2

3

Abstract Keywords: cosmology, music theory, religion, egyptian, pythagoras, comparative, calendar

Sökord: kosmologi, musikteori, religion, egyptisk, pythagoras, komparativ, kalender

This paper deals with the cosmological

similarities that seem to exist between the ancient

Egyptian religion and the world order that is

represented in the Pythagorean music theory. The

author examines selected mathematical relationships

within the Pythagorean music theory and compares

them with significant mathematical relationships that

are recurrent in the ancient Egyptian religion. The

author also shows similar metaphysical assumptions

that appear in both the Pythagorean cosmology and

the ancient Egyptian cosmology.

Denna uppsats behandlar de

kosmologiska likheter som verkar finnas mellan den

fornegyptiska religionen och den världsordning som

finns representerad i den pythagoreiska musikteorin.

Författaren undersöker utvalda matematiska

förhållanden inom den pythagoreiska musikteorin

och jämför sedermera dessa mot signifikanta

talkombinationer som är återkommande i den

egyptiska fornreligionen. Vidare visas på liknande

metafysiska antaganden som förekommer i både den

pythagoreiska kosmologin och den fornegyptiska

kosmologin.

4

Musikteoretiska rötter - Linjen mellan egyptisk och pythagoreisk kosmologi Innehåll

Introduktion ............................................................................................................................................ 5

Problemformulering, hypotes ............................................................................................................. 6

Forskningsöversikt (metod, material, källkritik, disposition) .................................................................. 7

Resultatkapitel ......................................................................................................................................... 9

Pythagoreisk musikteori ...................................................................................................................... 9

Det pythagoreiska kommat ............................................................................................................... 11

Den historiska grunden för Pythagoras lära ...................................................................................... 12

Berättelser om Pythagoras person .................................................................................................... 12

Pythagoreisk kosmologi ..................................................................................................................... 15

Egyptisk pantheon ............................................................................................................................. 15

Signifikanta tal och talkombinationer ............................................................................................... 17

Den egyptiska kosmologin ................................................................................................................. 17

Den egyptiska kalendern ................................................................................................................... 22

Manifestationer av kalendern ........................................................................................................... 24

Hathors många ansikten.................................................................................................................... 26

Diskussion .............................................................................................................................................. 32

Sammanfattning .................................................................................................................................... 35

Referenser ............................................................................................................................................. 36

Bilaga 1 xyz ...................................................................................................................................... 37

5

Introduktion

Efter att ha läst om den västerländska musikteorins ursprung så dyker återkommande ett specifikt

namn upp, nämligen Pythagoras från Samos. Det är han som antas vara källan bakom

systematiseringen av den tolvtonsskala och de sju toner av dessa tolvs inbördes förhållanden till

varandra som utgör grunden för västerlandets skalor, och därigenom de normaliseringar som finns

inom musiken. I anslutning till många av de framställningar jag tagit del av innan jag bestämde mig

för att skriva denna uppsats så nämns att han bland annat gjorde ett besök Egypten. Trots detta så

antyds det aldrig att han tagit influens av den egyptiska kulturen när han utformade sin musikteori.

Vad gällande hans eventuella besök i Egypten och hans invigning i den fornegyptiska religionens

prästerskap så innefattar påståendet en enorm osäkerhet. Detsamma gäller för hans person, då

källorna oftast inte är samtida och i vissa fall finns även anspråk av övernaturlig karaktär.1 Mer om

detta senare i uppsatsen.

Bakgrunden till denna studie ligger främst i min yrkesutbildnings kombination av

undervisningsämnen. Jag betecknar mig själv som musiker och har, förutom den musiska kunskap jag

tillskansat mig genom mitt liv som utövare av ett flertal musikinstrument i olika konstellationer och

sammanhang,2 även 90 högskolepoäng i ämnet Musik. Mitt intresse för den sociala konstruktionen

som vi kallar religion har också den följt mig, som en irrationell skugga i mitt medvetande genom mitt

liv. Jag är uppväxt i ett hem byggt på de etiska riktlinjer som, både tolkat sola scriptura3 och

symboliskt, finns nedtecknade i bergspredikan. Jag har genom mitt liv sökt mig till religiösa

föreställningar, främst för att undersöka den myriad av försanthållanden som existerar i en dogm-

religiös kontext. Detta i förhållande till om jag bör omfamna eller ta avstånd från dessa, samt att

förstå dess funktion och varför människor tillåter sig att anamma de typiska fenomen som religion

uppvisar. Jag uppfattar mig själv som materialist, värdenihilist, livsbejakare och ser verkligheten

utifrån ett deterministiskt perspektiv.4 Detta innebär att jag anser religionen med dess övernaturliga

anspråk egentligen vara materiella manifestationer samt att vi kan skönja valida orsakskedjor, direkta

och indirekta, i allt vi företar oss att undersöka. När jag skriver denna uppsats så är jag inne på de 15

sista högskolepoängen av 90 i ämnet religion på min gymnasielärarutbildning.

1 Ang. legitimering i förhållande till användandet av gamla källor, se; Linnér, s.15

2 Jag är violinist i grunden men har sedermera bemästrat sång, slagverk, gitarr och vissa blåsinstrument i

varierande grad. Till detta kommer utövning i vitt skilda konstellationer och kontexter såsom kammarorkestrar, turnerande musikalnummer och otaliga musikgenres och ensembler. 3 Sola Scriptura innebär att läsa skriften ordagrant.

4 Ang. definitioner; materialism, Richards, s.271; determinism, Kane, s.286; värdenihilism innebär att det inte

existerar några objektiva värden.

6

Problemformulering, hypotes

Den problemformulering som följer är därav sprungen av den osäkerhet som gäller den egyptiska

kulturens eventuella inverkan på det som tillskrivs Pythagoras. Studien har en fast grund i den

pythagoreiska musikteorin och utgår därför från denna. Den hypotes som jag valt att ställa upp är

följande.

”Pythagoras influerades av den Egyptiska kulturen när han utformade det som skulle bli hans

musikteoretiska lära”.

Avgränsningen som följer är formulerad på ett sätt som gör att det blir möjligt att undersöka detta

förhållande. ”Om det som tillskrivs pythagoreisk musikteori är riktigt, och att Pythagoras antingen

besökte eller influerades av Egyptisk kultur, så bör vi finna spår av vissa signifikanta tal och

talkombinationer i den egyptiska kulturen som har sin motsvarighet i musikteorin”. Det som är av

särskild vikt är att de signifikanta tal och talkombinationer som hittas har en så pass avancerad

överensstämmelse att de kan bindas till varandra. Annars finns risken att jag som forskare hävdar att

kioskluckan i Rundviks dimensioner5 har ett direkt orsakssamband med den pythagoreiska

musikteorin. En stödhypotes är därför av största vikt för denna undersökning; ”Dessa signifikanta tal

och talkombinationer skall vara av sådan avancerad kvalité att vi så långt det är möjligt kan utesluta

falska och slumpmässiga förhållanden”. Till detta bör också en kvalificerad begränsning vad gällande

dessa signifikanta tal och talkombinationers koppling till musiken som företeelse finnas; ”I dessa

eventuellt överensstämmande signifikanta tal och talkombinationer bör det finnas någon form av

koppling till musik”. Slutligen så krävs det att; ”De signifikanta tal och talkombinationer som

redovisas var i omlopp och vid liv före och under Pythagoras inträde i historien”. I dessa hypoteser

finns därmed mina avgränsningar till studieobjekt formulerade, förutom den beskrivning av de

signifikanta tal och talkombinationer jag avser finna. Dessa kommer att redovisas i avsnittet som

behandlar pythagoreisk musikteori.

5 Detta är ett exempel som jag och min far diskuterade några veckor innan jag började med uppsatsen, på tal

om att vi med tal kan se förhållanden som egentligen är av vår irrationalitet och okunskap skapat.

7

Forskningsöversikt (metod, material, källkritik, disposition)

Jag har förgäves sökt efter material som inbegriper ett komparativt perspektiv till pythagoreisk

musikteori kontra fornegyptisk mytologi, men mitt sökande har visat sig fruktlöst. Detta har tvingat

mig att själv sätta mig in i stort material, vilket inte nödvändigtvis har med denna studie att göra. Det

har dock varit en förtjänst för studien och min framtida profession, då min kunskap och min

helhetliga förståelse av de undersökta områdena lättare kunnat förstås. Min metod består främst i

att undersöka redan existerande studier av den fornegyptiska kulturen och mytologin, samt de

studier som finns gällande Pythagoras och den pythagoreiska musikteorin. Det material som jag

hänvisats till är i stort beroende av min egen kunskapsnivå, materialets tillgänglighet6 samt den tid

och den ekonomi jag har till förfogande. Därför har en stor del av tiden gått åt till att införskaffa

material och sätta mig in i vad som kan användas i denna studie och vad som skall förpassas på grund

av otillräcklighet som underlag. När det gäller källkritiken så kommer jag så långt det är möjligt att

hänvisa till flertalet källor och där jag själv drar slutsatser kommer detta att beläggas så långt det är

möjligt för att undvika subjektivitet. En del av det material jag undersökt har inte nått fram till den

här studien, antingen för att källhänvisningar har saknats eller att en stor osäkerhet råder kring

anspråken. Detta är något som jag efter bästa förmåga har bedömt. Jag kommer så långt det är

tvunget att redovisa för läsaren vissa grundläggande system som den fornegyptiska religionen och

den pythagoreiska musikteorin uppvisar. Där tidsangivelser kan ges tillhandahåller jag detta. Om inte

annat nämns så är materialet som gäller den fornegyptiska religionen förtida Pythagoras. Denna

komparativa studie behandlar i första hand eventuella matematiska överensstämmelser med den

pythagoreiska musikteorin och den fornegyptiska mytologin.

