en granskande studie om kommunikation, konflikthantering, …351801/fulltext02.pdf ·...

Socialpsykologiskt program Högskolan i Halmstad C uppsats, 61 – 90 hp Sektionen för Hälsa och Samhälle Vt. 10 2010-05-22

En granskande studie om kommunikation, konflikthantering, organisationsteori och tolkning vid en specifik verksamhet

Handledare: Marta Cuesta

Examinator: Niklas Westberg Författare: Njomëza Bilalli, 880626 & Ariana Haziri, 880812

Abstrakt

Den här uppsatsen handlar om organisationsteorier, konflikthantering och kommunikation, i

syfte på att upprätthålla så bra miljö som möjligt i organisationen. Under studiens gång kom-

mer vi att fokusera på personalen vid psykiatriska kliniken och kommer i samband med detta

att utesluta patienternas yttranden. Trots att vi kommer att avstå från att ta initiativ kring pati-

enternas uttalanden, kommer vi genom personalens yttranden få en inblick i de anställdas och

patienternas välmående på verksamheten. Uppsatsen kommer att omfatta sex respondenters

intervjusamtal, vilka kommer att framläggas under presentationen av materialet.

Tack vare de intervjuer som vi har genomfört tillsammans med de anställda vid de olika

avdelningarna på psykiatriska kliniken, har vi på ett indirekt sätt kunnat måla upp en bild av

hur patienter påverkas av personalens välmående på jobbet.

Via dessa ovannämnda intervjuer och annat litteraturmässigt material, har vi kunnat komma

med förslag till hur man genom aktiviteter och terapeutiska metoder skall kunna frambringa

bättre relationer och genom dessa skapa bra social miljö för både personal och patienter.

Kvalitativ metodgranskning och hermeneutik har här varit de principiella förhållningssätten

inför dessa iakttagelser av att finna lämpligt material. Det vi under undersökningens gång

kommit fram till är bland annat att kommunikation och olika terapeutiska samtalsmetoder är

ett redskap för personalen och dess utveckling i arbetet inom vården.

Nyckelord: organisationsteori, kommunikation, sociala och individuella faktorer, konflikthan-

tering, personal och patienter.

Abstract

This paper deals with organizational theories, conflict management and communication, in

order to maintain the best environment as possible in the organization. During the study we

will focus on the staff of the psychiatric clinic and in this context to exclude patients' opin-

ions. Although we will refrain from taking the initiative on patients' statements, we will by

staff opinions get an insight into the employees' and patients' well-being in the business. The

essay will include six professionals respondent interviews, which will be presented during the

presentation of the material.

Thanks to the interviews we have conducted together with the staff of the various depart-

ments at psychiatric clinic, we have in an indirect way could paint a picture of how patients

are affected by the staff well-being at work.

Through the above-mentioned interviews and other literature in terms of materials, we have

been able to come up with proposals for how the activities and therapeutic methods to pro-

duce better relationships and through them to create good social environment for both staff

and patients.

Qualitative examination method and hermeneutics have been the basic approaches here to

these observation by finding appropriate materials. The course of the investigation we con-

cluded that include communication therapy sessions and various methods are a tool for staff

and their development in the work of care.

Keywords: organization theory, communication, social and individual factors, conflict man-

agement, staff and the patients

Förord

Den som har möjliggjort studiens faktainsamling har främst varit Patrik Dahlqvist Jönsson,

specialist i psykiatrisk omvårdnad, som har gett oss olika alternativ för deltagandegranskning

av denna studie. Ett stort tack riktas honom som gjort möjligt studiens utformning, vi tackar

likväl de personer som med hjälp av honom deltagit på intervjusamtalen. Tacksamheterna går

även till den resterande personalen som inkluderas till de olika avdelningarna på kliniken som

har medverkat i förhållande till projektet. Vi tackar även vår handledare Marta Cuesta, docent

och magisteransvarig för magisterprogrammet i sociologi, som har väglett oss under vår stu-

die.

Viktigt att poängtera här är att vi i full grad kommer att utgå från sekrettes och vara ano-

nyma i förhållande till de personer som vi har intervjuat. Vi kommer inte framföra klinikens

namn eller ort pga. sekretess och anonymitet i förhållande till de vi intervjuat. Av denna an-

ledning kommer vi inte heller att ange namn, ålder eller annan personlig information som be-

rör de personer som vi har intervjuat.

Att vi gör ett undantag för Patrik, beror på att han i stort sätt har varit neutral i förhållande till

informationsinsamlingen och har istället varit en vägledning för vår studie. Av denna anled-

ning ser vi ingen orsak till att undvika att nämna honom, eller den hjälp han har erbjudit oss.

1. Inledning ............................................................................................................................1 1.1. Syfte ............................................................................................................................2 1.2 Frågeställning ...............................................................................................................2 1.3 Disposition ...................................................................................................................2

2. Bakgrund ............................................................................................................................3 Inledning ............................................................................................................................3 2.1 Historisk tillbakablick över psykiatrins historia .............................................................3 2.2 Hälsa i psykiatrisk omvårdnad ......................................................................................4 2.5. Psykiatriska kliniken ....................................................................................................5 3.1. Teoretiska utgångspunkter ...........................................................................................7 Inledning ............................................................................................................................7 3.1. Individuella perspektiv .................................................................................................8 3.2. Sociala perspektiv ...................................................................................................... 10 3.3. Kroppsempatisk kommunikation ................................................................................ 11 3.4. Socialitet och responsivitet ......................................................................................... 12 3.5. Creative Explorations – New approaches to identities and audiences" ........................ 12 3.6. Organisationsteori ...................................................................................................... 13 3.7. Konflikt och Förändring ............................................................................................. 14

4. Metod ............................................................................................................................... 16 Inledning .......................................................................................................................... 16 4.1. Hermeneutik – tolkning av materialet ......................................................................... 17 4.2. Kvalitativ intervjuforskningsmetod ............................................................................ 17 4.3. En välgenomförd intervju........................................................................................... 18 4.4. Urval.......................................................................................................................... 19 4.5. Tillvägagångssätt vid intervjun och observation ......................................................... 21 4.6. Förförståelse .............................................................................................................. 22 4.7. Etiska frågor i intervjuundersökningen ....................................................................... 23 4.8. Reflektioner kring ämnesval och Intervjuroll ............................................................. 23

6. Presentation av materialet ................................................................................................. 24 Inledning .......................................................................................................................... 24 6.1. Intervju: Respondent (1) ............................................................................................ 24 6.2. Intervju: respondent två.............................................................................................. 26 6.3. Intervju: respondent (3) .............................................................................................. 27 6.4. Intervju: respondent (4) .............................................................................................. 28 6.5. Intervju: respondent (5) .............................................................................................. 29 6.6. Intervju: respondent (6) .............................................................................................. 29

7. Socialpsykologisk analys och tolkning .............................................................................. 32 7.1. Feedback, trygghet och uppskattning ......................................................................... 33 7.2. Gruppdynamik ........................................................................................................... 35 7.3. Terapeutiskt behandling ............................................................................................. 36 7.4. Socialitet och responsivitet ......................................................................................... 37 7.5 Organisationsteori ....................................................................................................... 38 7.6. Konflikthantering ....................................................................................................... 39 7.7. Aktivitetsanpassat identitetsbekräftelse ...................................................................... 40

8. Sammanfattande avslutning & avslutande Reflektioner ..................................................... 41 9. Källhänvisning.................................................................................................................. 44

Internet ............................................................................................................................. 44 Litteratur .......................................................................................................................... 44

Bilaga ................................................................................................................................... 45

1

1. Inledning

Detta projekt har i avsikt att belysa de faktorer som bidrar till en förbättrad arbetsmiljö vid en

psykiatrisk klinik. Det som i detta sammanhang intresserar oss är huruvida organisations-

teorier, konflikthantering och kommunikation kan leda till välmående bland personalen vid en

psykiatrisk klinik, i detta fall, vid psykiatriska kliniken i . Vi har en hypotes om att välmående

bland de anställda kan ge upphov till välmående bland patienterna och det är i stor grad detta

vi skall försöka bevisa genom den studie vi kommer att behandla framöver. Kort sagt vill vi ta

reda på hur bra miljö mellan personalen i en verksamhet kan bidra till bättre välmående bland

patienterna. Det vi vill uppmärksamma är framför allt hur viktigt det är med bra miljö på en

arbetsplats, främst vid en psykiatrisk klinik.

Eftersom personalen är den källa som utgör en organisation är det viktigt att de som arbetar

på verksamheten mår bra och kommer bra överens med sina kollegor.

Genom hermeneutik och kvalitativa metoder har vi försökt få en inblick i hur stor grad kom-

munikation kan ge upphov till bra miljö mellan personalen i på just den plats som vi har valt

att undersöka.

Intresset kring detta fenomen uppkom genom att vi som beteendevetare ur en socialpsyko-

logisk synvinkel diskuterade fenomenet ”psykiatri” som en medicinsk disciplin. Vi försökte

se bortom det självklara genom att avstå från att sätta patienter i fokus, som man annars ofta

gör, och istället helt ägna oss åt personalen då det är dessa personer som principiellt utgör en

stor del av patienternas tillvaro vid psykiatriska institutioner. För att få så väsentlig och jord-

nära information som möjligt utgick vi från direkta intervjuer med de som arbetar vid en psy-

kiatrisk klinik.

Det finns två anledningar till att vi uteslöt att intervjua patienterna, först och främst för att

vi ville undvika att bli för personliga med dem och sedan för att vi kände att alla av dem inte

har samma tankeförmåga att besvara de frågor som vi vill ha svar på.

Under studiens gång kommer vi att utgå från både individuella och sociala perspektiv i försök

på att förstå de anställda som enskilda, individuella personer och socialt – en person som en

del av en grupp, eller organisation, i detta fall en del av en psykiatrisk klinik. Vi kommer även

att försöka förklara teorier i försök på att förklara hur man på bästa möjliga sätt undkommer

konflikter och istället ökar förbindelsen inom en arbetsgrupp. Kommunikation kommer inom

hela arbetets gång ha en betydande roll för att dessa teorier skall realiseras. Vi kommer att

förhålla oss till socialpsykologiska teorier och aspekter för att öka förståelsen kring olika situ-

2

ationer som kan uppstå på en arbetsplats. Utifrån olika socialpsykologiska teorier kan vi som

beteendevetare frambringa lösningar kring förbättringar inom en organisation.

1.1. Syfte

Syftet med denna uppsats är att genom teorier, socialpsykologiska resonemang och observat-

ioner få fram personalens och patienternas välmående på en psykiatrisk verksamhet. Detta

kommer att ske genom de intervjuer som vi utför med hjälp av de anställda vid den psykia-

triska kliniken i . Tanken är att genom de anställda få en inblick i patienternas välbefinnande.

Syftet här är att genom organisationsteorier, konflikthantering och kommunikation få fram en

djupare förståelse för hur man kan göra en arbetsplats mer miljövänlig för både de som arbe-

tar och patienterna. Fokus kommer dock att ligga på personalen trots att vi på ett indirekt sätt

kommer att behandla fenomenet kring patienternas välmående. Grundprincipen här är att måla

på en bild av hur den ”ideala” miljön på en verksamhet ser ut; en organisation som både an-

ställda och patienter mår bra i.

1.2 Frågeställning

- Hur kan man genom organisationsteorier, konflikthantering och kommunikation förbättra

samhörigheten mellan anställda vid en psykiatrisk klinik?

- Vilken betydelse har bra miljö för personalen och hur påverkas patienterna av de anställdas

välmående på verksamheten?

1.3 Disposition

I början av varje avsnitt i denna studie kommer det finnas små introduktioner i syfte på att

underlätta förståelsen och sambandet mellan de olika kapitlen. Detta innebär att varje kapitel

inleds med en rubrik. På så sätt har man som läsare en klarare bild av vad som kommer att

behandlas kring varje moment, man har alltså en form av förförståelse. Kort sagt kommer vi

innan varje moment beskriva vad som kommer att behandlas i de olika kapitlen .

Under rubriken bakgrund har vi redogjort för kliniken och dess befogenheter. Utöver detta

har vi försökt att skapa ett intresse och tidigare förståelse för vad det innebär att vara en per-

son med psykisk ohälsa vid en psykiatrisk klinik, och har i samband med detta därför valt att

återberätta tidigare spekulationer kring hur en sådan person blev bemött förr i tiden och hur

denne specifike individ behandlades.

3

Vid teoretiska utgångspunkter har vi förklarat olika teorier som kan användas under forsk-

ningen av vår studie. Metoden är en del av anknytningen till teorierna och där presenteras

också hur vi har gått till väga för att kunna samla in det material som vi har behövt.

Under rubriken presentation skriver vi om respondenternas svar till oss som intervjuare, där

vi har även har redogjort för materialinsamlingen. Socialpsykoligisk analys och tolkning har i

underrubriker anknytningar till teorin och metoden som en följd av våra egna reflektioner och

materialinsamlingen. Slutsatser och reflektioner är våra sista möjligheter att behandla resulta-

tet. Här har vi även socialpsykologiskt kunnat reflektera kring undersökningen utifrån våra

egna synvinklar.

2. Bakgrund

Inledning

Som inledning till bakgrunden kommer vi att utgå från psykiatrins historia. Vi kommer att

beskriva den syn som man hade på personer med psykisk ohälsa flera sekel tillbaka samt den

syn på dessa som har utvecklats sedan dess. Utöver detta ska vi även få en inblick i hur perso-

nerna med psykisk ohälsa botades förr i tiden och vad man hade för tankar kring vad som för-

siggick med personernas bristande tankeförmåga.

2.1 Historisk tillbakablick över psykiatrins historia

Redaktörerna Åsberg och Agerberg (2009) beskriver ur ett historiskt sätt att mänskligheten

under olika epoker uppfattat psykisk sjukdom på olika sätt, beroende på vilken kulturuppfatt-

ning man har haft och hur de sett på psykisk sjukdom. Processen till att uppfatta en person

som psykiskt sjuk och att fenomenet ur en samhällssyn kan tolkas som psykisk ohälsa, snarare

än ett syndrom som syftar till att man är besatt av andar eller dylikt, har tagit tid för att för-

klara. Tanken kring att dessa företeelser är något naturligt och vanligt som kan ses som en

psykisk sjukdom, med möjligen medicinsk behövlighet som botemedel, har länge debatterats.

