Fabriks- och Hantverksföreningens

i Kalmar

KR 01~IKA

Författad och redigerad av föreningens f. ordförande,Charkuterifabrikören Lars Månsson

Utgiven med anledning av föreningens 1 SO-åriga verksamhetunder åren 1847-1997

Kalmar 1997Lindegrens Tryckeri AB

KALMAR FABRIKS- OCHHANTVERKSFÖRENING

0

150-AR

ärman blickar tillbaka på ett och ett halvt sekel så har det hänt enhel del inom vårthantverk. Ser vi till näringslivet, vilket denna krönika skall minna om, har utveck-lingen skett på ett nästan explosionsartat sätt. Låt mig nämna först och främst

skråväsendets upphörande 1846. Det var en mycket viktig händelse som kom att påverkahantverket.

Tidigare hade man samlats yrkesvis till rådplägning och där dragit upp riktlinjer för res-pektive yrken och dess fortbestånd. Man var fastlås genom sina bestämmelser och vaktadenoga på varandra så att man inte kom varandra för nära när det gällde s.k. yrkeskunnigheter.De här snäva gränserna kunde man inte i längden hålla emot.

Nya vindar började blåsa från kontinenten, olika rörelser var på gång och dessa påverkadegivetvis vårt land. Det var alldeles uppenbart att en ny tid hade brutit in och genom lagen den22 december 1846 kom alltså avskaffandet av skråväsendet.

TIDEN EFTER SKRÅVÄSENDET

Kungen, det vill säga Oscar I, som hyllade de liberala ideerna och var vän av nya strömningarförordnade efter förslag från de olika hantverkerierna att inrätta hantverks- och fabriks-föreningar isjö och stapelstäderna. Vilka yrken fick då privilegier att inrätta sig i hantverks-föreningar? Jo de som idkade hantverk, liksom bageri, bryggeri och slakterihantering vilkavoro underkastade borgerliga utskylder och var behöriga att bilda hantverksföreningar ochbesörja de för dessa gemensamma angelägenheterna. Det var obetaget fabriksidkare i stad attöverenskomma om bildande av fabriksföreningar.

Men för att bli mästare måste man först vara lärling och få sina bestämda år inom yrket föratt utnämnas till gesäll. Då utfärdade granskningsnämnden åt föreningen gesällbrev som be-vis påfull kunnighet i yrket. Sedan fordrades att gesällen gjort sina vandringsår, helst utrikes,för att förkovra sig i sina färdigheter och komma att så småningom övertaga en mästaresverkstad och vinna burskap. Man var mycket noga med att reglera förhållandet mellan mäs-tare, gesäller och lärlingar, exempelvis skulle varje lärling anställas med kontrakt. Lärlingenskulle ha fyllt 12 år för att antagas och i varje fall om han uppnått 18 års ålder och vunnitnöjaktig färdighet och kunskaper i något hantverk och erhållit betyg av sakkunnig personsamt begått Herrens heliga nattvard då kunde han tilldelas gesällbrev. Därmed hade ocksålärlingskontraktet förfallit.

I frågan om gesällen skulle granskningen inte "undandraga sig att lämna erfordligt bi-träde" vid lärlingens utbildning. Det var stadgat följande om gesäll. Om gesäll utan mästareuppehåller sig anorstädes eller lockar andra arbetare med sig ut till krogar och olovliga sam-kväm: böter från två till tio kronor efter omständigheterna samt gottgöra den skada ellerförlust som genom hans förvållande uppkommit. Så långt skräväsendets upphävande ochstadgande.

3

Som en följd av ovannämnda upphävande kallade borgmästare och råd till sammanträde iRådhuset den 19 maj för handlande, hantverksmästare och fabriksidkare för dryftande avbildandet av handelsföreningar och fabriks och hantverksföreningar. Vid detta sammanträdeenades man om att en handelsförening skulle bildas för köpmännen och att en fabriks ochhantverksförening skulle bildas för hantverksmästare och fabriksidkare. En fullmäktig för-samling valdes med färgaren A E Lidman som sammankallande.

KALMAR FABRIKS- OCH HANTVERKSFÖRENING BILDAS

Onsdagen den 9 juni samlas enl. annons i Kalmar Posten hantverks och fabriksidkare i Rådhus-salen (gamla tingsrättssalen)för att konstituera sig. Man granskade och antog det av full-mäktigeutarbetade förslaget till regler för Fabriks- och Hantverksföreningen iSjö och Stapel-staden Kalmar, varefter ordf. och kassör valdes. Till ordförande valdes färgerifabrikören A.E.Lidman och till kassör garvare Sabelström. Kassören skulle verkställa inbetalningar avmedlemsavgifter, mottaga lösen av en riksdaler Banco för utfärdande av gesällbrev samt avnybliven mästare mottaga föreningens andel i burskapspenningen med två kronor Banco.Fortfarande fanns institutionen en burskaps vinnande och den inlämnades av skomakare C.D. Myrtengren och behandlades i vederbörlig ordning den 15 juli 1847. För att ernå detta(d.v.s. burskap) krävdes mästerstycke om den sökande inte hade medfört detta från annanstad och därifrån medfört mästerbrev. När det gällde gesällbreven utfärdades detta förstagången den 6 augusti 1847, av föreningens förste sekreterare f.d. kronofogde C. E .Gallerströmoch gällde lärlingen J. P. Andersson utlärd hos segelmakare P.A. Wetterlind. I frågan ommedlemsantalet räknat från 1 juli 1847 till samma dag 1848 hade hundra medlemmar erlagtårsavgift. Detta antal blev medeltalet för tillslutningen fram till 1864. Medlemmarna ström-made till från grannkommunerna Nybro, Pataholm och Mönsterås.

Det är alldeles uppenbart att skråväsendet till en början mottogs med blandade känsloroch protestskrivelserna kom regeringen till handa från olika delar av landet. Så även ifrån vårstad. Denna protestskrivelse uppsattes och undertecknades av f.d. åldermannen och skrädd-armästaren Y. Åström och därtill av 92 st hantverksborgare. Emellertid båtade detta förfa-ringssättföga utan man fick finna sig i vad statsmakterna hade bestämt.

Den nya föreningen brottades med inbördes stridigheter det är helt klart eftersom manbytte ordförande nästan varje år. Detta förfaringssätt pågick ganska länge eller till slutet av1850-talet. Då tycks föreningen ha stabiliserat sig och detta återspegla sig framför allt när detgäller ekonomin. Ser vi till verksamheten var denna inte så dålig. Under de tre första årenutfärdades 57 gesällbrev och 17 sammanträden med fullmäktige samt 3 allmänna sammanträ-den med föreningen. Kassan visade vid 1877 års revision ett underskott på 22 R. Banco senvid 1850 års revision en behållning av 14 R. Banco. Medlemsantalet var vid föreningens bör-jan 103 medlemmar men hade ökats ti11110 vilket får anses acceptabelt vid denna tid då manbetänker att förtjänsterna inom hantverkerierna ej var de bästa.

Verksamheten inom föreningen vid denna tid inskränktes till att utfärda gesällbrev ochundersökningar i anledning av från magistraten begärda yttrande om burskapsundersökningar.Vad som var intressant vid denna tid var startandet av bildningscirklar från 1848. De starta-des av borgmästaren Gustaf Engzell och fick ett mycket varmt mottagande. Bildningscirkelnkan sägas vara upphovet till sedemera Kalmar Föreläsningsinstitut. Hantverkarna var mycket

4

bildningstörstiga och detta tog sig uttryck i att man engagerade lärare vid läroverket somundervisade i olika ämnen såsom botanik, historia m.fl. Går vi så över till att granska vilkafabriksinrättningar som funnes vid denna tid (1847) räknades A.E. Lidmans och A. Silferlingsfärgeri, Blomgrens garveri, greve Anckarssvärds sockerbruk, A.Olssons spegelfabrik G.U.Lundgrens tapetfabrik, E.P. Lundbergs änkas, Charles Engströms samt S. Möllers änkas to-baksfabrik. Som synes var tobaksfabrikerna väl representerade och hade säkerligen goda för-tjänster. Vid den tiden hade man inte kommit underfund med skadeverkningarna.

Ser man till stadens industrier var Kalmar Varv det största. Här sysselsattes ej mindre än75 personer, en anmärkningsvärd stor siffra med tanke på stadens dåtida utveckling somsjöfartsstad. Antalet sysselsatta vid fabrikerna var 127 man och deras sammanlagdatillverkningsvärde uppgick till 119.795 R.banco.Hur utvecklades då verksamheten inom vår förening vid denna tid och efter följande fram

till 1864, det år då näringsfriheten infördes. Ja det visade sig att arbetet inom föreningen varlivligt. Kontinuerliga sammanträden syntes vara införda eftersom de var livligt besökta ochdetta bidrog till att stärka samhörigheten inom hantverket. Under tiden 1850 - 1864 utfärda-des ej mindre än 790 gesällbrev, 164 sammanträden hölls och kassan vilken 1850 visade enbehållning av 75 R. banco hade vid 1863 års slut vuxit till 1.704 R.banco 62 öre Medlemsan-talet 105. Man intresserade sig för lärlingarnas och gesällernas utbildning genom att låta demgå i s.k. söndagsskolor. Det undervisades bl.a. i teckning av en teckningslärare och lönenuppbars ur stadskassan 150 R.banco om året och denna skola var ställd underhantverksföreningens fullmäktiges inspektion.

Hantverksföreningen var under denna tid remissinstans genom att uttala sig i över 90 an-sökningarfrån magistraten remitterade ansökningar, gällande flertalet burskap och mäster-skap. De ärenden som gällde kom från garvare-, färgare- och kopparslagareyrkerna.Skomakeriet, skrädderiet och smedyrket hade bedrivits sedan 1700-talet på landsbygden avsockengärningsmän och dessa kom att räknas som rätta mästare under förutsättning att deblev antagna av sockenstämman. Föreningen tillstyrke i fyrtiotvå fall bifall till ansökningarom mästerskap utan vidare då ansökningshandlingarna voro isin ordning och mästerstycketvar till belåtenhet. Självfallet kunde det hända att bland så många ansökningar att ett ochannat mästerstycke inte kunde stå sig inför granskningen. Orsaken här till kunde hänföra sigtill bristande ansökningshandlingar eller kunde vara beviljad frist för anskaffande av intyg. Idet fall av behandlande ansökningar angives främmande religionsbeskännande ha utgjort hin-der för ansökningens förordande.

