ultuna by - i händelsernas centrum

Ultuna by – i händelsernas centrum Boplats och rit. Bronsålder, yngre järnålder och efterreformatorisk tid

Arkeologiska slutundersökningar

Fornlämningarna Uppsala 652 och 653, Ultuna 2:23Uppsala stad (f d Bondkyrko sn), Uppland

SAU rapport 2013:5

Helena Hulth Med bidrag av Emma Sjöling & John Ljungkvist

SAU rapporter 2013:5ISSN 1652-9448ISBN 978-91-979889-6-4 ©SAU 2013

Utgivning och distributionSocietas Archaeologica UpsaliensisThunbergsvägen 5B752 38 [email protected]

Tekniska och administrativa uppgifterGemensamma uppgifter: Länsstyrelsen dnr och datum för beslut: 431-4212-08, 2008-05-07Uppdragsgivare: Akademiska hus i Uppsala AB, Ultuna by södra (fornlämning Uppsala 653);

Ultuna by norra (fornlämning Uppsala 652) Län: Uppsala län Landskap: Uppland Kommun: Uppsala kommun Socken: Uppsala stad, f d Bondkyrko sn.Fastighet: Ultuna 2:23Typ av undersökningar: Arkeologisk slutundersökningLäge: Fastighetskartan: 11I 6a UltunaKoordinatsystem: RT90 2,5 gon VHöjdsystem: RH70Inmätningssystem: Digitalt, totalstationVetenskaplig referens: Kent Andersson och John Ljungkvist

Ultuna by södra Fornlämning: Uppsala 653SAU projekt nr: 3105Utförandetid i fält: 2008-05-20–06-19 och 2008-08-25–09-05Undersökt yta: 1250 m2

Koordinater: X 1604125 Y 6634375Höjd över havet: 18–20 mPersonal: Helena Hulth (projektledare) Lars Sundström, Ann Lindkvist, Niklas Stenbäck,

Jonas Ros, Kristina Martinelle, Ylva Bäckström, Michel Guinard, Marcus Eriksson, John Ljungkvist och Jonas Wikborg. Grävmaskinist: Kjell Åberg

Ultuna by norra Fornlämning: Uppsala 652 SAU projekt nr: 3118Utförandetid i fält: 2009-09-10–09-21 Undersökt yta Norra Ultuna: 2100 m2

Koordinater Ultuna by norra: X 1604050 Y 6634650Höjd över havet: 20–22 mPersonal: Helena Hulth (projektledare) och Ann Lindkvist. Grävmaskinist: Arvid Örde

Bearbetning Fynd, fotografier, planer, profiler och Fynd, nr 1–1570 (totalt 1563 poster) förvaras i väntan på fyndfördelning på SAU.digitala inmätningsfiler: Digitala planer: Helena Hulth och Ann LindkvistFaktagranskning: John LjungkvistSpråkgranskning/lektör: Åsa M LarssonRedaktionell bearbetning: ord & form, Gudbrand KlæstadOmslagsbild: Fynd 118, hästhänge och F120, pärla. Foto: Markus Andersson, SAU.

Baksidesbild: Häst och pärla från Valsgärde båtgrav 13. Akvarell: H. Faith-Ell 1957. Institutionen för arkeologi och antik historia. Uppsala universitet.

Tryck: KPH Trycksakbolaget AB, Uppsala

Innehållsförteckning

Inledning� 4

Undersökningarna�och�deltagarna� 4Utåtriktad�verksamhet� 5Topografi�och�fornlämningar� 6Kulturhistorisk�bakgrund�och�tidigare��undersökningar� 8Forskningsläge� 9

Mål och metod� 12Frågeställningar� 12Nya�frågeställningar�kring�ett�tidigare��okänt�kulturlager�(L2)� 12Metod�och�dokumentation� 12

Resultaten från undersökningarna� 14Ultuna by norra, fornlämning 652� 15

Genomförande� 15Anläggningar� 15

Ultuna by södra, fornlämning 653� 15Genomförande� 15Anläggningar�och�kontexter��vid�fornlämning�653� 18Störningar�och�representativitet� 18Anläggningar� 19Kulturlager� 26Stolpburna�hus,�en�syllstensgrund�och��andra�konstruktioner� 29

Fynd från fornlämning 653� 32Vapen�och�personlig�utrustning� 34Verktyg� 38Hästutrustning� 39Rituella�föremål� 39Mynt� 42Hantverk�och�hushållsrelaterade�föremål� 42Övriga�föremål� 45Benmaterialet� 47

Osteologisk analys� 48Metod�och�syfte� 48Resultat� 49Artfördelning� 52Tamboskapens�sammansättning�och��åldersfördelning� 53Benslagsfördelning� 54Benmaterialets�fragmenteringsgrad�och��beva�ringsgrad� 58Hantverksspill�och�halvfabrikat� 58Sammanfattning�osteologisk�analys� 59

Övriga analyser� 59Vedartsanalys� 5914C-analys� 60DNA-analys� 61Dateringar�av�fynden�i�kulturlager�L2� 62

Utvärdering� 63Måluppfyllelse� 63Utvärdering�av�metoden� 64

Diskussion� 65Bronsålder� 65Vendel-�och�vikingatid� 65Medeltid�och�nyare�tid� 68

Sammanfattning� 70

Referenser� 72

Bilagor� 751.�Schakt�Uppsala:�652�&�653� 762�a.�Anläggningar�Uppsala:652� 772�b.�Anläggningar�Uppsala:653� 783.�Rutor�Uppsala:653� 824.�Fynd�Uppsala:653� 855.�Ben� 936.�Auxilia�Konserveringsrapport� 1307.�Acta�Konserveringsrapport� 1358.�Rapport�från�Kungliga�myntkabinettet� 1389.�Vedartsanalys�Strucke� 13910.�Vedartsanalys�Vedlab� 14111.�Acta�Tillståndsbedömning��hästhänge�F118� 14212.�Acta�Formtagningsrapport��hästhänge�F118� 145

��

4 sau rapport 2013:5

Inledning Undersökningarna och deltagarnaSAU har efter beslut av Länsstyrelsen i Uppsala län ge-nomfört arkeologiska undersökningar av fornlämningar-na Uppsala 652 och 653 inom kvarteret ”Ultuna by” på fastigheten Ultuna 2:23, Uppsala stad och kommun. Arbe-tet skedde på uppdrag av Akademiska Hus AB med anled-ning av uppförandet av nya institutionslokaler för Sveri-ges Lantbruksuniversitets räkning. De nya lokalerna består dels av ett nytt Biocentum, dels en ny byggnad för institutionerna Mark Vatten Miljö (MVM).

Ultunaområdet har använts intensivt, vilket satt sina spår i den omgivande miljön, särskilt från tidpunkten för instiftandet av Ultuna lantbruksinstitut i mitten av 1800-talet och framåt. En mängd utbyggnader har resulte-rat i en tämligen sargad fornlämningsmiljö. Länsstyrelsen har dock tagit fasta på att det, trots att stora delar nu ut-görs av kvartersmark, ännu finns information att utvinna och att små och till synes disparata undersökningar kan tillföra ny kunskap. Den nu aktuella undersökningen be-kräftar detta. Den fördjupade arkeologiska utredningen

0 1 2 km

Figur 1. Utsnitt ur terrängkartan 11INV med undersökningsområdet markerat. Skala: 1:50 000. Ur Terrängkarta Lantmäteri-verket Gävle 2007. Medgivande MS2007/04080.

sau rapport 2013:5 5

visade fornlämningens potential att kunna tillföra kun-skap om såväl bronsålderns landskapsutnyttjande som vendel- och medeltida bebyggelse i området. Förvänt-ningarna inför slutundersökningen kom dock att över-träffas med råge. Länsstyrelsens beslut omfattade två ytor: fornlämning-en 653 i söder och fornlämningen 652 i norr. Båda är be-lägna nära befintlig bebyggelse (fig 4). Efter beställarens önskemål att senarelägga undersökningen av fornläm-ning 652 undersöktes till en början endast den södra ytan, fornlämning 653, som ligger centralt i Ultuna mittemot Undervisningshuset med aulan. Platsen är helt och hållet kringskuren av byggnader och vägar och dessutom perfo-rerad av diverse kanalisationer för olika ändamål. Denna del av undersökningen pågick under perioden 2008-05-20–06-19 samt 2008-08-25–09-05. Den andra undersök-ningsytan vid fornlämning 652 låg omkring 300 meter norr om fornlämning 653. Undersökningen av denna del skedde under perioden 2009-09-10–09-21. Projektledare vid båda undersökningarna var Helena Hulth. Övriga medverkande arkeologer vid undersök-ningen av fornlämning 653 var under längre eller kortare perioder: Lars Sundström, Ann Lindkvist, Niklas Sten-bäck, Jonas Ros, Kristina Martinelle, Ylva Bäckström, Michel Guinard och Marcus Eriksson. Även Jonas Wik-borg och John Ljungkvist deltog under ett antal dagar för att metallkartera ytan. Maskinist var Kjell Åberg. Under-sökningen av fornläming 652 utfördes av Ann Lindkvist och Helena Hulth med grävmaskinisten Arvid Örde. Rapportarbetet har i första hand inriktats på grundläg-gande teknisk information och många fördjupningsmöj-ligheter har därför fått stå åt sidan. Emma Sjöling har ut-fört den osteologiska analysen och författat avsnittet Osteologisk analys. John Ljungkvist har analyserat fynd-materialet och medverkat i avsnittet om Fynd och Datering. I övrigt är rapporten skriven av Helena Hulth. Samtliga författare har bidragit till diskussionen i det avslutande avsnittet Utvärdering.

Utåtriktad verksamhetInför slutundersökningen bedömdes målgruppen i första hand vara forskarvärlden och Länsstyrelsen. De publika insatserna var tänkta att begränsas till kortfattade infor-mationsblad på plats samt information på SAUs hemsida. Med hänsyn till undersökningarnas korta varaktighet planerades inledningsvis inte några fältvisningar. Under fältperioden placerades dock en informationsskylt vid den södra undersökningsplatsen fornlämning 653. Intres-set för detta område blev emellertid stort, vilket resulte-rade i både planerade och spontana visningar i fält. Därtill kom en i förhållande till undersökningstiden mycket in-tensiv mediebevakning. Den utåtriktade verksamheten under och efter fälttiden har hittills omfattat:

• Tre radioinslag (P4 Uppland morgon 2008-06-13, samt 2008-08-27 och ett nyhetsinslag 2008-09-02).

• Tre inslag i dagspress (UNT 2008-06-14; UNT 2008-08-11; UNT 2008-09-03).

• Tre tv-inslag (TV 4 2008-07-02 samt 2008-09-03 och SVT 2008-09-03).

• Två övriga artiklar samt en notis (Akademiska hus tid-ning Kreativa rum nr 2008:3 och Ultuna studentkårs medlemstidning Ultunesaren nr 2008:4, samt en notis i SLUs medarbetartidning Resurs 2008:4).

• Två visningar för beställaren Akademiska hus AB.• En visning för HMK Carl XVI Gustaf i samband med

Euro pean Grassland Federation congress den 2008-06-09.• En visning den 2008-07-02 i SLUs ”Onsdagar i Kunskaps-

trädgården”.• Ett föredrag den 2008-12-01 på uppdrag av Wardsætra

och Gutasunds hembygdsförening i Gottsundabiblioteket.• En datapresentation till SLUs informationsdag om Bio-

centrum den 2008-12-17.• Skärmutställning och föredrag i samband med allmän

information om Campus Ultuna på Ultuna den 2009-09-30.

• Artikel om Campus Ultuna i Akademiska hus annons-bilaga (UNT 2010-10-02.)

• Löpande information på SAUs hemsida.

Nämnas kan också ett reportage om arkeologin på platsen i leverantörstidningen Entreprenad, i samband med den fördjupade utredningen hösten 2007. Bland de många välbevarade föremål som hittades vid undersökningen av fornlämning 653 (Ultuna by södra) fick ett hästhänge från 700-talet e Kr extra stor uppmärk-samhet. Intresset var så stort att Sveriges lantbruksuniver-sitet lät göra en gjutform i syfte att framställa kopior för sin egen räkning. Gjutformen tillverkades av Acta Konser-veringscentrum AB (se bilaga 11 och 12). Till de första som

Figur 2. HMK Carl XVI Gustaf besökte undersökningen den 9 juni 2008. Foto: Marcus Eriksson, SAU.


fick en varsin kopia av hänget hör dressyrryttarinnan Kyra Kyrklund och fälttävlansryttaren Jan Jönsson, i sam-band med att de installerades som adjungerade professo-rer i ridkonst vid SLU våren 2011.

Topografi och fornlämningar Ultuna ligger på och i anslutning till Uppsalaåsen, på nivåer från 1 till 45 meter över havet. Jordarten i norra Ultuna består av finsilt och lerhaltig sand. I söder övergår denna till lättlera, mellan- och styv lera, med partier av postglaciala sjösediment, varefter mullrik gyttja och slut-ligen Fyrisån tar vid. Ultunas nuvarande bebyggelse sträcker sig från ån, upp och förbi Uppsalaåsen och över åkermarken mot de mer sammanhängande impedimen-ten i väster. Det norra undersökningsområdet, fornlämning 652, låg i gräsbevuxen parkmark omkring 22 meter över havet. Här utgjordes undergrunden av lera. Det södra området, fornlämning 653, bestod också av gräsbevuxen men i hög-re grad bebyggd mark och låg på en höjd kring 18–20 me-ter över havet. Markslaget i denna del av undersöknings-området bestod av sandig silt och postglacial lera. Under historisk tid, fram till dess att områdena kring fornläm-

ningarna 652 och 653 markplanerades och bebyggdes, an-vändes de till åkermark. Från 1880-talet fram till 1920-talet bedrev Svalöfsfilialen odlingsförsök på ytan. Ultunas hittills kända fornlämningar dateras från mel-lersta bronsålder till medeltid. Med sitt gynnsamma topo-grafiska läge har platsen av allt att döma varit strategiskt väl vald från bronsålder och framåt. Gravfält och boplats-indikationer på stora ytor tyder på en tämligen omfattan-de bebyggelse över lång tid. Indikationerna styrks även av höga fosfatvärden från den agrogeologiska kartering som genomfördes på 1930-talet (Torstensson & Eriksson 1941). Under den tidiga och mellersta delen av bronsåldern, när havet stod omkring 20 till 25 meter över dagens nivå, låg Ultuna längst ut på en smal landtunga som bildade sydöstra spetsen av en långsträckt ö, omgiven av farleder. Den smala landremsan ramade i sin tur in en grund vik mot väster (se figur 3). Från mellersta bronsålder (omkring 1000 f Kr) finns enstaka extensiva boplatsspår i form av kokgropar och härdar kring just 20 meters-nivån (forn-lämningarna 565 och 652) (fig 4). Drygt ett halvt årtusende senare, vid övergången mellan bronsålder och äldre järn-ålder gick strandlinjen ca 15 meter över havet. Intill strand-linjen i sydvästra Ultuna anlades under denna tid närma-

0 1 20,5 Km

Ultuna

Figur 3. Ultuna och dess omgivningar i början av bronsåldern, omkring 1800–1600 f Kr. Strandlinjen på kartan är 25 meter över dagens nivå. Skala 1:70 000. Digital bearbetning: Maja Hultman, SAU.


re femtio kokgropar regelbundet på en linje (fornlämning 555). Dateringarna av dessa sträcker sig i huvudsak från ca 800 till 400 f Kr. Reglerade kokgropssystem är framförallt kända i Sydskandinavien och norra Tyskland, men är ännu ett tämligen udda fenomen i Mälardalen. Från äldre järnålder finns även ett fåtal fornlämningar i form av flat-marksgravar i södra Ultuna och enstaka boplatsspår på spridda håll (fornlämningarna 426 och 664). Mest omtalat är dock Ultuna för sina gravfält från yngre järnålder. De vendeltida båtgravsfynden (Uppsala 474, SHM inv nr 2194) som gjordes i mitten av 1800-talet har följts av flera andra fynd av högstatuskaraktär, både i form av fasta fornläm-ningar och som lösfynd (t ex Uppsala 401). De topogra-fiska förutsättningarna var fördelaktiga även under yngre järnålder. Landhöjningen innebar att ett gott hamnläge vid denna tid hade bildats i anslutning till det smala sun-det vid Ultuna, nära utloppet i Mälaren. Sammantaget pe-kar både läget och namnet, en sakral tuna-kombination,

tillsammans med det rikliga arkeologiska materialet på Ultunas centrala betydelse under framförallt yngre järn-ålder. Även under medeltid tycks Ultuna ha haft en framträ-dande roll, men då som en by bestående av tio gårdar (DMS 1:2 s 65). Jordetalet uppgick i mitten av 1500-talet till 8 markland och 5 örestal. Därmed tillhörde byn en av de större i trakten av Uppsala. Genom kartstudier har kärnan i det medeltida byläget antagits vara nuvarande Ultunas centrala delar, d v s omkring platsen för fornlämning 653. De medeltida arkeologiska beläggen är dock få och detta är ett förhållande som genomsyrar i princip hela Ultuna-området. I de centrala delarna finns ett par tidigmedeltida dateringar från enstaka anläggningar, vid fornlämning 679 respektive fornlämning 667. Vidare finns några få hög medeltida avfallsgropar och fynd från fornlämning 565 i norra delen av Ultunaområdet vid (se nedan).

555:1

407:1

662

426:1

555:2 562:1 468:1

405:1488:1

474:1-3

472:1

406:1401:1

679653

471:1

471:2

402:1-2

559:1404:1

470:1

667666

473:1663654

652

664

561:1

560:1

348:1

565:1565:2

471:3

665

642

0 100 200 300 400 m

Figur 4. Utdrag ur fastighetskartan 11I6a med fornlämningar numrerade och orangemarkerade. Slutundersökningsområdena är markerade med blå polygon. Skala 1:10 000. Ur Fastighetskarta Lantmäteriverket Gävle 2007. Medgivande MS2007/04080.


Kulturhistorisk bakgrund och tidigare undersökningarSom framgår ovan har Ultunaområdet länge varit välkänt som fornlämningslokal, framförallt genom de spektaku-lära fynden av de vendeltida båtgravarna år 1854 och 1855. Redan 1672 undersökte Olof Rudbeck d ä emellertid ett antal brandgravar som i huvudsak dateras till vikingatid. Exakt var dessa påträffades vet man inte, men man kan förmoda att de låg på en numera bortschaktad del av åsen. Ett flertal mer eller mindre fackmannamässiga gravunder-sökningar ägde sedan rum från 1800-talets andra hälft fram till 1950-talet. Från 1959 fram till 1993 förekom dock inga som helst arkeologiska insatser i Ultunaområdet. Olyckligtvis sammanföll denna antikvariska stiltje med lantbrukshögskolans och sedermera lantbruksuniversi-tets massiva utbyggnad under 1960-, 70- och 80-talen. Kunskapen om Ultunas fornlämningar, framförallt bo-platserna har därför varit fragmentariska. År 1992 genom-fördes i alla fall en förundersökning inför anläggandet av dammen, som benämns ”Ultuna Hamn”. Några arkeolo-giskt relevanta fynd gjordes dock inte i samband med för-undersökningen (Frölund & Wilson 1992). Istället fortsat-te markingreppen i oförminskad takt fram till år 1996, då boplatslämningar i form av härdar och stolphål uppmärk-sammades i samband med schaktning i Ultunas södra de-lar av en anställd vid Ultuna. Några år senare skedde på Länsstyrelsens uppmaning en utredning som omfattade Ultuna och delar av Ulleråkerområdet i södra Uppsala. Utredningen som i fält utfördes okulärt ledde till att flera boplatser och boplatslägen kunde identifieras (Ljungkvist 2000). Länsstyrelsen önskade därefter att en fördjupad ut-redning skulle genomföras, men eftersom inga större ex-ploateringar var planerade vid denna tidpunkt fanns heller ingen given finansiering. Ytterligare utredningar sköts där-för på framtiden. Däremot blev fortsatta mindre mark-ingrepp oftast föremål för arkeologiska schaktningsöver-vakningar, vilka till dags dato uppgår till dryga 30 stycken. Några av schaktningsövervakningarna har skett i Ul-tunas sydligaste delar. Ett par av dessa har tillsammans med en förundersökning kunnat stärka beläggen för en vikingatida bosättning i höjdläget ovanför dalgången mel-lan Ultuna och dagens Sunnersta. Vid fornlämning 642 noterades ett kulturlager och en härd och vid förunder-sökningen av fornlämning 662 konstaterades framförallt härdar och kokgropar, samtliga med vikingatida datering-ar (Hulth & Lindström 2004; Hulth 2007a). Några spår ef-ter hus har inte påträffats på de undersökta ytorna, men lämningarna antas utifrån läget höra samman med de bo-platslämningar som utgör fornlämning 555:2, vilka bestod av stolphål och härdar som påträffades av en slump vid den ovan nämnda icke övervakade schaktningen år 1996. Någon undersökning av just de lämningarna blev aldrig aktuell och merparten av boplatslämningens omfattning och innehåll är därför okänt.

Till de mer yttäckande arkeologiska insatserna hör en fördjupad utredning inför uppförandet av studentbostä-der vid Gälbo i norra Ultuna. Området ligger i anslutning till den förhistoriska boplatsen fornlämning 565 och blev även föremål för en arkeologisk undersökning. Denna re-sulterade i skiftande lämningar med lika skiftande date-ringar: yngre bronsålder (ca 800–500 f Kr) och högmedel-tid (1300-tal). Till de medeltida fynden hör ett antal gropanläggningar som åtminstone sekundärt verkar ha varit sopgropar. En av groparna innehöll ett par lamellde-lar från en pansarhandske, typisk för högmedeltida rust-ningar med nära paralleller till handskar från korsbet-ningen på Gotland. Bronsålderslämningarna i sin tur utgjordes av ett mindre antal härdar och kokgropar (Hulth 2010). En annan yta som genom årens lopp varit aktuell för flera arkeologiska insatser är åkermarken på Södra Gärdet som rymmer fornlämning 555:1. Inför byggandet av ett nytt Veterinär- och husdjurscentrum, samt Universitets-djursjukhus skedde den första förundersökningen år 2006. Stora delar av den då aktuella undersökningsytan var tomma på arkeologiskt innehåll, men i den södra de-len av åkermarken framkom i ett första skede elva kokgro-par på rad, ett par tjärframställningsgropar och ett antal stolphål. Lämningarna har daterats till förromersk järn-ålder (Hulth 2007b). Då exploatören konstaterade behov av ytterligare mark väster om den ursprungliga förunder-sökningsytan skedde en kompletterande förundersök-ning 2008, varvid ännu fler kokgropar på linje och ett par stolpburna hus påträffades (Hulth 2009). Båda dessa ytor slutundersöktes 2009 (Hulth 2013). Ytterligare utvidg-ningar av exploateringen åt väster blev dock aktuella, vil-ket ledde till ytterligare en förundersökning på åkermar-ken vid Södra Gärdet. Liksom vid de båda föregående kunde man vid den tredje förundersökningen konstatera att raden av kokgropar fortsatte med samma regelbun-denhet åt väster. Denna gång tycktes den dock kunna av-gränsas. Dessutom noterades spår efter ett stolpburet vendeltida hus strax sydväst om det samtida gravfältet 407. Resultaten från den sista förundersökningen på Söd-ra Gärdet redovisas tillsammans med slutundersökning-arna (Hulth 2013). Det närmast gångna decenniet har således inneburit att en klarare bild av Ultunas förhistoriska boplatser har kun-nat tecknas. Även andra undersökningar i närheten av de nu aktuella undersökningsområdena har bidragit till det-ta. Strax öster om det aktuella södra undersökningsområ-det (fornlämning 653) ligger numera Ultuna Kunskaps-park. Inför anläggandet av en tidigare, mindre version av parken (den så kallade Kunskapsträdgården) gjordes en förundersökning. Bortsett från viss topografisk informa-tion var resultatet magert och några fortsatta antikvariska åtgärder var därför inte aktuella. Förundersökningen vi-


sade dock att utfyllnad skett inom vissa partier av den då aktuella ytan och att marknivån varit långt ifrån så jämn som den senare verkade vara (Hulth 2005). Att utfyllnaden i området varit mycket omfattande stod även klart vid en senare schaktningsövervakning för VA något längre väs-terut, mellan trädgården och fornlämning 653. Under upp emot tre meter tjocka påförda jordmassor hittades ett förhållandevis stort antal boplatslämningar i form av stolphål, grophus och kulturlager (fornlämningarna 653 och 663–667). Dateringarna spänner från bronsålder till tidig medeltid (Hulth 2010). Ytan tycks tillhöra en av de mer intensivt nyttjade inom Ultunaområdet. Sedan 1940-talet fanns en flatmarksgrav med stenpack-ning och brandlager noterad strax sydöst om VA-schaktet. Anläggningen (SHM 22673 ”Grav 36A”) räknades vid do-kumentationstillfället till det stora gravfältet, fornlämning 401, men har sedan fått ett eget fornlämningsnummer: 473:1. Utifrån fyndmaterialet (15 pärlor och keramik) kan den dateras till vendeltid. Vid samma 1940-talsschaktning framkom även en kokgrop (RAÄ 3364/40) som benämns fornlämning 473:2 i registret. Kokgropen låg också mellan fornlämning 653 och trädgården. Nämnas kan även en an-nan förmodad gravkontext som hittades något hundratal meter nordost om fornlämning 652, i samband med gräv-ning för en husgrund år 1940. Anläggningen (fornlämning 561) beskrivs som ett 1,5–2 m stort ”stenkummel” med bl a brända och obrända ben (UM 22044). Inför de nu aktuella arkeologiska undersökningarna genomfördes under hösten 2007 en fördjupad utredning. Befintlig bebyggelse, hårdgjorda ytor och ledningsschakt mm begränsade starkt åtkomsten till ytan i det 58000 m2 stora utredningsområdet. I sju av de 37 grävda schakten identifierades dock boplatsspår. Dessa återfanns inom tre olika delar av utredningsområdet (Hulth 2008). Även här var den kronologiska spännvidden stor med dateringar från bronsålder till vendel- och medeltid. Längst i norr bestod boplatsspåren av stolphål, en grop, samt en kok-grop (fornlämning 652). Lämningarna representerade det dittills äldsta kända skedet i Ultunaområdet (ca 1100–1000 f Kr). Något längre söderut framkom en ensamlig-gande härd som inte har daterats (fornlämning 654). I utredningsområdets sydligaste del påträffades fram-förallt stolphål, en syllstensgrund och kulturlager (forn-lämning 653). Härifrån finns tre 14C-dateringar från stolp-hål, varav två vendeltida (580–640, respektive 555–615 e Kr,kal 1σ). Dessutom finns en datering till medeltid/ef-terreformatorisk tid (1520–1590 e Kr, kal 1σ). Förutom den medeltida dateringen (gjord på gräs) på-träffades dock inga fynd eller konstruktioner som skulle kunna sprida ytterligare ljus över områdets användning under medeltid. Syllstenen utgjorde grunden till en efter-reformatorisk byggnad (från 1700 eller 1800-talet). I sam-ma nivå som syllstensgrunden fanns ett siltigt jordlager med inblandning av tegel. Under detta framkom ett oda-

terat kulturlager bestående av siltig lera med enstaka kol och skörbränd sten, men i övrigt var lagret fyndfattigt. Detta kom att avspeglas i förväntningarna när två av om-rådena ändå gick vidare till slutundersökning.

ForskningslägeSom framgår ovan var dateringarna från den fördjupade utredningen ganska varierande. Utredningens äldsta be-lagda fas från mellersta bronsålder anknyter till det fåtal anläggningar som påträffades i Gälbo (fornlämning 565), d v s från ungefär samma område och samma tid. Det är fullt möjligt att en mindre bronsåldersbosättning funnits på den lilla skoformade halvön längst ut på den sydöstra spetsen av ön, som havsnivån kring 25-meterskurvan en gång hade bildat. Det topografiska läget bör åtminstone i vissa avseenden ha varit mycket gynnsamt, i andra sna-rare utsatt. Eftersom befintliga byggnader begränsar ut-redningsmöjligheterna är det svårt att få svar på om brons ålderslämningarna varit av mer sedentärt slag, eller om de få kända anläggningarna var resultatet av ett exten-sivt landskapsutnyttjande. Dessa skulle i så fall kunna höra samman med de täta bronsåldersmiljöerna i Malma i väster. Den aktuella undersökningen förväntades i alla fall kunna sprida mer ljus över frågan. Beträffande de yngre dateringarna är det värt att notera att några av de stolphål som påträffades vid den fördju-pade utredningen för första gången för Ultunas del gene-rerade boplatsdateringar till tidig vendeltid. Detta uppfat-tades som lovande i relation till de vendeltida båtgravar som grävdes fram på 1850-talet och andra dokumentera-de vendeltida gravar och gravfält i området (fornlämning-arna 401, 473:1 och 407). Att kunna undersöka boplatsspår med anknytning till samtida begravningar i området inne-bar att det var möjligt att få en mer fullödig bild av platsen under detta tidsskede. Gravmaterialet har visat att Ultuna hyst en bosättning av högstatuskaraktär under yngre järn-ålder och detta är särskilt utmärkande under vendeltid. Förutom båtgravsfynden har dessutom en märklig grav påträffats på gravfältet Uppsala 401. Graven undersöktes i början av 1900-talet av Oscar Almgren och i dess översta lager påträffades bl a fragment av en guldgubbe med par-motiv. Paralleller till fyndet finns från Helgö (Almgren 1905; Lamm 2004:98). Anläggningen innehöll även de obrända resterna efter en båt med dryga tusentalet nitar. Ljungkvist har uppfattat båten som medvetet söndersla-gen och tolkar anläggningen som ett offer (Almgren 1905; Sundkvist 1958; Ljungkvist 2006, s 181). I kanten av an-läggningen finns även ett par sekundära stensättningar som utifrån fynden kan dateras till vikingatid. Ultunas betydelse som någon form av lokal centralort understryks förutom av det arkeologiska materialet även av platsens namn. Den sakrala förleden Ull- som anspelar på guddomen får ytterligare tyngd av att lokalen ligger i Ulleråkers härad. Häradet har namngetts efter en sam-


lingsplats, under medeltiden känd som tingsplats. Var denna legat är osäkert. Med utgångspunkt i ett gammalt gatunamn, Wllrakars gattunn, belagt 1591, uppfattas områ-det runt Helga Trefaldighets kyrka i Uppsala en stark kan-didat. Kanhända har det under yngre järnålder funnits en tingsplats i Ultuna som senare flyttades till staden (Vik-strand 2001). Då bägge namnen innehåller genitivformen av Ull (Ullars/Ullers) kan både Ulleråker och Ultuna var för sig vittna om kult av guden (Wahlberg 2003). Eftersom Ulls roll i bevarad mytologi är tämligen undanskymd vet man inte så mycket om denna kult. Ull omnämns endast på ett par ställen i Snorres Edda (övers Collinder). Genom dikten om Grimner (’den maskerade’ d v s Oden) får vi veta att Ulls boning i Asgård hette Ydalir, ’Idegransdalen’ och i hjältekvädet om kung Atle talas om de starka eder som svärs vid Ulls ring. Ull uppfattas därför som tingsfredens och rättsordningens beskyddare. Ull benämns även skid-guden, bågguden, jaktguden och sköldguden (Ström 1961). Ull, som för övrigt är Sifs son och Tors styvson, er-satte enligt den danske historieskrivaren Saxo guden Oden under en tid då denne dragit på sig de andra gudar-nas ogillande. Enligt Saxo ska Ull dessutom ha varit så trollkunnig att han kunde färdas över havet på en förtrol-lad benknota, eller islägg (Bæksted 2001). De trots allt fåtaliga uppgifterna om Ull i mytologin bör kontrasteras mot det stora antalet orter med Ull-namn i Mälardalen. Detta avspeglar troligen gudens egentliga ge-nomslagskraft (Vikstrand 2001). Namnet Ull antas vara germanskt, överfört via gotiskans wulþus, som betyder ’härlighet’ eller’glans’. Ortnamnsforskaren Per Vikstrand

ger en omfattande överblick över olika tolkningar av nam-nets innebörd (Vikstrand 2001 s 166 ff och där anförda käl-lor). Enligt vissa forskare kan det betyda ’den som utsän-der glans’ vilket tas som intäkt för att Ull, liksom Tyr, ska ha varit en himmelsgud. Hos Snorre förekommer även uppgiften att Ull var vacker att se på, fagr álitum och bety-delsen skulle då kunna vara ’den utomordentligt sköne’. Alternativa tolkningar har anförts, t ex att namnet via go-tiskans waldan betyder ’härska’. Ett par mer jordnära och inte så efterfrågade förklaringar lyder att Ull betyder ’den lurvige’ eller att namnet helt enkelt kommer av forn-svenskans ulder, d v s ’källsprång’ Även Tuna-namnens betydelse och innebörd har de-batterats flitigt genom åren (Holmberg 1969; Olsson 1976, Hyenstrand 1982, m fl). Många tuna-platser uppstod troli-gen under romersk järnålder. Allmänt anses ordet tuns ur-sprungliga betydelse vara ’hägnad’. Numera tid är man dessutom relativt enig om att tuna-namnen allmänt har bäring på platsers centralitet i såväl ekonomiskt som ad-ministrativt hänseende (Brink 1996; Gräslund 2004). Söndringen av Ultunas fornminnesområde ställer vida-re frågan om representativitet på sin spets. Generellt sett är boplatslämningar från vendel-/vikingatid fortfarande få: endast ett dussintal är kända i Uppsala län, vilket där-med även gäller fenomenet högstatusboplatser (Norr & Sundqvist 1995; Seiler 2001; Ljungkvist 2006, s 49). Ett återkommande mönster verkar i alla fall vara att de högre samhällsskikten under yngre järnålder medvetet strävade efter att visa sin status och position genom att placera sina byggnader i upphöjda lägen. Detta avspeglas tydligt i pla-

Figur 5. Vy från det södra undersökningsområdet vid fornlämning Uppsala 653 mot sydost och Fyrisåns dalgång. Längst ned i bild skymtas taknocken till restaurangen ”Ladugården” som ligger i slänten söder om Uppsala:653. Ovanför taknocken syns den sankmarksäng som under järnåldern erbjöd ett utmärkt hamnläge. Foto från Undervisningshusets/aulans tak. Helena Hulth, SAU.


ceringen av husen och förhållandet mellan gravar och bo-plats i exempelvis Gamla Uppsala, Valsgärde, Helgö (Bg 2), Fornsigtuna och Adelsö (Brunstedt 1996; Ljungkvist 2006, s 49ff). För Ultunas del har framförallt det södra under-sökningsområdets topografiska förutsättningar för en högstatusbosättning varit mycket gynnsamma; ett expo-nerat höjdläge i anslutning till ett gravfält, med båtgravar-na som front ned mot ån. Båtgravarna bekräftar släktska-pen mellan Ultuna, Valsgärde och Vendel. De vendeltida dateringarna i boplatsmaterialet stärker dessutom loka-lernas beröringspunkter ytterligare. Ultuna uppvisar dock, efter vad vi vet, flera drag som särskiljer platsen från de båda andra nämnda båtgravslokalerna: guldgubben, det eventuella båtoffret och ett ursprungligen mycket stort antal gravar på ett sammanhängande gravfält. Detta visar också att även om högstatuslokaler har en rad ge-mensamma nämnare förekommer olika variationer be-träffande placering i landskapet, bebyggelsestruktur, ritu-ella manifestationer och kontinuitet. Syftet med de aktuella slutundersökningarna var därför att även i vidare bemärkelse kunna bidra till förståelsen av Upplands yngre järnålderlandskap och samhällsorganisation. De medeltida förhållandena i Ultuna är på många sätt dunkla. Bortsett från enstaka skriftliga belägg finns inte mycket att utgå ifrån. Studier av befintliga historiska kar-tor har lett till antagandet att byläget borde kunde lokali-

seras till området kring den södra undersökningsytan. De arkeologiska bevisen för ett centralt byläge var däremot mycket svaga inför slutundersökningen. Under Karl IX regeringstid (1604–1611) införlivades Ultuna i Uppsala kungsladugård. När 1640 års geometriska karta tecknas finns inga spår efter 1500-talets tio gårdar; endast kungs-ladugårdens byggnader är markerade. Om denna drastis-ka förändring vet vi inte mycket. Den medeltida 14C-date-ringen från den fördjupade utredningen är källkritiskt problematisk, men förhoppningen inför slutundersök-ningen var ändå att kunna stärka indikationerna ifråga om byns förmodade kärna. Från Gälboundersökningen finns som nämnt ett par väl överensstämmande hög-medeltida 14C och föremålsdateringar. Hur platsen för dessa fynd hänger samman med den medeltida byn i Ul-tuna är dock oklart. Enligt Claes Tollin skulle Gälbo kunna vara en avgärda enhet (Tollin muntligen) d v s en nyodling som anlagts på en äldre bys mark. Att forskningsproble-matiken kring medeltida bystruktur är omfattande är dock väl känt, liksom att teorierna inte alltid överensstämmer med praktiken (Broberg 1994; Fallgren 2006; Göransson 1980; Göransson 1985; Seiler 2005; Sporrong 1985). De spridda fyndplatserna i Ultuna skulle därför även kunna tyda på att den medeltida bebyggelsen legat ganska ut-spritt. Att söka fler konkreta belägg för de medeltida be-byggelselägena var därför angeläget.


Mål och metod FrågeställningarUndersökningarnas överordnade vetenskapliga syfte var att identifiera platsens boplatsrelaterade lämningar och kartlägga landskapsutnyttjandet under olika perioder. Ef-tersom betydande delar av Ultunas äldre skikt raderats av senare tiders markutnyttjande samtidigt som kunskaper-na om Ultunas boplatslämningar varit fortsatt fragmenta-riska, konstaterades att svar även på de mest basala frågor var betydelsefulla. Trots den sannolikt höga fragmente-ringsgraden förväntades därför undersökningarna kunna bidra till en djupare förståelse för hur platsen använts un-der bronsålder, vendeltid och medeltid. Lämningar från efterreformatorisk tid var inte prioriterade. Den huvud-sakliga vetenskapliga inriktningen syftade till att klargöra:• förekomst av hus och andra konstruktioner inom un-

dersökningsytorna• strukturernas datering, konstruktion, funktion och re-

lation• aktivitetsytornas funktion och organisation

Inför slutundersökningen specificerades frågeställning-arna ytterligare kring de representerade perioderna:

Bronsålder• Kan lämningarna bekräfta strandlinjens position vid

den aktuella tidpunkten?• Var lämningarna av tillfällig eller av mer permanent ka-

raktär?• Hade platsen en rent maritim anknytning eller bör den

förklaras på andra grunder, exempelvis betesdrift?• Är lämningarna samtida med grav- och skärvstens-

komplexen i Malma och Rosendalsområdet?• Finns några beröringspunkter med de något yngre

bronsålderslämningarna som påträffades i Gälbo 2001?

Vendeltid• Kan huskonstruktioner beläggas?• Vad kan i så fall sägas om husens konstruktion och

funktion?• Vad representerar lämningarna om det inte är fråga om

hus?• Vilken information innehåller de äldsta kulturlagren?• Hur ser de rumsliga förhållandena ut mellan de vendel-

tida lämningarna och samtida gravar och gravfält?

Medeltid• Kan undersökningen på något vis bekräfta det antagna

medeltida byläget?• Kan någon del av förloppet då de tio gårdarna försvann

rekonstrueras?

• Hur förhåller sig i så fall de medeltida lämningarna till 1600-talets vägar som kan utläsas ur kartmaterial?

Det norra området, fornlämning 652, berördes framförallt av frågeställningarna med bäring på bronsålder, medan det södra området, fornlämning 653, framförallt berördes av de senare perioderna: vendel/vikingatid respektive me del tid.

Nya frågeställningar kring ett tidigare okänt kulturlager (L2)Under inledningen av slutundersökningen i det södra området (fornlämning 653) hittades resterna efter ett tidi-gare okänt kulturlager, L2. Lagret visade sig vara rikt på vendel- och vikingatida föremål av uppseendeväckande karaktär. Förutom fynden konstaterades dessutom rikligt med obrända ben. Lagret bedömdes därför ha mycket stor vetenskaplig potential. I lagret påträffades även stolphål, vars omfång och inbördes relationer överensstämde väl med dimensionerna i ett stolpburet hus från yngre järn-ålder.

Spörsmålen kring kulturlager L2 kom att omfatta följande frågeställningar:• Vad representerar lagret? • Hur har lagret ackumulerats? • Finns koncentrationer som visar en rumslig struktur?• Hur förhåller sig lagret och stolpkonstruktionen till

varandra?• Kan konstruktionsdetaljer, framförallt vägglinjer iden-

tifieras?• Vilken datering har stolpkonstruktionen?• Hur förhåller sig fynden till stolpkonstruktionen och

övriga ytor?• Finns kronologiska/funktionella skillnader i benmate-

rialet som kan ses i stratigrafin och vad speglar i sådana fall dessa skillnader?

• Hur ser benmaterialets artsammansättning ut i relation till andra boplatser av aristokratisk karaktär?

Metod och dokumentationSlutundersökningarnaTillvägagångssättet följde i stort det gängse för boplats-lämningar, vilket innebar: varsam maskinell avbaning av grästorv och påförd jord/matjord, handrensning och di-gital inmätning av anläggningar, med efterföljande hand-grävning i sektion. Anläggningarna ritades sedan i profil och fotograferades. Den efterreformatoriska syllstensgrunden inom forn-lämning 653 rensades efter avtorvning fram och plando-


kumenterades med totalstation. Det kända kulturlagret (L1), som bedömts omfatta såväl yngre som äldre nivåer banades fram i sin övre nivå för att utbredningen skulle kunna fastställas. Därefter följde ytterligare maskinell av-baning ned till det förmodat förhistoriska lagret, som se-dan rutgrävdes ned till orörd marknivå. Uppemot 50 m2 (motsvarande 5 m3) av kulturlagret som bedömdes vara 0,1 m tjockt skulle enligt den ursprungliga planen bli under-sökt på detta sätt i sammanhängande rutor. Ett mindre ur-val av rutorna väntades dessutom kunna bli aktuella för torrsållning i 4 mm såll. Upptäckten av kulturlager L2 vid undersökningen av den södra undersökningsytan, kom dock att innebära både omprioriteringar och omfördel-ning av resurser, samt en annan undersökningsmetodik än den ursprungligen planerade, se vidare under avsnittet Genomförande. På Länsstyrelsens inrådan inleddes undersökningen av lager L2 som en förundersökning. Denna skulle i sin tur utgöra grund för fortsatta prioriteringar. Förundersök-ningsmomentet av det nyfunna kulturlagret L2 kom att omfatta en översiktlig metalldetektorkartering samt rut-grävning med vattensållning. Genom denna kombination kunde såväl metallfynden, vilka kunde vara individuellt betydelsebärande, liksom massmaterialet i form av benen fångas upp. Målet var att snabbt få grepp om kulturlagrens stratigrafi och fyndinnehåll. Den inledande metalldetek-toravsökningen syftade till att skaffa en preliminär upp-fattning om de ytligt liggande fynden i horisontellt led, medan den efterföljande rutgrävningen väntades kunna ge en bild av fynden i vertikal riktning och samtidigt klar-göra lagrets stratigrafi. Fynd som påträffades i en anläggning eller ruta relate-rades till denna, utom i de fall skäl fanns för att göra en separat inmätning av fyndet, t ex ifråga om större fynd och särskilda fynd i kulturlagren. Fynden har därefter re-gistrerats i Intrasis. Registreringen innebar att fynden räk-nades, vägdes och beskrevs. Ett urval av fynden har foto-

graferats, se nedan. Gallring har sedan skett enligt SAU:s gallringspolicy, vilken innebär att vissa massmaterial sor-terats bort efter registrering. Till de fynd som gallrats hör lerklining utan avtryck, bränd lera och recenta föremål, framförallt järn. Likaså gallrades okonserverade metall-föremål (se nedan). Särskilt känsliga föremål förvarades under undersök-ningstiden i torrbox. Merparten av konserveringen utför-des vid Auxilia, Arkeologiska forskningslaboratoriet (bi-laga 6). Ett fåtal föremål har konserverats av Acta Kon serveringscentrum AB (bilaga 7). Inför konservering-en utvärderades sammanlagt ca 100 fynd i samråd med John Ljungkvist och Lena Holmqvist Olausson. Av bud-getskäl prioriterades ett femtiotal av dessa föremål. De klippta silvermynten har bedömts av Gert Rispling och har konserverats av Kungliga Myntkabinettet. Resterande föremål, t ex enkla nitar och andra odefinierade föremål dokumenterades digitalt och beskrevs innan bortgallring. Makroanalyser bedömdes i planeringsstadiet kunna bidra till en bild av lokalens paleobotaniska historia. Un-der grävningens gång stod det dock klart att förutsätt-ningarna för makroanalyser inte varit särskilt gynnsamma eftersom lätt brända kontexter saknades. Endast ett min-dre antal makroprover blev därför insamlade. Ett urval av makroproverna flotterades i samband med undersök-ningen. Bristen på fruktbara kontexter medförde dock att makrofossilanalysen bortprioriterades. Ett betydelsefullt inslag i undersökningsmetodiken blev istället metallkar-teringen, som främst föranleddes av fyndrikedomen i kulturlager L2. För den digitala dokumentationen användes totalsta-tion. Inmätningen skedde i Uppsala stads koordinatnät men konverterades under bearbetningsfasen till rikets nät. För fältdokumentationen tillämpades Intrasis. Däref-ter skedde vidare bearbetning i GIS-miljö (ArcView och Arc Gis).


