HANDBOK OM BARNKONVENTIONEN

UNICEFUNICEF, FN:s barnfond, arbetar ver hela vrlden fr att frverkliga FN:s konvention om barnets rttigheter. UNICEF:s verksamhet omfattar rent vatten, vaccinationer, utbildning, skydd i katastrofer, mdra- och barnhlsovrd samt skydd mot diskriminering och alla former av vld och exploatering. UNICEF:s insatser r frebyggande, lngsiktiga och bygger p principen att de barn som har det smst skall f hjlp frst oavsett nationalitet, religion eller landets politiska ledning. I Sverige arbetar UNICEF med insamling av pengar och opinionsbildning fr barns rttigheter. UNICEF r helt beroende av frivilliga bidrag frn regeringar, fretag, organisationer och privatpersoner. Ls mer p www.unicef.se.

HANDBOK OM BARNKONVENTIONEN UNICEF Sverige 2008 United Nations Childrens Fund FN:s barnfond Upplaga 1:1 isbn 978-91-633-1689-0 Innehllet i denna bok fr fritt mngfaldigas under frutsttning att kllan UNICEF Sverige uppges. Innehllet nns ven tillgngligt p www.unicef.se Delar av boken r en versttning av Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child av Rachel Hodgkin och Peter Newell. United Nations Childrens Fund 2007

projektledare Christina Heilborn versttare Margareta Brandin Berndtsson frfattare till text som rr sverige Karin Juhln redaktr Kristina Holm grask form Sture Balgrd fotograer Sture Balgrd s. 56, 102, 276; Jan Bengtn s. 2021; Jason Hudson, Shuttleworth Foundation s. 164; Johanna Kirk s. 22; Mellendorfer TV Frauenfussball s. 152; Svenska Handikappidrottsfrbundet s. 236. vriga bilder inklusive omslaget frn UNICEF Boken kan bestllas frn unicef@unicef.se eller UNICEF Sverige, Box 8161, 104 20 Stockholm, telefon 08-692 25 00 tryck Printing Malm AB, Malm 2008

Innehll

Frord Inledning Kort historik om barnkonventionens utveckling i Sverige Barnombudsmannens modell fr barnkonsekvensanalyser

9 11

Artikel 5: Frldrarnas ledning och den fortlpande utvecklingen av barnets frmgaArtikel 5 i Sverige Checklista fr artikel 5

75 79 80

13

17

Artikel 6: Barnets rtt till liv, verlevnad och utvecklingArtikel 6 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 6 Checklista fr artikel 6

81 87 89 90

BARNKONVENTIONEN Artikel 1: Denition av begreppet barnArtikel 1 i Sverige Checklista fr artikel 1

21

23 31 33

Artikel 7: Fdelseregistrering, namn, medborgarskap samt rtten att f vetskap om sina frldrar och att omvrdas av demArtikel 7 i Sverige: se under artikel 8 Checklista fr artikel 7

91 96

Artikel 2: Icke-diskrimineringArtikel 2 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 2 Checklista fr artikel 2

35 42 43 45

Artikel 8: Rtten att behlla sin identitetArtikel 7 och 8 i Sverige Checklista fr artikel 8

97 100 101

Artikel 3: Barnets bstaArtikel 3 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 3 Checklista fr artikel 3

47 51 52 54

Artikel 9: Separation frn frldrarnaArtikel 9 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 9 Checklista fr artikel 9

103 109 111 112

Artikel 4: Genomfrandet av konventionens rttigheterArtikel 4 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 4 Checklista fr artikel 4

57 70 73 74

Artikel 10: Resa in i eller lmna lnder fr familjeterfreningArtikel 10 i Sverige Checklista fr artikel 10

113 116 117

Artikel 11: Olovligt bortfrande och kvarhllande av barn i utlandetArtikel 11 i Sverige Checklista fr artikel 11

119 121 122

Artikel 19: Barnets rtt till skydd mot alla former av vldFN:s studie om vld mot barn principer och rekommendationer FN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 8, sammanfattning, Barnets rtt till skydd mot aga och andra grymma eller frnedrande former av bestraffning Artikel 19 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 19 Checklista fr artikel 19

187 188

Artikel 12: Respekt fr barnets sikterArtikel 12 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 12 Checklista fr artikel 12

123 136 136 138

Artikel 13: Barnets rtt till yttrandefrihetArtikel 13 i Sverige Checklista fr artikel 13

192 198 201 202

139 142 143

Artikel 20: Barn som bervats sin familjemiljArtikel 20 i Sverige Checklista fr artikel 20

Artikel 14: Barnets rtt till tanke-, samvetsoch religionsfrihetArtikel 14 i Sverige Checklista fr artikel 14

203 211 214

145 149 151

Artikel 21: AdoptionArtikel 21 i Sverige Checklista fr artikel 21

215 219 221

Artikel 15: Barnets rtt till freningsfrihet och fredliga sammankomsterArtikel 15 i Sverige Checklista fr artikel 15

153 155 156

Artikel 22: FlyktingbarnFN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 6, sammanfattning, Behandling av ensamkommande och separerade barn utanfr deras ursprungsland Artikel 22 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 22 Checklista fr artikel 22

223

Artikel 16: Barnets rtt till privatlivArtikel 16 i Sverige Checklista fr artikel 16

157 162 163

228 231 234 235

Artikel 17: Barnets tillgng till riktig information 165Artikel 17 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 17 Checklista fr artikel 17 170 170 171

Artikel 23: Rttigheter fr barn med funktionshinderFN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 9, sammanfattning, Rttigheter fr barn med funktionshinder Artikel 23 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 23 Checklista fr artikel 23

237

Artikel 18: Frldrarnas gemensamma ansvar med bistnd frn samhlletFN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 7, sammanfattning, Att genomfra barns rttigheter under deras tidiga utveckling Artikel 18 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 18 Checklista fr artikel 18

173

240 248 250 251

178 183 185 186

Artikel 24: Barnets rtt till hlsa och sjukvrdFN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 3, sammanfattning, Hiv/aids och barns rttigheter FN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 4, sammanfattning, Ungdomars hlsa och utveckling i frhllande till barnkonventionen Artikel 24 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 24 Checklista fr artikel 24

253

Artikel 31: Barnets rtt till fritid, lek och kulturArtikel 31 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 31 Checklista fr artikel 31

329 334 335 336

264

267 271 273 275

Artikel 32: BarnarbeteArtikel 32 i Sverige Checklista fr artikel 32

337 344 345

Artikel 25: Barnets rtt till regelbunden versyn av behandlingArtikel 25 i Sverige Checklista fr artikel 25

Artikel 33: Barn och drogmissbrukArtikel 33 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 33 Checklista fr artikel 33

347 351 353 354

277 280 281

Artikel 26: Barnets rtt att tnjuta social trygghetArtikel 26 i Sverige: se under artikel 27 Checklista fr artikel 26

Artikel 34: Sexuellt utnyttjande av barn283 286 Artikel 34 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 34 Checklista fr artikel 34

355 363 366 368

Artikel 27: Barnets rtt till den levnadsstandard 287 som krvs fr dess utvecklingArtikel 26 och 27 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 27 Checklista fr artikel 27 292 293 294

Artikel 35: Att frhindra bortfrande och frsljning av eller handel med barnArtikel 35 i Sverige Checklista fr artikel 35

369 374 376

Artikel 28: Barnets rtt till utbildningArtikel 28 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 28 Checklista fr artikel 28

Artikel 36: Skydd mot annat utnyttjandeArtikel 36 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 36 Checklista fr artikel 36

377 379 380 381

295 305 307 308

Artikel 29: Utbildningens syfteFN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 1, sammanfattning, Utbildningens syfte Artikel 29 i Sverige Checklista fr artikel 29

309

Artikel 37: Tortyr, frnedrande behandling och frihetsbervandeArtikel 37 i Sverige Checklista fr artikel 37

383 390 394

315 318 319

Artikel 38: Skydd fr barn som drabbats av vpnad koniktArtikel 38 i Sverige Checklista fr artikel 38

395 404 406

Artikel 30: Barn som tillhr en minoritet eller urbefolkningArtikel 30 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 30 Checklista fr artikel 30

321 326 327 328

Artikel 39: Rehabilitering av barnArtikel 39 i Sverige Exempel p tillmpning av artikel 39 Checklista fr artikel 39

407 412 413 414

Fakultativt protokoll till barnkonventionen angende barns inblandning i vpnad koniktI Sverige: Barns inblandning i vpnad konikt Checklista fr fakultativt protokoll till barnkonventionen angende barns inblandning i vpnad konikt

449 452

Artikel 40: Straffprocess och kriminalvrd fr unga lagvertrdareFN:s barnrttskommitt, Allmn kommentar nr 10, sammanfattning, Rttigheter fr unga lagvertrdare Artikel 40 i Sverige Checklista fr artikel 40

453

415

417 426 428

Fakultativt protokoll till barnkonventionen angende handel med barn, barnprostitution och barnpornograI Sverige: Handel med barn, barnprostitution och barnpornogra Checklista fr fakultativt protokoll till barnkonventionen angende handel med barn, barnprostitution och barnpornogra

455 458

Artikel 41: Respekt fr andra bestmmelser om mnskliga rttigheter Artikel 42: Att gra konventionen allmnt knd Artikel 43: FN:s barnrttskommitt Artikel 44: Konventionsstaternas rapporteringsskyldighet Artikel 45: Samarbete med FN-organ och andra organisationer Artikel 4654: Olika bestmmelser som rr konventionen

429

459

431

Bilaga: Fakultativt protokoll till barnkonventionen angende barns inblandning i vpnad konikt Bilaga: Fakultativt protokoll till barnkonventionen angende handel med barn, barnprostitution och barnpornogra Kllor

461

435

439

465 471 475

445

Register

447

Frord

Gapet mellan politisk retorik och konkret handling r stort nr det gller barn. De allra esta politiker vill framst som barnens vn, men lngt ifrn alla stller upp nr lftena skall omvandlas till konkreta reformer. Barnfrgorna var lnge avpolitiserade. En ytlig enighet rdde kring retoriken, men det fanns inte ngot verkligt barnperspektiv i den politiska debatten, n mindre ett barnrttsperspektiv. Nr det kom till kritan, nr t.ex. budgetar skulle spikas, var det andra prioriteringar som vgde tyngre i Sverige och i andra lnder. Det var inte minst detta som FN:s konvention om barnets rttigheter (barnkonventionen) skulle ndra. Vi som var med i processen att formulera de olika artiklarna var frsts oroliga fr att konventionen bara skulle bli en pappersprodukt, ytterligare ett stycke retorik utan verklig frndringskraft. Vi var medvetna om att det fanns en tyst opinion bland regeringarna en del trodde egentligen inte p konventionens krav, andra brydde sig inte srskilt mycket om vad som faktiskt stod i texten. Hur skulle de reagera nr rkenskapens dag var inne, nr genomfrandet skulle redovisas? Varje regering som raticerat konventionen skulle rapportera och sedan skicka en delegation fr att svara p frgor frn vervakningskommittn (FN:s barnrttskommitt) i Genve. Vissa delegationer var inte beredda p de konkreta, detaljerade frgorna och ngra av dem var tydligt irriterade. Det var som om konventionens frpliktelser till slut och pltsligt blev verkliga fr dem. Men de lrde sig. Andra omgngen av rapporter och mten i Genve blev genomgende av hgre kvalitet. I det skedet var regeringarna mer medvetna om vad som faktiskt krvdes. Processen med FN:s barnrttskommitt har allts haft betydelse fr att pskynda steget frn retorik till reform.

