Livets och Dödens skepp En studie om betydelsen av och forskningen kring

skeppssymboliken under bronsåldern

Kandidatuppsats i arkeologi

Stockholms universitet

HT 2011

Ida Andersson

Handledare: Magnus Ljunge

1

Innehållsförteckning

1. Inledning ................................................................................................................ 2

1.1 Introduktion ............................................................................................................................................. 2

1.2 Syfte ......................................................................................................................................................... 3

1.3 Bakgrund .................................................................................................................................................. 3

1.4 Frågeställning .......................................................................................................................................... 6

1.5 Metod ...................................................................................................................................................... 6

2. Att tyda symboler ................................................................................................... 7

3. Livets skepp ............................................................................................................ 9

3.1 Skeppet i vardagen .................................................................................................................................. 9

3. 2 Skeppsbilden som en symbol för makt ................................................................................................. 11

3.3 Sol, fruktbarhet och skepp .................................................................................................................... 12

4. Dödens Skepp....................................................................................................... 16

4.1 Resan till döden och andra teorier ........................................................................................................ 16

4.2 Skepp i Gravar ........................................................................................................................................ 17

4.3 Skeppssättningar ................................................................................................................................... 19

4.4 Fler tolkningar ........................................................................................................................................ 23

5. Slutdiskussion ....................................................................................................... 25

6. Summary .............................................................................................................. 29

7. Referenser ............................................................................................................ 30

Abstract

This paper presents a discussion about the ship-symbolism which is especially distinct during the

Bronze Age. It deals with the mythical rock-carvings, the monumental ship-shaped stone-settings

and also the bronze razors. In previous interpretations most of the scholars have chosen to apply all

ship-symbolism to only one meaning. I aim to separate the different ships and give them all an

individual meaning by looking at the surroundings and context which it's in and while doing it gain

a greater understanding about the Bronze Age ideology. I find it highly unlikely that a ship image on

a rock-carving have the same meaning as a grave such as a ship-settings for example. What is

obvious about the ships is that they had a big and important role during this time and that's why I

find this subject interesting.

Framsida: Bild målad av författaren

2

1. Inledning

1.1 Introduktion

Skeppet, båten, fartyget, har varit ett av de

viktigaste transportmedlen sedan länge.

Vikten av att kunna ta sig från en plats till

en annan är oersättlig, känslan av att ta sig

över något så stort som havet till ett

främmande land är fantastisk, bara att

kunna segla över vattnet för att få mat på

bordet eller äran som det ger är stort.

Det är lätt att förstå att skeppet i alla tider

haft en stor betydelse.

I det forntida Egypten trodde man att Ra seglade över himlen med solen. I den kristna ikonografin

finns skeppet som en symbol för Noaks ark eller kyrkan som ska ta människorna över det oroliga

havet till Evigheten.

Den grekiska mytologin hade även de en tanke om skeppet och solen (Almgren 1927:32, 41,

http://textproduktion.se/Kristna%20symboler.html ).

Det är inte omöjligt att man hade en liknande idé i Skandinavien. Det är speciellt tydligt att under

bronsåldern hade skeppet en viktig roll i samhället när man ser på lämningarna (Carlsson 2001).

Just för den starka skeppssymboliken från perioden som sträckte sig från 1700 f.kr till 500 f.kr

behandlar min uppsats främst bronsåldern med större fokus på yngre bronsåldern då skeppen till

synes hade en större roll då.

En stor del av det ekonomiska för människorna som levde då verkar ha kretsat runt bronset, och för

att få tag på bronset måste man ta sig ut i världen eller så måste världen komma till dem.

Där kommer skeppet in i bilden. Det denna uppsats ska handla om är dock inte skeppet som

transportmedel utan skeppet som symbol.

En bild säger mer än tusen ord sägs det, och under förhistorien gäller det nog speciellt då man inte

använde sig av det skrivna språket.

Skeppet som symbol kan bli ett väldigt brett ämne och det är också ett väldigt utforskat ämne, men

jag tänker fokusera på betydelsen av skeppet i olika kontexter. Skeppet visar sig i olika former, och

det finns många olika teorier om vad skeppet står för.

Jag är av uppfattningen att genom att studera olika former av lämningar eller föremål som skeppet

visar sig på kan man få fram en mer exakt tolkning av den ursprungliga idén.

Det är omöjligt att förstå exakt hur de förhistoriska människorna tänkte, men genom att ta del av

material och se relationerna mellan olika föremål kan man få en inblick i deras liv.

Man bör även ha i åtanke vad skeppet betydde som ett faktiskt föremål och transportmedel.

Skeppet tar plats på ett flertal föremål, skepp byggs i sten, de ristas in på hällar, och de blir vackra

bilder på bronsartefakter. Det känns självklart att skeppet symboliserar resan på ett eller annat sätt,

men får troligen en ytterligare djupare mening om det visar sig på en häll eller som en grav.

Ofta är skeppen på hällarna bara skepp men inte helt sällan finns det orealistiska saker på båtarna,

folk som gör konster, ett träd som växer på båten etc. Ibland även en cirkel på en mast eller bara en

cirkel ovanför som tolkats som solsymboler, vilket visar på att bronsåldersmänniskan kan ha tänkt

sig skeppet som solens transportmedel parallellt med vagnen, som tex Trundholmsvagnen visar

(Malmer 1989:19).

Fig. 1: Avbildning av egyptiska kultskepp (Almgren

1927:41)

3

Skeppssymbolik är redan ett mycket utforskat ämne, vilket både ger mig fördelar och nackdelar.

Fördelen är att jag kan ta hjälp av de äldre teorierna och jag har tillgång till mycket material som jag

kan vrida och vända på. Nackdelen är att risken finns att jag bara återberättar andras tolkningar.

Anledningen till att jag ändå väljer att skriva om skeppssymbolik är just för att skeppet är en sådan

vanlig symbol, och jag vill då se varför så är fallet.

För att det förekommer så ofta anser jag att det är osannolikt att skeppet skulle vara en symbol för

t.ex. något så mystiskt och tabubelagt som döden som det anses vara ibland (Johansson

1999:17,18). När skeppet förekommer bland gravar blir det en annan historia dock.

Det går självklart inte att veta vad människorna då hade för tankar om döden. Men ser man på

jobbet de lade ner på en del begravningar lär man ha sett döden eller möjligtvis dödsriket som något

speciellt.

Skeppet är en symbol som har genomsyrat de flesta kulturer världen över men med olika meningar

beroende på kultur, vilket gör skeppssymboliken så svårtolkad och är troligen anledningen till att

det finns så många olika teorier om det. Det finns teorier som kopplar skeppet till bland annat

maktsymboler, solkalendrar, fruktbarhetskulter, dödskulter och solkulter (Nylén 19787:15,

Johansson 1999:13,15,17).

Jag anser att det är viktigt att observera relationen till andra symboler för att nå en trovärdig

tolkning. Jag känner att om man anser att skeppet står för en dödskult t.ex., varför skulle man rista

in tusentals skepp på hällar och sätta dem i relation till symboler som med stor säkerhet påvisar liv.

Det är mer sannolikt att skeppet har en specifik betydelse som grav eller på en grav och en annan

som en bild på en häll eller ett bronsföremål.

1.2 Syfte

Att försöka förstå varför skeppet hade en sådan stor roll under bronsåldern och främst att se hur

skeppssymbolismen skiljer sig åt i de olika kontexter de visar sig i.

1.3 Bakgrund

De tydliga skandinaviska skeppsbilderna och vikten av skeppet börjar synas under bronsåldern,

framförallt under yngre bronsålder blir symboliken stark med hällristningar av skepp och även

skeppssättningar och skeppsformiga stensättningar. Sten och hällar är dock inte tacksamt att datera

men hällristningarna har daterats främst till bronsåldern och det är under yngre bronsåldern det

verkar som hällristningstraditionen är starkast detta vet man med hjälp av likheter från daterbara

föremål även med hjälp av geologin (Ling 2010).

Johan Ling har tagit sig an en ny dateringsmetod där han genom GPS-inmätningar mäter höjden

över havet för hällbilder och jämför den med bronsålderns strandlinje. I kombination med

kronologiska studier av bilderna får han fram en mer exakt datering.

Det finns över 10. 000 skeppsbilder i Bohuslän och enligt Johan Ling visar dessa på en konkret

strävan mot den maritima sfären under bronsåldern.

Under större delen av 1900-talet har man ansett att hällristningarna gjorts vid åkermarken i

Bohuslän som en del i en fruktbarhetskult, och skeppen har setts som agrara ”kultskepp” som

gjordes i samband med fruktbarhetsritualer. Lings studier visar att ca 60-70 procent, har huggits in

på eller i närheten av stränder i den innersta skärgården, alltså visar han att det fanns en vilja att

göra hällbilder i närheten av vatten och på så sätt känns det mer naturligt att skeppet finns där i så

stor skala (Ling 2010).

4

Hällbilderna finns i hela världen och i alla sorts former och figurer och det finns exempel på bilder

ända ifrån paleolitikum. Det intressanta är att trots de stora avstånden och skillnader på kultur så

verkar människan alltid ha haft ett behov av att utföra konst av olika slag och vad som är mer

fascinerande är att motiven inte är alltför olika.

Man vill visa t.ex. en önskan om god skörd eller jaktlycka, en gudsdyrkan eller möjligtvis en form

av gränsmarkering eller äganderätt (Malmer 1989:10).

Mats Malmer är en av de forskare som har påpekat att inte sällan är det så att där det är rikt på

lämningar och värdefulla föremål finns det ett mindre antal av hällristningar och tvärtom.

Malmer förklarar en del av detta med att där man inte har den rika kulturen och statusen uttrycker

man sig istället med hällristningar för att påvisa sin status eller makt (Malmer 1989:12,13).

Nya upptäckter gör att den teorin vacklar lite och hur definierar man en rik bygd?

Utbredningen av hällristningar visar att de i många fall finns vid kusten och det kan tala för att där

Fig. 2: Huvudsakliga områden i uppsatsen. 1. Tanum socken 2. Solberga 3. Lugnarohögen 4.

Sagaholmsgraven 5. Kiviksgraven 6. Hjortekrogsröset (Karta från www.google.se Redigerad av

författaren)

5

hällristningarna finns är där bronset skeppades in (se fig. 3).

Skeppet bör ha varit en form av statussymbol, de som fick resa iväg och sedan komma tillbaka med

kunskap om världen, och föremål/brons är de som gav bygden en viss status.

Utan skeppet hade det inte vart möjligt, och att då

avbilda skeppet i olika former för att visa resan,

eller att man ville resa känns helt naturligt.

Skeppsavbildningar finns överallt i

Skandinavien. De sydliga ristningarna finns ofta i

områden med gravar och har en mängd olika

motiv, som människor, cirkelfigurer, fotsulor och

skålgropar, och självklart den vanligaste bilden

som är skeppet (Malmer 1989:14).

Mitt syfte med uppsatsen är som sagt att försöka

förstå varför man avbildar skeppet så ihärdigt och

i så stor skala om det skulle ha en så speciell

innebörd som vissa anser och främst att försöka

se hur skeppssymboliken skiljer sig åt beroende

på kontext.

Wahlgren anser, och jag håller med, att det är

märkligt att trots den stora och stimulerande

världen av bilder så har man inte tidigare direkt

inpirerats till att söka en djupare förståelse av

bronsålderns liv och tro. Wahlgren skriver att de

flesta tidigare studier saknar tolkningar om

hällristningarnas betydelse, att man främst

skriver om placering och kronologier och sparar tolkningar till kortare artiklar där det inte finns

utrymme att ge en generell bild av betydelsen (Wahlgren 2000:67, 68).

Skeppssättningar och skeppsformiga stensättningar har tolkats på flera olika sätt, den vanligaste

förekommande tolkningen är att de är gravar. Vilket är helt troligt då man inte sällan finner brända

ben eller urnor med ben i dem. Man finner dem ofta i anslutning till gravfält, gärna vid kusten och

vattendrag.

Den första formen av skeppssättningen var övertäckt av en hög sedan synliggjorde man

skeppssättningen och använde sig av den formen tillsammans med en del övertäckta

skeppssättningar i vissa regioner (Skoglund 2003:346, Lindström 2004:72).

