HUMANISTENHUMANISTERNAS MEDLEMSTIDNING

ÅRGÅNG 20 SEPTEMBER/OKTOBER 2019 NR 3

Celebrating Dissent - rapport frånfestival för fritänkare

Demokrati i fokus vid årets sekulära högtidsstund

Vilket ansvar har vi för de fram-tida globala livsbetingelserna?

Könsstympning - ett motbjudande oskick

Ska vi sätta musikerna bakom en skärm?

et sekulära samhället är en nödvändig garant förett öppet samhälle, där fria människor kan leva i

fredlig samexistens. Tron på människans egen kraft,förnuft och förmåga är grunden för ett sådant sam-hälle. Därför behövs den humanistiska rösten i vårvärld.

Förbundet Humanisterna består av ett antal lokal-avdelningar runt om i landet:

HUMANISTERNA GOTLAND

HUMANISTERNA JÖNKÖPING

HUMANISTERNA KALMAR

HUMANISTERNA STOCKHOLM

HUMANISTERNA SYD

HUMANISTERNA UMEÅ

HUMANISTERNA UPPSALA

HUMANISTERNA VÄRMLAND

HUMANISTERNA VÄST

HUMANISTERNA ÖREBRO

HUMANISTERNA ÖSTERGÖTLAND

D

3

H U M A N I S T E N

INNEHÅLLRedaktörenLars Åberg ………………….……………………..................................4

Celebrating Dissent - rapport från festival för fritänkareMagnus Timmerby...................................................................................5

Sekulär tro och andlig frihetUlf Gustafsson.....…..………………………….......................................8

Religion - myt eller verklighetRolf Tegnér...…....……................…......................................................10

Viktigast att bekämpa de värsta hoten redan nuIngwar Åhman-Eklund...…..........……..................................................11

Vilket ansvar har vi för de framtida globala livsbetingelserna?Fredrik Ahlgren & Carl Gustaf Olofsson.........…...............................…12

Könsstympning av pojkar - ett motbjudande oskickValentin Sevéus.......................…………….........................…...............14

En del av religionsfriheten som bör skäras bortBengt Mannberg...............…..……………........….........................…15

Demokrati i fokus vid årtets sekulära högtidsstund.............16

Tal vid den sekulära högtidsstunden i samband med riksmötets öppnande

Allmän rösträtt är resultatet av en lång kampUlrika Kärnborg.....................................................................................18

Tal vid den sekulära högtidsstunden i samband med riksmötets öppnande

En negativ utveckling kryper närmareMarcin de Kaminski...............................................................................19

Tryggheten slår ut förnuftetKerstin Uisk...............….............….......................................................20

Tron på Gud är inte modernErik Grönros..….................……................….......................................21

Ateismen, agnosticismen och annan troLars Graf.......................…..……...........................................................22

Ska vi sätta musikerna bakom en skärm?Harald Frisk.......................…..……......................................................25

Tal vid humanistisk konfirmation i juni 2019Stig Andersson.....................….........…..................................................27

Humanistisk drop in-vigsel på Skansen......................................30

Från lokalavdelningarna.............................................................…31

SEKULÄRHUMANISM:

LIVSÅSKÅDNINGSOM BYGGER PÅ FÖRNUFT, VETENSKAP OCHMEDMÄNSKLIGHET

DEBATT

DEBATT

BOKRECENSION

Vid årsskiftet kommer FN:s barnkonvention att integreras i svensk lag.Allmänt antas det att detta kommer att innebära en förbättring eftersomen av grundtankarna är att barnens bästa ska beaktas vid alla beslut somrör dem.Att barnet alltid ska höras är ett framsteg, men barnkonventionen är pre-

cis som andra internationella konventioner och deklarationer en kompro-miss mellan stater med vitt skilda uppfattningar om exempelvisbarnuppfostran och könsroller. Både muslimska och katolska länder brukarsätta sig på tvären när flickors och kvinnors rättigheter diskuteras.Svenska lagar ger också generellt sett barn ett bättre skydd än vad FN-

konventionen kan erbjuda. Inte minst gäller detta för flickor. I Sverige finnsredan en starkare lagstiftning kring exempelvis barnäktenskap, tvångsäk-tenskap, könsstympning och annat våld mot barn.Lusläser man barnkonventionen hittar man dessutom formuleringar som

inte ger anledning till några hurrarop. Flera av de 54 konventionsartiklarnalämnar fältet öppet för tolkningar av vad barn får utsättas för och hur derasyttrandefrihet kan begränsas.Artikel 14 stipulerar att konventionsstaterna ”ska respektera föräldrarnas

och i förekommande fall vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter attpå ett sätt som är förenligt med barnets fortlöpande utveckling ge barnetledning då det utövar sin rätt”. I nästa mening heter det att ”friheten attutöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningarsom är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmännasedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter”.Hela den fjortonde artikeln skulle kunna användas som argument av för-

äldrar, som vill könsstympa sina söner eller sätta sina barn i en religiöstfundamentalistisk skola.Det är uppenbart att det kan uppstå konflikter mellan nationell lagstift-

ning och FN:s olika konventioner och deklarationer om mänskliga rättig-heter. I svensk tappning har mänskliga rättigheter även kommit attdefinieras som sådana krav på välfärdsstaten som den som formulerar kra-ven finner rimliga. Universalismen hos de mänskliga rättigheterna späs utnär man på det sättet blandar samman grundlagsfästa fri- och rättighetermed exempelvis social- eller asyllagstiftning.Det är utmärkt om domstolarna i högre utsträckning lyssnar till vad bar-

nen säger, men i allt väsentligt har de redan den möjligheten. Vad vi behö-ver bli mer observanta på är de fortsatta skillnaderna i synen på flickorsoch pojkars rättigheter och på de ideologiska krafter som vill förstärka så-dana skillnader.

REDAKTÖREN:

Lars Åberglars.aberg@humanisterna.se

H U M A N I S T E N

4

HUMANISTENMedlemstidning för Humanisterrna.

Utkommer med 4 nummer per år.

ISS 2000-178

RedaktörLars Åberg

Medarbetare i detta nummerMagnus Timmerby

Fredrik Ahlgren &Carl Gustaf Olofsson

Valentin Sevéus

Bengt Mannberg

Ulf Gustafsson

Ulrika Kärnborg

Marcin de Kaminski

Kersin Uisk

Erik Grönros

Rolf Tegnér

Ingwar Åhman-Eklund

Lars Graf

Harald Frisk

Stig Andersson

Grafisk formUno von Corswant

Ansvarig utgivarePatrik Lindenfors

patrik.lindenfors@humanisterna.se

TryckeriAle Tryckteam, Bohus

Skriv i HumanistenSkicka ditt manus till:

lars.aberg@humanisterna.se

Vi kan tyvärr inte betala något ho-norar för publicerade texter och bil-der och vi ansvarar inte heller förinsänt, ej beställt material. Om såbehövs kommer vi att redigera text-materialet.Redaktionen förbehåller sig rättenatt använda allt publicerat materialpå Humanisternas hemsida ellerblogg.

Manusstopp nr 4, 2019:2 december

H U M A N I S T E N

5

Av MAGNUS TIMMERBY

"Kättare, otrogna, avfällingar...välkomna till Amsterdam!"

Dessa öppningsord från stadensborgmästare Femke Halsema drogner massivt jubel och applåder. Honfortsatte med en reflektion över hurstaden uppmuntrat fritänkande ochtolerans sedan filosofen Baruch Spi-nozas tid.

Vid sidan om jublet fanns kanskeockså viss förvirring hos några i denblandade publiken, som de ex-mus-limer som sitter fast i repressivasamhällen och inte riktigt vet vad de

ska förvänta sig av ett evenemangsom detta.

‘Så inleddes tvådagarsfestivalen.Teater, samtal, poesi, film, stå upp-komedi och performancekonst.Under ett dussin programpunkterberättade sekularister, feministeroch hbtq+personer om sina upple-velser, verbalt eller genom sin konst.

SOM EN ROCKSTJÄRNAUr programmet:"Kvinnor, icke-troende och hbtq+

är ofta offer för stränga kulturellaoch religiösa dogmer. Festivalen

’Celebrating Dissent’ hyllar derasfrihet. Frihet att tänka annorlunda,frihet att inte tro och frihet att varadig själv. Ett upprop till alla somkämpar för universella rättigheteroch yttrandefrihet."

Några av introduktionstalarna var:- Maryam Namazie, initiativtagare

och välkänd sekulär aktivist, mot-togs närmast som en rockstjärna avpubliken.

- Inna Shevchenko, ledare för radi-kala FEMEN: "Som feminist ochsom kvinna kommer jag vara i kon-flikt med religioner så länge som

– rapport från festival för fritänkare

Celebrating Dissent

Celebrating Dissent

Foto Je

nny Wen

hammar

Performance-konstnären Victoria Gugenheim gav publiken 160 röda ballonger, taggade med namn på förföljda ateister.

H U M A N I S T E N

6

dessa religioner fortsätter att favori-sera män och nedvärdera kvinnor."

- Taslima Nasreen, dömd till dödeni flera fatwor och i exil sedan 25 år,talade och läste sin dikt "You gogirl!". Trots hennes stillsamma per-son lockade den kraftfulla dikten tillstort jubel.

Kanske är det förvånande att en såbrokig skara, vissa mer radikala änandra, omedelbart finner varandra.Samtidigt är det logiskt, då derasplågoandar är desamma: den van-liga kombinationen av patriarkat,religion och våldsam intolerans.

NEKADES INRESANära 30 ex-muslimer (världsre-kord?) deltog på scen. De jagas,hotas, stöts ut, deras barn tas ifråndem. En gäst, Zineb El Rhazoui, ti-digare medarbetare för den franskatidningen Charlie Hebdo, nekadesinresa i landet av säkerhetsskäl.

Ett citat som säger allt, från Rana

Ahmed som flytt Saudiarabien, påfrågan om vad hon uppskattar mestmed att leva i en demokrati: "Attkunna gå på gatan."

“Allt vi vill är att leva”, som Ma-ryam Namazie uttryckte det.

Skoningslös kritik riktades mot reli-gion. Men kritiken utsträckte sigockså till dem som i antirasismensnamn tillåter religiösa maktanspråkatt montera ner sekulära demokra-tiska frihetsprinciper.

Den här rörelsen accepterar det inte.De är förbannade, de kräver sin rättoch de organiserar sig. De avser inteatt kompromissa eller mildra sina ord.De slösar inte tid på distraktioner.

"Vi är upptagna med att slåss förvåra liv", sa Namazie.

SVIKNA AV VÄNSTERNFlera uttryckte en känsla av att hablivit svikna och övergivna av väns-tern, som de inte längre ser somtydligt sekulär utan numera oftaundfallande inför islamism.

Även humaniströrelsen, som alltidkonsekvent försvarat icke-troende,fick samma slags kritik. Ex-musli-men och hbtq-aktivisten JimmyBangash mindes från en konferens iStorbritannien hur han, efter att hapresenterat statistik över andelenmuslimer som är vänligt respektivefientligt inställda till hbtq+personer,tillrättavisades av två humanistermed ett svar av typen "inte alla mus-limer".