Däremot följdes inte alltid föreningens direktiv av magistraten och särskilt kom detta tillutryck 1852, då en snickaregesäll mot föreningens avstyrkan i följd av underkänt mästarprov,likväl beviljades burskap. Vid samma tidpunkt nekades en skräddarelärling gesällbrev bero-ende påatt denne tidigare varit delaktig i brott med stöld, att utslag som Kung. M:t. fastställt,trots att föreningen begärde gunst och nåd. I fråga om första fallet besvärade sig föreningenhos länstyrelsen, men denna instans fastställde magistratens beslut. Man övervägde att över-klaga beslutet hos högre instans men det fick vara.Om vi går tillbaka 100 år så funnos i Kalmar 101 hantverksmästare, fördelade på 32 yrken

av vilken skomakareyrket var starkast representerat med ej mindre än16 mästare vilka så attsäga levde på befolkningens undergång, där näst kom skrädddaryrket med 8 mästare.

Tillsammans sysselsatte hantverket 82 gesäller och 1151ärlingar samt av ovannämnda mäs-

tare 298 personer. Dessa siffror visar att hantverket var den dominerande parten inom nä-ringslivet eftersom industrin vid denna tid 1åg i sin linda och utgjorde endast hälften syssel-satta, det dröjde till omkring mitten av 1860-talet då industrin definitivt fick övertaget ochhotade att tillintetgöra hantverket. Orsaken här till är flera, här kan nämnas fler maskiner,högre löner och billigare framställningskostnader.

TIDEN EFTER NÄRINGSFRIHETENS UPPHÄVANDE

Hantverket kom i strykklass när näringsfrihetsordningen infördes. Tidigare hade varje yr-keskategorikunnat hävda sitt kunnande och sin egenart genom sammanslutningar i hantverks-föreningar. Idessa kom endast de som avlagt gesäll och mästarprov .Iden lag som nu tilläm-padestogs kravet på fackkunskap bort. Vem som helst kunde nu så att säga fuska i vilket yrkesom helst. Kontrollen över gesäll och mästarkompetens togs bort och följden blev att yrkes-skickligheten sattes på undantag.

Av detta kom förstås att följden blev att ett s.k. hantverksproletariat uppstod. Rent socialtkom detta förstås att menligt inverka på banverkets status.Vad som kom att påverkahantverksföreningarna under 1860 och1870 talet var också den ekonomiska frågan. Man fickej inårsavgiften för att kunna driva föreningen och intresset avtog därför. Jaman gick så långtpå vissa håll att man brände protokoll och högg upp skråkistorna till ved och det man samlatinforslade man bort. Tack och lov gjorde man inte på detta sätt i Kalmar Fabriks- och Hant-verksförening. Dock visar protokoll från 1860 talet och framåt att intresset bland medlem-marna inte var särdeles stort eftersom vissa ordf. var både sekreterare och kassör. Den ordf.som slutligen blåste liv i den något slumrande föreningen var handskmakare J.R. Sjöström.På hans initiativ beslöt man att "var och en efter bästa förmåga borde arbeta så att till nyttoch kraftigt liv" väcka föreningen. En kommitte blev tillsatt för att ge förslag till nytt regle-mente och till vissa delar överge det gamla. Trots denna nyordning skulle det visa sig attföreningen kom att "gå i stå". Varken Sjöström eller hans efterträdare repslageremästarenJ.K. Sörensen förmådde att återupprätta Hantverksföreningen till sin forna storhetstid utanmedlemsantalet när det var som sämst sjönk ti1165 st. Inom parentes må nämnas att Sörensenvar en framstående kommunalman och var bl.a. ledamot av Stadsfullmäktige i 44 år. Rekord!Man frågar sig mot bakgrund av dessa ovan relaterade händelser vad sysslade då föreningenmed. Jo man hade haft en viss form av hjälpverksamhet som man intensifierade. Dessa medelhade man tagit som understöd till föreningsmedlemmar dels ur fattigkassan, delsur allmännakassan. Emellertid växte frågan om bildandet av en nödhjälpsfond och en kommitte på fempersoner tillsattes för att utarbeta stadgar. Resultatet blev att man bildade Fabriks- ochHantverksföreningens understödskassa. Reglementet för denna antogs 1865 och gällde rät-ten till delaktighet uti densamma och understödskassan utgjorde 2.000 kronor. Föreningenhade små tillgångar men gav ändå arvode till ordförande och kassör. Tack vare enpetition tillKung.M:t. om höjandet av avgifter till mästarbrev och gesällbrev. Genom ekonomisk plane-ringutgick små gratifikationer till behövande hantverksmästare och deras änkor. Så småning-omställdes understödskassan under styrelsens förvaltning och kom dessa att avlasta den s.k.femmanna kornmitten. Att nya vindar började blåsa inom hantverket kan konstateras närföreningens mångårige ordf. repslagaremästare J.K. Sörensen avgick 1890. Han hade på ettförtjänstfullt sätt skött föreningens angelägenheter under den svåra tid med att vara bådeordförande, sekreterare och kassör. Till hans efterträdare valdes färgaremästaren J.P.Göransson.

Denne kom ursprungligen från Hörby och inflyttade till Kalmar 1883 och öppnade kemisktvätteri och färgerirörelse vid Norra Långgatan. Han var en driftig man och föreningenbörjade att blomstra igen. Man deltog i Konst och Industriutställningar iLund där flerakalmarmästare visade upp sina alster. Kommunalpolitik började man att intressera sig föroch uppsatte kandidater till stadsfullmäktige. Man beslöt att ingå i Sveriges Hantverksorga-nisation vilken bildades 1905. Man var således verkligen på alerten och detta tog sig uttryckbl.a. genom att ändra på 1870 års reglemente och anta nya stadgar vilka sedan kom att gällaända till 1925.

Under Göranssons tid tillkom Tekniska Yrkesskolan vilken så småningom kom att hetaKalmar Stads skolor för yrkesundervisning och är i dag Lars Kaggskolan.

Göransson blev föreningens första representant i styrelsen. J.P. Göransson var mycketverksam för yrkernas förkovran och ådagarlade ett mycket stort intresse för denna sak. Hanskapade föreningens byggnadsfond genom att som gåva överlämna 500 kr. som grundplåtvilket av föreningen med tacksamhet emottogs. Som sekreterare under Göranssons tid tjänst-gjorde dekorationsmålaren C.O.Christiernin nchfotograf Klas Herman Sandberg. Den sist-nämndafullföljde detta uppdrag i inte mindre än tjugosex år. Under Göranssons ordförandetidutfärdades 49 gesällbrev och hölls 79 sammanträden. Kassan ökade till kronor 6.938:15. Med-lemsantalet var 67 st. J.P. Göransson avsade sig ordförandeskapet efter att under 17 år förtklubban med oväld och nit. Till hans efterträdare valdes kakelungnsfabrikör A.TH. Sand-bäck. Hans ordförandetid delades i två perioder var av den första bestod av 32 sammanträ-den, 17 gesällbrev och föreningskassan ökades ti1113.281:91 kronor och medlemsantalet varkonstant 67. Sandbäcks tid som ordf. präglades av god aktivitet inom föreningen. Exempel-visbehandlades en ny lärlingslag och granskades av en särskild kommitte men dennes förslagavstyrktes av föreningen efter livlig diskussion eftersom allför stora fordringar voro ställdapå mästaren utan att i gengäld ge det utbyte som rimligtvis kunde motsvara mästarens ökadeansvar. Man behandlade ävenledes ett förslag till ny lag om illojal konkurrens.

Sedan Sandbäck avsagt sitt ordförandeskap valdes gelbgjutare F.E. Lindstedt 1912 till dennasyssla, men redan året därpå återvaldes Sandbäck till ordförande och innehade denna post tillsin död 1916. Under Göranssons och Sandbäcks senare period ökades kassan till 15.139:58kronor och föreningens medlemsantal ökade ti1172 st.

År 1914 anordnade föreningen en storstilad hantverksmässa på Norrgård vilken hedradesmed besök av drottning Victoria och mässan inbragte i netto 4.580:93 kronor vilken summaenligt föreningsbeslut tilldelades ålderdomshemsfonden. Denna fond har tillkommit på ini-tiativ av ordf. skräddaremästaren J.P. Linden. När föreningen fyllde 65 år anordnades enstorslagen fest på Stadshotellet under god tillslutning från föreningsmedlemmar. Vid dettatillfälle invigdes föreningens nya fana vilken varit i bruk fram till i dessa yttersta dagar d.v.s.1993. Sedan Sandbäck avlidit valdes skräddaremästare J.P. Linden till ordf. och kvarstod idenna befattning fram till 1926. Under Lindens tid gick föreningen kraftigt framåt och när-made sig den omfattning föreningen hade under tiden före 1864.Orsaken till denna kraftigauppryckning får kanske skrivas på den omständigheten att hantverket mer och mer förståttatt inrätta sig efter den nya tidens krav och åter vuxit fram till ett hantverk med mera värdigställning, men också allmänhetens allt mer ökade förståelse för och gynnande av hantverket.Styrelsen lade ner ett målmedvetet och kraftigt arbete för yrkernas förkovring och förening-ens framgång inom vår stad.

7

Medlemsantalet ökade med 16 nya medlemmar ti1190 st och 66 sammanträden hölls samt31 gesällbrev utdelades. Kassan ökades ti1129.476 kronor. Enhel del föredrag i skilda ämneninom hantverket hölls av olika personer så som ingenjör Gunnar Wilen, direktör AntonEdgren, konsul J. Ljunggren m.fl. I samband med Hantverkets dag 1920 avhölls en hantverks-mässaunder samma former som den föregående och på samma plats, Norrgård, och inbragtenetto ca. 7.000 kronor. Ett standar anskaffades och invigdes på föreningens traditionella fa-miljefest 1929. Till de första hedersledamöterna kallades och valdes borgmästaren Oscar Cassel,konsul J. Ljunggren samt f.d. ordföranden färgerimästaren J.P. Göransson och gelbgjutarenF.E. Lindstedt.