Samtidigt r det uppenbart att den internationella processen inte kan vara mycket mer n ett komplement till arbetet p nationellt och lokalt plan. Det r dr idn om barnets rttigheter mste sl rot och f ett konkret avtryck. Det r dr de verkliga frndringarna mste beslutas. Ta t.ex. principen om barnets bsta. Den blir meningsfull endast nr den ftt en tydlig denition och verkligen frsttts av beslutsfattarna, fr att drmed kunna bli en vsentlig aspekt i samhllsplanering och politiskt beslutsfattande. ven frverkligandet av de andra grundlggande principerna i konventionen om tgrder mot diskriminering, fr barns utveckling och fr deras mjligheter att pverka krver en lokal botten och frstelse fr att fungera. Barnkonventionen pminner till sin karaktr om en frfattning, en konstitution. Den slr fast principer och centrala krav, men det terstr att utveckla dessa normer i lagstiftning och konkreta politiska tgrder. Drmed blir konventionen en utgngspunkt snarare n en frdig produkt. Dess kanske strsta betydelse har ocks legat i att den bidragit till att viktiga frgor har kommit upp till politisk debatt. Detta gr att tolkningen av konventionens olika artiklar blir central. FN:s barnrttskommitt har medvetet gnat mycken tid t att klarlgga sin version av tolkningen. I dess kommentarer till regeringarnas rapporter har den uttryckt sina uppfattningar om vad som faktiskt krvs fr att genomfra de olika artiklarna. Den har efter hand ocks antagit formella, allmnna kommentarer (General Comments) till olika artiklar, baserade p en bedmning av den ursprungliga avsikten bakom respektive artikels formulering och p den verklighetsbild som framtrtt i diskussionerna om vilka tgrder som vidtagits, respektive skulle ha behvts.

9

Dessa kommittns tolkningar br ses som universella i den meningen att de br glla fr alla lnder, kulturer och situationer. De r drfr relevanta ocks hr i Sverige nr vi diskuterar vad som krvs fr att leva upp till konventionens normer. Den hr boken tjnar precis det syftet. Den r huvudsakligen en versttning av den handbok som UNICEF lt Peter Newell och Rachel Hodgkin utarbeta (och sedan uppdatera) fr att presentera den verkliga innebrden av barnkonventionens krav. Dessutom innehller boken kortfattade redogrelser fr det svenska rttslget inom olika omrden, skrivna av Karin Juhln.

Denna bok har i sin engelska version redan bidragit till att gra konventionen till ett instrument fr genuin frndring. Att den nu utkommer i en svensk version r viktigt och kommer att underltta diskussionen om bl.a. barnets bsta i vrt land. Jag rekommenderar den som ett arbetsinstrument fr alla som i olika roller verkar fr och med barn. Thomas HammarbergEuropakommissionr fr de mnskliga rttigheterna och tidigare ledamot av FN-kommittn fr barnets rttigheter

10

Inledning

Handbokens syfte och upplggVr frhoppning r att denna handbok om genomfrande av barnkonventionen skall fungera som vgledning och std i arbetet p era niver i samhllet och inom olika omrden som p ett eller annat stt berr barn. Handboken syftar till att skapa samstmmighet om uttolkningen av barnkonventionens bestmmelser och principer och vara till hjlp vid tillmpningen av konventionen s att barnets rttigheter strks. Handboken utgr frn FN:s barnrttskommitts slutsatser och kommentarer eftersom kommittn har kommit att bli den auktoritativa uttolkaren av barnkonventionen. Handboken r uppdelad utifrn barnkonventionens artiklar med en del som beskriver FN:s barnrttskommitts synpunkter och tolkning av bestmmelserna och en del som beskriver svensk lagstiftning och rttsutveckling. Under vissa artiklar nns s.k. lrande exempel p hur barnkonventionen kan anvndas i det praktiska arbetet med frgor som rr barn. Efter varje artikel nns en checklista som kan anvndas fr att kontrollera att olika aspekter av barnkonventionen vgs in vid genomfrandet. Checklistorna har utarbetats fritt med utgngspunkt frn Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child. De tv fakultativa protokollen till barnkonventionen beskrivs i slutet av boken. Handboken gr inte ansprk p att tcka samtliga rttsomrden utan ger en verblick av rttslget internationellt och nationellt nr det gller barnets rttigheter.

Arbetsmetod fr utformandet av handbokenArbetet med handboken har genomfrts med hjlp av era personer som representerar olika kompetenser. Den frsta delen av varje artikel r en versttning av en uppdaterad och sammanfattad version av Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child, som givits ut av unicef p uppdrag av FN:s barnrttskommitt. De delar i boken som avser svensk lagstiftning, praxis och exempel har skrivits av juristen Karin Juhln med utgngspunkt frn FN:s barnrttskommitts slutsatser och rekommendationer till Sverige. En referensgrupp bestende av experter p barnrttsfrgor har varit knuten till arbetet. I referensgruppen har fljande personer ingtt: Lars Arrhenius, barn- och elevombud (representerad av Christina Fredin), Tarja Birkoff, Socialdepartementet, Anna Lundberg, Malm hgskola, Cecilia Modig, Rdda Barnen, Lena Nyberg, barnombudsman, Katarina Olsson, klagare, Ronald Penton, Socialhgskolan, Thomas Rostock, Sveriges Kommuner och Landsting samt Sara Roxell, Sveriges Kommuner och Landsting. unicef Sveriges barnrttsjurist, Christina Heilborn, har varit projektledare. Arbetet med handboken har nansierats av regeringen (Socialdepartementet) som ocks varit uppdragsgivare till unicef Sverige. Vi vill tacka alla som p olika stt bidragit till att denna bok blivit till. Att omstta barnkonventionens innehll till praktiska insatser krver kunskap, metodutveckling och vilja med fokus p ett tydligt barnrttsperspektiv. Lt handboken vara en klla till inspiration i den processen! Birgitta DahlOrdfrande unicef Sverige

Vronique LnnerbladGeneralsekreterare unicef Sverige

11

Kort historik om barnkonventionens utveckling i Sverige

Sveriges anslutning till barnkonventionenKonventionen om barnets rttigheter barnkonventionen antogs av FN:s generalfrsamling den 20 november 1989. Efter beslut i riksdagen i juni 1990 raticerade Sverige, som ett av de frsta lnderna i vrlden, konventionen. Drefter har praktiskt taget alla lnder i vrlden anslutit sig. Efter raticeringen kom barnkonventionen att glla i frhllande till Sverige frn den 2 september 1990. Konventionen i sin helhet r emellertid inte svensk lag, eftersom konventionen inte r inkorporerad i svensk lagstiftning. I stllet fr inkorporering har i Sverige metoden att transformera bestmmelserna i konventionen valts. Detta innebr att de delar av konventionen som behver infrlivas med svensk rtt omarbetas (transformeras) till svensk frfattningstext. Systemen med inkorporering respektive transformering beskrivs nrmare under artikel 4. mittn frsta gngen r 1992 (crc/c/3/Add.1). Den andra rapporten gavs in 1997 (crc/c/65/ Add.3) och den tredje 2002 (crc/c/125/Add.1). Regeringen lmnade in sin fjrde rapport till kommittn hsten 2007. FN:s barnrttskommitt summerar efter det att rapporteringsprocessen r avslutad sina slutsatser i uttalanden (concluding observations). Fr Sveriges del kom de frsta sammanfattande slutsatserna 1993 (crc/c/15/Add.2). De andra sammanfattande slutsatserna frn kommittn kom 1999 (crc/c/15/Add.101) och de tredje 2005 (crc/c/15 Add. 248). I de sammanfattande slutsatserna lyfter kommittn upp frgor som man anser att den aktuella konventionsstaten br frbttra fr att n en bttre verensstmmelse med bestmmelserna i konventionen.

Sveriges rapportering till FN:s barnrttskommittI likhet med de esta konventioner inom omrdet mnskliga rttigheter tas eventuella krnkningar av barnkonventionens bestmmelser inte upp i ngon internationell domstol. I stllet anges i konventionen att en kommitt fr barnets rttigheter skall granska de framsteg som gjorts av konventionsstaterna i frga om frverkligandet av taganden enligt konventionen. De stater som har raticerat konventionen skall rapportera till kommittn frsta gngen inom tv r efter konventionens ikrafttrdande fr den berrda staten och sedan vart femte r. I motsats till era andra konventionskommitter tar FN:s barnrttskommitt inte upp klagoml frn enskilda. Den svenska regeringen rapporterade till kom-

versyn av svensk lagstiftning 19961997I brjan av 1996 beslutade regeringen att en parlamentarisk kommitt, den s kallade Barnkommittn, skulle tillkallas med uppdraget att gra en bred versyn av hur svensk lagstiftning och praxis frhll sig till bestmmelserna i barnkonventionen. Utredningen hade ocks i uppdrag att skapa strre klarhet och ett kat mtt av samsyn betrffande innebrden av begreppet barnets bsta i barnkonventionen och svensk rtt samt drvid srskilt analysera eventuella mlkonikter, och att med frtur behandla frgan om barns stllning i renden enligt utlnningslagen. I juni 1996 verlmnade kommittn delbetnkandet sou 1996: 115, Barnkonventionen och utlnningslagen. I augusti ret drp lmnades huvudbetnkandet sou 1997:

13

116, Barnets bsta i frmsta rummet FN:s konvention om barnets rttigheter frverkligas i Sverige (i det fljande kallad Barnets bsta i frmsta rummet). Huvudbetnkandet behandlade inte barnkonventionen artikel fr artikel, utan disponerades efter de olika rttigheternas karaktr och tillmpning i det svenska samhllet. De olika avsnitten av betnkandet kan sgas best av tre delar: analys av konventionen, svenska frhllanden och Barnkommittns vervganden (sou 1997:116, s. 16). Barnkommittn konstaterade att svensk lagstiftning i huvudsak stmde verens med tagandena i barnkonventionen och att justeringar som mste gras var av mindre omfattning. Vad som, enligt Barnkommittn, var verkligt angelget var att bestmmelserna verkligen tillmpas och att konventionen genomfrs p alla niver i samhllet, svl centralt som regionalt och lokalt.

utstrckning p lokal och regional niv. Fr att barnkonventionens bestmmelser skall f fullt genomslag r det drfr av yttersta vikt att beslut i kommuner och landsting fattas i konventionens anda och genomsyras av ett tydligt barnperspektiv. Dessutom fattas mnga viktiga beslut som rr barn i de olika frvaltningsmyndigheterna. I mars 1999 faststllde riksdagen en strategi fr att frverkliga barnkonventionen som hade freslagits av regeringen (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171). Denna s.k. nationella strategi har till syfte att barnkonventionen och dess bestmmelser skall genomsyra allt offentligt beslutsfattande som rr barn, och ligger till grund fr regeringens barnpolitik. Strategin vnder sig i frsta hand till de offentliga organen regering, riksdag, frvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting och innehller bl.a. fljande moment: Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument och genomsyra allt beslutsfattande inom Regeringskansliet som rr barn. Barnperspektivet skall i lmplig omfattning nnas med i utredningsdirektiv. Barnkonventionen br p olika stt tas upp i utbildningar fr de yrkesgrupper som skall arbeta med barn. Statligt anstllda vars arbete har konsekvenser fr barn och ungdomar skall erbjudas fortbildning fr att kunna strka sin barnkompetens och sina kunskaper om barnkonventionen. P motsvarande stt br kommuner och landsting erbjuda sin personal fortbildning. Kommuner och landsting br inrtta system fr att kunna flja hur barnets bsta frverkligas i arbetet. Barnkonsekvensanalyser skall gras vid statliga beslut som rr barn. Barnstatistiken skall utvecklas. I januari 2004 presenterade regeringen i en skrivelse till riksdagen (skr. 2003/04:47) hur den avsg att vidareutveckla den nationella strategin och att fortsatt bedriva det strategiska arbetet med att frverkliga barnkonventionen i Sverige. Enligt skrivelsen r huvudinriktningen i 1998 rs strategi alltjmt aktuell, men det strategiska arbetet skall vidareutvecklas, metoderna frdjupas och nya verktyg ges till dem som ansvarar fr barnkonventionens genomfrande. Under hsten 2004 genomfrde Riksrevisionen

BarnombudsmannenDen 1 januari 1993 bildades myndigheten Barnombudsmannen. Barnombudsmannen, som har en mycket central roll vad gller frgor i det svenska samhllet som rr barnkonventionens principer och tillmpning, har ett dubbelt uppdrag. Dels att som ombudsman fretrda barns och ungas rttigheter och intressen i samhllet mot bakgrund av Sveriges tagande enligt barnkonventionen, dels att driva p genomfrandet och bevaka efterlevnaden av konventionen. Barnombudsmannen skall srskilt uppmrksamma att lagar och andra frfattningar och tillmpningen av dessa stmmer verens med konventionen. Barnombudsmannen har ocks rttsliga befogenheter att uppmana frvaltningsmyndigheter, kommuner och landsting att lmna uppgifter om tgrder som har vidtagits fr att frverkliga barnkonventionen i den egna verksamheten och kalla dessa till verlggningar. Se vidare om Barnombudsmannen under artikel 4.