Resultaten från undersökningarna

tiden av denna yta var planerad till tre veckor i månads-skiftet maj–juni 2008 och förväntades vara avslutad den 2008-06-05, då en internationell kongress skulle äga rum på Ultuna. Ändrade förutsättningar gjorde dock att un-dersökningstiden förlängdes en vecka i en första fas. För-

Slutundersökningarna har som nämndes inledningsvis skett vid olika tillfällen. Orsaken var att uppdragsgivaren önskade vänta med projekteringen av det norra området, fornlämning 652. Undersökningarna startade med forn-lämning 653 i söder. Den ursprungliga undersöknings-

1 604 000 1 604 200

6 6

34

40

06 6

34

60

0

0 50 m

Schakt SU Fornlämning 652

Schakt SU Fornlämning 653

Ny byggnad, skisserad

Undervisningsplan

MVM

C4:107

Rektors-villan

C4:108

Figur 6. Översikt med undersökningsområdena norr (652) och söder (653) markerade med blått och ljusgrönt. Platsen för den nya byggnaden Biocentrum är markerad som schablon med ljusgrå polygon och röd kant. Skala 1:2000.


utom tidsfristen behövde även budgeten för undersök-ningen revideras. Efter omförhandling återupptogs undersökningen i ett andra skede i september samma år. Undersökningen av det norra området skedde året därpå, i september 2009 och pågick under en dryg veckas tid. För enkelhetens skull presenteras dock undersökningsresul-taten från fornlämning 652 först, därefter följer redogörel-sen för undersökningen av fornlämning 653, som gav mer omfattande resultat.

Ultuna by norra, fornlämning 652Genomförande Undersökningsområdet bestod av gräsbevuxen park-mark. Ytan täcktes av påförda schaktmassor på drygt en meter. Dessa tillkom sannolikt i samband med bygget av närliggande institution år 1973 (Markvetenskap). Trycket från jordmassorna innebar att anläggningarnas fyllning i allmänhet var hårt packad. Vid undersökningstillfället rådde dessutom torrt och relativt varmt väder. Efter avba-ning och rensning plandokumenterades ytan digitalt med totalstation, varefter anläggningarna sektionsgrävdes ma-nuellt och dokumenterades i profil. Sammanlagt under-söktes knappt 2200 m2 inom ramen för slutundersökning-en (fig 7).

AnläggningarDe pålagda jordlagren varierade i tjocklek vilket medförde att anläggningarna i det norra undersökningsområdet ge-nerellt kom att identifieras på mellan 1,2 till 1,5 meters djup. Schaktningen visade att diken, sannolikt grävda i samband med försöksodlingen, på flera håll genomkor-sade ytan. Förutom en fjärrvärmekulvert, som skar ett hörn av området längst i väster, fanns ovanligt nog ifråga om Ultunas kvartersmark inga andra kabelschakt. Dessa låg istället norr, respektive söder om den aktuella ytan. Däremot förekom andra ganska omfattande markin-grepp. Dräneringsdikena var mellan 0,40 till 1,0 meter breda och löpte tillsammans med andra störningar över ytan i både nordväst-sydostlig, respektive öst-västlig rikt-ning. Avståndet mellan dikena varierade med fyra till 20 meters mellanrum. Undergrunden bestod huvudsakligen av lera, på vissa håll med inslag av silt. Anläggningsmängden i det norra undersökningsområ-det var liten. Förutom de anläggningar som påträffades i utredningsschakten kunde endast fem stolphål (A1037, A1044, A1052, A1068 och A1297) och en grop identifieras (A1060) (fig 7). Anläggningarna påträffades i ett relativt väl samlat stråk i den västra halvan av slutundersöknings-schaktet. De låg emellertid glest och utan några tydbara inbördes relationer. Stolphålet A1037 var något diffust, 0,48 x 0,35 meter stort och 0,12 meter djupt med en jämn skålformad botten. Fyllningen bestod av humös siltig lera med en del kol och sot, samt bränd lera. De övriga stolp-

hålen hade en diameter mellan 0,30 till 0,90 meter och var 0,10 till som mest 0,28 meter djupa. Bottenformerna var i samtliga fall utom ett skålformiga. En anläggning avvek med sin spetsiga profilform (A1068). Sammantaget var stolphålen diffusa, även om de innehöll en del kolstänk. I ett par fall (A1044 och A1297) fanns enstaka skärvig sten i fyllningen. Förutom den brända leran i A1037 gjordes inga fynd i stolphålen. Inte heller några lösfynd påträffa-des. Gropen, A1060, var oval i plan och mätte 1,20 x 0,80 me-ter med ett djup om 0,22 meter. Anläggningen hade en mjukt skålformad botten med en inre skålformad ned-grävning. Fyllningen utgjordes av humös, sotig och något grusig sand. Inte heller i gropen påträffades några före-mål. Någon närmare bestämning av gropens funktion har inte gjorts. Mängden kol från anläggningarna var totalt sett mycket liten. Endast ett prov har därför ved- och 14C -analyserats. Detta, ett kolprov av ek, togs i stolphålet A1037 och resul-terade i en datering till äldre bronsålder (1610–1500 f Kr), se avsnittet om 14C-analyser.

Ultuna by södra, fornlämning 653Genomförande Undersökningsområdet inom fornlämning 653 bestod i huvudsak av en plan, gräsbevuxen yta som sluttade svagt åt väster (fig 8). Undersökningsytan omfattade ca 4000 m2, men kunde inte undersökas i sin helhet, bl a på grund av ett hus (C4:108) som revs först en tid efter undersökning-en (fig 10). Närheten till annan befintlig bebyggelse, led-ningar och träd var andra begränsande faktorer som för-svårade undersökningen. En del träd togs bort, medan andra som förhoppningsvis skulle klara sig i en framtida park fick stå kvar och undersökningsschakten lokalisera-des istället till områdets fria ytor. Svårschaktade partier i närheten av träd, exempelvis väster om hus C4:108 där en lindallé hindrade åtkomsten, prioriterades dock ned. Inom undersökningsområdet grävdes tre friliggande schakt benämnda I (800 m2) II (350 m2) och III (50 m2) (fig 10, 11). Totalt undersöktes 1200 m2 i det södra området, var av 200 m2 i schakt I banades av två gånger. Såväl bebyggelsen som träden, men framförallt mäng-den omarkerade och därmed okända kablar hade begrän-sat antalet schakt som kunnat grävas vid den fördjupade utredningen. Därför hade endast två schakt (utrednings-schakt 13 och 19) öppnats i det som senare blev slutunder-sökningens kärnområde (schakt I och III) (fig 10). Slutundersökningen i det södra området inleddes med varsam avbaning kring utredningsschakt 19 där syllsten och ett kulturlager (L1) konstaterats. Knappt 15 m öster om syllstensgrunden framkom under undersökningens and-ra dag ett tidigare okänt kulturlager (L2) (fig 9, 12). Att kul-turlagret var speciellt visade en välbevarad vikingatida


1 6

04

05

01 6

04

10

0

6 634 6006 634 6256 634 6506 634 675

010

m

An

lägg

nin

gar

SU

Rece

nta

stö

rnin

ga

r o d

ike

n

Sch

akt

Fo

rnlä

mn

ing

652

05

m

Sto

lph

ål S

U

Gro

p S

U

Sch

akt

Fo

rnlä

mn

ing

652

Sto

lph

ål u

tre

dn

ing

Gro

p u

tre

dn

ing

A1

29

7

A1

06

0

A1

06

8

A1

05

2

A1

04

4

A1

03

7

Figur 7. Fornlämning Uppsala 652. Schaktplan med anläggningar och diken samt recenta störningar. Skala 1:500. Infälld bild, skala 1:300, visar de anläggningar som påträffades vid slutundersökningen samt anläggningar från den fördjupade utred-ningen.


spjutspets (F5) som påträffades precis i övergången mellan den påförda jorden och kulturlagrets översta skikt. Samti-digt noterades obrända ben i relativt riklig mängd spritt i lagrets yta. Ytterligare vapenfynd (F44 och F20) och ett klippt silvermynt kom i dagen (F46), samtliga inom några meters radie (se figur 41). Strax söder om fyndkoncentra-tionen hade även välbevarade, stenskodda stolphål på-träffats. Med utgångspunkt i fyndomständigheterna och stolparnas inbördes relationer antogs konstruktionen vara ett treskeppigt hus från yngre järnålder. Några vägg-stolpar kunde emellertid inte urskiljas omedelbart efter avbaning. Rensning efter dessa blev därför en prioriterad uppgift. De framkomna lämningarna konstaterades sammanta-get vara av sådan omfattning och karaktär att slutunder-sökningen inte skulle kunna fullföljas med bibehållen kvalitet inom befintlig budget. En omförhandling kring genomförandet av projektet var därför mycket angelägen, liksom en undersökningsmetod som underlättade möj-ligheten att snabbt utvärdera det nyfunna kulturlagret. Länsstyrelsen betonade vikten av att först klargöra det arkeo logiska värdet av det tidigare kända kulturlagret (L1). Därefter skulle man kunna ta ställning till eventuella om-prioriteringar och tillskott till undersökningsinsatserna. Länsstyrelsen rekommenderade att utvärderingen av det nyupptäckta kulturlagret (L2) skulle ske under förunder-

sökningsliknande former. Med tanke på att den ursprung-liga genomförandetiden endast var tre veckor var det dock nödvändigt att de båda kulturlagren kunde utvärderas parallellt. De nya fynden kom emellertid att innebära att undersökningens slutdatum inte längre var definitivt, då lantbruksuniversitetet (SLU) såg potentialen i att visa platsen för utvalda kongressdeltagare. Omfördelningar ifråga om bemanningen gjorde även att undersöknings-perioden kunde utökas med ytterligare en vecka.

Den första metodiska justeringen innebar att kulturla-gren avsöktes systematiskt med metalldetektor. Det preli-minära resultatet av karteringen visade att de båda kultur-lagren (L1 och L2) var av mycket olika karaktär. Medan förhistoriska fynd och ben i riklig mängd påträffades re-dan i ytan i L2 förekom endast spridda, recenta metall-fynd och enstaka ben i L1. Störst informationspotential hade tveklöst det nyfunna lagret L2. Efter rensning och metalldetektorkartering bestämdes därför att endast tre kvartsmeterrutor skulle tas upp i det sen tidigare kända L1. Istället fördelades ett nät av kvartsmeterrutor över ytan i L2 med 2,5 m avstånd. Rutorna grävdes i 0,1 meters stick ned till lagrets botten. Syftet var att i ett första steg utvärdera benmaterialet samt lagrets uppbyggnad. Dess-utom grävdes en rad om fyra 1 x 1 meters rutor i 0,1 m stick för att avsöka fyndplatsen kring vapenfynden. Det osteo-logiska materialet bedömdes tillsammans med övriga

Figur 8. Översikt över det södra undersökningsområdet Uppsala 653, schakt I. Kicki Martinelle förbereder utsättning av rutor i kulturlager L2, medan Niklas Stenbäck schaktar. Foto mot NV Lars Sundström, SAU.


fynd ha stor betydelse för förståelsen av platsen som hel-het. För att kunna tillvarata även små benfragment vatten-sållades jorden med 4 mm såll. En kompletterande undersökningsplan samt kostnads-beräkning sändes till Länsstyrelsen varpå Riksantikvarie-ämbetet meddelade att man skulle skjuta till medel för fortsatt slutundersökning. Planeringen inför sommaren tillät dock inte en omedelbar fortsättning utan undersök-ningen fick vila under juli och augusti för att sedan åter-upptas i början av september. Under sommaruppehållet gjordes en preliminär, översiktlig osteologisk bedömning av tillvarataget material. Dessutom skickades tre 14C-pro-ver på analys. Dateringar fanns därför till hands inför slut-undersökningens slutförande (se avsnittet om analyser). Resultaten visade bl a att angreppssättet ifråga om den stolpburna konstruktionen måste hållas öppen, se avsnit-tet om Stolpburna hus, en syllstensgrund och andra konstruktio-ner, nedan.

I väntan på undersökningens andra genomförandefas täcktes kulturlager L2 med presenning och ytan inhägna-des. Slutförandet av undersökningen skedde under en dryg vecka i början av september 2008 med komplette-rande rutgrävning och undersökning av anläggningar. Kulturlagret schaktades därefter varsamt och skiktvis ned, varvat med metalldetektoravsökning. I samband med detta undersöktes även ett mindre antal anläggningar som påträffades under lagret. När undersökningen var slutförd återställde uppdragsgivaren tillfälligt de delar av området som inte skulle bebyggas. Hela området framför gamla lantbruksskolan/nuvarande rektorsvillan schaktades se-nare ur. Detta skedde i samband med den fortsatta proj-ekteringen av Campus Ultuna under hösten 2010, se figur 60.

Anläggningar och kontexter vid fornlämning 653De mest framträdande strukturerna i det södra undersök-ningsområdet var de olika kulturlagren. Sammantaget har fem olika partier med kulturlager identifierats. Tre av dem låg i schakt I och bestod av de sedan tidigare kända L1 och L3, som framkom i anslutning till syllstensgrunden. Det nyfunna, starkt fyndförande lagret L2 påträffades strax öster därom (fig 12). Även i schakt II identifierades ett par kulturlager, L4 och L5 (fig 13). Det tredje schaktet begrän-sades av en rad äldre träd i öster och en byggnad i väster. Förutom kulturlagren framkom knappt hundra anlägg-ningar av varierande kronologiskt ursprung. Sammanlagt har 1563 fyndposter registrerats, varav 1264 poster motsva-rande drygt 5,6 kg, upptas av det osteologiska materialet. Detta motsvarar dock endast en tredjedel av det tillvara-tagna benmaterialet, som totalt uppgår till ca 17 kg ben. Resten av benmaterialet har av tidsskäl enbart vägts och redovisas i fyndsammanställningen som två poster; en för brända ben bestående av 57,5 g och en för obrända ben motsvarande 11,3 kg.

Störningar och representativitetDe naturliga jordlagren vittnade om att ytan ursprungli-gen haft en mer varierad mikrotopografi, som med tiden jämnats ut. Även jordarterna varierade. Undergrunden i schakt I bestod huvudsakligen av sand och silt, med vissa inslag av lera längst i väster. Marken i de båda andra schakten II och III utgjordes av siltig lera, respektive lera. Denna variation kan förklaras av närheten till åsen. Området präglas starkt av sentida aktiviteter, vilket är särskilt tydligt i schakt I. De störningar som dessa aktivite-ter har lett till är av något skiftande karaktär. Efter en tidi-gare avbaning har ytan återigen täckts med ett ca 0,3 meter tjockt lerlager, vilket bör ha skett under modern tid. Kul-turlager L2 påträffades direkt under det sentida lagret. Den tidigare schaktningen förefaller inte ha rubbat de större metallfynden, som låg in situ. Desto större inverkan har

Figur 9. Slutundersökningens slutskede. John Ljungkvist rensar i utkanten av kulturlager L2 inför nästa svep med metalldetektorn. Resten av schakt I är igenlagt. Foto mot V, Helena Hulth.


däremot en nord-sydlig fjärrvärmekulvert haft i de östra delarna av L2. Störningarna löpte ända fram till huset C4:107 och skar helt igenom kulturlagret. Dessutom fanns partier med ytliga störningar centralt i L2, där bl a en kon-centration av klackjärn och annat järnskrot påträffades. Merparten av störningarna syntes tydligt i samband med avbaning, men alla var inte lika uppenbara. Först i övergången mellan det andra och det tredje sticket (i det fyndtätaste partiet) i L2 upptäcktes tegelstenar som mar-kör för en elkabel (fig 17). Kulturlagrets konsistens och färg gjorde att det 0,15 meter breda schaktet för kabeln inte hade noterats ovan tegelstenarna. Kabeln grävdes med största sannolikt ned när det närliggande huset (C4:107) uppfördes år 1917. Orsaken till att nedgrävningen för elka-beln var så svår att identifiera berodde dels på att jorden var finfördelad och homogen och dels på att man använt en spade med smalt blad vid grävningen (en dikesslunga). Elkabeln löpte genom rutorna R1465, R1197, R1466, R1467 och R1468, samt med en utstickare genom R2578 och R2580, vilket gör fyndens vertikala fördelning i dessa ru-tor något osäker (se figur 17). Även om den stratigrafiska informationen i nämnda rutor delvis är störd är denna störning dock begränsad till själva kabeldragningen. Schakt I korsades även av ett par ca 0,4 meter breda op-tokablar i Ö–V och N–S riktning. Längst i väster fanns yt-terligare störningar orsakade av recenta nedgrävningar. Även i nordvästra delen av schakt I fanns omfattande re-cent påverkan. Ställvis gick denna ända ned till två meters

djup. Störningarna i schakten II och III bestod av recenta nedgrävningar och diken.

AnläggningarAnläggningarna i schakt I och III var till skillnad från de i schakt II generellt lätta att urskilja från den omgivande undergrunden av silt, sand och siltig lera. I kulturlagren syntes dock inte anläggningarnas nedgrävningar. Stolp-hålen kunde istället identifieras genom sina stenskoning-ar. Även i schakt II var anläggningarna svårare att särskilja från den omgivande marken, men de låg glesare och gav ett mer enhetligt förhistoriskt intryck. Anläggningarna härrör huvudsakligen från två olika tidsperioder: yngre järnålder (600–1050 e Kr) respektive sen efterreformato-risk tid (1700- och 1800-tal). Till de förhistoriska anlägg-ningarna räknas stolphål, gropar, härdar och en ugn. Sist-nämnda anläggning fick dock en folkvandringstida 14C- datering. Bland de efterreformatoriska lämningarna do -minerar stolphål och en syllstensgrund. Dessutom doku-menterades en sannolikt sentida ränna i schakt I. Sam-manlagt har 96 anläggningar registrerats i plan. Fem av dem utgick p g a att de saknade nedgrävning.

StolphålTotalt påträffades 59 stolphål vid undersökningen av fornlämning 653. Till stolphålens generella karakteristika hörde att påfallande många hade plan botten. Merparten av stolphålen i schakt I hade förhållandevis omfångsrika

1†604†100 1†604†200 6†63

4†35

06†

634†

400

11

9

12

10

8

7

65

19

13

Schakt ISchakt II

Schakt III

0 10 20 30 m

Ny byggnad

Schakt utredning

Schakt SU

C4:107

Rektorsvillan

Undervisningsplan

C4:108

2

Figur 10. Fornlämning Uppsala 653 med utredningsschakten och slutundersökningsschakten markerade och numrerade. Platsen för nya Biocentrum är markerad med grå schablon med röd kant. Skala 1:1000.


1 6

04

12

51 6

04

15

01 6

04

17

51 6

04

20

0

6 634 3756 634 400

010

m

Schakt I

Schakt II

I

Schakt II

RE

KT

OR

SV

ILL

AN

UN

DE

RV

ISN

ING

SP

LA

N

C4:1

08

Sto

lphål

Härd

Ugn

Sylls

ten

Ränna

Gro

p

Ste

n

Lager

Utg

år

Ku

ltu

rlager

Recent

stö

rnin

g

Scha

kt

SU

Figur 11. Fornlämning Uppsala 653. Södra undersökningsområdet med slutundersökningsschakten I–III, anläggningar, kulturlager och störningar. Skala 1:400.


Figur 12. Fornlämning Uppsala 653. Anläggningar, lager och störningar i undersökningsschakt I. Skala 1:200.

A1

32

5

A1

43

7

A1

31

5

A1

54

3

A9

93

A1

44

6

A1

55

7

A1

00

2

A1

05

8

A1

04

8

A1

84

5

A2

92

9

A11

24

A3

03

0

A1

08

6

A2

83

9

A2

29

5

A3

02

5

A1

87

0

A2

64

0

A1

29

8

A1

52

6

A1

87

8

A2

211

A1

03

3

A2

96

0

A1

53

2

A1

07

7

A2

91

9

A1

42

9

A2

95

0

A2

89

7

A11

42

A111

5

A2

82

6

A2

19

3

A2

20

3

A2

28

9

A2

72

0

A11

33

A2

81

9

A1

34

9

A11

50

A2

90

8

A1

35

4

A2

39

2

A2

78

6 A2

76

9

A2

66

2

A1

41

2

L2

L1

L3

A2

72

9

A1

37

9

A2

56

4

A2

18

5

A1

47

6

A2

59

5

A1

33

4A

13

41

A2

85

0

A1

49

8

A2

811

A1

63

3

A1

55

6

A1

22

6

1 6

04

16

01 6

04

18

01 6

04

20

0

6 634 3706 634 3806 634 390

05

10

m

Sto

lph

ål

Ugn

Rän

na

Härd

Gro

p

La

ge

r

Kulturl

ag

er

Sylls

ten

Utg

år

Ste

n

Recen

t stö

rnin

g

Sch

akt

SU

Sch

akt

I


A2

07

6A2

06

7

A2

13

8

A2

14

7

A2

05

6

A2

08

4

A2

06

2

A2

12

8

A2

44

3

A2

411

A2

45

8

A2

09

7

A2

09

2

A2

41

9

A2

45

2A

24

67

L4

L5

A2

40

1

A2

111

A2

02

5

A2

15

4

A2

10

3

A2

04

8

1 6

04

12

01 6

04

14

0

6 634 3806 634 3906 634 400

05

10

m

Sto

lph

ål

Sto

lph

ål_

utr

edn

ing

Härd

Gro

p

Recen

t stö

rnin

g

Kulturl

ag

er

Sch

akt

SU

Schakt II

Schakt II

I

C4:1

08

Figur 13. Fornlämning Uppsala 653. Anläggningarna, lager och störningar i undersökningsschakt II och III. Skala 1:200.


mått om 0,55 till 0,8 meter i diameter. Djupen varierade mellan 0,15 till 0,6 meter. Flera stolphål var försedda med kraftig stenskoning och i några fanns dessutom trä beva-rat efter stolpen. Stenarna i skoningarna var relativt stora, mellan 0,2 och 0,6 meter och i allmänhet skarpkantade. Stolpar med blandat stenmaterial, d v s både skarpkantade och runda stenar förekom också. Förutom dessa båda stolphålstyper framkom även ett antal anläggningar med planbottnad, alternativt skålformad profil, vilka i allmän-het endast hade en mindre mängd sten i fyllningen. Den-na stolphålstyp var mest frekvent i schakt II. Tio av de stenskodda stolphålen som påträffades i och intill kulturlager L2 väckte särskilt intresse. På grund av ett regelbundet stolphålsmönster med en bock- och spann-vidd på 1,6 respektive 4 meter arbetade vi under under-sökningens första fas enligt hypotesen att det var fråga om en byggnad från yngre järnålder (se figur 20 nedan). Bort-sett från en del obrända ben och lite bränd lera var stolp-hålen dock förvånansvärt fyndtomma. Under sommar-uppehållet skickades trä från stolpen i A993 för 14C-analys, vilket resulterade i en datering till sent 1700-tal eller yng-re. Just i denna anläggning hade omstolpning skett, varför ytterligare ett prov skickades från ett annat stolphål i kon-struktionen, A1002. Denna datering överensstämde dock väl med den förra. En handslagen spik (F86, figur 47) som påträffades under undersökningens andra fas vid sek-tionsgrävningen av en tredje anläggning i samma kontext, A1048, bekräftade 14C-dateringarna. Med utgångspunkt i dessa dateringar antas de övriga stolphålen med likartat utseende och liknande stenskoningar i schakt I vara sen-tida, vilket utgör merparten av stolphålen (se figur 14). Öv-riga stolphål i schakt I uppfattas som förhistoriska. Detta innebär att A2193 under kulturlager L1 och A2211, A3030, A1437 i den norra delen av schaktet, samt A2929 och A2950 under och intill kulturlager L2 tolkas som förhistoriska anläggningar. De stolphål som påträffades i schakt II var ifråga om fyll-ning och den begränsade förekomsten av stenskoningar generellt av samma typ som de förmodat förhistoriska stolphålen i schakt I. Däremot hade flera av dem skålfor-mad botten, men plana bottnar förekom också. Anlägg-ningarna var mellan 0,4 till 0,6 meter i diameter och om-kring 0,15 till 0,30 meter djupa. Stolphålen i schakt II bildar inte några fullständiga grundplaner till stolpburna hus, men merparten av anläggningarna har sannolikt in-gått i olika huskonstruktioner. Den tydligaste av dessa ut-görs av Hus 2, se avsnittet om hus nedan. Ytterligare ett antal anläggningar i sydöstra delen av schakt II har troli-gen ingått i en annan huskonstruktion, det hypotetiska Hus 3. De dokumenterade stolphålen bildar dock inte nå-got signifikant mönster. Eftersom bevarandegraden i schakt II var relativt låg nedprioriterades undersöknings-insatserna i denna del av området när undersöknings-tiden löpte mot sitt slut.

Beträffande schakt III gav merparten av stolphålen in-tryck av att vara förhistoriska. Med dimensioner runt och under 0,3 meter i diameter var de dock mindre i omfång än övriga stolpar. Schaktmöjligheterna var begränsade men stolphålen i den norra delen av schaktet har sannolikt ut-gjort väggstolpar i ett förhistoriskt hus. Ett par stolphål i den södra delen av schaktet avviker från de andra: A2411 och A2419. Dessa hade stenskoningar av svallad sten och relativt lös fyllning, samt en diameter på mellan 0,3 till 0,4 meter. Stolphålstypen överensstämmer med andra stolp-hål som har påträffats på olika håll inom Ultunaområdet, bl a vid Tyskbacken och Undervisningsplan och kan av allt att döma räknas till sentida hägnadsstolpar (Hulth 2007, 2010).

HärdarSex nedgrävda härdar har dokumenterats i det södra un-dersökningsområdet. Härdarna påträffades spritt över ytan och var fördelade i samtliga schakt (A1150, A2025, A2111, A2154, A2401 och A2908) (fig 12, 13). Anläggningar-nas diameter varierade mellan 1,2–0,6 meter och djupen var mellan 0,2–0,1 meter. Härdarna hade rund eller oval form i plan och oftast plan botten (i ett fall något skålad, oregelbunden). Merparten var fyndtomma, men enstaka obrända ben påträffades i A1150 (fig 15). Några dateringar av dessa anläggningar har inte utförts, men samtliga be-döms utifrån typ vara förhistoriska.

En ugn I norra delen av schakt I påträffades en 1,1 x 0,95 meter stor och 0,58 meter djup planbottnad grop (A1354) med smält, närmast förglasad lera och porösa rödbrända partier i fyllningen (fig 12, 16). Anläggningen låg påfallande ytligt: endast ca 0,25 meter djupt, strax under den påförda leran och torv-/matjordslagret. Anläggningen undersöktes i sin helhet. Grävningen som skedde stratigrafiskt i sektioner visade att den hade flera tydliga lager åtskiljda av kolhori-sonter. Centralt fanns en ca 0,2–0,3 meter stor inre kärna med skålad botten, som var hård och rödbränd. Under denna ”skål” fanns en tydlig kolrand som gick från 0,02 till 0,3 meters djup och som var omsluten av rödbränd sand. I anläggningen konstaterades även en mindre mängd dåligt brända ben. Hög temperatur har i något skede gjort att leran smält så att den delvis förglasats eller fått närmast slaggliknan-de, ihopsmält eller ”sintrad” karaktär. Sintringen sker vid tillsats av ben, fett samt kraftig luft/blästring (Stilborg, muntligen). Endast enstaka fragment är dock svagt mag-netiska vilket innebär att anläggningen primärt tolkas som en lågtemperaturugn. På den förglasade lerans yta förekom kalkhaltiga vita avlagringar som inte är ben, utan troligen endast kalk. Detta tyder på att ugnen fodrats om. Kalkavlagringarna tillsammans med den förglasade leran talar för att anläggningen förutom att ha fungerat som ugn


1 6

04

12

51 6

04

15

01 6

04

17

51 6

04

20

0

6 634 3756 634 400

010

m

Anlä

ggn

ing

Kulturl

ag

er/

lage

r

Recen

t stö

rnin

g

Förh

isto

riska s

tolp

hå

l

Efte

rrefo

rma

tori

ska

/sen

tid

a s

tolp

hål

Sch

akt

SU

Schakt I

Schakt III

Schakt II

C4:1

08

Rekto

rsvill

an

Figur 14. Översikt över uttolkade förhistoriska respektive historiska stolphål i schakt I–III. Skala 1:400.


kan ha haft ytterligare ett användningsområde. Avsakna-den av slagg talar dock emot att anläggningen skulle ha haft en sekundär funktion som smidesgrop/ässja. Från ugnen finns en 14C-datering, gjord på träkol av tall. Tall-provet var inte helt förkolnat. Provet är taget i nämnda kol-rand på 0,25 meter djup och resulterade i en datering till folkvandringstid, tillika undersökningens äldsta järn-åldersdatering: 400–460/480–540 e Kr (ett sigma). Pro-vets egenålder kan dock innebära att ugnens använd-ningstid är av yngre datum. Dateringen utesluter dock en sentida, exempelvis medeltida datering.

GroparTotalt har sex gropar registrerats och dokumenterats (A1412, A2408, A2103, A2662, A2769 och A2786) (fig 12, 13).

Alla utom A1412, som låg i norra delen av schakt 1, påträf-fades i kulturlager L2 eller L5. Flertalet gropar var ovala och mellan 1,4 och 0,7 meter i diameter. Djupen varierade något, men låg vanligtvis på 0,3 meter. Exakt vad groparna har använts till är inte avgjort. Anläggning A1412 innehöll 58,3 g smidesslagg, vilket är den enskilt största ansamling-en tillvaratagen slagg från undersökningen. Gropen som uppfattas som förhistorisk var 1 x 0,7 meter stor och 0,3 meter djup. Profilen visade att bottenformen var något oregelbunden. Fyllningen bestod av gråsvart, siltig lera och innehöll förutom slaggen en del kol och obrända ben. Anläggningens form och innehåll av slagg skulle kunna tyda på att A1412 haft en roll i ett hantverkssammanhang, exempelvis som smidesgrop. Intill A1412 fanns ett plan-bottnat stolphål som genom förekomsten av relativt väl-bevarat trä i fyllningen förmodas vara sentida (A3030). Att A1412 kan ha tillhört ett hantverkssammanhang styrks av närheten till ugnen A1354. Bland de övriga groparna kan A2662 nämnas. Anlägg-ningen påträffades i botten av kulturlager L2, under lag-rets mest fyndtäta parti. Gropen var 1,3 x 0,7 meter stor och 0,28 meter djup och hade även den ett visst inslag av slagg i fyllningen. Någon uppenbar hantverksaktivitet kunde inte förknippas med gropen, även om andra använd-ningsområden möjligen förefaller långsökta. Den ligger i samma del av undersökningsytan som nämnda ugn och grop med smidesslagg. Stratigrafin visar att A2662 tillhört en av de tidigare kronologiska faserna i användningen av platsen, före 600 f Kr. Detta tillsammans med läget under norra delen av kulturlager L2 kan möjligen styrka antyd-ningarna om ett hantverksområde i denna del av forn-lämningen.

Figur 15. Härd A1150. Foto mot N, Helena Hulth, SAU.

X-P6

_ 20,28

A1354

Sten

Kollins

Hårt bränd lera0 0,5 m

1:20

1. Hårt bränd sten och slaggliknande smält lera i siltig sand.2. Rödbränd sand (fortsätter under/över kollinsen.3. Svartbrun lite fläckig siltig lera med kolstänk.4. Liknar lager 3 men är sandigare.5. Liknar lager 3 men är något mer homogent.6. Beigebrun lera.

från Ö

1

32

2

4

56

56

5

6

Figur 16. Fornlämning Uppsala: 653. Ugn A1354 i profil.


KulturlagerKulturlagren kom att tillhöra undersökningens mest framträdande strukturer. Undersökningsområdets läge i kvartersmark gjorde att lagrens utsträckning inte i något fall kunde följas i sin helhet p g a diverse markanläggning-ar. Bäst bevarade var lagren i mindre sänkor, men även un-dergrundens beskaffenhet verkar ha påverkat bevarande-graden. Närheten till åsen gör att jordarterna i området varierar, såväl horisontellt som vertikalt. Sand, grusig sand och siltig lera uppträder på olika nivåer och med oli-ka mäktighet. Dessutom är det vanligt med linser av avvi-kande jordarter. Där undergrunden närmast lagren be-stod av sand var lagren tunna eller obefintliga, medan kulturlager i siltig lera verkade ha bättre förutsättningar att bevaras. Kulturlager L1, L2 och L3 påträffades i schakt I, medan L4 och L5 fanns i schakt II (fig 12, 13). Särskilt ut-märkande var kulturlagret L2 med sitt ovanligt rika fynd-innehåll. Metallkarteringen och de föremål som följde efter fyn-det av spjutspetsen (F5) visade att L2 var av väsentligt an-nan karaktär än L1 och L3. Från de översta nivåerna i kul-turlagren L1 och L3 framkom endast ett sparsamt, sentida material, medan L2 utmärktes av ett stort antal fynd från yngre järnålder redan i lagrets översta nivå. Ett par deci-meter ned i lagret avtog fyndförekomsten. En annan på-taglig skillnad var förekomsten av obrända ben, som var betydligt rikare i L2, särskilt i lagrets övre nivåer. De öv-riga kulturlagren, L4 och L5 i schakt II uppfattas vara av samma typ som den äldsta nivån i kulturlager L1 och L3, vars övre nivåer tillhör samma stratigrafiska kontext som syllstensgrunden. Jordarterna skiljde sig något, L1 och L3 hade en sandbas, medan L4 och L5 hade en bas av lera. Jorden i kulturlager L2 bestod huvudsakligen av lerblan-dad silt. Den nedersta nivån i samtliga kulturlager har med största sannolikhet sitt ursprung i förhistoriska och boplatsanknutna aktiviteter.

Kulturlager L1 och L3, samt L4 och L5Från den fördjupade utredningen var det känt att kultur-lager L1 låg 0,25 meter under markytan (under en 0,1 meter kraftig växthorisont och 0,15 meter påförd lera). Därunder fanns syllstensgrunden i ett 0,35 meter tjockt humöst, le-rigt/siltigt och tegelbemängt lager med en del obrända ben. Under detta fanns ett 0,1 till 0,15 meter tjockt lager av siltig gråbrun lera, med enstaka brända ben, skörbränd sten och kol. Denna nedersta nivå uppfattades vid den fördjupade utredningen vara förhistorisk. Kulturlagrens utbredning i schaktet var som mest 13 x 8 meter (L1) respektive 3 x 2 meter (L3). I söder och väster begränsas L1 av sentida störningar då marken schaktats ur, bl a i samband med anläggande av väg och dragning av optokabel. Denna kabel skär också lagret i öst-västlig riktning och skiljer L1 och L3 åt. Efter den inledande avba-ningen avsöktes L1 med metalldetektor och syllstens-

grunden rensades fram. Fynden i den översta nivån ut-gjordes av recent järnskrot såsom spik och hästskosöm mm. Framrensningen av syllstensgrunden i L1 visade att merparten av teglet låg innanför själva syllstenen samt koncentrerat precis norr om syllstenens nordliga avgräns-ning (lager A1476). Teglet uppfattas som ett raseringslager tillhörande byggnaden på syllstensgrunden. I kulturlagret L1 konstaterades även tre stenskodda stolphål, vilka iden-tifierades med hjälp av stenarna. Ett av dessa bedöms vara från förhistorisk tid. De båda övriga kan med utgångs-punkt i fyllningarnas innehåll betraktas som historiska. Tre 0,5 x 0,5 meter stora rutor (R1866, R1926 och R1927) grävdes för hand från det tegelbemängda lagret ned till orörd mark i som mest 4 stick om 0,1 meter vardera. Totalt har 0,3 m3 (motsvarande 3 m2) undersökts och även vatten-sållats för att kunna jämföras med rutorna i L2. Benmate-rialet från dessa rutor omfattar endast ca 100 gram obrän-da ben. Dessa härrör uteslutande från nöt och får/get och utgörs av mat- och slaktavfall. Vidare öppnades ett 4 me-ter långt och 1,5 meter brett sondage (S2181) i nord-sydlig riktning med maskin i västra delen av L1, d v s strax väster om syllstensgrunden och precis norr om ett parti med re-centa störningar. Schaktet maskingrävdes till den neders-ta förhistoriska nivån. I samband med detta noterades en påtaglig lukt av dynga i det överliggande lagret (d v s i sam-ma nivå som teglet). Läget utan- och innanför syllstens-grunden gör det rimligt att anta att lager L1:s övre nivåer härrör från gödsel. Kulturlager L3 konstaterades i sam-band med att nivåerna sänktes vid den skiktvisa schakt-ningen av L1. Kulturlagret L3 var av samma karaktär som den nedersta nivån i L1. Dessa nedre lagernivåer, som var vårt ursprungliga intresse, metallkarterades återigen efter rensning och frambaning. Metallkarteringen gav inga för-historiska fynd, men visade tillsammans med rutgräv-ningen att den nedersta lagernivån inte hade någon recent inblandning. Det förhistoriska innehållet uttrycktes i en-staka keramikfragment och lite slagg, d v s rester från olika boplatsrelaterade göromål. Informationsinnehållet be-dömdes efter dessa insatser vara begränsat. En del av de planerade dokumentationsresurserna kunde därför om-fördelas till kulturlager L2. De kulturlager som benämns L4 och L5 i schakt II ut-gjorde egentligen samma lager och var, med undantag för jordarten, som nämnts av samma karaktär som den ne-dersta nivån i kulturlager L1 och L3. Kulturlager L4 iden-tifierades precis väster om byggnaden C4:108 och det som bevarats av L5 låg ytterligare ca 6 meter längre västerut. Lagren var mellan 0,1 och 0,3 meter tjocka och bestod av humös sotig lera med vissa inslag av kolfragment och bränd lera. L4 var som mäktigast närmast intill huskrop-pen, vilket sannolikt beror på att delar av kulturlagret schaktades åt sidan när hus C4:108 uppfördes och marken planerades. Anhopningen av lagret intill huskroppen kan även bero på att kulturlagerbemängd jord har flyttats från


L4

L1

L5

L3

A1

47

9A

21

85

A1

37

9

1 6

04

12

51 6

04

15

01 6

04

17

51 6

04

20

0

6 634 3506 634 3756 634 400

05

10

m

Sylls

ten

La

ge

r

Kulturl

ag

er

Pro

fil L2

Recen

t stö

rnin

g

Ruta

Sch

akt

SU

2a

avb

an

ing

A2

72

9

A2

56

4A

25

95

L2

R99

1

R25

05R

23

51

R119

7

R23

38

R22

76

R14

68

R25

79

R22

10R

14

67

R25

80

R25

33

R25

42

R14

66

R25

78

R14

65

R25

34

R25

43

R25

24

R25

28

R25

49

R18

59

R18

65R

18

63

R18

64

R18

60

R18

61

R18

58

R18

57

05

m0

5m

R20

33

R19

26

R19

27R

18

66

S2

18

1

C4:1

08

C4:1

07

Figur 17. Fornlämning Uppsala 653. Plan över kulturlagren L1–L5 med rutor, sondage (S2181) och störningar. Skrafferad yta schaktades två gånger. Skala 1:500. Infällda figurer: Störningar och rutor i kulturlager L2. Skala 1:200.


längre håll. En 0,5 x 0,5 meter stor ruta (R2033) grävdes i två stick om 0,1 meter i lager L4. Rutgrävningen gav endast en hästskosöm som noterades ytligt, vilket kan ses som en svag bekräftelse på att lagrets översta skikt är omrört. Dessutom påträffades enstaka obrända ben. Förutom dessa fynd konstaterades endast en härd i lager L4. I lager L5 påträffades däremot ett något större antal förhistoriska anläggningar, bl a stolphål och ett par gropar.

Kulturlager L2Kulturlagret L2 framträdde mycket tydligt ca 0,3 meter under en växthorisont och ett lager påförd ler- och grus-blandad jord. Själva kulturlagret var mellan 0,3 till 0,5 me-ter mäktigt och bestod av till synes homogen fet, brun-svart lerblandad silt. Mot botten övergick lagret till brungrå sandigare silt. Kulturlagret hade en utbredning på ca 15 x 12 meter och avgränsades i alla väderstreck av sen-tida störningar. Väster om lagret fanns ett område bestå-ende av ren, gul sand med någon enstaka anläggning inn-an syllstensgrunden och kulturlager L1 tog vid. Gränsen mellan den rena sanden och L2 framträdde skarpt och ab-rupt då ytskiktet togs bort. Att lagret haft en större utbred-ning västerut är därför högst sannolikt, liksom att delar av lagret försvann i samband med urschaktningen för vägen söder om undersökningsområdet. Ett profilsnitt placera-des i den västra delen av lagret (fig 18). Den mest välbevarade delen av lagret omfattade ca 60 m2, men även här fanns som nämnts störningar, se avsnit-tet om representativitet ovan. Som framgått konstaterades fyndförekomsten i detta lager vara riklig. Spjutspetsen F5 (fig 22) påträffades i kulturlagrets översta nivå, precis un-der övergången mellan den påförda leran och resten av kulturlagret. Dessutom noterades en stor mängd obrända ben i kulturlagrets översta skikt. Ytterligare en spjutspets (F44) samt en pilspets (F20) förebådade i ett tidigt skede av metallkarteringen att ännu fler metallfynd var att vänta (fig 23, 24). Hela kulturlagret söktes därför av. Under det inledande förundersökningsmomentet gräv-des åtta 0,5 x 0,5 meter stora rutor i som mest fem stick om 0,1 meter vardera. Det primära syftet var att utreda benfö-rekomsten och innehållet vattensållades därför i 4 mm såll. I området vid de första metallfynden lades dessutom sex 1 x 1 meterrutor intill varandra (R1197 och R1465-R1468 samt R2210) för att fånga upp ytterligare föremål och eventuella strukturer (fig 17). Innehållet i dessa rutor vat-tensållades, alternativt genomsöktes på hackbord, se bi-laga 3. Under undersökningens andra fas kompletterades antalet meterrutor med ytterligare 13 enmetersrutor i syfte att avgränsa fyndkoncentrationen och för att få en bättre bild av benförekomsten. Färgskillnader och nedgrävningskanter var ytterst svå-ra att se i det mörka kulturlagret. Anläggningarnas ned-grävningar kunde därför generellt inte identifieras i plan. I kulturlagrets södra del identifierades dock flera sten-

skodda stolphål genom stenskoningarna, se avsnittet om stolphål ovan. Först i samband med sektionsgrävningen kunde nedgrävningarnas kanter definieras, men bara i de fall de var djupare än själva kulturlagret. Järn och ben förekom över hela ytan men järnföremå-len påträffades framförallt i de två översta sticken, d v s från ytan och ned till 0,2 meters djup. Förundersöknings-fasen visade att spetsvapnen bara förekom inom ett be-gränsat område, vilket tillsammans med den stora mäng-den ben kunde uppfattas som någon form av samlad deponering. Totalt påträffades genom kartering och handgrävning bl a tio pilspetsar (varav två miniatyrer), två spjutspetsar och två amulettringar, fem klippta silver-mynt, samt olika delar av hästutrustning, mm, se avsnittet om fynd. Vare sig i kvartsmeterrutorna eller i de delar av meter-rutorna som grävdes under undersökningens första fas hade någon tydlig stratigrafi noterats, bortsett från att in-slaget av sand ökade mot kulturlagrets botten. Vid den fortsatta rutgrävningen efter sommaren (då det regnat en del) noterades dock flera stratigrafiska skiftningar i lagret. Detta kan framförallt förklaras av bättre förutsättningar (med mer fukt i marken), men även av att en större öppnad yta ger bättre överblick. Ett av dessa lagerskikt var 2595 som framträdde i de nedre sticken av rutorna R1467, R1468 och R2579. Fyllningen i 2595 bestod av mörkbrun svagt sandig humös jord med lite kol, enstaka små skärvstenar och rikligt med obrända ben. Den något skålade bottnen bestod i övergången mot undergrunden av ett urlak-ningslager med enstaka sten och kol. Delvis under 2595 fanns lager 2564. Detta liksom det intilliggande 2729 upp-visade liknande karakteristika, med mörkbrun humös sand, kol, skärvig sten och fragment av obrända ben. Dessa lager utgör på stratigrafiska grunder de äldsta de-larna av kulturlager L2 och har ansamlats i svaga försänk-ningar. Två olika djurben från den nedersta nivån lager 2564 (tillvaratagna vid rutgrävningen av R2210) har 14C-da-terats till 650-700/740-770 e Kr respektive 650-710/740-770 e Kr (kal 1σ). Dateringarna är som framgår väl över-ensstämmande, med den högsta sannolikheten inom intervallet 650-700/710 e Kr (kal 1σ), se avsnittet om 14C-datering.

Undersökningens avslutande moment innebar att lager L2 i kombination med metallkartering varsamt banades ned till orörd nivå. Karteringen innebar att ytterligare me-tallfynd tillvaratogs. Dessutom handplockades en mängd ben, samt ett antal ben-/hornartefakter i form av bl a kammar och en islägg (F128), se avsnittet om fynd. Vid av-baningen stod det klart att det även fanns anläggningar i och under lagret. Flertalet var diffusa och utgjordes av stolphål och gropar. Den mest framträdande anläggning-en under kulturlagret var en härd (A2908). Avbaningen bekräftade dock återigen hur svårt det var att urskilja olika


strukturer, då flera av de påträffade anläggningarna visade sig vara sentida och därmed grävts ned genom kulturlager L2, se figur 14.

Sammanfattning kulturlagerSammanfattningsvis bestod de övre nivåerna av kultur-lager L1 och L3 dels av raseringslager från 17/1800-tals-byggnaden på syllstensgrunden, dels av dyngdoftande la-ger som bör ha tillkommit i samband med byggnadens användning. De nedersta nivåerna i samma lager antas däremot höra samman med förhistorisk bebyggelse i om-rådet. Kulturlager L4 och L5 var av samma karaktär som den nedersta nivån i L3, d v s boplatsrelaterad. Med ut-gångspunkt i dateringarna från stolphål som undersöktes vid utredningen härrör lagrens nedersta nivåer sannolikt från åtminstone vendeltid. Även kulturlager L2 kan för-klaras som en produkt av förhistoriska aktiviteter, vilka förändrats över tid. Innehållet av rituella föremål ger kul-turlagrets övre nivåer en särskild karaktär, med bäring på rituella handlingar. Tillkomsten av lagrets nedersta nivå tycks däremot kunna sökas i en mer gängse boplatsan-knuten verksamhet.