Att härleda den pythagoreiska musikteorin i direkta länkar från fornegyptiska mytologiska

föreställningar är inte studiens huvudsakliga syfte, men om tydliga eller troliga sådana funnits av mig

så kommer de att redogöras för. Mitt primära syfte med studien är inte heller att undersöka

riktigheten i de historiska anspråk som givits Pythagoras eller hans efterföljare, då detta

kunskapsområde är mig övermäktigt inom tidsramen som finns för undersökningen. Detta är

däremot ett mindre problem för studien, då människorna som redovisat de pythagoreiska idéerna

och religiösa förklaringsmodellerna uppenbarligen existerade och därmed kan ha influerats av den

fornegyptiska mytologin. Då hela den pythagoreiska musikteorin innefattar tämligen omfattande

6 Min kunskapsnivå om Pythagoras som historisk person och hans efterföljare, samt den fornegyptiska

religionen och kulturen har varit klart bristfällig när jag började denna studie. Vad gällande materialets tillgänglighet så har jag använt mig av det lilla material jag fått tag på i Umeåområdets bibliotek med omnejd, samt införskaffat material (se; Referenser) utifrån när min ekonomi har tillåtit detta.

8

matematiska förhållanden, om än i grunden simpla matematiska system,7 kommer en kraftig

avgränsning att göras i framställningen av denna. Anledningen med avgränsningen är att

överhuvudtaget kunna slutföra undersökningen utan att alltför många trådar förblir lösa. Denna

undersökning skall därmed ses som en pilotstudie, ur vilken förhoppningsvis nya kunskaper och

frågor kan komma i dagen. Detta betyder att en stor del av studien kommer att behandla den

fornegyptiska religionen samt kärnan i den pythagoreiska musikteorin och i mindre grad Pythagoras

historiska liv. Det historiskt viktiga för den här studien är främst eventuella kopplingar mellan det

som tillskrivits Pythagoras och Egypten, samt musikteoretiska element.

Alla eventuella fel som denna studie uppvisar ligger helt och hållet på mitt ansvar.

7 Christensen, s.274

9

Resultatkapitel

Pythagoreisk musikteori

När det gäller musikteori, sådan den tillskrivits Pythagoras så är den inte kontroversiell utan snarare

accepterad som fakta. En grundläggande utgångspunkt för den pythagoreiska läran om musiken var

att sanningen om musiken existerade i harmoniska förhållanden av speciella tal. Det enda sanna var

talen, och genom dessa kunde sedan naturen förstås och beskrivas.8 Musikens natur söktes därför

inte primärt genom att erfara musiken som fenomen, eftersom musiken är flyktig av naturen. Det

viktiga var att finna de musikaliska talförhållanden som klingade harmoniskt med varandra och hade

sin matematiska motsvarighet i kosmos. 9 Det nutida begreppet musikteori har inte någon direkt

ekvivalent i den grekiska musikhistorien, då den grekiska motsvarigheten inte avser beskrivande och

analytiska studier av musikens uttryck och musikstycken. Inte heller avsågs den grekiska

musiklitteraturen att användas av utövande musiker eller att behandla faktiska stycken.10 Vad

gällande den pythagoreiska musikteorin så grundar den sig, precis som alla andra antika

musikteorier, i ett enkelt talförhållande mellan en högre och lägre ton som tillsammans bildar en

harmoni.11 Talförhållandet mellan två toner kallas inom musiken för intervall och innebär i praktiken

avståndet mellan de båda tonerna. För Pythagoras torde detta i första hand ha inneburit den

matematiska avståndet mellan två specifika toner. Tonerna kan spelas antingen på varandra följande

eller samtidigt med varandra, det är fortfarande ett intervall dem emellan, och kan därmed sägas

vara den minsta komponenten av melodiska steg och därmed musikteori. 12

Dessa upptäckter, eller i alla fall av systematiseringar som tillskrivits Pythagoras, är grunden för vår

västerländska musikteori och därmed för det mesta som är komponerat i västerlandet. Genom

kunskapen som Pythagoras sägs ha tillskansat sig så skapade han en systematisering av sjutonsskalan

i tre olika uppsättningar, som än idag huvudsakligen används av musiker. Dessa består av fem

heltoner och två halvtoner i olika kombinationer, under förutsättning att två halvtoner inte får

förekomma efter varandra. Detta gäller också en halvton, helton och sedan en halvton. 13

Illustrationen figur 1 nedan ger översikt om de inbördes förhållanden som gäller mellan kvart, kvint

och oktav, de huvudsakliga intervallen i den pythagoreiska musikteorin. Den visar varför det är två

8 Sohlmans Musiklexikon, Volym 5; s.132

9 Christensen, s.114

10 Christensen, s.112

11 Sohlmans Musiklexikon, Volym 3; s.334

12 Sohlmans Musiklexikon, Volym 3; s.590

13 Sohlmans Musiklexikon, Volym 2; s.282; Riedweg, s.29. För en tydlig och genomgående demonstration att

följa hur Pythagoras kom fram till sjutonsskalan genom monokordet, se Guthrie, s.327

10

halvtoner14 och fem heltoner15 i de pythagoreiska skalorna.

Figur 1 Huvudsakliga intervall och deras inbördes förhållande, enligt Ashton, (2003, s.11)

På den översta illustrationen så visas oktaven (2:1) i förhållande till kvinten (3:2) och kvarten (4:3)

som tillsammans bildar en oktav.16 Den mittersta illustrationen utökar antalet toner genom att

förflytta oktaven och kvinten med kvarten ett heltonsteg (9:8) i förhållande till ursprungsläget. I den

sista illustrationen så ser vi den färdiga skalan där även de två halvtonerna är representerade. Denna

skala innehåller sju toner där oktaven är den åttonde, alltså ett C fast i den högre tonhöjden.

14

Sohlmans Musiklexikon, Volym 3; s.304, Volym 2; s.287 15

Sohlmans Musiklexikon, Volym 3; s.411 16

Tecknet ”:” innebär ett ratio genom det följande talet, alltså t.ex. kvintens 3 i förhållande till 2.

11

Det pythagoreiska kommat

En annan viktig upptäckt som tillskrivs Pythagoras är det pythagoreiska kommat, och då alla

pythagoreiska intervall utgår utifrån kvinter har denna företeelse en central roll i den pythagoreiska

musikteorin17. Själva begreppet används för att beskriva den dissonans och matematiska irregularitet

som framträder genom att stapla tolv kvintintervall på varandra följande i förhållande till sju oktaver,

men i praktiken så existerar problemet redan med en oktav i förhållande till en ren kvint. Dessa skall

enligt de matematiska intervall som Pythagoras gett oss tillhanda egentligen vara i analogi med

varandra. Så är dock inte fallet. De tolv kvinterna kan skrivas (3/2)12 129,75 medan oktaverna skrivs

27 = 128. Skillnaden mellan dessa representerar det pythagoreiska kommat, eller 1,013643 – ungefär

74:73. Detta innebär att de tolv kvinterna överstiger de sju oktaverna med nästan en fjärdedel av ett

halvtonsteg.18 I Sohlmans Musiklexikon, under avdelningen som behandlar kvintcirkeln, finner vi en

ledtråd av hur vi ska gestalta detta i grafisk form; ”…då summan av tolv rena kvinter inte är exakt

detsamma som summan av sju oktaver (det s.k. pythagoreiska kommat), bör den grafiska

framställningen av en sådan kvintföljd inte vara i form av en cirkel utan av en kvintspiral”. 19 Denna

kvintspiral illustreras i figur 2.

Figur 2 Pythagoreisk kvintspiral enligt Ashton, (2003, s.41)

17

Sohlmans Musiklexikon, Volym 3; s.593 18

Ulin, s.23 f.; Ashton, s.40 19

Kvintcirkeln är utformad rent grafiskt som en urtavla, där durtonarterna finns representerade vid varje visare på utsidan av cirkeln medan molltonarterna är på insidan. Se; Sohlmans Musiklexikon, Volym 4; s.218

12

Detta förhållande gäller de flesta stränginstrument, t.ex. instrument i violinfamiljen, men pianot är

annorlunda då det är stämt i en tempererad stämning. Detta innebär för pianots del att alla oktaver

är rena, men inom oktaverna är alla tonförhållanden något falska under förutsättning att vi inte

spelar ett oktavintervall.20 Att det moderna pianot alltid skulle vara falskt kan komma som en

överraskning för många, men anledningen till denna modifikation är att möjliggöra att spela med vitt

skilda musikinstrument utan att instrumenten skulle harmonisera ännu mindre med varandra. I

slutändan så är vår musikaliska förståelse av vad som är riktigt och felaktigt inom en musikalisk

upplevelse en mänsklig konstruktion. Det som vi kallar falskt är bara icke-önskvärt om vi lägger en

sådan värdering till det.

Den historiska grunden för Pythagoras lära

Pythagoras levde någon gång mellan 570 och 480 fvt, de exakta datumen är osäkra och det finns inga

skrifter bevarade av honom. 21 Detta kan ha att göra med det hemlighetsmakeri som omslöt hans

lära för att begränsa den för oinvigda, dock gör de tidigaste omnämnandena kring Pythagoras

gällande att det faktiskt existerade skrifter och dikter skrivna av honom.22 Angående en av de

matematiska hemligheterna som läckte ut så skriver Riedweg följande:

The Pythagorean Hippasus of Metapontum is supposed to have been the first to betray the secret by drawing

the sphere consisting of twelve congruent pentagons (the pentagonal dodecahedron must have been – like the

pentagram – an important Pythagorean secret symbol), whereupon he drowned in the sea as a godless

blasphemer. 23

Berättelser om Pythagoras person

När det gäller den historiske personen Pythagoras så är många av källorna både mytiska i sin

framställning och i vissa fall motsägelsefulla, men detta gäller främst de senare källorna. De tidigaste

och samtida omnämnandena om honom har i regel varit i form av nedgörande kommentarer24, eller

åtminstone en skepsis av hans anspråk och förehavanden. Exempel på dessa utsagor kunde vara att

hans vetande var stort men hans förståelse av vetandet mindre,25 samt att han gjorde sig ett namn

20

Sohlmans Musiklexikon, Volym 5; s.602 f.; Ulin, s.24 21

Riedweg, s.42 22

Riedweg, s.43, 53 23

Riedweg, s.26 24

Riedweg, s.49 25

Riedweg, s.50

13

på andra människors kunskap och framställde denna som sin egen.26 Herodotos (c. 485-424 fvt) bild

av Pythagoras präglas främst av att Pythagoras kunskap var baserad på egyptiska förlagor, samt att

han hade religiösa tendenser. Herodotos nämner även en intressant detalj i sitt verk om Egypten,

som kan ha betydelse för vår förståelse av Pythagoras. Riedweg skriver ang. detta att…

Herodotus mentions one of the Egyptians’ religious taboos: Whereas in everyday life they wore white woolen

garments over linen skirts with fringes around their legs, they were forbidden to bring woolen things into

shrines or to put them into tombs… the Egyptian element… for Herodotus is obviously very closely connected

with the Pythagorean.27

Det är känt att Pythagoras gick klädd i en vit särk, och det gäller också hans vita byxor som var

främmande den grekiska kulturen vid denna tid. Att bära en vit särk är något som även gällde

Pythagoras lärlingar. 28 Enligt traditionen så var Pythagoras skolad i länder utanför Grekland, och

detta gäller främst hur Herodotos framställer honom. Hos Herodotos finner vi återkommande

kopplingar mellan Pythagoras och Egypten. Senare finner vi många omnämnanden att Pythagoras

skulle ha begett sig till Egypten för att invigas i prästerskapet och civilbefolkningens kulturella värld.

