Lina Berg, f. Sandell S..) t. Det hiinder någon gång, äfven i vår brådskande, oroliga tid,

att vi möta personligheter så priiglade af helgjutenhetens klara och upphöjda lugn, att de förmå dela med sig något af detta lugn &t dem, med hvilka de komma i beröring. Var samvaro med dessa män- niskor' var kanske flyktig nog, och omständigheterna ha måhända aldrig medgifvit niigot egentligt tankeutbyte mellan oss och dem, men ett visst något, som man ej misstager sig på, gaf oss en omot- saglig känsla af, att vi liar stodo inför nigot si. äkta och upphöjdt att det ej behöfde dokumentera sig genom ord.

'Sådant var det intryck, som väcktes af den person, hvars namn vi lasa h& ofvan, fru Lina Berg, född Sandell. Den ande, som den 27 sistlidne juli frigjordes ur stoftets band, hade mer än de flesta striickt sin längtan mot ett . enda mål, och den osynliga varld, dBï hon kände sig höra hemma, hade s& tryckt sin stämpel på hela hennes varelse, att äfven en flyktig betraktare maste mottaga atminstone något intryck diiraf, då han mötte blicken ur de säll- synt själfulla ögonen. Kanske var för den, som först lärt känna »L. S.» i hennes stinger, hennes bild så oskiljaktigt sammnnväfd med dessa, att hon omedvetet sågs emot deras bakgrund, men å andra sidan veta vi, hiir lätt en känsla af missräkning smyger sig på OSS, när vi i lefvande lifvet möta dem, som genom sina arbeten gjort ett starkt intryck på oss. Den bild, vi gjort oss af dessa ' m&nniskor, håller sällan streck mot verkligheten. Men i fraga om 21,. S. 2 stärkte och fördjixpade blott personligheten det intryck, som dikten gifvit.

De yttre konturerna af den bortgångnas lif äro snart teck- nade. Hon var född 1832 och dotter till en framstående svensk prästman, kontraktsprosten M. J. Sandell. I sina tidigare %r fjätt-

. rades hon vid sjukbädden af en långvarig, svBr sjukdom, fr%n hvil- ken hon uppstod som genom ett under, om den ock för alltid hade brutit hennes ungdomskraft. En hård pröfning drabbade henne vid

25 års ålder, då hon under en resa, som hon med sin fader företog öfver Vättern, såg denne drunkna inför sinn ögon. hr 1867 ingick Lina Sandell äktenskap med den bekante nykterhetsvännen, gene- ralkonsul C. O. Berg, hvars filantropiska intressen hon i rikt matt delade. Hela hennes lif var fylldt af rastlöst arbete och af karleks- fullt intresse för andra, medan hennes ande genom minga pröfnin- gar småningom mognade till den klarhet, som i hög grad blef dess kännemärke.

Redan 1858 framträdde Lina Sandell första gtngen som för- fattarinna, medels ett litet antal dikter utgifna imder pseudonymen ,L. S., hvilken hon alltjiimt bibehöll, och alltifrh denna tid till de sista åren, då kroppslig och andlig nftyning tvang henne att ned- lägga pennan, har hon skrifvit ett stort antal saker både p& vers och prosa. Hennes lätthet att kliida sina tankar i diktens form var ovanligt stor, vare sig det gällde originaldikter eller öfversiittnin- gar och bearbetningar. Någon har berättat mig, att en stor del af hennes dikter - och just de basta -, framsprungo sa omedelbart ur hennes inre, att hon afven om niitterna brukade ha papper och penna bredvid sig för att genast kunna uppteckna dem. I likhet med den engelska författarinnan Fr. R. Haversal, med hvars dikt- ning Lina Sandells har många nirbesliiktade h a g , hade hon allt- ifrån ungdomen uteslutande afskilt sin poetiska gafra t-ill den reli- giösa sångens område, och detta slags diktning får ju icke i frlim- sta rummet bedömas ur rent skönlitteriir synpunkt.

Det ar ej häller i detta hänseende L. S.' s h g e r iiga sitt egent- liga värde, men deras betydelse ar likväl stor och genomgripande, då man betänker i bvilken grad de förmått gifva uttryck at de starka andliga rörelser, som gingo öfver en stor del af vårt land i midten och slutet af förra Arhundradet, samt att de shom inga andra re- ligiösa sånger, .om man frånräknar de yppersta inom rftr svenska psalmbok, blifvit älskade och använda inom breda lager af V W svenska folk.

Hvad som bodde i tusendens bjiirtsn utan ritt finna ord, det har Lina Sandell sålunda sjungit lit i sånger, som blifvit en gemen- sam egendom för de många. En lycklig omstandighet var ock,. att sångerna så snart blefvo tonsatta af framstaende kompositörer sa- dana som P. U. Stenhamrnar, O. Ahnfeldt, Alb. Lindström m. fl.

,Samlade sanger af L. S., ha i trenne band utgifvits p& Z. Haeggströms förlag och ha, senare till stort antal införlifrats med kända sangsamlingar, siisom sio on ston er^ och Stockholms Söndags-

skoleförenings sångbok. Enligt hvad en af L. S.' minnestecknare upplyser, har den förstnämnda singboken p% 14 i r utgått i 258,000 exemplar och den senare sedan 1882 i 485,800 ex. -- siffr& som kunna gifva en föreställning om i hvilken utstrackning L. 8. sånger äro kända och. sjungna inom vårt land.

I obnnden form har L. S. skrifvit ett flertal lefnadsteckningar m. m. i den af henne redigerade julkalendern korsb blommans samt en mängd mindre saker för barn och ungdom. Hon var afven i flera år utgifrare af tidningarna »Barnens Vans och, >>Barnens tidnings.

Det ar helt naturligt att inom en så rik algtring skall 'finnas ~ t s k i l l i ~ t af mera efemär art, men vid sidan häraf finnes sgrskildt bland 'sångerna ett stort antal som genom sin djupa, innerlighet och sin vackra form vunnit så många hjärtan, att de helt visst höra till det förblifvande. Och om en af sangens största valsignelser ligger i gåfvan att sjunga in hopp i modlösa hjärtan 'och skänka tröst i sorgsna stunder, d i är helt visst Lina Sandel1 en af de sångare, som för- tjäna att ih&gkommas, äfven sedan pennan för alltid fallit ur deras händer. F.E.

Från mitt vandr'ingsår. . . VI.

.Nya varldens Athen~. - Klubbaftnar.

Genom m lmw C. h r jag varit i11ii3.~~clen till »The Eiroitnd Table Club. Jag .vill Liir Ilafva sagt, att, ta& ~ T C . CIB iilskviiirda intro- . cl~l l~f i i~uc~ j.,% mottagi t l r h I-~Ogstiillch'~ personer h Svoqige, k w jag kommit i bwöriiug micd en del int~cssants iuiinuiskon; sian jag tip- ligcrii c j c1 jcs t s kiillc möt t. Dcss;z svcmka ' b ~ d 11- f ör mig vari£ &yllam ny~lilti,~, llivilka 6pl)aat de mest eslilusi.\ra h,cm, och n k jag 5 dosss njnt li:lil~ul:l%n lixfl lit tieriiirs scl10ill.g~~' odl iho ~giciutligcu imitntilii3n af dc .CI'~~as:'lm i l~OU-;i'm ait fihja,. h- I z t ~ c l ~ ~ ~ c ~ c t . D'CU f im, gknia,!e 11urn0.ri.s lim Oliver ' Werilclell Ekhes , f iloslo.tlc;in. Rt1Jg1 i l \ 7 d E L ~ En~wslm, slc~~.lclc~r~xz LlangCcll~ow, \\rliif;tier, 'rlo\\.dl ~ I S ~ Z L mumr e j g%ms 5117e.r »'J:4b n o ~ i i a 's.diio), iuieri. +,.tt &%c~ukirn~~c'ï f~i j~ ' .~~. i i~~mc;~ ' nmu do& i s5Jlsk;q mecl Thb~nas Went- 'wo~~tll B:iggi.nsioïi: ri!l~mullw: Ihiloy 8:LcTt:ich, nws J ~ I Q ~ S T. lTicilds,

. . IJOIL~HC ~C1iucTlc.r M~o~LIMJ~, J,ilkm Mrhibing m. fl.

I~XUX.L vibY cht khd)b;~ftoll 1 LOS en &!rs 3.1. K., O& ]i1 l/29 p& Uf.tos~:on l d 1 i&i;izl!wr l~ennes port aii :Pi1 af d!e&ml;i 'sltinlcul.. En slu~t~11 rilii t onilob.ilEi,gn sf;l,~d p! hö..r*no.f; 2 9 aveayn, cl3i.i cle t p& v k - ~1.j.uurinilis 'l~dcostr;~~1. sei.v~;1'adcs k11shn51i Eokt mjiö&, M&, Ge uch salidwiches.

'

EIvilkd d ~ . l ; l ~ ~ t l ilcm, iuredt mlecl artis.l;isk lyx odi siuak! 6 tom s;ili~'ngor i fil sliilcics encl~is t :L$ tuugu l wil;rlcady:I;~r~p~.er, ioob d% ~ C L m si, s oi I L ULL WLLY fiLUiaI;, vet-3 .~~&LLCI~YL~~~CL~, . tcilcle sig i:immea s o u ot t samml1~5,ugi1mk bms tgi~lles-i., Viggmm m o t ii& in, af dy i.lxm L J%3yno;) c1 s, T-iirr~-~cil's m. f l., ~OC.~I m31t 1wOrka,, cn.fiIr&& pilrlleJ.er lyste Iivita mästcrvcrk af R. Cliavea,u, Rodin .och en Boy kb- f ~ u 1 i ~ ~ ~ ~ i l 1 ~ 1 ~ ~ 3 ~ , ~ ~ ~ t - fina medaljw +f I. K. He;lli.n!gen-, letk p&. q- procl-il~tia~~er aiE Siiidiw o. s. v. I m sdnmg visades mcl sba;II;Let ett p a x af l30kimlli.s IltLrligu ta.:Fllos, siimkilclt en iikta »Maxlonnp, mecl b~mn.ot och JbLi;iln.nes, ~acli. i e t t kd.)inutt #en inti-less.mt sam- li.ng i f i i l a liolli~c~skril lo& fiii;~-nländska ~~ts in ing~~x

omkring 100 I d d )brniecI1!enlm%1' hevis~tade aftonens smkvaliu, h- irijcivrci, i kto;c toalebf;, 11.erzrzrni~z i f.r;~olr 0.~11 hvit blsd.uk, eiu: dr&-l;, som rniu.i&w kl.iir aA~n8eli.ihiln.c7,i.eu &n mdra,.

