Första linjens stöd till barn och unga i Åtvidaberg och Kinda

En nulägesbeskrivning

Rapporten är utgiven av Samordningsförbundet centrala Östergötland

Författare: Ida Sundén

September 2018

2

Innehåll Bakgrund och syfte .......................................................................................................................................... 3

Genomförande ................................................................................................................................................ 3

Centrala begrepp ............................................................................................................................................. 4

Första linjen ................................................................................................................................................. 4

Nära och jämlik vård ................................................................................................................................... 4

Statliga medel ............................................................................................................................................. 4

Barns och ungas mående ................................................................................................................................ 5

Statistik ............................................................................................................................................................ 6

MiniMaria .................................................................................................................................................... 6

Råd, stöd och hälsa ..................................................................................................................................... 6

BUP .............................................................................................................................................................. 7

Om mig ........................................................................................................................................................ 8

Det stöd som erbjuds idag............................................................................................................................... 9

Röster från verksamheterna ......................................................................................................................... 10

Socialtjänsten ............................................................................................................................................ 10

Skolan ........................................................................................................................................................ 11

Regionen ................................................................................................................................................... 13

Barn och ungdomshabiliteringen .......................................................................................................... 13

Barn och ungdomspsykiatrin ................................................................................................................ 13

Råd, stöd hälsa, Unga Vuxna samt Ungdomsmottagningen ................................................................. 14

Vårdcentralerna .................................................................................................................................... 15

Översyn av första linjen inom Regionen ................................................................................................... 16

Avslutande ord .............................................................................................................................................. 16

Källförteckning .............................................................................................................................................. 18

3

Bakgrund och syfte I januari 2017 startade Samordningsförbundet centrala Östergötland samverkansprojektet Samma Koll i Åtvidaberg och Kinda. Samma Koll ska hitta metoder för att identifiera de barn och ungdomar som riskerar att hamna i utanförskap som vuxna, och målet är att skapa rutiner för att hitta dessa individer tidigt.

Området psykisk ohälsa, och organiseringen av första linjen, är föremål för diskussioner såväl nationellt som regionalt. Syftet med den här rapporten är att kartlägga det stöd som finns att få för barn och unga i Åtvidabergs kommun och Kinda kommun. Genom att beskriva var de olika verksamheterna befinner sig i sitt arbete, vilka konsekvenser de ser och hur de önskar gå vidare kan rapporten fungera som ett underlag för fortsatta diskussioner kring första linjen och rätten till en nära och jämlik vård.

Genomförande Utöver personer som arbetar inom första linjen har också samtal förts med verksamhetscheferna på BUP och BUH, utifrån att dessa verksamheter möter barn och ungdomar med psykisk ohälsa och ingår i projektledningsgruppen för Samma Koll. Då frågor om suicidprevention ofta uppkommer finns fördjupad information om hur BUP arbetar med detta. De personer som inte finns med under avsnittet ”Röster från verksamheterna” har varit behjälpliga att ta fram statistik.

Informationsinsamlingen har huvudsakligen skett via intervjuer i form av personliga möten, men också via telefonsamtal och e-post, med följande personer:

Åsa Strömberg, projektledare Samma Koll och elevhälsochef Åtvidabergs kommun

Christina Staf, elevhälsochef Kinda kommun

Lena Hedesand Rahmberg, områdeschef IFO Kinda kommun

Monica Flodin Spasejovic, gruppchef IOF Åtvidaberg

Robin Taylor, områdeschef vård och omsorg Åtvidaberg

Åsa Lundberg, verksamhetschef BUP

Håkan Samuelsson, hälso- sjukvårdsstrateg Region Östergötland

Sara Birgersson, folkhälsostrateg Åtvidabergs kommun

Tobias Siverholm, fritidsassistent Kinda kommun

Maud Jonsson, verksamhetschef vårdcentralen Åtvidaberg

Susanne Karlsson, vårdenhetschef vårdcentralen Kinda

Inger Grip, kurator vårdcentralen Kinda

Catharina Fahlström, utvecklingsledare Region Östergötland

Ulla Nyström, gruppledare MiniMaria

4

Centrala begrepp

Första linjen Begreppet första linjen avser de professionella som arbetar med att möta barn, ungdomar och familjer i den första kontakten vid tecken på psykisk ohälsa. Ansvaret för att tillhandahålla tidiga och lättillgängliga insatser för den definierade målgruppen regleras genom vår lagstiftning. Alla nedan nämnda verksamheter har enligt 6 § förvaltningslagen (FL) en skyldighet att samverka med varandra. Socialtjänsten har dessutom en lagstadgad skyldighet att ansvara för att samverkan kommer till stånd i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa (5 kap 1a § SoL). Även hälso- och sjukvårdslagen (HSL) samt skollagen innehåller krav på samverkan.

Primärvård definieras som hälso- och sjukvårdsverksamhet utan gränsdragning vad gäller sjukdomar, ålder eller patientgrupper. Detta innebär att all grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, förebyggande arbete och rehabilitering som inte kräver sjukhusvård ska utföras i primärvården. I hälso- och sjukvårdslagen framgår att målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. I 3 kapitlet 2 § står att hälso- och sjukvården ska arbeta för att förebygga ohälsa. (Åström 2014)

Socialtjänstens arbete är reglerat i socialtjänstlagen SoL (2001:453), lagen (1990:52) om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), föräldrabalken (FB) och förvaltningslagen (FL). Socialstyrelsen ger ut normerande dokument i form av föreskrifter, allmänna råd och handböcker till vägledning för socialtjänstens arbete. Kommunerna kan ha lokala riktlinjer som kompletterande styrdokument. Socialtjänsten, vars arbete ska anpassas efter individuella behov och lokala förhållanden, ska utreda barns behov av skydd och stöd när det kan finnas behov av åtgärder från socialnämndens sida (11 kap 1 § SoL) (Åström 2014)

I skollagens 2 kapitel 25 § framgår att elevhälsans uppdrag omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Arbetet ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande och stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. För medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. (Skolverket 2013)

Nära och jämlik vård I januari 2018 lämnade regeringen en proposition, ”Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti”, med förslag om en ny bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen om att landstingen ska organisera hälso- och sjukvårdsverksamheten så att vården kan ges nära befolkningen. Där finns också ett förslag om att stärka vårdgarantin, att den enskilde inom viss tid ska garanteras medicinsk bedömning av läkare eller annan legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal. Lagändringarna föreslås träda i kraft 1 januari 2019. Som exempel på framgångsfaktor lyfts samverkan mellan kommun och landsting/regioner. (Prop. 2017/18:83)

Statliga medel I en satsning på psykisk ohälsa har staten och Sveriges kommuner och landsting slutit en överenskommelse

som syftar till att skapa förutsättningar för ett långsiktigt arbete på området psykisk hälsa. Målsättningen

är att befolkningen ska erbjudas behovsanpassade och effektiva insatser av god kvalitet, såväl vad gäller

förebyggande och främjande insatser, som medicinsk behandling och sociala insatser. Dessa pengar

omnämns ofta som prio-pengar, och såväl Åtvidaberg som Kinda har tagit del av dem i form av riktade

insatser där personal från ungdomshälsan i Linköping har arbetat på skolorna i de båda kommunerna.

