hÄsselgÅrdens Äldrecentral...2 professionernas arbetsuppgifter och uppdrag, avtalsbrott, grad av...
TRANSCRIPT
HÄSSELGÅRDENS
ÄLDRECENTRAL
LARS SONDE
Rapporter/Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum 2008:5 ISSN 1401-51
FÖRORD
Att få till stånd en trygg och säker vård för äldre med stora och sammansatta
behov och en fungerande samverkan mellan huvudmännen har varit två områden
där landstinget och Stockholms stad prövat sig fram under 2000-talet. I Hässelby-
Vällingby resulterade de gemensamma samtal som fördes bl.a. i ett konkret
samverkansprojekt förlagt till det stora äldreboendet i Hässelby gård,
Hässelgården. Här skulle de äldre i stadsdelen få tillgång till friskvårdscentrum,
äldrevårdcentral, apotek, frisör, bibliotek, restaurang, jourplatser vid svikt samt
seniorboende och vård- och omsorgsboende. Äldrevårdcentralen skulle utveckla
ett nära samarbete med stadsdelens hemtjänst och särskilda boenden.
I fokus för denna studie är den speciella äldrevårdcentral som inrättades i
Hässelgårdens äldreboende, med Legevesitten som utförare. Uppdraget att studera
samverkansprojektet kommer från landstingets Hälso- och sjukvårdsnämnd.
Studien belyser framförallt hur samverkan utvecklades, men även kostnader för
verksamheten jämfört med situationen före projektstart och med andra
äldrevårdcentraler. Studien visar på betydelsen av personkontinuitet när ett projekt
ska drivas med många aktörer involverade.
Det är vår förhoppning att denna studie ska vara ännu en pusselbit i kunskapen om
hur en sammanhållen vård och omsorg ska kunna utvecklas, och om de fallgropar
som finns på vägen dit.
Stockholm 2008-10-03
Sven Erik Wånell
Chef Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
SAMMANFATTNING .......................................................................................... 1
INLEDNING .......................................................................................................... 3
BAKGRUND .......................................................................................................... 3
SYFTE ..................................................................................................................... 7
FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................ 7
METOD .................................................................................................................. 7
BAKGRUNDSDATA ................................................................................................ 8
Samverkan i Stockholm .................................................................................... 8
Hässelby-Vällingby stadsdel ............................................................................ 9
Stadsdelens äldreomsorg ............................................................................... 10
Stadsdelens hälso- och sjukvård. ................................................................... 11
RESULTAT .......................................................................................................... 13
Den landstingsfinansierade verksamheten vid Hässelgården, ersättningar
samt jämförelser med andra enheter. ............................................................ 13
Slutenvårdsbesök ........................................................................................... 14
Samverkansarbetet ......................................................................................... 16
DISKUSSION ....................................................................................................... 19
EKONOMI ............................................................................................................ 19
SAMVERKANSARBETET ....................................................................................... 20
Förutsättningar för samverkan ...................................................................... 20
Projektledning ................................................................................................ 21
KONKLUSION ...................................................................................................... 23
REFERENSER ..................................................................................................... 24
1
SAMMANFATTNING
Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum fick i uppdrag att utvärdera det
gemensamma projektet mellan Landstinget i Stockholms län och Hässelby-Vällingby
stadsdel i Stockholm gällande Hässelgårdens äldrecentral där en vårdcentral för äldre
öppnade i januari 2007. Utvärderingens fokus har dels legat på ekonomisk
redovisning och jämförelser mellan olika landstingsfinansierade verksamheter inom
äldreområdet (äldrevårdscentraler) i Stockholm, dels om det specifika projektet
förbättrat samverkansarbetet mellan stadsdelens kommunala verksamheter och
landstingets utförare.
Både kvantitativa och kvalitativa metoder användes. Den ekonomiska redovisningen
bygger på uppgifter från landstingets egen redovisning av verksamhetsåret 2007 och
inbegriper tre äldrecentraler i länet men också den vårdcentral i stadsdelen (Hässelby
VC) som tidigare hade uppdraget för bl.a. hemsjukvården i området. Här användes
även den ekonomiska redovisningen för 2006 som jämförelse. Uppfattningar om hur
samverkansarbetet påverkats av projektet undersöktes med hjälp av intervjuer med
representanter för de olika parterna i och kring Hässelgårdens äldrecentral.
Den nyöppnade vårdcentralen på Hässelgården som vänder sig till gruppen 65 år och
äldre hade under år 2007 knappt 2000 personer listade. Landstingets ersättning till
verksamheten uppgick enligt den egna redovisningen till knappt 35 miljoner kronor
under året där 74 procent av kostnaderna (26 miljoner) var för hemsjukvård.
Kostnaden för hemsjukvården var året innan drygt nio miljoner. En stor ökning av
både insatser och kostnader för den listade gruppen vid Hässelgården kunde ses.
Kostnaderna per listad patient varierade stort mellan de jämförda enheterna 2007;
Hässelgården 17.800 kr, Solna 68.000 kr, Hökarängen 8.600 kr och Hässelby VC
1.800 kr. De stora skillnaderna mellan verksamheterna förklaras dels av att Hässelby
vårdcentral vänder sig till alla åldersgrupper, dels av att de olika äldrevårds-
centralerna sinsemellan har skilda uppdrag och varierad andel patienter med stora
vård- och omsorgsbehov.
Generellt kan sägas att när man prövar att starta äldrevårdscentraler handlar det till
stor del om att de tänkta mervärden som genereras av enheterna ska motivera de
högre kostnaderna. Exempel på sådana mervärden är ekonomiska, organisatoriska
och mänskliga mervärden vilka diskuteras i rapporten.
När det gäller projektets påverkan på samverkansarbetet i stadsdelen var de
intervjuade i stort överens om att projektet inte givit någon förbättring. Man menade
att mötena mellan olika professioner sker som tidigare i det dagliga arbetet, men
projektet har inte påverkat eller utvecklat innehållet i samverkansarbetet. Som orsaker
till de uteblivna effekterna nämner de intervjuade okunskaper om de olika
2
professionernas arbetsuppgifter och uppdrag, avtalsbrott, grad av personligt
engagemang men också den delade ekonomin (kommun-landsting).
Ett antal delförklaringar till de uteblivna effekterna på samverkansarbetet diskuteras i
rapporten. Dels förutsättningar för samverkan, där förståelsen för parternas uppdrag
är central. Dels kunskaper kring projektledning och vikten av att så långt som möjligt
tydliggöra och förankra projektet initialt samt att minska sårbarheten vid
organisations- och personalförändringar.
3
INLEDNING
Stiftelsen Äldrecentrum har tidigare publicerat ett antal utvärderingar av
gemensamma kommunal-landstingssatsningar som initierats för att förbättra
samverkansarbetet och möta upp de svårigheter som rapporterats när äldre med vård-
och omsorgsbehov behöver hjälp från både kommunens äldreomsorg och landstingets
äldrevård. Äldrevårdscentralen i Solna1, Hökarängens närvårdscentral
2 och
Äldreenheten i Nynäshamn3 är sådana exempel. I den här rapporten utvärderas det
gemensamma projektet Hässelgården i Hässelby-Vällingby stadsdel i Stockholm där
en ny vårdcentral startade i januari 2007 i samma lokaler som sedan tidigare inhyser
både äldreboende och seniorboende. Uppdraget till Stiftelsen Äldrecentrum kom från
Stockholms läns Landsting i januari 2008.
