Sida 1 |

1. INLEDNING

Att bekämpa fattigdom och social utestängning är en viktig politisk

prioritering för EU-kommissionen. Sedan 2010 är denna prioritering en del

av i Europa 2020, EU:s strategi för tillväxt och arbete, som bygger på att

skapa arbetstillfällen och minska fattigdom. En av strategins fem

överordnade mål är att hjälpa minst

20 miljoner människor ur risken för fattigdom eller social utestängning

senast 2020 och därigenom minska fattigdomen från 116,4 miljoner 20081

till 96,4 miljoner under årtiondets gång. Efter den globala finansiella och

ekonomiska krisen har EU en lång väg att gå för att uppfylla sitt fattigdomsmål,

men ökad ekonomisk aktivitet och ett

bättre arbetsmarknadsläge har lett till vissa allmänna förbättringar av de

sociala förhållandena i de flesta medlemsstater sedan 2013.

Lanseringen av den europeiska

pelaren för sociala rättigheter ger ny

kraft åt arbetet för att minska fattigdom. Pelaren förväntas utgöra en

referensram för att granska sysselsättning och sociala resultat i

medlemsstaterna och för reformarbetet på nationell nivå. Mer allmänt fungerar

pelaren som en kompass för att skapa ett mer rättvist Europa och för att stärka

Europas sociala dimension, genom att ge

1 Jämfört med de senaste tillgängliga uppgifterna om risken för fattigdom eller

social utestängning (2008) när Europa 2020-strategin avtalades 2010.

riktlinjer på områden som social rättvisa,

social rörlighet uppåt och genom att minska fattigdom och inkomstskillnader.

Syftet med detta dokument är att ge

en kortfattad översikt över social inkludering i EU2. Först introduceras

begreppen fattigdom och social

utestängning och hur dessa mäts. Därefter följer en översikt över de

nuvarande utmaningarna i EU. Slutligen redovisas särskilda infallsvinklar som

främjar social inkludering.

Följande kompletterande faktablad ger

större inblick i politikområdet: Aktiva arbetsmarknadsåtgärder, Tillräckliga och

hållbara pensioner, Hälso- och sjukvårdssystem, Kompetens för

arbetsmarknaden, Beskattning, Lönebildningssystem och Arbetet mot

ojämlikhet.

2. POLITISKA UTMANINGAR: EN

ÖVERSIKT ÖVER RESULTATEN I EU-LÄNDERNA

2.1. Mäta fattigdom och social utestängning

Fattigdom och social utestängning är en komplex fråga som måste mätas

utifrån flera dimensioner. EU använder därför en uppsättning indikatorer för att

bedöma framstegen mot EU:s mål om minskad fattigdom.

2 De länder som omfattas av uppgifterna i

detta faktablad är EU:s 28 medlemsländer (EU28), om inte annat anges.

EU:S PLANERINGSTERMIN – FAKTABLAD

SOCIAL INKLUDERING

Sida 2 |

Den huvudsakliga indikatorn mäter det antal personer som riskerar att drabbas

av fattigdom eller social utestängning.

Detta tillstånd definieras med hjälp av följande tre huvudsakliga

underindikatorer:

Risk för fattigdom (relativ fattigdom eller inkomstfattigdom)

mäter den andel personer som lever i ett hushåll med en disponibel

nettoinkomst per konsumtionsenhet

som är lägre än fattigdomsgränsen på 60 % av den nationella

medianinkomsten (efter sociala transfereringar). Gränsen på 60 % av

medianinkomsten är konventionell och står för den inkomst som man

anser behövas för att leva ett anständigt liv. Personer som lever i

hushåll med en disponibel

nettoinkomst per konsumtionsenhet under gränsen anses vara i riskzonen

för fattigdom.

Allvarlig materiell fattigdom mäter den andel personer vars

levnadsvillkor är begränsade på grund av bristande resurser och som

inte har råd med vissa varor eller

tjänster som brukar tyda på en anständig levnadsstandard i ett visst

samhälle. Det definieras som oförmåga att betala för minst fyra av

nio särskilda poster3.

Hushåll med mycket låg arbetsintensitet mäter den andel

av befolkningen mellan 0–59 år som

lever i hushåll där personer i arbetsför ålder arbetade mindre än

20 % av sin totala möjliga arbetstid under föregående år.