Man kan se och fundera över sambandet med att skeppet i landskapet synliggjordes i vissa regioner

ungefär samtidigt som skeppsristningarna uppkommer.

Skillnaden mellan skeppssättningar och skeppsformiga stensättningar är främst att skeppssättningar

har glest resta stenar utan fyllning, medan den sistnämnda har stenar tätt ihop, ofta med en fyllning.

Jag tänker dock i fortsättningen kalla båda former skeppssättningar för att göra det enkelt.

Den största koncentrationen av skeppssättningar finns på Gotland och Östersjöområdet, en av de

kändaste i Sverige kallas Ales Stenar som daterats till yngre järnålder och finns i Skåne. Storleken

kan variera från ett par meter upp till 70 meter (Lindström 2004:72).

Gotland är det landskap där det finns flest skeppssättningar, 350 stycken är kända.

År 1994 skrev Larsson att 33 skeppssättningar blivit undersökta och samtliga utom en innehöll

daterbara fynd, som daterades till yngre bronsålder, sen dess kan dock en del ha förändrats i

statistiken. Larsson skriver att eftersom Gotland är omgivet av vatten är det logiskt att man gör

Fig. 3: Huvudsakliga utbredningsområden av

sydskandinaviska hällristningar (Geber 2000:19)

6

skeppssättningar, att man bör begravas i en båt för att kunna ta sig till dödsriket, eftersom det är så

man tar sig ut i världen på en ö och att sjöfarare och handelsmännen får denna form av begravning

(Larsson 1994:131,132).

Jag kan sträcka mig så långt som att hålla med om att det är gravar, men det kan mycket väl vara så

att det inte var tänkt som en grav från början, att utgå ifrån att det är handelsmän och sjöfarare

begravda bara för att graven ser ut som ett skepp känns dock lite trångsynt.

Har man en teori vinklar man den ofta på ett sätt som gör den trovärdig, och det är tyvärr så att en

stor del av forskarna använder sig av de delar som passar in på sitt synsätt.

Därav finns det alltid luckor och man tappar bort en del av historien. Det vill jag försöka undvika.

Vad som hursomhelst är tydligt hittills är att skeppet är betydande för människan och lätt att förstå

som transportmedel men mycket märkvärdig och svårtolkad som symbol.

Jag har valt att dela upp mitt arbete i två huvuddelar för att behandla skeppssymboliken. Den första

delen fokuserar på de teorier som handlar om de levande, vardagen, fruktbarheten och solen som

enligt mig kopplar direkt till liv. Den andra delen kommer behandla gravar och skeppssättningar

med en klar fokus på döden, och resan till dödsriket.

1.4 Frågeställning

Hur och varför skiljer sig skeppssymboliken åt i olika kontexter?

Hur studerar man de olika kontexterna utifrån en skeppssymbolik?

1.5 Metod

Min uppsats behandlar skeppssymboliken utifrån ett generellt perspektiv där jag vill se om

symboliken skiljer sig åt beroende på vilken kontext skeppet befinner sig i. Genom källmaterialet

gör jag jämförande analyser och använder mig sedan av den "klassiska" uteslutningsmetoden för att

få fram min egna tolkning.

Mitt arbete har ett ganska generellt upplägg där jag utgår ifrån de olika källornas teorier och

tolkningar. Jag använder mig av empirin för att kunna bilda en egen tolkning utifrån den och för att

kunna pröva de olika hypoteserna för att få en korrekt slutsats.

I den teoretiska diskussionen som är viktigt i ett arbete som detta ingår olika former av

symboltydning bland annat kommunikativa, semiotiska teorier. Även mer konkreta teoribildningar

inom samhällsförhållanden såsom tex historiematerialism ingår.

I ett arbete som mestadels är generellt blir de jämförande analyserna de viktigaste för min del,

främst använder jag mig ett nyare källmaterial där jag i första hand jämför de olika källorna och

teorierna om skeppssymbolik med ett kritiskt förhållningssätt.

Mitt mål är att visa att slutsatsen blir att skeppssymboliken verkligen skiljer sig åt beroende på

vilken kontext den visar sig i, detta med hjälp av det empiriska materialet och mina egna hypoteser.

7

2. Att tyda symboler

Att tolka symboler är alltid problematiskt, det är omöjligt att veta den ursprungliga tanken med en

symbol. Fascinationen kring symboler ligger kanske främst hos betraktaren och den kraft de

inbringar kommer kanske från de associationer man får.

Frågan är även om man ska kalla vissa bilder eller tecken för symboler. Symbol betyder kort sagt sinnebild eller tecken som har en viss innebörd. En sinnebild är det som betraktaren får av

symbolen. Bilden är ett abstrakt meddelande som till sin betydelse är så självklar att alla kan förstå

den. Men alla associerar bilden på olika sätt.

Allt är en form symbolism, allt representerar en aspekt av den reella världen av människan.

En symbol kan ha både direkta och indirekta meningar (Geber 2000:5,7).

Man kan förlägga symboler, främst hällristningar, till ett kommunikativt plan, att symbolens

primära funktion är att förmedla eller att konkretisera ett budskap.

Med verket "Glyfer och rum. Kring hällristningar i Kville" från 1980 anses Jarl Nordbladh vara före

sin tid när han väljer att utgå från semiotiken där kulturprocesser i första hand är kommunikativa.

Han vill se kommunikation som en symbolisk handling och hällristningar blir då symboliska

system. Dessa system är ett redskap för att hålla ihop samhällen genom att sprida kontakter genom

olika aktivitetsfält. För att kunna analysera det visuella symbolsystemet konstaterar Nordbladh till

att börja med att de symboliska strukturerna hålls samman av koder som för en arkeolog är omöjlig

att rekonstruera utan hjälp av semiotiken.

Arkeologens arbete blir då att 1) se hur bilderna är relaterade till varandra (syntax), 2) hur

bildkomponenterna är relaterade till verkligheten utanför bilderna (semantik) och 3) se hur bilderna

är relaterade till människorna i samhället (pragmatik) (Nordbladh 1980:5-7, Johansson 1999:5, 9).

I "Metaphor and material culture" utgår Christopher Tilley i sin studie ifrån hällristningskomplexet i

Högsbyn, Dalsland. Tilleys strävan är att presentera en tolkning av den metaforiska mening som går

att utläsa från ett avgränsat område under bronsåldern (Tilley 1999:133).

Genom en analys av de olika ristningsmotiven och relationen till varandra och det omgivande

landskapet kommer Tilley fram till att i Högsbyn finns det en strukturell ordning som visar en

mänsklig utvecklingsprocess (Tilley 1999:171).

Tilley använder sig alltså av en kombination av en tolkning om hällristningar och en analys av det

omgivande landskapet för att få fram en slutsats.

Jag tycker att det är viktigt att ta med flera aspekter så som Tilley gör i sina tolkningar, men känner

ändå att det blir ett överflöd av teorier, symboler och ord överhuvudtaget.

Att sätta hällristningar i ett kommunikativt sammanhang såsom både Tilley och Nordbladh gör är

nog inte felaktigt, men ibland kan det vara enklare än vad man gör det till.

Symboler är dock oftast väldigt svårt att tolka, och det gör det inte lättare att allt är baserat på

symboler. Ett ord, en bild, en rörelse, allt är en del av en symbolik.

Säger man tex ordet " katt " tänker man på just det, men det finns ingenting i ordet som beskriver ett

djur. Det finns inget som säger att ett ord ska ge en mening till en sak mer än en annan. Mitt grönt

kan vara ditt blått.

Meningen sätts ofta på ett väldigt godtyckligt sätt. Man nöjer sig med det. En betydelse för en

symbol kan skilja sig kulturellt åt. Ser man på en hällristning av vad som ser ut att vara båt kan det

likaväl vara en släde. Bara för att en akademiker eller arkeolog säger att det är på ett visst sätt, är det

så då ?

Alla människor är olika och ser och tolkar saker på sitt sätt. Hade alla tänkt likadant hade vi inte

behövt arkeologer. När man lever i samma tid, samma samhälle, talar samma språk har man lätt en

liknande världssyn (Renfrew, Bahn 2008:391).

8

Fredrik Barth har dock studerat ett folk i Nya Guinea där man till stor del delar samma religion och

kultutövande men det finns lokala skillnader i varje grupp. Man utgår från samma religion men

utövar den på olika sätt beroende på vart man befinner sig. Barth menar att de olika uttrycken beror

på de olika deltagande människornas erfarenheter spelar in.

Barth studerade tre grupper med ett fokus på myter och initiationsriter, alla grupper hade många

gemensamma kulturella nämnare men även stora skillnader. Barth som är antropolog fokuserar

främst på myter och initiationsriter men man kan även överföra detta på arkeologin genom att man

ska vara uppmärksam på att människor kan dela en ideologi men kan uttrycka sig på olika sätt, att

samma symbol kan visa sig i olika situationer och ha en speciell mening beroende på vilken

situation (Skoglund 2003:345).

På samma sätt tänker jag att skeppet kan ha en viss mening beroende på vilken kontext eller på

föremål den befinner sig.

Skeppet bör ses som en symbol, ett vardagligt föremål som blev en symbol för makt som sedan

etablerades till en symbol för ideologin vilket jag kommer gå in på mer nedan. Men vad är då

skeppet som symbol?

Är det till för att presentera det religiösa skeppets innebörd och/eller för att manifestera en makt,

gräns eller status med det?

Skeppssymboler fanns under hela bronsåldern men synliggjordes under främst yngre bronsålder och

man fortsatte med en viss skeppssymbolik fram till vikingatid, dock inte lika kontinuerligt som

under bronsåldern. Skeppet fick en plats i ideologin som en symbol för något mer än som ett

transportmedel.

I en tolkning av en symbol bör man ha alla olika aspekter i åtanke, dessa ovan är bara ett par

exempel på vad man kan använda sig av. Men jag anser att man även måste tänka på samhället och

varför man gör en symbol, att ha människorna i åtanke.

Jag tror att människan alltid har varit intresserad av det som hände förr, vissa vill finna ett ursprung

andra vill bara lära sig mer. Människan kan inte ha förändrats mycket rent mentalt, det som har

utvecklats är materiella ting och samhällsförhållanden. Med det menar jag att vissa symboler kanske

inte behöver vara en symbol, man har kanske genom historiens gång och olika tolkningar gjort en

vanlig bild till en symbol. Ibland tror jag att man gör det svårare än vad det är, människan är

egentligen en ganska simpel varelse. Att tänka för mycket kan göra att man överanalyserar något

och man missar det som är rakt framför näsan på en.

9

3. Livets skepp

3.1 Skeppet i vardagen

Ett skepp för livet. Livets resa. Det låter vackert, men att försöka tolka skeppet som en symbol är

inte helt enkelt. Detta avsnitt kommer främst att handla om de mytomspunna och omtalade

hällristningarna.

Under bronsåldern äntrade hällristningarna historien och hällarna och man uppförde dessa i

Sydskandinavien främst under denna period. För att förstå detta bör man se på det övriga samhället

under bronsåldern.

Burenhults syn av äldre bronsålder tyder på en framväxande maktelit då man ser detta inom det

ekonomiska, politiska, sociala, religiösa fältet och på stilen i konsten.

Den äldre bronsålderns främsta gravform är rösen och högar vilka många anser är ett sätt för

ledarna att visa sin makt och sitt territorium. Ledarskapet under 1700 – 1100 f.kr kan kallas för en

teokrati vilket betyder att ledarna utför kulturella handlingar och religiösa ceremonier för att hålla

en balans. Möjligtvis har man tilldelat ledaren en gudomlig status (Burenhult 2000:405, Carlsson

2001:27).

Det finns teorier om att man upphöjer föremål eller företeelser som var viktiga i vardagen till ett

rituellt plan.

Skeppet som är den mest vanliga symbolen på hällen hade en stor ekonomisk betydelse i verkliga

livet, ett försörjningssystem både när det gäller handel och fiske.

Ett problem när det gäller forskning om skeppssymbolik från bronsåldern, speciellt om man vill se

skeppen som en symbol för handel, makt och resan till de främmande länderna är att det finns inga

skepp från den tiden funna. Det känns dock osannolikt att man inte hade skepp, den övriga delen av

världen hade utvecklat sjödugliga skepp och då borde man även kunnat göra det i Skandinavien.

