alla de andra svensk- eller tvåspråkiga verkstäderna genom att den är vägglös och m.a.o. inte erbjuder någon fysisk verkstad. Tjänsterna utgörs främst av olika former av individuellt stöd.

• Genom att verksamheten saknar en fysisk verkstad är den i jämförelse med de andra verkstäderna i denna studie synnerligen förmånlig: År 2014 debiterades kommunerna 1226 € per kund, oberoende av hur länge kon-takten varade.

• Vägglösheten innebär även att deltagarna inte ingår något avtal med Job-Center.

• JobCenter erbjuder alla sina kunder en frivillig kostnadsfri hälsokontroll.

• JobCenter erbjuder sina tjänster på två olika orter: i Kristinestad och i Närpes.

• Det här gör att hela personalen träffas endast två gånger per månad. Det säger sig självt att detta bidrar till bristfällig kommunikation och utma-ningar i det interna samarbetet.

• Hela personalen har tidsbundna kontrakt.

• För oss föreföll handledarnas och uppsökande ungdomsledarnas arbet-suppgifter vara identiska.

Verkstadens hemsidor: http://www.jobcenter.fi/

VÄRT ATT NOTERAK

RIST

INE

STAD

/NÄ

RP

ES



2.8 Arbetsverkstäderna i Lovisa – Start och Lilla Petters Gård


Arbetsverkstaden i Lovisa grundades år 1995 och har idag tre separata kommuna-

la verksamhetsformer, som alla lyder under utvecklingstjänsterna. Av de tre verk-

samhetsformerna11 riktar sig två – Startverkstaden och Lilla Petters Gård (LPG)

– specifikt till unga personer som saknar sysselsättning. Båda verksamhetsfor-

merna är belägna i centrum av staden, Startverkstaden i en separat tvårumma-

re och LPG i samma byggnad som busstationen. Redan ytterdörren till LPG sig-

nalerar att verkstaden uppskattar kreativitet; dörrens handtag har ersatts av en

enorm skiftnyckel. LPG:s stora utrymmen rymmer kök, hobbyrum, samlings-

rum, en dunkel källare och deltagarnas eget kök; men är något oändamålsenliga i

och med att de är uppdelade på tre plan. Stämningen vid LPG är avslappnad och

deltagarna föreföll att, relativt självständigt, sysselsätta sig själva.

Arbetsverkstadens två verksamhetsformer har sammanlagt 20 platser, åtta

vid Startverkstaden och tolv vid LPG. När vi besökte LPG var fem deltagare på

plats. Enligt personalen kommer en betydande andel av deltagarna till arbets-

verkstaden på eget initiativ, efter att de hört om arbetsverkstaden av sina vänner

och bekanta. De övriga deltagarna kommer främst via AN-byrån, socialbyrån el-

ler det uppsökande ungdomsarbetet. Deltagarna har arbetsprövnings- eller reha-

biliteringsavtal. Verkstadsperiodernas längd varierar men varar i medeltal i nio

månader.

Verksamhet vid Startverkstaden riktar sig till unga i åldern 15–25 år som av

någon orsak inte kan delta i det mer praktiskt inriktade arbetet vid LPG. Start-

verkstaden erbjuder en lugn plats där den unga kan fundera över och planera sin

framtid, liksom de kan få stöd med att hantera sin vardag. Alla deltagare vid såväl

Startverkstaden som vid LPG har individuella arbetstider som infaller mellan kl.

8.30 och 14.00. Varje dag inleds med ett så kallat socialpedagogiskt morgonkaffe,

vilket innebär att deltagarna uppmuntras att delta i den diskussion som persona-

len initierar om aktuella händelser. Till startverkstadens regelbundna veckopro-

gram hör även MUTU (”musta [minusta] tuntuu”, dvs. ”jag känner”) varje fre-

dag, där deltagarna går igenom sina arbetsuppgifter och egna reflektioner från

den gångna veckan.

11 Den tredje verksamhetsformen, Akseli, är riktad till 23(25)–61-åringar, och har plats för 12 deltagare.



Verksamheten vid Lilla Petters Gård riktar sig till 18–24-åringar. LPG er-

bjuder olika slag av praktisk sysselsättning: träarbete, möbelrestaurering, hand-

arbete, pyssel och trädgårdsarbeten. Verkstaden har goda kontakter till stadens

övriga enheter och tar emot beställningsarbeten från exempelvis daghem och se-

niorhem. Varje måndag tittar deltagarna på ett avsnitt av en samhällsdokumen-

tär som de sedan diskuterar tillsammans. Tisdagarna är idrottsdag och deltagar-

na får då, förhållandevis fritt, välja den motionsform de föredrar. Varje torsdag

städar deltagarna hela verkstaden och på fredagar ordnas även här MUTU. Ock-

så vid LPG ordnas socialpedagogiskt morgonkaffe, men endast en gång i veckan.

Därtill tillreder deltagarna en gång i månaden en gemensam lunch, som är gra-

tis för dem.

Båda verksamhetsformerna är officiellt tvåspråkiga. Även om tre personer i

personalen har svenska som modersmål varierar språkkunskaperna inom perso-

nalen ansenligt; alla talar finska, vilket också förefaller att vara det primära verk-

samhetsspråket vid verkstaden. Flera i personalen kommunicerar endast på fin-

ska; även under våra besök talade vi svenska men personalen svarade på finska.

Också frågeformulär på svenska som vi delat ut till personalen under de svensk-

språkiga ULA-dagarna har fått några beska kommentarer av en del av personalen

i Lovisa: På finska har vi ombetts översätta frågorna till finska så att ”man förstår

vad som frågas”. Personalen ser inte denna i praktiken enspråkigt finska miljön

som ett problem. Utgångsantagandet är att alla deltagare nog, när det kommer

till kritan, ändå förstår finska. Därtill konstateras att det faktum att det i persona-

len finns enstaka personer med svenska som modersmål garanterar att unga del-

tagare, om de så önskar, kan be om att få tala svenska och då även erhålla servi-

ce på sitt modersmål.

2.8.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteVid arbetsverkstaden arbetar sammanlagt sju personer, varav en verksamhets-

ledare och tre arbets- och individuella handledare vid Startverkstaden samt en

individuell handledare och två arbetshandledare vid LPG. Förutom dessa har

Startverkstaden genom lönestöd kunnat anställa en assisterande handledare i sex

månader. En i personalen har högre högskoleutbildning, en har yrkeshögskole-

utbildning och alla de övriga har utbildning på andra stadiet. Vid tidpunkten för

vårt besök var verksamhetsledaren studieledig och hennes uppgifter sköttes av en

vikarie; möjligt är att det här kom att påverka vår helhetsbild av verksamheten.



Verksamhetsledaren ansvarar för verksamheten vid Lovisas alla tre verksamhets-

former och till hens arbetsuppgifter hör primärt administration. De tre arbets-

och individuella handledarna vid Startverkstaden, som delar på en heltidstjänst,

har alla tidsbundna kontrakt och ansvarar tillsammans för handledningen av del-

tagarna i Startverkstaden. Handledarna vid LPG har alla heltidstjänster och tills-

vidare anställningar. LPG:s individuella handledare stöder deltagarna i kontakten

till andra aktörer och de två arbetshandledarna handleder deltagarna i det prak-

tiska arbetet. Handledarna har möten flera dagar i veckan efter att deltagarna gått

hem. En gång i månaden har hela personalen möte för att behandla administra-

tiva ärenden. En dag i månaden har handledarna en utbildningsdag när det dag-

liga arbetet vid verkstaden sköts av de uppsökande ungdomsarbetarna. Persona-

len har även ett aktivt samarbete med Lovisas tre uppsökande ungdomsarbetare.



(gäller endast Lilla Petters Gård)

• Lilla Petters Gård (LPG) är en kreativ miljö med möjligheter till olika slag av sysselsättning. Bland annat har deltagarna varit med om att planera och inreda verkstadsutrymmena.

• Personalen konstaterar att många av deltagarna är skoltrötta och menar att det därför är viktigt att verksamheten inte upplevs som ”skolaktig”. Verksamheten bygger därmed långt på frivillighet (Jfr: att utgå från för-väntningar och krav).

• Vid inskrivningen erbjuds deltagarna en frivillig hälsokontroll, som alla deltagare brukar ta del av.

• Personalen gör en egen individuell mapp åt varje deltagare, i vilken de samlar viktig information såsom intyg, hyresavtal och andra dokument som varit aktuella under deltagarens verkstadsperiod.

• Alla deltagare får en egen USB-minnessticka, där all grundläggande infor-mation om studier och arbete är samlad.

• En dag i månaden har handledarna en utbildningsdag när det dagliga arbetet sköts av vikarier (i regel de uppsökande ungdomsarbetarna).

• I de avgränsande utrymmena vid busstationen finns en stor glasvitrin där olika handarbeten som gjorts i verkstaden är utställda. En del av sakerna är till salu och ger verkstaden en liten extrainkomst.

• Verksamhetsberättelsen är omfattande, informativ och välstrukturerad.

• Facebooksidorna är i flitigt bruk men enbart på finska.

• Verkstaden förefaller inte att aktivt uppmärksamma språkaspekter i sin verksamhet.

Verkstadens hemsidor: http://www.loviisa.fi/fi/palvelut/sosiaalijaterveyspal/tyopajatoiminta

VÄRT ATT NOTERA

LOV

ISA



2.9 Arbetsverkstaden i Mariehamn – Katapult

2.9.1 Beskrivning av verksamheten Arbetsverkstaden Katapult i Mariehamn startade sin verksamhet år 2009 och

drivs, inom tredje sektorns ramar, av föreningen Ung Resurs r.f. Verkstaden är för

tillfället belägen i en gammal, men charmigt inredd, lagerlokal cirka 4,5 km från

Mariehamn centrum. I verkstadsutrymmena finns ett rymligt kök, ett samlings-

utrymme och ett stort, separat hobbyrum. På väggen i entrén hänger inramade

foton av alla nuvarande deltagare. Stämningen vid Katapult är avslappnad och fa-

miljär, både bland deltagarna och personalen.

Katapult riktar sig till unga arbetslösa i åldern 1–25 år, men har i jämförel-

se med de andra verkstäderna ett något yngre klientel. Katapult har plats för tolv

deltagare; vid tidpunkten för vårt besök var åtta deltagare inskrivna i verkstaden,

och alla var på plats. Deltagarna vid Katapult kommer via Ålands arbetsmark-

nads- och studieservicemyndighet (AMS). Till skillnad från AN-byrån på fast-

landet delar inte AMS in sina klienter i linjer enligt uppskattat stödbehov. Det här

innebär att AMS gör unika avtal med varje Katapultdeltagare; avtalen är i allmän-

het ettåriga men kan i undantagsfall räcka två år.

Verksamheten vid Katapult är uppbyggd enligt ett så kallat ”Katapultår”, som

börjar i augusti och slutar i maj. Unikt är att Katapult endast har en verksamhets-

form, det vill säga att det exempelvis inte finns någon separat startverksamhet

och att alla deltagare således genomför samma program. Verksamheten vid Ka-

tapult har särskilda syften för höst- respektive vårterminen. Under höstterminen

formas gruppen, varför fokus främst ligger på att stödja och förbättra deltagar-

nas självbild och välmående. Deltagarna arbetar då mycket i grupp med övning-

ar, vilkas mål är att stärka vi-andan. Förutom gruppövningarna får deltagarna

även individuell handledning. Under höstterminen gör deltagarna också en kor-

tare praktik på två veckor. Under vårterminen är den primära målsättningen att

deltagarna ska hitta en utbildnings- och/eller arbetsplats. Deltagarna skriver nu

Cv:n, övar sig inför arbetsintervjuer och formulerar och sänder in arbetsansök-

ningar. Mot vårkanten infaller en andra, längre verkstadsperiod. Den långa prak-

tiken, som pågår i fyra veckor, tar slut i april. I regel lyckas många av deltagarna

förlänga sitt kontrakt med arbetsgivaren och återvänder därför kanske inte till

Katapult, trots att verkstadens vårsäsong egentligen tar slut först i juni.