BAKGRUND
Hässelgården, tidigare Hässelbygårds äldreboende, är ett stort äldreboende i
stadsdelen Hässelby-Vällingby i Stockholm. Fastigheten byggdes ursprungligen som
servicehus 1973 och består av fyra femvåningshus som är sammanbundna med en låg
byggnad i entréplan. Två av byggnaderna har senare omvandlats till seniorbostäder
med för närvarande 119 lägenheter. De andra delarna innehåller 84 platser för
personer med demenssjukdom, 24 platser i ett boende med psykiatrisk inriktning samt
ett ålderdomshem med 22 platser. I entréplansbyggnaden finns förutom stadsdelens
friskvårdscentrum för äldre även bibliotek, hårvård, restaurang, kiosk och sedan
januari 2007 en vårdcentral som drivs av Legevisitten AB.
Redan i samband med omvandlingen från servicehus till seniorbostäder på
Hässelgården påbörjades diskussioner om hur vård och omsorgsinsatserna skulle
kunna organiseras för att få fortsatt kontinuitet och trygghet i vården för de boende4.
Diskussionerna som fördes mellan dåvarande äldreomsorgschefen i stadsdelen och
representanter från Landstinget, utmynnade med tiden i ett samverkansavtal mellan
Landstinget och stadsdelen om ett gemensamt äldrecenter. Avtalet skrevs under i
september 2005 av Hälso- och sjukvårdsdirektören vid Beställare vård, Stockholms
läns landsting och stadsdelsdirektören i Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning.
Avtalet gällde fram till juni 2007 då projektet skulle vara slutfört och de olika
verksamheterna på Hässelgården vara igång5.
1 Äldrevårdscentralen i Solna. Rapport 2007:15. Stiftelsen Äldrecentrum
2 Hökarängens Närvårdcentral. Rapport 2007:5. Stiftelsen Äldrecentrum
3 Trygghet och omsorg - Äldreenheten i Nynäs Vård. Rapport 2007:13. Stiftelsen Äldrecentrum
4 Vårdavtal med Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning om hemsjukvård. SLL, Betsällarkontor
Vård. Tjänsteutlåtande 2004-12-21 5 Samverkansavtal gällande projektet Hässelgården. 2005-09-07
4
Samverkansavtalet grundades på politiska beslut både inom landstinget och i
Stockholms stad. Landstingsstyrelsens Hälso- och sjukvårdsutskott hade tidigare
(februari 2005) beslutat att:
”Alla primärvårdsuppdrag för befolkningen över 65 och/eller med sammansatta
behov i Hässelby stadsdel upphandlas tillsammans med Hässelby-Vällingby
stadsdelsförvaltning” samt,
”Att uppdra åt Beställarkontor Vård (BKV) att utarbeta ett underlag för denna
upphandling”
Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd fattade samtidigt beslut som bl.a. handlade om
att upprätta ett samverkansavtal med BKV, samarbeta med BKV i framtagande av
förfrågningsunderlag (kring vårdcentralen och ombyggnader) och arbeta vidare med
inriktning att akutplatser ska finnas med i projektet. Som skäl för sina beslut anförde
nämnden bl.a. att färre kontakter, närhet till läkare, sjukvårdspersonal,
biståndsbedömare, hemtjänst etc kommer att ge en bättre kontinuitet och ökad
trygghet i vardagen för de äldre i stadsdelen.
I det samverkansavtal som skrevs under fanns texter kring gemensamma mål och
ansvarsfördelning. Här fanns också en skiss för gången i beslutsprocessen samt
projektorganisation med ledningsgrupp och arbetsgrupper. I avtalet kan man läsa sig
till att förhoppningarna på effekterna av ett äldrecenter i Hässelgården var stora och
då kanske främst när det gäller samverkansarbetet:
Målsättningen med projektet är att skapa ett äldrecenter i Hässelby Gård som
inrymmer äldreboende och äldrevårdscentral samt andra funktioner som t.ex.
friskvårdsanläggning, frisör, bibliotek, restaurang och apoteksservice. Lokalerna
skall disponeras så att de främjar samverkan mellan aktörerna.
Samfinansierade vårdplatser för akuta behov inrättas på äldreboendet, för att kunna
erbjuda ett kvalificerat omhändertagande vid tillfälligt ökat behov av sjuk- och
omvårdnadsinsatser, och därmed undvika inläggning på akut- eller geriatrisk
vårdavdelning.
Samverkan mellan huvudmännen skall leda till bättre samordning av insatser inom
vård och omsorg.
Dåvarande ordföranden i sjukvårdsberedning Västerort skriver i en kommentar:
Äldrecentrumet Hässelgården kommer stå på plats i januari 2007. Där kommer
stadsdelens äldre att kunna få all den vård och den omsorg de är i behov av. Det
kommer att öka tryggheten för äldre som slipper ha många olika kontakter och
förbättra arbetssituationen för personalen som, genom att de finns nära varandra,
kan se helhetsbehovet för varje patient.”
Även ordföranden i Hässelby Vällingby stadsdelsnämnd kommenterade.
Jag ser med stor glädje och intresse fram emot att vi i kommunen och landstinget nått
dithän att vi "går samman" med kompetens och ekonomiska resurser och på så vis
5
ger förutsättningar för att förbättra sjukvården och omsorgen för stadsdelens äldre
befolkning.
På Hässelgårdens egna hemsida fanns beskrivet vilken service som skulle komma att
erbjudas:
Vårdcentral:
På Hässelgården kommer att finnas en vanlig vårdcentral för att ta hand om
patienter äldre än 65 år. Vårdcentralen ska bemannas med specialister i
allmänmedicin eller äldresjukvård. Det kommer också att finnas sjuksköterskor som
utför planerade och akuta hembesök i de särskilda boendena dygnet runt.
Hemsjukvård:
Patienter som är inskrivna i hemsjukvården får undersökning och behandling i
hemmet.
Friskvårdscentrum:
Friskvårdscentrum är en mötesplats och ett aktivitetscentrum för dig som bor i
stadsdelen och som har fyllt 60 år. Varje vecka erbjuds ett varierat aktivitetsutbud i
form av bl.a. gymträning, stavgång, olika gympagrupper, tipspromenad, bingo och
kulturaktiviteter.
Apoteksservice:
På Hässelgården kommer du att kunna hämta ut din medicin och få tillgång till
övriga apoteksvaror. Du ska också kunna få dina mediciner levererade direkt hem.
Hässelgårdens äldreboende:
I det äldreboende som idag finns på Hässelby gårds äldreboende kommer inga
ändringar att ske, förutom namnbytet till Hässelgården. Här finns olika
boendeformer: gruppboende för dementa, boende för psykiskt funktions-hindrade,
seniorboende och ålderdomshem.
När det gäller vårdcentralen fattade landstingets Hälso och Sjukvårdsutskott i mars
2006 beslut om att utse Legevisitten AB att ansvara för Hässelgårdens
äldrevårdscentral under perioden januari 2007 till december 2009. Beslutet innebar
att den närliggande vårdcentralen i Hässelby centrum som tidigare ansvarat för
hemsjukvård och läkarinsatser i särskilt boende, blev av med dessa uppdrag, vilka
istället skulle ingå i avtalet som skrevs med Legevisitten.