Sam 'pmsicl!~nt f i i . ~ ~ g ~ i ~ c l e f ö ~ F . Thomas Wmtwbs-th I-~ggins~~rn, nu 75-&rig, med 'en skiPl;cslrik barn. bdcoirq sig. Mrnganet lhllea:

d'Ossolis biog& hm %&n shifvit disk.rcta, sympatiska essays öfver Kipling och Stephcn Uiwe ; uI'ilgïiiiisiiugeru~.~ c1 rikt i i iu ide skald h uppti.aldlt som en i@ig fö~fä~ktrtre af kviiuiiins r3,tbi&cter. P&t, soldiat, f özd.ikatre,. f6iafattare, his t orikci-, ska.ld, filmtiup och refomhr, von?. det kamske svart a t t finna nigpn, h a r s inflytando för rsming, &örhet o& ratt varit st0rr.a &n Tliouius Weiitwwt.kr m' mons. i h ~ U o m n a d e klubbniRdlem.rnar och galster sach 1i.öll iiarefter

ett vbrmt !mibmsM 6fver klubbens vicepresident, Alice Frcc~iiau P~I&T, som s& hwtigt o& oväntadt afleii för n&gm vccdmr sethi1 i Paris. HOP var ej s& myc.ket f&-falrttaainaa som ~ 1 ) p h s t l ~ x b i ~ I w 1882 utnaniardes hon till president i lTTellsleys berömdn col- lage för kvinnor, och &iir utöfvado Iion ett- stort och' förii~lla.tic1~ Mytande p% de unga, livilkw beuiidruri för lieii~ic iiiistan ii än sa& till af@eyi. I ja;nua.$ 1888 gifte Bon sig med professor G. If. bLtniep vid Harvards universitet, och clen förliist, ?TTellesley Colleg~! gjordie, a;riisågs nikrtag comsGttlig. Paliners h a n i Canhridge blef en it.ill£lyktsort fik Bosh-Jias 1itten.a.m ,oc,h kamtsärligia mlin sch b i n - am. '#D% sljrja nu hemmets groda ande, den kloka, liignn, opartisk: -- och vidhja;idade Alice Fseeman l'almei-u, slutade öfverstc Hig- ginson, l o d i p& den rådQnde srt5imningm föl.shd man, at£ m h m af dmsa närvarmde min o& kvizinoa mxo hennes vai i .1~~.

O AfAonerm »dou)> .mZ. John Grahnm Birraks förochas öfvcr

%M& : iBrob1ems Raised by the Receut Coal Striken. PS. ett föirtcr:ifis li& .O& i 0 p ~ ~ k - t satt gjorde hm x r l a för kolstrcjkeus historia. Rik och &mende, i opposition mot John Nitchel, m s A 3 ;t arbe- fxumui anspr&k: obefogade uoli for ned till gmfdistriktct för att taiga D ) S ~ P & ~ ~ I U i Sa;r.mare ska l r s~km~ie . IGr viinde sig eruel- lei%idb 11 bitterhet mot d0 stre jIrrinc1c i \-amiaste deltaagn.nct.c. »»Al& i*, ej em i Londons lbdxncl, lim jag s.ett varelser s% tillhtet- gjorda Qf &-nedrande lefna&förh&llan~l~n, och aldrig I t a r jag hos a;rbke -6 ett s% i-odt hat mat ,wl,etsgifia.r.~!, mm hos dessa ~T&wMD, sade mr Brooks. BTed iiiyclit.11 skikpa kln.urii.artc lim1 so1da;tenia.s ingripasile, »e t t oförs\-arlig t f clg.rcpp af wgcriugen)).

Fackf~mni.ng~w'~~as despotism nagelfors afven. Han ntta.lade sig sympatiiskt för en s m m & ' ~ z t n i n ~ af arbekgifvare och' arbetara i $6re-, där U a part;emas billiga amprKk tillgodos@s, loch

divktigiheh borde bil&gas genom skiljehm. F6~'c)li.sa~en be- khgkde de v%Idca,mheter, till hvilka arl)eta.rna gjort sig skyldiga, men m m hade Sver förm&an pröfvat deras ta;Ia,mod ucli fördrag- 6.Uet. .Mm hade systema.tiskt gjort, allt f6r a t t beröfh grufaxbe- hma all s!j&If&tnind. Att de ej lyckats utrota den, bcviade, att de€ fanns en smula a$ gudsbelstet kvza Bos dessa vanlottade stw-

h=. Mr B~oloks giaf uss sviiJtlöneïuns magra sifhor, det pris, ax- b e & r i i finge betalu, $ör clcn kol, de Irons~umiw3nc~ i sina hem, under ilet a t t @lifagmm, hmrdma uppburo i blig dividend den lilla ilabta, siumrnnai. x£ 18 millionw clo~l~ws.~ Ett pm d! dessa g=nlf*re skröto . mecl att vma, ))Kristi ~dterflÖlj;ui'e)~, vom flitiga k y r ~ b e s ö l ~ e , lade stoan, s m r i elen Oppm ofh.kistan, lyslte m@ sina namn p& ~ffentlilgxn, v~g~fihets~is6011' , mder det &t deras &ibe-ta,re tvingadee a t t %m #ett m ~ i s k o i o i v ~ d i ~ t lic lamedan, de saknade medel a t t ~ ~ ~ ~ t h C L i g i t uplmhå,lh big och de siou.

Bfkr -m P~oo la valtdiga adöicmde i~pptraclde flera . Mubb- me&mum~11l', och cliela~sailonen blef mycket Iiaig. En liten w d e - . si& pl'&t 1ïrciiC.e s a n ' k a , .fii.&n sju t U tdS &r, kwbeta,t i griifvm~,. Sitm wfaiwhetier skil$mcle han i bildeq lika m.6rka som I3wpt-

i ,Vafvrui22i~)). Pmtor Evans fair eilaigttaipiie 'mscl sin familj f~'h Wdas »i den lj@vs för1loppning-m a t t G, plocka guld fih n ~ ~ ~ k e i u mecI bara ha11cle1-m.~ i Arnerikcw förJoSlvde h d . I%& .

&et uselt i Wales; fick hm det s ju ~.usor v&ae i I'wmsylvarnia. , Blmnd mwaI; fick b betala g~u.kbolaget en ska,deeirs&t1;11in.g caif 150

dollars för en als- .sam do@ under det h m k.ö& den. Ett pn;ï ve&w senwe satte han &iiil£ lifief; tLLZ vid en g\~-~iIexplolsim, hmem den förlust, hanloas mod sina, fem o f ö x s ö r j ~ bahi gjade, essahbes e j med aeia enda cent d bohget.

E u Iiarr Bnmdes, kwJarl, skildqde,, h u laglem v%kta,re i Bern- sylvartka läho muta, sig arf g.-uf,gare locli upmatömr. ≠ra;l S., slom fört regeringens1 solchler till plc~tsen, m s A g clet W l t befogaidty %tf; m m samda sökt satin en gjxäns för swbletaaw vå,lck&ek., k rytitamle sig lih?ra;I med stort deliaga,nde m de:m och sade, ntt klet mrit honom en »s~iu:äirtsm plikt)) nöclgas öfva våld mot dem.

W H.; ~ T L ~ & I U L ' B , bog kolstrejken den s~aimtsarnzria sidan, bledjmde, abt lxm k&cle sig som »a very ,grilty thinp, &L föaxökte med a c k e l s125 bort de allm~sord, suril t&G.s. &'vm h m biade =it på, plat~seui, och h m sei-vwade e4 bp1 cId diastisim och la;Lrrikmde hilcler aS c h I u ' ~ i ~ l i t p l ~ s d e ocli möi.'n~ii.kade mbe tCwe, SOIII ej vom st~ejhwe. Med en lydig. griama,s er1Gnde h i dook till sist, att, OU ödet gjj0z-t hiaiu3.m till »miner ins ted l o i i riynexvm'~', ELS a gro~o.cl f ~ e e cwuerican, I woiibd Imve clone precisely \vlg~,t i ; l~ . raincm did)).

Mm Sliaw, ve . temska~sm~cn Aggasiz syeter, en iiidnye dam med ett ovadigt ti'1l.Mmcl.e m i k t e , tala& med mycken vikrme f ö ~ wbe- tama, likas% mrs. M ~ ~ , varmt iritmsserfid a$ d1a sociala, och filan- tiropislni, fia~01; ehuru hian s'v'&fva.de bol$ från ämnet loch in i dem

m r I la s ina. 'trr öc1e.r. I ,\ sïcjj lm, s c r ulan s~1lsi-t k~iaino1.~1 a. c1 ricka vi n,

s~~LLs~~wu;~, i ~ \ .mcr ik~, 0 ~ 1 1 jag^ l L ; I : ~ i l l t i~ l fiU, ti'l.1 svar, :dit de $8 n . y k h , slr,i.rsaniniti o ~ . ~ l i . f l i t i g d . 'I a11iiiEidiet; I ~ i . i t d ~ s d c c j clol; ryk-

Eflbcr den cu~&J&eii.clc *c~vw.tyreu .tiU »ltlilmg~1lrl)~, uCdöacl 212. al .D.pl .I, q L*-, -I o o.i:kes tw, icste sig pizs~icle~~teri och höJl ctt ~ä;lka.~$tm;l, sta;Llclb k i ï l af bonw~s licclcmg$ie k t:, ck . & \7~1 .a . i iC1ie Iï'crrCw~x~, cliiiri G:ih=tn.17*'~3.

nya seklet sin far om penningar: sker det p5 följande drastiika saitt : »)!'magniLbeu, fram med scdlumri, pengax cllcï !ifvet».