Deltagarna vid Katapult är på plats fem dagar i veckan från kl. 9–15. Om de

försenar sig får de delta i verksamheten men går miste om sin ersättning för den

dagen. Varje dag äter deltagarna både morgongröt och lunch tillsammans. Lun-

chen kostar 5,50 € och dras av från deras månadsersättning. Dagligen leder per-



sonalen diskussioner med deltagarna om teman som berör deltagarna på ett me-

ra personligt plan; bland annat talar de då om sömn, matvanor och mående, samt

på ett mera allmänt plan då bland annat normer och förväntningar på arbets-

marknaden berörs. Två dagar i veckan arbetar deltagarna med en av Katapults tre

så kallade profiler: Äventyr, Skapande eller Musik och film. Schemat är rullan-

de så att alla deltagare prövar på samtliga profiler. Syftet med profilerna är att ut-

mana deltagarna att lära sig nya färdigheter. Under veckans övriga tre dagar ligger

fokus främst på att arbeta med värderingar, attityder och allmänbildning. Tre da-

gar i veckan står det motion på dagsprogrammet och en dag i veckan städar del-

tagarna de gemensamma utrymmena.

Tidigare år har Katapult varit en enspråkigt svensk verkstad men det senaste

året (läsåret 2014–2015) har tre av deltagarna haft invandrarbakgrund med va-

rierande kunskaper i svenska. Personalen insåg snabbt att ett nytt behov i form

av undervisning i svenska uppstod och kunde, med kort varsel, erbjuda det åt si-

na deltagare.

2.9.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteVid Katapult arbetar sammanlagt sex personer varav en verksamhetsledare, fy-

ra handledare och en ”ungdomslots” (motsvarar uppsökande ungdomsarbetare).

Personalen har varierande utbildningsbakgrunder, bland dem finns bland annat

en kock, en ungdomsledare även utbildad till vildmarksguide, en ekonom, en so-

cionom och en slöjdlärare. Verksamhetsledaren vid Katapult är driftig och in-

satt i verkstadsarbetet. Hon har en klar uppfattning om rådande och framtida

utmaningar gällande ungdomar och samhällsutvecklingen. Samtidigt som verk-

samhetsledaren är tillgänglig för både sin personal och för deltagarna är hon

involverad i diverse lokala projekt som anknyter till ungdomsarbetslöshet. Till

handledarnas arbetsuppgifter hör att planera veckoprogrammet, leda grupp- och

individuella arbeten samt handleda deltagarna i de tre profilerna. Personalen vid

Katapult håller möten dagligen kl. 15.00–16.00, med varierande tema varje veck-

odag. Under mötena finns möjlighet att utvärdera verksamheten, ta del av läges-

rapporten och presentera utvecklingsidéer.



• Verksamheten vid Katapult är välplanerad och tydligt inriktad på att för-bereda deltagarna inför kommande studier och/eller lönearbete.

• I verksamhetsåret ingår två praktikperioder utanför verkstaden; en kortare på hösten och en längre på våren.

• Verksamheten följer en tydlig rytm på dags-, vecko- och årsbasis. Någon ”död” tid verkar inte förekomma. T.ex. bygger deltagarna, när tid för det finns, en äventyrsbana i en närbelägen skogsdunge.

• Varje vecka ges individuell handledning i vilken deltagaren och handle-daren med hjälp av en självskattningsblankett (se bilaga 2), först separat var för sig, utvärderar deltagarens fysiska och psykiska välmående för att sedan tillsammans jämföra och diskutera resultaten.

• Katapult är den enda verkstaden som har motion tre dagar i veckan

• Katapults regler är tydliga; t.ex. är mobiltelefoner förbjudna och nolltole-rans praktiseras genom bruk av test om det finns misstankar om narkoti-kabruk.

• Verkstaden har för närvarande flera deltagare med invandrarbakgrund och erbjuder därför bl.a. möjligheter att ta språkkurser i svenska.

• Verksamheten skiljer inte på genus när det kommer till vilka arbeten som på verkstaden kan utföras av vem; det finns inga typiska arbeten för män respektive kvinnor utan alla deltagare förväntas, efter förmåga, delta i samtliga arbetsuppgifter.

• Personalen är både kreativ och flexibel, vilket exempelvis framkom i sam-band med att de, under vårt första besök, ordnade en fiktiv arbetsintervju där deltagarna fick vara arbetssökare och vi forskare agerade arbetsgivare.

• Deltagarna förväntas betala en lunchavgift som motsvarar de verkliga kos-tnaderna (5,50€). Syftet är att ge deltagarna en realistisk uppfattning om matkostnader och att lära dem att budgetera för matkostnader.

• Deltagarna lämnar ifrån sig sina mobiltelefoner under praktikdagen. Sin telefon får de, om de så önskar, plocka åt sig efter att de ätit färdigt men måste lämna tillbaka den så snart lunchpausen tar slut.

• Katapult kräver att deltagarna ger urinprov när de påbörjar sin verkstadsperiod och enligt behov under årets gång. Vid Katapult råder nolltolerans, vilket innebär att positiva provsvar direkt leder till avstäng-ning och att kontakt tas till missbruksvården. Så snart läget bedöms vara under kontroll välkomnas den unga tillbaka till verkstaden.

VÄRT ATT NOTERAM

AR

IEH

AM

N



• Varje höst inbjuder Katapult de nyinskrivna deltagarnas föräldrar till en informationsträff som hålls på verkstaden.

• Personalen har tillsammans med deltagarna förvandlat ett något oprak-tiskt och kyligt verkstadsutrymme till en välkomnande miljö med per-sonliga inslag; T.ex. finns i entrén en hemgjord tavla med porträttfoton av samtliga (såväl anställda som deltagare) försedda med endast förnamn.

• Inslag av hemtrevnad; alla tar av sig skorna inomhus.

• Katapults uppsamlingsområde är stort i och med att deltagarna kommer från hela Åland. Majoriteten av deltagarna är därför beroende av den begränsade kollektivtrafiken för att ta sig till och från verkstaden.

• Katapult har funktionella, tydliga och tilltalande hemsidor, där olika mål-grupper lätt hittar den information som intresserar dem.

Verkstadens hemsidor: http://www.katapult.ax/

MA

RIE

HA

MN



2.10 Arbetsverkstaden i Pargas – Aktiva


I centrum av Pargas finns den tvåspråkiga arbetsverkstaden Aktiva som under-

lyder social- och hälsovårdsnämnden. Verksamheten vid Aktiva, som startade

år 1998, präglas av att Pargas är en liten skärgårdskommun med begränsat ut-

bud på arbets- och utbildningsplatser. Aktivas utrymmen, som snarast påmin-

ner om kontorsutrymmen, är jämförelsevis små och inte särskilt väldisponera-

de för verkstadsarbete; en kokvrå, ett hobbyrum, en minimal snickeriverkstad,

ett utrymme för målarbeten, en liten datasal, ett samlingsutrymme och persona-

lens arbetsrum; alla rum är uppradade efter varandra i en lång korridor. Trots ut-

rymmesbristen är stämningen vid Aktiva avslappnad, både personal och deltaga-

re förefaller trivas.

Vid Aktiva finns två olika verksamhetsformer: startverkstaden Kreativa och

den Rådgivande handledningen. Kreativa, med åtta deltagarplatser, är den fysis-

ka verkstaden medan den Rådgivande handledningen, med ungefär 30 kundkon-

takter årligen, fungerar som en vägglös verksamhetsform där unga får rådgivning

i frågor som gäller exempelvis utbildning, arbete eller boende. När vi besökte

Kreativa var tre av åtta deltagare på plats. Personalen poängterade att den för till-

fället har en utmanande grupp deltagare och att frånvaro tyvärr förekommer ofta.

Deltagarna kommer via AN-byrån, socialbyrån, mentalvården, skolan, kontakter

eller självmant och har antingen rehabiliterings- eller arbetsprövningsavtal. Verk-

stadsperioden är i allmänhet tre månader lång; enligt verksamhetsledaren är tre

månader i de allra flesta fall tillräckligt för de tjänster som Aktiva kan erbjuda del-

tagarna. Endast i specialfall förlängs perioden till sex månader.

Kreativa är öppen alla vardagar från kl. 9–15. Till det regelbundna veckopro-

grammet hör matlagning tre dagar i veckan. För lunchen betalar deltagarna 2 €,

men en måltid i veckan bekostas av Aktiva. Aktiva står också för möjliga kostna-

der förknippade med motionsdagarna som infaller ungefär en dag i veckan. På

motionsdagarna får deltagarna fritt välja en motionsform som passar dem. En

dag i veckan samlas deltagarna för att tillsammans med handledarna diskutera

den gångna veckan och ge sina synpunkter på verksamheten. En annan central

del av den regelbundna verksamheten är socialträning. Socialträning innebär att

deltagarna gör grupparbeten, håller kortare föredrag och deltar i övningar som

stärker självkänslan. Deltagarna har även möjlighet att arbeta med mindre hant-

verk av trä, textilier och färg12. Tack vare ett fungerande samarbete med Pargas

12 Hantverksmöjligheterna kommer att utvecklas under år 2015 i och med anställningen av två nya hand-ledare med artenomutbildning.



stad har deltagarna exempelvis fått måla möbler till biblioteket och hjälpa klien-

ter inom äldrevården. Personalen konstaterar ändå självkritiskt att det stundvis

kan vara utmanande att erbjuda meningsfull verksamhet för hela veckan, vilket

t.ex. kan resultera i att deltagarna ibland gör diverse pyssel och hantverk i brist på

annan sysselsättning.

Aktiva erbjuder sina tjänster på båda inhemska språken. Bland deltagarna är

de finskspråkiga i en knapp majoritet; år 2014 hade ungefär ⅗ finska som mo-

dersmål. Enligt personalen uppmuntras alla deltagare att tala sitt eget moders-

mål vid verkstaden. Verksamhetsledaren behärskar båda inhemska språken med-

an de övriga i personalen har varierande språkkunskaper i svenska. Personalen

menar dock att språkkunskaperna inte har gett anledning till några svårigheter

vid verkstaden.

2.10.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteVid Aktiva arbetar fyra anställda; en verksamhetsledare, två handledare och en

uppsökande ungdomsarbetare. En av de anställda är utbildad socionom YH, en

är artenom och två har filosofie magisterexamen varav en också är textilartesan.

Verksamhetsledaren, som har arbetat på Aktiva sedan verkstaden grundades år

1998, bär huvudansvaret för planeringen och genomförandet av verksamheten.

Förutom administrativa uppgifter och ansvaret för utvecklingen av de övergri-

pande målsättningarna med verksamheten arbetar hon även som handledare vid

den rådgivande handledningen. Detta medför att hon har god insikt också i arbe-

tet på verkstadsgolvet och regelbunden kontakt med deltagarna. Till handledar-

nas huvudsakliga arbetsuppgifter hör att planera veckoprogrammet och handle-

da deltagarna i det dagliga verkstadsarbetet. Den uppsökande ungdomsarbetaren

arbetar i samma lokal som den övriga verkstadspersonalen. Till hennes primä-

ra arbetsuppgifter hör att ge rådgivande handledning, kontakta unga som riskera

att avbryta utbildning och samarbeta med skolan och andra aktörer. Personalen

träffas dagligen för ett informellt morgonkaffe, varje tisdag går de igenom alla ak-

tuella deltagare och två gånger per år gör de utvärderingar av hela verksamheten

på basen av deltagarnas feedback och planerar även verksamheten för den kom-

mande terminen.