5

Barns och ungas mående

Psykisk ohälsa hos såväl barn och unga som vuxna är ett område som fått stor uppmärksamhet under senare år. I Bris årsrapport (2018:1) framgår att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till barn kontaktar dem och de ser förklaringar i barns och ungas livsvillkor som präglas av stark social tävlan. Detta leder till en ökad press – det blir viktigt att lyckas på alla plan i livet. Det ska gå bra i skolan, det är fokus på att se bra ut och att vara framgångsrik inom sport eller annan fritidsaktivitet. Under 2017 ökade Bris kurativa kontakter med fem procent. Färre samtal än tidigare handlade om nedstämdhet, medan fler handlade om ångest, ätstörningar, självmord och självdestruktivitet. Det var också fler samtal som handlade om skolan.

Socialstyrelsen utkom 2017 med rapporten ”Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna”

där man konstaterar att den psykiska ohälsan hos barn i åldern 10-17 år har ökat med hundra procent på tio år. För unga vuxna syns en ökning på nära sjuttio procent. Totalt rör det sig om cirka 190 000 barn som lider av någon form av psykisk ohälsa, störst andel återfinns i gruppen unga kvinnor 18-24 år. Ökningen syns främst i diagnoser för depression och olika ångestsyndrom. Andelen som behandlas med psykofarmaka har dock varit oförändrad under de senaste tio åren. De barn och unga som tidigt får psykiatriska diagnoser som depression eller ångestsyndrom riskerar att bli långvarigt sjuka vilket ökar risken för självmordsförsök och självmord. Det finns idag inga säkra svar på varför den psykiska ohälsan ökar, men utifrån att den ökar inom hela ungdomsgruppen tror man det kan bero på ungas livsvillkor. (Socialstyrelsen 2017)

Också Folkhälsomyndigheten skriver i sin rapport ”Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige?” (2018) om en fördubbling av andelen unga som uppger att de har återkommande psykosomatiska symptom. Troliga orsaker finns inom skolan och en ökad medvetenhet kring arbetsmarknadens villkor, vilket blir synligt i form av sjunkande skolprestationer och utbredd skolstress. Skolprestationerna bland högstadieelever försämrades under perioden 1995–2012 enligt de internationella undersökningarna Pisa och TIMSS. Folkhälsomyndighetens sammanställning av den vetenskapliga litteraturen indikerar ett samband mellan sämre skolprestationer och ökad risk för internaliserande problem bland barn och unga. Psykosomatiska symtom är vanligare bland elever som uppger att de känner sig stressade av skolarbetet. Utvecklingen av andelen som känner sig stressade har till stor del sammanfallit med utvecklingen av psykisk ohälsa sedan 1990-talets slut. Det finns studier som visar att förmågan att hantera påfrestningar och utmaningar genom livet påverkas av i vilken utsträckning personen utsätts för påfrestningar under uppväxten. Det finns inget linjärt samband, utan de som utsätts för lagom svåra påfrestningar i ”lagom utsträckning” under sin uppväxt verkar vara de som bäst utvecklar motståndskraft för framtiden. Forskning visar också att det som påverkar barns och ungas självförtroende är vad de faktiskt klarar av, inte vad föräldrar eller andra vuxna berömmer barn för. (Bris 2018:1)

När det gäller andra faktorer, som exempelvis relationen mellan barn och föräldrar eller ett förändrat föräldraskap tycks detta inte ha påverkat utvecklingen av psykisk ohälsa. Föräldrars uppfostringsstrategier har blivit allt mindre auktoritära sedan 1980-talet och utifrån Folkhälsomyndighetens sammanställning av den vetenskapliga litteraturen tyder på att ett mindre auktoritärt föräldraskap minskar risken för att barnen ska utveckla psykisk ohälsa. Det har också visat sig att psykosomatiska symtom är vanligare bland barn och unga som uppger att de har svårt för att prata med sina föräldrar om bekymmer. Det har inte skett någon ökning av andelen unga som har svårt att prata med sina föräldrar sedan 1980-talet, vilket indikerar att detta inte kan vara en anledning till ökningen av psykisk ohälsa. (Folkhälsomyndigheten 2018) Barn och unga uppger att de upplever vården som otillgänglig, till viss del för att det är få vårdinstanser som barnet kan uppsöka på egen hand, utan vårdnadshavares samtycke. Barn som lever i en familj där det förekommer våld eller

6

missbruk, bristande omsorg, riskerar mycket genom att söka hjälp och upplever ofta vården som helt otillgänglig. (Bris 2018:1)

Andelen ekonomiskt utsatta barnfamiljer i Sverige har minskat sedan 1990 enligt absoluta mått som så kallad låg inkomststandard eller om familjen får ekonomiskt bistånd. Däremot har andelen ekonomiskt utsatta barn och unga ökat om man ser till relativa mått, det vill säga en familjs inkomst i relation till inkomsterna hos den övriga befolkningen. Det är oklart vilka konsekvenser olika inkomstskillnader har för den psykiska ohälsan bland barn och unga. Det är vanligare med psykosomatiska symtom bland elever som uppger att familjen inte har det bra ekonomiskt ställt. Andelen som uppger att de inte har det bra ställt har minskat sedan 1990-talets början, från 14 till 4 procent. (Folkhälsomyndigheten 2018) Slutligen kan nämnas att barns och ungas användande av datorer, surfplattor och smartphones vilket, tillsammans med datorspelandet, har ökat bland 13- och 15-åringar under 2000-talet. Forskning tyder på att det finns både positiva och negativa hälsoeffekter av att ägna sig åt internetbaserade aktiviteter och det är därför oklart om den ökade användningen av digitala medier har bidragit till den ökade psykiska ohälsan bland barn och unga eller ej. (Folkhälsomyndigheten 2018)

Statistik Nedan följer statistik från några av de verksamheter som barn och unga och deras familjer kan vända sig till

för att söka stöd och hjälp, men också från BUP och den webbaserade enkäten Om mig där elever i årskurs

åtta på högstadiet och årskurs två på gymnasiet får besvara frågor om sitt mående. Här redovisas ett urval

av svaren från elever i årskurs åtta. Resultaten finns att se i sin helhet på Region Östergötlands hemsida (se

länk i källförteckningen).