Till följd av att 10 år förflutet sedan skäddarmästaren J.P. Linden valdes till ordf. överläm-nades till honom vid allmänt sammanträde den 7 december 1925 förtjänstmedalj isilver avborgmästaren Oscar Cassel. När Linden fyllde 60 år överlämnades från föreningen en ordfö-randeklubba av Enighedens trä med silverbeslag vilken fortfarande är i bruk vid föreningenssammanträden. En valurna som också vid varje sammanträde uppställs på podiet av låd-mästaren är skänkt av fabrikör Emil J. Linn.

Sedan nya stadgar antagits 1925 och verkställdes vid årsmötet 1926 valdes helt ny styrelse.Man kan säga utan överdrift att nu började Hantverkföreningen verkligen att synas för enbredare allmänhet. Framför allt ett intensivare samarbete med pressen etablerades med Baro-metern och Kalmar Tidningen.

Faktor John Nilsson och faktor Axel Andersson invaldes och dessa såg till att Hantverks-föreningens sammanträden bevakades ordentligt med porträtt av sekreteraren så gott somvarje gång det var sammanträde. Det hände nämligen enhel del vid dessa sammanträden. Vidårsmötet 1926 överlämnade sekreteraren, guldsmedsmästaren G.G. Hentzell, en av honomsjälv komponerad välkomma. Den användes vid de allmänna Hantverksgillena och överläm-nas av förste ungbroder till åldermannen. År 1927 kunde föreningen blicka tillbaka på en 80-årigverksamhet och vad var då narturligare än att celebrera denna händelse med enhantverksoch industriutställning av större format än de tidigare utställningarna 1914 och1920. Dennautställning pågick under tiden 23 juli-8 augusti 1927. Det tillsattes en mängd kommitteer avolika slag vilka lydde under utställningsbestyrelsen med dåvarande landshövdingen John Falksom hedersordförande. Syftemålet med utställningen var att göra hantverket och den mindreindustrin välkänd och respekterad och på så sätt skapa ett bestående förtroende till vår hemortshantverk och industri.

Utställningen som skulle spegla företagsamheten inom hantverk och industri var efter då-tidamått sett en mycket imponerande expo. Här visades gammal hantverkskonst och kultur-föremålfrån skråtiden. En mycket storstilad konstutställning hade man lyckats skapa genomatt god konst från kalmartrakten hade införskaffats. Man hade lyckats tack vare goda kon-takter med stadens myndigheter att få upplåta Tullskolan och kringliggande områden förutställningen och detta gjorde att det hela blev mycket effektfullt.

För att täcka en eventuell förlust å utställningen hade en cirkulationslista gått bland med-lemmarnaoch var det tecknade beloppet över 8.000 kronor tecknat av 103 medlemmar. Sam-hörighetskänslanbland hantverkarna började ta form. Utställningen som besöktes av 117.000personer inbringade inkomster på 182.891 kronor. Utgifterna belöpte sig på 157.697 kronorvarför ett netto på 25.194 kronor kunde inbringas till föreningen. Undra på att kassör GeorgGöransson sken som ensol. Styrelsen beslöt föreslå föreningen att medlen skulle placeras så

att ålderdomshemsfonden skulle erhålla 5.000 kronor, Understödsfonden 2.000 kronor ochåterstoden 18.194 kronor till föreningskassan. Detta var grundplåten och början till Hantverks-huset som jag längre fram skall berätta om.

0

FRI MANDAGÄnda sedan skråtidens dagar har den s.k. fria Måndagen funnits till inom hantverksyrkena.Der var gesällen som på söndagen levt rullan och var nästan obrukbar till arbete dagen efter.Då fick mästaren mestadels arbeta ensam och gesällen tog sig helt enkelt fri Måndag. Nutyckte sekreterare Gusten Hentzell att man så att säga skulle vända på steken och mästarentog sig fri Måndag. Den första "Fri Måndag" avhölls den 9 augusti 1926. Förberedelsernasköttes av ordförande, sekreterare och ungbröder som rekognoserade de platser man skullebesöka och sedan utfärdades kallelsen till första måndagen i augusti efter" kräftans frigivande".Varje år företog man sådana utflykter som ställdes till någon fabrik, liten industri i Kalmar-området och avslutades på kvällskvisten med kräftskiva på någon Gästgivaregård. Dessa"Måndagar" upphörde emellertid i slutet på 1950-talet beroende på att allt flera medlemmarskaffat sig sommarstuga och inte var benägna att släppa fritiden för en utflykt. Men det varljuvliga utflykter så länge det varade.

GILLESPIPARNADenna ensemble bildades också på initiativ av guldsmedmästare Gusten Hentzell. Den fram-trädde första gången vid årsmötet 1928.

Det blev succe från första början och de har under årens lopp verkligen bidragit till trev-nad vid våra gillen. De har givetvis förnyats under åren men sammanhållningen mellanorkestermedlemmarna har varit total och man måste beundra deras kunnande på sina instru-ment. De lämnar ingenting åt slumpen utan övar idogt och med framgång innan våra sam-manträden. Deras musiknummer är tidlösa, rock och jazz gör sig inte besvär. Man kan til-lägga att Gillespiparna är de enda i sitt slag i Sverige bland hantverksföreningar. Undra på attvi är stolta över att ha en sådan sammanslutning inom vår 150-åriga förening. Den nuvarandeensemblen består av följande medlemmar: pianotekniker Bertil Eriksson bas, teleteknikerLeif Johansson saxofon, kamrer Seth Svanholm trumpet, maskinelmästare Sven-Olof Jo-hanssonklarinett, tecknare Harald Gamme flöjt, musiklärare Håkan Sandberg piano, inköps-chef Ingvar Sjöström fiol, guldsmedsmästare Anders Molin fiol, musterimästare Bo Theanderpiano, arkitekt Gunnar Magnusson bas.

BEGRAVNINGSHJÄLPSFONDENOmsorgen om våra medlemmar och deras anhöriga har på ett tidigt stadium tagit sig uttryckpå flera sätt. Sålunda beslöt man 1931 på dåvarande kassören färgaremästare Georg Göranssonsinitiativ att bilda en begravningshjälpfond som skulle vara en första broderlig hjälp till deanhöriga. Denna fond kom sedemera att ombildas till en försäkringsfond där samtliga med-lemmar är försäkrade till ett bestämt belopp som utfaller vid dödsfall.

Under årens lopp har åtskilliga donationer gjorts till föreningen och vars avkastning i flerafall gått till ålderstigna mästare och änkor. Belopp av varierande storlek har kommit som engod hjälp till julen.

FASTIGHETSANSKAFFNING

Allt eftersom föreningens medlemsantal ökade växte också dess kassa. Därför framkom för-slag att man borde placera dessa pengar i någon föreningsfastighet.

En kommitte bildades med fabrikör Ernst Alden, ordf. byggmästare Erik Bjelking ochkonditor Hans Nordin. Man var överens om att huset skulle ligga på Kvarnholmen. En eko-nomiskhandling för ombyggnadsplan och därmed förenade kostnader framlades. Man hadefastnat för det s k Fränkelska huset, Storgatan Stortorget. Stadens enda korsvirkeshus avformat. Priset var acceptabelt och renoveringskostnaderna rimliga. Resultatet överlämnadestill åldermannen som snabbt bildade bolag med en grosshandlare och en bankdirektör. Detblev att glömma den affären!

Nästa gång gällde det dåvarande Kaggensgatan 24 som ägdes av dåvarande lärlingsnämndensordförande. Denne, som skulle fylla sextio år, inbjöd presidiet till måltid och bekände att hanville sälja huset. Objektet var intressant och man var överens om priset den kvällen. Dagenefter när eftertankens kranka blekhet hade infunnit sig hos festföremålet hade han höjt prisetmed 100.000 kronor. Inget köp då heller.

År 1935 uti juli månad en vacker och solig dag ringde dåvarande v. ordföranden till v. sek-reteraren och uppmanade denne att kalla samman styrelseledamöterna till extra samman-träde ihuset Storgatan 22. Före k1.12.00 hade 7 av 9 ledamöter anlänt. V. ordföranden häl-sade välkommen. Orsaken var att byggmästaren tillika styrelseledamot hade ett anbud förägaren till apoteksfastigheten vid Stortorget. Pris 120.000 kronor, hyror 12.500 kronor. Dåfastigheten var i mycket gott skick och hade stora lokalutrymmen på övervåningen cirka 160mz och därtill rymliga vindsutrymmen skulle detta objekt passa föreningen perfekt. Efteröverläggning beslöt styrelsen enhälligt att v. ordföranden skulle köpa fastigheten. Men efter-som denne inte var juridisk person kunde denna inte stå som köpare. Hantverksföreningenskulle stå som köpare enligt juridisk expertis.

Ombudet som representerade ägaren skulle resa tillbaka samma dag begärde 10.000 kro-nor ihandpenning vilket införskaffades .Köpehandlingarna skulle underskrivas och därtillanmälde sig byggmästaren. Denne hade nämligen varit med vid den farmösa fastighetsaffärenvid Fränkelska huset och skulle känna en viss upprättelse om han fick skriva under och såskulle de psykiska lidanden som han fick utstå släppa och då skulle tråkerierna vara ur värl-den. Allt var således frid och fröjd trodde man. Dagen därpå ringde v.ordföranden till v. sek-reterarenoch meddelade denne att han fick ringa runt till övriga styrelseledamöter och med-dela att byggmästaren behållt fastigheten för egen del. Han hade inte råd att skänka bortfastigheten till hantverksföreningen. Tablå! Återigen vid utgångspunkten. Skulle man aldrigfå ett eget hus på Kvarnholmen? Var vissa medlemmar helt utan moral och ansvar? Sedanordföranden direktör Anton Edgren på grund av ohälsa avsagt sig ordförandeskapet efter 10år, valdes till ordförande och ålderman guldsmedsmästare G.G. Hentzell vid årsmötet den 2april 1936.

