svenskan i finland 8 [swedish in finland 8]

SVENSKAN I FINLAND 8

Svenskan i Finland 8

Redigerad av

Kristina NikulaHarry LönnrothKaisa AlanenCarl-Eric Johansson

Tammerfors 2005

Nordistica Tamperensia A5

Konferensen Svenskan i Finland 8 stöddes av:

Finlands AkademiKulturfonden för Sverige och FinlandSvenska litteratursällskapet i FinlandTampereen Yliopiston Tukisäätiö

DistributionTammerfors universitetVetenskapsbokhandeln TAJUBox 617FIN-33014 Tammerfors universitet

tel. +358 (0)3 215 6055fax +358 (0)3 215 7685e-post [email protected]://granum.uta.fi

© Nordiska språk, Institutionen för språk- och översättningsvetenskap Tammerfors universitet

OmslagsbildErkki Karén

LayoutMarita Alanko

ISSN 1238-4720ISBN 951-44-6209-2

Cityoffset OyTammerfors 2005

FÖRORD

I maj 1987 anordnades professorsmöte i nordiska språk i Uleåborg. I den diskussion som fördes under mötet kom inte oväntat fram att man vid alla institutioner arbetar med teman som med ett gemensamt namn kunde kallas Svenskan i Finland. Denna insikt hade till följd att beslut fattades att ett möte kring svenska språket skulle hållas i Tam-merfors hösten 1989. Mötet, som hölls på Pyynikki, kom sedermera att bli det första symposiet Svenskan i Finland. Starten var sett ur da-gens synvinkel rätt blygsam med ett plenarföredrag och tretton sek-tionsföredrag, men gav inte desto mindre stort eko i pressen. Svenskan i Finland har nu gått varvet runt och besökt alla institutioner i Finland där nordiska språk/svenska studeras.

Åttonde sammankomsten, eller jubileumssymposiet, för Svenskan i Finland ägde rum i Tammerfors 16–17.10.2003. Symposiet var denna gång förlagt till Tammerforshuset. Under de år som gått har sympo-siet vuxit betydligt; jubileumssymposiet bjöd på två plenarföredrag och tjugonio sektionsföredrag. Av dessa publiceras tjugotvå i denna volym. Ytterligare presenterades två posters. Närmare sextio deltagare hade an-mält sig till symposiet.

Symposierna är avsedda som en träff punkt för fi nländska språkve-tare som forskar i svenska, men forskare från utlandet är självfallet ock-så välkomna att delta. På professorsmötet i Uleåborg och under förbe-redelserna inför det första symposiet framhölls vikten av att i synnerhet unga forskare uppmuntras att delta i symposiet inte minst för att skaff a sig vana att uppträda inför en större publik. Önskemålen i den vägen verkar ha gått i uppfyllelse; i jubileumssymposiet deltog både unga och

etablerade forskare med föredrag. Detta och ökningen av antalet före-drag visar att symposiet också i framtiden har en uppgift att fylla.

Tammerfors i januari 2005

Redaktörerna

INNEHÅLL

Christer LindqvistSvenska i ett integrerat Europa – sett ur tysksvenskt perspektiv 9

Torsten PetterssonPoesi som upptäckt och paradigmbrott 24

Jonna AhtiOm öppningar och kontaktskapande i fi nlandssvenska chattsamtal 36

Marina BergströmHur klarar sjundeklassister av att skriva argumenterande text på sitt andraspråk – analys och läraråsikter 49

Maria Green-Vänttinen och Hanna Lehti-EklundEn ganska sådan .mt stormig å svårt äktenskap 68

Bodil HaagensenSyntaxen i två gruppdiskussioner i en dialoggrupp 92

Marja KivilehtoÖversättarstudentens kunskap och användning av kunskap 102

Sinikka LahtinenInfödda talares syn på felaktighetsgraden vid några feltyper 115

Christer LaurénAndraspråksinlärning genom språkbad, och Downs syndrom 128

Jan LindströmMittfältsinitialt inte i bisats 138

Leila MattfolkFinlandssvenska åsikter om språkpåverkan från engelska 157

Åsa MickwitzSaft och juice – samma smak? 172

Veikko MuittariOm ordinlärning: några observationer kring verb i fi nska gymnasisters inlärarsvenska 183

Marianne NordmanDialektala citat i kommuntidningen ByaNytt 192

Nina PilkeSpråkverktyg för blivande språkexperter 205

Matti RahkonenErgativitet och inversion i fi nska gymnasisters inlärarsvenska 220

Paula RossiSpråkfrågor i handelssocieteter 234

Pekka SaaristoMetakommentar gällande konstruktion av språksociologiskt material 247

Beatrice Silén och Camilla WideStrukturer med dubbelt objekt eller med objekt och bundet adverbial i fi nlandssvenskan och sverigesvenskan 267

Irma SorvaliOm svenskan i Uleåborg 284

Taija SwanströmSpråkval i parförhållanden över språkgränsen svenska/fi nska i Finland 295

Pirjo SöderholmBeskrivning av bruket av partikelverb i Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter från olika tider 306

Camilla WideSvenskan i Finland. Syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv 319

Jan-Ola Östman, Leila Mattfolk och Åsa MickwitzModerna importord i språken i Norden: om språknormering i Svenskfi nland 336

9

Svenska i ett integrerat Europa – sett ur tysksvenskt perspektiv

Christer Lindqvist

SVENSKA I ETT INTEGRERAT EUROPA – SETT UR TYSKSVENSKT PERSPEKTIV

1 Stora och små språk i EU

Ur ett skandinaviskt perspektiv är svenska ett stort språk. Men redan betraktat från grannlandet Tyskland ter sig förhållandena tämligen annorlunda. Och inom den 2004 utvidgade Europeiska unionen är svenska ett bland många ganska små språk. Men även de stora EU-språken är förstås alla minoritetsspråk inom EU:s gränser. Svenskans roll som ett i många EU-sammanhang inte självklart språk känns nog för sverigesvenskarna mer främmande än för fi nlandssvenskarna, som ju har vardagserfarenheter av att leva som språkminoritet.

Hur Sveriges och Finlands EU-medlemskap bl.a. påverkar svenskan har diskuterats intensivt de senaste åren. Som positivt har man fram-hävt att det aldrig talats så mycket och så bra svenska i Strasbourg, Luxemburg och Bryssel som det görs idag. Och svenska har heller inte tidigare haft en så hög status i en icke-skandinavisk internationell or-ganisation. På hög politisk nivå klarar man sig också för det mesta utmärkt med enbart svenska. På lägre tjänstemannanivå ser det an-norlunda ut vilket inte bara beror på svårigheter att i alla lägen ordna tolkning. Mycket beror också på att den svensktalande personalen är språkkunnig och gärna använder framför allt engelska (understundom även när tolkning skulle lett till ett bättre resultat). En mera symmetr-isk situation vore att förvänta endast om t.ex. tyskar, engelsmän och fransmän talade svenska lika bra och gärna som vi talar deras språk.

Ett språks storlek inom EU är inte alltid avgörande för hur pass betydande det är i EU-sammanhang. Som offi ciellt språk i EU räknas

10

Christer Lindqvist

enbart de språk som i EU:s medlemsländer är offi ciella språk. Det be-tyder att t.ex. ryskan i de baltiska staterna med sammanlagt runt 1,7 miljoner och katalanskan med drygt 7 miljoner talare inte är några of-fi ciella EU-språk.

Tyska är som största EU-språk runt 86 miljoner EU-medborgares modersmål. Till detta kommer drygt 4 miljoner tysktalande i Schweiz samt många som talar tyska som främmande språk, framför allt i Öst-europa. Efter tyskan kommer med rätt stort avstånd engelska med knappt 60 miljoner modersmålstalare i EU (inklusive tvåspråkiga i Ir-land, Skottland och Wales). Engelskan är betydande framför allt på grund av de stora engelsktalande områdena utanför EU och för att det talas som främmande språk i många delar av världen. Tätt inpå efter engelskan kommer franska med runt 58 miljoner och därefter italien-ska med 55 miljoner modersmålstalare. Franska är liksom engelska ett världsspråk, men egentligen inte mycket mer än spanska och portugi-siska. Sin framträdande ställning i EU har franskan försäkrat sig om framför allt genom att viktiga EU- och Europa-institutioner lokalise-rats i Bryssel, Luxemburg och Strasbourg – intressant nog i periferin av det fransktalande området och alltid i kontakt med rätt svaga german-ska språk (dvs. fl amländska, luxemburgska, elsassiska).

2 Tolkning på gott och ont

På lång sikt lär en debatt om EU:s språkordning vara oundgänglig. Vis-serligen väger det politiska kapitalet tungt när EU bekänner sig till den europeiska språkmångfalden. Men det fi nns nog både praktiska och ekonomiska tröskelvärden som snart gör sig bemärkbara när det gäller t.ex. tolkningen. I de olika EU-institutionerna härskar olika tolknings-praxis (för en översikt se Melander 2000). Det är under europaparla-mentets plenar sessioner som tolkning används mest.

Innan utvidgningen 2004 hade EU elva offi ciella språk (om man inte räknar med iriskan) vilket innebär 110 möjliga tolknings- och översättnings konstellationer. Med utvidgningen 2004 tillförde de tio nya medlemsstaterna nio nya språk (om man inte räknar med turkis-kan på Cypern) vilket för till sammanlagt 380 möjliga tolknings- och översättningskonstellationer. Det är mer än en tredubbling. Dock har

11


den maltesiska regeringen förklarat sig beredd att avstå från tolkning till maltesiska och ge sig tillfreds med engelska som på Malta är ett utbrett ämbetsspråk. Antalet tolknings konstellationer sjunker därmed till 342. Med ett turkiskt medlemsskap (eller genom en politisk nyord-ning på Cypern) skulle antalet stiga till 380 igen (med maltesiska till 420).

Att hitta kvalifi cerad personal som tolkar mellan t.ex. ungerska och fi nska eller litauiska och slovakiska torde bereda problem. Här har svenskan, framför allt tack vare Sveriges sedan många årtionden libe-rala invandrings- och integrationspolitik, en utgångssituation som få andra EU-land kan uppvisa. Många invandrare behärskar både sitt ur-sprungsspråk och svenska mycket väl. Om direkttolkning alltid kan tillhandahållas förblir ändå tveksamt.

Där det inte fi nns en tolk för ett visst språkpar används relätolk-ning, dvs. tolkning via ett tredje språk. Hur många svensktalande vän-tar på resultatet av en relätolkning som t.ex. ”litauiska → engelska → svenska” istället för att lyssna på den engelska versionen? Relätolk-ningen för inte bara till en besvärande tidsförskjutning, utan har också (trots kunniga tolkar) sitt innehållsmässiga och – icke att förglömma – stilistiska pris.

Det gör att tolkningen i många fall redan nu förkommit till ett kostsamt spel för gallerierna. Om en svensktalande förstår ett engelsk-språkigt inlägg lika bra som sin tolk fi nns det ingen anledning att kopp-la på tolkningen. Man ska heller inte glömma bort att engelskspråkiga inlägg mycket väl kan komma från talare med svenska som modersmål. Problematiskt för tolkarna är det när någon, som talar ett annat språk än sitt modersmål, använder uttryck som han eller hon själv inte för-stått. Detta framstår som särskilt irriterande, när tolkningen sker till-baka till talarens eget språk.

En möjlig åtstramning av EU:s språkordning vore att tolkningen skedde från alla 20 språken, men bara till ett fåtal, t.ex. till engelska och franska. Då kommer man ner i 38 tolkningskonstellationer. Skul-le tolkning ske även till tyska tillkommer 19 konstellationer. Med 57 konstellationer skulle man ha runt hälften så många som innan EU:s utvidgning 2004. Utgående från de tyska, engelska och franska versio-nerna vore det dessutom möjligt att tolka vidare till de 17 andra språ-ken (men naturligtvis inte tillbaka till utgångsspråket). Nackdelen med

12

Christer Lindqvist

denna modell är att den innebär relätolkning till alla språk utom tyska, engelska och franska. Skillnaden gentemot dagens situation är emel-lertid inte så stor som man skulle kunna tro. Så tolkas svenska sällan direkt till engelska och franska utan ofta via danska, fi nska, tyska eller holländska (jfr Moberg 2003:38). Modellen med tolkning enbart till de tre största språken har stött på kritik.

Från svenskt håll har man föreslagit att de enskilda medlemslän-derna själva ska få betala tolkningen till det/de egna språket/en. Det-ta kan kritiseras för att t.ex. Tyskland och Österrike (och i vissa fall även Luxemburg, Italien och Belgien som också har tyska som offi ciellt språk) kan dela på kostnaderna, medan t.ex. Finland eventuellt också skulle vara tvunget att bidra med fi nansering av tolkning till svenska. Om tolkning dessutom ska beställas ett år i förväg måste land med fl er än ett offi ciellt språk som t.ex. Finland och Belgien ha fastlagt talarens språkval i förväg – eller beställa båda språken. Eftersom medlemslän-derna har platser i EU-parlamentet i förhållande till sina invånarantal, är det naturligt att fl er inlägg är på t.ex. tyska än på fi nska, med mot-svarande ojämnt fördelade tolkningskostnader. Man borde också fråga sig vem som egentligen ska bära tolkningskostnaderna: den som vill förstå eller den som vill bli förstådd. I detta sammanhang bör man hel-ler inte glömma bort att ett av EU:s grundläggande mål är en fri mark-nad. Från detta borde språkfrågan inte helt undantas.

3 Översättning på gott och ont

Medlemskapet i EU har fört till att stora mängder text måste översät-tas. Redan innan utvidgningen 2004 kostade EU:s översättningsarbete årligen 550 miljoner euro. Under förberedelserna inför Sveriges EU-medlemskap 1995 översattes knappt 60 000 sidor bindande EU-rätts-akter av Delegationen för över sättning av EG:s regelverk. Sedan dess tillkommer årligen runt 200 000 sidor. I slutet av år 2003 var man så-lunda uppe i runt 1,7 miljoner sidor.

Hittills har man gärna lyft fram de negativa följderna av översättan-det. Inte minst har den s.k. punktregeln diskuterats, dvs. kravet på en ett-till-ett-relation mellan satserna i olika språkversioner (härom t.ex. Melander 1997). Punktregeln fi nns till av praktiska skäl: När man hän-

13


visar till en viss sats i en viss paragraf ska denna hänvisning även gäl-la för översättningarna till alla språk. Inte bara originaltexterna, utan även alla översättningar betraktas som rättsligt bindande.

Vid översättningsarbetet har man konfronterats med framför allt franska och engelska textmönster. Dessa upplevs ur nordiskt perspektiv ofta som svårförståeliga och man pekar på att det är sådan ”krångel-svenska” man med viss möda kommit bort från. Å andra sidan torde de EU-texter som berörs av punktregeln läsas av väldigt få. Någon större spridningseff ekt av den nya textstruktur som uppstår genom punktre-geln är nog inte att förvänta. På så sett tycks diskussionen om punktre-geln beröra något ganska perifert.

Genom medlemskapet tvingas vi att översätta stora textmängder. Detta har en hel del positiva sidor som har öppnat fl era nya domäner för svenskan: namn på EU-organ och -befattningar, nya typer av lagar och förordningar. Även lagarnas/förord ningarnas innehåll och de olika organens arbetsområden har tvingat fram en korpusplanering i bl.a. följande områden: EU-ekonomi, EU-kriminalitets bekämpning, EU-socialpolitik.

Det är väl känt att översättning är språkskapande. Det fi nns sålun-da goda förutsättningar för att översättningsarbetet bidrar till att säkra och fördjupa de nya EU-domänerna som svenskspråkiga. Idag byggs det upp term- och textbaser med svenska uttryck för dessa domäner. Detta vore inte lika självklart om det (fi nlands)svenska samhället hade en EU-kontakt utan medlemskap.

Det fi nns exempel på stater som ser EU-medlemskapet och över-sättningstvånget som en chans för nationalspråket. Så hoppas man i Litauen att på detta sätt kunna tränga undan ryskan, som inte är något offi ciellt EU-språk, från ett fl ertal domäner. I Litauen fi nns runt 2,9 miljoner litauisktalande samt en rysktalande språkminoritet på 0,34 miljoner. I Lettland med 1,4 miljoner lettisk- och 0,9 miljoner ryskta-lande är ryskan ännu mer närvarande.

Översättningars språkskapande kraft är inte heller okänd för svensk-ans del. Dagens moderna svenska är en produkt av ett idogt översät-tande av latinska och tyska texter. Dels har vi ett direkt latinskt infl y-tande med början i den medeltida översättningslitteraturen. Dels har vi en förmedling genom latinskpåverkad tyska. Det är påtagligt hur pass lite plats detta upptar i våra standardverk om svensk språkhistoria

14

Christer Lindqvist

och därmed i många språkvetares medvetande (ett glädjande steg i rätt riktning gör Pettersson 1996; jfr även t.ex. Wollin 2004 som diskute-rar hur latinförädlad fornsvenska bidragit till att upparbeta svenskan till ett europeiskt kulturspråk). På samma sätt spelar litteraturöversätt-ningars betydelse för utvecklingen av den svenska litteraturen en alltför liten roll i litteraturhistoriografi n. Dessa slagsidor bidrar till att dagens EU-relaterade översättningssituation kan kännas främmande.

Det har påpekats att många EU-översättningars kvalitet har att göra med att de franska och engelska originalen (över 80 % skrivs på dessa språk) är språkligt bristfälliga eftersom de ofta produceras av per-soner med ett annat modersmål. Till detta kommer att de centraleuro-peiska författnings traditionerna representerar språkliga ideal som med svenska krav på begriplighet kan uppfattas som ett problem ur rätts-säkerhetssynpunkt. När de offi ciella EU-språken med sina olika textt-raditioner ska jämkas, måste praktikabla lösningar sökas. Självklart ska därvid de nordiska erfarenheterna med förenkling av förvaltnings- och författningstexters språk bidra till att göra gemenskapslagstiftningen förståeligare. Det vore dock förmätet att tro att den svenska modellen är en given lösning.

Allt av det som upplevs som oförenligt med svenska krav på begrip-lighet ska inte skyllas på den centraleuropeiska författningsretoriken – en hel del problem torde snarare vara hemmagjorda. Jämfört med t.ex. tyska, engelska och franska kännetecknas dagens svenska av sti-listisk fattigdom. Det är i få EU-länder som skriftspråket skiljer sig så lite från (vårdat) talspråk som i Sverige. Svensk stilhistoria under de se-naste 100 åren har kännetecknats av förenkling. Ett utslag av detta var svenska Postens gamla slogan ”Skriv som du talar”. Genom att närma det skrivna språket till det talade har man ur skolpedagogisk synpunkt gjort det lätt för sig. Ett fl ertal generationer skolelever har inte fått den språkliga uppmärksamhet de borde på grund av lärares rädsla för att kränka elevernas språkliga värdighet – med en förödande eff ekt på mångas förmåga att uttrycka sig elaborerat. För att kunna ta ställning till många sakförhållanden i ett modernt samhälle kan till och med det vårdade talspråket vara otillräckligt.

Det arkaiska språket har vi dessutom genom den nya bibelöversätt-ningen defi nitivt tagit avsked från. Och snart måste vi börja översätta 1800-talets litteratur för att inte tappa kontakten med vårt litterära

15


arv – det gäller till och med så moderna författare som August Strind-berg.

I motsats till detta eftersträvar många andra EU-länders skolunder-visning i de högre klasserna att bygga upp en kompetens i det offi ci-ella statsspråkets stilistiska, situationsadekvata och funktionella regis-ter. Man lär sig – naturligtvis med olika stor framgång – att med hjälp av det uttrycksspektrum som grammatiken och språkkulturen ställer till förfogande kunna förspråk liga komplicerade förhållanden. I en hel del avseenden påminner detta om den problemlösande karaktär som språklig analys och översättning av lyrik har – ett kanske mindre fram-trädande moment i dagens svenska skola.

Det är mot bakgrunden av dessa språkkulturella skillnader man måste se svenska översättares möte med texter som stilistiskt står rätt långt borta från vårdad svenska (utförligt om detta hos Ekerot 2000). Det beror alltså inte enbart på den engelska eller franska förlagan om de svenska översättningarna ibland blir mindre lyckade än de kunde. Översättarna är olika skickliga i att kreativt handskas med svenskans uttrycksmedel.

Man får hoppas att det EU-betingande översättningsarbetet även i stilistiskt hänseende har en positiv språkskapande – för svenskans del betyder det ofta: restituerande – eff ekt. Detta innebär inte att t.ex. alla analytiska drag i fransk syntax ska övertas när vi i svenskan har genitiv-former och smidiga ordbildningsmönster. Men när man har meningar med många bisatser på olika nivåer är det praktiskt att i stället för det indeklinabla relativ pronominet som värma på de morfologiskt diff eren-tierade alternativen vilken, vilket, vilka. En mera utbredd användning av dessa ord vore även ett bidrag till ökat stilistiskt djup i svenskan.

Attributiva satsförkortningar (av honom lämnade uppgifter) är kan-ske inte alltid eleganta, men mycket praktiska om huvudordet har yt-terligare attribut (vilka bör beaktas i…). Framhävande adverbials plats har också diskuterats. I det sammanhanget får man inte glömma bort att exempelmeningar som Lådorna får tillverkas även av trä och Lådor-na får även tillverkas av trä inte enbart skiljer sig stilistiskt åt. Om inte skillnad görs mellan Lådorna får tillverkas även av trä (och inte bara av plast) och Lådorna får även tillverkas av trä (och behöver inte enbart kö-pas in utifrån), så går en berättigad möjlighet till ett precist språkbruk förlorad.

16

Christer Lindqvist

En renässans för dessa och liknande grammatiska medel har förstås konsekvenser för skolans svenskundervisning. Syntax, morfologi, lexi-kon och stilistisk variation måste få en högre status som ett led i att öva in logiskt och estetiskt tänkande – i Centraleuropa en självklarhet.

4 Tyskans betydelse för svenskan som EU-språk

Det är förvånande att tyskan trots sitt stora antal talare har en så pass svag position i EU. Inte heller den nytyska utrikespolitiken, som väl kanske tydligast visade sig under Irak-kriget, har ändrat på det. Tyska EU-tjänstemän talar gärna och bra de andra två stora språken – nog i högre utsträckning än sina engelsk- och franskspråkiga kollegor. Ju längre ner man kommer i EU:s organ, desto mindre närvarande är tys-kan.

Om tyskan – trots sin storlek mätt i antalet talare – i framtiden skulle få en försämrad ställning i EU kan man utgå från att inte bara små språk som maltesiska och estniska och småstora som tjeckiska, svenska, ungerska, portugisiska, utan även rätt stora som spanska och polska får svårt att hävda sig. Detta gäller både för tolkning och över-sättning.

Det fi nns all anledning för nordisk språkpolitik att skänka tyskans ställning i EU mer uppmärksamhet. Bibehållandet av en stark status för tyskan i EU är av nordiskt intresse. Tyskan kan inte bara uppfylla en buff ert funktion för de små språken. Om tyskan stärks betyder det också att det tyska infl ytandet på svenskan åtminstone i EU-samman-hang ökar på en viss bekostnad av det engelska och franska.

5 Engelska, globalisering och andra farliga saker

Det är i fl era avseenden överilat att sätta likhetstecken mellan engelska och globalisering. Enligt Crystal (1997:60) är det inte mindre än runt fyra miljarder av jordens befolkning som inte kan engelska. En del av dessa lever i Skandinavien.

Det är också ett utbrett missförstånd att uppfatta engelska som ett neutralt världsspråk. I länder där engelska är det förhärskande främ-

17


mande språket – som t.ex. i Skandinavien – för det till en social polari-sering mellan dem som har tillgång till de engelskspråkiga diskurserna och dem som inte har det. I ett samhälle där fl era främmande språk står mera likaberättigade bredvid varandra uppstår inte denna situa-tion lika lätt.

När man konfronteras med dystra tankegångar om hur EU-inte-grationen skulle kunna tänkas påverka svenskan, får man ofta ett in-tryck av att ordet påverka som en följd av EU-medlemskapet fått yt-terligare en betydelse, nämligen ’hota’. I detta sammanhang har Ulf Telemans och Margareta Westmans artikel ”Behöver Sverige en natio-nell språkpolitik” från 1997 uppmärksammats. Med rätta hävdar Tele-man och Westman att domänförluster på lång sikt för till att man inte kan tala om vissa saker på sitt modersmål utan att man måste använda en engelska som man inte behärskar till fullo. De uttrycker det på föl-jande vis: ”Risken fi nns att vi vänjer oss vid ett approximativt förhåll-ningssätt till olika ståndpunkter. Man fattar på ett ungefär och tvingas i många lägen att säga det man kan, inte det man verkligen menar. Man blir helt enkelt lite dummare.” Detta är för Sveriges del redan väl känt i samband med den språkpolitiskt mindre fi nkänsliga behandlingen av dialekttalarnas förhållande till svenskt standardspråk. Men även förlus-ten av stilistiska domäner i svenskan berörs: Med dagens svenska måste man stilistiskt ofta inta ett approximativt förhållningssätt till det man verkligen menar. Stilistiskt blir man helt enkelt lite banalare än man skulle kunna vara. Och när man konfronteras med en elaborerad stil fattar man bara på ett ungefär.

Förhoppningsvis tas den intima språkkontakten inom EU till vara som en chans för svenskan att återvinna förlorade stildomäner. Detta har förstås konsekvenser inte bara för svenskundervisningen. Även i de främmande språken måste de stilistiska skillnaderna mellan talat och skrivet språk i olika kommunikationssituationer övas.

I samband med främmande språk har ett ord som engelskkunskaper alltmer blivit tvetydigt på ett sätt som knappast gäller för t.ex. tyskkun-skaper eller franskkunskaper. Mångas engelskkunskaper utgörs nämli-gen av en avnationaliserad Business English som inte sällan har drag av BSE (Bad Simple English), med andra ord en engelska som ofta med framgång kan används som interkulturellt kommunikationsmedium. Denna typ av engelska, som många behärskar fl ytande i ord och skrift,

18

Christer Lindqvist

får inte förväxlas med det mångfacetterade kulturspråket engelska och dess olika regionala varianter – här handlar det om helt andra engelsk-kunskaper. I denna sista betydelse ter sig engelskans dominans gente-mot tyska och franska som betydligt mindre dramatisk.

En fruktbar politisk, ekonomisk och vetenskaplig kontakt med den tyskspråkiga världen förutsätter att man inte enbart lyckas göra sig för-stådd med avnationaliserad engelska. Det förväntas också att man kan diskutera kultur. Till och med på small talk-nivå förutsätts ofta en viss bildning som bara är möjlig om man har tillgodogjort sig tyska som kulturspråk.

Mot den här bakgrunden är det förståeligt att en aldrig så väl be-härskad avnationaliserad Business English till och med i den engelsk-språkiga världen är otillräcklig. Visst är det nödvändigt att så många som möjligt lär sig engelska. Men till och med om detta i allt högre utsträck ning sker även utanför Skandinavien betyder det ingalunda att de andra kulturspråken förlorar i betydelse. Det är naivt att utgående från engelskans relativt starka ställning i Skandinavien dra slutsatsen att resten av världen antingen är eller kommar att bli beskaff ad på samma sätt. Oroväckande är det när detta perspektiv får utslag i utbildnings-politiska målsättningar som t.ex. i Danmark, där Undervisningsminis-teriet redan 1976 i sin Undervisnings vejledning for folke skolen formule-rade att Danmark ska vara tvåspråkigt med engelska som andra språk. Även om detta strukits i senare versioner efterlyses en liknande tvåsprå-kighet ofta, nu senast som parallelsproglighed i det av kulturministeriet initierade utlåtandet Sprog på spil (Lund et al. 2003). Dock torde bland de skandinaviska länderna tron på engelska som enda viktiga främ-mande språk vara störst i Sverige – kanske det mest påtagliga resultatet av det som ofta beklagas som en allt mer tilltagande amerikanisering.

På lång sikt är det eftersträvansvärt att så många skandinaver som möjligt uppnår en moders måls nära kompetens i minst ett internatio-nellt betydande språk. För att svensk talande ska kunna kommunicera framgångsrikt i en globaliserad värld krävs inte enbart kombinationen svenska/engelska, utan också kunskaper i bl.a. tyska, franska, spanska, portugisiska, rys ka, kinesiska, japanska. För att kunna tillägna sig dessa språk eff ektivt och kunna röra sig någorlunda obehindrat i de olika språkkulturerna är det förstås ett handikapp när ens eget standardspråk saknar ett större stilistiskt djup. Utöver de stora kultur språken är också

19


goda kunskaper åtminstone i avnationaliserad Business English nödvän-diga. Tar man så hänsyn till att runt 13 % av Sveriges befolkning har ett annat första språk än svenska, ser framtidens språkkunskapsmodell ut på följande vis: modersmål (ett eller fl era) + svenska + ett kultur-språk (som t.ex. tyska, franska, engelska) + Business English.

Som ett exempel på bristande språkkunskaper kan nämnas att Syd-svenska Industri- och Handelskammarens representant i Tyskland upp-ger att sydsvenska företag beklagar att många av deras aff ärsmän som har kontakter med Tyskland (som är Sveriges största handelspartner) inte kan tyska i tillräckligt hög utsträckning – trots att de behärskar Business English mycket väl.

Och självklart måste man i tid ta till vara på den språkkompetens invandrare har innan de ofta redan i tredje generation så till den grad assimilerats att de inte längre behärskar sin invandrarbakgrunds språk. När det gäller invandrares språkkompetens ska man inte heller glöm-ma bort att omfattande och förfi nade kunskaper i modersmålet är en förutsättning för hög kompetens i det/de främmande språk de måste lära sig i sitt nya hemland.

Det mångkulturella och mångspråkiga samhället ger de bästa förutsättnin garna för att kunna vara framgångsrik i en allt mer globa-liserad värld.

På längre sikt måste man principiellt ställa sig frågande till det offi ciella statsspråkets framträdande roll – och därmed också till de offi ciella EU-språkens betydelse. Kravet på att svenskan ska vara ett samhällsbärande språk i Sverige (såsom eftertryckligen framhävs i be-tänkandet Mål i mun [Gustavsson et al. 2002:27]) ställs utifrån ett syn-sätt där staten och därmed också ett eller ett par statsbärande s.k. natio-nalspråk utgör den viktigaste samhällsramen. Den europiska modellen av nationalspråklighet känns säkert för många som både normal och naturlig. Ändå är den globalt sett av en rätt speciell typ som går tillbaka på utvecklingen av nationalstater under national romantiska förtecken. Om dylika nationalspråks existensvillkor förändras eller rent av helt bortfaller har detta förstås konsekvenser. Vilka nya former talad och skriven svenska kommer att anta mot bakgrunden av ett starkare EU, som kännetecknas av både regionalisering och globalisering, är svårt att säga. Men förmodligen kommer språkutvecklingen att bana sig ny väg. På lång sikt är det nog utsiktslöst att försöka lagstifta mot detta.

20

Christer Lindqvist

I framtidens Europa kommer nationalspråken att minska i betydel-se. Mot den bakgrunden är det långt ifrån självklart att deras position skall stärkas och inom EU försvaras. Detta gäller inte minst Sverige med sina fem minoritets- och många invandrarspråk varav ett fl ertal står sig starkt. På samma sätt ser vi att bl.a. katalanska, galiciska, bre-tonska, baskiska, kymriska, luxemburgska och schweizertyska dialekter sedan länge upplever en renässans. Likaså förvånar det inte att franskan i Belgien inte längre är det oinskränkt statsbärande språket.

Slutligen får man inte glömma bort att en ensidig fi xering på eng-elskan medför att det nationella kulturarvet blir tillgängligt för allt fär-re. För att kulturarvet ska kunna hållas levande krävs gedigna kunska-per inte bara i tyska och franska, utan även i latin. Detta gäller självklart också tillgängligheten till de nordiska ländernas europeiska historia.

6 Modersmål

De fl esta diskussioner som förts om EU:s och globaliseringens påver-kan på svenskan och andra mindre språk berör på ett eller annat sätt det som diff ust brukar kallas modersmålet (för en diskussion om det-ta begrepps samband med uppkomsten och utvecklingen av de skan-dinaviska standardspråken se Lindqvist 2003). Traditionellt har barns svenska modersmål kunnat utvecklas relativt ostört fram tills skolan börjar. Den dialekt eller sociolekt som dittills varit barnets naturliga språkform konfronteras här med ett svenskt standardspråk som skiljer sig en del från det egentliga modersmålet. Det tillkommer inte bara ytterligare ett medium (skrivet språk), utan även en del nya struktu-rella och funktionella språkdrag. Med andra ord inställer sig för många en diglossisituation, som ofta är kopplad med en funktionell diff eren-tiering och skillnader i social prestige. Ur detta perspektiv är det na-turligtvis problematiskt att kalla skolämnet svenska för modersmåls-undervisning.

För vissa barn skiljer sig deras svenska modersmål så mycket från skolsvenskan att man snarare bör tala om individuell bilingualism. En del svenska dialekter och sociolekter avviker mer från svenskt standard-språk än t.ex. danskan.

21


När man för svenskans del är bekymrad över att modersmålsdomä-ner går förlorade genom globaliseringen, så beror det i hög utsträck-ning på att dialekterna – som ju är det ursprungliga modersmålet – åt-minstone i stora delar av det svenska språkområdet står sig så svagt.

En blick på Norge visar att situationen kan se mycket annorlunda ut. Där åtnjuter regionala och sociala varieteter hög prestige – vilket ingalunda betyder att alla varieteter betraktas som lika ”vackra”. Den-na relativt unika situation är betingad av den norska språkhistorien. Norskt modersmål kunde bara vara dialekten, när standardspråket var danskt (se Jahr 1997). En delvis likartad situation föreligger i de tysk-talande delarna av Schweiz. Det är betecknande att båda dessa länder håller sig utanför EU. Den norska språk situationen ter sig ur EU-per-spektiv som ytterst motsträvig, inte så mycket p.g.a. dubbleringen med bokmål och nynorska, utan snarare eftersom tolkning måste kunna ske från i princip alla norska dialekter.

På lång sikt rör sig Sverige i riktning mot ett multiglossalt samhäl-le. Inte bara de offi ciella minoritetsspråken har fått större rättigheter. Genom en omfattande invandring är ungefär var sjätte grundskolelev antingen själv född utomlands eller har föräldrar som båda fötts ut-omlands. Resultatet av detta är inte enbart de uppmärksammade mul-tietniska språkformerna såsom Rinkebysvenska, men även en starka-re närvaro av elaborerad svenska med utländsk brytning i off entligt språkbruk.