Den nationella strategin fr att frverkliga barnkonventionenDet r ytterst regeringen som r ansvarig fr tagandena enligt barnkonventionen. De esta verksamheter som direkt rr barn och unga nns emellertid i kommunerna och i landstingen, exempelvis skola, frskola, socialtjnst, lekplatser, barnavrdscentraler, och allmnna kommunikationsmedel. De beslut som rr dessa verksamheter fattas i stor

14

en granskning av om regeringen och myndigheterna fljt den nationella strategin (Barnkonventionen i praktiken, RIR 2004:30). Riksrevisionen konstaterade att regeringen vidtagit tskilliga tgrder fr att frverkliga barnkonventionen och den antagna strategin och att intresset bland statliga myndigheter och kommuner att f hjlp med att utveckla sina insatser kat. Men av granskningen framgick ocks att regeringen, myndigheterna och kommunerna inte helt hade fljt kraven och infriat mlen i strategin. Ett viktigt moment i den nationella strategin r utbildnings- och fortbildningsinsatser av olika yrkesgrupper p svl statlig som kommunal niv. I juli 2006 gav regeringen drfr rebro universitet i uppdrag att prva en verksamhet som strker kompetens- och metodutvecklingen inom omrdet barns rttigheter. Verksamheten invigdes i mars 2007. Barnrttsakademin har till syfte att bli en mtesplats fr praktik och forskning, att samla och sprida kunskap om barnets rttigheter samt att ka intresset fr och hitta nya vgar till genomfrande av barnkonventionen i Sverige. Barnrttsakademin skall erbjuda skrddarsydda utbildningar fr yrkesgrupper som arbetar med eller fr barn. Man skall ocks samla in kunskap om den vetenskapliga forskningen som pgr om barn- och barnrttsfrgor.

Barnkonventionssamordningen inom RegeringskanslietInom Regeringskansliet nns en samordningsfunktion med ansvar fr frgor som rr barns och ungas rttigheter med utgngspunkt i barnkonventionen. Till samordningsfunktionens uppgifter hr bl.a. att samordna, bevaka och driva p arbetet med att integrera ett barnperspektiv i samtliga av regeringens beslut som rr barns och ungas rttigheter och intressen.

Ntverket fr BarnkonventionenNtverket fr Barnkonventionen bildades 1991 och cirka femtio ideella organisationer deltar i samarbetet. Ntverkets uppgift r att granska hur Sverige tillmpar barnkonventionen och verka fr att barn och unga sjlva kan utkrva sina rttigheter. Varje r inbjuds statsrden till en hearing fr att diskutera hur barnkonventionen tillmpas i Sverige. Barn och ungdomar frn organisationerna i ntverket stller frgor och uppmrksammar brister. Rapporter frn hearingen publiceras och utgr underlag fr ntverkets alternativrapport till FN:s barnrttskommitt infr granskningen av den svenska regeringens tgrder fr att frverkliga barnkonventionen (se vidare www.natverketforbarnkonventionen.se).

15

Barnombudsmannens modell fr barnkonsekvensanalyser

r 2001 tog Barnombudsmannen fram en modell fr barnkonsekvensanalyser som skulle vara till std fr kommuner, landsting och statliga myndigheter i arbetet med att fra in barnets bsta i besluten. Sedan dess har Barnombudsmannen utvecklat modellen s att den beskriver ett arbetsstt fr att systematiskt synliggra barns och ungdomars bsta. Arbetssttet kan anvndas fr att gra bedmningar av ett enskilt barns bsta, en grupp barns bsta eller barns bsta i allmnhet med utgngspunkt i en specik tgrd eller frgestllning. Sttet att arbeta gr att anvnda inom olika slags verksamheter och p alla niver i samhllet. Det r viktigt att det som grs anpassas till verksamhetens specika roll och ansvar och till den frgestllning som skall prvas. Barnombudsmannen understryker att barnkonsekvensanalyser inte skall gras vid sidan av det ordinarie arbetet. Det handlar om att identiera vilka beslutsprocesser som berr barn och unga och ta reda p vilka tillgg eller frndringar som kan behva gras i det ordinarie arbetet. Syftet r att barnkonsekvensanalysen skall bidra till att beslutet fr den avsedda effekten. Barnombudsmannen beskriver en tnkbar arbets- och beslutsprocess fr en barnkonsekvensanalys dr fljande moment br nnas med: kartlggning, beskrivning, analys, prvning med beslut och utvrdering. Innehllet i de olika stegen kan skilja sig t beroende p vilken typ av beslut eller rende det handlar om. Det nns dock ngra aspekter som Barnombudsmannen anser br nnas med och dokumenteras i era av de olika stegen. Att flja barnkonventionens grundprinciper Att flja aktuella lagregler, freskrifter och riktlinjer

Att ha en kunskapsgrund som utgr frn aktuell forskning, kartlggningar och studier Att gra barnets perspektiv synligt. Barnkonsekvensanalysen skall vara en frhandsprvning av ett beslut som berr barn och unga. I barnkonsekvensanalysen skall motiveras p vilka grunder ett beslut fattas. Det r vidare viktigt att beslutsunderlaget lyfter fram om vissa grupper av barn och unga blir frfrdelade av beslutet och om det frekommer kompensatoriska tgrder fr dessa barn och ungdomar. Av strsta vikt r att beslut och beslutsunderlag dokumenteras. Beslutet skall ocks kommuniceras till de berrda barnen och ungdomarna. Tnk p att: identiera vilka beslutsprocesser som berr barn och unga. skerstlla att barns och ungas mjlighet till inytande nns med som ett moment i beslutsprocessen. skerstlla att dokumentationen av barns och ungas sikter nns med som ett moment i beslutsprocessen. skerstlla att motiven till beslutet dokumenteras med utgngspunkt frn vilka konsekvenser det kan tnkas f fr barn och unga. skerstlla att besluten terfrs till barn och unga.

KartlggningDen frsta delen av arbetsprocessen br innehlla en kartlggning och planering fr hur och var man skall inhmta ndvndig kunskap och information. Hr mste man ocks bedma om det nns en tillrcklig faktagrund eller om ytterligare kartlgg-

17

ningar, statistik eller forskningsunderlag behvs fr att fatta beslut. Kunskapsunderlaget skall ge svar p vilka grupper av barn och unga frgestllningen berr och kan ha konsekvenser fr, samt vilka grupper av barn och unga som kan undantas. Tnk p att: ta reda p vilka beslut barn och unga vill vara delaktiga i. bedma om beslutet berr barn och unga direkt eller indirekt. fundera ver om det nns srskilda aspekter att ta hnsyn till ssom lder, kn, funktionshinder, socioekonomisk bakgrund och etnisk och kulturell bakgrund. alla berrda behver f komma till tals utifrn sina frutsttningar.

AnalysTredje steget i arbetsprocessen br best av en problemanalys, dr man beskriver motiven till frslaget och dess konsekvenser mer ingende. En frutsttning fr att ett frslag ska f gehr r ju att de positiva konsekvenserna r er n de negativa. Vilka faktorer, problem eller behov ligger bakom frslaget? Vad r mlet och syftet med frslaget? Har utgngspunkterna fr frslaget frndrats till fljd av de synpunkter som har kommit fram i dialogen med barnen och ungdomarna? En viktig del av analysfasen handlar frsts om att bedma hur frslaget frhller sig till barnkonventionens bestmmelser. Det handlar om att analysera faktaunderlaget och frska frutse effekterna av olika beslut. Hr r det viktigt att srskilt se ver hur frslaget frhller sig till de grupper av barn med srskilda behov som eventuellt identierats i kartlggningsfasen.

BeskrivningNsta steg i arbetsprocessen handlar om att gra en beskrivning utifrn det inhmtade materialet. Det r viktigt att den aktuella frgestllningen, frslaget, budgeten eller policybeslutet stts in i sitt sammanhang och att syftet framgr tydligt. Man br beskriva hur det nuvarande regelverket p omrdet ser ut samt hur det aktuella frslaget frhller sig till barnkonventionens artiklar. Det br framg av beskrivningen vilket eller vilka barn som berrs direkt eller indirekt av tgrden, p vilket stt de berrs och hur de har identierats. Det kan ibland vara bra att belysa frgestllningen utifrn barnets eller barnens kn, lder, utvecklingsniv och egna frutsttningar, i sin familj, i sin milj, i sitt ntverk dr t.ex. dagis, skola, fritid och kompisar ingr. Beskriv vad de berrda barnen och ungdomarna har haft fr synpunkter, p vilket stt de har ftt tillflle att yttra sig och vilken information de har ftt fr att kunna yttra sig i frgan. Ge alternativa frslag till den aktuella frgestllningen och skriv ner vilka kompenserande, skadefrebyggande eller frbttrande insatser som kan gras. Det r ocks viktigt att beskriva vilka kostnader den aktuella frgestllningen medfr, fr vem och fr vilka grupper samt vilket underlag som har anvnts fr kostnadsberkningarna. Tnk p att: det br nnas rutiner fr hur dokumentationen skall gras.

Belys intressekonikterI analysen skall ocks de intressekonikter som gller barnets bsta i frhllande till andra intressen fras fram, t.ex. vrdnadshavarens eller samhllsekonomins intressen, samt hur tungt dessa skall vga i frhllande till barnets bsta. Analysen br dessutom innehlla uppgifter om barnets eller barnens behov, intressen eller rttigheter och hur de kan tillgodoses med kompenserande tgrder eller insatser. Analysen skall visa om barnets eller barnens bsta mste ge vika fr andra intressen. Tnk p att: ven dokumentera analysen.

Prvning med beslutDet fjrde momentet i arbetsprocessen handlar om sjlva syftet med en barnkonsekvensanalys, nmligen att prva och besluta. Prvningen av barnets bsta, som ska ligga till grund fr beslutet, mste utg ifrn den kunskap som har inhmtats. Prvningen innebr att man gr en sammantagen helhetsbedmning av alla relevanta faktorer utifrn kartlggningen, beskrivningen och analysen. Hr r det viktigt att man tar hnsyn till allt som rr barnets eller barnens fysiska och psykiska vlbennande och utveckling i bedmningen, t.ex. rtten till skydd och omvrdnad och rtten till lek och fritid. S lngt som mjligt skall man ocks ta hnsyn till bde kortsiktiga och lngsiktiga effekter fr barnet eller barnen. Allmnna kunskaper om

18

barns behov och utveckling r ndvndiga ingredienser i en barnkonsekvensanalys, men det som r bst fr barn och unga generellt kan inte alltid verfras p ett enskilt barn eller en specik grupp barn. Barnets bsta mste drfr tolkas som den bsta tnkbara lsningen fr varje enskilt barn eller grupp av barn. I detta moment r det viktigt att verkligen vga ta stllning nr man hamnar i intressekonikter och att motivera sina stllningstaganden. Tnk p att: sjlva prvningen och beslutet behver dokumenteras.