Personer anses vara i riskzonen för

fattigdom eller social utestängning om

de är drabbade av minst en av de tre fattigdomsdimensioner som beskrivs

ovan. Vissa personer är drabbade av två eller till och med tre typer av fattigdom

3 1) Betala hyra/lån/räkningar i tid, 2) ha tillräcklig uppvärmning av bostaden, 3) klara

oförutsedda utgifter, 4) äta kött, fisk eller likvärdigt protein varannan dag, 5) åka bort på en veckas semester, 6) ha bil, 7) ha tvättmaskin, 8) ha färg-tv eller 9) ha telefon.

samtidigt. Att räkna summan för varje indikator skulle därför innebära att vissa

fall räknas flera gånger (se diagram 1).

Den sociala resultattavlan åtföljer den

europeiska pelaren för sociala rättigheter och tar del av det flerdimensionella

tillvägagångssättet för Europa 2020-strategin. Resultattavlan lägger till

följande ytterligare indikatorer för att mäta fattigdom:

Mycket bristfälliga bostäder mäter den andel av befolkningen som lever

i en bostad som betraktas som trångbodd och som även uppvisar

minst ett av följande mått för bristfälliga bostäder: 1) läckande tak,

2) avsaknad av badkar, dusch eller

inomhustoalett med spolning eller 3) en bostad som anses vara för mörk.

Fattigdomsrisk bland

förvärvsarbetande mäter den andel personer som arbetar och som har en

disponibel nettoinkomst per

konsumtionsenhet som är lägre än fattigdomsgränsen på 60 % av den

nationella medianinkomsten (efter sociala transfereringar).

Tillsammans med

fattigdomsindikatorerna ger följande

mått på inkomstskillnader4 ett bredare perspektiv på social

utestängning:

Koncentrationskoefficienten är den indikator som oftast används för

att mäta inkomstskillnader. Den

mäter fördelningen av inkomst i ett land eller en region. Ju högre

koefficienten är, desto större är skillnaderna. En koefficient på 0

anger fullständig jämlikhet (alla har samma inkomst), medan en

koefficient på 100 anger fullständig ojämlikhet.

Förhållandet mellan den övre och undre inkomstkvintilen ger en bild

av inkomstskillnaderna mellan de 20 % av befolkningen med högst

inkomst (den högsta kvintilen) och

4 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om arbetet mot ojämlikhet.

Sida 3 |

de 20 % av befolkningen med lägst inkomst (den lägsta kvintilen).

Undersökningen för EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-

Silc) är den främsta källan för statistik om inkomst, fattigdom, social

inkludering och levnadsvillkor. En stor fördel med undersökningen är att den

innehåller detaljerade uppgifter om personer och hushåll som har samlats in

på ett harmoniserat sätt i alla medlemsstater, vilket gör att man kan

jämföra uppgifter mellan olika länder. En

stor begränsning är att det tar två år5 innan uppgifterna kan analyseras och

rapporteras.

2.2. Resultatöversikt

Nivån för fattigdom eller social

utestängning har sjunkit till den nivå

som rådde före finanskrisen 2008. Under 20166 riskerade runt 118 miljoner

människor, eller 23,5 % av Europas befolkning7, att drabbas av fattigdom

eller social utestängning (se tabell 1 i bilagan). Under 2012 var den andel

människor som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU

nästan 25 %.

Inkomstfattigdom är fortfarande den

mest utbredda formen av fattigdom 2016, med nära 87 miljoner drabbade personer

(eller 17,3 %).

Det antal personer som är drabbade av

allvarlig materiell fattigdom sjönk för fjärde året i rad. Enligt preliminära

uppgifter för 2016 minskade antalet till 7,5 % (eller 37,8 miljoner människor),

vilket är den lägsta nivå som noterats i EU sedan 2005.

5 Under 2017 publicerade till exempel Eurostat uppgifter för 2016, baserade på inkomster för 2015. 6 Uppskattade uppgifter för inkomståret 2015. När denna text offentliggjordes fanns det ännu inga tillgängliga uppgifter för Irland. 7 Det sammanlagda antal personer som

riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning är lägre än summan av antalet

personer i var och en av de tre formerna av fattigdom eller social utestängning. Det beror på att vissa personer kan befinna sig i av fler än en av dessa situationer samtidigt.

På 10,4 % (eller 38,8 miljoner människor) överstiger nivån för låg

arbetsintensitet fortfarande siffran för

2008 (9,2 %). Förbättrade arbetsmarknadsvillkor och ökad

ekonomisk aktivitet har dock lett till att den andel personer som lever i hushåll

med obefintlig arbetsintensitet minskade under 2015, för första gången sedan

2008.