Till detta kommer att regionala varianter av standardsvenska ac-cepteras i högre grad än för bara 10–15 år sedan. De svenska moders-målen är med andra ord på frammarsch. Det betyder också att stan-dardspråket i allt högre grad blir en skriftlig varietet – som förstås efter behov kan realiseras muntligt genom spelling pronounciation. En dylik talkompetens kan dessutom behärskas mer eller mindre väl i fritt tal. Skriftspråket skulle kunna komma talspråket till mötes genom att släp-pa in morfologiska, lexikaliska och syntaktiska varianter.

De talade modersmålen kan stå sig mycket väl i språksamfund med stark press från engelskan. De tysktalande delarna av Schweiz visar att man kan ha mycket starka dialekter, dvs. äkta modersmål, med ut-byggt ordförråd som täcker upp många moderna domäner och samti-digt ha en överlag hög kompetens i fl era främmande språk; först och

22

Christer Lindqvist

främst i standardtyska, men även i bl.a. engelska, franska och italienska. Schweizertyskar uttrycker sig inte klumpigare, dummare eller mindre diff erentierat än andra tyskar när de talar och skriver standardtyska, trots att det är ett i skolan lärt språk. Det fi nns till och med en högt ut-vecklad litterär kultur trots att författarna talar dialekt som modersmål och skriver på ett ”främmande” skriftspråk.

Svenska modersmål skulle kunna stärkas och göras globaliserings-resisten tare om det regionala talspråket fi nge högre prestige.

23


Litteratur

Crystal, David (1997). English as a global language. Cambridge: Cambridge University Press.

Ekerot, Lars-Johan (2000). Klar komplexitet. Om språkform och begriplig-het vid översättning av författningstexter. I: Melander, Björn (red.). Svenskan som EU-språk. Uppsala: Hallgren & Fallgren. S. 46–76.

Gustavsson, Åke et al. (2002). Mål i mun. Förslag till handlingsprogram för svenska språket. Betänkande av kommittén för svenska språket. Stock-holm: Fritzes.

Jahr, Ernst Håkon (1997). On the Use of Dialects in Norway. I: Ramisch, Heinrich & Wynne, Kenneth (eds.). Language in Time and Space. Studies in Honour of Wolfgang Viereck on the Occasion of his 60th Birth-day. Stuttgart: Franz Steiner. S. 363–369.

Lindqvist, Christer (2003). Die nordgermanischen Kleinsprachen: Islän-disch, Färöisch und Norwegisch als Muttersprache im Spannungs-feld zwischen Konstruktion, Rekonstruktion und Dekonstruktion. I: Gugenberger, Eva & Blumberg, Mechthild (Hgg.). Vielsprachiges Europa. Zur Situation der regionalen Sprachen von der Iberischen Hal-binsel bis zum Kaukasus. Frankfurt a.M. et al.: Peter Lang. S. 123–156.

Lund, Jørn et al. (2003). Sprog på spil. Et udspil til en dansk sprogpolitik. København: Kulturministeriet.

Melander, Björn (1997). De små språken i den europeiska gemenskapen. I: Språk och stil 7 NF. S. 91–113.

Melander, Björn (2000). EU:s språkpolitik – en mångfasetterad fråga. I: Melander, Björn (red.). Svenskan som EU-språk. Uppsala: Hallgren & Fallgren. S. 13–28.

Moberg, Axel (2003). Språken i EU. I: Språkvård 2/2003. S. 36–40.Pettersson, Gertrud (1996). Svenska språket under sjuhundra år. En historia

om svenskan och dess utforskande. Lund: Studentlitteratur.Teleman, Ulf & Westman, Margareta (1997). Behöver Sverige en nationell

språkpolitik? I: Språk i Norden 1997. S. 5–22.Undervisningsministeriet (red.) (1976). Undervisningsvejledning for folke-

skolen 2. Fremmedsprog. København: Undervisningsministeriet.Wollin, Lars (2004). Alfonso, vadstenabröderna och svenskans birgittinska

europeisering. I: Bandle, Oskar & Glauser, Jürg & Würth, Stephanie (Hgg.). Verschränkung der Kulturen. Der Sprach- und Literaturaustausch zwischen Skandinavien und den deutschsprachigen Ländern. Zum 65. Geburtstag von Hans-Peter Naumannn. Tübingen/Basel: Francke. S. 63–76.

24

Torsten Pettersson

Torsten Pettersson

POESI SOM UPPTÄCKT OCH PARADIGMBROTT

När jag fi ck inbjudan att tala inför en lingvistkonferens var min förs-ta tanke att mitt föredrag skulle anknyta till en bok från år 2002 som heter Dolda principer. Där studerar jag litterära och allmänkulturel-la normsystem under kapitelrubriker som ”Vad är en tolkning?” och ”Vad är vetenskaplighet inom humaniora?”. Det är med andra ord en inriktning som påminner om lingvistikens: ett intresse för regelsystem och den kulturella kompetens som är förbunden med dem. Särskilt från bokens principiella inledning hade det varit lätt att bygga en bryg-ga till språkvetarnas intressen. Men så slog det mig att jag som littera-turvetare och lyriker antagligen kunde ge konferensen mer stimulans genom att välja en oväntad infallsvinkel. Jag beslöt att inrikta mig på poesins individuella språkliga uttryck som ur ett speciellt perspektiv il-lustrerar en kärnpunkt i all språkfi losofi , nämligen frågan om hur det individuella uttrycket förhåller sig till det allmänna normsystemet. Jag beslöt också att i rätt stor utsträckning använda min egen poesi som ex-empel. Detta gör jag dels för att mina insikter ofta har uppstått som en följd av diktskrivandet snarare än genom teoretiska resonemang. Dels kan jag därigenom i föredragets form bygga in dess ämne: spänningen mellan poesins individuella uttryck och vår kulturs världsbild, som här får representeras av föredragsformens akademiska sakprosa.

Det fi nns ingen täckande defi nition av lyrik. Det enda allmängilti-ga som man kan sträcka sig efter är detta: en dikt är en litterär text som stipulerar en bestämd radindelning men som till skillnad från versdra-mat inte är uppdelad på olika talare. Defi nitionen påminner oss om poesins mångformighet – mer än så här låter den sig inte fångas – men

25

Poesi som upptäckt och paradigmbrott

är i övrigt ointressant. När jag nu vill säga något mer uppslagsrikt av-står jag därför från allmängiltighet och pekar på några viktiga egen-skaper som poesin ofta uppvisar och enligt min mening gärna skall uppvisa. Jag försöker inte heller införa någon terminologisk kategori-uppdelning, utan talar utan åtskillnad om ”dikt”, ”poesi” eller ”lyrik”.

Låt mig ta denna utgångspunkt: dikt är ett individuellt uttryck som avviker från en i kulturen etablerad världsbild. I dagens västerländska samhälle betyder det: en empiriskt och rationellt bestämd världsbild. Jag tar ett exempel ur min samling Det fi nns inget annat (1999:49):

Ängen med tusen strån är lerigmen luften lyser och fåglar hörs.Jag står som en bruten treudd,upp till armhålorna i jord.

En sten är större än ett moln.

Det kvällas och jag ångrar någotsom jag inte minns. Två skalbaggarkryper brinnande i ängens håroch natten fylls av tänkta tecken.

Klingarett bergav ett plötsligt slag –

Leva är inte lyckligt eller sorgsamt.Men jag stannar gärna här.

Här står alltså någon nedsänkt i jorden och ser världen ur ett perspektiv i vilket den närliggande stenen förefaller större än det avlägsna molnet – eller i denna värld kanske rentav är det. Personen gör märkliga iakt-tagelser av brinnande skalbaggar och ett klingande berg och förklarar sig till slut vara tillfreds med sin egenartade belägenhet. Liksom alla and ra texter kan denna naturligtvis avvinnas en poäng och en rationellt formulerbar insikt med hjälp av den starka tolkningsapparat som vi tillämpar på skönlitterära texter. Ändå vill jag hävda att texten snarast undandrar sig en sådan poäng och endast med krystande möda låter sig parafraseras i en innebördsinriktad tolkning. Den här diktens funk-

26

Torsten Pettersson

tion består snarare i att den försätter läsarna i en säregen situation som genomvädrar deras hjärna och ger dem lov att ha en stunds lov från vardagsförnuftet.

Poesi som upptäckt

Man skall inte underskatta denna ludiska – lekande – sida av dikten och somliga litterära rörelser som surrealismen gör mycket av den. Ändå menar jag att den inte är det centrala. Poesi är ibland blott en fräsch avvikelse från den vardagliga varseblivningen – men därutöver är den ofta och skall gärna vara upptäckt. Avvikelsen är inte bara semester; den skall förmedla en ahaupplevelse, ett nytt och spännande sätt att betrakta tillvaron. En sådan upplevelse fi ck jag exempelvis nyligen då jag läste den engelska poeten Elaine Feinsteins dikt ”Marriage”, där det står: ”We have taken our shape from the / damage we do one another” (2000:120). Lite fritt översatt: ”Vi har fått vår form av det / onda som vi gör varandra.” Vanligen tänker vi oss att vår identitet och ”form” be-stäms av vilka grupper vi föds in i och hur vi väljer att bygga upp oss själva med en viss konstellation av karriär, familjeförhållanden, hobby-er etc. Men här får vi en annan och uppenbarande synvinkel: mer än av hur vi själva bygger upp oss defi nieras kanske vår identitet av hur vårt liv påverkar andra och särskilt av det onda som vi gör dem.

Jag tar ett annat, mer komplicerat exempel på en poetisk upptäckt, dikten ”Att minnas” ur Gösta Ågrens Jär (1988:17):

Att minnas är att låta framtiden ingripa i skeendet.Allt ordnas upp. Ocksåkaos får namn. Ingengör motstånd. Ödethärjar förgäves.

Att framtiden retroaktivt kan ”ingripa” i skeendet är en märkvärdigt ologisk föreställning från vardagsförnuftets synpunkt, ett avsked från vår normala världsbild. Men den blir i dikten en utgångspunkt för in-sikter som innebär en berikad återkomst till den vanliga världen. Läsa-

27


ren bibringas en förståelse av den retrospektiva betraktelsens ordnings-skapande natur, samtidigt som de smått paradoxala formuleringarna erinrar om spänningen mellan denna tillbakablickande klarhet och det pågående skeendet där kaos råder och människor gör motstånd mot det härjande ödet. Något destrueras – vardagsförnuftets regel att en se-nare tidsperiod inte kan påverka en tidigare – men någonting konstru-eras också: en ny insikt i hågkomstens natur.

Allmänt taget menar jag att poesin ofta fungerar på detta tveeggade sätt: den bryter upp ett etablerat seende men erbjuder ett annat i stäl-let. Detta återspeglas också på det språkliga planet, där poesin å ena sidan tenderar att bryta mot normer men å andra sidan etablerar egna nya normer. Ett typiskt normbrott är metaforen. Den har poetiska tex-ter förvisso inget monopol på, men de driver gärna metaforiken längre än andra framställningsformer, inte minst i en modernistisk tradition. Ta några rader i ”Violetta skymningar” ur Edith Södergrans Dikter från 1916 (1986:13): ”Mannen är en falsk spegel den solens dotter vredgad kastar / mot klippväggen.” Som metaforteoretikerna gärna påpekar, är något som detta i grunden ett falskt påstående. Ingen människa kan enligt vår gällande världsbild bokstavligen vara en spegel. För att få rät-sida på denna avvikelse måste vi därför tolka om påståendet ungefär så, att mannens förhållningssätt till kvinnan ger en felaktig bild av hennes verkliga väsen som hon har allt skäl att med kraft förkasta. På det sättet kan vi förlika metaforens normbrott med vår världsbild.

Normbrottet kan också vara syntaktiskt. Det må exemplifi eras av några rader i Karlfeldts Vildmarks- och kärleksvisor (1895), dikten ”Inom hässjorna”: ”Över Dalälvens lugna yta / timmerstockarna lång-samt fl yta (1981:80).” Här bryter författaren mot regeln att svenskan har omvänd ordföljd efter inledande adverbial (normen ”Över Daläl-vens lugna yta / fl yta timmerstockarna...”). Det är egentligen ett språk-fel jämförbart med ”På torget en staty står”. Men jag tror att många läsare inte reagerar på det som på ett språkfel, kanske inte ens lägger märke till det. Det beror i så fall på att de låter sig förföras av den andra aspekten av poesins förhållande till språkliga normsystem: dess inrikt-ning på att skapa nya normer. Ett typiskt exempel är rytmiska mönster, antingen färdiga former som hexameter och sonett eller en rytm som får sin särskilda utformning från dikt till dikt. I fallet Karlfeldt möter en fyrtaktig fallande meter med en regelbunden fördelning av trokéer

28

Torsten Pettersson

och daktyler: ”–´ –| –´ – –| –´ –| –´ – / –´ –| –´ – –| –´ –| –´ –”. Denna jämna rytm kan trollbinda läsarna så att de inte ens märker att det är något konstigt i början av den första raden: den poetiska formen över-trumfar den allmänna språkliga normen.

Poesins tveeggade förhållande till verkligheten och dess normer for-mulerade jag en gång i en dikt i Livets namn är alltid (1994:16). Jag kommenterar inledningsvis bara de fem första raderna men citerar hela dikten:

Mechelingatan skiljermentalhusets risparkfrån militärbasens funkis. Påvarandra vore de diktens

fl yende ordning,världen som världen

osäkert syftar på.

Ordningens ord– intill förtvivlan doldai hjärna och kött.Operationen pågår.Den misslyckas nästan alltid.

Dikten är inspirerad av ett topografi skt faktum i Helsingfors och ut-nyttjar detta som en metafor för diktkonsten. Om man kan se bilderna på varandra, om man samtidigt kan föreställa sig spretigt vildvuxna träd och en sträng arkitektur – då har man en god bild av poesins natur, menar jag. Poesi är bångstyrigt fri men konstruktivt ordnad fantasi.

Sekundärt kontrasterar dikten en militärförläggning och ett mental-sjukhus. Det förstnämnda känns nu för mig som en alltför hårt hierar-kisk bild av diktens ordning, men det senare förblir en tankeställare.

Det påminner oss om gränserna för det individuella uttryck som jag inledningsvis betonade. Publicerad poesi – eller i varje fall förlagspu-blicerad poesi – är alltid en kompromiss mellan det som är hänsyns löst individuellt och det som ändå är så pass tillgängligt och normanpassat att ett förlag vill lägga fram det i off entligheten. Det riktigt individuella fi nner sitt uttryck endast i ett skrik, en tystnad eller en världsbild som är så apart att dess bärare bryskt förpassas utanför det normala sam-

29


hället och stämplas som sjuka. Så låter diktens egenartade nybildning ”mentalhus” det brutala gamla ordet ”dårhus” eka genom det antisep-tiska moderna ordet ”mentalsjukhus”.

När texten fortsätter beskriver den diktens ”fl yende ordning” som ”världen som världen // osäkert syftar på”. Det aktualiserar en svår men oundviklig fråga: Vilka anspråk reser diktens säregna världsbild i för-hållande till verkligheten?

Ett första svar utan större anspråk har jag redan antytt, det som jag kallade ”semester”: en uppfriskande fantasi, ett ”tänk om det var så här”. Även det kan ha en viss kognitiv funktion som en kontrast som får oss att uppmärksamma en förbisedd aspekt av verkligheten, ungefär som ett egenartat språkfel kan peka ut en fördold språklig regel.

Ett andra svar är att dikten uttrycker det mänskliga medvetandets inre möjligheter, nya kombinationer i hjärnan. Detta kan återigen il-lustreras med ett av lyrikens paradnummer, metaforen. Om man be-tonar poesins roll av upptäckt kan man ställa sig ganska skeptisk till metaforen; betraktad som kunskapsinstrument verkar den ofta otill-fredsställande. För att inte orättvist välja en särskilt dålig metafor som prov på detta tar jag mitt typexempel ur Peter Hallbergs presentation av begreppet metafor i Litterär teori och stilistik (1983:76): Harry Mar-tinsons uttryck ”månens vita dublon” (ur ”Måndikt” i samlingen Na-tur från 1934). Här är den perceptuella passformen god – visst liknar den nattliga fullmånen ett skinande mynt – men lär vi oss något av detta? Är inte den igenkännande nick som metaforen utlöser hos oss ganska meningslös eftersom den ju de facto inte motsvaras av någon insikt i verkligheten: det är knappast givande och uppslagsrikt att be-trakta rymden i monetära termer. Inte heller brukar man normalt an-vända ett mynt som kniv och alltså erbjuder den kompletta mening som Hallberg citerar knappast mer insikt: ”I skälvande nattmoln skäres väg / av månens vita dublon.”

En metafor som denna kunde alltså pedantiskt beskrivas som något enbart dekorativt som saknar en kognitiv funktion och kanske rentav på ett skadligt vis böjer in den allvarligt sökande tanken i förvräng-da banor. Men mot detta kan man genmäla att metaforer visst kan ge insikt i verkligheten ibland – mannen som ”en falsk spegel” hos Edith Södergran må tjäna som exempel. Och därtill, fortsätter apolo-gin, fungerar metaforen ofta som en kartläggning av människans inre

30

Torsten Pettersson

rymd och skall därför inte i varje enskilt fall stämmas av mot den yttre verkligheten. Detta är alltså det andra svaret på frågan om hur poesins avvikelse från en gängse världsbild förhåller sig till verkligheten: den avtäcker nya kombinationsmöjligheter i den mänskliga hjärnan och i vår kulturella föreställningssfär, vare sig dessa kan bekräftas i den yttre verkligheten eller inte.

De två svar som jag har skisserat kan kallas det ludiska respektive det psykologiska. Jag har också i förbifarten berört det tredje alternati-vet: det kognitiva. Detta är den anspråksfulla positionen: tesen att dik-ten beskriver den egentliga verkligheten som vår vanliga världsbild bara partiellt är relaterad till, att diktens ”fl yende ordning” är ”världen som världen // osäkert syftar på”. Detta kognitiva synsätt är lätt att hävda när diktens poäng låter sig transponeras till vår gängse världsbild, så-som den falska spegeln hos Edith Södergran eller de insikter i vår iden-titetsbildning och minnets funktionssätt som vi har mött hos Elaine Feinstein respektive Gösta Ågren. Men vad skall man säga när en sådan transponering är omöjlig eller blir absurd på den gängse världsbildens villkor. Ta den näst sista dikten i Det fi nns inget annat (1999:59), som i sin helhet lyder:

Stjärnornas träd står tänt,det brusar av mörker.Jag sover och hör.

Dikten låter sig lätt läsas ludiskt eller psykologiskt, som en fantasi eller ett medvetandes nya kombination av fenomenologiskt och/eller kultu-rellt givna element. Men hur är det med en kognitiv läsning? På den empiriska världsbildens villkor tycks den befängd: en föreställning om något slags egenartad supervarseblivning som en människa kan uppnå i sömnen. Är detta inte ett rent fantasteri som inte allvarligt kan hävdas som en insikt i verkligheten?

Det ligger i exemplets natur att en rimlig direkttransponering till en gängse empirisk världsbild inte låter sig formuleras. Men i allmänna termer kan ”fantasteriets” kognitiva anspråk försvaras. Lustigt nog byg-ger försvaret inte på vardagsvärldens logik, utan på det bålverk för för-nuft och empiri som vetenskapen utgör.

31


Poesi som paradigmbrott

Det är i dagens vetenskapsfi losofi en självklarhet att vi inte uppfat-tar och beskriver världen neutralt och objektivt sådan den verkligen är. Snarare gör vi det i enlighet med det ”paradigm”, den förklarings-modell som vi utnyttjar vid analysen. Modellen möjliggör vissa insik-ter men utesluter andra, liksom ett öga har sitt fokus och sina blinda fl äckar. I dagens vetenskapliga jargong används ordet ”paradigm” ofta ungefär synonymt med ”skolbildning” eller ”metod”, och då är det lätt att kontrastivt se att t.ex. ett idéhistoriskt, ett marxistiskt, ett psy-koanalytiskt och ett genusorienterat paradigm vart och ett fångar in vissa aspekter av verkligheten och utelämnar andra. Men då termen blev känd genom Th omas S. Kuhns Th e Structure of Scientifi c Revo-lutions (1962) syftade det snarare på de synsätt som defi nierar all ve-tenskap under hela tidevarv som t.ex. klassisk newtonsk eller modern einsteinsk fysik.

I enlighet med detta vill jag hävda att vår gängse empiriska och ra-tionella världsbild är just ett sådant paradigm som i vår civilisation är etablerat och dominant. Det fungerar väl för närvarande, det fångar en hel del verklighet, men säkert inte hela verkligheten. Detta är inte lika lätt att förstå som i fallet vetenskaplig skolbildning eftersom vi inte kan kontrastera vår gängse världsbild mot något annat som äger motsva-rande giltighet på samma plan: t.ex. en religiös världsbild frånkänns ju giltighet i empiriska termer medan däremot olika vetenskapliga skolor mycket väl kan acceptera varandra som i princip likvärdiga alternativa infallsvinklar. Inte desto mindre är det i ett bredare historiskt perspek-tiv uppenbart att vår nuvarande världsbild är bara en infallsvinkel, ett speciellt par glasögon. Hur ett alternativ skulle se ut kan vi inte veta; det hör till det heltäckande civilisationsparadigmets natur att man är instängd i det och inte kan lyfta sig ur det (förrän det någon gång krackelerar, brister och ersätts av ett annat). Men detta innebär också att det vetenskapsfi losofi skt sett vore osunt att döma ut det potentiella kognitiva värdet hos alternativen även om de för närvarande är ovet-bara. De oväntade infallsvinklar som formuleras i lyriken ger glimtar av ett sådant alternativt paradigm.

Hur blir dessa glimtar möjliga? Jag tror att det beror på att det etablerade paradigmet läcker. Den mänskliga hjärnan har en nästan

32

Torsten Pettersson

gränslöst stor och fl exibel potential för olika varseblivningsmönster. Det dominanta civilisationsparadigmet tämjer och begränsar denna potential, men aldrig helt och hållet: det återstår alltid en möjlighet att komma i kontakt med den bortom paradigmet. Denna potential för andra mönster möter vi dels i våra drömmar. Dels utgör den grunden för all radikal förnyelse av vetenskapliga och politiska synsätt. På ytter-ligare ett tredje vis sätter poesin oss i förbindelse med varseblivnings-möjligheter som har undanträngts av vår gängse världsbild men som lever kvar i vår personlighet – undertryckta men inte helt och hållet försvunna.

Den mur som lyrikens provborrningar i verkligheten genombryter är emellertid inte bara kognitiv, inte bara en fråga om etablerade varse-blivningsvanor. Ofta är muren snarare social, en fråga om samtalsregler och om vad som i vår samhälleliga praxis betraktas som comme il faut. Det har slagit mig att detta gäller slutdikten i min andra samling Ser du dem inte? (1987:71):

en vårkväll kastarsig vinden över stadenkajor driver som rökaffi scher skuttar över kullerstenar –och har alla ditt ansikte en sten är ett ansiktesom har sjunkit undangatan är en bild av ett fl ygplanpå havets botten:man ser de brutnanackarna därinne vi är det som kommer och går,en mjuk form av stenmer ensamma än vi vill medgemer tillsammans än vi förstår

vinden formar gestalter i lönnens kronajag är där bredvid digalltid

33


De allmänt syftande utsagorna i den näst sista strofen innehåller knappast någon uppenbarande insikt som inte de fl esta människor re-dan har och kan bli medvetna om, förutsatt att de en stund rannsakar sitt inre. Det är bara det att denna insikt normalt inte kan formuleras. Man kan inte vid ett kaff ebord eller i en föreläsning säga ”vi är det som kommer och går, / en mjuk form av sten / mer ensamma än vi vill medge / mer tillsammans än vi förstår”. Den sociala spärren är alltför stark och den som till äventyrs genombryter den med sådana påpekan-den betraktas i de sammanhangen som avvikande, kanske inte riktigt klok. Men lyriken är en miljö där dessa konvenanshänsyn faller och bland andra existentiella frågor kan gestaltas. Författaren och läsaren kan mötas i en gemensam mänsklighet, befriade från den förlägenhet som i vårt dagliga umgänge ofta blockerar kommunikationen för vik-tiga delar av vår personlighet med plattityder som ”vi skall alla den vä-gen vandra”. Annorlunda uttryckt: genom att läsa en lyriker kan man lära känna en annan människa från ett annat håll och mer på djupet än man känner människor i sin omgivning. Man får därvid också nä-ring för en sida av sin personlighet som kanske förblir svältfödd i det dagliga umgänget.

Detta förutsätter emellertid att lyrikläsaren är tillräckligt mottaglig. Man kan inte kasta sig in i poesi direkt från den vardagsstress som i en själv i särskilt hög grad aktiverar just det dominanta paradigm som det gäller att frigöra sig från. När lyrik uppfattas som ”svår” beror det en-ligt min uppfattning i många fall inte på att dess grundläggande inne-börd är för kryptisk för att kunna avläsas. Snarare sammanhänger det ofta med att läsaren saknar den inre ro som gör det möjligt att komma i kontakt med de undanskymda sidor i den egna personligheten som poesin tilltalar. (Jag föreställer mig att detta kan gälla den dikt ur Det fi nns inget annat som jag inledningsvis citerade.) Dikten är då inte svår på ett språkligt och begreppsligt plan, men den är svår att ta till sig eftersom den egna hjärnan är helt och hållet inställd på det rationella paradigmet. För att börja frigöra sig från det kan man gärna förbereda poesiläsning genom att till exempel lyssna till musik eller ta en prome-nad i naturen.

Om poesin alltså överskrider kognitiva och sociala gränser, uppstår frågan om den besitter tillräckliga medel för att ge sig ut i det okän-

34

Torsten Pettersson

da eller förbjudna. Språket kunde ju tänkas vara så oupplösligt för-bundet med samhällets etablerade världsbild och konvenansregler att det blev otjänligt när det gäller att spränga dessa begränsningar. Unge-fär så resonerar man också inom den tradition av språkskepsis som på svensk botten har kartlagts av Bernt Olsson i boken Vid språkets gränser (1995). Jag vill emellertid mot detta genmäla att det ingår i språkets natur att det är öppet för det nya: att man med ett ändligt antal slitna element kan frambringa ett ändlöst antal kombinationer som är nya och ibland också genuint nyskapande. Vanligen bildas de nya kombi-nationerna som en reaktion på nya förhållanden i historiens fl öde, men man kan också utforma dem i syfte att helt överskrida det givna och etablerade. Symboler och ofullbordad syntax kan peka över det givnas gränser; negationer kan ringa in det som inte är empiriskt fattbart; sy-nestesier och oxymora kan i paradoxala legeringar suggerera fram en föreställning om det ovetbara. En rikhaltig provkarta på sådana grepp erbjuder Gunnar Björlings författarskap, men jag får av utrymmesskäl här nöja mig med att hänvisa till min behandling av det i det sista ka-pitlet av Gåtans namn (2001).

Gränserna för poesins upptäcktsresa uppställs alltså enligt min me-ning inte av språket utan snarare av fantasin om den låter sig klavbin-das av det kulturellt etablerade eller av stelnade litterära klichéer. Språ-ket är en trogen tjänare och ofta en energiskt initiativrik följeslagare på resan. Visst får poeten företa en svår operation för att lyfta fram den dolda ordningens ord, för att anknyta till dikten i Livets namn är all-tid. Men den pessimism som jag där uttryckte – ”Operationen pågår. / Den misslyckas nästan alltid” – vill jag nu revidera: poesins operation pågår, den kan ofta lyckas och patienten, vår världsbild och våra varse-blivningsvanor, kan vakna upp piggare och friskare än förr!

Jag skall dock tillstå att denna optimism måhända är temporär, lik-som det mera konfl iktfyllda förhållandet till språket i Livets namn är alltid utgjorde ett övergående stadium. En lyrikers ständiga liv i språket är som ett livslångt kärleksförhållande där lyckliga perioder och bittra kriser avlöser varandra. Just nu är jag lycklig med det svenska språket och vill gärna hylla det som ett intrikat kunskapsinstrument och en so-nor skönhetskälla.

35


Litteratur

Feinstein, Elaine (2000/1985). Marriage. I: Couzyn, Jeni (ed.). Th e Bloodaxe Book of Contemporary Women Poets. Eleven British Writers. Glasgow: Bloodaxe Books.

Hallberg, Peter (1983/1970). Litterär teori och stilistik. Tredje upplagan. Stockholm: Akademiförlaget.

Karlfeldt, Erik Axel (1981/1895). Vildmarks- och kärleksvisor. I: Samlade dikter. Stockholm.

Kuhn, Th omas S. (1962). Th e Structure of Scientifi c Revolutions. Chicago: University of Chicago Press.

Olsson, Bernt (1995). Vid språkets gränser. Svenska 1900-talslyriker och frågan om ordens förmåga. Lund: Ellerström.

Pettersson, Torsten (1987). Ser du dem inte. Helsingfors: Söderström.Pettersson, Torsten (1994). Livets namn är alltid. Helsingfors: Söderström.Pettersson, Torsten (1999). Det fi nns inget annat. Helsingfors: Söderström.Pettersson, Torsten (2001). Gåtans namn. Tankens och känslans mönster hos

nio fi nlandssvenska modernister. Svenska litteratursällskapet i Finland/Atlantis: Helsingfors/Stockholm.

Pettersson, Torsten (2002). Dolda principer. Kultur- och litteraturteoretiska studier. Lund: Studentlitteratur.

Södergran, Edith (1986/1916). Dikter. I: Tideström, Gunnar (red.). Samlade dikter. Stockholm.

Ågren, Gösta (1988). Jär. Helsingfors: Söderström.

36

Jonna Ahti

Jonna Ahti

OM ÖPPNINGAR OCH KONTAKTSKAPANDE IFINLANDSSVENSKA CHATTSAMTAL

I denna uppsats ges en allmän presentation av vissa typer av öppning-ar och av olika sätt att skapa kontakt i fi nlandssvenska chattsamtal. Presentationen tar också upp vissa särdrag som kan anses vara typiska för fi nlandssvenska chattsamtal. Med chattsamtal avses sådana samtal som förs i realtid på Internet. Denna artikel är en del av mitt avhand-lingsarbete om språk och interaktion i fi nlandssvenska chattsamtal som påbörjades hösten 2003. Mitt egentliga forskningsmaterial består av chattsamtal som har samlats in på fi nlandssvenska Radio Extrems chatt-kanal i december 2003 under en period på åtta dygn. I avhandlingen är syftet att studera interaktivitet, kontextberoende och förhandskunskap med hjälp av metoder inom interaktionell lingvistik och samtalsanalys. I denna uppsats har jag dock använt material som jag redan tidigare har samlat in på Radio Extrems chattkanal (avsnitten 2.1, 2.2 och 2.3) och en rikssvensk kanal (avsnittet 2.4) och jag kommer att koncentrera mig på interaktionella drag i öppningar. Jag vill också ta upp en del språkliga företeelser, dvs. hur deltagarna stavar och reducerar ord och uttryck samt hur de använder sin dialekt för kontaktskapande.

1 Bakgrund

Synkroniska diskussionsgrupper på Internet, s.k. chattgrupper, är en typ av elektronisk kommunikation som hela tiden lockar allt fl er in-tresserade deltagare. Chattgrupper kan nås via vanliga www-adresser vilket inte förutsätter några särskilda tekniska kunskaper utom Inter-net-uppkoppling. Man kopplar upp sig på en chattkanal genom att ge

37

Om öppningar och kontaktskapande i finlandssvenska chattsamtal

sitt användarnamn (s.k. signatur eller smeknamn som är ens identitet på kanalen) och ofta också ett lösenord ifall deltagandet förutsätter re-gistrering. Efter detta kommer man in på kanalen, kan se vad andra säger och kan skicka sina egna inlägg. Denna form av kommunikation har blivit populär eftersom den är ekonomisk, socialt givande och lätt att använda. Den suddar ut också sådana sociala och geografi ska grän-ser som i ansikte-mot-ansikte-kommunikation kan vara förhindrande. I chattomgivningen kan deltagarna befria sig från t.ex. nationalitet, re-ligion, politik, utseende, kön, ålder och handikapp samt de fördomar dessa egenskaper kan föra med sig. Tröskeln att börja diskutera med okända människor är därigenom mycket lägre på Internet än i vanliga livet.

Det som intresserar mig mest i chattsamtal är hur mycket de lik-nar vanliga ansikte-mot-ansikte-samtal. I tidigare studier har chattan-det vanligen betraktats som en form av skriftlig kommunikation (t.ex. Hård af Segerstad 2002) vilket det förstås är. Med en ensidig skrift-lig synvinkel förlorar man dock enligt min mening det intressantaste forskningsområdet, nämligen interaktionen mellan deltagarna. Därför ser jag chattandet snarare som en form av talaktsliknande, dialogisk kommunikation som uttrycks i en skriftlig form. Kommunikationen styrs inte i första hand av skriftspråkets grammatiska och stilistiska reg-ler utan av de spelregler vi använder i vanliga muntliga samtal. Därför har jag gjort ett medvetet val att använda sådana termer som t.ex. tala i stället för skriva och lyssna i stället för läsa. Chattsamtal blir sociala, in-teraktionella och ofta intima samtalssituationer där deltagarna skapar en gemensam upplevelse av fysisk närvaro trots att de kanske befi nner sig i olika delar av världen. Detta kan inte anses vara en slump utan uppstår som en kombination av det synkroniska elektroniska mediet, människors sociopsykologiska behov samt deras kommunikativa kom-petens.

2 Öppningar

Min inspiration för denna artikel har i första hand varit Tine Th ode Hougaards artikel om öppningar i danska chattsamtal (2002). Där re-dogör hon för vissa interaktionella drag i chattet samt för olika sor-

38

Jonna Ahti

ters öppningar mot bakgrunden av Rintel, Mulholland & Pittams ar-tikel om Internet Relay Chat öppningar (2001) där samtalsanalytiska metoder tillämpas. Det har också skrivits en pro graduavhandling om chatt på fi nska institutionen vid Helsingfors universitet (Lähtevänoja 2002) där öppningar i fi nskspråkiga chattsamtal analyseras. Jag vill nu ta mitt steg i riktning mot samtalsanalys och börjar här med att jäm-föra fi nlandssvenska chattöppningar med telefonöppningar som Sche-gloff presenterar i sin klassiska artikel från 1968. Att jämföra två olika samtalsmedier från två olika tidsperioder är enligt min mening ett av de eff ektivaste sätten att fi nna sådana drag som kan sägas vara känne-tecknande för chattspråket.