Det är inte alls otroligt att Pythagoras skulle ha företagit en resa till Egypten, vilket också tycks vara

bilden som ges av dagens historieforskare, men anmärkningsvärt är att egyptologen Alan Gardiner

bestämt hävdar att något sådant är ren fiktion utifrån det underlag vi har.29 Från Egypten sades

Pythagoras även ha skaffat sig kunskap i geometri, och det finns beskrivningar om att vissa teorier

angående himlakropparna var något som Pythagoras tillskansade sig från Egypterna. 30 Att själen och

dess återfödelse var viktig för Pythagoras är ett faktum, men det finns även tecken på att även en

cyklisk återkommande återfödsel för själen var en del av den Pythagoreiska läran.31

Som tidigare nämnt så har Pythagoras fått äran för att ha systematiserat musikteorin genom att finna

matematiska samband genom intervall mellan toner, eller som citatet här nedan gör gällande…

While he may not have been the first to discover the ratios of the musical scale, with which he is credited, there

can be no doubt that he did conduct extensive research into musical harmonics and tuning systems. 32

26

Riedweg, s.52 27

Riedweg, s.55 28

Riedweg, s.2, 12 29

Riedweg, s.7, 36, 59; Gardiner, s.371; Guthrie, s.20, 60f 30

Riedweg, s.8, 25-26 31

Riedweg, s.62-63 32

Guthrie, s.19

14

Enligt sägnen så var Pythagoras ute på en promenad när han hörde hammarslag slå på järn i

smedjan. Han stannade upp, lyssnade och hörde att de olika hammarna som träffade järnet på städet

ljöd i harmoni med varandra förutom ett av intervallen. ”He recognized in these the octave and the

fifth and the fourth, and he saw the interval between the fourth and the fifth was dissonant in itself,

but was capable of completing the range of greatness between them”. Övertygad att det skett ett

gudomligt ingripande för honom att uppfatta detta sprang han genast in i smedjan. Efter att ha

undersökt fenomenet på olika vis så kom han fram till att ljudet bestämdes av hammarnas

vikt/storlek. Därefter tog han notis om de individuella vikterna på hammarna samt balanseringen av

hammarna och begav han sig således hemåt för att utföra några experiment. 33

Historien om Pythagoras i smedjan är förmodligen en folksaga från mellanöstern, men fortsättningen

som behandlar användningen av monokordet34 är däremot tämligen säkert något som Pythagoras

använt sig av för att systematisera intervallen. 35 Genom att hänga upp fyra strängar av samma

material, längd samt tjocklek mellan två väggar och sedan fördela olika vikter i mitten av varje sträng

började han undersöka vilka intervall som gav harmonier och vilka som inte var harmoniska. I

förhållandet mellan strängen som hade den största vikten och den med minsta vikten hittade han en

sådan harmoni. Strängen med den större vikten ljöd med en ton som var dubbelt så hög i tonhöjd36

än strängen med en mindre vikt. Fördelningen var 12 viktenheter på den ena strängen och 6

viktenheter på den andra, och således kom han fram till att oktaven hade förhållandet 2:1. Han

hittade också harmoniska intervall i förhållandena 3:2 som betecknar en kvint, och förhållandet 4:3

som betecknar en kvart. Genom dessa upptäckter fann Pythagoras att

intervallavståndskombinationen av en kvint med en kvart gav en oktav. Genom experimenten med

monokordet så trodde sig pythagoreerna kunna erfara de gudomliga principer som låg till grund för

hela kosmos.37 Båda dessa exempels resultat är däremot inte fysiskt möjliga utifrån givna

förutsättningar, men däremot kan exemplet som pythagoréen Hippapus (5:e århundradet fvt)

genomförde med bronsplattor av samma yta men olika tjocklek ha fungerat utifrån de ovan givna

förhållandena.38

33

Riedweg, s.27-28. Den svenska beteckningarna på de engelska begreppen octave, fourth och fifth är oktav, kvart och kvint. De svenska beteckningarna är de som i första hand kommer att användas i studien. 34

Monokordet är ett musikinstrument vars huvudsakliga komponenter är en spänd sträng på en ljudlåda med en flyttbar brygga, se; Sohlmans Musiklexikon, Volym 4; s.556; Guthrie, s.24 35

Guthrie, s.24 36

Detta motsvarar att gå från ett C till nästföljande C på t.ex. ett piano. 37

Riedweg, s.28; Sohlmans Musiklexikon, Volym 4; s. 216-217; Christensen, s.274; Guthrie, s.35 38

Riedweg, s.29

15

Pythagoreisk kosmologi

Just oktaven, kvinten och kvarten hade en speciell status i den Pythagoreiska världsförståelsen. Dessa

intervall var sammansatta av de fyra första talen i talordningen, nämligen ett, två, tre och fyra. För

pythagoréerna var dessa fyra första tal en hemlig nyckel till all förståelse av världens beskaffenhet.

Talen kallas för tetraktýs och i dessa så fanns inte bara förståelsen för de grundläggande harmoniska

intervallen, utan också för förståelsen av hur hela kosmos var uppbyggt. De var roten till allt, och

talen var inte bara en hjälp för att förstå kosmos utan de existerade som vad annat som helst. Talen

var inte bara en universiell princip utan också en gudomlig princip. Dessa tal uppstod ur talet ett (1),

som var det första talet som existerade, och detta första tal genererade sedan de andra talen. Talen

hittades inte bara i makrokosmos, utan reflekterades även i människan. För de tidigaste

pythagoreerna så var talen nämligen immanenta i allt.39 Tetraktýs som grunden för världsordningen

gick bland annat igen i det pythagoreiska försanthållandet att kosmos var musikaliskt komponerat,

och att de sju himlakropparna rörde sig genom en rytm och melodi över himlavalvet. Hela världen

sades vara återkommande och rörde sig evigt i en cirkel. Himlakropparna representerades av

Musorna, och de beskrevs som en harmonisk grupp av gudomliga väsen. Dessa väsen leddes och

sammanlänkades av en evig princip som kallades för ”modern till Musorna”.40

Egyptisk pantheon

Att greker under Pythagoras levnadstid företog sig resor till Egypten är något som är känt. Polykrates,

som var diktator på ön Samos när Pythagoras levde där, var också en av de första i den grekiska

världen som började samla på sig böcker till ett bibliotek. Egypterna själva förde också dem med sig

sin religion på sina handelsresor till den Grekiska övärlden, och egyptiska symboler och

föreställningar integrerades där med den grekiska kulturen. 41 Grekerna uppges även ha ställt sig

mycket frågande till hur en så sofistikerad kultur som den egyptiska kunde ha så primitiva

framställningar av sina gudar, då dessa ofta manifesterades med djurhuvuden. 42 Petrie skriver

angående den egyptiska fornreligionens varande i den grekiska världen följande;

39

Riedweg, s.29, 45, 82ff, 87ff; Guthrie, s.20-24, 28-31, 34, 51 40

Riedweg, s.13, 30; Guthrie, s.174 41

Breasted, s.231, 272; Riedweg, s.45; Hornung, s.136, 371 42

Taylor, s.246

16

Isis was worshipped in Greece in the fourth century. Soon after she won her way into official recognition by

Sulla, and immediately after the death of Julius a temple to Isis was actually erected by the government. Once

firmly established in Rome, the spread of Imperial power carried her worship over the world; emperors became

her priests, and the humble centurion in remote camps honoured her in the wilds of France, Germany, Yorkshire,

or the Sahara. Not only Isis but also Osiris claimed the world’s worship. In the new form of the Osir-hapi of

Memphis, or Serapis, the Ptolemies identified him with Zeus, both in appearance and attributes. And, by the

time of Nero, Isis and Osiris were said to be the deities of all the world… Besides these parent gods their son

Horus also conquered the world with them. Isis and Horus, the Queen of Heaven and the Holy Child, became the

popular deities of the later age of Egypt, and their figures far outnumber those of all other gods. Horus in every

form of infancy was the loved bambino of the Egyptian women. Again Horus appears carried on the arm of his

mother in a form which is indistinguishable from that adopted by Christianity soon after… We see, then,

throughout the Roman world the popular worship of the Queen of Heaven, Mater Dolorosa, Mother of God,

patroness of sailors, and her infant son Horus the child, the benefactor of men, who took captive all the powers

of evil. And this worship spread and increased in Egypt and elsewhere until the growing power of Christianity

compelled a change. 43

Vi vet att grekerna under det 6:e århundradet fvt gjorde vissa försök att skapa en kalender som var

baserat på solåret, alltså 365 dagar långt, men en sådan kalender infördes inte förrän några hundra

år senare.44 Breasted ger här en kommentar vad gällande egyptisk tidshållning kontra grekisk;

Trots den genom sofisterna spridda kunskapen hade genomsnittsatenaren fortfarande en synnerlig begränsad

uppfattning av de naturvetenskapliga fenomenen. Han hade sålunda mycket besvär med att mäta tiden. Han

kallade alltjämt mitten på förmiddagen för >>full torgtid>>, och det egyptiska soluret på salutorget hade ännu

icke ingivit honom tanken att tala om en timme på dagen med dess nummer, såsom egyptierna gjort i tusen