Legevisitten är ett nordiskt vårdbolag som erbjuder primärvård, specialistvård och
bemanningslösningar i samarbete med landsting och kommuner. Legevisitten driver
sedan tidigare bland annat vårdcentralen i Blackberg och Söderberga vårdcentral på
Bromma sjukhusområde.
6
I svaret till den kravspecifikation som Beställare Vård gav ut i samband med
upphandlingen skriver Legevisitten, när det gäller samverkan, att man kommer att:
Delta i den samverkan som finns i området samt ta initiativ till
vidareutveckling av samverkansformer.
Aktivt medverka i de lokala samrådsforum som finns eller som skapas under
avtalsperioden.
Medverka i och ta initiativ till att skriftliga samverkansöverenskommelser om
fungerande rutiner med kommun, geriatrik och psykiatri i området kommer
till stånd.
Samverka med brukarorganisationer, handikapp- patient- och pensionärs-
föreningar.
Tillsammans med Beställaren göra uppföljning och analys av verksamheten
för att kunna vidareutveckla vårdens kvalitet och effektivitet.
Man skriver vidare att; ”Legevisitten kommer att ha ett mycket nära samarbete med
stadsdelens hemtjänstpersonal när det gäller hemsjukvård och sjuksköterskorna inom
SÄBO” och att: ”Legevisittens mål är att genom samverkan och egna
utvecklingsprojekt förvandla Hässelgården till ett Äldrecentrum för Hässelby”.
Avtalet innebar alltså att ansvaret för hemsjukvården i närområdet gavs till
Legevisitten. Ett ansvar som tidigare låg hos den närliggande vårdcentralen i
Hässelby.
Under hösten 2006, under projekttiden, skedde två stora förändringar i landstinget
och i stadsdelen. Dels ändrades den politiska majoriteten efter valet och en ny
organisation för landstinget genomfördes, dels fick stadsdelen en ny
äldreomsorgschef. Dessa förändringar innebar att ingen av de ursprungliga personer i
ledande befattningar som var med och initierade samverkansprojektet fanns kvar när
vårdcentralen på Hässelgården startade i januari 2007.
Samverkansavtalet för projektet Hässelgården från september 2005 mellan
Stockholms läns landsting och Stadsdelen gällde, som tidigare nämnts, fram till och
med 30 juni 2007. Något fortsatt avtal har inte skrivits under av parterna (aug 2008).
Äldrecentrum fick i januari 2008 uppdrag från Stockholms Läns Landsting att
utvärdera satsningen vid Hässelgården.
7
SYFTE
Syftet var att utvärdera satsningen med en äldrevårdscentral på Hässelgården med
fokus på dels ekonomisk redovisning av den landstingsfinansierade verksamheten
under 2007, dels hur samverkansarbetet mellan kommunens och landstingets utförare
påverkats av projektet.
Begränsningar: Utvärderingen inkluderar inga patient- eller brukarundersökningar.
Frågeställningar
Ett antal övergripande frågeställningar fanns när utvärderingen påbörjades:
Vilka kostnader har Landstinget haft för Hässelgårdens vårdcentral under
2007
Vad har producerats för dessa kostnader?
Går det att jämföra kostnaderna för verksamheten med liknande verksamheter
i länet?
Hur uppfattas samverkansarbetet av de olika professionerna vid Hässelgården
och i övriga stadsdelen och har samverkan stärkts som en följd av
äldrevårdscentralens införande?
METOD
För att besvara frågeställningarna användes både kvantitativa och kvalitativa metoder.
Den ekonomiska redovisningen bygger på uppgifter från Landstingets egen
ekonomiredovisning av verksamhetsåret 2007 för vårdcentralen vid Hässelgården
samt liknande verksamheter i Stockholms län. Uppgifterna erhölls från Landstingets
controller och avtalshandläggare. Även uppgifter om antal slutenvårdsbesök från
gruppen 65 år och äldre i stadsdelen år 2006 och 2007 inhämtades. Ekonomiska
jämförelser gjordes dels mellan vårdcentralen på Hässelgården och verksamheterna
med äldreinriktning vid Solna och Hökarängen, dels med Hässelby vårdcentral som
fram till och med 2006 hade ansvarat för hemsjukvården och läkarinsatser i särskilt
boende i samma upptagningsområde som Hässelgården.
Landstingets avtal med de olika enheterna har granskats liksom dokument i
stadsdelen gällande projektet på Hässelgården.
Uppfattningen om hur samverkansarbetet påverkats av satsningen på en
äldrevårdscentral undersöktes med hjälp av intervjuer med representanter för
Hässelgårdens vårdcentral, Hässelby vårdcentral och Råcksta-Vällingby
8
närvårdscentral, stadsdelens ledning, MAS, beställarenhet och utförarenheter
(äldreboenden, hemtjänst) samt friskvårdscentret på Hässelgården. Vid intervjuerna
ställdes frågor om hur man uppfattad bakgrunden till projektet, hur man uppfattar att
samverkansarbetet ser ut mellan olika aktörer inom och mellan kommun och
landsting samt om man tycker att samverkansarbetet stärkts som en effekt av
projektet. Ingen av de personer från Landstinget centralt, som initialt deltog i
planeringen av projektet, kunde nås för intervju.
Bakgrundsdata
Samverkan i Stockholm
I en rapport från KC-Kompetenscentrum i Stockholm6 gjordes ett försök att förklara
begreppet samverkan och hur det ser ut i Stockholms stad och län. Samverkan
betyder enligt Nationalencyklopedins ordbok ett gemensamt handlande för ett visst
syfte och att samverka betyder att handla eller fungera gemensamt för ett visst syfte. I
samverkanspropositionen (1996/97:63) förklaras samverkan som ett medel för att
kunna öka välfärden för den enskilde och att samtidigt ge ekonomiska vinster för
samhället.
Kommuner och landsting är enligt både socialtjänstlagen (SOL) och hälso- och
sjukvårdslagen (HSL) skyldiga att samverka om vården och omsorgen om de äldre.
Socialtjänstens skyldighet att samverka omfattar följande punkter:
Socialtjänstens insatser för den enskilde ska utformas och genomföras
tillsammans med den enskilde och vid behov i samverkan med andra
samhällsorgan, med organisationer och andra föreningar. (SoL 3 kap 5§)
Kommunen ska även i den uppsökande verksamheten till grupper och
enskilda samverka med andra samhällsorgan, organisationer och föreningar.
(SoL 3 kap 4§)
Socialtjänsten ska delta i samhällsplaneringen och i planeringen av insatser
för människor med fysiska och psykiska funktionshinder finns en skyldighet
att samverka med landstinget, andra samhällsorgan m fl (SoL 3 kap 1§ och 5
kap 8§)
Landstingets skyldighet att samverka med kommunerna omfattar planering och
utveckling av hälso- och sjukvården:
6 Samverkan – Hur svårt kan det vara? En beskrivning av arbetet med att ta fram en modell för
samverkan kring äldre med stora vård- och omsorgsbehov i ordinärt boende. Rapport 52. KC-
Kompetenscentrum
9
I planeringen och utvecklingen av hälso- och sjukvården skall landstinget
samverka med samhällsorgan, organisationer och privata vårdgivare (HsL 8§).