Att börja samtala är inte särskilt svårt. Redan som barn lär vi oss att hälsa på andra människor och dessa hälsningsord, som t.ex. hej och god dag, fungerar som öppningsfraser genom hela livet. Dialogens grund-struktur kräver initiativ–respons-par och en öppning är en fungerande öppning endast när den blir besvarad (se Linell & Gustavsson 1987). I den besvärligaste och samtidigt den mest onormala situationen får vi ingen respons alls. Då börjar vi leta efter orsaker till att öppningsytt-randet inte fi ck något svar: Hörde han inte? Är han arg på mig? Kände han inte igen mig? Var det egentligen den jag trodde det var? Har jag nu gjort bort mig? Hur kan jag rädda mitt eget ansikte i den här pin-samma situationen? Hur ska jag uppföra mig nästa gång vi träff as?

I vanliga telefonsamtal utgör signalen det första ledet. Svaret kan då anses vara det andra ledet som oftast består av identifi kation (namn) eller fras (hallå) och som följs av en hälsning, presentation eller mot-svarande. Den som ringer har ”ansvar” för samtalets gång, det är hans/hennes plikt att ta upp det egentliga ärendet som ligger bakom kon-takttagandet (bortsett dock från sådana fall där personen ombetts ringa upp) (Schegloff 1968:1078). I chattsamtal är situationen i princip den samma. Man kommer in på kanalen där andra deltagare ser signalen (som t.ex. Jonna has joined the channel). Om den nya deltagaren är känd på kanalen kan andra deltagare hälsa på henne/honom först. Samma mönster kan man idag märka bland mobiltelefonanvändare; eftersom telefonen visar antingen namnet eller numret på den person som ringer kan man svara med en personlig hälsning (t.ex. Hej, Jonna!). Vanligare i mitt material är dock att den nya deltagaren öppnar diskussionen med

39


en öppningsfras, som oftast består av en hälsning. Denna person måste alltså själv ta ansvaret för att bli sedd och noterad av andra deltagare som oftast redan är involverade i andra samtal. Men i chattsamtal är det inte ovanligt att en hälsningsfras får stå ensam utan några respon-ser alls. Då är det inte längre bara fråga om öppningar utan snarare om den rätta öppningsstrategin. Det som i vanliga livet ofta sker automa-tiskt (t.ex. hälsning) blir på Internet ett medvetet val med ett särskilt mål. Det fi nns fl era sätt att skapa kontakt och försöka öppna samtal med andra deltagare. Hougaard presenterar fyra olika öppningsformer som hon har kallat kontraktåbningen, forhandlingsåbningen, den konsta-terende åbning och spilåbning (2002:97–102). Jag har dock valt att här endast studera de fall där talaren explicit visar sin vilja till kontaktska-pande, och har därigenom hittat fyra olika huvudgrupper:

1. Kollektivöppning: man riktar sitt inlägg till alla på kanalen (t.ex. Hej alla!)

2. Kontraktsöppning: man riktar sitt inlägg till en viss grupp på kana-len (t.ex. Nån från Vasa?)

3. Individuell öppning: man riktar sitt inlägg till en viss person (t.ex. Hej Heidi!)

4. Privat öppning: man skickar sitt inlägg direkt till någon på kanalen och samtalet förs privat på en egen kanal där ingen annan kan se det.

1.1 Kollektivöppningar

Kollektivöppningar består oftast av vanliga korta hälsningsfraser som lätt drunknar i informationsfl ödet på chattkanalen. Därför blir störs-ta delen av dem obesvarade. Det är vanligen så mycket tal på gång i chattgrupperna att de deltagare som är adressater för öppningsfrasen inte vill ta ansvar för fortsättningen utan ignorerar öppningen. Detta är lätt eftersom deltagarna inte kan se varandra och därmed saknar den psykologiska skyldigheten att svara. Nedan visas några typer av kollek-tivöppningar. Alla exempel i avsnitten 2.1, 2.2 och 2.3 är hämtade från

40

Jonna Ahti

en allmän fi nlandssvensk chattkanal där största delen av deltagarna är tonåringar.

• hej• nån som vill chatta me mig• hej människor• mui x3m chattare!• Hejsan alla• godag• YO WAZZUP

Kollektivöppningar är oftast korta hälsningar som används som ett sätt att pröva hur nykomlingen tas emot av andra. Ett undantag är dock så-dana chattgrupper där deltagarna är bekanta, dvs. de chattar regelbun-det i samma grupp, använder samma signatur varje gång de chattar, vet mycket om varandra eller t.o.m. känner varandra i verkliga livet.

Språkligt sett visar exemplen i materialet hur deltagarna använder talspråksliknande former också i skrift. Typiska är reduktioner som t.ex. nån (någon), me (med), e (är), de/d (det) och ja (jag). Vanligt är också att man skriver alla ord med små bokstäver och att man skapar sina egna skrivvarianter, som t.ex. mui och godag i exemplet ovan. Ett intressant exempel är YO WAZZUP som har skrivits med versaler an-tagligen för att väcka uppmärksamhet. Det berättar också någonting om talarens kulturella kännedom eftersom det är fråga om en tudelad hälsning där båda delarna refererar till ungdomskultur (eller åtmins-tone ungdomlig kultur). YO är en hälsningsfras som oftast kopplas till hiphop-artister i USA och som har kommit till Finland i samband med hiphop/rap-subkultur. WAZZUP är däremot ett typiskt exempel på en fras som först har förekommit i TV och som därefter har spridit sig till fl era språkområden. Denna fras introducerades först allmänt i en reklam för ölbryggeriet Budweiser för några år sedan då den visades i USA och också i många andra länder (inkl. Finland) under Super-bowls fi nalmatcher (http://www.newgrounds.com/collections/whas-sup.html). I reklamen presenterades en grupp unga män som ropade frasen till varandra i en lägenhet, i telefon och via dörrtelefon. Frasen spred sig snabbt och blev en trendig hälsning bland ungdomar samt

41


ett kulturellt fenomen som senare togs upp i andra sammanhang, som t.ex. i tv-serien Th e Offi ce och fi lmen Scary Movie. Liknande kulturella referenser kan man ofta hitta i ungdomars språkbruk vilket utgör ett intressant forskningsområde i sig.

1.2 Kontraktsöppningar

Kontraktsöppningars syfte är att väcka uppmärksamhet hos de indivi-der som identifi erar sig som tillhörande en specifi k grupp, t.ex. utifrån hemort eller ålder. Enligt Hougaard (2002:97) beskriver talaren då konkret sina förväntningar om interaktionens och deltagarnas art, dvs. de gör ett kontrakt. Nedan några exempel på kontraktsöppningar:

• näjn froån korsnäs elå vasa traktin jenn??• fi nns hä nå människor från södra fi nland??• tjejer mellan 13–15?

Talaren kan också defi niera sig själv och på det sättet försöka få respon-ser (t.ex. jag e en tjej på 15, vill nån chatta me mej?). Lähtevänoja kallar dessa för kontaktannonser eftersom de liknar sådana kontaktannonser man kan se t.ex. i tidningar. De är lätta att producera eftersom man agerar anonymt på Internet (Lähtevänoja 2002:53). I hennes material tycks öppningar av denna typ dock ha en sexuell laddning vilket inte fi nns i mitt material där deltagarna mest är intresserade av att hitta s.k. brevvänner. Detta kan bero på åldersskillnaden: mina informanter är tonåringar medan de i Lähtevänojas material verkar vara betydligt äld-re. Oberoende av åldern eller ändamålet är detta sätt att börja samtala betydligt mer interaktionskrävande än kollektivöppningar eftersom det tilltalar en viss grupp på kanalen. Talaren har på sätt och vis tagit ett steg vidare i kontaktskapandet jämfört med kollektivöppningar. Kon-traktsöppningarna består oftast av fraser som är markerade som frågor med hjälp av ett eller fl era frågetecken trots att alla inte syntaktiskt sett är frågesatser. Dessutom fyller kontraktsöppningar ungdomars behov att höra till en identifi erbar grupp. Att hitta likasinnade gruppmed-

42

Jonna Ahti

lemmar på Internet är viktigt när man skapar sin sociala omgivning i cyberrymden.

1.3 Individuella öppningar

Individuella öppningar är uppenbarligen ett fungerande sätt att börja samtala eftersom de besvaras betydligt oftare än kollektivöppningar. Trots att deltagarna inte har fysisk kontakt på chattkanalen kan det kännas ansiktshotande om man inte reagerar på en hälsning som är riktad speciellt till en. Därför liknar individuella öppningar samtalssi-tuationer i vanliga livet där en hälsning vanligen får en respons. Indi-viduella öppningar som får ett svar fortsätter oftast som längre samtal och fungerar därigenom som ett kontaktskapande element i samtal. Exemplet nedan presenterar början av ett samtal som inleds med en individuell öppning:

Girl: hejsan jocke =)Jocke: heeej girl =)Girl: hu e de me dig idag då jocke?Jocke: rikit bra =) skönt å va hemma =P själv?Girl: e du hemma jocke?? har int ni skola idag??? ja fan vricka

fi ngre igår ja

I vanliga samtal använder man direkt tilltal endast om man känner sin samtalspartner. I chattsamtal kan tilltal användas på liknande sätt när deltagarna känner varandra från förut men också när de träff as för för-sta gången. Då kan syftet anses vara att bryta isen mellan deltagarna och att få samtalet att löpa smidigare i fortsättningen.

Exemplet ovan visar de s.k. smilisarnas roll i chattsamtal. De ger uttryck för talarens inställning till det sagda och kan hjälpa mottagaren att tolka yttrandet rätt. I exemplet används smilisarna på samma ställen där man i ett vanligt samtal kunde förvänta sig att se ett leende. Samta-let mellan Jocke och Girl har en positiv stämning vilket kan ses i deras aktiva användning av smilisar i slutet av yttranden =).

43


1.4 Privata öppningar

Privata öppningar är svårast att undersöka eftersom de inte syns på den allmänna kanalen och därigenom är lika osynliga för forskaren som de är för andra deltagare. Vanligt är att ett samtal först börjar på den all-männa kanalen men fortsätter privat senare vilket orsakar att deltagar-na i fråga plötsligt försvinner från den allmänna diskussionen. En stor del av kontakttagandet sker dock privat redan från början och sådana öppningar har jag velat studera här. Privata chattsamtal kan föras en-dast mellan två deltagare vilket ofta leder till att samtal blir intimare än på den allmänna kanalen. Här är det dock lika viktigt som i andra öpp-ningstyper att välja en sådan öppning som väcker mottagarens intresse och ger orsaken till att svara. De exempel som jag visar här är privata öppningar som jag personligen har fått på en rikssvensk chattkanal:

Grupp1:• hi • hejsan • tja • hej • hello, how r u? • Hej, hur ä läget• hej, hur e det, bor• hej, tjejen Grupp 2:• hej, vilket fi nt namn du har!• hej jonna, hur e det?• hej snygging =)• Finland?• tja jonna…händer det nått kul i fi nland idag?

I första gruppen har jag samlat vanliga öppningar som formellt liknar kollektivöppningar men som förstås är individuella i det avseendet att de är speciellt riktade till mig. I andra gruppen fi nns sådana öppnings-fraser som jag tycker är intressanta eftersom de innehåller personliga referenser antingen till mitt namn eller till mitt hemland. Som tidigare

44

Jonna Ahti

nämnts är det ofta eff ektivt att använda direkt tilltal för att få respons. Mottagaren får också känslan av att hon/han är viktig samt att talaren har fäst uppmärksamhet speciellt vid henne/honom. De inlägg ovan som hänvisar till Finland berättar någonting om talarens kommuni-kativa kompetens eftersom de innehåller information som inte står på kanalen för alla att se utan talaren har specifi kt tagit reda på saken. Detta har talaren gjort med hjälp av min dators tekniska uppgifter som fås fram med ett särskilt kommando och där det alltid står .fi i slutet. Detta ser jag som ett tecken på en relativt hög grad av involvering vil-ket för sin del kan leda till interaktionellt och emotionellt givande kon-takter mellan deltagare.

3 Exempel på strategival i chattsamtal

Som det har kommit fram är det inte alltid lätt att välja en fungerande öppningsstrategi på chattkanalen. Ofta kan man notera fl era hopplösa försök att få respons från andra deltagare med kollektivöppningar tills talaren byter strategi och får ett svar genast. Det tycks nästan råda en tyst överenskommelse om att kollektivöppningar inte besvaras utan ta-laren måste visa mera kreativitet och interaktionellt intresse innan hon/han blir noterad. Lähtevänojas studie visar på liknande resultat: av 29 obesvarade öppningsfraser var 11 kontraktsöppningar och 7 kollektiv-öppningar (2002:74).

Ovan har jag presenterat fyra olika typer av öppningar i chattsam-tal. Nu vill jag gå in på två specialfall där det är mera fråga om att välja den rätta strategin än att välja rätta ord. Exemplen är från fi nlandssven-ska ungdomars chattsamtal och det första handlar om valet av öpp-ningsstrategi medan det andra handlar mera om kontaktskapande med hjälp av dialekt.

1.1 Val av öppningsstrategi

Det första exemplet visar vilken roll valet av öppningsfras spelar i chatt-samtal. Talaren är Lady som vill chatta med någon på kanalen men inte tycks få några responser på sin begäran.

45


Lady: Hej =) (21 inlägg utelämnade)Lady: VILL NÅN CHATTA MED MEJ??? (7 inlägg utelämnade)Lady: INGEN VILL CHATTA MED MEJ…=(Lady: *snyft*Romeo: *ger en näsduk*Bunny: Lady: prova skriv till nån bara och börja chatta :)Lady: Tack.. =)

Först försöker Lady öppna samtalet med en kollektivöppning. Den strategin tycks dock inte fungera eftersom hon försöker på nytt med ett på nytt formulerat inlägg som är skrivet med versaler och tre frå-getecken för att imitera ökad röststyrka. Mellan dessa två öppningar har det kommit 21 inlägg och efter den andra öppningen 7 inlägg på kanalen varav inget är riktat till Lady. Efter dessa uppenbart icke-fung-erande kollektivöppningar byter Lady strategi. Hon vänder sig till sig själv, imiterar ledsen min med en ledsen smilis =( och börjar t.o.m. gråta vilket hon visar med en s.k. handlingsmarkör, dvs. asterisker som innehåller beskrivning av en handling. Detta känsliga sätt att uttrycka sig och sin besvikelse får andra på kanalen att reagera. Lady får ome-delbart responser från fl era deltagare som nu försöker trösta och upp-muntra henne. Det intressanta är att hon först får respons på sin hand-ling (*snyft* – *ger en näsduk*) och först efter det får hon kommentarer till sitt egentliga inlägg, dvs. INGEN VILL CHATTA MED MEJ…:(. I sin doktorsavhandling om fl erledade frågeturer i läkare–patientsam-tal visar Lindholm (2003:131) att det ofta är det sista ledet i fl erledade frågeturer som besvaras först. Utan att i detta sammanhang gå närmare in i frågan om turer i chattsamtal följer samma mönster kan man se att det i exemplet ovan är just så. Detta fenomen kräver dock närmare granskning och det kommer att bli intressant att se om samma möns-ter förekommer i ett chattforum där turer byggs upp på ett annat sätt än i muntliga samtal.

Socialt sett visar exemplet ovan hur man i Internets icke-fysiska omgivning ändå är bunden till de etiska och moraliska beteendemöns-ter vi följer i vanliga livet. Att ignorera är lätt så länge saken inte berör oss personligen. Men när någon börjar gråta p.g.a. vårt dåliga bete-

46

Jonna Ahti

ende är det svårt att låtsas att ingenting har hänt. Denna sekvens visar också handlingsmarkörernas betydelse i chattsamtal; de behandlas som riktiga handlingar, inte som beskrivningar av en handling (Hougaard 2002:105). Deras syfte är att öka känslan av samhörighet och fylla i de luckor som den icke-fysiska omgivningen har jämfört med ansikte-mot-ansikte-samtal.

1.2 Val av språkvariant

Det andra exemplet visar hur man med språkliga val kan dra gränsen mellan ”oss” och ”dem”. Användning av dialekt fungerar som ett av-gränsande element som används som implicit tillägg till kontraktsöpp-ningen.

Soffi : fi nns hä nå människor från södra fi nland??skipp: joo, ja e från södra fi nlandBomb: synd för te skippskipp: hu så synd??Bomb: tå du er från södra fi nlandskipp: d e no int någo fel på det…Soffi : man får int mobba södra fi nland om int ja får mobba

pamppasbor…nån rättvisa ska de vara…skipp: håller me!!=)Soffi : tack skipp, känner mej lite överkörd av alla pamppas-

bor…cat: nain jer från vasa hålle?skipp: nää…Soffi : hu förstår du ens va dom försöker säga??

Avsnittet börjar med Soffi s kontraktsöppning där hon letar efter män-niskor från södra Finland. Detta gör hon eftersom kanalen är full av folk från Österbotten och största delen av samtalet förs på österbott-nisk dialekt. Soffi vill tydligen dra gränsen mellan sig själv och de som hon kallar för pamppasbor, dvs. österbottniska deltagare. Hon känner mer samhörighet med ungdomar från sitt eget geografi ska område och

47


vill dessutom chatta på sitt eget språk vilket är mer standardspråkslik-nande än den österbottniska språkvarianten. Denna typ av gränsdrag-ning är relativt vanlig i chattsamtal och avslöjar en intressant detalj. En fi nlandssvensk chattgrupp bestående av tonåringar utgör en minori-tetsgrupp både språk- och åldersmässigt. Svenska är ju ett minoritets-språk i ett samhälle där ungdomar närmast hör till en svårt defi nierbar grupp mellan barn och vuxna, och som därigenom också behandlas som en problemgrupp. Trots att dessa två egenskaper fungerar som för-enande element när ungdomar söker sig till fi nlandssvenska chattgrup-per förlorar de sin mening genast efter att man har stigit in på kanalen. Då träder skillnader inom minoritetsgruppen fram och samma språk- och åldersmässiga egenskaper blir skiljande element som används ex-plicit för att dra gränser mellan t.ex. vasabor och helsingforsbor eller högstadieelever och gymnasister.

4 Avslutning

Att öppna samtal på Internet är inte bara att hälsa på andra chattare. Det är fråga om att välja rätt hälsningsfras och rätt strategi för att samtal ska kunna börja på riktigt. På chattkanalen uppskattas kommunikativ kompetens, initiativtagande, innovativa öppningar och interaktionella, verklighetsliknande beteendemönster. Att kunna öppna ett samtal på ett lockande sätt leder oftast till rikt informationsbyte som för sin del motsvarar de sociala och psykologiska förväntningar människor har i kommunikation. Alla dessa egenskaper formar det som lockar delta-garna i chattgrupper, nämligen en samtalssituation som liknar vanliga samtal men som ändå skiljer sig på vissa punkter så att deltagarnas språkliga kompetens kan utnyttjas och visas i en skriftlig form.

48

Jonna Ahti

Litteratur

Hougaard, Tine Th ode (2002). Kontakt och iscenesættelse i unges chat. Hvor går de unge hen i dag? De går da på nettet. I: Cramer, Jens & Togeby, Ole & Widell, Peter (red.). M/K – Mod og kvindehjerte. Festskrift till Mette Kunøe 5. november 2002. Århus: Modtryk. S. 94–110.

Hård af Segerstad, Ylva (2002). Use and Adaptation of Written Language to the Conditions of Computer-Mediated Communication. (Gothenburg Monographs in Linguistics 22.) Göteborg: Department of Linguistics, University of Gothenburg.

Lindholm, Camilla (2003). Frågor i praktiken. Flerledade frågeturer i läkare–patientsamtal. (Skrifter utgivna av Svenska litteratursällskapet i Finland 651. Studier i nordisk fi lologi 81.) Helsingfors: Svenska litteratursäll-skapet i Finland.

Linell, Per & Gustavsson, Lennart (1987). Initiativ och respons: om dialogens dynamik, dominans och koherens. (SIC 15.) Linköping: Universitetet i Linköping.

Lähtevänoja, Hanna (2002). Vuorottelu verkossa. Chat-keskustelun aloitusvuo-rojen analyysia. Opublicerad pro graduavhandling. Finska institutio-nen. Helsingfors universitet.

Rintel, E. Sean & Mulholland, Joan & Pittam, Jeff ery (2001). First things fi rst: Internet Relay Chat Openings. I: Journal of Computer-Mediated Communication 3. Hämtat från: <http://www.ascusc.org/jcmc/vol3/issue2/lombard.html>.

Schegloff , Emanuel A. (1968). Sequencing in conversational openings. I: American Anthropologist 70. S. 1075–1095.

49

Hur klarar sjundeklassister av att skriva argumenterande text på sitt andraspråk

Marina Bergström

HUR KLARAR SJUNDEKLASSISTER AV ATT SKRIVA ARGUMENTERANDE TEXT PÅ SITT ANDRASPRÅK – ANALYS OCH LÄRARÅSIKTER

Inledning

I denna artikel kommer jag att diskutera några argumenterande andra-språkstexter skrivna av språkbadselever i högstadiets sjunde årskurs. Skribenterna till de undersökta texterna har alltså sex års skolgång i ett svenskt språkbad samt två år i ett språkbadsdaghem bakom sig och mitt intresse riktas till den skriftliga språkbehärskning som eleverna uppnått. Att en del av den studerade elevgruppen under lågstadiets första årskurser konstaterats uppleva skrivproblem av varierande grad bidrar med en ytterligare dimension i denna studie. Mitt mål är därför också att granska hur skrivutvecklingen hos några skrivsvaga elever ge-staltar sig under ett längre tidsperspektiv och hur dessa elever i förhål-lande till de s.k. normalpresterande eleverna i samma klass klarar av att framföra sitt budskap i skrift och åstadkomma en i sitt sammanhang välfungerande text. Vad som kännetecknar en välfungerande text är dock en mera problematisk frågeställning som lett till ett tredje delsyfte med min aktuella undersökning. I stället för att grunda mina resultat på enbart egna lingvistiska analyser av materialet har jag valt att låta även några lärare bedöma ett urval av de insamlade elevuppsatserna i syfte att kunna föra ett mångsidigare resonemang kring sådana aspek-ter som kan anses bidra till kvalitet i elevuppsatser.

Min aktuella studie utgör en fortsättning på min doktorsavhand-ling (Bergström 2002) där jag undersökte hur sex språkbadselever med varierande grad av skriv svårigheter utvecklade sin förmåga att berätta

50

Marina Bergström

både muntligt och skriftligt på sitt andraspråk under några års tid i grundskolans lågstadium. Dessa elevers andraspråksproduktion stude-rades i förhållande till de övriga språkbadseleverna i klassen som en-ligt lärarbedömning inte ansågs ha speciella behov ifråga om sin skriv-utveckling. Syftet med avhandlingen var att bilda mig en uppfattning om vad som kännetecknar skriv inlärningsprocessen hos andraspråks-skribenter i allmänhet och vad som kan betraktas som tecken på skriv-problem hos barn som lär sig skriva på sitt andraspråk. En av de stu-derade eleverna fi ck diagnosen dyslexi under undersöknings perioden medan det hos de övriga fem eleverna var andra faktorer som bidrog till svaga prestationer i skriftlig framställning.

Ett resultat som jag fi ck i min doktorsavhandling var att de svagt presterande elevernas skrivsvårigheter i första hand hängde ihop med den formella behärskningen av skriftspråket medan dessa elever var lika skickliga berättare som de andra språkbadseleverna då berättelser-nas innehåll och sammanhållning (konnektiv- och referensbindning-en) analyserades. De skrivsvaga elevernas skriftliga berättelser hade dock många gemensamma drag med deras muntliga berättelser såtill-vida att bl.a. satskonnektionen i de skrivna texterna längre än hos de övriga skribenterna kännetecknades av enkla huvudsatser som eleverna band ihop t.ex. med hjälp av uttrycket å sen... Mera avancerade skri-benter använde däremot olika konnektorer i tal och i skrift.

Vad gäller referensbindningarna kunde ännu färre skillnader påvi-sas mellan den skrivsvaga och den normalpresterande elevgruppen. De fl esta berättelserna hade enligt förväntningarna oftast en huvudaktör som höll ihop berättelsen. Hur skribenterna refererade till de introdu-cerade konstituenterna inom den centrala ledfamiljen och inom de öv-riga ledfamiljerna hängde dock inte ihop med elevernas formella språk-behärskning utan hörde snarast samman med elevernas beredskap att pröva på alternativa uttryckssätt. En del elever var alltså mera benägna att uttrycka sig kortfattat och att upprepa exakt samma uttryck, vilket bidrog till en kanske till och med för väl sammanhållen text. Andra elever var däremot mera villiga att ta risker, att pröva på alternativa ut-tryckssätt och att därigenom åstadkomma variation i texten.

De ovannämnda resultaten får stöd av det som bl.a. Kuure, Kuu-re, Sandbäck och Yliherva (1992) kommit fram till då de undersökt

51


framträdande drag i andraspråkstexter skrivna av elever med och utan läs- och skrivsvårigheter. Även de konstaterar att elever med läs- och skrivsvårigheter, trots sina problem med bl.a. interpunktionen och satsstrukturen, inte hade påfallande svårigheter med att skapa samman-hållning i sina texter. Kuure m.fl . (1992) kunde också notera en viss över användning av identitetsbindningar hos de läs- och skrivsvaga eleverna, men inte heller detta drag kan anses vara speciellt känneteck-nande för enbart dessa elever utan i stället någonting som är typiskt för andraspråksskribenter i allmänhet (se t.ex. Huovinen & Kuure 1987).

Mina tidigare resultat gäller dock först och främst elevernas be-rättande texter och eleverna kan – oberoende av sina kontakter med skriftspråket – tänkas känna väl till denna texttyp och den för berättel-sen kännetecknande grund strukturen. En intressant fråga är därför hur språkbadselever med varierande förutsättningar klarar av att utveck-la sin skriftliga uttrycksförmåga på andraspråket och att skriva mera avancerade texttyper senare under skolgången. Kommer skillnaderna mellan de skrivsvaga och de normalpresterande eleverna att växa och på vilka plan kommer de eventuella skillnaderna mellan dessa två elev-grupper i så fall fram?

Material och metod

Tre skrivsvaga och tre normalpresterande elevers texter

För att försöka svara på de ovannämnda frågorna har jag följt upp en del av de elever som jag studerade då eleverna gick i lågstadiet. Då de äldre eleverna i min undersökningsgrupp gick i årskurs 7 bad jag dem bl.a. skriva en uppsats utgående från följande uppgiftsställning (skriv-uppgiften är utarbetad utgående från Larsson 1979):

Skriv och försvara dina åsikter i en uppsats om ett av följande ämnen. Välj ett alternativ ur A-spalten och ett alternativ ur B-spalten. Välj ett sådant tema som intresserar dig själv. Se också till att delarna som du valt passar ihop eftersom alla kombinationer kanske inte fungerar lika bra.

52

Marina Bergström

Rubriken kan t.ex. vara: Behövs datorer?

Fråga din lärare om du är tveksam om hur du ska göra.

Lycka till!

A B1. Min uppfattning om... 1. skolan2. Behövs...? 2. skolbetygen3. För och emot... 3. datorer4. Bort med... 4. terrorismen5. Hur påverkas man av...? 5. modet 6. ungdoms kriminaliteten 7. invandrare 8. (elit)idrotten 9. ditt eget förslag...

I skrivuppgiften förväntas eleverna ta ställning till och presentera sin åsikt om något av de angivna temana – eller om ett tema som de själ-va hittat på – samt att försvara sin åsikt med väl valda argument. Det resultat som här eftersträvas kunde placeras inom det som Anward (1989) kallar för x-framställning, dvs. den subjektivt argumenterande framställning där skribenten redovisar för sina egna inställningar. En-ligt Anward är x-framställning en mellanform mellan berättelse och framställning och kan i stället för de för berättelsen kännetecknande förankringarna i tid, rum och personer anses bygga på mera abstrakta strukturer såsom för- och nackdelar, orsak och verkan osv. Enligt bl.a. Nyström (2001:103, 140) som undersökt gymnasisters förstaspråks-texter kommer dessa skillnader mellan den berättande och den argu-menterande texten tydligt fram bl.a. i textbindningen (både vad gäller satskonnektionen och referens bindningen). (Se även Östlund-Stjärne-gårdh 2002:127.)

Efter att ha samlat in elevtexterna valde jag att studera sex av dem närmare. Tre av dessa texter är skrivna av sådana elever som på låg-stadiet konstaterats vara skrivsvaga (bland dem en elev med specifi ka läs- och skrivsvårigheter) medan de övriga tre texterna är producerade av s.k. normal skribenter. Eftersom de skrivsvaga eleverna alla valt att skriva om olika teman valde jag att matcha varje skrivsvag elevs text

53


med en text av en normalskribent som i sin uppsats behandlar samma tema. Detta var i praktiken relativt problemfritt i och med att det i frå-ga om två temaområden fanns endast en annan elev utöver den skriv-svaga eleven som skrivit om samma tema. För det tredje ämnesområ-det fanns det två uppsatser som var skrivna av s.k. normalpresterande elever. En av dessa texter var dock ytterst kort och därför valde jag att ta med den längre texten. Det var således elevernas val av rubrik som fi ck styra vilka elever som kom med från den s.k. normalpresterande elevgruppen. Nedan ges en översikt över det analyserade materialet:

Elevmaterialet

Text Rubrik Skribent1 Min uppfattning om terrorismen Skrivsvag pojke2 Bort med terrorismen Normalpresterande pojke3 Min uppfattning om modet Normalpresterande fl icka4 Min uppfattning om modet Skrivsvag fl icka5 Min uppfattning om datorer Pojke med dyslexi6 Min uppfattning om datorer Normalpresterande pojke

Det ovan presenterade materialet har jag analyserat med en speciell fo-kus på textbindningen (i synnerhet referensbindningen). Jag valde att fokusera denna aspekt i detta sammanhang för att se huruvida de skill-nader i referensbindningsmönstret som enligt andra forskare föreligger mellan olika texttyper även går att fi nna i mitt andraspråksmaterial och för att utreda huruvida elever med olika skriftspråkliga förutsättningar klarar av att åstadkomma en för texttypen kännetecknande struktur i sin framställning. Det är dock skäl att påminna om att eleverna i min undersökningsgrupp är ännu relativt omogna skribenter som just in-lett högstadiet. Med tanke på detta kunde det förväntas att en del av dessa elever eventuellt fortfarande tillämpar den berättande strategin i stället för den argumenterande.

Min analys och gruppering av referensbindningar följer i stort sett Källgrens (1979) kategorisering. Jag har även valt att uppmärksamma några typer av bindningsbrister och i denna kategorisering följer jag delvis Öberg (1997). (För en utförlig beskrivning av analysmetoden se Bergström 2002.)

54

Marina Bergström

Lärarbedömningar

De sex specialstuderade texterna bad jag fyra lärare från olika håll i Fin-land kommentera och bedöma. Bland de fyra lärarna fi nns två språk-badslärare (SB) som undervisar i svenska på högstadienivå och två lärare (TR) som har s.k. traditionell svenskundervisning (en gymnasielärare och en högstadie lärare). Lärarna informerades om uppgifts ställningen och de ombads läsa elevuppsatserna och besvara ett antal öppna frågor skilt för varje text. För att kunna studera vilka aspekter lärarna själva väljer att beakta vid sin bedömning valde jag att ställa relativt allmänna frågor där lärarna fi ck fritt kommentera innehållet och språket i upp-satserna. I en skild fråga fi ck lärarna dessutom diskutera hur väl elev-erna klarade av att skriva en argumenterande text. Sist skulle lärarna ge ett vitsord för respektive uppsats och rangordna samtliga texter från den bästa till den sämsta. Lärarna informerades inte om skribenternas bakgrund eller språkkompetens mera än att det handlade om språk-badselever i årskurs 7 med fi nska som förstaspråk.

Innan lärarna fi ck texterna för bedömning renskrev jag dem. Dess-utom valde jag att rätta de mest iögonenfallande stavfelen eftersom jag framför allt ville veta

• hur lärarna ansåg att de olika eleverna kunde åstadkomma en en-hetlig text med för texttypen lämpligt innehåll samt

• huruvida/och i så fall på vilka plan de skrivsvaga elevernas texter avvek från de tre övriga då de för de skrivsvaga (och i synnerhet för den dyslektiska eleven) typiska problemen med rättstavningen eli-minerats.

Skulle stavfelen inte ha rättats, hade det enligt min mening funnits en stor risk för att lärarna, i synnerhet i fråga om eleven med dyslexi, i allt för hög grad fastnat vid de ytspråkliga felen.

Resultat

Mina resultat visar att det bland lärarna råder viss enighet om både den sämsta och den bästa elevuppsatsen (se fi gur 1). Intressant är att

55


dessa båda tillhör den s.k. skrivsvaga elevgruppen. Däremot fi nns det en större variation i bedömningarna av de övriga texterna.

En uppsats med dåligt betyg

Att den enligt samtliga språklärare sämsta uppsatsen (text 5 i fi gur 1) är skriven av den dyslektiska eleven, som jag i fortsättningen kommer att kalla för Ville, är ingen stor överraskning. Det som är intressant är däremot hur lärarna motiverar sin bedömning.

Lärare 1 har valt text 5, dvs. Villes text, som sämst medan hon ger det högsta betyget för text 6, som är skriven av en normalpresterande pojke om samma tema som Ville skrev. Båda dessa texter är mycket

Figur 1. Fyra lärares rangordning av sex elevuppsatser. De högsta staplarna marke-rar vilken text lärarna betraktat som den bästa. Texterna 1, 4 och 5 är skrivna av de skrivsvaga och texterna 2, 3 och 6 av de normalpresterande språkbadseleverna.

Lärarnas bedömning av sex elevuppsatser

Text 1 Text 2 Text 3 Text 4 Text 5 Text 6

Lärare 1 (TR) Lärare 3 (SB) Lärare 2 (TR) Lärare 4 (SB)

56

Marina Bergström

korta med nästan exakt lika många ord (92 respektive 90). Ifråga om Villes uppsats kommenterar läraren bl.a. följande:

Ensidig och begränsad behandling av ämnet, onödiga prisuppgifter.