(Åsberg & Agerberg, 2009: 31)

Vidare pratar redaktörerna om hur en psykisk sjuk person eller en person som lider av nå-

gon psykisk sjukdom upplevdes förut av människorna på den tiden och hur de gick till väga

för att bota denne individ som var psykisk sjuk. De individer som hade någon psykisk sjuk-

dom ansågs ha drabbats av övernaturliga varelser då de tagit över individens själ. Bodemedlet

till detta var att man genom sociala medel försöka bota personen, exempel på detta var att

hota, skrämma, förhandla med, muta eller också lugna ner personen. På detta sätt trodde de att

4

dem kunde nå fram till individen och genom de sociala medlen försöka få ut den övernaturliga

anden för att få den psykisk sjuke frisk, eller fri från sin ande. För att få en djupare förståelse

kring ande utdrivning och dess magiska behandling av (exorcism) finns i Nya testamentets

Markusevangelium (Åsberg & Agerberg, 2009: 31).

”När Jesus steg ut båten kom en man emot honom från gravarna. Han

var besatt av en oren ande och hade sitt tillhåll ibland gravarna. Inte

ens med kedjor kunde man längre binda honom. Flera gånger hade

han bundits till händer och fötter, men han hade slitit av kedjorna och

sprängt bojorna, och ingen kunde få bukt med honom. Dag och natt

höll han till bland gravarna eller uppe i bergen och skrek och sargade

sig med stenar” (Åsberg & Agerberg, 2009: 31).

Detta var en kort berättelse om hur en person med psykisk ohälsa kunde bete sig under Jesus

tid. På denna tid uppfattade man en person med ett sådant beteende som psykiskt sjuk och att

anledningen till detta var för att personen i fråga säkerligen var besatt av en ond ande. Idag

hade vi däremot konstaterat mannens ställning som ett kroniskt psykotisk beteende.

Redaktörerna hävdar även att man under Platons tid enligt psykologiska sjukdomsmo-

dellerna, menade sig tro att en person med överflödigt uttryckande av emotioner kunde jämfö-

ras eller stämplas som en individ med psykiska bekymmer. Idag är det mer än normalt, eller,

mer konkret positivt att uttrycka det man känner och faktiskt ha emotioner. Det är ytterst vik-

tigt att uttrycka det man känner, snarare än att hålla dessa emotioner inombords (Åsberg &

Agerberg, 2009: 32). Däremot har orsakerna till dessa psykiska insjuknanden under senare tid,

kring 1960 – 1970 – talet syftas bero på olika sociala faktorer. Dessa sociala faktorer inklude-

rades till den andra förklaringsmodellen, nämligen de sociala modellerna. Enligt dåtidens

psykolog, Ronald Laing var en psykiskt sjuk individ en återspegling på ett sjukt samhälle. En

annan förklaringsmodell, den biologiska modellen, syftade på att personer med psykiska be-

kymmer kan ha kroppsliga orsaker till det tillstånd man är i. Den medicinska sjukdomsmo-

dellen å andra sidan inkluderade alla dessa ovan nämnda modeller i försök på att förstå varför

en individ kan orsakas av ostabilitet i psyket (Åsberg & Agerberg, 2009: 32 - 33).

2.2 Hälsa i psykiatrisk omvårdnad

Författarna Arvidsson och Skärsäter (2006) redogör för tre förutsättningar som bidrar till väl-

mående och bra hälsa: autonomi, gemenskap i ett socialt sammanhang, aktiviteter och hand-

5

lingar. En viktig nyckelfaktor till bra välmående är att älska sig själv och uppskatta sig själv i

första hand och detta menar författarna Arvidsson och Skärsäter (2006) kan uppnås via sam-

spel med andra människor. Vidare pratar författarna om att människan måste lära sig älska

och uppskatta någon annan för att lära sig älska och uppskatta sig själv.

(Arvidsson & Skärsäter, 2006: 32).

Sjuksköterskor som jobbar inom psykiatrisk omvårdnad påpekar att vikten av att känna

medverkan i sociala omgivningar är då de ger upphov till kännedom av hälsa, det ger samti-

digt en uppfattning av patienter som är sjuka att de ger mindre bra uttryck för sina sociala

relationer och det gör så att även stämningen blir mindre bra pga. deras sjukdom. Författarna

Arvidsson och Skärsäter (2006) menar vidare att det som är bra för människan är uppskatt-

ning, status och stolthet vilket de menar är hälsofrämjande och detta förstärks genom att man

är delaktig med andra och har samhörighet till andra människor. (Arvidsson & Skärsäter,

2006: 32- 33).

Det som är viktig att poängtera här menar författarna Arvidsson och Skärsäter (2006) är att

hälso- och sjukvårdens viktiga faktor är, att vid sidan av att bara bota och lindra patienters

sjukdom, att de också flitigt hjälper patienter att stärka det individuella subjektet dvs. hälsan.

(Arvidsson & Skärsäter, 2006: 21)

2.5. Psykiatriska kliniken

Psykiatriska kliniken som vi har gjort vår studie vid, delas upp i vuxen- och ungdomsmottag-

ningar och omfattar både öppenvård och heldygnsvård. Den nästnämnda finns på Länssjukhu-

set och inkluderar tre avdelningar: Piva (psykiatrisk intensivvård och akutintag), avdelning 19

och avdelning 26 och är dessa avdelningar vi skall behandla härnäst.

Piva består av tio vårdplatser, respektive akutintag och består av läkare, sjuksköterskor,

skötare och kurator och psykolog vid behov. Denna avdelning samarbetar med verksamheter

som företagshälsovård, intresseorganisationer, kommunens socialförvaltning och psykiatriska

öppenvårdsmottagningar. På avdelning 19 finns det tolv vårdplatser och de sjukdomar som

behandlas är affektiva sjukdomar, dessa är ätstörningar, nedtrappning av läkemedel och agite-

rade psykotiska sjukdomar.

Här finns också Elbehandling (ECT), barngrupper och behandling av psykos i samband

med barnafödande och det är cirka 25 anställda: allt från läkare, sjuksköterskor och skötare,

till kuratorer och läkarsekreterare. Heldygnsvården finns dock på avdelning 26, som represen-

terar åtta vårdplatser anpassat för personer som har bekymmer med egen hantering av hem-

vård, eller hemsysslor i allmänt. Denna avdelning består, som de ovan nämnda avdelningar,

6

också av samma form av personal. Alla dessa arbetar tillsammans och delar samma motto: att

fånga patienternas specifika behov och anpassa dessa till de sysslor som ingår inom vården.

Inom den psykiatriska öppenvården finns det olika mottagningar:

- Affektiv mottagning: Dessa patienter har vanligtvis redan haft kontakt med psykia-

triska kliniken.

- Minnesmottagning: Hit kommer personer som är dementa, oavsett kön eller ålder. Lä-

kare och psykologer arbetar här tillsammans i förhållande till demensutredningar som

är på specialistnivå och informerar patienterna kring kommande åtgärder vid behov.

Detta är en öppen mottagning.

- Psykosmottagning: De som kommer hit är vanligtvis schizofrena eller/och lider av

vanföreställningar eller paranoid psykos. Här försöker man som på ”minnesmottag-

ningen” förbättra patienternas livskvalitéer genom behandlingar och utredningar.

- Substitutionsmottagning: ”Här bedrivs läkemedelsassisterad behandling vid opiat be-

roende, i samverkan med kommunerna”.

- SVK – mottagning: Här finns särskilt vårdkrävande patienter, som lider av svåra psy-

kiska sjukdomstillstånd, personer som har psykiska störningar med allvarliga självde-

struktiva/destruktiva symtomyttringar eller hjärnskadesyndrom med liknande problem

(som de ovan nämnda).

- Ungdomspsykiatrisk mottagning: Denna mottagning omfattar yngre personer som är

15 – 25 år. Hit kommer personer som har svårigheter i deras liv, även självmordsbe-

nägna patienter kommer hit.

- Äldrepsykiatrisk mottagning: På avdelning 26 finns mottagning av äldre med psykisk

ohälsa, dessa brukar vara pensionärer. Personalen brukar hålla sig både inom- och ut-

omhus med patienterna.

- Ätstörningsenhet: Hit kommer patienter med idealpsykiska svårigheter, som Bu-

limi/Anorexi. Här finns kuratorer, psykologer, psykiater etc.

Här erbjuder man och genomför utredningar, behandling och aktivt omvårdnadsarbete med

strävan mot en för patienten ökad autonomi och förbättrad livskvalitet, i vissa fall det samma

7

för dennes anhöriga. Här bedrivs läkemedelsassisterad behandling vid opiat beroende, i sam-

verkan med kommunerna.

3.1. Teoretiska utgångspunkter

Inledning

I teorikapitlet kommer vi att behandla olika perspektiv som kommer att omfatta både personal

och patienter och det som sker emellan dessa två grupper. Vi kommer att behandla former

som möjliggör så bra arbetsmiljö mellan dessa som möjligt, detta oavsett via kommunikat-

ionsmetoder, konflikthantering eller organisationsteorier. Vi kommer i takt med dessa an-

vända olika teorier som just preciserar dessa fenomen, vare sig i individuella eller sociala per-

spektiv. Dessa kommer vi förhållandevis att dela upp i tre olika element; individuella perspek-

tiv, sociala perspektiv och organisationsteori, som tillsammans kommer att utgöra grunden för

vår studie. Genom att använda dessa teorier kommer vi att fördjupa oss i verksamheten och

dess helhet. Teorierna kommer underlätta för oss att förstå personalens välbefinnande på deras

arbetsplats och få oss att spekulera kring vad som skulle kunna förbättras.

I stort sätt lyfts ”organisationsteorin” upp som en dominerande del i studien, frågan här blir

hur kommunikation och terapeutiska modeller kopplas samman till organisationsteorin. Ur en

socialpsykologisk synsätt och av det vi genom studie åren lärt oss anser vi att kommunikation

är lösning till alla problem inom en organisation. Det är av denna anledning som att vi har

valt att dela upp teorin i tre olika element. För att dynamiken inom personalen skall vara bra,

skall de också ha rätt till terapi hos kuratorn för att vi anser att det är viktigt för även persona-

len att få utlopp för de emotioner de upplever under arbetspasset. Samtidigt som de även be-

höver filtrera med deras känslor med andra i sin omgivning om vad som sket under dagens

arbete eller natt arbetet. För att det skall fungera bättre på en arbetsplats, speciellt vid psykia-

triska kliniker är det nödvändigt att personalen kan då och då få ge utlopp för deras känslor

och upplevelser de får uppleva under arbetet. För att de är viktigt att de själva mår bra och för

att sedan kunna utföra ett bra arbete.

Dessa teorier har i syfte att kunna skapa bra förhållningsätt mellan personalen emellan samt

mellan personalen och patienterna, där vi anser att kommunikationen utgör en stor del av på-

verkningen då interaktion mellan dessa skall uppstås.

Val av teorier har vi utformat med anledning till att skapa bra förhållningssätt personalen

emellan och mellan personal och patienter, då kommunikation utgör en stor inverkan på hur

interaktionen mellan dessa uppstår och behålls.

8

Kommunikationen spelar stor roll i och med att den syftar till bra sammanhållning vilket

också leder till bra sociala samspel. När det finns bra relationer, så finns det också bra arbets-

miljö och vi finner det som relevant att det enbart är i kommunikation som konflikter kan lö-

sas.

3.1. Individuella perspektiv

Maslows behovspyramid

Abraham Harold Maslow

Abraham Harold Maslow har utformad en trappyramid/behovspyramid där han redogör för

människans grundläggande behov. De åtaganden som han återger i denna pyramid är absolut

definitiva för att människan ska överleva, må bra och känna sig trygg med sig själv och med

andra i dens omgivning. Dessa är enligt honom hierarkiskt ordnade beroende på hur väsent-

liga dessa är för människan. Det finns dock två behov som han menar måste uppmärksammas

i dessa, nämligen:

Utvecklingsbehovet: det som driver de mål som gör att människan mår bra och det gör

denna genom att bekräfta sig själv och må själsligt bra.

Bristbehovet: prestige, kärlek, trygghet och respekt måste tillfredställas för att man ska

vara lycklig, brist på detta skulle innebära bromsning i individens utveckling av dessa

faser

Dessa tillsammans blir komponenter som vägleder människan mot den väg den gynnar henne

(Tamm, 1991:100 – 103). Den modell som Maslow ritar upp består av fem beståndsdelar som

alla utformar en form av pyramid:

Dessa behov behöver inte förhållandevis just omfatta de behov som berör ett samtal eller en

diskussion inom en arbetsplats, det syftas istället till de behov som människan i allmänt behö-

1. Självförverkligande

2. Självuppskattning

3. Kärlek och gemenskap

4. Trygghet

5. Fysiologiska behov

9

ver och de mest primära är enligt Maslow de "fysiologiska behoven" som inkluderar dryck,

mat och sömn (Lindmark & Önnevik, 2006: 34). Den ovan nämnda teori inkluderar han till

den första fasen inom den pyramid han yttrar sig om då han upplever det som en grundläg-

gande faktor för överlevnad, under tiden som att han hävdar att trygghet och säkerhet är vik-

tiga mekanismer i människans självuppskattning, det finns "behov av tak över huvudet", man

behöver alltså känna sig säker i den miljö individen befinner sig i (Lindmark & Önnevik,

2006:34).

Sedan kommer man till den nivå där människan utöver all säkerhet och välmående behöver

yttra sig kring något och bli en del av en gemenskap. Individen behöver social interaktion för

att denne skall må bra rent psykiskt, han eller hon måste antingen ingå i en grupp eller rentav

umgås med någon. Utöver kontaktbehovet behöver personen i detta sammanhang bekräftelse

och uppskattning, dvs. "feedback". Det sistnämnda steget är då individen efter alla dessa be-

hov faktiskt uppfyller sina egna förutsättningar och både uppskattar och berömmer sig själv,

alltså behovet av självförverkligande (Lindmark & Önnevik, 2006: 34 - 36).

Om man specificerar alla dessa behov kan man finna vardagssituationer som väl kan an-

knytas till dessa teorier. Lönen är ett grundläggande element för människans välmående, ur

det hälsomässiga perspektivet. Individens behov måste enligt Anders Lindmark och Thomas

Önnevik uppfyllas ur alla plan i denna nivå (Lindmark & Önnevik, 2006: 35 - 36).

Vad gäller trygghetskänslan, kan detta enligt författarna förankras med att de som är högre

ställt på en arbetsplats skall ge sina arbetanden en bra miljö, där både tryggheten, respekten

och säkerheten värderas som viktigast. Arbetsprestationen skall enligt dessa teorier bli betyd-

ligt bättre, där de anställda av denna anledning kommer att känna sig betydligt bättre både

fysiskt som psykiskt. Ur det psykiska perspektivet kan möten mellan de anställda vara en nyt-

tig lösning, där eventuellt olika former av grupper skapas i syfte på att skapa samhörighet, dvs

en "vi - känsla" (Lindmark & Önnevik, 2006: 35 - 36).