"Som förtryckta ex-muslimer är detinte vårt ansvar att försvara våra för-tryckare", sa Muhammad Syed,grundare av Ex-Muslims of NorthAmerica. Han fick medhåll av Sadia

“Med stolthet bär jagmärket ex-muslim, avfälling, kättare”

(Halima Salat)Fo

to Je

nny Wen

hammar

Sherin Seyda, Ali Rizvi, Armin Navabi och Shabana Rehman.

H U M A N I S T E N

7

Hameed (Council of Ex-Muslims ofBritain): "När kvinnor misshandlasi hemmet är det ingen som kräverav dem att försvara män generellt.Men vi förväntas försvara våra för-tryckare mot attacker från extrem-högern."

KÄNSLORNA FLÖDADEEtt starkt uttryck för solidaritet kommot slutet från kulturhuset De Ba-lies direktör och värd YoeriAlbrecht, som berättade att hans or-

ganisation lovat en avsevärd summapengar till nederländska migrations-myndigheten som säkerhet för två

gäster som ansågs som ”hög risk”.Albrecht påpekade den absurdamotsägelsen i en policy, som nekarpersoner inresa i ett fritt land pågrund av hög risk för förföljelse, ochhan meddelade församlingen atthan inte kommer att hålla det emotde här personerna om de väljer attstanna i landet. Några brast i gråt.Känslor flödade, kramar utdelades,vänskapsband knöts.

Taslima Nasreen uttryckte sammasak inför denna publik som vidWorld Humanist Congress 2014:Jag kan aldrig återvända till mittland eller min familj. Så vad är minnation? Vad är min familj? Det när-maste jag har är ni.

Magnus Timmerby är ordförande i Humanisterna Syd.

(Lista över alla deltagare samt in-spelningar:https://debalie.nl/celebrating-dis-sent/)

"Till och med vårakroppar är invaderade.Inte ens det enda hemvi har är säkert.”

(Inna Shevchenko, FEMEN)

Foto Je

nny Wen

hammar

Foto Je

nny Wen

hammar

På torget Leidseplein skrevs namn på marken, med flaggor: “Apostasi är inget brott”.

Gruppbild på deltagarna.

H U M A N I S T E N

8

BOKRECENSION

Av ULF GUSTAFSSON

Martin Hägglunds bok ”This Life”(2019) fyller ett tomrum i den se-kulärhumanistiska litteraturen dåden undersöker det sekulära per-spektivet och även förkastar reli-giösa synsätt på vad som är ettmeningsfullt och fritt liv. Men denreligionskritiske läsaren kan få merän den önskar då Hägglund utifråndetta perspektiv ger sig i kast medatt ifrågasätta grunden för kapita-lism och marknadsekonomi.

Under 2000-talet har det inte sak-nats religionskritiska böcker på ve-tenskaplig grund. Samtidigt harfilosofisk kritik av det religiösa me-ningsskapandet varit ovanlig. Dettastarka meningsskapande, som enga-gerar människor i samfund i syfteatt uppnå frälsning, ett evigt liv efterdöden eller nirvana, angrips i Mar-tin Hägglunds bok.

Hägglund är uppvuxen i norra Sve-rige, men är i dag bosatt i USA ochprofessor i litteraturvetenskap vidYale University. I sin senaste bok gerhan sig i kast med att filosofiskt de-finiera och beskriva begreppen ”se-cular faith” och ”spiritual freedom”genom att läsa och analysera texterav bland andra Augustinus, C. S.Lewis, Hegel, Kirkegaard, Marx ochKnausgård.

HÄNGIVEN DET VÄRLDSLIGA”Sekulär tro” innebär enligt Hägg-

lund att vara hängiven det förgäng-liga, det värdsliga och temporära.Det som med säkerhet, trots vårainsatser, kommer att förvittra, för-svinna och dö. Det kan handla omens eget liv, relationer till andramänniskor, samhällen eller olikaprojekt. Även vår planet kommeratt dö en gång. Trots att vi är med-vetna om detta, är människor medsekulär tro dedikerade att förlängalivet så länge som möjligt, men intei evighet. Kanske vore orden tilltroeller trohet i detta sammanhangbättre översättningar av engelskas”faith”, då det handlar om någotmer än en intellektuell övertygelse.Det handlar om att leva sitt liv en-ligt denna tro.

I motsats till sekulär tro står den re-ligiösa tron, där människor har till-tro till ett evigt liv, till frälsning, etttillstånd bortom lidande och död.Ett tillstånd som är utan mening dådet saknar tid och våra handlingar ievigheten saknar syfte. Det krävervarken prioritering eller engage-mang för att ett evigt liv ska upp-rätthållas och bevaras. Det barafinns. Trots att det är meningslöst,upphöjs paradoxalt nog det evigalivet i religiös tro som en högre ochmer eftersträvansvärd form av liv.Den religiösa självmordsbombarenoffrar inget när han spränger sigsjälv och sina oskyldiga offer i bitar.I stället vinner han evigt liv, enligtden religiösa tron.

FRIHETEN ATT KUNNA VÄLJADäremot går allt förlorat för den se-kulärt troende då hennes tid tarslut. Detta konstaterande är enligtHägglund en förutsättning för fri-het. Vi är fria eftersom vi har möj-lighet att fråga oss vad vi ska göramed vår tid. Människans unika fri-het består i att både kunna väljahandlingar i förhållande till våramål, men också att ifrågasätta ochomformulera målen i sig. Vi är friaatt både fråga oss vad vi borde görautifrån rådande moraliska normeroch fria att ifrågasätta och omfor-mulera de moraliska normerna. Detär detta Hägglund kallar ”andlig fri-het”.

Här blir vårt ansvar något centralt,eftersom vi med sekulär tro tar påoss att bedöma våra egna och andrashandlingar. Någon Gud finns intesom dömer ut straff. Varken religio-nerna eller naturen har några svar påhur vi ska leva. I stället ligger ansva-ret helt på oss själva och vår tilltrotill de samhällsinstitutioner vi ska-par och upprätthåller.

Hägglund skriver att vi alltid är be-roende av våra institutioner ochsamhället runt om oss. Våra livsmål,både att formulera dem och uppnådem, är intimt sammankopplademed andra människors livsmål.Därför behövs demokrati för att viska kunna komma överens om det

Sekulär tro och andlig frihet

H U M A N I S T E N

9

gemensamt goda, samtidigt som in-dividen ges möjlighet att äga sitt liv.

ALTERNATIV TILL KAPITALISMEN

I stället för att boken här får ett na-turligt avslut, bygger Martin Hägg-lund vidare på insikten att vi harbegränsad tid och själva är ansvarigaför vad vi använder den till. Han gersig i kast med att rasera grunden förhela vårt ekonomiska system ochmarknadsekonomin, lönearbetet.

Genom lönearbetet säljer vi vår be-gränsade tid och denna förvandlastill kapital ägt av kapitalisten. Hägg-lund är lika omsorgsfull i sina reso-nemang i detta avsnitt som i deandra och jag kan inte avgöra omdet är mina kunskaper i ekonomiskteori eller hans resonemang sombrister när jag som läsare inte begri-per allt.

Oavsett vilket, förespråkar Hägg-lund ett alternativ till kapitalism,något han kallar ”demokratisk so-cialism”. Ett alternativ som är likaoförenligt med socialdemokrati sommed nyliberalism. Ett samhälls-system där vårt arbete inte har somhögsta mål att maximera ekono-miskt värde, utan i stället maximeratillgänglig fri social tid. Det är dentid som blir över när vi gjort nöd-vändigt arbete för att överleva, dentid som kan användas för att formu-lera och förverkliga livsmål, me-ningarna med livet.

Bokens andra halva kan upplevassom utopisk, även om Hägglunduttryckligen motsätter sig detta.Kanske är detta radikala språngnödvändigt för att vi som släppt den

religiösa överrocken också ska ifrå-gasätta andra förhållanden som viser som naturgivna eller eviga san-ningar. För även om vi inte tror påhans svar är vi svaren skyldiga. Vadvill vi verkligen göra med vår be-gränsade tid? Vilket samhälle kan gealla människor likvärdiga förutsätt-ningar att ställa den frågan och för-verkliga sina mål?

SEKULÄRA CEREMONIERBoken är ypperlig när det gäller attförklara innebörden av ett sekulärtliv och meningsskapande. MartinHägglund tar även upp behovet avsekulära ceremonier. Sekulära be-gravningar är nödvändiga för att

minnas och sörja den avlidna män-niskan. Det liv som tragiskt och oåtergivligt har gått förlorat, trotsallt engagemang och alla ansträng-ningar som gjorts att för att bevaradet.

”This Life” är med sina cirka 400sidor och ibland komplicerade reso-nemang en utmanande bok att läsa.Författaren underlättar dock för lä-saren med god översiktlighet ochgenom att upprepa centrala resone-mang. Boken är ett nödvändigt till-skott till det sekulärhumanistiskabiblioteket.

Ulf Gustafsson är förbundssekreterare i Humanisterna.

H U M A N I S T E N

10

örst vill jag förklara en sak.Jag är uppväxt med religiösaföräldrar, och de var sådanaatt jag aldrig upplevde demsom några som använde sin

religion som grund för något somgjorde oss till sämre människor.Därför är jag inte negativ till reli-gion, bara när den används på ettsådant sätt att det uppstår våld, krigoch annat elände – vilket tyvärr äralltför vanligt.

För mig började det när jag varensam hemma ibland. Mina föräld-rar hade varsin bibel liggande, lätt-tillgängligt framlagda, och jag togmig för att slå upp en av dem för attse om det stod något av intresse iden. Det gick så långt att jag lästeden från pärm till pärm.

Men jag läste den på ett sådant sättatt jag uppfattade att det bara varmänniskor som skrivit den med ut-

gångspunkt från sina egna tankar,och som alla författare lagt till de-taljer de inte upplevt, för att stärkaberättelserna. En del saker stämmerkanske, som geografi, natur och så-dant, men någon ”gud” kunde jagaldrig finna. Det var bara något somdykt upp i profetens hjärna och somskrevs för att antyda att den somskrev hade krafter han inte hade.

GOTT OM PROFETEREtt sådant tankesätt är inte hellerovanligt i vår tid. Det där att någonfår makt genom att en gud har gettden till honom, och att detta görhonom till någon som är mycketklokare och förstår allting på enmycket högre nivå, är ofta förekom-mande hos despoter i länder där detfinns förhållanden och en religionsom medger sådant.

I de länder där Jesus framträddefanns det gott om sådana som kal-

lade sig profeter och sa att de varson till den gud de pratade om.Därför ser jag inte Jesus som någotannat än en man som själv tänkt utdet han skulle predika om. Även ivår tid finns sådana personer medgod förmåga att använda ord i syfteatt ge dem genomslagskraft. Jesusfick också tillgång till en skara mänmed stor tilltro till honom och dehar haft stor betydelse för att detsom Jesus sa och predikade fick så-dant genomslag i en del världsdelar.

Det predikas om att han skulle hablivit korsfäst för att sona männi-skors synder, men sanningen är attkorsfästning var en vanlig metod attbestraffa dem som begått hand-lingar som uppfattades som ickeönskvärda av de styrande.