Därmed började en epok i Hantverksföreninges historia, den som skulle bli den mest ly-sande imodern tid. Hentzells första åtgärd var att tillsätta en kommitte för att skaffa fören-ingen enfastighet och redan den 8 oktober samma år kunde denna presentera ett förslag förföreningen. Det gällde förvärv av Turisthotellets fastighet i kvarteret Gästgivaren och därmed var det punkt. Ägaren fru Emelie Hansen hade drivit hotellet sedan maken Tomas från-fälle men sedan spriträttigheterna indragits (kvinnor fick inte spriträttigheter) blev rörelsen

10

inte längre lönsam därför såldes fastigheten. För att få bättre utrymmen inköptes även intil-liggandefastighet åt Ölandsgatan. Nu var det dags att låta arkitekter skissa på förslag till nybyggnad och antogs arkitekt Sven Ivar Linds förslag. Han framlade slutligen ritningar ochsedan dessa färdigställts påbörjades arbetet efter det att entreprenörer antagits. I dåvarandeGillesstuga inordnades minnestavla med följande namn "Byggnaden uppfördes av HermanOhlsson, elanläggningen gjorde Enst Alden, Värme och Sanitet inlades av Martin Magnus-son, Måleriarbetet gjordes av Ivar Lindqvist, alla vördade mästare i vårt Gille"

Den 5 april 1939 inmurades ett skrin innehållande tre tidningar, föreninges festskrift, års-redogörelse, uppgifter om styrelsens sammansättning m.m. Detta skrin lämnades av byggnads-kommittens ordförande hovblomsterdekoratör Gustaf Olsson. Denne var den drivande kraf-ten inom byggnadskommitten och nedlade ett utomordentligt gott arbete när det gällde attskaffa hyresgäster. Tiden var inte precis så vä1 vald med tanke på arbetslöshet och gott ombostäder men den gode "Blomster-011e" som han kallades man och man emellan hade derätta kontakterna och när huset var färdigt för invigning då var hyresgästerna på plats.

Detta skedde på Biografen Grand den 28 april 1940.

ÖVRIG VERKSAMHETFöreningens ritual har varit till glädje på många sätt och länets hantverksföreningar har i vissmån tagit Kalmarföreningen som förebild när man bildat hantverksföreningar iexempelvisNybro, Torsås, Emmaboda och Mönsterås. Sålunda var man inbjuden till Mönsterås Indu-stri och Hantverksförening för att demonstrera föreningens mötes och gillesritual. Inomföreningen hade sedan entid dryftats frågan om ett eget hantverksparti. Orsaken var att mantyckte att småföretagarnas intressen på det kommande planet inte blev tillgodosedda. Vidstadsfullmäktigevalet 1934 satte man upp två listor, första och andra kretsen. Det blev succe.Man fick in två namn. Guldsmedsmästare G.G. Hentzell och ingenjör Robert Garnve. Nubörjade man så att säga dra öronen åt sig. Framför allt inom dåvarande högerpartiet.

Man valde in i sin styrelse bl.a. G.G. Hentzell som sålunda i kommande val kom att repre-sentera hantverket och den mindre industrin i inte mindre än tjugo år. Så skall en slipstendras.

År 1938 deltog 11 hantverksmästare från Föreningen i en studieresa till Tyskland och deninternationella Hantverksutställningen iBerlin. Hantverkarnas Ungdomsrörelse som hadebildats 1937 i Stockholm fick sin lokalavdelning här i Kalmar 1940. Initiativtagare var rektorAgne Sohlberg som blev deras första ungdomsledare. Många hantverksungdomar har underårens lopp varit medlemmar och deltagit med liv och lustide olika aktiviteter som ordnats.Teaterverksamhet, utflykter, studieverksamhet för att nämna några. Numera är denna ung-domsorganisation sedan många år nedlagd.

År 1942 fick föreningen mottaga en donation på 5.000 kronor av framlidne målarmästarenC.O. Wahlström. Avkastningen av fondens medel skulle enligt testators bestämmelse an-vändas till julgåvor till behövande äldre hantverksmästare. Föreningen beslöt att med tack-samhet emottaga donationen och bestämde att dess namn skulle vara Målarmästare C.O.Wahlströms fond. År 1943 beslöt man att tillsätta en lokaltelefonkommitte tillsammans medKalmar Köpmannaförening för utgivande av en lokaltelefonkatalog inom Kalmar teleom-råde. Tryckningen skedde på Kalmartidningens Barometerns tryckeri. Nu mera har kom-mitten upphört och distributionen har övertagits av Din Del.

11

Under krigsåren engagerade sig föreningen i fadderverksamheten och i insamlingen tillFinlands invalider.

År 1944, närmare bestämt den 12 december, var det åter dags att inköpa en fastighet. Dennagång var det den s.k. Gullbrandssonska fastfghetenför 185.000 kronor som införlivades meddet övriga fastighetsbeståndet. Denna fastighet är ett utsökt exempel på vad 1600-talet kundeåstadkomma i form av stenhus. Det är ett typiskt barockpalats som hävdar sig vä1 i raden vidKaggensgatan. Jag skall inte närmare gå in på den historiska bakgrunden eftersom den ärbelagd och finns tillgänglig åt Kaggensgatan 3. Med facit i hand får man säga att det var ettlyckligt beslut som togs vid ovannämnda datum. Framför allt fick föreningen utomordent-ligasammanträdeslokaler och möjlighet att stå som hyresvärd för de som önskar sig festivitets-lokalerför bröllop, högtidsdagar o.s.v Vissa om och tillbyggnadsarbeten var nödvändiga föratt göra fastigheten räntabel och därför demonstrerades vid allmänna sammanträdet den 21februari 1946 av arkitekt Erik Ahlsen det uppgjorda förslaget vilket vid det tillfället mottogsmed bifall. Viskola emellertid senare se att detta förslag inte kom till utförande men mera härom.

År 1945 närmare bestämt den 25 oktober beslöt föreningen att en utställning skulle anord-nas med anledning av att 1947 hade 100 år förflutit sedan föreningen bildats. Eninbjudan tillutställningen hade utgått till länets näringsidkare där man framhöll staden och bygden somen av Sveriges livligaste handelsplatser i gången tid och att man i modern tid arbetat sig framtill en erkänd och bemärkt plats som turist och rekreationsort och besöktes årligen av in ochutländska turister i stort antal. Man underströk med emfas att staden Kalmar följer med i detmesta och hävdar sig storartat som ett livaktigt centrum för "Hantverk, Handel och Indu-stri".

En utställningsbestyrelse tillsattes med landshövding Arvid Liden som hedersordförandeoch med följande ledamöter, guldsmedsmästare G.G. Hentzell ordförande, charkuterifabrikörFrans Månsson sekreterare, fabrikör Hilding Berg kassör, förrårdsförvaltare Walfrid Nils-son, kommissarie, byggnadsingenjör Ivar Tegnader, ingenjör Ernst Hornfors, direktör Gust.L. Johnsson, bankdirektör Alvar Sjöberg, rektor Agne Sohlberg, kamrer Knut Kronzell,möbelarkitekt Hugo Lundgren. Dessutom tillsattes enmängd kommitteer av olika slag. Ut-ställningen varade i tre veckor under juli månad och besöktes av cirka 40.000 personer.

En utställningsrestaurang av mycket stort format byggdes och utställningsområdet ut-gjorde en mycket vacker anblick där den 1åg vid Idrottsplatsen och Fredriksskans. Tyvärrblev inte det ekonomiska utbytet vad arrangörerna hade tänkt sig beroende på att vissa obskyrapersoner hade skott sig på föreningens bekostnad och det ekonomiska nettot blev i stället enrätt kännbar förlust. Det var bara att lägga utställningen till handlingarna och ta nya tag. Somtidigare har nämnts inköpte föreningen 1945 den s.k. Gullbrandssonska fastigheten och nuvar man tvungen att renovera och omdisponera vissa delar för att åstadkomna ändamålsen-liga lokaler för föreningens verksamhet. Tidigare hade man hållit till i Gästgivaren 10 därGillesstugan var belägen men eftersom medlemsantalet ökade och ventilationsförhållande-rna inte var tillfyllest beslöt man att förlägga sammanträdena till Teaterkällaren och iblandtill Stadshotellet. Här stannade man till 1954, då de nya sammanträdeslokalerna var färdig-ställda.

Föreningen hade under kriget till de nödlidande i Finland samlat in medel under åren1941-1946 och för detta tackade republikens president genom att överlämna bronsmedalj

12

och diplom. 1 Maj 1950 gästades Hantverksföreningen av kollegor från Rönne Hantverksfö-reningvarvid besök gjordes vid gamla stadsmuren, Rådhuset, Domkyrkan, Slottet samt gamlakyrkogården. Gemensam middag å Teaterkällaren med utväxlande av tal om den nordiskaförbrödningen avslutade den minnesvärda dagen. Något återgäldande av besöket kom aldrigtill stånd eftersom fyra dagar skulle gått åt och priset 200 kronor passade inte den småländskakassan. Synd.

När föreningen fyllde 105 år överlämnade åldermannen G.G. Hentzell en ny förenings-fana från 1951 års styrelse som gåva. Den gamla hade tjänat ut och behovet var påkallat.Ombyggnadsplanerna iden tidigare fastigheten Gästgivaren 5 började ta form. Den gamlahyresgästen möbelarkitekten Hugo Lundgren hade dragit sina färder till hemorten Mönsteråsoch fältet var således fritt för funderingar. Som tidigare nämnts hade arkitekten Ahlsen läm-nat in förslag på ombyggnad och detta förslag godkändes efter vissa ändringar. Således beslu-tade man i enlighet med byggnadsingenjör Ivar Tegnanders förslag att stora salen skulle gö-ras 6 m bred. Detta förslag korrigerades emellertid till 12 m och 16 m långt med toalett ochkapprum i källarplanet. Övervåningen skulle göras om till en 18 m lång galleriliknande rum.Kostnaden för detta ombyggnadsprojekt hade beräknats till kr. 300.000:- vilket skulle upp-lånas ibank och dels mot revers mot borgen av medlemmarna. Fastigheskommitten ficktillsammans med Herbert Hagblom, Ernst Hornfors, C.B. Rundblom och Frans Månsson iuppdrag att framlägga enfinansplan för byggnationen samt inkomma med förslag på inred-ning och möblering. Anbudet kom att lyda på 180.000 kronor och som huvudentreprenörantogs byggnadsfirman N.J. Andersson. Övriga entreprenörer inom el, WS och målningblev Kalmar El AB, Kalmar Nya Rörledningsaffär och målerifirman Nils Sohlberg CO.Invigningen skedde den 10 mars 1955. S.H.I.O.S.: s ordf. hovglasmästare Gerhard Nilsson,Gävle förättade invigningen av de nya lokalerna samt överlämnade till åldermannen Patrio-tiska Sällskapets Hantverksmedalj iguld. Det var enfest som sent skall glömmas. Nedskriva-ren av denna krönika tog sitt inträde vid detta tillfälle och kunde därvid konstatera att salenvar fullkomligt packad av bl.a stadsfullmäktiges ordförande Gust. L. Johnsson, vice ordf.häradsskrivare, Lars Schött, Hantverksdistriktets ordförande, disponent Evald Josefson, Köp-mannaföreningens v.ordförande köpman Gustaf Hallgren. Efter invigningen gick man huse-synoch tog del av det gamla husets historia som förmedlades av landsantikvarie Manne Hofren.Efter rundvandringen samlades man åter i de nya lokalerna för att avnjuta en splendid måltidoch anrättad under ledning av källarmästare Thorsten Carlsson. Många värdefulla föremålhade av föreningsmedlemmarna donerats för att smycka de nyinredda lokalerna. Vad somvid detta tillfälle och senare har bevarats under årens lopp är de värdefulla väggmålningarsom pryder styrelserummet. Husets verkliga klenod.