Stolpburna hus, en syllstensgrund och andra konstruktionerAnläggningarnas karaktär och placering visar att stolp-burna byggnader och andra konstruktioner från både för-historisk och efterreformatorisk tid har funnits inom un-dersökningsområdet. I schakt fanns förutom den relativt sentida syllstensgrunden flera stolphål som utgör spår ef-ter byggnader och andra konstruktioner. Likheter ifråga om dimensioner och avstånd gjorde att vi under merpar-ten av fältfasen arbetade enligt hypotesen att undersök-ningens tydligaste stolpmönster, Konstruktion 1, var ett tre-skeppigt hus från yngre järnålder. Förutom ovan nämnda stolpkonstruktion fanns i schakt II spår efter ytterligare ett par möjliga byggnader. Dessa uppvisar inte några fullödiga grundplaner, men stolphålens dimensioner och karaktär, samt inbördes re-

lationer tyder på att de härrör från förhistoriska treskep-piga, stolpburna hus.

KörbronDen mest framträdande stolpkonstruktionen påträffades i schakt I och bestod av 10 stolphål i två parallella rader: A993, A1002, A1048, A1058, A1086, A1298, A1845, A1870, A1878, A1886 (fig 12, 19). Stolpraden löpte i nittio graders vinkel precis öster om syllstensgrunden och skars i den östra änden av ett befintligt hus (C4:107). Sex av stolp-hålen påträffades kulturlager L2. Ett par påträffades utan-för lagret, ca två meter från syllstensgrundens yttersida och ett par framkom precis intill väggen på hus C4:107. På grund av kulturlagrets beskaffenhet syntes inte nedgräv-ningarna i lagret i plan. Anläggningarna identifierades istället genom de stenar som stack upp ur de stenskodda stolphålen. Under framrensningen och plandokumenta-tionen såg konstruktionen mycket lovande ut. Samman-lagt kunde fem bockpar placerade med ca 4 meters mel-lanrum identifieras. Det inbördes avståndet mellan stolparnas mittpunkter var ca 1,4– 1,6 meter vilket typo-logiskt överensstämmer med treskeppiga stolpburna byggnader från yngre järn ålder. Konstruktionen låg dess-utom högt i ett klassiskt öst–västligt läge (ÖNÖ-VSV), med den tänkta fronten exponerad mot det forna hamn-läget och gravfälten (fornlämning 401 m fl). Anläggningarna sektionsgrävdes till hälften och inne-hållet vattensållades. Stolphålen var mellan 0,6 och 0,8 meter i diameter och ned till 0,6 meter djupa. Samtliga var stenskodda och hade bevarat trä efter stolpen. Även i sek-tion var det svårt att urskilja nedgrävningarna då stolpar-nas siltiga fyllning och omgivande lager hade samma färg. Nedgrävningarna var dock tydliga i anläggningarnas bot-ten, som var djupare än omgivande lager. Undergrunden bestod av sand. Bortsett från en del obrända ben, bränd lera och lite harts påträffades emellertid förvånansvärt lite fynd. Under sommaruppehållet daterades stolpträ från en av anläggningarna (A993). Av tidsskäl sändes delar av samma

44

3

2

1

A1298

_19,54 m ö h

0 0,5 m

1:501. Fet brunsvart silt. Stort inslag av obrända ben.

2. Gul fin sand.

3. Omrört kulturlager med inblandning av sand.

4. Störning

från NV

Sten

Rot

Recent störning

Figur 18. Fornlämning Uppsala 653. Profil av kulturlager L2. För läge se markering på infälld bild i fig 17. Skala: 1:50.


trästycke från anläggningen för vedartsanalys och date-ring momentant. Inför den återupptagna undersökningen fanns därför information både om vedart och om materi-alets ålder. Det visade sig att stolpträet kom från ett barr-träd, möjligen gran, vilket inte är känt för att vara det mest optimala att byggmaterialet. 14C-analysen i sin tur gav en påfallande sen datering till 1700- 1800-tal (det mest san-nolika inom intervallet kalibrerat med 1 σ gav 1720 till 1810 e Kr). Då det aktuella provet var taget ur en anläggning som stolpats om, kvarstod förhoppningen om att kon-struktionen trots allt kunde vara förhistorisk. Efter som-maruppehållet undersöktes resterande stolpar i kon-struktionen och även materialet från A1048 och A1058 vattensållades. Sållningen avbröts då en handslagen och av allt att döma sentida spik (F86, figur 47) påträffades tre decimeter ned i A1048. Samtliga stolphål grävdes dock igenom i sin helhet i syfte att finna ytterligare fynd som kunde stärka eller förkasta en sen datering. Några fler sen-tida fynd gjordes inte. Rensningen efter vägglinjer resulte-rade inte i att några spår efter väggen kunde fastställas. Inte heller kunde något golvlager påvisas.

Ytterligare ett 14C-prov av trä från konstruktionen (A1002) sändes dock för datering. Resultatet överensstäm-mande mycket väl med det förra (1720–1810 e Kr). Hypo-tesen om en treskeppig förhistorisk konstruktion får där-med överges. Allt talar istället för att stolkonstruktionen ska förstås i samband med en betydligt senare bebyggel-sefas. Värt att beakta i sammanhanget är bockparens rät-vinkliga läge i förhållande till syllstensgrunden. Mest san-nolikt är att anläggningarna utgjort fundament till en körbro till den syllstensburna byggnadens skulle. Avstån-det från syllstensgrunden till det närmaste bockparet i väster är ca 2,5 meter och konstruktionens totala längd från syllstensgrunden i väster till det sista identifierade bockparet i öster är knappt 20 meter. En annan möjlighet är att stolpkonstruktionen utgjort takbärande stolpar till en enklare 1700-/1800-talslada, men det förefaller mindre sannolikt. Stenskodda stolphål i efterreformatorisk bebyggelse är dock inte ovanliga. I exempelvis Matsgården i Gamla Uppsala, fanns en stor mängd stolphål från 1700- och 1800-talet, varvat med be-tydligt äldre anläggningar. De yngre anläggningarna kun-

_19,38 m ö h

1

2

A1048från V

A1002från Ö

_19,70 m ö h

1 1

2

1. Fet brunsvart silt.2. Ljus siltig sand.

1. Fet brunsvart silt.2. Ljus siltig sand.

0 0,5 m

1:20 Sten

Spik Figur 19. Profiler av A1002 och A1048 från stolp-konstruktionen i schakt I. Skala: 1:20.


1 6

04

12

51 6

04

15

01 6

04

17

51 6

04

20

0

6 634 3756 634 400

010

m

Sto

lphå

l

Ug

n

Hä

rd

Gro

p

La

ge

r

Rä

nn

a

Ku

ltu

rla

ge

r

Sylls

ten

Utg

år

Ste

n

Re

ce

nt

stö

rnin

g

Schakt I

Schakt II

I

Schakt II

Hus 1

Hus 2

Hus 3

?

Körb

ro

C4:1

08

Rekto

rsvill

an

Figur 20. Fornlämning Uppsala 653. Plan över syllstensgrunden (hus 1), körbron och övriga konstruk-tioner (hus 2 och 3) i schakt I och II. Skala 1:200.

de inte definieras som sentida förrän de grävdes ut då te-gel och annat nyare material påträffades i fyllningarna (Ljungkvist et al 2000).

Syllstensgrunden – Hus 1Syllstensgrunden (A1633 och A1556) påträffades i sam-band med den fördjupade utredningen (fig 12). Eftersom en efterreformatorisk datering var given och lämningar


från denna tid hade låg prioritet vid undersökningen, do-kumenterades den endast digitalt efter avbaning och framrensning. Därefter avlägsnades vissa syllstenar med maskin. Precis norr om syllstensgrunden i ett lager med extra mycket tegel (A1498) noterades ett stråk med stor in-blandning av kalkbruk (A1476). Både teglet och kalkbru-ket uppfattas som raseringslager från den byggnad som vilat på syllstensgrunden. Merparten av kulturlagret L1 låg innanför syllstensgrunden. Som nämndes ovan i av-snittet om kulturlager luktade detta lager dynga vid son-dagegrävningen. Syllstensgrundens datering till 1700-tal eller 1800-tal bekräftas förutom av den väldaterade körbron även av an-dra konstruktionsdetaljer, däribland teglet som också var sentida. Det är känt att ett antal ekonomibyggnader upp-förts i området under 1700- och 1800-talet. Olika versio-ner av historiska kartor visar att ladugårds- och ekonomi-byggnader i varierade konstellationer funnits på platsen. Även avsaknaden av hushållsrelaterade artefakter gör att syllstensgrunden bedöms tillhöra denna bebyggelse.

Hus 2 och möjligen Hus 3Bevarandeomständigheterna i schakt II var som framgått inte de bästa. En möjlig treskeppig huskonstruktion kun-de emellertid identifieras utifrån sex stolphål: A2056, A2062, A2067, A2076, A2084 och A2097 (fig 13, 20). Kon-struktionen benämns Hus 2 och låg delvis i kulturlager L5, men är inte fullständigt. Avståndet mellan anläggningar-nas mitt var mellan 1,5 till 1,6 meter och spannet mellan bockparen var mellan 3,5 till 4,5 meter. Paralleller till stolp-mönstret finns bland annat från skånska Bjärred, hus A, B och D, samtliga daterade till vendel- och vikingatid (Göth-berg et al 1995). Nämnas kan även Kyrsta 22 som daterats från 380 till 660 e Kr (kal 2 σ), d v s övergången mellan ro-mersk järnålder/folkvandringstid till tidig vendeltid (Onsten-Molander & Wikborg 2006, s 94 f). De tre stolphålen A2128, A2138 och A2147 kan möjligen ha utgjort spåren efter ytterligare en förhistorisk byggnad, Hus 3. Stolphålen hade en diameter mellan 0,6 och 0,7 meter. Avståndet mellan A 2138 och A2147 var dock endast 1,3 meter vilket är i kortaste laget. Det eventuella huset får därför betraktas som hypotetiskt. Till skillnad från merparten av stolphålen i schakt I var stolphålen i schakt II av förhistorisk karaktär. Några date-ringar har inte gjorts från dessa stolphål. Vid utredningen daterades dock som nämnts ett par prover från likartade stolphål inom denna del av undersökningsområdet till ti-dig vendeltid (580–640, respektive 555–615 e Kr, kal 1σ) (Hulth 2008). Att spåren efter särskilt tidigvendeltida hus kan vara tämligen diffusa börjar dock bli ett ganska känt faktum då alltfler platser med mindre tydliga byggnader har kunnat identifieras (Göthberg 2000; Frölund & Schütz 2007; Ölund 2011; Hulth 2013).

Övriga sentida byggnaderSom framgick i avsnittet om stolphål hade flera anlägg-ningar sådana dimensioner att den mest sannolika funk-tionen är som konstruktionselement i byggnader. Till an-läggningarnas karakteristika hörde i allmänhet kraftiga stenskoningar och bevarat trä efter stolpen. Detta innebär i ljuset av dateringarna från Konstruktion 1 att byggnader-na är från samma tid som denna och syllstensgrunden. Till en annan konstruktion av likartat slag hör de stolphål som framkom i nord-sydlig riktning under syllstensgrun-den. Anläggningarna hade sinsemellan överensstämman-de karaktärer med uppemot 0,5 meter stora skarpkantade stenar: A1033, A1557 och A2203, samt A1543 utanför den-samma. Även i norra delen av schakt I påträffades stolphål av liknande slag, som kan ha utgjort en byggnad i öst-västlig riktning: A1315 och A1325, A1446, A2289 och A3030. Flera av anläggningarna hade bevarat trä efter stolpen och kraftig stenskoning. Dessutom fanns en 6 x 0,8 meter lång ränna (A2392) som också den bör ha ingått i en byggnad. Alla dessa stolpanläggningar i schakt I härrör troligen från den sentida bebyggelsefasen. På de historiska kartorna från 1600- 1700- och 1800-tal finns som nämnts flera oli-ka husgrupperingar utritade (fig 21). Dessa har utgjort ekonomibyggnader som tillhört jordbruket. Kartor från olika tidpunkter visar att byggnaderna har varit uppförda såväl i vinkel, som i herrgårdplanlösning, det vill säga i T- respektive hästskoform, samt som en kringbyggd gård.

Fynd från fornlämning 653I det norra undersökningsområdet vid fornlämning 652 påträffades inga fynd. I det södra undersökningsområdet vid fornlämning 653 framkom däremot många exceptio-nella föremål och det osteologiska materialet var rikligt. Den absoluta merparten av fynden påträffades i kulturla-ger L2 (fig 41). Om inget annat anges i texten är det detta lager som åsyftas i det följande när fynd uppges ha hittats i kulturlagret. Fynden låg huvudsakligen inom en 10 x 10 meter stor yta. Förutom åtta pilspetsar och två spjutspet-sar, samt ett antal vapenminiatyrer, påträffades nitar, horn- och benföremål, ett par amulettringar och lika många pärlor. Även fragment av avfall från pärlframställ-ning framkom. Vidare tillvaratogs fem klippta silvermynt av skiftande proveniens: från Tunisien i sydväst till Afgha-nistan i öst och Tyska Riket i norr. Till fynden räknas även vanliga och ovanliga delar av hästutrustning som broddar respektive ett triangulärt huvudlagshänge. Dessutom framkom diverse övriga järnföremål av vardagskaraktär och även en del keramik, som dock var mycket fragmente-rad. Ett mindre antal recenta fynd i form av glas och tegel påträffades också. Bortsett från keramiken är den goda bevarandegraden utmärkande för föremålen. Beträffande benmaterialet var första intrycket att detta var i gott skick. Närmare gransk-


ning visade emellertid att fragmenteringsgraden var hög och att benen överlag var ganska dåligt bevarade. Just den rikliga benförekomsten bör dock ha motverkat en sur, nedbrytande fyndmiljö och därmed varit gynnsam för de övriga fyndens bevarandegrad. Av de 1563 fyndposterna bestod ungefär en femtedel, ca 300 poster, av andra fynd än ben.

Föremålen har identifierats och klassificerats av fil dr John Ljungkvist, Uppsala universitet. Elisabeth Petters-son, SAU, har granskat keramiken. Det osteologiska mate-rialet har analyserats av SAU:s osteologer. Ylva Bäckström gjorde en första översiktlig osteologisk bedömning under den inledande fältfasen. Resten av analysen utfördes av Emma Sjöling.

Figur 21. Ekonomibyggnader på 1732 års geometriska karta intill platsen för det södra slutundersökningsområdet, som är markerat med röd pil. Notera att ruddammen strax öster om undersökningsområdet är inritad drygt 50 m söder om sin verkliga placering, markerad med blå pil. Förskjutningen kan även gälla byggnaderna söder om undersökningsområdet. Rektifierat kartöverlägg av Claes Tollin, SLU. Källa: Lantmäteriakter LMV forskningsarkiv, Gävle 1732–35. Ek kartblad: 11I 6a.


Grupperingen av fynden följer för enkelhetens skull gängse kategoriseringar, även om fyndkontexten i kultur-lagret huvudsakligen betraktas som rituell.

Vapen och personlig utrustningSpjutspetsar och pilspetsarVid undersökningen av det fyndrika kulturlagret påträf-fades sammanlagt två spjutspetsar (F5 och F44) och åtta säkra pilspetsar (F9, F11, F13, F20, F75, F93 och F100 samt F1565). Båda spjutspetsarna och alla pilspetsar utom F1565 påträffades i kulturlagrets två översta stick. Just F1565 låg dock i lagrets tredje stick. Till spetsvapenmaterialet hör dessutom ett par spjutspetsminiatyrer (F96 och F115) som behandlas under rubriken rituella föremål nedan. Spjutspetsen F5 har en längd på 322 mm (fig 22). Den är av Pedersen typ K som är vanlig under 900-tal (Pedersen 1995, fig 4.9). Spjutspetsens blad är intakt och mycket väl-bevarat men den ursprungligen karakteristiskt långa hol-ken är avbruten. I Uppsalaområdet finns ett exemplar av denna typ från Låta i Ärentuna socken (Ljungkvist 2006, appendix 2) och numera även ett i Ultuna.

Figur 22. Spjutspets F5, Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


Även den andra spjutspetsen F44 är mycket välbevarad (fig 23). Spetsens längd är 199 mm. Den enda åverkan som syns på föremålet är en tydlig huggskada som i synnerhet före konserveringen kunde iakttas vid ena holknitsfästet. Skadan har medfört en inbuktning i holkplåten och även gjort att holkniten böjts åt sidan. Skadan är tolkad som avsiktlig och har kanske uppstått när man skiljt skaftet från spetsen. Intressant nog hade även den intilliggande pilspetsen F20 en tydlig huggskada. Beträffande parallel-ler kan man med utgångspunkt från Nermans och Nør-gård Jørgensens studier finna att de närmast liknande ex-emplen dateras till 600- och 700-tal (Nerman 1969, taf 138:1210, 208:1699, 1702; Nørgård Jørgensen 1999, s. 91ff.).

Pilspetsarna förekommer i två huvudgrupper: tångepil-spetsar (F9, F11, F75, F93, F1565) och holkpilspetsar (F13, F20 och F100) (fig 24). Samtliga tångepilspetsar är av Wegraeus typ A1 (1986) som generellt dateras från sen vendeltid till tidig vikingatid (750- till 800-tal). Tångepil-spetsarna är mellan 76 och 124 mm långa: F93 (97 mm), F9 (124 mm), F75 (79 mm), F11 (76 mm). Den sista tångepil-spetsen, F1565 (32 mm), är avbruten i båda ändar. Spetsen

tycks dessutom vara tilltrubbad, alternativt ha ett slag-märke i övergången mellan tånge och blad. Beträffande holkpilspetsarna är F13 (längd 88 mm) av typiskt vendeltida karaktär med lansettformigt blad och avsaknad av hals eller förhållandevis kort sådan. I synner-het bladet, men också holken är skadade. F20 ser idag ut att ha två skarpt vinklade avslut vid övergången till holk-delen. Det beror på huggskador som skett bakifrån vilket lett till att bladplåten närmast holken böjts framåt. Det är med andra ord inte ballistiska skador utan verkar vara re-sultat av medveten påverkan. Pilspetsen återfanns direkt intill spjutspetsen F44 som också den har en huggskada (se ovan). Föremålen var placerade med spetsarna intill varandra. Att spetsarna dessutom är periodmässigt sam-tida stärker uppfattningen om att föremålen nedlagts medvetet och vid samma tillfälle. Pilspetsen F100 (längd 96 mm) ser på ena sidan ut att vara en holkpilspets, om än förhållandevis stor. Den skil-jer sig emellertid från vanliga holkspetsar genom att hol-ken inte är helt sluten. Det medför att man möjligen ska hänföra den till de två konstaterade spjutminiatyrerna

Figur 23. Spjutspets F44. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


Figur 25. Pärlorna F4 och F120. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

Figur 24. Pilspetsar, uppifrån och ned: F9, F11, F13, F20, F75, F93, F100. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

(F96 och F115). Till skillnad från dessa har dock denna spets ett väl slipat blad.

PärlorTvå pärlor hittades i kulturlagret. Den ena (F4) består av en rund pärla som är svårtolkad troligen p g a kraftig glaspest/missfärgning (fig 25). Pärlan hittades i kulturlagrets övers-ta stick. Den andra (F120) är en röd, opak och tunnformad pärla som hittades i kulturlagrets tredje stick. Typen är all-mänt förekommande under den tidiga och mellersta de-

len av vendeltid, men förekommer även i enstaka exem-plar under hela yngre järnåldern (Petré 1984, s 60ff). Pärltypen blir återigen lite vanligare under 900-talet (Call-mer 1997, taf 17, 18).


Kammar Kamfragment påträffades på tre olika nivåer i kulturla-gret: stick 1, 2 och 3. Samtliga kammar och identifierbara kamfragment dateras till vendel- och vikingatid (fig 26). Klassificering och datering har skett med utgångspunkt i Ambrosianis arbete (1981). Till typen A-kammar hör F1, som är änden på en be-slagsskena med två kantföljande linjer på över- och un-derdelen. De förhållandevis grova linjerna tyder på att kammen ska dateras från sen vendeltid till vikingatid (Ambrosiani typ A). Från kulturlagrets tredje stick kommer kamfragmentet F124 som förekommer under sen vendel- och vikingatid, från 750-talet e Kr och framåt (Petré 1984). Kammen består av en del av en beslagsskena och är försedd med två kant-följande linjer på över- och undersidan, samt dekor i form av enkla punktcirklar i böljande radmönster (se även Am-brosiani typ A2, 1981, fig 9). Ytterligare en kam av A-typ är F126/F127. Mer än hälften av kammen är bevarad. Den är försedd med en kantföl-jande linje på ovansidan och nedsidan. Tre vertikalt ställda linjer finns vid beslagsskenornas avslutning. Beslagske-nornas mitt är försedd med ett kvadratiskt ornerat fält, från vilket det utgår triangulära fält med flätbandsorna-

mentik. Kammen är av Ambrosiani typ A3, och kan dateras till ca 850–950 e Kr. Två lösa fragment från samma kam är registrerade som F127 (Ambrosiani typ A3, 1981 fig 9). Förutom ovanstående kammar tillvaratogs ett bränt fragment av beslagsskenan till vad som identifierats som en B-kam, F231. Tvärsnittet är nästan halvrunt och frag-mentet är försett med två, kanske tre vertikalt ställda lin-jer. Denna typ av kam dateras från 900 och fram in i 1000-talet (Ambrosiani typ B, 1981, fig 9). Dessutom tillvaratogs två kamtänder (F2) vilka inte kan typbestämmas eller dateras närmare.

IsläggVid den slutliga avbaningen av kulturlagret påträffades ett par decimeter ned i lagret en islägg (F128) som är tillverkad av ett mellanfotsben från en häst, längd 21,7 cm, vikt 176 g (fig 27). Utstickande delar från undersidan och ovansidan har kapats av eller jämnats till för att skapa en plan yta. Is-läggen har en tydlig avplanad/sliten undersida. Även ovansidan har tydliga slitspår. På benets kortsidor finns smala infasningar som kan vara slitspår efter remmar till en fästanordning. Ett DNA-prov från isläggen har visat att den härrör från hingst eller valack som kan ha varit fux-färgad (Svensson et al 2011).

Figur 26. Kammar, översta gruppen från vänster: F1, F2 och F124. I mitten: F126. Nederst: F127 och F231. Observera att F126 och F127 är delar från samma kam. Skala 1:1. Foto: Markus Anders-son.


Verktyg NålarFyra olika nålar framkom i kulturlagrets två översta stick (fig 28). Tre av dem är av järn. Till dessa hör F35 som är en nål eller möjligen ett stift och F36 som är en 54 mm lång synål. Den tredje järnnålen är F1562, som inte är möjlig att bestämma närmare. Dessutom påträffades fragmentet av en trolig bennål, F125, till vilken det är svårt att finna nära paralleller. En någorlunda snarlik nål har dock hittats vid boplatsundersökningar i Valsgärde (Lindbom 1997, fig 2).

SaxFynd F23 verkar vara för långsmalt för att vara en kniv, och är troligen bladet till en sisare/ullsax (fig 30). Föremålet som påträffades i kulturlagrets andra stick har en längd om 50 mm och består av ett blad med flat rygg och eggyta.

Figur 27. F128, islägg. Ej skalenlig. Foto: Markus Andersson.

Figur 28 Nålar, uppifrån och ned: F1562, F35, F36 och F125. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

Figur 29. Knivar, F8 överst och F26 nederst. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

KnivarEn tydlig och en mindre uppenbar kniv hittades i översta sticket i kulturlagret (fig 29). Den ena, F8 (längd 60 mm) är en kniv med helt blad med avbruten tånge. Den andra, F26 (längd 38 mm) är troligen ett avbrutet knivblad, efter-som den har antydan till rygg och egg.

Figur 30. Sax F23. Skala 1:1. Foto Markus Andersson.

MejselEn mejsel (F10) med tångeförsedd smal egg påträffades i kulturlagrets tredje stick (fig 31). Mejseln är 87 mm lång.

Figur 31. Mejsel, F10. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


HästutrustningHuvudlagshängeTill de mer ovanliga föremålen hör F117, som är ett triangu-lärt huvudlagshänge i gjuten kopparlegering (huvudlag brukar även benämnas betsel eller träns) (fig 32). Fyndet påträffades ytligt i kulturlagrets översta skikt. Hänget är försett med tre vertikala lister. Två sidor har en inpunsad repstavsliknande dekor där de inre fälten är punsade med motställda rader av triangulära punsmärken med prickar. Föremålet är skadat och saknar därför spetsarna på alla sidor. Hänget ingår i hästutrustningar som tycks vara ex-empel på serietillverkade föremål, även om bara ett fåtal exemplar är kända. Fynd av ett oskadat hänge med iden-tiskt mönster gjordes sommaren 2012 inom fornlämning Uppsala 240, i samband med grav- och boplatsundersök-ningar i Gamla Uppsala (muntlig uppgift Per Frölund, Upplandsmuseet och John Ljungkvist institutionen för arkeologi och antik historia). Andra huvudlagshängen har hittats på Birka, i Albäck i Simtuna sn och på Kipplingeberg i Ärentuna sn (Arbman 1935; Arbman 1940, taf 28:4, SHM 19490). Ett liknande hänge har även påträffats i ett 1300-talslager i samband med grävningarna på Helgeandsholmen. Hur detta kun-nat hamna i ett högmedeltida lager framgår inte, men även föremålet från Helgeandsholmen dateras till vikingatid med hänvisning till parallellerna från Birka (Dalbäck 1982, fig 147). Samtliga hängen är till form och dekor mycket lika fyndet från Ultuna. Det är en föremålstyp som generellt är ovanligt homogen i utförandet. Ytterligare ett fynd av ett huvudlagshänge är känt från Valsgärde (Odencrants 1933, fig 12). Detta avviker dock form- och dekormässigt. För-utom Ultunafyndet och Helgeandsfyndet verkar övriga hängen vara gravfynd, funna i rikt utrustade högstatus-gravar med komplett vapen- och ridutrustning. Huvud-lagshängena dateras generellt från sent 800- till 900-tal.

Skänklarna är böjda vilket visar att de är använda. Den tredje brodden, F34 är av sentida typ.

Figur 32. Huvudlagshänge F117. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

BroddarSammanlagt påträffades tre broddar i kulturlagret (fig 33). Samtliga låg i lagrets översta skikt (stick 1). De utgörs av F90 och F94, som är hästbroddar yngre järnålderstyp.

Figur 34. Rembeslag F1563. Skala 2:1. Foto: Markus Andersson.

Rituella föremålHästhängeVid metallkarteringen hittades även ett litet hänge i form av en häst (F118) i kulturlagrets översta skikt (fig 35). Figu-ren är 30 x 30 mm och 1 mm tjock, med en mankhöjd på 20 mm. Hänget är gjort av en legering i brons eller så kallad vitmetall. Nålfästen på hängets baksida visar att det ur-sprungligen varit ett spänne som gjorts om. Man har då genomborrat hänget och trätt i en ring av kopparlegering. Hänget dateras till senare delen av vendeltid, ca 700-talet e Kr.

Figur 33. Hästbroddar av yngre järnålderstyp, överst F90, nederst F94. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

RembeslagI kulturlagret hittades också ett litet rembeslag, F1563, som är 12 mm långt med böjda ändar (fig 34). Beslaget har pa-ralleller på Birka och kan genom dessa dateras till 900-ta-let e Kr (Arbman 1940, taf 29:11). Av gravkontexten från Birka framgår att beslagen ursprungligen varit en del sa-deln, då de påträffats i anslutning till stigbyglarna (Arb-man 1943, abb 208, grab 735, s 257). Se även Forsåker (1986 s 113 ff).


Hänget tillhör en motivgrupp som främst verkar före-komma under senare delen av vendeltid och tidig vikinga-tid, då olika figurer med särskild symbolisk betydelse blev allt vanligare. Inom motivgruppen finns förutom hästar även andra tydligt urskiljbara djur och föremål som åter-kommande teman, t ex fåglar, svärd, spjut, yxor och mi-niatyrer av stolar (Price 2002, s162ff; Olsén 1945, abb 347–356). Motiven förekommer som smycken, på bildstenar och i amulettringar. Av allt att döma har de haft starka symboliska betydelser. Just hästen har allmänt förknip-pats med en mängd egenskaper och tillstånd: till exempel styrka, makt, mod, frihet, tankens flykt, renhet, lojalitet, vishet, mystik och skönhet. Exakt vad hänget betydde för sin vendeltida ägare vet vi inte, d v s om det i första hand var en amulett, eller ett vanligt smycke. Ett argument för att föremålet kan tolkas som rituellt i aktuell kontext och inte enbart som ett dräktföremål med religiöst relaterad symbolik är dess sekundära användning som hänge. Den sekundära användningen som hänge är särskilt in-tressant eftersom den placerar in föremålet i en liten grupp av hästar som sitter fast i amulettringar tillsammans med miniatyrer av t ex stolar, svärd, spjut, stavar och sköl-dar (SHM 21187; Fuglesang 1989, fig 1). Hängen från vikinga tiden med eller utan ryttare verkar tillsammans med de s k Valkyriorna tillhöra en grupp med figurer/mi-niatyrer vars betydelse var utmärkande religiös/rituell; detta oavsett om de påträffas i gravar eller är deponerade i olika miljöer (Ljungkvist 2011; Price 2002, s 158ff). En inte alltför långsökt uppfattning är att hästar i vissa samman-hang kan symbolisera Oden, som ju även kallas Atrid, ’han som rider fram (till strids)’. I Snorres Edda nämns drygt 20 olika hästar med skilda egenskaper och namn. Här finns bland annat Arvaker och Allsvinn som drog Sol och Skinnfaxe som drog Natt i vag-nar över himlen. För nutidens människor är nog Odens häst Sleipner den mest kände. Sleipner avbildades oftast med åtta ben. Likheter ifråga om huvudform och benfö-ring finns mellan Ultunahästen och avbildningar av Sleip-ner på vissa bild- och runstenar. Ultunahästen har fyra ben och är något lägre i fram. Trots ett mäktigt bål- och bogparti ger den dock ett smäckert intryck. Halsen är kraftig med hög resning, ryggen och korset lätt sluttande. Huvudet är välformat och hästlikt med ett hål vid mun-nen, som möjligen kan tyda på att den burit tyglar. Som helhet är hästen naturtroget avbildad, kanske efter en fö-rebild av islandstyp. Hästmotiv i precis samma stil och po-sition kan även ses på bildstenar från 700-talet (Lindqvist 1941, taf 137). Paralleller till hästhänget finns i spännen och påsyningsbeslag från bl a Valsgärde 13, Gamla Uppsala sn, Uppland och Löta i Bettna sn i Södermanland (SHM 13974). Från Bergby i Vendel sn, Uppland finns ytterligare en naturtroget avbildad häst från samma tid (SHM 19416:26). Från danska Tissø (’Tyrs sjö’) finns en rad både stilmässigt snarlika exempel, men även andra varianter av

samtida hästspännen (Jørgensen 2003). Ett vendeltida hästspänne har även hittats vid gravfält 313 i Broby i Upp-land, i samband med undersökningarna inför Norrortsle-den (Grön & Sundberg 2005, s. 20). Även från Åland finns ett par vendeltida hästspännen. Det ena (ÅM 205:58) hit-tades i en husgrund vid Kivikoskis undersökningar i Finnström, Kulla (Kivikoski 1943). Det andra (ÅM 338:62) påträffades på 1950-talet i samband med undersökningar av en boplats från yngre järnålder i Kohagen, Kvarnbo by i Saltvik (Dreijer 1960).

Figur 35. Hänge i form av en häst, F118. Skala 2:1. Foto: Markus Andersson.

AmulettringAmulettringen F116 är 55 mm i diameter (fig 36). Föremålet består av en ca 3 mm bred järnten med kvadratiskt tvär-snitt som i två sektioner för ornamentikens skull är vri-den. Ändarna möts i en låsanordning av hake/hyska-kon-struktion. Inuti ringen finns tre 10–13 mm breda ringar bestående av platta järntenar. Amulettringens kvadratiska tvärsnitt tyder på att den är smidd. En rad likadana ringar, ofta med just tre ringar, har hittats vid Lilla Ullevi i Bro sn, Uppland. En amulettring från Ullevi har 14C-daterats till 660–780 e Kr (Bäck 2008 s 43 ff).

Amulettring eller remdelareYtterligare en järnring, F119, är 80 mm i diameter och har ett 6 till 7 mm brett ovalt tvärsnitt (fig 36). Även denna på-träffades i kulturlagret. Föremålet identifierades som en möjlig remdelare alternativt amulettring. Paralleller till detta fynd kan sökas i Ullevi i Bro (Bäck 2008, F181/fig 31, samt bilaga 16, F).


Ten En annan möjlig amulett är F32, som utgörs av en järnten som i sin tur kan ha varit ett hänge till en amulettring (fig 37). Tenen är 27 mm lång och 4 mm bred.

MiniatyrerEtt knivliknande föremål med tånge, blad och rygg är F6 (längd 49 mm) (fig 38). Föremålet är grovt gjort och saknar skarp egg, vilket gör det funktionellt tveksamt. Mot bak-grund av detta tolkas F6 som en möjlig miniatyr av en kniv, huggkniv eller scramasax. Ett holkförsett kortbladigt och till synes intakt föremål är F96 (fig 38). Föremålet är 40 mm långt. Med tanke på övriga vapen i området ger det vid första anblicken in-tryck av att vara en pilspets. Fyra faktorer talar emellertid emot detta. För det första passar spetsen inte in i någon av de typindelningar av pilspetsar som finns. Den är till skill-nad från normala pilspetsar, som hantverksmässigt bru-kar ha hög kvalitet, ”klumpigt” tillverkad. Holkens inner-mått är endast 3 till 3,5 mm vilket är alldeles för klent för ett pilskaft. Slutligen har alla andra välbevarade pilspetsar från Ultuna fortfarande skarpa eggar, vilket detta föremål saknar. Föremålet bör med andra ord betraktas som en vapenminiatyr (SHM 21965:62a, Näsman 1973). Intressan-ta paralleller finns bland Estunas vapenfynd där en mängd väl bearbetade pilspetsar påträffades tillsammans med ett stort antal halvfärdiga eller grovt tillverkade atypiska spjut- och pilspetsar, samt miniatyrer (Notelid 2009). Fle-ra spetsar från Estuna är mycket lika F96 såväl till formen som ifråga om den mycket tunna holkdiametern. Ytterligare ett pil- eller spjutspetsliknande föremål är F115, vars längd är 95 mm (fig 38). Även detta föremål tol-kas som en miniatyr eller ett symboliskt vapen. Det är likt F96 välbevarat, vilket öppnar för en diskussion om före-

Figur 36. Amulettring F116 överst och amulettring alterna-tivt remdelare, F119, nederst. Skala 1:1. Foto: Markus Anders-son.

Figur 37. Ten, F32. Skala 2:1. Foto: Markus Andersson. Figur 38. Miniatyrer, uppifrån och ned: F6 miniatyrkniv(?) samt spjutspetsminiatyrerna F96 och F115. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


målets funktionalitet. Längden och formen påminner grovt om en pilspets. Följande argument kan dock fram-föras för en alternativ tolkning: eggarna är inte slipade, smidet är grovt och formen är osymmetrisk, vilket talar emot att det varit ett funktionellt vapen. Holkens inner-mått är 14 x 9 mm. Det är delvis tillplattat men förefaller ändå inte ha varit helt runt, vilket holkar brukar vara. Beträffande Ultunaparalleller till fyndkategorin minia-tyrer kan ett fynd av en 70 mm lång miniatyryxa i brons från ett stenröse år 1842 nämnas (SHM inv nr 1276). Fynd-platsens läge är i arkivhandlingarna endast benämnt ”Ul-tuna gård”, så någon närmare lägesbestämning finns inte att tillgå. Fyndet visar dock att det inte är första gången som miniatyrer har påträffats i Ultuna.

Jet?Till föremålen med rituell innebörd hör dessutom fynden av eventuell jet, även benämnt gagat (fig 39). Materialet är en tätare version av lignit, d v s fossiliserad stenkol, som vid upphettning avger en lukt av stenkol. Närmast kända jet-förekomst finns i Yorkshire; materialet bör med andra ord ha kommit från England. De aktuella fynden från Ul-tuna består allt som allt av tre små fragment, varav två (F67) endast mäter 5 respektive 8 mm. Den tredje biten (F64) är något större, ca 25 x 10 mm och ca 10 mm tjock. Fragmenten påträffades i kulturlagrets översta skikt. Samtliga bitar är obearbetade, vilket är ovanligt och kan tala emot att det rör sig om jet. Fynd av amuletter och smycken av jet är dock kända från bronsålder fram i medeltid, även om fyndkategorin som helhet är relativt sällsynt. De som påträffats är i all-mänhet bearbetade. Från Svarta jorden på Birka finns exempelvis flera vikingatida föremål av jet, bland annat en armring (SHM inv nr 34000:bj 860), en sländtrissa (SHM inv nr 8649:5), en spelbricka (SHM inv nr 5208:1811) och en ring (SHM inv nr 5208:2517). Dessutom har vikingatida pärlor påträffats i Eskilstuna (SHM inv nr 33817 (F77). Ormhängen av jet har bl a påträffats i gravkontexter från 800-talet i Norge (Gräslund 2005). Ett något mer närlig-gande fynd av jet/gagat finns från Skälbyboplatsen utan-

för Västerås, daterad till äldre järnålder (Onsten-Molan-der 2008 s 91). Föremålet från Skälby är till delvis bearbetat; möjligen var avsikten att framställa en pärla eftersom spår efter hål finns.

Mynt Ytligt i kulturlager L2 (A1204) påträffades sammanlagt fem klippta silvermynt vars proveniens sträcker sig från Tuni-sien i väster till Afghanistan i öster och Tyska riket i norr (fig 40). Tre av mynten påträffades vid rutgrävning i kul-turlagrets översta stick (F45, F46 och F123), ett hittades i samband med rensning av ytan (F121) och ett hittades med hjälp av metalldetektor (F122). Identifieringen av de fem vikingatida myntfragmenten har utförts av Gert Rispling på Kungliga Myntkabinettet, se bilaga 8. Mynten utgörs av två Abbasider (F46 och F121) vilka dateras till ca 776–786 respektive 767–815 e Kr. Dessutom finns en Samanid (F45) daterad till 905/6 e Kr och en myntimitation (F123) vilket möjligen är ett tidigt 900-talsmynt. Det yngsta myntet (F122) härstammar från Tyska riket och kan dateras till 1000-talet e Kr.

Hantverk och hushållsrelaterade föremålSilver och kopparlegeringarTill de hantverksrelaterade fynden hör F31, som är en sil-verkula, samt F47, ett 7 x 5 mm silverklipp som ursprung-ligen kan vara från ett mynt (fig 42). En 17 x 5 mm stor sil-versmälta utgörs av F48 och det 10 x 5 mm stora föremålet F49 är ett kopparlegerat bronsbleck.

StenmaterialSammanlagt påträffades fem brynen. Av dessa kunde två inte bestämmas närmare än till bergart (F176 och F186). De övriga är framställda i skiffer (F52, F203 och F261). Övrigt stenmaterial bestod av en löpare (F194), ett flintavslag (F299) samt två bitar flintavfall (F171 och F262) och ett fragment slipad bergart (F50). Stenmaterialets samman-lagda vikt uppgår till 165 gram.

VävtyngderTvå vävtyngdsfragment (F153 och F260) identifierades va-rav det ena hade spår efter hål. Flera andra bitar bränd lera hade samma karaktär men kunde inte säkert avgöras vara från vävtyngder. Fragmentens sammanlagda vikt uppgår till 8,4 gram.

KeramikSammanlagt har 358 gram järnålderskeramik fördelat på 58 poster tillvaratagits (fig 44). Med hjälp av vattensåll-ningen har även mycket små keramikfragment insamlats. Keramiken från platsen är generellt sett mycket fragmen-tarisk. Godset är ofta grovmagrat och av allmän vardags-karaktär. Inga dekorerade skärvor har iakttagits. Flera bi-tar är raka eller svagt inåtböjda av yngre järnålderstyp. Figur 39. Jet? Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


Figur 40. Fyra silvermynt och en imitation från kulturlager L2. Framsida bild A och baksida bild B. Övre raden från vänster: F46 Abbasid; F121 Abbasid; F45 Samanid/Banijurid. Nedre raden från vänster F123 ensidig imitation av islamskt/kufiskt mynt; F122 Tyska riket/ev Strasbourg. Foto: Kungliga Myntkabinettet.

B

A


1 604 190 1 604 200

6 6

34

38

06 6

34

38

5

0 1 2 3 m

Amulett

Hästutrustning

Islägg

Järnfynd

Kam

Mynt

Pärla

Spetsföremål

F46

F5F44, F20

F118

Figur 41. Spridningsbild över utvalda fynd i kulturlager L2, schakt I, Uppsala 653. Vissa av de omnämnda fynden har markerats.Skala 1:100.

Foto 42. F31 silverkula; F47 silverklipp; F48 silversmälta; F49 bronsbleck. Skala 2:1. Foto: Markus Andersson.

Figur 43. Ett skifferbryne, F52. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


Antalet mynningsbitar är förhållandevis litet. Endast åtta av de påträffade skärvorna utgörs av mynningsbitar. Ge-nom dessa kan dock minst fyra olika kärl urskiljas:

• Kärl med rundad svagt inåtböjd mynningskant och 11 mm tjockt gods (F51). Troligen hör mynningsskärva F263 och den spjälkade skärvan F172 till samma kärl.

• Kärl av tunt gods med plan mynningskant (F267). • Kärl med spetsig mynningskant, ca 6 mm tjockt gods

(F178). • Kärl med spetsig mynningskant men av tunnare gods

än föregående (F169 och F286).

Från rutorna i kulturlagret finns även ett antal skärvor som tillhör samma kärl (F158, 251, 283, 154, 212, 188). God-sets tjocklek varierar mellan 8 till 10 mm. Enstaka mag-ringskorn är mycket stora, men totalt sett är många skär-vor spjälkade. Det generella intrycket av godset är att keramiken ska dateras till yngre järnålder. Dessutom insamlades en min-dre mängd sentida keramikmaterial. Detta består till över-vägande delen av yngre rödgods. En bottendel utgörs tro-ligen av sent stengods (F69).

Övriga föremålGlasGlasmaterialet utgjordes av 17 fyndposter, inklusive de båda pärlorna F4 och F120 och en glassmälta (F202) (fig 45). En del av glaset härstammade från recent fönster-glas. Mellan en till tre skärvor var från glaskärl som efter besiktning tolkades som sentida. Glasmaterialets sam-manlagda vikt uppgick endast till 13,10 gram.

1†604†190 1†604†200

6†63

4†38

06†

634†

385

0 1 2 3 m

Keramik per ruta

Vikt g

0,70 - 10,00

10,00 - 20,00

20,00 - 30,00

30,00 - 40,00

40,00 - 50,00

50,00 - 60,00

60,00 - 70,00

Figur 44. Förekomst av keramik, mängd summerad per ruta i kulturlager L2, schakt I, Uppsala 653. Skala 1:100.

Nitar, spikar och övriga järnföremålFlera av de resterande järnföremålen är fragmentariska och därför svåra att identifiera. Bestämningarna försvåras även av att många vardags- och jordbruksföremål inte är tydligt tidstypiska, t ex knivar, spadjärn och förstärk-ningsband till olika kärl. Till de mer lättidentifierade järn-

Figur 45. Glassmälta F202. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


Figur 46. Uppifrån och ned: F7 nitbricka; F12 nit i två delar; F14 nit; F84 nitbricka; F85 nit; F101 navare. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

Figur 47. F86, en handslagen spik påträffad i stolphål A1048 i schakt I. Fyndet bekräftade att stolpkonstruktio-nen var sentida. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.

Figur 48. Diverse plåtar från kulturlager L2. Plåtarna kan möjligen ha varit delar av brätten till sköldbucklor. Ej i skala. Foto: Markus Andersson.


föremålen hör nitarna. Sådana påträffas relativt ofta i de äldre delarna av nuvarande Ultuna. Bland nitarna finns F12, F14, F78, F85 och F1566, varav merparten är av järn-ålderskaraktär (fig 46). Nitar som kan vara av yngre datum utgörs av F14 och F85. Dessutom påträffades en trolig na-vare, d v s en drillborr, F101. Tre nitbrickor har också till-vara tagits F7, F22 och F84. I fyndmaterialet förekommer även spikar från senare perioder, t ex F21 och F86 (fig 47). Den sistnämnda är en handslagen spik som påträffades tre decimeter ned i stolphål A1048 i Konstruktion 1 och som tillsammans med 14C-analysen bekräftade att stolpkon-struktionen är förhållandevis sentida. Bland järnföremå-len finns även ett antal plåtar (fig 48) och ett par tenar, F82 och F113.

SlaggTotalt utgörs fyra fyndposter av slagg, med en sammanlagd vikt om knappt 68 gram. Slaggen påträffades i två olika an-läggningar och två rutor, varav den viktmässigt största mängden kommer från gropen A1412 (58,3 gram). Beträf-fande smidesslagg har endast tre bitar tyngre, magnetisk slagg identifierats. Av dessa kommer två från A1412. Den tredje är från kulturlager L2, från tredje sticket i ruta 1886.

Bränd lera och tegelMängden bränd lera uppgår till 63 poster med en sam-manlagd vikt om 510,5 gram. Bränd lera förekom på samt-liga nivåer i kulturlagret. Bland den brända leran finns även ett antal förhållandevis lätta fragment med en porös, luftig konsistens, ibland med förglasade ytor, d v s lera som utsatts för mycket hög temperatur, exempelvis F191 från stick 3 i ruta 1467 (fig 49). Till den brända leran hör även ett par bitar av ugnsväggar som framkom i kulturla-grets översta stick (F61 och F206). Den sammanlagda vik-ten av dessa konstruktionselement uppgår till 26 gram. Från rutorna som grävdes i kulturlagret tillvaratogs även ett antal tegelfragment, fördelat på 22 poster. Det till-varatagna teglets sammanlagda vikt uppgick till 500 gram. Teglet är fragmentariskt, men härrör sannolikt från de byggnader som uppfördes på platsen under 1700- och 1800-talet. Vissa stortegelfragment kan även komma från markeringen över elkabeln som löpte genom kulturlagret.