Bronset är också att argument för det, vad man vet så fanns inte bronset i Skandinavien, man var

tvungen att använda sjövägen för att få tag på det.

En möjlighet finns förstås att det fanns handelsmän som reste till Norden och man fick bronset på så

sätt, men så är nog inte fallet. Skeppen har helt enkelt inte blivit hittade än eller har brutits ned med

tiden. Den äldsta båten som man har funnit som man ser likheter med från vissa hällristningar är

Hjortspringsbåten från Danmark, den är dock från äldre järnålder. Men det säger mer om att det bör

ha funnits liknande båtar tidigare än att det inte funnits alls (Burenhult 2000:62).

Den äldsta säkra dateringen av en skeppsbild på nordiskt område är på en krumsabel i brons, från

äldsta bronsåldern. Ett väldigt opraktiskt vapen, troligen mer av en statussymbol eller kultsymbol

(Malmer 1989:19). Bronset hade en stor roll i en ideologi som rådde under bronsåldern vilket

troligtvis gjorde att de som tog hem bronset fick en status som ledde till att det blev betydelsefullt

för hela byn. Att man då höjde upp skeppet som hade en ekonomisk-politisk betydelse till det

metafysiska skapar man en kraftfull symbol som kan legitimera makt och rikedom (Larsson

1994:136).

P.V Glob vill framhålla skeppets betydelse för handeln över haven. Att bilderna på hällar och

bronsföremål är som en bön till de högre makterna för beskydd under de farofyllda resorna.

Han anser att skeppet kan ha framburits i kultiska ceremonier som offergåvor till gudarna och att

man sedan avbildat dem för bestående kraft. Skeppet ska ses som kombination av metallhandeln

och samhället i Norden som hade kontroll över densamma (Glob 1970:121-122).

Det flera av exemplen ovan antyder är enligt mig att ledarna skapade en form av ”falskt

medvetande” som man pratar om inom historiematerialismen.

Ledarna skapade ett system där man utgick ifrån en viss ideologi som fungerade för den tiden, bara

10

för att ledarna skulle få behålla sin makt och få folket att omedvetet lyda.

Får härskaren en gudomlig status, som t.ex. faraonerna gjorde genom att säga att de var guds söner,

är folket i stort sett tvunget att lyda, att gå emot guds son är sällan eller aldrig okej.

Man skapar alltså en ideologi som i grunden handlar om den ekonomiska aspekten och

produktionen och bevarandet av en social ordning, men använder sig av religion eller ideologier

som människan kan relatera till utan att förstå att de blivit förtryckta av makten och härskarens

behov. Folket förstår inte sin sociala status utan de ser sin plats i samhället som självklar för att den

religiösa och politiska propagandan har gjort dem passiva (Olsen 1997:125,126).

Alla religioner och kulturella handlingar har en början någonstans, det kan vara influenser från

andra kulturer som man sätter sin egen prägel på.

Den som för med sig kulten in i samhället formar det efter sitt eget folk. Om man ser på t.ex.

hällristningar, de börjar som ett viktigt föremål som visar på status för den som använder sig av det

och därav ger det en status i dennes hembygd.

Man har börjat med en ny religion och ser det logiskt att föra över skeppet till hällen och upphöja

det till ett nytt plan. Vare sig det handlar om en fruktbarhetskult, lycka i jakt eller hopp om en god

resa, eller att bara visa sin vördnad till en gud så gör man inget direkt omöjligt, det är inte

osannolikt att det ”fungerar”.

Gör man det sedan till en tradition finns det ingen anledning att sluta med utförandet eftersom det

har gett resultat dittills. Går något fel utgår man troligen från att det är något man missat i ritualen.

Man för det vidare i generationer och det blir tillslut ett helt naturligt beteende. När man sedan

slutar med det beror det på en förändring i maktsystemet och därav blir det dags för en ny ideologi.

Tänker man på skeppssättningar med det här synsättet så är det väldigt simpelt, man fortsätter med

det för att det ger monumental bild av en storstilad makt.

Man ifrågasätter inte meningen med det, om man gör en skeppssättning för att symbolisera resan till

döden utgår man ifrån att det fungerade. Man har inga bevis för att man kan inte fråga den döde om

han/hon kom fram ordentligt.

Att man fortsatte så pass länge visar bara på att skeppet hade en speciell roll i alla tider, och att

ideologin med att resa till döden inte försvinner och just för att det påvisar en sorts makt och ger

människorna en samlingsplats.

Bygget av skeppssättningar skedde främst under bronsåldern och återkom under vikingatiden för att

sedan helt upphöra, alltså då kristendomen gjorde sitt intåg. De kristna och kyrkorna använde sig

om något av religionen för att få med sig folket. Även i kristendomen kan man dock se

skeppssymbolik med votivskepp etc.

Flemming Kaul skriver att skeppet under den äldre bronsåldern kan kopplas ihop med den sociala

stratifieringen och bronshandeln medan den yngre bronsålderns skepp blir en huvudsymbol för allt

det mäktiga och positiva (Kaul 1998:110-111).

Detta känns troligt för min del, det tar ett tag att etablera en ny makt och ideologi.

Jag är övertygad om att det alltid funnits ledare och följare i alla sammanhang. Man blir en ledare

pga. antingen t.ex. sitt arv eller sin sociala status.

Bara man är en god talare kommer man långt. Utan dessa personer skulle det inte finnas religioner,

och det skulle inte finnas mycket att tala om när det gäller historia.

11

3.2 Skeppsbilden som en symbol för makt

I detta avsnitt tänkte jag gå lite djupare in på skeppet som en maktsymbol.

Skeppet behöver egentligen inte ha en djupare mening än för att bygden ska manifestera sin status.

Jag tror att man ofta i allmänhet överanalyserar symboler och vill att det ska vara mer än det kanske

är och att man ibland bör se dem ur ett simpelt perspektiv både för att allt måste inte vara så

komplicerat och för att det kan även utesluta en enkel hypotes.

I ett brev till " Professor Nilsson" skriver "Professor Berzelius" år 1841 om hällristningarna ' (..) att

de tillkommit som sysslolösa stenhuggares öfning och tidsfördrif likaväl, ännu i dag, mer eller

mindre opassande kritteckningar på plank och väggar bära vittne om okynniga gossars framsteg i

skrifva eller teckna' (Geber 2000:25).

Det är föga troligt att det är så som Berzelius skriver, men det skulle vara roligt om det var så

eftersom man forskat så mycket om just hällristningar och vad de kan betyda.

Detta exempel tog jag med för att visa att ibland kan det vara så enkelt, att man inte behöver

analysera sönder vissa företeelser så att det blir rent utsagt absurda tolkningar.

Men vad som är tydligt när det gäller skeppet är att det varit viktigt i människans liv, och jag tror

egentligen att skeppet hade en större mening än en maktsymbol åtminstone under yngre bronsålder.

Skeppet kopplas ofta samman med den långväga handeln av brons. Därför är det nödvändigt att se

dess politiska och ekonomiska funktion. Vilket jag tagit upp ovan.

Vill man se skeppets ekonomiska betydelse i relation till bronset kan man fundera över varför det

finns flest hällristningar där bronsantalet är ganska lågt och i tex Danmark i stort sett inga

hällristningar men istället mycket brons vilket främst kan bero på bristen av hällar.

Danmark hade troligen dock inte ett lika stort behov av skeppet som Sverige för att få tag på bronset

men har ändå en stark skeppssymbolik, främst på rakknivar.

Detta ser jag som ett bra exempel att skeppssymboliken bör skiljas åt men också att det finns

regionala skillnader för uttrycken av de viktiga symbolerna som alla har grunden som en

maktsymbol, det tyder även på att bronshandeln inte bör ses som det primära i ett utförande av

skeppsavbildningar.

Flemming Kaul menar dock att skeppet på hällarna kan vara den danska motsvarigheten till skepp

på bronset. Han menar att ristningarna på de olika föremålen visar olika trosföreställningar och

aspekter av kulten (Kaul 1998:248).

Det kan dock vara så att man använde sig av symboler på hällarna som offer till gudarna för att man

inte hade de föremålen själv.

Att se skeppet som en handelssymbol är kanske inte helt fel och inte heller ovanligt, men Kaul är en

av de få som ser det som en symbol för handel under endast äldre bronsålder.

Det är då statusen och det politiska är i fokus anser han, det man fick av prestigen av att ta hem

bronset. Det gav också rätten till utförandet av religiösa riter.

Johansson håller med om att skeppssymboliken började med bronshandeln och den övre

samhällsklass den gav upphov till, men anser att man inte borde ha hunnit skaffa sig en religiös

trosföreställning där skeppet är inblandat, den symboliska innebörden tog inte uttryck i

skeppsavbildningarna än.

Skeppet är fortfarande bara en maktsymbol, sammanknuten med sin roll i bronshandeln (Kaul 1998:

84-86, 110-111, Johansson 1999:13,14).

Jag tror att det tar ett tag att etablera både en makt och sedan etablera ideologierna inom den makten

och samhället. Min tanke är alltså att skeppet är en symbol för makt under äldre bronsålder där

ledarna utnyttjade den statusen det innebar att vara en "resande människa", när det är etablerat får

skeppet sedan en ytterligare innebörd som passar in i ideologin.

12

Fig. 4: Unik hällristning med över 20 solhjul och två skepp funnen i

Lysekil kommun. Foto: Jan Andersson

(http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=87

1477 ) 2011-10-15

Makt och religionsutövande verkar ha följts åt inom bronsålderssamhället speciellt om man ser att

de hör ihop inom ideologin, och det blir då naturligt att maktsymboler övergår till att omfatta även

en religiös symbolism. Från att först vara ett jordbrukssamhälle till att man sedan försöker skaffa sig

statusen som skeppet står för bildar man på sätt och vis hövdingadömen under äldre bronsåldern,

när man sedan etablerat makten övergår man till att fokusera på kollektivet.

Iomed att samhället förändras, förändras även det kulturella och då även symbolismen.

Mycket av bronsålderns religion och världssyn verkar kunna kopplas till solen, där solens strålar

även skiner på skeppet som har en viktig biroll i den historien (Johansson 1999:14,15).

3.3 Sol, fruktbarhet och skepp

Att finna en religion under förhistorien är svårt, då den inte finns nedskriven. Man får använda sig

av den materiella kulturen för att försöka få någon form av inblick i den dåtida människans

ideologier.

Under bronsåldern var det en till synes stor fokus på vad man har tolkat som solen. Som jag skrev i

inledningen hade flera olika kulturer en mytologi som utgick ifrån att solen färdades över

himlavalvet på ett skepp. I Norden är det lätt att tro att man hade idéer som anknyter till myter om

solen. Ett tydligt exempel är Trundholmsvagnen som består av en vagn och en häst som drar en

bronsskiva som man tolkat som solen (Johansson 1999:15,16).

Carlsson skriver om solen och bronsets relation då bronset kan vara en metafor för solen (Carlsson

2001:37).

En bild som har tolkats som en solsymbol som förekommer både på hällristningar och bronser är

cirkel- och spiralfigurerna. Vissa anser även att de så kallade skålgroparna är solsymboler.

Det finns även exempel på hällristningar med vad som liknar en mast med en cirkelfigur på.

Det kan mycket väl visa en tanke om att skeppet var solens färdmedel. I ett flertal fall finns skeppet

i anknytning till olika former av cirkelfigurer på hällarna (Geber 2000:13).

Antalet skepp med "solar" är ca 25 st varav de flesta finns i Bohuslän. Bara 0,5 procent av

skeppsbilderna alltså (Malmer 1989:19), detta är dock en äldre källa och mycket har förändrats i

statistiken men stämmer på den punkt att de inte förekommer så ofta.

I Fossum, Vitlycke, Aspberget, alla i Tanums socken, Bohuslän, finns det klara likheter. Där finns

skeppssymboler i prydliga grupper med starkare solsymbolik än någon annanstans, och även

kvinnofigurer som är ovanliga (Johansson 1999:15, 16).

13

Kvinnan brukar ses som en fruktbarhetssymbol. Hällristningarna är i allmänhet väldigt

mansdominerad, men ibland stöter man på kvinnofigurerna som har tolkats som gudinnor eller

prästinnor. Man möter även kvinnor och kvinnoföremål i offermossar så som t.ex. halsringar

nedlagda till en möjlig kvinnlig gudom.