Samma år på sommaren deltog föreningen tillsammans med Köpmannaföreningen i Kalmar-sundsutställningen. Från denna utställning må då i hågkommas att Sveriges Radio gjorde deförsta stapplande stegen inför televisionen och som visade bilder från utställningen.

Gusten Hentzells ordförandetid började lida mot sitt slut och 1956 var det dags att över-lämnaordförandeklubban till sin mångårige vän, sekreteraren Charkuterifabrikör Frans Måns-son. De hade utgjort föreningens radarpar i tjugo år och därför kunde kontinuiteten i fören-ingen hållas intakt. Föreningen hade vuxit sig stark under Hentzells ordförandetid mycketpå grund av att man lyckats skapa egna lokaliteter och inkomstbringande fastigheter. Förethade mången gång varit kärvt i portgången men med den okuvliga vilja som Gusten Hentzell

13

besatt lyckades han med lojala medhjälpare skapa en plattform för att göra Hantverks-föreningenkänd ivår stad. Medlemsantalet hade vuxit från 248 ti11401 vilket säger endel om

intresset för denna gamla förening.

Den nytillträdande åldermannens första åtgärd var att tillsätta en kommitte för att under-söka möjligheterna att skapa hantverkslokaler åt småföretagare. Hantverksföreningen hadesedan flera år en obebyggd tomt vid Trädgårdsgatan där tidigare det gamla barnhemmet låg.Kalmar kommun hade upplåtit denna tomt för en symbolisk summa. I kornmitten invaldesbyggnadsingenjör Arne Löfkvist, målarmästare Herbert Hagblom (sammankallande) fabri-kör Sven Närstad och skomakaremästare Emil Henriksson. Denna kommitte blev grundentill ett Hantverkets hus. Man utsände frågeformulär till medlemmarna för att utröna intressetom lokalbehov förelåg. Året var 1956 . Man tog kontakt med byggnadsingenjör Karl-ErikSjöberg för uppgörande av ritningar i samråd med stadsarkitekt Nils Carlgren. I slutet avåret bildades Hantverkscentrum AB och byggnadskostnaderna var beräknande till 2 miljo-ner.

Den första styrelsen utgjordes avföljande personer :ordförande Frans Månsson, sekrete-rare Arne Gårdinger samt Sven Närstad, Arne Lindstedt, Lennart Carlsson, Folke Nyblom,Herbert Svensson och V.D. Arne Löfkvist.Följande entreprenörer anlitades:Byggare: Byggnadsfirman N.J. Andersson &SonMålare: Målerifirma Herbert Hagblom ABElektriker: Sydöstra Sveriges ByggnadsgilleWS: Värme &Sanitet AB

Byggnaden invigdes den 11 oktober 1963 i närvaro av dir. Hans Grundström S.H.I.O,stadsfullmäktiges ordförande dir. Artur Kaijbjer, fabrikör Frans Månsson och guldsmeds-mästare G.G. Hentzell. Under årens lopp har olika hyresgäster passerat revy men kärnan harutgjorts av Tor Engström ingenjörsbyrå AB, Lindegrens Boktryckeri AB, Öhrlings Revi-sionsbyråför att nämna några. Emellertid skedde några ägarbyten vilket gjorde att man intevar så entusiastisk för fortsatt delägarskap inom fastigheten varför styrelsen beslöt att över-

låta fastigheten på C.A. Fastigheter. Därmed gick en epok inom Hantverkets hus i graven.

Ett kuriosum kanske skall nämnas i detta fall. Den förste ordföranden i styrelsen var somtidigare nämnts Frans Månsson och den siste ordföranden var undertecknad. Cirkeln är slu-tad.

Innergården på Gästgivaren 5 hade blivit åsidosatt under senare år och enupprustning varnödvändig. Efter en totalrenovering kunde man här hyra ut flera lokaler till olika intressen-ter och således få ordentliga inkomster. 1959 var renoveringen klar och vid sammanträdetden15 oktober kunde åldermannen förklara lokalerna invigda för sitt ändamål. Nästa objektsom 1åg Frans Månsson varmt om hjärtat var att få till stånd ett Borgarhem för föreningensäldre medlemmar. Tanken var värd att undersöka eftersom man på flera håll i landet hadedylika fastigheter.

Hantverksföreningarna iStockholm, Uppsala, Helsingborg hade åstadkommit sådana ochvarför inte Kalmar? Efter åtskilliga sammanträden med stadens myndigheter hade man fun-nit en tomt som skulle kunna passa, nämligen Dahmska Stiftelsens å Stensberg obebyggdatomt. Tyvärr var man inte klar med hur ägandeförhållandena var i kommunen och tankenförföll. En enkät hade för övrigt sänts ut till medlemmarna om intresse fanns för ett ovan-

14

nämnt projekt men responsen var sval. 1962 var det dags för ordförandeskifte. Efter 27 år istyrelsen som sekreterare och ålderman tackade fabrikör Frans Månsson för sig och avtacka-des av sekreteraren, rektor Ove Hammarlund i varmhjärtade ordalag för hans insatser undergångna år. Hammarlund påpekade att Frans Månsson varit nog förutseende att försäkra sigom ordförandeklubban idet nya bolaget Hantverkscentrum AS. Han överlämnade därefterPatriotiska Sällskapets lilla guldmedalj.

Den nytillträdde ordföranden och åldermannen, hovkonditor Sven Holmgren var sedanlång tid tillbaka styrelseledamot och var därför vä1 insatt i föreningens arbete. En av hansförsta åtgärder var att ihågkomma Gillespiparna för deras insatser under 35 år och utdelahedersplaketter och diplom till piparnas initiativtagare guldsmedsmästare G.G. Hentzell samttill disponent Gunnar Krylin-Sandberg och juvelerare Magni Holmberg.

1964 var det besök från Visby Hantverksförening och dess vice ordförande beklagade attman kände sig isolerad på sin ö och ville ha kontakter på fastlandet. Därför var det narturligtatt Kalmar och dess Hantverksförening blev kontaktad. Man kände sig besläktad genom attdet var gamla städer och dito föreningar. Som gåva överlämnade man Visby-föreningens min-nesskrift från sitt 100-års jubileum och ett gårdskors i bordsstorlek.

Den 6 apri11967 höll föreningen sitt 120- års jubileum och hyllade sina medlemmar. Hög-tidstalare var S.H.I.O:s direktör Hans Grundström och förre åldermannen Frans Månssonlämnade en historik. Damklubben överlämnade till åldermannen en åldermannakedja i gam-malt silver.

1968 fick föreningen som gåva till sin fastighet Gästgivaren 5, skyltar och marschaller ismide att uppsättas på fastigheten. Donatorer voro plåtslagmästare 011e Engdahl, målarmäs-tare Olof Karlsson, gjelbgjutare Arne Lindstedt och skyltmålare Anders Waldermarsson.En viss turbulens uppstod inom föreningen 1968 då hantverksdistriktet agerade för en

gemensam ombudsman för Blekinge- Smålandsdistrikten.

Det första medlemsbladet såg dagens ljus vid årsmötet 1970 och alltsedan dess har detutkommit. Det var ett bra initiativ som då togs av dåvarande sekreteraren Ove Hammarlund.Men iden var och är att få bättre kontakt med medlemmarna och att dessa skall kunna med-verka på olika allehanda sätt genom upplevelser, lämna uppgifter om föreningens tidigareöden i gången tid. Det kan också vara ett forum för debatt i olika hantverksfrågor. Man toginitiativ till kommunalaftnar med kommunalråden med mer eller mindre lyckat resultat. In-formationen från de kommunala beslutsorganen är en så viktig angelägenhet för oss somsysslar med näringslivsfrågor och därför är att hoppas att de även i fortsättningen kommeratt röna intresse från medlemmarnas sida.

1970 avgick åldermannen Sven Holmgren efter att ha varit ledare för föreningen i åtta år.Som belöning för sina insatser överlämnade kassör Hilding Berg Patriotiska Sällskapetsminnesmedalj i guld. Efterträdaren Ove Hammarlund, yrkesskolerektor, tog över klubbanoch kom i den egenskapen att verka i tretton år. Under hans tid ökade medlemsantalet ganskamarkant för att vara som mest 482. Kalmar föreningen var ett tag trea i medlemsstatistikeninom S.H.I.O efter Stockholm och Göteborg. En alltså icke föraktlig siffra. Men det är intenumerären som är det avgörande utan vad som uträttas. Vid Hammarlunds tillträde började125 års jubileet att kasta sin skugga framför sig. Men också andra mindre trevliga händelserbörjade taga fart. Som tidigare nämnts ville man från Kalmar länsdistriktet anställa en om-

15

budsman för Blekinge- Smålandsdistriktet. Detta var man inte med på från Kalmar förening-

ens sida. Framför allt ville man inte betala till ombudsmannens lön generellt. Man ansåg attdenna kostnad skulle ligga på företagarna efter som det var de som hade mest nytta av ensådan tjänsteman. Distriktet gick emot förslaget från Kalmar och följden blev att man be-gärde hos S.H.I.O. att få frånträda ur distriktet och bilda eget. Helt narturligt blev man hetom öronen i Stockholm då Kalmarföreningen hade ett stort medlemsantal och betalade endryg medlemsavgift till distriktet. Dåvarande ordföranden optikermästare Stig Stefanssonoch verkställande direktören Hans Grundström reste ner till Kalmar för att gjuta olja på deupprörda Kalmarborna och summan av det hela blev att något utträde ur distriktet blev inteav Med facit i hand hade det kastat något av ett löjets skimmer över sig att Kalmarföreningensin storlek till trots skulle bilda eget distrikt när inte ens Stockholm och Göteborg hade någratankar åt det hållet.