3fi-s l'ocld sli~tacle sitt :d iniiilterliet ofta allmitwc Ciirehg iued en pUva;l.li~ och skrift. amerilcafiska rj om hi&i;lls

Därmed mm bjödo soJong. P& mmscli. och

varning iii& clen till tagiiitle s jiilfsviildiga t meii i tal Bon p b t&, att tideus j2.ktmide hrbdsh liestjä.1 d in kvinna.11 p& cleu ~ii~rcliglict och deu U.kta. kvinlighet,

varit lienms st örsta prgcizmd. vais d t o u m s -dlvarli= pl-ogïam iiiiilaustiikailt. Her-

dmmxa armen och förd: dem till kyrluwrs stura fest- cii iipphöjd scen speldc eil kviiilig 01-kcstcr m liflig vid dess toner defileradi dircktiuiieu, för hwrrs

Litteratur.

A. N. Clewberg-Edelcrantz och hans orngifning af Jeany Forselles. Helsingfors 1903. ,Det låg ett skimmer öfyer Gustafs dagar>), ett skimmer som,

alla mörka skuggor till trots, ännu efter mer an ett sekel tjusar och fängslar. Hemligheten daraf ligger till en del i konungens egen gåtfulla personlighet, till en del i litteraturens och den sceniska konstens lysande uppsving vid denna tid. Det g l r så långt att det icke blott är tidehvarfvets stora personligheter som intressera, utan att ett iitersken faller afven öfver mera obetydliga medspelande i dramat, hvilkas öden äro sammanflätade med deras.

En sådan bjfigur i tidens växlande skådespel ar Cleeerg- Edelcrantz, en af de många söner af vårt broderland bortom Oster- sjön, som inlagt förtjänst om svensk litteratur och kidtur. Den unga finska, som gjort honom till föremål för sin doktorsafhandling, har erkänt hans underordnade roll genom att vidga sitt arbete från ren biografi till tidsskildring med honom som medelpunkt. Alen då han stod i nära relationer till man sådana som Kellgren och Armfelt, för att ej namna Gustaf IIS själf, har arbetet därigenom blifvit af verk- ligt och stort intresse.

:Kellgren skickades som .bekant vid unga år öfver till akade- mien i Abo, och den viinskap som uppstod mellan honom och Clew-

Berg utgör det vackraste bladet i den senares lefnadshistoria. Kell- grens bref till Clewberg, redan för nio Ar sedan iitgifna af Schuck, ar0 den förniiinsta kiillan för kiinnedomeu om förhbllandet mellan dem. Vi kiinna följa det fran de unga stiidenteriias geuiensauirna svärmiska dyrkan af Toltaire till den yiinlrt då Kellgren, hvars ut- veckling följdriktigt ledt honom till att med entusiasm halsa utbrot- tet af franska revolutionen, tillropar sin rojalistiske van, stadd på resa i Frankrike 1'790: »Gud ocli Paris omvände dig:. !

Det finns ett uttryck i Kellgrens ungdoinsbref, som p& samma giing belyser innerligheten af hans viinskapsförhallande till Clewberg och grundolikheten i deras viisen. #Du,, skrifrer lian, %som i den sjalen, som $r oss gemensam, utgör förståndet, då jag däremot ar viljan? . . . E'ör- ståndet visar sig onekligen Clewbergs hela lif igenom som den predomi- nerande makten; inga andra hiinsyn kunna afhiiila honoin frin att gå den vag, som förstandet ut,pekar såsom den fördelalstigaste, den

. ma öherensstëmma med hans böjelser eller ej. Gustaf III tjiinar han med en uppriktig beundran, som inspirerar de rökverk hans musa tänder; men niir han förinar sig till att upphöja den allsmiik- tige Reaterholm p& sin forne rans och gynnares Armfelts bekostnad, då önskar man att han kunnat lyssna till något annat an förstfindet. Da inser man också hvilken den klyfta rar, som mer och mer vid- gades mellan de biida rannerna, i det Kellgren under oafliltlig atrkfvan nBdde en allt rikare utveckling som skald och som pcmonlighet, medan Clewberg, hvars onekliga vittra begilfning, i dess första ytt- ringar föredil för vännens entusiastisku öf verskattning, fick förfrysa und& konventionalism. Xed ratta säger förf. vid skildringen af dcii slutliga skilsii-ifissan mellan de forna viinnerna gmom Kellgrens tir1ig:t bortgang: SNU dog den goda 'viljan' och det kalla 'förståndet' lefde id are sitt fattiga, ödsliga lif X .

Men det är ej endast Kellgrens viinskap, som ger glans H t Clewbergs lefnadshistoria. Hans namn tillhör iifven det lysande kapitel i den svenska odlingens hiifder, som heter teatmm under Giistnf III. Och för skildringen af hans roll som >andre direktör vid de kungliga spektaklerna)) har förf. kunnat till- godogöra sig förut ej anrandt material, som riktar teaterhistorien med nya drag. Men iifren då förf. dröjt vid förut bekanta scerilör- hHllanden, vid repertoar och representztioner iinder Clewbergs tid, förliiter man gärna hennes utförlighet, sa lifliga och mhlande äro do skildringar, som hon ger daraf.

Som tjänsteman vid teatrarna fick C'lewberg snart till chef sin 1nnd.sman och ungdomsvän Gustaf Xaiiritz Armfelt, som visserligen lat honom bara. sin dryga andel af arbetet, men till gengiild tdaile hans sak hos konungen. Efter Gustafs död och Armfelts fall behiil1 Clewberg, alltför sansad ocli förstindig fiir att ildraga sig några misstankar, sin stiillning vid teatern, ja, blef t. o. m. dess styresman. Men han var ej ratte mannen at t vidmekthilla de gustavianska traditionerna. Hans intresse svalnade snart! det hade blott varit en lanad eld. Och hans sista år agnades mer och mer åt de praktiska

värf, åt hvilka hans håg redan i barndoicen blifvit rikti~d, ehuru tidsförhAllandana sedermera dragit den åt annat håll.

Förf. ger i första kapitlet af sin bok en omständig redogörelse för 'den miljö, i hvilken den unge Clewberg vaxte upp och för den studiernas riktning mo; det reala och pralrtiga som npplysningstiden medfört afven till den gamla lärdoinstaden :Aba. Hans docentur vid universitetet darstädes blef, såsom förf. riktigt anmärker, >Irarak- täristisk för tudelningen i hela hans verksamhet B ; den omfattade nämligen så skilda vetenskaper som litteraturhistoria och fysik.. Och liksom förra delen af hans lif ägnades wåt de fosterliindska s å n g gudinnornas tjiinst)) så tillhörde den senare »den tilliimpade veten- skapen, handeln och näringarna)). Detta andra skede har förf. blott summariskt behandlat för att fullfölja karaktäristiken. Det ar fram- för allt Clevberg-Edelcrantz' roll i litteraturhistorien hon velat skildra med en förklarande mt,ydati om hvarför haas insats ej blef större. Det var blott yttie iinpnlser, som stallde hans frainsynta intelligens och smidigi formsinne i poesiens och konstens tjamt, .de fogade sig, åt sig själf liimnnde, med långt större villighet i den praktiska nyttans.

Det ar dock ej på gruud af dess litteratur-historisks värde vi här velat fästa uppmärksamheten på frölren af Forselles' bok, då veteaslrapliga fackaf handlingar gifvetvis ax något som faller utom Dagnys område. Den äger nämligen alla förutsättningar att intres- sera iifven utom fackkretsar. Ett lifligt och medryckande fram- ställningssätt, som vittnar om sinne för karaktäristiska detaljer, och en ledig, flytande stil göra skildringen af Clemberg och hans omgifning lämpad att varmt anbefallas åt alla som älska gedigen historisk liisning. S- d. *

Vi och världsalltet. Tankar om lifvet och religionen af J. Brierley. Ofvers.

Genom försvenskningen af denna, bok har vår öfvers%ttnings- litteratur gjort en så betydande vinning, a t t , ninu måste lsiinnn en viss förvåning öfver, att en författare af Brierleys rang först ni1 intro- duceras i var litterära värld. w Onrselves and tii e Universe w är vis- serligen ingen gammal bok - den utkom förra hösten på engelska. - men Brierley är i England och Amerika genom föregående ar-

, heten och synnerligast genoin sina tidningsartiklar i #The Christian . World% så känd och så diskuterad, att en anmä!are i en engelsk framstaende tidskrift om honom kunnat siiga det »ingen nu lefvande engelsman haft ett vidsträcktare inflytande på det religiösa tänkan- det i våra dagarn och att wdet torde vara nästan omöjligt att öfver- skatta hans betydelse för di r tids predikstolar>.

