2

Kapitel 1

Jag och min tjej skulle åka till ett land vi aldrig har varit i. Vi sitter i våra flygplansstolar. Jag slumrar till lite efter flygplansmaten, vi pratar om vad som händer om planet kraschar. Jag skrämmer henne genom att berätta om vad som händer när man kraschar med ett plan. Planet börjar skaka, det börjar bli oväder. Det skakar och skakar, jag känner lukten av bränt gummi. Vi faller snabbt ner mot marken. Jag håller mig fast hårt i stolen, delar flyger av från planet. Jag försöket lugna ner mig själv men det går inte för alla skriker i planet, och bakdelen flyger av. Min kropp utsätts för en enorm kraft. Det brinner i motorerna och planet slår i vattnet...

3

Kapitel 2

Jag vaknar upp på stranden och ser att det sitter en liten apa på min mage med stora bruna ögon. Den tittar på mig en lång stund innan den skuttar iväg över stranden.Jag vänder mig om och ser stora gröna träd och det lyser mellan de stora träden. Jag ställer mig upp i den mjuka sanden och går framåt mot den stora, gröna djungeln. Jag kunde höra tusen olika djur från djungeln, det kändes som att själva djungeln var levande. Jag går in i bland de höga träden och försöker bygga vapen för att få mat och för att kunna försvara mig. Jag hittar en lång pinne och en vass sten. Jag sätter fast stenen på pinnen med lianer och kännner mig nöjd. Jag svingar runt den lite tills en liten, liten grön ödla kommer fram bakom buskarna, den ser inte så farlig ut. Jag börjar bli hun-grig och försöker hitta mat, jag måste också bygga en sorts koja i ett träd innan natten kommer. Jag går runt i djungeln och letar efter stora pinnar. Jag hittar många olika pinnar och bygger upp en koja i ett träd. Jag bryr mig inte hur ful kojan blir men jag ska försöka leva i den, och så har jag konstruerat en linbana ner till stranden så jag kan ta ett dopp i det sköna vattnet när jag behöver svalka av mig eller tvätta mig. Nu ska jag bara leta efter mat, jag springer runt i djunglen och letar efter något ätbart. Jag kastar mitt spjut rätt på en stor ödla. Den dör med detsamma, och jag plockar upp den. Jag springer till kojan men kommer på att jag inte har något att göra upp eld med. Jag letar i omgivningen och finner till slut en grotta som ligger nära min koja, och där hittar jag tändstå! Någon måste ha försökt överleva i den här djungeln innan mig. När jag är tillbaks vid kojan igen så tar jag med de fyra extrapinnarna som jag byggde kojan med och ödlan och tändstålet. Jag åker ner till stranden med min linbana och staplar upp vedträ till en brasa. Sen tänder jag elden med tändstålet. Det kommer några gnistor som faller ner på några torra kvistar i brasan. Elden tar sig och efter en stund har jag en stor, värmande brasa framför mej. Jag tar en av mina insamlade pinnar och spetsar den genom ödlan och snurrar sedan runt den över elden.Därefter tar jag mitt spjut och hugger upt köttet med det. Jag äter upp hela ödlan och lutar mig trött och mätt tillbaka när jag hör något röra sig i buskarna. Jag tar fram mitt

4

5

spjut, jag rör mig runt busken och gör mig förberedd.Plötsligt hop-par det fram en tiger framför ögonen på mej! Tigern får ner mig och biter mig i armen. Jag slår jag till honom över nosen. Jag kravlar upp på fötter och springer för att hämta spjutet som ramlat ur min hand när tigern kastar sig över mig. Jag får tag i det och pressar det mot tigerns mage och känner mig rädd. Tigern faller ihop, död. Det börjar bli mörkt. Jag springer till kojan och på vägen så snubblar jag in i ett träd och allt blir svart.

6

7

Kapitel 3

Jag vaknar upp av att någon drar i min arm, jag trodde att det var apan igen men det var det inte. Jag tror inte mina ögon, det är en annan människa! Det är en kille med ljust hår. Han har jättemånga sår på kroppen, precis som jag. Han är inte så lång och ser inte så stark ut, men det ser ut som han är bra på att leva i naturen. - Vem är du? frågar jag.- Jag är en människa.- Det fattar jag väl! Hur kom du hit?- Från plankraschen, jag satt ju bakom dej, kommer du inte ihåg det? säger pojken frågande. - Jag tror inte att jag gör det, svarar jag och försöker dra mig till minnes.Jag ställer mig upp och borstar bort sand från min trasiga tröja och tittar ner i den ljusa sanden. Jag tittar upp igen, och ser i hans blåa ögon. Jag frågar om vi ska samarbeta och han svarar ja.-Har du en koja och mat? frågar jag.-Ja, en stor koja med mycket frukt, har du?-Ja, fast en liten koja med lite mat svarade jag.Vi går till min koja för att hämta maten jag samlat ihop. När vi kommer fram så springer jag före in i kojan och hämtar maten. Det fanns kvar lite frukt och två köttbitar från ödlan.- Du hade mycket mat ju, säger han, och jag ser att han är hungrig.- Nej inte så jättemycket, svarar jag uppgivet innan han visar vägen och vi börjar gå. När vi är på väg till hans koja så snubblar jag för jag har så ont i fötterna och tappar all frukt ner för en backe, Frukten rullar och studsar ned för sluttningen, ända ner i havet.-Vad gör du?! ropar min nya kamrat högt.- Förlåt, jag snubblade bara, svarar jag med ett ännu mer uppgivet tonläge.Han hoppar och far runt och slår i de stora bladen och skriker en massa svordommar.. -Förlåt, säger jag igen.-Du bara snubblade. Det är okej. säger han när han lugnat ned sig