MiniMaria MiniMaria registrerade åtta ärenden från annan kommun än Linköping under 2017. De kan komma från

Åtvidaberg, Kinda eller Norrköping. Rådgivningsärenden registreras inte. Alla insatser gäller drogmissbruk,

eller misstanke om drogmissbruk, i åldersgruppen 13-25 år.

Råd, stöd och hälsa På Råd, stöd och hälsa registrerades 11 respektive 14 unika individer från Kinda och Åtvidaberg 2016, och

13 respektive 18 under 2017. Inga diagnoser registreras för dessa besök och skälet till kontakt är inte möjlig

att ta fram.

7

BUP BUP registrerade 110 ärenden från Kinda och 136 från Åtvidaberg under 2016, och 108 respektive 135 under 2017.

Huvuddiagnoser 2017:

Åtvidaberg

Kinda

8

Om mig Om mig är en webenkät som genomförs varje år med elever som går i årskurs åtta på högstadiet och årskurs

två på gymnasiet. Här följer resultatet på ett urval frågor från årskurs åtta i Åtvidaberg och Kinda:

Sett till hela Östergötland visar svaren i ”Om mig” att de flesta ungdomar i årskurs 8 i grundskolan eller

årskurs 2 i gymnasieskolan i Östergötland har en god hälsa. Stress och psykisk ohälsa har dock ökat under

de åren 2014-2016. Ökningarna ses i alla grupper men främst bland tjejer och ungdomar med annan

könsidentitet. Ungdomar i högstadiet mår bättre än de i gymnasiet och killar mår bättre än tjejer. Endast

17 procent av tjejerna i gymnasieskolan har sällan eller aldrig upplevt ångest. Ungdomar med egen

erfarenhet av ångest associerar ordet till känslor av olika slag, som att man känner sig ledsen, stressad och

har svårt att tänka. Fler tjejer än killar kopplar också ångest till olika former av fysisk påverkan. Skolan

uppges vara en stor källa till ångest både i grund- och gymnasieskolan.

Även faktorer som ekonomi, funktionsnedsättning och ursprung spelar roll för hur barn och unga mår. Det

är vanligare med ohälsa hos dem med sämre ekonomiska förutsättningar och funktionsnedsättningar.

Ursprung påverkar också, tjejer som är födda utanför Norden mår i regel bättre än tjejer födda inom

Norden, medan det motsatta gäller för killar. Den psykiska hälsan har visat sig vara sämre bland ungdomar

som går högskoleförberedande gymnasieprogram.

Tobaks- och alkoholbruket bland ungdomar i gymnasieskolan hade sjunkit 2016 jämfört med 2014.

Majoriteten av alla som har deltagit i enkäten, ungefär 90 procent, uppger att de har en positiv framtidstro.

De allra flesta ungdomar uppger att de alltid eller ofta känner sig trygga hemma, har åtminstone en riktigt

bra kompis och upplever att de duger som de är. Däremot är det vanligare att känna sig otrygg och ensam

om man har en sämre ekonomi, sämre hälsa eller har en funktionsnedsättning. (Region Östergötland 2017)

9

Det stöd som erbjuds idag Nedan följer en beskrivning av de första linjen-verksamheter som barn och unga samt deras familjer kan vända sig till idag, för att få stöd och hjälp. Familjeteamet i Kinda kan endast sökas av boende i Kinda. De verksamheter som finns i Linköping är tillgängliga för boende i såväl Kinda som Åtvidaberg, men ofta gäller

det endast delar av verksamheten. I de fall biståndsbeslut krävs föregås insatsen av en utredning av socialtjänsten.

Kommunala verksamheter Socialtjänst (myndighet) Stöd till barn och unga med funktionsnedsättning (myndighet) Elevhälsa Familjeteamet (kan sökas på service eller fås via bistånd, Kinda) BUS-grupp (service, Åtvidaberg) Eleonoragruppen (biståndsbeslut, Linköping) Bloton (biståndsbeslut, Linköping) Socialpedagogiskt barn och ungdomsteam (biståndsbeslut, Linköping) Råd och stöd Familjeteamet (Linköping) Våld i nära relationer (gruppverksamheten, Linköping) Familjerådgivning (Linköping) Medling mellan brottsoffer och förövare (Linköping) Gemensamma verksamheter kommunerna och Regionen Familjecentraler Regionen Vårdcentral (Kinda och Åtvidaberg) Ungdomshälsa (en dag/vecka i respektive kommun, barnmorska - ej kurativt stöd) Unga vuxna (Linköping) MiniMaria (Linköping) Råd, stöd och hälsa (i Linköping, samtal med psykolog ej kurator) Specialistsjukvård BUP (en dag/vecka i Åtvidaberg, i övrigt i Linköping) BUH (Linköping) Barnahus (Linköping) Övrigt Familjeprogram t.ex. Cope, Komet (i mån av plats, Linköping)

10

Röster från verksamheterna Här presenteras de intervjuer som har genomförts med verksamhetschefer och andra personer knutna till arbetet med första linjen.

Socialtjänsten Monica Flodin Spasejovic, gruppchef IOF, och Robin Taylor, områdeschef individ- och familj, 180817 I dagsläget förs diskussioner kring hur socialtjänsten i Åtvidaberg ska vara organiserad framåt. Det finns ett förslag om att utförarsidan och dess behandlare ska organiseras under samma chef som socialpsykiatri och stödboenden samt öppenvården för ensamkommande flyktingbarn. Detta för att skapa en öppenvård som spänner över fler områden, med en bredare kompetens och möjlighet att vara i tjänst även kvällar och helger. I dagsläget blir individen många gånger bollad fram och tillbaka mellan olika instanser och ärenden landar hos behandlarna, trots att de inte har rätt kompetens att hjälpa när det handlar om psykisk ohälsa. Verksamheten möter människor med stor samsjuklighet – det finns ofta olika sorters problematik i form av missbruk, psykisk ohälsa och konflikter inom samma familj. Monica upplever att psykiatrin ställer höga krav på socialtjänstens öppenvård, att hennes personal ska klara saker som de inte har kompetens till, men också på vad föräldrar förväntas klara på egen hand. Konsekvenserna med den nuvarande organisationen är att kommunen erbjuder en svag öppenvård, menar Robin. Den verksamhet som erbjuds på Råd, stöd och hälsa blir inte jämlik på så vis att kranskommunerna inte får ta del av hela verksamheten utan endast den del som bekostas av Regionen. Avståndet och restiden blir ett problem, antingen familjer från Åtvidaberg ska åka till Linköping eller då personal från till exempel BUP:s mellanvård åker på hembesök. De familjer som berörs har många gånger en ansträngd situation, det är inte ovanligt att det finns fler barn med diagnos i familjen och det kan vara ett heltidsarbete för föräldrarna att passa alla mötestider.