• Verkstadsperioden vid Aktiva är tydligt begränsad till tre månader.

• I början av verkstadsperioden erbjuder Aktiva alla sina deltagare en av-giftsfri hälsogranskning.

• En gång i veckan diskuterar deltagarna den gångna veckan och ger sina synpunkter på verksamheten.

• I den sociala träningen ingår övningar i att uppträda, vilket betyder att deltagarna håller korta, ca 3 min långa, presentationer för varandra och handledarna.

• Deltagarna har möjlighet att ta hygienpasset som bekostas av Aktiva.

• Vid Kreativa råder mobiltelefonförbud; deltagarna ger sina mobiltelefoner till personalen på morgonen och får tillbaka då arbetsdagen tar slut.

• I och med ett gott samarbete mellan Aktiva och AN-byrån kan verksam-hetsledaren skriva utkast till arbetsprövningsavtal, som sedan i rask takt undertecknas av AN-byrån, varför avtalen snabbt kan verkställas.

• Aktiva har förhållandevis anspråkslösa utrymmen.

• Vid Aktiva erbjuds även en vägglös verksamhetsform, så kallad rådgivande handledning. Enligt verksamhetsledaren utgör den rådgivande handled-ning Aktivas viktigaste verksamhet i och med att den når så många unga: år 2014 hade rådgivningen kontakt med totalt 69 unga i åldern 16–29 år.

• Aktiva använder sig av Facebook, både för att informera om utbildnings- och arbetsplatser samt uppdatera omvärlden om vad som är på gång vid verkstaden.

• Aktiva skickar två gånger per år ett infobrev om sin verksamhet till andra lokala aktörer, för att både informera och påminna om verksamheten vid Aktiva.

Verkstadens hemsidor: http://www.aktiva.fi/

VÄRT ATT NOTERAPA

RG

AS



2.11 Arbetsverkstaden i Raseborg – Koi och Fixar Malte

2.11.1 Beskrivning av verksamheten År 2012 grundades arbetsverkstaden i Raseborg som ligger en dryg kilometer från

Karis tågstation och underlyder social- och hälsovårdssektorn. I samma byggnad

som arbetsverkstaden finns vuxenenhetens verkstad, med vilken arbetsverksta-

den delar slöjdsal, kök och hobbyrum. Utöver de gemensamma utrymmena har

arbetsverkstaden egna sociala utrymmen där deltagarna kan samtala med sina

handledare, söka upp information på en dator eller bara umgås. Under vårt be-

sök vid arbetsverkstaden verkade stämningen vara avslappnad bland både delta-

gare och personal. Deltagarna föreföll sysselsätta sig med det de ville; en del spe-

lade kort, en handarbetade och de övriga satt i soffan och småpratade.

Arbetsverkstaden i Raseborg består av två verksamhetsformer, Koi och Fix-ar-Malte, med plats för 23 deltagare vardera. Deltagarna kommer i allmänhet

via AN-byrån och har rehabiliteringsavtal. Verkstaden Koi riktar sig specifikt till

unga i åldern 16–29 år och erbjuder en ganska kravlös tillvaro, medan Fixar-Mal-

te erbjuder personer i åldern 21–55 år möjligheten att utföra praktiska arbeten

såsom trädgårdsarbeten och mindre renoveringar. Vid tidpunkten för vårt besök

fanns sju unga deltagare på plats som alla var inskrivna vid Koi. Verkstadsperio-

dens längd kan variera men räcker i allmänhet tre månader.

Deltagarna är på plats två till fem dagar i veckan – enligt överenskommel-

se – och fyra timmar per dag. Deltagarna kan välja om de vill komma till mor-

gonpasset, som börjar kl. 8 eller 9, eller till eftermiddagspasset, som börjar kl. 11.

Personalen uppmuntrar deltagarna att meddela om de blir försenade men upp-

ger sig vara ganska flexibel när det gäller deltagarnas ankomsttid. Vid Koi finns

inga strikta krav på deltagarna gällande arbetsuppgifter. Detta eftersom perso-

nalen betonar vikten av motivation och anser att att den ska komma från delta-

garna själva. Till det regelbundna veckoprogrammet hör en gemensam lunch tre

dagar i veckan, som deltagarna debiterar 2 € för. Lunchen tillreds av vuxenenhe-

tens deltagare och frivilliga deltagare från Koi. När vi besökte verkstaden deltog

en av deltagarna i matlagningen. Varje onsdag erbjuds möjlighet till motion. Att

delta i motionen är frivilligt men alla deltagare förväntas infinna sig. Deltagar-

na kan, om de så önskar, delta i verkstadsarbetet vid Fixar-Malte, där uppgifter-

na primärt utgörs av olika hantverk, mindre renoveringar eller säsongsarbeten i

trädgården.

Arbetsverkstaden i Raseborg är tvåspråkig. År 2014 var fördelningen mel-

lan svensk- och finskspråkiga deltagare relativt jämn. Alla i personalen behärs-

kar båda inhemska språken och talar antingen svenska eller finska beroende på

deltagarnas modersmål. Personalen anser att kommunikationen fungerar pro-



blemfritt och att tvåspråkigheten inte föranlett några svårigheter. Kommunika-

tionen mellan deltagarna sker på vars och ens eget modersmål. I vissa avseenden

har arbetsverkstaden till och med fungerat som en språkdusch för deltagarna. Vår

bedömning är att båda inhemska språken beaktas och ges utrymme vid verksta-

den.

2.11.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteVid Koi arbetar en verksamhetsledare och fyra handledare. Bland de anställda

finns en socionom, en snickare, en mentalvårdare och en idrottsinstruktör. Verk-

samhetsledaren har arbetat vid arbetsverkstaden sedan år 2012. Till verksam-

hetsledaren arbetsuppgifter hör bland annat att sköta det administrativa arbetet,

planera budgeten och sköta kontakten till samarbetsparter. Därmed är verksam-

hetsledaren inte aktivt med i det dagliga verkstadsarbetet tillsammans med del-

tagarna. Till handledarnas främsta arbetsuppgifter hör att planera dagsprogram-

met och att handleda deltagarna i deras arbetsuppgifter13. Handledarna träffas

en gång i veckan för att diskutera aktuella ärenden gällande verksamhet och del-

tagare. I samma utrymmen som arbetsverkstaden fungerar även två uppsökan-

de ungdomsarbetare, en socialarbetare och en sysselsättningskoordinator. Delta-

garna kan, utan tidsreservering, knacka på hos dem ifall de önskar hjälp i frågor

som rör t.ex. utbildning, arbete, boende och ekonomi. Verkstaden har även kon-

takt till en tjänsteman vid AN-byrå som besöker verkstaden när någon deltagare

behöver förnya sitt avtal.

13 Under år 2014 skedde en hel del byten inom personalen vid ungdomsverkstaden, främst på grund av att ett flertal tidsbundna anställningar löpte ut. Detta bidrog till att en del av handledarna under vårt besök ännu sökte sin roll och sitt arbetssätt. De ordinarie anställningarna har nu utökats och år 2015 fanns två ordinarie handledare vid Koi och två vid Fixar-Malte.



• Verksamheten bedrivs i två pass; ett morgonpass (som börjar kl. 8 eller 9) och ett eftermiddagspass (som börjar kl.11).

• På väggen hängde ett schema över deltagarna och deras arbetstider. Därtill fanns information om vilken handledare som deltagaren i första hand skulle rikta sig till. Schemat hade dock inte uppdaterats på flera månader.

• Personalen betonar att motivationen behöver komma från deltagarna själva, därför är inte heller veckoprogrammet detaljplanerat.

• Deltagarna vid arbetsverkstaden har möjlighet att arbeta tillsammans med deltagarna vid vuxenenheten.

• Trots att det i teorin fanns två verksamhetsformer verkade alla deltagare tillhöra verksamhetsformen Koi, för oss blev det oklart hur verksamheten vid Fixar Malte är uppbyggd.

• Arbetsverkstaden har en egen gård där både unga och vuxna deltagare kan utföra trädgårdsarbete. Området var inte stort men hade en välvårdad trädgård med både blommor och några grönsaksodlingar.

• Kommunikationen på verkstadsgolvet flöt smidigt både på finska och svenska.

• Flera personalbyten har förekommit vilket satt sin prägel på kontinuiteten i arbetet.

Verkstadens hemsidor: http://www.raseborg.fi/rehabiliterande-arbetsverk-samhet/ungdomsenhet/verkstader

VÄRT ATT NOTERAR

ASE

BO

RG



2.12 Arbetsverkstaden i Sibbo – Rastis


Arbetsverkstaden Rastis i Sibbo, som underlyder social- hälsovårdssektorn, in-

ledde sin verksamhet i oktober 2014, och var med andra ord helt nystartad när vi

besökte den. Rastis är belägen i centrum av Sibbo och delar kök, hobbyrum och

sociala utrymmen med vuxenenhetens verkstad Vägskälet. Dessutom har arbets-

verkstaden ett rum som är speciellt dedikerat åt de egna deltagarna; rummet är

mörkt och inrett med stora soffor och graffitimålningar på väggarna. Stämningen

vid Rastis var lugn och deltagarna satt i sofforna och småpratade med varandra.

Vid Rastis har man inte fastslagit någon övre gräns för hur många deltaga-

re verkstaden kan ta emot. När vi besökte verkstaden var nio deltagare – åtta

män och en kvinna – inskrivna, av vilka åtta var på plats. Deltagarna kommer via

AN-byrån, socialbyrån, uppsökande ungdomsarbetet eller kontakter. Deltagarna

ingår antingen rehabiliterings- eller arbetsprövningsavtal med AN-byrån; avtalen

är tre månader långa med möjlighet till förlängning.

I och med att verksamheten vid Rastis är nystartad så håller den ännu på att

söka sin form. Tanken är att verkstadsperioden ska räcka ett helt skolår; höstter-

minen skall fungera som en introduktionsperiod, då vi-andan i gruppen stärks,

medan vårterminen skall ägnas åt arbets- och studieansökningar liksom utföran-

de av arbetspraktik. Deltagarnas arbetsdag är fyra timmar lång, den börjar kl. 10

och slutar kl. 14. Det regelbundna veckoprogrammet kommer att utökas under

den närmaste tiden, men i det här skedet planerar och tillreder deltagarna en ge-

mensam lunch varje torsdag. Härnäst kommer verksamhetsledaren att införa en

motionsdag i veckan.

Enligt uppgift är Rastis en tvåspråkig verkstad. Verksamhetsledaren uppgav

dock att han helst inte talar svenska, varför all kommunikation som vi tog del av

– liksom kommunikationen med deltagarna – uteslutande gick på finska. Vid tid-

punkten för vårt besök fanns flera deltagare som uppgav att de är svenskspråkiga,

men tillade att de nog reder sig på finska.

2.12.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteVerksamhetsledaren – som vid sidan av arbetet studerar till socionom YH – an-

svarar för verksamheten vid Sibbos alla verkstäder. Det här innebär att han ensam

planerar all verksamhet, sköter kontakten till andra aktörer och därtill fungerar

som handledare i det dagliga arbetet. Med andra ord är verkstäderna för tillfäl-

let klart underbemannade; verksamhetsledaren i Sibbo gör ensam det arbete som

vid andra verkstäder sköts av fem till tio anställda. Trots att verksamhetsledaren



är både organiserad och energisk uppger han att han är tvungen att arbeta långa

dagar och därtill ibland även helger för att hinna med alla arbetsuppgifter. Lyck-

ligtvis anställs två nya handledare, på tidsbundet kontrakt, fr.o.m. hösten 2015.