Rolf Tegnér, bosatt i Sala, är mångårigmedlem i Humanisterna.

Religion – myt eller verklighet

Av ROLF TEGNÉR

F

H U M A N I S T E N

11

Humanisterna är ju en organisationsom arbetar för ett humanistiskt, se-kulärt och demokratiskt samhällemed religionsfrihet där ingen på-tvingas religion mot sin vilja. Enkraft i samhället som motverkar ochbekämpar fundamentalism och he-dersvåld och tillkomst av religiösaparallellsamhällen, där människortvingas leva under religiöst förtryck.

Det är vår viktigaste uppgift. Ävenom en allmän opinionsskapande in-formativ verksamhet för att lång-samt påverka samhället är vårbredaste.

I Sverige har vi haft stora fram-gångar under de senaste hundraåren, som gjort oss till ett av de mestsekulära samhällena i världen. Dereligiösa har i regel inte sökt stridmed det sekulära samhället. Det ärett samhälle utan religiösa måsten,och med fria och självständiga kvin-nor.

Men under de senaste åren har vifått grupper i samhället, som är ren-läriga och fundamentalistiska ochingalunda drar sig för våld. Dessagrupper har fått inflytande över liveti så kallade utanförskapsområden.”Hederspoliser” jagar de unga kvin-nor som försöker ta sig ur heders-förtrycket. Judar vågar inte visa sigöppet med kippa. Denna religiösarasism verkar öka från år till år. Nukan man ju inte vara säker på hurgenuin denna religion egentligen är,men det är otäckt när de som hotarandra använder sig religiös retorik

även om det egentligen är ett sätt atthävda sig och söka makt.

Vi får inte låta detta religiösa våldvara ifred och utvecklas och spridasig i Sverige. Vi får aldrig schabblabort vårt världsledande sekulära ochfria samhälle genom missriktad to-lerans. Därför är det viktigt att verk-ligen ta tag i denna utveckling ocharbeta hårt för att vända den och attsamarbeta med andra demokratiskakrafter som gör motstånd mot den.

VÅR GEMENSAMMA FRAMTIDEtt lovande exempel är de kvinnor iGöteborg, med Ann-Sofie Her-mansson som en av de tongivande,som har tagit strid mot förtryc-kande religion genom folkhögsko-

lan Selma. De avser att skapa enverksamhet på folkhögskolan medsyfte att verka för förbättrad demo-krati och för att bekämpa heders-våld, terrorism och islamism.

Den folkhögskolan är ett utmärktexempel på en verksamhet som vihumanister aktivt måste stötta. Detär vår gemensamma framtid här ilandet som det ytterst handlar omoch som måste försvaras mot demörkerkrafter, som har flyttat framsina positioner de senaste åren ochbehärskar närmiljön och gatorna iflera bostadsområden. I en enkät inordöstra Göteborg visade det sigatt elva procent av de ungdomarsom svarade stödde IS och att tret-ton procent av dem kände någonsom åkt ner till Mellanöstern för attstrida.

Vi måste aktivt slå vakt om och ut-veckla vårt samhälle, så att våra ti-digare landvinningar inteundergrävs än mer utan i ställetåterupprättas. Bekämpandet av ter-rorism och hederskultur medtvångsgiften och könsstympningarmåste finnas i fokus och få stora re-surser i våra verksamheter. Det skavara tongivande i våra program ochhandlingsplaner.

Tar vi Humanister tag i dessa frågorär vi en stark och positiv kraft ikampen för sekularism och demo-krati.

Ingwar Åhman-Eklund är medlemi Humanisterna.

Viktigast att bekämpa devärsta hoten redan nu

Av INGWAR ÅHMAN-EKLUND

H U M A N I S T E N

12

rågorna kring klimat, miljö,ändliga resurser och ett lång-siktigt hållbart sätt att levablir allt svårare att fjärma sigifrån. Vi lever i dag i en globalkultur som drivs av fossilt lag-rad solenergi, som bildatsunder miljontals år i jordens

geologiska urtid, långt före männi-skans inträde på scenen. Det gällerkol, olja och naturgas.

Vår förbrukning av denna fossilasolenergi är motorn i de utsläpp av

växthusgaser som långsamt gör jor-den varmare, smälter glaciärer samthöjer och försurar havet. Det inne-bär efter hand stora förändringar avbetingelserna för odling och matför-sörjning. Trots att den fossila ener-gin i högsta grad är en ändlig resurskommer vi inte att kunna användamer än en tredjedel av dagens kändareserver om Parisavtalets klimatmålom en temperaturökning på max 2grader ska hållas. Vi är i dag globaltsett helt beroende av fossil energi.Cirka 87 % (2017) av vårt globala

energibehov produceras av kol, oljaoch naturgas. Endast en mindre delär kärnkraft eller förnyelsebaraenergi.

Även om den förnyelsebara ener-gin, i form av sol-, vind- och raffi-nerad bioenergi (typ etanol, biogas,biodiesel), procentuellt sett har ökatdramatiskt de senaste fem åren haruttaget av fossil energi räknat i tera-wattimmar (TWh) ökat cirka femgånger så mycket under samma tid.Uttaget av icke-raffinerad bioenergi

Vilket ansvar har vi för de framtida

globala livsbetingelserna?

Av FREDRIK AHLGREN och CARL GUSTAF OLOFSSON

F

H U M A N I S T E N

13

i form av ved, flis, pellets och kol-ning (mycket vanligt i Afrika) kan iett globalt perspektiv bara öka mar-ginellt. Och den ger förstås upphovtill koldioxid vid förbränning vilketofta glöms bort. Potentialen för ut-byggnad av vattenkraften är sanno-likt mycket begränsad även om mantänker en osannolik fördubblingfrån 2,6 % och cirka 4000 TWh år2017. Kärnkraften är starkt ifråga-satt. Dessutom är ledtiderna för pla-nering och byggande väldigt långa.Vi har ännu inte ersatt en endastekWh med förnyelsebar energi, utanden har hittills bara fungerat somett extra energitillskott. Uttaget avfossil energi ökade även under2018!

Om vi använder den fossilt lagradesolenergin “to the bitter end” pekari stort sett samstämmig forskninginom jordsystemvetenskapen motatt vi, utöver höjda havsnivåer,kommer att tvingas hantera alltmeroförutsägbara och svårhanterliga vä-derhändelser. Detta kommer i sintur sannolikt att leda till stora folk-omflyttningar och svåra konflikter isökandet efter mat och uppehälle.

Om vi samtidigt ställs inför snabbtökande energipriser och akut ener-gibrist är risken stor att vår extremttransportberoende och högteknolo-giska globala industrikultur, som vikänner den, kommer att kollapsa.Om våra sämsta sidor som männi-skor då går i dagen hos en tillräck-ligt stor minoritet – det räckergissningsvis med 5% - i den hård-nande konkurrensen om mat ochlivsutrymme, så kan det finnas ettantal mycket mörka globala år-hundraden runt hörnet.Är det möjligt att ersätta den fos-

silt lagrade solenergin med annanenergi? Hur mycket solpaneler,vindkraftverk och biobränsle be-hövs? Vi kommer att sannolikt atthitta nya typer av energikällor somkan ge nya tillskott. Men det är väl-digt mycket fossil energi som ska er-sättas. Detta gäller även om vi baratänker oss dagens energikonsum-tion. Om den fortsätter att öka somhittills blir det förstås än tuffare.

Sedan industrialiseringens bör-jan för lite mer än 150 år sedan harökad tillväxt och ökad energikon-sumtion gått hand i hand. Att detfinns en gräns för ökningen av ener-gikonsumtionen är uppenbart.

Och vad gäller för den ekono-miska tillväxten? Är tron på evigekonomisk tillväxt en tankefigurmed samma oantastlig dignitet i vårsamtid som tron på Gud var för 500år sedan?

Det blir allt tydligare att vi pådjupet behöver ompröva vårt sättatt tänka, leva, konsumera och or-ganisera vårt samhälle, lokalt ochglobalt, om alla människor på jor-den ska ha något sånär anständigaoch rimliga livsvillkor om 100 år,500 år, 1000 år. Frågan är hur.

En sak är säker, vi kommer att be-höva gå i närkamp med frågan omvad vi behöver för att leva ett gottliv. Kommer förnöjsamhet och an-språkslöshet att vara basala överlev-nadsdygder om 100 år?

Att vi till detta människoskapadescenario också lever med en kosmiskutsatthet kan vara bra att hålla iminnet. Det stämmer till stor öd-

mjukhet inför det ömtåliga lilla klotvi lever på. Jorden har genom sinhistoria drabbats av ett antal kos-miska katastrofer, några gigantiska.Även om vårt kosmiska närområdeblivit lugnare finns det inga garan-tier inför framtiden. Det kan gå åtpipan även om vi lyckas skärpa oss.Men det skulle vara tragiskt om viutan kosmiska katastrofer, genomvår kortsiktighet och blindhet un-derminerar förutsättningarna förden form av medvetande, förund-ran och självreflektion som mänsk-ligt liv och den mänskligacivilisationen utgör.

Det finns en sekulär, humanistiskmoralisk devis som säger att allahandlingar är okej så länge de inteskadar andra. Det blir allt tydligareatt den behöver kompletteras meddevisen: alla sätt att leva är okej sålänge det inte överbelastar det glo-bala livsutrymme vi har att dela på.

Om vi tar denna devis på allvar in-nebär det att vi alla har en skyldig-het att läsa på och försöka förstå hurstor ”min” belastning är på det ge-mensamma globala livsutrymmet.

Vi har inga svar. Däremot vill vibidra till att hålla dessa viktiga fram-tidsfrågor i luften – inom Humanis-terna och i det offentliga samtalet.

Fredrik Ahlgren och Carl Gustaf Olofsson ärmedlemmar i Humanisterna Kalmar.

PS. Kolla gärna Humanisterna Kalmars vi-deoinspelningar: ”Ett samtal om klimat ochett hållbart sätt att leva” (Ulf Danielsson,Therese Uddenfeldt), ”Att vara människa iantropocen” (Martin Gren) och ”Klimatoch ändliga resurser – en moralisk fråga?!”(Nina Wormbs, Billy Larsson, Pella Larsdot-ter Thiel). Kan googlas! DS.

H U M A N I S T E N

14

DEBATT

Det har gått åtta år sedan Humanis-terna väckte liv i frågan om omskä-relse av pojkar med en artikel påDN Debatt. Då FN:s barnkonven-tion 2020 ska integreras i svensk lagvill Humanisterna åter igen lyftafrågan om barns rätt till kroppsligintegritet och ifrågasätta hur grän-sen mellan barns rätt till religions-och övertygelsefrihet och föräldrarsrätt att påverka sina barn idag dras.Så utmärkt att frågan om köns-stympning även av pojkar upp-märksammas.

Könsstympning innebär ett tydligttillfogande av kroppsskada. Fråganbör därför med fördel diskuteras ut-ifrån vad som stadgas i brottsbalkenom brott mot liv och hälsa.