UppfljningDet r ocks viktigt att utvrdera vilka effekter beslutet verkligen ck och hur vl detta stmde

med de antaganden som barnkonsekvensanalysen byggde p. Den sista delen i arbetsprocessen handlar drfr om att flja upp och kontrollera om tgrderna ftt nskade konsekvenser. Konsekvensanalyser efter beslut kallas fr konsekvensutvrderingar. Genom dem kan man bedma om man har uppntt nskade effekter eller om man behver vidta ytterligare tgrder. Barnombudsmannen understryker att ven barn och unga som berrs av beslutet mste f mjlighet att delta i sdana konsekvensutvrderingar. Genom att gra denna typ av utvrderingar samlar verksamheten erfarenhet och blir allt bttre p att gra barnkonsekvensanalyser. Om barnets bsta alltid fr vara ledstjrna i besluten bidrar det successivt till att hja kvaliteten i alla kommunala och regionala verksamheter som berr barn och unga.Ur Barnombudsmannens publikation Rster som rknas, rsrapport 2006

19

Barnkonventionen

Artikel 1

Denition av begreppet barnTEXTEN I ARTIKEL 1

I denna konvention avses med barn varje mnniska under 18 r, om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gller barnet.

SammanfattningI artikel 1 i barnkonventionen denieras begreppet barn. I konventionen avser det varje mnniska upp till 18 rs lder. Formuleringen lmnar ppet vid vilken tidpunkt barndomen brjar. r det vid fdelsen, befruktningen eller en tidpunkt dr emellan? Om konventionen hade tagit stllning i abortfrgan och andra frgor med anknytning till den, skulle raticeringen ha varit hotad. I barnkonventionen r tidpunkten fr barndomens slut faststlld till att infalla den dag barnet fyller 18 r, om inte en viss stat tillmpar en lgre myndighetslder. Att bestmma en lder fr att f vissa rttigheter eller fr att frlora ett visst skydd r en komplex uppgift. Det r en avvgning mellan dels uppfattningen att ett barn r en person som har rttigheter och att den fortlpande utvecklingen av barnets frmga mste respekteras (vilket uttrycks i artikel 5 och 14), dels uppfattningen att samhllet har en skyldighet att ge barnet srskilt skydd. I vissa frgor anger konventionen en tydlig grns: ddsstraff eller livstids fngelse utan mjlighet till frigivning fr inte utdmas fr den som r under 18 r (artikel 37), och den som r under 15 r fr inte rekryteras till vpnade styrkor eller delta direkt i entligheter (artikel 38 och Fakultativt protokoll angende barns inblandning i vpnad konikt). I andra frgor r det de olika staterna som stter ldersgrnser: fr arbete (artikel 32) och fr straffbarhet (artikel 40). Kravet p obligatorisk grundlggande utbildning medfr ocks en ldersangivelse (artikel 28). Kommittn har betonat att nr stater anger minimildrar i sin lagstiftning mste de gra det inom ramarna fr de grundlggande principerna i konventionen. Detta gller srskilt principen om icke-diskriminering (artikel 2, t.ex. att hvda olika ktenskapsldrar fr pojkar och ickor), liksom principerna om barnets bsta (artikel 3) och rtten till liv, verlevnad och utveckling (artikel 6). Det mste ocks nnas konsekvens mellan olika ldersgrnser, t.ex. grnsen fr nr den obligatoriska utbildningen skall vara avslutad och nr barnet har tilltrde till arbete. I de sammanfattande slutsatserna har kommittn uppmanat staterna att omprva denitionen av begreppet barndom och att hja ldersgrnserna fr skyddstgrder, srskilt de som gller sexuellt samtycke, arbete och straffbarhet. Den har betonat att knsdiskriminering br elimineras.

Barndomens brjan enligt denna konventionI konventionens inledning uppmrksammas formuleringen i inledningen till 1959 rs Frklaring om barnets rttigheter: enr barnet p grund av sin fysiska och andliga omogenhet behver srskild omvrdnad och srskilt skydd, ven juridiskt, svl fre som efter fdelsen (redaktrernas kursivering). De som formulerade artikel 1 hade syftet att inte ta stllning till abort och andra frgor som gller tiden fre fdelsen eftersom det skulle ha hotat konventionens godknnande ver hela vrlden. Konventionen lter de olika staterna sjlva gra avvgningen mellan de rttigheter och intressen som str i konikt med varandra nr det gller frgor som abort och familjeplanering. Det br ocks noteras att artikel 41 betonar att konventionen inte inkrktar p ngon nationell lagstiftning (eller tilllmplig internationell rtt) som gr lngre vad gller att frverkliga barnets rttigheter . Det r uppenbart att de esta av konventionens

23

Barnkonventionen

artiklar kan tillmpas p barnet frst efter fdelsen. Olika stater har dock ansett att det r ndvndigt att ge frklaringar eller gra reservationer som tydligt visar deras egen instllning till det ofdda barnet i lagstiftande och andra frgor. Det gller srskilt i frhllande till barnets inneboende rtt till livet och samhllets skyldighet att till det yttersta av sin frmga skerstlla barnets verlevnad och utveckling i enlighet med artikel 6. FN:s barnrttskommitt har ltit frst att reservationer fr att f bibehlla nationella lagar om abort r ondiga. Men den har stllt sig negativ till hg abortfrekvens, abort som en metod fr familjeplanering och hemliga aborter och uppmuntrat tgrder fr att minska antalet aborter. I den allmnna kommentaren nr 7, Att genomfra barnets rttigheter under deras tidiga utveckling, gr kommittn en arbetsdenition av begreppet barns tidiga utveckling: det r perioden frn fdelsen till 8 rs lder. Konventionsstaterna br omprva sina skyldigheter gentemot sm barn mot bakgrund av denna denition. Kommittn betonar att sm barn har alla de rttigheter som konventionen innefattar: De har rtt till srskilda skyddstgrder och, i frhllande till den fortlpande utvecklingen av sin frmga, rtt att i allt strre utstrckning utva sina rttigheter. Kommittn r orolig fr att konventionsstaterna inte tillrckligt har uppmrksammat att sm barn har rttigheter och inte heller har uppmrksammat att det krvs lagar, riktlinjer och handlingsprogram fr att frverkliga deras rttigheter under denna viktiga fas i deras barndom. Kommittn bekrftar p nytt att barnkonventionen som helhet skall tillmpas under barns tidiga utveckling och att hnsyn skall tas till principen om att alla mnskliga rttigheter r en helhet och att de r allmngiltiga och inbrdes beroende av varandra. (crc/c/gc/7, punkt 34.)

ldern skulle sttas hgt fr att ge kat skydd segrade. Texten medger att stater dr myndighetsldern r lgre n 18 r tillmpar en lgre lder fr srskilda syften under frutsttning att detta stmmer verens med konventionen som helhet, srskilt med dess grundlggande principer. P motsvarande stt nns det i konventionen inte ngot krav p att stater med hgre myndighetslder skall snka den. Det bekrftar att denitionen i artikel 1 gller i denna konvention. I den allmnna kommentaren nr 4, Ungdomars hlsa och utveckling, betonar FN:s barnrttskommitt att ungdomar upp till 18 rs lder har alla de rttigheter som konventionen omfattar; de har rtt till srskilda skyddstgrder, och i frhllande till den fortlpande utvecklingen av sin frmga kan de gradvis i allt strre utstrckning utva sina rttigheter (artikel 5). (crc/gc/2003/4, punkt 1.)

Kommittn har uppmuntrat de stater som har lgre myndighetslder n 18 r att omprva detta, och i synnerhet hja de minimildrar som krvs fr att ge barn tillrckligt skydd.

Granskning av hur begreppet barn denierasI de esta stater hade inte de olika lagar som avgrnsar begreppet barn samordnats p en vergripande niv frrn konventionen raticerades. Artikel 1 tvingar fram en sdan granskning av all relevant lagstiftning i de olika konventionsstaterna. Kommittn uppmuntrar de stater som nnu inte har gjort det, att granska sina lagar och formulera dem s att de stmmer verens med konventionens denition och grundlggande principer.

Denition av srskilda minimildrar i lagstiftningenI fljande avsnitt diskuteras kortfattat de olika frgor som kommittn tar upp i anslutning till artikel 1 och denitionen av begreppet barn. I den ursprungliga versionen av Riktlinjer fr periodiska rapporter (crc/c/58) efterfrgades information om minimilder s som den denieras i nationell lagstiftning fr olika syften som rknas upp. Mnga av de problem som tas upp har anknytning till andra artiklar i konventionen; ytterligare tolkning och diskussion nns i kapitlen om respektive artikel i denna handbok. Nr kommittn begr information om rttsligt

Barndomens slutI barnkonventionen upphr barndomen den dag d barnet fyller 18 r och blir myndigt om inte barnet blir myndigt tidigare enligt den lag som gller barnet. Fljaktligen r konventionstexten mer normativ, men inte orubblig, nr det gller att deniera barndomens slut. Nr konventionen utarbetades argumenterade ngra staters representanter fr att en lgre lder n 18 r skulle faststllas, men utan att lyckas. Uppfattningen att

24

Artikel 1

faststllda minimildrar innebr det inte att konventionen i sig krver en specik faststlld lder i varje tnkbart fall. Kommittn nskar helt enkelt information om hur begreppet barn denieras i nationell lagstiftning. I allmnhet br minimildrar som r till fr att skydda barnet vara s hga som mjligt (t.ex. att skydda barn frn riskfyllt arbete, vrdnadsdomar eller inblandning i vpnad konikt). Nr det gller minimildrar fr att barnet blir sjlvstndigt och att staten skall respektera barnets medborgerliga rttigheter och den fortlpande utvecklingen av dess frmga krvs ett exiblare system som tar hnsyn till det enskilda barnets behov. Ngra frgor kring minimildrar har samband med bde kad sjlvstndighet och skydd. T.ex. kan barnets rtt att ska juridisk och medicinsk rdgivning och framfra klagoml utan frldrarnas samtycke, liksom att avlgga vittnesml i domstol, vara avgrande fr att skydda barnet mot vld inom familjen. Det r d inte fr barnets bsta att faststlla en minimilder. Konventionen har ett antal principer som utgr ett ramverk; den ger inte ngon vgledning om en specik lder, eller ldrar, d barn br f sdana rttigheter. Kommittn har konsekvent betonat att nr stater faststller minimildrar mste de ta hnsyn till konventionen som helhet, och srskilt till dess grundlggande principer. Det fr inte frekomma ngon diskriminering, barnets bsta mste komma i frmsta rummet och barnets verlevnad och utveckling mste skerstllas. Kommittn har ocks betonat att denitioner av begreppet barn i enlighet med lokal sedvanertt mste stmma verens med artikel 1. Enligt artikel 12 har barn som kan bilda egna sikter ocks rtten att fritt uttrycka sina sikter i alla frgor som rr dem. Deras sikter mste tillmtas betydelse i frhllande till barnets lder och mognad. I konventionen betonas hur viktigt det r att respektera den fortlpande utvecklingen av barnets frmga (artikel 5). I ngra staters lagstiftning terspeglas den exibla tanken med den fortlpande utvecklingen av barnets frmga genom att det inte bara nns faststllda ldrar fr att f vissa rttigheter, utan ven en allmn princip: nmligen att barnen fr rtten att i vissa frgor fatta beslut sjlva nr de vl har skaffat sig tillrcklig kunskap. Frdelen med sdana formuleringar r att de inte faststller ldersgrnser; nackdelen r att bedmningen av nr barn har skaffat sig tillrcklig kunskap lmnas ver till vuxna som kanske inte

respekterar begreppet den fortlpande utvecklingen av barnets frmga. Icke-diskrimineringsprincipens (artikel 2) betydelse i frhllande till denitionen av begreppet barn betonas i kommittns Riktlinjer fr periodiska rapporter (reviderade 2005), dr staterna ombeds specicera eventuella skillnader i behandlingen av ickor och pojkar (crc/c/58/Rev. 1, punkt 19). Andra ldersrelaterade frgor som har lyfts fram i samband med granskning av staternas rapportering r rstrttslder och valbarhetslder, den lder d ett barn sjlvstndigt kan f pass utfrdat, ldersgrnser fr vissa medier (lm etc.) och ldersgrnser fr att bli medlem i en religis frsamling fr resten av livet. De fljande avsnitten tar upp de olika frgor som listats i den ursprungliga versionen av Riktlinjer fr periodiska rapporter och som kommittn nskar information om i enlighet med artikel 1.