För att tjänstutövandet av psykiatriarbetet inuti organisationen ska påverka personal och pati-

enter på ett bra sätt måste dessa ovan nämnda händelseförlopp i denna pyramid följas. Har

man brist i dessa kommer man varken kunna fungera psykiskt eller fysiskt, eller vara till hjälp

för någon annan. När man kommit över dessa steg är det dags att tänka på en högre nivå och

veta vad eller vem man egentligen handskas med i arbetet och hur man går till väga för att

utföra arbetet inom vårdpersonalen och med patienterna.

10

3.2. Sociala perspektiv

Terapeutiskt bemötande

Harlene Anderson

Harlene Anderson (1997), familjeterapeuter, menar att språket är det verktyg som underlättar,

vägleder och hjälper oss att förstå, tolka och kommunicera med andra människor. Språket i

sig behöver inte enbart syfta till att vi faktiskt yttrar och via tal- och skrift, utan representerar

enligt henne ord, ljud, tecken, gester och all sorts verbal eller nonverbal kommunikation.

”Språket representerar inte verkligheten, utan språket är verkligheten.

På ett sätt är det inte språket som finns inom oss, utan det är vi som

finns i språket. Och det är i språket som vi möts i dialoger, där vi

skapar mening, där vi hittar ett sätt att förstå vår verklighet. I språket

skapar vi vår värld, och språket finns i vår värld”, menar hon (Abra-

hamsson & Berglund, 1997: 66).

Det finns enligt Anderson ett par viktiga principer för en terapeutisk konversation:

I. ”Terapeuten observerar konversationen som något unikt.

II. Terapeuten tar ansvar för den relation som skapas och skapar därigenom ömsesidigt

samspel i den dialog som uppstår.

III. Terapeuten låter klienten själv redogöra för vad den anser vara viktigt utan att poäng-

tera för vad denna själv tycker. Klienten skall vara i centrum.

IV. Terapeuten försöker via maximal närvaro förstå, betrakta och analysera det språk och

de metaforer klienten redogör för.

V. Terapeuten pratar i den nivå som krävs för att klienten skall förstå vad som sägs, dvs.

på ett samarbetande sätt.

VI. Terapeuten visar tydligt att det som sägs är betydelsefullt och är därmed lyhörd och

närvarande.

VII. Terapeuten lyssnar noggrant och iakttar allt som blir sagt och drar inga förhastade

slutsatser. Man skall inte förstå för snabbt, om man ens kommer att göra det någon

gång.

VIII. Terapeuten kommer med mångfaldiga eller/och motsägande idéer samtidigt och är

”multi- partisk”.

IX. Terapeuten kommer med nya frågor som kräver nya svar. Eventuellt frågor som ger

utrymme för ett nytt sätt att samtala.

11

X. Terapeuten kommer med egna förslag, åtaganden och idéer som får klienten att tänka

om och bidra med egna slutsatser kring det som sägs” (Abrahamsson & Berglund,

1997:65).

Avsikten med dessa former av terapier är att klienten ska få möjlighet att se nya perspektiv på

de skeenden eller på den situation denne befinner sig i och om troligt, kunna bearbeta sin

historia, sitt liv och sin framtid i ett förändrat kontext (Abrahamsson & Berglund, 1997:66).

Här är jag och kommer fortsätta har tagit det lugnt har velat kolla igenom ordentlig;) så innan

du gör någonting kan du kolla på det jag har gjort o så kan du tala om för mig va du tycker

och hur vi ska dela upp den.

Vissa av dessa terapeutiska metoder använder kuratorn med både personal och patienter vid

psykiatriska kliniken. Av denna anledning har vi lyft fram denna modell som ett hjälpverktyg

för hur ett terapeutiskt bemötande kan se ut.

3.3. Kroppsempatisk kommunikation

Karin Bengtsson

Karin Bengtsson, utvecklare för terapeutiska samtal, menar att man genom kommunikation

kan tyda på hur en individ upplever en situation, beroende på hur den uttrycks. Att koppla

samman förståelse för detta är inte så lätt som det kan verka: För att förstå en annan människa

måste man kunna läsa av, förstå och veta hur man själv fungerar och hanterar olika förhållan-

den, vare sig individuell eller i samband med andra personer. Det är på detta sätt som att man

kan koppla egna smärtminnen till någon specifik händelse när någon exempelvis skadar sig,

det är på detta sätt som att en ”kroppsempatisk” kommunikation kommer till stånd (Enqvist &

Bengtsson, 2005: 86).

Hur ofta händer det att man faktiskt är medveten om situationen då man faktiskt är stressad

eller utbränd? Hur väl insatta är vi i dessa tillfällen? Har vi någon koll på vår andning, fysio-

logiska reaktioner, muskelspänningar och kroppshållning i dessa sammanhang, eller någon

gång alls? (Enqvist & Bengtsson, 2005: 86 – 87).

Denna teori inkluderar vi enligt vår mening till terapeutiskt samtal, ju fler teorier inom

denna gren som vi använder, desto bättre för förhållandet mellan arbetande och patient.

12

3.4. Socialitet och responsivitet

Johan Asplund

Johan Asplund (1987) nämner i boken ”Det sociala livets elementära former”, en teori om

socialitet och responsivitet som vi vidare utvecklar i textens gång. Vad han menar med dessa

två begrepp är att begreppens handlar om människans sällskaplighet och individernas villighet

att ”svara”, när det exempelvis ställs frågor till honom eller henne. Responsiviteten är så stark

att den får människan att ofta ställa frågor bara för att få möjlighet att

svara.(Asplund,1997:29).

Enligt Asplund beskådas människan som ”socialiserad” (vuxen) först när individens sociala

responsivitet blivit strakt begränsat. Det vill säga att människan är friare innan den kommer in

i vuxen livet och är medveten om sin omgivning och världen i sig. Innan den blir begränsad är

dess ursprungliga tillstånd av dem sociala responsiviteten vild och barnslig. Genom männi-

skans sociala responsivitet utvecklar vi individer vår individualitet. Asplund tar upp vad be-

tydelsen av att betrakta världen ur ”socialpsykologisk synsätt” innebär, där han hävdar att

socialpsykologin är läran om socialitetens och responsivitetens integration med varandra.

Socialpsykologins tankesätt består i att beskåda människan som socialt responsivt eller som

responsivt social. (Asplund,1987:30)

Responsivitet är en generell svarsbenägenhet, dvs. att människan är responsiv varelse och

att den har en generell benägenhet att respondera på stimuli. Att kunna få reflex och reaktion

är också något som tillhör responsivitet som sedan även leder till förklaring av vissa reaktion-

er som vi människor har (Asplund, 1997: 30-33).

Responsiviteten anknyter vi här till människans ”individuella” och ”sociala” perspektiv och

anser att detta är ett viktigt moment för människans psykiska hälsa.

3.5. Creative Explorations – New approaches to identities and audiences"

David Gaunlett

David Gauntlett pratar om att människan på ett eller annat sätt har en typ av identitet och att

detta slag av identitet kommer främst till tals via synliga uttryck och konstfulla aktiviteter.

Människan uppfattar som mest intressant är att överflytta kunskap runt ”självet” och dess ex-

istens och detta gör den gärna via aktiviteter så som: Pussel, målningar, lekar, fotograferingar

och inspelningar av naturljud etc. Detta blir en form av identifiering och en yttring av vad

13

man känner och tänker inombords, utan att behöva bli dömd för det som är ens ”eget" speci-

ella verk. (Gauntlett, 2007:92).

Under tidigare teorier som inkluderar intervjuer och observationer kommer de till en viss

del åt ”generella” hypoteser som människan föreväntar sig, och vad man däremot betraktar

lika verkligt är det vardagliga tillträdet som inbegriper ”modernitetens” ramar- alltså tekniken.

Som tidigare nämnt pratar författaren om hur man kan utrycka sig visuellt och genom att man

med hjälp av bilder, målningar, texter, inspelningar och egna skapelse, han menar att genom

dessa kan individen yttra sig. Gaunlett menar att man genom att hålla individer i gång med

aktiviteter och andra metoder få en inblick på hur människan fungerar och hur dess förmåga

att yttra sig är.

Man kan eventuellt lista ut dess intelligensförmåga och hur dess hjärna fungerar men man

kan dock inte veta exakt om det system som finns i hjärnan. (Gaunlett, 2007: 92 – 93).Vad

som egentligen sker i en individs huvud, just i den miljö den lever i och det som omger perso-

nen beror delvis på vilka steg individen går igenom inom en dag eller under längre perioder.

Han menar att individen i dag intar många olika roller och att sedan blir den förvirrad utav

dess val av roller den intar, men trots detta så har personen i sig sin egen uppfattning av situat-

ionerna i helhet. (Gauntlett, 2007:93 – 94).

3.6. Organisationsteori

Miljöterapi Göran Ahlin Göran Ahlin (1986) menar att man omöjligt kan hjälpa en individ utan att ha en sak i åtanke:

att människan är en enskild tänkande individ, en både upplevande och kännande sådan som

har ansvar för både handlingar och det liv som rör denne. Det krävs ett medel för att uppnå ett

mål och Ahlin menar i detta fall att det är att få kunskap om den fria individen ur två perspek-

tiv, om de krafter som kommer inifrån och om de krafter som omringar människor (Al-

hin,1986:9).

Socialpsykologiska perspektiv om individen i förhållande till samhället är grunden för vad

Miljöterapi innebär, dvs. att människan "är en produkt av alla social relationer och hennes

psykiska sjukdom som ett resultat av skadliga samspel mellan dessa". Ytterliggare perspektiv

som läggs till grund på denna teori är relationen mellan objektet och subjektet, samt mellan

det Ahlin menar är psykiska funktioner, i gruppanalysen, " i förhållandet mellan individen och

gruppens nätverk etc. "(Ahlin, 1986:10 - 13).

14

Viktiga anmärkningar som bör fullföljas inom denna nätverk, är följande::

1. Utvecklingen av kollektiva ansvarsfunktioner i vården, inkluderande patienters med-

ansvar

2. Utveckling av personal - och - patientroller, rolldiffusion, "mobilisera latenta tera-

peutiska resurser".

3. Utveckling av öppen kommunikation, inom institutionen och med dess omgivning.

4. Tyngdpunktsförskjutning mot verksamheter i grupp och gruppterapi som ersättning

för individuell behandling.

5. Utformning av dagens alla verksamhetspass och av verksamhetens alla delar till att

bli terapeutisk verksamma - göra "vardagen till behandling".

6. Att utveckla kompletterande grupporienterade och socialt betingande perspektiv på

psykiska störningar: ta fasta på de interpersonella och de samhällsbetingande bidra-

gande orsakerna till en persons psykiska symtom eller ohälsa. Detta innebär att ta

fasta på sådana alternativa perspektiv både i diagnostik och i praktisk behandling,

tex att dra nytta av det sociala nätverkets konstrukiva krafter och samtidigt söka ne-

utralisera de destruktiva (Ahlin, 1986:15-16).

7. Dessa ovan nämnda teorier hjälper till att smidigare dra nytta av de resurser som er-

bjuds, eller att helt enkelt användning av outnyttjade metoder hos både personal,

personalgrupper, patienter, patienters familj/vänner, arbete och närsamhälle (Ahlin,

1986: 16).

3.7. Konflikt och Förändring

Eric Olsson

I många arbetssammanhang kan man tala om konflikter, oavsett i vilken grad dessa yttras på –

om dessa överhuvudtaget gör detta. Det finns enligt Eric Olsson (1988) många åtaganden då

dessa undangöms och görs diskreta, detta innebär dock inte att problemet försvinner, den blir

snarare mer specifik då denna inte uppmärksammas (Olsson, 1988: 37 -38). Kurt Lewin

(1952) redogör enligt Olsson för en förändringsmodell som omfattar element som sker då

dessa problem görs fokuserade, nämligen:

1. Upptining: Åtgärder utförs i syfte på att lösa upp balansen mellan olika ”krafter” i det soci-

ala systemet så att detta blir instabilt.

2. Rörelsestadium: Det blir tack vare det ovan nämnda ”ingrepp” möjligt att gripa sig an med

handlingar som bidrar till förändring i förhållandet mellan personerna i systemet på olika sätt.

15

3. Nedfrysning: Denna förändring slår igenom då denna slutförs. Detta gör det genom att åter-

igen bringa fram den balans som rubbats under processen och ”låses fast” i det nya läget.

Dessa har speciellt uppmärksammats i förhållande till förändring i grupper, lokalsamhällen

och organisationer. Utgångspunkten här är enligt Lewin att hålla i jämvikt olika krafter i det

sociala systemet och därigenom balansera dessa (Olsson, 1988: 32).

Det är utan tvekan ett måste, att förändra på något, för att ett problem skall lösas. Olsson

menar att ”förändring” är nyckeln till en problemlösning. Att stanna eller gå tillbaka till meto-

der som inte fungerat är enligt honom aldrig den rätta utvägen (Olsson, 1988: 28). Dessa för-

ändringar kan yttras genom fyra olika nivåer, beroende på vilket tillvägagångssätt man utgår

ifrån. Spontana förändringsprocesser, planerad förändring nerifrån eller planerad förändring

uppifrån samt kvasispontana förändringsprocesser blir här de metoderna att satsa på. Den

förstnämnda förändringen, menar författaren, blir lämplig i situationer då det förekommer

plötsliga ”nya” händelser, vare sig en gång eller flera gånger i rad, som förvirrar de arbetan-

dena. Det gäller här för individen att anpassa sig till dessa händelser som uppstår på arbets-

platsen.

Ett exempel kan här förknippas till ständig nya kollegor eller tvärtom, samma personal med

ständigt nya arbetssätt. Begreppet står enligt Olsson för de oundvikliga processer som sker i

organisationen, exempel ständigt nya lärare på en skola (Olsson, 1988: 36). Den nästnämnda

teorin omfattar de förändringar som uppkommer i de sammanhang man kommer med diskuss-

ioner kring problemet, man är alltså medveten om denna gärning. Det skapas i detta fall en

informell grupp som diskuterar och, om möjligt, löser konflikten (Olsson, 1988: 37).

Olsson menar att förändringsprocessen har sitt ursprung ”i en konflikt mellan behov och

önskningar och de möjligheter att tillfredställa dessa som arbetsformerna för närvarande ger”(

Olsson, 1988: 37). Förändringen kan dock inte göras med ekonomiska eller andra bistånds-

former, det handlar här om samarbete och vilja att förändra och utveckla. Första steget till

förändring blir här att medvetandegöra de konflikter, svårigheter eller de problem som finns,

och genom detta tillsammans påverka de beslut som skall tas inom organisationen. Att förfat-

taren benämner denna förändring med begreppet ”nerifrån” kan för exempelvis ”elever” upp-

fattas som förändring ”uppifrån”. Planerad förändring uppifrån lyfts fram från de personer

som är högre ställda i position, exempelvis chefer. De förslag på förändringar som ges, lyfts

här fram och diskuteras i gruppen. Viktigt blir här att vinna kunskap om det som blir an-

norlunda och de strategier man gemensamt kommer fram till med chefen.