Trots att fattigdomssituationen nyligen

har börjat förbättras är inkomstskillnaderna fortfarande höga

och det råder fortfarande oro över rättvis fördelning för befolkningen.

Förhållandet mellan den övre och undre inkomstkvintilen har stigit under de

senaste åren och ligger på 5,1 för 2016. Koncentrationskoefficienten har också

stigit och låg på 31 för 2015.

Resultaten för fattigdom och social

utestängning på EU-nivå beräknas som ett vägt medelvärde av de

nationella resultaten och döljer därför betydande skillnader mellan

medlemsstaterna (se diagram 2).

Under 2016 riskerade nästan en tredjedel av befolkningen i fyra

medlemsstater att drabbas av fattigdom eller social utestängning: Bulgarien

(40,4 %), Rumänien (38,3 %), Grekland (35,6 %) och Litauen (30,1 %). De

lägsta nivåerna rapporterades i Tjeckien (13,3 %), Finland (16,6 %) och

Nederländerna (16,7 %) (se tabell 1 i

bilagan).

Fattigdomsdynamiken varierar också mellan olika åldersgrupper och

befolkningsbakgrunder. De mest sårbara grupperna i samhället verkar

vara ungdomar, barn, personer med

funktionsnedsättningar, arbetslösa och personer från länder utanför EU.

Nästan en tredjedel av alla ungdomar

i Europa löper en större risk för fattigdom eller social utestängning.

Ungdomsarbetslösheten har sjunkit för

tredje året i rad och ligger på 18,7 % för 2016. Denna andel är fortfarande högre

än den var före krisen 2008 (15,6 %). Samtidigt riskerade nästan en tredjedel

(30,5 %) av alla ungdomar (18–24 år)

Sida 4 |

att drabbas av fattigdom eller social utestängning 2016.

En annan grupp som löper större risk för fattigdom eller social utestängning

är barn. Under 2016 var risken för barn (0–17 år) 26,4 % – högre än risken för

personer i arbetsför ålder (18–64 år, på 24,2 %) eller för äldre (över 65 år, på

18,3 %). Barns sårbarhet påverkas i stor utsträckning av deras föräldrars status

på arbetsmarknaden, särskilt i

kombination med begränsad tillgång till sociala tjänster och lågt inkomststöd.

Personer med funktionsnedsättning

löper också betydligt större risk för fattigdom eller social utestängning.

Bland personer med

funktionsnedsättningar i EU riskerade 30,2 % (31 miljoner personer) att

drabbas av fattigdom eller social utestängning 2015, vilket var betydligt

fler än för personer utan en funktionsnedsättning (20,8 %). Risken

ökar ju svårare funktionsnedsättningen är, och 2014 handlade det om 36,7 % av

alla personer med svåra

funktionsnedsättningar i EU.

Risken för fattigdom eller social utestängning för arbetslösa var

67,1 % under 2016. Dessutom utgjorde antalet långtidsarbetslösa nästan 48 %

av det totala antalet arbetslösa. Denna

utveckling är särskilt oroväckande eftersom långa perioder av arbetslöshet

kan leda till att man tappar en stor del av sina färdigheter, och risken för

fattigdom eller social utestängning ökar för de drabbade. Långtidsarbetslöshet

kan även leda till att de drabbade inte längre täcks av någon form av

inkomststöd eller socialt skydd.

En annan oroande utveckling är

ökningen av fattigdom bland förvärvsarbetande, vilket visar att en

anställning inte alltid är ett säkert skydd mot fattigdom. Under 2015

rapporterades det att 9,5 % av de som

arbetade inte hade tillräckliga inkomster – en ökning jämfört med 20088 (8,5 %).

Utvecklingen

8 EU27, uppgifter saknas för Kroatien för 2008.

påverkas av spridningen av tidsbegränsade anställningar och

deltidsarbeten. Dessa typer av arbeten

hör ofta ihop med lägre ersättning och arbetsintensitet, som är viktiga

drivkrafter bakom den ökande fattigdomsrisken9. Å andra sidan är

dessa typer av anställningar starkt kopplade till tendenser för digitalisering

av arbete, fokus på en bättre balans mellan arbete och privatliv och

återintegrering av kvinnor med barn på arbetsmarknaden.

Läget för den del av EU:s befolkning som är födda utanför EU är särskilt

relevant med tanke på det ökande behovet av att bemöta tillströmningen

av asylsökande. Under 2015 uppskattades det att risken för fattigdom

eller social uteslutning för personer som

är födda utanför EU var 39,1 % – nästan dubbelt så hög som risken för de som är

födda i EU (21,6 %).