Juridisk eller medicinsk rdgivning utan frldrars samtyckeKonventionen ger inget std fr att faststlla en minimilder fr nr ett barn sjlvstndigt kan ska och f juridisk eller medicinsk rdgivning. Det nns ett syfte att utrna om ngra barn inte har denna rtt, och i s fall vilka barn det handlar om. Rtten att ska rdgivning innebr inte i sig sjlv en rtt att fatta beslut, utan den rtten skulle snarare vara avhngig av den fortlpande utvecklingen av barnets frmga. Juridisk rdgivning. Barnets rtt att f juridisk rdgivning utan frldrars samtycke r helt klart avgrande fr tillmpningen av mnga rttigheter som barnet garanteras enligt konventionen, dribland ngra dr barnets bsta skiljer sig frn, eller till och med strider mot, frldrarnas intressen. Det kan t.ex. handla om att barn utstts fr vld eller sexuella vergrepp, inom familjen och p institutioner; att det pgr en tvist om barns rtt till ett namn eller ett medborgarskap; separation frn frldrarna, familjeterfrening, olovlig fryttning och olovligt bortfrande, adoption eller utnyttjande i barnarbete eller p annat stt. Barnets egen rtt till juridiskt bitrde nr det misstnks eller talas fr att ha begtt brott tas upp i artikel 40(2)(b)(ii). Ett frihetsbervat barn har rtt att snarast f tillgng till svl juridiskt bitrde och annan lmplig hjlp enligt artikel 37(d). Det r ocks ndvndigt att barn kan f juridisk rdgivning nr det utvar sin rtt att hras i alla domstols- och

25

Barnkonventionen

administrativa frfaranden som rr barnet enligt artikel 12(2), och att delta i frfaranden som gller separation frn frldrarna enligt artikel 9. Medicinsk rdgivning. Barnets rtt till medicinsk rdgivning utan frldrarnas samtycke r avgrande i de fall dr barnets sikter och/eller barnets bsta skiljer sig frn, eller strider mot, frldrarnas uppfattning, t.ex. d frldrar och andra familjemedlemmar utvar vld, d det rder konikt mellan barn och frldrar nr det gller att besluta om vrdinsatser eller behandling, och tonrsbarnets tillgng till information och tjnster inom familjeplanering. Barnets rtt till rdgivning r inte detsamma som att barnet har en sjlvstndig rtt att samtycka till medicinsk behandling se nedan. I artikel 24(2)(e) stlls krav p att staterna skall vidta tgrder fr att skerstlla att svl barn som frldrar fr information om och har tillgng till undervisning om barnhlsovrd och nringslra, frdelarna med amning, hygien och ren milj och frebyggande av olycksfall och att de fr std vid anvndning av sdana grundlggande kunskaper. I den allmnna kommentaren nr 4, Ungdomars hlsa och utveckling, freslr kommittn fljande.Mot bakgrund av artiklarna 3, 17 och 24 i konventionen br konventionsstaterna ge ungdomar tillgng till sexualupplysning, bl.a. om familjeplanering och preventivmedel, riskerna med tidig graviditet, frebyggande av hiv/aids samt frebyggande och behandling av sexuellt verfrbara sjukdomar. Dessutom br konventionsstaterna skerstlla att ungdomar fr tillrcklig information, oberoende av civilstnd och frldrars eller vrdnadshavares samtycke. Det r vsentligt att nna lmpliga metoder och vgar fr att ge riktig information som r anpassad efter ickors och pojkars behov och specika rttigheter i tonren Med hnsyn till privatliv och sekretess, och den drmed relaterade frgan om informerat samtycke till behandling, br konventionsstaterna anta lagar eller freskrifter fr att skerstlla att sekretessbelagd rdgivning om behandling ges till ungdomar s att de kan ge sitt samtycke. Sdana lagar eller freskrifter br ha en angiven lder fr detta frfarande, eller hnvisa till den fortlpande utvecklingen av barnets frmga. Konventionsstaterna br ocks utbilda vrdpersonal i ungdomars rtt till privatliv och sekretess, rtten att f infor-

mation om planerad behandling och att ge sitt samtycke till behandling. (crc/gc/2003/4, punk 28 och 33. Se ven punkt 39 och 41. Den fullstndiga texten i allmnna kommentarer nns p http://www.ohchr.org/english/bodies/crc/comments.htm)

Medicinsk behandling utan frldrarnas samtyckeNgra lnder har faststllt en lder d ett barn kan ge samtycke, eller vgra att ge samtycke, till medicinsk behandling. Lagstiftningen i andra lnder sger att barn fr sjlvstndig rtt till samtycke och att vgra ge samtycke nr de vl bedms ha tillrcklig kunskap. I vissa fall anger lagstiftningen ocks en minimilder d man frutstts vara mogen fr detta. Kommittn anger i den allmnna kommentaren nr 4, att om en ungdom har ntt tillrcklig mognad skall samtycke erhllas frn den unge sjlv, medan frldrarna skall informeras om det bedms vara fr barnets bsta (artikel 3). (crc/gc/2003/4, punkt 32.)

I ngra lnder ger lagstiftningen domstolar mjlighet att ingripa och besluta om medicinsk behandling i fall dr en frlder har vgrat ge sitt samtycke, kanske av kulturella eller religisa skl. Detta ingripande skulle vara frsvarbart i enlighet med konventionens artikel 3(1) och (2).

Nr den obligatoriska delen av utbildningen slutarI artikel 28(1) (a) och (b) stlls kravet att grundutbildning skall vara obligatorisk, att utvecklingen av olika typer av undervisning som fljer efter grundutbildningen skall uppmuntras och att dessa skall gras tillgngliga och tkomliga fr varje barn. I konventionen nns inga bestmda ldrar fr grundutbildningen och den drefter fljande utbildningen. I artikel 32 krvs att staterna skall skydda barnet frn allt arbete som kan tnkas hindra barnets utbildning. Kommittn har pekat p behovet av att samordna den lder d den obligatoriska delen av utbildningen slutar med den lder d barnet fr tilltrde till heltidsarbete (se artikel 28 och 32).

Tilltrde till arbete, innefattande skadligt arbete, deltids- och heltidsarbeteI artikel 32 krvs att staterna skall skydda barn mot arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets

26

Artikel 1

utbildning, faststlla en minimilder eller minimildrar som minderriga skall ha uppntt fr tilltrde till arbete och freskriva en lmplig reglering av arbetstid och arbetsvillkor. Kommittn har i era fall rekommenderat att minimildrarna borde hjas och har dessutom ofta rekommenderat stater att raticera de relevanta konventionerna frn internationella arbetsorganisationer om minimildrar fr arbete (se artikel 32).

en icka r gravid eller har barn. ktenskapsldern r srskilt betydelsefull eftersom barn i mnga lnder frutstts bli myndiga i och med att de ingr ktenskap. Drmed frlorar de sin rtt till skydd enligt barnkonventionen. I den allmnna kommentaren nr 4 uttrycker kommittn oro fr detta: ktenskap och graviditet vid lg lder r viktiga faktorer fr hlsoproblem som har anknytning till sexualitet och fortplantning. Svl minimildern som den faktiska ldern fr att ing ktenskap r fortfarande mycket lg i era konventionsstater, srskilt fr ickor. Det nns ocks problem som inte har anknytning till hlsan: barn som ingr ktenskap, srskilt ickor, mste ofta avbryta sin utbildning, och de marginaliseras socialt. Dessutom betraktas gifta barn i ngra konventionsstater som vuxna juridiskt sett, fastn de r under 18 r, och de bervas drigenom alla de srskilda skyddstgrder som de enligt konventionen har rtt till. Kommittn rekommenderar starkt att konventionsstaterna omprvar, och nr s r ndvndigt, frbttrar lagstiftning och praxis s att minimildern fr ktenskap med och utan frldrars samtycke hjs till 18 r fr bde ickor och pojkar. (crc/gc/2003/4, punkt 20.)

Samtycke till sexuellt umgngeI de esta lnder nns en faststlld minimilder som ett barn mste ha uppntt fr att det skall anses kunna samtycka till ngon form av sexuella aktiviteter med andra. Denitionen av sexuellt vergrepp och utnyttjande omfattar inte endast upptrdande som innebr vld eller andra former av tvng, utan ocks allt sexuellt umgnge med ett barn under en viss lder, till och med om det skedde eller verkade ske i samfrstnd (se ocks artikel 19 och 34). FN:s barnrttskommitt har betonat vikten av att faststlla en minimilder fr nr ett barns samtycke kan anses giltigt. I den allmnna kommentaren nr 4, Ungdomars hlsa och utveckling, hnvisar kommittn till behovet av att faststlla en minimilder fr sexuellt samtycke och ktenskap (se nedan) och sger:Minimildrarna br vara desamma fr pojkar och ickor (artikel 2 i konventionen) och tydligt spegla erknnandet att mnniskor under 18 r r innehavare av rttigheter och drmed har en viss status som stmmer verens med den fortlpande utvecklingen av deras frmga, deras lder och mognad (artikel 5 och 1217). (crc/gc/2003/4, punkt 9.)

Kommittn har freslagit olika lnder att den faststllda ldern br hjas. Kommittn har ocks uttryckt oro infr skillnader mellan ldrarna fr samtycke till heterosexuellt respektive homosexuellt umgnge, vilket innebr diskriminering p grund av sexuell lggning.

ktenskapI mnga samhllen nns en faststlld lder d barn fr ing ktenskap utan frldrars samtycke (oftast densamma som myndighetsldern), och en faststlld lgre lder d de fr ing ktenskap med frldrars samtycke. I ngra samhllen tillts ktenskap i undantagsfall vid en lgre lder om tillstnd ges av en domstol eller annan myndighet, t.ex. nr

Kommittn har vid upprepade tillfllen betonat att ktenskapsldern mste vara densamma fr ickor och pojkar fr att stmma verens med artikel 2 i konventionen. Kommittn har ocks uttryckt oro fr diskriminering d olika lagar kan ange olika ktenskapsldrar inom en stat. Drigenom hvdar kommittn sikten att konventionens grundlggande principer br sidostta den kulturella och religisa bakgrunden till sdan diskriminering. I artikel 16 i Allmnna frklaringen om de mnskliga rttigheterna sgs att fullvuxna mn och kvinnor har rtt att ing ktenskap och bilda familj. I Konventionen om medgivande till ktenskap och minimilder fr och registrering av ktenskap (1962) faststlls ingen minimilder fr ktenskap. Detta konstateras i inledningen, och drefter sgs att alla stater br vidta alla lmpliga tgrder fr att helt f bort barnktenskap och trolovning av unga ickor innan de nr pubertetsldern. I artikel 2 krvs att konventionsstaterna vidtar lagstiftningstgrder fr att specicera en minimilder fr ktenskap. Inget ktenskap skall lagligen

27

Barnkonventionen

ings av ngon person under denna lder, frutom nr en behrig myndighet av allvarliga skl har beviljat dispens fr de tilltnkta makarna vad gller ldern. Kvinnodiskrimineringskommittn (cedaw) gjorde 1994 en allmn rekommendation om jmlikhet i ktenskap och familjerelationer dr den freslr att minimildern fr ktenskap br vara 18 r fr bde kvinnor och mn. (hri/gen/1/ Rev.8.)