Hennes kommentarer till text 6 lyder däremot enligt följande:

Rätt bra argument, innehållet dock inget revolutionerande.

Det intressanta är att båda texterna har samma huvudtes, dvs. en åsikt som skribenterna söker stöd för (se Jansson 2000). I detta fall lyder te-sen hos båda texterna att datorer är bra att ha. Båda skribenterna för också fram samma typ av argument för sin åsikt:

man kan göra läxor man får informationoch spela med en dator man kan lära sig engelskasamt skaff a information via internet och datorn kan göra saker lättare(elev 5) (elev 6)

Medan elev 6 enbart tar upp fördelarna med datorer, har Ville ett mot-argument, dvs. priset. Han uttrycker detta genom att skriva: ”på dator är det bara en dåligt sak när de kostar så mycke om man vill köpa en bra dator.” Därefter ger han exempel på vad en bra respektive en dålig dator kostar – uppgifter som enligt läraren är onödiga. Prisuppgifterna kan dock anses spela en viktig roll i texten och de kan anses fungera som stöd och motiveringar för elevens motargument.

På samma sätt som lärare 1 anser också lärare 3 att den dyslektiska eleven presterat mycket svagt i den ifrågavarande uppgiften. Hon kon-staterar att texten i sin helhet är svag och att eleven ifråga om argu-mentationen ”inte har lyckats”. Även denna lärare ger ett klart bättre vitsord för den normalpresterande elevens text (med nummer 6 i fi gur 1) och motiverar vitsordet bl.a. med följande kommentarer: ”text med egna åsikter”, ”goda argument”, ”bildar en logisk helhet”, ”Denna elev (samt 1 & 4) hör till de duktiga eleverna i svenska”.

Trots att lärarna här kommenterat innehållet och skribenternas sätt att argumentera har de tydligen inte helt kunnat frigöra sig från det in-tryck texternas form och korrekthet gett dem. Text 6 är nämligen näs-

57


tan felfri medan den dyslektiska eleven har problem med den språkliga korrektheten på fl era olika plan (bl.a. i fråga om interpunktionen och ordböjningarna). Den enda positiva kommentaren som den dyslek-tiska eleven överhuvudtaget fått för sin uppsats av t.ex. lärare 3 är att eleven behärskar omvänd ordföljd, vilket, såsom denna lärare uttrycker saken, i detta fall räddat eleven från att bli underkänd.

En analys av referensbindningen i dessa två texter om datorer ty-der på att lärarna ovan kanske ändå inte har helt fel. Båda elevtexterna har två centrala ledfamiljer som utgör den röda tråden i uppsatserna. I båda texterna står den ena centrala ledfamiljen för datorn medan den andra står för skribenten själv. Den dyslektiska eleven använder dock genomgående det vaga uttrycket man och för sin diskussion på ett all-männare plan än den andra eleven som faktiskt presenterar sitt eget förhållande till datorer.

För övrigt förefaller den enda skillnaden mellan texterna dock vara den att den dyslektiska eleven i sin text går rakt på sak medan den an-dra skribenten inleder med en kort bakgrundsbeskrivning där han be-rättar att han inte själv har råd att skaff a sig någon bra dator.

I fråga om förekomsten av olika bindningstyper är uppsatserna rätt lika. Den dyslektiska eleven har något fl er specifi ceringar och kontrast-bindningar än vad den normalpresterande skribenten har i sin text. Enligt Nyström (2001:59) är den rikliga förekomsten av bindning-ar som anger referent släktskap (specifi cering, generalisering, kontrast osv.) typisk för argumenterande texter. Samtidigt kan dock ett alltför högt antal bindningar för referentsläktskap i förhållande till bindning-ar för referentidentitet vara ett tecken på gles sammanhållning och där-med vara kännetecknande för svagare skribenters texter.

En uppsats med högt betyg

Hur ser då den enligt de fl esta lärarna bästa texten ut? Texten är skriven av den skrivsvaga eleven Toni (fi ngerat namn) och belyser elevens upp-fattning om terrorism. Den punkt som lärarna förefaller att vara eniga om ifråga om denna text är att den är språkligt fl ytande och relativt felfri. Åsikterna om innehållet varierar dock i viss mån. Medan en av de fyra lärarna (lärare 3) fått ett positivt intryck av innehållet betraktar

58

Marina Bergström

de övriga lärarna texten som ensidig och vag. De kommenterar textens innehåll enligt följande:

Behandlar andra saker än vad rubriken skulle ha krävt. Defi nierar inte terroris-men. (Lärare 1)Vagt innehåll... har inte lyckats speciellt bra med argumentationen. (Lärare 2)Ensidig behandling av temat. (Lärare 4)

En motsatt bedömning får däremot den text som är skriven om samma tema av en normalpresterande elev (text nummer 2 i fi gur 1). Hans text konstateras t.ex. av lärare 2 vara innehållsmässigt bra men svag vad gäller språket. Att texten har infl ytande från engelskan (ordet byggnad har lånats från engelskan och blivit building) och grammatiska felaktig-heter har bidragit till att denna lärare bedömt den förstnämnda, mera felfria texten av Toni som bättre.

Lärare nummer 4 konstaterar på samma sätt att det var just de många språkfelen som sänkte vitsordet i fråga om den s.k. normalpres-terande elevens text om terrorism. Hur eleven klarat av att föra fram sitt argument diskuteras däremot inte alls i denna lärares svar.

Granskar man närmare dessa två texter upptäcker man stora skill-nader utöver dem som berör den grammatiska korrektheten som också lärarna lyfte fram. En avgörande skillnad föreligger nämligen just i hur bra eleverna klarar av att skriva en argumenterande text. Den normal-presterande elevens text innehåller inga argument alls utan texten kan i stället betraktas som berättande eller beskrivande med en återgivning av ett antal händelser som följer en tidsmässig linje. Texten är i och för sig väl sammanhållen med många parallellt löpande ledfamiljer men såsom referensbindningsanalysen också visar har texten ingen explicit koppling till skribenten själv och hans åsikter (se diagram 1 i bilaga 1). I stället kopplas textens innehåll samman med hjälp av tidsangivelser som bidrar till att bilda en enhetlig berättande text.

Den skrivsvaga eleven Tonis text präglas däremot starkt av skriben-tens personliga värderingar, känslor och åsikter. Eleven inleder texten genom att entydigt ge uttryck för sitt personliga ställningstagande. Tex-ten har således en tydlig tes, dvs. att terrorism är hemskt. Denna åsikt jämförs sedan i viss utsträckning med åsikter av andra personer som anser att terrorism i vissa förhållanden kan vara motiverad. Att elev-

59


en behandlar olika sidor av temat, ställer motsatser mot varandra och diskuterar sina egna åsikter i förhållande till andra människors åsikter syns bl.a. i de många kontrastbindningarna (se diagram 2 i bilaga 2).

Att lärarna dock uppfattat Tonis text som ensidig kan förstås då man ser på hur de olika bindningstyperna förhåller sig till varandra. Uppsatsen har många identitetsbindningar som i just den här texten tar sig uttryck i en ensidig upprepning av adjektiv, såsom hemskt, rätt och fel. Eleven saknar också ordförråd för att på ett mångsidigare sätt uttrycka sin åsikt i och med att endast verbet tycker används. Å andra sidan går det inte att förneka att eleven inte skulle lyckas med att över-tyga läsaren om att hans åsikt väger tyngst – just på grund av upprep-ning och hans sätt att avsluta texten med att ytterligare sammanfatta sin åsikt. Han kan således anses ha lyckats med att svara på de krav som ofta ställs på en argumenterande text, dvs. att texten skall ha en väl preciserad tes som kommer tidigt i texten och som återkommer i avslutningen. De centrala ledfamiljerna ”terrorism” och ”hemskt” är därmed relativt lätta att urskilja ur texten i och med att dessa sträcker sig över hela texten. Såsom bl.a. Nyström (2001) noterar är de tätt sammanbundna centrala ledfamiljerna där sambandsled förekommer i ett dominerande antal av textens makrosyntagmer mera typiska för be-rättande texter med orientering kring en huvudaktör. Vad gäller argu-menterande texter är det däremot sällan någon enstaka ledfamilj som lika entydigt kan sägas utgöra den röda tråden. Detta syns tydligt i Tonis text.

Tonis text har en oklar syftning då han i början av sin uppsats ta-lar om de då han förmodligen avser terrorister. Vidare använder han i början inexakta uttryck såsom det de gör då han diskuterar terroristers agerande. Detta ger ett något vagt intryck, men eleven klarar något se-nare i texten av att precisera det han menar.

De ovannämnda kvaliteter som gäller Tonis förmåga att föra fram sin åsikt diskuteras emellertid endast av en av lärarna. Hon kommen-terar texten bl.a. så här:

Eleven uttrycker tydligt sin åsikt, tar ställning mot terrorism och engagerar sig emotionellt, vilket är fi nt.Pacifi stiska drag hos eleven kommer fram och det är ju skolans mål att framkalla dessa.

60

Marina Bergström

Eleven lyckas överföra sina tankar till läsaren, budskapet når fram och texten bil-dar en helhet. (Lärare 3)

Den normalpresterande elevens text på samma tema kommenterar hon med följande:

Rabblar upp fakta på dålig svenska. Innehållet dock förståeligt. Elever i språkbad skall alltid uppmuntras – därför inte 5 utan 6–.

Sammanfattning

Genomgången av lärarbedömningarna ger ett intryck av att lärarna framför allt sätter värde på hur elevtexterna fungerar språkligt. En upp-sats med få språkfel kunde därmed få ett bra vitsord trots att den inne-hållsligt konstaterades vara ensidig och totalt sakna argument. Å andra sidan kunde en språkligt svag text få ett mycket dåligt vitsord trots innehållsliga kvaliteter, som dock oftast inte uppmärksammades. Det-ta resultat överensstämmer med de resultat som en del andra forskare fått när de undersökt vilken roll språkriktigheten och textbindningen spelar i betygssättningen. Till exempel i en undersökning av Linnarud (1978) tenderade lärare med större sannolikhet att ge högt betyg åt en text som innehöll få språkfel men som för den skull inte behövde vara speciellt koherent, än en mera koherent text med många syntaktiska, lexikala och orto grafi ska fel. Att lärarna i min undersökning betrak-tat den dyslektiska elevens text som den allra sämsta är således ingen överraskning. Samtidigt visar undersökningen att den dyslektiska elev-en utöver sina problem med stavningen har många andra svårigheter med den formella andraspråksbehärskningen som skiljer hans text från de övriga uppsatserna. Frågan som nu uppstår är hurdan bedömning denna text skulle ha fått ifall stavfelen (21 st.) inte blivit rättade. En undersökning bland gymnasieelever av Östlund-Stjärnegårdh (2002) visar hur en elev med dyslexi fått icke godkänt av alla bedömare i det nationella provet i svenska (modersmålet) då uppsatsen bedömts i sin ursprungliga form. Texten fi ck dock en helt annan bedömning då tex-ten före bedömningen manipulerats genom en rättning av stavfelen.

61


Enligt Östlund-Stjärnegårdh visar undersökningen bl.a. hur viktigt det skulle vara att också lärarna ibland skulle bedöma en version där stav-felen korrigerats så att ytfelen inte i allt för hög grad skulle styra upp-märksamheten från – det ofta relevanta – innehållet.

De aspekter som lärarna i allmänhet i min undersökning oftast fäs-te sin uppmärksamhet vid i sina bedömningar var den innehållsliga va-riationen, hur bra texten motsvarade rubriken samt språkets felfrihet. Textlängden kommenterades ofta i fråga om de kortaste uppsatserna och den sänkte vitsordet bl.a. ifall texten för övrigt betraktades som bra vad gäller språket och innehållet. En övervägande andel av samtliga de kommentarer lärarna gav var dock negativt laddade (se bilaga 3). En lä-rare kan således ha gett ett relativt bra vitsord men tagit fasta på enbart bristerna i sin verbala bedömning. Detta förefaller något förvånande med tanke på att det i synnerhet i språkbadssammanhang ofta betrak-tats som viktigt att uppmuntra till andraspråksproduktion genom en betoning av textens kommunikativa funktion och de innehållsliga kva-liteterna hos elevtexterna. I min undersökning fanns det inte heller några avgörande skillnader i hur språkbadslärare och de traditionella språklärarna bedömde och kommenterade elevernas alster.

Bortsett från den dyslektiska eleven avvek de skrivsvaga elevernas texter inte från de normalpresterande elevernas texter. Tvärtom har den ena skrivsvaga elevens uppsats bedömts som den bästa av tre lärare. Denna elev konstateras ha fl ytande språk, få grammatikfel men däre-mot något ensidigt ordförråd. Vad gäller innehållet är kommentarerna motstridiga. Medan de fl esta lärarna uppfattat innehållet som varia-tionslöst på grund av det ensidiga ordförrådet diskuterar endast en lä-rare de klara förtjänsterna texten har som en argumenterande uppsats. Ser man på denna elevs skrivutveckling ur ett längre perspektiv kan det framför allt noteras en klar utveckling i den säkerhet som eleven fått i skrivningen. Hans tidigare skrivarbeteende kännetecknades nämligen av försiktighet och en tendens att undvika risker. Som en följd av en strävan efter en så felfri text som möjligt blev både längden och inne-hållet ofta lidande. Hans argumenterande text är bland de längsta i undersökningsmaterialet och innehåller åtta stavfel varav fem beror på en felaktig stavning av ordet människor där konsonanten enkeltecknats efter kort vokal (mäniskor).

62

Marina Bergström

Denna preliminära studie i några högstadieelevers andraspråkstex-ter ger därmed en uppmuntrande bild av hur elever som upplevt ini-tiala skrivsvårigheter i ett språkbad senare kommer ifrån sina svårig-heter. Samtidigt bekräftar studien uppfattningen om att en elev med specifi ka skrivsvårigheter, som i det fall jag i denna artikel beskrivit hänger ihop med en svag auditiv diskrimineringsförmåga och brister i minnesfunktioner, inte kommer ifrån sina svårigheter med den for-mella språkbehärskningen. Inga betydande framsteg sedan lågstadieti-den kan ifråga om denna elev således noteras vad gäller språkriktighe-ten. Tvärtom kommer svårigheterna på även andra formella plan än ortografi n nu tydligare fram då de övriga eleverna avancerat vidare. Att komma ihåg de olika skrivreglerna (och grammatikreglerna) för två olika språk kan dessutom anses utgöra en stor utmaning för denna typ av elev. Hur eleven upplever sin möjlighet att uttrycka sig med skrivet språk kan därför betydligt påverkas av läraren och hennes sätt att ta fasta på de språkliga och innehållsliga kvaliteterna och bristerna. Så-som också denna studie visar fi nns det även i den berörda dyslektiska elevens text sådana kvaliteter som kan uppmuntra honom att gå vidare i den skriftspråkliga utvecklingen.

63


Litteratur

Anward, Jan (1989). Om form och funktion i språkutvecklingen. I: Sand-qvist, Carin & Teleman, Ulf (red.). Språkutveckling under skoltiden. Lund: Studentlitteratur.

Bergström, Marina (2002). Individuell andraspråksinlärning hos språkbads-elever med skrivsvårigheter. (Acta Wasaensia 106. Språkvetenskap 23.) Vasa: Vasa universitet.

Huovinen, Hillevi & Kuure, Leena (1987). Kohesion och hövlighetsstrategier i elevtexter. (Meddelanden från Institutionen för nordiska språk vid Uleåborgs universitet B:11.) Uleåborg.

Jansson, Gunilla (2000). Tvärkulturella skrivstrategier. Kohesion, koherens och argumentationsmönster i iranska skribenters texter på svenska. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 49.) Uppsala.

Kuure, Leena & Kuure, Olli & Sandbäck, Ann-Margret & Yliherva, Anneli (1992). Dysortographia and bilingualism. Case studies of Swedish as a second language. I: Scandinavian Journal of Logopedics & Phoniatrics 17. S. 191–201.

Källgren, Gunnel (1979). Innehåll i text. En genomgång av faktorer av betydelse för texters innehåll, uppbyggnad och sammanhang. (Ord och Stil 11.) Lund: Studentlitteratur.

Larsson, Kent (1979). Elevtexter: en materialbeskrivning från projektet ”Text-struktur och språkfärdighet hos skolelever”. (FUMS Rapport 66.) Upp-sala: Uppsala universitet.

Linnarud, Moira (1978). Covert errors in cohesion. I: Gregersen, Kirst-en (ed). Papers from the Fourth Scandinavian Conference of Linguis-tics, Hindsgavl, January 6–8 1978. (Studies in Linguistics 3.) Odense: Odense University Press. S. 125–129.

Nyström, Catharina (2001). Hur hänger det ihop? En bok om textbindning. (Ord och Stil 32.) Uppsala: Hallgren & Fallgren.

Öberg, Hanna Sofi a (1997). Referensbindningar i elevuppsatser. En preliminär modell och en analys i två delar. (Svenska i utveckling 7. FUMS Rap-port 187.) Uppsala: Uppsala universitet.

Östlund-Stjärnegårdh, Eva (2002). Godkänd i svenska? Bedömning och analys av gymnasieelevers texter. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Uppsala universitet 57.) Uppsala.

64

Marina Bergström

Diag

ram

1. R

efer

ensb

indn

inga

r hos

en

norm

alpr

este

rand

e po

jke

BILAGA 1

65


BILAGA 2

Diag

ram

2. R

efer

ensb

indn

inga

r ho

s en

skr

ivsv

ag p

ojke

66

Marina Bergström

BILAGA 3

Sammandrag över de språkliga och innehållsliga aspekter som lärarna kommenterat och beaktat vid bedömningen av elevernas uppsatser.

Innehållslig kvalitet

Variabeln som lärarna kommenterat Exempel

Innehållslig variation: ensidigt, upprepning typiskt innehåll – saknar kreativitet enkelt innehåll Intressant att läsa! Egna tankar

Logik: ologisk, motstridig, motsägelsefull

Faktainnehåll: saklig, faktauppgifter saknas

Röd tråd: spridda tankar, saknar röd tråd

Genremedvetande/Argumentation: eleven uttrycker tydligt sin åsikt tar inte ställning få åsikter beskrivande i stället för argumenterande ytlig – inga egna tankar barnslig, naiv förbi rubriken

Språklig kvalitet och kommunikationsstrategier

Variabeln som lärarna kommenterat Exempel

Helhetsintryck: bra språk fl ytande text felen hindrar inte läsaren från att förstå huvudinnehållet talspråkligt

67


Begriplighet: svårt att förstå innehållet förståeligt

Ordförråd: upprepning, ensidigt ordförråd

Textlängd: kort text

Kohesion: kan skapa kohesion felaktig användning av satsinledare

Ordföljd: klarar av ordföljden ett allvarligt ordföljdsfel

Meningsbyggnad: ensidig meningsbyggnad – endast huvudsatser

Prepositioner: kan inte prepositionerna

Verbfraser: svårigheter att böja verb klarar av s-passiv! känner inte till refl exiva verb

Genus: genusfel

Kommunikationsstrategier: överanvändning av ord överföringar från förstaspråket och från engelskan

68

Maria Green-Vänttinen och Hanna Lehti-Eklund


EN GANSKA SÅDAN .MT STORMIG Å SVÅRT ÄKTENSKAP

Framsteg i svensk språkförmåga hos finska inlärare

Inledning och syfte

Inlärningen av svenska i fi nska skolor i Finland har studerats ur många synvinklar, men inlärning av svenska efter grundskola och gymnasium har undersökts mer sporadiskt. Pitkänen-Koli (1989) har gjort felana-lyser bl.a. på universitetsstuderandes pro graduavhandlingar och Haa-gensen (1998) har undersökt högskolestudenters muntliga och skriftli-ga produktion (se även Kosunen 2000). Vid Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet inleddes hösten 2002 ett pilotprojekt där syftet är att longitudinellt studera inlärnings-processen hos inlärare som redan i utgångsstadiet har mycket goda fär-digheter i svenska. Som målgrupp valdes första årets studenter i ämnet nordiska språk. Vi är dels intresserade av att se på inlärningen som pro-cess, huruvida det går att iaktta vilka drag i muntlig och skriftlig fram-ställning som utvecklas och i vilken takt. Dels vill vi också få reda på om det fi nns stora individuella skillnader inom gruppen.

I den här artikeln har vi valt att under den första terminen följa upp fyra studenter som utgående från sina studieprestationer kan an-ses representera två nivåer. Studenterna Ellen och Nenne representerar studenter med goda muntliga och skriftliga färdigheter och Nina och Rea presterar något lägre men har en språkfärdighet som är typisk för första årets studenter i genomsnitt. I analysen koncentrerar vi oss på följande frågor:

– fl yt i muntlig färdighet– nominalfraserna i studenternas muntliga och skriftliga produktion

69

En ganska sådan .mt stormig å svårt äktenskap

Vi har valt att studera fl yt eftersom det är en central komponent i all muntlig framställning. Språkbrukare känner intuitivt igen fl yt men det är en mera svårgripbar företeelse att mäta. Nominalfrasen har vi valt för att det är en central enhet i språket. Som begrepp är den inte heller bekant för de fl esta studenter som inleder sina studier eftersom frasbe-greppet inte verkar ingå i skolundervisningen vare sig i modersmålet eller i främmande språk (se Lehti-Eklund 2003).

Material

Det är inte självklart vilken typ av material som behövs för att följa upp en inlärningsprocess. När det gäller muntlig framställning deltar studenter i undervisningen i olika typer av muntlig interaktion som består av styrda och icke-styrda samtal samt förberedda presentationer. Frågan om hur inlärning syns i samtal har på principiell nivå diskute-rats fl itigt inom samtalsforskningen (se t.ex. Wagner 1996). Kalliokos-ki (2001:118) påpekar att det kanske inte är möjligt att i samtal mäta och evaluera inlärning av strukturer som beskrivits utgående från skri-vet språk och standardspråk. I vår undersökning valde vi som muntligt material en monologisk muntlig genre för att det då är relativt lätt att hålla kontextuella faktorer konstanta i en longitudinell uppföljning.

Det skriftliga materialet består av fyra hemuppsatser som studen-terna skrev under höstterminen på sin första kurs i muntlig och skrift-lig färdighet 2002. Texterna skrevs med ungefär tre veckors mellan-rum. Av följande uppställning framgår tidtabellen och genren.

Tidpunkt Texttyp

Text 1 20.9 fi lmrecension Text 2 1.10 komplettering av en novell av Torgny LindgrenText 3 29.10 diktanalysText 4 5.12 slutarbetet för kursen, en litterär analys

70


Studenterna skrev alltså den första texten när de hade studerat ungefär i två veckor. Det sista arbetet inbegriper också en författarpresentation. Texterna representerar sålunda något olika genrer, vilket man måste ta hänsyn till vid analysen.

Ett muntligt material videoinspelades under lektionstid. Olika öv-ningar såsom språkspel, pardiskussioner och föredrag bandades. Av materialet har vi för denna analys valt ut två föredrag som studenterna höll under höstterminen. Det första föredraget spelades in i början av oktober, två veckor efter terminsstarten. Föredraget skulle handla om en hobby, tidigare studier, hemorten el.dyl. Uppgiftens art kan anses överensstämma med den språknivå studenterna klarar av i början av sina studier. Det andra föredraget spelades in i december och var en muntlig presentation av det slutarbete studenterna gjort på kursen i muntlig och skriftlig färdighet.

Metod

När man forskar i studenters språkinlärning kan man grovt sett foku-sera på tre olika infallsvinklar: 1) inlärarnas språkliga framsteg, 2) lä-rarens roll och undervisning samt 3) interaktionen i klassrummet. Vi har valt att se på studenters språkliga utveckling i svenska, oberoende av lärarens undervisning eller interaktionen i klassrummet. Detta mo-tiveras av att vi i detta skede är intresserade av inlärning av vissa struk-turer (nominalfraser) och språkliga drag (fl yt) i tal och skrift. Vår avsikt är att följa med dessa studenter longitudinellt under studietiden.

Vår forskningsmetod är induktiv, och omfattar både kvalitativ och kvantitativ analys. Vi har bägge en stark förankring i empirisk sam-talsanalys av CA-modell, vilken förefaller utgöra en bra referensram för analys av det muntliga materialet. Våra analyser av studenternas språk-färdighet kan beskrivas som fallstudier, där fokus fi nns på att beskriva en process, inte en färdig produkt. Fallstudien som metod lämpar sig väl för förståelse av processer stadda i förändring (se Merriam 1994), i detta fall en framväxande språkfärdighet.

71


Flyt i muntlig produktion

Begreppet fl yt syftar på inlärarens förmåga att producera tal utan be-svär. Det fi nns olika medel för att mäta fl yt i muntlig kommunika-tion. Ett ofta använt, kvantitativt mått är att ange talhastighet (t.ex. antal ord eller stavelser per minut). Framställningens längd, pauslängd, tystnad, omtagningar, omformuleringar, kodväxling, tvekljud och ges-ter är andra språkliga drag som analyserats med avseende på fl yt (jfr Hauksdóttir 2001; Saleva 1997; Yuan & Ellis 2003).

I vår analys kommer vi att beakta följande drag:

• mängden tal • pauser• tvekljud• kodväxling• reparationer• strategier för textbindning

Studenterna fi ck i början av terminen evaluera sina språkkunskaper i svenska enligt Språkpass, på den grövre skalan med kategorierna A1, A2, B1, B2, C1 och C2. Denna skala fi nns publicerad i verket Com-mon European Framework of Reference for Languages (2001). Studen-terna i denna undersökning ansåg sig vara på nivå B1–B2. Om B1-nivån sägs att språkanvändaren kan fungera i de fl esta situationer som uppstår vid resor, delta i samtal med ämnen av personligt intresse eller med anknytning till vardagslivet, beskriva erfarenheter eller berätta en historia. Uppgiften för den första inspelningen valdes med hän-syn till detta. Studenterna fi ck förbereda sig för föredraget hemma. De ombads hålla föredraget helt fritt, utan stödpunkter. Tidsramarna för föredraget angavs till cirka en kvart. Många studier har visat på att förhandsplanering inverkar positivt på fl yt i muntlig produktion. Helt entydiga är resultaten dock inte, vilket Yuan och Ellis (2003) studie ty-der på. I deras studie var det framför allt syntaktisk komplexitet som gynnades av förhandsplanering. Lösa tidsramar för ett föredrag ger studenterna möjlighet till planering ”on-line”, dvs. planering av kon-struktioner under pågående produktion. Detta syns t.ex. i reparationer av felaktiga konstruktioner.

72


Uppgiften för det andra föredraget var att muntligt presentera den litterära slutuppsats studenterna skrivit på kursen. Studenterna hade analyserat ett valfritt verk av en fi nlandssvensk författare. Uppgiftens art är betydligt mera krävande än den första, eftersom studenterna för-väntas använda sig av abstrakta och litterära begrepp.

Mängden tal

Studenternas första föredrag var tämligen korta. Av tabell 1 framgår att det längsta föredraget omfattar fem minuter, medan det kortaste är kring tre minuter. Av tabell 1 framgår inte oväntat att de goda studen-terna pratar längre och mera än de svagare studenterna. Ellen använder över dubbelt så många ord som Nina.

Vad gäller decemberföredraget kan vi notera vissa skillnader, vilket framgår av tabell 2.

Tabell 1. Längd och antal ord i föredrag 1

Student längd antal ord ord/minut

Ellen 5’01’’ 614 122Nenne 4’37’’ 406 88Rea 3’25’’ 310 91Nina 2’58’’ 302 102

Tabell 2. Längd och antal ord i föredrag 2

Student längd antal ord ord/minut

Ellen 5’25’’ 576 106Nenne 10’31’’ 964 92Rea 3’22’’ 286 85Nina 1’57’’ 182 93

73


Ellen och Rea talar ungefär lika mycket som förut, medan Nenne där-emot visar på en markant ökning. Nennes föredrag är en lång analys av Anni Blomqvists roman Havet fi nns inte mer. Föredraget tar över tio minuter och har närmare tusen ord. Det hålls fritt och abstraktionsni-vån kan anses tämligen hög. Att uppgiftens art är mera krävande kan kanske vara en förklaring till att Ninas andra föredrag är kortare än det första. Ninas litterära analys är under två minuter och under tvåhundra ord.

Den kvantitativa analysen visar på vissa grova tendenser. De goda studenterna talar mera än de svagare. När uppgiftens art blir mera krä-vande sjunker talhastigheten (antal ord/minut) för alla, utom Nenne, som talar snabbare.1 En kvantitativ analys av ett så här litet material kan endast visa på tendenser. Den kvalitativa analysen ger däremot en tydligare bild av de drag som karakteriserar fl yt eller icke-fl yt hos de fyra studenterna.

Kvalitativ analys

I det följande skall vi behandla vissa drag som kännetecknar de fyra studenternas muntliga produktion. Utgående från exempel kommer vi att fokusera på vissa typiska drag i studenternas föredrag.

Pauser, kodväxling och skratt

I det första föredraget berättar Nina om en semesterresa till Teneriff a.Nina i oktober:

(1) å sen där e också en artikel om (p) mt. om (p) om (p) människornas egna erfarenheter hemska eller bra erfarenheter om deras resor (p) å ja ja tycker om att resa ganska mycke (p) ja har rest ganska mycke också (p) å (p) *ja* ja ska berätta lite om mi-mitt hemsk erfarenhet i *i tene-

1 I sitt första föredrag ritar Nenne en bild samtidigt som hon talar. Detta kan på-verka talhastigheten så att tempot blir långsammare.

74


riff a* (p) eh ja reste (p) var de två år sedan (p) ja reste me min kompis ti teneriff a å de var ganska hemst (p) först ö: den där resebyrån lämnade oss till fl ygplatsen när vi kom där *å* å de var ganska svårt att hitta till hotellet (p) å sen var vi tvungen att att utbyta vår hotell*rum* ö: tre gånger (p) alltså där var (p) *en* en ö: apua (p) ((söker i sina papper)) eldsvåda i vår hotellrum de var en hemsk hotell liksom ett plus eller el-ler ((skratt)) s-de va ganska billig å: (p) sen kackerlackorna ((skratt))

I Ninas framställning hittar vi många exempel på icke-fl yt. Det före-kommer t.ex. icke-fyllda pauser i hennes framställning. Många forsk-are är ense om att icke-fyllda pauser är ett framträdande drag vid icke-fl yt (Saleva 1997:62). En annan aspekt är var pauserna förekommer i det pågående talet. I all muntlig kommunikation fi nns pauser, men hos talare med icke-fl yt kan pauserna förekomma på andra ställen i tur-konstruktionsenheterna (TKE; se Linell 2003) än hos talare med fl yt. Ninas pauser fi nns såväl vid gränsen mellan turkonstruktionsenheter, som mitt i konstruktioner, t.ex. mitt i nominalfrasen en artikel om (p) mt om (p) om (p) människornas egna erfarenheter (rad 1). Pauser mitt i pågående turkonstruktionsenheter fi nns det gott om också hos Rea och Nenne. Nenne har många belägg på ofyllda pauser i samband med pågående talplanering. I hennes första föredrag om fi nska hästar före-kommer följande exempel: ock där var de mest använd för (p) för arbete i skoget eller (p) eller på (p) eh jordbruk jordbruk.

Placeringen av pauser hör till sådant som tydligt förändras i de två inspelningarna. I december håller t.ex. Nina de fl esta pauserna vid gränsen mellan TKE:n.

I Ninas föredrag förekommer några belägg på kodväxling. Hon har t.ex. uppenbara svårigheter med att komma på ordet eldsvåda. Pauser, skratt och tvekljud föregår kodväxlingen (apua, rad 9) som är starkt markerad. I det andra föredraget i december fi nns det också belägg på kodväxling då Nina inte kommer på ordet bestämma: å: (p) sen ä: han (p) am: (p) ä: bör-ö: ((fniss)) börjar ei börjar a: päättää. I övrigt fi nns det inte många belägg på kodväxling i föredragen. Hos Ellen förekom-mer uttrycket eskaribok (’förskolebok’), men varken hos Rea eller Anne fi nns det några belägg. Genren, ett föredrag, gallrar eff ektivt bort kod-växling. I friare typ av kommunikation (pardiskussioner, språkspel) fi nns det betydligt mera kodväxling vid terminstarten.

75


Det icke-verbala spelar en viktig roll i Ninas framställning och kompenserar det verbala då problem uppstår. Skratt och gester är van-liga. Också hos Nenne fi nns det mycket skratt i det första föredraget. Skratt förekommer till exempel vid problem med att hitta rätt ord för att beskriva kroppsdelar på en häst:

(2)Nenne: alltså de som e väldi vanli för fi nlandshästen också stora öron och sen nånting ((skratt)) okej också (p) halsen eller hur kallar man de på en hästLäraren: halsNenne: just alltså halsen e ganska kort (p) och ganska bred (p) och sen? (p) eh ((skrattar till) ben? ben bena just (p) alltså ben? E ganska korta

Skratten minskar i antal i föredragen i december. Dels beror detta sä-kert på att den ökande språkförmågan inte leder till sådana sekvenser där ersättande strategier behövs i samma utsträckning, dels är studen-terna vana vid att inspelas i klassrummet och är inte nervösa inför själ-va inspelningssituationen.

Tvekljud och knarr

Det mest utmärkande draget för icke-fl yt i Reas muntliga produktion är den rikliga förekomsten av tvekljud (ä:, ö:) och en knarrande röst (markeras med # i transkriptionen).

Rea i december:

(3)Å: dom hade ju en ganska en ganska sådan .mt stormig å svårt äkten-skap #å:# (p) han: hade ju problem med alkohol också å: sånt men (p) MEN eh sen sen dog han av leukemi (p) å sånt men .mt den här boken som ja läste de var faktist en lite härli bok ja måst säja ja har no själv ä: (p) varit hos skärgården mycke vi har sommarstuga hos havet #å eller vid havet å:#Å: så att för mej var de riktit så att ja visste va de e å ja kunde själv faktist gå in i den världen alltså de+e de+e en sån (p) #ä: henrik tikkanens sån:: ö: eget berättelse om hans s-ö: .mt älskade skärgård

76


Nominalfraskonstruktionen en sån (p) #ä: henrik tikkanens sån:: ö: eget berättelse om hans s-ö: .mt älskade skärgård uppvisar fl era tecken på icke-fl yt. Tvekljud, utdragna fonem, knarr och en paus visar att konstruk-tionen är problematisk. Knarr på rösten kan användas som en strategi för att undvika pauser i framställningen, och fi nns då ibland i kombi-nation med utfyllnadsord (liksom#). Rea har också belägg på knarr i samband med reparationer; i exemplet ovan då prepositionsfrasen hos havet korrigeras #å eller vid havet å#. Genom att dra ut på enskilda ljud (t.ex. sån::) binder Rea också ihop konstruktioner. Knarr på rösten är ett språkligt drag som inte minskar hos Rea under terminen. Tveklju-den är framträdande i Reas, Ninas och Nennes första föredrag, däre-mot inte hos Ellen. Ellen förefaller ha tillgång till utfyllnadsuttryck av typ dedär, sånhän vid talplanering. Utfyllnadsuttryck kan anses öka fl yt, i motsats till tvekljud.