16

Den sistnämnda förändringen syftar på en mer intim form som gör att man delar med sig

egna resonemang och upplevelser av situationen, psykoterapi, former av utbildningar och or-

ganisationsprocesser är här de tillvägagångssätt man utgår ifrån (Olsson, 1988: 38).

4. Metod

Inledning

Under metodkapitlet skall vi presentera hermeneutik som tolkning av materialet, kvalitativ

intervjuforskningsmetod, en välgenomförd intervju, urval, tillvägagångssätt vid intervjun och

observation, förförståelse, etiska frågor i intervjuundersökningen och reflektioner kring äm-

nesval och Intervjuroll. Vi har även valt att utgå från en blogg, för att få ett annat perspektiv

förutom de intervjuer som vi har tagit del av.

Anledningen till att vi har valt hermeneutik som tolkning av materialet beror på att vi ville

få en djupare tolkning av den informationsinsamling vi fick. Denna tolkning ger utrymme för

en djupare förståelse när man observerar. Kvalitativ intervjuforskningsmetod valdes för att

den handlar om att komma ett socialt fenomen närmre då man vill fördjupa sig i ett område, i

vårt fall handlar det om den verksamhet som vi har analyserat. Eftersom att vi har intervjuat

ett flertal personer upplevde vi det som viktigt att poängtera för hur en välgenomförd intervju

skall struktureras upp och är därför en viktig utgångspunkt i vårt metodkapitel.

För att ytterligare tydliggöra vad psykiatriska kliniken omfattar och hur vi har valt att be-

gränsa oss, har vi med anledning till urvalet beskrivit hur vi har gått till väga i detta perspek-

tiv. Eftersom att det kommande kapitlet kommer att omfatta det som respondenterna har sagt,

kommer vi i metodkapitlet redogöra för vårt tillvägagångssätt vid utformningen av dessa in-

tervjuer. Därefter kommer vi även att förklara hur vi har observerat och vad detta har innebu-

rit för oss som observatörer. Vi kommer dessutom att på ett mer specifikt sätt redogöra för

vad det innebär att observera och hur det gick till.

Förförståelsen valdes på grund av att vi ville ha en djupare förståelse av själva verksamhet-

en, eftersom att man ofta har en hypotes kring hur det ser ut och vad som sker. Här kommer

vi även att prata om vad det innebär att ha förförståelse och vilken betydelse erfarenhet kan ha

i denna. På grund av etiska skäl valde vi att reducera bort personlig information kring de som

vi har intervjuat. För att få förtroende fick vi detaljerat förklara vilka vi är och att de kommer

att vara anonyma i förhållande till detta projekt. Slutligen beskriver vi hur vi upplevde situat-

ionen som intervjuledare, detta framkommer under titeln ”reflektioner kring ämnesval och

intervjuroll”.

17

4.1. Hermeneutik – tolkning av materialet

Hermeneutik innebär enligt Thorstén Thurén (2007) tolkningslära och är en bra grund för att

förstå människan eller en social företeelse. Genom att sätta sig in i människors situationer och

kanske uppleva det själv så växer förståelsen för det man undersöker och detta kopplar vi

även till vår studie.

Thurén talar om att hermeneutik är humanistisk på så sätt att den tror, bearbetar och tolkar

fler relativistiska tankegångar än enbart en, dessutom redogör han för denna form av metod

och utgår från att man genom egna upplevelser bygger upp förståelse för det man arbetar med.

I detta sammanhang menar han att förnuftet inte alltid räcker till för att analysera vissa san-

ningar det som också bör finnas med är bland annat empatin och igenkännande.

(Thurén,2007:94-103).

Hermeneutik är viktigt i dem sammanhang forskaren också tolkar. Det blir även enklare att

sätta sig i situationen och därmed kan vad gäller observationen och analysen bli en djupare

förförståelse. Det är en fördel att vi människor förstår varandra och kan genom tolkningar

också växla ord och kompromissa om saker och ting på ett relevant sätt som kan göra båda

parterna nöjda.

Det hermeneutiska tillvägagångssättet passar oss just för att vi skall försöka tolka, läsa av,

förstå och analysera på ett djupare plan, hur kommunikationen är en del av organisationens

hjälpmedel, samt hur den påverkar de arbetande respektive patienterna.

4.2. Kvalitativ intervjuforskningsmetod

Kvalitativ metod samt kvalitativ intervju, är något som undersökare använder sig av när det

handlar om att komma ett socialt fenomen närmre eller en händelse som man vill fördjupa sig

i för att få närmre information om. Det kan ta tid att genomföra intervjuer för att det kan ta

från en timme och upp till tre timmar, samt att det finns begränsningar vad gäller hur många

personer man skall intervjua. Ifall man skulle missa något eller behöver mer information så

kan man gå tillbaka till informanterna och be dem om det. Efter att ha samlat all information

så kan man upphöra det när man har det material som man behövt. Det kan hända att in-

samlingen av data och den analys som göras under undersökningen smälter samman och där-

med kan det hända att man växlar mellan dessa. (Holme, 1997:99–100)

Holme (1997) pratar om kvalitativ metod, där han påvisar dess innebörd är såsom närhet

vid subjekt - subjektrelation mellan forskaren och undersökningsenheten. Genom att skapa ett

möte på nära håll och möta den situation som organisationen befinner sig är det enklare att

18

studera och utforska det. Man försöker med hjälp av denna metod och genom inre perspektiv

förstå helheten med fenomenet som undersöks. Han menar att man skall både med hjälp av

inre och yttre perspektiv förstå och förklara femnomenet (Holme, 1997: 91-92).

Här skall vi redogöra för fyra principer som skall vara gripande för en frågeställning. Den

första baseras på närhet till undersökningsenheterna och med detta menar han att fysisk närhet

är viktigt, dvs. att bemöta enheten ansikte mot ansikte. Detta innebär också social närhet och

ömsesidig tillit dvs. från personal till patient och från personal till intervjuare i vårt fall.

Detta underlättar för undersökarna att få reda på enhetens verksamhet och de individuella

personernas vardag. Det är upp till forskaren att ange korrekta aspekter av händelserna som

berättas eller av det insamlande materialet. Nästa steg av principen innebär att undersökarna

skall utföra återangivningen av det insamlande materialet på ett riktigt eller sann sätt av det

som sagts och skett. Det skall rapporteras på ett beskrivande sätt av vad enligt forskarens ob-

jektiva åsikter har ägt rum. Under den tredje nivån bör rapporten omfatta tydligt skildrande

framställningar såsom t ex om handlingar, människor eller aktivister, i den graden är viktig att

förstå något om det som undersökts.

I den sista nivån så hävdar Holme, för att få den bästa möjliga förståelsen av något man

undersökt skall rapporten innehålla direkta citat för att visa individens egna uttryckssätt, det

gäller att både ha med skriftliga och muntliga dvs. om man har både och. (Holme, 1997: 91-

92).

4.3. En välgenomförd intervju

Genom att utföra en bra intervju ger den data som fullgör för särskilda krav på brukenheten. Dessa krav som författaren Annika Lantz (2007) pratar om och som används oftast under ve-tenskapliga sammanhang är:

”metoden måste ge tillförlitlighet resultat” (kravet på reliabilitet),

resultat måste vara giltiga (kravet på validitet) och

det skall vara möjligt för andra att kritiska granska slutsatserna.

Dessa krav ställs på alla metoder inför datainsamlingen inom yrkesmässiga samhörigheter.

Den information som ges under intervjun utgör data som efter behandling och analys ger

resultat som finns i grunden för att bidra till någon form av slutsats eller beslut. Begreppen

reliabilitet och validitet är två komponenter som beskriver värdet av intervjun, för att även

resultatet skall bli användbar. Ordet användbart i denna bemärkelse skiftar i olika kontex-

ter. Det ställs högre krav på den som blir intervjuad än vad kravet skulle bli under ett var-

19

dagligt samtal. Lantz beskriver intervjun på detta sätt: ”en väl genomförd intervju skall

möjliggöra resultat som är tillräckligt tillförlitliga och giltiga för att vara nyttiga och an-

vändbara för andra och kunna komma andra till del”. Oavsett om resultaten skall använ-

das till vetenskapliga eller praktiska syften så måste resultaten tjäna till något. (Lantz,

2007: 10)

En undersökning av kontakten mellan två personer (möte på nära håll) innebär enligt

Martyn Denscombe (2009) direkt förbindelse mellan undersökaren och respondenten.

Forskaren kan upprätta på fältet. Detta slag av metod hjälper forskare att få möjligheter till

sin undersökning. Till skillnad av postenkäter, telefonintervjuer så får man bättre kontakt

genom ansikte mot ansikte metoden där man också som intervjuare kan se om den som

man intervjuar ger en riktig information eller en oriktig. Svaren som ges är högre vid in-

tervjun ansikte mot ansikte än om man skulle använda andra metoder. Det är något som vi

håller med om eftersom man har en nära relation och speciellt när man vunnit responden-

tens förtroende. (Denscombe, 2009: 28-29)

4.4. Urval

För att skapa en tydligare bild av vilka personerna är och vilken ställning dessa har i förhål-

lande till sitt yrke, kommer vi nedan att rita upp en tabell i hopp om att tydliggöra detta ytter-

ligare. Vi kommer dock fortfarande att utgå från de etiska aspekterna som vi har redogjort för

i början. Av denna anledning betecknar vi personerna i siffror, dvs. ”Respondent (1)” etc.

Utöver dessa intervjuer kommer vi även att utgå från en blogg, för att föra in ytterligare ett

perspektiv i intervjudelen. Tanken här är att få andra perspektiv utöver de vi redan har fått

från kliniken. Det kan ibland vara intressant att se andra synsätt än bara en. Information

kommer dock att uppges kring bloggaren, då han själv publicerat namn och efternamn. Denna

tabell har vi valt att framställa här under urvalet för att presentera intervjupersonerna samt

bloggaren.

20

Modell över vilka vi har intervjuat, samt vilken bloggperson vi har utgått ifrån

Nr Informant Arbetsplats & utbildning

1 Respondent (1) Psykiatriska kliniken, skötare

2 Respondent (2) Psykiatriska kliniken, sjuksköterska

3 Respondent (3) Psykiatriska kliniken, skötare



6 Respondent (6) Psykiatriska kliniken, kurator

7 Simon Rothelius Anställd vid psykiatrisk klinik

Respondenterna samt bloggen vi har använt oss utav, har varit givande för vår studie då det

har hjälpt oss att besvara vårt syfte samt frågeställningen. För att genom intervjuerna har vi

kunnat få kännedom av hur personalen arbetar samt genom dem fått reda på hur patienterna

påverkas av deras arbete på kliniken.

Möjliggörandet av verksamheten utgörs med hjälp av både materiella och finansiella resurser

som med förankring till statliga kommunala bistånd gör dessa tillgångar möjligt. Personalen

består av läkare, sjuksköterskor, sköterskor, psykologer och en kurator som tillsammans bi-

drar till en ökad utveckling av psykisk och fysisk välmående.

Eftersom att olika avdelningar skiljer sig åt inom kliniken, har vi valt att analysera varje av

dessa. De analytiska perspektiven som omhändertas i de omständigheter som relateras till den

hjälp som erbjuds har vi valt att försöka finna via de intervjuer vi har utformat med personer-

na som undersökningen gäller, dvs. från personalens sida. Vi har däremot avvaktat från att

involvera patienterna i dessa, då frågorna eventuellt kan uppfattas som oklara, kränkande,

eller privata. Alla kanske inte kan uppfatta frågorna på ett korrekt sätt och det är inte alltid

man får de svar man förväntar sig. Åtskilda gånger har vi fört intervjuerna i form av diskuss-

ioner för att inte verka särskilt opersonliga eller byråkratiska, således kan vi vid somliga

sammanhang anse att vi några gånger i utbyte samtalade, snarare än att utfråga, trots att vi vid

samtliga tillfällen faktiskt tog fasta vid den information vi var ute efter på samma sätt som att

vi under dialogens gång vid upprepande tillfällen ställde frågor som intresserade oss. Av

denna anledning har vi på urvalet valt att belysa att vi inte utgått från ett statistiskt intervju-

sätt, utan på ett relationellt sådant i form av diskussion, med påtagliga men genomgående frå-

gor.

21

4.5. Tillvägagångssätt vid intervjun och observation

Intervjuernas iakttagelser inleddes då vi med hjälp av Patrik Dahlqvist Jönsson, specialist i

psykiatrisk omvårdnad, blev informerade om vilka vi skulle diskutera med, såväl som att vi

guidades runt i psykiatriska kliniken. Till en början fick vi lite information om vilka avdel-

ningar som finns och hur dessa är upplagda, vid sidan av att vi fick reda på vilka som jobbar

där och vilken utbildning dessa har. Vi hade sedan innan via e- post och telefonsamtal bestämt

tid och ställe där vi skulle träffa Patrik. Han hade i sin tur bokat rum för intervju och fått tag

på sammanlagt sex personer.

Eftersom att bemötandet och första intrycket från första början var bra kände vi inte någon

större nervositet inför intervjuerna som väntade oss. Alla som vi intervjuade var av samma

kön, dvs. kvinnor, men alla dessa var i olika åldrar och hade olika jobberfarenheter och ut-

bildningar. Vi delade upp intervjuerna i olika tillfällen, vid somliga gånger intervjuade vi två

personer samma dag, sammanlagt vid tre tillfällen. För att försöka få så bra och personlig

fakta som möjligt valde vi dock att samtala enskilt med varje person. Via denna metod antog

vi att en mer realistisk synvinkel kan framkomma som en spegel av vad de känner, tror och

tycker om det som berör temat.

Eftersom att vi sedan innan hade strukturerat upp en mall över hur våra frågor skulle se ut

och uttryckas i förhållande till personerna som skulle besvara dessa, hade vi både en hypotes

och en förförståelse för hur reaktionerna och responsen gentemot dessa skulle bli. Med anled-

ning av att vissa av frågorna i vissa fall uppfattades som provocerande (i samband med deras

yrkesåsikter/värderingar) kunde personerna i fråga känna lite obehag och osäkerhet inför den

fråga de uppfattade som ”farlig”, därför lät vi de spekulera kring frågan och återkomma när de

kände behov av det.

Det är två typer av observationer som vi har använt oss av: den deltagande typen av observat-

ion och den diskreta typen. Den förstnämnda skedde automatiskt i samband med iakttagelser-

na av intervjuerna och den maximala graden av närvaro och koncentration. Vi har tidigare

nämnt att observationen växlade beroende på vem som avvaktade och såg på den situation

som utspelades mellan den av oss som intervjuade och den som blev intervjuad.