Brottsbalkens andra avdelning, ka-pitel 3, 5 §: Den som tillfogar enannan person kroppsskada, sjuk-dom eller smärta eller försätterhonom eller henne i vanmakt ellernågot annat sådant tillstånd, dömsför misshandel till fängelse i högsttvå år eller, om brottet är ringa, tillböter eller fängelse i högst sex må-nader.

Kanske har försök gjorts av någonatt få fram uppgifter om hur mångapojkar som avlider eller skadas påolika sätt runtom i världen på grundav könsstympning.

Är Humanisterna nu starka nog atttillsätta en egen expertutredning

som allsidigt tar itu med detta mot-bjudande oskick och utarbetar ettförslag till ny svensk lag?

Hur stort stöd skulle kunna fås förett vitt spritt upprop om ekono-miskt och moraliskt stöd till ensådan kampanj för pojkars rätt attfå ha sina könsorgan i fred?

Hur stor uppskattning skulle Hu-manisterna ytterligare vinna genomen uthållig kampanj tills en ny lagär på plats?

Valentin Sevéus är styrelseledamot i SverigesFredsråd och medlem i Humanisterna.

Könsstympning av pojkar

Av VALENTIN SEVÉUS

Ett motbjudande oskick

H U M A N I S T E N

15

DEBATT

Av BENGT MANNBERG

Manlig könsstympning (religiösterm: omskärelse) diskuteras ofta iett religiöst perspektiv; ska det ansesingå i religionsfriheten eller inte? Attpå detta sätt behandla mannens för-hud som ett från kroppen friståendeting, fri att offras i en religiös ritual,är bara ett sätt att flytta fokus frånförhudens naturliga funktion. Poj-kar föds inte med ett könsorgan ut-rustat med förhud för att den skaskäras bort i en religiös rit.

I ställningstagandet gällande köns-stympning är det endast två frågorsom behöver besvaras:

1. Är det rätt eller fel att, i en reli-giös rit, begå ett fysiskt övergrepp påen liten pojke genom att lägga upphonom på en bänk och skära bortnervtrådarna, talgkörtlarna och för-huden från hans könsorgan? Ett in-grepp som är oåterkalleligt och görspå ett ej könsmoget barn, som äroförmöget att förstå vad det kom-

mer att innebära för hans sexuellanjutning som vuxen.

2. Har en vuxen man rätt att självbestämma över sitt könsorgan ochsin sexuella njutning eller är det li-vets lotteri om i vilken familj manföds som ska avgöra detta?

Med tiden, och samhällets utveck-ling, framstår könsstympningslagen(lag 2001:499) som alltmer bisarroch inhuman. Vi har under de se-naste åren haft ett Metoo-upprordär en mängd kvinnor har vittnatom ovälkomna beröringar, sexuellaanspelningar och förnedrande be-handling. En riksdagsman står åta-lad för sexuellt ofredande genom attha lagt sin hand på kvinnors lår,maxstraffet är två års fängelse. Kvin-nor som inte har fått arbete pågrund av sin klädsel tilldöms rejälaskadestånd för diskriminering. Vihar fått en samtyckeslag som regle-rar fullvuxna personers sexliv.

I inget av dessa fall riskerar någoninblandad person att få sin kroppstympad. Ändå är samhällets ochallmänhetens dom hård och be-straffning utkrävs. Samtidigt blir 3-4 000 små pojkar könsstympadevarje år, i tysthet och med lagensstöd.

Om stympning av försvarslösa barnskroppar år 2019 kan anses ingå i re-ligionsfriheten är det delar av reli-gionsfriheten som bör skäras bort,med den skarpaste kniven i lådan.

Icke-medicinsk bortskärande av för-huden på pojkars och mäns könsor-gan bör i lag förbjudas. Då skullemän få samma lagskydd för sinakroppar som kvinnor redan har.

Bengt Mannberg är pensionär och bosatt i Stockholm.

En del av religionsfriheten som bör skäras bort

16

H U M A N I S T E N

en 10 september varHögtidssalen på Konsta-kademin i Stockholmfullsatt med riksdagsleda-möter, ministrar, partile-

dare, myndighetspersoner ochandra när Humanisterna för åt-tonde året i rad arrangerade en se-kulär högtidsstund i samband medriksmötets öppnande. Högtidsstun-den genomförs innan riksdagsleda-möter och riksdagens gäster samlasför den officiella ceremonin i Riks-dagshuset.

Syftet med högtidsstunden är atterbjuda ett sekulärt alternativ fördem som deltar i ceremonin och villuppleva något annat än gudstjäns-ten som samtidigt genomförs i Stor-kyrkan. Humanisterna vill medhögtidsstunden uppmärksammavärdet med demokrati, en sekulärstat och mänskliga rättigheter.

-Det var en högtidlig och bitvis

känslosam sekulär högtid i sambandmed riksmötets öppnande, sägerHumanisternas ordförande AnnaBergström. Jag har fått enormt myc-ket fin respons på arrangemangetoch vi ska vara väldigt stolta över attvi har lyckats göra detta till en sådanframgång.

Vid årets högtidsstund talade Fred-rika Bremer Förbundets ordförandeUlrika Kärnborg och Marcin de Ka-minski från organisationen CivilRights Defenders. OperasångarenRickard Söderberg och pianistenJohan Reis stod för de musikaliskainslagen.

”SEKULÄR BÖN”Anna Bergström välkomnade alladeltagare med att prata om vikten avdemokrati och politikens roll i att be-vara civilsamhällets styrka. I sin av-slutning läste hon upp delar av den”sekulära bön”, som hon efter valet2018 framförde i radioprogrammet

Nordegren & Epstein i P1.- Vi sätter tilltro till det öppna sam-talet mellan människor med olikaperspektiv eftersom det leder till nyaidéer och lösningar. Vi sätter tilltrotill att de flesta människor hellrebygger vidare och stärker demokra-tin och värnar våra mänskliga fri-och rättigheter än raserar dem. Visätter också tilltro till att när män-niskor möts och enas om ett gemen-samt mål kan det till synes omöjligagöras möjligt. Oavsett om vi män-niskor lever med eller utan en högremakt i våra liv delar vi alla dennaförmåga till att genom samtal for-mulera gemensamma mål och till-sammans bygga desto bättresamhällen.

Humanisten publicerar här också de talsom Ulrika Kärnborg och Marcin de Ka-minski höll vid högtidsstunden. Se följande sidor.

DDemokrati i fokus vid år

H U M A N I S T E N

17

ets sekulära högtidsstund

Ulrika Kärnborg, Richard Sjöbertg, Anna Bergström, Marcin de Kaminski och Johan Reis.

H U M A N I S T E N

18

Kära riksdagsledamöter, kära demo-kratikämpar!

Det var en gång en flicka som växteupp, lite oansenlig, grå och halt, imitten av en stor barnaskara på denvärmländska landsbygden. Hennesbarndom utspelade sig under den os-cariska eran – en tid i svensk historiadå begåvade kvinnor stötte på särskilthårt motstånd – och hennes familjkämpade med kroniskt dålig eko-nomi.

Ändå lyckades den här flickan bli enav landets genom tiderna mest fram-gångsrika författare, den första kvin-nan på parnassen och till sist ävenmottagare av Nobelpriset i litteratur.

Låter det inte mirakulöst?

Jo, Selma Lagerlöfs öde, för ni har välredan gissat den lilla flickans namn,blev lika fantastiskt som intrigen ihennes debutroman ”Gösta Berlingssaga”. Lagerlöf var ju en författaresom bröt mot regler. Hon använde le-gender och myter i en tid när mångahade börjat se ned på sagoformen.Hon levde samkönat trots att homo-sexualitet var det största tabut. Medtiden kom hon att bli en tung aukto-ritet i politiska frågor, trots att kvin-nor under större delen av henneskarriär inte ens hade rösträtt.

Hur kunde hon klara allt detta? Ochvarför just hon?

Ett svar är att Lagerlöf, förutomenorm talang och en viljestyrka somnästan var skrämmande, också hadetajming. Hon hade turen att födas ini en tid då kampen för lika rättigheterledde till att kvinnor också för förstagången kunde ge sig ut i offentlighe-ten.

Sekelgammal demokratiI år firar vi att vår demokrati fyller100 år. Det är alltså ett sekel sedan

kvinnorna i Sverige blev fullvärdigamedborgare och det var Agda Mon-telius och Gertrud Adelborg frånFredrika Bremer Förbundet som läm-nade över den första petitionen omkvinnlig rösträtt. 1910 skrev feminis-ten Elin Wägner den sedermera klas-siska romanen ”Pennskaftet”. Iboken förekommer en ironisk kamrersom ingår i samma matlag som Penn-skaftet – pennskaft, det var den tidensskämtsamma beteckning på en kvinn-lig journalist.

Han ställer en fråga som har gått tillmansplaininghistorien: ”Vilket villPennskaftet helst ha: rösträtt eller enny hatt?” Hon svarar ilsket: ”Jag villinte ha någondera delen. För jag villförtjäna till både rösträtt och hattsjälv.”

Citatet säger mycket om den gängsehistorieskrivningen och om kvinnorsilska över hur den har brukat gå till.Allt för ofta har det fått heta att kvin-norna ”fick” rösträtt. Ingentingkunde vara mer felaktigt. Rösträttenär, som ni alla vet, resultatet av enlång, envis och ibland farlig kampsom har bedrivits av flera generatio-ner kvinnor och män. För kvinnornasdel kom motståndet från alla håll,inte minst från de engagerade kvin-nornas egna familjer. Berömt är denkonservative justitieministern Hjal-mar Hammarskjölds förslag att giftamän skulle tilldelas två röster efter-som de i egenskap av hustruns för-myndare skulle kunna avge ävenhennes röst.

Ändå kom rörelsen att bli en avvåra riktigt stora utomparlamenta-riska rörelser. Ni har kanske sett fo-tografiet av Elin Wägner när honstår inför den enorma stapeln be-stående av 30 band med 350 000underskrifter till stöd för kvinnligrösträtt?

Historien delvis bortglömdUppslutningen den gången var san-nerligen imponerande, vilket gör detdesto besynnerligare att så stora bitarav den här kvinnohistorien har sjun-kit ned glömska. Vad beror det på?Förmodligen på att kvinnors rätt attorganisera sig över allt och i alla tiderhar setts som ett hot och ifrågasatts.Så är det även i dagens Sverige därstödet till det civila samhälletskvinno- och jämställdhetsorganisatio-ner är förbluffande svagt.

Detta demokratiår 2019 är därför ettbra tillfälle att påminna om det somglobala studier slår fast; nämligen attfria och självständiga kvinnorörelserär den enskilt viktigaste garantin förkvinnors demokratiska rättigheteröver hela världen.

Eller, som Selma Lagerlöf sa, när honpå den stora internationella rösträtts-kongressen 1911 i Stockholm pläde-rade för att det goda samhället baragår att förverkliga om kvinnorörelsenär med på tåget:

”Ack, vi kvinnor är inga fullkomligavarelser, ni män är inte fullkomligamera än vi. Hur skall vi nå fram tilldet, som är stort och gott, utan atthjälpa varandra? Vi tror inte, att ver-ket skall gå fort, men vi tror, att detvore synd och dårskap att avvisa vårhjälp. Det lilla mästerverket, hem-met, var vår skapelse med mannenshjälp. Det stora mästerverket, dengoda staten, skall skapas av mannen,då han på allvar tar kvinnan till sinhjälpare.”