Jonathan Brierley började sin bana som präst i London och var såsom &dan i hög grad uppburen. Senare öfvergaf han dock sin priisterliga befattning och ägnade sig uteslutande åt religiöst

skriftställeri. Man sparar lätt den forne själasörjaren i hans djupa och klarsynta förståelse af hvad som riir sig innerst i miinnisko- hjartat af fragor, imdran och tvifvel, och han besittor den intensiva skarpblick, som vi' på det fysiska amradet iiro vana att finna hos den skickliga läkaren. Brierleys bok ar trots sitt religiösa underlag ingen andaktsbok i vanlig mening - lingt dirifrh. Den iir saminan- fogad af ett trettiotal sins emellan fristående uppsatser eller essayer, gifna med en b%de djup och klar framstiillningskonst, som förskaffat Brierley vitsordet att vara vår största nu lefvande essayist, om ock detta omdöme kan tåla nigon afprutning.

Hvilkeu mångfald af irnnen ar det ej, som rymmes inom dessa 230 sidor! Här möta oss betraktelser öfver naturens lif, som föra tanken på Ruskins underbara förmiiga att upptäcka ~ajälenn i iifven de obetydligaste ting och tilldragelser. Har finnas iippsatser om läkekonsten, om drömmar, om Dansiktets arkitektur$, om nsjä- lens röst,, om ledsnadens förjagande m. m. förutom sädane, som äro af positivt religiöst innehSi1. Brierleys program är, liksom hela hans världsaskådning, mycket vidtomfattande. Han ser på lifvet, på människorna, ja, på hela vli.rldsalltet med en kiirleksfull optimism nästan utan gränser, trängtande efter att få innesluta allt och alls i den stora, giidomliga kärleksfamn, som för honom sjalf iir till- varons förklaring och mål. Att inskränka våra religiösa, intressen till antigra få elementära begreppa, iingsligt skyende allt, som icke direkt låter hänföra sig till denna sfär, är för honom ett ödesdigert missgrepp, och han instlimmer hiirridlag i en fransk författares yttrande: ,Vi skola taga oss till vara för en religion, som vill ersatta allt, den skapar munkar. Sök en religion, som yenontrii~ger allt, den skapar kristna,. Och ändå finns här en djup försttelse af dem, som p% andra vägar strafvat fram till samma mål, och Brierley äger hvad en norsk författare kallar aktning för trons asketer,, &£ven niir deras åsikter stå i strid med hans egna.

Det är en lycklig, harmonisk manniska, som från dessa blad förkunnar oss sitt fridsbudskap, sin varma. förtröstansfulla tro p& att allt - t. o. m. det, som för våra ögon ter sig shom förstö- relse och underg%ng - dock endast är tradar, som den osynliga styresmannen håller i sin hand och liinkar tillhopa, s& att de sist och innerst bilda ett inslag af ,välsignelse i vår lefnads väf. Kan det val gifvas exempel p& en ljusare optimism, iin den, som tager sig uttryck i dessa rader: aDet är den iinderfulla historien om denna (Guds) fördolda kärlek till oss i det förflutna, som stärker vårt mod för framtiden. Nar vi g4 till mötes d g o t Iiotfullt öde, som väntar oss, kunna vi möta det utan fruktan. Det varsta, som kan handa oss, innebar blot t en öf verraskande kansla af niidens fullhet. Detta ar ock, hvad som kornrner att intriifla med oss i döilsögon- blicket. Icke ens döden kommer att tillfoga oss något ondt. Och allt, hvad vi fått erfara i denna viirld, vår förundran öfver det hela, vilr räddning från det onda, v8r uppfostran i det goda, de tusen satt, hvarpk niiden öfverflödat, kommer oss att hysa samma

tillförsikt som helgonen i alla iid.er: att när vi skiljas hädan, f å vi erfara den störstavoch mest välsignelserika af alla öfverraskningar.~

Bri.erley sätter ingenstädes sin religiösa öfvertygelse i system; den möter oss i spridda drag, af hvilka vi ha nAgon svårighet att bilda oss ett totalintryck. Det finns i detta afseende mer än ett yttrande, som kan franlkalls ett ganska stort frågetecken. Så t. ex. niir förf. på tal om aposteln Paulus yttrar: >Hans eget inre lif, och däraf följande yttre lefnadsöden härröra sig, såsom han utan atervändo förlslmnr, f r in beröringeu med Kristus i det osynligas värld. Denna Pauli försiikran ar s% mycket: mer anmarkningsviird, som han aldrig yttrade ett ord om födelsehistorierna och heller aldrig om hvad Harnack kallar påskhistorierna. D Hur detta kan sagas om Pa~ilus, som väl mer än nCigon annan apostel häfdar Kristi uppstandelses centrala betydelse för den kristna tron, förefaller ganska obegrip- ligt. Och när Brierley jämställ er den uppenbarelse, Kristus hade att gifva med »det gensvar, som väcktes i hans eget fullkomligt andliga sinne af det oändliga andliga system, som motsvarade detsamma,, så är detta helt visst icke någon iittouimande förklaring pb den enastiiende auktoritet, hvarmed denna uppenbarelse framträdde i världen. -

Men äfven om en reservation sålunda kan göras mot Brierleys framställning i vissa punkter, kvarstår dock det bestämda. intryck et, att arbetet i sin helhet ar ett vackert vittnesbörd om 'en manlig och lifskraftig religiositet, och att det skänker sina läsare ej blott en ganska sillsynt litterär njutning utan ock nlignt stärkande och uppfriskande för hjärta och själ.

El E *

Tanken so111 karaktarsdaiiare af Rnkplt Walclo Tq-ine. (Öfver- sattning af Mauritz Sterner.)

Det siigs ju nu för tiden, att de gamla sanningarna ha för- lorat sin kraft Öfver människornas sinnen. Det ar kanske sant, men det behöfver icke nödvändigt betyda, att de ha förlorat i varde, det beror kanske i många fall snarare p8 att vi ha hört dem så mariga gånger, att våra öron och hjartan blifvit slöa. Att finna de rlitta öfvertygande uttrycken, som visa oss de gamla sanningarna från nya synpunkter, så att de återigen gripa oss med det nyas friskhet och makt, ar en sträfvan, som i alla tider sysselsatt de etiska iippfostrarne. Men den konsten är knappast mindre an att finna nya sanuingar.

Den lilla skrift, hvars namn läses hfir ofvan, innehåller egent- , ligen intet nytt, och framställningssättet är enkelt och populärt, meii den säger saker, som vi alla ha godt af att höra, med en viss klang af vederhäftighet och varme, som kommer oss att lyssna. Att lifvets lycka %r pliktuppfyllelse och dygd och att vi kommit till världen för att utveckla det gudomligt-mänskliga hos oss, det

294

erkanna vi val alla eller nastan alla, atrninstone i teorien; men huru komma diiirhän? Står det alltid i var makt att bestämma riktningen af rår utveckling? Ja, svarar förf attaren till före- liggande bok, det finns en naturlig och fullt vetenskaplig metod att göra detta. Och den stora lag, p6 hvilken den iir byggt], ar lagen om tanken som karaktarsdanare. Vars mest dominerande tankar bestämma arten af våra handlingar, handlingar, som gKng pa gang upprepas, kristallisera så smhingoin ut sig i vanor, och totalsum- man af våra vanor bildar var karaktar. Rjiilfuppfostran ar därför framför allt tankeuppfostran. Om man afvisar en ovärdig tanke, första gången den uppstiger, iir det nästa gang lattare att göra samma sak på samma satt, tills det sliitligen icke ar nagon anstriing- ning alls. '.Fy sjalen äger förinaga att ge beständighet åt de tanke- typer den skapar. Diiz'för kunna ocksa de goda och iuanniskovan- liga tankarna, ofta upprepade och stiindigt omhuldade, ö5 suiiiningom öfvergå till ett konstant sjiilstillstdnd, ur hrilket hela r h t lif ströni- mar fram såsom ur en ren och klar klilla. k den. som på et.t sa- dant satt följer sina högsta ideal, sådana de dag efter dag och br efter år te sig för honom, skall liksom Dante, d& han följde sin älskade fran värld till viirld och slutligen fann henne vid paradisets portar, mahända sjalf en dag befinna sig dar.»

Mot vidriga öden och omstandigheter, mot medfödda böjelsers och karaktärsdrags tvingande bojor sat-ter förf. en. enda. makt: den rena och oafliltliga viljan. Hans metod förefaller s& enkel och lätt, att man i första taget nästan kan vara fardig .att förvåna sig öfver att vi icke allesammans äro goda miinniskor. &n icke desto mindre är det nog svårare iin det ser lit, ~ c l i ingen arnotodn #r fullt osviklig, den må nu i teorien vara aldrig s l riktig. Lifret, ar i alla fall icke något rlikneexempel. Rvarigheten - och har är det sviga stillet i författareus bevisföring - &r ju just att på hvarje punkt i lifvet ständigt vilja det ratta; förutsätter not icke egent- ligen, att man redan är en karaktär? Författaren har satt sin ut- gåiigspunkt p& en punkt af vägen, som i sjiilfva verket ar mer an half vägs. Och den bristande ihiirdighet i ~j filfiippf ostringsarbetet, som ger de flesta människoöden en skef riktning, den sinnets velr- het, som hindrar, att mon tar ut steget meilnn l~ngtnrisfiillt önska och kraftigt vilja, k m , författaren m9 saga hvad han vill om iirft- lighetsteoriernn, vara »ett fel i stenens g r p , en medfödd ohjälplig defekthet i karaktgren, ohjälplig därfor att för att öfverrinna den fordra^ just det som fattas - vilja.

Att det gr af största vikt iitt stiindigt gifra akt på sig sjiilf och att man till en viss grad kan tygla och uppfostra iifven siria tankar, undertrycka sina fel och iitreckla det goda inom sig, ar

' emellertid goda gamla sanningar, soin aidtig för ofta kiinna upp- repas. tanken som karaktarsdanare:> innehaller manga tankvarda saker, som man bör läsa och taga vara pil, författaren gör ofta träffande psykologiska iakttagelser, och de lagar lian uppsttiller för det själsligas utveckling och växt äro helt säkert i stort sedt rik-

och' en helt och hållet till hvad han vill, som

tiga. Det ar blott, nar han säger, att hvar har sitt lif i egna händer och kan göra det han gör sig skyldig till öfverord. Han, lika litet som någon annan, 'her funnit ett universalmedel, ty det finns intet universalmedel. Vi iiro människor !