När man spelar in ett samtal, i detta fall, en intervju, är det lätt hänt att stämningen kan bli

någorlunda ”statistisk” eller opersonlig av något slag. Vi har en hypotes om att ärligheten och

den riktiga informationen inte får samma betydelse då de som blir intervjuade kan se detta

verktyg som ett ”hot” mot deras nuvarande status/yrke och att denna inspelning kan användas

mot de på något sätt, oavsett om det tillåter inspelningen eller inte.

22

Det vi genom denna uppmärksamhetsiakttagande ville komma i underfund var att analysera

informanternas sätt att yttra den information som gavs och i samband med detta analysera

deras kroppsspråk och genom dessa försöka beakta och kritiskt analysera om det som sägs är

det dem verkligen menar och hur relevanta svaren är. Om man inte utseendemässigt och soci-

alt granskar personen, är det svårt att tyda om personerna i fråga har uppfattat frågorna rätt.

Att vara kritisk inför den information som mottas anser vi är ett viktigt element för ett insam-

lingsbeslut av det slutliga resultatet av den analys vi vill undersöka.

Det andra perspektivet vi utgick ifrån var diskret observation: att utom räckhåll analysera

vad som sker inom och utanför ramen för kliniken. Det som intresserade oss i detta samman-

hang var att se hur miljön såg ut och hur rollerna fördelades.

Sammanfattningsvis kan man beskriva vår observation som en iakttagelse av vad som sker

inom – och utanför kliniken.

4.6. Förförståelse

Thorstén Thurén talar om innebörden av förförståelsen där han påpekar att man genom förför-

ståelsen inte begriper verkligheten med bara hjälp av sinnen. De som han kallar för rena sin-

nen eller sinnesintryck omfattar i själva verket en god del av tolkning, för att tillexempel

kunna uppfatta en sak korrekt så måste man ha en bra tolkning till ”fenomenet” man utfors-

kar. En nackdel som förförståelsen bär med sig, är att den präglar människans sett att se på

verkligheten. Vi har lätt för fördomar menar Thurén, dvs. att förförståelse kan ge upphov till

missförstånd också.

Vidare hävdar han att det inte finns betoning på hur viktig förförståelsen är, dvs. att allt vi

människor uppfattar, ser, hör, tänker och tycker konstruerar på förförståelsen. Detta kopplas

också till hermeneutik, där större erfarenhet ger upphov för bättre förförståelse som i sin tur

gör så att man förstår finare skiftningar. Det vill säga att förförståelsen förbättras med hjälp

av fördomar och sedan till verklig förståelse. Han kallar riktig förförståelse för förkunskap

och felaktig förförståelse för fördom. (Thurén, 2007:58-62)

Enligt vad vi anser så hade vi under undersökningens gång även spekulationer kring hur vi

tolkar samt hur vi förstår personalens ställning gentemot varandra och patienterna. Utifrån

våra fördomar, skulle det kring kliniken ha funnits galler runt fönstren och isolerade bal-

konger, men inget av det fanns och vi insåg att vi hade haft fel. Detta ledde till det som

Thurén kallar ”missförstånd”. Däremot har vi haft stor förförståelse utifrån egna erfarenheter

23

av vården och det som man har hört av ens anhöriga, som att vilka som jobbar med patienter-

na och hur det ser ut inomhus till en viss del.

4.7. Etiska frågor i intervjuundersökningen

Inledningsvis presenterade vi studiens syfte, vilka vi är och vilket program vi läser. Eftersom

att vi kände att det är viktigt att lätta på stämningen i början försökte vi föra en diskussion

innan intervjun, genom att förklara vilka vi är och fråga dem om vilka de är, vilken utbildning

de har och vad de jobbar som, i en mer avslappnad nivå. När vi väl laddat inför samtalet, på-

började vi våra frågeställningar och stämningen kändes tack vare denna inledning mycket mer

jordnära, snarare än abstrakt.

I detta moment fick vi i de flesta fall tillåtelse att både använda deras för – och efternamn,

inklusive yrkesstatus som beskrivning för vem vi har intervjuat. Somliga frågade vad de andra

av kollegorna har sagt kring detta och bedömde enligt dem vilket beslut de ska ta kring detta.

Vi har dock av säkerhetsskäl och förtroende för dessa personer, valt att inte använda några

namn alls, utan namnge dessa med siffror, beroende på i vilken tur vi har intervjuat. Med

anledning av denna anonymitet har vi därför inte med några inspelningar eller bilder på per-

sonerna.

Med respekt och hänsyn till patienterna har vi avstått från att lägga näsan i blöt och istället

prioritera deras rätt till privat integritet och har därför genom personal försökt se i vilken situ-

ation de befinner sig i och hur man kan göra för att lätta deras situation. Observationsmetoden

har här varit till stor nytta, då vi genom ansiktsuttryck, rörelser och aktiviteter kunnat få lite

mer specifik förståelse för hur både miljön och deras trivsel ser ut. Visserligen är det mer än

omöjligt att kunna förutspå saker, eller att till pricka kunna se hur dessa patienter mår och hur

de verkligen ser på sin situation eller på den klinik de befinner sig i, vi försöker snarare få en

djupare förståelse genom att iaktta personalen och patienterna och deras omgivning som de

omsluts av.

4.8. Reflektioner kring ämnesval och Intervjuroll

Dagens samhälle är enligt oss en ständig föränderlig mekanism som både direkt (genom rol-

ler, positioner och levnadsstandard) och indirekt (genom normer, gester och vanor) bidrar till

de rubbningar som sker i människans inre och yttre liv. Med inre liv syftar vi här på männi-

skans inre – det man känner, tänker och gör, medan det yttre här syftar till det vi ser och de

kontakter vi har till omgivningen – samhället – världen. Vi har en teori om att dålig fysisk

24

hälsa, dvs. tröttsamhet eller allmän sjukdom bidrar till försämrad psykisk hälsa. Detta är en av

våra förförståelse som vi har nämnt på urval delen.

Och vi har en hypotes om att det är dessa fenomen som bidrar till psykisk ohälsa bland

både unga och gamla personer. Detta är ett faktum som vi konstant inmatas av och som vi inte

tycks kunna påverka fast än att det konstant representeras, kritiseras och lyfts fram i media.

En ytterligare spekulation från vår sida är att media i övrigt är en dominerande faktor som

matar in information och bidrar till de fördomar och förförståelse människor har i allmänt.

Av denna anledning har ämnesvalet dykt upp som en enorm intresseväckande del av kon-

struktionen kring de frågor som berör intervjun och därför också en del av den resulterande

biten av projektet.

Eftersom att intresset och engagemanget och främst viljan var så stor hos oss båda, upplev-

de vi längtan, snarare än nervositet inför intervjusamtalen som väntade oss. Givetvis finns det

alltid en grad av nervositet, men vi skulle i så fall snarare förklara det som en stark vilja att

vilja se resultat och göra bra ifrån oss, så att informationen vi får är så givande som möjligt

för det material vi vill representera på denna studie.

Bemötandet från personalens sida var så pass bra, att vi kände oss överrespekterade och

väldigt bra behandlade och detta gjorde i sin tur att vi kunde samtala med dem väldigt fritt,

utan att känna obehag eller något liknande.

6. Presentation av materialet

Inledning

Med hjälp av respondenterna som vi har intervjuat kommer vi att framlägga deras synpunkter

kring vad de anser angående de olika frågorna som ställdes de. Dessa intervjuer har varit gi-

vande för vår materialinsamling samt för den information som vi har vidareutvecklat, för att

besvara vår problemställning och genom dessa få förståelse för hur personalen i organisation-

en fungerar.

6.1. Intervju: Respondent (1)

Den första personen som vi intervjuade hävdade att de patienter som anses vara svårt sjuka,

ofta medger att ingen hjälp är tillräcklig. Man skall ha tålamod för sådana patienter som inte

uppskattar den hjälp dem får. Några ser enligt (1) det som jobbigt att ”klampa” in i deras pri-

vatliv. I avdelningarna, är det tre omvårdnadsgrupper: ätstörningar, psykoser, självskadande-

25

beteende depressioner. (1) menar att de arbetande har stort inflytande i patienternas vård, de

är med under läkarbesök, och sedan uppföljer de patienterna i allt. Det mesta handlar om

samtal mellan de arbetandena och patienterna.

Det finns enligt (1) en sluten vård, där läkare bedömer att patienterna att skall läggas in.

Många av patienterna som läggs in vill enligt (1) vara kvar medan många inte vill. De som

vill vara kvar känner sig trygga i den miljö dem befinner sig i. Man bör ha permissioner för

patienterna, för att hjälpa till för att många inte vill tillbaka till verkligheten.

”Vårt sätt att arbeta är anpassat för att få patienterna att gå tillbaka

till samhället”, menar (1).

För att patienterna skall känna sig trygga skall det vara extra tillsyn exempelvis vart tionde

minut eller heldygnsövervakning så att patienten känner sig trygga i den miljö de befinner sig

i. Ett exempel som (1) tog upp är att man kan ta den patient som är mest utagerande till sitt

rum så att de andra känner sig lugna o trygga. För att de anställda skall känna sig trygga har

alla arbetare ett överfallslarm som går till alla.

Eftersom att det inom avdelningarna i kliniken kan förekomma hot eller våld, har man en-

ligt person (1) erbjudit de som arbetar på kliniken utbildningar som inkluderar dessa två fe-

nomen. De har även något som kallas för ”spegling” efter varje arbetspass dvs. där arbetarna

samlas och pratar om hur det gått under dagen eller under vilket pass som det gäller. Detta

skapar en trygg miljö hos de anställda pga. av mötena.

De är enligt (1) minst två stycken på avdelningen, detta innebär att de aldrig är själva. Pati-

enternas tillhörigheter som dem har med sig när de kommer in, tas ifrån dem och låses in dvs.

i fall de t.ex. har speglar, knivar eller saxar som de kan skada sig själva med eller andra. Se-

dan att det går igenom tillhörigheterna för att förklara varför dem har tagits av dem för att de

skall förstå. I frågan angående om det sker några konflikter så svarade intervjuperson (1):

”De patienter som finns i tvångshanteringen kan känna sig instängda

och isolerade som i ett fängelse”.

Patienter som är omhändertagna av (HSL, hälso och sjukvårdslagen,) dvs. som är där frivilligt

får dem inga stora problem med utan mer om rökning och andra småsaker.

Enligt (1) så samarbetar kliniken med socialen och andra myndigheter när det uppstår pro-

blem som berör någon individ eller individen inom kliniken i förhållande till den resterande

26

omgivningen. För att stärka deras behandlingar har de en kurator som är bunden till deras

avdelning, som också har kontakt med socialen och kommunen.

Det som läkaren diagnostiserar är det som gäller men alla har rätt till en begränsad samtals-

terapi, om däremot läkaren anser att patienten har behov för fortsatt vård så får denna det.

Lägre åldrar är vanligare. Det beror nog på mer hur samhället ser ut. Unga representerar enligt

(1) krav och otrygghet och det finns enligt denne för liten vuxenkontroll. Väldigt kravfullt

samhälle, arbetslöshet osv.

Däremot vad gäller vuxna menade hon att livskrisen, ekonomiska rutiner, skilsmässor och

andra livskriser kan vara komponenter som utlöser deras befinnande just i denna avdelning

eller också sådana som anser att de inte har något att leva för.

Det sker enligt (1) utvecklingar inom psykiatrin. (1) anser att de har en lyhörd chef, det är

viktigt att ha en sådan chef, tyckte respondenten. Kunskaper är viktigt att ha. Så som föreläs-

ningar, idéer och tips etc. Stress för (1) innebär att man inte har kontroll över det arbete som

utförs. (1) känner att det behövs mer tid till det arbete som skall göras.

De försöker hitta på olika aktiviteter för att hålla igång patienterna, aktiviteter som kortlek,

målarkvällar med en personal och mysig stämning med lite musik. Interaktionen förblir enligt

(1) starkare genom att ha patientutbildningar. Vad gäller resurser så tyckte (1) att en läkare

borde träffa patienterna flera gånger eller en psykolog som en ständig kontakt.

6.2. Intervju: respondent två

Person (2) berättar att många patienter inte vill ha hjälp, men att vårdarna anser att de är en

fara för sig själva och omgivningen. (2) menar vidare att patienterna inte känner sig motive-

rade eller tacksamma om de tillexempel inte får som de vill. Det finns patienter som hör rös-

ter, som att de inte skall äta eller sova under natten och då måste de arbetande få dem på andra

tankar eller få dem att göra något annat. Det finns enligt (2) patienter med diagnosen border-

line personlighetsstörning och dess sjukdom innebär att de personer som lider av det slag av

sjukdom, skapar lätt konflikter kring sig, de tänker bara svart och vitt. Sjukdomen har som

inslag att inte kunna förlåta eller ha överseende med något. Dåliga på att hålla relationer, de

pendlar mellan hat och kärlek, de vill oftast bara ha konflikter.

Empati är viktigt, och detta olika beroende på patienter och personal. Man skall dock enligt

(2) inte ha för mycket empati. Man skall kunna begränsa patienten, så som situationen är skall

också begränsningarna vara. Ett sätt att utgå ifrån menar (2) är genom magkänsla och utbild-

ning.

27

Kliniken har i sig arbetsmiljöträffar vart fjortonde dag, detta tyckte (2) skedde för sällan.

Möten för både skötargruppen och sjukskötargruppen sker en gång på ett på ett halvår. Det är

åtta skötare och sex sjuksköterskor, det är två skötare och en sjuksköterska under nattskiftet.

På kvällarna kan det bli lite ”snurrigt” menade (2) eftersom många ringer på larmet hela tiden,

och de vet inte riktigt varför men det blir en massa springande fram och tillbaka och det gör

att arbetet blir otryggt och stressigt. Skötare har rast medan sjuksköterskorna har bara ett visst

korttidsuppehåll. Om det är så att det är lite med personal så brukar de ringa in andra.

Om person (2) skulle ha chefspositionen så skulle (2) ändra sättet att arbeta på, ett exempel

som (2) antog var, att ja en sjuksyster som är ledare och en som tar hand om medicinen. (2)

skulle vilja lägga ut en tur från nio till halv sex. Person (2) berättar också att kvällsmaten är

vid halv fem på eftermiddagen och att de då behöver extra tillsyn och detta gör att skötarnas

rast dras ut då de måste hjälpa till och så. Detta är något som (2) skulle vilja ändra.

(2) menar att Piva – avdelningen behöver förändras mycket på grund av att det är hål i väg-

garna. I frågan om de får uttrycka sig svarade (2) så här: ”Ja det som sägs kommer uppmärk-

sammas”. Person (2) talar vidare om att de klär sig i vitt för att det är lag på det, innan det

kom lag på det hade de deras egna kläder.