Den samlade bilden är att detta medför att socialtjänsten inte kan svara upp till de behov kommunens invånare har. På sikt räknar Monica och Robin med att en samlad kompetens på plats i Åtvidaberg skulle kunna minska antalet placeringar och bli mer kostnadseffektivt, både vad gäller psykisk ohälsa och missbruk. Det förs också diskussioner kring huruvida kommunen ska ha en serviceingång eller ej.

Under projekttiden för Samma Koll finns en överenskommelse att också skolan kan kalla till SIP. Det upplevs redan nu svårt att få personal från BUP att prioritera SIP-möten, och Monica funderar över hur man ska få detta att fungera i praktiken.

Lena Hedesand Rahmberg, områdeschef IFO Kinda kommun, 180813 Inom IFO i Kinda finns det så kallade Familjeteamet som arbetar dels på service, dels efter beslut om insats. Genom serviceingången kan individen ta en direktkontakt med Familjeteamet och få hjälp utan föregående utredning. Insatsen omfattar som mest åtta samtal. I de fall personen behöver ytterligare hjälp, eller då personal kan se att hjälpbehovet är mer omfattande, krävs en utredning och ett beslut om insats. Tanken är att Familjeteamet ska arbeta förebyggande i större utsträckning än de gör idag. De kan se att många unga mår dåligt och att det kan kopplas till skolan, bland annat har många elever hög skolfrånvaro. Det pågår diskussioner i kommunen för hur frånvaro ska kunna upptäckas och åtgärdas tidigare. Det finns också en planering framåt att familjeteamet ska samarbeta med skolorna för att finnas mer tillgängliga där och på fritidsgården, och på så vis uppmärksamma ungdomar om att det finns hjälp att få på socialtjänsten. Diskussioner pågår kring vilka ärenden man ska gå in i, vad uppgiften är och var gränsdragningar går både gentemot skolkuratorer och skolsocionomen i Samma Koll. Idag kommer alla ärenden till Familjeteamet och Lena anser att det skulle behövas ett komplement till detta när det gäller just psykisk ohälsa. Personalen i Familjeteamet har kompetens att arbeta med familjer,

11

beroendeproblematik och våld i nära relationer. Det vore värdefullt att utöver detta kunna erbjuda stöd kring psykisk ohälsa, exempelvis i form av behandlingssamtal hos någon som har steg ett-kompetens. En konsekvens av hur stödet ser ut i Kinda idag är att den enskilda individen riskerar att bli lidande. Många med psykisk ohälsa behöver en snabb insats när hen är motiverad. Det finns en risk att en problematik fördjupas när personen inte får hjälp. Socialtjänsten försöker vara behjälplig med att ordna skjuts vid behov när de märker att en del personer av olika anledningar inte tar sig till Linköping. När det gäller att få stöd kring psykisk ohälsa är barn och ungdomar i Kinda kommun till stor del hänvisade att söka hjälp i Linköping på BUP och Råd, stöd och hälsa. En barnmorska från Ungdomsmottagningen finns på plats i Kinda en dag per vecka. I samband med tilldelningen av de så kallade prio-pengarna har personal från Ungdomsmottagningen arbetat med elever i skolan. Fokus har legat på psykisk ohälsa och man har bland annat lärt ut mindfulness. Det finns en planering att utbilda lärarna i detta för att de ska kunna använda det under lektionstid, exempelvis som inledning till lektionen. Tidigare fanns BFC, Barn- och Familjepsykologiskt centrum, i Kinda. De tillhandahöll stöd motsvarande det som ges på BUP idag, med skillnaden att det gick fortare att få hjälp, säger Lena. Hon anser att skulle behövas stöd att erbjuda på plats i Kinda. De som behöver hjälp, och inte får den på annat håll, kommer alltid till socialtjänsten i och med att kommunen har det yttersta ansvaret för sina invånare. Lena ser en risk att familjer fastnar hos socialtjänsten och inte slussas vidare till rätt instans. En del familjer vänder sig till Råd, stöd och hälsa - antingen på egen hand eller genom att Socialtjänsten förmedlar kontakten. Lena vet inte hur många det handlar om, det är ingenting de får återkoppling kring. Socialtjänsten märker att en del familjer har svårigheter att, av olika anledningar, ta sig till BUP i Linköping. Köerna till BUP är långa och det är inte alltid BUP är rätt instans att hänvisa till, men det finns ingen annanstans att lotsa vidare, och i många fall är det Familjeteamet som får försöka hjälpa i slutänden. Alla skriker efter resurser. Kanske är det inte alltid mer anställda som behövs, utan att man får se över vad man gör med folket och vad man har för roller. Lena kan se en risk att personer hamnar mellan stolarna - kanske ska de inte till BUP, men var kan de få rätt hjälp? Behoven ser olika ut i olika åldrar, Lena kan inte säga att hon ser några specifika mönster. Dock upplever hon att den psykiska ohälsan har ökat och att den kryper lägre ner i åldrarna. Det blir särskilt svårt när det är fråga om psykisk ohälsa tillsammans med annan problematik, exempelvis neuropsykiatriska diagnoser. Det behövs mer kompetens kring detta generellt, både inom socialtjänsten och i skolan.