E. Wbg. *

Fredlösa historier af Joseph Co~zrad. Ofversättning af Xfi&t Hini. - Med nagra notiser om författaren af Prjö Hirn.

Med wllredlösa historien (wToles of unrest~) f ~ r den svenska allmänheten göra bekantskap med en författare, hvars namn hittills varit föga kändt hos oss. Hvem ar han? De snotiser~, SOIX inleda den svenska upplagan, gro egentligen en vägledande: karaktiiristik af hans författarskap; om honom sjalf personligen får man endast veta, att han iir kapten i engelska handelsflottan och som sådan företagit vidstrlickta resor till fjärran länder och haf - samt att han för öfrigt vill behålla sitt privatlif för sig sjalf. Han har t. o. m.

. uttryckligen anhållit, att den svenska upplagan af hans bok icke måtte beledsagas af några biografiska notiser. - I detta sistnämnda, mycket sagande lilla drag, skymtar inan silhouetten af en förbehåll- sam och en smula kiirf personlighet, som icke bryr sig om att posera inför allmlinhetm och hvars devis är en annan än den vanliga för- bindliga: s till Er tjiinst B. Detta intryck förstärkes och fullständigas . genom läsningen af hans bok. Joseph Conrad är en. man; som nog icke har mycken respekt för den stora publiken. Samhiillsmanniskans utvärtes oklanderlighet och konventionella rättskänsla äro varden, som h m profvat och vagt, och han vet, hvad de g% För. Han vet, att hos oss alb, kulturmänniskan så val som vilden, finnes out- forskade djup, om hvilkas existens vi själfva nnder åratal Isnappast ha en aning, men på hvilkas botten sofva de aldrig f~illt kufvade priinitiva lidelserna, goda och onda, eller intetdera delen, lidelser, helt enkelt, inakter, som i kritiska ögonblick, vid en plötslig och ovnntad sammanstötning med lifvets verkligheter kunna öfverrumpla oss och med våldsamheten af en erinption genombryta det skal af nedarfda förestiillningar och vanor, hvilka vi lart oss att betrakta som vår andra natur. -- Det iir detta toma, som, mer och mindre varieradt, återfinnes i alla berättelserna och som utgör bokens psykologisIra enhet.

Af de fem historierna äro tre, ~ ICara in~ , wLaguqen~ och »En civilisationens utpost w, förlagda till de tropiska länderna, och skil- dringen af dessa trakter torde för mången vara det mest fängslande i boken. Det ar taflor af en stiimningsiniittad, fantastisk och clans- full skönhet, med en dristighet i fiirgliiggningen och en säkerhet i fråga om detaljerna; som vittna om en intim kännedom af det skildrade. Af de framtriidande typerna ar den intressantaste och mest utmejslade Xarain, den malajiske höfdingen, iifventyrsmannen i

stor stil, hvilkeu hans vanner ville önska sen hastig dod i upprätt strid, en död i solskens - Karain, sitt follzs hjälte och afgnd, den blindt åtlydde hkskaren öfver lif och död, som flydde för ett spöke, skapadt af en enda handlings aldrig förbleknade minne, och som förtroendefull och vidskeplig, frälstes undan skuggornas valde genom en medlidsam lögn af en hvit man. - Mindre mäktig, mindre biart i Bargerna, men fylld af en vemodig mystik %r nattstycktt ~ L a g u - nen n, på sätt och. vis en syskonnovell till »Karain )) ; hufvndpersonen, Arsat, hm, liksom Karain, svikit en van för en kvinnas skull - och drabbas af Nemesis. :I >En civil.isationens utpost^ försiggår handlingen ocksa under tropikerna, men hafvudpersonerna iiro har tvenne . europker, ett par tarfliga medelmåttor, som, lösslitna ur den enda omgifning, dar de passa, utvecklas ovantadt och till oigen- kännlighet, tills slutligen tillvaron brister sönder i fogarna för dem och de gå under. Berattelsen är en skoningslös och ohygglig människoskildring - nien den verkar akta. - En grupp för sig Bilda de tv& berattelser, idioterna^ och hemkomsten D, som för- lagts till våra egna luftstreck. Den förra ar en tragisk bygde- historia, den senare är historien om den själsliga kris, en man genom- gåx, nar han får veta, att hans hustru velat öfvergifva honom - en fint uppfattad och djupt kand psykologisk skildring, som troligen skulle gjort andå större intryck i en n%got mera konsentrerad form.

Conrad ar en intressant bekantskap. Någon har jämfört honom med Kipling. En så lysande företeelse, ett sådant inspirationens söndagsbarn som denne ar han visserligen icke, men om man är

' ' hågad för att 'söka upp iikheter, kan man nog finna EcAdana i ämnes- valet, i förmågan att fånga det frammandes och egendomligas stäm- ning, också kanhiinda (för s& vidt man kan döma af en enda bok) i sjiilf va lifsåskådningen. Man borde emellertid afstii frfin jam- förelse; de bli sällan rättvisa mot någondera parten. Conrad kan godt vara man för sig sjalf. Vi möta i honom en personlighet och en koiistnar - och vi motse med förväntan flere arbeten af hans hand. E. Wbg. *

Sexton år af Karl Larsen. Öfversatt af Hilda Snclzs. .

I en revy öfver nya danska .böcker, som nyligen varit synlig i en svensk tidskrift, yttrades om en författare - jag tror det gällde Herman Bang - att det för honom karaktäristiska var hans »Sans for de amaa-Tings &lagt». Detta yttrande slog mig såsom tillsimp- ligt på en stor del af Danmarks prosadiktare.

sans for de smaa Tings Magt. » Hur förstår icke dansken att excellera i dessa fint utmajslade miniatyrbilder, s% luftiga och lätta att de knappast tåla att tagas på -- ja, t. o. m. undandraga sig sjalfva kritikens hårdhandta grepp - men små mästerstycken i sin art med en småtreflighet öfver sig, som aldrig återfinnes i samma grad utanför det lilla öriket, och desslikes en »Ynde~ - detta

oofversiittliga danska tittryck, - som ger en föreställning om något sinånatt, känsligt, l~el~agfiillt, med ett ord något alltigenom för- tjusande.

Karl Larsen ar en af det nutida Danmarks mest typiska, . talangfullaste miniatyrskildrare. Han har ocksa en annan genre,

kvinno- eller rättare &ktenskapspsykologens, dar han, enligt min mening, ej i lika hög grad gjort sig förtjänt af sin samtids beundran och erksnnande, men med den sidan af hans författarskap ha vi lyclsligtvis ej har att göra. Ty »Sexton år)) går inte p& djupet af

. lifsgåtorna, psykologin, om den finns, 2ir så spindelvafsfin, liksom för öfrigt hela det segment som håller historien tillsammans, att den inte orsakar något grubbel eller ger en någon omedgörlig problem- nöt att knacka. Men med hvilket lustigt gemuht ar iute allt berat- tadt! Ja, humorn genomsyrar så hela degen, att t. o. m. den lilla tragiska anstrykning, som den sextonårigas första karlekserfareuhet erhkllit, alldeles utpl%nas af det glada och sinåkvicka, som en sorlande back flödande danska »Snakket». Summan af saken Gr: Karl Lar- sens bok ar rolig, och man kan med godt samvete ge den vibordet: »att den läses med nöje.)) --

Men - här kommer ett stort men L då bör man inte läsa den på svenska - - . Jag hör nu visserligen ej till dem, som absolut fördöma alla öfverflyttningar från det. ena skandinavislsci, spriiket till det andra. Ofversiittningar iiro ju medel att göra de respektive landernas litteratur kand hos grannfollzen och så~om tjänande ett gode &ndam&l böra de tolereras, afven om de för de flesta bildade människor mUste förefalla som öfverloppsgärningar. Men det finnes dock böcker, som borde vara fridlysta för tollznings- försölr, och dit höra framför alla andra de dtinska konversations- romanerna. Det danska hvardagstungomålet med dess blandning af godmodig humor och uddig satir, dess talande interjektioner och korthuggna, all lagstadgad satsbyggnad trotsande repliker, gör sig helt .enkelt icke på svenska.

Och den förf., som haft föreliggande lilla danska arbete om hand, har icke förmatt åstadkomma en, möjlighet af det omöjliga. Som bekant har, tack vare våra öfversattares iippfinningsrilchet, vårt kkra modersmål p& de senare åren till allnoanhetens uppbyggelse riktats med mången förut okänd ordvändning och spriiklig nydaning af förbluffande originalitet, och fru Sachs to1kning af Karl Larsen lämnar månget godt bidrag till den nya ordlistan. Eller skulle det bero af brist på iakttagelseförmåga A min sida, att jag hittills ej påträffat en svensk människa, som varit »flirimynt~ och haft »soppögon>, liksom jng aldrig hört en akta man af -sin hulda malra tituleras med smelcoi.det mnallebasselo. Att »sitta p& sina sorger som kattor på fläsku, tror jag ej heller brukas har i Sverige, och lika litet anger yttrycket »rörande och sibbande)) den, afsedda melankoliska stäinnin e .

Men det ar framför allt andan i boken, som @;enom.v%olkning totalt gått förlorad, och därför råder jag hvar och en som det kan: alas originalet D . L. D.