Reparationer

Inom CA utgör reparationer ett omfattande och mångfasetterat be-grepp (se t.ex. Schegloff et al. 1977). Vi använder i detta sammanhang begreppet snarast i betydelsen korrigeringar. Det fi nns olika typer av självreparationer i studenternas framställning, och det är de goda stu-denterna som utför fl est självreparationer. En reparation stannar upp talfl ödet och kan på så sätt ses som ett avbrott i fl ytet. Det fi nns inte oväntat olika åsikter om huruvida reparationer skall ses som ett tecken på icke-fl yt eller som ett tecken på ökande språkförmåga (se Saleva 1997:62–63). Flera av reparationerna i föredragen tyder dock på en språklig medvetenhet. Hos Nenne ökar antalet självreparationer mar-kant i det andra föredraget. Också arten av reparationer förändras, från markerade problem med lexikon (ben? ben bena just [p] alltså ben?) till mera omarkerade korrigeringar (kände lite kändes lite). Reparationer-na i studenternas föredrag omfattar uttal (ga-karis, emå-emot), lexikon (östland – östra Nyland) och framför allt grammatik (hon skrev på ett väldit enkel sätt men enkelt sätt). I nominalfraserna korrigeras t.ex. ge-nus, adjektivböjning och species (mormor – mormorn). Ibland korrige-ras även korrekta konstruktioner till felaktiga. Bland självreparationer-

77


na kan också nämnas Ellens sätt att byta ordföljd från rak till omvänd: å hon önskar e da önskar hon, dom ser en natt ser dom. Hon korrigerar också stilvalör: sku till skulle.

Textbindning

Vid en genomlyssning av samtalen fäster man sig vid hur fl ytande El-len låter. Dels beror detta på att hennes pauser är naturligt placerade, att hennes uttal överlag är gott, att taltempot är snabbare än de övrigas. Men en orsak är också hennes textbindning. Vi skall se på ett utdrag ur hennes föredrag om Tove Janssons Sommarboken:

(4)å å de de fi nns två huvuper-personer i boken de fi nns farmorn å sen en liten fl icka som heter Sofi a (.) å Sofi as pappa e också där med på ön men han syns int så hemst mycky där att att de e nästan farmorn å Sofi a som (.) som e där (.) å: öh boken består av såna korta episoder som händer under en sommar på en ö (.) å de e mest berättelse om vänskap å vänskapsteman gäller just vänskapen mellan farmorn å Sofi a alltså barnen å en ål-åld-åldring (.) å de e också en beskrivning om om en människans förändringar? hur mänska förändrar under under sitt liv alltså börjar från barndomen å sen sist å slu-slutligen e i ålderdom (.) ((harkling)) å de e på fi nt sätt öh knuti till naturens förändringar alltså hur naturen förändras under sommaren på de sätte ändrar också förändrar också människans liv att där hitta ja såndär fi n (.) fi n kom-bination (p) å sen de e också en berättelse om (.) sånhäna kontaktsvåri-heter som människor har mot speciellt mot främmande mänskor a-allt som dom hade där på ön var deras eget. å om nån kom dit så va dom jätte sådär att vem e han varför e han här va gör han varför kommer han han å störa oss hit (p) å å boken berättar om såna kontaktsvårihe-ter som mänskor har (.) har. å naturskildringen e också förstås vikti i denhär boken att de e fulla me fi na bilder av naturen å man kan faktist se domdär naturskildringarna att dom e så (.) äkta på någo sätt (p) å va annat kan ja säga (.) de e boken berättar om Sofi as ((suckar)) ut-veckling

Ellen binder ihop sin text genom å, å de e, å sen de e, å å, å va annat kan ja säga. Genom upprepningar binder hon också konstruktioner, t.ex. för att avsluta en TKE för att kunna gå vidare. I utdraget ovan ser

78


vi hur Ellen efter en mikropaus upprepar det sista ordet i enheten som mänskor har (.) har. Samtidigt får ordet betoning och fallton. Också i Nennes muntliga framställning fäster vi oss vid hennes textbindning. Hos henne kan man fi nna en tydlig arbetsfördelning mellan å och och. Å fungerar som en vanlig konjunktion medan och fungerar som en dis-kursmarkör för att binda ihop texten. Följande exempel är ur Nennes föredrag om Anni Blomqvist:

(5)(p) och sen från början av nittonhundrasextitalet händen den första av Anni Blomqvists stora tragedier eller eller stora tragedier i hennes liv alltså Valter å Tommy var ute på havet å sen blev de upp till storm å di båda drunknade. (p) och sen va de Anni och hennes andra son Bengt som va den yngre sonen (p) och efter de var de bara (alltså) Anni å Bengt som skötade gården å också Anni måste gå ut till havet med Bengt å fi ska (p) och efter den olyckan började Anni sen skriva (p) och hon började som novellist å fi ck också en ett pris på den första novel-len å efter de (p) ville hön börja å skriva romaner↑ och (p) sen senare (p) började också började hon också den här serien av Stormskärs Maja som kanske alla vet om (–) som fi lmats till teven↑ (p) hon blev ganska berömt↑

Som vi kan se är det vanligt att och följer efter pauser och inleder nå-gonting nytt. Ibland fi nns och efter en TKE som avslutas med stigton. Stigton vid TKE-slut är utmärkande för Nennes munliga produktion. Enligt Routarinne (2003) som har undersökt parenteser och stigton i tonåriga fl ickors berättelser har stigton bl.a. en diskursiv funktion. Draget är frekvent i fi nska fl ickors tal i Helsingfors.

Nominalfrasen

Vi har undersökt den formella korrektheten hos nominalfraserna i stu-denternas uppsatser med undantag av egennamn som inte har analyse-rats. I vår artikel behandlas inte heller pronomen eftersom studenterna oftast kan dem. I några enstaka fall står de i fel genus eller fel kön, men 98,5 % av pronomenen i vårt material står i korrekt form. Före ana-lysen har uppsatserna korrigerats av både Maria Green-Vänttinen och

79


Hanna Lehti-Eklund. Felen utgörs av morfologiska fel och kan gälla böjning i genus, konjugation eller species antingen hos ett ensamt sub-stantiv eller leden inom en nominalfras. Också felaktigt val mellan 3 personens personliga pronomen och de possessiva refl exiva pronome-nen sin, sitt, sina har noterats, eftersom det förutsätter behärskning av pronomenets syftningsram som vanligtvis utgörs av den fi nita satsen (se SAG 2:330 f.). Härvid måste inläraren alltså kunna överblicka tex-ten bakåt utanför den nominalfras som pronomenet ingår i. Eftersom det är fråga om avancerade inlärare har vi vid markering av korrekthet strävat efter att markera alla avvikelser från en idiomatisk norm i den aktuella kontexten. Således har vi också markerat sådana belägg som felaktiga i vilka nominalfrasen som sådan formellt kan betraktas som korrekt men inte i sammanhanget. Detta gäller t.ex. felaktig använd-ning av genitiv i stället för en prepositionsfras eller vice versa.

Av tabell 3 framgår antalet och andelen fel i nominalfraser av nomi-nalfraserna i uppsatserna. Pronomenen har dock uteslutits. Andelarna har räknats av samtliga nominalfraser i varje uppsats. De procentuella andelarna bör betraktas med en viss försiktighet eftersom det i vissa fall är fråga om relativt låga antal.

Den första siff erkolumnen per text visar antalet felaktiga nominalfraser per det totala antalet nominalfraser per text. Av procentsiff rorna fram-går andelen felaktiga NF av alla nominalfraser i samma text. Översik-ten i tabellen visar att det verkar fi nnas ett samband mellan korrekt

Tabell 3. Antalet och andelen fel i nominalfraser per uppsats

Text 1 % Text 2 % Text 3 % Text 4 % F/N F/N F/N F/N N

Ellen 12/83 14,4 5/58 8,6 6/84 7,1 21/275 7,6 500Nenne 8/133 6,0 6/49 12,2 5/93 5,3 10/289 3,4 564Rea 17/88 19,3 8/37 21,6 3/68 4,4 26/228 11,4 421Nina 18/79 22,7 4/49 8,1 10/63 15,8 10/166 6,0 357

N 55/383 14,3 23/193 11,9 24/308 7,79 67/958 6,9 1842

80


producerade nominalfraser och skriftlig färdighet. När det gäller text 1 fi nns det en viss skillnad mellan de goda (Ellen, Nenne) och de något svagare (Rea, Nina) studenterna. Av tabellen kan man även avläsa en i princip uppåtgående trend mot ökad korrekthet på grupp- men även på individnivå ju längre terminen avancerar. Trenden är dock inte helt konsekvent: t.ex. Reas tredje uppsats är relativt felfri i jämförelse med den sista. Också Ellen har en högre andel fel i sin sista uppsats. Nina som till en början har mest fel presterar mycket bra i sin sista uppsats. En viss fl uktuation är förståelig eftersom den sammanlagda inlärnings-tiden endast är fyra månader. En närmare titt på uppsatserna visar ock-så att olika faktorer i dem, bl.a. texttypen och bruket av olika typer av nominalfraser inverkar på mängden fel.

Nominalfraserna i de olika texttyperna avspeglar förhållandet mel-lan dialog och relation. Också innehållet inverkar på korrektheten bland nominalfraserna. När man i princip kunde tänka sig att den språkliga komplexiteten och lexikala rikheten skulle öka mot den fj är-de uppsatsen, verkar komplexiteten i hög grad vara beroende av den genre i vilken texten har skrivits. Text 2 utgör den enda skönlitterära texten bland uppsatserna där studenterna fått i uppgift att fortsätta en novell av Torgny Lindgren. Novellen handlar om en pojke vars ena hand gått av i en olycka. Hos alla studenter utgörs text 2 av en bland-ning av relation och dialoger mellan eleven, hans lärare, mamma eller kompisar. Speciellt dialogerna består, naturligt nog, av relativt enkla och felfria repliker där nominalfraserna till en stor del utgörs av olika typer av personpronomen. Tabellen nedan visar andelen pronomen i alla skribenters samtliga nominalfraser i alla texterna.

Tabell 4. Förhållandet mellan NF och pronomen

Text 1 Text 2 Text 3 Text 4 N

Pronomen 72 174 102 197 542NF 383 193 308 958 1842N 455 367 410 1155 2384

Andelen pronomen 15,48 % 47,4 % 24,8 % 17,0 % 22,7 %

81


I text 2 är andelen pronomen över 20 procentenheter större än i text 3. I de övriga texterna är andelen ännu mindre. Utdrag ur Ninas och Reas uppsatser i exempel 6 och 7 illustrerar pronomenbruket i text 2. Alla exemplen i uppsatserna anges i icke-korrigerad form. I exempel 6 och 7 har pronomenen streckats under och övriga nominalfraser har markerats med kursiv.

(6) Text 2, Nina– Någon ringde till dig, Tomas. Det var någon fl icka.– Vem? Vad sade hon? – Jag kommer inte ihåg... Elin eller Malin eller någon. Hon sade att

du måste ringa till henne genast du kommer hem. Hon sade nå-gonting om Kalles fest.

(7) Text 2, Rea– Jo, magister, det gör dom väl. Men jag har inte haft så mycket tid,

att vara med dom, eftersom jag har fått så mycket nya kompisar, men visst hjälper dom mig om jag frågar hjälp.

På grund av det låga antalet nominalfraser i text 2 fi nns det inte heller många fel i dem. Eftersom både texterna 3 och 4 utgör litterära analy-ser med en skriftlig förlaga, kan man tänka sig att den spelar en viss roll för textproduktionen och nominalfraserna (se nedan).

Olika typer av konstruktioner

Alla nominalfraser i uppsatserna och i de muntliga föredragen har ka-tegoriserats enligt bestämdhet och strukturell komplexitet enligt en gruppering som i hög grad följer Axelssons (1994:31 f.) modell. Även om Axelssons undersökning gäller talat språk kan kategoriseringen också tillämpas på skrivet språk. Vi har dock uteslutit egennamn och slagit samman Axelssons kategorier MoNI ’tre böcker’ och IndNI ’en bok’ till kategori 6. Nedan illustreras de sju kategorierna med exempel ur materialet. Felkonstruerade nominalfraser har förts till korrekt ka-tegori. Korrekthet för kategorierna 1–7 har markerats enligt följande

82


principer. Exemplen ur det muntliga materialet har markerats med M, t.ex. MR1 härstammar ur Reas första föredrag.

1 boken (substantiv i bestämd form): (a) Någon hade bjudit honom på festen. (Ni2)(b) *Pappan var alltså hennes semesterkärlek och resultaten var

Tsatsiki. (R1)(c) *Som ofta, motsvarar verkligheten inte drömmar. (Ni1)(d) *Samtidigt /…/ granskade pojken sin fördärvade arm som om

att försöka hitta den hemligheten som gjorde honom populär. (Ne2)

I exempel (b) har ordet resultat fel genus, i (c) borde drömmar stå i be-stämd form och i (d) är den bestämda artikeln överfl ödig.

2 min bok, sin tunna bok, alla böcker (defi nit nominalfras med pos-sessivt eller defi nit attribut + ev. andra attibut + substantiv i obe-stämd form):(a) 1961 hände en av de stora tragedierna i Anni Blomqvists liv.

(Ne4)(b) *Han lever under skuggan av hans begåvade storebror. (Ni1)(c) *Filmen var en bra beskrivning av yuppiernas livet. (Ni1)

I (b) hänvisar hans till subjektet och borde ersättas av sin. I (c) borde livet stå i obestämd form.

3 hela boken (defi nit nominalfras med substantiv i bestämd form): I första delen skriver författaren om västerländska kvinnor i allmän-

het. (R3)

4 den tunna boken (defi nit nominalfras med bestämd artikel + attri-but + bestämdhetssuffi x):(a) Hatade Anni Blomqvist det obarmhärtiga havet? (Ne4)(b) *De skilda kapitlarna /…/ liknar på ett visst sätt Tove Janssons

teckningar (E4)

I (b) böjs huvudordet enligt fel konjugation.

83


5 bok, böcker (nakna substantiv i sg eller i pl):(a) Som genre är Sommarboken svårplaserad. (E4)(b) *man kan ändå ändå tänka positivt å tänka att nå till slutet kan

ska allt vara bättre (MNe2)

Substantivet slutet borde i (b) stå i obestämd form.

6 någon bok, tre böcker, en bok (indefi nit nominalfras med obe-stämd artikel / attribut + substantiv i obestämd form):(a) Barnen blev så småningom beroende av andra människor.

(E3)(b) Tove Jansson växte upp i ett konstnärshem i Helsingfors. (E4)(c) * Är du säkert mamma att det inte var ett felt nummer? (pro ’fel

nummer’) (Ni2)

I (c) är den obestämda artikeln överfl ödig, dessutom utgör felt ett oböj-ligt adjektiv.

7 en tunn bok (indefi nit nominalfras med obestämd artikel + attri-

but + substantiv i obestämd form):(a) Havet företrädde en stor konfl ikt i Blomqvists liv. (Ne4)(b) *Den är en mycke sympatisk och varm berättelsen om Tsatsikis

live.(R2)(c) *bildar den alltså nästan perfekt form för en travhäst (Mne1)

I (b) står huvudordet i bestämd form i stället för obestämd och i (c) saknar nominalfrasen obestämd artikel.

Axelsson (1994:31 f.) påpekar att kategorierna 2 och 6 innehåller en svårighet, kategorierna 3 och 7 två svårigheter och kategori 4 tre svårig-heter. Av tabell 2 framgår vilken typ av nominalfraser som är vanligast och vilka kategorier som innehåller mest fel i uppsatserna. Tabellen visar även en eventuell utveckling som skett under höstterminen.

I fråga om frekvenser är typen boken allra vanligast, följd av typerna min bok, någon bok och de nakna formerna. Förekomsten av de olika formerna torde i viss mån bero på innehållet i uppsatserna. Att typen

84


boken är så vanlig får sin förklaring genom detta. I text 2 fortsätter skri-benterna en novell som handlar om specifi ka referenter, en pojkes liv i en viss miljö (ex. 8). Också texterna 1, 3 och 4 handlar om referenter som introducerats i en fi lm, i dikter eller i olika romaner (ex. 9):

(8) Tomas steg av bordet och försökte samtidigt ta tallriken och glaset i handen men tallriken föll på golvet och gick sönder. (Ni2)

(9) Miljön spelar en mycket stor roll i boken. (R4)

De defi nita substantiven utgör också den mest felfria kategorin både i början och i slutet av terminen. Detta överensstämmer med de resultat som fl era forskare konstaterat tidigare (se Axelsson 1994:151; Lahti-nen 1998:118 f.). Felen i samband med de defi nita substantiven gäller främst species (ex. 10).

(10) *Det fi nns glas mellan henne och yttervärld. (N3)

De mest komplexa typerna 4 och 7 är mycket ovanliga och de känne-tecknas också av en hög felprocent. Framför allt verkar indefi nita no-minalfraser med attribut vålla problem. Dels är det kongruensböjning

Tabell 5. Antalet och andelen fel i NF och antalet NF per text.

T1 T2 T3 T4 F/N % F/N % F/N % F/N % N %

1. boken 8/117 6,8 4/91 4,3 8/113 7,0 8/318 2,5 28/639 4,32. min bok 17/83 20,4 9/42 21,4 4/50 8,0 14/203 6,8 45/378 11,93. hela boken –/4 –/4 1/13 2/26 3/47 6,34. den tunna boken 1/20 1/6 3/12 6/47 12,7 11/85 12,95. bok, böcker 8/56 14,2 2/12 2/45 16/161 9,9 28/274 10,26. någon bok 9/64 14,0 4/26 5/67 6/143 13,9 24/300 8,07. en tunn bok 12/39 30,7 3/12 1/8 15/50 25,0 311/119 26,0

N 55/383 14,3 23/193 11,9 24/308 7,7 67/958 6,9 169/1842 9,1

85


inom frasen som saknas (ex. 11), och dels tenderar de obestämda artik-larna att utebli (ex. 12) (jfr Axelsson 1994:148).

(11) *Han är en snäll och trevligt man. (R1)

(12) *I Sommarboken behandlar Tove Jansson på väldigt fi nt sätt så-dana allvarliga saker som vårigheter mellan människor. (E4)

Inte heller de goda skribenterna behärskar indefi nita nominalfraser vid slutet av den första terminen. Av tabell 6 nedan framgår skillnaderna mellan de fyra studenterna i hela materialet:

Resultaten styrker antagandet om att nominalfrasen utgör ett centralt element i språkbruket. Korrektheten i nominalfraser stämmer över-ens med helhetshedömningen av de olika inlärarnas språkbruk. Det-ta innebär att de studenter som bedömts som goda som helhet gör mindre fel i fråga om nominalfraser medan Rea och Nina vacklar i hög-re grad. Kategori 7 tycks vara problematisk för dem. Exempel 13 visar att Rea även i terminens sista uppsats emellanåt har svårt att behärska kongruen sen inom de indefi nita nominalfraserna:

Tabell 6. Antalet och andelen fel i NF och antalet NF per skribent

Ellen Nenne Rea Nina F/N % F/N % F/N % F/N % N %

1. boken 7/157 4,4 9/163 5,5 6/176 3,4 6/143 4,1 28/639 4,32. min bok 12/94 12,7 10/153 6,5 12/64 18,7 10/67 14,9 45/378 11,93. hela boken –/7 –/7 2/19 1/14 3/47 6,34. den tunna boken 3/18 1/6 3/12 6/47 12,7 11/85 12,95. bok, böcker 3/75 4,0 5/97 14/56 25,0 6/46 13,0 28/274 10,26. någon bok 9/114 7,8 1/73 1,3 7/66 10,6 7/47 14,8 24/300 8,07. en tunn bok 10/35 28,5 3/31 9,6 12/34 35,2 6/19 31,5 311/119 26,0

N 44/500 8,8 29/564 5,1 54/421 12,8 42/357 11,7 169/1842 9,1

86


(13) *Skärgården var väldigt kära och bekanta miljö (pro: en väldigt kär och bekant miljö) för Henrik och det syns i denna bok. /…/ Na-turen spelar mycket större roll (pro: en mycket större roll) än för stadsborna. I boken berättar författaren om olika människor, om gamla gubbar och gummor, om havet och vädret, om naturen och djur. Personerna i boken har berättaren beskrivit på mycket livligt sätt (pro: ett mycket livligt sätt). (R4)

Felaktigt val av species vållar problem både för sämre och även mycket goda inlärare även efter den första studieterminen. Svenskans regler för val av species är komplexa och i vissa fall beroende av diskurskon-texten. Beskrivningarna i grammatikorna har inte gjorts med tanke på läsare som har svenska som andra eller som främmande språk (se Sund-man 2002). Alla inlärare i vår undersökning gör den här typen av fel också i slutet av terminen. Det kan t.ex. gälla val av naken form i typ 5 (14a) i mer eller mindre lexikaliserade kombinationer med verb + na-ken form, (14b) substantiv som betecknar yrke eller dylikt eller typ 6 (14c–d) introduktion av en ny referent.

(14)(a) *Och det gör Benjamin faktiskt – letar efter svar till frågorna

men han förstår att man kan inte få svaret (pro: svar) till alla frågorna utan man någon gång slutar att leta efter. (N4)

(b) *Begravningen (pro: begravning) får dom tyvärr inte. Alla sa-ker och ting får livet (pro: liv) i denna bok. (R4)

(c) *Han blev riktigt berömd som romanförfattaren (pro: roman-författare). (R4)

(d) *Någon hade bjudit honom på festen (pro: en fest). (Ni2)

Ett drag som är typiskt för alla uppsatser är att typen min bok är så frekvent i uppsatserna och att skribenterna också ofta gör fel i den. Framför allt kan man i tabell (6) notera att tre av dem, också Ellen har över 10 % fel i alla beläggen. Det gäller inte konstruktioner med de vanligaste possessiva pronomenen och huvudord (min, hans, hennes bok) utan konstruktioner med övriga uttryck i genitiv i synnerhet när dessa kombineras med ett adjektivattribut. Huvudordet tenderar att

87


stå i bestämd form och adjektiven böjs starkt i de felaktiga konstruk-tionerna. Exemplen (15, 16) ur Reas och Ellens första uppsatser illustr-erar detta.

(15) *En mycket viktig person i fi lmen och i Tsatsikis livet är naturligt-vis mamman. Hon sjunger i en band, som tränar i deras källaren. (R1)

(16) *Sonens stark och ”barnslik” kärlek mot okänd pappa är fi lmens vik-tigast tema. (E1)

Detta är en feltyp som minskar märkbart från uppsats 1 till 4 (se tabell 5). Korrektheten ökar från 79,6 % till 93,2 %. Att typen min bok är så frekvent i uppsatserna t.ex. i jämförelse med de resultat som Axels-son (1994:36) fått kan förstås förklaras genom att hennes material är muntligt. I vårt muntliga material är nämligen typ 2 min bok inte hel-ler lika vanlig som i uppsatserna (se tabell 6). En orsak till de höga frek-venserna kunde vara en kombination av två faktorer, studenter med fi nska som modersmål och skrivet material. Bruket av nominalfraser med genitiv kunde förklaras som ett mönster lätt överförbart från fi n-skan där genitivattributet har en vidare distribution än i svenskan (se Sundman 1993:180). Skriven text erbjuder också andra möjligheter än tal att planera vänstertunga konstruktioner.

Tabell (6) nedan uppvisar antalet nominalfraser och felen i dem i det muntliga materialet.

De vanligaste nominalfrastyperna i det muntliga materialet liknar i hög grad Axelssons (1994:36) resultat. Hon fann att de nakna sub-stantiven, följda av typerna någon bok, egennamn och typen boken var vanligast. I tabell (6) är typen någon bok vanligast följd av de nakna substantiven och typen boken. Nominalfraserna med attribut (typerna 4 och 7) är sällsynta, men den här typen av tunga konstruktioner torde inte heller vara typiska hos modersmålstalare i tal. Den sammantagna andelen fel minskar hos studenterna med undantag av Rea från det första till det andra föredraget. Man måste dock notera att de absoluta antalen är relativt låga och att det andra föredraget som uppgift var mer krävande (se ovan).

88


Förmågan att klara av att kontrollera och planera sitt tal genom själv-reparationer har såsom ovan nämndes ökat tydligt i det andra föredra-get. I exempel (17) klarar Nenne av fl era lyckade självreparationer med byte av genus både i artikel och adjektivattribut (a) eller i artikeln (b). Exemplet i (17c) visar att upptäckten av ett problem inte alltid leder till korrekt resultat. Där borde Nenne samtidigt ta hänsyn till huvud-ordets genus och det faktum att det står efter en genitiv. Hon klarar endast av den ena uppgiften.

(17)(a) di bodde upp i en liten (p) ett litet hus där lite (p) eh lite

senare(b) hon började som novellist å fi ck också en ett pris på den första

novellen(c) och efter de började kanske Annis levnadslång sorgarbete (p)

levnadslångt sorgarbete för att nu var hon

Kanske viktigare än ett lyckat resultat i ett enstaka fall som (14c) är att självreparationer överhuvudtaget börjar förekomma i inlärarnas tal och att de med dem övar lösning av olika typer av problem i löpande tal.

Tabell 6. Antalet fel i NF och antalet NF i de muntliga anförandena per person

Ellen Nenne Rea Nina F 1 F 2 F1 F 2 F1 F 2 F1 F2 R/N R/N R/N R/N R/N R/N R/N R/N N %

1. boken 1/16 –/24 2/12 –/12 –/5 –/15 3/8 –/7 6/99 6,02. min bok 1/6 1/9 –/2 5/26 2/5 1/4 3/7 2/6 15/65 23,03. hela boken 2/8 2/8 – 3/8 –/1 –/4 1/2 –/4 8/35 22,84. den tunna boken 2/2 – – 1/5 – – 2/3 – 5/105. bok 4/35 –/17 –/15 1/13 –/11 1/5 –/3 – 6/99 6,06. någon bok 4/23 9/28 –/10 –/26 1/5 –/6 –/8 –/6 14/112 12,57. en tunn bok 3/3 3/8 7/11 1/11 1/2 4/6 – –/1 19/42 45,2

N 17/93 15/94 9/50 11/101 4/29 6/40 9/31 2/24 73/462 15,8% 18,2 15,9 18,0 10,8 13,7 15,0 29,0 8,3

89


Diskussion

Vår artikel gör inte anspråk på att heltäckande beskriva språkutveck-lingen hos de utvalda studenterna. När det gäller muntlig färdighet har uttalsproblem inte behandlats. Inspelningarna visar dock att vissa studenter har kvar problem med ljud och betoning efter en termin. Hos alla hinner det korrekta uttalet inte automatiseras på några måna-der. Vi har inte heller sett på lexikal komplexitet.

Under den undersökta tiden blir placeringen av pauser mera natur-lig och tvekljuden minskar i den muntliga produktionen. Markerade lexikala reparationer övergår till omarkerade grammatiska reparationer. Detta tyder på ett ökat fl yt. Beträff ande nominalfraser ökar korrekt-heten allmänt taget. I fråga om skrift ligger den kring 90 % vid slutet av terminen. Av de undersökta typerna ökar korrektheten i konstruk-tionen min bok, min tjocka bok. Det tycks dock vara svårt för studenter att konstruera korrekta komplexa nominalfraser med attribut i skrift också vid slutet av den undersökta tiden. Även bruket av species krä-ver en längre inlärningstid. Resultaten i vår studie påminner också om att strukturer, även i klassrummet, alltid produceras i en viss kontext. Mängden och typen av nominalfraser är beroende av om de ingår i tal eller skrift och vilken diskurstyp det är fråga om. Det är alltså inte helt oväsentligt för andelen korrekta/icke-korrekta nominalfraser i vilken genre den text som de ingår i har skrivits.

Utmärkande för goda studenter är att de talar mera och längre och att de använder fl er diskursbindande markörer. Den mer avancerade språkförmågan tar sig också uttryck i fl era reparationer och en högre andel korrekta nominalfraser.

De fyra studenternas framsteg i svenska under en termin kan sam-manfattas med att kontrollen över det egna språkbruket ökar. På många punkter kan man se att de befi nner sig mitt i en process. Vår avsikt är att följa upp den och dokumentera den framväxande språkförmågan.

90


Litteratur

Axelsson, Monica (1994). Noun Phrase Development in Swedish as a Second Language. Stockholm: Centre for Research on Bilingualism, Stock-holm University.

Common European Framework of Reference for Languages: Learning, Teaching, Assessment (2001). Council of Europe. Cambridge: Cambridge Uni-versity Press.

Haagensen, Bodil (1998). Främmande element och grammatiska fel i vuxna språkbadsstuderandes svenska. I: Møller, Janus & Qvist, Pia & Hol-men, Anne & Jørgensen, J. N. (red.). Nordiske sprog som andetsprog. (Københavnerstudier i tosprogethed 30.) København: Københavns Universitet. S. 262–274.

Hauksdóttir, Auður (2001). Lærerens strategier – elevernes dansk. Dansk som fremmedsprog i Island. (TemaNord 2001:600.) København: Nordisk Ministerråd.

Kalliokoski, Jyrki (2001). Vuorovaikutuksen näkökulma ja toisen kielen käy-tön tutkimus. I: Halonen, Mia & Routarinne, Sara (toim.). Kieli 13. Keskustelunanalyysin näkymiä. Helsinki: Helsingin yliopiston suomen kielen laitos. S. 105–121.

Kosunen, Riitta (2000). L2-sammanfattning av argumenterande text: oli-ka inledningstyper. I: Keski-Raasakka, Kyllikki & Söderholm, Pirjo (red.). Svenskan i Finland 5. Joensuu: Joensuun yliopisto. S. 83–93.

Lahtinen, Sinikka (1998). Genuskongruens och genus i fi nska gymnasisters inlä-rarsvenska. Jyväskylä: University of Jyväskylä.

Lehti-Eklund, Hanna (2003). Om nominalfrasen i svenskan i undervisning-en. I: Lönnroth, Harry (red.). Från Närpesdialekt till EU-svenska. Tam-pere: Tampere University Press. S. 95–107.

Linell, Per (2003). En dialogisk grammatik? Tillgänglig genom <http://www.tema.liu.se/Tema-K/gris/texter.html>.

Merriam, Sharan B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Student-litteratur.

Pitkänen-Koli, Taina (1989). Fel i svenska uppsatser gjorda av fi nska grund-skole- och gymnasieelever samt universitetsstuderande. I: Tingbjörn, Gunnar (utg.). Andra symposiet om svenska som andraspråk. Stockholm: Skriptor. S. 135–151.

Routarinne, Sara (2003). Tytöt äänessä. Parenteesit ja nouseva sävelkulku kerto-jan vuorovaikutuskeinoina. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seu-ra.

SAG = Teleman, Ulf & Hellberg, Staff an & Erik Andersson (1999). Svenska Akademiens grammatik. Stockholm: Svenska Akademien.

Saleva, Maija (1997). Now they’re Talking. Testing Oral Profi ciency in a Lan-guage Laboratory. (Studia Philologia Jyväskyläensia 43.) Jyväskylä:

91


University of Jyväskylä.Schegloff , Emanuel & Jeff erson, Gail & Sacks, Harvey (1977). Th e Prefence

for Self-correction in the Organization of Repair in Conversation. I: Language 53:2. S. 361–382.

Sundman, Marketta (1993). Nominalfrasens struktur i svenskan och fi nskan. I: Ivars, Ann-Marie & Lehti-Eklund, Hanna & Lilius, Pirkko & Lon-den, Anne-Marie & Helena Solstrand-Pipping (red.). Språk och social kontext. (Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nord-isk litteratur vid Helsingfors universitet B:15.) Helsingfors. S. 169–189.

Sundman, Marketta (2002). Svenska Akademiens grammatik (SAG) som ut-gångspunkt för en universitetsgrammatik i svenska som främmande språk. I: Hauksdóttir, Auður & Arnbjörnsdóttir, Birna & Garðarsdót-tir, María & Þorvaldsdóttir, Sigríður (red.). Forskning i nordiske sprog som andet- og fremmedsprog. Reykjavík: Háskóli Íslands. S. 315–325.

Wagner, Johannes (1996). Foreign language acquisition through interaction. I: Journal of Pragmatics 26. S. 215–235.

Yuan, Fangyuan & Ellis, Rod (2003). Th e Eff ects of Pre-Task Planning and On-Line Planning on Fluency, Complexity and Accuracy in L2 Mo-nologic Oral Production. I: Applied Linguistics 24:1. S. 1–27.

92

Bodil Haagensen

Bodil Haagensen

SYNTAXEN I TVÅ GRUPPDISKUSSIONER I EN DIALOGGRUPP

Inledning

Jag diskuterar i denna artikel syntaxen i muntlig produktion hos en grupp svenskstuderande som under läsåret 2000–2001 deltog i en så kallad dialoggrupp på Institutionen för nordiska språk vid Vasa univer-sitet. Dialogundervisning infördes hösten 2000 som ett alternativ till den traditionella svenskundervisningen för första årets huvudämnes-studerande i svenska. Syftet med dialogundervisning är att uppmunt-ra studerandena till självständigt arbete och utveckla en ansvarskänsla för de egna studierna hos den enskilde studeranden. I dialogundervis-ning integreras fl era kurser till en större helhet och en lärare undervisar gruppen under hela läsåret.

Under läsåret 2000–2001 hade jag möjligheten att fungera som lä-rare i gruppen och samlade under denna period in muntligt och skrift-ligt material. I min studie, vars primära syfte är att studera motiva-tionen hos deltagarna, behandlar jag samtliga resultat på individnivå och behandlar de enskilda deltagarnas utveckling under läsåret ur fl era synvinklar. I studien av den muntliga produktionen har jag använt fem analyskategorier: interaktion, initiativvilja, omfattning, uttal och språk-riktighet. Kategorin språkriktighet har delats in i underkategorierna morfologi, syntax, morfosyntax och lexikon. Jag har här valt att koncent-rera mig enbart på syntaxen i de båda gruppdiskussionerna.