Mellan kommuner och landstinget finns även samverkansavtal på flera nivåer,
grundavtal, centrala överenskommelser och lokala överenskommelser. I grundavtalen
tydliggörs ansvarsgränser och gemensamma ansvarsområden men dessa avtal
behöver kompletteras med centrala och lokala överenskommelser. Samverkansavtal
mellan kommunerna i Stockholms län och landstinget regleras av en gemensamt
formulerad policyförklaring som sammanställdes 1998. Syftet med en gemensam
policy på länsnivå är att tillförsäkra den enskilde en god vård, omsorg och
rehabilitering, att klargöra det gemensamma ansvaret för hälso- och sjukvårdsfrågor,
omsorg och rehabilitering samt att verka för ett rationellt utnyttjande av de totala
resurserna och en kostnadseffektiv vård och omsorg med hög kvalitet
(kommunförbundet Stockholms län, 1998-03-04). En central överenskommelse
mellan Stockholms stad och landstinget i Stockholm gäller från och med 2002-07-01.
Syftet med den centrala överenskommelsen är att komplettera och förtydliga gällande
lagstiftning, föreskrifter och överenskommelser, som sedan ligger till grund för den
lokala överenskommelsen mellan stadsdelarna och landstinget (Hjalmarson &
Norman, 2005; Österman & Wånell, 2007).
Hässelby-Vällingby stadsdel
Hässelby-Vällingby är en stadsdel i nordvästra Stockholm (fig 1). År 2007 hade
statsdelen en befolkning på totalt 60 900 personer. Sexton procent eller närmare
10.000 var över 65 år, vilket är en större andel äldre jämfört med genomsnittet för
Stockholms stad. I Tabell 1 finns en redovisning av antalet äldre gruppvis och i
stadsdelens olika områden 2007.
Tabell 1. Befolkning över 65 år i Hässelby-Vällingby stadsdel 2007
Åldersgrupper
Delområden 65-79 80-89 90- 65-
Grimsta 313 175 19 507
Kälvesta 541 68 4 613
Nälsta 434 200 31 665
Råcksta 364 363 61 788
Vinsta 244 58 2 304
Vällingby 796 652 82 1530
Hässelby Gård 839 606 84 1529
Hässelby Strand 992 634 92 1718
Hässelby Villastad 1599 402 89 2090
Totalt 6122 3158 464 9744
10
I det avtal som skrevs mellan landstinget och Legevisitten var målgruppen framförallt
områdena Hässelby Gård, Hässelby Strand och Hässelby Villastad. Det innebär en
befolkningsmängd på drygt 5300 personer i gruppen 65 år och äldre
Figur 1. Områden i Hässelby-Vällingby stadsdel. Hässelgårdens äldrecentral
ligger i Hässelby Gård (från Utrednings- och Statistikkontoret, Stockholms
stad).
Stadsdelens äldreomsorg
Äldreomsorgen i Hässelby-Vällingby utreder behov av insatser främst i form av
hemtjänst och särskilt boende för äldre. Utförarenheterna består av Hässelgårdens
vård- och omsorgsboende, Skolörtens vård- och omsorgsboende, Råcksta vård- och
omsorgsboende samt fem hemtjänstenheter och en rehabenhet. Samtliga drivs idag i
kommunal regi men Råcksta vård- och omsorgsboende är för närvarande under
upphandling.
I tabell 2 presenteras antalet platser och inriktning vid stadsdelens särskilda boenden
(SÄBO). Förutom de redovisade platserna finns 12 platser för avlastning/växelvård
vid enheten i Råcksta. Totalt fanns vid tidpunkten för studien 600 platser vilket
11
innebär att drygt sex procent av befolkningen över 65 år hade sitt boende inom SÄBO
i stadsdelen år 2007.
Antalet äldre med hemtjänst uppgick i genomsnitt till 1590 personer under året7.
Utöver nämnda kommunala omsorgsformer finns 151 lägenheter för seniorboende
varav 119 vid Hässelgården och 32 vid Skolörten8.
Inom stadsdelens äldreomsorg pågår förutom projektet vid Hässelgården ett flertal
utvecklingsprojekt som initierats med medel från Kompetensstegen och
Socialstyrelsens stimulansmedel. En sammanställning av dessa projekt samt beviljade
medel redovisas i tabell 3.
Tabell 2. Antal platser i särskilda boenden (SÄBO) i Hässelby-Vällingby
stadsdel
Enhet Antal platser Totalt
Service
hus*
Demens
-boende
Psykiatrisk
inriktning
Sjukhems
-boende
Sjukhems-
boende
(demens)
Ålder-
domshem
Hässelgården - 84 28 - 22 134
Skolörtens
äldreboende 160 48 - - - 208
Råcksta
sjukhem 17 154 49 220
Nälsta
Servicehus 26 26
Totalt 186 149 28 154 49 22 588 * Lägenheter
Stadsdelens hälso- och sjukvård.
När det gäller landstingets ansvarsområde finns i stadsdelen fyra husläkar-
verksamheter; Förutom vårdcentralen vid Hässelgården även Hässelby vårdcentral,
Västervårdens husläkarmottagning och Råcksta-Vällingby närvårdsmottagning.
Brommageriatriken svarar för den geriatriska slutenvården.
7 Verksamhetsberättelse med bokslut för år 2007 för Hässelby-Vällingby stadsdelsnämnd. Dnr 100-
026-2008 8 Källa: Hem ljuva hem. Äldrecentrum rapport 2005:5
12
Tabell 3. Utvecklingsarbeten i Hässelby-Vällingby stadsdels äldreomsorg under
2007 som finansierades av Kompetensstegen eller Socialstyrelsens stimulans-
medel.
Utvecklingsarbeten Kompetens-
stegen
Stimulans-
medel
Beviljade
medel
- Att tydliggöra ansvarsområden i
vårdplanering
X
- Framtidens dokumentation X
- Kompetenshöjning i omvårdnad
på Hässelby Gård
X
Totalt: 4.072.500
- Verksamhetsnära internutbildning X
- Vårdsvenska X
- Ökad kunskap om kognitiva
funktionshinder
X
- Trygge Goe System TGS X
- Matglädje på Råcksta sjukhem X Totalt: 11.239.000
- Aktiviteter på Hässelgården X
- Kost och nutrition, hemtjänst X Källor: Tjänsteutlåtande 25/2 2008, Stadsdelsförvaltningen Dnr 007-088-2008.
www.kompetensstegen.se
13
RESULTAT
När utvärderingsarbetet påbörjades hade vårdcentralen vid Hässelgården haft sin
verksamhet igång i ett drygt år. Utöver vårdcentralen finns förutom de olika
boendeformerna även restaurang, kiosk, hårvård och ett bibliotek. På bottenvåningen
finns också ett friskvårdscentrum och lokaler för hemtjänstpersonal och
äldreboendets administration. Det som saknas enligt de ursprungliga planerna i
samverkansavtalet är representation från biståndsbedömarna, en apoteksfilial samt de
gemensamt finansierade akutvårdplatserna. Nedan presenteras den ekonomiska
redovisningen respektive samverkansarbetet under separata rubriker.
Den landstingsfinansierade verksamheten vid Hässelgården, ersättningar samt jämförelser med andra enheter.