Skolan Åsa Strömberg, chef elevhälsan Åtvidaberg samt projektledare för Samma Koll, 180817 Åsa upplever att de insatser kring psykisk ohälsa som finns riktat till barn och unga idag i Åtvidaberg är organiserade på ett sätt som inte blir ett reellt stöd. BUP finns på plats i Åtvidaberg en dag per vecka, vilket är bra. Åsa kan se att det ofta är de familjer som är i störst behov av hjälp som, av olika anledningar, har svårast att prioritera detta och att förflytta sig. Avståndet är en betydande faktor när det gäller möjligheten att söka och att ta emot stöd. För en del familjer är det inte möjligt att återkommande ta sig till Linköping. En del saknar körkort, andra har flera barn med särskilda behov och kan behöva stöd från olika håll vilket i praktiken blir ogörligt att till exempel kombinera med ett arbete. En del familjer vänder sig till Råd, stöd och hälsa, men många vet inte var de ska vända sig. Det är dock inte alltid de familjer som har störst hjälpbehov som kontaktar Råd, stöd och hälsa, säger Åsa. I och med att Råd, stöd och hälsa finns i Linköping har kranskommunerna inte rätt att ta del av det stöd som bekostas av Linköpings kommun, utan endast av Regionen. Småkommunernas socialtjänst har ingen del i arbetet på Råd, stöd och hälsa utan tillhandahåller detta stöd på egen hand – med konsekvensen att man tappar den naturliga kontakten mellan Regionens och socialtjänstens personal. Råd, stöd och hälsa uppnår goda resultat med de klienter som kommer till dem, bekymret ligger i mörkertalet som behöver hjälp men inte får den, menar Åsa. Elevhälsopersonalen upplever att fler lider av psykisk ohälsa och att det är ett ökat antal elever som söker stöd utifrån stress och lättare ångest. De ser också att fler föräldrar vänder sig till skolan med frågor som

12

rör barnens mående och att det finns ett behov av stöd i föräldrarollen. Elevhälsan i Åtvidaberg har en relativt hög bemanning, sett ur ett skolperspektiv, säger Åsa. Arbetsbelastningen blir dock hög då man får ägna sig åt frågor som inte primärt rör skolproblematik. Hon kan se att det finns en risk att elevhälsan slutar göra det som hör till det faktiska uppdraget, och går in på andras arbetsområden. Ungdomsmottagningen finns i Åtvidaberg en dag per vecka. För att ta del av kuratorsstöd behöver ungdomarna åka till Linköping. Prio-pengarna har använts för riktat stöd ut i enskilda klasser, vilket har varit bra, men inte resulterar i någon långsiktig insats.

Åsa önskar bygga ett samarbete mellan skolan, socialtjänsten och Regionen. Hon tror det vore möjligt att skapa en gemensam ingång där barn och ungdomar kan få stöd. Kommunen kan behöva personal som är generalister snarare än specialister. Genom att samla Regionens medicinska och fördjupade kunskaper kring psykiatri och erbjuda detta under samma tak som övrig hjälp på plats i Åtvidaberg tror Åsa att det skulle bli lättare för den enskilda att söka hjälp. Ett sätt att organisera detta skulle kunna vara att Regionen har ett mobilt team som besöker olika kommuner olika dagar.

Som organisationen ser ut idag landar ansvaret i stor utsträckning på skola och socialtjänst att ta ansvar för att dessa familjer får det stöd de behöver. Där saknas dock kompetens kring psykisk ohälsa, och det är inte heller deras uppdrag att tillhandahålla stöd kring detta, vilket medför att individen inte får den hjälp och det stöd de behöver och har rätt till. Skolkuratorerna signalerar allt oftare att föräldrar hör av sig i större utsträckning och önskar stöd.

Christina Staf, elevhälsochef i Kinda, 180815 Christina beskriver att barn, föräldrar och skolpersonal försöker få stöd kring psykisk ohälsa men att det inte finns någon mottagare. Det är långa väntetider på BUP. En del familjer vänder sig till Råd, stöd och hälsa men det sker inte i den utsträckningen som skulle behövas. Christina kan se att de familjer som har störst behov av stöd inte alltid har förmåga eller möjlighet att dels söka hjälp, dels att ta sig till Linköping. Skolsocionomen i Samma Koll kan till viss del vara behjälplig med att skjutsa elever till Linköping. Ungdomar i Kinda beskriver i undersökningar att de mår ganska bra. Bilden som framkommer från skolkuratorerna är dock att många elever inte mår bra. Trycket på skolkuratorerna är högt, och trots att skolkuratoruppdraget är tänkt att fungera hälsofrämjande och förebyggande är det ofta fråga om behandlingsarbete då det inte finns någonstans att lotsa eleverna vidare. Problematiken handlar ofta om låg självkänsla, utseende, prestationer i sport – att inte vara lika bra som andra – men också självskadebeteende och självmordstankar redan så långt ner i åldrarna som på mellanstadiet.

Prio-pengarna har använts till vidareutbildning av skolpersonal kring hur de ska se tidiga tecken på att en elev mår dåligt och vikten av att våga ställa raka frågor.

Elevhälsoarbetet blir alltmer välfungerande, liksom samverkan med socialtjänsten. Idag pratar man med varandra och har till exempel arbetat fram en gemensam plan för suicidprevention där det framgår vem som ska göra vad. Man har också gemensamma möten och skolan bjuder in personal från LSS och IFO vid utbildningar. Att skolan, i och med projekt Samma Koll, har möjlighet att kalla till SIP är också ett steg mot tidigare hjälp, säger Christina. Det pågår även ett arbete med en plan för hur alla skolor ska arbeta med tidig upptäckt av skolfrånvaro. Ofta är det elever med neuropsykiatriska diagnoser som mår dåligt och stannar hemma. Där behöver skolan bli bättre på att arbeta med anpassningar i klassrummen och i bemötandet, säger Christina. Som en del i detta kommer kommunen införa användande av InPrint från förskola och uppåt. Skolpersonal har också fått utbildning kring neuropsykiatriska diagnoser och lågaffektivt bemötande.

Christina skulle gärna se att de pengar som finns avsatta för småkommunerna inom Regionen används på ett annat sätt. Det vore värdefullt att få hjälp på plats i Kinda både från BUP och Råd, stöd och hälsa. Alternativt att kommunen får ekonomisk möjlighet att själv bygga upp en verksamhet.

13

Regionen

Barn och ungdomshabiliteringen Margareta Lind, verksamhetschef, 180830 2016 genomfördes en omorganisering som innebar att barn med ADHD och autism numera tillhör till BUP istället för Habiliteringen, något som inneburit att gränssnitten mellan Habiliteringen och skola/elevhälsa minskat avsevärt. Målgruppen för Habiliteringen är de som har en medfödd funktionsnedsättning eller förvärvad bestående hjärnskada. De barn som har någon form av intellektuell funktionsnedsättning går i särskola. Margareta uppfattar inte att det har framkommit att familjer inom Habiliteringens målgrupper upplever det som ett hinder eller bekymmer att behöva ta sig till Linköping för att erhålla Habiliteringsinsatser. I Habiliteringens uppdrag och arbetssätt ingår både att vid behov göra hembesök och även att besöka förskola/skola för att där i dialog med ansvariga lärare och pedagoger konsultera kring områden så som bemötande, kommunikation, miljöanpassning etc. med utgångpunkt i funktionsnedsättningen. När det gäller avståndet mellan kranskommunerna och Linköping upplever hon inte att det utgör ett bekymmer.