Föreningens 125-års jubileum 1972 kom att firas i all enkelhet vid årsmötet i april ochunder hösten med en intern jubileumsfest med damer. Man arbetade med en jubileumsut-ställning de två första veckorna i augusti i föreningslokalerna med fotomontage och arbe-tandeverkstäder. Ett hantverkslotteri anordnades med 10.000 lotter å 2 kronor. Behållningenav detta skulle gå till att underhålla fastigheten Gästgivaren 5. Lotterikommitten bestod av

två personer, bankdirektör Folke Petersson och frisörmästare Gotthard Dahlberg. Utställ-ningskommitten:plåtslagarmästare 011e Engdahl (sammankallande) samt reklammännen HelleHellgren, Erik Lindegren, Lars Lindstedt, Rune Tennesmed och Anders Waldermansson.Byggnationerna ville aldrig ta slut. Nu var det dags att göra en tillbyggnad av lokalerna iGästgivaren 5, dels en överbyggnad av befintlig terass på andra våningen för att få störreutrymmen och dels nybyggnad av befintlig tomtmark mellan Gästgivaren 5 och 10.

Donationer har åtskilliga hantverksmästare gjort genom åren. Dessa har utgjort grundenför en betryggande ekonomi och varit av omistligt värde när det gällt att skapa de fastigheterföreningen har i dag.

Skräddarmästare J.P. Linden, föreningens ålderman under åren 1916-1926, donerade 306aktier Svenska Handelsbanken och 176 aktier i Svenska Cellulosa Aktiebolag och på så sättbildade en fond vars avkastning utgörande ett värde av 75.000 kronor skulle gå till de hantverks-mästare som ville förkovra sig i sitt yrke. Det är den största donation som föreningen har fåttemottaga. Avkastningen är i dag 12.000 kronor och stipendiet söks hos styrelsen som sedangör en bedömning av de inkomna ansökningarna. Ett önskemål från donatorns sida är attvederbörande stipendiat lämnar en muntlig redogörelse vid något av föreningens samman-träden eller författar en skriftlig avhandling för användandet av stipendiet.

Verksamheten under Hammarlunds tid var rätt livlig. Ett stående inslag vid februari mö-tena var de tre kommunalrådens redogörelse under det gångna året. Livliga debatter medfrågor av olika slag. Det kunde gälla felpakering, hem för äldre, stadsplanen, vägaystängningaro.s.v. Alla var väl inte nöjda men huvudsaken var att det blev kontakt mellan hantverk ochkommun.

Hantverkarna kom också att ägna sig åt s.k. kroppsliga rörelser. 1962 bildades på initiativav undertecknad Hantverkarnas Bowlingklubb och starten blev från början en succe. Åtskil-liga medlemmar gick in i klubben och det blev en stor samhörighet genom denna sport.Glädjande nog existerar den fortfarande och 10 års jubileet blev en glad tillställning sommånga säkerligen har i åtanke. Numera har klubben flera lag som spelaride nationella seri-

16

erna. Den mest energiske spelaren och tillika kassören nu mera bortgångne trädgårdsmästa-ren Arne Linden minns vi med glädje.

Gesällutnämningarna under Ove Hammarlunds tid var många. Cirka 120-talet gesällerfick sina brev ur åldermannens hand och där till de mest förtjänta premier av olika valörer.Lärlingsnämnden hade mycket att göra och det är ju en ständig glädje och tillfredställelse värman kan föreslå välförtjänta lärlingar till gesällvärdigheten och samtidigt kan leva upp tillmottot: yrkenas förkovran.

Men det var inte bara rosor som präglade denna tid. Fastigheterna var ibland till bekym-mer när inte vissa hyresgäster uppfyllde sina förpliktelser. Det kunde vara eftersatta hyres-intäkter, klagomål av olika slag och dessa s.k. incidenter blev föremål för långa varaktigadiskussioner inom styrelsen. Följden blev att man fick någon enstaka gång ta juridisk hjälpför att få rätsida på ruljansen.

1978 var ett år som det hände något på fastighetssidan. Då kunde ordföranden meddelastyrelsen att han och Arne Löfkvist på sommaren köpt Rudan 3 och 4 för 1.550.000 kronor.Därmed var drömmen om ett "Borgarhem "ett faktum.

Husen var välskötta och antalet lägenheter var i lämplig storleksordning: 3 st 4:or, 3 st 3:or24 st 2:or och 3 st 1:or. Tanken var god men tyvärr var man inte pigg från föreningshåll attflytta. Medlemmarna bodde för bra där de var. Ambitionen från ordf. sida var att ordnavåtutrymmen och underhåll där så behövdes. Följdaktligen hade man inte pengar till dettaeftersom man då fick ta av överskottet från de fastigheter som gav vinst. Detta kunde givet-vis inte gå i längden men mera härom längre fram.

Relationerna mellan Distriktet och Kalmar-föreningen var fortfarande frostiga allt sedanbråket om att utträda ur Distriktet lagts på is. Trots allt ville man gå övriga föreningar tillmötes och ordna träffar för gemensamma sammankomster. Man besökte olika småföretagoch fick på så sätt god information om företagens skötsel och dess verksamhet. Karl Josefs-son & Söner i Halltorp, Karlslunda kuvertfabrik i Smedby och Smedbykonfektyr fär att tanågra i raden av välskötta företag.

En institution som Ove Hammarlund arbetade för intensivt var det så kallade SSA-rådet,närmare uttytt till samverkan skola-arbetsliv. Det var ett planeringsråd som var rådgivandeorgan till skolan i frågor om utbildningens anknytning till arbetslivet och som skulle följautbildningen inom den egna kommunen. Det var representanter för arbetsgivare och arbets-tagaresamt för skola och arbetsförmedling. Ove blev den förste representanten för S.H.I.O.och undertecknad den andre och tyvärr också den sista. Orsaken var att detta organ var ettförsöksorgan och när fem år var gångna ansåg man från kommunens sida att något behovinte längre förelåg varför organet lades ned.

Gullbrandska fastigheten började att bli renoveringsmoget utvändigt och det var Ovessista projekt innan han lade ner sina jordiska verktyg. Han fick uppleva renoveringen ochjag tror att han med detta kände sig helt nöjd med sin insats därvid lag. Han var en intensivtarbetande människa både på hantverkets och skolans område och därför var det inte heltoväntat när den Store Mästaren lade honom till ro.

Vid årsmötet 1983 valdes undertecknad till föreningens 19 ordförande och ålderman. Enav de första åtgärder som företogs var att avyttra fastigheten Rudan 3 och 4på Erik Dahl-bergs väg. Det hade visat sig att underskottet på dessa fastigheter hade gått i höjden och våra

17

fastigheter på Larmgatan och Kaggensgatan kunde i längden inte skjuta till kapital hur längesom helst utan en avyttring av de båda objekten var nödvändig. Alltså såldes de båda fastig-heterna med en någorlunda bra förtjänst. Tanken var god när den föddes men man måste severkligheten i vitögat. Svårigheter väntade bakom knuten. På Larmgatan fanns enrestaurangBarfe som började gå på knäna d.vs. konkurs stod för dörren. Åtskillig tid gick åt att skaffany hyresgäst men så småningom löste sig detta.

Ett initiativ som föll i god jord varde återupptagna förbindelserna med närliggande fören-ingar. Sålunda inbjöds Mönsterås förening till ett sammanträde där man träffades och venti-leradegemensamma näringspolitiska frågor. Likadant gjordes med Torsås Industri- och Hant-verksförening. Föredrag om vårt ekonomiska läge med bankdirektör Folke Ellborg som kun-nig informatör liksom t.f. landsantikvarie Gunnel Forsberg Warringer, expert på sekelskif-tets Kalmar bidrog till att höja trivseln och informationen inom föreningen.

Dokumentationen om våra hantverksyrken gav intressant inblick i våra yrken och derasutveckling. Anledningen till detta var att man på centralt håll proklamerat Hembygdens år.Därför träffades representanter för Hembygdsföreningen och Hantverksföreningen för attplocka fram gamla verktyg och fotografier och sammanställde detta till en framtida utställ-ning. Föreningens arkiv hade mer eller mindre legat i sin träda genom att man inte hade lagtned något större intresse för dess framtida användning. Fastighetsutskottet lyckades inne pågården till Gästgivaren 5 åstadkomma en lokal som helt passade in för ändamålet. Här kanman nu med lätthet gå tillbaka och få en något sånär bra bild av vad föreningen i gången tidsysslat med.

Enfråga som länge diskuterats på förbundsnivå hade varit sammanslagningen av Hantverks-organisationen och Företagarnas riksförbund. Man menade att en slagkraftig organisationskulle mera göra sig gällande om man slog sig samman och kom under en hatt. Frågan stöttesoch blöttes under åtskillig tid men man kom inte till skott utan frågan förföll vid denna tid1985. Löntagarfonderna var ett annat problem som sysselsatte företagarna. En 4 oktober-kommittebildades påriksnivå för att manifestera sitt motstånd i mot dessa fonder. De var etthot mot den fria företagsamheten och dessa demonstrationer höll på cirka 7år innan deavskaffades av den borgliga regeringen som tillträde 1991. Kommunikationerna ilänet var ettständigt diskussionsämne men man kunde inte hitta någon lösning på problemet utan detblev att vänta och se tiden an.