Benmaterialet Närmare 17 kg ben har samlats in från undersökningen. Den absoluta merparten bestod av obrända ben som till-varatogs i kulturlager L2. Drygt 5,6 kg fördelat på ca 1300 fyndposter har analyserats osteologiskt av Emma Sjöling, SAU. De ben som bestämts till häst har även DNA-analy-serats i forskningssyfte av Emma Svensson, Institutionen för ekologi och genetik, avdelningen för Evolutionsbio-logi, vid Uppsala universitet. Här följer en kortare sam-manfattning av den osteologiska analysen. En utförligare resultatredovisning finns i kapitlet Osteologisk analys, nedan. Resultaten från DNA-analysen sammanfattas un-der avsnittet Övriga analyser. Redan vid avbaningen av matjorden konstaterades en relativt stor mängd obrända ben ytligt i kulturlagret. Lik-som vid fyndet av spjutspetsen (F5) innebar den rikliga benförekomsten nya och oväntade möjligheter att tolka och förstå lokalens ekonomiska och sociala samman-hang. Undersökningar i liknande aristokratiska miljöer har visat att benmaterialet skiljer sig från mer ordinära bo-sättningar. Benmaterialets potential var den främsta an-ledningen till rutgrävningen med vattensållning av kul-turlagrets fyllning. Tillvägagångssättet innebar att vi kunde tillvarata mindre fragment än vad som hade varit möjligt med en grövre insamlingsmetod. Genom vatten-sållningen fick vi tillgång till en större mängd riktigt små ben från fisk och smådjur än man tidigare haft från andra platser i Uppsalaområdet. Benbestämningarna syftade i första hand till att belysa artförekomst och mängd karaktär för att ge en inblick i de-poneringarnas karaktär. Av intresse var även att undersö-ka skillnader över tid, exempelvis om eventuell artvaria-tion kunde förknippas med kulturlagrets olika nivåer. Detta skulle i sin tur kunna avspegla skillnader i exempel-vis konsumtionsvanor. Som framgått var vissa partier av kulturlagret delvis omrörda, framförallt i de rutor som skars av en elkabel (R1197, R1465, R2542, R2578, R2580). I den översta nivån (stick 1) fanns huvudsakligen fynd från vikingatid (760- till 1000-tal), med enstaka inslag av äldre vendeltida föremål. Obrända ben från stor gräsätare res-pektive får som påträffades längst ned i kulturlagret (i stick 5) har 14C-daterats med mycket samstämmiga dateringar till senare halvan av vendeltid (från 650-talet till början av 700-talet, se avsnittet om 14C-analys). Detta innebär att benen och fynden i kulturlagret omfattar ett tidsspann på runt 400 år. Tyngdpunkten i föremålsdateringarna ligger dock i första halvan av vikingatid från 760 till 900-talet. Redan vid själva undersökningen konstaterades ett stort inslag av ben från gris. Särskilt slående var andelen unga djur; bl a noterades hörntänder från unggaltar på flera ställen i kulturlagrets ytskikt. Den första översiktliga osteologiska bedömningen visade att materialet mesta-dels bestod av obrända ben från stora och mellanstora tamdjur, vilka förutom gris utgjordes av får/get, nöt och

Figur 49. Smält lera (F191) från stick 3, ruta 1467 i kulturlager L2. Skala 1:1. Foto: Markus Andersson.


häst. Dessutom förekom småvilt, fågel (bl a tamhöns) och fisk. Även ett fåtal brända ben påträffades på denna grun-da nivå. Överlag var benförekomsten störst i kulturlagrets översta nivå, för att sedan avta nedåt. Beträffande artva-riation i det första respektive det tredje sticket (på 0–0,1, respektive 0,2–0,3 meters djup) visar benanalysen att an-delen svinben ökar över tid, medan förekomsten av får/get och nöt istället minskar något. Den höga andelen svin gör att Ultuna anknyter till platser som Hovgården på Adelsö och svarta jorden på Birka. Värt att notera är även att merparten av de identifierade svinfragmenten kommer från kraniedelarna, huvudsakligen käkarna. Detta kan möjligen sättas i samband med förekomster av käkar i an-dra sammanhang som uppfattats som rituella depåer. Ett tydligt exempel är en grop som undersöktes i Gamla Upp-sala 2003. I anläggningen som daterades med hjälp av obränt ben till vendel- och vikingatid (600–810 e Kr) på-träffades tio delar av underkäkar av nötkreatur från minst åtta individer. Den övriga mängden ben i anläggningen var försumbar. Detta tyder på att deponeringen av käkar-na hade ett särskilt syfte (Lindkvist 2005, s. 13 f, 25 ff). I Ultuna bestod benmaterialet av både mat- och slaktav-fall, vilket bör betyda att djuren såväl slaktats som konsume-rats på platsen. En jämförelse över tid mellan lagrets nivåer visar dock att andelen matavfall minskat något under kul-turlagrets senare skede. De analyserade benen från samtliga stick visade tecken på vittrings- och gnagspår vilket tyder på att de legat öppet på sin respektive nivå och där utsatts för väder och vind, samt diverse hungriga djur. Orsakerna till själva fragmenteringsgraden kan vara flera, allt från ned-trampning på plats till vald insamlingsmetod, samt sönder-fall efter själva insamlingen. Om man tar fasta på kultur-lagrets rituella inslag skulle ytterligare en förklaring möjligen kunna sökas i medveten fragmentering i samband med de-poneringen, kanske som parallell till dåtidens gravseder. Som jämförelse kan nämnas benens status i kultur-lagerförekomster strax öster om kulturlager L2. Dessa kulturlager undersöktes våren 2009 i samband med en schaktningsövervakning för VA-ledning (Hulth 2010 b). Vid schaktningsövervakningen fanns inga möjligheter att tillvarata material genom vattensållning, varför det inte gick att avgöra eventuella förekomster av små ben. Däre-mot förekom stora benfragment i en förhållandevis riklig mängd. Vid tillvaratagandet av större benfragment har av-vikelserna i insamlingsmetoder mellan de båda under-sökningarna ingen betydelse. Skillnaden mellan de olika kulturlagrens karaktär är därmed tydlig, eftersom större benfragment i det närmaste saknades i kulturlager L2. Den generella fördelningen mellan mat- och slaktavfall var jämn i kulturlagren från schaktningsövervakningen. Kulturlagret precis öster om kulturlager L2 uppvisade dock en större andel matavfall, vilket visar att ytterligare skillnader mellan kulturlagren kan diskuteras, se ut-värderingen nedan.

Osteologisk analys Emma Sjöling

Metod och syfteAnalysens fokus var benmaterialet från kulturlager L2. Det huvudsakliga syftet var att bidra till den arkeologiska tolkningen av kulturlagrets funktion och ge en ökad för-ståelse för hushållsekonomin.

Undersökningens huvudsakliga frågeställningar när det gäller benmaterialet var bl a: • Hur stort är benmaterialet (antal fragment och vikt)? • Vilka arter finns representerade? • Hur ser benmaterialets artsammansättning ut i förhål-

lande till andra boplatser av aristokratisk karaktär?• Kan något sägas om åldersfördelningen i materialet? • Finns det skillnader i benmaterialet i förhållande till

olika nivåer i kulturlagret och vad speglar i sådana fall detta?

• Hur fördelar sig köttrikt respektive köttfattigt på ”slakt-platsen”? Har hela eller delar av kroppar deponerats?

• Är benen medvetet deponerade eller rör det sig om av-fall?

• Hur har kulturlagret ackumulerats? • Hur pass mycket påverkas fragmenteringsgraden av

undersökningsmetod (hackbord kontra vattensållning) och hur skiljer sig artrepresentationen i förhållande till metod?

För att kunna genomföra den osteologiska analysen till en rimlig kostnad gjordes ett urval ur benmaterialet. Benen insamlades från totalt sex meterrutor och åtta kvartsme-terrutor i kulturlagren (fig 17, tabell 2). Av dessa analysera-des benen från två kvartsmeterrutor i kulturlager L1 och sex meterrutor samt sju kvartsmeterrutor i kulturlager L2. Sammanlagt grävdes 26 rutor (15 meterrutor och 11 kvarts-meterrutor). Fynden samlades in stickvis. För att kunna utvärdera stratigrafiska skillnader i kulturlager L2 jämför-des benen från stick 3 med benen från stick 1. Detta skedde utifrån antagandet att nivåskillnaderna återspeglade kro-nologiska skillnader, då tendensen var ju djupare ned i kulturlagret desto äldre föremål. Stick 1 har utifrån fynden huvudsakligen daterats till vikingatid, men vissa vendel-tida inslag finns. Enstaka vikingatida föremål påträffades dock även i stick 3, varför de kronologiska skillnaderna inte är entydiga. Från kulturlagrets botten (stick 5) finns två väl överensstämmande 14C-dateringar av olika ben. Dessa har daterats till vendeltid (650–700, respektive 650–710 e Kr, kal 1 σ). De analyserade benmaterialet kommer i sin helhet från rutor där all fyllning vattensållades i 4 mm-såll. I övriga rutor användes antingen vattensållning eller hackbord med handplock.


Vattensållningen har inte bara inneburit att fler frag-ment har kunnat tillvaratas, utan att även mindre frag-ment och därmed även mindre djurarter har kunnat iden-tifieras. Detta har inte bara resulterat i att en mängd ben från framför allt fisk och fågel har återfunnits, utan även andra arter som skogshare, liksom mindre gnagare som vattensork, åkersork och skogsmus. Experiment har visat att när man enbart använder hackbord vid undersökningar blir bortfallet för däggdjur 35 % i snitt, 85 % för fågel och hela 98 % för fisk. Speciellt får och get blir underrepresenterade medan nötboskap blir överrepresenterad. Svin uppvisar ungefär samma re-sultat med eller utan vattensållning (Vretemark 1997:17 och där anförd litt). Den osteologiska analysen av benen omfattar flera mo-ment: identifiering av art, benslag, bendel och sida, kvan-tifiering enligt antal fragment (NISP), vikt (g), MIND (eller MNI, minsta individantal), bedömning av färg för de brända benen, mat- och slaktavfall, åldersbedömning och i viss mån könsbedömning, dokumentation av sjukliga el-ler andra förändringar, registrering av materialet i en da-tabas (Access) samt skriftlig rapportering. Bedömningen av djurarternas ålder har baserats på de olika benslagens utvecklingsstadium, framför allt graden av epifyssammanväxning och käkarnas tanduppsättning. Uppgifterna om de olika åldersfaserna har tagits ur Silver (1969) och Habermehl (1975). För att undersöka förhållandet mellan matavfall och primärt slaktavfall har en uppdelning av benelementen gjorts i köttfattiga delar respektive köttrika delar av krop-pen. De köttrika delarna innefattar ryggrad, revben, skul-derpartiet, framben, bäckenben och bakben och de kött-fattiga innefattar kraniet, underkäke, tänder, handrotsben, fotrotsben, mellanhands- och mellanfotsben, falanger och svanskotor.

ResultatTotalt har 16,98 kg ben tillvaratagits. Av dessa har 11 402 fragment eller drygt 5,6 kg ben analyserats, vilket innebär ca 33 % av det totala benmaterialet beräknat på vikt (se benkatalog). Den absoluta merparten av de analyserade benen kommer från kulturlager L2. Sammanlagt rör det sig om 11 263 fragment (ca 5,5 kg). Från kulturlager L1 har endast 139 fragment (87 gram) analyserats. Från de övriga kulturlagren tillvaratogs inget benmaterial. Endast en liten andel av antalet ben, 4,1 %, var brända och 0,1 % var eldpåverkade (tabell 1). Från kulturlager L1 kommer inga brända eller eldpåverkade ben. I det tredje sticket i kulturlager L2 var hela 7,9 % brända benfragment medan det översta sticket endast hade hälften så stor mängd brända ben, 3,9 %, beräknat utifrån antal. Om-kring 41 % av benvikten har bestämts till art, vilket mot-svarar ca 10 % av antalet fragment. Medelfragmentvikten var 0,5 g beräknat på det totala analyserade benmaterialet.

Den låga bestämningsgraden beror främst på benens höga fragmenteringsgrad och relativt dåliga bevarings-grad. Med bestämt eller identifierat benmaterial menas här fragment bestämda till art och benslag. Gruppbenäm-ningar som innefattar flera djurarter, t.ex. stor gräsätare (stor herbivor), slidhornsdjur (bovidae) och mellanstort däggdjur (får-/get-/hund-/svinstorlek), har räknats som obestämda eftersom de är ospecificerade. Däremot har ben som bedömts tillhöra klassen fågel och fisk inklude-rats i den bestämda kategorin. Som nämnts består ca 4 % av den totala benmängden av brända ben, vilka varierar i färg och har därmed haft olika förbränningsgrad. Den färg som förefaller var den mest frekventa är gråvit, grå eller vit vilket motsvarar en hög förbränning i temperaturer över 500ºC (förbränningsgrad 4 enligt Wahl 1982).

Fördelningen av benmaterialet i rutor och stick redovi-sas i nedanstående tabeller (tabell 2). I kulturlager L2 på-träffades mest ben i stick 1 (ca 43 % av det totala antalet fragment) (fig 50). Minst antal fragment framkom i stick 5, följt av stick 4. Stick 1 hade mer än dubbelt så många frag-ment som stick 3.

Tabell 1. Fördelningen obrända, brända och eldpåverkade ben.

Antal fragm Vikt (g) Fragm. grad

Obränt 10933 5532,1 0,5

Bränt 462 87,6 0,2

Eldpåverkat 7 5,3 0,8

Totalt 11402 5625 0,5


Tabell 2. Antal fragment och vikt per ruta och stick samt fragmenteringsgrad (vikt/antal fragment).

Ruta Stick Område Storlek Antal Vikt(g) Fragm. grad

991 1 L2 meterruta 16 9,5 0,6

Totalt 991 16 9,5

1465 1 L2 meterruta 966 541,7 0,6

1465 2 L2 meterruta 775 224,3 0,3

1465 3 L2 meterruta 36 16 0,4

Totalt 1465 1777 782,0

1466 1 L2 meterruta 696 561,4 0,8

1466 2 L2 meterruta 516 473,1 0,9

1466 3 L2 meterruta 385 172,4 0,4

Totalt 1466 1597 1206,9

1467 1 L2 meterruta 1564 724,5 0,5

1467 2 L2 meterruta 7 3,3 0,5

1467 3 L2 meterruta 322 344,9 1,1

Totalt 1467 1893 1072,7

1857 1 L2 kvartsmeterruta 34 8,9 0,3



Totalt 1857 150 69,2





Totalt 1859 318 99,9




Totalt 1860 205 76,6





Totalt 1861 405 103,9




Totalt 1863 370 141,8



1864 3 L2 kvartsmeterruta 120 125,8 1


Totalt 1864 455 258,2




Totalt 1865 318 74,8



Ruta Stick Område Storlek Antal Vikt(g) Fragm. grad



Totalt 1866 80 66,3



1927 3 L1 kvartsmeterruta 7 1 0,1


Totalt 1927 59 20,7

2210 1 L2 meterruta 915 297,6 0,3

2210 2 L2 meterruta 931 502,5 0,5

2210 3 L2 meterruta 874 404,4 0,5

2210 4 L2 meterruta 541 272,5 0,5

2210 5 L2 meterruta 13 2,6 0,2

Totalt 2210 3274 1479,6

2276 1 L2 meterruta 202 89,4 0,4

2276 2 L2 meterruta 278 72,7 0,3

2276 3 L2 meterruta 5 0,8 0,2

Totalt 2276 485 162,9

Totalt 11402 5625 0,5

Figur 50. Fördelningen av antal benfragment och vikt (g) per stick i kulturlager L2.

0

5

10

15

20

25

30

35

40

45

50

stick 1 stick 2 stick 3 stick 4 stick 5

%

Fördelning kulturlager L 2, stickvis, antal fragment och vikt (g)

Antal

Vikt(g)


ArtfördelningDet är viktigt att tänka på att djurbensmaterialet i kultur-lagren normalt är avfall och främst återger vad männi-skorna konsumerade och endast indirekt vad som produ-cerades. Husdjursarterna dominerar benmaterialet. Den art som är mest frekvent är svin, följt av får och/eller get, nötboskap, fisk, fågel, häst, liten gnagare, skogshare och räv (fig 51och tabell 3–5). Gruppen får/get består med all sannolikhet till största delen av benfragment från får, men har inte kunnat artbestämmas med säkerhet.

Tabell 3. Art- och djurgruppsfördelning totalt. Antal fragment, vikt (g).

Art/djurgrupp Antal Vikt (g)

Oidentifierat 8151 1593,2

Mellanstort däggdjur 1511 963,2

Svin 444 806,1

Får/get 341 580,5

Däggdjur 317 301,2

Slidhornsdjur 179 31,7

Stor gräsätare 155 456,7

Nöt 140 696,4

Fisk 119 8,5

Fågel 26 7

Häst 12 178,9

Liten gnagare 5 0,7

Skogshare 1 0,1

Räv 1 0,8

Totalt 11402 5625

Tabell 4. Art- och djurgruppsfördelning i kulturlager L2 Antal fragment, vikt (g).

Art Antal Vikt (g)



Svin 441 801,0

Får/Get 337 569,5

Däggdjur 314 294,3

Slidhornsdjur 172 29,9

Stor gräsätare 155 456,7

Nöt 137 666,6

Fisk 118 8,2

Fågel 26 7

Häst 12 178,9

Liten gnagare 5 0,7

Skogshare 1 0,1

Räv 1 0,8

Totalt 11263 5538

Figur 51. Procentuell fördelning av artbestämda ben, räknat på antalet fragment. N = 1089.

0

5

10

15

20

25

30

35

40

45

50

Svin Får/get Nöt Fisk Fågel Häst Liten gnagare Skogshare Räv

%

Identifierade arter, antal fragment


Tabell 5. Art- och djurgruppsfördelning i kulturlager L1. Antal fragment, vikt (g).

Art Antal Vikt (g)



Slidhornsdjur 7 1,8

Får/Get 4 11,0

Svin 3 5,1

Nöt 3 29,8

Däggdjur 3 6,9

Fisk 1 0,3

Totalt 139 87

Tamboskapens sammansättning och åldersfördelningI Maria Petterssons avhandling ”Djurhållning och betes-drift. Djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder” ser hon en mindre ökning av nöt, svin och häst medan det sker en re-jäl minskning av får/get under vendel-/vikingatida och ti-digmedeltida material, jämfört med romersk järnålder/folkvandringstid (1996, s 42 ff). Under yngre järnålder/ti-digmedeltid har ett fåtal lokaler i Mälardalen, Västergöt-land och Skåne en hög andel svin, kring ca 30 % av tam-djursarterna nöt, svin och får/get (Pettersson 2006). Under perioden 1000–1300 e Kr är fördelningen mellan tamdjursarterna från landsbygdsgrävningar 40 % nöt, 30 % svin och 30 % får/get (Myrdal 1999, s 40 f). Den dominerande tamdjursarten från undersökningen av kulturlager L2 är svin. Av de tre tamdjursarterna svin, nöt och får/get står svin för 48 %, får/get för 37 % och nöt-boskap för 15 % av antalet fragment i kulturlager L2 (fig 52). Studerar man skillnader i benmaterialet med utgångs-punkt i stratigrafisk och i viss mån kronologisk hemvist, d v s i stick 1 och stick 3, kan man se förändringar i artför-delningen (fig 52). Svin ökar från 40 % till 51 % medan nöt-boskap minskar från 19 % till 13,5 %. Får/get minskar från 40 % till 35 %. Således sker en ökning av svin på bekostnad av nöt och får/get. Räknar man minsta individantal (MIND) från det ana-lyserade materialet i stick 1 och stick 3 uppgår det endast till ett fåtal individer, vilket inte är tillräckligt för att kunna tolka åldersfördelningen men kan ändå ge en uppfattning om dess bestånd. Den höga fragmenteringsgraden är av stor betydelse för den låga MIND-beräkningen. Svin upp-går till åtta individer i stick 1 och tre individer i stick 3. Av dessa är tre adulta (minst 2 år), fyra juvenila (högst 2 år) och en spädgris i stick 1, samt en adult och två juvenila i stick 3. Materialet är litet men utifrån resultaten kan man se en relativ övervikt på ungsvin, d v s att man slaktat svinen i tidig ålder. Åldersfördelningen för nöt i stick 1 är en adult och en juvenil (kalv). Även stick 3 har en adult och en juvenil. När det gäller får/get uppgår MNI i stick 1 till två adulta

(minst 3 ½ år) och två juvenila (lamm). I stick 3 identifiera-des två adulta (>3 1/3 år) och en juvenil.

HästHäst står för endast 1,3 % av de fyra tamboskapsdjuren häst, nöt, svin och får/get i det analyserade materialet. MIND uppgår till en individ i stick 1 samt en adult och en juvenil i stick 3. Andra benmaterial från ordinära lands-bygdsboplatser från järnålder/tidigmedeltid har oftast en ringa mängd hästben (ca 5 %) men med slaktmärken, vil-ket tolkats som att häst ingick i kosten (Wigh 2001, s 117; Vretemark 1991, s 81).

SvinAv de tre köttproducerande djuren nöt, får/get och tam-svin står svin som framgår ovan för nästan hälften av an-talet identifierade fragment. Som nämnts härrör majorite-ten av tamdjursbenen från svin tillvaratagna i stick 1. Maria Vretemark har sett att andelen svin i mellansvenska landsbygdmaterial från yngre järnålder/medeltid oftast understiger 20 %. De lokaler med mer än 30 % svin har haft verksamheter som i första hand inte varit inriktade på jordbruk, ex stadsmiljöer och förvaltningscentra (Petters-son 2006, s 42; Vretemark 1997, s 68 f). Bengt Wigh har gjort en sammanställning av benmate-rial från järnåldern (Wigh 2001, s 102, samt fig 53). Jämfört med denna visar det sig att den nu undersökta ytan rym-mer en högre andel svin än de flesta andra nämnda loka-ler. Några platser har dock nästan lika hög eller något hö-gre andel ben av svin än kulturlager L2 vid fornlämning 653: Svarta jorden och stadsvallen på Birka, daterad till 840–860 e Kr respektive 700–900 e Kr, samt den aristo-kratiska Hovgården på Adelsö från 800–1050 e Kr (med 40 %) och stadslokaler som kvarteret St Gertrud i Sigtuna från 970–1010 e Kr. Andra lokaler med en hög andel svin är kungsgårdarna Fornsigtuna i Uppland och Gårdstånga i Skåne (Vretemark 1991, s 80; Pettersson 2006, s 42 ff) båda med ca 40 % svin. Intressant är att av de svinben som identifierats i kul-turlager L2 kommer hela 334 fragment av totalt 441 identi-fierade svinfragment från kraniet. Majoriteten av dessa kommer från käken. Tar man hänsyn till de ben som iden-tifierats till bål, extremiteter och hand/fot av artgruppen ”mellanstort däggdjur”, där en större andel av svinbenen med stor sannolikhet också finns representerade, visar det sig att kraniumfragmenten från svin ändå uppgår till en stor andel av den totala mängden identifierade ben tillhö-rande gruppen ”mellanstort däggdjur”. En intressant jäm-förelse är stormannagården Borg, strax utanför Norrkö-ping i Östergötland. Här framkom bl a smidesgropar, fem hus från yngre järnålder, 98 amulettringar och 75 kg djur-ben (Nielsen 1996; Lindeblad & Nielsen 1997). Amulett-ringarna framkom på gårdsplanen intill ett av husen. Hu-set daterades till sen vikingatid och tolkades som knutet


till den förkristna kulten. Av djurbenen identifierades en större mängd ben från häst och hund. Dessutom fram-kom en ovanligt stor andel skallar och käkben, framförallt bland hund- och svinbenen. Kraniedelar av svin utgjorde 53 av 86 av de identifierade svinfragmenten. Samtliga 12 fragment från sugga låg i nära anslutning till de påträffade amulettringarna, d v s intill det s k kulthuset. Käkdelar och tandfragment från suggorna tillsammans med amulett-ringarna har författaren förknippat med fruktbarhetsgu-dinnan Freja (Nielsen 1996, s 101). Kulturlager L2 i Ultuna uppvisar inte något rumsligt mönster när det gäller var svinbenen deponerats, däremot skulle man kunna tolka den stora mängd skallar och käkar av svin tillsammans med deponeringarna av de anmärkningsvärda fynden som rituella handlingar.

Får/getFår/get står för mellan 1/3 och 2/5 av de köttproducerande djuren i Ultuna by.

NötNötboskapen står för knappt 1/6 av de köttproducerande djuren, vilket är relativt låg andel jämfört med de lokaler från yngre järnålder som finns med i Wighs sammanställ-ning (fig 53). Som exempel på platser med liknande låga andel nöt kan nämnas Hovgården (schakt 6), Adelsö och svarta jorden (fas 1–4 c från 750–830 e Kr) på Birka.

Fisk och fågelben Vattensållningen har resulterat i att en mängd fisk- och fågelben har kunnat tillvaratas. Det maritima inslaget i fö-dan avspeglat i kulturlager L2 består av totalt 119 fragment av fiskben. De fågelben som identifierats uppgår till 26 fragment. Antalet fisk- och fågelben är dock relativt lågt med tanke på insamlingsmetod. De fiskarter som identifierats är abborre (Perca fluviati-lis), gädda (Esox lucius), torsk (Gadhus morhua), strömming (Clupea harengus), gös (Sander lucioperca) men även karpar-tade fiskar (Cypriniformes) som mört (Rutilus rutilus) och braxen (Abramis brama). Abborre, gös, gädda och karpfisk är alla sötvattenfiskarter, medan torsk och strömming är saltvatten/brackvattenfisk.

Av de fågelben som har identifierats kommer majorite-ten från hönsfågel (Gallus gallus). Ett fragment har identi-fierats till gåsfågel (troligtvis tamgås, Anser anser).

BenslagsfördelningFör att undersöka hur pass stor del av djuren som slaktats på plats kan man titta på fördelningen mellan matavfall (köttrika delar) och slaktavfall (köttfattiga delar). Arterna eller djurgrupperna som ingår i beräkningarna är svin, får/get, nöt, häst, skogshare, räv, mellanstor däggdjursart, stor gräsätare och obestämd däggdjursart (ej fågel, fisk el-ler liten gnagare). Enligt beräkningar gjorda av Sigvallius består tamdjursskelett till 36–41 % av köttrika ben (Sigval-

Figur 52. Procentuell fördelning (antalet fragment) av tamdjursarterna nötboskap, svin och får/get i kulturlager L2, stick 1 och stick 3 i förhållande till det totala analyserade materialet.

15,1

15

19,1

13,5

48

48,2

40,4

51,4

36,9

36,8

40,4

35,2

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Totalt. N=925

Kulturlager L2, totalt. N=915

Kulturlager L2, stick 3. N=230

Kulturlager L2, stick 1. N=364

%

Fördelning, nöt, svin och får/get, antal fragment

Nöt

Svin

Får/get


lius 1988, s 44). Beräkningarna visar att cirka 37 % av anta-let fragment (eller ca 46 % beräknat på vikt) utgjordes av ben från köttrika delar, d v s matavfall (fig 54). Således visar benmaterialet på en jämn fördelning av mat- och slaktav-fall, vilket indikerar att man både har slaktat och konsu-merat djuren på plats.

Om man tittar på fördelningen av köttrikt och köttfat-tigt avfall i kulturlager L2 i förhållande till nivå, d v s stick 3 jämfört med stick 1 kan man se att matavfallet har mins-kat något i den översta nivån. Matavfallet är 42 % i stick 3 och minskar till 37 % i stick 1 (fig 55). Fördelar man mat- och slaktavfallet mellan nöt, svin och får/get i kulturlager L2 kan man se vissa skillnader sinsemellan. Nötboskap och svin har en jämn fördelning

av avfallet medan får/get har en viss övervikt på köttrikt avfall (fig 56). Delar man in tamboskapen i en äldre fas och en yngre fas, d v s stick 3 respektive stick 1, kan man se yt-terligare skillnader i fördelningen av avfall (fig 57). Matav-fallet från nötboskap ökar markant över tid, från 26 % till 47,5 %, d v s från ett underskott av matavfall till ett över-skott. Konsumtionen av nöt ökar markant mellan den äld-re och den yngre fasen. Man verkar ha sålt av mer nöt un-der äldre fasen än den yngre, eller konsumerat mer nöt än man fött upp på platsen under den yngre fasen. För svinen gäller det motsatta förhållandet. Matavfall från svin mins-kar från 47 % till 36 %, d v s från ett överskott av matavfall till en mer jämn fördelning mellan köttrikt och köttfattigt. Andelen matavfall från får/get förändras endast margi-

Figur 53. Relativ fördelning (i %) av antalet fragment från tamdjursarterna nöt, tamsvin och får/get från olika svenska benmaterial från järnåldern (huvudsak-ligen vikingatida). Ur Wigh 2001, s 102, fig 65.


Figur 54. Procentuell fördelning av mat- och slaktavfall av hela benmaterialet. Antal fragment = 3042. Vikt = 3973,2 gram.

Figur 55. Procentuell fördelning av mat- och slaktavfall i kulturlager L2. Antal fragment = 3010.

0

10

20

30

40

50

60

70

Antal fragment Vikt (g)

%

Mat- och slaktavfall

Matavfall

Slaktavfall

Mat- och slaktavfall, stick 1 och 3 i kulturlager L 2

0

10

20

30

40

50

60

70

Kulturlager L2, stick 1 Kulturlager L2, stick 3 Kulturlager L2, totalt

%

Matavfall Slaktavfall


Figur 56. Procentuell fördelning (beräknat på antal fragment) av mat- och slaktavfall för nötboskap, svin samt får/get i kulturlager L2. N = 2522.

Figur 57. Procentuell fördelning (beräknat på antal fragment) av mat- och slaktavfall för nötboskap, svin samt får/get, stick 1 och 3 i kulturlager L2. N = 2522.

0

10

20

30

40

50

60

70

Nöt Svin Får/Get

%

Mat- och slaktavfall för köttproducerande djur, kulturlager L 2

Matavfall

Slaktavfall

0

10

20

30

40

50

60

70

80

Stick 1, nöt Stick 1, svin Stick 1, får/get Stick 3, nöt Stick 3, svin Stick 3, får/get

%

Mat- och slaktavfall för köttproducerande djur, stick 1 och 3, i kulturlager L 2

Matavfall

Slaktavfall


nellt över tid. Här är det fortfarande ett överskott av kött-rikt avfall. Det bör tilläggas att i beräkningarna har även benslagen för artgruppen ”mellanstort däggdjur” (för får/get och svin) samt ”stor gräsätare” (för nötboskap) inkluderats för att ge en så representativ bild av mat- och slaktavfallet som möjligt. Många fragment från bålen (exempelvis ko-tor och revben) och extremiteter (alla separata långa rör-ben, ex. överarmsben, skenben och lårben) går ofta inte att bestämma närmare än till benslag eller ”långa rörben”, och därmed hamnar de i de ospecificerade artgrupperna mellanstort däggdjur och stor gräsätare, vilket innebär att de inte går att räkna med som mat- eller slaktavfall per artspecifik grupp. Gruppen ”mellanstort däggdjur” har lagts till arterna svin och får/get efter den procentuella generella fördelningen (57 % för svin och 43 % för får/get, se fig 7).

Benmaterialets fragmenteringsgrad och bevaringsgradFragmenteringsgraden (vikt/antal fragment) var som tidi-gare nämnts mycket hög där medelfragmentet vägde 0,5 gram (fig 1 och 2). Att så många små fragment har kunnat tillvaratas beror till stor del på att materialet vattensålla-des. I och med detta har även fler mindre arter kunnat till-varatas och identifieras, såsom fisk- och fågelben. Mate-rialet saknade i stort sett intakta (hela) eller större delen av benslag från extremiteter och bål av tamboskapen. Frag-menteringsgraden är lika hög i alla stick förutom stick 5 (där den var 0,2 g i genomsnitt/fragment). Det sticket innehöll däremot endast 13 fragment. Benmaterialets fragmenteringsgrad i Ultuna kan jämföras med t ex ben-materialet från ett medeltida kulturlager i Nyköping (kvarteret Åkroken 3) där man använde vattensållning som insamlingsmetod. Där låg medelfragmentvikten på 1,9 gram (Sjöling 2009) och benslagen från extremiteter och bål var i mycket högre grad välbevarade och intakta. Materialets bevarandegrad är beroende av tafonomiska processer, d v s de nedbrytningsprocesser som påverkar organiska lämningar efter döden, till dess att de grävts upp och analyserats (se vidare Gifford 1981, s 366; Noe-

Nygaard 1987, s 7 f; Ubelaker 1997, s 77). Tafonomi handlar både om mänskliga, kulturella aktiviteter och naturliga förlopp. De mänskliga faktorerna sker efter dödsögon-blicket och innan deponeringen, men även vid utgräv-ningen och efterhanteringen. De miljömässiga faktorerna kan sammanfattas med de kemiska, biologiska, hydrolo-giska, geologiska och mekaniska processer som sker efter deponering men innan den arkeologiska utgrävningen (Ubelaker 1989, s 80 och där anförd litteratur). Exempel på tafonomiska processer som påverkar djurben i avfallsla-ger är vittring, d.v.s. benytans sönderfall (weathering), slakt- och snittspår, gnagspår, nedtrampning (trampling), ev. be-arbetning och jordmån, pH-värde och utgrävningsmetod. Endast en översiktlig genomgång av benmaterialets be-varingsgrad gjordes vid den osteologiska analysen. För-utom fragmenteringsgrad noterades i grova drag benens ytstruktur. Benmaterialet är överlag dåligt bevarat med en hög andel benfragment med gnagspår samt flagnad och uppluckrad ytstruktur. Benen har troligtvis legat öppet exponerade under så pass lång tid att de utsatts för hun-dars gnagande, nedtrampning, vittring och fragmente-ring. De mänskliga aktiviteterna har troligtvis också bidragit till den höga fragmenteringsgraden genom ned-trampning, styckning, tillagning och förtäring. Miljömäs-siga faktorer kan ha försämrat benens struktur ytterligare genom århundradena. Den tilltagande försurningen som pågått under 1900-talet kan tänkas ha orsakat ytterligare nedbrytning av det organiska materialet. Jordmånen i kulturlager L2 bestod av sandig silt. Syretillförseln och vattengenomsläppligheten är högre i silt/sand än i lerjord, vilket sannolikt påverkat benens bevaringsgrad och frag-menteringsgrad till det sämre.

Hantverksspill och halvfabrikatI det analyserade materialet har inga halvfabrikat eller spillbitar från ben eller horn påträffats.En islägg (F128) och en del av en bennål med hullingar (F125) framkom emellertid i kulturlager L2. Isläggen är till-verkad av ett mellanfotsben från häst. Benfragmentet med hullingar har inte kunnat bestämmas till art- och benslag. Inga sågmärken har iakttagits i materialet.


Övriga analyserVedartsanalysVedartsanalysen syftade i huvudsak till att identifiera lämpliga prover för 14C-datering. Avsikten var i första hand att välja prover med kontextuell relevans, samt om möjligt undvika dateringar av träkol med hög egenålder. Beträf-fande stolphålen användes vedartsanalysen även för att urskilja vilka träslag som valts till de olika konstruktio-nerna. Totalt har tio ved- eller träkolsprover analyserats (tabell 7). Alla utom ett kommer från det södra undersök-ningsområdet vid fornlämning 653 och har analyserats av Ulf Strucke vid UV Mitt (bilaga 9). Provet från det norra området, vid fornlämning 652 (märkt A1037, Omr N, P1) har däremot analyserats av Erik Danielsson, Vedlab (bila-ga 10). Inom undersökningsområdet vid fornlämning 652 var tillgången på kol i anläggningarna ytterst liten. Det prov som har analyserats från detta område togs i ett stolphål (A1037) och kunde identifieras till ek. Av de resterande nio proverna från det södra området kommer två vedprover från härdar (A2401 och A2908) och ett från ugnen (A1354). Härdproverna bestod av tall respektive björk. Även provet från ugnen artbestämdes till tall. Sex vedprover är tagna i

stolphål, varav fyra från anläggningarna i Konstruktion 1, körbron (ett vardera från A993 respektive A1870 och två stycken från A1002). Att så pass många prover blev analy-serade från denna konstruktion berodde på att vi länge arbetade enligt hypotesen att detta var ett fristående stolpburet hus. Veden från stolparna i konstruktionen var mycket välbevarad och proverna kunde i tre fall bestäm-mas till tall. I det fjärde fallet kunde veden inte artbestäm-mas närmare än till barrträd (i A993). Att tall ändå varit det primära byggmaterialet i konstruktionen är emellertid rimligt att anta. Tallens egenålder kan som bekant vara hög, uppemot 500 år, men som byggmaterial bör stam-marna inte ha varit äldre än 70 år, snarare något yngre. Dateringar av dessa stolpprover bedömdes därför kunna tjäna sitt syfte. Även från Hus 2 finns ett vedprov som gav tall (A2147). Från ett annat stolphål precis söder om kulturlager L2 konstaterades träkolet vara ungbjörk (A2950). Provet skul-le kunna ge en ganska god datering med låg egenålder, men eftersom kontexten var tveksam var någon datering av detta prov inte aktuell.

Sammanfattning osteologisk analysTabell 6. Sammanfattning av genomgånget material i kulturlager L2.

Kulturlager L2, huvudsakligen vendeltida (stick 3) Kulturlager L2, huvudsakligen vikingatida (stick 1)

Relativt små benfragment, d v s hög fragmenteringsgrad. Medelfragmentet väger 0,55 gram

Relativt små benfragment, d v s hög fragmenteringsgrad. Medelfragmentet väger 0,49 gram

Fragmenten har en relativt dålig bevaringsgrad med flagnad och uppluckrad ytstrukturGnagmärken från hundar, vittring och nedtrampning

Fragmenten har en relativt dålig bevaringsgrad med flagnad och uppluckrad ytstrukturGnagmärken från hundar, vittring och nedtrampning

En något större mängd brända ben (7,9 %) Relativt liten mängd brända ben (3,1 %)

Svin dominerar i benmaterialet. Ca 40 % av de köttproducerande djuren kommer från svin. Benfragment från köttrika partier överväger. Ca 47 % kommer från matavfall, d.v.s. konsumtion

Andelen svin har ökat ännu mer. Under den senare perioden står svin för mer än hälften av materialet från de köttproducerande djuren, ca 51 %. Andelen matavfall har nu sjunkit till 36 % vilket innebär en jämvikt mellan mat- och slaktavfall

Får/get står för 40 % av de köttproducerande djuren. Det finns en övervikt på matavfall i stick 3, ca 47 %

Får/get har sjunkit något till att nu stå för ca 35 % av de köttpro-ducerande djuren. Övervikten av matavfall fortsätter, dock inte i lika hög grad, nu ca 45 %

Nöt står för en liten andel av de köttproducerande djuren, endast 19,1 %. Av benfragmenten från nöt består endast 26 % av matavfall. Det finns således ett underskott av köttrika partier i materialet, d v s slaktavfallet dominerar

Mängden nöt har sjunkit till 13,5 % av de köttproducerande djuren. Här har det skett en markant ökning av de köttrika partierna, d v s konsumtionen har ökat kraftigt och dominerar nu matavfallet. Hela 47,5 % av benfragmenten från nöt är matavfall

Häst står för 1,7 % av de fyra tamdjursarterna (nöt, får/get, svin och häst)

Andelen häst står för 1,1 % av de fyra tamdjursarterna vilket är ungefär densamma som i stick 3

Förutom de ovan nämnda arterna har ett mindre antal benfragment från räv, fisk (karpfisk som: braxen, mört; gädda, torsk), fågel (tam-höns), slidhornsdur och liten gnagare (skogsmus) identifierats

Förutom de ovan nämnda arterna har ett mindre antal benfrag-ment från räv, fisk (gädda, gös, abborre, karpfisk (id?), sill, torsk), fågel (tamhöns, gåsfågel, småfågel), slidhornsdur och liten gnagare (vattensork) identifierats

Förhållandet mellan mat- och slaktavfall fördelar sig på 42 % matavfall och 58 % slaktavfall, vilket är en relativt jämn fördelning med endast något mer matavfall än slaktavfall

Matavfallet har minskat något i det yngre sticket men visar ändå på en jämn fördelning mellan mat- och slaktavfall (37 % matavfall och 63 % slaktavfall)


14C-analysTotalt har sex prover daterats med hjälp av 14C-analys, vil-ket skedde vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Datering-arna gjordes på ved, träkol och obrända ben (tabell 8, fig 58). Alla kolprover kommer från det södra undersök-ningsområdet utom ett, som togs i det norra området (Ua-10208/fornlämning 652, anläggning A1037). Bland prover-na från det södra området prioriterades dateringar som skulle kunna säga något om den äldsta fasen i kulturlager L2. Två olika ben, från stor gräsätare respektive får, från kulturlagrets nedersta nivå (stick 5) blev därför analyse-rade. De båda dateringarna gav ett mycket samstämmigt resultat till mitten/senare delen av vendeltid (650–700, respektive 650–710 e Kr, kal 1 σ), vilket torde ringa in kul-turlagrets tidigaste fas, se tabell 8. Förutom dessa prover prioriterades en datering från ugnen (A1354). Anläggningen påträffades 0,25 m under markytan, vilket var påfallande grunt i förhållande till öv-riga anläggningar och lager. Provet från ugnen bestod dessutom av tall som inte var helt förkolnad. Frågan var därför om den skulle kunna vara sentida, eller eventuellt medeltida. Resultatet från 14C-analysen gav emellertid en folkvandringstida datering (480–460, respektive 480–540 e Kr, kal 1 σ). Folkvandringstida dateringar är ganska säll-synta på Ultuna i allmänhet. Eftersom det inte kan uteslu-tas att provet bestod av kärnved kan naturligtvis själva ug-nen vara betydligt yngre än folkvandringstid. Även om egenåldern skulle vara bortåt 500 år bör denna anläggning dock inte ha använts senare än under vikingatid. Att an-

läggningen kan ha tillhört en tämligen outforskad äldre fas av boplatsen måste dock beaktas. Förutom dessa prover var även dateringen av stolpkon-struktionen i kulturlager L2 angelägen (Konstruktion 1). Två 14C-prover analyserades sålunda för att klargöra dess tids-ställning. Analysen av de båda proverna resulterade i sam-stämmiga sena dateringar: 165±35 BP, respektive 179±34 BP, vilket spänner från 1600-talets andra hälft till mitten av 1900-talet, med tyngdpunkten i sent 1700- och tidigt 1800-tal, se tabell 8. Dessa dateringar överensstämmer rätt väl med uppgifter från 1700-talskartor om förekomst av ekonomibyggnader i området. När det gäller den norra ytan var som nämnts tillgången på kol för 14C-dateringar begränsad. Provet av ek från stolphålet A1037 bör kunna betraktas som kontextuellt re-levant ifråga om rimligt byggmaterial. Däremot medför naturligtvis ett enstaka ekprov från fyllningen i ett stolp-hål flera källkritiska reservationer. Analysen resulterade i en datering till 3273±32 BP (1630–1490 f Kr, kal 2 σ). Date-ringen till den äldre delen av bronsåldern är den äldsta hittills från en boplatskontext i Ultuna. Vid ett senare till-fälle analyserades ytterligare ett prov av träkol från ek från en grop i samma område. Detta gav en överensstämman-de datering till 3188±48 BP (1560–1380, kal 2 σ) (Hulth & Andersson, manus). Dateringarna är fullt möjliga i förhål-lande till anläggningarnas höjd över havet (ca 22 meter), men provernas egenålder kan naturligtvis ha bidragit till att dateringarna blev så pass gamla. Liksom ifråga om ugnen kan tidpunkten för aktiviteten som genererat kolet

Tabell 7. Sammanställning över analyserade vedprover. Merparten av analysen har gjorts av Ulf Strucke vid UV Mitt, utom provet från A1037, (Omr N, P1) som analyserades av Erik Danielsson, Vedlab.

Anl.nr Prov nr Anläggning Provmängd Analys mgd Art Material Kommentar

A1037Omr N

P1 Stolphål 17,6 g <0,1 g2 bitar

ek Träkol Risk för hög egenålder

A993

P993:1

Stolphål

1,1 g

0,1 g16 bitar

Barrträd

Trä

Cf Picea abiesUtvalt för 14C-analys

A1870

P1870:1 Stolphål 22 g 22 g5 bitar

Tall Trä Stam och en grövregren (innesluten)

A1354 P6 Ugn 0,9 g 0,9 g3 bitar

Tall Träkol Ej helt förkolnad.

A2147 P16 Stolphål 2,3 g 2,3 g23 bitar

Tall Träkol Kärnved

A2401 P24 Härd 1,0 g 1,0 g10 bitar

Björk Träkol Kraftigt rötad föreförbränning


Tall Trä Kärnved


Tall Trä Kärnved, fuktig

A2908 P30 Härd 0,8 g 0,8 g16 bitar

Tall Träkol Kärnved


Björk Träkol Ung stam eller gren


i proverna vara betydligt yngre, här så mycket som 500 till i extremfall 1000 år. En egenålder på ca 500 år skulle pla-cera händelserna i samma tidsspann som tidigare 14C-da-teringar från platsen. Dateringarna från den fördjupade utredningen är 2845±30 BP och 2790±30 BP, d v s 1120-920 f Kr, respektive 1010 - 840 f Kr (kal 2 σ). Proverna som ana-lyserades då bestod av bark av obestämd art, respektive salix som ju sällan blir äldre än 60 år (Hulth 2008).

DNA-analysDe obrända benen från det fyndrika kulturlagret L2 som identifierats till häst kom även att ingå i en DNA-studie. Analysen utfördes av fil Dr Emma Svensson och skedde inom ramen för en metodstudie vid Institutionen för eko-logi och genetik, avdelningen för Evolutionsbiologi, vid Uppsala universitet (Svensson et al, in press). Studiens hu-vudsyfte var att studera djurens kön och färg för att kart-

lägga eventuella preferenser i de förhistoriska/hedniska handlingar som innefattade hantering av döda hästar. Syftet var även att undersöka om DNA-analys kan komplettera osteologin ifråga om utvärderingen av arkeo-logiskt material. Benen från kulturlagret och ingick till-sammans med ben från en annan närliggande Ultuna-undersökning (ett VA-schakt undersökt 2009) som referens till osteologiskt material från Skede mosse på Öland och från Valsgärde i Uppland. Den del av analysen som berörde Ultunamaterialet gjordes på ben från fyra av kulturlagrets rutor (R1466, R1860, R1863 och R2210). Genom den osteologiska MIND-beräkningen kunde Sjöling konstatera minst tre individer bland hästbenen från kulturlager L2. Genom DNA-analysen kunde emellertid minst fyra olika indivi-der identifieras och även könsbestämmas. Dessa bestod av tre till fyra hingstar/valacker och ett sto. Även isläggen

Tabell 8. Sammanställning över utförda 14C-analyser. Inom parentes anges sannolikhetsfördelningen i procent.