6.3. Intervju: respondent (3)

Person (3) berättar om dess verksamhetstrygghet och sammanhållskonstruktionen, (3) talar

om att personalen är i ständigt hot och våld beroende på kategorin de har inne. (3) menar att

de har koll på detta för att de har larm och att det pratar mycket med varandra. De har även

utbildningar inom våld och hot. Enligt person (3) sker det konflikter mellan personalen, vad

gäller att respektera de regler som finns. Konflikter mellan personal kan var då en del perso-

nal delegerar på morgonen och då en personal ifrågasätter det. Dessa konflikter löser

de enligt (3) direkt med varandra genom att prata ”öga mot öga”.

”Vi har haft lite konflikter, men vi har haft olika chefer. Nu har vi en

ny och nu svävar vi inte i konflikter på grund av att vi har olika åsik-

ter, det gäller mellan skötare och sjuksköterskor och tvärtom”, menar

(3) .

Konflikter uppstår enligt (3) genom att sjuksköterskor och skötare missuppfattar

varandra vad gäller uppdelningar vid arbete och tid.

28


Person (4) hävdar att denne kan känna att hopplöshet när den känner att det går som en ond

cirkel och att det inte händer något, dvs. angående det missbrukade patienterna som hamnar

på samma ruta igen. Respondent (4) menar i detta sammanhang att det är svårt idag för att de

patienter som har problem söker dem, och de har mycket sociala problem vilket försvårar si-

tuationen. Det blir då enligt (4) att hjälpa dem inom den sociala aspekten. (4) menar här att

några kan känna sig kränkta men vi försöker få dem att må bra och lita på oss.

Respondent (4) menar att patienter ofta har andra förväntningar av vården, bland annat be-

svikenhet. Patienterna kanske vill gå ut, men de får inte etc. De får inta ha knivar, klockor

mobil etc. De kan bli arga över att inte få medicin eftersom de är beroende av en viss mängd

medicin. Vissa vill inte ha hjälp enligt (4), de inser inte att de är sjuka. De kanske fastnar för

just en arbetande och då ger man det förtroende de vill ha.

”Om jag vore chef så skulle jag nog ta bort den hierarki som finns i

sjukvården där läkare har massor av makt, när faktisk skötare och

sjuksköterskor kan det mesta om patienterna. Man har inte samma

möjlighet att påverka. Ibland kan man känna att man skulle kunna

ta klokare beslut vad gäller patienterna. Dåligt med tid att prata till-

sammans, det blir sällan i helhet, dock i små grupper”, menar (4).

Vidare menar respondenten att lokalerna är trånga och små. Stress för person (4) är att man

känner stress ifall man inte känner trygghet i en situation och man har en stökig patient. Att

man kanske inte känner sig trygg med de man arbetar med. Exempelvis när det är en sommar-

arbetare då de inte är erfarna, då känner man sig ensam, menar (4).

Respondet (4) anser att språket är vikigt och hur man tolkar på saker och ting. kroppsspråk,

gester är ett verktyg. Hålla i någon och visa närhet, menar (4) spelar stor roll och att vara upp-

finningsrik med patienter som är gömda är viktigt. (4) menar att det är lättare att nå patienter

via aktiviteter och det lättare att prata utomhus.

Man kan enligt (4) döma en patient mycket väl via spel ex. okoncentration. Deprimerande

patienter har svårt att se tv- program.

Person (4) anser att de har dåligt med aktiviteter några läser böcker, eller ljudböcker dvs. att

kontakten är lite dålig. Man har ett minigym på avdelningen som man kan vara på.

29


Person (5) berättar att de patienter som finns där, är väldigt tacksamma för den hjälp dem får,

de äldre är tacksamma över att de överhuvudtaget får ta del av sjukvården menar (5). Många

blir mer och mer ensamma, man får ta patientens röst om de inte orkar ta ansvar. För att pati-

enten skall vara trygg har de på avdelningen rörelselarm så att de inte ramlar så att man också

vet vad som händer med patienten. Miljön spelar inte så stor roll egentligen för att det vet att

de är där för att få vård. De känner trygghet när de kommer tillbaka.

Om person (5) var chef skulle (5) vilja att de åkte hem till några patienter som bor själva,

för att se hur det ser ut och då kan man få en inblick i hur de mår. Målet med det skall vara att

de slipper komma tillbaka genom hemtjänst. Eller i fall någon patient skall se något boende

kan det vara en trygg känsla för patienten att man följer med som stöd. Att på något sätt socia-

lisera dem på något vis vore gynnande för både anställda och patienter, man ser inte hur de

fungerar ute i samhället annars, menar (5).

(5) hävdar att de har aktiviteter varje dag som håller en del patienter sysselsatta, så som

korsordslösningar, kortlek, promenader och en präst som kommer och spelar gitarr för dem

De brukar enligt (5) kolla igenom bildböcker från 40- 60 talet som får patienterna något att

prata om och som de kanske minns och detta för med sig att många talar med varandra just

kring en händelse som kopplar dem samman på något vis. Eller annat som berör dem, en del

är sociala och andra inte menar (5). Patienter inser inte att de är sjuka. (5)menar att ensamstå-

ende personer brukar återkomma på grund av isolering, ingen kommunikation.

Om man inte förstår varandra, eller då man inte är tydlig kan det uppstå missförstånd. (per-

sonalkonflikter), ex. ”hur uppfattar du det jag sa”? ” de har handledningar, för att några av

dem känner att det finns klyftor mellan skötare och sjuksköterska.


Respondent (6) betonar betydelsen av hur viktigt det är med bra miljö på arbetsplatsen, där

det enligt personen är kommunikationen mellan de som anställda som främjar denna miljö.

Detta räcker dock inte alltid till för att alla på arbetsplatsen skall må bra, speciellt när stressen

och det stora ansvaret ibland dominerar över kommunikationen. Dessa sistnämnda faktorer

menar intervjuperson (6) gör att det emellanåt skapas obalans i arbetsmiljön, det uppstår lät-

tare missförstånd och andra former av klagomål. Klagomålen berör både belastning av arbets-

sysslor, missuppfattningar anställda emellan och schemastrukturer.

30

Ledning, gemenskap, sammanställning, samarbete och trygghet menar person (6) är huvud-

komponenterna för vad bra miljö innebär vid en psykiatrisk klinik. Eftersom att patienterna

emellanåt kan bli hotfulla, eller våldsamma är det ytterst viktigt att man som personal har en

styrka inom gruppen och att man gemensamt klarar av dessa situationer. Risken är att man i

sådana situationer inte kommer bra överens med den resterande personalen och då har man

ingen att vända sig till. Och det är just detta man skall försöka undgå från att hända.

Det man givetvis vill motverka, menar person (6), är speciellt missuppfattningar, som fak-

tiskt kan uppstå ganska ofta på arbetsplatsen, orsaken är bland andra att yrket kräver stort en-

gagemang, vilket många gånger gör att man enbart fokuserar på patienterna och glömmer bort

sig själv. Eftersom att man är så engagerad och stressad är det lätt hänt att man ”glömmer

bort” att man är stressad egentligen, menar respondent (6).

Vidare menar (6) att det dock finns en kuggpelare i själva kommunikationen, att när man

väl ger frihet eller utrymme för kommunikation, att det kan skapa konflikter på så sätt att

olika bedömningar och värderingar krockar med varandra. När vi frågade personen om vilken

syn denne har på chefpositionen svarade denne följande:

”Nytänkande metod, jag skulle nog vilja att det var strukturerad träff

med familjen, att man alltid träffar patient och familj. Rundor inte så

nödvändigt, utan sitter med patienten, och planerar gemensamt. Man

ska diskutera med patienter med. Jag tycker att patienten skall delta i

beslut om denna är i gott skick för det. Att man inte pratar om patien-

ten utan med patienten. Att systemet är lite förlegat, mer nytänkande”.

Vidare påpekar respondent (6) att lyssnande är jätteviktigt för att inte tala om att visa hänsyn

och uppmärksamhet till både de man arbetar med och patienterna. Språket är viktigt att an-

vända sig av, termer som patienten inte förstår. Det handlar enligt personen om att matcha

relationen. Intriger är ovanligt, däremot beror det helt och hållet på patientens tillstånd, att

man kanske inte förklarar så tydligt. Det kan även hända att patienten är paranoid och perso-

nen misstänker, exempelvis om personen tänker att man som anställd försöker lura i henne

eller honom tabletter. Det som respondenten menade är viktigast och som denne kände att

man ska ta tag i, är att många skrivs ut för tidigt på grund av dåliga resurser och ifall det hade

funnits bättre resurser hade person (6) velat att man ska ha fler kuratorer.

31

”Jag vet inte om alla patienter får chansen att prata. Och vem ska

dem prata med, om inte ens de som arbetar har någon att tala med?

Många behöver kontakt men kanske inte får det” – respondent (6).

Bloggare – Simon Rothelius

Bloggaren Simon Rothelius tar upp i sin blogg om trötta anställda vid psykiatriska kliniker,

där det har hänt att personal har somnat när de har varit på extra tillsyn. För att förklara det

tydligare så säger bloggaren Simon Rothelius så här:

”Patienten som hade extra tillsyn fick själv larma när personen som skulle vaka somnade”.

Simon Rothelius menar att vuxenpsykiatriska kliniken vid Södra Älvsborgs sjukhus i Borås

där händelsen skedde, kommer att se över om de arbetande får tillräckligt med vila. Han be-

rättar vidare att den anställde som somnade vid arbetspasset, har haft samtal med sin chef.

Men vidare om detta diskuterar bloggaren inte.

Vidare påpekar han att denna specifika klinik kommer att se över arbetssituationen i all-

mänt och hur den ser ut för de anställda. Verksamhetschefen Tobias Nordin uttrycker föl-

jande:

”Vi har ganska många personer som sitter på olika typer av vak eller tillsynspass. Nu får vi naturligtvis undersöka så att de får tillräcklig och erforderlig vila innan de går på sina pass”

Avslutande kommentarer Välmående Vad krävs egentligen för att skapa en bra miljö på en arbetsplats? Efter att ha gjort en sam-

manställning utav intervjuerna ovan, har vi kommit fram till följande slutsats: för att motverka

stress och otrygghet är det viktigt att först och främst ha bra kontakt till chefen, som utgör en

stor dominans över de anställda. De som arbetar måste få tid och lite ”andrum” för att kunna

utföra de sysslor som krävs inom yrket, detta innebär att man kan undvika konflikter som be-

rör tider och scheman med den resterande personalen.

Om personalen styrs på ett bra sätt, skapar denna trygghet för patienterna. Och de anställda

vill ju finnas där för patienterna. Att finnas till, innebär enligt vår synvinkel att vara både fy-

siskt och psykiskt närvarande och detta är ytterst svårt om det finns tidsbrist och stress bland

32

de som arbetar. Risken är att man i sådana situationer känner sig frustrerad och inte kommer

överens med de övriga på arbetet.

Enligt respondenternas svar på hur de själva upplever arbetet, samt hur patienterna mår så

finns det blandande åsikter, men samtidigt har de svarat på liknande vis vad gäller tryggheten

bland personalen samt patienterna. Även här påpekade de flesta att det blir extra stressigt fram

mot kvällen, då det finns för få som arbetar och alldeles för många som ringer på alarmen.

Detta innebär att de som arbetar faktiskt går miste om sina raster som de annars ska ha.

Konflikter

Vad gäller konflikter personalen emellan, eller mellan de anställda och patienterna, är inte

problemen så stora i och med att de påpekar att de löser dessa ”konflikter” på plats med

varandra. Enligt de resultat vi har kommit fram till anses inte deras konflikter som en avgö-

rande roll på arbetsplatsen, utan snarare är det tiden samt stressen som är avgörande för de

arbetande.

De flesta var dock överens om att kommunikation och interaktion är viktigt för att inte

missförstånd och andra bekymmer skall uppstå på arbetet. De var alla medvetna om att patien-

terna blir påverkade av hur interaktionen mellan de som arbetar ser ut.

Utöver detta menade dem att kroppsspråk, närhet och gester har en betydande roll i hur

man uppfattar varandra och det man känner i de situationer då man kommunicerar. Det är av

denna anledning som vi i teorin har presenterat olika metoder på hur man på bästa sätt kan

yttra sig, både kroppsligt och muntligt.

Teorierna har baserats på hur de anställdas välbefinnande ser ut och genom dem också be-

svara det huvudsakliga syftet, dvs. att genom dem även få en inblick i hur patienterna har det.

7. Socialpsykologisk analys och tolkning

Då huvudsakliga principen kring vår studie omfattar en stor del av kommunikation har därför

i stor grad vår förståelsehelhet grundats kring kommunikation som ett redskap för organisat-

ionssammanhållningen. Att förstå är enligt vår uppfattning att känna empati gentemot de per-

soner studien syftar till och att försöka vara så konsekventa i förhållande till denna miljösitu-

ation som möjligt.

Utifrån de studier och faktainsamling som vi har utgått ifrån har vi kommit i underfund

med att man aldrig riktigt kan lösa ett problem, inte heller någon ”tankenöt”. Med ”tankenöt”

menar vi här problem, konflikter eller gåtor som sker i, genom eller utanför huvudet. Man kan

33

aldrig vara exakt eller precis i de åtaganden man återfinner, eftersom de sociala konstruktion-

erna i det stora sociala systemet ständigt förändras.

De personliga åtagandena för den situation vi redogör för blir kortfattat att genom gruppro-

cess, konflikthantering och social responsivitet (i detta fall i form av terapeutiskt bemötande)

för att få en inblick i hur personalen kan skapa bra trivsel, miljö och förbättring inom kliniken.

Vi anser nämligen att dessa två komponenter hänger samman, som ett slutet system, rubbas

den ena delen (det fysiska) så kommer hela systemet falla samman. Av denna anledning anser

vi att dessa båda bör uppmärksammas hos respektive individ inom organisationen. Det är där-

för viktigt att utöver dessa försök på att främja människans inre (genom harmoniska åtagan-

den) också viktigt att följa Maslows behovspyramid, som både förstärker själ och kropp. Med

själ syftar vi här till människans inre och dess välmående.

7.1. Feedback, trygghet och uppskattning

I intervju två menar respondent (2) att ” de patienter som finns i tvångshanteringen kan känna

sig instängda och isolerade, som i ett fängelse”. Detta har vi även lyft upp i materialpresentat-

ionen där vi även har diskuterat kring. Frågan är dock vad som egentligen menas med att vara

isolerad. För oss kan denna betydelse syfta till en avkoppling och distans till allmänheten som

i detta fall innebär icke kommunikation likt, apatiskhet.

Maslow (2006) menar i detta sammanhang att individen behöver ”feedback”, dvs. respons

där individen får bekräftelse på det den uttrycker. Utan respons är det svårt för personen i

fråga att veta om det den säger faktiskt uppskattas (Lindmark & Önnevik, 2006: 36 – 37).