Andra grupper10 som drabbas av fattigdom eller social utestängning

är bland annat ensamstående

föräldrar, familjer med många barn och minoriteter, som romerna.

9 Employment and Social Developments in Europe (ESDE) 2016, s. 87. 10 Jämförbara EU-uppgifter finns inte för alla dessa grupper.

Sida 5 |

3. INFALLSVINKLAR PÅ DE POLITISKA UTMANINGARNA

Möjligheten att förebygga och minska fattigdom, social

utestängning och ojämlikhet beror till stor del på de åtgärder och

reformer som genomförs i medlemsstaterna. EU:s roll är att

stödja och komplettera

medlemsstaternas åtgärder för social inkludering och socialt skydd genom

politisk vägledning och finansiellt stöd för reformer.

EU:s strategi för aktiv inkludering11

syftar till att i) hjälpa de som kan arbeta

med att hitta varaktig sysselsättning av god kvalitet, ii) erbjuda tillräckliga

resurser för att de som inte kan arbeta ska kunna leva ett värdigt liv och iii) ge

stöd till deltagande i samhället. Strategin grundas på tre delar: tillräckligt

inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster

11 Se kommissionens rekommendation om aktiv inkludering av människor som är

utestängda från arbetsmarknaden (2008/867/EG) och kommissionens arbetsdokument om genomförande (SWD(2017) 257 final).

av hög kvalitet.

Se till att alla har tillräckligt

inkomststöd, samtidigt som man undviker arbetslöshet eller

bidragsfällor för de som kan arbeta. Skapa inkluderande

arbetsmarknader genom att ge alla människor möjlighet att

förvärvsarbeta och ha en lön som det går att leva på. Inkluderande

arbetsmarknader bygger bland annat

på aktiva arbetsmarknadsåtgärder för att förbättra chansen för

arbetstagare att hitta arbeten som passar dem och att hjälpa arbetslösa

att hålla kontakten med arbetsmarknaden12.

12 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

Diagram1 – Antal personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning enligt indikatortyp, UE-28, 2015* (i miljoner)

* Det fanns inga tillgängliga skärningspunkter för fattigdomsindikatorerna för 2016 när denna text offentliggjordes.

Sida 6 |

Ge tillgång till hälso- och sjukvård13, sociala tjänster och

andra stödtjänster av hög kvalitet

som kan undanröja hinder för att komma in på arbetsmarknaden och

därmed ta itu med fattigdom och social utestängning. Barnomsorg gör

det till exempel möjligt för föräldrar att återvända till arbetet. Andra

särskilda program och tjänster används för att nå ut till de mest

utsatta grupperna i samhället (hemlösa, tidigare dömda,

13 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om hälso-och sjukvårdssystem.

Diagram 1 – Personer som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning (2016): standardiserade värden

Källa: Eurostat, EU-Silc, onlinedatakod: tsdsc100

* När denna text offentliggjordes saknades ännu uppgifter för Irland. I stället används siffror för 2015.

-20 -10 0 10 20

Tjeckien

Finland

Danmark

Nederländerna

Österrike

Slovakien

Frankrike

Sverige

Slovenien

Tyskland

Luxemburg

Malta

Belgien

Polen

Förenade kungariket

EU (28 länder)

Estland

Portugal

Irland*

Ungern

Cypern

Spanien

Kroatien

Lettland

Italien

Litauen

Grekland

Rumänien

Bulgarien

Sida 7 |

psykiskt sjuka och missbrukare) och ge dem stöd genom att hjälpa dem

att återintegreras i samhället.

Det finns flera andra infallsvinklar för att

medlemsstaterna ska kunna förbättra sina nationella sociala resultat.

Medlemsstaterna kan till exempel

tillhandahålla effektiv och rättvis utbildning samt system för

livslångt lärande14 för att ge människor de färdigheter som behövs

för att komma in på och utvecklas på

arbetsmarknaden, se till att barn från mindre gynnade förhållanden får

likvärdiga möjligheter och att lågutbildade har tillräcklig tillgång till

livslångt lärande, genomföra skatteåtgärder15 som

skapar rätt incitament för alla aktörer (arbetstagare, arbetsgivare och

företagare) att delta fullt ut i

ekonomisk verksamhet, genomföra lönebildningspolitik16

så att alla har en tillräcklig inkomst, samtidigt som man tar hänsyn till hur

det påverkar konkurrenskraften och skapandet av arbetstillfällen,

se till att alla har tillräckliga och bärkraftiga pensioner17, genom att

också vidta åtgärder för aktivt

åldrande vad gäller sysselsättning, deltagande och ett självständigt liv –

i snitt är pensionärer i EU mer skyddade mot risken för fattigdom

eller social utestängning än den totala befolkningen,

anta antidiskrimineringslagar som tar itu med de hinder som särskilda

grupper kan stå inför när de försöker

hitta jobb och boende och utöva sina sociala rättigheter.