år… Grekerna hade fortfarande månmånader och brukade sätta in en extra månad vart tredje, femte, och

åttonde år… Den gamla svårhanterliga, opålitliga månmånadskalendern med tre trettonmånadsår med åtta års

mellanrum funno de fullt tillfredsställande, och den tillämpades alltjämt. 45

Pythagoréen Philolaus (verksam under senare hälften av det 5:e århundradet) gör i alla fall gällande

att det ”naturliga året” hade 364 ½ dag.46

43

Petrie, s.90-91 44

Fraser, s.77 45

Breasted, s.230 46

Guthrie, s.171

17

Signifikanta tal och talkombinationer

De signifikanta tal och talkombinationer som jag valt att söka efter i min undersökning av den

egyptiska fornreligionen behandlar först och främst den pythagoreiska musikteorin, och har därför

inte koncentrerat mig på möjliga signifikanta tal utanför detta perspektiv. Ur musikteorin har jag valt

ut vissa framträdande och återkommande drag. Kombinationen sju plus ett som gör åtta är något

som skalan tydligt utvisar. Sju toner av tolv är också något som ska finnas i minne, då de sju tonerna i

skalan är sju av tolv i de pythagoreiska skalorna. När det gäller det pythagoreiska kommat så finner vi

tolv kvintintervall över sju oktavintervall. Kvinten representeras av sju halvtoner, så även här finner vi

talet sju. Själva kommat skrivs som 0,013643 över 1, eller ungefär 74:73. De tre grundharmonierna

oktav (2:1), kvint (3:2) och kvart (4:3) svarar mot den pythagoreiska föreställningen om tetraktýs, så

talet fyra som grund för kosmos är också något som jag kommer att söka efter.

Den egyptiska kosmologin

Den egyptiska kosmologin är en komplex sammansättning av religiösa traditioner som spänner över

ett mycket stort tidsspann. Enligt uppgift har den religiösa utövningen av den egyptiska

fornreligionen pågått i tre femtedelar av den kända mänskliga historien, med början i en för

religionsvetenskapen svårförståelig förhistorisk tid.47 Att den egyptiska fornreligionen skulle vara

dödförklarad är dock en sanning med modifikation. På lokala platser i Egypten så besöker

barnönskande kvinnor, även upp till dags datum fertilitetsgudinnan Hathors tempel. Vissa teologiska

idéer lever vidare i religiösa föreställningar som tagit den egyptiska fornreligionens plats. Detta gäller

inte bara det inflytande som den hade på den hellenistiska världen, utan också i hög grad på centrala

teologiska försanthållanden och föreställningar inom kristendomen.48 I den egyptiska fornreligionen

finner vi också de äldsta kända religiösa urkunderna i världen, med säkerhet daterade till senast det

24:e århundradet fvt, men som troligen går tillbaka ännu tidigare i historien.49

Den egyptiska kosmologin bestod egentligen av tre olika teologiska system, men dessa fungerade till

synes sida vid sida av varandra och var till stor del integrerade i varandra på ett sätt som gjorde det

svårt att se var det ena började och det andra tog vid.50 Detta kan ha förklarats genom den stort

47

Denna första tid ligger långt i tid före enandet av Egypten (c. 3100 f.v.t. är allmänt erkänt som början av den första dynastin) och de källor vi har att gå på är icke-skriftliga och därför svårtolkade.; Wilkinson, s.7,10,12 48

Wilkinson, s.242-243; Morenz, s.251-257 49

Wilkinson, s.7; Taylor, s.193 50

Wilkinson, s.16-19; Petrie, s.17

18

spridda föreställningen om ”den ende som blev till många”. ”Den ende” är skaparguden51 som sägs

ha skapat världen genom att yttra sju ord, som vardera innefattade en del av skapelsen. De första

gudarna näst efter honom var han dock tvungen att masturbera fram, då han inte hade någon

partner att idka samlag med i begynnelsen.52 Om vi istället söker i de tidigaste historiska källorna,

dvs. stentavlor och andra arkeologiskt intressanta lämningar, så finns indikationer på att det

existerade tidiga astrala kulter, men säkert är att tidiga gudsföreställningarna var i form av

djurmanifestationer. Dessa fungerade som referenser till himlakroppar eller som metaforer för olika

aspekter av kosmos. Det var alltså inte djuren i första hand som Egyptierna tillbad, utan som

symboler för företeelser i den egyptiska världsförståelsen. 53 Detta går igen i det fornegyptiska ordet

för gud, ”netjer”, som mer verkar ha en betydelse av att något är gudomligt, bortom den vanliga

människans verklighet, än att vara just en benämning för en gudom. Därmed kunde något vara mer

eller mindre ”nejter”, eller bortom den empiriska verkligheten.54 Gudarna hade speciella sfärer av

ansvarsområden och inom varje eget ansvarsområde så såg gudarna till att saker och ting flöt på som

det förväntades.55 För att klara denna uppgift så var gudarna ständigt närvarande då de hörde och

såg allt, överallt. Därför brukades det sägas att gudarna hade 77 öron och 77 ögon, och i ett

gudsexempel så finner vi 777 öron.56 Varje gudoms plats definierade också dess funktion. Därmed

hade t.ex. solguden oftare sina förehavanden uppe i skyn, till skillnad från guden Geb som utefter sin

funktion fick hålla till på jorden.57 Dock var ingen gudaform exklusiv för någon gudom. Gudarna

kunde ta någon annan gudoms hamn, om nu detta krävdes.58 Av alla de manifestationer som

gudarna kunde ta så var det tre aspekter av världen som hade en huvudsaklig plats i alla de tre

teologiska systemen och detta var den cykliska aspekten av världen, solen och den livgivande Nilen.

Egyptologen James Henry Breasted formulerar det på följande sätt:

Egyptierna hade många gudar, men det var två, som de dyrkade framför alla andra. Solen, som skiner så

strålande på den molnfria egyptiska himlen, var deras förnämsta gud, och deras praktfullaste tempel voro

uppförda till hans dyrkan… Han kallades Re. Den andra stora makten, som var föremål för deras vördnad, var

den skinande Nilen. Den stora floden och den bördiga jord den bevattnar, det grönskande liv den frambringar –

tankarna på allt detta koncentrerade egyptern i föreställningen om en enda gud, Osiris, det oförgängliga livet

hos jorden, som vaknar upp och undergår förgängelse varje år med årstidernas växling. 59

51

Meeks, s.236; Wilkinson, s.123-125 52

Meeks, s.66, 103-104; Wilkinson, s.32 53

Wilkinson, s.12; Taylor, s.244-245 54

Meeks, s.37 55

Meeks, s.39 56

Meeks, s.58; Wilkinson, s.39, 48 57

Meeks, s.81 58

Meeks, s.54 59

Breasted, s.34

19

Nilen hade en tydlig koppling till den cykliska världsbilden, då översvämningen av denna möjliggjorde

att naturen återupplivades varje år.60 På samma sätt så identifierades Nilen med himlavalvet, här

nedan gestaltat med Prof. W.M. Flinders Petries ord:

…the milky way becomes the heavenly Nile. The main occupation in this kingdom was agriculture, as on earth;

the souls ploughed the land, sowed the corn, and reaped the harvest of heavenly maize, taller and fatter than

any of this world. In this land they rowed on the heavenly streams, they sat in shady arbours, and played the

games which they had loved. 61

Den cykliska synen på universum stannar inte vid den jordiska naturens återfödelse, som vi kan se av

föreställningen av Nilen som det vi kallar för vintergatan. Själva existensen av kosmos var i beroende

av att de naturliga cyklerna kunde genomföras. Den cykliska processen möjliggjorde nämligen den

kosmiska balansen 62. John H. Taylor skriver angående detta att…

In the ancient Egyptians’ view of the universe, the continued existence of the world and its inhabitants

depended to a large degree on the fulfillment of natural cycles. The rising and setting of the sun, the phases of

the moon, the motions of the stars, the annual flooding of the Nile, and the growth and death of plants were

perceived as manifestations of potent creative forces and as reassuring signs that the ideal order of familiar

things would continue indefinitely. Human life was also viewed as part of the great scheme of creation, and was

regarded as cyclical, an experience which, like the endless re-emergence of the sun each dawn, could be

expected to repeat itself through eternity… Death, however, was regarded not as an end, but merely as a

further change, albeit a highly important one, leading forward to another type of existence. 63

I den egyptiska dödsboken, angående övergången från död till nytt liv, beskrivs det att ”den som

kontrollerar timmarna” gör väg för den döde att komma in i Osiris cirkel, så att han kan leva för

evigt.64 Taylor ger oss nedan en förståelse för betydelsen av denna vers.