Det finns exempel på ristningar med bilder av dräktiga djur, kärlekspar och sexuellt präglande

framställningar, skålgropen kan finnas mellan benen på kvinnofigurerna möjligtvis som en

könsmarkering. Dessa exempel kan alla påvisa en fruktbarhetskult.

Skålgroparnas kan även ses som en gudom som inte får avbildas, samma tanke har man med

fotsulor som även de är vanliga symboler som kan finnas tillsammans med skeppen (Burenhult

2000: 113,121,132).

När man skriver om religionsutövande är det dock viktigt att ha Peter Skoglunds artikel i åtanke där

han skriver om att samma symbol kan betyda olika saker beroende på lokalen och de människor

som ingår i bygden (Skoglund 2003). När man ser på just Tanum socken betyder det alltså inte att

det är likadant överallt.

Bohuslän är det landskap i Sverige där det är rikast på hällristningar, år 1994 fick

hällristningskomplexet i Tanums socken en plats i UNESCO's världsarvslista (Se fig. 2 och 3).

Tanum socken dominerar vad gäller mängd av ristningar och variation i motiv.

Sedan 1994 har fler inventeringar och undersökningar gjorts, vilket har lett till att på senare år har

många nya upptäckter gjorts (Wahlgren 2000:72, 77).

Ett fascinerande hällristningskomplex i Bohuslän finns i Solberga socken som ligger vid en liten vik

(Se fig. 2). Denna upptäcktes nyligen och har alltså legat glömda och gömda i nästan 4000 år.

I detta område finns ett flertal lämningar med bland annat gravfält och gravhögar.

Själva hällristningen finns ca 100 m norr om den nutida strandlinjen på en vertikal häll av gnejs.

Hällen finns idag ca 5 meter över marken så enda sättet man kan nå den idag är via en stege eller

dylikt. Vattennivån under bronsåldern bör ha varit ungefär i linje med hällristningarna.

Motiven på hällen består av 6 skepp med längder från 0,5-1,3 meter. Också ett fragmenterat skepp,

en djurfigur och något som skulle kunna vara skålgropar finns.

De fyra skeppen på den högsta punkten visar typiska yngre bronsålders skepp. De tre övriga

skeppen har även de karaktäristiska drag för yngre bronsåldern, men inte lika tydliga.

Skeppet på den lägsta sektionen, närmast havet, visar på en äldre datering.

Vad gäller djurfiguren finns den mellan de två skeppen på högsta punkten och den kan representera

en häst eller en tjur.

Det finns exempel i Bohuslän där tjurar uppkommer tillsammans med skepp från yngre bronsålder.

De så kallade solhästarna finns det även exempel av tillsammans med skepp i Tanums socken.

Hästar förekommer även med tex Trundholmsvagnen, och i gravar som Kivik och Sagaholm.

Fig. 5: Motiven på Solberga-hällen (Bengtsson, Ling 2006)

14

Ska djuret tolkas som en tjur kan man koppla hällen till jordbruket medan om man tolkar djuret som

en häst kan man koppla den till solen.

I en datering av hällen kan man direkt utesluta det till senneolitikum då strandlinjen var ca 12-13

meter över havet. Rent teoretiskt skulle skeppet som finns 12,51 meter över havet kunnat gjorts

under lågvattensäsong, vilket känns föga troligt. Mer troligt är att man började ristningsprocessen

när inte tidvattnet störde, vilket bör ha varit under början av yngre bronsålder när man ser till motiv

och strandlinje.

Skeppet verkar vara den viktiga bilden på denna plats, när man ser till antalet och storleken.

Platsen kan endast ha varit synlig från vattnet om man var nära den, och man kan endast ha gjort

dem via en båt.

Ling och Bengtsson skriver att med tanke på motiven och läget kan hällens mening vara att bilderna

ska spegla åtgärder, villkor, traditioner eller ideal i förhållande till vattnet. Eller så är det lite som

välkomstskyltarna som finns i varje stad och dessa visar då vad för slags folk man är på väg mot.

Många hällristningar i Bohuslän verkar ha varit gjorda i närheten av vatten under bronsåldern, men

endast en plats i Tanum visar samma maritima koppling som denna.

Hällen bör ses som ett rituellt och/eller symboliskt uppförande men det maritima verkar tydligt vara

det primära. Med tanke på skeppssättningarna och övriga skeppsristningar verkar mentaliteten

under bronsåldern ha riktat sig mot havet, eller skeppen som tyder på resan. Bara det att man ser det

mer tydligt på vissa

platser. Hur ska man då

tolka hästen/tjuren i detta

komplex?

Ling och Bengtsson

skriver att den kan ha varit

en metafor för makt/kraft

och i kombination med

skeppet avslutade den

ritualens funktion och

mening (Bengtsson, Ling

2006).

Ling och Bengtsson

betonar vikten av den

maritima kopplingen,

vilket jag tror är viktigt då

det är så tydligt, men tror

även att det maritima har

mer praktiska och

ekonomiska förklaringar.

Solberga-exemplet visar

en ny form av

hällristningskomplex med

tanke på att det enda sättet

att se den är genom att

komma från vattnet.

Jag tänker dock att på samma sätt som man reser enstaka stenar mitt i skogen kan man göra

hällristningar ute i vattnet och att man kanske mer vill visa att man finns där och genom bilderna får

det även en rituell funktion där man visar sin tro vilken lägger stor vikt på just det maritima.

Fig. 6: Under arbetet av hällristningskomplexet i Solberga. . Notera

placeringen av motiven. Den forna vattenlinjen är markerad (Bengtsson,

Ling 2006)

15

Fig. 7. Kaul's cykliska mytologi (Kaul 1998:262)

Kaul anser att hällristningar visar en

"rituell verklighet", är det en människa

som håller ett skepp över huvudet är det

troligt att man hade ett miniatyrskepp som

man använde sig av i en cermoni tex.

Han anser även att på hällbilderna saknas,

men som finns på rakknivarna, det som

människan egentligen trodde på vilket

verkar ha varit en form av soldyrkan

(Kaul 1998: 20-30, 258).

Kaul tror även att skeppet hjälper till i

själva skapandet av kosmos.

Kaul som främst studerat skepp på

bronser har skapat en cyklisk mytologi

utifrån rakknivar, som man kan se på

figur 7. Utifrån motiven på knivarna ser

han att skepp seglande till vänster på

knivarna är nattskepp som transporterar

solen under nattens timmar och under

gryningen lämnar det över solen till

fisken som lämnar det till

gryningsskeppet som seglar till höger

över himlen under dagen.

Solen tas upp på himlen och tas över av

solhästen när den nått sin högsta punkt, på

eftermiddagen tar ett annat skepp över som tar den till ormen som tar med solen under jorden.

Kaul vill skilja på skeppen på hällar och framförallt rakknivar. På hällarna kan skeppen knytas

samman med de riter man kontinuerligt gjorde och rakknivarna visar tron.

Det finns dock dem som inte vill skilja på de olika bilderna eftersom man möter religiösa uttryck på

de olika föremålen. Skillanderna vill man istället säga beror på att det är lättare att rista i den mjuka

bronsen än på en hård bergshäll (Kaul 1998:258, 263-265).

Jag är inte helt övertygad om Kauls teori om vad rakknivarna och hällristningarna står för, jag vill

dock hålla med om att de två bör skiljas åt i en tolkning.

Anders Carlsson har hittat ett sätt att få alla symboler och lämningar att hänga ihop där solen har

den centrala rollen. Han anser att skeppsbilden på hällristningar binder samman de viktiga delarna

av bronsålderns ideologi där brännpunkten ligger på resan till det främmande landet, resenären

försvinner men likt solen återkommer den.

I det främmande landet finns bergen med den gudomliga metallen, så alltså får även berget en stor

roll i hela bronsålderns akt. Det kan vara tanken med det heliga berget som gör att man vill göra

hällristningar där först yxorna representerar metallen och skeppet visar resan.

Tillsammans med gravarna visar skeppsbilden en ritual kring död och pånyttfödelse, på samma sätt

som solen försvinner kommer man tillbaka på ett sätt (Carlsson 2001:54).

Jag anser att i allmänhet har det varit alldeles för stor fokus på att solen skulle haft den centrala

rollen i forskningen. För att kunna hålla en teori om t.ex. en solkult måste man bortse från vissa

fakta, och rent vetenskapligt blir det bara fel. Använder man sig endast av de exempel som styrker

sin egen teori kan det bli problematisk att argumentera för sin sak.

Solen har varit viktig för alla människor i alla tider, så att starta en kult runt solen under just

bronsåldern och bara bronsåldern känns föga troligt. Speciellt om man vill att skeppet ska ha en roll

inom solkulten saknas klara bevis för det. Jag anser att det inte räcker att anta att

16

Fig. 8: Huvudsakliga utbredningsområden av kända

skeppssättningar (Artelius 1996:35)

Trundholmsvagnen tillhör en form av soldyrkan eller de få fall där det finns påstådda solsymboler

tillsammans med skepp på hällarna för att visa att man trodde att solen behövde ett transportmedel

eller att man överhuvudtaget ansåg att solen var viktigare under bronsåldern än någon annan tid

Mycket inom arkeologin är dock baserat på gissningar och det är helt förståeligt då få saker kan

bevisas. Men att då tilldela en religion som utgår helt från solen på hela bronsålderssamhället utan

fler exempel än princip bara cirkelfigurer som man gissar är solsymboler anser jag är fel.

När det gäller fruktbarheten gäller i princip samma sak där, dock har jordbrukssamhället blivit mer

etablerat under den perioden och man inser vikten av det.

Jordbruket är ett viktigt försörjningssystem, likaså skeppet som är ett hjälpmedel till det

ekonomiska, därför bör de vara de viktigaste företeelserna medan solen är det som alltid finns där

och är även viktigt och är en del av ideologin just för att det har en stor roll för jordbruket och livet i

allmänhet.

Jag skulle kunna tro att bronsåldersmänniskan hade en ideologi bestämd av ledarna där

fruktbarheten är det primära och solen är helt enkelt en del inom ideologin där skeppet får en roll

när den etablerats som en religiös symbol.

4. Dödens skepp

4.1 Resan till döden och andra teorier

Dödens skepp kan tyckas låta

dramatiskt men skeppet inom en

begravningstraditon och en form av

dödskult är för vissa helt självklar.

De flesta utgår då från

skeppssättningarna som ofta

innehåller brända ben, men vissa vill

tillämpa alla skeppsavbildningar

inom en begravningstraditon.

Omtalade exempel är Sagaholm,

Kiviksgraven och Hjortekrog som

alla är gravar med hällristningar med

likheten att de har

skeppsavbildningar och är placerade

i områden med vatten (se fig.2).

Anledningen till att skeppet blir en

viktig symbol inom dödskulter eller

riter är för att det är just ett skepp,

det symboliserar resan, resan till

solen, "hjälteresan", eller resan till

dödsriket (Almgren 1927, Widholm

1998, Carlsson 2001:53).

Som jag skrivit ovan tror jag att

skeppet främst var en ekonomisk

maktsymbol under äldre bronsålder

och att det sedan blev en religiös

symbol. Att använda sig av skepp i

en begravning betyder då att man bör

ha gravlagt endast de betydelsefulla

människorna i skeppen till en början,

17

de som hade statusen förtjänade en speciell begravning.

Under yngre bronsålder blev det sedan förmodligen en ideologi kring resan och begravningarna var

då för kollektivet (Carlsson 2001:53).

Detta kan styrkas med Gotlands skeppssättningar som främst verkar vara kollektiva.

Men man bör fortfarande ha Skoglunds artikel i bakhuvudet, samma företeelse kan betyda något

annat någon annanstans. Man utgick från en ideologi med skeppet och resan och formade den

utifrån sitt samhälle.

Gotland är det landskap med flest skeppssättningar, nästan så att den tycks ha sitt urpsrung på ön.

Med sina 350 kända skeppssättningar och samtliga undersökta daterade till yngre bronsålder kan

man tänka sig att mellan perioden IV-V byggde man en skeppssättning per år (Nylén 1978:9,

Artelius 1996:106).