Frivillig rekrytering till vpnade styrkor och vrnplikt; deltagande i entligheterI artikel 38 i barnkonventionen krvs att staterna skall avst frn att rekrytera ngon som inte har ntt 15 rs lder till sina vpnade styrkor, och att de, nr de rekryterar barn som r mellan 15 och 18 r, skall strva efter att i frsta hand rekrytera dem som r ldst. Dessutom mste konventionsstaterna vidta alla tnkbara tgrder fr att skerstlla att personer som inte uppntt 15 rs lder inte deltar direkt i entligheter. I maj 2000 antog FN:s generalfrsamling det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rttigheter angende barns inblandning i vpnad konikt fr att ka skyddet, och kommittn uppmuntrar alla stater att snarast skriva under och raticera det. Det fakultativa protokollet trdde i kraft 2002. Dr krvs att de stater som raticerat det skerstller att ingen under 18 rs lder tvngsrekryteras till deras vpnade styrkor och att de skall vidta alla genomfrbara tgrder fr att skerstlla att de som r under 18 r och som ingr i de vpnade styrkorna inte deltar direkt i entligheter. Staterna mste vidta alla tnkbara tgrder fr att frebygga att barn under 18 r rekryteras av vpnade grupper och anvnds i entligheter. Konventionsstaterna mste hja minimildern fr frivillig rekrytering som i konventionen r faststlld till 15 r. FN:s barnrttskommitt har lovordat de stater som har faststllt en hgre ldersgrns fr rekrytering n 15 r och som har raticerat tillggsprotokollen till Genvekonventionerna. Kommittn har tydligt deklarerat att den anser att ingen under 18 rs lder br delta i entligheter eller rekryteras till vpnade styrkor.

Det framgr tydligt i konventionsstaternas inledande och terkommande rapporter och i rapporterna frn diskussionerna med kommittn, att denitionen av begreppet straffbarhetslder ofta r otydlig. I ngra stater frefaller barn, paradoxalt nog, kunna stllas till straffrttsligt ansvar fr allvarliga brott vid lgre lder n de kan fr enklare frseelser. Kommittn har i era fall framhllit att en minimilder mste faststllas i lagstiftningen. Fr mnga stater har kommittn drivit p en hjning av ldersgrnsen till en internationellt acceptabel lder, och kommittn har vlkomnat frslag att faststlla ldern till 18 r. I FN:s minimistandardregler fr rttskipning rrande ungdomsbrottslighet, Pekingreglerna, framgr av regel 4 att: I de rttssystem som erknner begreppet minimilder fr ungdomars straffrttsliga ansvar, skall en sdan inte faststllas vid alltfr lg lder, mot bakgrund av ungdomars knslomssiga, psykiska och intellektuella mognad (se artikel 40).

Frihetsbervande, fngelsestraffI artikel 37(b) krvs att inget barn fr olagligt eller godtyckligt bervas sin frihet. Gripande, anhllande, hktning, fngslande eller andra former av frihetsbervande av ett barn skall ske i enlighet med lag och fr endast anvndas som en sista utvg och fr kortast lmpliga tid. ven om barnkonventionen inte faststller ngon lgsta ldersgrns fr frihetsbervanden, framgr det tydligt av kommittns kommentarer att den anser att minimildern br faststllas i relation till de vriga grundlggande principerna i konventionen, srskilt artikel 2, 3, och 6. Kommittn har dessutom uttryckt oro ver frihetsbervanden av sm barn. I artikel 9 grs ytterligare inskrnkningar av mjligheten till frihetsbervanden som innebr att barnet inte r tillsammans med familjen genom principen att ett barn skall skiljas frn sina frldrar endast d ett sdant tskiljande r ndvndigt fr barnets bsta. Kommittn betonar att artikel 37 gller alla frihetsbervanden av barn, inte endast inom det straffrttsliga systemet.

Ddsstraff och livstids fngelseI artikel 37(a) i barnkonventionen frbjuds domar som innebr ddsstraff och livstids fngelse utan mjlighet till frigivning fr brott som begtts av personer under 18 rs lder. I era fall har kommittn uttryckt oro ver att detta tydliga frbud

Straffrttsligt ansvarI artikel 40(3)(a) i barnkonventionen krvs att konventionsstaterna skall faststlla en lgsta straffbarhetslder.

28

Artikel 1

krnks. Dessutom har den uttryckt oro ver situationer dr lagen tekniskt sett fortfarande tillter ddsstraff fr dem som r under 18 r, ven om domen inte tillmpas i praktiken, och d villkorliga ddsdomar tillts fr personer under 18 r (se artikel 6 och 37).

klagoml eller anska om upprttelse vid domstolar eller andra organ, med eller utan frldrars samtycke. Varje beslut om att utestnga ett barn frn dessa rttigheter mste fattas inom ramen fr de grundlggande principerna, ven de som gller icke-diskriminering och barnets bsta.

Att avlgga vittnesml vid tvisteml och brottml i domstolI artikel 12(2) krvs att barnet skall ha mjlighet att hras i alla rttsliga och administrativa frfaranden som rr barnet. Hr r det terigen s att konventionen inte freslr att en minimilder skall faststllas; kommittn nskar information om huruvida barn under en viss lder hindras frn att bli hrda i tviste- eller brottml. Tvisteml med barn inblandade innefattar dem som rr vrdnad och uppfostran av barn, bl.a. separation frn frldrarna och adoption. Brottml med barn inblandade innefattar sdana dr barnet avger vittnesml som bevisning, bl.a. nr barnet talas fr ett brott, fall dr andra talas fr brott mot barnet och fall med andra inblandade dr barnet r vittne. D barn misstnks eller talas fr att ha begtt ett brott fr de enligt artikel 40(2)(b)(iv) inte tvingas att avge vittnesml. Kommittn har noterat vikten av att gra det mjligt fr barn att avge vittnesml i fall som innefattar att frebygga vld och utnyttjande, bl.a. sexuellt utnyttjande av barn. Den har lovordat stater som har gjort srskilda arrangemang fr att hra vittnesml frn barn i sdana fall (se artikel 19). FN:s ekonomiska och sociala rd antog 2005 Riktlinjer om rttskipning i renden som rr barn som blivit offer fr eller vittnen till brott, ett anvndbart ramverk som kan hjlpa medlemsstaterna att ka skyddet fr utsatta barn och vittnen i det straffrttsliga systemet. (Ekonomiska och sociala rdets resolution 2005/20, 22 juli 2005.)

Att delta i rttsliga och administrativa frfaranden som rr barnetSom tidigare sagts krvs i artikel 12(2) i barnkonventionen att barnet ges mjlighet att hras i alla rttsliga och administrativa frfaranden som rr honom eller henne. I konventionen nns ingen ldersgrns fr denna rttighet.

Att ge sitt samtycke till byte av identitet, bl.a. namnbyte, ndrade familjefrhllanden, adoption eller vrdnadI artikel 8 krvs respekt fr barnets rtt att behlla sin identitet, innefattande medborgarskap, namn och slktfrhllanden. I konventionen nns ingen antydan om att det br sttas en minimilder fr att denna rttighet skall erknnas. Det verkar som om mycket f stater i sin lagstiftning har bestmt ordningen fr att f barnets samtycke till alla aspekter p att byta identitet. Mnga stater angav i sina inledande rapporter att de har faststllt en lder d barnet har rtt att samtycka till eller vgra samtycke till adoption. Kommittn har vlkomnat tgrder fr att snka ldersgrnsen d barnets samtycke till adoption krvs (se artikel 21).

Barnets rtt till information om sina biologiska frldrarI artikel 7 krvs att barnet s lngt det r mjligt, [skall ha] rtt att f vetskap om sina frldrar. Rtten till vetskap om sina biologiska frldrar r srskilt viktig fr adopterade barn och barn som fds efter konstgjord befruktning. I mnga stater begrnsar lagstiftningen den information som r tillgnglig fr barnet, och dessutom nns en ldersgrns fr nr ngon information verhuvudtaget r tillgnglig fr barnet. Genomfrandet av denna rttighet r beroende av att tillrcklig information nns med i registreringen av barnets fdelse och hur barnet kan f tillgng till denna information. I mnga stater har adopterade barn upp till 18 rs lder inte rtt att f tillgng till information om sina biologiska frldrar, vilket kommittn menar r ett brott mot artikel 7 (se artikel 7).

Att inge klagoml och ska upprttelse utan frldrars samtycke i domstol eller hos annan myndighetFN:s barnrttskommitt har markerat att fr att artikel 12 skall anses fullstndigt genomfrd krvs att barnet har tillgng till klagomlsfrfaranden. Barnets frmga att inge klagoml och ska upprttelse utan frldrars samtycke i domstol r srskilt viktigt nr det gller klagoml om vld eller utnyttjande, bl.a. sexuellt utnyttjande, inom familjen. I konventionen nns inte ngon antydan om att barn under en viss lder inte skulle kunna inge

29

Barnkonventionen

Laglig arvsrtt och rtt att utfra egendomstransaktionerI ngra stater medges laglig arvsrtt och rtt att utfra egendomstransaktioner frst i samband med att man blir myndig och/eller ingr ktenskap; i andra nns olika lagstadgade ldersgrnser. Dr det nns faststllda minimildrar br dessa stmma verens med konventionens grundlggande principer, srskilt de om icke-diskriminering och barnets bsta. Kvinnodiskrimineringskommittn (cedaw) noterar i en allmn rekommendation att lagar och praxis om arv och egendom i mnga lnder resulterar i allvarlig diskriminering av kvinnor: Kvinnor kan rva en mindre del av sin makes eller faders egendom nr denne avlider, n vad nklingar eller sner skulle gra (hri/gen/1/Rev.8). Sdan diskriminering kan ocks drabba den som r under 18 r, och d faller frgan inom ramen fr barnkonventionen. FN:s barnrttskommitt har kommenterat diskriminering vid arv (se artikel 2).

Att vlja religion och att delta i religionsundervisning i skolanI artikel 14 krvs respekt fr barnets rtt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Hittills r det f stater som har lagstiftning som specikt upprtthller barnets rtt till religionsfrihet, men i ngra stater nns en specicerad lder nr rtten att fatta beslut som rr religis uppfostran och undervisning vergr frn frldern till barnet. I de stater som tillmpar religionsundervisning kan det nnas lagstadgade bestmmelser som tillter elever att avbryta srskild religionsundervisning och/eller religionsutvning, och/eller ger dem rtt till alternativ undervisning. I artikel 14(2) krvs att staterna respekterar rttigheterna och skyldigheterna fr frldrar att p ett stt som r frenligt med barnets fortlpande utveckling ge barnet ledning d det utvar sin rtt (se artikel 14).

Konsumtion av alkohol och andra kontrollerade mnenI artikel 33 krvs att staterna skall vidta alla lmpliga tgrder, innefattande lagstiftningstgrder, administrativa och sociala tgrder i upplysningssyfte, fr att skydda barn frn olaglig anvndning av narkotika och psykotropa mnen ssom dessa denieras i tillmpliga internationella frdrag . Mnga stater har lagar som sger att det r brottsligt att slja alkohol och tobaksprodukter och andra kontrollerade mnen till barn under en viss lder. Faststllandet av sdana ldersgrnser br st i relation till de grundlggande principerna i artikel 2, 3 och 6 (se artikel 33).

Lagstadgad befogenhet att bilda eller ansluta sig till fackfreningarBarnets rtt till freningsfrihet erknns i artikel 15 i barnkonventionen, och kommittn har betonat att denna rtt har anknytning till artikel 12 och 13 genom att barnets rtt till delaktighet p detta stt frverkligas. Ngra stater angav i sina inledande rapporter att de tillmpar en minimilder fr nr barn fr ansluta sig till freningar eller att de mste ha frldrarnas samtycke fr att gra s. Konventionen ger inget std fr sdana begrnsningar av barnets rtt till freningsfrihet (se artikel 15).