Ulrika Kärnborg är författare, kulturskribent och ordförande i Fredrika Bremer Förbundet.

Allmän rösträtt är resultatet av en lång kampAv ULRIKA KÄRNBORG

H U M A N I S T E N

19

För femtio år sedan kom mina föräld-rar till Sverige, tvångsförvisade fråndet land de trodde var deras. De fickhöra att de inte längre var välkomnaoch att deras judiska arv och opposi-tionella engagemang betraktades somreaktionärt och icke önskvärt. Förfemtio år sedan fick mina föräldrar ettutresevisum och en enkelbiljett fråndet totalitära Polen.

Min fars engagemang för yttrandefri-het, demokrati och frihet för alla fort-satte från Sverige. Som del av denösteuropeiska diasporan arbetade hanmed att översätta, trycka och smugglademokratirörelsens pamfletter ochböcker från väst in över den fysiskajärnridå som länge delade Europa.

När muren föll pustade mina föräld-rar, liksom många andra, äntligen ut.Demokratin var på frammarsch, ochskulle segra mot den totalitära dikta-turen. Alla dessa år av förtryck, så fy-siskt nära våra liberala demokratier –visst borde vi alla ha lärt oss något.

Allvarligt och oroande lägeJag arbetar vid den svenska männi-skorättsorganisationen Civil RightsDefenders, där jag är chef över vår av-delning för skydd och säkerhet försärskilt utsatta försvarare av mänskligarättigheter. Många av de 35 länderdär våra 200 partnerorganisationer ärverksamma tillhör världens allra mestrepressiva. Den globala utblick vi hari vårt arbete ger en bra – om än intepositiv – bild av världsläget för demo-krati och mänskliga rättigheter.

Och jag måste ärligt säga, jag är oro-lig. Att läget för mänskliga rättigheterär allvarligt och oroande i Kambodja,i Venezuela, i Tanzania – det är väl-känt. Utmaningarna skiftar, men dendemokratiska trenden är ur ett globalt

perspektiv nedåtgående. Det somoroar mig allra mest är dock hur dennegativa utvecklingen återigen kryperallt närmare – utan att vi tycks vetavad vi ska göra.

Jag är inbjuden för att här hålla ettinspirerande högtidstal. Men det se-naste decenniet har Europas demo-kratier utmanats på ett sätt som inteåterfinns någon annanstans i världen.Tillåt mig därför i stället göra en folk-bildande utvikning.

Tre signalerDen trend vi ser spridas över världendär demokratier görs tandlösa ochtvingas – eller tillåts – röra sig motmer slutna samhällen är vad vi kallarautokratisering. Autokratiseringen ären lömsk process, eftersom den – liktde kokande grodorna – ofta kommersmygande. Vi måste lära oss att kännaigen dess specifika kännetecken för atti god tid ana fara å färde så att vi alla,såväl i det personliga som det gemen-samma, kan agera. Det finns tre sig-naler vi måste lära oss att identifiera,och därefter desarmera.

Ett. Demoniseringen. Populismensframmarsch runt om i världen – inteminst i vårt eget närområde och land– borde vara en väckarklocka. Karis-matiska ledare, som utan egentlig po-litisk analys pekar ut en skapad fiendeför att öka den generella misstron motdet vi känner som enande och sant,känner vi alla igen. Vi borde vetabättre. Vi borde aldrig låta oss självaeller våra vänner köpa idén om dendehumaniserade andre. Analyser sombaseras på ”vi mot dem” borde till-höra det förgångna.

Två. Tystandet. En evidensbaseradoch verklighetsförankrad analys måsteutgöra grunden till vår gemensamma

politiska verklighet. Men det vi kän-ner som sanning utmanas allt oftare,inte minst genom organiserade desin-formations- och smutskastningskam-panjer. Viktiga röster som bör liggatill grund för ett verkligt rättighetsba-serat beslutsfattande riskerar atttystna. Ett öppet samhälle kan inteexistera utan det fria ordet, och dessaktörer måste till varje pris försvaras.

Tre. Försvagandet av våra demokra-tiska institutioner. När demokratinsgrundvalar osakligt attackeras ochdess tjänstemän ersätts av klåpare tillpolitruker – då är det fara å färde. Vifår inte låta diskursen tas över av ner-vösa aktörer som har den verklighets-främmande samhällskollapsen somsitt viktigaste narrativ. Det är ingenhemlighet att jag och den organisa-tion jag företräder ofta agerar som kri-tisk röst i det offentliga samtalet. Menliksom alla aktörer, som med självin-sikt kan kalla sig demokrater, har vivår grund i ett försvar av rättsstaten,det offentligas oberoende myndighe-ter och den fria pressens granskandefunktioner.

Sopa framför egen dörrMånga av dessa utmaningar har vilänge levt med i vårt arbete i länderlångt härifrån. Men den senaste tidenhar anledningarna att sopa allt när-mare vår egen dörr blivit alltfler. IUngern utsätts vår systerorganisationför statligt sanktionerade antisemi-tiska attacker. I Polen monteras rätts-staten ner, bit för bit. Även i Sverigeutsätts opinionsbildare i rättighets-orienterade frågor för upplevt ökathat, hot och trakasserier.

I våras släppte vi på Civil Rights De-fenders rapporten ”När samhällettystnar” om just hat, hot och trakasse-rier mot oberoende opinionsbildare.

Av MARCIN DE KAMINSKI

En negativ utveckling kryper närmare

H U M A N I S T E N

20

Av KERSTIN UISK

I "Fakta eller fiktion" (Humanistennr 2/2019) frågar Peter Pernsteinervarför människor har ett så intensivtbehov av att tro på något som intehar med verkligheten att göra. Enverklig kärnfråga.

Jag tror att det beror på att behovetav trygghet, kanske tröst, är så stortatt människor väljer att bortse frånsitt förnuft för att tillgodose det.Det är så starka behov att de inte sernågon annan väg att tillfredsställadem.

Att delta i ritualer tillsammans med andra människor känns ofta mycket

tillfredsställande, särskilt om de ärkopplade till en vacker eller kraftfull symbolik. Det kan ge trygghet ochhopp, och kanske också känslan avatt ha utfört något, som kan påverkadet egna ödet.

Kanske man därigenom också blirmera fokuserad och lättare upptäc-ker utvägar och problemlösningar.

Kerstin Uisk är pensionär och fil kand ikemi, statistik och matematik.

Tryggheten slår ut förnuftet

Svar till Peter Pernsteiner

Ta gärna ett eget exemplar på vägenut. Rapporten ger en smärtsam in-blick i vardagen för de skribenter,journalister och opinionsbildande ak-tivister som engagerar sig i rättighets-baserade frågor. Att läget varoroväckande visste vi redan innan,rapporten baseras på de kontakter viunder förra året i allt ökande omfatt-ning haft med personer som hört avsig till oss för råd och stöd i hante-ringen av hotfulla situationer som re-sultat av sitt opinionsbildande.

Demokratin måste försvarasDet som så ledsamt överraskade mig

var hur explicit de opinionsbildaresom intervjuats för rapporten ut-tryckte att de aktivt valt bort ämnenatt skriva om på grund av en verkligeller antagen hotbild. Hur de är oro-liga för att den digitala smutskast-ningen de drabbas av kan påverkaderas möjlighet att uttrycka sig, menockså att den kan påverka deras barnsfysiska säkerhet. Och inte minst – hurde upplever att de, bortom sina när-maste stöd- och vängrupper, saknarbackning från samhället.

Jag skulle vilja vara mer entusiastiskoch uppmuntrande. Men allvarliga

tider kräver såväl allvar som mod.Den demokrati vi känner som vårmåste försvaras, av såväl folkvalda ochcivilsamhällets engagerade som denbredare allmänheten.

Historien har ledsamt visat att vårafriheter för att bevaras aktivt måsteförsvaras. Det försvaret, den kampen,är vi alla, gemensamt, en del av.

Marcin de Kaminski är chef för avdel-ningen för skydd och säkerhet hos CivilRights Defenders.

H U M A N I S T E N

21

En gång i tiden var kyrkan så starkatt den ansåg sig ha rätt att be-stämma över människors tankar. Ensom i tid insåg följderna av detta varKopernikus (1500-talet). Han pub-licerade därför inte upptäckten attdet var jorden som snurrade runtsolen. Det gjorde däremot GalileoGalilei. Han trotsade kyrkan somansåg att det var solen som snurraderunt jorden. Det resulterade i endödsdom, som dock ej verkställdes.

I dag är situationen helt annor-lunda, men protester mot veten-skapligt tänkande finns kvar ihögsta grad. Kreationismen accep-terar inte evolutionsläran, utan häv-dar att det är Gud som har skapatallt det liv som finns på jorden. ID,intelligent design, har använts föratt påpeka att bakom allting finnsdock Gud.

Astronomin har gått framåt medstormsteg. Fantastisk utrustningbåde på och utanför vår planet hargjort det möjligt att kartlägga ochbeskriva vårt universum i detalj. Vihar då kunnat konstatera att deolika skapelseberättelser som vi fårfrån religiösa skrifter inte stämmer.De stämmer inte sinsemellan och dehar uppenbara faktafel. Ändå finnsdet de som anser att Gud har sittfinger med i uppbyggnaden av uni-

versum, vilket man kan avläsa iolika religiösa skrifter.

Vad gör man åt denna till syneseviga kamp? Måste man göra någotöverhuvudtaget? Det viktiga är juhur vi ser på varandra, om vi låtervår religiösa tro eller icke-tro på-verka vår syn på andra. Livsåskåd-ningar är viktiga, kanske livsviktiga.De har följt med oss i all vår tid. Engång var det lätt att välja. Man valdeden livsåskådning, kultur, som manväxte upp i.

VIKTIGARE MED GEMENSAM GRUND

Globaliseringen har krympt vårvärld. Kulturer, religioner möts ochnöts mot varandra. Varje kultur harinte längre sitt eget territorium. Detgör att det blir allt viktigare att vi fåren gemensam grund att stå på. Mendet räcker inte med att bara hänvisatill de mänskliga rättigheterna. Enhållbar livsåskådning som kan ac-cepteras av alla, finns en sådan?

Kanske inte, men hur bygger vi uppbästa möjliga livsåskådning?

Erfarenhetsmässigt bör delar avden, kanske hela, tas från vetenska-pen och från humanismen. Omman vill att också en del gudssynska vara med, vad bör den då inne-hålla? För att vara meningsfullmåste den rimligen tillföra någotsom inte finns i den andra delen.Det vanligaste är att man utlovar ettliv efter jorddöden. Gudssynen be-skriver villkoren för att få upplevaett andra liv och hur det kan tänkasbli.

För att en gudssyn ska bli trovärdigmåste det finnas en möjlighet förmänniskan att kommunicera mednågon gud, ängel eller något annaticke-fysiskt andligt väsen. Men hurska det gå till? Enligt alla kända fy-siska lagar sker kommunikationgenom energiöverföringar. Är dettamöjligt mellan en fysisk och en ickefysisk kropp?