Gotland har inte många hällristningar, men är istället kända för sina bildstenar. Dessa har med några

undantag alltid skeppsavbildningar. Bildkonsten på Gotland förekommer dock främst under

järnålder. Under bronsåldern reste man stenblock söder om gravrösen i rader eller i kistliknande

formationer. Vad bildstenarna egentligen står för är oklart men sannolikt är det en form av

minnesmärke för de döda, en tidig version av dagens gravstenar i stort sett.

På de äldre stenarna har skeppen tolkats som dödskepp, och ofta förekommer solen tillsammans

med skeppen. Solen kommer alltså in i bilden även här, Nylén skriver “För en ö som Gotland är det

även naturligt att tänka sig en båtfärd, nödvändig för att nå ett gudsrike, där solen försvinner i väster

bakom havshorisonten. Att tolka bildstenarnas roddarskepp som den dödes farkost till solens land är

därför logiskt om ej bevisbart.”

Oscar Almgren ser en koppling med den egyptiska mytologin att det är en solbåt i kombination med

en dödsbåt, och att det har samma betydelse på hällristningar som på skeppssättningar (Almgren

1927:49, Nylén 1978:9,13,15).

Kaul anser att de monumentala skeppen representerar verkliga skepp, men bör ses som symboliska

eftersom de inte har någon praktisk funktion. Han tror att de representerar ett transportmedel för

solen och även ett medel för att ta den döde på sin sista och eviga resa (Kaul 1998:48).

Om skeppet ska ses som en symbol är jag övertygad om att skeppet ska symbolisera resan. Det är

resan som är det vitala och beroende på i vilken kontext kan begreppet "resa" förändras. Som ett

gravmonument symboliserar det då sannolikt resan till dödsriket, och det är vad jag kommer att utgå

ifrån och inte att se skeppen i ett samband med solen som de exemplen ovan.

4.2 Skepp i Gravar

I detta avsnitt vill jag fokusera på de olika skeppssymbolerna som kan visa sig i gravarna. Skepp

visar sig som hällristningar i olika former, gravform, på brons som offer eller gravgåva. Alla dessa

företeelser kan på olika sätt kopplas till döden. Skeppssymbolen kan ha representerat döden eller

dödsriket och man kanske gjorde ett skepp på hällen vid dödsfall.

Artelius menar dock att man inte kan sätta in skeppet i ett kultsammanhang som en dödskult

eftersom den då isoleras från sin egen kontext och förlorar sin innebörd (Artelius 1996).

Jag håller med Artelius, och jag tycker inte att man ska se en koppling till död när det inte finns en

klar koppling.

De bästa exemplena för skeppssymboler i gravar är redan välutforskade, dessa är

Sagaholmsgraven, Kiviksgraven och Hjortekrogsröset som alla innehåller hällristningar.

Man kan tänka sig att hällristningar är till för att bli sedda, att de ingår i ett kommunikativt system,

men i en grav blir de då dolda vilket kan få en att ifrågasätta det kommunikativa, bilderna är endast

gjord för de döda och inte de levande. Dock med tanke på placeringen är dessa gravar synliga och

kan på så sätt räknas in i det kommunikativa systemet (se fig.2).

18

Fördelaktigt är att man kan utesluta att hällristningarna gjorts senare än graven, och hjälper till i

datering av andra liknande bilder.

Det finns ett flertal exempel på hällristningar i anslutning till gravar, tex Järrestad i Skåne, där tre

låga gravar finns i närheten. Detta gör att det finns de som vill applicera hällristningar till en

gravkonst och begravningssammanhang.

Den mest kända graven med hällristningar är Kiviksgraven i Skåne. Det idag rekonstruerade röset

innehöll en hällkista med åtta hällar. Idag är sju kvar.

Hällarna verkar återge bland annat skeenden av den dödes liv eller från begravningen, det finns

bland annat motiv av en tvåhjulig hästdragen vagn och lurblåsning.

Den dokumentation som återstår av den första och försvunna hällen visar en enkel skeppsbild som

saknade bemanningsstreck. Häll nummer två innehöll även den ett skepp men med sex

bemanningsstreck.

Man har betonat parförhållandet på flera bilder i Kiviksgraven, åtta hästar, fyra hjultecken, två

"månbilder", åtta människor med fågelmasker m.m, man menar att detta är ett bevis för en

genomtänkt och bakomliggande struktur till hällristningarna i graven.

Kiviksgraven daterats till period II, genom bildsviterna på hällarna, och typologisk datering av

fragment av fynd.

Sagaholm dateras till skiftet från II och III, alltså ca 1500 och 1300 f.kr, detta genom C14 och

hällristningarna. Strax efter Kiviksgraven alltså. I Sagaholmshögen har man också funnit bilder på

lösa hällar, varav sex visar skepp. Övriga ristningar visar en tidelagscen och en jaktscen.

Yngst är Hjortekrogsröset, period IV, som är daterat efter ett fynd av en pincett och fragment av

knivblad.

Oscar Almgren såg ett uppenbart samband mellan bilderna och de avbildade scenerna och Hagia

Triada-sarkofagen på Kreta, men att man i Kiviksgraven fört över den nordiska tron och språket

(Almgren 1927:170).

Vissa som förespråkar teorin om soldyrkan med skeppet som solens färdmedel ser inga svårigheter

med det uppenbara sambandet mellan skepp och grav. Man förklarar det att människor som levde i

ett samhälle centrerat av en soldyrkan såg solen som den uppenbara symbolen för hopp och

återuppståndelse. Samtidgt ett sätt att uttrycka sin mytologiska tro om solen och skeppet i graven.

Joakim Goldhahn studerar relationen mellan hällristningar och gravar från äldre bronsåldern, och

använder Sagaholm som en referens till sin studie av Kivik. Han ser hällristningarna som en

metafor för en slags inkorporering av den avlidnes själ i ett nytt metafysiskt tillstånd.

Ritualen skall ses som ett symboliskt uppförande. Syftet är att inkorporera religionens kosmologi i

graven, och sedan låta graven inneslutas i landskapet genom högbygget (Goldhahn 1999:208, Geber

2000:28,29, Johansson 1999:17,18).

Hjortekrogsröset i Västervik är ett röse som täck över en hällristning som även innehöll ett

keramikkärl med ett offer och en grav. Rösets mittsten är anlagt på hällen, och där finns spår av

brand. Ristningen bestod av 18 hela eller delvis återgivna skepp och en skålgrop. Det är grunda

ristningar och alla befinner sig inom den inre kantkedjan.

Widholm vill se detta som en dödsrit som inletts med hällristningar och matoffer, vilket markerades

av en inre kantkedja och sedan övertäcktes. Den fullbordades sedan av den döde och gåvorna. Vilka

var en bronsskära och en pincett, som daterats till period IV.

Ristningarna är inte det primära här då de är så grunt gjorda och inte alla bilder är färdiga.

Det finns mest skepp, vilket gör det tydligt att skeppet har en speciell betydelse. (Widholm 1998:71-

77, 90-91, Johansson 1999:17,18).

Widhoms teori om själva ritualen känns logisk. Jag kan dock tänka mig att hällristningarna i även

dessa sammanhang kan vara offer, man hade inte föremålen och använde sig istället av bilderna för

att representera de olika föremålen och symbolerna som är viktiga i ideologin.

19

Förekomsten av skeppsristningar i gravar är inte helt vanligt och dessa platser ovan har inget klart

samband rent geografiskt, så det är inressant att man har gjort hällristningar av skepp med liknande

placeringar vid vattendrag trots de stora avstånden. Detta visar alltså att tanken om skeppet var

viktigt överallt.

Hur man ska tyda hällristningar i gravar är inte lätt att veta. Hällristningar är lättast att förstå som en

del i ett kommunikativt system, men i en grav försvinner det då endast de döda kan ”se” dem.

Det kan förstås vara ett sätt att kommunicera med de döda, att den döde ska ta med sig ideologin till

dödsriket i kombination med vikten av ritualen man utför vid begravningsprocessen. Motiven visar

både en maritim koppling och en koppling till jordbruket därav vill jag se att det är ideologin som är

viktig att visa.

Det största blir det symboliska värdet då de inte syns men ändå är gjorda, motiven har förmodligen

två funktioner, den ekonomiska och politiska aspekten och den djupare symboliska aspekten.

När det gäller skeppen vill man med dem i graven representera den tanke man hade med resan som

man måste göra för att komma till dödsriket men skeppet visar också den rollen den hade i

vardagen. Men just i en grav är det symboliska det största både vad gäller motiven och det

symboliska som rör ritualen.

När det gäller rakknivarna som brukar användas som gravgåva borde de ses som just det,

rakknivarna bör ha haft en roll i vardagen och då känns det logiskt att den döde får den med sig

precis så som att man även ger vapen och kärl med mat. 800 skeppsmotiv eller representationer av

skepp finns på bronser, och de flesta finns på rakknivarna (Kaul 1998:49).

Att rakknivarna kan kopplas ihop med skeppet behöver nödvändigtvis inte betyda något, det var

helt enkelt ett föremål som var viktigt i livet som man antagligen ansåg kunde vara viktigt i livet

efter också. Rakknivarna kan ha ingått i en initiationsrit och var då en personlig ägodel, att de

ibland är skeppsformade eller har skeppsbilder visar nog mer på en del av ideologin.

Rakknivarna som ofta är i gravar, gör att man har tolkat de som mansgravar. Skulle de då ingå i en

initiationsrit när en pojke blir en man kan skeppet på kniven symbolisera livets resa och man får

sedan med sig den in i döden just för att det är en personlig ägodel, och kanske visar rakkniven

livets resa medan skeppssättningen visar dödens resa för att påvisa resans betydelse.

4.3 Skeppssättningar

Skeppet i sten förekommer i olika former och olika geografiska områden från främst yngre

bronsålder. Med vissa markanta skillnader och koncentrationer till tid och plats. Skeppssättningen

blev den sista resan för en eller flera individer. Och traditionen höll sig från bronsålder till

vikingatid.

Under äldre bronsålder var skeppen övertäckta och under yngre bronsålder var de oftast synliga,

under järnåldern upphörde uppförandet för att sedan återkomma under vikingatiden.

Variationen kan med säkerhet visa på den samtida ideologin och skeppets roll som en social eller

religiös symbol. Burenhult skriver att skeppets religiösa betydelse och idé finns troligen kvar på

samma sätt under hela tiden det som förändras är den sociala idén och samhället (Burenhult

2000:74,75).

Widholm anser att skeppsformade stensättningar och även de rektangulära markerar speciella

platser där människan möttes för sin komplicerade kult som är mer än bara förfäder och gravdyrkan.

De blir centralplatser, medan där det främst finns rösen och runda stensättningar är uppförda av

enskilda hushåll på eget initiativ (Widholm 1998:148,149).

Carlsson skriver att under äldre bronsålder binder skeppsbilder samman viktiga delar av mytologin,

om resan till det främmande landet, att resenären likt solen försvinner för att sedan komma tillbaka.

Under yngre bronsålder blir skeppssymbolen mer allmän och vanlig, och hällbilderna visar

tillsammans med gravarna en ritual kring död och pånyttfödelse (Carlsson 2001:54).

20

Skeppsformiga gravar har kopplats till brandgravskicket. Som symbol i det sammanhanget finns

många olika betydelser och har behandlats av många forskare.

Under äldre bronsålder kan skeppet ha representerat "hjälteresan", alltså de som reste iväg för att

sedan komma hem med bronset som är en metafor för solen, eller den enskildes dödsresa, medan

under yngre bronsåldern blir det resan till dödsriket för de kremerade och håller en mer kollektiv

prägel. Det ändras alltså från att vara till för en elit till att vara en kollektiv resa mot döden.

De stora monumentala skeppssättningarna från yngre bronsålder är ofta lokaliserade till den äldre

bronsålderns rösemiljöer, och de visar på en samlade symbol i samband med brandgravskicket.

På Gotland ser man sambandet med husurnorna, urnorna är en idé som visar sig främst söder om

Östersjön, men också Italien. Husurnorna är runda och symboliserar inte bostadshus eftersom man

hade långhus, ett förrådshus är mer troligt, denna idé kan då anspela om rikedom och trygghet och

kan bli ett komplement till skeppssymboliken (Carlsson 2001:53,55).