• Rastis, som kört igång under senhösten 2014, söker ännu sin verksamhets-form.

• Arbetsverkstaden i Sibbo, och arbetsverkstaden i Borgå, de enda av de svensk- eller tvåspråkiga verkstäderna till vilken deltagarna kan ansöka också elektroniskt.

• Verksamhetsledaren ansvarar ensam för alla verkstäder i Sibbo och har inte någon personal till sitt förfogande. Personalbristen bidrar oundvikli-gen till att deltagarna vid Rastis inte har tillräckligt med meningsfull sys-selsättning: Vid tidpunkten för vårt besök satt deltagarna mest i sofforna och pratade sinsemellan utan vuxensällskap.

• Rastis delar utrymmen och personal med vuxenenhetens verkstad, båda verkstäderna förefaller fungera som både en verkstad och en mötesplats för personer som saknar sysselsättning.

• Verkstäderna har ett separat rum som ger möjlighet till utförande av häl-sogranskningar.

• Vid verkstaden råder nolltolerans i fråga om bruk av rusmedel; om någon av deltagarna uppträder berusat skickas hen hem för dagen och eventuell användning av rusmedel under arbetsdagen leder till omedelbar avstäng-ning.

• Verkstadsperioden sträcker sig över ett skolår: Tanken är att höstterminen ägnas åt att stärka vi-andan och att fokus under vårterminen finns på utbildning, arbete och praktik.

• Verkstaden förefaller inte att aktivt uppmärksamma språkaspekter.

Verkstadens hemsidor: http://www.toimintakeskusristeys.fi/se/levarihaku/

VÄRT ATT NOTERA

SIBB

O



2.13 Arbetsverkstaden i Vasa – Resurscentret Föregångarna


Den svenskspråkiga verkstaden Föregångarna, som bedrivs i regi av tredje sek-

torn14, är beläget invid Vasa torg. Föregångarna har sedan år 2000 erbjudit sina

tjänster till personer i alla åldrar, 16–65-år, som saknar sysselsättning och är bo-

satta i Vasa med omnejd. Föregångarnas stiliga och rymliga utrymmen finns i

fjärde våningen och omfattar samtalsrum, sociala utrymmen, datasal, kök, hob-

byrum och personalens arbetsrum. På Föregångarnas hemsida står det att verk-

staden bjuder på ”gemenskap och mycket humor”. Det går inte att ta miste på den

påtagligt positiva stämningen som råder vid Föregångarna, där både personal

och deltagare förefaller att stortrivas.

Fr.o.m. januari 2015 består Föregångarna av tre15 olika verksamhetsformer

med sammanlagt ett 40-tal platser – Karriärträning (8–12 platser), Jobbsökar-sidan (15–25 platser) och RAMP (max 10 platser). Verksamheten vid karriärträ-

ningen och jobbsökarsidan riktar sig till alla åldrar medan RAMP riktar sig spe-

cifikt till unga deltagare i åldern 16–29 år. Vid tidpunkten för våra besök fanns

det gott om deltagare på plats vid de tre verksamhetsformerna16. Uppemot hälf-

ten av deltagarna vid Föregångarna har självmant kommit till verkstaden, de öv-

riga kommer främst via det uppsökande ungdomsarbetet eller via skolan. Avtals-

formerna vid Föregångarna är varierande. För tillfället är det endast deltagarna i

Karriärträningen som har möjlighet att få avtal via AN-byrån. Därtill har tio del-

tagare per år rehabiliteringsavtal via socialbyrån i Vasa. De övriga deltagarna har

inte något officiellt avtal. Däremot ingår alla deltagare ett individuellt avtal med

Föregångarna, som skrivs när de påbörjar sin verkstadsperiod, i vilken målet med

verkstadsperioden definieras. Inför framtiden hoppas verksamhetsledaren att al-

la deltagare ska ha rätt att ingå avtal med AN-byrån.

Den 20 (eller 40) dagar långa Karriärträningen riktar sig till alla åldrar och

ger deltagarna grundläggande färdigheter i arbetssökning, såsom att skriva CV

och delta i fiktiva arbetsintervjuer. I och med att karriärträningen är tidsbegrän-

sad har den även, till skillnad från de övriga verksamhetsformerna, ett tydligt

start- och slutdatum. År 2015 ordnas sju Karriärträningskurser, tre på våren och

fyra på hösten. Personalen konstaterar att en styrka i Karriärträningen är den sto-

14 Tidigare Svenska folkskolans vänner (SFV) och från och med hösten 2015 av Folkhälsan.

15 Tidigare fanns även verkstaden Bryggan som fungerade som ett 10:e skolår. Dess verksamhet har nu flyt-tat tillbaka till skolväsendet.

16 I och med att Föregångarna består av tre verkstäder och några av dem arbetar såväl med unga som med vuxna kunde vi inte på rak arm slå fast hur många unga deltagare som fanns på plats under vårt besök.



ra åldersspridningen bland deltagarna och menar att yngre har mycket att lära sig

av äldre och vice versa. Efter Karriärträningen har deltagarna möjlighet att flytta

över till Jobbsökarsidan, där fokus ligger på att hitta en praktik-/ eller arbets-

plats. Till jobbsökarsidans verksamhet hör också föreläsningar, företagsbesök, ut-

flykter och kreativa projekt. Verksamheten vid RAMP riktar sig till yngre, under

30-åriga, deltagare som studerar eller har studier i sikte. Deltagarna vid RAMP

gör, tillsammans med handledarna, upp en individuell plan som omfattar både

studier och livshantering.

Verkstadsdagens och -veckans längd varierar beroende på de individuel-

la överenskommelserna mellan deltagaren och Föregångarna, verkstaden är

dock öppen alla vardagar kl. 9.00–15.00. Veckoprogrammet vid Föregångarna är

välplanerat. Varje dag ordnas två gemensamma samlingar, den första genast på

morgonen kl. 9.00, den andra genast efter lunch kl. 12.30. Alla deltagare och per-

sonalen deltar i båda samlingarna och verksamhetsledaren utgår ifrån att alla all-

tid är i tid. Därtill är det städdag varje fredag då alla närvarande, såväl deltagare

som personal, städar de gemensamma utrymmena. Deltagarna vid karriärträ-

ningen och jobbsökarsidan tillreder dessutom en gemensam lunch varje onsdag

som bekostas av Föregångarna.

Nytt fr.o.m. mars 2015 är gruppen All Stars som består av deltagare från

jobbsökarsidan och de deltagare från RAMP som inte har studier för tillfället.

Gruppen All Stars har gemensamt program tisdag och torsdag såsom företagsbe-

sök eller föreläsningar. Ibland ordnas även gemensamt program för alla deltagare

vid Föregångarna, sådant program kan exempelvis vara utflykter eller biobesök.

Föregångarna är en svenskspråkig verkstad, hela personalen och majoriteten

av deltagarna har svenska som modersmål. Den senaste tiden har dock antalet

deltagare med invandrarbakgrund ökat. Detta har aktualiserat behovet av exem-

pelvis tolk och översättning av material. Tillsvidare har Föregångarna löst situa-

tionen så att andra deltagare hjälpt till och säkerställt att de som inte nödvändigt-

vis förstår svenska ändå kunnat ta till sig de givna instruktionerna.

2.13.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbeteVid Föregångarna arbetar totalt tio personer; en verksamhetsledare, fem hand-

ledare – varav en socialhandledare och en pedagogisk handledare – två vägled-

are – av vilka den ena studievägledare, en karriärtränare – samt en ekonom med

handledaruppgifter. Personalen är högutbildad, bland dem finns flera Politicies

magistrar, en Pedagogie magister, en ekonomie magister och en socionom. Den

nuvarande verksamhetsledaren har börjat på Föregångarna som handledare år

2006 för att fr.o.m. år 2013 överta rodret för verksamheten. Han har ett brett ar-



betsgrepp, vilket å ena sidan innebär ansvar för budgetering och strategiplane-

ring, å andra sidan inkluderar en nära kontakt till det dagliga arbetet vid verksta-

den. Till exempel noterade vi under vårt besök att han deltog i den gemensamma

veckostädningen. Handledarnas uppgifter skiljer sig något från varandra. Även

om samtliga handledare stöder varandra har de sina egna ansvarsområden; så-

lunda ansvarar exempelvis socialhandledaren vid jobbsökarsidan även för att

ge deltagare individuellt stöd i hantering av ångest, liksom ekonomen erbjud-

er individuell ekonomisk rådgivning åt deltagarna. Vägledarnas arbetsuppgifter

motsvarar delvis dem som uppsökande ungdomsarbetare har vid andra arbets-

verkstäder. Vägledarna sprider kontinuerligt och systematiskt information om

Föregångarna vid utbildningsenheter, uppbåd och rekryteringsevenemang; år

2014 nåddes ungefär 1200 unga. Därtill arbetar vägledarna mera ingående med

unga, exempelvis erbjuder de studiehandledning och personlig rådgivning, år

2014 uppgick denna grupp till drygt 120 personer. Personalen börjar arbetsdagen

med en halvtimmes gemensam samling, där aktuella händelser och dagens pro-

gram presenteras; personalens samarbete förefaller vara välfungerande.

• Deltagarnas arbetsdag börjar alltid punktligt kl. 9.00 med en gemensam samling, som är faktainriktad (snarare än informell och social).

• Föregångarna ställer tydliga krav; förutom punktlighet förväntas t.ex. deltagarna på jobbsökarsidan söka ett visst antal arbetsplatser under sin verkstadsperiod.

• Verksamheten vid de tre verksamhetsformerna har tydligt definierade syften.

• Verksamheten vid Föregångarna är en slussverksamhet där den primära målsättningen är att slussa deltagarna vidare till utbildning och arbete.

• Hela personalen samlas dagligen kl. 8.30 för en gemensam genomgång av dagen och aktuella händelser.

• Personalen ter sig väl sammansvetsad och stämningen är uppenbart varm och välkomnande med ett stort engagemang och intresse för deltagarna och deras livssituation.

• Personalen har tydliga arbetsuppgifter där de specialiserat sig på olika frågeställningar, såsom socialt och personligt stöd respektive att hitta och ansöka om arbetsplatser.

VÄRT ATT NOTERA

VA

SA



• Föregångarnas verksamhetsledare ansvarar för de administrativa upp-gifterna men är klart aktiv också på verkstadsgolvet och känner bra till deltagarna.

• Regelrätta uppsökande ungdomsarbetare som rör sig ute på fältet för att individuellt möta unga finns inte vid Föregångarna. Däremot sprider väg-ledarna, på ett föredömligt sätt, regelbundet och systematiskt information om verksamheten bland annat vid skolor och uppbåd.

• Föregångarnas ekonom hjälper även deltagarna med planering av person-lig ekonomi.

• Föregångarna är en omtyckt arbetsplats och när de senast år 2013 ledi-ganslog en tjänst sökte hela 107 personer jobbet. Också utbildningsnivån är hög inom personalen.

• Deltagarna vid Föregångarna utgör en mycket blandad grupp i och med den stora åldersspridningen; 16–65-åringar.

• Flera deltagare vid Föregångarna saknar avtal och kommer till verkstaden eftersom de trivs och känner att de är välkomna och kan få hjälp i olika frågor.

• Iögonenfallande många deltagare (ca 50 %) kommer till Föregångarna på eget initiativ, i regel tipsade eller uppmuntrade av någon kompis eller bekant

• Föregångarnas verksamhetsberättelse är informativ och väldisponerad.