Margareta upplever att Habiliteringen ofta har en liten roll de gånger det finns en stor social problematik runt barnet, men att verksamheten arbetar tillsammans med socialtjänst och skola när så behövs. SIP utgör ett viktigt arbetssätt i de fall där det finns behov av samverkan mellan flera olika aktörer kring ett barn.

Barn och ungdomspsykiatrin Åsa Lundberg, verksamhetschef BUP, 180820 Åsa beskriver att situationen på BUP sedan ett par år präglas av långa köer och att de inte kan hantera den

mängd ärenden som inkommer till dem. Orsaken är dels organisationsförändringar, bland annat att BUP

övertagit en stor grupp barn från habiliteringen, dels en generell ökning av psykisk ohälsa i samhället. Det

handlar främst om barn som väntar på utredning för misstänkt neuropsykiatrisk diagnos. I dagsläget är

väntetiden 1,5 år för utredning, ett halvår för behandling och några månader för nybesök.

Just nu pågår en omorganisation inom BUP, nya enhetschefer har anställts och just kommit på plats och

man ser över behovet att effektivisera vårdflödena. BUP:s uppdrag är att hantera medelsvår till svår

psykiatrisk problematik, men i praktiken hinner man endast hantera den svåra vilket medför att ”allting

trycks nedåt”, säger Åsa.

De ärenden som hör hemma på BUP hanteras på samma sätt oavsett var i länet barnet bor. Om remissen

emottagits till BUP och familjen inte kan komma dit finns det personal som åker hem, till exempel från

mellanvården. Det är dock ett bekymmer att hembesöken och resorna tar tid. Fokus idag ligger på att

effektivisera och att hinna möta så många barn och unga som möjligt. Detta gör man enklast på plats i

Linköping, och det finns inga pågående diskussioner kring att öka närvaron ute i de mindre kommunerna.

Vi tar emot fler remisser från Åtvidaberg än Kinda trots att BUP finns fysiskt på plats en dag/vecka i

Åtvidaberg, ej analyserat i förhållande till befolkningsmängd, säger Åsa.

Åsa säger också att hon önskar att BUP stod för den minsta delen av vård, att det största antalet barn och

unga fångades upp tidigare av BVC, skola och primärvård. Det finns många nivåer som kan och ska hjälpa

innan ett barn kommer till BUP. BUP har ett samarbete med Råd, stöd och hälsa där man ses en gång per

månad för att diskutera de ärenden som ligger i gränslandet, och för att bestämma vem som ska göra vad.

När det gäller patienter med depression genomförs bedömningssamtal tillsammans med barnet/ungdomen och föräldrar. En kartläggning av funktionsnivå i skola, hem, fritid och med kamrater genomförs och

14

ställning tas till om ungdomen uppfyller diagnoskriterierna för depression, liksom eventuell samsjuklighet. Suicidriskbedömning ingår. Personalen försöker få en bild av ungdomens sårbarhet, belastningsfaktorer, utlösande händelser och vad som vidmakthåller depressionen. Familjen får psykoedukation om depression och olika behandlingsalternativ och en vårdplan görs upp tillsammans. I enlighet med riktlinjer som finns för depression erbjuds familjen i första hand psykosocial basbehandling och insatserna riktas in på olika områden, såsom rutiner (mat, sömn, fysisk aktivitet), skola, familj eller aktivering beroende på vad som främst vidmakthåller depressionen. Insatsen utvärderas och, beroende på utfallet, tas ställning till vilka fortsatta insatser som kan bli aktuella, såsom specifik psykologisk behandling och/eller antidepressiv medicinering.

I de fall depressionen bedöms vara allvarlig eller om den har pågått under lång tid kan det ibland bli aktuellt med medicinering redan som första åtgärd. Detta bör dock alltid kombineras med psykosocial behandling.

Vad gäller suicidprevention fokuserar det barnpsykiatriska arbetet på att i samråd med familj och skola minska eventuella stressfaktorer, identifiera och problemlösa kring olika utlösande faktorer, öka stödet och omhändertagandet runt barnet, öka stabilitet gällande rutiner för mat, sömn, fysisk aktivitet och skolgång. Arbetet fokuserar även på att göra ungdomen trygg genom att tillsammans med familjen upprättad en säkerhetsplan med strategier för hur sårbarhet och olika kriser kan hanteras. Samhället har mycket att vinna på att ge snabb behandling till barn och ungdomar med depression.

Råd, stöd hälsa, Unga Vuxna samt Ungdomsmottagningen Karin Halje, Ungdomsmottagningen, Unga vuxna samt Råd, stöd och hälsa 180825 Karin berättar att det just nu pågår ett arbete med att ta fram ett nytt ramavtal för Ungdomshälsorna inom länet. Ramavtalet är övergripande för Östergötlands län och ska reglera kommunernas och regionens uppdrag och ansvar på ungdomshälsorna i länet. Målet är att Ungdomshälsorna inom länet ska bli så enhetliga som möjligt utifrån ett jämlikhetsperspektiv. Avtalet beräknas vara färdigt i januari 2019. En översyn av barnhälsorna är planerad att genomföras under våren 2019. Det kommer ske en sammanslagning av Unga vuxna och Ungdomsmottagningen i Linköping. Just nu pågår en diskussion kring vilka åldersgränser som ska gälla. Karin vet ännu inte var detta landar och vilka konsekvenser det kan få för verksamheterna.

I dagsläget riktar sig verksamheten Unga vuxna till unga i åldern 16-25 år med lättare till medelsvår psykisk ohälsa och upptagningsområdet omfattar även Åtvidaberg och Kinda. Alla mottagningsbesök sker i Linköping. När verksamheten startade åkte en person ut till de mindre kommunerna, men det visade sig att många ungdomar hellre ville åka in till Linköping vilket medförde att få utnyttjade möjligheten att få hjälp på plats. Idag erbjuds bland annat internetbaserad KBT, vilket kan vara ett alternativ för de som inte vill åka till Linköping.

Barnmorskorna, som är anställda av Regionen, på Ungdomsmottagningen åker idag till Åtvidaberg respektive Kinda en dag per vecka. När det gäller kuratorstöd är det Linköpings kommun som är arbetsgivare och man servar inte andra kommuner, vilket blir lite problematiskt. Just nu har man fått statliga medel – priopengarna – för att fokusera på psykisk ohälsa. Dessa har använts genom att kuratorer från Ungdomsmottagningen åker ut till kommunerna och arbetar ute på skolorna med grupper. Det har sett lite olika ut i olika kommuner. Prio-pengar beviljas för ett år i taget och Karin vet ännu inte hur stödet kommer se ut 2019, i regel fattar SKL beslut om detta sent under året.