30

Artikel 1

Artikel 1 i SverigeVem r barn?I Sverige r den som r ver 18 r myndig. I frldrabalkens nionde kapitel nns regler om underrigs omyndighet. Som huvudregel anges att den som r under 18 r (underrig) r omyndig och inte sjlv fr rda ver sin egendom eller ta sig frbindelser. Det nns diverse undantag frn 18-rsgrnsen p olika omrden. Till exempel gller enligt alkohollagen (1994:1738) att spritdrycker, vin och starkl inte fr sljas i detaljhandeln till ngon som r under 20 r, och enligt krkortslagen (1998:488) gller fr vissa typer av krkort undantag frn 18rsgrnsen bde uppt och nedt i lder. I betnkandet Bevakad vergng ldersgrnser fr unga upp till 30 r (sou 1996:111) gjordes en versyn av de ldersgrnser i samhllet som berr unga personer. I betnkandet redovisades ett frslag att s mnga som mjligt av de lagliga ldersgrnsbestmmelserna skulle knytas till s.k. nyckelvergngar 12, 15, 18 och 21 r fr att gra regelsystemet mer tydligt och konsekvent. medborgarskap n svenskt eller som r bosatta i annan stat. versynen resulterade den 1 maj 2004 i frndringar i bl.a. ktenskapsbalken och lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rttsfrhllanden rrande ktenskap och frmyndarskap. Fre ndringarna var grundregeln att en persons rtt att ing ktenskap prvades enligt lagen i den stat dr han eller hon var medborgare. ktenskapet ansgs giltigt i Sverige. Inte bara barnrttskommittn uppmrksammade och kritiserade att dessa regler innebar diskriminering av ickor och pojkar med annat medborgarskap n svenskt, utan kritik hade ocks frekommit frn olika svenska aktrer. I departementspromemorian Svenska och utlndska ktenskap anfrdes bl.a. fljande.Under 1990-talet har i anledning av era allvarliga vldsbrott begngna mot ickor av nra manliga slktingar en allt strre uppmrksamhet riktats mot situationen fr unga ickor av utlndskt ursprung. Mjligheterna fr vissa utlndska medborgare med hemvist i Sverige att gifta sig i tidig lder infr svensk myndighet eller i utlandet har ifrgasatts. FN:s barnrttskommitt har uppmrksammat det pgende arbetet och uppmuntrat regeringen i dess avsikter att vervga lagndringar. ven FN:s kommitt fr mnskliga rttigheter har uttryckt sitt intresse i saken och uppmanat Sverige att vidta tgrder fr att frbttra skyddet fr underriga i frga om ktenskap och undanrja alla former av diskriminering. (Ds 2002:54, s. 22.)

Svensk lagstiftnings denition av barnFN:s barnrttskommitt har i alla tre sammanfattande slutsatser betrffande Sverige haft synpunkter p svensk lagstiftnings barndenition. I de frsta sammanfattande slutsatserna, 1993, menade kommittn att det i svensk lag fanns brist p klarhet och att det fanns uppenbara ofullkomligheter avseende denitionen av barn. Kommittn noterade att trots att personer under 18 r inte tnjuter full rttskapacitet kan de kallas till militrtjnst och att personer som r 15 r eller ldre kan g med i hemvrnet. Kommittn uttryckte ocks oro ver att ldern fr knsmognad inte faststllts, ngot som utgr risk fr att barn skall komma att utnyttjas fr pornograskt material. Kommittn rekommenderade Sverige att vervga ett tillvgagngsstt som r mer konsekvent och mer troget terger konventionens allmnna principer och bestmmelser. Fr barnrttskommittns kritik p dessa omrden, se artikel 34 och 38.

ktenskapslder fr barn med annat medborgarskap n svensktktenskapsbalkens generella huvudregel r att den som r under 18 r inte fr ing ktenskap. I de andra sammanfattande slutsatserna vlkomnade barnrttskommittn beslutet att se ver lagen som tillt lgre ktenskapslder fr barn med annat

Efter lagndringarna gller i huvudsak fljande. Oavsett om en person r svensk medborgare skall personen, om han eller hon vill vigas infr en svensk myndighet, ha fyllt 18 r. Detta innebr att om ett par har gift sig vid en utlndsk myndighet kommer ktenskapet inte, om det enligt svensk lag nns ktenskapshinder ssom att en eller bda parterna r under 18 r, anses giltigt i Sverige. Tillstnd till ktenskap fre 18 rs lder ges endast om det nns srskilda skl. Lnsstyrelsen r den myndighet som gr denna prvning. Vid en prvning av om srskilda skl freligger br en bedmning gras av om barnet har uppntt sdan srskild mognad som krvs. Dessutom br det i prvningen bl.a. tas stllning till vilken betydelse ett ktenskap

31

Barnkonventionen

skulle ha fr barnets utveckling, familjeliv och sociala frhllanden i vrigt, inte minst vad gller eventuella effekter p barnets utbildning. Barnets lder, vrdnadshavarens instllning och i frekommande fall graviditet eller frldraskap r andra faktorer som br beaktas. En sjlvklar utgnspunkt r att barnets bsta skall ligga till grund fr avgrandet. Fr att tillstnd skall ges br det krvas starkare skl ju yngre den skande r. Det fr frutsttas, inte minst med hnsyn till gllande straffbestmmelser, att dispens inte meddelas fr barn under 15 r. Att barnet snart skall fylla 18 r br inte ensamt utgra skl fr dispens. (Se vidare Svenska och utlndska ktenskap, Ds 2002:54, s. 94 ff. och 107 ff.) Ngon srskild straffbestmmelse som avser barn- eller tvngsktenskap nns inte i svensk lagstiftning. I frarbetena till 2004 rs lagndringar uttalade regeringen att frgan om huruvida gllande straffbestmmelser erbjuder ett tillfredsstllande skydd mot tvngs- och barnktenskap kommer att vervgas i ett annat sammanhang (prop. 2003/ 04:48 s. 12). I december 2005 gav regeringen i uppdrag t en srskild utredare att gra en versyn av straffbestmmelsen om mnniskohandel. Inom ramen fr uppdraget skall utredaren ocks analysera om den nu gllande civilrttsliga lagstiftningen erbjuder ett tillfredsstllande skydd mot barn- och tvngsktenskap i straffrttsligt hnseende eller

om lagndringar kan behva gras. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober 2007 (kommittdirektiv 2005:152 och 2006:78). Frgan om ktenskapslder rr dessutom hlsoaspekter fr barn, se vidare artikel 24.

Denitionen av barn i barnpornograbrottI de tredje sammanfattande slutsatserna uttryckte barnrttskommittn oro ver bristerna i skyddet som erbjuds av den svenska lagstiftningen, bl.a. p grund av brottsbalkens subjektiva och ofullstndiga denition av barn i barnpornograbrott och rekommenderade en frstrkning av lagstiftningen mot innehav och produktion av barnpornogra, bl.a. genom en ndring av denitionen, med en klar objektiv ldersgrns p 18 r. Regeringen beslutade i augusti 2005 om kommittdirektiv om en versyn av lagstiftningen mot barnpornogra (kommittdirektiv 2005:89). versynen skall syfta till att mjliggra en mer effektiv bekmpning av barnpornogra och att frstrka barnets stllning vid barnpornograbrott. Utredaren skall bl.a. vervga om det r mjligt och lmpligt att infra en bestmd 18-rsgrns i denitionen av barn i bestmmelserna om barnpornogra eller att p ngot annat stt utvidga lagstiftningens skydd fr personer under 18 r. Utredaren skall redovisa sitt arbete den 31 augusti 2007. Se vidare artikel 34.

32

Artikel 1

Checklista fr artikel 1n Grs regelbundet utvrderingar av gllande ldersgrnser i lagstiftning och praxis? Kom ihg: Konventionen r en helhet, och artiklarna r beroende av varandra. Denitionen av begreppet barn i artikel 1 r relevant fr genomfrandet av alla artiklarna i konventionen.

Srskilt avseende br fstas vid: De grundlggande principernaartikel 2 alla rttigheter skall erknnas fr varje barn inom jurisdiktionen utan tskillnad, oavsett orsak artikel 3(1) barnets bsta skall komma i frmsta rummet vid alla tgrder som rr barn artikel 6 rtt till liv, verlevnad och bsta mjliga utveckling artikel 12 respekt fr barnets sikter i alla frgor som rr barnet, mjlighet att hras i alla domstolsrenden och administrativa frfaranden som rr barnet

Andra viktiga artiklar i sammanhangetartikel 5 frldrarnas ansvar och den fortlpande utvecklingen av barnets frmga (ven artikel 14(2)) artikel 24 tillgng till medicinsk rdgivning, samtycke till behandling artikel 28 ldrar fr obligatorisk utbildning artikel 32 ldrar fr tilltrde till arbete artikel 34 lder fr samtycke till sexuellt umgnge artikel 37 frihetsbervande artikel 38 minimildrar fr rekrytering till vpnade styrkor och direkt deltagande i entligheter artikel 40 lder fr straffrttsligt ansvar Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rttigheter angende barns inblandning i vpnad konikt

33

Artikel 2

Icke-diskrimineringTEXTEN I ARTIKEL 2

1. Konventionsstaterna skall respektera och tillfrskra varje barn inom deras jurisdiktion de rttigheter som anges i denna konvention utan tskillnad av ngot slag, oavsett barnets eller dess frldrars eller vrdnadshavares ras, hudfrg, kn, sprk, religion, politiska eller annan skdning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, brd eller stllning i vrigt. 2. Konventionsstaterna skall vidta alla lmpliga tgrder fr att skerstlla att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning p grund av frldrars, vrdnadshavares eller familjemedlemmars stllning, verksamhet, uttryckta sikter eller tro.

SammanfattningPunkt 1 i artikel 2 beskriver tillsammans med artikel 3(2) och artikel 4 konventionsstaternas grundlggande skyldighet att genomfra de rttigheter som framstlls i den vriga konventionstexten: att respektera och tillfrskra alla barn inom deras jurisdiktion alla rttigheter i konventionen utan tskillnad av ngot slag. Punkt 2 i artikel 2 hvdar behovet att skydda barn frn alla typer av diskriminering eller bestraffning p grund av frldrarnas eller andra nrstendes stllning eller verksamhet. Icke-diskriminering har av FN:s barnrttskommitt denierats som en grundlggande princip med betydelse fr genomfrandet av hela konventionen. I ett antal allmnna kommentarer har kommittn diskuterat konsekvenserna av att principen tillmpas i frhllande till olika frgor och grupper av barn. Kommittn har betonat hur viktigt det r att samla in uppdelade data efter t.ex. lder eller kn fr att vervaka diskrimineringens omfattning. Principen om icke-diskriminering hindrar inte kraftfulla tgrder i enskilda fall eller berttigade skillnader i hur enskilda barn behandlas. FN:s barnrttskommitt har konsekvent understrukit behovet av att srskilt uppmrksamma utsatta grupper och barn som har smre frutsttningar. Konsekvenserna av diskriminering i frhllande till barnets olika rttigheter behandlas i denna handbok under konventionens motsvarande artiklar.