The survival of the dead depended, in broad terms, on their entering a new state of existence, in which they

were integrated into the cyclical patterns of the universe… This cyclical eternity, manifested in the world

through the motions of the sun and the change of seasons, was denoted by the word neheh. 65

Varje gryning var en repetition av den första födelsen av solguden, och hans återuppstigande till

60

Müller, s.94; Wilkinson, s.118-123 61

Petrie, s.14 62

Meeks, s.9 63

Taylor, s.12 64

Faulkner, s.176 65

Taylor, s.31

20

himlavalvet föregicks av en rening i vatten. Vatten är därför intimt sammanbundet med

föreställningen om återfödelsen. 66 Solguden färdades på dagen över himlen i en dagbark67 och på

natten i underjorden i en nattbark, och detta identifierades som två ögon. I dessa barkar var

gudinnan Hathor representerad som ”Lady of the Boat”.68 På samma sätt så var solguden under

dagen i den himmelska världen av liv, och under natten på resa genom dödsriket.69 Döden sågs

därför som en sömn ur vilken ett uppvaknande till nytt liv skulle ske, liknande en avresa eller

ankomst till en destination. 70 Att vara i förmåga att kunna genomgå en lyckad cyklisk genomgång, att

nå odödlighet, var ett tillstånd som kallades för akh. 71

Solens resa över himlavalvet och i underjorden under 24 timmar är något som ofta återkommer i de

religiösa urkunderna. Vers 151 i den egyptiska dödsboken beskriver i huvudsak solens resa genom

alla dygnets timmar, varje dag eller natt uppdelat i 12 divisioner och liknande ”solresor” kan hittas i

Books of the Underworld, Book of Am Duat, Book of Gates och Book of Caverns. Dessa solresor finns

också gestaltade i tempelkomplex som undersökts. Under solens tolvtimmarsresa så finns sju barkar

ofta representerade i urkunderna. Dessa barkar representerar tveklöst solens sju faser under de tolv

timmarna.72 För att bli ett med solens resa så krävdes det att den döde kunde ett ”gudomligt ord” för

att bli ett med solens resa och därmed nå odödlighet.73 Himlen beskrevs ibland som en trappa, vilken

solen färdades uppför och nedför utmed.74 Müller beskriver den såhär: ”The sky may also be

explained as a great staircase (mostly double) which the sun was supposed to ascend and to descend

daily”. I illustrationen som Müller hänvisar till så sitter solguden längst upp på en trappavsats med sju

trappsteg. 75 På ett annat ställe skriver Müller följande:

The stairs in the accompanying picture, on which the (personified) balance of justice and the gods of the divine

circle of Osiris stand, must originally have meant the stairs on which the sun-god ascends and descends… and

since he decides the fate of the dead in their second life, this kind king of the departed becomes a stern judge of

their past moral life… With the stars he and his whole kingdom arise at night-time from the depths, and in other

respects also his solar and celestial functions mingle with those of the keeper of the lower world. This again

shows him as the lord of resurrection and as the prototype of the dead who gain eternal life. For this reason his

name… characterizes him as the mildest and most beneficent of all gods.76

66

Taylor, s.53 67

En bark är ett vattengående färdmedel, liknande en båt. 68

Taylor, s.62; Meeks, s.115; Wilkinson, s.110 69

Meeks, s.148, 123 70

Taylor, s.39 71

Taylor, s.31-32 72

Meeks, s.114, 151-155, 195; Taylor, s.33, 198, 236; Petrie, s.79; Wilkinson, s.81-83 73

Meeks, s.150 74

Taylor, s.142 75

Müller, s.35 76

Müller, s.97-98

21

Trapporna var något som existerade i vissa tempel, och där ritualer utfördes som skulle efterlikna

solens bana över himlavalvet. Där trappan började stiga identifierades med soluppgången. Talet sju

var förknippat med återfödelse.77

Kosmos cykliska beskaffenhet gick också igen i människan, som kan liknas vid ett mikrokosmos.

Kroppen, som kallades för Sah, sågs först och främst som en farkost för två icke-kroppsliga aspekter

av människans natur kallade Ba och Ka. 78 En människas Ka skulle kunna beskrivas som en

sammanlänkning med tidigare generationer, en slags identisk icke-kroppslig tvilling till individen som

krävde någon slags näring för att leva. Det närmaste som ligger till hands för att beskriva Ka är det

västerländska själsbegreppet, men det är inte en fullt tillfredsställande liknelse. Rent fonetiskt så

betydde Ka även tjur, och i anslutning till andra ord kunde betydelsen vara vagina eller att vara

havande. 79 Ba beskrivs som en slags personlighet, vilken även kunde förkroppsliga magiska krafter

och gudomar. När en människa dog så gav sig Ba ut på små resor utanför kroppen, där kroppen kan

beskrivas som en bas eller ett ankare för Ba. Dessa resor handlade om att skaffa föda för Ba. Ba var

dock tvungen att återvända till kroppen varje dag för att den avlidne inte skulle förgås. 80 Det ideala

var att Ba, Ka och Sah kunde återfödas och återförenas efter döden. Det var även detta som många

av ritualerna över de döda hade till uppgift att främja. 81

Himlen som helhet hölls uppe av fyra pelare som kunde manifestera sig på olika sätt och på olika

nivåer i mytologin. Pelarna representerade bland annat de fyra vädersträcken/vindarna och själva

talet fyra ansågs vara gudomligt. Under den grekiska perioden (från senare delen av det 4:e

århundradet fvt) vet vi att det gjordes associationer mellan det gudomliga talet fyra i den egyptiska

fornreligionen och föreställningen om de fyra grundelementen i den grekiska världsförståelsen.82

Från och med den 25:e dynastin så har man funnit s.k. yttre mumiesvepningar vars utsmyckning

uppvisar parallellitet med stjärnhimlen. 83 På samma sätt så uppvisar både utformningen av kistor,

gravar och rituella byggnader form av kosmogram, och detta bör förstås som att en företeelse

samtidigt kunde ses som flera symboliska nivåer av kosmos. Pyramidernas orientering är inte enbart

gjord efter Nilen, utan även utifrån astronomiska observationer. 84 Dessa astronomiska observationer

77

Meeks, s.190, 196 78

Taylor, s.15ff 79

Taylor, s.18ff 80

Taylor, s.20ff 81

Taylor, s.24 82

Müller, s. 65-66; Taylor, s.65, 72, 96, 207; Petrie, s.22, 68, 73; Meeks, s.124, 134, 159, 174; Hornung, s.77 83

Taylor, s.63 84

Taylor, s.139, 214; Wilkinson, s.42

22

verkar vara något som prästerskapet hade kunskap om att utföra, då det egyptiska prästerskapet

sade sig vara utomordentliga astronomer, och inte en kunskap som vanligtvis kom vanliga människor

till kännedom. Manualer som behandlar astronomi har även hittats i det arkeologiska materialet.85

Breasted skriver angående detta att egyptierna för 4000 år sedan hade enklare instrument för att

iaktta himlakropparna, samt att det hittats skrifter som beskriver aritmetik baserat på ett

decimalsystem, geometriens grunder och elementär algebra. 86

Den egyptiska kalendern

Att bedöma när egypterna införde kalendern är omdebatterat men de flesta är överens om att

kalendern infördes senast under det 28:e århundradet fvt, medan vissa hävdar att den infördes så

tidigt som det 43:e århundradet fvt. Att kalendern kan vara väldigt gammal råder det dock inga tvivel

om.87 Den mytologiska förklaringen till instiftandet av kalendern ligger i att de fornegyptiska gudarna

lämnar människornas värld för att bosätta sig i den himmelska världen, och detta efter en tid av

konflikter och krig dem emellan samt att människan gjort revolt mot den världsordning som varit.

Skaparguden skapar därför en cyklisk tillvaro baserat på året och solens resa för att efterträda den

linjära tiden som föregåtts, där varje tidsaspekt/tidsenhet representerades av en gudom. Guden

Thoth manipulerade dock tiden, genom att spela tärning med månen och vinna, så att varje faktisk

månad var lite kortare än de idealiska 30 dagarna. Genom detta så kunde han själv ta vara på alla

offer som skedde tiden mellan den avkortade månaden och 30-dagarsmånaden. Jag kommer att

återkomma till detta senare i studien. Upprinningen av skapandet av den cykliska tiden innefattar att

den destruktiva och krigiska gudinnan Sakhmet88 återkommer till Egyptens land där hon tar form av

Hathor som kärlekens gudinna, och denna återkomst skedde samtidigt som översvämningen av Nilen

började. Året bestod av tre årstider med fyra månader vardera. Varje månad var uppdelad i tre

tiodagarsperioder och varje dag hade 24 timmar. Till detta år så lade man fem tilläggsdagar så

summan blev 365 dagar. Britt-Mari Näsström, som skrivit studentlitteratur om fornegyptisk religion,

avviker här från denna allmänna uppfattning och hävdar istället att den egyptiska kalendern hade

364 dagar. 89 Hornung skriver här nedan följande angående det egyptiska året:

85

Müller, s.54; Meeks, s.173 86

Breasted, s.49 87

Gardiner, s.64; Breasted, s.31; Hornung, s.65-66; Fraser, s.77 88

Wilkinson, s.181-182 89

Meeks, s.22-27, 35, 45, 67, 78, 113; Näsström, s.56

23

Det egyptiska året har tre årstider om fyra månader som vardera är 30 dagar, och till året läggs också fem

tilläggsdagar så summan blir 365 dagar… detta års början bestäms av Sirius återkomst på himlavalvet, ungefär

när Nilen börjar sin årliga översvämning… 90

Stjärnan som vi kallar för Sirius, eller hundstjärnan, benämns på grekiska som Sothis och på egyptiska

för Sepdet/Sopdet. Egyptierna visste att Sirius alltid skulle stiga upp tillsammans med solen vid tiden

för Nilens årliga översvämning. Därför var Sirius för egyptierna ansvarig för det livgivande vattnet och

beskrev den som skaparen av alla växande ting. 91 Årets och kalenderns regulator var därmed

stjärnan Sirius. 92 Inte bara Sirius fungerade som en markör för tidsmätning, vilket Müller ger uttryck

för här nedan:

To divide the year the Egyptians used, in place of the zodiacal signs, the decan-stars, marking on the sky thirty-

six sections of ten days each, the surplus of five epagomenal days being counted separately. This belt of stars

began with Sopdet-Sothis, the dog-star, the ”mistress of the year”. 93

Årets första dag eller nyårsdag var därmed för egyptierna när Sirius åter steg ovanför horisonten

samtidigt som solen återigen började stiga högre på himlavalvet, vilket var ungefär samtidigt med

Nilens översvämning. 94 Signifikansen av nyårsdagen visas även av att det snarare var regel än

undantag att Kungens tillträde till tronen räknades från och med denna. Varje regeringsår räknades

även det utifrån nyårsdagen, eller den första dagen i den första månaden i den första årstiden, då

den sista dagen på året var synonymt med döden var därför den första dagen av det nya året

representerat av pånyttfödelse. 95

Sirius återkomst på himlen skedde i Nildeltat efter att den hade varit osynlig i 70 dagar och detta är

något som kopplas till att balsamering och mumifiering av de avlidna tog just 70 dagar, detta gällde

även tiden för Apis-tjurens balsamering och mumifiering som till stor del liknade människors dito.96

Tiden som passerat mellan döden och begravningen nämns återkommande i källorna att vara just 70

dagar.97 70 dagar motsvarar här sju fornegyptiska veckor, eller dekaner. Talet sju i förhållande till

döden och återfödelsen kan vi även finna i andra sammanhang. Sju heliga oljor var nödvändiga i

90

Hornung, s.14 (Min översättning från tyska) 91

Fraser, s.76-77 92

Müller, s.56 93

Müller, s.57 94

Hornung, s.65 95

Hornung, s.70; Meeks, s.191 96

Meeks, s.139; Taylor, s.50, 248-249 97

Taylor, s.77

24

ritualen för festivalen som markerade årets återfödelse.98 I en mytologisk berättelse så sägs guden

Sokar få vänta sju dagar med att bli begravd, och detta skulle symboliskt motsvara sju månader.99 På

samma sätt så måste den döde passera sju portar innan han når Osiris domäner, och när dessa portar

passerats uppenbarar sig så en åttonde port.100 Osiris hade även sju söner, vilka skulle skydda honom

i dödsriket, och dessa kallades för ”the seven blessed ones”.101

Manifestationer av kalendern

Som många andra kulturer så finns en föreställning om ett världsträd, eller en så kallad axis mundi,

och detta gäller även den egyptiska fornreligionen. Inneboende i det egyptiska världsträdets

symbolik så har vi en himmelsk manifestation av den egyptiska kalendern, här nedan återgivet av

Müller.