Det muntliga materialet består av två gruppdiskussioner där de sex studerandena i dialoggruppen och läraren deltog. Studerandena fi ck i

93

Syntaxen i två gruppdiskussioner i en dialoggrupp

den första diskussionen i början av höstterminen (diskussion I) i upp-gift att presentera sig själva för de övriga deltagarna och läraren. I den andra diskussionen (diskussion II), som hölls i slutet av vårtermi-nen, diskuterade vi läsåret som gått men även studerandenas planer för sommaren och de fortsatta studierna. Båda diskussionerna, som är 45 minuter långa, utgjorde en naturlig del av gruppens arbete och var inte konstruerade endast för videoinspelningen. Samtalen spelades alltså in på video- och kassettband och vid transkriberingen har jag huvudsak-ligen använt konventionell ortografi . Jag kallar de sex studerandena i min studie Sanna, Kaija, Oili, Tuula, Heidi och Jaana.

Jag undersöker studerandenas inlärning av syntaxen i svenska ge-nom att studera de brott mot svenskans syntaxregler som studerandena gör sig skyldiga till i gruppdiskussionerna. I min analys behandlar jag de enskilda studerandena separat och studerar i vilken utsträckning de lyckats inhämta reglerna för svenskans syntax.

De syntaktiska felen har delats in i a) felaktig ordföljd i huvudsats och b) felaktig ordföljd i bisats. I analysen av ordföljden i huvudsatser och bisatser utgår jag från Paul Diderichsens satsschema modifi erat av Th orell (1973:226–232). Satsschemat bygger ju på en indelning av sat-sen i fält och satsschemana är något olika i huvudsats och bisats.

Felaktig ordföljd i huvudsats

I materialet fi nns sammanlagt 17 exempel på felaktig ordföljd i huvud-sats, 5 av felen producerades i diskussion I och 12 i diskussion II. Ord-följden i huvudsats vållade större problem i diskussion II i jämförelse med i diskussion I, vilket delvis kan förklaras med att fl era repliker var långa i diskussion II och de bestod ofta av fl era huvudsatser som sam-ordnats med en konjunktion. En jämförelse med andra studier visar att studerandena i dialoggruppen gör få ordföljdsfel i jämförelse med andra svenskinlärare. Det framkom redan i inträdesförhöret, som del-tagarna deltog i sommaren 2000, att fl era av deltagarna behärskade svenskans grammatik mycket väl åtminstone i skrift.

Talaren använder i fl era fall rak ordföljd i en påståendesats där det borde vara omvänd ordföljd medan de övriga felen utgörs av felaktigt placerade adverbial. Det är inte ovanligt att fi nskspråkiga inlärare an-

94

Bodil Haagensen

vänder rak ordföljd i svenska huvudsatser där omvänd ordföljd är den korrekta i svenskan. Denna feltyp kan förklaras med att ordföljden i en huvudsats i fi nska vanligen är rak och att ordföljden i fi nskan inte är så fast som i svenskan (jfr Ingo 2000:236–240). Det är möjligt att variera ordföljden i en fi nsk sats om man t.ex. önskar betona en viss satsdel medan ordföljden i svenska är mera bunden.

Det är inte ovanligt att inlärare använder rak ordföljd i en huvud-sats med ett adverbial i fundamentet trots att svenskan i en sådan sats har omvänd ordföljd. Adverbialet kan bestå av ett enkelt adverb (exem-pel 1) eller av en bisats vilket exempel 2 visar. I materialet fi nns fl era fall (7) där studerandena använder rak ordföljd efter ett adverbial i funda-mentet och i de fl esta rör det sig om adverbialet sen. I materialet fi nns även två exempel på rak ordföljd efter bisats.

(1) Jaana: Jag studerar huvudsakligen och sen jag reser så mycket jag hinner.

Alltså, jag ska till Helsingfors eftersom min pojkvän, pojkvän studerar eller jobbar där, och sen jag ska till Sve-rige, till Umeå och sen till Prag. (II)

(2) Tuula: Om jag blir lärare, jag ska ta engelska och svenska också. (II)

Pitkänen (1980) påpekar att så-satserna är svåra att bedöma. Ordet så kan ha temporal betydelse och inleda en påståendesats och det kan också inleda en konsekutiv bisats (= så att). I mitt material fi nns fyra exempel på felaktig ordföljd efter så, två i en huvudsats och två i en bisats.

Replikerna i exempel 3 och 4 innehåller ett så kallat adjunktionellt så, vars funktion är att avgränsa fundamentet, här bisatsen, mot hu-vudsatsens kärna (Svenska Akademiens grammatik 3, 1999:493). Ad-junktionellt så förekommer oftare i talspråk än i skriftspråk, men om adverbialet är en konditional bisats används så också i neutralt skrift-språk. Den korrekta ordföljden i de två huvudsatserna som innehåller ett adjunktionellt så är alltså omvänd eftersom så i konstruktioner av detta slag enligt Viberg (1991:53–55) fungerar som ett slags platshål-lare för fundamentet, dvs. som fundamentsmarkör. Viberg har stude-

95


rat invandrarbarns muntliga färdigheter i svenska och noterat att så är kraftigt underrepresenterat. Förklaringen till detta är bl.a. att så har en varierad och semantiskt svårgripbar funktion samt att funktionen av så som fundamentsmarkör är särskilt utmärkande för idiomatiskt tal-språk, som barnen eller i min studie studerandena ännu inte lärt sig.

(3) Jaana: Jag tittar på TV, alltså Salatut elämät. Om jag jobbar morgonskift så jag tittar på Glamour. (II)

(4) Sanna: Nå, jag hoppas att jag hittar nåt jobb, men om inte, så jag ska sköta barn… (II)

I materialet fi nns ett exempel (exempel 5) på felaktig ordföljd i en frågesats inledd med ett frågeord. Jaana har använt rak ordföljd i frå-gan trots att ordföljden i en svensk frågesats alltid är omvänd. Längre hunna studerande brukar vanligen inte ha svårigheter med ordföljden i direkta frågor såsom i exempel 5, medan ordföljden i indirekta frågor ofta vållar problem också för avancerade inlärare. Jag lade inte märke till att Jaana eller de övriga deltagarna i dialoggruppen senare under läsåret gjorde samma typ av fel som i exempel 5, och det är möjligt att den felaktiga ordföljden här kan bero på nervositet och ovana vid att tala svenska i början av höstterminen eller felet kan helt enkelt betrak-tas som en lapsus.

(5) Jaana: Hurudana böcker du läser? (I)

Kaija uttrycker sin åsikt om små eller stora bröllop i en mening (exem-pel 6), som består av två satser, en anförd mening och en s.k. matris-sats, jag tänker, (jfr Svenska Akademiens grammatik 4, 1999:862). Ord-följden i matrissatsen är omvänd i svenskan i de fall där den anförda meningen föregår matrissatsen. Kaija har felaktigt använt verbet tänker när det korrekta verbet är tycker, ett ordvalsfel som är vanligt i fi nsk-språkiga inlärares svenska (jfr Hildén 2000:187).

(6) Kaija: Och det blir också så väldigt dyrt att ha stora bröllop, jag tänker. (I)

96

Bodil Haagensen

Ett satsadverbial placeras i en huvudsats efter det infi nita verbet medan det i en bisats placeras före det infi nita verbet. Studerande brukar van-ligen ha vissa svårigheter med placeringen av satsadverbial i bisats med-an det ofta är korrekt placerat i en huvudsats (jfr Laurén 1991:129). I materialet fi nns endast ett exempel där satsadverbialet också felaktigt placerats efter det fi nita verbet i en huvudsats:

(7) Tuula: Det kan bli också ganska lång. (I)

De övriga ordföljdsfelen i huvudsats som jag har funnit är fall där ad-verbialen är felplacerade. Adverbialen kan indelas efter sin bunden-het till verben i tre syntaktiska huvudgrupper: partikeladverbial, bun-det adverbial och fritt adverbial (Svenska Akademiens grammatik 3, 1999:409). Partikeladverbial är mest bundna till verbet medan fria ad-verbial är minst beroende av verbet. Gränserna mellan de tre grupper-na beskrivs emellertid som oskarpa.

Oili är den studerande som gör fl est syntaktiska fel i diskussion II. Det rör sig i samtliga fall om fel i huvudsats och i de fl esta fall handlar det om felaktig inbördes placering av adverbial. Feltypen är enligt min uppfattning inte så frekvent bland inlärare men hos Oili är feltypen vanlig. Det är intressant att notera att Oili i diskussion I inte produce-rade fel av denna typ vilket kan förklaras med att hon då producerade mindre tal och i genomsnitt mycket kortare repliker än i diskussion II. Oili producerade mest tal av samtliga deltagare i diskussion II och fl era av hennes repliker består av ett antal samordnade huvudsatser. Repli-kerna som innehåller felaktigt placerade adverbial är långa och inne-hållsrika och Oili koncentrerade sig här mera på innehållsliga aspekter än på språkliga.

Oili placerar rumsadverbialet där och måttsadverbialet mycket på fel ställe i exemplen (exempel 8 och 9) nedan. Hon har placerat rums-adverbialet där före ordet runt vilket inte är den naturliga ordnings-följden i svenska. Adverbialet runt är här en tryckstark partikel som ingår i verbfrasen vandra runt och adverbialet där skall därför placeras efter verbfrasen eftersom partikeladverbialet har sin placering direkt efter verbet. Meriläinens (1989:168) studie av syntaxen i fi nskspråkiga abiturienters svenskuppsatser visar även att placeringen av adverbia-let där förorsakade problem för uppsatsskribenterna. Måttsadverbialet

97


mycket har placerats efter måttsadverbialet många gånger medan mycket i en huvudsats med korrekt ordföljd borde placeras före många gånger. Mycket hör till gruppen fria adverbial som vanligen placeras före s.k. bundna adverbial såsom många gånger.

(8) Oili: Och de vandrar där runt så att... (II)

(9) Oili: Jag har skrattat många gånger mycket. (II)

Oili har placerat fl era adverbial i fundamentet, vilket fungerar väl i fi nskan (Hakulinen & Karlsson 1979:31) medan svenskan har endast ett adverbialled i fundamentet. Tidsadverbialet i morron är inte det korrekta här utan det borde ersättas med i morse:

(10) Oili: Just i morron där var en man och en kvinna från Ryss-land… (II)

Attributet allt möjligt har felaktigt delats upp med huvudordet annat i exempel 11. Attributet borde vara framförställt och det korrekta ut-trycket lyder allt möjligt annat:

(11) Oili: Man köper allt annat möjligt, dyrare saker och därför lö-nar det sig för aff ären också. (II)

Denna typ av fel är enligt min mening mycket ovanlig i skriftligt material och jag har inte heller ofta stött på motsvarande fel i muntligt material. Jag antar att det här är fråga om en felsägning, en feltyp som ju karakteriserar oplanerat tal (jfr Liljestrand 1986:60–61).

Felaktig ordföljd i bisats

Jag har i min analys inte räknat med de att-satser och den eftersom-sats där studerandena har använt huvudsatsordföljd. Keski-Raasakka (1995:205–215) påpekar att huvudsatsordföljden i att-satser alltid va-rit normal i spontant tal och börjat bli allt vanligare även i skrift. Reu-

98

Bodil Haagensen

ter (1996:7–8) delar Keski-Raasakkas åsikt och påpekar att i modern svenska är brott mot den elementära regeln för bisatsordföljd vanliga i talat språk och förekommer även rätt ofta i skrift. Jag utelämnar därför i likhet med Hildén (2000:133) att-satser med huvudsatsordföljd ef-tersom de är så frekventa i synnerhet i talat språk.

I materialet fi nns även ett exempel på huvudsatsordfölj i en bisats inledd med eftersom. Reuter (1996:8) påpekar att huvudsatsordföljd är möjlig i att-satser men även i viss utsträckning i satser inledda med ef-tersom och fastän. En bisats inledd med eftersom påminner till sin funk-tion om huvudsatser inledda med ty och i ledigt talat språk är därför huvudsatsordföljd vanlig i dylika satser. Jag bedömer därför inte heller huvudsatsordföljden i eftersom-satsen som felaktig när jag analyserar det muntliga materialet. I analysen av det skriftliga materialet kommer jag däremot att räkna huvudsatsordföljd i bisatser inledda med att, ef-tersom och fastän som felaktiga. Reuter understryker nämligen att hu-vudregeln för bisatsordföljd alltid bör följas i formellt skriftspråk obe-roende av de avvikelser som förekommer i ledigt språk, något som jag även brukar poängtera för mina studerande.

I materialet förekommer sammanlagt 5 exempel med felaktig bi-satsordfölj medan ordföljdsfelen i huvudsatser som ovan nämndes är 17 till antalet. De få ordföjdsfelen i bisatser beror till en del på att bi-satser inte är så vanliga i talat språk. I Hildéns (2000:284) studie av abiturienters muntliga svenska utgör även bisatserna en liten andel av alla satser. Talspråket karakteriseras enligt Liljestrand (1986:54) av en-kel meningsbyggnad och okomplicerad syntax, egenskaper som även karakteriserar mitt material.

I Jaanas replik nedan (exempel 12) är så en underordnad konjunk-tion och inleder alltså en bisats. Th orell (1973:259) påpekar att en konsekutiv bisats vanligen inleds med så att men kan i ledig stil även inledas enbart med så. Jaana har i exemplet nedan använt omvänd ord-följd i bisatsen där man borde ha använt rak ordföljd. I mitt material fi nns ytterligare ett exempel där studeranden använder omvänd ord-följd efter så i stället för rak ordföljd som är den korrekta i bisats.

(12) Jaana: Nå nu från början är det så att det är ny stad och ny mänskor, så tycker jag nu att jag har någonting nytt. (I)

99


Bisatsen i exempel 13 nedan hör till gruppen narrativa bisatser vil-ka normalt har bisatsordföljd (Svenska Akademiens grammatik 4, 1999:536–539). I vissa fall kan emellertid narrativa bisatser ha huvud-satsordföljd och inledas med subjunktionen att följd av ett fundament. Heidi har placerat tidsadverbialet på söndagen i fundamentet men fel-aktigt bibehållit bisatsens raka ordföljd.

(13) Heidi: När jag tänkte, själv när jag jobbade, då var det härligt att på söndagen jag kunde gå och handla när jag hade ledigt. (II)

Oili har placerat det pronominella rumsadverbialet där före sättsadver-bialet bra enligt regeln om inbördes ordningsföljd mellan adverbialen (Th orell 1973:228–231), men ordföljden är inte korrekt i detta fall. I denna sats ingår adverbialet bra i verbfrasen trivas bra och har här stark betoning och står därför direkt efter verbet:

(14) Oili: Men nu tror jag att det har blivit lättare hela tiden och tror att jag kommer att trivs där bra. (II)

Satsadverbialet också har i som-satsen placerats efter det fi nita verbet och bisatsen får därför felaktig ordföljd:

(15) Tuula: Min syster som studerar också svenska hon har gul och blå. (II)

Den normala positionen för satsadverbial i en bisats är före det fi nita verbet men det är inte ovanligt att inlärare överför svenskans huvud-satsmönster till bisatser.

Sammanfattning

Min analys av studerandenas lingvistiska utveckling gav upphov till fl era intressanta iakttagelser. Studerandena har under läsåret utvecklats mot ökad grammatisk korrekthet om man beaktar de fyra underkate-

100

Bodil Haagensen

gorierna (morfologi, syntax, morfosyntax och lexikon) och det fi nns vissa intressanta skillnader i deltagarnas språkliga profi l. Min studie av syntaxen visar att studerandena i de två testomgångarna gjorde få syntaxfel t.ex. i jämförelse med gymnasisterna i Hildéns (2000) studie. Studerandena i min studie gjorde i allmänhet få syntaxfel i de båda testomgångarna, förutom Oili som uppvisade osäkerhet vad beträff ar syntaxen. Man kan också notera att de i diskussionen som hölls i slu-tet av läsåret klarar av syntaxen väl trots att replikerna blivit längre och mera komplicerade till sin struktur. Deltagarna i dialoggruppen tycks alltså redan under sina tidigare svenskstudier ha tillägnat sig reglerna för svenskans syntax väl. Studerandena visade sig vara osäkra på syntax-en i fall där reglerna är synnerligen komplicerade i svenskan, medan de t.ex. inte hade svårigheter med ordföljden i enklare huvudsatser med t.ex. ett plats- eller tidsadverbial i fundamentet. I min tidigare studie (Haagensen 1998) av ekonomie studerandes muntliga svenska kunde jag däremot konstatera att denna feltyp var synnerligen konsekvent. Däremot vållade t.ex. species ännu vissa problem för de avancerade inlärarna i dialoggruppen, vilket även Sundman (1995) konstaterar i sin studie av texter skrivna av huvudämnesstuderande i svenska. Jag kan avslutningsvis konstatera att resultatet av min studie sammanfal-ler med de iakttagelser jag har gjort under arbetet med dialoggruppen, dvs. att deltagarna både i tal och skrift klarade av svenskans syntax på ett utomordentligt sätt, medan de ännu var något osäkra på andra grammatiska kategorier.

101


Litteratur

Haagensen, Bodil (1998). Svenska för blivande ekonomer. Ett försök med språk-bad för vuxna. Opublicerad licentiatavhandling i svenska. Vasa: Vasa universitet.

Hakulinen, Auli & Karlsson, Fred (1979). Nykysuomen lauseoppia. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Hildén, Raili (2000). Att tala bra, bättre och bäst. Suomenkielisten abiturient-tien ruotsin kielen suullinen taito testisuoritusten valossa. (Tutkimuksia 127.) Helsinki: Helsingin yliopiston opettajankoulutuslaitos.

Ingo, Rune (2000). Suomen kieli vieraan silmin. (Vaasan yliopiston käännös-teorian ja ammattikielten tutkijaryhmän julkaisut 26.) Vaasa.

Keski-Raasakka, Kyllikki (1995). Om ordföljden i att-satser med speciell hänsyn till hybridordföljden. I: Ivars, Ann-Marie & Saari, Mirja (red.). Svenskan i Finland 3. (Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet B:16.) S. 205–215.

Laurén, Ulla (1991). Språkfel och interferens hos tvåspråkiga skolelever. En stu-die i fri skriftlig produktion på svenska. (Vaasan yliopiston julkaisuja. Tutkimuksia 156.) Vasa.

Liljestrand, Birger (1986). Talstrategi. Stockholm: Esselte Studium.Meriläinen, Heikki (1989). Om syntaxen i fi nskspråkiga abiturienters svensk-

uppsatser. (Kielitieteellisiä tutkimuksia 16.) Joensuu: University of Jo-ensuu.

Pitkänen, Antti J. (1980). Vad språkfelen berättar. Felanalys av fi nska invand-rares fria skriftliga framställning. (SPRINS-projektet 5.) Göteborg: Gö-teborgs universitet.

Reuter, Mikael (1996). Reuters rutor 2. Svar på frågor om svenska i allmänhet och fi nlandssvenska i synnerhet. Esbo: Schildts.

Sundman, Marketta (1995). Species och artikelbruk hos avancerade inlärare av svenska. I: Kalin, Maija & Latomaa, Sirkku (red.). Nordens språk som andra språk 3. Tredje forskarsymposiet i Jyväskylä 24–25.3.1995. Jyväskylä: Jyväskylä universitet. Högskolornas språkcentral. S. 220–229.

Svenska Akademiens grammatik 1–4 (1999). Stockholm: Svenska Akade-mien.

Th orell, Olof (1973). Svensk Grammatik. Stockholm: Esselte Studium.Viberg, Åke (1991). Utvärdering av Skolförberedelsegruppen i Rinkeby. En

longitudinell djupstudie av språkutvecklingen. Rapport 4. Stockholm: Rinkeby Stadsdelsförvaltning/Centrum för tvåspråkighetsforskning, Stockholms universitet.

102

Marja Kivilehto

Marja Kivilehto

ÖVERSÄTTARSTUDENTENS KUNSKAP OCH ANVÄNDNING AV KUNSKAP

Två sätt att se på översättarstudenters skriftliga alster

Bakgrund

Syftet med denna artikel är att refl ektera över översättarstudenters kun-skap och användning av kunskap. Som lärare i översättning ställs man ofta inför frågan vad studenterna som blivande översättare ska kunna och hur de bäst uppnår det kunnande som förutsätts på arbetsmarkna-den. I och med att man inte längre anser att kunskapsmängden är det enda tillräckliga har man varit tvungen att utvidga synen på kunskap så att den alltmer omfattar kvalitativa aspekter.

Översättaryrket har genomgått stora förändringar under de senaste årtiondena. Don Kiraly (2000:10–11) menar att översättaren mer än tidigare är bunden av den datatekniska och översättningsteknologiska utvecklingen. Han säger att det förr räckte att man kunde översätta, dvs. förstod källtexten och producerade en adekvat måltext (translation competence). Nu talar man i stället om översättarkompetens (translator competence) som innebär att översättaren ska vara delaktig i fl era ex-pertkårer – vare sig det gäller språkanvändning, datateknik eller text-produktion.

Förutom att arbetsmarknaden ställer höga krav på datatekniskt kunnande har översättare överlag blivit mer av autonoma beslutsfat-tare. Då de ansvarar för professionell verksamhet och måste kunna ar-gumentera för sina beslut, ska de skaff a fram, analysera och utvärdera information på fl era plan. Dessutom innebär själva översättningspro-cessen en typ av problemlösning där analytiskt tänkande, kreativitet och intuition ingår (Kautz 2000:21–22). Enligt expertforskningen ka-

103

Översättarstudentens kunskap och användning av kunskap

rakteriseras expertbeteende av att olika typer av kunskap interagerar: då läkare ställer en diagnos tar de till informell kunskap men då de möter ett obekant fall eller då de måste motivera sin diagnos kommer den formella, formulerbara kunskapen till användning (Lehtinen & Palonen 1999:154). Här kan man dra paralleller med översättaryrket; den formella kunskapens roll aktualiseras då översättare stöter på ett problem under översättningsprocessen eller då de behöver argumen-tera för sina lösningar.

Vad är det då för formell kunskap som blivande översättare behö-ver? Med formell respektive begreppslig kunskap menar jag den kun-skap som kan bli föremål för analyser eftersom den skrivits ner eller talats ut (se även Stenbock-Hult 2002:26). Kiraly (2000:80–83) näm-ner tre kunskapsområden som han anser viktiga. Först och främst ska översättarstudenter sträva efter professionalism, dvs. bli insatta i yr-kets sociala och etiska normer och konventioner. För det andra ska de bli förtrogna med översättningsprocessen som textuell, social, kulturell och kognitiv process. Sist men inte minst nämner han översättarens hjälpmedel och översättningsverktyg. Inom utbildningen lär sig stu-denterna textanalys, kommunikationsteorier, interkulturell kommuni-kation, problemlösning, informationssökning och texthantering, men enligt Kiraly (2000:31) blir de inte djupt förkovrade i yrkets normer och konventioner. Inom utbildningen bör man enligt honom råda bot på detta problem genom att med autentiska uppdrag se till att studen-terna växer in i översättarkårens normer och bruk.

Var får då en översättarstudent den kunskap om översättning som social, textuell, kulturell och kognitiv process, som Kiraly efterlyser? När det gäller utbildning fi nns det traditionellt separata kurser för över-sättning som vetenskap och översättning som aktivitet. Då studenter översätter en text behöver de kanske ha kunskap om textkonventioner eller språkbruk i språkparet ifråga. Var fi nns den informationen? Oftast är det fråga om en sådan kunskap som man inte hittar i böcker utan som man lär sig då man tillägnar sig sociala konventioner och bruk. Som Michael Cronin (2003:126) anser, behövs det mer pragmatisk kunskap om översättning och den ska artikuleras i spekulativ i stället för preskriptiv form.

När det gäller översättarutbildning anser jag det viktigt att proble-matisera studenters kunskap om översättning utanför själva översätt-

104

Marja Kivilehto

ningsprocessen. För att veta mer om studenters kunskapsbyggande och kunskapshantering vill jag fokusera på detta inom ramen för en studie i pedagogik. I denna artikel belyser jag något av det material som jag har samlat för studien och tar upp två sätt att analysera och utvärdera det.

Material

Materialet i sin helhet består av två typer av skriftliga alster som över-sättarstudenter producerar under utbildningen – utvärderingar av översättningar och seminariearbeten. Både översättningsutvärderingar och seminariearbeten är relevanta texter vad gäller översättarstuden-tens kunskap. I dessa ser man både vilken typ av kunskap som används och hur den används. Då uppgiftsbestämningen i båda typerna av text förutsätter självständigt handlande – avgränsning av ämnet, utvärde-ring av information och formulering av egna slutsatser – anser jag att utvärderingar och seminariearbeten ger en rättvis bild av studenters kunskapsbyggande. Texterna kan ses som ett slags konstruktion av stu-dentens kunskapsinriktning och -hantering. Både utvärderingar och seminariearbeten är dessutom vanliga skriftliga alster inom utbildning-en, åtminstone vid Tammerfors universitet. Genom översättningsut-värderingar lär sig studenterna att refl ektera över översättningsproces-sen, medan seminariearbeten fungerar som redskap för artikulering av vetenskapligt kunnande.

Textmaterialet har samlats in under 2002–2003 vid enheten för översättningsvetenskap vid Tammerfors universitet. Materialet består av 32 texter av vilka 16 är översättningsutvärderingar och 16 semina-riearbeten. Materialet är sådant som studenter producerat i samband med ämnesstudier och fördjupade studier under tre kurser.

Två sätt att se på materialet

Som tidigare konstaterats kommer översättares respektive översättar-studenters formella kunskap fram då de stöter på ett problem i över-sättningsprocessen eller då de ska argumentera för en översättning. Kunskapen har uppstått under utbildningen och ger därmed också en

105


bild av den översättningsvetenskapliga kunskapen. När man diskuterar formell eller informell kunskap och deras roll inom utbildningen me-nar man ofta att någondera av dem blir lidande på bekostnad av den andra, eller att studenterna inte kan kombinera dem. Sällan tar man dock upp den formella kunskapen mot bakgrund av den vetenskaps-disciplin som den har sin grund i och varför kunskapen i disciplinen ser ut som den gör.

Översättningsvetenskap som disciplin är ny och mångfacetterad (Kautz 2000:38–39). Det fi nns olika utgångspunkter, betraktelsesätt och trender inom denna disciplin. Som aktivitet karakteriseras över-sättning av komplexitet samt har rationella och intuitiva inslag vilket avspeglas i kunskapen inom disciplinen. Ulrich Kautz (2000:41) me-nar att den vetenskapliga, exakta kunskapen om översättning är svår att få fram därför att översättning inbegriper så många olika faktorer. De språkliga – för att inte tala om de utomspråkliga – faktorerna enbart är svåra att belysa med vetenskaplig entydighet.

Med ett naturvetenskapligt synsätt på saken kan man ifrågasätta hela översättningsvetenskapens existens som vetenskap. När det gäller översättning kan man nämligen sällan resonera med beprövade san-ningar. Inom översättningsvetenskap kan kunskap bäst diskuteras med hjälp av begreppen konsensus och pragmatik (mer om begreppen se Tuomi & Sarajärvi 2002:132). Detta betyder att kunskapen utvärderas utifrån om det råder en konsensus om acceptabiliteten och om kunska-pen kan anses vara pragmatiskt motiverad.

I stället för att dra en gräns mellan vetenskap och ickevetenskap el-ler teori och praktik väljer jag att se på studenters kunskap ur två syn-vinklar: vilken inriktning deras kunskap har och hur de använder kun-skapen. Ference Marton m.fl . (1997) använder begreppen ytinriktad respektive djupinriktad kunskap. Med ytinriktad kunskap menar han en sådan kunskap som karakteriseras av memorering och detaljfokuse-ring. Djupinriktad kunskap däremot karakteriseras av resonemang och tillämpning. Ofta är det svårt att defi niera kunskapen antingen som yt- eller djupinriktad, det är mer fråga om ett kontinuum där graden av inriktningen varierar.

När det gäller kunskapsanvändning har man olika kriterier att tillgå för att utvärdera den. Kunskapen kan sorteras i kategorier en-ligt en skala som motsvarar hur självständig kunskapsanvändningen

106

Marja Kivilehto

är (Blooms taxonomi; se Stratton 1999). Kunskapsanvändningen kan också ses mot bakgrund av olika strukturella nivåer (SOLO-taxonomi; se Biggs 2003). Genom att kombinera taxonomierna kommer man fram till en skala där både den egna insatsen och resonemangets upp-byggnad beaktas.

Skalan kan indelas i tre kategorier. Den första kategorin innebär att kunskapen kan betraktas som refererande och beskrivande. Åsikter och synpunkter läggs fram utan att de motiveras. I kategori två blir studen-ternas egen roll som kunskapsbildare mer aktiv i och med att studen-terna jämför, gör skillnader samt anger orsak och verkan. Fortfarande är dock den egna argumenteringen knapp. I den tredje kategorin är studenternas egen insats störst då de drar slutsatser, generaliserar och refl ekterar kritiskt. De kommer med påståenden som motiveras mång-sidigt och ur fl er synvinklar. Sammanfattningsvis kan sägas att denna skala tar fasta på hur kunskap används, men den lägger inte vikt vid om kunskapen kan anses vara accepterad.

Iakttagelser

För att ge en preliminär bild av översättarstudenters kunskap och kun-skapsanvändning belyser jag några iakttagelser som jag gjort utifrån åtta av utvärderingarna i materialet. De utvärderingar jag fokuserat på gäller översättningar som studenterna gjort av källtexten ”Idrotten sät-ter Sverige i rörelse” under ett slutseminarium på ämnesstudienivå. Jag använder Martons begrepp djup- och ytinriktad kunskap då jag disku-terar kvaliteten på kunskapen i utvärderingarna. Vid bedömningen an-vänder jag mig också av den översättningsspecifi ka kunskap som har sin grund i översättarens yrkespraxis och som tar sig uttryck i normer och konventioner. Bedömningen av den översättningsspecifi ka kun-skapen baserar sig på mina kollegors och mina egna erfarenheter.

I analysen utgår jag från de diskussioner som studenterna för fram om sina översättningsproblem. De diskuterade översättningsproble-men kan indelas i kulturbundna, språkbundna, textspecifi ka och situa-tionsbundna problem. Med kultur- och språkbundna problem menar jag sådana problem som är typiska för ett visst språk- och kulturpar. Textspecifi ka översättningsproblem är däremot problem som är typiska

107


för en viss text, medan situationsbundna problem har sitt ursprung i själva översättningsuppdraget, de är med andra ord pragmatiska pro-blem.

I utvärderingarna ifråga dominerar diskussionen om språk- respek-tive kulturbundna problem. Kunskapen som används kan sägas äga översättargemenskapens acceptans och vara tillämpad. Nedan anger jag exempel på hur studenterna diskuterar problem i sina utvärdering-ar. Exemplen är hämtade ur studenternas texter och är i original på fi n-ska. Den svenska översättningen är min egen.

1) Man kan med andra ord inte förutsätta att alla läsare har kunskap om idrottsorganisationer i Sverige. Därför har jag vid kulturspeci-fi ka termer använt extension, dvs. förklarat händelser och översatt namn på organisationer. På detta sätt har jag försökt explicitgöra presuppositioner i källtexten. (U2)

2) [...] svensk idrott ”känns bekant men ändå annorlunda”. Enligt min mening kan man säga samma sak om källtexten och dess innehåll. I princip motsvarar verksamheten och organisationerna varand ra i många hänseenden, men helt likadana kan de inte vara. Det är ju fråga om två olika länder. Det svåraste med uppgiften var därför att ta reda på något om svensk idrott [...]. (U4)

3) Fast tendensen nuförtiden är att man föredrar ursprungliga ort-namn kan man enligt min mening använda målspråkliga namn om det fi nns sådana. Därför har jag använt fi nska namn på svenska län. Namnen i översättningen är närmast anpassade efter det fi nska skrivsystemet och de är så nära originalet att det inte fi nns någon risk för missförstånd. (U5)

4) Då jag har översatt förkortningar har jag skrivit det svenska nam-net i sin helhet i parentes. Jag har nämnt det svenska namnet bara första gången då förkortningen har förekommit. (U6)

Kunskapen i ovanstående exempel (1–4) kan placeras på ett kontinuum mellan extremerna djup- och ytinriktad. Studenten i exempel 1 föreslår en sådan lösning på sitt översättningsproblem som kan argumenteras

108

Marja Kivilehto

för utifrån konsensusprincipen. Hon visar dessutom förtrogenhet med vetenskaplig begreppsanvändning. I exemplen 2 och 3 kan studenterna likaså sägas visa kunskap som svarar mot normerna i översättargemen-skapen. I exempel 4 nöjer sig studenten däremot med att konstatera en synpunkt som sedan inte motiveras på något sätt. Det intressanta för läsaren, dvs. frågan varför blir obesvarad.

De språkbundna översättningsproblem som studenterna tar upp gäller ofta språkbruk och konventioner som det inte fi nns explicita reg-ler för (exempel 5). Diskussionen förblir på spekulativ nivå vilket inte kan undvikas därför att den exakta kunskapen saknas.

5) I källtexten användes oftast formen vi. En persons roll torde vara tydligare i svenska än i fi nska texter. Utifrån de fi nska tidnings- och internettexter som jag läst kan man kanske konstatera att det kan-ske är typiskt för en fi nsk text att personen i texten inte framhävs. Personen syns inte och man använder passiv form. I fi nskan beto-nas handlingen. (U7)

Ibland är det dock fråga om individuella kompetenssvårigheter där översättarstudentens språkkunskaper inte räckt till för att hantera ett språkproblem (exempel 6). Kunskapen kan betecknas som ytinriktad i och med att frågan beaktats ur ett perspektiv.