8

igen.Jag ställer mig upp igen och tittar på alla frukter som flyter iväg ut i havet. När vi till slut kommit fram till hans koja så ser jag massa vapen hänga på dörren. Knivar, pistoler, svärd, yxor. -Varför har du massa vapen på dörren? frågar jag osäkert.-Har bara det, kan komma någon, säger han utan att bry sig om min osäkerhet.Han visar in mig i kojan och så visar han mig runt. När vi kommer in i sovrummet så säger han att jag ska sova uppe i våningsägen. -Ja, det börjar bli mörkt, säger jag -Vi lägger oss så vi blir piga imorgon. Jag hoppar upp i sägen och somnar på tre korta sekunder. Jag får en skön natss sömn och vaknar tidigt på morgonen, vid solup-pgången, och går ut Tom sover fortfarande med sin kniv i handen. Jag gick ner för backen och njuter av morgonluften. När jag kom-mer ner så ser jag människor hängandes. -Vad i helvetet är det där? säger jag högt för mig själv.-Jag ska nog dra från huset innan han dödar mig! Jag smyger in i kojan och hämtar en stor påse av tyg och lägger ner mycket mat däri. När jag kommer ut från dörren hör jag honom vakna! Jag springer för livet, klättrar upp i ett träd och knaprar på finger-naglarna och tänker att jag kommer dö. Jag gissar att han har som-nat om för jag hör inget. Jag klättrar försiktigt ner och går tillbaka till kojan och drar av en pistol och en kniv från dören. Han vaknar och ser mig genom fönstret. Jag springer för livet! Han jagar mig. Jag springer upp på ett berg där ett hus står.- De finns fler människor! ropar jag och känner hopp. Jag springer runt bakom huset medan jag fortfarande blir jagad. Jag grips av panik men plötsligt får jag syn på en en hangglider som står lutad mot ett utomhusskjul. Jag sliter tag i den, krånglar in min kropp i bygeln och tar sats från berget. Precis när jag ska lämnakanten får han tag i mitt ben och vi båda flyger av berget. Han hänger i mitt ben riktigt hårt när jag sparkar honom i huvudet, han tappar nästan taget men håller sig fast. Nu är vi över vatten, jag lyckas skaka av honom från mitt ben så han faller ner i havet. Jag styr runt hangglidern tillbaka mot ön, jag flyger över ön och

9

försöker hitta min koja.-Just det, han lever forfarande, viskar jag för mig själv.Plötsligt ser jag maskerade människor med röda masker nere på vägen med en röd bil. - Fan dom ser mig! säger jag tyst. Jag ser att en av dem pekar på mig och tar fram en kniv och kastar upp den mot mig. Det ser ut som kniven kommer missa mig to-talt men den träffar hangglidern och gör en stor reva i tyget så jag faller ner mot marken. När jag landar med en hård smäll och ligger på marken med blod över händerna och knäna och hör att de andra mördarna skriker högt. Jag hör att det låter från buskarna och jag springer för att jag vet att det är de maskerade personerna. Jag känner igen mig sen tidigare och vet vägen till min trädkoja här på ön. Jag ser och springer dit och gömmer mig.Jag tittar ut genom springorna och ser dem springa förbi. Jag tar ett djupt andetag och ställer mig upp. När jag ska gå ut so knakar det i golvet. De känns som att det är ett gamalt skräckhus och jag vill hem.

10

Kapitel 4

Jag kommer på en sak att göra för att försöka komma hem, varför har jag inte kommit på det tidigare. Jag kutar och hämtar mat och skär ner träd så jag får trästockar. Jag bygger en flotte av stockarna och så hittar jag ett stort löv attanvändasom segel. Jag packar ihop det sista och ser ett passagerarplan flyga förbi, jag vinkar och skrik-er så de kanske ser mig, men de försvinner snart över horisonten.Jag tolkardet som att de inte har sett mig.-Då fortsätter jag att fixamin flotte, suckar jag.Därefter går jag tillbaks till flotten igen och testar om den funkar. Jag ställer mig på den och hoppar ett litet skutt och allt faller isär i vattnet. Jag tar upp alltihop från vattnet förutom lövet för det kan jag ändå inte använda mer. Jag tar alla mina sex stockdelar och sätter ihop dem med lianerna dubbelt så hårt och tar min långa mastpinne och trär på ett till löv. Sen knyter jag fast lövet på den långa masten.. Jag testar igen och tar ett skutt. Flotten håller ihop och jag känner mig stolt! Jag tar väskan somligger bredvid mig och hoppar upp på flotten. Jag tittar mot stranden om jag har glömt något. Då ser jag min lilla fickkniv som blänker som ett starkt ljus emot mig. Då hoppar jag av båtten och hämtar den. När jag har hoppat på båten igen så knyter jag upp lianerna som håller fast den vid land. När jag har kommit ganska långt ut på havet så ser jag en helikopter som flyger närmare. Jag och ropar och vinkar. Jag kommer på att ta fram min fickkniv och använder den till att blän-da starka ljuset mot helikoptern så han ser mig och det gör han! De två som sitter i helikopterns bakdel kliver ut och kastar ut en lång stege till mig så jag kan klättra upp. Stegen svänger i luften när jag klättrar, men till slut når jag in i helikoptern. De i helikoptern frågar mig hur länga jag varit på ön.-Vet inte, ganska länge, säger jag. Äntligen får jag komma hem tänker jag, och blir överlycklig.

11