Denition av diskrimineringTermen diskriminering denieras inte i konventionen. FN:s barnrttskommitt har denierat artikel 2 som en grundlggande princip och tar upp frgan om icke-diskriminering nr den behandlar varje enskild konventionsstats rapport. Kommittn har fram till februari 2007 inte gett ut ngon allmn kommentar om artikel 2. Men den har i andra kommentarer diskuterat temat diskriminering i frhllande till de olika mnesomrdena. I den allmnna kommentaren nr 5, Allmnna tgrder fr att genomfra barnkonventionen, gr kommittn fljande anmrkning i frhllande till artikel 2:Denna skyldighet till icke-diskriminering krver att staterna aktivt identierar enskilda barn och grupper av barn som kan behva srskilt std fr att deras rttigheter skall erknnas och kunna fullgras. Kommittn belyser t.ex. srskilt behovet av att samla in uppdelade data s att det gr att identiera redan konstaterad eller eventuell diskrimi-

35

Barnkonventionen

nering. Fr att ta itu med diskriminering kan det krvas ndringar i lagstiftning, administration och resursfrdelning, liksom utbildningstgrder fr att frndra attityder. Det br betonas att tillmpningen av principen om icke-diskriminering och samma rttigheter inte innebr identisk behandling. (crc/gc/2003/5, punkt 12.)

ling, uppmanar kommittn konventionsstaterna att identiera de konsekvenser icke-diskrimineringsprincipen fr fr frverkligandet av barns rttigheter under den perioden:Artikel 2 innebr att sm barn i allmnhet inte fr diskrimineras av ngon orsak, t.ex. om lagen inte ger samma skydd mot vld fr alla barn, ven sm barn. Sm barn lper srskilt stor risk att diskrimineras eftersom de r relativt maktlsa och beroende av andra fr att deras rttigheter skall kunna frverkligas. Artikel 2 innebr ocks att srskilda grupper av sm barn inte fr diskrimineras. Diskriminering kan ske i form av minskad tillgng till livsmedel, otillrcklig omvrdnad och tillsyn, begrnsade mjligheter till lek, inlrning och utbildning, eller frbud mot att fritt uttrycka sina knslor och sikter. Diskriminering kan ocks uttryckas genom strng behandling och orimliga frvntningar som kan betyda utnyttjande eller vergrepp (crc/c/gc/7, punkt 11.)

I den frsta allmnna kommentaren, Utbildningens syfte, diskuterar kommittn diskriminering inom utbildning i allmnhet:Diskriminering av ngot av de skl som listats i artikel 2, ppen eller dold, krnker barnets vrdighet och kan underminera eller till och med frstra barnets frmga att dra nytta av mjligheterna till utbildning. ven om frgor som rr att ett barn nekas mjlighet till utbildning frmst hr hemma under artikel 28, kan ett misslyckande med att flja principerna i artikel 29 (1) ha liknande effekt. Fr att ta ett extremt exempel kan knsdiskriminering frstrkas av att lroplanen inte stmmer verens med principerna om jmlikhet mellan knen genom att ickor kan ha begrnsade mjligheter att dra nytta av de utbildningsmjligheter som nns, och genom en otrygg eller ovnlig milj dr ickors delaktighet motarbetas. Diskriminering av barn med funktionshinder prglar ocks mnga formella utbildningssystem och informella utbildningsmiljer, bl.a. hemmet. Barn med hiv/aids diskrimineras ven i hg grad i bda dessa miljer. (crc/gc/2001/1, punkt 10.)

Kommittn uttrycker ocks oro fr diskriminering nr det gller tillgng till olika tjnster:Eventuell diskriminering nr det gller tillgng till tjnster av god kvalitet fr sm barn r ett srskilt bekymmer, speciellt dr sjukvrd, utbildning, socialtjnst och andra tjnster inte r tillgngliga fr alla och ges i svl statlig som privat regi, eller genom vlgrenhetsorganisationer. Som ett frsta steg uppmuntrar kommittn konventionsstaterna att vervaka tillgngen till tjnster med god kvalitet som bidrar till sm barns verlevnad och utveckling, bl.a. genom att systematiskt samla in data som r uppdelade utifrn viktiga variabler i frhllande till barns och familjers bakgrund och omstndigheter. Som ett andra steg kan det krvas tgrder som garanterar att alla barn har samma mjlighet att ta del av tillgngliga tjnster. Mer allmnt br konventionsstaterna ka medvetenheten om diskriminering av sm barn i allmnhet och utsatta grupper i synnerhet. (crc/c/gc/7, punkt 12.)

Den allmnna kommentaren understryker srskilt ocks vikten av utbildning i att bekmpa rasism:Rasism och drtill relaterade fenomen frodas dr det rder okunnighet eller ogrundad rdsla fr skillnader p grund av ras, etnisk bakgrund, religion, kultur och sprk, eller dr frdomar frstrks eller skeva vrderingar sprids. Ett tillfrlitligt och varaktigt medel mot detta r utbildning som frmjar frstelse fr och uppskattning av de vrderingar som speglas i artikel 29(1), bl.a. respekt fr skillnader, och ifrgastter alla aspekter av diskriminering och frdomar. Utbildning br drfr ges hg prioritet i alla kampanjer mot rasism och relaterade fenomen. (crc/gc/ 2001/1, punkt 11. Se ven artikel 29.)

I den allmnna kommentaren nr 7, Genomfrande av barns rttigheter under deras tidiga utveck-

(Se ven Allmn kommentar nr 3, Hiv/aids och barns rttigheter, punkt 79; Allmn kommentar nr 4, Ungdomars hlsa och utveckling, punkt 6. Den fullstndiga texten i de allmnna kommentarerna nns p http://www.ohchr.org/english/ bodies/crc/comments.htm)

36

Artikel 2

Kommittn fr mnskliga rttigheter som vervakar Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rttigheter gav 1989 ut en allmn kommentar dr den diskuterar denitioner av diskriminering i andra instrument fr mnskliga rttigheter och freslr en allmn denition. Den betonar att icke-diskriminering tillsammans med likhet infr lagen och samma skydd i lag utan diskriminering utgr en grundlggande och allmn princip med avseende p skydd av mnskliga rttigheter. Kommittn fr mnskliga rttigheter noterar att termen diskriminering i konventionen br tolkas s att den innebr varje tskillnad, uteslutande, begrnsning eller fretrde som grundas p ngon orsak som t.ex. ras, hudfrg, kn, sprk, religion, politisk eller annan sikt, nationellt eller socialt ursprung, egendom, brd eller annan stllning, och som syftar till eller fr till fljd att erknnandet, tnjutandet eller utvandet av alla rttigheter och friheter fr alla mnniskor p jmlik grund upphvs eller minskar. Kommittn fr mnskliga rttigheter citerar artikel 1 i Internationella konventionen om avskaffande av all slags rasdiskriminering och artikel 1 i Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor som anvnder en liknande denition. Kommittn fortstter med att betona att tnjutandet av rttigheter och friheter p jmlik grund dock inte innebr identisk behandling i varje instans. Principen om jmlikhet krver ibland att konventionsstaterna tillmpar positiv srbehandling fr att minska eller eliminera omstndigheter som orsakar eller vidmakthller diskriminering som r frbjuden enligt konventionen. Till slut konstateras att inte alla skillnader i behandling utgr diskriminering, om kriterierna fr sdan tskillnad r rimliga och objektiva och om mlet r att n ett legitimt syfte enligt konventionen (hri/gen/1/Rev.8, punkt 713). Nr det gller diskriminering av barn konstateras fljande i en annan allmn kommentar frn Kommittn fr mnskliga rttigheter 1989. Konventionen krver att barn skyddas mot diskriminering oavsett orsak, t.ex. ras, hudfrg, kn, sprk, religion, nationellt eller socialt ursprung, egendom eller brd. I detta sammanhang noterar kommittn att icke-diskriminering i tnjutandet av rttigheterna i konventionen ocks nr det gller barn gr tillbaka till artikel 2 och deras likhet infr lagen enligt artikel 26, medan villkoret i artikel 24 specikt avser de skyddstgrder som den bestmmelsen hnvisar till. Rapporter frn

konventionsstaterna br visa hur lagstiftning och praxis skerstller att skyddstgrder syftar till att f bort all diskriminering p alla omrden, ven arv, och srskilt tskillnad mellan barn som har medborgarskap i landet och de som r av utlndskt ursprung, eller mellan barn fdda inom ktenskapet och utomktenskapliga barn. (hri/gen/1/Rev.8, punkt 5.)

Konventionsstaterna skall respektera och tillfrskra de rttigheter som anges i denna konvention Sprket i texten i artikel 2 och FN:s barnrttskommitts tolkning av den betonar att konventionsstaterna har en aktiv skyldighet att frhindra diskriminering. Den krver, liksom andra aspekter av genomfrandet, granskning, strategisk planering, lagstiftning, vervakning, medvetandegrande, utbildnings- och informationskampanjer samt utvrdering av vidtagna tgrder fr att minska skillnader. FN:s barnrttskommitt har stndigt betonat behovet av ett aktivt frhllningsstt till genomfrandet i allmnhet och till icke-diskriminering i synnerhet. Genomfrandet av artikel 2 mste integreras i genomfrandet av alla andra artiklar fr att skerstlla att alla de rttigheter som nmns gller fr alla barn, utan tskillnad av ngot slag.

Att granska lagstiftning och att skriva in principen om icke-diskriminering i lagI den allmnna kommentaren nr 5 betonar kommittn: srskilt vikten av att skerstlla att nationell lag speglar de grundlggande principerna i barnkonventionen (artiklarna 2, 3, 6, och 12). Kommittn vlkomnar utvecklingen av sammantagen lagstiftning med bestmmelser om barns rttigheter som kan lyfta fram och betona konventionens principer. Men kommittn betonar att det r vsentligt att alla relevanta lagomrden (om utbildning, sjukvrd, rttskipning etc.) genomgende speglar konventionens principer och normer. (crc/gc/2003/5, punkt 22.)

Kommittn har i sina sammanfattande slutsatser om mnga staters rapporter ltit frst att principen om icke-diskriminering br skrivas in i lagstiftningen, liksom de andra grundlggande principerna. Dessutom br alla de tnkbara orsaker till diskriminering som rknas upp i artikel 2 terspeglas i

37

Barnkonventionen

lagstiftningen. Det br ven nnas mjlighet att prva frgor om diskriminering i domstol. Kommittn har ocks betonat behovet av att staterna granskar sina grundlagar och all annan lagstiftning fr att skerstlla att det i lagtexten inte frekommer ngon diskriminering. Nr kommittn granskar inledande och terkommande rapporter stter den ofta p fall d ngra typer av diskriminering nns inskrivna i den bentliga lagstiftningen. Ett mycket vanligt exempel p knsdiskriminering r att lagen anger olika ldersgrnser fr nr pojkar och ickor fr ing ktenskap (se artikel 1). Ett annat exempel r den diskriminering som frekommer i viss nationell lagstiftning om barn till gifta frldrar och barn som r fdda utanfr ktenskapet, s.k. utomktenskapliga barn. Kommittn har betonat att principen om ickediskriminering gller fr svl privata institutioner och enskilda personer som fr samhllet som sdant, och att detta mste terspeglas i lagstiftningen.

stmmer verens med grundlggande mnskliga rttigheter.

Genomfrande oberoende av budgetbegrnsningarKommittn har betonat att genomfrandet av de grundlggande principerna i artikel 2 och 3 inte fr vara beroende av budgetbegrnsningar. I praktiken r det tydligt att fattigdom r en viktig orsak till diskriminering som berr barn. Kommittns avsikt r att skerstlla att icke-diskriminering och barnens bsta prioriteras nr budgetar lggs och tillgngliga resurser skall frdelas. Kommittn betonar stndigt behovet av positiv srbehandling p de missgynnade och utsatta gruppernas vgnar.

vervakning och utvrderingI arbetet med att tolka de olika artiklarna mste ven tnkbar diskriminering av enskilda barn eller grupper av barn beaktas. Artikel 2 lyfter fram den dubbla risk som mnga barn mter nr de diskrimineras inte bara p grund av sin lder och stllning, utan ocks av andra, specika skl ssom kn, ras eller funktionsnedsttning. Drfr mste vervakningsprocessen och de vrdemtare