I maj 2008 arbetade 29 personer vid vårdcentralen på Hässelgården (4 läkare, varav
en kopplad till SÄBO, 13 sjuksköterskor varav 10 distriktssköterskor, 7
undersköterskor, 3 paramedicinare, en medicinsk fotsjukvårdare samt
läkarsekreterare). I den ekonomiska redovisning landstinget presenterat var
ersättningen till verksamheten under 2007 totalt 34,8 miljoner kronor (Tabell 4). I
uppdraget ingick: Husläkarmottagning, hemsjukvård, rehabilitering, fotsjukvård +
insatser i SÄBO. Även om avtalet tillskriver vårdcentralen ett uppdrag att ge vård åt
gruppen 6 år och äldre var endast 33 personer av de 1 949 listade under 65 år.
Sammanställningen i tabell 4 av landstingets ersättningar till de tre vårdcentralerna
med inriktning äldre respektive till Hässelby VC med allmän inriktning visar på stora
skillnader både vad gäller ersättningsformer och kostnader per listad patient. En del
av vårdcentralerna hade inget tak för ersättningar medan andra hade en fast ersättning
för året.
Vårdcentralen vid Hässelgården hade som tidigare nämnts gruppen 65 år och äldre
listade. 74 procent av ersättningen till vårdcentralen under 2007 (25,7 miljoner kr)
gällde hemsjukvårdspatienter och i genomsnitt registrerades 52 besök av antingen
sjuksköterska eller läkare på varje listad person och år. Snittkostnaden per patient var
17.800 kr.
Äldrecentralen i Solna riktade sin verksamhet mot 155 listade personer med stora
vård- och omsorgsbehov där verksamheten kan ses som ett mellanting mellan ASIH
och vårdcentral. Solna äldrecentral med sin vårdtunga grupp hade en snittkostnad på
68.200 kr per patient och antalet besök per listad patient var 294 kr under 2007.
Hökarängens och Hässelgårdens uppdrag var liknande men Hökarängen, med drygt
1000 personer listade, hade en roll som stadsdelens vårdcentral medan Hässelgården
inte ersatte stadsdelens vårdcentral utan har främst haft fokus på patienter med behov
14
av hemsjukvård. Hökarängen hade en snittkostnad per patient på 8.600 kr och varje
patient hade i snitt 24 besök.
Hässelby vårdcentral som är en allmän vårdcentral med ett uppdrag gällande alla
åldersgrupper hade betydligt fler listade patienter under 2007 (30 130 personer).
Ersättningen var 1 832 kr per patient. Året innan (2006), då man hade ansvar för
hemsjukvården och läkarinsatser i särskilt boende ersattes vårdcentralen med drygt 11
miljoner kr för hemsjukvården. Ersättningen för läkarinsatser i särskilt boende finns
inte redovisat separat utan ingår i husläkarmottagningens ersättning.
Den totala ersättningen till Hässelby vårdcentral minskade med drygt nio miljoner
mellan åren 2006 och 2007. Samtidigt blev kostnaden för verksamheten vid
Hässelgården knappt 35 miljoner det första året (2007). Det skedde alltså en stor
ökning både gällande insatser för den specifika gruppen och de totala kostnaderna.
Framförallt är det registrerade besök av sjuksköterska eller undersköterska som ökat
kraftigt i och med att Hässelgården tagit över ansvaret.
Slutenvårdsbesök
I jämförelsen av antalet vårdtillfällen inom slutenvården för gruppen 65 år och äldre i
hela stadsdelen, sågs en liten ökning mellan åren 2006 och 2007 (5023 respektive
5267 vårdtillfällen). Framför allt var det inskrivningar från andra inrättningar
(vårdcentraler, husläkarmottagningar) som ökade (+ 16,5 %) men också inskrivningar
från hemmet (eget boende) (+ 4,5 %).
Tabell 4. Sammanställning av Landstingets ersättningar 2007 till vårdcentraler med inriktning äldre vid Hässelgården,
Hökarängen och Solna samt till Hässelby VC 2006 (med hemsjukvårdsansvar+ läkare i särskilt boende) och 2007 (ej
hemsjukvårdsansvar).
Hässelgården Hökarängen Solna Hässelby VC 2007 Hässelby VC 2006
Fast ersättning/år - 8 693 000 10 224 000
Hyra 1 267 763 198 000
Medicinsk service 344 000
Övrigt 3 000
Husläkarmottagning 5 647 308 40 037 000
Hemsjukvård 25 737 121 11 452 000
Ersättning totalt 2007 (kr) 34 815 662 8 891 000 10 571 000 52 500 000 61 834 000
Uppdraget (enligt avtal) Husläkarmottagning
Hemsjukvård
Insatser i SÄBO
Rehab i öppenvård
Fotsjukvård
Läkarmottagning,
Hemsjukvård
Läkarinsatser i
SÄBO DSK-
verksamhet,
Mottagningsbesök
Hemsjukvård
Läkarinsatser i
SÄBO Hembesök
Husläkarmottagning
Barn/Mödravårdsc
Fotsjukvård
Ungdomsmottagning
Husläkarmottagning
Hemsjukvård
Insatser i SÄBO
Barn/Mödravårdsc
Fotsjukvård
Ungdomsmottagning
Ersättningsmodell (enligt avtal)
Fast ers – kapitering
Produktionsrelaterad
ersättning
Målrelaterad
ersättning. Vårdg
står för basal
medicinsk service
Fast ersättning
Fast ersättning
Beställaren betalar
all medicinsk
service
Kapiteringsersättning
Produktionsrelaterad
ersättning
Kapiteringsersättning
Produktionsrelaterad
ersättning
Antal listade patienter
1 949 1 030 155 30 130 33 753
Ersättning per listad patient (kr) 17 800 8 600 68 200 1 750 1 832
Antal besök (läkare) 8 474 3 561 7 970 30 216 33 637
Antal besök (sköterskor) 92 830 21 553 37 632 20 218 59 656
Antal besök totalt 101 303 25 114 45 602 50 435 93 293
Antal besök per listad patient 52 24 294 1,7 2,8
15
16
Samverkansarbetet
Åtta intervjuer genomfördes med sammanlagt 12 personer. De intervjuade var;
stadsdelens äldreomsorgschef, biträdande äldreomsorgschef, verksamhetscheferna för
vårdcentralerna på Hässelgården, Hässelby och Råcksta-Vällingby,
verksamhetscheferna för Hässelgårdens äldreboende, Friskvårdscentrum och
Biståndsenheten samt MAS, chefssjuksköterskan på Hässelgårdens vårdcentral och
en biståndsbedömare.
De flesta som intervjuades sa att det inte finns någon samverkan som en följd av
projektet på Hässelgården. Man träffas i olika konstellationer men i de flesta fall
handlar det om det dagliga arbetet, exempelvis boendegenomgångarna en gång i
veckan på Hässelgården där sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast samt
omsorgspersonal träffas. Centralt på förvaltningen finns ledningsgruppsmöten och
samverkansmöten där olika professioner medverkar (även Legevisitten) men dessa
möten, liksom MAS möten med olika grupper, är inte ett resultat eller en effekt av
projektet.
När det gäller hur man arbetar med utveckling av samverkan säger MAS att man
tidigare haft avstämningsmöten, men att de upphört under 2007. Det finns viss
kontakt med Brommageriatriken där man bl.a. försöker hitta former för samverkan.