Jubileumsåret 1987 då föreningen fyllde 140 år celebrerades med mottagning och middagi Hantverkshuset. Landshövdingen Eric Krönmark med maka, Hantverksorganisationensordf. direktör Gustaf Piehl var bland gästerna. Landshövdingen blev hedersledamot, konst-hantverkare Rune Tennesmed och målarmästare Olof Karlsson erhöll organisationens för-tjänstmedalj isilver och i guld till undertecknad. Ett nittiotal medlemmar deltog i festlighe-terna. Representanter för kommunen, länet och pressen var närvarande. Ett stort antal gåvoröverlämnades i form av bokverk, två reliefer över föreningens fastigheter, väggbarometer,duktyg ett smycka presidiebordet m.m. En liten översiktlig skrift över föreningens verksam-het hade även sammanställts.

Hansa-dagarna som gick i kommunens regi och tilldrog sig stort intresse involverade ävenHantverksföreningen. Gäster från Tyskland, Polen, Nederländerna togs emot vid en mot-tagning iHantverkshuset där föreningens ålderman hälsade välkommen. Visning av Hantverk-huset, konsert av Gillespiparna och servering av förfriskningar ingick i programmet. Under

1988 var det åter jubileum. Då kunde våra outtröttliga Gillespipare fira 60-års jubileum. Dehar varit "andningshålet "vid våra Gillen: De har förnöjt medlemmarna med många vackraoch klassiska melodier genom åren och därför blev de rejält hyllade vid denna milstolpe. Dentidigare diskussionen om sammanslagningen av Hantverksorganisationen och Företagare-förbundetblev ett faktum vid kongressen i Skövde. Det var med blandade känslor som dettabeslut togs. Utvecklingen pekade mot att man var tvungen att slå samman dessa organisatio-nerför att bli mera slagkraftiga mot statsmakterna. Framtiden fick visa om man gjorde rätt.

1990-talet inleddes med att sammanträderna skulle göras mer flexibla. Man ansåg att mö-tenaskulle börja med måltid och avslutas med sammanträde och Gille. Det blev att rösta omdetta förfaringssätt men hantverkarna visste vad dom ville och allt blev vid det gamla vanliga.

Hantverksdistriktet ilänet fyllde 1990 50 år och är en livaktig organisation vilket visade sigvid jubileet då de olika föreningarna framförde sina lyckönskningar och tal hölls vid dettatillfälle av bl.a organisationens ordf. direktör Gustaf Piehl Stockholm.

Vårt Damgille som ändrade namnet till Damklubb fyllde 40 år. Vid detta tillfälle överläm-nadesfrån Hantverksföreningen enlampa. Klubben har genom åren varit en samlingspunktför våra damer och utgjort samtidigt en förbindelselänk till Hantverksföreningen genomLucia-träffarna.En översyn av stadgarna var under utarbetande och resulterade efter Kammarkollegiets

godkännande att föreningens många fonder indelades i s.k. samfonder. Det innebär att våradonatorer blir mera anonyma i fortsättningen vilket för kommande generationer kanske bliren nackdel men det får framtiden utvisa.

Vid årsmötet 1992 invigdes en nyfana. Den gamla hade tjänat ut efter sextiofem år. Samti-digt avgick undertecknad efter nio år på posten och efterträddes av rektor Ingemar Persson.Åren som följde blev lågkonjunkturens år och det fanns vä1 anledning att se mörkt på denutvecklingen. Arbetslösheten började taga fart och framför allt ungdomen kam att sitta ikläm. Företagen vågade inte investera utan rationaliserade istället. Men arbetet i föreningenfortsatte. Föredrag i olika ämnen avlöste varandra och våra Pipare förnöjde oss vid Gillerna.

Sammanslagningen av Hantverksorganisationen och Företagarnas Riksförbund fick tillföljd att Kalmarföreningen bröt sig ur och tillsammans med andra missnöjda föreningar bil-dades Sveriges Hantverk- och Småföretag.

Inträdet i den Europeiska Gemenskapen blev ett faktum vid årskiftet 1995. Förväntning-arna var stora och hoppet om en varaktig fred mellan de europeiska staterna förhoppnings-fulla. Visserligen är många motståndare till inträdet och många stötestenar väntar. Men svå-righeter är till för att övervinnas. Under detta år tog man beslut om en ombyggnad av Gäst-givaren 10. Tidigare var tanken på en ombyggnad av Ritz Hotell aktuell. Emellertid visadedet sig att hotellbeläggningen inte var gynnsam utan hyresgästen lade ner rörelsen. Ombygg-naden är nödvändig och de nya lägenheterna kommer säkerligen att bli till nytta och glädjeför både hyresgäst och hyresvärd.Den segslitna frågan om den nya ordningen för mästarbrev blev till slut godkänd av Riks-

dagen. Sveriges Hantverksråd bildat av Sveriges Hantverks- och Småföretag och FöretagarnasRiksorganisation kommer i fortsättningen att ansvara för utfärdandet av Gesäll och Mästar-brev. Ett utmärkt beslut som är till gagn både för företagare och arbetstagare.Vid årsmötet 1996 avgick Ingemar Persson som ålderman och efterträdes av direktör Hans

Svanholm tidigare mångårig sekreterare.

T

1997 ÅRS STYRELSE

Sittande fr.v. byggnadringenj6r Peter Glebe, frisörmästare Eva Kilander, direktör Hans Svanholm (ålderman),

bankdir. Håkan Idenrjö, rektor Ingemar Persson, boktryckare Harald Adolfsson.

Stående fr.v, fri.rörmärtare Ludvig Marlok, bankdir. Anders Nyblom, målarmästare Leif Jonsson,

fastighetsmäklare LarrWilliamscon, fabrikör Kjell Lundgren, direktör Knut Eklund.

Saknas på fotografiet gör konsthantverkare Kenny Tennecmed och köpman Göran Borgryd.

2~

FABRIKS- OCH HANTVERKSFÖRENINGENVID GRUNDANDET 1847

Föreningens förste ordförande

ANDERS ERIK LIDMANFödd i Visby den 27 september 1801. Drev färgeri-yrket Tegen fastighet vid Södra Långgatan 50. Le-damot av stadens äldste och sjumannakammare,stadsfullmäktige, bildningcirkelns styrelse m.fl.uppdrag. Lidman var Hantverkföreningens försteordförande och ledde såsom sådan föreningens för-sta sammanträde den 9 juni 1847. Död den 7 juli1877. Ordförande 1847.

Föreningens förste sekreterare

CARL ERIC GALLERSTRÖMF.d. kronofogde i Östra härad, Jönköpings län. Föddden 6 maj 1794. Död den 23 januari 1880. Sekrete-rare 1847-1851.

Föreningens förste kassör

PER MARTIN SABELSTRÖMFödd den 11 november 1818. Prästson frånKristvalla. Idkade garverirörelse i egen fastighet vidNorra Långgatan. Ledamot av stadens äldste .Dödden 1 oktober 1888. Kassaförvaltare 1847-1851.

21

ORDFÖRANDE I KALMAR

FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING1972-1997

OVE HAMMARLUNDOrdförande 1970-1982. President i Lion 1953-1954. Distrikts-

guvernör 1954-1955. Ledamot av Kalmar läns Hantverks- och

Industridistrikt. Rektor vid Kalmar Stads skolor för Yrkes-

undervisning sedermera Lars Kagg-skolan 1949-1982. Inne-

havare av S.H.I.O.:s förtjänstmedalj. Innehavare av

riddartecknet av Nordstj erneorden. Medlem av guvernörsrådet

185 Lion. Född den 24 augusti 1918. Avled den 10 januari 1983.

LARS MÅNSSONFödd i Kalmar 1924. Efter avslutade skolstudier blev han delä-

gare iden gamla välkända charkuterifirman Kalmar Nya

Charkuteribolag, vilken han övertog och ombildade till aktie-

bolag. Innehar Mästarbrev 1955. Uppdrag: Stiftare av Kalmar

Fabriks- och Hantverksförenings Ungdomsgille. Ordf. 1953-

1958. Stiftare och ordf. av Hantverkarnas Bowlingklubb.Hedersordf. Ledamot av Hantverksföreningens styrelse 1970-

1992.Ordf. och Ålderman 1983-1992. Led. av Hantverksdistr.

styrelse 1975-1985.Ordf. 1982-1983.Ordf. i Distr. utbildnings-

nämnd 1970-1975. Sekreterare i Högerföreningen i Kalmar

1955-1965. Ledamot av Stadsfullmäktige 1959-1966. Ledamot

av Hälsovårdsnämnden 1962-1966. Huvudman i Sparbanken

1961-1992. Nämndeman 1977-1994. Led. av Kyrkofullmäk-

tige. Kyrkvärd. Ordf. i Kalmar Församlings Kyrkoråd 1983-

1985.Ordförande i DahmskaStiftelsen 1992-1995. Led. av Kal-

mar Föreläsningsinstituts styrelse 1953-1966. Kisteman i S:te

Christophers Gille 1960-1970. Led. av Sveriges Kyrkvärdars

Riksförbund. Ordf. i Föreningen Kalmar Sommarstuga 1996-.

Innehavare av S.H.I.O:s lilla minnesmedalj i guld.

22

ORDFÖRANDE I KALMARFABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING

1972-1997

INGEMAR PERSSONFödd i S. Möckleby 1932. Lärare 1956-67. Studierektor ochsenare rektor för Lars Kagg-skolan 1967-92.Uppdrag: Ledamot av Lion. Styrelseledamot iKalmar Fabriksoch Hantverksförening 1987-92. Ordförande 1992-1996.Fastighetsförvaltare 1972-83.

HANS SVANHOLMFödd 18 september 1935. Började i familjeföretaget efter folk-skolan 1949. Utbildad till kyltekniker i Malmö 1953. Studiervid Hässleholms Tekniska Läroverk 1963-64 .VD i SvanholmsElektriska AB 1993.Uppdrag: Suppl. i Distriktsstyrelsen för Småföretagarnas Riks-organisation 1985-91. Sekreterare i Företagarna i Kalmar 1990-96. Ledamot i valberedn. i Kalmar Företagsgrupp 1991-.Uppdrag i Kalmar Fabriks- och Hantverksförening: Standar-fanvakt 1971-1984. Ungbroder 1974-1983. Industrinämnden1976-. Valberedning 1969-1974. Styrelsesuppleant 1978-1982.Styrelseledamot 1982-1996. Sekreterare 1983-1996. Ordfö-rande 1996-.