Återigen är det stor fokus på solen i tolkningarna. Det är tydligt att människorna under bronsåldern

hade en stark ideologi där solen räknades in som en av de viktiga symbolerna, men man bör nog

inte se ett för stort samband med skeppet och solen då det endast finns ett fåtal exempel där man

verkligen ser ett klart samband. Sedan kan mycket väl skeppet i kombination med solen vara en del

av en lokal ideologi, men man bör inte lägga det på hela bronsålderssamhället (Skoglund 2003).

Peter Skoglund behandlade tre svenska regioner med skeppssättningar och visar både likheter och

skillnader mellan dem. Skoglunds utgångspunkt är att den sociala praktiken och ideologin är inflätat

i varandra. Hur människor väljer att gestalta en symbol påverkar troligen hur idéinnehållet

uppfattas. Den praktiska verkligheten definierade sannolikt tolkningen för det symboliska

innehållet. Skoglund skriver att sällan har det gjorts komparativa studier av samma material i olika

rumsliga nivåer och regioner, att man istället fokuserat på att identifiera olika rumsliga nivåer i

samhället som tex boplatser och centralplatser (Skoglund 2003:343).

Ser man på skeppssättningar verkar de ha regionala betingelser. Tore Artelius beskriver de regionala

skillnaderna i utformning, där sydvästra Sverige har dolda sättningar för individer medan Gotland

har de synliga kollektiva gravarna. Artelius beskriver dem som olika sociala representationer med

samma idéinnehåll (Artelius 1996:120).

Skoglund behandlar Gotland där skeppssättningarna är vanligt förekommande med sina synliga

kollektiva gravar som ibland kan vara ihoplänkade, han behandlar även regioner där det inte är lika

vanligt med skeppssättningar som Skåne och Halland som har individgravar som döljs av högar,

och tillsist även Småland som ännu inte blivit riktigt utforskat men som till synes verkar likna

Gotlands utförande (Skoglund 2003:350).

I Småland finns skeppssättningarna främst längst östersjökusten och i Tjust, som ligger i de inre

delarna av djupa fjärdar. Inom detta fornlämningskomplex finns ett femtiotal skeppsformiga gravar.

Endast ett fåtal skeppssättningar har blivit undersökta men i två stycken har man funnit daterande

artefakter som man daterat till yngre bronsålder (Larsson 1994:135, Widholm 1998:124).

Eftersom dessa knappt är undersökta så man vet inte om de är kollektiva eller för individer eller

från vilken period de flesta är ifrån. Åtminstone en i Västra Ed socken visar en kollektivgrav där

minst sju individer är gravlagda, både män, kvinnor och barn (Skoglund 2003:348).

Högar förknippas främst med äldre bronsålder men fanns även under yngre. Att gravlägga folk i

skeppssättningar dolda av högar under yngre bronsålder är koncentrerad till södra Halland och

nordvästra Skåne med vissa undantag.

Magnus Andersson har gjort en sammanställning av 21 undersökta högar i södra Halland och

nordvästra Skåne som daterats till yngre bronsålder. Sex av dessa innehöll skeppssättningar som

daterats till period III/IV-VI. Antalet undersökta gravar i södra Skåne är betydligt större än norra

och därav visar det en regional/lokal skillnad.

21

Fig.9: Lugnaro i Halland (efter Lundborg 1972)

(httplofta148.blogspot.com2009_09_01_archive.html)

2011-11-27

Gisela Ängeby drog slutsatsen

att man placerar högar på

strategiska platser, detta gäller

även den minoritet av högar

med skeppssättningar i sig

(Skoglund 2003:346, 347).

Under en undersökning mellan

åren 1926 och 1927 av

Lugnarohögen i Hasslövs

socken i Halland visade sig

högen innehålla en

skeppssättning (se fig. 2).

Skeppet låg inom en inre

stenkrets och var uppbyggd av

kantställda stenblock i en öst-

västlig riktning.

Utanför skeppet, och till viss

mån byggt in i det, fanns en

stenkista för den döda.

Holger Arbman tror därför att

skeppet hör ihop med själva

likbålet, det fanns nämligen

små bitar av bränt ben och kol

i högen. Skeppet var symbolen

för frigörelse från kroppen och

färden till andra sidan precis

som likbränningen. Högen har

daterats till period V.

Holger Arbman tolkade sättningen som en praktisk konstruktion med symbolisk innebörd, det

praktiska som likbål eller som grav om någon låg i skeppet eller något som omsluter den döde i

högen (Arbman 1954?:108-111).

Johannes Bröndsted menade att skeppet var den gravlades önskan att ta med skeppet till andra

sidan, men istället för ett faktiskt skepp så tar man med en modell av det. Där skeppssättningen var

kenotafer så var det heliga skepp som substitut för hällristningarna för där fanns inte hällarna

(Bröndsted 1966:200).

Tore Artelius ser sambandet med att likbränningen börjar ungefär samtidigt som

skeppssättningarnas uppkomst, och anser att elden står för, på samma sätt som skeppet frigörelse av

själen och speglar resan till dödsriket. Han anser också att de har både ett socialt och ett religiöst

syfte. Det religiösa är tydligt och fundementalt i byggandet, på samma sätt som med

hällristningarna, men i skeppssättningar som är dolda är det symboliska värdet viktigast.

Är de synliga så är det sociala viktigt, att man i begravningsritualen gör det till ett socialt

sammanhang. Det blir ett syfte för de efterlevande (Artelius 1996).

Tore Artelius vill tillskriva skeppet roll inom religion, och främst då i begravningstraditonen, men

eftersom skeppet inom begravning är för komplext för att kunna ha en funktion tänker han sig fyra

olika aspekter, skeppet är 1. en del av kosmologin, en symbol för världsordningen 2. en symbol som

brukas inom fruktbarhetskulten 3. en symbol för de dödas resa över dödsriket 4. en symbol för en

översinnlig, "gudomlig" närvaro och kommunikation.

Genom att använda skeppet som gravform kunde ledare befästa det religiösa mer och på så sätt få

22

ordning i samhället. Skeppets fundementala roll var att " förkroppsliga" en grundideologi som

människan valde att synliggöra genom begravnings- och gravmonument.

Artelius menar också att skeppet har en kommunikativ funktion, men att symbolerna skiljs åt i

hällristningarna och som gravform. Hällristningarnas symbolkommunikation är tydlig och

utåtriktad medan graven är övertäckt och sluten. Hällristningarna är av social karaktär medan

gravarna av religiös karaktär (Artelius 1996:10, 102, 97).

Widholm är inne på att skeppssättningar ska ses som en centralplats, de skeppssättningar som är

yngre än bronsålder brukar ofta ses som tingsplatser. Jag tror att Widholm kan vara på rätt spår.

Skeppssättningarna är monumentala byggen som bör ses som något som man vill återkomma till.

Även Tore Artelius skriver om den sociala aspekten i skeppssättningar och jag tror att den har den

största rollen. Att man använder de som gravmonument är bara ett bevis för det.

Det symboliska värdet av skeppet som grav handlar förmodligen om resan, men det sociala värdet

är nog det primära och handlar inte om skeppet i sig.

Då kan man börja fundera på varför man då byggde skepp i sten om det inte var begravningen som

var det primära.

Var det ens meningen att det skulle vara en skeppsavbildning?

Jag anser att man inte bör se skeppssättningar som endast gravar eller kenotafer, eller att man bör

helt dra slutsatsen att alla de så kallade skeppssättningarna bör ses som just detta. I de flesta är det

nog definitivt gravar eftersom majoriteten av skeppssättningarna har brända ben eller urnor.

Jag tror dock att man kan ha uppfört en skeppssättning och att man senare kan ha använt den som

ett gravmonument, dateringar av skeppssättningarna gör man oftast efter föremålen som

förekommer i eller runt dem. Därför får man troligen inte alltid en korrekt datering då föremålen

kan blivit nedlagda senare, det är även vanligt att skeppssättningarna är fyndtomma och de kan man

då knappt veta något om alls.

Det intressanta är att det ofta inte finns hällristningar där det finns skeppssättningar, tex är Bohuslän

och Tjustbygden ett undantag, vilket kan förklaras med att där man hade rika samhällen behövdes

inte göras hällristningar, men det intressanta är att vart man än är så finns alltid skeppen där på ett

eller annat sätt. Det är även intressant att i de flesta fall är de olika skeppsavbildningarna gjorda i

vid vatten (se fig.3 och fig. 8).

Detta kan påvisa både en social aspekt och en politisk aspekt, att de som kom utifrån skulle att man

var påväg till ett taget land eller att man skulle se vilka sorts människor man var påväg till.

Eller så var det där många människor samlades och det kom folk utfrån och det blev då fördelaktigt

att placera dessa vid en kommunikations led. Är fallet så att skeppet började som en makt och

statussymbol så är det logiskt att man även byggde stenskepp för att påvisa en viss makt eller status,

eller en önskan att få det som man inte själv hade.

Detta för att sedan etableras som en religiös symbol och då kommer begravningarna in i bilden.

Högarna med skeppssättningar bör dock ses som främst symboliska, skeppet speglar då resan för

den gravlagde och då påvisar själva högen makten. Man bör dock även tänka på att det kan finnas

regionala skillnader inom politik, religion och kulthandlingar.

23

4.4 Fler tolkningar

I denna del tänker jag kort ta upp andra tolkningar om skeppsavbildningar som inte helt stämmer

överens med mina egna tankar och som inte har uppmärksammats lika mycket som de exempel jag

redan tagit upp. Främst för att visa fler synsätt, men även för att jag anser att för att kunna föra

forskningen vidare behöver man se andras perspektiv och tolkningar än bara de som är "akademiskt

godkända" både för att kunna utesluta vissa idéer och för att kunna gå vidare med en teori.

Jag vill förtydliga att jag menar inte att de exmepel jag använder mig av inte är respekterade i den

akademiska världen, jag menar att man rent allmänt tyvärr lätt förkastar tolkningar som inte

kommer ifrån någon som har en viss status och att man bör ta till vara på alla olika tolkningar och

teorier. Både för att man kan få nya idéer och ny inspiriation men också för att utesluta vissa

hypoteser och visa att ibland bör man hålla sig till normen. Om inte annat är det intressant att se hur

olika människor tänker.

Det finns mycket alternativa tolkningar om hällristningar bland annat att det ska representera själva

havet, och att när skeppet visar sig på hällar vid inlandet runt rösen ska deras roll vara att konvertera

hällen till en ö, eller att det står för ett gudsväsen och att skepp på högkant representerar en

människa. Det finns även teorier om att skeppet ska representera en orm där skeppet är dess kropp

där skeppssymbolismen är en sorts kroppssymbolism som härstammade från de riter som

genomfördes i anslutning till en samhällsmedlems död och som förenade tron på den mytologiska

varelsen som inte kunde dö (ormen) och skeppet som de var så beroende av (Johansson 1999:8,12,

Scarre 2009:427).

Jag anser att alla tolkningar kan kännas logiska beroende på vilket sammanhang de sätts in i.

Vad som gör att många teorier faller för mig är för att man inte tar med hela kontexten, stora delar

av historien försvinner och då försvinner även trovärdigheten.

När det gäller skeppssättningar finns det en mängd olika tolkningar. Ofyllda skeppssättningar har

exempelvis tolkats som envigsplatser, medan de fyllda har antagits vara griftprydnader.

Andra forskare har trott att skeppssättningarna var monument över historiska händelser, t ex

avbildningar av sjöslag och flottor. Folkliga traditioner säger att de monumentala

skeppssättningarna är gravmonument över jättar eller bemärkta personer. Andra menar att

skeppssättningarna har använts för judiciella ändamål. Många av dessa tolkningar verkar hänga

samman med den relativa fyndfattigdomen i många skeppssättningar.

Flera forskare har dessutom menat att skeppssättningar, främst de

ofyllda, är kenotafer som då var uppförda över exempelvis sjömän som

dött till havs.

Synen på skeppssättningar som faktiska händelseavbildningar övergavs

dock innan 1800-talets slut och från och med ca 1900 har skeppet

betraktats som en i första hand religiös symbol. De flesta forskare

uppfattar numera skeppssättningarna som reella gravar (Asplund 2002).

Det finns även mycket tolkningar om huruvida skeppssättningar är

någon form av solkalendrar eller inte, det är inget jag tänker gå in på.