De akademiskt bildade lwiniiornas petition. Den 29 sistlidne maj inliimnadas till Eongl. Maj:t en skrifvelse

med anledning af den senaste laroverltskomitens betaukande, underteck- nad: af 93 akademiskt bildade kvinnor, däribland 6 fil. dr., 4 fil. lic., 47 fil. kand. och 36 fil. stud. I en föregtiende uppsats om ~Läroverlcs- Isomith och samskolan^:':) har Dagny utförligt redogjort för det kapitel i laroverslcoi-uit~ns berättelse, som berör kvinnans andel i un- und~r.visniogsarbet.et. :Däraf framgick, att såväl beträ8nnde beford- ringsmöjligheter som löneförmåner kvinnarna blifvit tämligen styf- moderligt behandlade, särskildt ha 'de med nkndemislr bildning ut- rustade ej kunnat kanna sig tillfredsställda med den roll, som blifvit dem anvisad vid den blif vande skolomorganisationen. Detta miss- nöje har tagit sig uttryck i en petition till regeringen, hvilken ar af följande lydelse :

passande som maanen, samt czixl?ört1:e i frågan f 6l jande inotivering och ad~%lian :

»S5rsBilclt m& erinias. lom tviinne. yrken: i hvilka kvinnan p& . ett frrtmstc%iicle sätt i Norcl;-h~>eïi~~s l?&enade Piistater utvecklat fOrrn&la: aiirnligen Iiilcarens mol& sholliiiaaens.» - - - - - - - -- . »I: f14,grz 5.te-r ,0131 sl~oll~.ra~~k;Z;Llet, synes clct ugpenbast, a t t kvinnans deltagm~ilclo diiri ioke Iiat1 snuat iin bidraga, att !ht yngliq- gem zippfostran gifm cl1e.m fö~riidliilg, som m m eljest förrviii~ter af hmil jelif vety inf ly tande, och ~erIr~~ei-i,l~lnet e11 i At skilligu lander har b,estprkt, a t t disciplinen ibk~ad. l5sjaing~uiia icke ui~cler den kviiiu$ga l im rem n&rva~o $1' iiiiliclre 5ai ulliler ,cletn nlam li ges. D

.

»)TTillioret f ö:i. a t t $t kviui;~ skall l;.linix:~ imf östro& den verk- samhet, hvwtill tillf%ile .sC~i;l.un.cla synes böra lieme beremch, lik- vid a t t hon. erl&ller Yihtt a t t hegn..gm ,ds me,cl.el., St~Lteii 0~bjilide.l: till h m d e af .deii sli=ickligh.et och pröfviialde af de Iiwiskzqeq som i l iva je sEiskilclt f al1 er+o~ixui:a,s.

P& g l l ~ l d af hvucl. n11 sCdun!da blifvit' anfö.&t o#& med an1ed.i ning af hoe Rikets Stg~ider &fveii vid innev;1,ia,n.de rikschg gj.01-ch fmms tallningas i ,cl.e t t s .&mm, f& Riket s S tiinclw - mccl c~1~m~~lan: a t t Rikets Stihcler a.ns,e mstiiillning i tjiinster och befattningm, hvar- till kviiun kan pr6fv;is limplig o& In~arif~An hon oji genom grund-I lag eller civillag i ~ r utesb.gcl: ~,ïIbmefter bbijilz 11emc tilll~ommcz, niir hon visas sig ClrGrtill Cia erfo~:clbrliga 1cunslrape;r 0011 diicklig? Ilet, samt f örclcaskiill tillf%ile böra l~essdm livjuna a t t dlicigga c k f 61- dylik mtiillning fö~slirifiia ~iulsliapsprof - Bos Eclsi-s IZongl., Maj :E i uiiclercl~migl~e t ~'~ul15lla, att 12,clers K~ongl. Maj :t mc't tie vicltca.ga och, c1ii.r s% nödigt finnes, hos Iiiks~lagen f6resl:~ de iitgiiscler, som %r genomfö~ancle xf en salckuri. förii~1~7.z~iiig i hittills 'best&encle för- bliUantlcn firnas ePforcIerlig-a.» ,

%da;~i. C~.C?~UID. Stiizdwna skrifvei1sc af IZ1111gl. Maj :t ineddela ts de särsliil& clepartementen mzcl i n fo r~~mc le af cIpzr,m y t trande i ämnet ief ter vederbö~ancl'cs hörande, bcg idc cc;Ii=Zesi,zstikdcl~arte- ment et ~itlAta4de i frAgm af kanslors5i1mb~etet f 61- rikcts iiiii versit e- ter, som l.! anlc~ching di~&d r emi t t edc Bauillingi~rna till cle anka.- derniska 1consistorie.rlm fL&i~ltetwna i Uppsala och Lund Ile almdemislca k~on~istori~erna VOYO i sim ski*ifvelser, d;c?;te~'.aCLe Uppsda den 31 maj 1867 och Luncl. den 12 dec. 1867, inga,l~mcla tvcksamm om a t t riksdagens mening viu at t i större utstradcning i i i clittills skett bzereb. kvinmn tillf5,lk till a s b e t s f ~ t j j ~ i s t . Akax'lierniska km- sistorium i Ltud msk, a t t r?rkaclemisli ~ltbildning Gir kvinna tor- cle lruilna ifrAgakomms för »vissa administrativa tjiiiïstcr jämte 15ika-

'

rey.tke't o011 liimxekallet. I afseende p$ bilckrndct för dessa8 vikf, afvensom afliiggandet af de för c d w er$oidei-liga prof imer Coasi-

.

storium, a t t kviilnim böV vara i ful1 likstiilligl~et med mannen. Det sliulle, enligt Coasistorii förmeiismcle ej VLLXYL med billigllet fullt öf verenss t ~ m c l e #om kvinnan gent emot manen. skulle intaga en privilegierad st~ä~ltnihg, s& &.t om iiittfjighete~ma för bagge köinen

, vore lika s1iyldigbetei.m ej1 sliiille v;ua c1st.n Den l~ilosofiska, Fa.kulteten i Lund ims& »det &iiigganile filo-

sofiska fs.kultekn erh%llit a t t yttrande

Ixf.ogelil~et, Bvilh Rilcs.ens StCicl.er i l~mlö~~:na,l~la skrifvclsp yrlat, koinme att a,f Kiw gl. Ma,$ :1; vi cltcxC~» 0~1.1 f U!rlc1Slz1&, tt 1cVin13r?i

' encksi; genom et t pnr ubetyil.liga, 5,u~h:in.gi.w i ~~~~i \ re l~s ; i te tss$~ '~t~~.- telm : f öru tsutt att lwu aflagt nöjaktig af g,'i,gscsai~rmi till univer- sitel;, skiiile k ~ l a ~ a erli&liu &tL &M idlm studie:r odi pfl&ga kaiislcapa- p ~ o f inom f*di~ilktcii mcleï scuuim vilkor s.~;J.u manliga, st~i.cl;em~~de samt a t t uaiversitctets ~01f ik~xt l i~ föselU.qt~ingci,~ i-cdm. vom tillg5ng- liga fik da,.

Dessa zittnk?,ndcn fs$m uiiiversibolt smyi~cTig11ei;crna i Lund jihn- te liknande y tt.~mdeu*) fri,^:^ nmtsvm,zncIe m yidighetei* i 'Uppsala inlco.mo till Lhngl. McUJ*:L;, Atfoljcla, LIX .ett kanslez-si-sambetets mdmi d h i g& inomto!zi.d *af den. 6 xpril 18 6 9, clax uili~~c~*sil;le~t;sic:msleirn ut tsir lade sin. ja~~lutning till vissgt; ~fa~-h&gor iolch, betiiddig;Zïet~w, som framhål- lits inom Uppsala filos.ofis,h fakultet mg%ende Öiu~kva~EUi~ten af medgifvc~nclie 3,t kvi1~11;'~ a t t ' vid universitlet idka sltudier och af: J~&ga bwl~a13spro:E. * S h kamIliexn p&/ grund h&aL erh%U.if nå- dig tillAtelse a.tt begïiiiiusa sitt utl~,t,m& till den del af riladagens frzwnstaJhing, alom afsåg ~r'&ttigbe& för kvinna, till ldcaiu&onstens utöhing», m.uåg lmn i ett underdc&nigt rne~n10;lial af d m 15 deo. 1869 best;hmels,eima, i det ta hänseende böm bcwol af vederbörande myndigliehm uttjliw3iElen i frågan.

Nu följde IiungI.iga bvefvet a3 dein 3 juni 1870, i Iiviloket tills vidare iuedgafs At I cv i a~~z ri5,ttigliet a t t c ~ ~ ~ g a afgA,ngscsc?.n~en vi4 högrc elementa,i;llcW-o~ve1~k, a t t vi,d universitet d b g g a mmliclo-f ilo.sio- fisk examen ucb a t t diireftleir \iii likets. meilicinslca Eimoverk idka studier ooli afliigga examina.

På grund en 1eils.lri1.d kvinnlig studerandes ms,Ökan &om ratt a t t afliigga filosofie kmdidate~~1133.e~ o& i . s e l m g md a t t denna beviljcdes, i ~ l o r ~ ~ e Kungl. Ma j :t h y o Ira;nslersämbmetets, y ttrcmd c efter :~,l~.LCIi&slca konsis toiieriis Izöuande i f r&m whuu- vida ocli. i s%d,znt $d1 u d e r hvilka villlcor kvinnlig studerande vid rikets imiversiteber rna meclgifvci*s rktt till aflägegande af alla exa- mina i den ordning uliiv~:xsitel;s~statutle,i.na föaes,hifva.»