Anl.nr Lab nr Anläggning Material Art 14C-år BP Kal 1 σ (68,2%) Kal 2 σ (95,4%)

A1037N(Omr N)

Ua-40208 Stolphål Träkol Ek 3273±32 1610-1500 BC (68,2) 1630-1490 BC (91,2)1480-1450 BC (4,2)

A993S(Omr S)

Ua-36160 Stolphål Trä Barrträd 165±35 1660-1700 AD (13)1720-1810 AD (40)1920-1950 AD (15,2)

1660-1890 AD (77,5)1910-1960 AD (17,9)

A2564R2210/P1(Omr S)

Ua-36161 Kulturlager,stick 5

Obr ben, rörben9,55 g

Stor gräs-ätare

1330±35 650-700 AD (55,2)740-770 AD (13)

640-780 AD (95,4)

A2564R2210/P2(Omr S)

Ua-36162

Kulturlagerstick 5

Obr ben, tand7,35 g

Får

1325±35

650-710 AD (52,8)740-770 AD (15,4)

640-780 AD (95,4)

A1354/S (Omr S)

Ua-38080 Ugn Träkol Tall 1612±31 400-460 AD (31,4)480-540 AD (36,8)

380-540 AD (95,4)

A1002/S(Omr S)

Ua-38081

Stolphål

Trä

Tall

179±34

1660-1690 AD (12,3)1720-1820 AD (50)1910-1960 AD (18,7)

1650-1700 AD (19,5)1730-1810 AD (41,3)1920-1960 AD (14,5)

Atmospheric data from Stuiver et al. (1998); OxCal v3.5 Bronk Ramsey (2000); cub r:4 sd:12 prob usp[chron]

3000CalBC 2000CalBC 1000CalBC CalBC/CalAD 1000CalAD 2000CalAD

Calibrated date

A1037N 3273±32BP

A1354S 1612±31BP

R2210P1 1330±35BP

R2210P2 1325±35BP

A1002S 179±34BP

A993S 165±35BP

Figur 58. Kalibrerade 14C-värden enligt Stuvier et al 1998; Bronk Ramsey 2000.


F128 som påträffades i kulturlagret analyserades. Resulta-tet visade att läggen kom från en hingst eller valack som troligen hade röd grundfärg. Genom DNA-analysen kun-de med andra ord minst fem olika hästindivider identifie-ras i kulturlagret. Ännu större skillnad mellan den osteologiska analysen och DNA-analysen beträffande antalet individer kunde påvisas i materialet från VA-schaktet. Dessa ben hade till-varatagits i ett vikingatida grophus (A2) och i ett kulturla-ger (A3) samt i en tidigmedeltida bendepå ovanpå en kol-bädd (A4) (Hulth 2010 b). Med hjälp av den osteologiska analysen kunde två olika individer av hästar identifieras (Sjöling 2010). Arkeologisk kontext i kombination med DNA-analys visade dock att det rörde sig om sex olika hästar. Beträffande färger var den vanligaste grundfärgen i Ul-tunamaterialet fux (röd), följt av brun och svart. En av de identifierade hästarna i kulturlagret L2 kunde även be-stämmas till brunskäck (d v s en brunfläckig häst). Färgbe-stämningar av hästar är dock inte alltid så enkla som det kan verka utifrån DNA-resultaten. Detta har dels att göra med skillnaden mellan genotyp (hästens genetiska färg) och fenotyp (hur färgen upplevs av betraktaren), dels att samtliga mutationer som styr hästfärger ännu inte går att DNA-testa. Som exempel kan alla hästars förmodade vilt-färg (sv: black, eng: dun) nämnas. Black-genen bleker grundfärgen. Till mönstret hör också en svart rand längs ryggen (ål) och andra primitiva tecken som zebraränder på benen och mask (mörkare huvud). Eftersom black

ännu inte går att identifiera via DNA, får man djurets grundfärg, t ex svart. En häst med svart grundfärg och blackgen ser dock inte svart ut, utan kroppen kan vara musgrå eller t o m silvervit med mörkare huvud och blan-dad svart och vit man och svans (Sundkvist muntligen).

Dateringar av fynden i kulturlager L2Som ett led i att utvärdera kulturlager L2 har daterbara fynd och 14C-dateringar av ben från lagret sammanställts i nedanstående tabell. De typologiska dateringarna av fyn-den är för översiktens skull indelade i jämna 50-talsinter-vall. Mer detaljerade fasindelningar är möjliga, dock inte inom ramen för det aktuella projektet. Den översiktliga genomgången av de daterbara föremå-len visar att merparten av dem kan dateras från andra hälften av 700-talet fram till 1000-talet e Kr. Förutom fö-remålen finns även de båda14C-bestämningarna av obrän-da djurben från kulturlagrets nedersta nivå att tillgå. Dessa daterades med ett sigma till 650–700, respektive 650–710 e Kr. I lagrets översta nivå fanns föremål från hela vendel- och vikingatiden representerade, däremot påträf-fades inga fynd från den senare delen av vikingatid i lag-rets nedre nivåer. Till fynden med tidigvendeltida date-ringar hör bl a en röd opak pärla från stick 3 (F 120, daterad till 550–600 e Kr) och en vendeltida spjutspets från stick 1 (F44, daterad till 600–700 e Kr). I den översta nivån på-träffades även en ganska illa åtgången holkpilspets (F13) som är typiskt vendeltida. Föremålen i kulturlagret följer med andra ord inte renodlat principen”yngst-överst/

Tabell 9. Utdrag ur DNA-analys av E.M. Svensson et al 2011. De olika individerna har markerats med olika färg. DNA-primers: MC1R (E: wild type; e: chestnut), ASIP (a: deletion; A: nondeletion), PMEL 17 (g: nonsilver; a: silver), KIT13 (G: tobiano (KMI); C: non-tobiano (KM0)), MATP (T: cream (cr); C: non cream (C)), SLC36A1 (g: non champagne; c: champagne (C)).

Lab nr Projekt Anläggning/ lager/F-nr

KÖN MC1R ASIP PMEL 17 KIT13 MATP SLC36A1 Likely Phenotype

UH1 P4083 A2,L4, F66-70 male E AA gg KM0/KM0 CC gg Bay

UH2 P4083 A2,L4, F66-70 male ee Aa gg KM0/KM0 CC g/g Chestnut

UH3 P4083 A2,L4, F1-8 male ee Aa gg KM0/KM0 CC g/g Chestnut

UH4 P4083 A2,L4, F2 male ee Aa gg KM0/KM0 CC gg Chestnut

UH5 P4083 A2,L4, F238-239 female e ag KM0/KM0 CC gg Maybe chestnut

UH6 P4083 A2,L4, F208-209 female ee Aa gg KM0/KM0 CC g/g Chestnut

UH8 P4083 A4,L1,F80-F87 female a ag KM0/KM0 CC gg Bay or black

UH9 P4083 A4,L1,F80-F87 female E a gg KM0/KM0 CC gg Bay or black

UH14 P4083 A3, L1, F enh II, F167 male ee gg KM0/KM0 CC gg Chestnut

UH10 P3105 L2, R2210, Stick 2, F793-794

female Ee gg KM0/KM0 CC g/g Bay or black

UH11 P3105 L2, R1860 Stick 1, F531 male E/E AA gg KM0/KM0 CC g/g Bay

UH12 P3105 L2, R1466 Stick 2, F1225

male E/e Aa gg KM1/KM0 CC g/g Bay tobiano

UH13 P3105 L2, R1863 Stick 3, F1027

male Ee aa gg KM0/KM0 CC gg Bay

Islägg P3105 L2, Stick 2, F128 male e a KM0/KM0 gg Maybe chestnut


äldst-nederst”. En tångepilspets daterad till 750–800 e Kr i lagrets tredje stick visar att vissa partier i lagret var omrör-da. Pilspetsen ifråga hittades i ruta R2580, vilken skärs av ett smalt elkabelschakt. Avsaknaden av yngre föremål i de nedersta nivåerna tyder ändå på att det finns en krono-logi som hänger samman med lagrets stratigrafi.

Utvärdering Måluppfyllelse Tillsammans rymmer resultaten från undersökningarna olika fragment ur ett omfattande tidsskede, från bronsål-der till efterreformatorisk tid. Sett till helheten blev utfal-let av undersökningarna långt över förväntan, främst tack vare det fyndrika kulturlagret inom fornlämning 653. Si-tuationen kring fornlämning 652 är inte lika upplysande, eftersom antalet anläggningar var litet och de som påträf-fades var tämligen intetsägande. Utifrån dateringarna av dessa fornlämningar är det rimligt att anta att man vid det norra undersökningsområdet bland annat ägnat sig åt strandnära aktiviteter under äldre och mellersta bronsål-der.

Mest anmärkningsvärt är nog ändå att fornlämningar-na på båda håll påträffats först under de senaste 10 åren, då oddsen för att hitta dem blivit allt sämre. Vissa av frå-gorna som ställdes inför undersökningarna består, efter-som båda områdena låg i kvartersmark och därför var så starkt påverkade av senare tiders byggenskap och markin-grepp. Begränsningarna till trots: den rituella ytan med alla dess fynd har inneburit ett mycket värdefullt tillskott till kunskaperna om de förhistoriska aktiviteterna på Ul-tuna. Under det senaste decenniet har det överordnade ve-tenskapliga syftet med undersökningarna i Ultuna varit att kartlägga platsens boplatslämningar från bronsålder till medeltid. Att undersöka förekomst av hus och andra företeelser, att utreda objektens utformning, funktioner och relationer, samt datera dessa har varit prioriterat. Frå-gorna som ställdes inför slutundersökningarna var många och skiftande. Ser man hela listan kan omfånget tyckas väl ambitiöst, men det allmänt eftersatta forskningsläget kring Ultuna före undersökningarna uppmuntrade till många spörsmål. Frågeställningarna rörde allt från tidigt landskapsutnyttjande till enskilda anläggningars funktion

Tabell 10. Relativa och absoluta dateringar av fynd från kulturlager L2.

Fynd/Pnr Stick Typ Period Datering Typ Kommentar

2210/P1 5 Ob ben Vendeltid 650-700 AD 1 σ Stor gräsätare Ua-36161, 1330±35

2210/P2 5 Ob ben Vendeltid 650-710 AD 1 σ Får Ua-36162, 1325±35

F1 1 Kam Sen vet/tid vit AD 750-900 Ambrosiani A-typ

F5 1 Spjutspets Vikingatid AD 900-1000 Petersen typ K

F9 2 Tångepilspets Vikingatid AD 750-800 Wegraeus typ A1


F13 1 Holkpilspets Vendeltid Typisk vendeltid

F120 3 Pärla, röd, opak Tidig/mitt vet AD 550-600 Petré/Callmer

F44 1 Spjutspets Vendeltid AD 600-700

F45 1 Silvermynt Vikingatid Tpq AD 905/6 Samanid 905/6

F46 1 Silvermynt Vikingatid Tpq AD 776 Abbasid 776-786 AD



F116 2 Amulettring Vendeltid AD 700-800

F117 1 Huvudlagshänge Mitt/sen vit AD 900-1000 Arbman m fl Sent 800 till 900-tal

F118 1 Hästspänne Sen vet AD 700-800 Sekundäranv som hänge

F121 1 Silvermynt Vikingatid Tpq AD 767 Abbasid 767-815 AD

F122 1 Silvermynt Vikingatid Tpq AD 1000 Tyska riket 1000-talet

F123 1 Myntimitation Vikingatid Tpq ev 900 900-tal

F124 3 Kam Vet/vit AD 750-900 Ambrosiani A-typ/Petré

F126/127 1 Kam Vikingatid AD 850-950 Ambrosiani A3

F231 1 Kam Vikingatid AD 900-1000 Ambrosiani B-typ

F1563 1 Rembeslag Vikingatid AD 900-1000 Arbman m fl

F1565 3 Tångepilspets Vikingatid AD 750-800 Wegraeus typ A1 Störd lagerföljd


och datering. I det följande utvärderas och diskuteras un-dersökningarnas bidrag till kunskaperna om Ultunaom-rådet. Diskussionen följer de kronologiska perioderna, men inleds med en utvärdering av undersökningsmeto-den.

Utvärdering av metodenSlutundersökningen av båda områdena inleddes med maskinell avbaning av matjordslagret och manuell rens-ning på lager- och anläggningsförande nivå. Bortsett från att vissa partier inom det södra undersökningsområdet var ganska trånga och därmed svårschaktade p g a befint-lig bebyggelse, finns inte särskilt mycket att tillägga beträf-fande maskinavbaningen. Tekniken är generellt en förut-sättning för att kunna öppna större ytor utan att kräva oproportionerligt stora resurser. Det totala antalet förhistoriska anläggningar som på-träffades vid slutundersökningarna var relativt litet. Detta beror delvis på störningar och lämningarnas bevarande-grad; faktorer som verkat mycket slumpartat i området. Andra begränsande orsaker var den befintliga bebyggel-sen och undersökningsområdets storlek. Det är inte opti-malt för förståelsen att gräva i kvartersmark efter läm-ningar som karaktäriseras genom horisontell utbredning. Eller annorlunda uttryckt: för att anläggningsmönstren ska bli begripliga krävs att större ytor öppnas, i den mån det finns något kvar av de förväntade strukturerna. Som framgått ovan var inte utredningsfasen fullt till-räcklig för att fånga områdets komplexitet. Det stod emel-lertid snart klart att kulturlager L2 skiljde sig från de öv-riga kulturlagren, vilket ledde till att merparten av frågeställningarna av nödvändighet kunde revideras i ett ungt skede. Den ursprungligen planerade undersök-ningstiden var endast tre, max fyra veckor. Den metall-detektoravsökning som omedelbart inleddes efter fyndet av spjutspetsen visade att det fanns ytterligare metallfynd i lagret, samtidigt som karteringsresultatet från övriga kulturlager var ganska magert. Tack vare metallkartering-en i kombination med rutgrävning och slutligen skiktvis avbaning, tillvaratogs troligen merparten av metallföre-målen i kulturlagret. Detta trots att de ledningsschakt som korsade utgrävningsområdet störde metalldetektorn be-tydligt inom vissa ytor. Strategin ifråga om rutgrävningen var dels att med hjälp av 0,5 x 0,5 meter stora rutor utvärdera massmaterialet lik-som lagrets eventuella stratigrafi, dels att kartlägga den mest fyndrika delen av kulturlagret med hjälp av 1 x 1 me-ter stora rutor. Inledningsvis vattensållades fyllningen, vilket tillät tillvaratagande av mycket små fragment. Sam-tidigt var metoden relativt tidsödande beroende på jord-art och stort fyndinnehåll. Å andra sidan var det angeläget att undersökningen kunde genomföras med vattensåll-ning för att få tillgång så mycket information som möjligt från kulturlagret. Utan vattensållning försvinner till

exempel fiskben helt från källmaterialet. I fallet med den-na grävning var valet att optimera tillvaratagandet en självklarhet eftersom så mycket förkommit genom åren. Även om allt osteologiskt material inte kunnat analyseras inom ramen för undersökningen. Vattensållningen blev dock i längden alltför resurskrävande och under under-sökningens senare skede användes istället hackbord vid genomgången av fyllningen, kombinerat med metallkar-tering av framtagna nivåer. Tack vare samtliga dessa till-vägagångssätt har vi fått bättre förutsättningar att disku-tera exempelvis inslaget av fisk och andra små föremål, vilket är betydelsefullt för en fullödigare förståelse av plat-sens ekonomi. En alternativ metod hade varit att lager-gräva hela eller delar av ytan strikt stratigrafiskt. Detta skulle dock ha krävt längre undersökningstid och större resurser. Eftersom hela grävsituationen inledningsvis omfattades av mycket stark tidspress valdes dock rutgräv-ningen som utvärderingsmetod.

Figur 59. Kulturlager L2 efter urschaktning hösten 2010 i samband med iordningsställande av parkytor för nya Biocentrum. Foto: Fredrik Thölin, SAU.


Diskussion BronsålderUnder den äldre delen av bronsåldern låg Ultuna fortfa-rande på en ö som omgavs av hav och vikar i Östersjöns inre skärgård. Undersökningsområdenas aktuella höjd över havet varierade mellan ca 18 och 22 meter, vilket innebar att bronsålderslämningar kunde finnas inom både den norra och den södra undersökningsytan. Resul-taten från den fördjupade utredningen visade att chansen att finna lämningar från denna tid var störst i det norra området, vid fornlämning 652. Genom tidigare anlägg-ningsdateringar från området ifråga, till ca 1100–1000-tal-et f Kr, fanns en antydan om den dåtida strandlinjens po-sition. Ett av målen med slutundersökningen var därför att undersöka om tillkommande lämningar skulle kunna bekräfta strandlinjens läge vid den aktuella tidpunkten. En följdfråga var om aktiviteten på platsen varit maritimt relaterad eller om lokalen skulle tolkas på andra grunder, exempelvis i samband med strandnära betesdrift? Vidare skulle Ultuna ställas i relation till Rosendalsområdet i norr och Malma i väster. Från den fördjupade utredningen var enstaka stolphål, någon grop och en kokgrop kända i det norra undersök-ningsområdet. Uppmärksammade var även anläggnings-fynden från slutundersökningen intill Gälbotorpet strax norr om det aktuella undersökningsområdet (Hulth 2010). Förhoppningen var naturligtvis att andelen bo-platslämningar skulle öka väsentligt vid den aktuella slut-undersökningen. Som framgått ovan kunde dock inte särskilt mycket tilläggas då endast ytterligare sex anlägg-ningar påträffades. Dessa var av samma karaktär som de sedan tidigare funna och endast en av dem, ett stolphål, innehöll daterbart kol. Analysen gav en datering till 1630–1490 f Kr (kal 2 σ) f Kr, vilket innebär den äldsta hittills på Ultuna. Vid ett senare analystillfälle daterades träkol från ytterligare en anläggning i området. Detta resulterade i en överensstämmande datering till äldre bronsålder: 1560–1380 f Kr (kal 2 σ). Eftersom dateringarna i båda fallen gjordes på ek kan värdena, p g a ekens potentiella egenål-der, möjligen ifrågasättas. Samstämmigheten skulle dock kunna tala för att dateringarna är trovärdiga. Beträffande relationen till grav- och skärvstenskom-plexen i Malma och Rosendalsområdet, väster och norr om Ultuna, vilka delvis undersöktes 1982 är vissa av dem betydligt yngre än de nu funna lämningarna i Ultuna (Hjärtner-Holdar & Ullén 1984). Dateringarna från Ultuna har dock kronologiska beröringspunkter med boplatsen vid Uppsala:490 (”Malma södra”) som undersöktes år 1988 (Åstrand 1996). Än så länge saknas emellertid spår ef-ter gravar från bronsålder i Ultuna. Inte heller finns några skärvstenshögar, d v s det man generellt anser tyda på mer etablerade bosättningar. Den kända anläggningsmängden från Ultunas bronsålder är i stället så pass begränsad att lämningarna i nuläget får uppfattas som tecken på ett ex-

tensivt eller tillfälligt bruk. Detta understryks även av de spridda bronsåldersdateringarna inom Ultuna. Den härd och de kokgropar som daterades i Gälbo härrörde från omkring 800 till 500 f Kr, vilket innebär att Ultuna under en stor del av bronsåldern tycks ha varit en rätt perifer plats, alternativt en plats som i ljuset av kokgropsraden på Södra Gärdet endast besökts vid speciella tillfällen (Hulth 2013). I ett vidare perspektiv stärks intrycket av att det rör sig om olika zoner i landskapsutnyttjandet, bestående av dels en mer permanent bebyggd ”inägomark” i Rosendal och Malma i norr, dels stora extensiva ytor i öster. Att aktiviteterna i Ultuna under bronsålder hade maritim anknytning får väl dock anses som mycket sannolikt med tanke på det strandnära läget. Huruvida platsen ut-nyttjades exklusivt i maritima syften eller ej går med ut-gångspunkt i tillgängligt källmaterial emellertid inte att besvara.

Vendel- och vikingatidAtt belägga boplatslämningar, framförallt hus från yngre järnålder, tillhörde en av undersökningens mest centrala frågeställningar. Till följdfrågorna hörde vad lämningarna representerade om det inte var fråga om hus, samt vilken information som kunde utvinnas ur de äldsta skikten av kulturlagren som var kända från den fördjupade utred-ningen. Vidare skulle lämningarnas kronologiska och rumsliga relation till gravar och gravfält utredas. Som framgår ovan var antalet förhistoriska anläggning-ar relativt litet även i det södra undersökningsområdet. Endast ett någorlunda säkert järnåldershus har kunnat identifieras, även om enstaka stolphål vittnar om att fler förhistoriska byggnader säkerligen har funnits i området. Avsaknaden av uttydbara huskontexter ledde till att un-dersökningens fokus inriktades på det fyndrika kultur-lagret som blev centralt för förståelsen av ytan. Att försöka besvara hur lagret ackumulerats och om fyndkoncentra-tionerna i lagret uppvisade några rumsliga samt krono-logiska mönster prioriterades. Det omfattande benmate-rialet innebar vidare en möjlighet att undersöka artsammansättning och skillnader över tid i relation till kulturlagrets olika nivåer. Dessutom erbjöd benmateria-let ett ypperligt tillfälle för jämförelser med andra boplat-ser av aristokratisk karaktär. En begränsning i möjligheten att till fullo förstå vad kulturlager L2 representerar är att det var stört i alla väder-streck och sannolikt även i höjdled. Dessutom stördes bil-den av ett smalt elkabelschakt som visade sig löpa genom den mest fyndrika delen av kulturlagret. Alla slutsatser måste därför vägas mot detta faktum. Att flera av fynden är så pass signifikanta för speciella kontexter möjliggör dock fruktbara jämförelser med andra platser. Vad som kan be-traktas som normalt respektive utmärkande eller ovanligt ifråga om fynd- och benmaterial är därför en given ut-gångspunkt för diskussionen. Lagrets tillkomst har, att


döma av de 14C-daterade obrända djurbenen i lagrets bot-ten samt dateringarna av fynden, skett under en period på mellan 300 till 400 år. Karakteristiskt är att fynd och date-ringar från tidig vendeltid i det närmaste saknas. Undan-taget utgörs av en röd pärla (F20) som brukar dateras till första hälften av vendeltid och som påträffades i lagrets mellersta nivå. Lagret kan primärt dateras från 650-talet till 1000-talet. Fyndens placering i lagret och det långa tidsspannet från mellersta vendeltid till sen vikingatid kan antyda att orsakerna till lagrets tillkomst har skiftat. Alter-nativt har syftet varit detsamma, men det materiella inne-hållet har över tid ändrat karaktär. Utmaningen blir att tol-ka lagrets mångfald och inte fastna i enskilda före teelser. Den aktuella benmängden, antalet pärlor, kera miken och hantverksmaterialet i form av slagg och ugnsväggfrag-ment, samt glassmältor är inte särskilt utmärkan de för en boplats från yngre järnålder. Det är snarare ett minimum för vad man kan förvänta sig från samtida boplatser av Ultunas karaktär. Om man däremot betraktar hur kon-centrerade de utmärkande fynden i kulturlagret var och vad de representerar blir bilden en annan. Under själva undersökningen förekom minst två alter-nativa hypoteser till lagrets ben- och fyndkoncentratio-nen. Enligt en tidig arbetshypotes rörde det sig om utkas-tat skräp från ett rensat område, exempelvis en utstädad intilliggande byggnad. Mot detta talade dock fyndens goda kondition och placering i lagret. Som framgått ovan var benens fragmenteringsgrad hög, men de större ben-bitarna låg horisontellt och inte i alla tänkbara positioner. Om utstädningen skett vid ett tillfälle borde materialet ha varit mer omrört. Detsamma gällde de övriga fynden. Sät-tet föremålen deponerats på leder tankarna i en annan riktning, exempelvis den vendeltida spjutspetsen (F44) som lätt vinklad stuckits ned i marken med spetsen intill en samtida pilspets (F20). Båda föremålen hade dessutom medvetet åsamkats huggskador. Bland annat dessa iakt-tagelser ledde till den andra hypotesen att föremålen och åtminstone vissa av benen varit medvetet nedlagda i sam-band med rituella deponeringar. Det faktum att kultur-lagret ligger i ett fornlämningskomplex med relativt lång kontinuitet gör emellertid att dess kontext inte behöver vara renodlad, vare sig den bedöms som huvudsakligen en yta med avfallslager eller en yta av rituellt slag. Att or-sakerna till lagrets tillkomst varierat över tid är fullt möjlig. Till saken hör även föremålens kronologiska spännvidd på samma nivå i lagret. Just spjut- och pilspetsen F44 och F20 från lagrets översta stick från 700-talet låg i samma lagernivå som den vikingatida spjutspetsen F5 från 900-talet. Även hästhänget F118 som hittades i den övers-ta nivån är tillverkat under 700-talet. Att det är omgjort från spänne till hänge visar att det använts och det är fullt möjligt att flera av dessa äldre föremål som ligger ytligt är gamla släktklenoder som deponerats av rituella skäl un-der framförallt vikingatid.

Benmaterialet kännetecknas av hög fragmenterings-grad, vilket tyder på att benen legat öppet och trampats, flagnat och gnagts. Vid en jämförelse av benmaterialets artsammansättning med andra boplatser av aristokratisk karaktär finner vi att det är relativt likartat, bortsett från att andelen svinben närmast ger associationer till stads-miljöer (Lindeblad & Nielsen1997). Liknande platser har haft en större andel nötben. Man bör dock ha i åtanke att jämförelsematerialet fortfarande är förhållandevis litet. Den osteologiska analysen visade att artvariationen är ganska stor och att denna vare sig avtar eller tilltar i lagrets senare skikt. Däremot ökar mängden ben i lagrets översta skikt. Förhållandet mellan mat- och slaktavfall visar en jämn fördelning, vilket tolkas som att man slaktade och konsumerade på plats. Bilden är relativt likartad över tid. Dominansen av svinben verkar vara något utmärkande, likaså inslaget av spädgris. Maria Pettersson diskuterar i sin avhandling vad som karaktäriserar djurbensmaterialet på skilda lokaltyper under yngre bronsålder till tidig medeltid och ger olika förklaringar till materialets sammansättning (Pettersson 2006). Hon tolkar skillnaderna i benmaterialet som skill-nader i lokalernas sociala karaktär snarare än skillnader över tid och plats även om det på en generell nivå finns kronologiska skillnader i djurstockssammansättningen. Pettersson delar in boplatser från yngre bronsålder till tidig medeltid i fyra lokaltyper: ordinära boplatser, hög-statusboplatser, rituella platser och hantverksplatser (2006, s 42 ff). De ordinära boplatserna verkar ha haft samma proportioner mellan husdjursarterna oavsett husdjursstockens storlek. Det är istället i antalet djur den stora skillnaden ligger. Andelen nöt var relativt låg medan andelen får/get och svin var hög i förhållande till högsta-tusboplatserna (Pettersson 2006, s 49). Högstatusboplatser har en hög andel nöt och dessutom en hög andel häst jämfört med ordinära boplatser. De har en låg andel svin och en genomsnittlig andel får/get. Nöt visar på en stabilare matförsörjning utan upprepade svält-perioder menar Pettersson. Nötkonsumtionen tillät även återkommande fester. På lokaler som tolkats som rituella ser hon att djurbensmaterialets fördelning liknar eller överensstämmer med de närliggande boplatsernas. De djur som fanns tillhanda har man även använt sig av vid ritualerna och dessutom i liknande proportioner. Det finns flera exempel på att man valt ut en viss art eller vissa arter för kulten, samtidigt som de naturgivna förutsätt-ningarna naturligtvis påverkar sammansättningen av det arkeologiska benmaterialet. När det gäller den aktuella undersökningen finns som nämnts en tydlig dominans av svin. Om man utgår från Petterssons resonemang skulle svin mycket väl ha kunnat ingå i de rituella aktiviteter som utförts på platsen. Även om svinben generellt ökar i boplatsmaterial från sen vi-kingatid är andelen så dominerande i kulturlager L2 att


även andra förklaringar än själva djurhushållningen på platsen bör sökas. Att det dessutom framkom en mängd ungsvin, samt spädgris för tankarna till en annan typ av deponeringar än vanligt avfall. Till antagandet att materia-let inte är vanligt hushållsavfall kan man även föra den höga andelen identifierade skallar och käkar från svin. Ett liknande förhållande med svinskallar och käkar gäller även vid stormannagården Borg i Östergötland (Nielsen 1996; Lindeblad & Nielsen 1997). Här har man ju som nämnts även identifierat skalldelar från ett antal suggor intill en deponering av 98 amulettringar. Amulettringarna påträffades på gårdsplanen till ett vikingatida hus som tolkats som kulthus. Hur ska då de utmärkande föremålen tolkas? Antalet spjutspetsar och pilspetsar från kulturlagret är litet jäm-fört med offerfynden i Estuna. Där tillvaratogs över 250 pilspetsar och miniatyrer på en 5 x 2,5 meter stor yta vid undersökningarna 1992 och 1993 (Notelid 2009, s 13). Sett till omfattande undersökningar som Pollista, Skäggesta och även Helgö är emellertid pilspetsarna från Ultuna många i förhållande till den undersökta ytans storlek. På Helgö varierade antalet i de olika husgrupperna mellan 0 till 0,017. På Ultuna blir siffran 0,08 per kvadratmeter (räk-nat på 8 st/100 m2). Genomsnittet i Helgös husgrupper är 0,006 per kvadratmeter (jfr Ljungkvist 2006, fig 24). Dess-utom är vissa fynd, exempelvis hästhänget, ovanliga för sitt sammanhang. Eftersom smycken i form av hästar hit-tills endast har påträffats i ryttargravar uppfattas de som elitindikerande. Beträffande vapenminiatyrerna finns yt-terligare paralleller i det fyndintensiva Estunamaterialet. Förutom spetsvapen hade man sedan tidigare dessutom påträffats många andra föremål i Estuna, som bronskärl-fragment, nitar och spikar, ett betsel och 1,5 liter brända ben (Notelid 2009). Värt att notera är att flera av föremålen även här har vardagskaraktär. Övriga föremål som utmärker sig är antalet klippta sil-vermynt. Fem stycken på en så pass liten yta måste betrak-tas som sällsynt, inte minst med tanke på att mynten är relativt svåra att finna. Även om lagret avsöktes systema-tiskt och grundligt med metalldetektor är det sannolikt att inte alla myntklipp återfanns vid undersökningen. Före-målskombinationerna visar att man vid upprepade tillfäl-len under troligtvis flera hundra års tid har deponerat både riktiga och symboliska vapen, mynt, amuletter och andra rituella föremål tillsammans med utvalda djurben/djurdelar Om man dessutom betraktar de tidigt depone-rade benen som tecken på rituella handlingar ser man en tilltagande materiell rikedom, vilket överensstämmer med den generella bilden av yngre järnåler. Fyndmaterialet i sin helhet är i hög grad präglad av krigiskt symbolik, an-tingen det rör sig om reella eller symboliska vapen. Slut-satsen blir att ytan framförallt under vikingatid använts i rituellt syfte. Hur och i vilken omfattning detta skedde är nästa spörsmål. Går det att besvara om de rituella aktivi-

teterna skedde för husbehov, eller om de ingick i någon form av offentlig kult? Begränsningarna i undersökningsytan innebär som nämnt begränsningar i tolkningsmöjligheterna. Därför är de undersökningar som skett i samband med olika mark-åtgärder efter den aktuella undersökningen extra värde-fulla. En av dessa är schaktningen för VA-ledning strax ös-ter om kulturlagret (Hulth 2010 b). Vid undersökningen i VA-schaktets sträckning påträffades kulturlager som innehöll relativt rikligt med obrända ben, men i övrigt inte alls den typen av fynd som gjordes i kulturlager L2. Däremot hittades ett vikingatida grophus och spår efter åtminstone ett par vendeltida stolpburna hus. De rumsli-ga sammanhangen har klarnat ytterligare efter en under-sökning inför markplanering av en mindre yta precis öster om hus C4:107, d v s mellan kulturlagret och VA-schaktet (Hulth & Andersson, manus). Här påträffades flera om-fångsrika stolphål med fyllningsfynd av bl a en vikingati-da kam (B2-typ, 900-talet e Kr) och en bronspincett. Det-ta visar att kulturlagret legat intill ett större stolpburet hus. De båda undersökningarna stärker uppfattningen om att den aktuella ytan ligger i ett omfattande boplatskomplex, med närliggande hus och områden för hantverk och an-dra aktiviteter av exempelvis rituellt slag. Denna yta har använts flitigt under en stor del av vendel- och vikingatid för återkommande deponeringar av högstatusföremål och utvalda djurdelar. Att så pass få förhistoriska anläggningar påträffades i kulturlagret tyder på att den rituella ytan in-gått i en förhållandevis fast gårdsstruktur. Anmärkningsvärd är även närheten till gravfältet forn-lämning Uppsala 401, som dateras till yngre järnålder. Un-der senare år har ett flertal undersökningar skett på platser med starka rituella inslag, exempelvis Estuna, Uppåkra, Lunda och Ullevi i Bro (Notelid 2009; Larsson & Lenn-torp 2004, s 41; Helgesson 2004; Andersson et al 2008; Bäck et al 2009). Dessutom har reviderade tolkningar lett till nya perspektiv på exempelvis Helgö (se referenser nedan). Jämförelser med dessa och andra platser visar att gårdsstrukturen under yngre järnålder kan vara mycket stabil, med samma placering av husen under ett antal ge-nerationer (Hamilton 2007, s 162 ff; Holmqvist, 1961, 1970; Holmqvist & Arrhenius, 1984). Bland parallellerna ser vi även att de rituella ytorna ingår som en del i gårdsstruktu-ren. Områden med rituell bäring i Helgös building group 2, i Borg i Östergötland, samt i Sanda i Fresta och Lunda i Kumla ligger alla i nära anslutning till en gård. Exempel på att vapen deponeras i kulturlager i anslutning till hus finns t ex i Uppåkra (Larsson & Lenntorp 2004). Jämförelser med andra undersökta platser med rituella ytor visar att dessa innehåller en rad olika unika bestånds-delar, t ex Ullevi med sitt möjliga viband och harg, samt de i tretal återkommande stolpgrupperna tillsammans med det mycket omfattande rituella fyndmaterialet (Bäck et al 2009 s 30 ff). Kulturlagret i Ultuna är inte en direkt av-


spegling av någon tidigare undersökt plats, vilket blir sär-skilt tydligt om man ser till fyndsammansättningen. Men detta är inte heller något man ska förvänta sig eftersom inget av exemplen ovan är helt likt det andra. På senare år har olika tendenser börjat kunna skönjas ifråga om hur ritualer avspeglar sig på och i anslutning till yngre järnål-derns boplatser. Dessa verkar huvudsakligen ha skett ut-omhus, men kulthuset i Uppåkra och Foundation I på Hel-gö är tydliga exempel på att även inomhusritualer förekommit (Larsson & Lenntorp 2004; Zachrisson 2004). De ökade antalet undersökningar av gårdar av högsta-tuskaraktär har även inneburit att fler tydliga lämningar efter rituella aktiviteter har blivit kända (se ovan). Gårdar-nas strukturer vittnar genom sin storlek och sitt fyndma-terial inte bara om funktion och ekonomi, utan även om behovet av sociala och rituella manifestationer. Generellt har dessa spår av uttalade, visuella ritualer i första hand uppfattats i olika gravkontexter, även om vi inte heller i dessa sammanhang alltid vet hur vi ska tolka våra iaktta-gelser. Vi vet dock att ritualer även utövats i gårdens hus, främst i byggnader med hallfunktion. Allt fler gårdar som blivit undersökta tycks även ha speciella byggnader för ritualer som lämnat spår i form av t ex amulettringar och miniatyrer. I fall som Sanda är denna byggnad ganska blygsam. På andra platser, som i Ullevi, är byggnaden/konstruktionen betydligt större och i kombination med kringliggande anläggningar och spridningen av fynd, framträder ett helt rituellt komplex. Den rituella ytan i Ultuna bör uppfattas som en del i en gårdsstruktur. Kanske har det funnits rituella byggnader även här, men det är svårt att bevisa med hänsyn till plat-sens exploateringsstatus. Däremot blir det allt tydligare att Ultuna faller in i ett mönster där vissa gårdar har ut-valda ytor i det fria för återkommande deponeringar av föremål och djurdelar/måltidsrester i ett rituellt syfte. De djurdelar som deponerats i Ultuna härrör vidare i stor ut-sträckning från svin, som i vissa sammanhang ses som ett högstatusdjur. Ser man till nordisk mytologi ligger det nära till hands att även infoga svinbenen i den rituella hanteringen. Svin brukar förknippas med kulten av Frej och Freja. Fruktbar-hetsguden Frej i nordisk mytologi hade en galt vid namn Gyllenborste. Även Freja hade ett svin kallat Hildisvin. Till saken hör att Freja själv ibland kallas Syr, ”sugga” (Nielsen 1996). Med detta i åtanke kan man tänka sig att svinen in-gick i den rit som utfördes i Ultuna och att upprepade rituella deponeringar skedde under både vendel- och vikingatid. Vid en betraktelse av det undersökta området med den rituella ytan och stolphålen från den närliggande byggna-den inser man att kontexten är av en sådan karaktär att det bör ha funnits ett hus av utmärkande slag på platsen. Med tanke på att flera av fynden är av elitkrigarkaraktär är det rimligt att uppfatta ytan som en beståndsdel i en central

gård i Ultuna, likt exempelvis Foundation IV från building-group 2 på Helgö eller husen i centrala Uppåkra med an-slutande rituella deponeringar. Ur fornlämningssynpunkt har Ultuna hittills framför allt varit känt för sina vidsträckta gravfält. Som tidigare nämnts omfattar dateringarna av benen och fynden i kul-turlagret tiden från mitten av vendeltid till sen vikingatid. Detta tidsspann återkommer på andra ytor i närområdet. Bland de hittills undersökta gravarna verkar samtliga som på goda grunder kan dateras vara från mellan tidig ven-deltid till sen vikingatid. Äldre och generellt fyndfattigare järnåldersfaser kan visserligen vara dolda i materialet. Å andra sidan har vi kanske i Ultuna, liksom i Valsgärde (Ljungkvist 2008) en markant ökning av gravar och närlig-gande bebyggelse under just vendeltid. Detta vittnar om närvaron av människor som hade likartade föreställningar om hur tillvaron skulle organiseras. För att närma sig svaret på frågan om den kult som ut-övades på Ultuna skedde för husbehov eller var offentlig bör ytterligare en uppseendeväckande lämning nämnas: närmare bestämt den båt som undersöktes på gravfältet Uppsala:401 år 1900 (Almgren 1905). Båten som sannolikt slagits sönder innehöll 16 pilspetsar placerade i ett distinkt mönster. I lagret ovanför pilspetsarna påträffades dessut-om en guldgubbe, Lindqvist 1958, Ljungkvist 2006). Pil-spetsarna från det nu undersökta kulturlagret är av allt att döma delvis samtida. Tillsammans är dessa fynd starka indikationer på att Ultuna under vendeltid utvecklas till en aristokratisk miljö som är kopplad till Ull och kanske Oden och dyrkan av denne/dessa gudar omfattade san-nolikt fler än de som levde på platsen.

Medeltid och nyare tidUnderlaget för att tolka medeltidens och tidiga 1600- talets Ultuna har länge helt och hållet baserats på skriftliga käll-material. Detta har visat att byn är en av de största i Upp-salaområdet, men att den i och med en omstrukturering av Uppsala kungsladugård under Karl IX:s tid, läggs ner och transformeras till ett storgods med herrgårdsbygg-nad, friliggande ekonomibyggnader och torpbebyggelse. Det historiska kartmaterialet har bl a med utgångspunkt i vägsträckningar gett vissa ledtrådar till var ett centralt by-läge skulle var beläget. Fynden från Gälbo skulle i så fall kunna ha tillhört en avgärda enhet, se ovan i avsnittet om forskningsläget. Resonemanget innebär underförstått uppfattningen om ett samlat byläge, vilket dock verkar höra till ovanligheterna i dessa trakter, åtminstone under medeltid. Många byar reglerades först under 1600- och 1700-talet, låt vara enligt gamla medeltida direktiv (Fall-gren 2006; Göransson1980; Sporrong 1985). Innehållet i groparna i Gälbo styrker snarare tesen om en spridd be-byggelse (Hulth 2010). Inför denna undersökning ansågs det finnas en möjlig-het att lokalisera rester av medeltida bebyggelse i centrala


Ultuna. Förhoppningen var att i viss utsträckning kunna rekonstruera 1600-talets stora omstrukturering och kan-ske även kunna relatera arkeologiska material till 1600- och 1700-talets vägsystem. Detta visade sig dock inte vara görligt då några historiska lämningar från tiden före 1700-talet inte påträffades. Två tydliga byggnader identi-fierades i schakt I, en syllstensgrund och en stolpkon-struktion. Stolparnas placering i konstruktionen var för-villande likt mönstret av ett förhistoriskt stolpburet hus. Vid grävningen kunde dock varken vägglinjer eller golvla-

ger fastställas. 14C-dateringarna och fyndet av en handsla-gen spik visade senare med all tydlighet att den mest själv-klara slutsatsen är att stolparna tillhört en konstruktion från sent 1700-tal eller 1800-tal; högst sannolikt en kör-bro. Stenen och teglet kring syllstensgrunden visade i sin tur att denna dateras till tidigast 1700-tal. Läget överens-stämmer ganska väl med markerade byggnader på 1700-talskartor. Dessa antogs dock ha legat något längre söderut, men en förskjutning tycks ha skett vid rektifie-ringen av kartöverläggen (Ljungkvist 2000).


Sammanfattning Ultuna framstår på flera sätt som en central plats i trakten av Uppsala under yngre järnålder. Namnet har både sakral (Ull-) och profan (-tuna) bäring. Under yngre järnålder var Ultuna strategiskt beläget vid en naturlig hamn i Fyrisåns inlopp. Sedan tidigare var lokalen känd för ett stort antal gravar och flera uppseendeväckande fynd, däribland ett par vendeltida båtgravar och en guldgubbe. Platsen ut-märker sig dock även av andra skäl. Den medeltida byns storlek bestående av tio gårdar är anmärkningsvärd. Ar-keologins fokus i Ultuna har under det senaste årtiondet främst varit att identifiera boplatslägen intill de omfattan-de gravfält som finns eller har funnits i området. De ar-keologiska undersökningar som hittills skett inför ut-byggnaden av Campus Ultuna har därför inneburit ett mycket välkommet tillskott till kunskaperna om Ultunas förhistoria. Undersökningarna av fornlämningarna Upp-sala 653 och 652 omfattas av samma länsstyrelsebeslut, men skedde med ett års mellanrum under åren 2008 och 2009. Uppdragsgivare var Akademiska hus i Uppsala AB. De båda lokalerna är belägna drygt 250 meter från var-andra, med fornlämning 652 i norr och fornlämning 653 i söder. Båda rymmer boplatslämningar, men skillnaden i karaktär och datering är stor. I det norra området är an-läggningarna få och utspridda. Dateringar till bronsålder av träkol från anläggningarna visar att spåren i hög grad kan betecknas som strandnära och troligen är ett resultat av ett extensivt landskapsutnyttjande. Även inom det söd-ra området var anläggningsmängden förhållandevis blyg-sam, däremot påträffades ett rikligt fynd- och benmate-rial. Dateringarna inom fornlämning 653 spänner från vendeltid till efterreformatorisk tid, från omkring 600 till 1700- och 1800-tal. Från en ugn i området finns dessutom en 14C-datering till folkvandringstid (400–500-talet e Kr). Även om boplatslämningarna i det södra området var få till antalet kunde åtminstone ett hus från yngre järnålder identifieras. Huset har skånska paralleller som dateras till vendel- och vikingatid. Ett antal spridda stolphål visar att det troligen funnits fler förhistoriska hus i området. För-väntningarna kring de medeltida lämningarna i området inriktades på att se om delar av det medeltida byläget kun-de beläggas, samt om möjligt visa hur de medeltida läm-ningarna i så fall förhöll sig till 1600-talets vägar som kan utläsas ur kartmaterial. Ytterligare ett spörsmål rörde om det var möjligt att rekonstruera någon del av förloppet då de tio gårdarna försvann. Några medeltida lämningar på-träffades dock inte. Däremot kunde vi konstatera efterre-formatoriska fynd bestående av byggmaterial som spikar och tegelsten samt stolphål efter en körbro, förutom en

sedan tidigare känd syllstensgrund. Kartor från 1700- och 1800-talen bekräftar att ekonomibyggnader i olika kon-stellationer funnits inom och i närheten av den under-sökta platsen. De boplatslämningar som identifierades inom forn-lämning 653 var ganska blygsamma. Undersökningens fo-kus kom istället att riktas mot det rika ben- och fyndma-terialet som hittades inom ett 10 x 10 meter stort område i ett 0,5 meter tjockt kulturlager. Fyndens kronologiska spridning som sträcker sig från åtminstone 600- till 1000-talet, d v s vendel- och vikingatid. Att ett kulturlager av ordinärt slag fanns inom undersökningsytan var känt från utredningen som föregått den arkeologiska under-sökningen. Däremot var den stora fyndrikedomen i det nyfunna kulturlagret oväntad. Totalt tillvaratogs drygt 17 kg obrända ben samt en mindre mängd brända ben. De sex kg ben som analyserats inom ramen för undersök-ningen och som även kunnat artbestämmas domineras av svinben, följt av får/get och nöt, söt- och brackvattenfisk, hönsfågel och annan fågel, samt häst. Dessutom identifie-rades skogshare och räv. Artvariationen visade inga större kronologiska skillnader, däremot tilltog benmängden i kulturlagrets övre skikt. Fördelningen mellan slakt- och matavfall visar att man slaktat och konsumerat djuren på plats. Det övriga fyndmaterialet är både av vardaglig och mer sällsynt karaktär. Till de mer allmänna boplatsfynden hör förutom bränd lera och fragmenterad keramik, även väv-tyngder och brynen, samt ett par pärlor liksom avfall från pärlframställning och annat hantverksmaterial som slagg och ugnsväggfragment. Dessutom tillvaratogs en mängd oidentifierbara fragment av järn. Bland de mer exceptio-nella fynden finns ett par spjutspetsar som dateras till 600- respektive 900-tal, åtta pilspetsar, ett antal vapenmi-niatyrer och andra amuletter i form av amulettringar, te-nar och ett sällsynt hänge av en häst. Fem klippta silver-mynt från Tunisien i väster och Afghanistan i öster samt Tyska riket i norr tyder på vittgående kontakter. Delar av hästutrustning i form av ett huvudlagshänge, broddar och rembeslag är ytterligare belägg som placerar fynden i en bekant kategori av högstatusfynd, besläktade med liknan-de fynd gjorda i Vendel, Valsgärde och Gamla Uppsala. De exceptionella fynden bekräftar återigen att Ultuna tillhörde en av dessa aristokratiska bosättningar som fanns under yngre järnålder. Förekomsten av miniatyrer och övriga amuletter stärker bilden av upprepade rituella deponeringar på en bestämd plats. Det rituella inslaget ger ytterligare dimensioner till bilden av bosättningen och er-


bjuder ett gyllene tillfälle att förena arkeologi med reli-gions- och språkhistoria. Sammantaget bidrar undersök-ningen på Ultuna till förståelsen kring en av Mälardalens

Figur 60. F d fornlämning Uppsala 653. I bakgrunden syns den gula ”Rektorsvillan” och till vänster i bild nya Biocentrum. Foto: Fredrik Thölin, SAU.

centralplatser, liksom framväxten av en samhällsorgani-sation, vars nav med stor sannolikhet var makten i Gamla Uppsala.