• Föregångarnas hemsida är välgjord.

• (Studie)vägledarna håller på att utveckla ett uppföljningssystem, SIST, för att sålla fram överskådlig information om deltagarna i syftet att se vilka insatser som ger goda resultat. Intresset för att systematisera och förstå både deltagarna och betydelsen av de egna arbetsinsatserna är uttalad.

• Verksamheten vid Föregångarna är ständigt aktivt under utveckling; T.ex. har en grupp ‘All Stars’ startat våren 2015, där deltagare från jobbsökarsi-dan och karriärträningen har mer gemensamt program än tidigare.

• Ett antal invandrare har hittat till Föregångarna, vilket aktualiserat frågan om översättningen av instruktioner och verksamhetsbeskrivning till en-gelska.

• AN-byrån i Vasa har fastslagit att deltagarna inte längre kan göra arbets-prövning vid Föregångarna, eftersom verkstaden inte klassas som en ar-betsplats. Detta är en klar försämring och en tydlig skillnad till den förda politiken i övriga landet.

Verkstadens hemsidor: http://www.foregangarna.fi/

VA

SA



2.14 Arbetsverkstaden i Åbo – Troja

2.14.1 Beskrivning av verksamhetenPå Trädgårdsgatan 19, på gångavstånd från Åbo tågstation, ligger arbetsverksta-

den Troja som grundades år 2002 och hör till Kårkulla samkommun. Verkstads-

utrymmena, som ligger i ett vanligt bostadshöghus, är rymliga: Här finns hobby-

verkstad, sociala utrymmen, kök, matsal, personalens kontor och ett helvitt rum,

som avskilts för ljusterapi. Troja skiljer sig märkbart från de övriga svensk- och

tvåspråkiga arbetsverkstäderna både i fråga om målgrupp och verksamhet. Fle-

ra av deltagarna har någon form av funktionsnedsättning, en del har eller väntar

på sjukpension. Detta innebär att Troja fungerar delvis som en arbetsverkstad för

unga som saknar sysselsättning, delvis som en skyddad arbetsplats för personer i

olika åldrar med specialbehov.

Troja har sammanlagt nio deltagarplatser. Platserna är främst tänkta för unga

som saknar sysselsättning men kan även erbjudas till omsorgens klientel. Vid tid-

punkten för vårt besök fanns sex klienter på plats. En del av dem hade någon

funktionsnedsättning och andra led av psykisk ohälsa men enligt verksamhetsle-

daren hade de alla, med undantag för två vuxna med funktionsnedsättning, som

arbetade heltid med köks- och städuppgifter, målet inställt på studier eller arbete.

Majoriteten av deltagarna vid Troja kommer via AN-byrån, en del kommer även

via socialbyrån, skolan eller det uppsökande ungdomsarbetet. De flesta av delta-

garna har arbetsprövningsavtal och verkstadsperioderna brukar vara mellan tre

till sex månader.

Troja är öppet alla vardagar från kl. 9–15. Alla deltagarna har personliga avtal

med Troja, vilket innebär att deras arbetstid kan variera mycket sinsemellan. Vid

Troja råder inga strikta regler gällande ankomst- och avfärdstider; i princip räcker

det med att deltagarna är på plats i 15 minuter för att få ersättning för arbetsdagen,

allt enligt den lokala AN-byråns direktiv. Under verkstadens öppettider är vem som

helst välkommen till verkstaden, oberoende av om hen har ett avtal eller inte. Ar-

betsdagen vid Troja börjar med gemensamt morgonkaffe. Efter morgonkaffet kan

deltagarna välja mellan att hjälpa till i köket, t.ex. med att tillreda lunchen, eller att

arbeta med mindre hantverk i verkstaden. Varje vardag serveras en gedigen lunch,

också till utomstående kunder. Utomstående kunder betalar fullt pris medan verk-

stadens egna deltagare erlägger 4,60 € för lunchen. Ibland kan även mindre utflyk-

ter, såsom promenad till parken, ingå i dagsprogrammet vid Troja.

Troja är en enspråkigt svensk verkstad och både personalens och deltagar-

nas modersmål är svenska. Vid något enstaka tillfälle har Troja även haft delta-

gare med annat etniskt ursprung och kommunikationen har då gått på engelska.



2.14.2 Personal, arbetsuppgifter och internt samarbete

Vid Troja arbetar en verksamhetsledare, två handledare och en uppsökande ung-

domsarbetare, varav en är samhällspedagog, en konditor, en merkonom och en

pedagog. Verksamhetsledaren har ett klart grepp om verksamheten och visar ett

stort förtroende för sina kollegor. Hon känner till alla deltagare vid verkstaden

och tar en tydlig ledarroll. Hon är den som i sista hand ansvarar för ordning-

en vid verkstaden. Till verksamhetsledarens uppgifter hör även frågor om sam-

arbete och budget. Handledarna vid Troja ansvarar för det dagliga verkstadsar-

betet, såsom planering av veckoprogrammet och handledning. Den uppsökande

ungdomsarbetaren ger rådgivning åt unga i frågor som gäller studier, arbete och

framtidsplanering; rådgivningen sker ofta på något närbeläget café. Personalen

har möte en gång i månaden, och utöver det träffas de allt enligt behov t.ex. när

de tar emot en ny deltagare.

• Troja har öppna dörrar alla vardagar; tidigare deltagare såväl som unga som behöver någon typ av handledning kan komma på besök utan tids-bokning.

• Dagligen tillreds lunch som även utomstående kan köpa och avnjuta i Trojas utrymmen.

• Vid Troja finns ett stämningsfullt helvitt ljusterapirum, till vilket deltagar-na kan söka sig om de känner att de behöver lugn och ro.

• Trojas målgrupp är klart bredare än vid andra verkstäder, de har både “traditionella” verkstadsungdomar och klienter med specialbehov. Troja utgör en trygg och välkomnande plats för deltagarna.

• Trojas deltagare består delvis av klienter med någon funktionsnedsättning, vilket präglar verksamheten. När vi besökte Troja påminde den i flera avseenden om ett dagcenter.

• Den uppsökande ungdomsarbetaren kontaktar svårnådda ungdomar (som t.ex. inte svarar i telefon) genom att sända vykort. Avsikten med att sända vykort, som inte sänds i kuvert, är att de även ger den unga perso-nens föräldrar insyn i samarbetet mellan uppsökaren och den unga.

Verkstadens hemsidor: http://troja.fi/

VÄRT ATT NOTERA

ÅB

O



Ovan har vi en i sänder beskrivit de 13 svensk- och tvåspråkiga verkstäderna. Den

primära avsikten med denna rapport har dock inte varit att jämföra och utvärde-

ra de 13 verkstäderna i syfte att rangordna dem sinsemellan. Däremot har vi öns-

kat plocka fram enskilda insatser och lösningar som verkstäder gått in för i sitt

arbete för att möjliggöra ett utbyte av idéer och på så sätt berika arbetsfältet. För

att ytterligare arbeta för en förädling av verkstäderna och deras insatser för unga

som formellt anses sakna sysselsättning har vi även valt att producera och pre-

sentera en enkel modell för strategisk planering. Modellen, som beskrivs i följande

kapitel, kapitel 3, ser vi som ett möjligt arbetsredskap för verkstadspersonalen att

begagna för att utveckla sitt arbete ytterligare.


3 STRATEGISK PLANERING FÖR UTVECKLANDE AV VERKSTADS- ARBETET – EN MODELL

Här presenterar vi en enkel modell för strategisk planering. Såsom ovan fram-

gick, är tanken att denna modell – i kombination med ‘Värt att notera’-lis-

torna – ska fungera som arbetsredskap för verkstadspersonalen när den utvärde-

rar sitt arbete. Med hjälp av modellen och listorna kan verkstadspersonalen söka

svar på för dem centrala frågor såsom: Vad gör vi vid vår verkstad? Hur gör de

andra verkstäderna? Vilka är skillnaderna och varför? Kan vi lära oss något av de

andra verkstädernas sätt att arbeta? Modellen och listorna kan på ett konkret sätt,

som är förankrat i verkstädernas vardag, bidra till en fruktbar diskussion. Den

kan påminna personalen om – och möjligen också klargöra för den – vilka verk-

stadens nuvarande primära uppgifter och målsättningar är, samt hur den bäst

kan arbeta för att uppnå sina mål. Också om heltäckande mätinstrument är svåra

att hitta är det viktigt att verkstadsarbetet regelbundet diskuteras och utvärderas.

Verkstadsarbetet påverkas av samhällsförändringar och är därtill till sin natur le-

vande liksom det starkt formas av sin personal. Modellen kan ge uppslag till hur

arbetsuppgifterna kunde justeras och därmed möjligen även till hur bättre re-

sultat kunde uppnås. Till modellens starka sidor räknar vi att den lämpar sig bå-

de för jordnära uppgifter, såsom hur tillreda veckans lunch? som för uppgifter på

mer övergripande nivå, såsom hur inkludera unga invandrare i vår verksamhet?

3.1 Den strategiska modellens delmoment tillämpade på verkstadsverksamheten

Nedan (Figur 1) har vi ritat upp en enkel strategisk modell för hur verksamhet –

av mest varierande slag – kan utvärderas, planeras och genomföras. Precis som

för annan verksamhet gäller det även för verkstäderna att insatserna bör plane-

ras noggrant för att fungera optimalt. Det är viktigt att personalen har en klar

3 Strategisk planering för utvecklande av verkstadsarbetet – en modell


bild av, och även enats om, vad som är syftet med verksamheten. Den strategiska

modellen lyfter fram fem centrala moment i utvärderingen och utvecklingen av

verksamheten. Dessa kan tillämpas antingen på verksamheten i sin helhet eller på

valda delar av den. Modellen, som beskriver ett kretslopp, fungerar som ett hjälp-

medel för att fånga en pågående arbetsprocess. Modellen bygger på fem frågor: 1)

Vilken är målsättningen med verksamheten? 2) Hur kan vi nå våra målsättning-

ar?; 3) Hur kan vi mäta verksamhetens resultat?; 4) Vilka är våra resultat?; 5) Hur

kan vi förbättra vår verksamhet?

Den första frågan – syftet med verksamheten – rör sig på ett abstrakt plan och

hänvisar till verksamhetens övergripande målsättning. Här förväntas persona-

len definiera den huvudsakliga målsättningen med verkstadsverksamheten. Den

andra frågan – som rör önskade resultat – hjälper personalen att konkretisera

målsättningen. Det innebär att omformulera den mer allmänt uttryckta målsätt-

ningen i form av konkreta insatser. Den tredje frågan handlar om verksamhetens

strategi och inbegriper alla de arbetsmetoder som personalen använder sig av för

att uppnå de önskade resultaten. Den fjärde frågan rör mätningar; personalen får

nu definiera hur resultaten kan och kommer att mätas. Det betyder att ställa sig

frågan: Hur vet vi att – eller om – vi lyckats nå de önskade resultaten, som vi till-

sammans formulerat utgående från de mer övergripande målsättningarna? Själ-

va resultatet utgör den femte och sista frågan: Hur väl har vi lyckats nå de mål el-

ler resultat som vi ställt upp? Till den strategiska modellens styrkor hör att den

fungerar både för att utvärdera nuvarande, aktuell verksamhet och för att utveck-

la kommande verksamhetsformer. Modellen kan med fördel användas för att vi-

sa hur verksamheten kunde justeras i syftet att bättre nå de önskade resultaten.