Another early concept describes the sky as a huge tree overshadowing the earth, the stars being the fruits or

leaves which hang from its branches, When ”the gods perch from its boughts,” they are evidently identified with

the stars. The celestial tree disappears in the morning, and the sun-god rises from his leaves; in the evening he

hides himself again in the foliage, and the tree (or its double of evening time) once more spreads over the world,

so that three hundred and sixty-five trees symbolize the year, or to typify its turning-points, or night and day.

This thought of the celestial or cosmic tree or trees… also underlies the idea of the tree of life, whose fruit keeps

the gods and the chosen souls of the dead in eternal youth and in wisdom in Egypt and elsewhere… Osiris, as

the god of heaven, is frequently identified with the heavenly tree or with some important part of it, or is brought

into connection with its fruit or blossom. 102

Osiris spelar här en viktig roll när det gäller själva upprätthållandet av världsordningen, och lite

senare så ger Müller oss ytterligare information om Osiris i förhållande till världsträdet och stjärnan

Sirius som vi tidigare behandlat;

As ruler of the sky, however, he can acually be identified with the sky; he can sit in the celestial tree, or can be

the tree itself, or an important part of it. When he grows forth from that tree, he shows his solar nature. As a

bull (especially of black colour) he is also celestial. Three hundred and sixty or three hundred and sixty-five lights

were burned in his honour, three hundred and sixty-five trees were said to be planted around certain of his

temples, etc., thus showing him to be the god of changing time and of the year… Sothis, was then associated

98

Taylor, s.97 99

Meeks, s.172; Wilkinson, s.209-211 100

Meeks, s.144, 147 101

Wilkinson, s.88 102

Müller, s.35

25

with him as sister-wife or as mother. 103

Något som är anmärkningsvärt är att dessa 365 ljus fick brinna i fullt dagsljus. 104 När det gäller

träden runt dessa tempel och begravningsplatser så kunde det fungera som hem åt en gudinna.

Denna gudinna finns representerad som givare av dryck till Ba, samt att hon håller fram bröd till Ba

att äta utav. Trädet gav Ba både den näring och det skydd den behövde. 105 Just behovet av mat och

dryck i begravningskulten var något som högt prioriterades i Fornegypten. 106 Det är inte bara 365

träd och ljus som vi kan finna i anslutning till den egyptiska världsförståelsen. Det finns även så

kallade Shabti-statyetter som hittats i ett stort antal gravar. Dessa statyetter finns i kompletta set

från och med den 26:e dynastin, alltså från och med det 7:e århundradet fvt, men är i bruk redan

under det 22:a århundradet fvt.107 Dessa statyetter var uppdelade i 365 arbetare och 36 övervakare,

där varje arbetare motsvarade en dag och varje övervakare hade hand om 10 arbetare.108 Det finns

också exempel på Shabtis med djurhuvuden på människokroppar. Dessa är speciellt närvarande

under begravningar som gäller Apis-tjuren109, och då med ett oxhuvud på en människokropp. 110

Det faktum att 36 övervakare inte räckte till de 365 arbetarna gäller inte bara Shabtis. Uppdelningen i

himlavalvet i 36 delar á 10 dagar vardera lämnar även den fem dagar kvar. Dessa dagar innehade en

speciell plats i den fornegyptiska kosmologin. De fem dagarna gick under namnet ”The Children of

Nut”, eller under det mer talande namnet ”The Children of Disorder”. Gudinnan Nut är primärt

personifikationen av himlavalvet. Hennes skratt var åskan och hennes tårar var regnet. Hon sades

också vara moder till himlakropparna och dessa färdades i hennes kropp, in i hennes mun och ut

genom hennes sköte. På natten färdades solen i henne, och på dagen alla stjärnorna.111 De fem extra

dagarna kommer av att hon blev förbjuden att föda under någon av årets 360 dagar, men med hjälp

av Thoth så kunde hon föda fem barn ändå. Nuts barn är de fem extra dagarna som gör att året blir

365 dagar långt. 112 I vers 175 av den egyptiska dödsboken så finns följande att läsa om de fem

barnen:

103

Müller, s.94 104

Meeks, s.170 105

Petrie, s.13; Taylor, s.154 106

Taylor, s.92ff 107

Taylor, s.112, 131 108

Taylor, s.116, 127 109

Wilkinson, s.170-172 110

Taylor, s.132 111

Wilkinson, s.160 112

Wilkinson, s.161

26

O Thoth, what is that has come about through the Children of Nut? They have made war, they have raised up

tumult, they have done wrong, they have created rebellion, they have done slaughter, they have created

imprisonment, they have reduced what was great to what is little in all that we have made; show greatness, O

Thoth! – so says Atum. You shall not witness wrongdoing, you shall not suffer it! Shorten their years, cut short

their months, because they have done hidden damage to all that you have made.113

Atum114 är i denna vers skaparguden som beklagar sig över Thoths handlande som ledde till barnens

födelse. Vi ges också en bild av det som föregick skapandet av den cykliska världsordningen som

avhandlades tidigare i den här studien. De fem barnen som omtalas är Osiris, Isis, Seth, Nephtys och

Horus den äldre. Det var dem som blev resultatet av att Thoth spelade tärning med månen och vann

ytterligare fem dagar till året.115 Det var deras inbördes bråk som sedermera kulminerade i

blodsutgjutelse och i Osiris död.116 I dessa fem dagar har vi grunden till den cykliska världsordningen

och dessa dagar representerar därför grunden till hela den egyptiska kosmologin, vilket bl.a. visas av

att dessa dagar ansågs särskilt heliga och också avslutade det egyptiska året. 117 Dagarna beskrivs

också som ”over and above the year”, då hela kosmos stod inför risken att förstöras. Under dessa

dagar så utfördes rigorösa riter för att upprätthålla världsordningen. När väl faran var över så firades

det nya året, vilken också förebådade Nilens översvämning och därmed naturens återfödelse.118

Hathors många ansikten

Gudinnan som går under namnet Hathor119 är en gudom som sticker ut i mängden av alla andra

gudar. Förutom att vara en av de absolut äldsta gudomarna så lever hennes kult fortfarande än i dag,

som tidigare nämnt under studiens gång. Näsström sammanfattar henne generaliserande på detta

sätt;

Hon avbildades som människa, ko eller kvinna med kohuvud. Hennes namn betyder möjligen ”Horus hus”,

eftersom hon blev maka till denne gud. Hathor kallas också för ”himlens drottning”. I from av en ko tänkte man

sig att hon höjde solen (och solens gud) över horisonten och att hon slukade den på kvällen. Hon var också den

som beskyddare de döda och den döende önskade att vara ”den som följer Hathor, och därmed solen”, in i

skuggornas land. Ibland avbildas Hathor med ett sistrum, ett speciellt musikinstrument som åstadkommer ett

113

Faulkner, s.175 114

Wilkinson, s.98-101; Meeks, s.236 115

Meeks, s.78 116

Meeks, s.18 117

Müller, s.113 118

Meeks, s.187-188 119

Meeks, s.236; Wilkinson, s.139-145

27

rasslande ljud. Även detta tänktes skrämma iväg mörkrets makter. Därför var Hathor också beskyddare av

dans, musik och även kärleken och alla dess sinnliga former. 120

Hathor sågs som den feminina aspekten av kosmos, och sexualitet var något som starkt förknippades

med henne. Bland annat så spelar hon en viktig roll i en mytologisk berättelse om när man skulle

döma Seth i gudarnas domstol. Skaparguden var less på att man inte kom någon vart i

domstolsförhandlingarna och lämnade därför domstolen, men Hathor gick in till honom och lättade

upp stämningen genom att lyfta på kjolen. Skaparguden blev så förnöjd av detta att han återgick till

domstolsförhandlingarna och därigenom fick gudarna igenom ett domslut. Denna berättelse är

förknippad med införandet av den cykliska tiden och när det gäller årets återfödelse så innehar

Hathor en viktig roll. Hursomhelst så går seden att lyfta på kjolen igen i en ritual som de egyptiska

kvinnorna brukade göra för att öka sin fertilitet. De gick upp till Apis-tjuren, som identifierades med

skaparguden, och lyfte sedan på sina kjolar för att därigenom bli mer fertila.121

Hathor liknades vid en behållare, en rymd eller tillflyktsort vari de andra gudarna kunde bli sedda. På

samma sätt identifieras hon med natthimlens stjärnor där hon var själva natthimlen, havande med

solen som skulle till att födas vid horisonten. Hennes nakenhet representerar i detta fall tiden som

ett foster tar på sig att utvecklas, just innan en ny födelse ska äga rum. Hon identifierades också med

riktingen väst, som i den fornegyptiska religionen var liktydigt med dödsriket. På detta sätt blev hon

en länk, inte bara till dödsriket utan även det som kom hädanefter. Hon sågs som den som gjorde det

möjligt att ge Osiris livet åter. 122 Hathors association med döden och återfödelsen existerade inte

bara i mytologin, utan tog sig också uttryck i rituell praxis. Vissa mumiesvepningar hade namn efter

henne och på insidan av kistorna kunde hon vara illustrerad i golvet. I kistan representerade hon den

gudomliga modern, och i sådana kistor var hon främst figurerad i ikonografin under det nya riket (ca.