6) ”Vi har dessutom försökt att ganska fl itigt används oss utav ’S:t’ t.ex. affi schering, vykortsutskick m.m.” [citat ur ”Idrotten sätter Sverige i rörelse”]. Konstruktionen använda sig (ut)av fi nns inte i ordboken [...]. Min egen tolkning är att används oss är en passiv-konstruktion och betyder ’stå till förfogande’. (U6)

Källtexten ”Idrotten sätter Sverige i rörelse” är på många sätt bristfäl-lig. Den innehåller språkfel, tryckfel och kännetecknas av bristande koherens. En del studenter (exemplen 7 och 8) anser bristfälligheten vara ett textspecifi kt problem. Då de diskuterar hur de löst sina pro-blem kan kunskapen i diskussionerna karakteriseras som djupinriktad eftersom den kan motiveras utefter normerna inom översättargemen-skapen. I den tyska normeringen för professionella översättare DIN 2345 sägs det t.ex. att översättare ska sträva efter noggrann återgivning

109


av källtexten både vad gäller innehåll och språkbruk. Kravet uttrycks enligt följande:

Th e target text must meet the relevant linguistic standards of the target language. It must also refl ect the complete contents of the original text. (Kiraly 2000:149.)

7) Eftersom rapporten har haft fl er medverkande är det ibland svårt att veta vad man syftar på med pronomenet vi i texten [...]. Jag har försökt undvika oklara syftningar genom att använda passiv form eftersom den döljer den egentliga aktören. Passiv form passar ock-så bättre vad gäller stilen i en fi nsk rapport eftersom det viktiga inte är vem som gör vad utan vad som görs. (U5)

8) Jag anser att min översättning motsvarar textförfattarens intentio-ner [...] och därför fyller sin funktion. Till sakinnehåll och upp-byggnad är översättningen källtexttrogen och återger det väsentli-gaste i budskapet till läsaren. (U8)

Vad som är väsentligt och relevant i översättningssammanhang kan all-tid diskuteras. Då källtexten ifråga är starkt kulturbunden kan man na-turligtvis fråga sig om all information i texten är värd att bibehållas. En av studenterna (exempel 9) orienterar sig starkt efter relevansaspekten och väljer själv vad som är värt att översätta.

9) Jag anser att källtexten inte ska översättas direkt utan att man bör fundera närmare på de behov som mottagaren av översättningen har. Jag betonar därför i min översättning uttryckligen den infor-mation som är relevant för mottagaren [...]. (U3)

Problemet här är att det simulerade uppdraget för ”Idrotten sätter Sve-rige i rörelse” inte uppmanade översättarstudenterna att fungera som textredigerare. Inga kriterier för vad som är viktigt och vad som ska utelämnas gavs. Därför kan studentens problematisering ifrågasättas och förfarandet med utelämningar ogillas (se Kiraly 2000:149).

Detta pragmatiska problem som avser uppdraget och dess utfö-rande samt tangerar översättarens frihet respektive ansvar är säkert mer

110

Marja Kivilehto

aktuellt idag än för tjugo år sedan i och med att gränserna för översätt-ning och fl erspråkig textproduktion suddas ut. Vad som är översätt-ning och vad som inte är det, är naturligtvis en defi nitionsfråga, men parterna i ett översättningsuppdrag måste vara medvetna om varandras önskemål vad gäller uppdraget. Ett noggrant skriftligt avtal förebygger många problem men garanterar tyvärr inte någon absolut förståelse mellan parterna.

Sammanfattningsvis kan man säga att översättarstudenters kunskap i stort följer de normer och konventioner som kan accepteras av över-sättar- respektive språkbrukargemenskapen. Kunskapen är med andra ord tillämpad och mer eller mindre djupinriktad.

När man å andra sidan funderar på kunskapsanvändningen i sin helhet, kan man utgå från de tre nämnda kategorierna om studentens egen kunskapsbildning. Som framgår av exemplen 10 och 11 nedan framträder studenternas egen insats.

10) Den röda tråden i översättningen har varit läsbarhet. Jag har där-för gallrat ut komplicerade konstruktioner och spjälkat upp satser då jag ansett det nödvändigt. Min utgångspunkt har dock varit att mycket troget följa källtexten för jag anser att översättaren ska följa källtexten i den mån som läsbarhet och fl yt i fi nska språket tillåter. Meningen är ju att skapa en fi nskspråkig version av en text som redan fi nns, inte att skriva om hela texten. Jag anser att läs-barhet och trogenhet inte är motstridigt för om källtexten är då-lig ska översättaren öka läsbarheten på bekostnad av trogenheten. (U1)

11) Eftersom mitt mål var att skapa en fungerande måltext trots kva-liteten på källtexten försökte jag med olika medel uppnå mitt syf-te. Jag försökte för det första beakta konventioner i målkulturen genom att använda mer passiv form i den fi nska texten än i den svenska. För det andra försökte jag öka kohesionen i texten och explicitgöra saksammanhangen i källtexten. (U6)

Graden av studenternas insats varierar dock beroende på hur stark ar-gumentering som förs fram för att motivera den egna synpunkten (ex-emplen 12 och 13).

111


12) [...] jag märkte att informativt innehåll och fl yt inte är så enkla begrepp som jag först trodde. Om man förklarar för mycket kan läsningen bli långrandig, men man ska inte heller förbrylla läsa-ren. (U2)

13) Jag anser att jag har lyckats beakta läsarna i målkulturen tillräck-ligt och ”skräddarsy” texten för deras behov. Dessutom menar jag att min översättning strukturellt och språkligt är tämligen lyckad. (U3)

I sina utvärderingar följer studenterna överlag en viss analysmodell som de tillämpar på sin översättning. Aspekterna i modellen diskuteras i tur och ordning, men slutsatserna förblir ofta klena. Det är sällan stu-denterna generaliserar, dvs. föreslår allmänna principer, och refl ekterar kritiskt. Kanske är problemställningen redan från början för diff us för ett grundligt ställningstagande. Aspekter som mottagare av måltexten, källtext, måltext och översättningsproblem tas upp, men kopplingen till kriterierna för utvärderingen och den valda översättningsstrategin är inte alltid klar. Det verkar med andra ord som om teori och prak-tik inte hänger ihop. Studenterna är med sannolikhet så vana vid att skriva analyser, kommenterar och utvärderingar enligt en viss modell att de tar mer fasta på själva modellen än om den passar för syftet med uppgiften ifråga.

Då kunskap och kunskapsanvändning diskuteras i universitetssam-manhang kan man inte glömma aspekter som begreppsbildning och teoretisk referensram. I sina utvärderingar använder studenterna dels översättningsvetenskapliga, dels språkvetenskapliga begrepp. Detta torde avspegla översättningsvetenskapens roll som mångvetenskaplig disciplin. Vad gäller den teoretiska referensramen är bilden heterogen. Det verkar som om studenterna inte alltid har en klar uppfattning om var de egentligen har sin referensram och hur de ska argumentera för sin sak.

Som bekant består översättningsvetenskap av fl era teorier och syn-sätt vilket försvårar uppkomsten av en vetenskapsteoretisk bas. Sonja Tirkkonen-Condit (2000:135–136) föreslår att en översättning ska be-traktas ur en prototypisk synvinkel och uppfylla vissa kriterier för att vara en översättning. En översättning ska i överenskommen mån mot-

112

Marja Kivilehto

svara källtexten och ha en adekvat språkdräkt. Ibland krävs även auk-torisering. I sina utvärderingar diskuterar studenterna översättnings-strategier och språkbruk, men diskussionen förblir ofta på den nivån att man säger sig sträva efter en text som fungerar så målspråkligt som möjligt. Vilken relation översättningen har till källtexten och hur det syns i översättningen, problematiseras med vissa undantag (exempel 10) inte ingående.

Problemet med den teoretiska referensramen torde också hänga ihop med att den egna översättningsprocessen är så nära, då studenter-na diskuterar kring sina lösningar, att det inte går att generalisera och refl ektera kritiskt. Den kunskap som ligger närmast till hands är upp-giftsspecifi k med inslag av att vara mer eller mindre självklar.

Slutord

Som Kiraly anser är det viktigt att översättarstudenter i sin utbildning förkovras i översättning som textuell, social, kognitiv och kulturell process. Exemplen ur översättningsutvärderingarna visar att studen-ter överlag förstår översättningsprocessen annat än enbart som ett byte mellan två språk. Textuella, sociala, kognitiva samt kulturella aspekter beaktas. Exemplen visar att mycket av den formella kunskap som be-hövs vid lösning av översättningsproblem eller argumentering kring dem består av normer och konventioner. I motsats till vad Kiraly anser verkar studenterna vara förtrogna med yrkespraxis redan i utbildnings-skedet och kan tillämpa den kunskapen.

Kunskapsinriktningen i utvärderingarna förefaller avspegla över-sättandets natur som analytisk-kreativ process. Översättning är som Björklund och Lindberg (1991:12) anser en dialog mellan vänstra och högra hjärnhalvan. Det räcker inte med att analysera en källtext och hitta de ”rätta orden” utan man måste också ha kreativitet för att mål-texten ska få liv och stå på egna ben. Den formella kunskapen kan inte heller enbart vara analytisk och vetenskapligt grundad utan bör också vara pragmatisk och erfarenhetsbaserad.

Kunskapsanvändningens natur å sin sida ger uttryck för studenter-nas egen insats då de verbaliserar sin kunskap. Som exemplen visar är den egna insatsen tydlig, för den kunskap som behövs baseras inte på

113


memorering av fakta. Kunskapsanvändningen brister däremot i argu-menteringen. Studenterna når sällan upp till den nivån då frågor tas upp ur fl er synvinklar och ges en mångsidig motivation. Detsamma har påvisats i fl er undersökningar där argumentationsförmågan hos fi nska studenter har diskuterats (Marttunen 2000).

I min analys angående översättarstudenters kunskap har jag an-vänt tillämpningar av färdiga modeller (Marton, Bloom/Biggs). För min studie är modellerna otillräckliga: det behövs mer orientering efter översättningsspecifi k kunskap. Tyvärr är denna kunskap ofta s.k. tyst kunskap och inbyggd i normer och konventioner. För att kunna bli fö-remål för kritik och förnyelse borde kunskapen dock explicitgöras.

Redan dessa preliminära iakttagelser visar att det behövs mer av en sammanfl ätning mellan teoretiska och praktiska inslag i utbildningen. Vare sig man väljer att gå från teori till praktik eller från praktik till teori är det viktigt att studenterna får en helhetsbild av översättning som aktivitet och också lär sig att argumentera kring den. Översättning handlar mycket om åsikter och synpunkter, men oftast går det att hitta argument – dock kanske lika ofta för som emot någon synpunkt.

114

Marja Kivilehto

Litteratur

Biggs, John (2003). Teaching for Quality Learning at University. What the Student Does. 2nd ed. Philadelphia: Society for Research into Higher Education. Open University Press.

Björklund, Lena & Lindberg, Jan-Christer (1991). Översättning av kärlek till svenskan. (Finlandssvensk rapport 17.) Helsingfors: Svenska Finlands folkting.

Cronin, Michael (2003). Translation and Globalization. London: Routledge.Kautz, Ulrich (2000). Handbuch Didaktik des Übersetzens und Dolmetschens.

München: Iudicium.Kiraly, Don (2000). A Social Constructivist Approach to Translator Education.

Empowerment from Th eory to Practice. Manchester: St. Jerome.Lehtinen, Erno & Palonen, Tuire (1999). Kognitio, käytäntö ja kulttuuri.

Lintubongarin pidempi oppimäärä. I: Eteläpelto, Anneli & Tynjälä, Päivi (toim.). Oppiminen ja asiantuntijuus. Työelämän ja koulutuksen näkökulmia. Helsinki: WSOY. S. 146–159.

Marton, Ference & Hounsell, Dai & Entwistle, Noel (1997). Th e Experience of Learning. Implications for Teaching and Studying in Higher Educa-tion. 2nd ed. Edinburgh: Scottish Academic Press.

Marttunen, Miika (2000). Argumentaation laatu sähköpostiopiskelussa. I: Pantzar, Eero (toim.). Informaatio, tieto ja yhteiskunta. <http://www.info.uta.fi /ttutk/raportti.4.2000.pdf>. S. 111–121.

Stenbock-Hult, Bettina (2002). Kritiskt förhållningssätt – ett högskolepedago-giskt mål. En fi losofi sk granskning och diskussion. (Research Report 239.) Helsinki: Department of Teacher Education, University of Helsinki.

Stratton, Jon (1999). Critical Th inking for College Students. Lanham, Mary-land: Rowman & Littlefi eld.

Tirkkonen-Condit, Sonja (2000). Kääntämisen teoria, tutkimus ja sovellus. I: Sajavaara, Kari & Piirainen-Marsh, Arja (toim.). Näkökulmia sovel-tavaan kielentutkimukseen. Jyväskylä: Soveltavan kielentutkimuksen keskus. S. 123–154.

Tuomi, Jouni & Sarajärvi, Anneli (2002). Laadullinen tutkimus ja sisällön-analyysi. Helsinki: Tammi.

115

Infödda talares syn på felaktighetsgraden vid några feltyper

Sinikka Lahtinen

INFÖDDA TALARES SYN PÅ FELAKTIGHETSGRADEN VID NÅGRA FELTYPER

1 Inledning

Skribenter med annat modersmål än svenska producerar texter som innehåller olika slags avvikelser från normen. Vilket intryck tar svensk-språkiga av grammatiska avvikelser i texter? I Sverige har språkvårdare skrivit om selektiv feltolerans (Josephson 2001) och en öppen och to-lerant skriven norm (Melander 2003). Denna fråga berör också utbild-ning och undervisning i svenska som främmande språk, där bedöm-ning av texter står centralt.

Det fi nns många undersökningar från 1970- och 1980-talen där man försökt reda ut vilka fel som enligt varierande informantgrupper är grova och på det sättet få fram felhierarkier. I många tidigare studier har man också kommit fram till att lärarnas, studenternas och lekmän-nens reaktioner skiljer sig och att feltoleransen varierar mellan de olika grupperna (Birdsong & Kassen 1988). Något som möjligen påverkat informanternas syn på felen i de fl esta undersökningarna är att testen bestått av lösryckta meningar som saknat både lingvistisk och situatio-nell kontext (Rifkin & Roberts 1995).

I utbildningssammanhang kan det fi nnas traditioner enligt vilka vissa fel betraktas som grova och andra som mindre grova. Vid univer-sitetsstudier i Finland har exempelvis ordföljdsfel i texter och översätt-ningar bedömts strängare än t.ex. genuskongruensfel. Undersökningar kring hur olika informantgrupper bedömer olika feltyper kan ge upp-lysning om huruvida dessa bedömningsprinciper motsvarar de verkliga grovhetsförhållandena.

116

Sinikka Lahtinen

I föreliggande artikel kommer jag att redogöra för i vilken utsträck-ning tre undersökta informantgrupper med svenska som modersmål lägger märke till vissa fel i ett testmaterial bestående av tre uppsatser samt hur dessa grupper uppskattar felaktighetsgraden hos felen. Före-kommer det skillnader mellan grupperna?

2 Datainsamling

2.1 Respondenter

I denna undersökning kommer jag att jämföra följande grupper: uni-versitetsstuderande med svenska som modersmål som studerar språk/lingvistik vid universitet, svenskspråkiga universitetsstuderande utan språkstudier, samt universitetslärare i svenska med svenska som mo-dersmål. Susanna Rantahalvari som jag samarbetat med och som ut-arbetade testmaterialet testade även två grupper studerande med fi n-ska som modersmål, men jag kommer här att koncentrera mig på de svenskspråkiga informantgrupperna som presenteras i tabell 1. Respon-denterna i dessa grupper angav alltså svenska som sitt modersmål.

Tabell 1. Bakgrundsinformation om respondenterna

Språk- Icke-språk- Lärare Totalt studerande studerande

Modersmål svenska svenska svenska

Antal 19 12 15 46Antal bosatta i Finland 19 2 14 35Antal bosatta i Sverige 10 1 11

Medelålder 25,1 20,3 43,9 Min. ålder 20 20 29 Max. ålder 42 22 62

117


Majoriteten av de svenskspråkiga testdeltagarna, 76 %, är bosatta i Fin-land (se tabell 1). 12 informanter som hör till grupperna lärare och studerande utan språkstudier är sverigesvenskar. Den ene av de sverige-svenska lärarna bor på Åland men arbetar i Helsingfors och den andra bor en del av året i Finland. Studenterna bosatta i Sverige kommer från Nässjö och Göteborg. Språkstuderandena återfi nns vid Vasa och Helsingfors universitet.1 Samtliga lärare och alla studenter med språk-studier kan fi nska i någon mån och majoriteten av dem kan antas vara tvåspråkiga i varierande grad, vilket säkert har påverkat resultaten.

Bland de svenskspråkiga informanterna utgjorde de som inte hade studerat språk eller lingvistik vid universitet den yngsta gruppen (se ta-bell 1). De svenskspråkiga språkstuderandena bildade en mera hetero-gen grupp: de två yngsta var tjugo år medan den äldsta var fyrtio. De-ras medelålder var 25 år. Åldern bland universitetslektorerna i svenska varierade från 29 till 62 år.

2.2 Genomförande av undersökningen

Undersökningen består av ett test där tre autentiska uppsatser skrivna av fi nska gymnasieelever i studentexamen användes som utgångspunkt. De modifi erades för att få med alla de feltyper som undersöks. Även hela satser och felaktiga strukturer tillades i texterna, men innehålls-mässigt har uppsatserna inte ändrats. Testet utarbetades av Susanna Rantahalvari och det innehåller även fel som behandlas enbart i hennes undersökning. Uppsatsrubrikerna är Snål spar och fan tar, Vet mamma alltid bäst? och Människor med färg på.

I testet ombads informanterna markera de felaktiga strukturerna och ge ett korrekt alternativ. De skulle också uppskatta graden av felak-tighet med hjälp av givna alternativ. Om felet enligt deras uppfattning var något störande skulle de markera det med en stjärna (*). I de fall då felet uppfattades som störande, skulle det anges med två stjärnor (**).

1 Jag är mycket tacksam mot Ulla Laurén, Beatrice Silén, Camilla Wide och Samuel Johansson som hjälpte mig med att rekrytera de svensktalande informanter na.

118

Sinikka Lahtinen

Om felet ansågs vara mycket störande, ombads informanterna markera det med tre stjärnor (***). De fullständiga instruktionerna framgår av bilaga 1. Stjärnorna kodades om till siff ror i analysfasen, dvs. ett typ-värde på 3 eller medelvärde på nära 3 (t.ex. 2,8) innebär att felet be-traktades som mycket störande.

Testet för språkstuderandena från Vasa och Helsingfors universitet skickades till universitetslektorn som anordnade detta vid ett för henne lämpligt tillfälle. Testtillfällena för studenterna bosatta i Sverige (2 st.) ordnades informellt på fritiden. Det fanns inte någon tidsbegränsning i något av fallen och respondenterna fi ck genomföra testet i egen takt. De svenskspråkiga studenterna använde cirka en timme.

Lärarna i svenska med svenska som modersmål ifyllde blanketten på sin fritid. Detsamma gällde tre studenter bosatta i Finland. Det kontrollerades inte på något sätt hur pass koncentrerade informanter-na var när de rättade och bedömde texterna. Det är sannolikt att de svensktalande av misstag förbisett några felaktiga strukturer. Hypote-sen var att det senare kan tolkas som ett tecken på att felen i fråga inte är speciellt störande, eftersom läsaren inte upptäcker dem utan ”rättar” dem omedvetet i och med att han/hon läser texten.

2.3 De analyserade felaktiga strukturerna

I föreliggande analys jämförs hur de olika informantgrupperna obser-verat och graderat följande strukturer i uppsatserna: ordföljdsfel (om-vänd ordföljd i indirekta frågor [ex. 1–2]), inversionsfel (ex. 3), ne-gationens placering i en att-sats (ex. 4), men-sats (ex. 5) och i direkta frågor (ex. 6–7), genuskongruensfel (fel genus vid determinerare [ex. 8–14]) och numeruskongruensfel (fel numerus vid determinerare [ex. 15–23]). Felen fi nns uppräknade nedan.

(1) Jag har aldrig kunnat förstå varför hon alltid måste uttrycka sin åsikt om allt – och hon frågar naturligtvis inte om vill jag höra vad hon har att säga eller inte. (ordf1)

(2) Min mamma som inte tycker om sminkning, har ofta frågat var-för ”målar” jag mig, och det har varit lätt att svara på den frågan. (ordf2)

119


(3) Naturligtvis mamma gjorde allt möjligt för att få mig att fatta att … (ordf3)

(4) Naturligtvis mamma gjorde allt möjligt för att få mig att fatta att en sådan pojke var inte lämplig för mig… (ordf4)

(5) Men det inte är så viktigt för mig att jag skulle kunna slösa alla mina pengar på det. (ordf5)

(6) Otalig gånger har jag försökt kämpa emot min mammas råd, som alltid i början bara har låtit dumma och onödiga. Varför kan inte hon sluta tjata? (ordf6)

(7) Skulle du vilja inte vara vackrare? (ordf7)(8) Jag kan också njuta av min liv. (genus1)(9) Trots sin sparsamhet har min far gett mig den goda rådet att över-

drivet sparsamma får man inte vara. (genus2)(10) Naturligtvis mamma gjorde allt möjligt för att få mig fatta att en

sådan pojke var inte lämplig för mig, men jag bara svepte bort den mörka molnet. (genus3)

(11) Men hans namn ska stå inte under fi guren: den felet tänker jag göra inte. (genus4)

(12) Att mitt mamma inte tyckte om honom var som ett mörkt moln på en annars så klar himmel. (genus5)

(13) Jag är inte några undantag i det här frågan: det är mycket roligt att sminka sig. (genus6)

(14) I början var jag inte speciellt förtjusta i detta hund, men jag har vant mig vid den. (genus7)

(15) [...] men när låter jag mina pengar rulla, tänker jag att jag måste njuta av mina liv. (numerus1)

(16) jag var ju så kär i mina blyge pojkvän. (numerus2) (17) Jag är inte några undantag i det här frågan. (numerus3) (18) Men fortfarande har min farbror de vackra kvinnan på armen

och... (numerus4) (19) Min föräldrar och min farmor har lärt mig att spara. (nume-

rus5) (20) Min farmor minns all svårigheter som hon hade under kriget.

(numerus6) (21) Eftersom har min farmor berättat för mig om sin svårigheter, för-

står jag att det är viktig att spara. (numerus7)

120

Sinikka Lahtinen

(22) Så mången gånger har den vetat vad som är bäst för mig... (nu-merus8)

(23) Då räcker inte det med den naturliga färgerna. (numerus9)

3 Resultat

3.1 Gradering av fel som en stor del av informanterna förbisåg

Universitetslärarna markerade i medeltal 6,1 av de analyserade sju ord-följdsfelen, medan siff ran för studentgrupperna var 5,7. Genuskong-ruensfelen, sammanlagt sju stycken, observerades bäst av studenterna: båda grupperna fi ck ett värde på 5,8. Lärargruppen uppvisade dock ett obetydligt lägre värde – 5,5. Studenterna med språkstudier markerade i genomsnitt 7,5 av de nio numeruskongruensfelen, medan värdet för lärarna var 6,8 och studenterna utan språkstudier 6,2. Strukturerna Skulle Du vilja inte vara vackrare?, mina liv och de vackra kvinnan mar-kerades som felaktiga av samtliga 46 informanter (tabell 2).

Trots att alla studenter utom en hade upptäckt och markerat den felaktiga ordföljden i indirekt frågesats inledd med varför (ex. 2) upp-visade studentgrupperna ett stort bortfall vid ett liknande fall: kring hälften av båda grupperna hade inte observerat att bisatsen inledd med om (ex. 1) hade omvänd ordföljd. Enligt Teleman (2000) förekommer omvänd ordföljd i underordnade frågesatser nuförtiden i någon mån. Intressant är att största delen av studenterna rättade ordföljden i bisat-sen med frågeordet varför men förbisåg om-satsens felaktiga ordföljd. De fyra icke-språkstuderande som markerat och graderat om-satsens ordföljd uppvisade ett typvärde på 2 (störande), medan värdet för de tio studenterna med språkstudier var 3 (mycket störande). Lärargrup-pen som till 80 % hade upptäckt felet fann det också grovt: medelta-let var 2,8. De som observerat och graderat strukturen bedömde den alltså som tämligen störande. Detsamma gällde negationens felaktiga placering i en men-sats, som en tredjedel av informanterna (33 %) förbisåg. De som observerat felet betraktade det som störande eller mycket störande. Medelvärdet för de icke-språkstuderande var 2,1 som är det högsta medelvärdet bland de sammanlagt sju här analyserade

121


ordföljdsfelen. Bortfallet var dock stort, vilket minskar resultatets till-förlitlighet.

Något överraskande är att genus5 (mitt mamma) och genus6 (det här frågan) markerades av enbart något över hälften av de svensksprå-kiga. Bortfallet vid det här frågan kan kanske återspegla det faktum att det här enligt Hagren (2002) är en mycket frekvent fras som inte säl-lan förekommer vid en-genus abstrakta substantiv. De sex universitets-lektorerna som observerat och graderat både mitt mamma och det här

Tabell 2. Antalet och andelen informanter som observerat felet

Språkstuderande Icke- Lärare Totalt språkstuderande f % f % f % f %

ordf1 10 52,6 5 41,7 12 80,0 27 58,7ordf2 19 100,0 11 91,7 13 86,7 43 93,5ordf3 18 94,7 12 100,0 15 100,0 45 97,8ordf4 15 78,9 10 83,3 14 93,3 39 84,8ordf5 13 68,4 8 66,7 10 66,7 31 67,4ordf6 14 73,7 10 83,3 12 80,0 36 78,3ordf7 19 100,0 12 100,0 15 100,0 46 100,0

genus1 19 100,0 12 100,0 14 93,3 45 97,8genus2 19 100,0 12 100,0 14 93,3 45 97,8genus3 17 89,5 10 83,3 10 66,7 37 80,4genus4 16 84,2 11 91,7 12 80,0 39 84,8genus5 9 47,4 6 50,0 11 73,3 26 56,5genus6 13 68,4 7 58,3 7 46,7 27 58,7genus7 18 94,7 12 100,0 15 100,0 45 97,8

numerus1 19 100,0 12 100,0 15 100,0 46 100,0numerus2 16 84,2 5 41,7 11 73,3 32 69,6numerus3 19 100,0 11 91,7 15 100,0 45 97,8numerus4 19 100,0 12 100,0 15 100,0 46 100,0numerus5 14 73,7 7 58,3 7 46,7 28 60,9numerus6 18 94,7 10 83,3 14 93,3 42 91,3numerus7 18 94,7 10 83,3 11 73,3 39 84,8numerus8 19 100,0 7 58,3 14 93,3 40 87,0numerus9 19 100,0 11 91,7 13 86,7 43 93,5

122

Sinikka Lahtinen

frågan ansåg det förra vara grövre, medeltalet var 2,7 jämfört med 2,3. Det förekom också stora skillnader mellan de tre grupperna: medelta-len för studentgrupperna varierade mellan 1 och 1,8. Att universitets-lektorerna i svenska i allmänhet bedömde genusfelen i testet strängare än studentgrupperna kan bero på att texterna i sin helhet innehöll ett större antal fel än vad deras studerande producerar. Dessutom är det osannolikt att ett fel som mitt mamma skulle återfi nnas i en text pro-ducerad av en språkstuderande, trots att det är belagt i en korpus av studentuppsatser.

30–40 % av informanterna lade inte märke till de felaktiga struktu-rerna mina blyge pojkvän och min föräldrar. Numeruskongruensfelens medelvärde uppgick i lärargruppen till 2,6 respektive 2,4. De icke-språkstuderande bedömde dessa strukturer lindrigast, men även den andra studentgruppen uppvisade tämligen låga värden.

Orsakerna till att informanterna inte upptäckt och markerat några av de felaktiga strukturerna kan variera. Det är inte nödvändigtvis så att felen som förbisetts inte var speciellt störande. Det är svårt att säga något bestämt, eftersom testet inte anordnades på exakt samma sätt för alla deltagare. Dessutom kontrollerades inte deltagarnas koncentra-tion med hjälp av speciella testitem eller liknande. I de fall där andelen bortfall varit stor verkar de som varit noggranna och upptäckt felen ha varit mer kritiska och blivit mer störda av dessa fel.

3.2 Gradering av vissa fel som markerats och bedömts av största delen av informanterna

I det följande kommer jag att närmare betrakta hur de olika informant-grupperna uppskattat graden av felaktighet vid tre ordföljds-, tre ge-nuskongruens- och tre numerusfel. Felen är valda så att andelen bort-fall i gradering är så liten som möjligt.

I allmänhet kan det konstateras att bortfall också förekom i grade-ring bland dem som upptäckt och markerat felet, dvs. antalet individer som observerat felet kan vara större än antalet individer som bedömt felaktighetsgraden. Detta framgår av tabell 3.

Lärargruppen uppvisar i största allmänhet den strängaste grade-ringen, medelvärdena varierar mellan 1,9 och 2,8, vilket också framgår

123


Tabe

ll 3.

Ant

alet

och

and

elen

info

rman

ter s

om m

arke

rat o

ch g

rade

rat f

el

Sp

råks

tuder

ande

Ick

e-sp

råks

tuder

ande

Lä

rare

To

talt

Ma

rkera

t Gr

ader

at Ma

rkera

t Gr

ader

at Ma

rkera

t Gr

ader

at Ma

rkera

t

Grad

era

fel

et fel

et fel

et fel

et fel

et fel

et fel

et fel

et

f

%

f %

f

%

f %

f

%

f %

f

%

f %

ordf2

19

10

0 19

10

0 11

91

,7 11

91

,7 13

86

,7 13

86

,7 43

93

,5 42

91

,3 or

df3

18

94,7

18

94,7

12

100

11

91,7

15

100

15

100

45

97,8

43

93,5

ordf7

19

10

0 17

89

,5 12

10

0 11

91

,7 15

10

0 15

10

0 46

10

0 42

91

,3

genu

s1

19

100

17

89,5

12

100

11

91,7

14

93,3

14

93,3

45

97,8

41

89,1

genu

s2

19

100

18

94,7

12

100

11

91,7

14

93,3

14

93,3

45

97,8

42

91,3

genu

s7

18

94,7

16

84,2

12

100

11

91,7

15

100

15

100

45

97,8

41

89,1

nume

rus1

19

10

0 17

89

,5 12

10

0 11

91

,7 15

10

0 15

10

0 46

10

0 42

91

,3 nu

meru

s4

19

100

15

78,9

12

100

11

91,7

15

100

15

100

46

100

40

87,0

nume

rus6

18

94

,7 18

94

,7 10

83

,3 10

83

,3 14

93

,3 14

93

,3 42

91

,3 41

89

,1

124

Sinikka Lahtinen

av fi gur 1. Typvärdet är 3 i alla andra fall förutom vid varför ”målar” jag mig och all svårigheter. Som de grövsta av dessa nio fel graderade lärar-na i svenska två ordföljdsfel: utebliven inversion och felaktig placering av negation i en frågesats. Högsta medelvärdet fi ck ordföljdsfelet Skulle du vilja inte vara vackrare, inte bara hos lärarna utan också i samtliga informantgrupper (2,8; 2,3 och 1,9). Detta fel ansågs med andra ord störa mest. Inversionsfelet som också upplevdes mycket störande av lärarna, betraktades som inte så störande av dem som inte studerar språk: här kan det konstateras föreligga en signifi kant skillnad mellan dessa två grupper. Både mina liv och detta hund ansågs vara grövre än inversionsfelet av de icke-språkstuderande som utgör den enda infor-mantgruppen med en sverigesvensk majoritet. Man kan spekulera i om traditionen ”ordföljdsfel är grova” spelar en roll bland lärarna. Inver-sionsfelet upplevdes som näst mest störande även av studerandena med språkstudier. Traditionellt har ju inversionsfel som är frekventa bland fi nska inlärare betraktats som grova fel.

Figur 1. Medelvärde för de analyserade felens grad av felaktighet hos de olika grupperna

3,0

2,5

2,0

1,5

1,0

0,5

ordf2 ordf3 ordf7 genus1 genus2 genus7 numerus1 numerus6numerus4

GRUPP

L1 sv, språkstud.

L1 sv, ej språkstud.

L1 sv, lärare

125


Å andra sidan uppvisade lärargruppen det lägsta medelvärdet av de nio analyserade vid ordföljdsfelet varför ”målar” jag mig (1,9). Grup-pens medelvärde vid felaktig placering av negation i att-sats (ex. 5) som inte syns i fi guren var också tämligen lågt, till och med något lägre än för språkstuderandena (1,6 vs 2,0).

Genuskongruensfelet den goda rådet betraktades signifi kant mer störande av lärarna än av båda studentgrupperna. Skillnaden är störst mellan lärargruppen och dem som inte studerar språk.

Jämförs de två studentgrupperna framkommer att språkstuderan-dena är strängare än de som inte studerar språk förutom i ett fall: den senare gruppen får ett typvärde på 2 vid numeruskongruensfelet mina liv, medan den andra gruppen uppvisar ett typvärde på 1.

4 Diskussion

Det kan konstateras att det förekom skillnader mellan de tre infor-mantgrupperna: lärarna bedömde de analyserade felen strängast, kan-ske därför att texterna i testet innehöll ett väsentligt större antal fel än de är vana vid. Dessutom fanns många olika feltyper med som kan-ske inte förekommer samtidigt i inlärarspråket, dvs. som hör till olika stadier i inlärningsgången. Detta framkom mer indirekt i en skriftlig kommentar, där en av lektorerna ansåg det ifrågavarande felet höra till nybörjarstadiet och därför fann det mycket grovt. Gruppen studenter utan lingvistiska studier som också var yngst och hade fl est sverigesven-ska informanter bedömde felen lindrigast. De betraktade inte inver-sionsfelet som så störande som de två övriga grupperna gjorde utan an-såg de felaktiga strukturerna detta hund och mina liv vara grövre.

Trots att ordföljdsfelen traditionellt betraktats som grova förekom det skillnader mellan olika typer av fel: omvänd ordföljd i indirekta frågor graderades som bara något störande eller störande. Detsamma gällde negationens placering i en att-sats. Bortfall förekom både i fall där normen kan tänkas vara i förändring, som ordföljd i indirekta frå-gesatser och i fall som är obestridligt felaktiga, exempelvis mitt mam-ma, och som kan tolkas vara tecken på läsarnas otillräckliga koncen-tration.

126

Sinikka Lahtinen

Litteratur

Birdsong, David & Kassen, Margaret Ann (1988). Teachers’ and Students’ Evaluations of Foreign Language Errors: A Meeting of Minds? I: Th e Modern Language Journal 72. S. 1–13.

Hagren, Kristina (2002). Kongruenskänsla i gungning. Tillgänglig genom <http://www.nordiska.uu.se/svebe2002/abstract/Hagren.pdf>.