Från Fil~oeofiska lhhculteten i Uppsda inkom f 61 jmde yttran- de : »DA Fakulteten mled anlehing a$ erhå.1len iierniss har a t t af- gifva yttrmd:e i ,dien !ofvm anföu3.a i Kungl. Maj.:ts nådiga bref den 28 dlec~ernbler sisitli4det ~%i. till uadePd%nigt utl%tande af kms le~s~ . aslb8etet' frmstallda f~~51;11, troim sig fakultetaen p% grund af det sam-. mailhang, som 5Lgw ~~ mellan ,denna nii till fakulteten remlit-i telade frAga, ~owh den, som, d rikslclagien 'vhkt, vm föremal f6r in- $crdiYad;l; utiå,tmde ,ilf des. 31 januari 1867, nibnligen f r i om ratt för kvinna till snstiilliling i pisea tj&ns$er oIoh befattningaa samt föcdenslkull o& till aflaggmde af de f& dylik anstä,llning erfcxderliga kunsk~xpspi~of, böra erinra ,om sin d& uttalade, med riks,- dagens iinclic~idliniga skifvelse i ämnet finllt öfverensgtäxnmande åsikt, att ratt till c~fläggnwie af visst kunskapsprof edas t såvida och med det villkor borde fillerkiinwas kvinna, soil& Itewne ock tillerkändes rätt till de ffimzå?zer, sona med samma groS, aJagl7t a f manlig stucle~.nnde, enligt gtillaude lagar och författningar följde, då enligt fakdtetew i samma utlåfa~zde yttrade wening i annat fall å elna sidarh den 18made .riibfig- -- .-

*j Se langre fram Uppsala fil. fakultets utlatande.

Ilefen till examen vore Cindarnb1s:ös och onödig den Icoslnad, dess anstlil- lnnde kunde förorsaka det allma~im, å den andra nzedgifvandet a f sanlnn rätt skulle innebära eller fcl, utseende inneblira, det Staten liksom lockade kvinna in i verksanzhet, som icke kunde bereda 7$enne verkligt gagn och

'

för 7aenwe öppnade utsikt till en fortkonzst, som hon iclce Iczazde e~wå. Denna åsikt lz'ksonz de för clensarnnia anföda skal anser fakulteten fort- f a r a ~ ~ de v w a giltiga)).

Ehuru ~hasl~ers:ämb~etet ansåg ett aJhniht galande med@?, . vande af lofvannW& ~xamensr&tt för kvinna oj1 m m af l~ehofvet pikalhdE, ber5ttigades emellertid kvinnlig studerande genom Bung- ligt bref af den 7 nov. 1873 att enligt imiversitets1stat11br11a, aflägga exmina inför fi1o:oaofisk fakultet.

Festäa. nian m&im föu'z~tsatta., a t t #de af fil.oeofisli;a fakulte- ten f i ~ s t d l d a bediiiddigheterna mot a t t låta kvinnor idka, stud dier .oc5 försk~dfa sig kompetens utan a t t sri;mtidigt rh ålla istt akt, sEÖ+d.a fi'z&li.telm af ttemsl s 3 u n h lolffi&tel tid -och penningar vid detta kiilignbzefs affattande ta,gitsl under omp'röfning, inneWzi1 dock niimdia kun.gabreP inteh &görande8 uttakmde i frågain. Orsap ken hk t i l l torde viii bölla sökasl axu t i , a t t atskilliga &'L- antagits Iiomma a t t f6xflyta, innan antalet kvinnor hunnit blifva s& stort, a t t en tolkning af l C ~ n till deras för& vow af b:ehofvet p&dld:.

Shviil af den {~mstas.diglleten, at t ldnnliga filosof i0 ilokt orer d i liaadidatex under ,en följd af å r alltsedan 1875 tillsi &to fgtt genorng& 'det fös '&ihåJh&e af ,orClim$e lanirebefattning enligt k. förordningen d &n 16 jimi 1875 .stadgade profåalet, som o c k da;raf att tvänne filosofie kimdidaher und& . s m s n l a g d t 19 års tid, f r k år 1877 e j b h t t tillAtits att som extiia lordimzie 1ai.ai.s vid' il;llmQt Iiboverk tjiinstgöra, utan &fven af E'dersl Iiunglig Majlwt5t i aMer ei.jla;l.lit r5ttig.t a t t söka ,o:ch innelhafba adj&ts- och 1collegz~- befattn.ingax vid rikets dh2bna Iäirovei-Ii - den föu-slta af dessa filo.sofi,e Irancii&ter ei.iiöll1, innan hon genomgåht profbet och utan f 6regAends t j5astgikhg, dieilnst rsttighet under f tixiitsiittning, att hon uppfyllde alla för dylik t j .Wt shdgade vill ko^ - synes vara &&g% lagdt, bltt Eders Kuagl. Ma,j~es?5;t numera i princlip uttalat sig för kvinnors ~a~lstdlning vid de allm&nna l~overkez~ . '

Redan nu j3Jil;L' et t betydigt antal kvinnor (6 fi1,osofi.e doktorer, 5 fi1.os.ofi.e 1iuentia.tei-, 80 filosofie kmc1idr;iter och lomkring 50 filo- sofis studerande) blegagmt sig af dem medgifna s;tudie- ooh esa- memriittigheter. 9tt jlamföct~elsevis fA a.f dem, spm aflagt, fölil er- EdIm~do a$ 1ai.m-bestiillning vid: rikets1 allmikma läsoverk, föreskrifna kun.sliapsprof, &vein genomgAtt .den d&rföir stztdgdel prof&rskui.sen, $orde bero pA tvekan a t t underkmta sig den med pilofari'et förenedo ekonomiska uppoffringen i betraktande af dien ringa, utsikt till an- s tidlning, slom under uiiva&nde ,ovis s? f örha;Llanden gif vm.

95, grund d den i Rikets Stiindera slnifvdsp af 1866 frami Iiåilna önskvihdheten #af kvinnors anstalhing vid! lä,rovei~lc för y,=- lingax ooli den .af filosofiska falcdteten i Uppsala 1867 på,vis& ock 1873 yttedigae fiamll-ii& .synpd-ten, a t t kvinns en&slt s& vida iooli p& ~clet vill;kor bmorde tillå,tas aflagga uuiversitetse~xami11~~,, som 11!0n fick rät t till -S fö;ljaands förnånel; samt då nu giillancle5

nr) Ej bursiveradt i originalet.

skolstadga, om den ocbá icke i-nnehiller et t tydligt angif vandc af kvinnlig 1aixm.s likställighet med mamanliga rid de a-llmä.nna. läoro- verken under f ömtsäktning af lika kompetensprof, dock tiU&tit tolk- ning i denna riktning, a det naturligt, att 15 fastat stora. förhopp- Piinga vid, att det betänkande, som afgafs den 8 deccmber 1902 iaf flen för utredning af vissa, Mgor rörande de allniaana. 1a;I-+, verken tillsatta kommittén, skulle tagit liansyn till de akademiskt bildade kvi~morna, livilla, med r i t t s torde hamna. göra anspr& pa. att inom ifrågamtande lanoverk erU.Ua &n 1ih-stii.llighct med mannen i !afseende på, befroi-dra till lonandc pla-her, som rc&iu i 30 &r gällt betraffande Lmskapsprofs a.flaggande. L h g t iffi.n at t tillmötesgä de förväntningax, vi af dessa slral \-&a-t hysa,, hiir detta k r o m m i t t é b s t ~ d e hos oss viickt de a.ilvar1igd.st.c belz'w, mer, at t ?-&r framtid och v b tillgängax blifvit fijrgiifves of k&, en .omständighet, som väl ej kan verka annat an skadligt för staten i dess helhet. I det filrsiag till ändring af lä.ro-rerksstudgan, som kommittébet -det innehiiller, sakms numligen a.llt ja.mt den ut- t1~cHig-a lagto.1kning till förm&n f6r de kvinnor, h i l k a fiillgjorl bmpetensvi1Ur:oren för adjunkts- och lektorsbefattningaz lid de all- männa koverken, som vi &d hänsyn till friigans his,toriska, ut- vecliling ansett loss äga goda att v2ht.a.

Af s a m . k~fa311itt6 föreslås en ny a& af s,htslaroverk, i h i lka kvinnliga element iruymnw såxa;L bland elever solm liaram, nämligen sa;mskolom.

Eörsta villkmet f& att dessa skola blifva :)samskoloi: i egentlig mening, e j endast goss-skolor, till h i lka tillträde 1aJri.nae Sven %t flickcm, asser kommittén \-ara., att. 2de förses med shiii d i g a som kvinnlga läxa.re, helst till lika antab. 1 fr;i,ga8 ioiu hwser, afg2ngsexamina och elevernas förberedande till gymnaasicrna, synes meningen \-am, att dessa läroverk skola. likst.&llas med sta- t ens Xriga reaiskolor, hva;ra.f val med nödva.ndiglict borde f 61 ja, att samskoloim.aa YirekAir i alla, afs,ernden likställdes med öfriga. realskclors.