Nedan tillämpar vi den strategiska modellen på verkstadsverksamheten. Vi

har valt att endast behandla de två första stegen i modellen. Detta eftersom de två

handlar om vilken riktning verkstadsverksamheten som helhet skall ta, och där-

med är gemensamma för samtliga här presenterade 13 verkstäder. De följande tre

stegen däremot rör snarare sätten att uppnå de två förstnämnda stegen i model-

len. Eftersom skillnaderna mellan de yttre faktorerna bland de 13 verkstäderna är

betydande är det inte fruktbart att här närmare gå in på hur målsättningarna –

både de allmänt formulerade och de mer konkreta – kunde nås. Vi tar nu en när-

mare titt på de två stegen som vi ser som gemensamma för samtliga verkstäder:

(1) de mer allmänna målsättningarna och (2) de önskade resultaten.

Vi utgår från att samtliga verkstäder tagit steg 1 och ställt sig frågan: Vilken

är den primära målsättningen med vår verksamhet? Enligt Utbildnings- och kul-

turministeriet, som handhar den innehållsmässiga planeringen av verkstadsverk-

samheten och tillsammans med bl.a. Arbets- och näringsministeriet står för fi-

nansieringen av verkstadsverksamheten, är svaret att erbjuda verkstadsdeltagarna



social träning samt att vägleda dem till studier och/eller arbete. De enskilda verk-

städerna måste dock aktivt ta ställning till vad dessa, av ministerierna allmänt for-

mulerade målsättningarna, konkret innebär för verksamheten vid deras verkstad:

Var skall tyngdpunkten i arbetet ligga; På träning av sociala färdigheter, på förbe-

redande av arbetsliv eller på en kombination av dessa två? Vad förutsätter utfö-

randet av uppgifterna rent konkret av personalen? Likaså bör verkstäderna defi-

niera sin målgrupp; riktar den sig till alla unga 16–29-åriga som formellt saknar

sysselsättning? Inkluderar eller exkluderar verkstaden, medvetet eller omedve-

tet, vissa undergrupper, såsom unga med invandrarbakgrund, psykisk ohälsa el-

ler missbruksproblematik? Hur verkstäderna väljer att definiera sin målgrupp får

betydande konsekvenser för vilka målsättningar som det är rimligt att ställa upp

för verksamheten. Det säger sig självt att målsättningar, kravnivå och önskat ut-

fall, verkstadsperiodens längd och personalens val av strategi och arbetsmetoder,

liksom vilka resultat som uppnås genom verkstadsarbetet, är kopplade till huru-

dana utmaningar verkstädernas deltagare kämpar med och vilka de ungas resur-

ser är.

Då de allmänt formulerade målsättningarna är fastslagna är det dags att över-

gå till steg 2, att reflektera över vilka de önskade resultaten för verksamheten är.

Här gäller det för verkstäderna att omformulera de allmänna målsättningarna till

konkreta insatser, som både går att mäta eller åtminstone att utvärdera i någon

form. Exempel på konkreta önskade resultat är att ta emot X antal verkstadsdelta-

FIGUR 1. Modell för strategisk planering – en ständigt pågående process

1. MÅLSÄTTNING

2. ÖNSKADE RESULTAT

Vilka är våra målsättningar med verksamheten?

Vilka är våra resultat? Hur kan vi nå våra målsättningar?

Hur kan vi mäta våra resultat?

Hur kan vi förbättravår verksamhet?

3. STRATEGI4. MÄTINSTRUMENT

5. RESULTATUPPGIFT



gare per år eller att bidra till att en viss andel – t.ex. 50 % – av verkstadsdeltagar-

na under sin verkstadsperiod hittat annan sysselsättning. Givet är även att perso-

nalen gör klokt i att ärligt fundera kring hur – och varför – de väljer att definiera

sina resultat på det sätt de gör.

Trots att vi här inte närmare berör stegen 3–5 i modellen hoppas vi ändå att

personalen vid de enskilda verkstäderna tar modellen till sig och går igenom samtliga fem steg. Efter det första hela varvet, under vilket personalen definierat

målsättningar och resultat samt kritiskt analyserat och diskuterat sin verksamhet

och de uppnådda resultaten, kan personalen börja en nya runda: I modellen (fi-

gur 1 ovan, även bilaga 3) står personalen med andra ord återigen vid punkt 1 –

Målsättning – och frågar sig nu, på nytt men utgående från den utvärdering den

gjort med hjälp av den strategiska planeringen, vilken den primära målsättning-

en med verksamheten vid deras verkstad är.

Den strategiska modellen kan med fördel användas oberoende av om verk-

stadspersonalen kommer fram till att den lyckats – eller misslyckats – i sin upp-

gift. Om den uppställda målsättningen inte nåtts finns det skäl att undersöka

möjligheterna att justera någon länk i den process som den strategiska planering-

en fångar. I de fall verkstaden uppnått de önskade resultaten fungerar modellen

som en bekräftelse på att verksamheten är inne på rätt linje och följer en aktivt

utarbetad strategi med klara syften för verksamheten. Också goda resultat brukar

lämna utrymme för ytterligare utveckling eller åtminstone finslipning av verk-

samheten. Likaså har verkstadsverksamheten genomgått – och kommer sanno-

likt att även i fortsättningen genomgå – stora förändringar som en följd av stän-

digt pågående samhällsförändringar. Det innebär att en modell som fungerade

väl år 2010 inte nödvändigtvis längre är optimal år 2017. Vår önskan är att verk-

stadspersonalen tillsammans, regelbundet t.ex. en gång per år, skulle ta sig tid att

utgående från t.ex. vår modell för strategiska planering, kritiskt diskutera, analy-

sera och utvärdera sin verksamhet och sina resultat.


4 JÄMFÖRELSER AV VERKSTÄDERNA: STORA SKILLNADER

Såsom framgår av de separata verkstadsbeskrivningarna ovan är utbudet av

verksamhetsformer inom verkstäderna i Svenskfinland stort och olikheterna

mellan verkstäderna ansenliga. Detta är fallet redan då vi ser till de yttre fakto-rerna av verksamheten. T.ex. har en del verkstäder lång erfarenhet, upptill 20 år,

medan andra verkat endast i ett par år; nio verkstäder är kommunala och de öv-

riga fyra hör till tredje sektorn; antalet deltagarplatser varierar från fem till näs-

tan det tiofaldiga; den stora majoriteten av verkstäder arbetar uteslutande med

unga men några erbjuder sina tjänster också till äldre personer; personalantalet

varierar från en till elva; en del verkstäder har ett sammansvetsat personalteam

som arbetat tillsammans i många år medan andra tvingas kämpa med tidsbund-

na arbetskontrakt och stor personalomsättning; deltagare kan vara på verkstaden

allt från tre månader till ett år – ibland rentav längre; budgeten per verkstadsdel-

tagare varierar kraftigt; när det kommer till språk är en handfull av verkstäderna

enspråkigt svenska, medan svenskspråkigas andel på de betydligt fler tvåspråkiga

verkstäderna varierar mellan 10 % och 90 %.

Förutom variationer i yttre faktorer präglas verkstadsverksamheten även av

vad vi kallat inre faktorer. Med detta avser vi aspekter som personalen och i syn-

nerhet verksamhetsledaren har större möjlighet att påverka än när det kommer

till de yttre faktorerna. De inre faktorerna inbegriper bland annat arbetssätt, in-

tern kommunikation, den allmänna stämningen på verkstaden men också relatio-

nen till nära samarbetsparter. I likhet med andra arbetsplatser påverkar verksam-

hetsledarens sätt att leda verksamheten liksom även de anställdas personlighet,

engagemang och utbildning starkt verksamheten. Också på dessa punkter ser vi

tydliga skillnader verkstäderna emellan. T.ex. har verksamhetsledarna på de stu-

derade verkstäderna valt mycket olika sätt att arbete: det finns verksamhetsleda-

re som snarast kan beskrivas som administratörer, men vi ser också verksamhets-

ledare, som tillbringar det mesta av sin arbetstid på verkstadsgolvet tillsammans

med verkstadsdeltagarna och den övriga personalen. Det finns verkstäder där


4 Jämförelser av verkstäderna: stora skillnader

verksamhetsledaren sammankallar personalmöten dagligen medan andra i prak-

tiken sällan närvar ens vid vecko- eller månadsmötena som de övriga anställda

håller regelbundet. Skillnaderna mellan utbildningsnivån på verkstadspersonalen

är även de betydande: en del verkstäder har personal där så gott som alla innehar

examen på högskolenivå medan andra befinner sig i rakt motsatt situation. Också

personalens engagemang och intresse att fundera kring hur det nuvarande verk-

stadsarbetet kunde utvecklas eller vilka utmaningar som möjligen står inför dör-

ren varierar stort. De yttre och inre faktorerna formar tillsammans verksamheten

vid arbetsverkstäderna och bidrar till hur väl man lyckas nå, möta och sysselsät-

ta de unga deltagarna.

Även om det i formella styrdokument framkommer en allmänt formulerad

målsättning att verkstäderna bör erbjuda sina deltagare social träning och väg-

ledning i syfte att erhålla utbildning och arbete, ser vi att de 13 verkstäderna skil-

jer sig märkbart från varandra när det kommer till både definitionen och omfatt-

ningen av sin primära målsättning: En del verkstäder ser praktisk sysselsättning

av deltagarna, t.ex. i form av hantverk och spel, som sin huvudsakliga målsättning medan andra är klart mer inriktade på att lotsa deltagarna vidare till utbildning

eller arbete. För verkstäderna utgör den konkreta verksamheten ett delmål för att

nå målsättningen. Därmed ser verksamheten på verkstadsgolven olika ut; en del

verkstäder viker mycket tid för sysselsättning medan andra är mer inriktade på

arbetslivsförberedande verksamhet.

Vår studie visar även att målsättningen kan variera också inom en och sam-ma verkstad beroende på de enskilda verkstadsdeltagarnas aktuella livssituation:

För en del unga är fokus inriktat på att hitta studie- eller arbetsplats medan det

för andra främst gäller att ”hitta” sig själv, erhålla dygnsrytm och vardagsrutiner.

Vi ser hur ett brett fokus inom en och samma verkstad, som har deltagare med

sinsemellan mycket varierande behov, ger ett splittrat intryck och även ställer sto-

ra krav på personalen. Några verkstäder har därför gått in för att gruppera sina

deltagare så att unga med större behov deltar i en s.k. startverksamhet, där tyngd-

punkten för den primära målsättningen ligger vid sysselsättning snarare än vid

att nå en studie- eller arbetsplats. I vår studie över de 13 verkstäderna i Svenskfin-

land finns också en verkstad som bedriver flera serviceformer med klart formu-

lerade, men sinsemellan olika, målsättningar för sina deltagare på respektive ”lin-

jer”. Sålunda riktar sig en linje t.ex. specifikt till unga som vill studera.

Likaså finns i vårt material tydliga variationer i den kravnivå som verkstäder-

na ställer och anser vara rimlig, när det kommer till de enskilda deltagarna: Skall

en ”inre vilja” och motivation först infinna sig hos deltagarna eller både kan och

bör verkstäderna förutsätta att de unga tar tag i de uppgifter och arbetstillfällen

som råkar stå tillbuds, oberoende av hur lockande de ter sig för de unga? Vi ser



också att ytterst få verkstäder förefaller att begagna sig av möjligheten att avbryta

ett kontrakt i de fall att en deltagare inte mår särskilt bra och därför, åtminstone

för tillfället, inte kan tillgodogöra sig det stöd som verkstaden erbjuder. De fles-

ta verkstäderna tenderar, tvärtom, snarare att förlänga verkstadsperioden i hopp

om att en längre verkstadsperiod på sikt skall ge önskad utdelning.