Som analytiker i detta fall kan vi komma i underfund med att människan i alla möjliga situation-

er finner den sociala biten (som inkluderar, kommunikation, interaktion och terapeutisk behandling).

Av denna anledning finner vi det som väldigt viktigt att erbjuda både patienter och personal

konstant socialitet. Genom socialiteten finns möjlighet till att både fråga och svara.

Viktigt att påpeka här blir att vi under några av intervjutillfällena diskuterade kring detta

fenomen dvs. kring självuppskattning. Via dessa tillfällen kunde vi genom deras (responden-

ternas) omedvetna resonemang redogöra för termens betydelse. Vare sig respondenterna var

medvetna om detta eller inte, kunde vi förstå att detta har stor betydelse för dem. Argumenten

från deras sida blev här att när patienterna ibland får återfall och kommer tillbaka till kliniken,

så längtar dem till den vård dem tidigare har fått. Däremot har ingen av respektive responden-

ter yttrat tacksamhet från sina kollegor. Här kunde vi som blivande socialpsykologer upp-

märksamma ett litet problem, som vi inte tror att de själva ännu har märkt dvs. att det finns

brist på ”feedback” och tacksamhet.

34

Personalen behöver, vad vi anser, respons av både sin chef, kollegor och patienter för att få

det som Maslow redogör för ”självförverkling” (Lindmark & Önnevik, 2006: 36).

Respondent två menade att ”patienter ibland kan känna sig omotiverade eller inte tack-

samma när de inte får som de vill”, här är det viktigt att använda det viktigaste verktyget av

alla andra: nämligen kommunikation. Denna kan utvecklas av olika metoder, det tillväga-

gångssätt vi rekommenderar i detta fall är att ge utrymme för patienten att yttra sig kring det

den vill göra, däremot innebär inte detta att den skall få göra som den vill. Men man måste här

som arbetare förklara varför detta inte är möjligt. Här skall finnas rum för både frågor, förkla-

ringar och respons, enligt vårt tankesätt.

Patienter som har återfall eller blir skickade till kliniken och som inte har tak över huvudet

får också en anledning till att ha viljan att stanna kvar dels för att ha någonstans att sova och

dels för att de behöver det av andra privata skäl. Detta är också en viktig princip i Maslows

behovstrappa där han påpekar att tak över huvudet är ett slags trygghet och säkerhet och det är

något individen håller sig kärt till och verkligen behöver i sitt liv för att må bra. (Lindmark &

Önnevik, 2006:34)

Detta är något som förhåller sig till människans behov i livet och som är en del av dess skydd

och auktoritet som säker- gör en individs självförtroende i dess ställning i livet. Har man tak

över huvudet är det en självklarhet att man mår bättre och kan utvecklas som individ men

också vad gäller att bilda familj och bygga upp ett eget liv. Det Maslow pratar om är faktorer

som människan är i behov av för att överleva och för att kunna klara sig som en levande va-

relse. Dessa faktorer har de flesta patienterna inte helt fullföljda i sina liv och det kan bero på

många omständigheter, vi anser då att om många av dessa komponenter saknas i ens liv så

kommer det att sluta illa och man kommer behöva någon slags vård förr eller senare. Dock är

det inte alltid så att det måste vara fel på just behoven som människan behöver för att överleva

men oftast är det så tror vi. Maslows behovs pyramid gäller lika så personalen på arbetsplat-

sen, de skall också ha en trygg miljö i sitt hem för att kunna bearbeta det dem bemöter och för

att de själva skall må bra.

Tidigare har vi diskuterat kring responsens/feedbackens betydelse i människans självupp-

skattning, denna tycker vi är mer än påtagligt i kliniken. Respondent (4) yttrar sig kring de

hinder som finns på kliniken: ”Om jag vore chef så skulle jag nog ta bort den hierarki som

finns i sjukvården där läkare har massor av makt, när faktiskt skötare och sjuksköterskor kan

det mesta om patienterna. Man har inte samma möjlighet att påverka. Ibland kan man känna

35

att man skulle ta klokare beslut vad gäller patienterna. Dåligt med tid att prata tillsammans,

det blir sällan i helhet, dock i smågrupper”. Här kan man tänka sig att respondent (4) har brist

av självuppskattning och känner att sköterskor och sjuksköterskor inte får lika mycket bekräf-

telse som läkarna, som enligt dem inte ägnar lika mycket tid på patienterna som de själva gör.

Redan här kan man tala om en slags konflikt, känner man inte att det jobb man utför inte vär-

deras högt, är det stor möjlighet att den sedan inte kommer att utföras på lika bra nivå, ef-

tersom att vi tror att självkänslan här kommer att försvagas en aning. Därför är det vikigt all-

mänt inom vården att personal samt patienter som har möjlighet att yttra sig få göra det i och

med att detta får en individ att känna sig bättre dvs. om denne specifike människan vill ha

något sagt, anser vi.

7.2. Gruppdynamik

Under intervjusamtalen har ordet ”stress” dykt upp i många sammanhang, respondent (4) me-

nade att man upplever stress när ”ifall man inte känner trygghet i en situation och har en stö-

kig patient och att man kanske inte känner sig trygg med den man arbetar med. Exempelvis

när det är en sommararbetare då de inte är erfarna, då känner man sig ensam”. Vi har kun-

nat dra slutsatsen att de orsaker som leder till stress vid psykiatriska kliniker i de flesta fall är

på grund av att man känner sig osäker med de man arbetar med. I diskussionerna med respon-

denterna kunde vi förutse att kommunikationen mellan dessa brister, eftersom att man inte

alltid kan komma överens om en enig rutin som alla ska utgå efter, utan alla ”kör” på sitt spe-

cifika sätt. Och givetvis leder ju detta till förvirring, som gör att man blir stressad. Av denna

anledning är det viktigt att gruppdynamiken är i bra form och att alla kommer bra överens

med varandra, genom att yttra sig kring olika fenomen inom jobbet och fråga när man är osä-

ker – något som vi anser att social responsivitet naturligt ger tillträde till kommunikation och

bra samarbete.

På det teoretiska avsnittet har vi redogjort för de förändringsprocesser som aktualiseras i

förhållande till de konflikter som uppstår i samband med de sociala systemen. Den spontana

förändringsprocessen kan bli aktuell då dynamiken på psykiatriska kliniken kan uppfattas som

någorlunda föränderlig, då det blir en dold ”osäkerhet” bland dem som arbetar på kliniken.

Det finns här två perspektiv som bör uppmärksammas: ett flertal arbetande hävdade att det

finns brist på personal, medan de resterande uppgav att det blir en ojämn dynamik bland de

”nya” och de ”gamla” arbetande på kliniken. Däremot måste man ha i åtanke att det rör sig

om olika avdelningar, dessa har vi nämnt på bakgrunden. Trots detta anser vi att man ska luta

sig tillbaka och dra en riktlinje. Då blir frågan om man ska ha brist personal eller ojämn dy-

36

namik mellan de tidigare och de nya arbetarna? Vi personligen skulle utan tvekan svara:

”inget av det”.

7.3. Terapeutiskt behandling

Respondet (4) säger följande: ” språket är viktigt och hur man tolkar saker och ting, kropps-

språk, gester är ett verktyg. Hålla i någon och visa närhet spelar stor roll, speciellt med de

patienter som är gömda. Det är lättare att nå patienter via aktiviteter och lättare att tala med

dem utomhus”.

Eftersom vi under intervjuerna även intervjuat en kurator så har vi fått en del information

om kuratorns ställning gentemot patienter och personal. Det är viktigt att man får uttrycka sig

och få fram de emotioner som man har och känner, enligt vår uppfattning. Genom att använda

sig av språk och gester kan man föra en konversation som kan bidra till att man öppnar sig

mer för den man pratar med. Även författaren Anderson (1997) påpekar att språket är ett vik-

tigt verktyg som hjälper och vägleder oss att förstå och tolka samt att samtala med andra

människor. Språket behöver inte enbart innebära språk utan det är även gester, ord, ljud, teck-

en och all slags verbal kommunikation (Abrahamsson & Berglund, 1997: 66).

Utifrån den information vi samlat angående både personalen och kuratorn så anser vi att det

har varit givande att fördjupa sig in i deras organisation. Dock har vi varit tvungna att be-

gränsa oss dels för integritetens skull dels också pga. Tidsbrist.

Tidigare har vi diskuterat kommunikationens betydelse i förhållande till individen. Detta

har främst framkommit under ”socialitet och responsivitet” avsnittet. Det botemedel som

används i största fall är den sociala aspekten, som får människor att yttra sina tankar kring

vissa fenomen, vare sig personliga, vardagliga eller abstrakta ting. Vi har lagt stor betydelse

vid den teori som Karin Bengtsson (2005) utgår ifrån, nämligen den kroppsempatiska formen

av kommunikation. I många sammanhang har vi enbart redogjort för vilken betydelse samtals-

terapi och övrig kommunikation har för patienterna, samt vilken form av position man ska ha

som terapeut i förhållande till patienten. Det vi inte har diskuterat mycket kring är de förkun-

skaper och iakttagelser man skall ha innan man börjar samtala med en människa, oavsett om

detta utspelar sig inom eller utanför denna form av vård.

Förförståelse är här enligt våra förutfattade meningar bland det viktigaste man skall ha i

åtanke innan man ingår ett terapeutiskt samtal med en annan människa. Varför? Bengtsson

(2005) har under våra metodiska resonemang haft en betydande roll för hur man bör vara som

terapeut. Det är ofta lättare om man har erfarenheter, eller bekanta som har varit med om olika

saker.

37

Under en av samtalsintervjuerna har vi diskuterat om hur man skall bete sig i förhållande

till patienter: hur man skall ska sitta, hur man ska se på patienten, vart man skall befinna sig,

ovanför, mittemot – bakom – eller vid sidan av patienten. Det vi däremot inte har diskuterat

kring är exempelvis om man någon gång känt igen sig i patienternas berättelser. Eftersom att

några av de vi intervjuade hävdade att de ibland känner sig stressade, började vi tänka på

Bengtssons teorier kring om man faktiskt är medveten om situationen då, eller om man bara

ser det som ”en sak” som har varit. Det är viktigt att i dessa situationer stanna upp och tänka

på hur man känner, för att kunna förstå någon annan. Vi tror att detta hade hjälpt personalen i

kliniken en hel del.

7.4. Socialitet och responsivitet

Respondent (5) menar att det är viktigt att ha aktiviteter med patienter av den anledningen att

man via dessa kan föra en form av konversation.” Vi har aktiviteter varje dag som håller en

del patienter sysselsatta, så som korsordslösningar, kortlek, promenader och en präst som

kommer och spelar gitarr för dem. de brukar även kolla igenom bildböcker från 40- 60 talet

som får patienterna något att prata om”. Enligt oss behöver patienten inte nödvändigtvis yttra

sig kring de teman som uppstår via aktiviteterna eller föra en konversation kring dem. det

räcker med att patienten utifrån sin egen vilja får fram det den tycker är passande för patienten

och genom dennes eget tankesätt komma med lösningar och alternativ i dessa sammanhang.

Dessa kan likväl anknytas till någon form av kommunikation.

Det som uppmärksammar en människas välmående är också socialt responsivitet för att

individen dels behöver ställa frågor och besvara dem. Och som Asplund även påpekar det är

något starkt med responsivitet som får en människa att ideligen vilja ställa frågor bara för att

få tillfället att svara.(Asplund, 1987:29)Detta är något som vi tycker är viktigt för att en män-

niska behöver kommunicera för att känna sig som en social varelse. Människan är alltid fri

och lever oftast ett vilt liv utan några gränser. Han menar vidare att genom människans soci-

ala responsivitet stärker vi individer vår individualitet. (Asplund,1987:30

Genom responsivitet som innebär enligt Asplund generell svarsbenägenhet, vilket i sin tur

innebär att människan är benägen att svars på ”stimuli”. Att kunna få reflexer och reaktioner

på saker och ting tillhör responsiviteten men också människans vardag anser vi för att indivi-

den skall kunna se sina misstag och lära av dem samtidigt. (Asplund, 1987: 30-33)

Till detta drar vi en parallell linje med vår undersökning vilket stämmer överens med hur

viktigt det är att en människa inte känner sig ensam. Detta är något som alla individer känner

under livets gång hos vissa kan det utvecklas till något dåligt medan hos andra inte. Det är

38

viktigt med kontakter och i detta fall så som hos patienterna och hos personalen, det är bra

med möten eller att man sitter och pratar med patienter eller personalen emellan för kommu-

nikationens skull och utvecklingens.

7.5 Organisationsteori

Vad gäller arbetsmiljöträffar anser respondent (2) att de har för lite av eftersom att de enbart

träffas vart fjortonde dag. Vidare menade respondent (2) att möten för både skötargrupp och

sjukskötargrupp sker en gång på ett halvår. Alltså kan vi finna detta som ett litet problem då

man borde ha träffar oftare än så.

Eftersom att hela grundprincipen i vår studie har grundats i antaganden, intervjusamtal och

teorier som syftat på att försöka finna ”luckor” i det uppenbara har vi genom deltagande ob-

servation och iakttagelser försökt tyda dessa ”brister” i det ”normala”. Däremot vill vi inte

påstå att vi funnit dramatiska fel, eller problem vid den psykiatriska kliniken som vår under-

sökning kretsade kring, vi har tvärtom blivit imponerade av hur bra dynamiken verkade se ut.

De brister som vi fann via intervjusamtalen var bland annat att det finns brist på personal,

samtidigt som att andra uppgav att det finns för stor skillnad i kunskaper kring nya anställda

(exempelvis sommarpraktikanter) och gamla arbetare. Vissa hävdade att tidspressen var stor

och att saker skulle behöva lagas, speciellt i det fall där en uppgav att den fanns hål i väggar

och då en annan menade att man behövt ett privat omklädningsrum för de arbetandena. Näst-

an alla poängterade att dynamiken bland de arbetandena borde förbättras, då några upplevde

att de fick göra mer än vad andra fick. Däremot skall vi inte dra alla arbetare över en kam. Det

finns dock en eller två stycken som inte såg detta fenomen som sannolikt, då man menade att

ifall det uppstod något problem, så skulle man sköta detta med en gång med person saken

gällde, men utan att de resterande involverar sig kring detta.

Göran Ahlins (1986) teori kring utvecklingen av de kollektiva ansvarsfunktionerna och

utvecklingen av rolldiffusionen, där kommunikation inom institutionen uppmärksammas är

just relevant i detta sammanhang. Tanken här att ”frigöra” de resurser som ännu inte utnytt-

jats, hos individen, mellan individerna (personalen), detta gäller likväl arbetande som patien-

ter (Ahlin, 1986: 16).