23

SEKRETERARE I KALMARFABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING

1972-1997

ARNE GÅRDINGERFödd den 18 december 1916. Började i glasmästeryrket år 1933hos sin fader, förgyllaren och glasmästaren Ivar Gustafssonoch övertog firman 1940.Medlem i Kalmar Fabriks- och Hantverksförening sedan 1944.Erhöll mästarbrev 1959. Sekreterare 1970-1974.

BENGT SVENSSONFödd den 9 mars 1922. Avled den 23 februari 1976.Ordförande i motormännens helnykterhetsförbundsUngdomssektion.Medlem i Tempelriddarna och Lions Kalmarunionen. Ordf. iSödra Sveriges Möbelhandlarförbund, Kalmarkretsen. Med-lem iNTO. Ledamot i kommunfullmäktige, kyrkofullmäk-tige och kyrkorådet.Kalmar Fabriks- och Hantverksförening:Valberedningen 1958-197Q. Andre ungbroder 1959-1974. Sty-relsesuppleant 1971-1974. Styrelseledamot 1975-1976. Sekre-terare 1975-1976.

24

SEKRETERARE I KALMARFABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING

1972-1997

BÖRJE FRANSSONFödd 8 september 1935 i Ljungbyholm.Utbildad och anställd hos Optiker Ivar Holm 1951-1969. Ge-sällbrev 1961. Inträde i Hantverksföreningen 1966. Mästar-brev iOptikeryrket 1971. Leg. Optiker 1971. Eget företag star-tades 1969 på Kaggensgatan 25 i Kalmar. Flyttade till andralokaler 1972på Västra Sjögatan 19-21.Oppnade filial i Mörby-långa 1984. Kalmar Fabriks- och Hantverksförening:Kassör i Festkommitten 1967-1975. Styrelsesuppl. 1972-1976.Ord. och sekreterare i styrelsen 1976-83. Fastighetsförvalt-ningen och AU 1976-1983. Programkommitten 1969-1971.Logen "Stora Kronan" Vänskapsbröderna iKalmar:W.B. ring bildades i Kalmar 1979. W.B:s 14:de Loge i Sverigeinvigdes 1982. Har varit dess ordförande och kansler sedanstarten.

HANS SVANHOLMSekreterare 1983-1996.Se ordförande.

EVA KILANDERFödd i Kalmar 1953. Uppvuxen i Ljungbyholm. Efter ayslu-tad grundskola 1969, skews hon som frisörelev hos Inga Nor-dahl iKalmar. Utbildningen varvades med gymnasieskolanLars Kagg. Utbildades till florist vid Blomsterskolan i Norr-köping. Övertog därefter Magda Knutsons Blomsterhandel,som hon drev tillsammans med sin syster i 6år. 1989 köptehon salong Drop In i Kalmar, där hon idag driver frisersalong.Kalmar Fabriks. och Hantverksförening:Ungbroder 1993-95. Suppleant 1995-96. Sekretare 1996-.

25

KASSÖRER I KALMAR

FABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING1972-1997

BERNE RYDHOLMFödd 10 juli 1917 i Madesjö Församling, Kalmar 1än.Urmakarmästare. Sårs praktik hos Urfabrikör HugoEsbjörnsson i Kalmar, parallellt med Urmakarskolan i Borens-berg. Utlärd år 1943. Gesällbrev den 19 november samma år.Inträde i Hantverksförerningen 1955. Lärlingsnämnden: 1960-1984 därav 23 år dess sekreterare. Valberedningen 1957-1969,

sekreterare i 12 år. Revisor: 1959-1963. Styrelsen 1970-1983därav 10 år som kassör. Mästarbrev 1957. Hedersedamot 1984.

ROLAND HOLMBERGFödd 30 april 1937. Guldsmedsmästare.Gesällutbildning på Kalmar Guldsmedsaffär (hos sin farMagni). Syneman: G. Hentzell. Inträde i Hantverks-föreningen 1968. Ungbroder 1974-1982. Styrelsen: supp-leant 1979-1982, ledamot 1983-1989. Vice kassör 1979-1982,kassör 1983-1989. Mästarbrev 1973.

EINAR FRANZENFödd 23 juli 1929.Var chef och VD i Maskinbolaget Runelandhs MaskinerAB i över 35 år tills företaget såldes 1989.Inträde i Hantverksföreningen 1963. Revisor i föreningenmellan 1970-1984. Ledamot 1985-1995. Kassör 1989-1995.

26

KASSÖRER I KALMARFABRIKS- &HANTVERKSFÖRENING

1972-1997

ANDERS NYBLOMFödd 25 juli 1954 i KalmarBankdirektör i Svenska Handelsbanken i Göteborg 1979-1993.Rörelsechef. Bankdirektör i Sparbanken Sverige Kalmar 1993-Uppdrag: Styrelseledamot och kassör i Kalmar Fabriks- ochHantverksförening 1994-97. Ord. i Kalmar Bordtennisklubb1993-.

27

HEDERSLEDAMÖTER

1847 -1997

Borgmästare Oscar Cassel

Gelbgjutare F.E. Lindstedt

Byggmartare S. J. Arfvidrron

_i

Konsul C.J.F. Ljunggren

Direktör Anton Edgren

PlåtslagarmästareBernhard Silwfer

FärgaremärtareJ.P. Gö'ranrton

Hovkonditor Franc Holmgren

Direktör Ernct Alden

HEDERSLEDAMÖTER1847-1997

Fabrikör

Emil Linn

TriidgårdrmättareC. E. Linden

FabrikörKarl Josefsson

Trädgårdr~närtare

Edward Schuwert

Tapezrerarnz~irtareC.B. Rundblom

SmedmästareGustaf Nordrtöm

FärgarmästareGeorg Göransson

BoktryckarmästareCarl Sewerin

Gulydsmedrmärtare

G.G. Hentzell

29

HEDERSLEDAMÖTER

FabrikörFranc Månsson

FabrikörHilding Lindrtedt

HovfotografWalter Olran

30

1847 -1997

DirektörErnrt Harnforr

DirektörHilding Berg

MålaremästareHerbert Hagblom

FritärmåstareErnrt Andertton

SkräddarmästareJonan Öberg

FrisörmästareGotth. Dahlberg

HEDERSLEDAMÖTER1847-1997

Fru

Siri Hentzell

IngenjörMartin Magnusson

FabrikörArne Lindrtedt

,.--

HovkonditorSven Holmgren

'~"``

ChiropraktorArvid Andren

ByggmästareIvar Tegnander

FabrikörHenning Carlcron

FabrikörNils Jorefrron

4

GlatmärtareArne Gårdinger

31

HEDERSLEDAMÖTER

1847-1997

Byggmärtare

Arne Löfkvirt

Urnzakarmärtare

Berne Rydholm

32

Frisörnzi~rtare

011e Jonsson

Landshövding

Eric Krönmark

Målarmästare

Olof Karldon

Cbarketurimärtare

Z,urr Månsson

SLUTORD.

Etthundrafemtio år är enlång tidsperiod i en förenings historia. Här i vårstad finns endast två intitutioner av varierat slag som är äldre, nämligenSparbanken 1832 och sällskapet Å.M.1837. Vår förening har ständigt haftden enskilde hantverkarens intressen för ögonen. Utvecklingen inom nä-ringslivet har följts med uppmärksamhet och framför allt har lärlings-utbildningenvarit rättesnöret. Till yrkernas förkovran har inte bara varitett honnörsord utan det har varit mening bakom ordet. Det är att hoppasatt vår förening kommer att fortleva och att intresset måtte hållas vid liv,då kan vi rätt förvalta arvet från våra fäder och kan se framtiden an medtillförsikt. Ske alltså.

Föreningens Låda "uti vilken alla de dokument, vilka bära vittnesbörd om vårklass arbete och ära, samt denna förenings bestånd sedan ett sekel tillbaka" förvaras.

33

_.• . -~-

t ~'~.fp'

~~K . _

~`°~~ ,~~. ~~n

.. ~ ~ . ~, n. - g ~ ""~ ~- ~ ~~~.. - ,r .,° -~ ~ N.-- ~~ .

~{ !~ ..~,;;..,~ -̀=% G4P VCS@Y~~~t:~ ..:=~ °."°''`

~~ gir., .~ ter. ~ ~-+~'~~". ' r, "~-,ea~n~~~.~/~sje~ ~v .e :er~sr~

us:~a!'.rvnrzi~ %~P.,C.~~ "̀a° ~' ~r~ut~~i :.~ri~rrc alY, ,~iirov!'.o~å~.~s-:rit.,~~ t'"~r r~i~r-%

/cf' c~vE ̀ ~' rrf ~pifrd ,di~i,~a ,r .~.sr+ars--

e~nr .l~e~,r~` u~ .aa~,ru~.F-,~sx ,~yx .leer✓s~r~r~',~~~~.ri,frs% ~~.w ~~~/~tXlt%p~lN'tff.~.rs r~l'` _dvtosf.. c tsP -- ~

/ • / fL3d .~?~ 41 ,pI!!

y / 9 ~ / ,/ k1~

Nrrjf ~rrrrl~~r c,~~++~✓rrz+^. •r- if~ ~t"r~eYlG~.~ .,./ / „r / ~/~/'~ / L~ `,r~'" /~

~YY7' ~'+Rl~tk'!!~ .,lle~ t%1tIC ~.fM,'!i ~,f~~/ Y GCllyLfYt .d[O►Ri~ ~jld~9'~ .arcrrytQfifYf' .+.7~l.~~ f ~ ~ ~/ ~~,,~-/~~,,C i,py ,/

i/f;'• !~T!!/~I31~G~"./å!%~dXCbl,-I~.öfd~2'GN~',a-+jG~fGN4'!~%l~~~~~~A~LCF i.Y~./i9/FlR~%~?5Y7r,.~Y

~~ ~~{ ! ~'~'

• ~ •..~'ZZ/e. l'~ . !fr'~'s'F'Öc~l2/-'lCl~'wr~Zr~rrest~',?,.

_f.:ti, _ __ ,--- ~ ¢ ~,....~, _

.~

~~

34

35