14 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om kompetens för arbetsmarknaden. 15 Se Europeiska planeringsterminens

faktablad om beskattning. 16 Se Europeiska planeringsterminens

faktablad om lönebildningssystem. 17 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om tillräckliga och hållbara pensioner.

4. POLITISKA ÅTGÄRDER: NULÄGET

4.1. Förbättring av inkomststödets

effektivitet och ändamålsenlighet

Genom sociala transfereringar och

skatter omfördelas inkomsten mellan personer och hushåll. Dessa åtgärder

kan ha en stor påverkan på fattigdom och inkomstskillnader. Under 2015

minskade utgifter för sociala förmåner18 (utom pensioner) fattigdomen i EU från

25,9 % till 17,3 %. Hur mycket sociala förmåner påverkar fattigdomen skiljer sig

dock stort i EU, från under 7 % i

Bulgarien, Cypern, Estland, Grekland, Italien, Lettland, Polen och Rumänien, till

över 25 % i Belgien, Danmark, Finland och Irland (se diagram 3).

Utöver sociala transfereringar är även

ändamålsenligheten och effektiviteten

viktiga faktorer. Utgifterna ska leda till bästa möjliga resultat

(ändamålsenlighet), till lägsta möjliga kostnad och med maximerade

spridningseffekter för sysselsättning och tillväxt (effektivitet).

Skillnader vad gäller ändamålsenligheten och

effektiviteten för sociala utgifter beror på flera olika faktorer. För det

första finns det stora skillnader mellan nivån för fattigdom och ojämlikheter före

de sociala transfereringarna, beroende på fördelningen av ursprunglig inkomst (dvs.

arbetsinkomster, inklusive inkomster för

egenföretagande, kapitalinkomster och pensioner19). Segmenterade och

polariserade arbetsmarknader20 skapar

18 Indelade efter ändamål omfattar de sociala förmånerna förmåner vid ålderdom

och till efterlevande (pensioner), förmåner vid sjukdom, sjukvårdsförmåner och förmåner till personer med

funktionsnedsättning, familjeförmåner och barnbidrag, arbetslöshetsförmåner, bostadsbidrag och förmåner för att motverka

social utestängning. 19

Pensioner betraktas som ursprunglig

inkomst eftersom de omfördelar inkomsten

under livets gång. 20

Segmentering syftar på en situation där

det både finns en grupp arbetstagare som är

Sida 8 |

ofta höga nivåer av ojämlikhet innan

transfereringarna görs, vilket kan kräva en högre grad av omfördelning.

För det andra kan betydande skillnader i storleken på och utformningen av

utgifterna för sociala förmåner bidra till

att förklara skillnader i omfördelningseffekter mellan olika

inkomst- och befolkningsgrupper. Några viktiga aspekter är utgifternas

sammansättning enligt ändamål och typ, beskattningsprogressivitet,

kombinationen av allmänna och behovsprövade förmåner och hur vänligt

inställd arbetsmarknaden är till utgifter

(dvs. i vilken utsträckning marknaden stöder integrering på arbetsmarknaden

och uppmuntrar till arbete).

väl skyddade och en annan grupp med otrygga och sämre betalda arbeten utan större möjligheter att få ett bättre arbete.

4.2. Särskilda områden för socialt

skydd

Förutom arbetslöshetsförmåner21

används också system för minimiinkomst (t.ex. skyddsnät som

en sista utväg) för att stödja de mest sårbara personerna.

För att kunna påverka i så stor grad som

möjligt är det viktigt att integrera dessa system med andra infallsvinklar. Detta

kan till exempel åstadkommas genom att man

kopplar samman system för

minimiinkomst med aktiva

arbetsmarknadsåtgärder, för att undvika minskad arbetsmotivation

och bidragsfällor,

21 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om arbetslöshetsförmåner.