1550-1070 fvt). Tempelplatser tillägnade åt Hathor sågs även som extra förtjänstfull att hålla

begravningar i närheten av.123 Hon var den som revitaliserade solen och som beskyddare av det nya

året.124 Året beskyddades även av lejoninnan Sakhmet, som var den destruktiva sidan av Hathor, och

det var främst genom ”årets sju pilar” som det dels avkrävdes ett skydd mot men som Sakhmet också

skjuter mot kosmos fiender. Dessa pilar identifierades med de sju dekaner som följer solen på dess

resa. Sakhmet hade också sju medhjälpare som var beväpnade med långa knivar och dessa

representerade även de sju orden som kosmos var skapade av. Både Hathor och Sakhmet

120

Näsström, s.65 121

Meeks, s.42, 51-52, 136-137; Petrie, s.58-59 122

Meeks, s.60, 88, 133, 164 123

Taylor, s.60, 182, 216, 229 124

Meeks, s.135, 197; Lichtheim, s.16

28

identifierades också med solögat, även kallat ”Eye of Re” och ”Eye of Horus”, och detta öga är en av

de mest kända symbolerna från det forntida Egypten.125

I den egyptiska dödsboken, vers 148 så berättas det om sju himmelska kossor som skall ge föda för

den döde i dödsriket. En del av versen återges här nedan;

Hail to you, You who shine in your disc, a living soul who goes up from the horizon! I know you and I know your

name; I know the names of the seven cows and their bull who give bread and beer, who are beneficial to souls

and who provide daily portions; may you give bread and beer and make provisions for me, so that I may serve

you, and may I come into being under your hinder-parts… May you grant bread and beer, offerings and

provisions which shall be provide for my spirit, for I am a worthy spirit who is in the realm of the dead. 126

Till denna vers ges två illustrationer där vi på den ena får se de sju kossorna med en solskiva mellan

hornen, och på den andra har vi de sju kossorna tillsammans med tjuren.127 Hathor var associerad

med berusningsdrycker och narkotiska preparat, och detta var även en del i att få henne mer

kärleksfull då hon också var kärlekens gudinna. Detta var inte bara öl utan det gällde också vin. Enligt

inskriptioner som finns bevarade så lämnades mer vin till gudinnan än vad de som offrade vinet själv

drack.128 Petrie skriver angående Hathor detta;

There were also seven Hathors who appears as Fates, presiding over birth. Thus this goddess has a position

different from any other, more generalised, more widely spread, and identified with many places and ideas. 129

Hathor beskrivs som den himmelska kossan, och här har vi sju himmelska Hathors. Dessa Hathors är

förknippade med ödet. Hornen var associerade med himlen, och solskivan mellan hornen med just

solen. Hon är även identifierad som det himmelska trädet, eller som trädgudinnan, som vi behandlat

tidigare i denna studie. Hon finns också identifierad som givare av föda till Ka.130

Hathor var även betraktad som Horus fru, där Horus var solen. En mytologisk berättelse om Horus

och Hathor redogör för att Hathor börjar bråka med Horus sju konkubiner, så även i denna form så

finner vi talet sju. Horus sågs också som ”leader of the troops” åt himmelsgudinnan. Både Hathor och

Horus kunde representera solen, och Hathor har även representerats som mångudinna i både

125

Meeks, s.26-27, 47, 32, 131; Lichtheim, s.199; Petrie, s.22; Wilkinson, s.30. (dekan = stjärnkonstellation). 126

Faulkner, s.137 127

Faulkner, s.142-143 128

Meeks, s.64, 128 129

Petrie, s.60 130

Müller, s.39, 99-100; Petrie, s.83; Lichtheim, Volym 3, s.200, 207; Lichtheim, Volym 2, s.26; Wilkinson, s.77

29

avbildning och myt. Den egyptiske Kungen blev ett med solguden Re när han dog, medan en egyptisk

drottning blev ett med solgudinnan Hathor. I anslutning till hennes association med solen så kan det

nämnas att ett av de namn hon gick under var ”den Gyllene”. Hon var ögonen i den gudomliga

kroppen, och samtidigt var det hon som återställde Horus ögon i en av de mytologiska berättelser

som finns bevarade. 131 I samma berättelse som förebådar att Horus förlorar sina ögon så kämpar

Seth och Horus med varandra med den följd att Isis blir halshuggen. Hennes huvud ersätts sedermera

med det av en ko. Halshuggningens symboliska värde innebär inte bara en förnyelse och som ett

försök att sammansmälta Isis med Hathor, utan också som en förklaring varför vissa himlakroppar var

utom synhåll under vissa perioder.132 Isis var associerad med en av dessa himlakroppar, nämligen

Sirius som vi behandlat tidigare i denna studie. 133 Men Hathor är också identifierad med Sirius,

återgett här nedan av Müller.

A noteworthy representation also shows her in association with (or rather in opposition to) Horus as the

morning star, and thus in a strange relation to this leader of the planets and ruler of the sky which we cannot

yet explain from the texts… Since the dog-star is the queen of the fixed stars and of heaven, Sothis-Sirius was

early identified with Hat-Hôr or Isis. In consequence she is usually pictured as a cow reclining in a ship… to

symbolize her rule over the heavens… 134

De sista århundradena fvt tog Isis över många av Hathors attribut, bland annat hennes plats i en

populär och välkänd triad av gudar där ”den unge Horus” sågs som den gudomlige sonen till Hathor.

Meeks skriver angående detta följande:

This son of Horus of Edfu and Hathor, who was simultaneously a human being a falcon, combined the emblems

of divine and earthly kingship in his person. He was also the reincarnation of the dead king revitalized by the

creator. Thus the three individuals believed to have been responsible for his origin were united in his person. He

was both the serpent ”Son of the Earth,” a latent subterranean force that appeared on earth and an image of

the original form of the creator-god… The triad of father, mother, and son-god gradually came to represent the

image of an ideal divine family; eventually, it provided the seemingly obligatory structure of the pantheon of

every egyptian temple… In this period, they integrated the entire nativity story already in evidence in the New

Kingdom into the scenes… recounting the earthly king’s miraculous conception. 135

131

Lichtheim, Volym 3, s.186, 219; Wilkinson, s.23 132

Müller, s.102, 118; Meeks, s.24-25, 40, 67, 76; Taylor, s.17; Petrie, s.23, 60, 65 133

Müller, s.101 134

Müller, s.56 135

Meeks, s.183-184

30

Slutligen så är Hathor musikens gudinna och beskyddare. Hon identifieras med ett musikinstrument

som kallas för sistrum, och det är ett rituellt rytminstrument som liknar en skallra. Detta sistrum har

ofta formen av hennes huvud, eller två horn som det löper stänger med metallbitar mellan.136 På

följande sida återges en poetisk vers, tagen från Hathors tempel i Dendera från den grekisk-romerska

perioden, som visar på hennes anseende men som även nämner henne i anslutning till musiken och

sistrumet.

136

Lichtheim, Volym 2, s.95; Meeks, s.79, 178-182

31

His heart is straight, his inmost open,

No darkness in his breast;

Mistress, see the dancing,

Wife of Horus, see the skipping!

O Golden one, how good is this song!

Like the song of Horus himself;

Re’s son sings as master singer,

He is the Horus-child, the musician!

He diminishes not your bread,

He reduces not your loaf;

His heart is straight, his inmost open,

No darkness in his breast!

He abhors the sorrow of your Ka,

He abhors (your) hunger and thirst,

He abhors the distress of the godess!

O beauteous one, O cow, O great one,

O great magician, O splendid lady, O queen of

gods!

The King reveres you, Pharaoh, give that he live!

O queen of gods, he reveres you, give that he live!

Behold him, Hathor, mistress, from heaven,

See him, Hathor, mistress, from lightland,

Hear him, flaming one, from ocean!

Behold him, queen of gods, from sky, from earth.

From Nubia, from Libya, from Manu, from Bakhu,

From each land, from each place, where your

majesty shines!

Behold what is in his inmost,

Though his mouth speaks not;

His heart is straight, his inmost open,

No darkness is in his breast!

He reveres you, O queen of gods,

Give that he live!

He comes to dance,

He comes to sing!

His bread in his hand,

He defiles not the bread in his hand,

Clean are the foods in his arms,

They have come from the Horus Eye,

He has cleansed what he offers to her!

He comes to dance,

He comes to sing,

His bag is of rushes,

His basket of reeds,

His sistrum of gold,

His necklace of malachite,

His feet hurry to the mistress of music,

He dances for her, she loves his doing! 137

137

Lichtheim, Volym 3, s.107-109

32

Diskussion

Det har varit smärtsamt att upptäcka att forskningsresultatet av studien tyvärr lämnat många trådar

orörda och outforskade, delvis på grund av tidsbrist men även med tanke på svårigheten att hitta

relevant material. Däremot så väger vad som smärtar mig över i entusiasm och glädje vad gällande

de stora drag av uppenbara paralleller världsåskådningarna emellan uppvisat, vilka jag kommer att

redogöra för här för att skapa än mer tydlighet.

Det kan vara så att Pythagoras inte besökte Egypten, men det är inte något som skall uteslutas då det

enligt studien visats vara en möjlighet att han faktiskt företog sig en sådan resa. Uppenbart är dock

att Pythagoras influerats av sin omgivning och redan befintliga föreställningar när han skapat sin

religiöst färgade naturfilosofiska lära. Vad som också konstaterats är att den egyptiska fornreligionen

var känd i den grekiska världen och detta under Pythagoras levnadstid.