Här är inte bara Hässelby-Vällingby stadsdel med utan flera stadsdelar. Enligt chefen
för biståndsbedömarna kan svårigheten att utveckla samverkansarbetet till viss del
förklaras av att det är en stadsdel med många äldre vilket ger en stor ”omsättning”
och en hög arbetsbelastning, vilket påverkar om det finns tid för möten och
samverkansarbete. För närvarande deltar biståndsbedömarna inte i några
återkommande möten. De skulle enligt de ursprungliga planerna ha funnits
representerade på Hässelgården men så är det inte. Biståndsbedömarna säger själva
att de planerna aldrig varit förankrade och att det är ett exempel på den okunskap som
finns om vad deras arbete innebär. Man kan tänka sig att ha en informatör vid
Hässelgården vid bestämda tider men det är inget som planeras i nuläget.
Vid vårdcentralen på Hässelgården ser man det som att det är stadsdelen som dragit
sig ur den överenskommelse som gjordes och att det kan uppfattas som om avtalet
inte gäller. Man tycker inte att stadsdelen uppfyller sina löften kring
primärvårdsplatser och ombyggnader med hänvisning till ekonomin. Chefen på
vårdcentralen säger sig ha många idéer om utvecklingsverksamhet men kommunen
kan eller vill inte vara med. Man säger sig också vara angelägna om att starta
utbildningar för vårdbiträden och undersköterskor kring t.ex. symptomskattning och
när man ska kontakta vården, men dessa utbildningar har inte startat.
De intervjuade som arbetar inom kommunen på Hässelgården, bl.a. äldreboendets
chef, som också var med i den arbetsgrupp som planerade projektet, är mer positiva
17
till effekterna av projektet. Man tycker att det nu är lättare för de boende, men också
för husets personal, att få kontakt med läkare och sjuksköterska.
”Samarbetet har inte stärkts som en följd av projektet. Däremot har vården av de
äldre blivit bättre, närheten till vårdcentralen är bra och kontinuiteten ger en
trygghet”.
Att projektet inte får det genomslag man hoppats på skylls till stor del på ekonomin
och ledningsförändringar;”Det handlar för mycket om vem som ska betala” ”Det är
inte vårdcentralen som stoppar upp samverkan utan det gör politiker och tjänstemän
som säger nej (…till kostnader för samverkansarbetet)”
Centralt på förvaltningen är man mer kritisk till effekterna av projektet. MAS säger
att det är lätt att nå chefen på Vårdcentralen men ”Det blir inte så som vi diskuterat”.
Fortfarande saknas exempelvis en ytterligare läkare till SÄBO. Akutplatserna på
Hässelgården har heller inte startat men samtidigt tycker man det är bra då
säkerhetsfrågorna ej gått att lösa.
Äldreomsorgschefen har ännu inte skrivit under ett fortsatt samverkansavtal. Hon
anser att det finns flera delar i avtalet där kommunen inte kan eller bör fortsätta på
samma sätt av kostnadsskäl. Akutplatserna är en sådan del liksom
sjuksköterskeavtalet (där kommunen köper kväll- och nattjänster av Legevisitten).
Ombyggnationerna på Hässelgården har stoppats då man inte tycker att Landstinget
skjuter till några pengar. Äldreomsorgschefen och biträdande ser flera övergripande
problem för samverkan. Dels att ekonomin är delad i ”två påsar”, dels att man lyder
under två olika lagar, SOL och HSL. ”På högsta nivå är pengarna det stora
problemet”. ”På lokal nivå är det de olika professionernas brist på kunskap och
förståelse för varandras uppdrag”. ”På Landstinget finns en dålig kunskap om SOL,
hur dokumentationen ser ut, riktlinjer och hur MAS och biståndsbedömarna
arbetar”.
När det gäller själva projektarbetet är man i ledningen missnöjd över hur det har
hanterats. Man uppfattar det som att projektet saknat projektplan liksom styrgrupp
och säger samtidigt att nyare projekt som startat i stadsdelen (via Kompetetensstegen
och Stimulansmedel) alltid har en styrgrupp.
Chefen för Hässelby VC har varit i sin nuvarande position de senaste tre åren och
kände inte till hur diskussionerna fördes innan projektet startade. Han konstaterade att
när beslut togs om att en ny vårdcentral, med inriktning äldre, skulle inrättas på
Hässelgården, gick överförande av hemsjukvårdspatienter snabbt från Hässelby VC
till Hässelgården. Men alla aktuella äldre listade sig inte på den nya vårdcentralen
utan stannade kvar på Hässelby VC. När det gäller just samverkansarbetet ser han
ingen förbättring genom projektet. ”Kommunikationen mellan stadsdelen och
vårdcentralen skulle kunna fungera mycket bättre”. Han tar Bromma stadsdel som ett
exempel där det fungerar bra och säger att det till stor del handlar om engagemanget
18
hos ansvariga. Chefen vid Vällingby-Råcksta menade och andra sidan att det blivit en
stor förbättring i kommunikationen i och med den nya äldreomsorgschefen i
stadsdelen, som bättre förstår vårdcentralernas förutsättningar och villkor.
19
DISKUSSION
Ekonomi
Totalt ersattes verksamheten på Hässelgårdens vårdcentral med nära 35 miljoner det
första året och hemsjukvården stod för 74 procent av kostnaderna eller 25,7 miljoner.
Siffror som dels kan jämföras med de elva miljoner som hemsjukvården kostat året
innan när uppdraget ingick i Hässelby vårdcentrals uppdrag, dels med den minskade
kostnaden med drygt nio miljoner kr för verksamheten vid Hässelby, som tidigare
hade uppdragen kring den aktuella gruppen.
I sammanställningen jämförs också kostnaderna mellan olika enheter bl.a. genom att
titta på kostnaden per listad patient. Vid Hässelgården var den drygt 17 000 och i
Hökarängen och Solna låg den på ungefär 9 000 respektive 68 000. Det var alltså
stora skillnader mellan enheterna och ännu större skillnader sågs när de jämfördes
med den ”vanliga” vårdcentralen där kostnaden slås ut på fler listade patienter.
I det senare fallet är förklaringen till de högre kostnaderna enkel då äldrecentralerna
vänder sig till en specifik åldersgrupp med betydligt större vårdbehov än hos
befolkningen i stort. Däremot kan både de höga kostnaderna på äldrevårdscentralerna
liksom skillnaderna i kostnader dem emellan diskuteras. De jämförda äldrecentralerna
har stora skillnader i inriktning vilket beskrivs i resultatdelen, skillnader som
förklaras av vårdtyngd och uppdrag. Däremot är det svårare att förklara den stora
skillnaden i kostnad för samma målgrupp i Hässelby mellan år 2006 och 2007. Men
generellt kan konstateras att när man prövar att starta upp specifika
äldrevårdscentraler handlar det till stor del om att de mervärden som genereras på
enheterna ska motivera de högre kostnaderna. Mervärden som i sin tur kan delas upp
i ekonomiska, organisatoriska men naturligtvis också i mänskliga mervärden.
De ekonomiska mervärdena kan vara minskat antal besök inom slutenvården och
förlängning av tiden i eget boende innan eventuell heldygnsomsorg blir aktuell. I den
här studien går resultaten åt andra hållet i och med att antalet slutenvårdsbesök ökat.