Diagram 2 – Sociala transfereringars påverkan* på fattigdomsminskning, 2016 och förändring jämfört med föregående år

Beräkningen gjordes genom att jämföra risken för fattigdom före sociala transfereringar med risken efter transfereringarna. Pensioner betraktas inte som sociala transfereringar i dessa beräkningar.

Källa: Eurostat, EU-Silc 2016

NL

AT

DK

FI

SE

BE

CZ

FR

HU

SIUK

ES

HR

LU

PL

PT

SKBG

EL

IT

LT

RO

CY

DE

MT

EE

LV

y = 0,0232x - 1,6189R² = 0,0103

-8,0

-6,0

-4,0

-2,0

0,0

2,0

4,0

6,0

12 14 16 18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 54 56 58 60

Soci

ala

tran

sfe

reri

nga

rs p

åve

rkan

(u

tom

pe

nsi

on

er)

på

min

skn

ing

av f

atti

gdo

m:

förä

nd

rin

g jä

mfö

rt m

ed

20

15

Sociala transfereringars påverkan (utom pensioner) på minskning av fattigdom

2016

Sida 9 |

samordnar systemen för minimiinkomst med andra sociala

trygghetstjänster (t.ex. bostadsbidrag, hälso- och sjukvård

och barnomsorg) för att underlätta tillgången och se till att tjänsterna

utnyttjas optimalt samt säkerställa konsekvens (t.ex. undvika

sammanträffande av förmåner).

Barnbidrag och familjeförmåner kan i

hög grad leda till att fattigdomen

minskas bland förmånstagarna. Hur mycket dessa förmåner bidrar till att

begränsa fattigdomen skiljer sig mellan olika medlemsstater. I Finland, Irland,

Förenade kungariket och Tyskland har barnbidrag och familjeförmåner i hög

grad minskat barnfattigdomen. I Spanien, Portugal, Grekland, Polen,

Bulgarien och Italien är denna minskning

däremot liten.

Krav på minimilön används i stor

utsträckning i medlemsstaterna för att ta itu med fattigdom bland

förvärvsarbetande. I flera medlemsstater ligger dock minimilönerna

under fattigdomsgränsen. Under 2016 hade 22 medlemsstater en nationell

lagstadgad minimilön som fastställts av staten.

I de andra sex EU-länderna har den

lägsta lönen fastställts i kollektivavtal, ofta på sektornivå, och omfattar en stor

andel av arbetskraften. Så är fallet för

Österrike, Cypern, Danmark, Finland, Italien och Sverige.

4.3. Fattigdom bland

förvärvsarbetande

Under 201522 låg andelen fattigdom

bland förvärvsarbetande kvar på 9,5 %, men det är fortfarande högre

än nivån för 200823. Risken för fattigdom bland förvärvsarbetande

varierade stort i

22 Uppgifter för 2016 för EU28 och Irland saknades när denna text offentliggjordes. 23 EU27, inga tillgängliga uppgifter för Kroatien för 2008.

Diagram 3 – Familjeförmåners och barnbidrags effekt på minskning av fattigdom för barn mellan 0–17 år

Källa: Eurostat, EU-Silc från användardatabasen 2013

Sida 10 |

EU, från 4,0 % i Tjeckien till 18,6 % i Rumänien och 13,4 % i Grekland.

Det finns också skillnader mellan personer som är aktiva på

arbetsmarknaden, då fattigdomsrisken är större för egenföretagare än för

löntagare, och även större för deltidsanställda än för heltidsanställda24.

Jämfört med personer med typisk anställning har de med atypisk anställning

lägre lön. Vissa låginkomsttagare kan kompensera för de lägre lönerna genom

att arbeta fler timmar, men ofrivilligt deltidsarbete stärker effekten av lägre

löner.

Andra faktorer som påverkar fattigdomen

bland förvärvsarbetande är bland annat hushållets sammansättning och

mottagande av sociala transfereringar. Om det finns andra arbetstagare eller äldre

personer i hushållet kan det innebära ytterligare inkomst i form av löner eller

förmåner vid ålderdom. Sociala

transfereringar kan öka hushållets disponibla inkomst och minska risken för

fattigdom bland förvärvsarbetande.

24 ESDE 2016, s. 84.

4.4. Tillgång till tjänster av hög

kvalitet

Sida 11 |

Tillgång till tjänster av hög kvalitet, till

exempel barnomsorg, bostadsbidrag, hälso- och sjukvård, långvarig vård och

omsorg samt utbildning, bidrar till social

inkludering.