När det gäller Råd, stöd och hälsa hör, utöver Linköping, Åtvidaberg och Kinda samt Österbymo till upptagningsområdet för den del som Regionen står bakom. Det finns en del familjer som söker sig till dem för stöd och hjälp från kranskommunerna, men merparten kommer från Linköpings kommun. Efter diskussioner med bland andra Åsa Strömberg, projektledare för Samma Koll (Åtvidaberg och Kinda), har det blivit tydligt att det finns önskemål och behov av en annan organisation, då det finns familjer som har svårt att ta sig in till Linköping. Karin vet inte hur arbetet ska se ut och bedrivas framåt, men säger att de får se över detta för att det ska bli så jämlikt som möjligt och att alla familjer i behov av hjälp ska nås. Hon jämför

15

med grupper som har varit svåra att nå inom Linköpings kommun och där Råd, stöd och hälsa sedan cirka ett år tillbaka har ett tilläggsuppdrag. Personal från Råd, stöd och hälsa finns nu på plats på vårdcentralen ibland annat Skäggetorp, Berga och Ryd och arbetar både i enskilda ärenden och med handledning av personal i frågor som rör barn i åldern sex-femton år. Detta fungerar bra.

Vårdcentralerna Maud Jonsson, verksamhetschef i Åtvidaberg, 180905 Maud meddelar via e-post att de inte kan vara behjälpliga att ta fram statistik över antal barn och unga som

söker hjälp för psykisk ohälsa på vårdcentralen. Hon uppger att deras samarbetspartners främst är

skolhälsovården, BVC, samt psykolog på BUP och Unga vuxna. I och med de frågor som ställts för den här

rapporten har de börjat titta på hur de kan utveckla sitt arbete i relation till primärvårdsuppdraget.

Susanne Karlsson, vårdenhetschef, och Inger Grip, kurator, vårdcentralen Kinda, 180910 Vårdcentralen i Kinda har en samtalsmottagning som i huvudsak tar emot personer över 18 år. Det är

ovanligt att barn med psykisk ohälsa kommer till vårdcentralen, de fångas troligen upp av skolan och slussas

vidare därifrån. Ungdomar i åldern 18-25 år får träffa en läkare för att säkerställa vården då det gäller

psykisk ohälsa. Remisserna går i de fall behov finns till psykiatrin. Nu har vårdcentralen en tid tagit emot

personer från 18 år och inte hänvisat i samma utsträckning som tidigare till Linköping, på grund av att det

varit svårt för ungdomarna att få tider. Policyn är annars att om ungdomen har en läkarkontakt på

vårdcentralen gällande psykisk ohälsa kan de även få samtal på samtalsmottagningen, Om möjligheten att

ta emot åldersgruppen 18-25 år i prioriterade fall kan bestå framledes beror på framtida söktryck på

vårdcentralen och resurstilldelning.

En del som har sökt Unga vuxna har uppgett att det kan vara svårt att komma fram på telefon, och när de

har fått en tid är det inte alltid de åker den långa vägen. När det gäller barn och unga under 18 år hänvisas

de i huvudsak till elevhälsan, Ungdomsmottagningen och Råd, stöd och hälsa. Ungdomar under 25 år

hänvisas till ungdomsmottagningen samt unga vuxna, då resurstilldelning inte finns att ta emot den

åldersgruppen.

Vårdcentralens kuratorer har träffat 25 individer i åldern 18-25 år hittills under 2018.

Det är inte tydligt vad som ingår i primärvårdsuppdraget när det gäller barns och ungas psykiska hälsa. Man

skulle gärna se en ökad samverkan mellan vårdcentralen och ungdomsmottagningen. Vårdcentralen deltar

i så kallade bedömarteam med socialtjänsten, psykiatrin, Arbetsförmedlingen och AMI samt vid SIP,

ärendena gäller främst vuxna personer.

De som söker för psykisk ohälsa lider i första hand av ångest, men också paniksyndrom, sömnstörningar,

självskadebeteende och svåra hemförhållanden. Det är övervägande flickor som kommer.

16

Översyn av första linjen inom Regionen Håkan Samuelsson, hälso- sjukvårdsstrateg, 180928 Håkan har varit ansvarig för arbetet med att revidera avtalet för ungdomshälsa inom Regionen, vilket senare utvidgades till att omfatta andra verksamheter som möter barn och ungdomar – exempelvis MiniMaria och MiniMoa.

Ett förslag på nytt ramavtal har tagits fram och det finns en stark politisk vilja att vissa delar i de befintliga avtalen ska förändras. Diskussionerna har främst handlat om att åldersgränserna bör förändras. Från att varje enskild kommun tidigare har kunnat välja om stödet ska erbjudas från 16 år och till lägst 22 år och högst 25, är den politiska viljan att detta ska förändras till 13-21 år för alla ungdomshälsor i länet. Detta för att det ska bli mer jämlikt. Arbetet ska ske i samverkan med elevhälsan, som ska bistå med kuratorstöd. Det finns också en tanke om att förstärka ungdomshälsan med dietistkompetens. Man trycker på vikten av att hjälpen ska finnas nära och att vården ska vara jämlik. Även om de mindre orterna inte kommer kunna erbjuda en fullständig ungdomshälsa ska Ungdomshälsa kunna finnas på plats viss tid, exempelvis på vårdcentralen. I och med att åldersgränsen föreslås sänkas är intentionen att samverkan ska ske i större utsträckning med såväl ungdomens familj som med skolan och övriga nätverk. Målet är att det nya avtalet ska träda i kraft i januari 2019.

I dagsläget pågår ett arbete med att göra en risk- och konsekvensanalys som ska vara färdig i oktober. Detta för att innan implementering hitta och se över förebyggande åtgärder kring eventuella risker. Centrala länsdelen kommer att fortsatt ha uppdrag ut mot kranskommunerna.

Representanter från Regionen samt från kommunerna suttit med i en arbetsgrupp som arbetat fram förslaget. Arbetsgruppen har utsetts via LGVO (samverkansforum på tjänstemannanivå när det gäller vård/omsorgsfrågor) efter uppdrag från SVO (politisk samverkansforum för vård och omsorg). Arbetsgruppen har under arbetets gång avrapporterat till både SVO och LGVO. Samtliga deltagare och uppdragsgivare har haft ett ansvar att förankra arbetet i sin respektive verksamhet/kommun.

När det gäller avståndet ser Håkan att det finns en risk att den sänkta åldersgränsen medför att fler får svårt att ta sig till Linköping. Det är också därför det i ramavtalet trycks på tillgänglighet även för boende i de mindre kommunerna med närhet lokalt och samverkan med föräldrar/närstående.