Referenser

Almgren, O. 1905. En egendomlig båtgraf vid Ulltuna. KHHAAs månadsblad 1900–1905. Stockholm.

Ambrosiani, K. 1981. Viking age combs, comb making, and comb makers. Stockholm.

Arbman, H. 1935. Vikingatidsgravar vid Albäck i Simtuna. Västmanlands fornminnesförenings tidskrift 23, s 6–15. – 1940. Birka 1. Die gräber 1–2. 1:Text. 2: Tafeln (KVHAA.) Stockholm.

Arrhenius 1961: B. Arrhenius, Vikingatida miniatyrer. TOR 7, s 139–164. Uppsala

Arwidsson, G. 1977. Die Gräberfunde von Valsgärde 3. Vals-gärde 7. Uppsala universitets museum för nordiska fornsaker. Acta Musei antiquitatum septentrionalium Regiae Universitatis Upsaliensis, 5.

Bæksted, A. 2001. Nordiska guder og helte. Politikens Håndbøger. Danmark.

Brink, S. 1996. Political and social structures in Early Scandinavia. A settlement-historical pre-study of th Central Place. TOR 28, s 235–282. Uppsala.

Broberg, A. 1994. Mellansvensk bebyggelsearkeologi. I: Arkeologi i Attundaland. Studier från UV Stockholm. RAÄ. Skrifter nr 4. Stockholm.

Bäck, M., Hållans Stenholm, A-M. & Ljung, J-Å. 2008. Lilla Ullevi – historien om det fridlysta rummet. Vendeltida helgedom, medeltida by och 1600-talsgård. Uppland, Bro socken, Klöv och Lilla Ullevi 1:5, Jursta 3:3, RAÄ 145. UV Mitt, rapport 2008:39. Stockholm.

Callmer, J. 1997. Beads and beadproduction in Scandina-via and the Baltic Region c. AD 600–1100: a general outline. Perlen. Archäologie, Techniken, Analysen. U. von Freeden & A. Wieczorek (red).

Dalbäck, G. (red) 1983. Helgeandsholmen. 1000 år i Stock-holms ström. Stockholmsmonografier. Stockholm.

Den poetiska Eddan. Översättning av B. Collinder. Öre-bro.

Dreijer, M. 1960. Arkeologiskt nytt från Åland 1959. I: Åländsk odling nr 21, s. 136–141. Ålands folkminnesför-bund.

Fallgren, J-H. 2006. Kontinuitet och förändring. Bebyggelse och samhälle på Öland 200–1300 e Kr. Aun 35. Stockholm.

Falkenström, P. & Hulth, H. 2005. Schaktövervakning för ka-bel och tomrör vid Fågelbacken och Vipängen/Bäcklösavägen på Ultuna. P 4071. Rapport 2005:6. Otryckt rapport.

Falkenström, P. & Hulth, H. 2005. Antikvarisk kontroll. Schaktningsarbete längs Ultunaallén. Ultuna 2:1,Bondkyrko sn, Uppland. P 4072. Rapport 2005:23. Otryckt rapport.

Forsåker, A-L. 1986. Zaumzeug, Reitausrüstung und Be-scheirrung. I: Arvidsson, G., (red). Birka II:2. Systema-

tische Analysen der Gräberfunde, s 113–136. Stock-holm.

Frölund, P. & Wilson, L. 1992. Ultuna hamn. RAÄ UV Rap-port. Dnr 3039/92. Arkeologisk förundersökning. Upp-sala.

Frölund, P. & Schütz, B. 2007. Korta hus under yngre järn-ålder. I: Göthberg (red). Hus och bebyggelse i Uppland. De-lar av förhistoriska sammanhang. Arkeologi E4 Uppland. Studier 3. Uppsala.

Fuglesang, S H. 1989. Viking and medieval amulets in Scandinavia. Fornvännen 84, s 15–27. Stockholm.

Gifford, D. P. 1981. Taphonomy and Paleoecology: A Criti-cal Review of Archaeology´s Sister Disciplines. I: Schif-fer, M.B. (red.), s 365–438. Advances in Archaeological Met-hod and Theory 4. New York.

Gräslund. A. 2005. Symbolik för lycka och skydd – viking-atida amuletthängen och deras rituella kontext. I: Bergsvik. K. A. & A. Engevik jr (red). Fra funn til samfunn. Jernalderstudier tilegnet Bergljot Solberg på 70-årsdagen. UBAS Nordisk Universitet i Bergen Arkeologiske Skrif-ter, s 377–392. Bergen.

Gräslund, B. 2004. Äldre ortnamn och forntida bebyggel-se. I: Ortnamnssällskapets I Uppsala Årsskrift 2004.

Grön, C & Sundberg, K. 2005. Ett gravfält vid Broby. (UV Mitt, Dokumentation av fältarbetsfasen 2005:16. Arke-ologisk undersökning.). Stockholm.

Göransson, S. 1980. Den regelbundna byn. I: Människan, kulturlandskapet och framtiden. KVHAA. Konferenser 4. Stockholm.

Göransson, S. 1985. De regelbundna strukturerna i Öst-sveriges bebyggelsegeografi. Ett försök till precisering-ar av utbredning och kronologi. Kulturgeografiskt per-pektiv. Geografiska regionstudier Nr. 15. Kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet. Uppsala.

Göthberg, H. 2000. Bebyggelse i förändring: Uppland från slutet av yngre bronsålder till tidig medeltid. OPIA 25. Uppsala.

Habermehl, K-H. 1975. Die Altersbestimmung bei Haus- und Labortieren. Verlag Paul Parey. Berlin.

Hamilton, J. 2007. Terrasshus och bebyggelseutveckling. I: J. Anund (red). Gården, tingen, graven. Arkeologiska perspek-tiv från Mälardalen, s 157–176. Riksantikvarieämbetet ar-keologiska undersökningar. Skrifter nr 71. Sundbyberg.

Helgesson, B. 2004. Lars Larsson (ed) Tributes to be spoken of. Sacrifice and Warriors at Uppåkra. Uppåkrastudier 10 Continuity for Centuries. A ceremonial building and its context at Uppåkra, southern Sweden.

Hjärtner-Holdar, E., Ullen, I. & Steen, S. 1984. En fornläm-ningsmiljö i Uppsala, fornlämningarna 418, 427 och 476 Val-sätra, Bondkyrko socken, Uppland. Arkeologisk undersökning


1982. Rapport – Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer. Undersökningsverksamheten 1984:27.

Hjärtner-Holdar, E. & Ullén, I. 1984. Malma by och Val-sätra. Uppland 1984. s. 7–30. Uppsala.

Holmberg, K-A. 1969. De svenska tunanamnen. (Studier till en svensk ortnamnsatlas utgivna av Jöran Sahlgren, 12). Uppsala

Holmqvist, W. (red.), 1961. Excavations at Helgö 1. Stock-holm.

– 1970. Excavations at Helgö 3. Stockholm.Holmqvist, W. & Arrhenius, B. (red.), 1964. Excavations at

Helgö 2. Stockholm.Hulth, H. 2007 a. Tyskbacken. Arkeologisk förundersökning, Ul-

tuna 2:23, RAÄ, i anslutning till RAÄ 555:2 och RAÄ 426, Bondkyrko sn, Uppland. SAU Rapport 2007:4. Uppsala.

– 2007 b. Södra Gärdet. Arkeologisk förundersökning, Ultuna 1:2, RAÄ555, Bondkyrko socken, Uppland. SAU Rapport 2007:3. Uppsala.

– 2005. Kunskapsträdgården i Ultuna. Arkeologisk förundersök-ning. Ultuna 2:23, Bondkyrko sn. Uppland. Lst dnr: 220-13094-02. SAU Rapport 2005:22. Otryckt rapport.

– 2008. Med bidrag av K. Martinelle. Ultuna By, fördjupad ar-keologisk utredning. SAU Rapport 2008:6. Uppsala.

– 2010 a. Nedslag i bronsålder och medeltid på Ultuna. Arkeolo-gisk undersökning inför uppförande av studentbostäder. Bond-kyrko sn, Uppland. SAU rapport 2010:3. Uppsala.

– 2010 b. Med bidrag av E. Sjöling. Ultuna – Observationer i händelsernas centrum. Boplatslämningar från bronsålder till tidig medeltid. Arkeologisk schaktkontroll för VA-ledning. Fornlämningarna Uppsala 653 och 663–667, Ultuna 2:23, Uppsala stad, Uppland. SAU rapport 2010:12. Uppsala.

– 2010 c. Ultuna, tidig medeltid vid Undervisningsplan. Arkeolo-gisk förundersökning vid boplats fornläming 679. Ultuna 2:23, Uppsala stad, Uppsala kommun, Uppsala län, Uppland. SAU rapport 2010:14. Uppsala.

– 2013. Att återvända. Arkeologi i olika skeden från Södra Gärdet i Ultuna. Arkeologiska för- och slutundersökningar. Fornläm-ning Uppsala 555, Ultuna 2:1, Uppsala stad (f d Bondkyrko sn), Uppland. SAU rapport 2013:6.

Hulth, H. & Andersson, F. Manus. Utsnitt i Ultuna. Arkeolo-giska schaktningskontroller i samband med utbyggnaden av Campus Ultuna under åren 2009 – 2011. Ultuna 2:23. Upp-sala stad (f d Bondkyrko sn), Uppland. SAU rapport.

Hulth, H & Lindström, J. 2004. Antikvarisk kontroll vid schaktningsarbete längs Vallvägen och fastigheterna C4:201, C4:230 och C4:206, Ultuna 2:23. Ultuna, Bondkyrko sock-en, Uppland. Lst dnr: 220-4688-02. SAU rapport 2004:20. Otryckt rapport.

Hyenstrand, Å. 1982. Om Tuna-problemet och den terri-toriella indelningen. I: Äldre territoriell indelning i Sverige. Bebyggelsehistorisk tidskrift 4, 1982 (1983).

Göthberg, H. & O. Kyhlberg, A. Vinberg (red). 1995. Hus och gård i det förurbana samhället. Rapport från ett sektforsk-

ningsprojekt. Katalog. Riksantikvarieämbetet. Arkeolo-giska undersökningar. Skrifter nr 13. Stockholm.

Jørgensen, L. 2003. Manor and Market at Lake Tissø in the Sitxth to Eleventh Centuries: The Danish ‘Productive’ Sites. I: Prestell, T. & K. Ulmschneider (eds). Markets in Early Medeival Europe. Trading and ‘Productive’ Sites, 650–850. England.

Kivikoski, E. 1943. Husgrunderna i Storhagen, Kulla, Fin-ström. Finska fornminnesföreningens tidskrift XLVIII:3.

Lamm, J.P. 2004. Figural goldfoils found in Sweden. I: Ex-cavations at Helgö XVI. KVHAA. Stockholm.

Larsson, L. & Lenntorp, K-M. 2004. I: L. Larsson (ed) The Enigmatic House. Uppåkrastudier 10 Continuity for Cen-turies. A ceremonial building and its context at Uppå-kra, southern Sweden.

Lindbom, P. 1997. Fynden från Valsgärde, säsongerna 1994–96. Rapport från utgrävningarna i Valsgärde. SIV. Uppsala.

Lindeblad, K. & Nielsen, A.-L. 1997. Kungens gods i Borg. Om utgrävningarna vid Borgs säteri i Östergötland. Arkeolo-gisk slutundersökning, Borgs säteri 6702, RAÄ 276, Borgs socken, Norrköpings kommun, Östergötland. RAÄ Avdelning-en för arkeologiska undersökningar. Rapport UV Linköping 1997:12. Linköping.

Lindkvist, A. 2005. Med bidrag av Anne Ingvarsson Sund-ström. Kring ett dike på Norra Gärdet – Arkeologisk under-sökning av boplatslämningar från yngre järnålder i Gamla Uppsala. RAÄ 285, Gamla Uppsala socken, Uppland. SAU skrifter 11.

Lindqvist, S. 1941. Gotlands bildsteine I-II. Stockholm.Lindqvist, S. 1958. Fuskhögar och falska båtgravar. TOR

Vol. IV. Uppsala.Ljungkvist, J. 2000. Med bidrag av Fredrik Hallgren, Lars

Sundström, Clas Tollin och Anneli Wallgren. Arkeologisk utredning. Ultuna, Ulleråker och Rosendal, Uppsala stad och Bondkyrko socken, Uppland. Rapport 2000:4. Otryckt rapport.

– 2006. En hiar atti rikR. Om elit, struktur och ekonomi kring Uppsala och Mälaren under yngre järnålder. Aun 34. Institu-tionen för arkeologi och antik historia, Uppsala uni-versitet. Uppsala.

– 2011. Mistress of the cult? Evidence of female cult lead-ers from an archaeological perspective. Weibliche Eliten in der Frühgeschichte. Female Elites in Protohistoric Europe· Dieter Quast (Hrsg.). Mainz.

Nielsen, A.-L. 1996. Hedniska kult- och offerhandlingar i Borg. I: Engdal, K. & Kaliff, A. Religion från stenålder till medeltid. Artiklar baserade på Religionsarkeologiska nätverks-gruppens konferens på Lövstadbruk den 1–3 december 1995. RAÄ Arkeologiska undersökningar. Skrifter nr 19. Linkö-ping.

Noe-Nygaard, N. 1987. Taphonomy in archaeology with special emphasis on man as a biasing factor. Journal of Danish Archaeology, vol. 6:7–62.


Norr, S. & Sundkvist, A.1995. Valsgärde revisited. Field-work resumed after 40 years. Tor 27:2. Uppsala.

Notelid, M. 2009. Arkeologisk undersökningsrapport. Rapport över arkeologiska undersökningar av Estuna kyrkogård, 1992–1993, Estuna sn, Uppland, Norrtälje kommun (RAÄ 174). Otryckt rapport. Institutionen för arkeologi och antik historia. Uppsala universitet.

Näsman, U. 1973. Vapenminiatyrer från Eketorp. TOR XV. S 94–102. Uppsala.

Odencrants, R. 1933. Båtgraven nr 4 vid Valsgärde. Upp-lands fornminnesförenings tidskrift: XLIII:2. s 225–240. Uppsala.

Olsson, I. 1976. Tuna-namnen i Sverige – forskningsläget. Fornvännen 71. S 71–81.

Olsén, P. 1945. Die Saxe von Valsgärde I. Uppsala.Onsten-Molander, A. & J. Wikborg. 2006. Kyrsta. Förhisto-

riska boplatslämningar. Undersökningar för E4. RAÄ 327 & RAÄ 330, Ärentuna socken, Uppland. SAU skrifter 17. Uppsala.

Pedersen, A. 1995. Vikingetidens grave med våben och hesteud-styr i det gammeldanske område–inventar og datering, idé og hensigt. PhD–avhandling. Århus universitet.

Petré, B., 1984. Arkeologiska undersökningar på Lovö. Del 4. Be-byggelsearkeologisk analys. Acta Universitatis Stockhol-miensis. Studies in North-European Archaeology 10. Stockholm.

Pettersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift. Djur, männis-kor och landskap i Västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Diss. Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet. RAÄ.

Price, N. 2002, The Viking way: religion and war in late Iron Age Scandinavia. Uppsala.

Seiler, A. 2001a. I skuggan av båtgravarna. Landskap och sam-hälle i Vendels socken under yngre järnålder 1. Text och figurer. Stockholm.

– 2001b. I skuggan av båtgravarna. Landskap och samhälle i Vendels socken under yngre järnålder 2. Appendix. Stock-holm.

– 2005. Vallby norra. En boplats från yngre bronsålder, yngre järnålder och tidig medeltid i Tämnaråns dalgång. Väg E4, sträckan Uppsala-Mehedeby. Uppland, Tierps socken, Fäck-linge 2:10, Vallby 1:3 och 2:4, RAÄ 231. Arkeologi E4 Uppland.

Sigvallius, B. 1988. Husdjur från förhistoriska platser – en utvärdering av osteologiska undersökningar. S 39–45. I: Gotländskt arkiv.

Silver, I. A. 1969. The Ageing of Domestic Animals. I: Brot-hwell, D. R. & Higgs, E. (red.), Science in Archaeology. London.

Sjöling, E. 2009. Osteologisk analys. Djurbensmaterial. Kvarteret Åkroken 3 och Rådhusgränd, RAÄ 231, Niko-

lai socken, Nyköpings stad, Södermanland. SAU rap-port 2009:1 O. I: Gustafsson, P. & Pettersson, B, Kvarteret Åkroken. Arkeologisk förundersökning. Medeltid och Nyare tid. Fornlämning Nyköping 231:1, Åkroken 3, Nikolai socken, Nyköpings kommun, Södermanland. Arkeologiska meddelan-den 2009:02. Sörmlands museum. Nyköping.

Sporrong, U. 1985. Mälarbygd. Agrar bebyggelse och od-ling ur ett historiskt-geografiskt perspektiv. Kulturgeo-grafiska institutionen, meddelande serie B 61. Stockholms universitet.

Svensson, E. M. 2011. Coat colour and sex identification in horses from Iron Age Sweden. Med bidrag av Y. Tell-dahl, E. Sjöling, A. Sundkvist, H. Hulth, T. Sjövold & A. Götherström. Annals of Anathomy.

Torstensson, G. & Eriksson, S. 1941. Agronomiska kartor över Ultuna egendom. Jemte beskrivning. Lantbrukshögskolans institution för allmän jordbrukslära. Uppsala.

Ubelaker, D.H. 1997. Taphonomic Applications in Forensic An-thropology. I: Haglund D. & Sorg M.H. (red), Forensic Tapho-nomy. The Postmortem Fate of Human Remains. s 77–90. Boca, Raton & Florida.

Ubelaker, D.H. 1989. Human Skeletal Remains. Excavation, Analysis, Interpretation (2nd ed). Washington D.C.

Vikstrand, P. 2001. Gudarnas platser. Förkristna sakrala ort-namn i Mälarlandskapen. Uppsala

Wahl, von J. 1982. Abhandlungen. Leichenbranduntersuchung-en. Ein Überblick über die Bearbeitungs- und Aussagemög-lichkeiten von Brandgräbern. Praehistorische Zeitschrift 57/1 s 2–125. Berlin, New York.

Wahlberg, M. (red). 2003. Svenskt ortnamnslexikon. Språk- och folkminnesinstitutet. Uppsala.

Wegraeus, E. 1986. Die Pfeilspitzen von Birka. Birka II:2. s 21–34. Stockholm.

Wigh, B. 2001. Animal Husbandry in the Viking Age Town of Birka and its Hinterland. Stockholm. Diss.

Zachrisson, T. 2004. The holiness of Helgö. I: Gyllensvärd, B., Excavations at Helgö 16. Exotic and sacral finds from Hel-gö. s 143–175. KVHAA.

Åstrand, J. 1996. Malma. En långvarig bosättning i Uppsalas södra delar. Arkeologiska undersökningar i Bondkyrko socken, Uppsala, Uppland. UV Uppsala Rapport 1996:45.

Muntliga uppgifterClas Tollin. Sommaren 2008. Universitetslektor. Sveriges

Lantbruksuniversitet, Institutionen för ekonomi, agrarhistoria.

Emma Sjöling, osteolog, SAU, 2008-10-01.Ole Stilborg, docent. Stilborg Keramikanalys SKEA, 2009-

11-12.Anneli Sundkvist, fil Dr, SAU, 2012-01-22.


Bilagor

1. Schakt Uppsala: 652 & 6532 a. Anläggningar Uppsala:6522 b. Anläggningar Uppsala:6533. Rutor Uppsala:6534. Fynd Uppsala:6535. Benmaterial Uppsala:653 6. Auxilia Konserveringsrapport7. Acta Konserveringsrapport8. Rapport från Kungliga myntkabinettet9. Vedartsanalys UV10. Vedartsanalys Vedlab11. Acta Tillståndsbedömning hästhänge F11812. Acta Formtagningsrapport hästhänge F118


Bilaga 1Schakt

Fornlämn Schakt Notering Bredd m Längd m X Y M ö h Area m

Uppsala:652 SU schakt N SU-omr 23,00 100,00 6634656,25 1604084,18 23,43 2168

Uppsala:653 Schakt I S SU-omr 26,50 39,00 6634385,42 1604181,14 20,63 770

Uppsala:653 Schakt II S SU-omr 21,00 30,00 6634391,38 1604126,23 19,21 424

Uppsala:653 Schakt III S SU-omr 0,00 0,00 6634390,66 1604151,02 19,83 48

Uppsala:653 Schakt I:2 S SU-omr, 2a avb 10,00 21,00 6634387,38 1604178,87 20,18 182

Uppsala:653 S2181 S SU, Sondage KL 1 1,50 4,10 6634381,52 1604168,87 18,85 6


Bilaga 2aAnläggningar Uppsala:652

A nr Objekt Kontext Fyllning Sot Kol Sk st Form plan

Form profil Längd Bredd Djup Datering Notering M ö h

A1037 Stolphål humös siltig lera

ja ja Oval skålformad 0,48 0,35 0,12 ä brå BP 3273±32 22,35


ja ja Oval planb m lutande sidor

0,90 0,36 0,28 Fyllning hårt packad

22,35

A1052 Stolphål humös grusig lera

ja Rundad skålformad 0,30 0,30 0,15 Hårt packad fyllning

22,35

A1060 Grop grusig sand

ja Oval skålformad ngt oregelb

1,20 0,80 0,22 22,40


ja ja Rundad spetsig 0,40 0,30 0,10 Anl identifi-erad på fu.

22,37


Rundad skålformad 0,50 0,40 0,18 22,84


A nr

Obj

ekt

Kont

ext

Fylln

ing

Sot

Kol

Skst

Form

pl

anFo

rm p

rofil

Läng

dBr

edd

Djup

Fynd

insa

ml

Date

ring

Not

erin

gM

ö h

A993

Stol

phål

Körb

rohu

mös

si

ltig

lera

jaru

ndad

plan

b ng

t ore

gelb

0,80

0,80

0,46

vatt

enså

llSe

ntid

aD

ater

ing

av tr

ä. O

mst

olpn

ing

A130

519

,50

A100

2St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g sa

ndja

oval

plan

b ng

t ore

gelb

0,74

0,65

0,52

hand

ploc

kSt

ört

19,3

8

A103

3St

olph

ålsi

ltru

ndad

skål

f0,

550,

450,

25ha

ndpl

ock

Begr

ej u

rski

ljbar

i pla

n19

,51

A104

8St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g le

raja

rund

adpl

anb

ngt o

rege

lb0,

680,

660,

55va

tten

såll

Färg

ning

ej s

ynl i

pla

n19

,70

A105

8St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g le

rane

jja

rund

adpl

anb

m lu

t sid

or0,

740,

650,

40va

tten

såll

Färg

ning

ej s

ynl i

pla

n.19

,63

A107

7St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g le

raja

jaru

ndad

skål

f0,

600,

600,

60ha

ndpl

ock

Begr

svår

urs

kilja

i pla

n (a

rb A

1886

)19

,51

A108

6St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g le

raja

rund

adpl

anb

ngt o

rege

lb0,

550,

550,

50ha

ndpl

ock

Begr

ej u

rski

ljbar

i pla

n19

,65

A1115

Stol

phål

hum

ös

sand

ig si

ltov

alod

efini

erad

0,54

0,43

0,00

hand

ploc

k19

,57

A112

4St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

rund

adpl

anb

ngt o

rege

lb0,

700,

600,

36ha

ndpl

ock

Sent

ida?

19,5

1

A113

3St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

rund

adpl

anb

0,20

0,20

0,18

hand

ploc

k19

,58

A114

2St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

rund

adod

efini

erad

0,52

0,50

0,00

hand

ploc

k19

,63

A115

0H

ärd

sand

jaja

jaov

alsl

utta

nde

plan

bo

tten

0,90

0,70

0,12

hand

ploc

k19

,54

A120

4Ku

lturla

ger

L2hu

mös

si

ltig

lera

jaja

0,00

0,00

0,50

varie

rand

eVe

t-vi

k19

,54

A122

6Sy

llste

nsa

ndor

egel

b0,

980,

940,

00ha

ndpl

ock

Sten

fund

amen

t19

,53

A128

7Rä

nna

hum

ös

silti

g le

rare

ktpl

anb

m lu

t sid

or0,

820,

000,

32ha

ndpl

ock

Hör

sam

man

med

239

220

,07

A129

8St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g le

raja

rund

adsk

ålf n

gt o

rege

lb0,

610,

520,

52ha

ndpl

ock

Begr

svår

urs

kilja

i pla

n19

,57

A130

5St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g le

raru

ndad

flack

ngt

ore

gelb

0,66

0,50

0,20

hand

ploc

kO

mst

olpn

ing

A993

19,5

1

A131

5St

olph

ålsa

ndja

oreg

elb

0,94

0,66

0,00

hand

ploc

kSe

ntid

aKr

aftig

sten

skon

ing

20,0

4A1

325

Stol

phål

lera

jaov

alsk

ålf

1,00

1,00

0,40

hand

ploc

kFy

llnin

g av

rulls

ten

19,9

8A1

334

Utg

årsi

ltig

lera

rund

ad0,

000,

000,

00Sa

knar

ned

gräv

ning

19,4

4A1

341

Utg

årsi

ltig

lera

rund

ad0,

000,

000,

00Sa

knar

ned

gräv

ning

19,4

7A1

349

Stol

phål

hum

ös

silti

g le

raru

ndad

spet

sig

0,25

0,25

0,55

hand

ploc

kSe

ntid

aRu

llste

nsgr

us19

,80

A135

4U

gnfle

ra la

ger

jaja

jaov

alpl

anb

m ra

ka si

dor

1,10

0,95

0,58

hand

ploc

kRi

klig

t m sl

agg/

sint

rad

lera

20,2

8A1

379

Lage

rgr

usor

egel

b4,

453,

400,

30ha

ndpl

ock

Lage

r med

tege

l. Till

hör A

1633

19,7

1

Anläggningar Uppsala:653 Bilaga 2b


A nr

Obj

ekt

Kont

ext

Fylln

ing

Sot

Kol

Skst

Form

pl

anFo

rm p

rofil

Läng

dBr

edd

Djup

Fynd

insa

ml

Date

ring

Not

erin

gM

ö h

A141

2G

rop

hum

ös

silti

g le

raja

oval

skål

f ngt

ore

gelb

1,00

0,70

0,30

hand

ploc

kSl

aggf

örek

omst

20,0

8

A142

9St

olph

ålle

raov

alpl

anb

0,70

0,40

0,07

hand

ploc

kRu

llste

n20

,09

A143

7St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

oval

plan

b m

lut s

idor

0,80

0,80

0,30

hand

ploc

kSk

ärs a

v A14

4620

,05

A144

6St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

jaov

alpl

anb

m lu

t sid

or1,

000,

900,

54ha

ndpl

ock

Skär

A14

3720

,03

A147

6La

ger

flera

lage

ror

egel

bod

efini

erad

3,35

0,60

0,00

hand

ploc

kRa

slag

er i A

1379

, teg

el, r

ikl. m

ka

lkbr

uk19

,70

A149

8U

tgår

nej

oval

0,47

0,34

0,00

Dub

belin

mät

t A15

51 (r

ader

ad)

19,7

4A1

526

Stol

phål

hum

ös

sand

rund

adod

efini

erad

0,60

0,56

0,00

hand

ploc

kSe

ntid

aSe

ntid

a19

,93

A153

2St

olph

ålsa

ndor

egel

bod

efini

erad

0,73

0,45

0,00

hand

ploc

kSe

ntid

aSe

ntid

a19

,88

A154

3St

olph

ålsa

ndru

ndad

odefi

nier

ad0,

750,

730,

00ha

ndpl

ock

Sent

ida

Sent

ida

19,7

8A1

557

Stol

phål

silt

oreg

elb

skål

f ngt

ore

gelb

0,80

0,70

0,55

hand

ploc

kO

reg,

skar

pkan

tad

sten

19,6

7A1

556

Sylls

ten

Hus

1le

raor

egel

bod

efini

erad

1,37

1,22

0,00

hand

ploc

kSt

enfu

ndam

ent

19,2

1A1

633

Sylls

ten

Hus

1or

egel

bod

efini

erad

11,5

49,

280,

0019

,38

A184

5St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g le

rane

jov

alpl

anb

ngt o

rege

lb0,

800,

570,

20ha

ndpl

ock

End

bott

en19

,12

A187

0St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g sa

ndja

rund

adpl

anb

ngt o

rege

lb0,

700,

600,

44ha

ndpl

ock

Kraf

tigt s

tört

19,6

4

A187

8St

olph

ålKö

rbro

hum

ös

silti

g sa

ndja

oreg

elb

plan

b ng

t ore

gelb

0,66

0,47

0,46

hand

ploc

kSe

ntid

aM

kt kr

aftig

stör

ning

pga

elk

abel

19,4

1

A190

0Ku

lturla

ger

L1hu

mös

si

ltig

lera

jaja

oreg

elb

12,6

08,

200,

35va

riera

nde

Tre

ruto

r och

ett

scha

kt g

rävt

i la

gret

19,1

3

A191

8Ku

lturla

ger

L3hu

mös

si

ltig

lera

jaov

al2,

902,

000,

00ha

ndpl

ock

Hör

till

L 119

,36

A202

5H

ärd

hum

ös

silti

g le

raja

jaja

rund

adpl

anb

m lu

t sid

or0,

900,

900,

12ha

ndpl

ock

Stor

a ko

lsty

cken

18,4

4

A203

7Ku

lturla

ger

hum

ös

silti

g le

raja

jaov

al10

,70

6,50

0,10

hand

ploc

kH

ör sa

nnol

ikt t

ill L3

17,9

5

A204

8G

rop

hum

ös

silti

g le

raor

egel

bod

efini

erad

1,31

0,71

0,00

hand

ploc

k18

,04

A205

6St

olph

ålH

us 2

hum

ös

silti

g le

raja

oval

odefi

nier

ad0,

640,

480,

15ha

ndpl

ock

18,1

7

A206

2St

olph

ålH

us 2

hum

ös

silti

g le

raru

ndad

odefi

nier

ad0,

490,

450,

00ha

ndpl

ock

Diff

us, e

j und

ersö

kt18

,36

A206

7St

olph

ålH

us 2

hum

ös

lera

jaov

alpl

anb

0,60

0,40

0,24

hand

ploc

kSt

ophå

lsbo

tten

?18

,48

A207

6St

olph

ålH

us 2

hum

ös

lera

oval

skål

f0,

600,

400,

12ha

ndpl

ock

Stol

phål

sbot

ten?

18,4

3


A nr

Obj

ekt

Kont

ext

Fylln

ing

Sot

Kol

Skst

Form

pl

anFo

rm p

rofil

Läng

dBr

edd

Djup

Fynd

insa

ml

Date

ring

Not

erin

gM

ö h

A208

4St

olph

ålhu

mös

le

raru

ndad

skål

f0,

400,

400,

15ha

ndpl

ock

Stol

phål

sbot

ten

18,4

9

A209

2St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

oreg

elb

odefi

nier

ad0,

440,

340,

00ha

ndpl

ock

18,1

7

A209

7St

olph

ålH

us 2

hum

ös

silti

g le

raru

ndad

skål

f0,

500,

500,

15ha

ndpl

ock

Stol

phål

sbot

ten

18,2

1

A210

3G

rop

hum

ös

silti

g le

raja

rund

adod

efini

erad

1,41

1,36

0,00

hand

ploc

k18

,59

A2111

Här

dhu

mös

le

raja

jaja

rund

adpl

anb

m lu

t sid

or0,

800,

600,

20ha

ndpl

ock

18,4

0

A212

8St

olph

ålH

us 3?

hum

ös

silti

g le

raov

alod

efini

erad

0,51

0,43

0,00

hand

ploc

k17

,76

A213

8St

olph

ålH

us 3?

hum

ös

silti

g le

raru

ndad

plan

b m

lut s

idor

0,70

0,60

0,34

hand

ploc

kBe

vara

t trä

i rät

tupp

ståe

nde

pos.

17,7

1

A214

7St

olph

ålH

us 3?

hum

ös

silti

g le

raja

jaru

ndad

plan

b ng

t ore

gelb

0,58

0,48

0,32

hand

ploc

kSv

år a

vgrä

nsa

i pla

n17

,78

A215

4H

ärd

hum

ös

silti

g le

raja

rund

adpl

anbo

ttna

d0,

600,

450,

06ha

ndpl

ock

Myc

ket t

unn,

end

bot

ten

17,8

5

A218

5La

ger

grus

oreg

elb

1,70

1,40

0,00

hand

ploc

kLa

ger m

ed te

gel. T

illhö

r A16

3318

,53

A219

3St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

oval

plan

b m

lut s

idor

0,70

0,60

0,20

hand

ploc

kSv

år a

tt a

vgrä

nsa

mot

om

giv l

ager

19,1

4

A220

3St

olph

ålhu

mös

sa

ndig

silt

oval

skål

f ngt

ore

gelb

0,80

0,60

0,60

hand

ploc

kSe

ntid

aU

ppem

ot 0

,5 m

stor

a sk

arpk

sten

ar19

,57

A221

1St

olph

ålsa

ndor

egel

b0,

660,

460,

00ha

ndpl

ock

Sent

ida

Stor

skar

pkan

tad

sten

19,7

2A2

289

Stol

phål

sand

oval

odefi

nier

ad0,

490,

310,

00Re

cent

Ej u

nder

sökt

, rec

ent

19,7

2A2

295

Stol

phål

lera

oreg

elb

plan

bott

nad

0,90

0,38

0,00

hand

ploc

kSe

ntid

a20

,01

A240

1H

ärd

hum

ös

grus

ig le

raja

jaja

oval

skål

f ngt

ore

gelb

1,20

1,00

0,14

hand

ploc

k19

,17

A241

1St

olph

ålle

raru

ndad

spet

sig

ngt o

rege

lb0,

300,

250,

30ha

ndpl

ock

Sent

ida

Häg

nads

stol

pe18

,39

A241

9St

olph

ålle

raru

ndad

skål

f0,

350,

300,

20ha

ndpl

ock

Sent

ida

Häg

nads

stol

pe18

,31

A244

3St

olph

ålhu

mös

le

raru

ndad

skål

f0,

400,

400,

12ha

ndpl

ock

19,1

3

A245

2St

olph

ålhu

mös

le

raov

alsk

ålf

0,00

0,30

0,15

hand

ploc

kSk

ärs a

v sch

aktk

ant

19,2

2

A245

8St

olph

ålhu

mös

le

raru

ndad

skål

f0,

350,

320,

14ha

ndpl

ock

19,2

0

A246

7St

olph

ålhu

mös

le

raru

ndad

plan

b0,

300,

300,

04ha

ndpl

ock

19,1

7


A nr

Obj

ekt

Kont

ext

Fylln

ing

Sot

Kol

Skst

Form

pl

anFo

rm p

rofil

Läng

dBr

edd

Djup

Fynd

insa

ml

Date

ring

Not

erin

gM

ö h

A249

5U

tgår

hum

ös

silti

g le

rane

jja

ja0,

700,

470,

00ha

ckbo

rdU

tgår

som

ege

n an

l, var

iatio

n i L

219

,62

A256

4La

ger

hum

ös

silti

g le

raja

jaor

egel

b2,

781,

200,

20ha

ckbo

rdAv

vika

nde,

mer

hum

öst.

Ingå

r i L2

19,7

2

A259

5La

ger

hum

ös

sand

ig si

ltja

oreg

elb

1,30

1,10

0,00

hack

bord

Mer

hum

öst ä

n om

giva

nde

k-la

ger

L219

,39

A264

0St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

oreg

elb

odefi

nier

ad0,

660,

530,

05ha

ndpl

ock

Diff

us n

edgr

ävni

ng19

,35

A266

2G

rop

hum

ös

sand

ig si

ltja

oreg

elb

plan

b ng

t ore

gelb

1,29

0,72

0,28

hack

bord

Und

er L2

19,3

8

A272

0St

olph

ålhu

mös

sa

ndig

lera

rund

adsk

ålf

0,40

0,40

0,20

hand

ploc

k19

,43

A272

9La

ger

hum

ös

silti

g sa

ndor

egel

b4,

504,

600,

00ha

ndpl

ock

Skift

ande

färg

, var

iatio

n i k

-lage

r L2

19,3

3

A276

9G

rop

hum

ös

silti

g sa

ndja

jaru

ndad

skål

f ngt

ore

gelb

1,10

1,10

0,20

hand

ploc

kU

nder

L219

,34

A278

6G

rop

hum

ös

sand

ig si

ltja

jaov

alsk

ålf

2,10

0,99

0,20

hand

ploc

kU

tmär

kand

e i p

lan,

svår

att

se i

profi

l19

,37

A281

1U

tgår

hum

ös si

ltor

egel

bod

efini

erad

0,37

0,33

0,00

19,2

1A2

819

Stol

phål

sand

oval

odefi

nier

ad0,

260,

230,

00ha

ndpl

ock

Diff

us19

,24

A282

6St

olph

ålhu

mös

sa

ndja

oreg

elb

plan

b ng

t ore

gelb

0,55

0,40

0,20

hand

ploc

k19

,16

A283

9St

olph

ålhu

mös

si

ltig

sand

oreg

elb

odefi

nier

ad0,

740,

440,

02ha

ndpl

ock

Diff

us, n

ågot

strim

mig

19,2

1

A285

0U

tgår

silti

g sa

ndov

alod

efini

erad

0,53

0,27

0,00

Strim

mig

färg

ning

, ej n

edgr

ävn

19,1

9A2

897

Stol

phål

sand

oreg

elb

skål

f ngt

ore

gelb

0,60

0,40

0,16

hand

ploc

kSe

ntid

aTe

gel

19,2

3A2

908

Här

dsa

ndja

jaov

alpl

anb

0,80

0,66

0,10

hand

ploc

k19

,25

A291

9St

olph

ålhu

mös

si

ltig

sand

jaru

ndad

skål

f0,

600,

410,

40ha

ckbo

rdSk

ärvi

ga st

örre

sten

ar19

,20

A292

9St

olph

ålhu

mös

si

ltig

sand

rund

adpl

anb

m lu

t sid

or0,

660,

600,

30va

tten

såll

Häl

ften

av f

ylln

inge

n va

tten

sål-

lade

s19

,23

A295

0St

olph

ålsa

ndru

ndad

plan

b0,

560,

500,

34va

tten

såll

Häl

ften

av f

ylln

inge

n va

tten

sål-

lade

s.19

,10

A296

0St

olph

ålsa

ndov

alpl

anb

0,68

0,49

0,20

hand

ploc

kSe

ntid

aRe

cent

stol

pe19

,12

A302

5St

olph

ålsa

ndov

alpl

anb

ngt o

rege

lb0,

700,

630,

16ha

ndpl

ock

Sent

ida

Tege

lflis

och

faja

ns i f

ylln

inge

n19

,13

A303

0St

olph

ålhu

mös

si

ltig

lera

rund

adpl

anb

m lu

t sid

or0,

600,

600,

28ha

ndpl

ock

Beva

rat t

rä -0

,18 m

dj

20,0

5

A303

1Ku

lturla

ger

L4hu

mös

le

raja

jaja

0,00

0,00

0,20

hand

ploc

kU

nder

lagr

ar ä

ven

hus C

4:10

8.18

,05


Bilaga 3Rutor Uppsala:653

Ruta nr Typ Svep Stick Insamlingsmetod KL djup m X Y M ö h

991 Ruta 1x1 1 1 Vattensåll 0,15 6634384,51 1604188,04 19,76

991 Ruta 1x1 2 Vattensåll 6634384,51 1604188,04 19,66

1197 Ruta 1x1 1-2 1 Vattensåll 0,3 6634385,10 1604193,55 19,82
















1468 Ruta 1x1 3 Hackbord 6634385,18 1604196,55 19,64

1468 Ruta 1x1 4 Hackbord 6634385,18 1604196,55 19,54

1857 Ruta 0,5x0,5 1 1 Vattensåll 0,37 6634377,70 1604188,50 19,64

1857 Ruta 0,5x0,5 2 Vattensåll 6634377,70 1604188,50 19,54





















1863 Ruta 0,5x0,5 1 1 Vattensåll 0,4, stört 6634382,42 1604196,37 19,75

























2033 Ruta 1x0,5 1 Hackbord 6634395,94 1604135,67 18,77

2033 Ruta 1x0,5 2 Hackbord 6634395,94 1604135,67 18,67









2351 Ruta 1x1 1 Hackbord 6634382,13 1604194,61 19,75

2351 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634382,13 1604194,61 19,65




2505 Ruta 1x1 4 Hackbord 6634380,82 1604195,07 19,41

2524 Ruta 1x1 1 Hackbord 6634380,14 1604192,74 19,66

2524 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634380,14 1604192,74 19,56

2528 Ruta 1x1 1 Hackbord 6634381,12 1604192,63 19,69

2528 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634381,12 1604192,63 19,59

2533 Ruta 1x1 2 1 Hackbord 0,4 6634386,15 1604195,52 19,74

2533 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634386,15 1604195,52 19,64

2533 Ruta 1x1 3 Hackbord 6634386,15 1604195,52 19,54

2533 Ruta 1x1 4 Hackbord 6634386,15 1604195,52 19,44

2534 Ruta 1x1 1 Hackbord 6634382,14 1604192,45 19,65



2534 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634382,14 1604192,45 19,55

2538 Ruta 1x1 1 Hackbord 6634381,97 1604191,46 19,73

2538 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634381,97 1604191,46 19,63

2542 Ruta 1x1 2 1 Hackbord 0,2 6634386,07 1604192,52 19,86

2542 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634386,07 1604192,52 19,76

2543 Ruta 1x1 2 1 Hackbord 6634386,12 1604194,52 19,82

2543 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634386,12 1604194,52 19,72

2543 Ruta 1x1 3 Hackbord 6634386,12 1604194,52 19,62

2543 Ruta 1x1 4 Hackbord 6634386,12 1604194,52 19,52

2549 Ruta del 1 Vattensåll 6634388,35 1604191,34 19,68

2549 Ruta del 2 Vattensåll 6634388,35 1604191,34 19,58

2549 Ruta del 3 Hackbord 6634388,35 1604191,34 19,48

2549 Ruta del 4 Hackbord 6634388,35 1604191,34 19,38

2578 Ruta 1x1 2 1 Hackbord 0,5 6634384,12 1604194,58 19,73

2578 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634384,12 1604194,58 19,63

2578 Ruta 1x1 3 Hackbord 6634384,12 1604194,58 19,53

2578 Ruta 1x1 4 Hackbord 6634384,12 1604194,58 19,43

2578 Ruta 1x1 5 Hackbord 6634384,12 1604194,58 19,33

2579 Ruta 1x1 2 1 Hackbord 0,4 6634386,18 1604196,52 19,52

2579 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634386,18 1604196,52 19,42

2579 Ruta 1x1 3 Hackbord 6634386,18 1604196,52 19,32

2579 Ruta 1x1 4 Hackbord 6634386,18 1604196,52 19,22

2580 Ruta 1x1 2 1 Hackbord 0,4 6634383,15 1604195,60 19,71

2580 Ruta 1x1 2 Hackbord 6634383,15 1604195,60 19,61

2580 Ruta 1x1 3 Hackbord 6634383,15 1604195,60 19,51

2580 Ruta 1x1 4 Hackbord 6634383,15 1604195,60 19,41


Bilaga 4Fynd Uppsala:653

Fynd nr Material Sakord Stick Vikt Antal L mm B mm Tj mm Frgm gr Notering Kontext

F1 Horn Kam 2 0,50 1 19,00 15,00 2,00 Frgm Konserverad R1468

F2 Horn Kam 2 0,20 2 21,00 2,00 2,00 Frgm Konserverad R1467

F3 Glas Skärva 2 0,30 1 12,00 11,00 1,00 Frgm R1468

F4 Glas Pärla 1 0,20 1 5,00 5,00 4,00 Defekt Konserverad R1197

F5 Järn Spjut 1 158,20 1 330,00 25,00 5,60 Intakt Konserverad R2542

F6 Järn Miniatyr-kniv/amulett

1 3,80 1 50,00 7,00 3,00 Defekt Konserverad R1468

F7 Järn Nitplatta 2 4,10 1 27,00 22,00 0,00 Defekt Konserverad R1859

F8 Järn Knivblad 1 9,60 1 60,00 12,00 5,00 Defekt Konserverad R1468

F9 Järn Pilspets 2 18,90 1 124,20 17,00 5,00 Intakt Konserverad R2210

F10 Järn Mejsel 3 6,40 1 85,00 4,00 0,00 Frgm Konserverad RR1863/1988

F11 Järn Pilspets 1 5,90 1 75,00 11,00 0,00 Intakt Konserverad L2/F1201

F12 Järn Nit 1 55,20 2 95,70 31,00 0,85 Defekt Konserverad R2533

F13 Järn Pilspets 1 11,10 1 87,10 13,00 0,00 Defekt Konserverad R1468

F14 Järn Nit 1 21,40 1 56,00 21,00 6,00 Defekt Konserverad R1466

F15 Järn Ten 1 5,00 1 63,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1857