Tillgång till överkomlig barnomsorg av hög kvalitet är till exempel viktigt

för att ge barn en så god chans i livet som möjligt, oavsett social bakgrund,

och underlättar för att deras föräldrar

ska integreras på arbetsmarknaden. Det finns dock bevis för att denna tjänst

generellt sett används mindre av de mest sårbara barnen (t.ex. barn från

låginkomstfamiljer eller familjer längst bort från arbetsmarknaden, romska

barn, barn med invandrarbakgrund och barn med funktionsnedsättningar).

Det låga deltagandet i barnomsorg kan tillskrivas en rad olika faktorer, som

tillgänglighet och tillgång (särskilt på landsbygden), överkomlighet,

berättigande och föräldrarnas val. Till

exempel kan kostnaden för barnomsorg i

kombination med föräldrarnas låga löner också vara ett stort hinder för att få

tillgång till barnomsorg. Så är fallet i

t.ex. Bulgarien, Tjeckien, Irland, Lettland, Litauen och Slovenien, där

ensamstående föräldrar med förväntade låga löner inte har tillräckliga

ekonomiska skäl för att delta på arbetsmarknaden och inte utnyttjar

barnomsorgen för sina barn. Tillräcklig tillgång till familjetjänster och andra

tjänster är också avgörande för att

garantera välbefinnandet för barn som växer upp i utsatta förhållanden.

Tillgång till hälso- och sjukvård av hög kvalitet25 från tidig ålder är

oumbärligt för att människor ska kunna växa upp och leva i god hälsa och bidra

till samhället. Fattigdom och ojämlikhet vad gäller tillgång till hälso- och sjukvård

25 Se Europeiska planeringsterminens faktablad om hälso- och sjukvårdssystem.

Diagram 4 – Fattigdom bland förvärvsarbetande 2008, 2012 och 2015

Anmärkning: anställda i åldrarna 18–68. Uppgifter saknas för 2006 för Kroatien (i stället har uppgifter för 2009 använts). ”EU” syftar på EU27 för 2006 och på EU28 för resten. Källa: Eurostat (ilc_iw01)

0

2

4

6

8

10

12

14

16

18

20

FI CZ

BE IE DK

NL

MT

HR

SK SI

FR AT

BG SE

UK CY

HU LV EU DE LT EE PT PL IT LU ES EL RO

% a

v per

sone

r m

ella

n 1

8och

64

år

2015 2012 2008

Sida 12 |

kan leda till sjukdom, oförmåga att arbeta, beroende, ökad fattigdom och

uteslutning. I de fattigaste EU-

regionerna är risken för att ett barn dör före sin första födelsedag över fem

gånger så stor som i de rikaste regionerna, och i vissa medlemsstater är

skillnaderna i medellivslängd mellan fattiga och rika så mycket som tio år.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt personer i utsatta situationer, som äldre

och personer med funktionsnedsättning. Genom att se till att dessa personer har

tillgång till hälso- och sjukvård så nära

hemmet som möjligt (inklusive på landsbygden) kan institutionalisering

undvikas.

Ett annat problem för allmän ordning är bristen på överkomligt

boende av hög kvalitet. Under 2015

levde 4,9 % av Europas befolkning i hushåll där man upplevt bristfälliga

bostäder26 och 11,3 % av hushållen spenderade över 40 % av sin disponibla

inkomst på boende.

26 Mätt som befolkningsandel som lever i en

bostad som betraktas som trångbodd och som uppvisar minst en av följande indikatorer

på en bristfällig bostad: läckande tak, avsaknad av badkar, dusch eller inomhustoalett med spolning eller en bostad som anses vara för mörk.

En ny profil för hemlösa håller också på att bildas. Den består av kvinnor,

barnfamiljer, ungdomar och människor

med invandrarbakgrund.

Några infallsvinklar för att ta itu med detta problem är tillgång till

subventionerat boende eller bostadsbidrag av hög kvalitet, skydd mot

vräkning och tillhandahållande av husrum och tjänster för hemlösa för att

främja deras sociala inkludering.

Datum: 30 oktober 2017.