Jag tänker dock kort ta upp en egen hypotes som jag finner intressant

och som kan vara en utgångspunkt i framtida studier.

Jag vill koppla skeppssättningarna till Oden. Det jag vill se är att vissa

skeppssättningar inte alls ska ses som skeppssättningar.

Dock finns det inga tydliga spår från en Odenkult innan

folkvandringstiden och det är speciellt svårt att koppla honom till

bronsålder. Jag vet inte om man ska koppla Oden ända tillbaka till

bronsålder, skeppssättningarna är dock något som byggdes fram till

vikingatid, så det är möjligtvis inte bronsåldern man ska tänka på i just

denna fråga. Men jag tror att man utifrån de olika lämningarna i

Fig. 10: Bronsfigur med ett

öga. Möjlig Oden-figur?

(Klippström 2000:23)

24

Fig. 11: Askeberga ”skeppssättning”

(http://wadbring.com/historia/bilder1/askeb.jpg)

2011-11-27

landskapen i allmänhet senare skapade den nordiska mytologin. Enligt folkliga traditioner har man

som sagt ansett att de monumentala byggnaderna är gjorda av/till jättarna, så det känns logiskt för

min del att man genom olika folkliga traditioner och berättelser skapat en tro.

Problemet är dock att det inte finns några

säkra avbildningar eller källor som bekräftar

Odens ”existens” så pass tidigt, utan man får

dra egna kopplingar och slutsatser till olika

företeelser (se fig. 11) (Klippström 2001:23).

Min tanke om Oden och skeppssättningar är

kort sagt först och främst det att man

möjligtvis inte ska se dessa monument som

avbildningar av skepp. En form som har

samma som ett skepp som kan kopplas till

Oden är ögat. Ögat som Oden offrade för att

få kunskapen som han sedan förde vidare till

människorna. Det ögat som gjorde att

människorna sedan fick kunskapen om runorna. Den äldsta runraden består av 24 runor, och det

finns flera exempel där 24 stenar ingår i en skeppssättning bland annat skeppssättningen i

Askeberga, Nässja skeppssättning och en skeppssättning på Åsa gravfält. Man brukar koppla vissa

sättningar till en Odenkult bland annat för just talet 24, ibland har exempelvis Askeberga dock

tolkats som en hallssättning istället för skeppssättning då den saknar stävar (se fig. 11). Jag tar det

då ett steg längre och ser själva sättningen som ett öga. Och av den anledning att Snorre Sturlason

skrivit att man reste stenar för modiga män och det fanns en betydelse att bränna den döde kan man

se ett samband med skeppssättningarna (Kobbergård 1996:11). Hur det än är att se skeppssättningen

som ett öga är en kul tanke, och är det inte så att om man ser en skeppssättning med en mittsten att

det ser ut som ett öga där

25

5. Slutdiskussion

Det som har framkommit hittills i uppsatsen är hur stark skeppssymboliken var under bronsåldern.

Vad som kanske inte helt har framkommit dock är ett rakt svar på mina frågeställningar och om jag

har uppfyllt syftet med uppsatsen. Det är vad denna del kommer vara till för.

Mitt syfte är främst att se hur skeppssymboliken skiljer sig åt beroende på i vilken kontext den

finns. Jag undrar alltså vad skeppet betyder om den visar sig som en skeppssättning eller som en

hällristning. Vad jag är klar med är att jag vill skilja dem åt.

I den tidigare forskningen har man velat tillämpa en betydelse till alla skeppssymboler. Detta anser

jag är fel då sammanhangen i sig skiljer sig så mycket åt.

För att inleda detta avsnitt kan jag börja med att besvara frågan om hur man studerar de olika

kontexterna, och detta har jag gjort genom att se var och hur skeppssymbolerna visar sig och se

vilka likheter och skillnader det finns. Jag börjar uppsatsen med att beskriva vad skeppet har betytt

som en faktiskt föremål. Det är tydligt att skeppet i alla tider och i de flesta kulturer haft en stor

betydelse.

Under bronsåldern brukar skeppet främst kopplas samman med den långväga handeln av brons, och

var troligen viktigt när det gäller övriga ekonomiska aspekter såsom fiske och dylikt.

Bronshandeln är det som många fokuserar på i sina tolkningar. Jag tror att det spelar en viss roll,

speciellt under äldre bronsålder.

Jag tror att under äldre bronsåldern började man etablera en makt, och en lätt form av

hövdingadömen. Skeppet bör under denna period ses som en maktsymbol, där sjöfararna som tog

sig ut i världen för att skaffa ny kunskap och komma hem med brons/föremål fick en viss status.

Och på så sätt även dennes hembygd. Det är inte omöjligt att de resande var de som hade den största

statusen i samhället och fick på så sätt även makten. Skeppsavbildningarna är alltså då till en början

till för att påvisa en status och makt.

Jag är övertygad om att det i alla tider har funnits ledare och följare och vare sig man fick makten

genom arvsrätt eller av sin status så utnyttjade ledarna de makten de hade.

Skeppet som var ett viktigt föremål kunde när makten etablerades höjas upp till ett religiöst plan.

Jag har inga problem med att förlägga alla ideologier i ett historiematerialistiskt synsätt, där det

"falska medvetandet" spelar en stor roll. Ledarna skapade en ideologi efter vad som passade dem

för att kunna styra sitt folk utan att dessa visste om det. Skeppet får alltså en roll inom en ideologi

bestämd av ledarna. Medan man under äldre bronsåldern främst fokuserade på att etablera en makt

kunde man under yngre bronsåldern fokusera på ideologin och religionen.

Ett begrepp som jag använder mig av genomgående under hela uppsatsen är ideologi, jag bör inleda

med att förtydliga vad jag menar med ideologi. En ideologi för mig är något man lever efter, ibland

som en religion och ibland omedvetet.

Jag kan måhända tyckas använda ordet fel, speciellt med tanke på att man inte vet vad eller hur

människorna då levde efter, men det passar bäst in på mitt synsätt då jag anser att man kan applicera

ordet ideologi på det mesta. Det finns politiska aspekter, religiösa aspekter och ekonomiska aspekter

i en ideologi.

Under bronsåldern ser man ingen tydlig maktstruktur, förutom egentligen att vissa gravar är mer

storslagna och iögonfallande än andra. Men jag är ändå övertygad att det alltid funnits en viss

hierarki inom alla grupper och det ger den i toppen en fördel att kunna styra folket på ett sätt. Han

kan skapa en ideologi, något folket ska och kan leva efter. Han kan kontrollera mycket av det

politiska och ekonomiska och möjligtvis ge folket en ytterligare sak att följa, det vill säga religionen

som även det kan ses som en ideologi beroende på hur stark den är och hur mycket man bör leva

efter den. Folket kan själva ha skapat sig en religion som utvecklats utifrån det som ses som viktigt i

26

livet och därav bör man möjligtvis inte sätta in religionen inom en ideologi. Men jag anser att allt

hänger ihop och går hand i hand. De som tar sig an en religion är de som ofta behöver något mer att

tro på, man vill ha svar på frågor som inte går att få svar på och tar då hjälp av religionen. Ledarna

utnyttjar detta faktum, möjligtvis även det omedvetet, och med hjälp av det som är viktigt för tiden

så kan man skapa något som människorna kan ta till sig enkelt och man kan då styra folket utan att

de vet om det.

Begreppet ideologi under bronsåldern är för mig det man levde efter. Man levde i grunden efter vad

som var bestämt. Det ekonomiska är för många det viktigaste, för man bör tänka på att religionen är

något som bara är en del av livet medan vardagen och att överleva är det primära.

Alltså är det ekonomiska det viktigaste, vilket handlar om handeln, fisket, jakten, och jordbruket.

De två förstnämnda kan kopplas till skeppet som fick en av de största rollerna under bronsåldern om

man ser på den stora mängden avbildningar, och även det faktum att placeringen vid vatten är

vanligt förekommande så blir det maritima mycket påtagligt.

Med tanke på placeringen kan man se ekonomiska, politiska och sociala funktioner. Ekonomiska för

att läget är både bra för handel och fiske, troligen fanns boplatserna i närheten av lämningarna.

Politiska för att man kan påvisa sin makt med en sådan tydlig placering vid kommunikationsleder

och även sociala pga. läget. Sedan kan man komma in på religionen som hela tiden finns

närvarande, men som visas med de föremål och motiv som är viktiga pga. aspekterna ovan.

Att finna en religion under bronsålder är dock inte det lättaste men det finns många olika tolkningar

om det ämnet. Jag tror inte att man ska se skeppet som den största religiösa symbolen trots att det är

det som har den starkaste symboliken under bronsåldern, det var nog både en viktig del inom

ideologin och i vardagen och därför avbildas de så ihärdigt.

Om jag börjar med hällristningarna så är skeppet den vanligaste symbolen efter skålgropen.

Skeppet på hällarna har tolkats som allt från sjöslag till en del av en dödskult.

Vanligaste tolkningen är dock att skeppet är en del av en fruktbarhetskult eller en soldyrkan, där

skeppet ska ses som solens transportmedel. Dock finns det endast en stark skeppsymbolik

tillsammans med påstådda solsymboler på endast ett fåtal ställen, främst i Bohuslän där

hällristningarna dominerar vad gäller både antal och variation av motiv.

Det kan vara så att det finns regionala skillnader vad gäller både det politiska och religiösa.

Jag är övertygad om att man måste ha det i åtanke vad man än studerar, man kan se det som

dialekter, vi pratar alla samma språk i Sverige och förstår varandra men man uttalar vissa ord på

olika sätt. Skeppet är avbildat i olika former över hela Sydskandinavien, men samma företeelse kan

ha olika meningsinnehåll.

Alltså kan man i Bohuslän ha tillämpat en ideologi där solen har den stora rollen. Jag anser att det i

forskningen har varit alltför stor fokus på solen speciellt med tanke på att det finns så få fall där

man kan se en direkt koppling till skeppet.

Jag tror dock att solen och fruktbarheten hade en stor roll rent generellt under bronsåldern,

egentligen i alla tider, men att de inte ska kopplas samman med skeppet förutom där man kan se

tydliga exempel.

Vad som är intressant är dock att skeppet är den gemensamma nämnaren i alla regioner under

bronsåldern. Danmark har tex knappt några skeppssättningar eller hällristningar men de har istället

en stark skeppssymbolik på bronser, medan Gotland har främst skeppssättningar och den svenska

västkusten har främst hällristningar. Detta kan visa det att beroende på vart man är bosatt och vilka

människor som bor där spelar roll och man uttrycker sig på sitt eget sätt.

Men det kan även visa att man ansåg att just det som skeppssättningarna representerar var viktigast

på tex Gotland och medan hällristningarnas mening var viktigare i tex Bohuslän.

Men frågan är då vad skeppet symboliserar?

27

Jag är säker på att i vilken kontext skeppet än visar sig i är det resan som är det vitala i en symbolisk

mening, annars har den praktiska och ekonomisk-politiska aspekten den största rollen, man kan

nämligen inte glömma skeppets roll i vardagen.

Skeppsristningar tar oftast den största platsen på hällarna och de är ofta placerade vid vattendrag

eller kuster vilket gör att man kan se den tydliga maritima kopplingen som egentligen blir mer

intressant när skeppen visar sig i inlandet.

Jag tror att man på hällarna kan se ideologin som rådde under bronsåldern och det visar mer vad

man tyckte var viktigt och trodde på och sysslade med på just den platsen än något rent symboliskt,

man kan nog även till viss del se hur man utövade vissa former av aktiviteter.

Då kan man börja fundera på vad exakt ideologin och religionen gick ut på, det är förstås nästintill

omöjligt att veta. Men tydligt är att jordbruket var viktigt, och därav även solen, och där skeppet

verkade haft den största rollen. Alltså kan man tänka sig att mycket handlade om den ekonomiska

och politiska aspekten som de olika motiven står för. De vanligaste sydligaste ristningarna kan

koppla till det maritima genom skeppen och placeringen, och till jordbruket genom olika motiv.

Man kan tänka sig att man genom hällen visar "hela landet", man blickar inåt med

jordbrukssymboler och utåt med skeppet. Man kan ta det längre och se hällen som en representation

av berget och höjderna och därav är hela landet taget i anspråk. Men jag vill hellre se det

ekonomiska och ideologiska.