Frågan om kravnivå och synen på vad som kan anses utgöra ett gott, eller åt-

minstone rimligt, resultat för den enskilda unga efter avslutad verkstadsperiod

sammanhänger i sin tur med frågan om den optimala längden på verkstadsperi-oden. Även om alla verkstäder givetvis planerar sin verksamhet utgående från si-

na deltagares utgångsläge, pekar vårt material på betydande olikheter mellan de

unga som utgör verkstädernas målgrupp. Detta är en tänkbar förklaring till de

märkbara skillnaderna som förekommer i längden på deltagarnas verkstadspe-

rioder. Ett fåtal verkstäder har dock från första början, utgående från vad de an-

ser sig kunna erbjuda, dragit upp förhållandevis snäva tidsramar för deltagarnas

verkstadsperioder. Vi ser också verkstäder som, tvärtom, byggt upp sin verksam-

hetsplan utifrån ett mer långsiktigt perspektiv. Det baserar de på teorier om be-

tydelsen av trygga och stabila personrelationer. Verksamheten vid de senare verk-

städerna utgår därför från en verkstadsperiod som sträcker sig över ett helt skolår,

d.v.s. i praktiken nio månader. Längden på verkstadsperioden sammanhänger of-

ta också med vilken avtalstyp – ett arbetsprövnings- eller ett rehabiliterande av-

tal – som ingås, och med vem – görs avtalet med social- eller AN-byrån. Avtalen

är av stor betydelse, eftersom avtalstypen får kännbara konsekvenser inte bara för

hur länge deltagarna maximalt kan vistas på verkstaden men också för vilka er-

sättningsformer och -belopp som deltagarna beviljas. I vår studie visar sig också

iögonenfallande stora skillnader förekomma på dessa punkter; både verkstäder

emellan men också inom en och samma verkstad. T.ex. kan i samma verkstads-

grupp återfinnas unga, som helt saknar avtal, unga med korta liksom unga med

flera månader långa avtal. Dessa unga kan därmed vara berättigade till ekonomis-

ka bidrag som till sin storlek varierar från allt mellan 0 till 800 euro i månaden.

När det gäller språkfrågan kan konstateras att hela nio av de tretton arbets-

verkstäderna i Svenskfinland är tvåspråkiga. Ingen av dessa nio verkstäder uppger

att de skulle se den tvåspråkiga lösningen som utmanande, än mindre svår eller

problematisk. Under våra besök vid de tvåspråkiga verkstäderna ser vi inte heller

bland deltagarna “klickar” som primärt förefaller vara baserade på språkgrupp-

stillhörighet. De facto förefaller språkfrågan vid de tvåspråkiga verkstäderna att

inte ha tillskrivits någon större betydelse och därför har den inte heller vigts nå-

got större intresse.



Under våra besök på de nio tvåspråkiga verkstäderna tycker vi oss inte ha

noterat att språkfrågor skulle utgör en känslig fråga eller en direkt utmaning för

verkstadsarbetet. Trots att språkfrågan inte ställer till med några uppenbara pro-

blem, ser vi ändå skillnader mellan de nio verkstäderna. Vi får smakprov på en

verkstad där den svenskspråkiga verksamhetsledaren medvetet och aktivt gått in

för en slags språkbadslinje, där all information i lika stor utsträckning ges på bå-

de svenska och finska. Som motvikt till detta stöter vi dock också på exempel där

det, åtminstone bland en del av verkstadspersonalen, förefaller finnas en uttalad

okänslighet för språkaspekten: All information ges konsekvent på bara ett språk

– finska – och som svar på vår fråga hur svenska beaktas får vi ett torrt konsta-

terande: ”Om nu någon faktiskt inte förstår så kan den ju fråga i så fall!”. Vi ser

också verkstäder där stämningen genuint ter sig tvåspråkig – t.ex. hör man en hel

del svenska talas på verkstaden, liksom personalen utan att blinka ger oss inter-

vjun på svenska, men där verksamhetsspråket ändå tenderar glida över till finska

– och detta också då hälften, eller fler, av personalen har svenska som moders-

mål. Slutligen förekommer, må så vara i mycket begränsad utsträckning, grova

förenklingar eller rent av fördomar förknippade med den av de två inhemska

språkgrupperna som de berörda personerna i personalen inte själva råkar tillhö-

ra. Här har vi bland personalen fått prov på en något oroväckande tendens i bäg-

ge riktningar; finlandssvenskar som sammanknippar ett mindre belevat beteende

med finskspråkiga unga och finskspråkiga vuxna som hävdar att svenskspråkiga

är fördomsfulla och oförmögna till samarbete. På det stora hela förefaller språk-

frågan dock inte utgöra en betydande utmaning i verksamheten: Ändå skulle vi

gärna se att den självklart och på allvar tillskrevs en av verkstadsarbetets många

viktiga aspekter.


5 DISKUSSION

De, i en del avseenden, mycket tydliga skillnader i de 13 verkstädernas mål-

sättning och därmed även i fokus på de konkreta resultat man önskar upp-

nå, kan utgöra en utmaning för verkstadsverksamheten på svenska som helhet.

Det något spretiga fokus bidrar till att verkstäderna kan möta olika förvänt-ningar från sina samarbetsparter. Vår studie, som begagnat sig både av doku-

ment och av intervjuer, öppnar för tolkningen att ministerierna, arbetsförmed-

lingen och de som ansvarar för sysselsättningsfrågor i kommunerna förefaller

att önska att verkstäderna snabbt lotsar sina deltagare vidare till utbildning el-

ler arbete. Vår diskussion med övriga samarbetsparter, såsom socialbyrå och ut-

bildningsenheter, visar att de kan ha annorlunda förväntningar: En del hoppas

i största allmänhet på någon form av aktivering, medan andra främst förefaller

att ser verkstäderna som en andhämtningsplats, där de unga kan ta en paus från

t.ex. studier som kört fast eller få avstånd till osunda levnadsvanor. I vårt material

finns även verkstäder vars personal frågat sig ifall de uppfattas som ett ”dagcen-

ter” eller en ”förvaringsplats”, till vilken en samarbetspart anser sig kunna sända

unga personer med de mest varierande utmaningar. Med andra ord händer det

att unga, som helt enkelt inte platsar någon annanstans i stödsystemet, uppmanas

ta kontakt med verkstäderna, fastän de ifrågavarande ungas möjligheter till stu-

dier eller lönearbete av samtliga parter ses som närmast obefintliga i praktiken.

De här fallen aktualiserar andra frågor: I vilken mån förväntas verkstäderna t.ex.

erbjuda sina deltagare stöd av psykisk karaktär? Var kan gränsen mellan stöd och

vård dras – och vem får dra denna gräns?

Det är inte heller självklart att myndigheternas och verkstädernas – eller verk-

stadsdeltagarnas – förväntningar är de samma, trots att de delar en allmänt for-

mulerad målsättning för verkstadsverksamheten. Vår studie tyder på att verk-

städerna är ytterst lyhörda för sina deltagares önskemål. Därmed sammanfaller

i regel verkstädernas och deltagarnas förväntningar långt. Bland olika aktörer på

makronivå kan önskemålen variera när det gäller mer övergripande målsätt-

ningar: Vad kan t.ex. definieras som ett lyckat slutresultat; i vilken takt förväntas

5 Diskussion


målet uppnås; huruvida bara delvis tillfredsställande mål som nås på kort sikt är

att föredra fram om mer tilltalande på längre sikt. På verkstaden kan det råda de-

lade uppfattningar om huruvida de uppställda målen är realistiska; huruvida de

unga deltagarna ställer ribban för högt eller för lågt liksom hur flexibel deltagar-

na förväntas vara under processens gång.

Då vi höjer vår blick från det konkreta arbetet på verkstadsgolvet till en mer

abstrakt nivå visar vår studie att arbetsverkstäderna – trots inbördes skillnader

i det praktiska utformandet av verksamheten – har en övergripande gemensam

målsättning: alla verkstäder är inställda på att stöda de enskilda deltagarna och

deras individuella önskemål – oberoende av om de hoppas på att slussas vidare

till arbete och studier, eller föredrar att få sin dygnsrytm i skick. Likaså önskar al-

la verkstäderna erbjuda sina deltagare ett meningsfullt sammanhang som ger del-

tagarna en känsla av att de är välkomna, att det är värt att komma till verkstaden

och att det – med personalens hjälp – går att påverka sin situation till det bättre.

På dessa punkter har verkstäderna enligt vår bedömning lyckats. Det stora fler-

talet av de intervjuade verkstadsdeltagarna är mycket nöjda med sin tid på verk-

staden (jfr Wrede-Jäntti & Wester, in press).

Detta hindrar inte att alla verkstäder kunde gynnas av att ha bättre insikt i

de övriga verkstädernas vardag och därmed också framgångar och utmaningar.

I rapporten har vi därför, efter varje enskild verkstadsbeskrivning, formulerat en

”Värt att notera”-lista med intressanta och ofta unika inslag i verksamheten vid

den berörda verkstaden. De flesta av dessa punkter kan med fördel delas med an-

dra verkstäder och i bästa fall fungera som inspirationskälla för arbetet vid dem.

En ärlig och öppen kommunikation – gärna också över språkgränserna – av det

slag som denna rapport bjuder på skulle enligt vår bedömning gagna verkstads-

verksamheten också på nationell nivå.

Det är skäl att nämna att denna rapport inte gör anspråk på att vara hel-täckande eller omfatta alla aspekter av verkstadsverksamheten i Svenskfinland.

T.ex. har vi föga studerat verkstadsverksamheten i relation till deltagarnas möjli-

ga missbruksproblematik eller frågan om integrering av unga med invandrarbak-

grund. Vid våra samtal med personalen vid de 13 verkstäderna var det ingen som

lyfte upp missbruk som ett aktuellt problem bland deltagarna på verkstaden. T.ex.

nämndes droger endast när personalen konstaterade att verkstäderna på denna

punkt har nolltolerans. Inte heller temat invandrare fick nämnvärt utrymme un-

der våra samtal. Detta berodde möjligen på att det bland de 13 verkstäderna en-

dast fanns två som hade deltagare med annan etnisk bakgrund än finländsk. Även

om en bidragande orsak till detta kan vara att den finländska integrationspoliti-

ken ofta ställt sig tveksam till integration på svenska, kan verkstäderna i en nära

framtiden spela en större roll när det kommer till integrering av unga med in-

5 Diskussion


vandrarbakgrund i det finländska samhället. Också denna aspekt talar för att

verkstäderna, i synnerhet det idag tvåspråkiga, i sin verksamhetspolicy alltid kun-

de beakta, motivera och mer aktivt gå in för att välja en tydligare språkpolitisk linje, som även omfattar det svenska språket.

Slutligen kan nämnas att gemensamt för verksamheten inom den sociala sek-

torn är att resultaten tenderar att vara svårmätbara. Arbetsverkstäderna utgör

inget undantag. När det kommer till mätinstrument och bedömning av resultat

är läget vid verkstäderna rätt anspråkslöst. Ett undantag utgörs av ministeriets år-

liga rapport, som baserar sig på statistiska uppgifter, vilka verkstäderna varje år

uppger för att erhålla statsunderstöd för verksamheten.

Denna i sig viktiga kvantitativa redogörelse är dock grov till sin karaktär så

till vida att den fångar endast en del av verkstädernas arbete, eftersom intresset

primärt är inriktat på vilken verkstadsdeltagarnas sysselsättning är efter avslu-

tad verkstadsperiod. Siffrorna ger däremot inte svar på vilka insatser, utmaning-

ar, faktorer och andra resultat som ligger bakom dem.