Antalet vårdtillfällen inom slutenvården ökade alltså under det aktuella året men då
gäller det för hela stadsdelens befolkning över 65 år. Äldrecentrum har i en tidigare
rapport om Hökarängen sett att gruppen som var listad på vårdcentralen hade en ökad
andel akutbesök och slutenvårdsbesök, kanske som en följd av den ökade
uppmärksamheten. Däremot minskade andelen inom särskilt boende.
Att samla personal med intresse för och kunskaper om den äldre människan borde
kunna ge både en bättre vård och bättre möjligheter till utveckling av äldrevården.
Men det kräver naturligtvis att samarbetet mellan olika professioner och olika enheter
fungerar. Förväntningarna på projektet på Hässelgården var stora men svåra att
förverkliga. I avsnittet nedan om samverkansarbetet poängteras vikten av kunskaper
20
hos de inblandade om de olika professionernas uppdrag och arbete, något som
troligtvis är helt basalt för ett lyckat samarbete.
De mänskliga mervärdena är svåra att mäta. I uppdraget ingick inte någon patient-
eller brukarundersökning. Men en av frågorna som ställdes i intervjuerna med
personalen tog upp om man tyckte att det blivit bättre för de äldre när uppdraget gavs
åt en utförare. Av intervjusvaren att döma är det nog så att för de boende på
Hässelgården har både kontinuitet och trygghet ökat i och med närheten till
vårdcentralen. Men för de äldre inom särskilt boende och i eget boende utanför
Hässelgården tyckte man sig inte se någon skillnad. Det kraftigt ökade registrerade
antalet besök av sjuksköterskor och undersköterskor mellan åren 2006 och 2007 bör
ha inneburit ett bättre omhändertagande men det kan inte studien uttala sig om.
Samverkansarbetet
Något förbättrat samverkansarbete som en följd av projektet vid Hässelgården kunde
inte verifieras. Men samtidigt säger sig ledningen på vårdcentralen vilja utveckla
arbetet och kommunen visar ett stort engagemang för frågor inom äldreområdet och
visar på många parallella projekt som pågår, finansierade av Kompetensstegen eller
av Socialstyrelsens stimulansmedel. Så vad var det som gick fel i projektet? Nedan
diskuteras några delförklaringar som handlar om förutsättningar för samverkan och
kunskaper om projektledning, förankring och att minimera riskerna.
Förutsättningar för samverkan
I det PM som kom från beställarkontor vård i maj 20059 finns en tydlig idé om hur
samverkansarbetet ska gå till. Man beskriver att landstinget och stadsdelen ska göra
en ”gemensam” upphandling av vård och omsorgsinsatser för att åstadkomma en
välfungerande 24-timmars verksamhet. För landstingets del innebar det att uppdraget
skulle ges till en enda utförare. Men i samma PM finns också meningar som kan
tolkas som att man ger direktiv åt stadsdelen vad som ska göras. ”Tillgång till
hemtjänst 24 timmar om dygnet för de som önskar”. ”Där (på Hässelgården) ska
även kommunens biståndshandläggare finnas”. ”Beställarkontor Vård föreslår också
att någon/några samfinansierade akutplatser inrättas på äldreboendet”
Intervjusvaren kan tolkas som att det inte har funnits några tankar på att förankra de
här idéerna i stadsdelen innan projektet påbörjades. En kommentar var att landstinget
inte förstår hur Socialtjänstlagen fungerar och vad den innebär för kommunens
arbete.
Förutsättningarna för en fungerande samverkan kan tyckas goda i och med att flera
verksamheter finns under samma tak på Hässelgården. De positiva kommentarer som
9 Projekt Hässelbygård. Beställarkontor Vård. PM 2005-01-16
21
fanns kring samverkansarbetet kom också från medarbetarna i de här verksamheterna.
Förutom att man själv hade nära till de andra professionerna menade man att
brukarna också hade en stor fördel av närheten. Liknande erfarenheter finns från
Hökarängens närvårdscentral10
. Däremot sågs inte de här effekterna på övriga
boenden vilket MAS påpekade.
Äldrecentrum har som tidigare nämnts vid flera tillfällen utvärderat liknande
satsningar. I rapporten Samverkan, enkelt i teorin – svårare att praktisera (Hjalmarson
& Norman, 2005) beskrivs att en tydlig struktur behövs för att samverkan ska
fungera. Man menar att samverkan kan ske i olika grad beroende på vilket behov som
finns. För att lättare kunna bedöma och beskriva vilken form av samverkan som
behövs i olika situationer har en modell för samverkan i olika nivåer använts11
.
1. Känna till – kunskap om den andra organisationens existens och att den
genomför aktiviteter riktade till målgruppen – men ingen direkt kontakt.
2. Konsultation – envägskommunikation mellan de agerande, till exempel man
frågar efter den andre.
3. Samråd – en översiktlig information av de agerandes aktiviteter så att dessa
inte kolliderar eller motverkar varandra.
4. Samarbete – samplanering av aktiviteter för att förstärka effekterna av dessa
och utnyttja de gemensamma resurserna på ett optimalt sätt.
5. Sammansmältning/integration – då organisationerna lägger samman sina
resurser för att på så vis uppnå största möjliga effekt av insatta resurser.
Dessa nivåer skulle också kunna ses som trappsteg som måste klaras av i nämnd
ordning för att nå en fungerande samverkan. När det gäller Hässelgården och svaren
från de intervjuade, kan de tolkas som att man nått halvvägs på trappstegen, d.v.s.
man känner till varandra, man konsulterar varandra och i viss mån finns samråd där
de olika parterna träffas. Men samtidigt ser man att det finns brister redan på det
första steget, då en del av de intervjuade påpekar att det saknas kunskap om varandras
yrken, uppdrag och vilka lagar som styr. Kunskaper vilka troligtvis är basala om
samverkan ska kunna fungera.
I framtida projekt måste kunskaper kring samverkansarbete ges en betydande roll när
projekten planeras och genomförs. Använd gärna de presenterade trappstegen och
tidigare erfarenheter.
Projektledning
Man kan naturligtvis tycka att det är otur att de personer som varit med och initierat,
planerat och beslutat om projektet av olika anledningar inte fanns kvar när projektet
10
Hökarängens Närvårdcentral. Rapport 2007:5. Stiftelsen Äldrecentrum 11
Tidigare presenterad av; Region Skåne & kommunförbundet Skåne, 2004; Hjalmarson & Norman,
2005
22
skulle sjösättas. Men problemen kan till stor del härledas till brister i
projektledningen. Kunskaper kring projektledning finns att hämta på många olika håll
både privat och på FoU-enheter. På FoU Seniorium12
i nordöstra Stockholm används
en modell som i korta punkter kan användas för att beskriva och förklara de skeenden
och misstag som setts i projektet på Hässelgården. Gången i ett projekt bygger på att
det från början finns en styrgrupp (beställare) och en projektgrupp (utförare).
Modellen säger att:
Styrgruppen äger projektet, vilket kan tyckas självklart. Med äger avses att
gruppen enbart består av personer som har mandat att fatta beslut (både inom
kommun och inom landstinget) om projektets ramar, inriktning och ekonomi.
Projektgruppen (projektledaren) ska sedan i samråd med styrgruppen utforma
och utföra det uppdrag som styrgruppen ger.