Sida 13 |

BILAGA

Tabell 1 – Personer som riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning 2008 och 2016

% av total befolkning I tusental

2008 2016 2008 2016

EU * 23,7 23,5 115 908 117 951

Österrike 20,6 18,0 1 699 1 542

Belgien 20,8 20,7 2 194 2 335

Bulgarien 44,8 40,4 3 421 2 890

Kroatien – 27,9 – 1 159

Cypern 23,3 27,7 181 234

Tjeckien 15,3 13,3 1 566 1 375

Danmark 16,3 16,7 887 948

Estland 21,8 24,4 291 318

Finland 17,4 16,6 910 896

Frankrike 18,5 18,2 11 150 11 463

Tyskland 20,1 19,7 16 345 16 035

Grekland 28,1 35,6 3 046 3 789

Ungern 28,2 26,3 2 794 2 541

Irland 23,7 – 1 050 –

Italien 25,5 29,9 15 082 18 095

Lettland 34,2 28,5 740 554

Litauen 28,3 30,1 910 871

Luxemburg 15,5 19,7 72 114

Malta 20,1 20,1 81 85

Nederländerna 14,9 16,7 2 432 2 797

Polen 30,5 21,9 11 491 8 221

Portugal 26 25,1 2 757 2 595

Sida 14 |

Rumänien 44,2 38,8 9 115 7 694

Slovakien 20,6 18,1 1 111 950

Slovenien 18,5 18,4 361 371

Spanien 23,8 27,9 10 786 12 827

Sverige 14,9 18,3 1 367 1 799

Förenade kungariket

23,2 22,2 14 069 14 359

* Uppgifterna för 2008 omfattar inte Kroatien. Uppgifterna för 2016 är uppskattade och omfattar inte Irland.

– Uppgifter saknas.

Källa: tsdsc100

Sida 15 |

Tabell 2 – Indikatorer på fattigdom: jämförelse mellan länder

Risk för fattigdom eller social utestängning, risk för fattigdom, allvarlig materiell fattigdom (% av befolkningen), hushåll med mycket låg arbetsintensitet (% av

befolkningen mellan 0–59 år), EU, euroområdet och enskilda medlemsstater, 2012–2015

Anmärkning: De gröna stolparna anger en minskning mellan 2012 (där de ljusgröna stolparna slutar) och

2015 (där de mörkgröna stolparna slutar).

De röda stolparna anger en ökning mellan 2012 (där de ljusröda stolparna slutar) och 2015 (där de

mörkröda stolparna slutar).

De grå stolparna anger en liten eller ingen förändring.

Indikatorn risk för fattigdom eller social utestängning slår ihop risk för fattigdom, allvarlig materiell

fattigdom och mycket låg arbetsintensitet. Sammanlagt bör stolplängden för de olika delarna inte

uppgå till längden på den stolpe som anger risk för fattigdom eller social utestängning eftersom de

olika delarna överlappar varandra för denna indikator och de enskilda delarna.

Året syftar på undersökningsåret för EU-Silc. Inkomstsiffrorna är tagna från föregående år. Risk för

fattigdom eller social utestängning och risk för fattigdom: inkomst från föregående år. Allvarlig

materiell fattigdom: nuvarande år. Mycket låg arbetsintensitet: status under föregående år.

För Bulgarien och Estland finns det avbrott i serien för 2014 (risk för fattigdom eller social

utestängning och risk för fattigdom för Bulgarien respektive risk för fattigdom eller social utestängning,

risk för fattigdom och mycket låg arbetsintensitet för Estland).

Källa: Eurostat, EU-Silc (ilc_peps01. Ilc_li02, ilc_mddd11, ilc_lvhl11)

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

BG

RO

EL

LV

LT

HR

CY

IT

ES

HU

PT

IE

EE

EU28

UK

PL

EA19

MT

BE

DE

SI

LU

SK

AT

DK

FR

FI

NL

SE

CZ

Risk för fattigdom eller social utestängning

2015 (minskning) 2012

2012 2015 (ökning)

neutral neutral

0 5 10 15 20 25

BG

RO

EL

LV

LT

HR

CY

IT

ES

HU

PT

IE

EE

EU28

UK

PL

EA19

MT

BE

DE

SI

LU

SK

AT

DK

FR

FI

NL

SE

CZ

Risk för fattigdom

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

BG

RO

EL

LV

LT

HR

CY

IT

ES

HU

PT

IE

EE

EU28

UK

PL

EA19

MT

BE

DE

SI

LU

SK

AT

DK

FR

FI

NL

SE

CZ

Allvarlig materiell fattigdom

0 5 10 15 20 25

BG

RO

EL

LV

LT

HR

CY

IT

ES

HU

PT

IE

EE

EU28

UK

PL

EA19

MT

BE

DE

SI

LU

SK

AT

DK

FR

FI

NL

SE

CZ

Mycket låg arbetsintensitet