Under våren 2019 planeras arbetet med att se över ramavtalen för övriga verksamheter, bland annat barnhälsorna, att starta upp.

Avslutande ord Området psykisk ohälsa är, som redan konstaterats, föremål för diskussioner såväl nationellt som regionalt och det finns en medvetenhet kring regeringens ställningstagande att vården ska vara jämlik och bedrivas nära individen. Det har kommit ett antal rapporter under senare år där man söker svar på dels hur utvecklingen har sett ut, dels vad den faktiskt beror på. Resultaten pekar entydigt på en ökning av antalet barn och unga som mår dåligt, men när det gäller orsaker är man inte säker på vilka dessa faktiskt är. Barns och ungas livsförhållanden, exempelvis i skolan och på sociala medier, tros vara en förklaring. Enkäten ”Om mig” visar att många elever i Östergötland, liksom i Åtvidaberg och Kinda, mår bra. Men den visar också att det finns en grupp elever, och då främst flickor och personer med annan könsidentitet, som upplever stor stress och ett dåligt mående.

Kommunernas elevhälsochefer och socialtjänster ger en samstämmig bild kring att det finns fler unga som mår dåligt och att det faktum att stödet i många fall ges i Linköping blir bekymmersamt. Det är svårt för en del att ta sig dit, med konsekvensen att de med störst hjälpbehov står utan stöd. Man upplever också att personalen i de egna verksamheterna förväntas klara av ärenden de inte har kompetens för. Verksamhetschefen på BUP uttrycker att hon är medveten om det ökade tryck som har skapats på andra

17

verksamheter i och med att BUP har långa väntetider. En tänkbar förklaring till elevhälsans och socialtjänstens höga arbetsbelastning är naturligtvis att de möter just den grupp barn och unga som mår dåligt och att det inte finns någon självklar instans att slussa dem vidare till. Det är också tänkbart att ökad kunskap om olika neuropsykiatriska diagnoser och anpassningar som riktas till alla elever inom skolan, på sikt kan minska köerna till BUP i det fall elever ges bättre förutsättningar att klara sin skolgång utan att behöva genomgå en utredning. En tänkbar anledning till att BUP tar emot fler barn och unga från Åtvidaberg kan vara att de får hjälp tidigare där, tack vare att BUP är på plats en dag per vecka.

Den ökade psykiska ohälsan är någonting alla verksamheter, som kommer till tals i den här rapporten, är medvetna om och ser som ett prioriterat område. Det pågår, alternativt finns tankar om, omorganisationer i flera av de berörda verksamheterna. I Kinda har steg tagits mot samarbete mellan skola och socialtjänst. I Åtvidaberg finns planer på att organisera om socialtjänstens utförarsida för att på så vis ge en ökad tillgänglighet och bättre stöd till kommunens invånare. Inom Region Östergötland pågår en översyn av första linjen och ungdomshälsan. Det förslag som tagits fram där syftar till att flytta vården närmare individen, också för boende i småkommunerna, samt att öka samverkan med skolan genom att låta elevhälsan bistå med det kurativa stödet på ungdomsmottagningarna. Arbetet att se över andra delar av första linjen planeras fortgå under våren 2019, bland annat för barnhälsorna.

Vårdcentralen i Kinda tar till viss del emot unga vuxna för samtalsstöd. Yngre barn upplevs sällan kommer till vårdcentralen på grund av psykisk ohälsa. En förklaring kan vara att de fångas upp av skolan och slussas vidare därifrån. Vårdcentralen i Åtvidaberg meddelar att de har börjat titta på hur de kan utveckla sitt arbete i relation till primärvårdsuppdraget.

Det framkommer att de olika verksamheterna ibland har förväntningar på varandra som inte överensstämmer med deras uppdrag, vilket gör det viktigt att på chefsnivå föra diskussioner just kring vem som har ansvar för vad och i vilka delar olika verksamheter eventuellt överlappar varandra. Frågor att ta ställning till framåt kan vara vad som krävs för att uppnå en fungerande samverkan mellan berörda parter, om och hur vårdcentralerna kan involveras i detta arbete, vilken form av första linjens stöd som ska finnas på plats i kommunerna samt hur Åtvidaberg och Kinda kan vara delaktiga i det fortsätta arbetet med ramavtal och översynen av första linjen inom Region Östergötland.

Utifrån att frågan om psykisk ohälsa är aktuell i alla verksamheter synes det vara en god tidpunkt att samordna dessa diskussioner, och tillvarata den gemensamma strävan som finns att ge barn och unga i Kinda och Åtvidaberg en jämlik och nära vård i framtiden.

18

Källförteckning BRIS rapport ”Skola. Vård. Omsorg. Och den psykiska ohälsan.” (2018:1)

https://www.bris.se/om-bris/publikationer/rapporter/

Folkhälsomyndigheten, ”Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige?” (2018)

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/628f1bfc932b474f9503cc6f8e29fd45/varfor-psykiska-ohalsan-okat-barn-unga-18023-2-webb-rapport.pdf

Region Östergötland, ”Om mig”, enkät om hälsa och livsstil

https://vardgivarwebb.regionostergotland.se/Startsida/Verksamheter/Halso--och-vardutvecklingscentrum/Verksamhetsutveckling-Vard-och-Halsa/Halsoframjande/Ungdomsenkat---Om-mig/Om-mig---resultat/

Region Östergötland, ”Om mig Ungdomars perspektiv på hälsa och livsstil 2014-2016”, (2017)

https://vardgivarwebb.regionostergotland.se/pages/235042/Rapport%20Korrigerad%202014-2016%20171020.pdf

Regeringskansliet ”Barnets och ungdomens reform – förslag för en hållbar framtid” (2017)

https://www.regeringen.se/rapporter/2017/12/barnets-och-ungdomens-reform--forslag-for-en-hallbar-framtid/

Regeringens proposition 2017/18:83 ”Styrande principer inom hälso- och sjukvården och en förstärkt vårdgaranti” https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2018/01/sou-2071883/ Skolverket, ”Elevhälsan i skollagen” (2013)

http://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/219/elevh%C3%A4lsa%20i%20skollagen.pdf

Socialstyrelsen, ”Utvecklingen av psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna” (2017)

http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2017/2017-12-29

Åström, Sofia ”Första linjen i Östergötland” (2014) FoU rapport

http://www.linkoping.se/globalassets/utforarwebben/vard-stod-och-omsorg/forskning-och-utveckling/rapporter/2014/20_2014.pdf?4984b8