I projektplanen (som godkänns av styrgruppen) ska uppdraget så långt som
möjligt preciseras med syfte, bakgrund, mål, förväntad tidsåtgång, kostnader
och rapportering. En viktig del i projektplanen är riskanalysen.
När modellen jämförs med hur projektet vid Hässelgården genomfördes kan man se
att i det samverkansavtal, som skrevs under av hälso- och sjukvårdsdirektören samt
stadsdelsdirektören, finns många av ovan nämnda delar med. Man skriver om
gemensamma mål och ansvarsfördelning och presenterar även en modell för
beslutsprocess och projektorganisation med ledningsgrupp (styrgrupp) och
arbetsgrupper. Däremot saknas en tydligare specificering av uppdraget och
framförallt en riskanalys.
När projektets ledningsgrupp med tiden upplöstes, borde projektet ha avbrutits eller
fått en ny ledningsgrupp med nya ägarrepresentanter. Det som uppenbarligen hände
var att projektgrupperna fortsatte själva utan mandat. Uppenbara och självklara risker
i projekt som ska genomföras inom kommun och landsting, och som måste analyseras
i ett projekt, är vad som händer vid politiska förändringar och organisations-
förändringar.
Vidare finns följande punkter i modellen att beakta vid genomförandet av ett projekt
Under genomförandefasen går styrgruppen endast in om förutsättningarna
ändras. Projektgruppen lämnar delrapporter vid överenskomna tidpunkter och
i överenskommen form.
Projektgruppen avrapporterar det avslutade projektet till styrgruppen som
godkänner rapporten (eller begär förklaringar om det inte blivit som man
planerat).
Styrgruppen ska sedan följa upp projektet
12
FoU Seniorium. www.seniorium.se
23
Till skillnad från samverkansavtalet är avtalet som landstinget skrev med
Legevisitten, liksom med andra utförare, mycket detaljerade och noggranna. Men
vem som kollar upp att t.ex. avtalstexterna kring samverkan uppfylls går inte att
utläsa. Det här är ett område som måste beaktas i framtida projekt liksom kunskaper
om, och resurser för, projektledning och genomförande av projekt, som bör vara
självklara delar när beslut tas om att genomföra samverkansprojekt.
Konklusion
Att driva specifika äldrevårdscentraler är ett kostsamt alternativ till den vanliga
primärvården på vårdcentraler. Men samtidigt ska de vägas mot flera olika tänkta
mervärden som; effekter på den totala ekonomin, optimerad organisation av vård- och
omsorgsinsatser samt i slutändan positiva effekter för patient och brukare.
De uteblivna samverkanseffekterna av projektet på Hässelgården förklaras av att det
på ledningsnivå, både inom stadsdelen och i landstinget, skedde ett byte av personer,
att projektplanen inte haft någon riskanalys eller åtgärdsplaner för dessa förändringar,
att ett förankringsarbete i organisationen saknades när projektet initierades, samt att
vissa delar i avtalet inte var finansierade vilket i slutändan innebar att tanken om ett
”Äldrecentrum” i Hässelby aldrig var ekonomiskt genomförbart.
En slutsats blir att samverkan mår bra av att det finns enighet på ledningsnivå med ett
tydligt uppdrag och information till utförarna, att utförarna har kunskap om,
förståelse och respekt för olika yrkesroller och dess uppdrag, att det skapas
mötesplatser och genomförs gemensamma projekt, samt att det finns en lokalmässig
närhet.
24
REFERENSER
Gurner, U. & Hagman, L. & Berger, A-K. & Fastbom, J. & Hjulström, S & Shahid,
Z. (2007). Hökarängens Närvårdcentral. Rapport 2007:5. Stockholm. Stiftelsen
Stockholms läns Äldrecentrum.
Hagman, L. (2007). Äldrevårdcentralen i Solna – intervjuer med personal och
samverkanspartners. Rapport 2007:15. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns
Äldrecentrum.
Hjalmarsson, I. & Norman, E. (2005). Samverkan, enkelt i teorin - svårare att
praktisera. Rapport 2005:3. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.
Ingberg, A. & Gewitsch, L. (2007). Samverkan – Hur svårt kan det vara? En
beskrivning av arbetet med att ta fram en modell för samverkan kring äldre med stora
vård- och omsorgsbehov i ordinärt boende. Rapport 52. Stockholm: KC-
Kompetenscentrum
Region Skåne & kommunförbundet Skåne. (2004). Skånsk livskraft – vård och hälsa.
Projektrapport. Region Skåne.
Socialstyrelsen (2001) Framgångsfaktorer för samverkan – en översikt i punktform.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Stockholms läns sjukvårdsområde & Stockholms stad. (2006). Samverkan eller
motverkan – lägesrapport om hemsjukvård och hemtjänst för äldre i södra Stockholm
2006. Stockholm.
Stockholms läns sjukvårdsområde & Stockholms stad. (2005) Samverkansavtal
gällande projektet Hässelgården. Stockholm: 2005-09-07
Stockholms läns sjukvårdsområde & Stockholms stad. (2004). Vårdavtal med
Hässelby-Vällingby stadsdelsförvaltning om hemsjukvård. Stockholm: SLL,
Betställarkontor Vård. Tjänsteutlåtande 2004-12-21
Weurlander, I. (2007) Trygghet och omsorg - Äldreenheten i Nynäs Vård. Rapport
2007:13. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum.
Wånell, SE. & Schön, P. Hem ljuva hem. En studie om vad som definierar ett
servicehus och ett seniorboende och om hur processen fungerat i Stockholm när
servicehus omvandlats till seniorboende. Rapport 2005:5. Stockholm: Stiftelsen
Stockholms läns Äldrecentrum.
25
Österman, J. & Wånell, SE. (2007). En studie om samverkansavtalen mellan
Stockholms stad och landstinget inom äldreområdet. Rapport 2007:2. Stockholm:
Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum,
Hässelby-Vällingby Stadsdelsnämnd. Verksamhetsberättelse med bokslut för år 2007.
Stockholm: Dnr100-026-200.
Att få till stånd en trygg och säker vård för äldre med stora och sammansatta behov och
en fungerande samverkan mellan huvudmännen har varit två områden där landstinget
och Stockholms stad prövat sig fram under 2000-talet. I Hässelby-Vällingby resulterade
de gemensamma samtal som fördes bl.a. i ett konkret samverkansprojekt förlagt till det
stora äldreboendet i Hässelby gård, Hässelgården. Här skulle de äldre i stadsdelen få
tillgång till friskvårdscentrum, äldrevårdcentral, apotek, frisör, bibliotek, restaurang,
jourplatser vid svikt samt seniorboende och vård- och omsorgsboende.
Äldrevårdcentralen skulle utveckla ett nära samarbete med stadsdelens hemtjänst och
särskilda boenden.
Uppdraget att studera samverkansprojektet kommer från Hälso- och sjukvårdsnämnden.
I fokus för denna studie är den speciella äldrevårdcentral som inrättades. Rapporten
belyser framförallt hur samverkan utvecklades, men även kostnader för verksamheten
jämfört med situationen före projektstart och med andra äldrevårdcentraler. Studien
visar på betydelsen av kunskaper hos de inblandade om parternas yrkesroller och
uppdrag, kunskaper i projektledning och personkontinuitet när ett projekt ska drivas
med många aktörer involverade.