Pythagoras ville förklara världsordningen och han använde sig huvudsakligen av matematik och

därigenom tal/talkombinationer för att försöka klara den uppgiften. Den pythagoreiska musikteorin

var något som för Pythagoras gav ett sken av de regler som kosmos var uppbyggt av, och spelade

därför en stor roll i hans förståelse av världsordningen. Den pythagoreiska föreställningen om

tetraktýs som grund för världsordningen och universums uppbyggnad finner vi till viss del i den

fornegyptiska idén om talet fyra som gudomligt och där de fyra pelarna håller upp himlavalvet. Talet

fyra visar sig också ständigt återkommande på många nivåer i den fornegyptiska religionen. Däremot

så har jag inte funnit någon motsvarighet i att dessa fyra pelare skulle representera de fyra första

talen i talordningen. Föreställningen att världen är en men manifesterar sig som många finner vi

både i den pythagoreiska världsbilden som i den fornegyptiska.

Oktaven är återkommande när man spelar skalor på varandra följande och detta kan utan vidare

stort tankegymnastiserande överföras som en återfödelse av primtonen i oktaven. Den egyptiska

fornreligionen handlar rent generellt om återfödelse. Hela världsförståelsen är genomsyrad av denna

tanke och religionens praxis sågs som nödvändig för upprätthållandet av denna återfödelse. Mest

intressant är talet sju, som förutom att vara ett viktigt tal i form av olika företeelser i den egyptiska

fornreligionen, är ständigt återkommande i förhållande till talet tolv i anslutning till solens bana.

Solens bana hade sju faser under de tolv timmarna, och den pythagoreiska skalan använder sig av sju

toner av tolv möjliga. Precis som solens återkommande och försvinnande varje gryning och skymning

så återkommer oktaven varje gång hela skalan har spelats ton för ton. I studien har vi också funnit att

33

den döde måste passera sju portar för att komma in i Osiris rike, och när dessa passerats uppenbarar

sig så en åttonde port, alltså en ekvivalent till oktaven.

Den mest avancerade överensstämmelsen hittar vi dock vad gällande det pythagoreiska kommat och

den egyptiska kalendern. Den egyptiska kalendern var väl förankrad i fornreligionen, som vi sett med

tanke på de referenser till 365 som redogjorts för. Pythagoras kvintspiral stämmer inte med hur

musikteorin ”bör” uppträda för att den skall vara harmonisk om man jämför olika intervall mot

oktaven. Låt oss föreställa oss kvintspiralen som ett år där varje halvtonsintervall representeras av en

månad. De fem extra dagarna i den egyptiska kalendern som går under det passande namnet ”The

Children of Disorder” är då matematiskt överrensstämmande med det ”harmoniska fel” som det

pythagoreiska kommat visar. Pythagoras komma är 1,013643 i jämförelse med de fem dagarna över

det egyptiska året på 360 som på samma sätt blir 1,013889. Det är en mycket nära matematiskt

överrensstämmelse och blir inte mer överensstämmande om vi antar att året skulle vara fyra eller

sex dagar över de 360 dagarna. Att grekerna hade kunskap om att solåret hade 365 dagar är något

som jag redogjort för. Pythagoréen Philolaus gjorde gällande att året hade 364 ½ dagar och även om

denna uppgift inte stämmer överrens med det egyptiska året, och inte heller stämmer lika bra

matematiskt överrens som med ett år med 365 i jämförelse med kommat, så verkar det troligt att

Pythagoras hade kunskap om ett år med 365 dagar. Näsströms uppgift att det egyptiska året var 364

dagar är felaktig och utgör i bästa fall ett tryckfel.

På samma sätt som solen följs av de sju dekanerna så motsvarar det de sjuttio dagarna innan

begravningen äger rum eller de sjuttio dagar när Sirius inte syns på himlavalvet. Dessa sjuttio dagar

kallas också sju dekaner då himlavalvet är uppbyggt av 36 sådana. Kvinten i kvintspiralen sträcker sig

över sju halvtoner, och detta stämmer väl med att guden Sokar symboliskt får vänta sju månader

med att bli begravd. I människans mikrokosmos representerar här Sokar makrokosmos, och då kan

det förväntas att han jämförs mot hela året. Just att dekanerna används både för att beskriva

dagarna och hela året talar för att detta är en korrekt tolkning. Tolkningen ges även stöd av att

människan sågs som ett mikrokosmos, vilket vi också finner i den pythagoreiska världsordningen.

Jag vill i anslutning till ovanstående resonemang be läsaren att dra sig till minnes den hemliga symbol

som pythagoréen Hippasus ritade. Denna symbol bestod av en cirkel med tolv sammanlänkade

pentor. En symbol som läsaren förmodligen är bekant med är pentagrammet, vilken också var en

viktig pythagoreisk symbol. Jag vill nu be läsaren att bläddra fram illustrationen av kvintspiralen och

sedan dra raka streck mellan varje kvintintervalls ton med början vid tonen C tills återkomsten vid

tonen C (se; Bilaga 1). Vad läsaren nu ska ha framför sig är en ”pentagonal dodecahedron” eller en

34

tolvhörnig stjärna. Detta resultat visar att Pythagoras kvintspiral med största sannolikhet var en

hemlig symbol av vikt, då Pythagoras uppenbarligen såg en del av världsordningen återspeglas i den.

Genom att koppla kvintspiralen till den egyptiska kalendern så kan vi förstå varför denna symbol var

så hemlig och viktig för pythagoréerna. Symbolen svarade nämligen mot de tolv månaderna i den

egyptiska kalendern. Dock bör det nämnas att den även kan tänkas svara mot föreställningen om

cirkeln uppdelat på 360 om tolv faser, som vi finner i bland annat den babyloniska kulturen, fast den

förklaringen ger oss inte ett tillfredsställande svar vad gällande Pythagoras komma.

Slutligen så vill jag adressera gudinnan Hathor, vilken jag har ägnat stor tid åt i denna studie. Hon är

den feminina aspekten av hela tillvaron. Hathor kan kopplas samman med världsträdet som

representeras av himlens stjärnor, eller 365 ljus och därför det egyptiska året. Hon kan kopplas

samman med nattbarken och dagbarken då hon är ”lady of the boat” men också med tanke på att

hon kan manifestera sig som solen. Hathor är intimt förknippad med himlavalvet, stjärnan Sirius,

årets födelse, den cykliska tidens födelse och solens födelse. Vad gällande födslar så har hon i samma

grad hand om återfödelser. Hon fungerar även som födogivare, eller livgivare till Ba, som vi har sett.

Hon kan med rätta därför beskrivas som den stora modern, gudarnas moder eller givaren av liv. De

sju dekanerna som följer solen på dess resa är hon förknippad med och också årets sju pilar. Hon är

en av de absolut äldsta gudomliga principerna och hade fortfarande en central roll i slutet av det

första århundradet fvt. Även idag så används hennes gamla tempelplatser för att söka få en högre

grad av fertilitet för de kvinnliga besökarna. Hon är intimt förknippad med musiken, och lovprisades

med ett rituellt musikinstrument som bar hennes illustrativa signatur. I Hathor så kan vi se tydliga

paralleller till den pythagoreiska musikteorin.

35

Sammanfattning

Sammanfattningsvis så kan det konstateras att det finns tecken på att den egyptiska kulturen på

något sätt tydligt influerade Pythagoras när han utformade det som skulle bli hans musikteoretiska

lära. Vi har funnit spår av signifikanta tal och talkombinationer i den egyptiska kulturen som har sitt

motsvarande i den pythagoreiska musikteorin. De signifikanta tal och talkombinationer som vi funnit

i denna studie är av en så pass hög kvalité att det verkar svårt att tro att sambanden mellan den

pythagoreiska musikteorin och den egyptiska fornreligionen är byggda på falska och slumpmässiga

förhållanden. Genom att se musikteorin i förhållande till gudinnan Hathor så får vi en koppling till

musiken och även till resten av musikteorin såsom framställd i denna studie, och de signifikanta tal

och talkombinationer som redovisats var i omlopp och vid liv före och under Pythagoras inträde i

historien.

36

Referenser

Ashton, Anthony, Musikens matematik (Svenska Förlaget, Nørhaven Book Danmark 2003)

Breasted, James Henry, Ur människosläktets äldsta historia (Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner, Stockholm 1925)

Faulkner, Raymond O., The ancient egyptian book of the dead (British Museum, London 1989)

Gardiner, Sir Alan, Egypt of the Pharaohs (Oxford University Press, London 1961)

Guthrie, Kenneth Sylvan, The Pythagorean sourcebook and library (Phanes Press, Grand Rapids 1987)

Hornung, Erik, Grundzüge der ägyptischen Geschichte (Wissenschaftliche Buchgesellschaft, Darmstadt 1965)

Kane, Robert, Free will (Blackwell Publishing Ltd., 2009)

Lichtheim, Miriam, Ancient egyptian litterature: Volume I, II & III (University of California Press, Los Angeles, London 1984)

Linnér, Sture, Roms kungatid (Stockholm, Wahlström & Widstrand, 2002)

Meeks, Dimitri & Christine Favard-Meeks, Daily life of the egyptian gods (London 1996)

Morenz, Siegfried, Egyptian Religion (Cornell University Press, New York 1973)

Müller, Max, The mythology of all races: Volume XII (Cooper Square Publishers Inc., New York 1964)

Näsström, Britt-Mari, Forntida religioner (Studentlitteratur, Lund 2003)

Petrie, W.M. Flinders, The religion of ancient Egypt (University College, Archibald Constable & CO Ltd. London 1908)

Richards, Janet Radcliffe, Human nature after Darwin (Open University, New York, 2007)

Riedweg, Christoph, Pythagoras: His life, teaching and influence (Cornell University, New York 2005)

Solmans musiklexikon (Stockholm 1977)

Taylor, John H., Death and the afterlife in ancient Egypt (University of Chicago Press, Chicago 2001)

Ulin, Bengt, Matematik & musik (Ekelunds Förlag AB, Västerås 2003)

Wilkonson, Richard H., The complete gods and goddesses of ancient Egypt (Thames & Hudson Ltd, London 2003)

Wilson, Epiphanius, Egyptian litterature (New York 1901)

37

Bilaga 1

Bilaga 1 Pythagoreisk kvintspiral enligt Ashton, modifierad av författaren för att visa på

symboliken med den hemliga pythagoreiska tolvhörniga stjärnan i förhållande till kosmologi och

musikteori. (2003, s.41)