Svaret här är ett klart nej, vilket be-tyder att en gudssynsdel inte platsari en global, allmän, modern livs-åskådning.

Erik Grönros är pensionerad elektroingenjör.

(Inspirationskälla: Boken ”Berättelsen omallt” av David Christian.)

Tron på Gud är inte modern

Av ERIK GRÖNROS

Ateismen, agnosticismen och annan tro

Av LARS GRAF

H U M A N I S T E N

23

En del sekulära humanis-ter har en annan syn änjag på den bakomlig-gande innebörden i föl-jande tre satser, en

jakande: "Jag är ateist", två ne-kande: "Jag tror inte på Gud" och"Gud finns inte", vilka alla betyderatt ingen gudomlig avsikt finns medvärlden. Dessa sekulära humanisterbelyser innebörden av dessa satsermed tankar som jag vill samman-fatta i följande tre punkter:

1) Säger jag att jag tror på Gud gerjag uttryck för en livsåskådning/tro.Men säger jag att jag är ateist, för-nekar jag bara Guds existens och be-jakar inget. Detta är ingenlivsåskådning/tro.

2) Satsen "Jag är ateist" är jämför-bar med satsen "Jag spelar inte ten-nis", som inte innebär att jag utövaren annan idrott. Är jag ateist inne-bär det på samma sätt inte att jaghar en annan tro.

3) Satsen "Jag tror inte på Gud" ärjämförbar också med en sats som"Jag tror inte på storsjöodjuret".Dessa satser uttrycker ingen livs-åskådning. De förnekar bara två exi-stenser.

INNEBÖRDEN AV ATT INTE TRO PÅ GUD

Faktainnehållet och jämförelserna iovannämnde ateisters tre tankar kansynas giltiga. Men börjar man fun-dera, tycker jag innehållet i demhaltar. Om jag säger mig inte tro på

Gud förnekar jag en existens, menjag menar att jag samtidigt ger ut-tryck för en lika bred och mångfa-setterad tro som om jag sagt mig haen gudstro.Här väljer jag bland flera ut ateis-

ters fyra mest grundläggande, ge-mensamma trosuppfattningar somframgår av att de inte tror på Gud.Dessa numreras nedan och kallas A.

A:1) Vilja, avsikt, syfte, ändamålsaknas i världens tillkomst. (Menmänniskan har en avsikt med dethon gör. Det låg för henne nära attse en animistisk senare gudomlig av-sikt i allt. Så småningom stod detklart för vetenskapen att orsak finns,men avsikt finns bara hos medvetetliv. I dag anser vetenskapen att påelementarpartikelnivån finns inteheller någon orsak, bara tillfällighetoch sannolikhet, vilka har en inver-kan, om än svårfångad, på allt.)

2) Människan står fri från att un-derkasta sig en obefintlig, utom-världslig vilja.

3) Människan har ett ändligt, jor-diskt liv, inget utöver det. (Ett fak-tum att förlika sig med.)

4) Samvetet/moralen har vuxit framhos människan, då hennes typ av livinte fungerar utan.

TRADITIONELL KRISTEN GUDSTRO

Jag väljer också ut de motsvarandefyra grundläggande, gemensammatrosuppfattningarna i traditionell

kristen (men också i en del annan)gudstro. Dessa numreras nedan ochkallas B.

B:1) Gud är en vilja i yttre verklig-heten som skapat allt att finnas ochske enligt hans avsikt. (Med yttreverkligheten eller världen menas härallt som finns. Med inre verklighe-ten menas den bild av yttre verklig-heten som kommer till imänniskans inre/hennes sinne.)

2) Människan måste underkastasig, lyda och frukta Gud, ochhandla, tro och tänka rätt.

3) Människan har möjlighet att fåett evigt liv i paradiset, om hon föl-jer föregående punkt.

4) Samvetet/moralen har Gud givitmänniskan för att hjälpa henne attfölja hans bud.

ATEISTER MED TROSUPPFATTNINGAR

Någon ateist kan nog se satser somde i A som sanna. Men de kan intei dag om ens någonsin ses som ve-tenskapliga sanningar. Satserna ibåde A och B ses bäst som tros-uppfattningar eller övertygelser. Bär, siffra för siffra, motsatsen till A. Ateisten tror på satserna i A och för-nekar dem i B. Den gudstroendegör tvärt om. Båda uttrycker i A re-spektive B den viktigaste biten avsin tro. Men vad för något gemen-samt har de som inte spelar tennis?Svar: Bara att de inte deltar i en vissaktivitet och det är ingen idrott.

E

24

H U M A N I S T E N

Och vilka gemensamma övertygel-ser har de som inte tror på storsjö-odjuret? Svar: Förnekandet av enbiologisk existens. Att förneka ellerför den delen bejaka en sådan exi-stens är en för mager övertygelse föratt kallas en livsåskådning.

Det är språkligt intressant att de tvåsatserna "Jag tror inte på Gud" och"Jag tror inte på storsjöodjuret" tillformen är parallella, men till inne-hållet så olika att de är svåra att jäm-föra. I den förra satsen förnekar jaginte bara Guds konkreta existensutan framför allt en gudomlig avsiktmed världen. I den senare förnekarjag bara storsjöodjurets existens.Det är väsensskilt att förneka exi-stensen av en gudomlig avsikt ochexistensen av en biologisk varelse.

Min slutsats och åsikt: I motsats tilldem som inte spelar tennis eller intetror på storsjöodjuret avslöjar ateis-ter, utan att säga något i övrigt, mednödvändighet en mängd gemen-samma trosuppfattningar. Se Aovan. Icke-tennisspel och icke-tropå storsjöodjur är ingen idrott re-spektive ingen livsåskådning. Icke-tro på Gud däremot är en rik,ateistisk tro.

AGNOSTISKA TANKAR I OLIKATROSUPPFATTNINGAR

Satsen "Jag tror på Gud" har en be-tydelse som i dag är svår att entydigtringa in. Traditionellt kristet troen-de har den fasta övertygelsen att detoerhörda/heliga, som de erfar i sittinre och kallar Gud, finns som enallsmäktig, skapande vilja i yttreverkligheten, en vilja man måste un-derkasta sig, lyda och frukta, allt en-ligt mångtusenårig tro enligt Bovan.

De icke-traditionellt kristet troendeär mindre tvärsäkra. Mina försök till

tolkning av deras tro är att de serGud som uttryck för en omtankeom allt och sin tro som en relationmellan Gud/tillvaron och männi-skan/livet. Vad Gud egentligen ärvet ingen, och tillvaron är som ettomskakande mysterium. Dessa tan-kar är för mig sympatiska. De liggeragnosticismen nära.

Människans urgamla tankemönsterär att förflytta det oerhörda/heligasom hon erfar i sitt inre och alla sin-nesupplevelsers ursprung till värl-den, fastän allt, ibland av oklaranledning, uppstår i hennes inre.Jag erfar själv det oerhörda/heliga itillvaron, men känner att det hörhemma i mitt sinne. Den tyske filo-sofen Kant (1724-1804) menar attmänniskan i sitt inre skapar en bildav världen, som hon projicerar påvärlden och tror är världen. Menden sanna världen är ovetbar. (I detavseendet liknar den världen idé-världen hos antikens Platon.) Kanthar här en agnostisk tanke parallelltmed en stark gudstro. Men veten-skapen menar trots Kant att männi-skan ändå har en förmåga attrealistiskt uppfatta få, men för över-levnaden viktiga partikelström-mar/partikelvågor runtom sig.Dessa regisseras av hennes sinnenoch görs om till en för henne själv-klar, oftast funktionell, ibland reli-giös och magisk bild av världen.

FANATISM OMÖJLIGGÖR SAMVARO

Tillsammans med denna vardags-bild av världen får hon ibland enhänförelse i natur-, och trosupple-velser, i förälskelse, mysticism, in-tuition, och flow och i upplevelsen(för de få i skapandet ) av litteratur,konst, musik, dans med mera. Ensvårtämjd del av sinnet för hennebort i berusande hänryckning. Mendet kan finnas otrevliga drag i detta

som kan ge masspsykos och leda tillpogromer, häxbränningar, lynch-ningar, människooffer med mera.När masspsykosen sätter in (oftaförstärkt av religiös eller annan tro)väger sunt förnuft, medmänsklighetoch samvete lätt. Dessa tre hindermot masspsykosen måste männi-skan ständigt anstränga sig att hakvar.

Att leva med människor med olikatro, kultur och etnicitet gör livet riktoch ger tillfälle att ifrågasätta dum-heter i egna uppfattningar. Men fa-natismen omöjliggör sådansamvaro. Jag ser mig som ateist menockså som agnostiker. Gud finnsinte, men mycket övrigt i tillvaronsgrunder är ovetbart.

Många tror annat. Men det krävsinte att alla i en gemenskap, till exempel i ett land, tror det samma.Däremot krävs jämlikhet mellanolika tro, kultur, tradition, moders-mål, kön, etnisk och sexuell tillhö-righet, och att vidsynthet, tillit,mänskliga rättigheter och rättsstatråder. Svårt att få till! Ja, men lättareän att tvinga alla till samma religiösaoch politiska tro.

Lars Graf är pensionerad språklärare.

(Förtydliganden och definitioner:Orden tro, (tros)uppfattning, livsåskådning,övertygelse ligger inom samma betydelse-sfär.Orden gudstro och gudstroende förkortasibland till tro och troende. Man missar dålätt att orden tro och troende kan avse bådereligiös, ateistisk, politisk och annan över-tygelse.Orden Gud, gudstro, gudstroende har, ominget annat sägs, den betydelse de har i tra-ditionell kristendom.Sekulära humanister hävdar ateismenoch/eller agnosticismen. Agnostiker anser enligt ordbokens basdefi-nition att mycket i tillvarons yttersta grun-der är ovetbart. Man kan ha agnostiskaövertygelser oberoende av om man lutar åttro eller icke-tro på Gud.

25

H U M A N I S T E N

Av HARALD FRISK

Fanny Mendelssohn (1805-1847)var äldre syster till kompositörenFelix Mendelssohn. För Felix varFanny en läromästare och före-bild, de hade musikaliskt utbyteav varandra hela livet. På grundav den tidens egendomliga före-ställningar om att kvinnor av godbörd enbart skulle komponeraenklare pianomusik före gifter-målet förblev hennes cirka 450verk otillgängliga för allmänhetenända till modern tid.Ellinor Skagegård har skrivit enbok om Fanny, som heter ”Fördig ska musiken bara vara ettsmycke”. Där får man en bra bildav de begränsningar på grund av

kön som under lång tid har berö-vat oss musik på samma nivå somBeethoven, Schubert med flera.Skagegård citerar Allgemeine mu-sikalische Zeitung som uttryckersig uppskattande om Felix ut-tryckssätt, men menar samtidigtatt Fannys sånger är mer kompli-cerade och fantasifyllda. Derasmoster Dorothea Schlegel skriveri ett brev att Felix spelade genialt,men Fanny med en virtuositetsom övergick allt förstånd.