Från idema lil&iJlighetsidé uppvisar kommit t Cbct imkmdet stora afvikelser. Visserligen betonar kommittén, sid. 4.41, att man- liga lärare för samskolor böra utses med mycken omsorg, och dar- f ör i om f 6rmher ingalunda, tillbaka-suttas f ör l5rare vid öfriga statslaroverk, »ty det ligger i sa.keas. natur och erfarm personers utsagor bekrafta, att samskolans ly ckliga wxksamhet i va.s entlig miin beror da;raf, ak.t;l den f& sch alltid kan p h i b salrskildt för denna verbamhet lhpl iga läsme». Och vidare ytt.ms sid. 143: rSam-i

läz-axe och m o r med t janstebefattningar motsrarande dem, som fk&o.ma ??d de Cifriga läroverken, böra, tills&ttas af samma myndigheta och p& samma, satt som andm s t a t ~ ~ r o ~ e r b n s 1 . Att &tinna.n stä&, dem i &on undantagsställning, skulle leda till o~~ följder för samskolorna.. Klart ar, att dc manliga s ~ ~ ~ l e ~ ~ s&vaJ. i fräga om kompetens och t j i h t - göringsskyldigh&; som i fiA.ga.. om aflöning, t jämt e&rsberiihing acf pensiowiiitt9 maste m.m l i b k a & med 12.m.rpa rid Gfri- red- shwlsr».

men & det galer ~~mpetensfordsingar och a.flÖningsfÖ~&l- landen för kvbl iga la,ia;re rid sa.mskolor, finuer m m att kommittén

ej drar p bctiinkande a t t gifva dem en mderoa'dnatd stä,liniilg, som synes fiillkoml.igt strida mot sGms$olsws i& loch &förr tox& bom, ma, a t t medföra s l ~ ~ fös dema skolforms f?amtid i .vib-t l a d . &&tfén säger slid. 644: >$,ör Ixh,ij,ighelt a t t erh& odinariephts s&om -1iixaiiuna h kommittén ansestt godkkdk dgLw1gs)mtyg. fraJ.1 den txehiga vi4 Högw l~~imesemiwaxie t . i Stold&olrn b6ra vara det iiloxmda eszuiensvilllroi~et - - - - - . Villkoret a l de tvA f öi*bei.e.dian&e tjLUustgöriilgs&ven &r cmellatid i ,detta fall s& mycket. meia befogdt, som de frh lämrinneseminsriet iitgh,olla5

de looks% diär icke s~~,ha;t. iï;widieclning ioch öifning i iudemis- ning~ve~ks15~~m'Li:et , dook e j1 iefter3.t geiilomgåh t n@~ot profiii-.

E'~iui.11 således: s.om s,agdt, szmskdoims~ l i a r i m o r val enlig t regeln horiwia. a t t utgå, fi&n 136gi.e. l~azinnesminariet, anser dock kommit t én kompetens t il1 dylilra befat t ningar afven b ö i~a ti1lko;m;uza; kvinnor, h i l k a afut sådam akaicismisb excaimina, som för män me.df öra. adjunkts- och lektoxsbompetens. D% emellertid s t ud ima vid universitetet lej, s%sqom vid l ~ ~ ~ i m e s ~ m i n m i e t , Eönieqiie med öfning i laiwehllets utöfning, h r det synts blefcgadt, a t t sadm sökande f il1 isamsk~o1el;ii.i~imeplat.s~ bör vaxa undcdcastad s- flordiingar m.ed afseen.de p% p~ofa3: locb tjc-In8:tgöring som manliga sökande till adjunkts.- loch 1ektlorsbefattningar.n

De ialndemiskt bildade .lcvianioma m&sites allts% 1x1, Ydjankts, och 1ekt.oi.skompetens för a;tt få, r&tt a t t i Staheus föuesJagila, sarni skobor '.h orm, platser md Högie Xh-axiin.mxe~ileItis f r å h tredje afdelningen godkbda elever. ,O;cih de phtseg slom p& dedita sstt gölas tillgihgliga för aJademis8t bildade Ivinnocr, &i70 i frAga om löner, t jans t e h r s b e r ~ ~ i n g , 1öaegran:'Ier IGI& pemi.oasf öxha;llmcIe4 be-, tydligt sämre ä n mäm, med samma, lzompeteas, eh~u-u omkostnaderna vid kvinnorm i~ppfiostr$m till följd d höga skolafgift.eir och dyrbara kurser f&: studestexamen vida 6fverstiga c h utgifter, slom af mib bra fves f ör IS&- utbildning*)

Xed hiinsyn till hrilid ~o~fvan anförts. lom samskokms id6 o& villltomii föp ibess fïaic@xg, @vensom till dm lilrfoimigb,e;t inoirq statens lioverlq som pla,aar as .es med s tatmens; viidighet öfvei-ens - stä.mmand.e s a m t till rättvism uti a t t s,- Aoimipettens ~1.eiWöa. samula fö~-Ju%uei., mim vi, att af den kvinliga läirai~en böx fon-ci~w lika stor duglighet loch skiclrlighet som af !ilen nzswiligel samt a t t den k?rimliga liixaren bör tillf örs:&ml lika stort auseendie och in- flytande inom Iäxwekollegiet, inför ' deaeiina 8o.ch i samhället som den manlige. Detta .sker end,a.st däxigenom, a t t Bon i allt ; tj!&nst- göring p% skolans. alh stadier, ansavar i i & g a .om 1ä.rjrlmgm-n~ s e d liga v b d loch a& skyldigheter *och f&mher lihtZl1es med den manlige lk'iw.xn. I stiiJ1e.t fös det af kommittén fözleslagna )mol-- mala examesisvill$oret» för l&arima vid .s~ht~ens sgm.skola toi.d;e ilar- för kmnpetensfoi.dringama p% kvinnlig l&we b6a-a 1iö.j~: s% a t t inga, andm sådana anstä,llas &n de, spri fö1x.k. smnrua teo- retiska. loch pi's-ktislra kompetens s.om den manlige liimmn, hvasvid dock fl.ailistbnC1e lii~acrimo~, som p& annat satt h genom a h d e -

-

' ' s) Bör att visa hur opnsamma för kvinnorna löneförhållandena äro, bifogas i petitionen en ]kmförande tabell, hvilken af utrymmesskäl hiir uteslutes. men som Aterfinnes i den ofvan citerade artikeln i Dagny, , haft. 5, sid. 120.

misk examen c& prof2,r vunnit1 sin kompetens, kimde genom dispens med dessa fullt libtiillas s&v%l med afseende it skyldigheter som i-ättighter.

IComitténs Iiufvudskal for skilliladcn i fraga om imnliga och kvinnliga lämms löner, »önsh?iiirdiieten a.f a t t li.ra.rens liin siitter bo- uom i tillfiille att in.g$i äktenskap och unclerhálh familj:), t o d c c j \ia';ra tillra.ckligt vagande: d& ingen mct svarddnde s k i l l ~ d g%ör es mel- lan gifta ,c& ogifta liirare. Och & IcorrizuittCn visserligen viigrar gift h i n n a riitt att inneha ~.~~esli;rariimnepla.ts i desa:*. skolor - ~~daremoi har kommittén icke ansett vara bellölligt a t t iifven iivad örf4ingsliirarinnor beträffar föresla ett liknande vilikom - incu c j vill beröfva kvinna, som vaasit, men ej liiugre iir gift, iuOjlig1iet~n att er;l&lla sHCtLts plats, utan att likviil fur lieme ifi.&msii.tta- högre l ö n e f ö r ~ e r , oakkadt hon maste encm1 draga funorg o u familj, innebär detta egeniicmliga. motsiigelstlr. I detta. seai.111lla1ilmiig bedja vi f& inst i i rna uti e t t yttrande a.f en af kcmmittCns eg-na. m.edleni- mar, sid. 792 »Det generella förlmclet fik 1i.ra.rinna a t t mm gift synes mig mycket olhpl igt , eiiiir en gift Lararinna., soni af sina hmil jeförh&llanden ax af öii-hind!~a.ri at t egna sig iit skolans tjiinst, bilr under i - öfrigt l i l a fÖiuts&ttningxr vara biittre ii11 en ogift..::

I förslaget till bestämmelser r~rande styrelse fur salmsko'la Bynes. f ör liten h k s y n vara tagen till det kvinnliga elementet bland Iämrekmf teiaza, eleverna uch m&lsmännen. Cen kvinnliga lärars, gom h m sig döir t rodt »f crs ta, lärarinnans;) siirskilb &ligganden, borde a9 rent pmldiska sBiJ liafm szte ocli stamma i samskolc.$ styrelsen, och C1a det torde vara, de flesta larares erfhrcnhet, &tt %hen pl gcss-skola de h i m l i g ~ ~ l e m i i . ~ m e n oftast föra 1Gr- jungamas talan inför ,dem, vore val ej orimligt., a t t i ofvanniiiniucla s tyrelse de kvinnliga, rnåhmiinnen f öretriiddes.

Med de i in ing af BmsI sA.1und:~ blifvit a.dörcIt, viga. vi i underdihighet Iiemstallq a t t vid k ~ m m i t t b b e t ä ~ h d e t s priihing in- för Eders Kungliga Majestat följande af ass fra.mstal1d.a tm..Enngs- förslag måtte vinna wWgt afseende. l to) a t t sådan tolkning af skollagen faststalles, hvarigenom a h -

demislit bildade kvinnors rätt erkännes a t t p& samma vill- kor som mh blifva vid de allmänna laroverken austiiJlila och befor- till .ordimwie tjiinst;

2 ro a) att vid de föreslabgna, sa-mkolorna. likstiillighet mellan l h r e !och l ~ i n n o r med afseende ii, sd.va.1 kompetens, t jhstgö- iingstid ccli t j~ tgur ingss tad ie r som i fri.* o u aflöning, t jänste%rsber&ing, lönegrader cch pensionsriitt i stadgarna, f& sitt tydliga uttryck;

. b) att 66 i ~Föirsiiag till Ändringar i Stadgan;) u t g h samt a t t i btiijd diim.$ ordalydelsen i 5 55, B a, i samma stadga andras;

c)' a t t den hinnliga lärme, som har sig a.nfärtrodt aförs t.& E.m- rinnrans» särskilda a;ligg~a;iiden, tillsgttes redan vid l :s sam-! skoleklassens bildadan&, a t t hon ber vara, sjiilfskrifve~i Iccla~ mot a.f samskolam lokalstyrelse ocli a t t en a.f de bada af vederb örat& kommunals tyrels e eller h i i s ting ut sgdcla e ty- 'relseledamöterua s b l 1 vam kviruma

Dagny 1903:12/13F. E.: Lina Berg, f. Sandell (L. S.) [dödsruna] 279Cecilia Milow: Från mitt vandringsår. VI. "Nya världens Athen". - Klubbaftnar 281Litteratur 289De akademiskt bildade kvinnornas petition 298