Ökad demokratisk aktivitet och ökat ansvarstagande, utvidgad individuell/social relativ

autonomi och integritet samt ökad förståelse för sig själv, andra och samhället är enligt Ahlin

i detta fall ett måste i det som han kallar ”individnivå”, alltså det man själv kan påverka. Å

andra sidan talar han om ”institutionsnivå” där han poängterar för de tre mekanismer som gör

39

att en organisation eller en institution fungerar, nämligen miljöterapi (som har diskuterats på

teorikapitlet), institutionell demokratisering och optimal psykoterapeutisk kultur (Ahlin, 1986:

17). Detta problem kan man alltså påverka genom två olika synvinklar, dels genom egen indi-

viduell prestation och genom organisationsteori, att demokratisera det som görs, i detta fall är

rättvisan ett måste, enligt vår uppfattning.

Via dessa kan vi också få en bredare, mer realistisk syn på hur man ska hjälpa patienterna

på bästa sätt. Ahlin (1986) menar att man genom patientens levnadsvillkor och sociala kon-

takter (nätverk) kan förstå att dessa personer saknar kapacitet över att utnyttja deras psykiska

resurser (1986: 16).

7.6. Konflikthantering

”Vi har haft lite konflikter, men vi har haft olika chefer. Nu har vi en

nu och nu svävar vi inte i konflikter på grund av att vi har olika åsik-

ter, det gäller mellan skötare och sjuksköterskor och tvärtom”, sade

respondent (3).

Enligt vad vi har uppfattat genom de intervjuer vi har utformat, så har vi båda som intervjuare

uppfattat konflikter som bortträngda bland de arbetandena på kliniken. När temat dök upp

blev de genast upprymda och ville veta vad andra kollegor svarat kring frågan. Och de ville

inte gärna kalla ”konflikter” för ”konflikter” utan ville gärna ha mildare uttryck på benäm-

ningen. Inte heller ordet ”problem” verkade signalera bra budskap. Trots detta återkom de till

temat och nämnde vissa ”fallexempel” som kunde ge upphov till missuppfattningar och andra

blandande känslor. Av denna anledning har vi valt att fördjupa oss i Eric Olssons (1988) teo-

rier om konflikthantering och betydelsen av att medvetandegöra de konflikter/bekymmer som

finns.

Han menar att det finns en specifik strategi av många att utgå ifrån, den vi ansåg som lämp-

ligast är att som ovan nämnt, faktiskt göra problematiken medveten, erkänd och öppen av

deltagarna, som i detta fall blir de arbetandena (Olsson, 1988: 66- 67). För vad vi uppfattat, så

har de arbetande inom denna specifika psykiatrin en defensiv hantering av dessa situationer.

En defensiv hantering av ett problem beskriver Olsson som följande: ”En part eller flera par-

ter förhåller sig omedveten till konflikten eller intar positioner och handlar för att dölja kon-

fliktens existens” (Olsson, 1988: 80). Däremot har vi sedan tidigare nämnt att de ibland tar

upp olika bekymmer inom kollektivet. Denna form av hantering kallar Olsson (1988) för ett

”integrerat tillstånd” och det är här som nya avtal/överenskommelser och andra prövningsta-

40

ganden kommer till stånd. Frågan är här om man förhåller sig till dessa, eller om ”splittring”

uppkommer, dvs. att man återgår till det förgångna (Olsson, 1988: 80).

Eftersom att det just är osäkert om man förhåller sig till dessa eller inte anser vi att det är vik-

tigt att följa den modell som vi har angett på teoretiska utgångspunkterna, där Olsson redogör

för upptining, rörelsestadium och nedfrysning (Olsson, 1988: 32).

Att medvetandegöra konflikter tror vi har stor betydelse för organisationsteorin, för att det

inte skall finnas barriärer inom organisationen och mellan arbetarna eller mellan personal och

patienter. Detta också för att organisationens personal och patienter skall slippa ha förutfat-

tade åsikter om varandra, på detta sätt slipper det vara ”spänt” mellan de. Att ”dölja” eller

”ignorera” en konflikt anser vi kan leda till dramatiska tvister som gör att det ursprungliga

problemet fördubblas.

7.7. Aktivitetsanpassat identitetsbekräftelse

Människan behöver dess identitet för att styrka dem själva, en del av identiteten belyses fram

genom synliga uttryck och skickliga aktiviteter så som t.ex. målningar, musik, kortlek, pussel

lekar etc. dessa aktiviteter utförs på psykiatriska kliniken och fungerar som en underhållning

för både patienterna och personalen. Det är något som även författaren David Gauntlett

(2007) pratar om. Detta tycker vi är viktigt för båda parterna, för att kommunikationen ökar

och samhörigheten utvecklas då ingen behöver känna sig ensam. Genom aktiviteter så identi-

fierar man sig och yttrar de emotioner man har och känner, utan att bli dömd av någon för det

lilla ”egna” man uttalar sig om oavsett om man väljer att vissa upp det genom aktiviteter eller

inte. (Gauntlett, 2007:92).

Det är ett slags verktyg att kunna yttra sig genom aktiviteter eller utrycka något visuellt. Att

man håller individer igång med aktiviteter eller andra metoder kan leda till att man kan få en

uppfattning om hur människor fungerar och om dess förmåga att yttra sig menar Gauntlett.

(Gaunlett, 2007: 92 – 93). Detta kan personalen enligt oss ha användning av och eftersom de

redan använder sig av denna metod kan det leda till att de kan lägga märke till om patienter

utvecklas eller inte. Det finns enligt vår uppfattning möjligheter för personalen att få känne-

dom om patienternas intelligensförmåga samt hur dem tänker om de olika aktiviteterna dem

utför.

Om patienterna eller personalen får uttrycka sig på olika sätt men främst med hjälp av akti-

viteter så har individen en stor chans att förbättra sin kreativa förmåga och genom dem ut-

vecklas som person anser vi och detta har även Gauntlett (2007) påpekat fast vad gäller män-

niskan i allmänt. Han menar att även om det bara skulle vara så att man skulle rita en teckning

41

kan det få en person att må bra och genom den yttra sig på ett skojigt sätt även om det inte

skulle ske via konversationer. (Gauntlett, 2007: 27)

Att yttra sig med hjälp av aktiviteter anser vi kan vara svårt för en del patienter eftersom det

beror helt och hållet på deras typ av diagnos eller sjukdom. Många vill vara för sig själva,

andra vill vara i stor omgivning eller bara med en person som de kan kommunicera med.

Detta kan inte alltid ske för att vi anser att personalen måste räcka till alla och om en person

vill att en utav personalen skall vara hos en hela tiden kan i stort sätt inte alltid vara möjligt.

8. Sammanfattande avslutning & avslutande Reflektioner

Det vi ville ta reda på från början var hur man genom organisationsteorier, kommunikation

och konflikthantering kan bidra till förbättrad psykisk hälsa bland både personal och patienter.

De slutsatser vi har kunnat dra genom dessa teorier är att de individuella och sociala kompo-

nenterna är beroende av varandra och utgör en viktig del av en miljö på exempelvis en arbets-

plats (i detta fall denna psykiatriska klinik där vår empirinsamling skede.). När miljön på ar-

betsplatsen är bra och stämningen mellan de arbetande är positiv kommer även patienterna bli

en del av denna gemenskap. Denna gemenskap skapas via kommunikation och social re-

sponsivitet (både ur den individuella och sociala aspekten), vare sig då konflikter uppstår eller

inte. Temat konflikter skall uppmärksammas och hanteras och inte undvikas eller ignoreras

(som respondenterna hävdade att de ibland blir). Detta innebär dock inte heller att man ska

förstora problem, som de kallade för missförstånd. Däremot skall inte problemen uteslutas av

denna anledning, då vi anser detta på samma sätt kan leda till förstoring av den egentliga kon-

flikten.

Att samtala fritt i samband med diskussioner, eller i terapeutiska sammanhang innebär inte

att man enbart skall ”yttra” sig kring ”temat” utan även ”lyssna” dvs. kunna föra en kommu-

nikation fritt, där man både talar, hör och besvarar. Sedan räcker det inte bara med ”ett sam-

tal”, man måste vara tillgänglig också och nåbar för att patienten skall känna trygghet, något

som framkommer som en viktig komponent i Abraham Harold Maslows behovspyramid

(1991).

Individen behöver enligt vår mening uppfylla sina individuella behov för att må fysiskt bra

i första hand, och behöver omgivningen dvs. den sociala biten för att uppfylla det psykiska

välmående. Det vore ytterst svårt att må psykiskt bra utan självuppskattning och respons och

detta är ytterst omöjligt utan ett socialt närverk. De arbetande vid psykiatriska kliniken kan

omöjligt bekräfta eller få bekräftat att det arbete som utförs är dugligt utan att någon kommen-

42

terar det. Av denna anledning är det viktigt att kollegerna emellan stöttar varandra i arbetet

samt att de samtalar med varandra om det som berör arbetet. Detta har stor betydelse och re-

presenterar en lösning för de arbetandenas trygghet, miljö och psykiska välmående. Motivet

för detta är att genom en dialog med en annan kunna samtala om angelägenheter som berör

arbetet. Det är när de arbetande har kommit upp till den nivå då både den individuella och

sociala biten har tillfredsställs som den på bästa sätt kan nå fram till patienten, som faktiskt är

i centrum i kliniken. Patienterna har här stor bemärkelse för hur vida personalens arbete upp-

skattas eller inte. Emellertid behöver dock dessa behov följas upp även för patienterna. Deras

sociala nätverk syftar i detta fall primärt på personalen då de arbetande för många patienter

representerar deras hela omgivning eftersom att många av patienterna fruktar den realistiska

verkligheten (samhället).

Utifrån vår granskning av vårt syfte har vi kunnat förutspå att kommunikation är den hu-

vudsakliga nyckeln till individuella så väl som sociala perspektiven som människan behöver

uppfylla. Både inom de terapeutiska interaktionssamtalen, organisationsteorierna och kon-

flikthanteringarna har kommunikationen varit det avgörande medlet för förändring och socia-

litet. För det är nämligen förändring och socialitet som är betydelsefulla i situationer då verbal

kommunikation och isolering samt konflikter finns. En slutsats som vi har kunnat dra utifrån

samtalsintervjuerna med hjälp av respondenterna är att man i första hand måste uppmärk-

samma ett problem och sedan åtgärda det.

I slutändan visade resultatet att kommunikationen faktiskt är en stor del som utgör det bo-

temedelsmetod på kliniken. Generellt sätt uppfyllde de arbetande detta bra med patienterna,

utifrån den information vi fick genom intervjuerna, dock inte alltid när det gäller personalen

emellan. Gauntlett framhävde i sina teorier en rad olika lekar och dessa skulle vi tro skulle

vara gynnande för personalen med eftersom att kommunikation kan framhävas via dessa akti-

viteter. Vi har under projektets gång bara redogjort för vilka aktiviteter de gör och borde ut-

föra med sina patienter, däremot anser vi att det är lika viktigt för personalen emellan att delta

i olika former av aktiviteter. Om personalen är mer avslappnad och tar sig tiden att yttra sina

tankar och känslor kommer de enligt oss att prestera mycket bättre och därigenom skapa

bättre relationer till patienterna.

En enkätundersökning kring vad patienterna känner och upplever hade också varit intres-

sant att veta om, men detta gjordes inte pga. olika skäl; dels för att en del patienter e gamla

och/eller dementa, och andra inte alls var benägna att svara tillbaka. Kvalitativa intervjuer var

det som vi prioriterade i första hand och som blev vårt tillvägagångssätt dvs. genom hela arbe-

tets gång. Detta har hjälpt oss att få en djupare förståelse för hur arbetande på psykiatriska

43

kliniken upplever sina jobb och hur de utför deras sysslor. Vi har haft en del spekulationer

kring hur man skulle kunna ändra lite på miljön så att det får lite färgglada väggar, så att pati-

enterna och personalen trivs bättre och hur man skulle kunna hantera små konflikter som kan

ske mellan patienter och personal och personalen emellan. Detta är något som bara vi själva

tänkt på men vad gäller det som personalen har sagt så är trivseln i högsta grad som bäst så

som det är. Detta får oss också att få positiva tankar kring kliniken och dess utseende samt

personalen.

44

9. Källhänvisning

Internet

Psykiatriska kliniken, http://www.lthalland.se/lth_templates/UnitPage____1619.aspx

Litteratur

Abrahamsson & Berglund, (1997), ”skapande konversationer – möten med familjeterapeuter och deras idéer” Ahlin, Göran (1986), ”Erfarenheter i Miljöterapi”, Arlöv Anders Lindmark & Thomas Önnevik, (2006), Human Resource Management organisation-ens hjärta , upplaga 1:3 Annika Lantz, studentlitteratur (2007), "Intervjumetodik" upplaga 2:4 Asplund Johan, (1987), ”Det sociala livets elementära former” Denscombe Martyn, (2009), ”Forskningshandboken för småskaliga forskningsprojekt inom samhällsvetenskaperna”, Lund Herlofson m.fl. (2009) ”Psykiatri”, Lund: Studentlitteratur Holme Bernt, (1991),” Forskningsmetodik om kvalitativa och kvantitativa metoder” (Teori, forskning, praktik), Lund, Studentlitteratur Katrine Fangen , (2005), ”Deltagande observation” Upplaga 1 Olsson, Eric (1988), ”Förändring och konflikt”, Lund Tammeo, Maare (1991), ”Psykologiska teorier i vården”, Göteborg Thurén Torsten (2007) "Vetenskapsteori för nybörjare" Korotan Ljubljana, Sloveninen

45

Bilaga

Intervjufrågor

Organisation

1. Är din hjälp nödvändig i just denna avdelning?

2. På vilket sätt anser du att de mottar din hjälp? Vad gäller patienterna eller de anställda?

3. Hur upplever du det du får erfara av de du bemöter? Om det är nått som fastnar hur tar du

itu med det i sådana fall?

4. Hur skulle du beskriva den verksamhet som bedrivs och vilken betydelse har du för denna?

5. Vilka är de mest prioritära komponenterna vid trygghets- och sammanhållskonstruktionen i

arbetet med andra människor?

6. Vilka är de mest förekommande konflikter som kan uppstå inom organisationen och hur

undgår ni dessa?

7. Vad skulle du ändra på om du vore chef över denna specifika avdelning?

Relationen mellan arbetande och patient

1. Vad är stress enligt dig och i vilka situationer uppstår den i förhållande till ditt arbete?

2. Hur upplever du bemötandet mellan arbetande och patient? Vad kan bli bättre?

3. Vad anser du om interaktion och hur kan man genom denna hjälpa en patient?

4. Vilken typ av interaktion är mest lämplig vid en dialog mellan arbetande och patient?

5. Vilken är den mest förekommande intrigen som kan uppstå under samtalsprocess mellan

arbetande och patient?

en granskande studie om kommunikation, konflikthantering, …351801/fulltext02.pdf ·...

Documents