Fanny gifte sig med konstnärenHerman Hensel, som liksomFelix hela tiden uppmuntradeFannys musikskapande. Stödet

begränsades dock av de ramarsom gällde för flickor från över-klassen vid den tiden.

INFLUERAD AV BEETHOVENMusikvetaren Hye -Bin Song hari The Kapralova Society Journalskrivit en lång analys av Fannysoch Felix musikaliska utvecklingmed avseende på influens, indi-vidualitet och stil. Fanny Henselinfluerades av Beethovens senarepianomusik och därifrån hämtadehon tonal mångtydighet och fu-galiknande instrumentala tekni-ker. Hon skrev imitativa passageri sin stråkkvartett vilket ocksåfanns i Beethovens pianosonater.Inspiration från Beethoven spe-lade under en del av Fannys kar-riär en större roll än den frånFelix. Senare har hon till stor delövergett Beethovens inflytandeoch i stället hittat sin egen per-sonliga stil.Felix Mendelssohn spelade engång i Buckingham Palace i Lon-don för drottning Victoria, somdå valde ett favoritstycke. Pinsamtnog, fick Felix erkänna, var det ettsom Fanny skrivit.

På drottning Victorias tid fannsdet likväl ett motstånd motkvinnliga tonsättare. Men detmåste väl ha ändrats i dag i vårtjämställda samhälle? Kvast(Kvinnlig anhopning av svenskatonsättare) har tillsammans medFST (Föreningen svenska tonsät-tare) skrivit en rapport med re-

Ska vi sätta musikerna bakom en skärm?

Fanny Hensel

H U M A N I S T E N

26

pertoarstatistik över arton orkestraroch fem operahus i Sverige spelåret2014/15. 96,2 % av den framfördamusiken var komponerad av mänoch 3,8 % av kvinnor.

HJÄRNAN ÄR BLANDKÖNAD

Amelia LeClair är kördirektör i Bos-ton och har arbetat med att åter-uppliva klassisk musik komponeradav kvinnor. Hon säger: ”Jag var enkompositör som fick veta att detinte fanns några kvinnliga kompo-sitörer, och jag funderade mycketöver om det finns biologiska skäl.”

Finns det skillnader mellan kvin-nors och mäns hjärnor som gör mänmer lämpade för att komponera?Finns det överhuvudtaget skillnadermellan kvinnors och mäns hjärnor?”Hjärnan tar hela tiden till sigmängder av information, och däringår omgivningens attityder ochförväntningar”, säger Gina Rippon,professor i kognitiv neurologiskbildanalys vid Aston University iBirmingham. Hon har funnit att

hjärnan påverkas inte bara av inlär-ningsprestationer och traumatiskaupplevelser, utan också av mer sub-tila och långsiktiga företeelser somomgivningens sätt att betrakta ochbehandla flickor och kvinnor. ”Oav-sett vilka två hjärnor man jämför ärde olika, och hur de skiljer sig åt gårinte att förutsäga”, förklarar hon.

Man kan därför omöjligt tala om entypisk manlig eller typisk kvinnlighjärna. Våra hjärnor är blandkö-nade. Sammanfattningsvis kan vidärför utgå från att det inte finnsnågon könsskillnad i hjärnans för-måga att producera musik. AmeliaLeClair kan släppa tanken på biolo-giska förklaringar.

Kan det då vara så att överklassfa-soner från artonhundratalet fortfa-rande präglar kulturlivet?

JAZZEN OCKSÅ MANSDOMINERAD

Våren 2008 bläddrade tonsättarenoch numera kompositionsprofes-sorn Karin Rehnqvist igenom de

svenska konserthusens generalpro-gram, konstaterade att musik kom-ponerad av kvinnor lyste med sinfrånvaro – och blev deprimerad.Tillsammans med andra kvinnligatonsättare startade hon Kvast ochskrev brev till landets orkestrar ochtill medierna. Enligt Kvasts nuva-rande ordförande Astrid PernilleHartmann har lobbyarbetet nu fåttgehör hos såväl kulturministernsom hos en del av konserthusen.

Ur mitt perspektiv, som intresseradav klassisk musik och jazz, är detinte svårt att förstå dilemmat. Detfinns säkert lyssnare som vill höradet välbekanta och det är lätt attförsöka hitta ny publik på det sättet.Man går en balansgång när man villintroducera ny musik, som kanskeinte alltid är så lättillgänglig. För-hoppningsvis kan vi ta oss ut ur denvictorianska tidens konvenans.

Denna text började med FannyHensel och det finns många flerkvinnliga tonsättare. Jazzmusiken ärockså mansdominerad. När det gäl-ler Fanny går det inte att frångå tan-ken på vad vi gått miste om genomatt begränsa hennes musik.

Hennes moster Dorothea Schlegeltyckte alltså att Fanny spelade meden virtuositet som övergick allt för-stånd. Har vårt förstånd nu lyckatsfå oss att överge gamla överklassfa-soner och uppskatta musik för dessegen kvalitet, oberoende av vemsom komponerar eller framför den?

Annars får vi väl sätta musikernabakom en skärm så att man inte servilka de är. Men det är å andra sidaninte så roligt.

Harald Frisk är pensionär och sekulär humanist.

27

H U M A N I S T E N

Av STIG ANDERSSON

rdet konfirmation betyderbekräftelse. Men bekräf-

telse? Varför ska vi bekräftas? tänkerni.

För de flesta har konfirmationenmed kyrkan att göra. Där gäller denkristna tron. Konfirmanden skamed kunskaper och tro visa sig somkristen och vara redo att motta natt-varden. En bekräftelse. En annanbetydelse var förr att konfirmatio-nen bekräftade övergången till vux-enlivet.

Den här konfirmationen betydernågonting annat. Den är en förbe-redelse för ungdomstiden. Barndo-men har tagit slut. Ungdom är intenågon lätt tid. Man måste orienterasig i ett samhälle där en massa bud-skap kommer från olika håll. Manmåste också komma underfundmed sig själv.

Det finns behov av karta ochkompass för att orientera sig. Dengångna veckan kan ses som övningi att hantera dem. Avslutningen idag kan ses som en bekräftelse påatt ni nu är mogna för denna livets orienteringsbana.

Nästa sekelskifteDen största delen av livet ligger

framför er. Några av er kommer attvara med om nästa sekelskifte när2100-talet börjar. Då är ni gamla.När ni då tänker tillbaka på era livkommer ni att förvånas över allt nivarit med om. Jag hoppas att deflesta av era minnen kommer attvara positiva.

När jag försöker föreställa mig2100-talet förlorar min tanke sinafästen. Hur tänker man sig hundraår framåt? En svindlande känslauppkommer. Men något kan jagändå säga om denna framtid.

Antalet människor på jorden kom-mer troligen att vara 50 procenthögre än nu. Sättet att leva kommerpå många sätt att bli annorlunda. Vihoppas att jorden då fortfarandekan erbjuda en hygglig miljö att levai. Det beror till stor del på er gene-ration.

Häromveckan hörde jag om planerpå att upprätta en mänsklig bas påmånen. År 2100 vet ni om det harlyckats. Kanske har någon av er dåbetraktat vår planet utifrån rymden.

Hoten då och nuDet är länge sedan jag var i er ålder.Ungdomslivet var då olikt det livsom ni har. Det fanns inga datorer

och inga mobiler. Tv börjadekomma, men de flesta var utan. Bi-larna var inte så många. Rock’n’rolloch tradjazz hörde till musiklivet.Klädmodet var annorlunda. Storavärlden befann sig långt borta. Ut-landsresor var en ovanlighet.

Nu är det många som oroar sig förmänsklighetens och jordens fram-tid. Klimatförändringar känns somett hot med allvarliga konsekvenser.

Då, när jag var ung, fanns det ocksåhot. Europa och världen hade nyli-gen gått igenom ett katastrofalt krig.Sverige hade klarat sig undan, menvåra grannländer var drabbade.Flera tiotals miljoner hade dödats.Folkmord hade begåtts. Atombom-ben hade visat sina verkningar. Eu-ropas städer bestod i stora delar avruiner.

Det värsta för oss var att ett nyttvärldskrig hotade. Kalla kriget mel-lan Sovjetunionen och dess lydstaterpå ena sidan och västmakterna medUSA som ledare på den andra sidanhade inletts. Provsprängningar medkärnvapen pågick. Frågan var: skullevi drabbas av ett kärnvapenkrig?

Ni ser: Hot fanns då. Hot finns nu.Vi, i den här delen av världen, kla-

Tal vid humanistisk konfirmation i juni 2019

O

H U M A N I S T E N

28

rade oss undan krig. Vad nutidenshot leder till, vet vi ännu inte.

Drömmar och fantasierJag gissar att även om många av erär medvetna om klimat- och miljö-frågornas allvar, går ni inte omkringoch tänker på dem för jämnan. Inteheller min generations ungdomartänkte dagligen på de stora hoten.

Jag – och många med mig – varmycket mer upptagna av oss själva.Är jag inte mindre snygg än de flestaandra? Har inte min kropp blivitkonstig de senaste åren? Finnarna,näsan, brösten och mycket annat!Skrattar de inte åt mig bakom minrygg? Kan jag hitta någon som verk-ligen tycker om mig? Kan jag be-hålla mina vänner?

Jag fantiserade och dagdrömdemycket om min personliga framtid.Fantasierna kunde gälla att bli id-rottsstjärna eller att slå igenom sommusiker eller artist; eller att bliframgångsrik i ett yrke; eller att resai väg på upptäcktsfärder till främ-mande länder; eller att träffa någonatt bli så förälskad och kär i, att vikunde leva livet tillsammans.

Men jag hade också en del hemligafantasier. Sådant som jag absolutinte ville berätta för någon annan.Ibland undrade jag om mina tankarvar normala. Det är inte lätt attförstå sig på andra människor, mendet är inte heller lätt att förstå sigsjälv. I efterhand har mina ung-domsfantasier hjälpt mig att förståatt vi inom oss har både sådant somär gott och inger hopp och sådantsom är dåligt och kan leda till pro-blem.

Väv av relationerOm vi kunde betrakta människornaoch deras aktiviteter från en upp-

höjd utsiktsplats över tid och rum,skulle vi konstatera vissa saker:

Människan är en gruppvarelse, engemensamhetsvarelse, som är bero-ende av sin grupp. Kommer honutanför, söker hon sig tillbaka.Människan har utvecklats sensatio-nellt på några tusen år och skapatnya tänkesätt och nya kunskaper,som drivit fram teknik och kulturersom ingen kunde tänka sig någragenerationer tillbaka. Vi skulleockså se att människan har mångafel och brister. De återkommer gångpå gång och skapar problem ocholyckor. Det tycks vara mycket svårtatt komma ifrån dem.

Av allt att döma har människor ut-vecklat sina färdigheter, sina kun-skaper och sin kultur i nära samspelmed varandra, liksom i en väv av re-lationer. Det är som medlem i engrupp som människan utvecklats!Inte som en ensam tänkare. Alla frå-gar sig: Vem är jag egentligen? Vadär jag värd? Vad duger jag till? Sva-ren på dessa frågor, de som gällermin identitet och mitt värde, får jagfrån denna väv av nära relationer.En isolerad individ hittar inte sva-ret.