F16 Järn Järn 3 10,70 1 48,00 25,00 0,00 Frgm Gallrat R1467

F17 Järn Nål 0 0,30 1 24,00 2,00 0,00 Frgm Gallrat R1197

F18 Järn Spik 2 12,60 4 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1466

F19 Järn Bleck 1 30,90 5 0,00 0,00 0,00 Frgm Konserverad R1467

F20 Järn Pilspets 1 7,30 1 64,00 0,00 0,00 Defekt Konserverad R1467

F21 Järn Nål 1 1,70 1 38,00 5,00 3,00 Frgm Konserverad R1197

F22 Järn Nitplatta 2 7,30 2 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1197/1297

F23 Järn Sax 2 3,10 1 49,00 8,00 0,00 Defekt Konserverad R2276

F24 Järn Spik 1 1,40 1 26,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat A1086

F25 Järn Järn 1 0,50 1 17,00 10,00 0,00 Frgm Bleck, gallrat

R1865

F26 Järn Knivblad 1 3,70 1 37,00 11,00 2,00 Frgm Konserverad L1/F1216

F27 Järn Järn 0 28,60 1 34,00 27,00 12,00 Gallrat L2/F1202

F28 Järn Plåt 0 4,40 1 30,00 28,00 3,00 Frgm Konserverad L2/F2277

F29 Järn Spik 1 32,20 14 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1859

F30 Järn Järn 0 3,00 1 25,00 6,00 0,00 Frgm Gallrat A1556/F1898

F31 Silver Smälta 1 0,20 1 0,52 0,00 0,00 Frgm Konserverad R1864

F32 Järn Ten/amulett

1 1,70 1 27,00 4,00 3,00 Frgm Amulett? Konserverad

RR1863


F34 Järn Brodd 1 5,20 1 27,00 12,00 10,00 Frgm Recent R2033

F35 Järn Nål 2 0,30 1 27,00 1,00 1,00 Defekt Konserverad R1465

F36 Järn Nål 0 0,90 1 105,00 3,00 2,00 Defekt Konserverad A1556/F1897

F37 Järn Järn 2 5,80 2 12,00 0,90 0,10 Frgm Kon-serverad, böjd

R1468

F38 Järn Järn 1 8,40 2 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1197/1333

F39 Järn Järn 1 4,20 1 25,00 13,00 3,00 Gallrat R2210






F43 Järn Järn 0 11,50 1 22,00 18,00 6,00 Frgm Gallrat A1556/F1898

F44 Järn Lansspets 1 225,70 1 200,00 43,00 0,00 Kompl Konserverad R1467

F45 Ädelmetall Mynt 1 0,60 1 20,00 12,00 1,00 Defekt Samanid, 905/6 e Kr, klippt silver

R1468

F46 Ädelmetall Mynt 1 0,40 1 12,00 7,00 1,00 Defekt Abbasid, 776-786 e Kr, klippt silver

F1215

F47 Ädelmetall Silverklipp 1 0,20 1 8,00 6,00 1,00 Frgm Kon-serverad, klipp, möjligen mynt

R1468

F48 Metall Järn 1 0,70 1 16,00 5,00 1,00 Frgm Konserverad R1859

F49 Brons Bleck 1 0,10 1 10,00 5,00 1,00 Frgm Konserverad R1467

F50 Bergart Bearbetad 1 0,10 1 13,00 5,00 1,00 Frgm Slipad R1197

F51 Keramik Skärva 0 28,40 1 53,00 40,00 11,00 Frgm R2533

F52 Skiffer Bryne 0 44,90 1 142,00 14,00 10,00 Defekt L2/F982

F53 Järn Järn 0 29,20 1 43,00 32,00 25,00 Frgm Gallrat A1526


F55 Bränd lera Bränd lera 3 1,00 2 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1857

F56 Keramik Skärva 0 1,10 2 0,00 0,00 0,00 R1857



F59 Järn Nål 1 0,30 1 32,00 2,00 1,00 Frgm Kon-serverad. Tidigare 21:2

R1197

F60 Keramik Kärl 2 9,60 16 0,00 0,00 0,00 Frgm R1468

F61 Bränd lera Ungsvägg 0 20,40 9 0,00 0,00 0,00 Sintrad A1354

F62 Slagg Slagg 0 58,30 7 0,00 0,00 0,00 A1412

F63 Slagg Slagg 0 0,70 2 0,00 0,00 0,00 100018

F64 Organiskt Gagat 1 4,10 1 25,00 15,00 12,00 A1077

F65 Keramik Skärva 0 2,70 1 25,00 10,00 6,00 Frgm A1077

F66 Bränd lera Bränd lera 0 6,20 1 30,00 22,00 10,00 Smält lera A1077

F67 Organiskt Gagat 1 0,50 2 0,00 0,00 0,00 Frgm L2

F68 Keramik Skärva 0 48,10 1 72,00 70,00 8,00 Frgm Recent/medeltid

L2

F69 Keramik Skärva 0 14,90 1 42,00 20,00 17,00 Frgm S delen av kulturlager

L2

F70 Järn Järn 1 2,40 1 50,00 10,00 2,00 Defekt Gallrat R1864

F71 Järn Spik 0 3,60 2 0,00 0,00 0,00 Gallrat F1203/störn

F72 Järn Järn 0 8,70 1 45,60 18,00 2,00 Frgm Konserverad L2/F2656

F73 Brons Bleck 0 1,70 1 0,00 0,00 0,00 Frgm Konserverad A2769/L2

F74 Järn Spik 0 4,50 1 0,00 0,00 0,00 Gallrat R2524


F76 Järn Spik 0 4,40 1 0,00 0,00 0,00 Gallrat F2686

F77 Järn Järn 0 12,70 1 0,00 0,00 0,00 Slagg? R2338

F78 Järn Nit 0 3,60 1 0,00 0,00 0,00 Nithuvud, gallrat

L2/F2766



F79 Järn Järn 0 1,70 1 0,00 0,00 0,00 Gallrat F2515

F80 Järn Plåt 0 64,10 2 88,70 50,00 0,29 Frgm Konserverad A2720/L2


F82 Järn Ten 2 1,90 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad R1465


F84 Järn Nit 0 5,60 1 22,60 17,00 0,00 Frgm Konserverad R1857

F85 Järn Nit 0 53,30 1 70,00 30,00 0,90 Intakt Konserverad L2/F2507

F86 Järn Spik 2 9,70 1 0,00 0,00 0,00 Fr körbron, gallrat

A1048

F87 Järn Järn 0 30,70 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad L2/F2687

F88 Järn Järn 0 1,50 1 0,00 0,00 0,00 Gallrat L2/F2651

F89 Järn Ten 2 0,90 1 0,00 0,00 0,00 Gallrat R2543

F90 Järn Brodd 1 18,00 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad L2/F2657

F91 Järn Ten 5 1,10 1 0,00 0,00 0,00 Gallrat L2/F2870



F94 Järn Brodd 1 12,50 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad L2/F2679


F96 Järn Miniatyrs-pets/amulett

1 3,50 1 38,40 10,50 2,00 Konserverad L2/F2515



F99 Järn Järn 1 5,50 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad R2543


F101 Järn Nit/Navare 0 19,90 1 49,00 21,30 0,00 Konserverad L2/F2511

F102 Järn Järn 0 18,10 2 0,00 0,00 0,00 Konserverad A2769/2871


F104 Järn Pincett? 3 4,30 2 0,00 0,00 0,00 Konserverad R1466




F108 Metall Järn 0 3,30 1 0,00 0,00 0,00 F2512



F111 Järn Bleck 2 2,10 1 26,00 13,00 0,20 Konserverad R2580

F112 Järn Järn 0 4,30 1 0,00 0,00 0,00 Lösfynd, gallrat

Sch III

F113 Järn Ten 0 1,40 1 0,00 0,00 0,00 Sölja? Konserverad

L2/F2650


F115 Järn Miniatyr-spjut/amulett

1 27,50 1 95,20 14,50 5,50 Spjutspets, konserverad

L2/A2720

F116 Brons Amu-lettring

1 14,20 1 54,10 0,00 0,00 Konserverad R2533

F117 Brons Betselbes-lag

1 11,50 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad L2/F2652

F118 Brons Hänge/amulett

1 5,20 1 0,00 0,00 0,00 Intakt Häst, vitmetall, vid R2505

L2/F2648



F119 Järn Amu-lettring

2 81,10 1 78,80 0,00 7,00 Konserverad L2/F2508

F120 Glas Pärla 3 1,30 1 10,05 0,00 0,80 Röd, kon-serverad.

R2580

F121 Ädelmetall Mynt 1 0,30 1 0,00 0,00 0,00 Abbasid, 767-815 e Kr, klippt silver.

L2/F2513

F122 Ädelmetall Mynt 1 0,10 1 0,00 0,00 0,00 Tyska riket, 1000-talet e Kr, klippt silver.

F2768

F123 Ädelmetall Mynt 1 0,10 1 0,00 0,00 0,00 Myntimita-tion, tidigt 900-tal.

R1467

F124 Horn Kam 4 4,50 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad L2/F2703

F125 Ben Nål 1 3,10 1 0,00 0,00 0,00 Konserverad R2533

F126 Horn Kam 1 30,10 4 0,00 0,00 0,00 Konserverad L2/F2654

F127 Horn Kam 1 5,10 3 0,00 0,00 0,00 Frgm Rensfynd L2/F2614

F128 Ben Islägg 2 176,60 1 217,00 0,00 0,00 Kompl DNA-ana-lyserat

L2/F2613

F129 Glas Skärva 0 0,40 1 0,00 0,00 0,00 Frgm Recent, gallrat

100018

F130 Glas Skärva 0 1,20 2 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1465

F131 Bränd lera Tegel 0 28,80 9 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1465





F136 Bränd lera Tegel 0 2,00 2 0,00 0,00 0,00 Frgm Magring, gallrat

R1857

F137 Bränd lera Tegel 1 7,90 7 0,00 0,00 0,00 Frgm Magring, gallrat

R1865


F139 Bränd lera Bränd lera 0 14,30 6 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat A1412

F140 Bränd lera Bränd lera 3 7,90 4 0,00 0,00 0,00 Frgm Smält lera R1466

F141 Bränd lera Bränd lera 0 2,20 1 0,00 0,00 0,00 Frgm Smält lera F1298


F143 Bränd lera Bränd lera 3 47,10 37 0,00 0,00 0,00 Frgm Smält lera. Några brända.

R1197

F144 Bränd lera Bränd lera 4 7,60 2 0,00 0,00 0,00 Frgm En smält, en bränd

R2505

F145 Övrigt Skal 0 0,20 4 0,00 0,00 0,00 Frgm Snäckskal, V del av sch I

F2169

F146 Bränd lera Tegel 1 4,50 2 0,00 0,00 0,00 Gallrat R2533




F150 Bränd lera Bränd lera 2 1,90 1 0,00 0,00 0,00 Frgm Magring, gallrat

R2533





F153 Bränd lera Vävtyngd 4 3,80 1 0,00 0,00 0,00 Frgm R2533


F155 Bränd lera Bränd lera 0 0,80 1 0,00 0,00 0,00 Frgm Smält lera F2919

F156 Bränd lera Bränd lera 0 10,10 2 0,00 0,00 0,00 Frgm Magring, gallrat

F2247







F163 Järn Spik 1 3,20 1 0,00 0,00 0,00 Defekt Gallrat R2543








F171 Flinta Övrigt/Avfall

1 0,60 1 0,00 0,00 0,00 Frgm R1466



F174 Glas Skärva 1 0,50 1 0,00 0,00 0,00 Frgm Gallrat R1466


F176 Bergart Bryne 2 4,70 1 0,00 0,00 0,00 Frgm R1466










F186 Bergart Bryne 2 8,30 1 0,00 0,00 0,00 Frgm R1467








F194 Bergart Löpare 2 85,50 1 0,00 0,00 0,00 Frgm R2579










F202 Glas Glas 2 2,40 1 0,00 0,00 0,00 Smält glas R1861

F203 Skiffer Bryne 3 17,40 2 39,00 30,00 5,00 Defekt R1861

F204 Bränd lera Bränd lera 3 0,20 1 0,00 0,00 0,00 Smält lera R1861


F206 Bränd lera Ungsvägg 1 5,60 1 0,00 0,00 0,00 R1859

F207 Bränd lera Bränd lera 1 25,00 19 0,00 0,00 0,00 Gallrat R1859

F208 Glas Flaska 1 0,40 2 0,00 0,00 0,00 Recent R1859

F209 Bränd lera Bränd lera 2 7,60 5 0,00 0,00 0,00 R1859

F210 Slagg Slagg 3 1,70 1 0,00 0,00 0,00 R1859


F212 Keramik Skärva 2 4,80 1 31,00 16,00 8,00 Frgm F2630

F213 Piplera Kritpipa 1 3,10 1 36,00 8,00 0,00 Gallrat F2202

F214 Bränd lera Bränd lera 1 8,90 7 0,00 0,00 0,00 Gallrat 101690

F215 Järn Järn 0 3,70 1 0,00 0,00 0,00 101690

F216 Järn Spik 1 1,60 1 0,00 0,00 0,00 Ev söm 101690

F217 Keramik Fajans 0 0,00 1 0,00 0,00 0,00 F3025

F218 Keramik Skärva 5 3,60 1 23,00 20,00 8,00 F2810

F219 Keramik Fajans 1 0,00 2 0,00 0,00 0,00 R1863

F220 Glas Flaska 1 0,00 1 0,00 0,00 0,00 R1863

F221 Glas Fönsterg-las

1 0,00 2 0,00 0,00 0,00 Gallrat R1863

F222 Bränd lera Tegel 1 0,00 6 0,00 0,00 0,00 R1863



F225 Glas Flaska 2 0,00 2 0,00 0,00 0,00 R1863

F226 Glas Fönsterg-las

2 2,10 1 33,00 17,00 0,00 Gallrat R1863





F231 Horn Kam 2 0,70 1 19,00 10,00 3,00 Frgm Kamskena, samman-satt enkelkam, eld-påverkad.

R2505


F233 Glas Flaska 0 0,00 1 0,00 0,00 0,00 R1197




F237 Fnr utgår



F240 Övrigt Oidentifi-erat

1 9,90 11 0,00 0,00 0,00 Cement-liknande

R2210





2 5,60 5 0,00 0,00 0,00 Cement-liknande

R2210




F246 Fnr utgår









1 4,50 1 32,00 20,00 0,00 Svart R1197



F257 Fnr utgår



F260 Bränd lera Vävtyngd 1 4,60 2 19,00 17,00 0,00 R1468

F261 Skiffer Bryne 0 2,60 1 15,00 15,00 0,00 R1468

F262 Flinta Övrigt/Avfall

0 0,10 1 10,00 6,00 0,00 R1468



F265 Glas Skärva 1 0,30 1 0,00 0,00 0,00 Recent R1468

F266 Fnr utgår



F269 Slagg Slagg 3 7,00 1 27,00 23,00 0,00 R1866

F270 Glas Smälta 1 3,70 1 0,00 0,00 0,00 Ev järnslagg R2580

F271 Bränd lera Övrig 1 1,00 1 0,00 0,00 0,00 R2580

F272 Fnr utgår




F276 Bränd lera Tegel 1 10,00 21 0,00 0,00 0,00 Recent, gallrat

R1864



F279 Bränd lera Bränd lera 2 0,60 1 0,00 0,00 0,00 Gallat R1864










F287 Fnr utgår



F290 Glas Skärva 1 0,20 1 0,00 0,00 0,00 Recent, gallrat

R1858




F294 Bränd lera Tegel 1 2,00 2 0,00 0,00 0,00 Recent R2276




F298 Bränd lera Bränd lera 1 0,30 1 0,00 0,00 0,00 Hårt bränd R2276

F299 Flinta Avslag 2 0,80 1 20,00 15,00 0,00 R2276


F301 Fnr utgår

F302 -F1561

Ben Se bilaga 5

F1562 Järn Nål 1 0,30 1 32,00 2,00 1,00 Frgm Konserverad R1197

F1563 Järn Rembeslag 1 0,50 1 12,00 5,00 0,00 Intakt Tillhör sadel, konserverad

R1197


F1565 Järn Pilspets 3 4,40 1 32,00 12,00 0,00 Defekt Störd stratigrafi

R2580

F1566 Järn Nit 1 3,00 1 0,00 0,00 0,00 Defekt R1197

F1567 Glas Smälta 1 0,10 1 0,00 0,00 0,00 Frgm R2543

F1568 Obr ben Obr ben 4 0,70 1 0,00 0,00 0,00 Frgm Bearbetat ben

R2210

F1569 Obr ben Obr ben 11300,00 Ej analyse-rade

L2

F1570 Br ben Br ben 57,50 Ej analyse-rade

L2


Bilaga 5Benmaterial. Uppsala:653 SAU Rapport 2009:2 O

Emma Sjöling, SAU

Fnr Ruta Stick Art Kroppsdel Benslag/Tand Bendel/

AnmärkningAntal Vikt (g) Obränt/

bränt

302 2210 4 Stor gräsätare Extremiteter Os longum inskickat för C14-datering

1 9,6 OB

303 2210 4 Får/Get Kranium Dens molar 1/2; inskickat för C14-datering

1 7,4 OB

304 991 1 Får/Get Extremiteter Coxae, os acetabu-lum-pubis

1 0,4 OB

305 991 1 Stor gräsätare Kranium Maxilla/ Mandibula

3 5,7 OB

306 991 1 Mellanstort däggdjur

Bål Costa 1 0,1 OB


Os longum/Metapodium

3 1,4 OB

308 991 1 Oidentifierat Obestämt benslag

8 1,9 OB

309 1465 1 Fågel Extremiteter Humerus distal, tamhöns (gallus gallus)

1 0,2 OB

310 1465 1 Fågel Extremiteter Os longum 1 0,3 OB

311 1465 1 Får/Get Hand/Fot T2+T3 1 0,6 OB

312 1465 1 Får/Get Hand/Fot Ci = Carpi intermedium, os

1 0,4 OB

313 1465 1 Får/Get Hand/Fot Talus 1 0,8 OB

314 1465 1 Får/Get Hand/Fot Sesamoideus, os

1 0,1 OB

315 1465 1 Får/Get Hand/Fot Phalanx 3 1 0,8 OB

316 1465 1 Får/Get Hand/Fot Phalanx 1 1 1 OB

317 1465 1 Får/Get Hand/Fot Phalanx 2 epifys 1 0,2 OB

318 1465 1 Får/Get Hand/Fot Phalanx 2 proximal 1 0,2 OB

319 1465 1 Får/Get Bål Axis proximal 1 1,3 OB

320 1465 1 Får/Get Hand/Fot Metapodium distal ledrulle 1 1,3 OB

321 1465 1 Får/Get Extremiteter Ulna distal 2 0,4 OB

322 1465 1 Får/Get Extremiteter Patella 1 1,8 OB

323 1465 1 Får/Get Extremiteter Patella 1 1 OB

324 1465 1 Får/Get Extremiteter Ulna proximal epifys

1 0,5 OB

325 1465 1 Får/Get Extremiteter Femur proximal epifys, trochanter major

1 0,6 OB

326 1465 1 Får/Get Extremiteter Femur distal-medial 1 2,2 OB

327 1465 1 Får/Get Extremiteter Femur proximal, caput

2 3,9 OB

328 1465 1 Får/Get Kranium Temporale, os pars petrosa 1 0,4 OB

329 1465 1 Får/Get Extremiteter Tibia diafys 1 9 OB


Fnr Ruta Stick Art Kroppsdel Benslag/Tand Bendel/Anmärkning

Antal Vikt (g) Obränt/bränt

330 1465 1 Får/Get Bål Vertebra cervicalis

1 0,5 OB

331 1465 1 Får/Get Bål Vertebra thoracicus

1 0,4 OB

332 1465 1 Får/Get Hand/Fot Metatarsale III & IV

diafys 1 0,6 OB


diafys 1 0,1 OB

334 1465 1 Får/Get Hand/Fot Metacarpale III & IV

diafys 1 0,9 OB

335 1465 1 Får/Get Kranium Occipitale, os cond occ 1 4,9 OB

336 1465 1 Får/Get Kranium Dens pd4 i mandibula

1 0,8 OB

337 1465 1 Får/Get Kranium Maxilla + dentes

m P2, P3, P4, M1,M2, M3

3 30,5 OB

338 1465 1 Får/Get Kranium Dens I 1 0,3 OB

339 1465 1 Får/Get Kranium Dens PM/M i mandibula

3 10,8 OB

340 1465 1 Får/Get Kranium Dens PM/M i maxilla

1 4,2 OB

341 1465 1 Får/Get Kranium Dens 3 0,5 OB

342 1465 1 Svin Extremiteter Humerus diafys, caudalt-medi-alt

1 2,9 OB

343 1465 1 Svin Extremiteter Ulna proximal diafys

1 1 OB

344 1465 1 Svin Hand/Fot Cu = Carpi ulnare, os

1 0,8 OB

345 1465 1 Svin Hand/Fot T3 = Tertium, os

1 0,4 OB

346 1465 1 Svin Hand/Fot Metapodium distal epifys 2 1,9 OB

347 1465 1 Svin Hand/Fot Metapodium II/V

proximal 1 0,6 OB

348 1465 1 Svin Hand/Fot Metapodium distal epifys 1 0,3 OB

349 1465 1 Svin Kranium Occipitale, os proc styloideus 2 5,3 OB


distal 1 0,6 OB

351 1465 1 Svin Hand/Fot Phalanx 1 distal 1 0,8 OB

352 1465 1 Svin Hand/Fot Phalanx 1 1 0,9 OB



355 1465 1 Svin Kranium Temporale, os pars petrosa 1 1,2 OB

356 1465 1 Svin Kranium Cranium 3 4,6 OB

357 1465 1 Svin Kranium Maxilla + dentes

m M2, M3 (under utbrott)

1 22,5 OB

358 1465 1 Svin Kranium Premaxilla m I (anlag) 1 3,3 OB

359 1465 1 Svin Kranium Dens M2 1 5,3 OB

360 1465 1 Svin Kranium Dens M 1 3,6 OB

361 1465 1 Svin Kranium Dens PM 3 1,7 OB

362 1465 1 Svin Kranium Dens md 3 2,3 OB

363 1465 1 Svin Kranium Dens C i mandibula 1 4,8 OB




364 1465 1 Svin Kranium Dens I1 i maxilla 2 3,9 OB


366 1465 1 Svin Kranium Dens I 1 0,4 OB

367 1465 1 Svin Kranium Dens 5 1 OB

368 1465 1 Nöt Extremiteter Femur diafys, fossa plantaris

1 49,1 OB

369 1465 1 Nöt Extremiteter Scapula caput 1 8,5 OB

370 1465 1 Nöt Extremiteter Ulna proximal 1 6,2 OB

371 1465 1 Nöt Hand/Fot C4 = Carpale quartum, os

1 7,1 OB

372 1465 1 Nöt Hand/Fot Sesamoideus, os

1 0,8 OB

373 1465 1 Nöt Hand/Fot Carpus 1 2,1 OB

374 1465 1 Nöt Kranium Obestämt benslag

proc styloideus 1 1,5 OB

375 1465 1 Nöt Kranium Dens PM/M 1 4,6 OB

376 1465 1 Nöt Kranium Dens 11 5,5 OB

377 1465 1 Stor gräsätare Kranium Cranium 5 16,6 OB

378 1465 1 Stor gräsätare Bål Costa 4 4 OB


3 2,7 OB

380 1465 1 Stor gräsätare Bål Vertebra 7 8,2 OB

381 1465 1 Stor gräsätare Extremiteter Scapula 4 19 OB

382 1465 1 Stor gräsätare Extremiteter Os longum 9 36,7 OB


Extremiteter Scapula caput 1 1,9 OB



17 18,7 OB


Bål Costa 13 5,3 OB


Hand/Fot Phalanges manus/pedis

6 2,8 OB


Bål Vertebra 34 11,4 OB


Kranium Dens 1 0,1 OB


Kranium Cranium 68 17,8 OB


Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,4 OB


Extremiteter Os longum epifyser 3 2,3 OB

392 1465 1 Däggdjur Kranium Cranium 20 22,5 OB

393 1465 1 Däggdjur Bål Vertebra 4 3,3 OB

394 1465 1 Däggdjur Extremiteter Os longum 2 4 OB

395 1465 1 Däggdjur Bål Costa 1 1,6 OB

396 1465 1 Fisk Vertebra gädda 1, sill 1, karpfisk 2,

7 0,5 OB

397 1465 1 Fisk 1 fiskfjäll, 2 0,1 OB

398 1465 1 Däggdjur Obestämt benslag

4 1,5 BB


6 0,8 BB





644 119,4 OB

401 1465 1 Fågel Bål Vertebra 1 0,2 OB

402 1465 2 Nöt Kranium Mandibula + dentes

proc muscula-ris + Incisiv

2 2,4 OB

403 1465 2 Får/Get Kranium Dens id 1 0,1 OB


405 1465 2 Får/Get Kranium Dens M3 i mandibu-la

1 2,9 OB


1 0,6 OB

407 1465 2 Får/Get Kranium Dens md i maxilla 2 1 OB

408 1465 2 Får/Get Extremiteter Humerus diafys, distal-lateral

1 3,2 OB


410 1465 2 Får/Get Hand/Fot Ct = Centro-tarsale

1 1,1 OB

411 1465 2 Får/Get Extremiteter Malleolus, os 1 0,4 OB

412 1465 2 Får/Get Hand/Fot Phalanx 1 proximal epifys

2 0,5 OB


414 1465 2 Får/Get Hand/Fot Phalanx 1 distal 1 0,3 OB




418 1465 2 Svin Hand/Fot Tc = Tarsi centrale, os

1 2 OB

419 1465 2 Svin Kranium Mandibula vid M3-alveo-len

1 2 OB






425 1465 2 Svin Kranium Dens C i maxilla 1 1,6 OB

426 1465 2 Svin Kranium Dens P4 i mandibula 1 0,6 OB

427 1465 2 Svin Kranium Dens md 2 0,6 OB

428 1465 2 Svin Kranium Dens pd 1 0,1 OB

429 1465 2 Svin Kranium Dens PM/M i maxilla/mandibula

1 1,6 OB

430 1465 2 Svin Kranium Dens I i maxilla 1 0,8 OB

431 1465 2 Svin Kranium Dens tandfr. 9 2 OB


2 2,8 OB


434 1465 2 Stor gräsätare Kranium Mandibula 5 12,9 OB

435 1465 2 Stor gräsätare Kranium Dens 8 2 OB


437 1465 2 Stor gräsätare Extremiteter Scapula 1 5 OB




438 1465 2 Slidhornsdjur Kranium Dens 11 1,2 OB




Extremiteter Os longum 20 27,7 OB


Hand/Fot Metapodium troligtvis får/get

6 5,1 OB


Hand/Fot Metapodium 1 0,6 E


Bål Costa 4 0,7 OB






447 1465 2 Däggdjur Kranium Maxilla/ Mandibula

2 0,5 OB

448 1465 2 Däggdjur Kranium Dens 5 0,6 OB


450 1465 2 Fågel Bål Vertebra 1 0,1 OB


Kranium Temporale, os pars petrosa 1 0,1 BB


7 0,8 BB


600 103,9 OB


1 1,3 OB

455 1465 3 Får/Get Hand/Fot Metapodium distal ledrullefr.

1 0,1 OB

456 1465 3 Nöt Hand/Fot Metapodium distal ledrulle 1 2,1 OB





6 2,7 OB


24 3,1 OB

461 1857 1 Häst Hand/Fot Phalanges manus/pedis

distal led 1 1,8 OB

462 1857 1 Stor gräsätare Kranium Dens 1 0,3 OB

463 1857 1 Däggdjur Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 0,7 OB




30 6 OB


1 0,3 BB

467 1857 2 Svin Kranium Dens 1 0,7 OB









1 1,2 OB


472 1857 2 Däggdjur Kranium Temporale, os pars petrosafr 1 0,3 OB


28 4,3 OB





478 1857 3 Nöt Extremiteter Humerus diafys, distal-lateral

1 33,4 OB

479 1857 3 Häst Kranium Dens PM/M 1 1,6 OB


481 1857 3 Däggdjur Kranium Temporale, os 1 0,8 OB

482 1857 3 Fisk Vertebra torsk 1 0,1 OB


55 11,7 OB


1 0,1 BB




488 1859 1 Däggdjur Os longum/Metapodium

3 2,4 OB


35 7 OB



1 0,7 OB

492 1859 2 Svin Kranium Mandibula m alveoler 1 2,9 OB


494 1859 2 Svin Extremiteter Femur caput 1 1,4 OB

495 1859 2 Får/Get Kranium Dens PM 1 0,8 OB





2 0,6 OB





Hand/Fot Metapodium 2 1 OB


85 13,3 OB


1 0,2 BB

504 1859 3 Svin Kranium Dens M3 i maxilla 1 8,5 OB

505 1859 3 Svin Kranium Dens I 2 1 OB

506 1859 3 Svin Kranium Dens M-fr. 2 1,8 OB

507 1859 3 Svin Kranium Maxilla 1 1,2 OB




508 1859 3 Får/Get Hand/Fot Phalanx 1 proximal epifys

1 0,4 OB


1 1 OB




Bål Costa 1 0,2 OB









2 1,6 OB


78 13,7 OB


1 0,2 BB


1 5,4 OB


521 1859 4 Fågel Coxae, os 1 0,4 OB




525 1859 4 Fisk Cranium abborre (articulare)

1 0,1 OB




Bål Costa 1 0,1 OB

528 1859 4 Däggdjur Kranium Cranium 4 2 OB



49 9,5 OB

531 1860 1 Häst Kranium Temporale, os pars petrosa 1 15,9 OB


533 1860 1 Svin Kranium Dens PM/M 1 0,3 OB

534 1860 1 Stor gräsätare Kranium Cranium 1 2 OB


536 1860 1 Däggdjur Kranium Dens 3 1 OB



4 3,1 OB


38 9 OB


1 0,1 BB


541 1860 2 Svin Kranium Maxilla m alveoler 1 5,7 OB




542 1860 2 Svin Kranium Maxilla/ Mandibula

1 0,9 OB

543 1860 2 Svin Kranium Occipitale, os cond occ 1 1 OB



distal 1 0,3 OB

546 1860 2 Svin Hand/Fot Phalanges manus/pedis

1 0,1 OB

547 1860 2 Stor gräsätare Extremiteter Os longum 1 4 OB







Bål Costa 1 0,1 OB


Hand/Fot Sesamoideus, os

1 0,4 OB





108 17,8 OB


4 1,2 BB









1 1 OB


7 1,2 OB

563 1861 1 Nöt Hand/Fot Phalanx 2 distal 1 1,5 OB




567 1861 1 Däggdjur Kranium Dens 5 1 OB


59 10,3 OB


Bål Vertebra 1 0,3 BB


Obestämt benslag

1 0,3 BB

571 1861 2 Fågel Extremiteter Tibiotarsus distal-lateral, ev. tamhöns (gallus gallus)

1 0,4 OB


573 1861 2 Får/Get Kranium Dens PM/M 1 0,4 OB









579 1861 2 Stor gräsätare Hand/Fot Phalanges manus/pedis

distal 1 1,4 OB




Kranium Temporale, os pars petrosafr. 1 0,4 OB




Kranium Maxilla/ Mandibula

2 0,6 OB


Bål Costa 1 0,7 OB



3 2,2 OB



587 1861 2 Däggdjur Extremiteter Os longum 1 7,7 OB


126 21,1 OB


3 0,3 BB


1 7,8 OB

591 1861 3 Får/Get Hand/Fot Metapodium proximal 1 0,3 OB









Bål Costa 1 0,2 OB




Hand/Fot Metapodium 2 2,4 OB







606 1861 3 Fågel Extremiteter Femur distal-lateral, tamhöns (gallus gallus)

1 0,6 OB


141 20,5 OB





2 0,1 OB


1 1,3 OB

610 1864 1 Får/Get Hand/Fot Carpus 1 0,2 OB

611 1864 1 Svin Kranium Dens PM/M 3 1 OB







Bål Costa 2 0,7 OB






75 14 OB


2 0,2 BB


622 1864 2 Får/Get Hand/Fot Metapodium distal epifys 1 0,6 OB



625 1864 2 Får/Get Kranium Dens PM i maxilla 1 1,5 OB



628 1864 2 Svin Kranium Dens P3 i maxilla 1 1,8 OB



631 1864 2 Svin Kranium Dens PM/M 1 1 OB


633 1864 2 Fisk 2 craniumfr., 3 0,1 OB

634 1864 2 Stor gräsätare Extremiteter Os longum diafys 3 26,4 OB

635 1864 2 Stor gräsätare Hand/Fot Metapodium distal 1 2,1 OB

636 1864 2 Stor gräsätare Kranium Temporale, os pars petrosafr. 1 2,9 OB






Bål Vertebra 13 5 OB






Bål Costa 1 0,2 OB


137 27,1 OB




644 1864 2 Däggdjur Kranium Cranium 1 0,1 BB


2 0,5 BB

646 1864 3 Nöt Kranium Maxilla + dentes

M1, M2 1 74,3 OB

647 1864 3 Får/Get Extremiteter Humerus diafys 1 9,1 OB


1 0,8 OB





distal 1 0,7 OB




656 1864 3 Slidhornsdjur Kranium Dens 4 1 OB

657 1864 3 Fisk 1 0,1 OB







proximal 1 0,2 OB






80 16,7 OB


7 1 BB

666 1864 4 Får/Get Extremiteter Tibia distal 1 1,4 OB

667 1864 4 Får/Get Extremiteter Tibia distal-medialt 1 0,9 OB




671 1864 4 Svin Kranium Dens pd4 i maxilla 1 1 OB



674 1864 4 Däggdjur Kranium Cranium 2 2 OB

675 1864 4 Däggdjur Hand/Fot Metapodium troligtvis får/get

3 4,2 OB


26 6,3 OB

677 1864 4 Däggdjur Kranium Dens 1 0,1 BB


Bål Costa 7 1,9 OB







Extremiteter Coxae, os 2 0,8 OB






Hand/Fot Metapodium troligtvis får/get

4 4,9 OB




687 2210 1 Däggdjur Extremiteter Coxae, os 1 2,1 OB


689 2210 1 Däggdjur Hand/Fot Metapodium 2 1,6 OB




1 0,5 OB




695 2210 1 Nöt Kranium Temporale, os bulla tympanicafr.

1 0,9 OB

696 2210 1 Nöt Hand/Fot Metapodium II/V

1 1,1 OB

697 2210 1 Nöt Extremiteter Os longum 1 1,8 OB

698 2210 1 Får/Get Extremiteter Radius diafys 2 7,1 OB


diafys 1 4,2 OB

700 2210 1 Får/Get Bål Vertebra lumbalis

1 1,4 OB


proximal 1 1,1 OB

702 2210 1 Får/Get Hand/Fot C4 = Carpale quartum, os

1 0,5 OB

703 2210 1 Får/Get Hand/Fot Metapodium distal ledfr. 1 0,3 OB

704 2210 1 Får/Get Hand/Fot Metapodium distal ledfr. 1 0,4 OB

705 2210 1 Får/Get Bål Costa caput 1 0,3 OB


1 0,2 OB

707 2210 1 Får/Get Kranium Dens P i maxilla 2 1,5 OB


709 2210 1 Svin Extremiteter Humerus diafys 1 3 OB

710 2210 1 Svin Extremiteter Radius diafys 2 3,6 OB

711 2210 1 Svin Bål Vertebra thoracicus

1 1,1 OB

712 2210 1 Svin Extremiteter Humerus diafys 1 4,7 OB

713 2210 1 Svin Bål Costa 1 0,7 OB

714 2210 1 Svin Hand/Fot Sesamoideus, os

1 0,3 OB

715 2210 1 Svin Hand/Fot Metacarpale IV, os

distal 1 0,7 OB




716 2210 1 Svin Extremiteter Tibia distal epifys 1 2,5 OB

717 2210 1 Svin Hand/Fot Ca = Carpi accessorium,

1 1 OB

718 2210 1 Svin Hand/Fot Metacarpale II, os

distal 1 0,6 OB

719 2210 1 Svin Kranium Temporale, os bulla tympanica

3 0,6 OB

720 2210 1 Svin Kranium Premaxilla 1 5,1 OB




m alveoler 2 1,6 OB


m P4, M1 (halv) 1 10,3 OB





729 2210 1 Svin Kranium Dens I1 i maxilla (anlag)

2 1,1 OB

730 2210 1 Svin Kranium Dens I2 i maxilla (en defekt)

2 1,1 OB

731 2210 1 Svin Kranium Dens pd1 1 0,2 OB


733 2210 1 Svin Kranium Dens pm (nedsliten) 1 0,2 OB


735 2210 1 Svin Kranium Dens I i mandibula 1 0,4 OB


737 2210 1 Fågel Hand/Fot Phalanges pedis

distal 1 0,1 OB

738 2210 1 Fågel Extremiteter Os longum diafys 1 0,1 OB

739 2210 1 Fisk Vertebra gös 1, karpfisk (id?) 1

2 0,1 OB

740 2210 1 Fisk 3 0,1 OB


Extremiteter Os longum 3 1,1 BB


Kranium Cranium 6 1,5 BB

743 2210 1 Svin Kranium Occipitale, os proc jugularis 1 0,2 BB


33 4,9 BB


685 131,3 OB

746 2210 2 Får/Get Extremiteter Coxae, os acetabu-lum-ischii

1 0,7 OB

747 2210 2 Får/Get Extremiteter Ulna proximal epifys

1 0,3 OB

748 2210 2 Får/Get Extremiteter Radius proximal-me-dial

1 0,7 OB


proximal-lat-eral

1 0,5 OB





proximal 1 0,3 OB


proximal 1 1,7 OB


753 2210 2 Får/Get Extremiteter Ulna proximal, ledytan

1 1,6 OB

754 2210 2 Får/Get Extremiteter Tibia diafys 1 20,1 OB

755 2210 2 Får/Get Kranium Cranium proc mastoide-us

1 2,3 OB

756 2210 2 Får/Get Extremiteter Patella 1 1,5 OB


758 2210 2 Får/Get Kranium Occipitale, os bulla tympanica

1 1,3 OB


1 0,5 OB

760 2210 2 Får/Get Extremiteter Femur proximal epifys

1 1,1 OB



1 0,9 OB


1 1,4 OB

764 2210 2 Får/Get Kranium Dens I (anlag) 2 0,4 OB

765 2210 2 Får/Get Hand/Fot Cr = Carpi radiale, os

1 0,7 OB

766 2210 2 Får/Get Hand/Fot C2 + C3 1 0,7 OB

767 2210 2 Svin Extremiteter Humerus diafys 1 13,4 OB

768 2210 2 Svin Extremiteter Scapula spina 1 12,7 OB

769 2210 2 Svin Kranium Frontale, os orbita 3 10,6 OB

770 2210 2 Svin Kranium Occipitale, os - Frontale, os

1 14,1 OB

771 2210 2 Svin Kranium Cranium 10 12 OB

772 2210 2 Svin Bål Vertebra lumbalis

1 0,7 OB


distal 1 0,5 OB

774 2210 2 Svin Hand/Fot C4 = Carpale quartum, os

1 1,4 OB

775 2210 2 Får/Get Extremiteter Femur proximal, epifys, trochanter major

1 0,7 OB


distal 1 0,1 OB

777 2210 2 Svin Hand/Fot Talus 1 0,5 OB

778 2210 2 Svin Hand/Fot Metatarsale V, os

1 2,5 OB

779 2210 2 Svin Hand/Fot Metacarpale III, os

1 2,6 OB



P4 1 4,8 OB




782 2210 2 Svin Kranium Dens I2 i maxilla 1 1 OB


784 2210 2 Svin Kranium Dens M3 i mandibu-la

1 5,9 OB

785 2210 2 Svin Kranium Dens md1 i maxilla 1 0,8 OB

786 2210 2 Svin Kranium Dens pd2 i mandibula

1 0,3 OB


788 2210 2 Svin Kranium Dens I1 (anlag) i maxilla

1 0,1 OB


790 2210 2 Svin Kranium Dens P i maxilla 1 0,9 OB



1 0,3 OB

793 2210 2 Häst Kranium Dens PM/M i mandibula

1 36,8 OB

794 2210 2 Häst Extremiteter Radius + Ulna diafys 1 30,2 OB

795 2210 2 Nöt Bål Costa 1 18,2 OB

796 2210 2 Nöt Extremiteter Ulna diafys 1 4,3 OB

797 2210 2 Nöt Extremiteter Ulna diafys 1 11 OB



800 2210 2 Nöt Kranium Dens I (anlag) 2 0,5 OB



803 2210 2 Stor gräsätare Extremiteter Scapula 1 4,3 OB




807 2210 2 Däggdjur Bål Costa 3 4 OB



Extremiteter Scapula 6 7,2 OB





3 0,5 OB


Extremiteter Os longum epifyser 3 2,1 OB


Bål Sacrum 2 4 OB


Bål Costa 16 6,8 OB





817 2210 2 Liten gnagare Cranium 1 0,3 OB




818 2210 2 Liten gnagare Humerus Åkersork (Microtus agrestis)

1 0,1 OB

819 2210 2 Fågel Extremiteter Femur proximal, tamhöns (gallus gallus)

1 0,4 OB

820 2210 2 Fisk Vertebra 7 0,3 OB

821 2210 2 Fisk 1 fiskfjäll, mört (svalgtänder),

16 1,9 OB


623 114 OB


Kranium Dens 1 0,1 BB



3 0,4 BB


Kranium Temporale, os pars petrosa 2 0,6 BB


Hand/Fot Metapodium 2 1,3 BB

827 2210 2 Svin Kranium Frontale, os vid orbita 1 0,5 BB


Kranium Occipitale, os cond occ 1 0,6 BB




26 3,6 BB

831 2210 3 Får/Get Hand/Fot Metapodium 3 10,8 OB


1 1 OB


1 0,8 OB

834 2210 3 Får/Get Hand/Fot Metapodium distal 1 0,8 OB


1 1,5 OB


proximal-lat-eral

1 0,6 OB

837 2210 3 Får/Get Hand/Fot Calcaneus epifys 1 0,5 OB

838 2210 3 Får/Get Hand/Fot Calcaneus distal led 1 0,6 OB



841 2210 3 Får/Get Bål Axis dens axisfr. 1 1,2 OB

842 2210 3 Får/Get Extremiteter Humerus distal-medialt 1 1,1 OB

843 2210 3 Får/Get Extremiteter Tibia distal 1 2,4 OB

844 2210 3 Får/Get Extremiteter Humerus distal-medialt 1 2,5 OB



1 1,8 OB

847 2210 3 Får/Get Kranium Dens pd/md i maxilla

1 0,5 OB

848 2210 3 Får/Get Kranium Dens P i maxilla 1 1,6 OB


1 2,1 OB





851 2210 3 Svin Hand/Fot Ca = Carpi accessorium, os

1 0,5 OB


1 2,8 OB



855 2210 3 Svin Hand/Fot Metapodium distal 1 0,5 OB

856 2210 3 Svin Bål Costa 1 2 OB

857 2210 3 Svin Extremiteter Scapula 2 9,7 OB

858 2210 3 Svin Extremiteter Femur diafys 1 5 OB

859 2210 3 Svin Extremiteter Humerus distal 1 3,7 OB

860 2210 3 Svin Kranium Mandibula m albveoler för C, P1, P2 samt fogen

2 14,5 OB






866 2210 3 Svin Kranium Dens PM i mandibu-la

1 0,4 OB

867 2210 3 Svin Kranium Dens I i mandibula (anlag)

1 0,2 OB

868 2210 3 Nöt Hand/Fot Phalanges manus/pedis

1 1,4 OB

869 2210 3 Nöt Kranium Hyoideum, os 1 3,2 OB

870 2210 3 Nöt Kranium Temporale, os pars petrosafr 1 1,4 OB

871 2210 3 Nöt Extremiteter Humerus diafys 1 18,1 OB


873 2210 3 Nöt Kranium Dens PM/M i maxilla

1 15,7 OB

874 2210 3 Nöt Kranium Dens I 1 0,9 OB

875 2210 3 Nöt Kranium Dens pd4 i mandibula

2 4,5 OB

876 2210 3 Nöt Kranium Dens P2 i maxilla 1 4 OB



879 2210 3 Stor gräsätare Kranium Cranium 1 5 OB






Extremiteter Scapula 1 2 OB


Extremiteter Radius diafys 2 8,1 OB


Extremiteter Femur distal 3 4 OB







Kranium Mandibula 1 1 OB



2 0,5 OB








Kranium Dens 5 1 OB

893 2210 3 Liten gnagare Mandibula Skogsmus 1 0,1 OB


895 2210 3 Däggdjur Kranium Cranium bl a pars petrosafr.