Vad gäller en symbolisk och religiös mening är det resan som representeras, antingen resan till

döden eller det främmande, även livets resa tror jag man kan se.

För att återkoppla till det maritima, så är många bronsålderslämningar placerade i närheten av

vattendrag. Så är även fallen med skeppssättningar. Alltså verkar det maritima ha en starkare och

större roll än tex solen som det har varit mycket tal om.

Det kan ha en praktisk funktion, att man var bosatt i närheten av vattnet för ekonomiska anledningar

när det gäller handeln och fisket, möjligtvis även en politisk funktion där man byggt monumentala

lämningar och hällristningar som visar att landskapet är i anspråk för folk som kommer seglande

utifrån.

Det kan även ha en symbolisk mening och med tanke på den starka skeppssymboliken blir den

maritima kopplingen mer påtaglig. Det finns dock många fall redan från stenåldern som visar att

man hållit sig till kusterna. Vilket kan påvisa att det är mer funktionellt att bo i närheten av

vattendrag.

Den symboliska aspekten bör förstås finnas i åtanke, men jag vet inte vad det kan betyda mer än att

det var viktigt att haven och sjöarna var lätttillgängliga både för handelns och fiskets skull.

Ska man se det sociala i skeppssättningar är det nog mycket fördelaktigt att placera dem vid

vattendrag för de som kommer utifrån för olika slags ting eller cermonier.

Därav är skeppssymboliken så stark, eftersom vikten av skeppen är något de flesta människorna

kunde relatera till på ett eller annat sätt.

Det som enligt mig har den största symboliska rollen när det gäller skepp är skeppssättningarna som

visar mer konkret en del av tron. Jag anser, som jag skrivit tidigare, att alla skeppssättningar inte ska

ses som skepp och inte heller att alla sättningars primära funktion var som en grav.

De monumentala skeppen har förmodligen även en social funktion, möjligtvis är det den största

rollen. De är något som syns i landskapen, och kan lätt fungera som en samlingsplats.

Med tanke på att det finns många skeppssättningar som är fyndtomma visar det mer att dessa skepp

kan vara till för att antingen ta landet i anspråk eller en samlingsplats av någon form.

De som dock har ben och föremål i sig har den symboliska aspekten där det är resan som

representeras. Resan till döden.

Även de skeppssättningar som är övertäckta av högar bör främst ses som symboliska där det är

högen som istället påvisar makten. Hade det inte betytt något med skeppet kunde man lika bra bara

ha gjort en hög eftersom sättningen inte syns ändå.

I de fall där det finns hällristningar i gravar bör de ses som en form av en gravgåva, att den

begravde får med sig ideologin till döden och man även där vill visa tanken om resan till döden.

28

I kombination med vad motiven visar och det som rör själva ritualen vid begravning blir det

symboliska värdet det primära. Man kan tänka sig att hällristningarna tillhör ett kommunikativt

system, de är till för andra att förstå och veta ideologin, men är de övertäcka försvinner det

kommunikativa på ett sätt och det symboliska värdet blir större.

Det kan även vara så att hällristningar i allmänhet är offer, att man inte hade föremålen och man

avbildar istället det man vill offra eller ge bort. Mer troligt är dock att det är ideologin som visas,

ser man på ristningarna i gravarna är skeppssymboliken tydligast men det finns även andra motiv

som är viktiga för tiden. De platser jag har studerat finns vid vattendrag och påvisar vikten av det

maritima med skeppen, de övriga motiven kan ses som en del av begravningsritualen och vad mer

man ansåg som betydelsefullt just då.

När man pratar om gravgåvor kommer man även in på rakknivarna som har den starkaste

skeppssymboliken när det gäller bronser, dessa hittas främst i gravar som gåvor eller offer. De bör

ses som just gravgåvor enligt mig, att det var ett viktigt föremål i livet.

Jag tror att det kan ha varit en del av en initiationsrit där skeppsavbildningen antingen kan

representera ideologin eller livets resa. Tänker man att en pojke fick en rakkniv när han skulle bli en

man blir det en fin tanke att se skeppet som en symbol för livets resa och han hade sedan med sig

den i hela livet och fick sedan med sig den i döden som ett personligt föremål.

Logiskt är dock om det är ideologin som visas eftersom skeppet har den största rollen och att man

då avbildar det på bronser till en initiationsrit känns naturligt.

Jag anser att det är nog omöjligt att veta exakt vad man trodde på förr och att man ofta

överanalyserar och gör det svårare än vad det är, men genom att studera de olika kontexterna i

relation till andra föremål och sammanhang kan man få en ungefärlig uppfattning om dåtiden utan

att komplicera något.

Med detta sätt kan man studera skeppet i olika kontexter, att helt enkelt jämföra och se de olika

skillnaderna och likheterna i skeppssymboliken i kombination med att se de omgivande symbolerna

och hur samhället såg ut.

Vad mitt arbete har gått ut på är dock att berätta övergripligt om skeppssymbolismen och hur den

skiljer sig i olika kontexter. Det innebär att jag bara skrapat på kanterna av alla de olika komplexen

och inte gått in på djupet av en viss plats så jag kan bara säga hur det ser ut rent generellt och att

mitt synsätt inte kanske passar alla studier.

Jag har fått fram summan av de olika kontexterna genom att addera de olika företeelserna på ett

övergripligt sätt.

Dock anser jag att om man ska studera en enskild plats bör man även jämföra denna med liknande

platser och se på omgivningen för att få ett större perspektiv.

För att summera mitt arbete är vad jag tror alltså att ideologin är skapad av den rådande makten för

att de skulle kunna kontrollera samhället och att de vardagliga viktiga symbolerna var en del av

ideologin och blev i vissa fall upphöjda till ett religiöst plan.

När skeppet etablerats som mer än en makt/ekonomisk symbol tror jag att skeppet på bronset kan

representera en del av livet, skeppet i sten kan förutom den sociala aspekten främst representera

döden och skeppet på hällarna är mer kommunikativa och visar ideologin som rådde under

bronsåldern som till stor del präglas av det maritima av praktiska skäl och speciellt resan till det

som är främmande i den symboliska aspekten. Med de avslutande orden anser jag att jag har

uppfyllt mitt syfte och besvarat mina frågor.

29

6. Summary

With this paper I investigated the ship-symbolism that permeated the bronze age community with a

hope and aim to see a difference in the meaning of the different ship symbols.

In former investigations and interpretations almost all of the results have been that all the ship

symbols share the same meaning, which I'm convinced that that's not the case.

The questions I've ben trying to answer is; How does the ship-symbolism differ depending on the

context which it's in? And how do you study these different context's ?

The first chapter of this paper I write about how you can read symbols in general. I however belive

that sometimes you read to much in to some phenomenons. Though, I do find the communicative

aspect in reading symbols important especially in rock-carvings.

With a historical materialistic perspective I deal with the so called "false consciousness" in the late

bronze age where I belive that the leaders controlled the people in the community with religion and

ideology among other things. While the leaders established their power the important everyday

objects, such as the ship, turned into a symbol of status and power and could thereafter transform

into a religious or ideololigic symbol.

My main chapters are called " The ship of life" and " The ship of death" where I in the first-

mentioned above all writes about rock-carvings and what they might symbolize.

A common belive is that the ships is a part of a fertility cult or a worship of the sun.

In ancient Egypt they belived that the sun was carried by a ship in the sky and the scholars wants to

apply a similar belief in the Scandinavian area.

The alleged sun-symbols in relation to the ships is however practically non-existent but when they

do appear it's very conspicuous.

I find it very possible that there are regional differences in a phenomenom and make a parable with

accent's, that we all speak the same language but we express ourselves differently. The worship of

the sun in relation to the ship may therefore be a local expression of the ideology which can be

substained by the fact that most of the sun-symbols are located in Bohuslän.

What I wish to see is that the rock-carving ships in general represent a part of the ideology where

the maritime part is important.

In my " The ship of death"-chapter I deal with the ship-shaped monuments and the bronze-razors

that are mostly found in graves. The ship-settings are probably, according to me, what shows the

most clear example of the symbolic part of the ship.

What is obvious is that the ship in some way must represent the journey, and when you see it as a

grave the journey becomes appearent. The journey to the afterlife.

But I also want to see them in an important social aspect such as a meeting place or a place for

rituals.

When it comes to the razors I hope to see them as something that was important in the real life more

than associate them to a burial ritual. They took possibly part of an initiationrite where the ship

represents the ideology of that time in a way.

I aim to seperate the meaning of these different ship-images but still keep their acctual meaning as a

ship which in many ways stands for the journey.

30

7. Referenser

Almgren, O. 1927. Hällristningar och Kultbruk. Stockholm

Arbman, H. 1954?. Hallands forntid. Halmstad

Artelius, T. 1996. Långfärd och återkomst; skeppet i bronsålderns gravar. Kungsbacka: Avd. för arkeologiska

undersökningar, Riksantikvarieämbetet

Bengtsson, L & Ling, J. 2006. Maritime representations in vertical space. I: Barndon, R. (red). Samfunn, symboler og

identitet - Festskrift til Gro Mandt på 70-årsdagen (UBAS Nordisk, 3). Bergen: Arkeologisk institutt, Universitet i

Bergen

Bröndsted, J. 1966. Danmarks Oldtid II. Bronzealderen. Köpenhamn: Gyldendal

Burenhult, G. 2000. Arkeologi i Norden. 2. Stockholm: Natur och kultur

Carlsson, A. 2001. Tolkande arkeologi och svensk forntidshistoria. Bronsåldern. Stockholm

Geber, J. 2000. Skepp,religion och arkeologi. En diskussion kring tolkningarna av bronsålderns tvärkontextuella

skeppssymbolik. CD-uppsats i arkeologi. Östersund: Institutionen för humaniora

Glob, P.V. 1970. Högarnas folk. Köpenhamn: Gyldendal

Goldhahn, J. 1999. Sagaholm; Hällristningar och gravritual. Umeå: Arkeologiska institutionen

Johansson, G. 1999. Bronsålderns symboliska skepp - En studie av bronsålderssamhällets skeppssymbolik. C-uppsats i

arkeologi. Kalmar: Högsk.

Kaul, F. 1998. Ships on bronzes : a study in Bronze Age religion and iconography. Köpenhamn: National Museum

Klippström, H. 2001. Fanns asatro före vikingarna? Studier av förekomster i folkvandrings- och vendeltida material.

CD-uppsats i arkeologi. Umeå: Institutionen för arkeologi och samiska studier

Larsson, T. B. 1994. Stenåldern, Bronsåldern, Järnåldern. I: Lars Larsson, Thomas B. Larsson och Birgit Arrhenius.

(red). Signums svenska konsthistoria. Lund: Signum

Lindström, D. 2004. Forntid i Sverige; en introduktion. Uddevalla: Natur och kultur

Ling, J. 2010. Elevated Rock Art; Maritime images and situations. Ingår i: Representations and communications :

creating an archaeological matrix of late prehistoric rock art. 2010 S. [31]-51. Oxford: Oxbow books

Malmer, M. 1989. Bergkonstens mening och innehåll. I: Janson, S. Lundberg, E.B & Bertilsson, U. (red), Hällristningar

och hällmålningar i Sverige. Helsingborg

Nordbladh, J. 1980. Glyfer och rum. Kring hällristningar i Kville. Göteborg

Nylén, E.1977. Bildstenar. Visby

Renfrew, C & Bahn, P. 2008. Archaeology: Theories, Methods and Practice. Fifth edition. London: Thames and Hudson

Scarre, C. 2009. The Human past. Second edition. London: Thames and Hudson

Skoglund, P. 2003. Ideal och Praktik; skeppssättningar i yngre bronsålder. I: Goldhahn, J. (red). Mellan sten och järn.

Del 1. S. [343]-352. Göteborg: Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet

Tilley, C. 1999. Metaphor and material culture. Oxford: Blackwell

Olsen, B. 2003. Från ting till text - teoretiska perspektiv i arkeologisk forskning. Lund: Studentlitteratur

Wahlgren. Hauptman, K. 2000. The Lonesome Sailing Ship; Reflections on the rock-carvings of Sweden and their

interpreters. I: Current Swedish Archaeology, vol 8. Stockholm

Widholm, D. 1998. Rösen, ristningar och riter. Stockholm: Almqvist & Wiksell International