Natur och kulturI ett historiskt perspektiv är jagövertygad om att människor till sinnatur är lika från generation till ge-neration. Det som förändras är om-världen. Den blir annorlunda förvarje generation.

Lika säkert som att människor tillsin natur är lika över generatio-nerna, lika säkert är det att samhäl-let, det som vi ju själva byggt upp,påverkar och förändrar oss. Det på-verkar våra tankar, våra känslor, vårakunskaper, vårt sätt att uppföra oss.Ja, hela vår personlighet. Vi är intesom våra far- och morföräldrar var.

Vi är samtidigt naturvarelse ochkulturvarelse. En skiljelinje mellandem är ofta svår att upptäcka. Kul-turvarelsen rycker, så att säga, iDNA-kedjans länkar, men kedjanär stark.

Forskare har visat att människor blirtillfredsställda, ibland lyckliga, iolika former av gemenskap. Dennära gemenskapen i den lilla grup-pen är viktigast för lyckan. Menockså den större gemenskapen, sam-hällslivet, spelar roll för livets värde.Att bara tänka på sig själv och sinaegna fördelar ger i längden ingavinster.

Lyckligt lottadeNi på det här konfirmationslägret ären ovanlig, utvald och privilegieradgrupp. Ni har mångt och myckettillrättalagt för er. Kommer ni där-för att bli lyckliga?

För min del skiljer jag mellan attkänna sig lycklig och att vara lyck-ligt lottad. Jag tycker att ni är lyck-ligt lottade. Och jag tror att ni allakommer att känna er lyckliga dåoch då. Det kan gälla en god presta-tion eller vänskap och samhörigheteller också upplevelsen av kärlek.Men jag tror också att ni alla mereller mindre kommer att upplevaolycka. Det är ofrånkomligt, ävenom man är lyckligt lottad. Någonlyckogaranti finns inte!

Om jag till sist får önska något förer del så är det att ni ska bli ”upp-täcktsresande”! Det finns så mycketatt upptäcka. Det gäller naturen, detgäller samhället och det gäller män-niskor. Jag menar inte att ni alla skabli forskare. Jag önskar er nyfiken-het och upptäckarglädje.

Eftersom ert troligen viktigasteframtidsproblem har med klimatet

H U M A N I S T E N

29

och miljön att göra är det för migsjälvklart att ni måste ha god kun-skap om naturen och dess kompli-cerade samspel. En viktig början äratt lära känna olika naturmiljöer, attupptäcka och veta hur man ska betesig om något inte är som det skavara. Det gäller att bli hemmastaddoch kunnig ute i naturen. Det ärbara att skaffa lämplig utrustningoch ge sig ut, och inte stanna istadsmiljöer och tätorter.

Men för att få till stånd föränd-ringar måste ni också komma un-derfund med och förstå hursamhället fungerar. Med goda kun-skaper har ni chansen att vara med

och styra utvecklingen för att mildraoch förhindra åtminstone en del avhoten mot vår miljö.

Människan i centrumDet här är ett humanistiskt konfir-mationsläger. Humanismen betyderatt människan står i centrum. Män-niskan är den art som mest påverkarjorden, dess klimat, miljö och natur.

Upptäcktsresan måste därför ocksågälla människor. Hur människorreagerar och fungerar i olika situa-tioner. Hur mänsklighetens gemen-samma livsvillkor på bästa sättgynnas. Hur tolerans, vänskap, ge-menskap och kärlek kan få plats.

För att upptäcka människan i allasina variationer behövs inte barastudier och arbete utan också lek-fullhet i sinnet och utrymme förkonst, musik, dans och lek. Iblandäven galenskap!

Se upp! Ni är redan på väg!

Stig Andersson är pensionerad allmänlä-kare med idéhistoria och litteratur somstora intressen, och dessutom en av Hu-manisternas officianter.

(Talet hölls vid den humanistiska kon-firmationen vid Valla folkhögskola iLinköping den 30 juni.)

30

H U M A N I S T E N

edan 2010 har Skansenarrangerat drop in-vigs-lar. De erbjuder kyrkligvigsel med präst, borger-lig vigsel av kommunalavigselförrättare och en

vigselförrättare från förbundet Hu-manisterna.

Birgitta Wallin från Umeå har varitmedlem i Humanisterna i många åroch vigselförrättare sedan 2014.Hon har vigselrätt i hela Sverige.Numera är hon styrelseledamot iHumanisterna Umeå och sitter medi Humanisternas förbundsstyrelse.Tidigare år har Yvonne Nenander,Humanisterna Stockholm, varit vig-selförrättare på Skansen.

Bröllopen sker utomhus på denvackra Tingsvallen som gränsar mot

Bollnästorget. En vigsel behöverinte förbokas, men paret ska ha medlegitimation och hindersprövning.Allt övrigt ordnar personalen påSkansen. Vigselområdet är utomhusdär både borgerliga och kyrkligavigselförrättare finns på plats till-sammans med vittnen.

Totalt finns det 14 vigselplatser. Närparens nummer ropas upp tar kö-värdar hand om dem. Gästerna tarplats vid en speciell entré vid sidanom kötältet. Värdarna följer parettill rätt vigselplats.

Runt Tingsvallen och på Bollnästor-get finns en mängd olika aktivitetersom paren och deras gäster kan tadel av, som till exempel ombytestält,enklare sömnad, bindning av björk-lövskrans, make up, hårstyling, fo-

tograf samt pianist och sångerska.Förra året deltog 14 vigselförrättareoch 367 vigslar genomfördes. 2016genomfördes det hittills högsta an-talet på Skansen – 465.

Birgitta Wallin förrättade 26 vigslar.Hon är sedan tio år utbildad offici-ant hos Humanisterna och hållerborgerliga begravningar och namn-givningsceremonier. Hon har enbakgrund som sjuksköterska ochhar startat ett utbildningsföretag,som utbildat lärarlag i krishante-ring.

Humanistisk drop in-vigsel på Skansen

Birgitta Wallin vid drop in-bröllop på Skansen den 15 juni i år.

S

31

H U M A N I S T E N

Humanisterna StockholmSeminarium: ”Den sista friheten”– om det självvalda livsslutet närallt hopp är ute.

Omkring 75 procent i Sverige är förfrivillig dödshjälp. När blir dettaverklighet? Föreläsare: Staffan Berg-ström, läkare och forskare i interna-tionell hälsa, samt ordförande iRTVD (Rätten Till en VärdigDöd). Humanisterna Stockholm ochRTVD arrangerar i samarbete medABF. Tid: Tisdagen den 9 oktober kl.18.00. Fri entré.Plats: ABF-huset, Sveavägen 41,Stockholm.

Lunch med humanistsnack – påbåten Nordens ljus, Kungsholmsstrand 125.

Välkommen att luncha med huma-nister torsdagen den 19 septemberkl 12.00-13.30. Tag T-banan tillFridhemsplan. Gå in på Flemingga-tan och ta Kronobergsgatan ner tillKungsholms strand. Eller buss 65,stannar precis vid båten.

StudiecirkelDen sekulära humanismen somlivsåskådning – ett bejakande av envärld utan gudomliga makter ochreligiösa dogmer; en humanism somger människan själv det fulla ansva-ret för sin moral och andlighet.

Fem onsdagskvällar med start den25 september. Cirkelledare Erik vonStedingk. Pris 600 kronor. Mer infooch anmälan via: https://www.abf.se/arrangemang/stockholms-lan/stockholm/religion-psykologi-pedagogik/den-sekulara-humanismen-som-livsaskadning/

Utbildningsdag Höstens utbildningsdag blir den 30november. Håll utkik i framtida ny-hetsbrev för mer info och anmälan.

Humanisterna NorrbottenSöndag den 1 december genomförHumanisterna Norrbotten tillsam-mans med Studiefrämjandet ochHumanists International Café Hu-maniste. Föreläsning om diskrimi-nering och likabehandlade kommeratt ges av Rättighetscentrum Norr-botten för att efterföljas av fika ochdiskussion om diskriminering.

Plats: Studiefrämjandets lokal iLuleå, Kyrkogatan 2.Tid: den 1 december, dörren öppnaskl 13.00, föreläsningen börjar kl 14.00.

Övriga aktiviteter i NorrbottenVi planerar att gå igenom Humanis-ternas studiecirkelmaterial undervåra vanliga Humanistfika, följ osspå Facebook@humnorr eller skickaett mail till humanisternanorrbot-ten@gmail.com för att bli tillagd påvår maillista.

Humanisterna GotlandHumanisterna på Gotland harunder många år arrangerat intres-santa föredrags- och samtalskvällar.

Först ut (21/8) på höstens pro-gram var ett samtal mellan Theo-dor Kallifatides och BengWesterberg. Rubriken på samtaletvar: ”Från tro till icke-tro på Gud”.

Onsdagen den 18 september före-läste samhällsdebattören Inas Ham-dan om sina upplevelser underrubriken: ”Att lämna en religion- kan det vara straffbart?”

”Tro möter tro - vad betyder detreligiösa språket?” Om det samta-lar vår biskop Thomas Petersson ochprofessor Staffan Bergström den 23oktober.

”Homosexualitet är vanligt i djur-världen - är samkönad sexualitetonaurlig?”Onsdagen den 20 november före-läser Zsombor Karolýi om dettaämne.

Sist ut i vår föreläsningsserie för iår är docent Patrik Lindenfors vars föreläsning har fått rubriken: Människan - det kulturella djuret?”

Alla föreläsningar är på Almedals-biblioteket i Visby.

Från lokalavdelningarna

Posttidning BHumanisternac/o Ulf GustafssonÄlggräsvägen 17146 50 Tullinge

www.humanisterna.se

Nominera till Hedeniuspriset 2019senast den 1 oktober!Från och med år 2000 delar Humanisterna årligen ut Ingemar Hedenius-priset. Syftet med utmärkelsen är delsatt hedra minnet av filosofen, författaren och kulturdebat-tören Ingemar Hedenius (1908-1982), som redan 1949startade en intensiv debatt om kristendomen i Sverige medsitt mest kända verk ”Tro och vetande”, och dels att stödjaoch uppmärksamma personer som arbetar och verkar i Hedenius anda.

Till mottagare kan den utses som i Sverige under åretfrämjat humanism, rationalism och vetenskaplig kunskap.Särskild vikt ska fästas vid insatser som befrämjat en kri-tisk granskning av religion i dess olika former, pseudo-vetenskap, irrationella och inhumana föreställningar ochtraditioner.

Ingemar Hedenius-priset utdelas varje år vid Humanis-mens dag – i år den 16 november. Priset kan även utdelastill juridiska personer. Medlemmar i förbundet Humanis-terna har nomineringsrätt. Förbundets styrelse beslutarom pristagare. Styrelsen ska skriftligen motivera sitt be-slut. Prisets innehåll beslutas av styrelsen.

Vill du nominera en kandidat till priset? Skicka ett brevtill Humanisterna, eller ett mail till:hedeniuspriset@humanisterna.se.

Glöm inte att motivera din nominering.

Sista datum är den 1 oktober 2019.