13 12,5 OB



898 2210 3 Däggdjur Hand/Fot Phalanges manus/pedis

1 0,7 OB


900 2210 3 Fisk Vertebra torsk 2, karpfisk 1,

5 0,3 OB

901 2210 3 Fisk 2 fiskfjäll, braxen (svalgtänder) 1, mört (svalgtänder) 1,

11 0,6 OB


544 131,5 OB

903 2210 3 Får/Get Kranium Mandibula cond mand 1 0,8 BB

904 2210 3 Svin Kranium Dens PM/M 1 0,2 BB


1 0,4 BB


Bål Costa 6 1,3 BB






Kranium Cranium pars petrosafr. 5 1 BB



84 13,1 BB









1 0,9 OB


1 0,8 OB


1 0,4 OB


1 0,1 OB

920 2210 4 Får/Get Hand/Fot Metapodium proximal 1 0,1 OB





1 0,5 OB

925 2210 4 Får/Get Kranium Dens pd3 i maxilla 1 1,1 OB




1 0,1 OB

929 2210 4 Får/Get Kranium Dens P/M i maxilla 1 5 OB




933 2210 4 Får/Get Hand/Fot Metapodium 6 11 OB

934 2210 4 Svin Hand/Fot C4 = Carpale quartum, os

1 0,1 OB

935 2210 4 Svin Hand/Fot Metapodium distal 1 0,8 OB



938 2210 4 Svin Hand/Fot Phalanx 2 proximal epifys

1 0,1 OB



941 2210 4 Svin Kranium Dens P4 1 1,9 OB

942 2210 4 Svin Kranium Dens P4 (anlag) 1 1,6 OB

943 2210 4 Svin Kranium Dens md1 1 0,8 OB

944 2210 4 Svin Kranium Dens M i maxilla 1 1,7 OB

945 2210 4 Svin Kranium Dens PM i maxilla 1 0,3 OB

946 2210 4 Svin Kranium Dens C 1 0,2 OB

947 2210 4 Häst Kranium Dens PM/M 1 6,9 OB


1 0,6 OB



951 2210 4 Nöt Hand/Fot Metapodium 1 3,4 OB

952 2210 4 Nöt Bål Vertebra cervicalis

1 10,5 OB

953 2210 4 Nöt Bål Vertebra lumbalis

1 4,5 OB




954 2210 4 Nöt Extremiteter Ulna proximal ledfr. 1 4,3 OB







Bål Costa 5 0,9 OB





1 0,2 OB


Extremiteter Tibia 1 2,9 OB


Extremiteter Radius 2 3,2 OB




965 2210 4 Däggdjur Extremiteter Scapula 1 3,6 OB



968 2210 4 Däggdjur Kranium Mandibula 2 2,3 OB


970 2210 4 Fisk Vertebra gädda 1 0,1 OB

971 2210 4 Fisk 1 fiskfjäll, 2 craniumfr.

4 0,4 OB


bearbetat, del av artefakt?, hullingar?

1 0,8 OB


1 0,4 E



1 0,1 BB




20 3 BB


352 82 OB

978 2210 5 Nöt Kranium Temporale, os pars petrosafr. 1 0,9 OB


Bål Costa 1 0,5 OB




8 0,9 OB


2 0,2 BB

983 1863 1 Svin Hand/Fot Ci = Carpi intermedium, os

1 2,3 OB

984 1863 1 Svin Kranium Dens M i maxilla 1 4,4 OB







988 1863 1 Fågel Extremiteter Tibiotarsus distal, ev. tamhöns (gallus gallus)

1 0,8 OB



Bål Costa 1 0,2 OB









996 1863 1 Fisk Vertebra karpfisk 1 0,1 OB


72 13,4 OB


1 0,1 BB


1 0,2 OB


proximal 1 0,7 OB






1006 1863 2 Svin Kranium Dens I1 1 0,3 OB





Bål Costa 1 1,2 OB






Hand/Fot Phalanx 1 proximal 1 0,5 OB


Obestämt benslag

7 1,4 OB




100 19,2 OB

1018 1863 2 Får/Get Hand/Fot Phalanx 1 distal 1 0,4 BB







5 0,6 BB




1024 1863 3 Får/Get Extremiteter Radius diafys 1 2 OB



1027 1863 3 Häst Kranium Dens pd/pm 1 4 OB

1028 1863 3 Nöt Extremiteter Scapula 1 9,7 OB





Bål Costa 2 0,6 OB





1034 1863 3 Fisk Vertebra 1 0,1 OB

1035 1863 3 Fisk 1 fiskfjäll, 2 0,1 OB


93 13,5 OB


Extremiteter Os longum 1 0,7 E


1 0,1 BB

1039 1866 1 Får/Get Hand/Fot Cu = Carpi ulnare, os

1 0,5 OB




1043 1866 1 Nöt Kranium Dens PM/M i maxilla

1 23 OB





37 9,1 OB


1 7,1 OB



1050 1866 2 Fisk 1 0,3 OB




12 4,3 OB





9 1 OB




1056 1927 1 Nöt Hand/Fot Metatarsale III & IV

diafys 1 6,1 OB



Extremiteter Patella 1 0,9 OB


Kranium Dens PM 1 0,2 OB





29 6,3 OB



13 2,1 OB



5 0,6 OB


1 0,3 OB

1068 1863 2 Fågel Extremiteter Scapula caput, tamhöns (gallus gallus)

1 0,1 OB


1070 2276 1 Får/Get Extremiteter Humerus distal epifys 1 0,5 OB




I1, I2 1 4,7 OB



1 0,2 OB



1078 2276 1 Svin Extremiteter Scapula distal m spina 1 0,1 OB

1079 2276 1 Nöt Kranium Dens PM i maxilla 1 6,7 OB

1080 2276 1 Nöt Hand/Fot Phalanx 1 1 17,2 OB












1087 2276 1 Stor gräsätare Bål Costa 1 10,2 OB


1089 2276 1 Stor gräsätare Os longum/Metapodium

1 3 OB






154 23,7 OB



3 0,1 BB

1094 2276 2 Svin Kranium Maxilla 1 2,6 OB

1095 2276 2 Svin Kranium Dens pd/md 1 0,9 OB

1096 2276 2 Svin Kranium Dens id i mandibula 1 0,1 OB


1098 2276 2 Får/Get Hand/Fot Calcaneus lateral 2 2,4 OB



1 0,5 OB


1 5,4 OB














5 1,6 OB





226 35,3 OB


Vertebra coccygis = vert caudalis

1 0,1 BB


5 1,5 OB



3 0,6 OB


Bål Costa 1 0,4 OB


4 0,4 OB

1121 1466 1 Liten gnagare Maxilla + dentes

Vattensork (Ar-vicola terrestris)

1 0,1 OB

1122 1466 1 Räv Hand/Fot Metacarpale IV, os

1 0,8 OB

1123 1466 1 Fågel Extremiteter Ulna proximal, tamhöns (gallus gallus)

1 0,2 OB




1124 1466 1 Fågel Bål Sternum gåsfågel 1 1 OB


1 0,6 OB

1126 1466 1 Får/Get Extremiteter Humerus distal-lateral 1 3,3 OB



3 1,8 OB



proximal + diafys

1 13,1 OB



1133 1466 1 Får/Get Kranium Dens pd4 1 0,6 OB

1134 1466 1 Svin Extremiteter Ulna 1 0,8 OB


1136 1466 1 Svin Hand/Fot C3 = Carpale tertium, os

1 1,5 OB

1137 1466 1 Svin Hand/Fot T2+T3 1 0,2 OB

1138 1466 1 Svin Hand/Fot Cu = Carpi ulnare, os

1 0,4 OB

1139 1466 1 Svin Kranium Temporale, os pars petrosafr. 1 0,5 OB

1140 1466 1 Svin Kranium Zygomaticum, os

vid orbita 1 7,6 OB

1141 1466 1 Svin Kranium Premaxilla m alveoler för I1, I2

1 4,9 OB

1142 1466 1 Svin Kranium Mandibula + dentes

m I2 (anlag), C (under utbrott), P1 (anlag), M1, M2, M3 (anlag)

1 64,8 OB

1143 1466 1 Svin Kranium Mandibula + dentes

m M1,M2, M3 (anlag)

1 63,5 OB


M1 1 6,4 OB

1145 1466 1 Svin Kranium Dens I2 (anlag) i mandibula

1 0,6 OB

1146 1466 1 Svin Kranium Dens I1 (anlag) i mandibula

1 1,4 OB




1150 1466 1 Svin Kranium Dens C i mandibula (anlag)

1 2,1 OB


1 0,8 OB



1154 1466 1 Svin Kranium Dens PM (anlag) i mandibula

1 0,2 OB







1158 1466 1 Häst Bål Costa 1 10,3 OB

1159 1466 1 Häst Hand/Fot Tarsus 1 1,5 OB

1160 1466 1 Nöt Extremiteter Coxae, os acetabulum 1 82,7 OB

1161 1466 1 Nöt Bål Costa 1 13,7 OB

1162 1466 1 Nöt Hand/Fot Metapodium 1 6,2 OB

1163 1466 1 Nöt Hand/Fot Phalanx 1 distal ledfr. 1 1,4 OB

1164 1466 1 Nöt Extremiteter Ulna proximal ledfr. 1 2,7 OB

1165 1466 1 Nöt Kranium Dens pd4 1 3,2 OB

1166 1466 1 Nöt Kranium Dens PM/M (anlag) 1 4,3 OB




Bål Costa 8 1,8 OB









4 1,8 OB


Extremiteter Os longum diafyser 23 40,7 OB




Extremiteter Femur proximal, caput

1 0,3 OB


Extremiteter Coxae, os acetabulum 1 0,7 OB




1181 1466 1 Däggdjur Extremiteter Coxae, os 2 5,4 OB

1182 1466 1 Däggdjur Kranium Mandibula 1 2,5 OB


1184 1466 1 Fisk Vertebra torsk 1, gös 1 2 0,1 OB

1185 1466 1 Fisk 8 0,6 OB


488 103 OB


16 2,9 BB




1 2,7 OB



proximal-me-dial + diafys

1 3,4 OB






1 1,7 OB


1 1,9 OB

1196 1466 2 Får/Get Kranium Occipitale, os 1 6,1 OB

1197 1466 2 Får/Get Extremiteter Ulna diafys 1 2,3 OB

1198 1466 2 Får/Get Extremiteter Radius distal epifys 1 1,1 OB


1200 1466 2 Får/Get Extremiteter Humerus diafys 1 5,6 OB


1202 1466 2 Får/Get Hand/Fot Calcaneus epifys 1 0,3 OB


proximal 1 0,5 OB


proximal 1 0,8 OB

1205 1466 2 Får/Get Hand/Fot Ca = Carpi accessorium, os

1 0,4 OB

1206 1466 2 Fisk 1 0,1 OB

1207 1466 2 Svin Extremiteter Coxae, os iliumfr. 1 8,6 OB

1208 1466 2 Svin Kranium Occipitale, os cond occ 1 1,9 OB




1212 1466 2 Svin Kranium Frontale, os vid orbita 1 0,7 E





1 0,2 OB

1217 1466 2 Svin Kranium Premaxilla 1 11,1 OB


m M1, M2, M3 1 38,5 OB


1220 1466 2 Svin Kranium Dens id i mandibula 1 0,3 OB


1222 1466 2 Svin Kranium Dens I i mansdibula 1 0,1 OB



1225 1466 2 Häst Hand/Fot Phalanx 1 1 53,5 OB

1226 1466 2 Nöt Extremiteter Humerus diafys, caudalt 1 37,8 OB

1227 1466 2 Nöt Extremiteter Humerus diafys, tub deltoidea

1 10,8 OB

1228 1466 2 Nöt Kranium Mandibula 1 5,5 OB

1229 1466 2 Nöt Hand/Fot Phalanx 2 proximal 1 2,1 OB


1231 1466 2 Nöt Hand/Fot Metapodium distal ledrulle 2 2,3 OB

1232 1466 2 Nöt Hand/Fot Phalanx 3 proximal epifys

1 0,3 OB

1233 1466 2 Nöt Hand/Fot Metacarpale V, os

1 1 OB





1235 1466 2 Nöt Kranium Dens I 1 1 OB

1236 1466 2 Nöt Kranium Dens PM/M (anlag) i maxilla

1 6,6 OB


1 1,8 OB

1238 1466 2 Nöt Kranium Dens PM/M 5 5 OB





1243 1466 2 Stor gräsätare Hand/Fot Carpi/tarsi, os 1 6,2 OB

1244 1466 2 Stor gräsätare Kranium Temporale, os pars petrosafr. 1 1,3 OB


4 11,8 OB

1246 1466 2 Stor gräsätare Kranium Occipitale, os proc jugularis 1 1,5 OB







1 0,2 OB


Bål Costa 9 2,9 OB



2 0,8 OB




Extremiteter Os longum diafys 17 23,6 OB


Extremiteter Os longum epifys 1 1,4 OB

1255 1466 2 Däggdjur Bål Vertebra 1 1 OB

1256 1466 2 Däggdjur Kranium Cranium bl.a. pars petrosafr.

3 2,3 OB



1259 1466 2 Däggdjur Extremiteter Scapula 1 1 OB


303 87,5 OB


Bål Vertebra 1 0,1 E


Bål Vertebra 1 0,1 BB



26 4 BB

1265 1466 3 Får/Get Kranium Dens pd3 1 0,3 OB



1 5,6 OB

1268 1466 3 Får/Get Kranium Dens P2 i maxilla 1 0,4 OB

1269 1466 3 Får/Get Kranium Dens P i mandibula 1 0,2 OB










1 3,2 OB

1276 1466 3 Svin Extremiteter Radius distal epifys 1 1,1 OB





1 0,2 OB



1283 1466 3 Nöt Extremiteter Radius + Ulna diafys 2 40,5 OB

1284 1466 3 Nöt Kranium Dens PM/M (anlag) 3 4,6 OB




Kranium Mandibula 3 0,8 OB




Bål Costa 2 0,8 OB








1294 1466 3 Däggdjur Kranium Occipitale, os proc jugularis 1 0,4 OB




1298 1466 3 Stor gräsätare Extremiteter Coxae, os 1 6,5 OB


290 54,9 OB


9 1 BB



1303 1467 1 Svin Kranium Temporale, os 1 6,9 OB

1304 1467 1 Svin Kranium Occipitale, os- Temporale

1 8,9 OB

1305 1467 1 Svin Kranium Frontale, os 1 3,9 OB

1306 1467 1 Svin Kranium Nasale, os 2 6,7 OB


1 1,3 OB




1308 1467 1 Svin Kranium Frontale, os vid orbita 1 7,1 OB


m alveoler 1 1,1 OB


m P3, P4, M1, M2, M3 (fr.)

1 19,6 OB





1315 1467 1 Svin Kranium Dens pd4 i maxilla 1 1,6 OB



1 0,8 OB




1 0,4 OB



1323 1467 1 Svin Kranium Dens I (anlag) 1 0,3 OB

1324 1467 1 Svin Kranium Dens P1 2 0,7 OB




1328 1467 1 Svin Extremiteter Ulna proximal led 1 7,5 OB


1 1,4 OB

1330 1467 1 Svin Hand/Fot Sesamoideus, os

1 0,4 OB


1332 1467 1 Svin Hand/Fot Ca = Carpi accessorium, os

1 0,9 OB



2 0,3 OB

1335 1467 1 Svin Hand/Fot Metatarsale V, os

distal 1 0,4 OB

1336 1467 1 Svin Bål Vertebra lumbalis

1 0,7 OB

1337 1467 1 Svin Extremiteter Scapula spina, caput 2 0,8 OB

1338 1467 1 Får/Get Extremiteter Ulna diafys 1 1 OB


1340 1467 1 Får/Get Extremiteter Humerus distal-medial 1 0,8 OB

1341 1467 1 Får/Get Extremiteter Femur distal-lateral 1 1,3 OB

1342 1467 1 Får/Get Extremiteter Femur distal led 1 0,6 OB


1344 1467 1 Får/Get Extremiteter Radius distal epifys 1 2,2 OB

1345 1467 1 Får/Get Extremiteter Femur proximal epifys

1 0,8 OB






1 1,5 OB


1 1,1 OB


1 0,5 OB

1350 1467 1 Får/Get Hand/Fot Ca = Carpi accessorium, os

1 0,4 OB


1352 1467 1 Får/Get Extremiteter Tibia distal epifys 1 1,1 OB


1354 1467 1 Får/Get Extremiteter Scapula 1 3,7 OB

1355 1467 1 Får/Get Extremiteter Ulna proximal led 1 0,4 OB


1 0,4 OB




1360 1467 1 Får/Get Hand/Fot Metapodium distal ledrulle 1 1 OB


1362 1467 1 Får/Get Extremiteter Coxae, os iliumfr. 1 5 OB

1363 1467 1 Får/Get Bål Costa 1 2,4 OB



proximal + diafys

1 17,6 OB


diafys 1 8,2 OB


1368 1467 1 Får/Get Kranium Mandibula corpus m alveoler

2 10,5 OB

1369 1467 1 Får/Get Kranium Mandibula distal 1 1,5 OB

1370 1467 1 Får/Get Kranium Mandibula 3 3,1 OB



2 7,3 OB

1373 1467 1 Får/Get Kranium Dens M i maxilla 4 24,4 OB

1374 1467 1 Får/Get Kranium Dens P3 i mandibula 1 0,6 OB


1376 1467 1 Får/Get Kranium Dens pd4 i maxilla 1 1 OB

1377 1467 1 Får/Get Kranium Cornu troligtvis get (Capra hircus)

1 3 OB

1378 1467 1 Nöt Hand/Fot Ci = Carpi intermedium, os

1 6,7 OB

1379 1467 1 Nöt Hand/Fot T2+T3 1 2,6 OB

1380 1467 1 Nöt Kranium Occipitale, os proc jugularis 1 2,1 OB

1381 1467 1 Nöt Hand/Fot Sesamoideus, os

1 0,9 OB





1383 1467 1 Nöt Hand/Fot Phalanges manus/pedis

proximal 1 0,5 OB

1384 1467 1 Nöt Kranium Cornu 2 0,9 OB





1389 1467 1 Fågel Extremiteter Humerus proximal, troligtvis tamhöns (gallus gallus)

1 0,1 OB

1390 1467 1 Fågel Extremiteter Ulna proximal, tamhöns (gallus gallus)

1 0,2 OB

1391 1467 1 Fågel Extremiteter Femur proximal (caput), troligtvis tamhöns (gallus gallus)

1 0,3 OB

1392 1467 1 Fågel Hand/Fot Tarsometatar-sus

diafys 1 0,2 OB

1393 1467 1 Fågel Hand/Fot Tarsometatar-sus

distal, tamhöns (gallus gallus)

1 0,3 OB

1394 1467 1 Fågel Hand/Fot Phalanges pedis

1 0,1 OB

1395 1467 1 Fågel Extremiteter Ulna småfågel, (sparvstorlek)

1 0,1 OB



Bål Costa 7 1,2 OB



7 3,5 OB






Bål Costa 7 5,6 OB


Extremiteter Coxae, os 2 3 OB










proximal 1 0,4 OB

1408 1467 1 Stor gräsätare Extremiteter Os longum diafyser 6 34,6 OB









1414 1467 1 Däggdjur Extremiteter Patella 1 1,5 OB


1416 1467 1 Fisk Vertebra karpfisk 4, 10 0,6 OB

1417 1467 1 Fisk 6 fiskfjäll, abborre (quadratum) 1

24 1,3 OB


1046 220 OB

1419 1467 1 Däggdjur Kranium Cranium 9 3 BB


1421 1467 1 Svin Kranium Dens 1 0,2 BB


64 10,9 BB

1423 1467 3 Svin Kranium Mandibula ramus 1 22,7 OB



1426 1467 3 Svin Kranium Nasale, os 1 1,1 OB


1 0,2 OB


1429 1467 3 Svin Hand/Fot Calcaneus proximal 1 0,3 OB



1 0,4 OB

1432 1467 3 Svin Extremiteter Scapula 1 4 OB




1436 1467 3 Svin Kranium Dens I i mandibula (anlag)

1 0,2 OB






1 0,9 OB






1447 1467 3 Svin Kranium Dens PM i mandibu-la (anlag)

1 0,4 OB

1448 1467 3 Svin Kranium Dens PM i mandibu-la

1 0,3 OB

1449 1467 3 Svin Kranium Dens M (anlag) 1 0,9 OB






1452 1467 3 Häst Bål Atlas facies art caudalis

1 2,8 OB

1453 1467 3 Häst Hand/Fot Metacarpale III, os

proximal-dor-sal

1 13,6 OB

1454 1467 3 Nöt Hand/Fot Phalanx 3 proximal 1 6,8 OB

1455 1467 3 Nöt Kranium Frontale, os vid orbita 1 4,7 OB

1456 1467 3 Nöt Extremiteter Coxae, os ischii, vid symfysfogen

1 5,6 OB

1457 1467 3 Nöt Hand/Fot Metapodium distal ledrullefr.

1 0,3 OB

1458 1467 3 Nöt Extremiteter Ulna proximal-lat-eral

1 4,5 OB


1460 1467 3 Nöt Kranium Dens P2 i maxilla 1 3,8 OB


1 4,4 OB


1 2,6 OB

1463 1467 3 Nöt Kranium Dens pd 1 0,9 OB


1465 1467 3 Får/Get Extremiteter Scapula 1 7,1 OB


1 0,1 OB


1468 1467 3 Får/Get Extremiteter Ulna proximal led 1 1 OB

1469 1467 3 Får/Get Extremiteter Ulna distal diafys 1 1,1 OB

1470 1467 3 Får/Get Extremiteter Humerus distal-medial 1 1 OB

1471 1467 3 Får/Get Extremiteter Radius proximal-lat-eral

1 1 OB

1472 1467 3 Får/Get Extremiteter Coxae, os acetabu-lum-pubis

1 0,7 OB

1473 1467 3 Får/Get Hand/Fot Calcaneus lateral 1 1,6 OB








1481 1467 3 Får/Get Kranium Dens M i maxilla 1 6,1 OB

1482 1467 3 Får/Get Kranium Dens M i mandibula 1 3,4 OB

1483 1467 3 Får/Get Kranium Dens P4 i mandibula 1 1,5 OB

1484 1467 3 Får/Get Kranium Dens pd2 i maxilla 2 1 OB




1 0,6 OB




1488 1467 3 Får/Get Kranium Dens id 1 0,1 OB







Bål Costa 6 2,3 OB



3 0,9 OB









3 0,7 OB






Extremiteter Os longum epifys 1 0,8 OB


Extremiteter Os longum distal/proximal

2 1,1 OB



2 2,3 OB

1505 1467 3 Stor gräsätare Bål Costa caput 1 1,9 OB




1 0,5 OB





1513 1467 3 Fisk 2 0,1 OB


1515 1467 3 Svin Kranium Dens PM/M 1 0,1 BB

1516 1467 3 Får/Get Extremiteter Humerus distal 2 1,2 BB


proximal 1 0,4 BB




Bål Costa 2 0,3 BB

1520 1467 3 Däggdjur Kranium Temporale, os pars petrosafr. 2 0,8 BB


Kranium Dens 1 0,1 BB





36 5,1 BB



2 0,3 BB


4 0,3 OB

1525 1467 2 Stor gräsätare Hand/Fot Metapodium 1 2,7 E



1 0,1 E


1 0,1 OB


1530 1865 1 Fisk Cranium 1 0,1 OB

1531 1865 1 Liten gnagare Femur proximal 1 0,1 OB








Kranium Temporale, os pars petrosafr. 1 0,4 OB








85 14,5 OB

1541 1865 2 Skogshare Hand/Fot Metacarpale III & IV

proximal 1 0,1 OB








1 0,5 OB




86 14,5 OB


1550 1865 3 Svin Kranium Dens I i maxilla 1 0,4 OB






2 0,7 OB







Bål Costa 1 0,5 OB






1560 1865 3 Stor gräsätare Hand/Fot Metapodium 3 5,3 OB


79 14,8 OB


Bilaga 6. Konserveringsrapport

Uppdragsrapport nr 126

Konserveringsrapport UPPLAND

Uppsala stad, Ultuna, RAÄ 653

Lena Holmquist Olausson

Stockholms Universitet April 2009


Konserveringsrapport På uppdrag av SAU - Societas Archaeologica Upsaliensis har ett fyndmaterial från Up, Uppsala stad, Ultuna, Raä 653, bestående av metallföremål konserverats vid Arkeologiska forskningslaboratoriet under perioden november 2008 -februari 2009. I uppdraget har även ingått att behandla föremål av ben och horn samt glaspärlor. A . BLY/BLYLEGERING Fnr 47 Odefinierat Fnr 48 Odefinierat TILLSTÅND FÖRE BEHANDLING Föremålen var endast lätt oxiderade och allmäntillståndet bedömdes som gott. BEHANDLING Fragmenten behandlades på följande sätt: 2% EDTA-lösning och därefter i 4%, pH-värde 6,5 och med temperaturen 40o under sammanlagt 20-30 minuter. Efter lakningarna sköljdes föremålen omsorgsfullt i avjoniserat vatten. Ultraljudsbehandlingar upprepade gånger (1min/gång) i avjoniserat vatten. Putsning och polering med roterande dentaltrissor.I syftet att avlägsna eventuella klorider lakades fragmenten i destillerat vatten tillsatt med di-Natriumvätefosfat (1%) tills tester visade att de var kloridfria (<5ppm). Avslutningsvis torkades fragmenten i värmeugn (60o) varefter de impregnerades med bivax. RESULTAT AV BEHANDLINGEN Efter avslutad behandling uppvisade föremålen i stort sett stabila och – så långt det var möjligt- frilagda ytor. Fragmenten har fått beteckningen bly/blylegering men metallen kan endast med säkerhet fastställas genom en laboratorieanalys. B. Cu-leg/förgyllning Fnr 118 hänge (häst) TILLSTÅND FÖRE BEHANDLING Hänget var behäftat med skrovlig delvis krakelerad jordbeläggning med porös, ljus grågrön korrosion i kanterna. Baksidan är jämnare med en jämnare korrosionsbeläggning. Gott allmäntillstånd men de porösa kanterna är ömtåliga. BEHANDLING Föremålet behandlades på följande sätt: Ultraljudsbehandling i avjoniserat vatten. Lakning i 2 % EDTA-lösning under 10 min, pH 6,5 temperatur 400 C. Därefter frekventa penslingar med 3-4 % EDTA-lösning omväxlande med ultraljudsbehandling. Efter lakningarna sköljdes föremålet omsorgsfullt i avjoniserat vatten. Lakning i avjoniserat vatten tillsatt med di-Natriumvätefosfat (1%) tills tester visade att hänget var kloridfritt. Torkning i värme (60O C) och under vakuum. Avslutningsvis lackades hänget med Paraloid B72 (klarlack, löslig i aceton/etanol).


RESULTAT OCH SÄRSKILDA NOTERINGAR Efter behandling uppvisade föremålet i stort sett stabila och frilagda ytor. Föremålets form, tillverkningsteknik och ornamentik framträder tydligt. Efter behandling framkom på baksidan en hård jämn tenngrå beläggning, troligen gjord av legering med låg silverhalt (”vitmetall”) som i sin tur varit täckt av bladguld. Guldet ligger delvis kvar i ornamentiken samt partiellt på buk och ben. C. Cu-leg Fnr 49 Bleck Fnr 73 Bleck Fnr 117 Betselbeslag TILLSTÅND FÖRE BEHANDLING Fragmenten var täckta av ett tunnare jord-lerblandat oxidskikt. Fnr 117 bedömdes som stabilt och i gott allmäntillstånd. De tunna fragmenten Fnr 49 och 73 bedömdes som ömtåliga och med sköra kanter. BEHANDLING Föremålen behandlades på följande sätt: 2 % EDTA di-Na, pH-värde 6,5 med temperaturen 40o C, varierande mellan 10 och 20 min beroende på föremålens tillstånd. Pensling med EDTA-lösning (samma som ovan) omväxlande med ultraljudsbehandling i avjoniserat vatten. Uppluckrade jord- och korrosionsprodukter avlägsnades med skalpell där bearbetningen utfördes under stereolupp. Polering och borstning med roterande dentaltrissor. I syfte att avlägsna klorider lakades fragmenten i avjoniserat vatten tillsatt med di-Natriumvätefosfat tills tester visade att de var kloridfria (<5ppm). RESULTAT Efter avslutad behandling uppvisade fragmenten i stort sett stabila och – så långt det var möjligt- frilagda ytor. Noteras kan särskilt den vulstornamentik som framkom på F117. D. JÄRN F 5 Spjut F28 Odefinierat F94 Brodd F6 Pilspets F32 Spik F96 Pilspets F7 Nitplatta F34 ” F99 Odefinierat F8 Pilspets (knivblad) F35 Nål F100 Pilspets F9 pilspets F36 ” F101 Navare F10 Ten F37 Odefinierat F104 Odefinierat F11 Pilspets F44 Lansspets F111 Odefinierat F12 Nit F72 Odefinierat F113 Sölja F13 Pilspets F75 Pilspets F115 Pilspets F14 Nit F80 Odefinierat F116 Ring (Amulett-) F19 Odefinierat F82 Sölja F119 Betsel F20 Pilspets F84 Nit


F21 Ten F85 Nit F23 Pilspets F90 Brodd F26 Ten F93 Pilspets ALLMÄNTILLSTÅND FÖRE BEHANDLING Föremålen täcktes av ett skikt jordblandad korrosion. På ett fåtal av föremålen fanns korrosionsblåsor och enstaka sprickbildningar. Allmäntillståndet bedömdes som mycket gott. BEHANDLING Föremålen lakades inledningsvis i 4% EDTA-lösning, pH 6,5-7, temperatur 800 C under sammanlagt 3-6 timmar och därefter i avsvalnande lösning under 20 timmar. Därefter behandlades de med följande åtgärder: pensling med samma lösning som ovan och/eller avjoniserat vatten, ultraljud (1 min/gång) samt skalpellbearbetning. Processen kontrollerades kontinuerligt under stereolupp. Som avslutning borstades föremålen med roterande dentaltrissor. Hela behandlingen avslutades med lakning i 1% fosfatbuffert (Na2HPO4) till dess att klorider avlägsnats (<5 ppm). För hela prepareringen gäller generellt att stor vikt har lagts vid att avlägsna alla spår av klorider med hjälp av avjoniserat vatten/ultraljud. Torkning har skett i värmeskåp (600 C) och under vakuum. Föremål som p g a sprickbildningar under behandlingen gått i bitar har lagats med Araldit (tvåkomponents härdlim) infärgat med jordfärg. RESULTAT AV BEHANDLING Efter avslutad behandling uppvisade föremålen i stort sett frilagda ytor. Den destruerande korrosionen har så långt det varit möjligt avlägsnats, klorider lakats ur och metallen stabiliserats. Föremålens form och tillverkningsteknik framträder tydligt. E. GLASPÄRLOR F4 F120

ALLMÄNTILLSTÅND OCH BEHANDLING. Pärlorna som var behäftade med ett tunt jordskikt och allmäntillståndet bedömdes som gott. De rengjordes med avjoniserat vatten (400 C), ultraljud och pensling. Lera i pärlornas hål avlägsnades med hjälp av trästicka. F. BEN/HORN F 124 Kam, horn F 125 Nål, ben F 126 Kam, horn F 127 Kam, horn F 127, Islägg, ben


ALLMÄNTILLSTÅND Nålen, F125 och isläggen, F128 var behäftade med hårda stabila ytor och allmäntillståndet bedömdes vara mycket gott. De tre kammarna av horn, F124, 126 och 127 uppvisade porösa och sönderfallande ytor. Allmäntillståndet bedömdes vara ömtåligt. Samtliga föremål var täckta av ett tunt skikt finfraktionerad jord. BEHANDLING Föremålen penslades försiktigt med blandning av etanol/avjoniserat vatten (50/50). De har därefter långsamt fått lufttorka. Sammanfogningar av lösa delar har företagits med Karlssons klister. Kammarna har fått ett ytskydd av Paraloid B 72 (en klarlack löslig i aceton/etanol). Islägg och nål lämnades utan ytbehandling. RESULTAT AV BEHANDLING Efter avslutad behandling uppvisade föremålen frilagda ytor där form och i förekommande fall, ornamentik framträder tydligt. Kammarnas porösa ytor har så långt det varit möjligt stabiliserats. Stockholm 2009-04-30 Lena Holmquist Olausson


Bilaga 7

Postadress Acta KonserveringsCentrum AB Riddargatan 13D 114 51 Stockholm Besöks-/Leveransadress Riddargatan 13 (Armémuseum, östra flygeln) 114 51 Stockholm

Telefon 070-522 98 91 073-360 7473

E-post [email protected] [email protected] Hemsida www.actakonservering.se

Bankgiro 230-7155

Organisationsnummer 556744-7395 Företaget innehar F-skattsedel

Datum 2011-05-17 SAU

Att: Helena Hult Vår referens: Kyrkogårdsgatan 8A Karin Lindahl 753 12 Uppsala KONSERVERINGSRAPPORT Lst dnr: 431-4212-08 Fyndort: Up. Uppsala stad Ultuna 2:23, RAÄ 653 Projekt nr: 3105 F 87 Plåt Beskrivning Omvikt tjock järnplåt. Ojämn kant. Dimensioner (maxmått): 24 x 34 mm. Tjocklek: ~3 mm. Tillstånd Föremålet undersöktes under mikroskop (x10). Det var ytterst täckt av jord blandat med grå lera med en underliggande rostfärgad korrosionskrusta. Föremålet hade bevarad metallkärna. Åtgärder Föremålet preparerades fram med hjälp av mikrobläster (aluminiumoxidpulver och glaspulver). Vidare urlakades föremålet från klorider i bad med avjoniserat vatten under 20 veckor med byte av vatten 1-2 gånger/vecka. Vattnet hade en temperatur på 60˚C vid varje byte som sedan svalnade till rumstemperatur. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning dehydrerades föremålet i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter

F87, Före konservering, båda sidorna.

Helena Hulth



Telefon 070-522 98 91 073-360 7473


Bankgiro 230-7155


torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax. F102 Plåt Beskrivning Kupad tunn järnplåt. Kanten är fikig och omvikt på ett ställe. Ett rakt parti av kanten, längs föremålets ena långsida, är sannolikt bevarad ursprunglig kant. Dimensioner (maxmått): 62 x 29 mm. Tillstånd Föremålet undersöktes under mikroskop (x10). Det var sprött och trasigt i två delar med passning. Det var ytterst täckt av jord blandat med grå lera med en underliggande rostfärgad korrosionskrusta. Föremålet hade bevarad metallkärna.

F87, Efter konservering, båda sidorna.

F87, Efter konservering, på högkant.



Telefon 070-522 98 91 073-360 7473


Bankgiro 230-7155


Åtgärder Den lösa delen limmades fast med cyanoakrylatlim (Mega Plus Pen). Föremålet preparerades därefter fram med hjälp av mikrobläster (aluminiumoxidpulver och glaspulver). Vidare urlakades föremålet från klorider i bad med avjoniserat vatten under 20 veckor med byte av vatten 1-2 gånger/vecka. Vattnet hade en temperatur på 60˚C vid varje byte som sedan svalnade till rumstemperatur. Kloridmätning utfördes med silvernitrat-test. Efter avslutad urlakning dehydrerades föremålet i etanol (99,7%) under två veckor med byte av etanolbad efter en vecka. Därefter torkades det i varmluftugn (50˚C) under 5 dygn. Slutligen ytbehandlades det först med Dinitrolpasta (korrosionsinhibitor, petroleumvax baserad och löst i lacknafta, Dinol®) och sedan med mikrokristallint vax. Rekommendationer för hantering och förvaring Hantera föremålen alltid med handskar. Järnföremålen bör förvaras i ett stabilt torrt klimat med en relativ luftfuktighet (RF) på max 18 %, förslagsvis i torrbox med ambragel eller i klimatiserat magasin. Annars riskerar aktiv korrosion att bryta ut. / Konservering och fotografering utfört under 2010 och 2011 av Karin Lindahl, arkeologisk konservator, Acta Konserveringscentrum AB.

F102, Före konservering, när delarna var hoplimmade, båda sidorna.

F102, Efter konservering, båda sidorna.


Bilaga 8. Rapport från Kungliga myntkabinettet. KMK dnr 711-1-2009 Uppland Bondkyrka sn Ultuna 2:23 Lösfynd i kulturlager Ultuna 2:23, Ultuna by, Bondkyrka sn, Up (2008) RAÄ 653. KMK dnr 71-1-2009. UM --. K a l i f a t e t ABBASID (Ab1) 1 Kalif? ort? ca [160-170] (i nuvarande Tunisien ca 776-786 eKr). Referens: typ såsom t ex

Lowick nr 61 (al-Àbbasiyya 161). Se vidare C J Tornberg, Numi Cufici, II nr 85. Fragment, 0,37 gram, 6 "nicks". RAÄ 653, fnr 46. 2 Kalif? ort? ca [150-200] (ca 767-815 eKr). Referens: --. Fragment, 0,30 gram. RAÄ 653, fnr 121. SAMANID/BANIJURID (Sa1) al-Muktafi (kalif i Bagdad) Ismaìl b. Ahmad (samanidisk "overlord" i Bukhara) Ahmad b. Muhammad b. Ahmad (lokal banijurid-guvernör) 3 [al-Banjhir] 2[93] (=Panshir, Afghanistan, 905/6 eKr). Mycket sällsynt typ i

vikingatidsfynden. Identifierad genom frånsidans stamp (som finns på ett ex. i inv. SHM-KMK 6043). Stamp 3/R1. Rev: [L/M/RA/alMuktafi billah]/Ismaìl [b. Ahmad]/tamgha.

Fragment, 0,61 gram. RAÄ 653 fnr 45. U t o m k a l i f a t i s k: IMITATION(?) Volgabulgarerna(?) (ImVb) 4 Antingen en tunn folie med avtryck av ett islamiskt mynt eller en ensidig imitation av ett

islamiskt/kufiskt mynt, möjligen från början av 900-talet. Jfr Comm. II, A hoard from Näs, Österåker, Uppland, nr 25 (ensidig imitation, möjligen volgabulgarisk).

Fragment, 0,02 gram. RAÄ 653, fnr 123. T y s k a r i k e t 5 Strasbourg(?) 1000-talet. Skall bestämmas närmare.

Fragment, 0,15 gram. RAÄ 653, fnr 122. Gert Rispling Kungl Myntkabinettet 2009-03-19


Bilaga 9. Vedartsanalys Analysprotokoll 2008-07-15 Landskap: Uppland Socken: Bondkyrko Fastighet: Ulltuna 2:23 RAÄ nr: 653 Kategori: Boplats Veden från A993 har sönderfallit i spån vilka vart och ett omfattar en årsring. Någon övergripande struktur är därför inte möjlig att se. Bedömningen är ändå att det är fråga om kärnved med en ålder överstigande 30 år. Vidare är cellväggarna kraftigt angripna av röta. Bestämningen till gran är därför något osäker.

Beträffande A1870 var frågan om det kunde vara rot. Cellstrukturen är homogen utan tecken på atypiska drag. Detta talar för att det är en stam och inte en rot. Här finns dock två källkritiska invändningar. Dels sträcker stamveden sig ner ett stycke i det som utgör rotdelen av trädet, dels kan delar av roten ha karaktärsdrag som starkt påminner om regelrätt stam eller gren. Bedömningen är ändå att veden kommer från en stam. Dessutom finns i provet en ca 3 cm tjock gren som varit delvis innesluten i stammen. Hör denna gren ihop med övriga tallveden bör stammen varit relativt grov. Egenåldern överstigen troligen 40 år.

AnalysId: 7326 Anläggning: 993 Stolphål Provnr: P993:1 Vikt (g): 1,1 Analyserad vikt (g): 1,1 Fragment: 16 Analyserat antal: 16 Art: Barrträd Antal: 16 Material: Trä Kommentar: cf Picea abies AnalysId: 7327 Anläggning: 1870 Stolphål Provnr: P1870:1 Vikt (g): 22,0 Analyserad vikt (g): 22 Fragment: 5 Analyserat antal: 5 Art: Tall Antal: 5 Material: Trä Kommentar: Stam och en grövre gren. Den senare innesluten i stammen. AnalysId: 7845 Anläggning: 1002 Stolphål Provnr: P26 Vikt (g): 0,8 Analyserad vikt (g): 0,8 Fragment: 11 Analyserat antal: 11 Art: Tall Antal: 11 Material: Trä Kommentar: Kärnved

AnalysId: 7844 Anläggning: 1002 Stolphål Provnr: P29 Vikt (g): 2,0 Analyserad vikt (g): 2 Fragment: 11 Analyserat antal: 11 Art: Tall Antal: 11 Material: Trä Kommentar: Provet fuktigt. Kärnved

AnalysId: 7850 Anläggning: 1354 Ugn Provnr: P6 Vikt (g): 0,9 Analyserad vikt (g): 0,9 Fragment: 3 Analyserat antal: 3 Art: Tall Antal: 3 Material: Träkol Kommentar: Ej helt förkolnad

AnalysId: 7847 Anläggning: 2147 Stolphål Provnr: P16 Vikt (g): 2,3 Analyserad vikt (g): 2,3 Fragment: 23 Analyserat antal: 23 Art: Tall Antal: 23 Material: Träkol Kommentar: Kärnved

Bilaga 9Vedartsanalys, Ulf Strucke UV


AnalysId: 7846 Anläggning: 2401 Härd Provnr: P24 Vikt (g): 1,0 Analyserad vikt (g): 1 Fragment: 10 Analyserat antal: 10 Art: Björk Antal: 10 Material: Träkol Kommentar: Kraftigt rötad före förbränning.

AnalysId: 7848 Anläggning: 2950 Stolphål Provnr: P31 Vikt (g): 0,2 Analyserad vikt (g): 0,2 Fragment: 6 Analyserat antal: 6 Art: Björk Antal: 3 Material: Träkol Kommentar: Ej tillvaratagen. Art: Pomoideae Antal: 3 Material: Träkol Kommentar: Ung stam eller gren. Lämplig för datering.

AnalysId: 7849 Anläggning: 2908 Härd Provnr: P30 Vikt (g): 0,8 Analyserad vikt (g): 0,8 Fragment: 16 Analyserat antal: 16 Art: Tall Antal: 16 Material: Träkol Kommentar: Kärnved


Bilaga 10. Vedartsanalys

VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 1023 2010-06-15 Vedartsanalyser på material från Uppland, Ultuna. Raä 652. Projekt 3118. Uppdragsgivare: Helena Hulth/SAU Arbetet omfattar ett kolprov från en slutundersökning av boplatslämningar i centrala Ultuna. Provet innehåller kol av ek. Eftersom eken kan bli gammal i sig finns en risk för hög egenålder vid datering. Analysresultat Anl. ID Anläggnings-

typ Prov- mängd

Analyserad mängd

Trädslag Utplockat för 14C-dat.

Övrigt

1037 17.6g <0.1g 2 bitar 2 bitar ek Ek 50mg Erik Danielsson/VEDLAB Kattås 670 20 GLAVA Tfn: 0570/420 29 E-post: [email protected] www.vedlab.se De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max

ålder Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt

Ek Quercus robur

500-1000 år

Växer bäst på lerhaltiga mulljordar men klarar också mager och stenig mark. Vill ha ljus, skapar själv en ganska luftig miljö med rik undervegetation med tex hassel.

Hård och motståndskraftig mot väta. Båtbygge, stängselstolp, stolpar, plogar, fat. Energirik ved ger mycket glöd.

Ekollonen har använts som grisfoder. Trädet har ofta ansetts som heligt och kopplat till bla Tor. Man talar ofta om 1000-års ekar men de är sällan över 500 år.

Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout 1992. Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover.


Bilaga 11

Besöksadress Riddargatan 13 (Armémuseum), Stockholm Postdress Acta KonserveringsCentrum AB Box 867 101 37 Stockholm

Telefon 073 360 74 73 070 759 29 41

E-post [email protected] [email protected] www.actakonservering.se

Bankgiro 230-7155


SAU Att Helena Hulth Villavägen 6 G 652 36 Uppsala Datum 2010-04-12 Tillståndsbeskrivning Fyndort: Up, Uppsala stad Ultuna 2:23, Raä 654 Fnr 118 Föremål: Häst i kopparlegering med rester av förgyllning i nere dekoren Tillstånd: Föremålet har konserverats tidigare. Fläckvisa partier av grön och brun kopparkorrosion syns på ytan. Stora ytor på framsidan är metallrena. Små rester av förgyllning förekommer på ytan, speciellt nere i dekoren. Inslag av delvis ljusgröna porösa korrosionsfläckar förkommer på ytan, speciellt på de nedre partierna. Nedre delen av hästen är i ömtåligare och sämre skick med inslag av sprickbildningar vid benen. Den metallrena ytan är porig.

Korrosionsfläckar

Häst

Raä 653



Telefon 073 360 74 73 070 759 29 41


Bankgiro 230-7155


Sprickor förekommer vid hästens ben. Nedre delen är i sämre skick än andra partier. Fläckar med porös ljusgrön korrosion.

Rester av förgyllning vid bl.a. på halsen och på bogen (ovan vänster) och vid ryggen (ovan höger).



Telefon 073 360 74 73 070 759 29 41


Bankgiro 230-7155


Åtgärd: För att kunna göra en formtagning bör föremålet konsolideras ytterligare så att guldfragmenten och porösa partier säkras. Formtagningen bör utföras av en arkeologisk konservator som är van att hantera ömtåliga arkeologiska föremål. Acta KonserveringsCentrum AB Sophie Nyström Konservator


20100706

Konserveringsrapport

Ärende: formtagning i silikon av ett bronshänge i form av en häst med rester av förgyllning

Fyndort: Up, Uppsala stad Ultuna 2:23 RAÄ 654 Fnr. 118 Lst dnr. 431-4212-08 Ultuna By SU 2008

Åtgärd:Uppbyggnad av en form med lera som underlag och ett kantstöd (lego) för att kapsla in silikonet. Hästen konsoliderades med 7% Paraloid i etanol med syfte att skydda rester av förgyllningen och ev. sprickbildningar.Själva ringen (hänganordning) byggdes bort under mikroskop med lera.Efter formtagning rengjordes hänget under mikroskop för att avlägsna rester av lera och silikon. Silikonformen tvättades av med etanol.

BesöksadressRiddargatan 13 (Armémuseum), StockholmPostadressActa KonserveringsCentrum ABBox 867101 37 Stockholm

Telefon

073 360 74 73070 759 29 41

[email protected] [email protected] www.actakonservering.se

Bankgiro230-7155

Organisationsnummer556744-7395Företaget innehar F-skattsedel

Bilaga 12

Raä 653



Telefon

073 360 74 73070 759 29 41


Bankgiro230-7155


Hänget före formtagning

Hänget på lerunderlag

P.g.a att hänget inte är platt byggdes lera upp vid benen, huvud och rygg för att förhindra att silikonet skulle tränga in under föremålet.

Kantstöd i form av lego byggdes runt om med syfte att kapsla in silikonet.


Sophie NyströmKonservator


Telefon

073 360 74 73070 759 29 41


Bankgiro230-7155


Silikon Silikonform

Hänge efter formtagning och besiktining

ultuna by - i händelsernas centrum

Documents