Statistiska uppgifter får idag ofta avgörande betydelse, t.ex. när det gäller att

övertyga att en verksamhet är värd att upprätthållas och därmed även finansie-

ras. Det är därför skäl att fråga sig också hur verksamhet – t.ex. vid arbetsverkstä-

der – bokförs: Hur definieras och registreras t.ex. längden på de unga deltagarnas

verkstadsperiod? Detta i sin tur kan bli avgörande för vilken “status” deltagarna

tillskrivs då verkstadsperioden anses avslutad. Det är av betydelse då den årliga

rapporten framför allt intresserar sig för huruvida de unga erhållit studie- eller

arbetsplats efter avslutad verkstadsperiod. Det finns orsak att fråga sig om verk-

städerna registrerar sina deltagare på samma sätt? Anses t.ex. en och samma per-

son fortsätta sin verkstadsperiod, eller påbörja en ny, ifall hen lämnat verkstaden

för att utföra en tidsbegränsad arbetsprövning och sedan återvänder till verksta-

den? I det första sättet att tolka läget registreras deltagaren endast en gång, till-

bringar en längre tid på verkstaden men uppnår ändå inte det önskade slutre-

sultatet (övergång till studier eller arbetsliv); i det andra sättet att tolka samma

situation bjuder statistiken på en betydligt ljusare bild; efter en kortare verkstads-

period skrivs hen ut som placerad på arbetsmarknaden. Då hen återvänder och

registreras som en ”ny” deltagare kan verkstaden uppvisa inte bara effektiva resul-

tat efter kortare verkstadsperioder utan även ett större antal deltagare under den

givna tidsperioden. Vi frågar oss också om det av verkstädernas bokföring fram-

går huruvida nyinskrivna deltagare deltagit i verksamheten tidigare – och om så

är fallet, huruvida det finns ett tak för hur många gånger det kan anses vara rim-

ligt och ändamålsenligt att samma unga person återvänder till verkstaden?

Också om den nationella kvantitativa utredningen möjligen har sina svaghet-

er så utkommer den ändå årligen och erbjuder därmed data, som sannolikt på det

5 Diskussion


stora hela är jämförbara från ett år till ett annat. Någon nationell kvalitativ ut-

värdering av verkstadsverksamheten i Finland finns däremot inte. Denna rapport

handlar endast om den svensk- och tvåspråkiga verkstadsverksamheten för unga.

Därtill består materialet av styrdokument och intervjuer med såväl verkstadsdel-

tagare som -personal samt frågeformulär med verkstadspersonal. Trots att detta

material är förhållandevis omfattande, är det i nationellt perspektiv, begränsat till

sin omfattning och därtill har det insamlats under en begränsad tidsperiod. Be-

skrivningarna i rapporten bör inte heller uppfattas som statiska: Arbetsfältet ge-

nomgår förändringar och påverkas därtill av samhällsutvecklingen. Vår studie

vittnat dock om att arbetet som utförs vid arbetsverkstäderna med fördel kun-

de granskas både med hjälp av kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder. Vår övertygelse är att en mer omfattande kvalitativ utvärdering av verkstadsverk-

samheten skulle komplettera de kvantitativa mätningar och bidra med värdefull

kunskap så väl för verkstadspersonal, som finansiärer och beslutsfattare. Vår kva-

litativa rapport kan, för de svensk- och tvåspråkiga arbetsverkstädernas del, ses

som ett blygsamt komplement till den kvantitativa rapporten som årligen utges i

regi av Utbildnings- och kulturministeriet. Fortfarande finns ett behov för en na-

tionell, systematisk utvärdering av verkstadstjänsterna som inkluderande också

kvalitativa aspekter av verkstadsarbetet liksom mer långsiktiga aspekter av verk-

stadsarbetet.


6 KORT SAMMANDRAG

Denna rapport baserar sig på material insamlat av det longitudinella och kva-

litativa forskningsprojektet ”Uppföljning Ung”. Projektet sträcker sig över

åren 2014–2017 och har finansierats av Svenska Kulturfonden och Undervis-

nings- och kulturministeriet. Studien omfattar alla svensk- och tvåspråkiga ar-

betsverkstäder i Finland som tillhör ULA-nätverket samt en trettonde tvåsprå-

kig arbetsverkstad i Sibbo, som vi lyckades spåra via nätet. Målsättningen med

rapporten är att presentera verkstadsverksamheten vid de 13 arbetsverkstäder-

na kvalitativt och därmed beskriva och konkretisera verkstadsarbetet på ett annat

sätt än vad de årliga sifferuppgifterna klarar av att göra.

Under våra besök vid de 13 svensk- eller tvåspråkiga arbetsverkstäderna blev

det uppenbart att verkstäderna, trots sin gemensamma officiella målsättning, i

det konkreta arbetet på verkstadsgolvet tydligt skiljer sig från varandra. I rappor-

ten beskrivs därför verkstäderna en i sänder för att belysa skillnaderna mellan

dem. Dessa verkstadsbeskrivningar presenteras i rapporten i alfabetisk ordning.

Därtill har vi för varje verkstad separat lyft fram insatser och intressanta inslag

som vi fått ta del av under våra besök till verkstäderna. Dessa insatser redovisar vi

för i form av ”Värt att notera”-listor, som avslutar varje enskild verkstadsbeskriv-

ning. Vi hoppas att listorna bidrar med konkreta och nyttiga idéer från verkstads-

verksamheten ute på fältet, och att dessa uppslag kan tas till vara och användas

av andra verkstäder. Ett helt kapitel, kapitel 3, har därtill vigts till att redogöra för

vår enkla modell för strategisk planering. Vi tänker oss att verksamhetsledarna

och personalen vid verkstäderna med fördel kan tillämpa modellen på sin verk-

samhet – eller på en specifik del av den – i syfte att utvärdera och ytterligare ut-

veckla den.


7 SUOMEKSI: ESIPUHE JA YHTEENVETO

7.1 Esipuhe

Haluamme kiittää kyseisten 13 työpajan henkilökuntaa ja nuoria osallistujia läm-

pimästä vastaanotosta sekä ajastanne. Toivomme että tämä raportti puolestaan

tarjoaa tietoa ruotsin- ja kaksikielisestä työpajatoiminnasta kautta maan sekä in-

spiroi kehittämään työpajatoimintaa annettujen esimerkkien avulla. Toivomme

myös että raportti nähdään myönteisenä viestinä siitä tärkeästä työstä nuorten

keskuudessa jota työpajoilla tehdään. Haluamme esittää suuret kiitokset myös

tutkimuksen rahoittajille Svenska Kulturfondenille sekä Opetus- ja kulttuuri-

ministeriölle, jotka ovat tukeneet seurantatutkimusta ”Uppföljning Ung”, jon-

ka osaa tämä raportti on.

7.2 Yhteenveto

Tämä raportti kostuu aineistosta, joka on kerätty kvalitatiivisen ja pitkittäistut-

kimuksen (2014–2017) ”Uppföljning Ung”:n kautta, joka on kerätty vuosina

2014–2015. Tutkimus kattaa kaikki 12 ruotsin- ja kaksikielistä nuorten työpajaa

Suomessa, jotka kuuluvat ULA-verkostoon (joka puolestaan on osa Valtakunnal-

lista työpajayhdistystä) sekä kolmannentoista pajan Sipoosta, jonka onnistuim-

me löytämään netin avulla. Raportin tavoitteena on, pohjautuen kvalitatiiviseen

tutkimusmenetelmään, esitellä työpajatoiminta näissä 13 nuorten työ pajassa.

Haluamme kuvailla ja konkretisoida työpajoissa tehtyä työtä toisella tavalla kuin

mitä tilastollisilla luvuilla voidaan tehdä.

Vierailujemme aikana tuli selväksi että yhteisestä virallisesta tavoitteesta huo-

limatta konkreettinen pajatoiminta näyttäytyi hyvin erilaisena kyseisissä ruotsin-

ja kaksikielisissä työpajoissa. Raportissa kuvataan siksi yksi työpaja kerrallaan,

aakkosjärjestyksessä, jotta niiden keskinäiset erot voisi nähdä paremmin. Tämän


7 Suomeksi esipuhe ja yhteenveto

lisäksi olemme jokaisen pajaesityksen jälkeen ”Värt att notera”-listojen muo-

dossa, nostaneet esiin kyseisen pajan panostuksia ja ideoita, joihin olemme saa-

neet tutustua käyntien aikana. Toiveenamme on, että listoissa mainitut toimeen-

pannut ratkaisut voidaan jakaa sellaisenaan tai muokattuina ja ottaa käyttöön

myös muilla pajoilla. Raportissa olemme varanneet kokonaisen luvun (luku 3)

kehittä mämme yksinkertaisen strategisen mallin esittämiseen. Käsityksemme on,

että pajojen toiminnanjohtajat ja henkilökunta voisivat hyötyä peilaamalla om-

aa toimintansa – tai vaikkapa vain osaa siitä – malliin, kehittääkseen omaa paja-

työtään entisestään.

Toivotamme kiinnostavia lukuhetkiä,



LITTERATUR

Bamming, R. & Sundvall, S. (2015). Työpajatoiminta 2014. Valtakunnallisen työpaja-kyselyn tulokset. Opetus- ja kulttuuriministeriö, TPY ry.

UKM (2016). Ungdomsverkstäder. Nedladdad 15.3.2016. Utbildnings- och kulturmi-nisteriets hemsidor. http://www.minedu.fi/OPM/Nuoriso/nuorisotyoen_kohteet_ja_rahoitus/ tyoepa-jat/?lang=sv

Pohjois-Savon elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskus (2014): Toimintamalli moni-alaisille nuorten ohjaus- ja palveluverkostoille nuorisotakuun paikallistason koordi-nointiin ja edistämiseen. Nedladdad 12.1.2016. https://www.ely-keskus.fi/documents/10191/4798104/Toimintamallin+monialaisil-le+ohjaus-+ja+palveluverkostoille.+UraohjaamoPOSELY.pdf/e49ae846-0803-4cd8-a3bf-f241a5e090a0

Ungdomslagen 72/2006, se även 20.8.2010/693: Nedladdad 15.3.2016. http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/2006/20060072

Ungdomsverkstädernas hemsidor: Se slutet av respektive verkstadsbeskrivning.

Wrede-Jäntti, M. & Wester, C. (in press): Verkstaden – en laddningsstation. Deltaga-res erfarenheter av erhållet psykiskt och socialt stöd vid ungdomsverkstäder i Finland. Tidsskrift for psykisk helsearbeid.


BILAGOR

BILAGA 1. Årsklocka (används av arbetsverkstaden i Borgå)

Nätverks-möte

Nätverks-möte

Nätverks-möte

Nätverks-möte

T.ex. Kommunens sommarjobb lediganslås

Samman-ställning och spridning av information

Samman-ställning och spridning av information

Skolorna/studierna börjar

Gemensam elevantagning (GEA)

År

Källa:

Wrede-Jäntti & Wester, inspirerade av Pohjois-Savon elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskus modell (2014, 17)

T.ex. Kommunens bokslut och årsberättelse


BILAGA 2. Självskattningsblankett (används av arbetsverkstaden Katapult i Mariehamn, Åland).

Bilaga 2: Självskattningsblankett (används av verkstaden Katapult i Mariehamn, Åland).


BILAGA 3. Modell för strategisk planering

1. MÅLSÄTTNING

2. ÖNSKADE RESULTAT

Vilka är våra målsättningar med verksamheten?

Vilka är våra resultat? Hur kan vi nå våra målsättningar?

Hur kan vi mäta våra resultat?

Hur kan vi förbättravår verksamhet?

3. STRATEGI4. MÄTINSTRUMENT

5. RESULTATUPPGIFT

new g kimitoön en presentation av 13 arbetsverkstÄder … · 2016. 4. 11. · en presentation av...

Documents