Josephson, Olle (2001). Selektiv feltolerans. I: Språkvård 4/2001. S. 3.Melander, Björn (2003). Svenskans särställning. I: Språkbruk 1/2003. S. 35–

40.Rifkin, Benjamin & Roberts, Felicia D. (1995). Error Gravity: A Critical Re-

view of Research Design. I: Language Learning 45:3. S. 511–537.Teleman, Ulf (2000). Grammatiken och språknormerna. I: Språkvård 4/2000.

S. 17–25.

127


Bilaga 1

Instruktioner

Du har fått tre texter som är skrivna av elever som studerat svenska som främ-mande språk.

Din uppgift är: 1. att stryka under alla de fel som du fi nner i texterna 2. att korrigera felen. Om du kan skriva det rätta alternativet ovanför felet

eller markera den korrekta ordföljden genom att använda en pil, kan du göra så. Om korrigeringen kräver större omstruktureringar eller det rätta alternativet inte får plats på raden ovanför, numrera felet och skriv din korrigering på baksidan av papperet. Det är viktigt att Du skriver dina korrigeringar så tydligt som möjligt

3. att vid varje korrigerat ställe ange hur pass störande felet i fråga enligt din mening är. Om felet enligt din uppfattning är bara något störande mar-kera det med en stjärna (*). Om du uppfattar det som störande, markera med två stjärnor (**). Om du anser felet vara mycket störande, markera det med tre stjärnor (***).

Du behöver inte bry dig om hur bra eller dålig texten stilistiskt är/blir eller om den är/blir enhetlig utan din uppgift är bara att stryka under, korrigera och ange hur pass störande felen är.

Tack för din medverkan!

128

Christer Laurén

Christer Laurén

ANDRASPRÅKSINLÄRNING GENOM SPRÅKBAD, OCH DOWNS SYNDROM

Gabriel, 11 år

Jag skall börja med att berätta om Gabriel, 11 år, som jag träff ade den 10 maj 2003, tillsammans med hans mor Paula och hans speciallärare Michela. De bor alla i en mycket vacker alpdal högt ovanför Bozen/Bolzano i norra Italien, Sydtyrolen. I mitt sällskap hade jag Antonello från det italienska pedagogiska institutet i Bozen.

Detta är inte min första intervju av detta slag. Jag började intervjua polyglotter i min bekantskapskrets i Europa 1999. Ett antal av inter-vjuerna har jag publicerat i olika artiklar eller som delar av monografi er jag givit ut (Laurén 2000a, 2000b, 2001, 2003). I ett fall (monografi n 2000a) är det fråga om professor Otto Back från universitetet i Wien, en man som på ett eller annat sätt kan 25–35 språk, beroende på hur man defi nierar detta att kunna. Jag har inte på ett formellt sätt testat mina intervjuoff er, och är medveten om att test kunde vara bra, samti-digt som jag också vet att intervjuerna har ett eget värde därtill.

Men låt oss fortsätta med Gabriel. Gabriel går i 5:e klassen i folk-skolan, han började i barnträdgård när han var tre år gammal. Modern talade tyska från början med honom, fadern ladinska. Gabriel har två äldre bröder, 13 och 16 år, och med dem talar han ladinska.

Gabriel har Downs syndrom, och han är inte alls ensam i den grup-pen i mitt material. Han är på gott humör, som för det mesta, och han är nyfi ken när vi träff as. Han har problem med artikulationen, men bemödar sig att uttrycka sig verbalt. Ibland har vi svårt att förstå ho-

129

Andraspråksinlärrning genom språkbad, och Downs syndrom

nom och vi måste vänja oss vid hans uttal. Men inte heller Paula och Michela förstår honom alltid genast. Han måste då upprepa vad han har sagt, han gör det ivrigt och engagerat; vi talar nämligen om det han har arbetat med i sina skrivböcker på italienska, tyska och ladinska. Vid intervjun talar Antonello rätt konsekvent italienska, det är därför jag har honom med mig, jag själv mest tyska, de två andra italienska och tyska men också ladinska. Gabriel svarar konsekvent på det språk som frågan ställs på.

I det italienska häftet fi nns en bild av ett äpple och vi frågar på italienska vad man måste göra med äpplet. Gabriel svarar med de ita-lienska orden för skala, sbucciare, och tvätta, lavare. När vi talar med honom svarar han normalt med ettordssatser eller med en enkel hu-vudsats.

Orden i den italienska skrivboken är i de nyaste övningarna två-staviga. Vi ber honom läsa ut ordet mamma. Vi träff as dagen före den italienska festa della mamma och han har skrivit ord som hör samman med den dagen. Han ljuder de enskilda bokstäverna en och en, lyser så upp och säger: Paula; så heter ju mamman. Först när specialläraren ett par gånger till har bett honom ljuda ordet får vi svaret mamma. På ett liknande sätt läser han en gång ordet auf som unter, men korrige-rar detta sen. Men för andra ord vi provar på har han inga liknande förslag.

Hans speciallärare sitter med honom fem dagar i veckan i skolan. I praktiken har han mycket litet undervisning tillsammans med den öv-riga klassen, de 14 andra eleverna. Men han sitter i samma klassrum, längst bak i klassen, med sin speciallärare. När de andra har geografi har också han det – med sin lärare och i samma klassrum. I geografi har han just gått igenom Sydtyrolens städer och fl oder. Vårt samtal vi-sar också att städerna och fl oderna är bekanta för Gabriel. I historia går undervisningen till på ungefär samma sätt. Den sjätte skoldagen i veckan förfogar Gabriel inte över någon speciallärare utan arbetar till-sammans med de andra.

Michela säger att Gabriel först mycket sent lärt sig att identifi era det första ljudet i ord. För tillfället övar han sig i tyska på skillnaden mellan o och u, s och z och r och s.

130

Christer Laurén

Gabriel har en läsbar handstil och han använder endast stora bok-stäver. Han har också teckningar i sina skrivböcker även om hans handmuskler är så svaga att han på grund av ansträngningen helst inte tecknar.

Gabriel kan simma en aning, han rider regelbundet som en del av sin terapi. Han spelar fotboll på skolgården med sina kamrater. Han känner dem alla vid namn och tack vare sin sociala begåvning är han bekant med alla i skolan.

Gabriel läser regelbundet den italienska serietidningen Topolino, men börjar läsningen från sidans slut och går så tillbaka i texten. Ändå kommer han tydligen underfund med vad som händer, eftersom han ofta återberättar serien för sin mor. På tyska läser han Mickey Maus och börjar då läsa från början. Både hemma och i skolan läser han barn-böcker. I skolan har Michela arrangerat en läsvrå för honom med en madrass och dynor, eftersom hon har märkt att han hemma brukar kunna följa med uppläsning på det sättet.

På fritiden åker Gabriel skidor, alpint förstås, han tycker om Ro-deln och dras då av sin husky som heter Lupo. Han tycker om dator-spel och han har spel som han kan öva sig i matematik på.

Modern säger att Gabriel kanske snart skall börja i en fotbollsklubb för barn. Han ser gärna TV-program för barn, på tyska, och han tycker om popmusik. Han spelar en harpa och följer anvisningar där noternas styrka och längd är markerade, eftersom han inte klarar av att läsa no-ter. Relationen mellan notskriften, instrumentet och musiken är svår för honom att förstå.

Gabriels skola

Skolan hos ladinerna är trespråkig, man lär sig läsa först på italienska eller tyska; valet är föräldrarnas. Till 45 % går därpå undervisningen på tyska, lika mycket på italienska, resten på ladinska, som i hög grad är ett talat språk. Ungdomarna i de två dalarna Gröden och Gadertal ta-lar oftast ladinska med varandra på sin fritid. Märkligt nog är språkets ställning på det sättet starkare än väntat. Men detta är inte min poäng. Min poäng är att speciallärare i Italien och i det övriga Europa vanligen

131


ger rådet att inte utsätta barn med Downs syndrom för andra språk. Motiveringen som ges är att dessa barn har svårt att lära sig ändå. Spe-ciallärarna hos ladinerna tycker annorlunda, eftersom de praktiskt vet att barnen kan lära sig fl era språk och de upplever inte att barnen däri-genom skulle få problem, snarare mera möjligheter.

Liksom vid de andra fallen av Downs syndrom i mitt material gäl-ler det också för Gabriel att han inte riktigt kan följa med om man talar om grammatik eller geometri eller pengars värde. Så abstrakta frågor kan inte avhandlas med framgång. Men fl era språk har han lärt sig och det står utom varje tvivel att han har lärt sig mer än de fl esta europe-iska gymnasister med intelligenskvot över 100, vad nu detta egentligen mäter.

Logikens och psykologins konflikt

Vad är det då i språkbadet som ger resultat för barn med Downs syn-drom, och som också tycks leda till att pojkar i språkbad blir lika bra som fl ickor i skolan?

Jag brukar själv tänka mig att en grundläggande förklaring är att språkbadet har ett psykologiskt förnuftigt sätt att närma sig språk och inlärning (om logiken och psykologin i konfl ikt se Laurén 1996). Ten-densen har en tid nu varit att vi i svenska språket liksom i andra mo-derna språk hos oss har försökt renodla vårt område som en form av lingvistik, där det empiriska materialet råkar komma ur svenska språ-ket. Den vetenskapliga träning som blivande svensklärare för fi nska skolor får har denna bakgrund. Jämför detta med hur anglistiken sköts vid universiteten i Finland. Där fi nns den traditionella enheten mellan litteratur och språk (jfr anglisten Nils Erik Enkvists ord om anglisten Ole Reuter och dennes mångsidighet i dödsrunan i Hufvudstadsbladet i september 2003; se också Hauge 1995:90 f. om hur språket och litte-raturen skildes åt när fi lologin försvann). För att uttrycka det ytterligt kort: När blivande svensklärare för fi nska skolor utbildas får de logiken i lingvistiken sig till livs, när de ställs inför sina elever är det psykologi det är frågan om. Den transformation som krävs av det logiskt struktu-rerade vetandet till psykologiskt gångbar undervisning kan helt enkelt

132

Christer Laurén

inte den praktiska lärarträningen klara av ensam. Vi skall se på detta med psykologin i klassen genom några mycket konkreta fall.

Språkbadspedagogik

En språkbadslärare har en enda språklig roll inför sina elever. En helt normal irritation kan uppträda hos språkbadsbarn i daghem om lära-ren försöker översätta det de föreställer sig kan vara svårt för barn – el-ler lärare kan fi nna på att konsekvent ge översättning av det de sagt på språkbadsspråket för att i början göra det lättare för barnen. Vi blev en gång uppringda från ett svenskt språkbadsdaghem av en förtvivlad lärare som sa att barnen protesterar när hon talar svenska. Vi började fråga ut henne. Hon berättade då att hon tänkte sig att hon den första tiden skulle vara hjälpsam mot barnen. Därför översatte hon till fi nska allt hon först sagt på svenska. Barnen reagerade helt förnuftigt när de inte brydde sig om det hon sa på svenska. Det var ju ändå ingen me-ning med det eftersom det blev översatt genast därpå. Vi uppmanade henne att sluta med att översätta. Därefter var det inga problem.

En barnträdgårdslärare frågade mig nyss om hon fi ck ge översätt-ning för orden i en svensk barnvisa som handlar om kroppsdelar, Ögon, öron, näsa, mun osv. Det vet vi ju hur svårt det är att memorera ord om vi utgår från våra egna ord, att lära sig ord enligt ordlistor. Ju konkre-tare vi kommer i beröring med ett fenomen, desto bättre kommer vi ihåg fenomenet och därmed uttrycken för detta. Den ryske psykologen Luria har arbetat med frågor om minne och konkretion av detta slag. Jag återkommer till frågan senare.

Dessutom kan man inte lära sig skillnader i begreppssystem språk emellan särskilt eff ektivt på detta sätt. Armens delar på svenska är inte identiska med armens delar på fi nska. Begreppsvärlden är olika på de två språken, vilket ju är helt normalt när man jämför olika språk.

I språkbadet har man med något verkligt kognitivt nytt och spän-nande att göra. Försök själva upptäcka det spännande i en lärobok i ett språk, och då skall du läsa den ur barnets synvinkel!

133


Material för språkbad

För 15 år sedan när jag fi ck mina första kontakter med katalanska sko-lor i Barcelonaområdet och etablerade ett lärarutbyte med en skola i staden Terrassa i bergen ovanför Barcelona, berättade lärarna där att de hade cirka 5 dollar per elev och läsår för materialinköp för sina elever. Därför fanns det inte möjligheter att köpa mycket litteratur. I stället kunde barnen ha med sig hemifrån böcker som de skrev och ritade av. Deras avskrifter låg sedan kvar tillsammans med annan litteratur i bib-lioteksvrån och var till nytta och nöje för andra i klassen.

Ungefär vid samma tid besökte jag skolor i provinsen Valencia och såg samma fantasirikedom när det gällde temaarbete. I en skola i en liten by söder om Valencia hade föräldrarna sett att bina hade byggt ett bo i skolväggen i andra våningen. De var oroliga för att bina skulle attackera deras barn på skolgården. Rektorn följde med hur bina fl ög och lade märke till att de höll sig på den höjd där deras bo fanns, i nivå med husets andra våning. Det var alltså ingen fara. Men han fi ck också en god idé. Tänk om man kunde utnyttja dessa honungssamlare i un-dervisningen!

Han lyckades bygga in en glasvägg mellan klassrummet och biku-pan i väggen och installerade en liten lös vägg att skjuta framför gla-set när eleverna inte gjorde iakttagelser. Detta med bin, bikupor och honung blev nämligen ett stående tema i den fj ärde klass där bikupan fanns. Man kan ju inse att alla skolämnen på något sätt inom ett ge-mensamt arbete kunde utnyttja denna naturresurs. Rektorn hade också själv en apelsinodling och där fi ck eleverna under temat och därutöver, när de var i fj ärde klassen, sköta bikupor och själva ta hand om och säl-ja honungen. På det sättet fi ck de pengar till klassens kassa och kunde använda dem för exkursioner, material och annat de önskade sig.

Ett öppet system

En del av mina exempel har implicit rymt tanken på kontakter mellan eleverna och omvärlden som en integrerad del av skolarbetet. Det har visat sig, enligt kanadensarna, att elever kan använda ett språk inom

134

Christer Laurén

klassens väggar men sakna beredskap att göra detta utanför skolan. Har man inte upplevt att ens språkbehärskning räcker till utanför skolan, så vågar man inte heller när det kommer till kritan. Eleverna är inte socialt och psykologiskt beredda. Därför är språkbad i det andra in-hemska språket så intressant. Självfallet har jag och mina medarbetare alltid betonat att språkbadet vi arbetar med är för majoritetsgruppen, med lokala begränsningar och andra begränsningar för minoriteten (jfr Swain 1982).

Det som jag har talat om i fråga om pedagogiken kunde place-ras in i en kontext av slutna system och öppna system (jfr Bergström 1995:181). Det öppna system som samhället representerar i Berg-ströms schema är en bild som man gärna skulle se förverkligad genom skolan. En grundläggande tanke bakom det första språkbadsförsöket i St. Lambert var faktiskt att ta modell av hur samhället, gården och gatan, fungerade som språklärare. Senare forskning i språkbadet har ytterligare betonat att det inte räcker med att ta in i skolan en modell utifrån utan att man också måste gå ut ur skolan. Eleverna måste få delta i kommunikation utanför klassrummet och uppleva att de klarar av det med framgång (se Stanutz 1992:82 f.).

Man kan om man vill koppla detta till Lurias iakttagelser om hur vårt minne fungerar (Luria 1977). Mannen med det obegränsade min-net blev grundligt undersökt av Luria som visade att mannen kom ihåg allt genom att konkretisera det han ville komma ihåg. Den första ra-den ur Divina Commedia, Nel mezzo del cammin di nostra vita, lärde han sig liksom fortsättningen genom att koppla orden i sitt minne till verkliga händelser och dessa verkliga händelser förknippade han med varandra, dvs. så fungerar ju ett visst mnemotekniskt system: Nel: Jag betalade just min medlemsavgift när jag fi ck se ballerinan Nelskaya där i korridoren. Mezzo: Jag är själv violinist. Jag gör så att jag ställer en bild av en man som spelar violin där tillsammans med (ryska: mveste) Nelskaya. Del: ett paket Deli-cigarretter ligger bredvid dem.

135


Språk för somliga eller för alla

Att arbeta med ett öppet system, vilket jag här använder som karakte-ristik för språkbad, ger tillgång till språkfärdigheter för de fyra ungdo-mar med Downs syndrom som jag har bekantat mig med. Men vi har också forskningsresultat som tyder på att pojkarna hävdar sig bättre i språkbad än i enspråkiga grupper (Buss 2002:155 ff ., 314 ff ., 325 ff .). Ett element bland andra som särskilt kan vara viktigt för att fånga poj-karnas intresse är den aktivitetspedagogik (Netten & Spain 1989; Nar-cy 2001:349 ff .) vi arbetar medvetet med i vår fortbildning och ut-bildning av lärare för språkbad (Laurén 1999:145 ff ., 2000a:16–29). Situationen i ett språkbad tvingar fram en eff ektiv pedagogik. Därmed inte hävdat att detta sker alltid och överallt.

Grammatiken som medel för språkutlärning har allvarliga begräns-ningar. För vissa språkliga fenomen, menar man, kan det löna sig med explicit undervisning, för vissa bäst med implicit (Ellis 1996:642 f.). Men här liksom vid diskussionen om möjligheterna för form- och innehållsinriktad språkförmedling är diskussionen oavslutad. Själv-fallet ställer olika inlärare olika krav eller har olika möjligheter (se om detta i synnerhet Mård 2002). Ungdomarna med Downs syndrom på-minner om att språkbadet kan förmedla språk framgångsrikt till i stort sett vem som helst och inför den uppgiften har en formfokuserad me-tod sina allvarligaste brister.

136

Christer Laurén

Litteratur

Bergström, Matti (1995). Neuropedagogik. En skola för hela hjärnan. Stock-holm: Wahlström & Widstrand.

Buss, Martina (2002). Verb i språkbadselevers lexikon. En sociolingvistisk studie i andraspråket. (Acta Wasaensia 100.) Vasa: Vasa universitet.

Ellis, Rod (1996). Th e study of second language acquisition. Oxford: Oxford University Press.

Hauge, Hans (1995). Den litterære vending. Dekonstruktiv videnskapsteori. Århus: Modtryk.

Laurén, Christer (1996). Logikens och psykologins konfl ikt inför kommu-nikationen. I: Harakka, Terttu & Koskela, Merja (toim.). Kieli ja tieto-kone. (AFinLAn vuosikirja 1996.) Jyväskylä: AFinLA. S. 89–97.

Laurén, Christer (1999). I metodi di immersione e la cooperazione insegnan-te–studente/Immersion methods and teacher–student cooperation. I: Ricci Garotti, Federica (red.). L’immersione linguistica. Una nuova prospettiva. Milano: FrancoAngeli. S. 141–162.

Laurén, Christer (2000a). Kielten taitajaksi. Kielikylpy käytännössä. Jyväskylä: Atena.

Laurén, Christer (2000b). Om konsten att bli polyglott. I: Jönsson, Arne & Piltz, Anders (red.). Språkets speglingar. Festskrift till Birger Bergh. Lund: Klassiska institutionen/Skåneförlaget. S. 32–38.

Laurén, Christer (2001). Können wir alle Polyglotte werden? I: Meier, Jörg & Ziegler, Arne (Hgg.). Deutsche Sprache in Europa. Geschichte und Gegenwart. Festschrift für Ilpo Tapani Piirainen zum 60. Geburtstag. Wien: Edition Praesens. S. 335–341.

Laurén, Christer (2003). For polyglots: only the best pedagogy will do. I: Perera, Joan (red.). Plurilingüisme i educació: els reptes del segle XXI. Ensenyar llengües en la diversitat i per la diversitat. Barcelona: Universi-tat de Barcelona. S. 59–68.

Luria, Aleksandr R. (1977). Mannen med det obegränsade minnet. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Mård, Karita (2002). Språkbadsbarn kommunicerar på andraspråket. Fall-studier på daghemsnivå. (Acta Wasaensia 100.) Vasa: Vasa universitet.

Narcy, Jean Paul (2001). ESP in the global village, developing crosscultural intelligence: Th e web as a metaphor to understand new approaches to learning. I: Mayer, Felix (ed.). Language for special purposes: Perspectives for the new millennium. Tübingen: Gunter Narr Verlag. S. 341–351.

Netten, Joan E. & Spain, William H. (1989). Student–teacher interaction patterns in the French immersion classroom: Implications for the lev-el of achievement in French language profi ciency. I: Th e Canadian Modern Language Review 45:3. S. 485–501.

137


Stanutz, Spencer (1992). Immersion programs in Canada. I: Laurén, Chris-ter (red.). En modell för språk i daghem och skola. 2a uppl. 1999. Vasa: Fortbildningscentralen, Vasa universitet. S. 77–100.

Swain, Merrill (1982). Bilingual education for majority and minority language children. Lund: Gleerup. S. 15–32.

138

Jan Lindström

Jan Lindström

MITTFÄLTSINITIALT INTE I BISATS

Ordföljdsvariation i finlandssvenska och sverigesvenska

1 Inledning

I den här uppsatsen diskuteras villkoren för förekomsten av den al-ternativa ordföljd i svenska bisatsers mittfält i vilken satsadverbialet står före subjektet och således inleder bisatskärnan, dvs. den så kallade a(dverbial)-s(ubjekt)-v(erb)-ledföljden:

1. Exempel ur undersökningsmaterialet (förenklat). Det borde bli det om inte det kommer några ändringar.

Denna bisatsordföljd styrs av vissa villkor och är följaktligen avsevärt mindre frekvent än ledföljden s-a-v, där satsadverbialet alltså står mel-lan subjektet och fi nitet:

2. Kontrastivt exempel (konstruerat). Det borde bli det om det inte kommer några ändringar.

Dessa två alternativplaceringar av satsadverbialet kan vidare illustreras i ett bisatsschema, dvs. schema 1 nedan (jfr Diderichsen 1946:186; SAG 4:7 ff .):

Schema 1. Bisatsledföljd med två positioner för mittfältsadverbial

Inledare SatskärnaInitialfält Mittfält SlutfältSubjunktion Advl Subjekt Advl Finit Resten av satsen

om (inte) det (inte) kommer några ändringar

139

Mittfältsinitialt inte i bisats

Typiskt för bisatser står mittfältsadverbialet i båda alternativplace-ringar före det fi nita verbet. Noteras kan att ett satsadverbial i vissa fall står före subjektet i mittfältet även i huvudsats, t.ex. Tyvärr har inte af-färerna gått så bra (se t.ex. Jörgensen & Svensson 1987:146; Platzack 1987:94–95; SAG 4:19).

I den här uppsatsen begränsas studiet av a-s-v-ledföljden till fall där adverbialet utgörs av negationsordet inte. Vidare är det främst i att- och om -bisatser där företeelsen studeras – av den enkla anledningen att dessa bisatstyper gett mest belägg på a-s-v-ledföljden. Svenska gram-matiker ger rätt strikta villkor för användningen av a-s-v-ledföljden, men mina observationer av naturligt språkbruk tyder på att man åt-minstone i talad fi nlandssvenska tycks bryta mot dessa villkor. Att reda ut huruvida detta beror på en genuin skillnad mellan fi nlandssvenska och sverigesvenska är en av de centrala frågeställningarna i denna stu-die. Trots att denna frågeställning torde implicera användningen av noggranna kvantitativa metoder är den här studien snarast av kvalitativ art. Strikt kvantitativa metoder är egentligen inte så användbara i detta fall, eftersom den studerade företeelsen är rätt lågfrekvent; jämför Jör-gensen (1978:62) som konstaterar att ordningen a-s-v inte är ”speciellt vanlig” i hans studie av underordnade satser i talad svenska. I stället illustreras företeelsen i enskilda användningar och utifrån dessa relate-ras den till eventuella allmännare mönster i språkbruket i Sverige och Finland. Samtidigt baseras jämförelserna också på korpusstudier av fi n-landssvenska och sverigesvenska texter. Undersökningen utgör ett bi-drag till de aktuella forskningsprojekten Samtalsspråkets grammatik och Svenskan i Finland. Syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv.1

Material för undersökningen har hämtats i olika tillgängliga kor-pusar av talad och skriven svenska i Sverige och Finland. Vad gäller talat språk har jag gjort en systematisk genomgång av kärnkorpusen i

1 Författaren till föreliggande artikel är anställd i det binationella projektet Sam-talsspråkets grammatik (GRIS), som under åren 2000–2004 fi nansieras av Riks-bankens jubileumsfond (se http://www.tema.liu.se/tema-k/gris/). Författaren ingår i den vetenskapliga referensgruppen för projektet Svenskan i Finland. Syn-taktiska drag i ett jämförande perspektiv, som 2003–2006 fi nansieras av Svenska litteratursällskapet i Finland (se Wide 2005 i denna volym).

140

Jan Lindström

projektet Samtalsspråkets grammatik (GRIS, den sverigesvenska delen) samt i en korpus av talad Helsingforssvenska sammanställd på Institu-tionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors uni-versitet (SAM). Till omfattningen är dessa korpusar nästan jämstora, omfattande ca 120 000 ord var. Ytterligare beaktas belägg som jag ge-nom mindre systematisk granskning fått tag på i annat sverigesvenskt och fi nlandssvenskt talspråksmaterial. Bruket i skrivet språk har kon-trollerats i Språkbankens konkordanser vid Göteborgs universitet och i en mindre korpus av fi nlandssvenska texter (FISC) vid Helsingfors universitet. Exempel som hämtats från en autentisk källa förses med en hänvisning till denna. En noggrannare materialförteckning samt trans-kriptionsnyckel fi nns i slutet av uppsatsen.

2 Ledföljden a-s-v i svenska grammatiker

Mittfältsledföljden a-s-v noteras av Diderichsen (1946:185, 189) som ett karakteristikum för danska bisatser vid sidan av den allmännare s-a-v-ordningen, och detta gör också de fl esta moderna svenska grammati-ker. Denna ledföljd tas emellertid sällan upp explicit i satsschematiska beskrivningar, vilket antagligen beror på dess lägre frekvens i språkbru-ket (se dock t.ex. Josefsson 2001:156).2

Av svenska grammatiker nöjer sig Th orell (1973:237) med an-märkningen: ”Vissa adverbial, som vanligen står mellan subjekt och fi nit (…), kan ibland placeras före subjektet, oftast så att de sluter sig närmare till bisatsinledaren.” Tillägget gällande anslutningen till bisats-inledaren går direkt tillbaka på Diderichsen (1946:189). Th orell ger två exempel på företeelsen, en om-sats och en då-inledd bisats och de involverade adverben är inte respektive plötsligt.

2 Se även Keski-Raasakka (1995) för en mindre studie av a-s-v-ledföljden i 1800-talstexter och grammatiker från samma tidsperiod. Något felaktigt talar hon emellertid om ”hybridordföljd”, som om denna ledföljd hade något gemensamt med svensk huvudsatsordföljd.

141


3. Th orell 1973:237, § 774. Om inte programmet slutar snart, så hinner jag inte höra det till

slut. Vi satt där helt lugnt, då plötsligt en bil stannade mitt framför oss.

Jörgensen och Svensson (1987:146) diskuterar en del ”avvikande pla-ceringar” i anslutning till det kanoniserade satsschemat. Vad gäller sats-adverbial konstateras följande: ”Då subjekt och satsadverbial möts, dvs. i bisatser och i huvudsatser med omvänd ordföljd, inträder om subjek-tet är tungt en rockad som placerar satsadverbialet före subjektet”. Bi-satsexemplen består av en att- och en om-sats där adverbet är inte:

4. Jörgensen & Svensson 1987:146. (Vi får hoppas) att inte nya oväder stör räddningsarbetet. Om inte regnet snart upphör (så får vi stanna hemma).

Här preciseras alltså vissa villkor för a-s-v-ordningen, dvs. subjektet förutsätts ha en viss tyngd. Josefsson (2001:156) säger i princip samma sak men ur en annan synvinkel: ”Satsadverbial kan placeras mellan N1 [dvs. subjektsplatsen] och typplatsen [jfr bisatsinledare] (dock ej om subjektet utgörs av ett svagt pronomen).” Också SAG (4:19) är på samma linje: ”Om subjektet står i mittfältet kan ett (eljest omedelbart följande) mittfältsadverbial placeras framför subjektet om detta inte är obetonat.” Bisatsexemplet består av en eftersom-sats med adverbet inte, eller alternativt i sådana fall. Exemplet jämförs med regelrätt s-a-v-ord-ning och en a-s-v-ordning som anges som ogrammatisk p.g.a. att sub-jektet är ett obetonat pronomen:

5. SAG 4:19, § 8. eftersom {inte/i sådana fall} revisorerna brukar reagera ≈ eftersom

revisorerna {inte/i sådana fall} brukar reagera [jfr: *eftersom inte 0de brukar reagera, eftersom 0de inte brukar reagera]

Ledföljden a-s-v tas upp också på andra ställen i SAG, bl.a. på s. 41 i band 4, där man ger exempel på fl er bisats- och adverbialtyper. Särskilt intressant är att bisatstyperna verkar variera något i benägenheten att acceptera a-s-v-ordningen. På s. 644 i band 4 konstateras det att sats-

142

Jan Lindström

adverbialen inte och bara kan placeras intill subjunktionen om vid vill-korssats även om subjektet inte är betonat. Detsamma konstateras om inte vid indirekt frågesats (rogativ bisats) på s. 552, band 4.

6. SAG 4:644, § 131. Om inte det snart regnar så blir det ingen svamp i år. [Också: Om

det inte snart regnar så blir det ingen svamp i år.]

Enligt SAG (4:466) vittnar detta om att vissa adverb är på väg att bil-da en lexikaliserad enhet tillsammans med den inledande subjunktio-nen, vilket formellt leder till a-s-v-ledföljden. Här kan man jämföra med Diderichsens iakttagelse att det mittfältsinledande adverbet sluter sig närmare till ”konjunktionalen” (jfr ovan). Som exempel på denna utveckling nämns olika kombinationer med om och adversativa sats-adverbial, såsom om än, om också, om bara, men också även om, också om, vilka numera kan betraktas som fl erordssubjunktioner (se SAG 4:649, § 136 anm.). Lexikalisering antas vidare ha skett eller vara på väg att ske vid om inte och om bara (SAG 4:466). Denna kombina-tionsmöjlighet sägs inte fi nnas för ”ordinära satsadverbial” som bara kan placeras framför betonade subjekt (SAG 4:649, § 136 anm.). Men även vissa andra satsadverbial verkar röra sig friare i mittfältet; närmast kommer jag att tänka på de s.k. modalpartiklarna ju, nog och väl:

7. Språkbanken, Press 97 (DNA24:0920 UTL). – Taktiken för bolagen är att få in en fot i dörröppningen. När väl

det är gjort får det kinesiska monopolet svårare än det anar att stop-pa bolagens expansion.

Det vore värt att närmare studera kombinations- och variationsmöj-ligheter med olika subjunktioner och adverb, men i denna uppsats be-gränsas studiet som sagt till det mittfältsinitiala inte, särskilt i om- och att-satser.

Slutsatsen av det ovanstående är emellertid att samtidigt som det verkar fi nnas villkor som utesluter initial mittfältsplacering av adver-bial i vissa fall, närmast vid ett obetonat pronominellt subjekt, så fi nns det också undantag från dessa villkor. Det som grammatikböckerna tiger om är huruvida det kan fi nnas andra funktionella faktorer än

143


orientering mot subjektets ”tyngd” som gör att språkbrukarna ibland använder a-s-v-ledföljden.

I det följande tar jag upp exempel som närmast kan betraktas som undantag från de villkor för a-s-v-ordningen som citerats ovan. Jag ska också diskutera funktionella aspekter som kunde förklara användning-en av denna ledföljd. Undersökningens övergripande fokus är en jäm-förelse mellan fi nlandssvenskt och sverigesvenskt bruk.

3 Mittfältsinitialt inte i finlandssvenska och sverigesvenska

Det inledande, till formen något förenklade, exemplet i denna upp-sats (1) är hämtat från ett gruppsamtal mellan tre deltagare inspelat i Malax, Österbotten:

8. SVESTRA, Personallunch vid Malax kommun, ”Nya elever”. 01 Sonja: kommer det nå mycket nya elever Mona? ( ) 02 till Kolnebacken? Har du hört [något? 03 Mona: [( ) fyra= 04 Sonja: =mmh 05 Saga: hur många har gått därifrån då? 06 (.) 07 Mona: två [(.) nä tre (.) [tre 08 Saga: [mm:h [mm 09 Sonja: det är en på plus då 10 (.) 11 Mona: ja: ( ) det skulle borda bli det då->12 [(.) om inte det kommer 13 Saga: [mm:m 14 Mona: några (.) ändringar

Här fi nns alltså en om-sats med mittfältsinitialt inte på rad 12. Sub-jektet som negationen föregår är ett obetonat det. Sålunda avviker led-följden från det generella villkoret att a-s-v-ordning inte förekommer vid obetonade subjekt. Ett annat liknande exempel fi nns i (9) som är hämtat från ett gruppsamtal mellan sex äldre damer inspelat i Helsing-

144

Jan Lindström

fors; en om-sats med mittfältsinitial negation framför ett obetonat hon fi nns på rad 4:

9. SAM:V2, Syföreningsmöte, ”Resa till Kanarieöarna”. 01 Eva: månne (.) månne di ska åka ti (.) ner ti (.) 02 Kanarie°öarna° (0,8) vinter= 03 Monika: =nå (.) de va de som hon försökte säja att om hon (.)->04 att om inte hon mår bra så (1,2) s- så så har di 05 svårt att fara dit också de:e en ansträngande re[sa ( )= 06 Eva: [jå 07 Monika:=för henne °de där°

I den Helsingforssvenska SAM-korpusen fi nns det sammanlagt 9 om-satser av den typ som exemplifi eras i (8) och (9), dvs. med ledföljden a-s-v där subjektet, ett personligt pronomen eller formellt det, är obe-tonat. I den av huvudsakligen centralsvenskt samtalsspråk bestående GRIS-korpusen är a-s-v-ordningen allmänt taget svår att belägga i om-satser. Det i praktiken enda fallet återfi nns på rad 7 i (10), som är häm-tat från en delkorpus av privata telefonsamtal (se A. Lindström 1994). Excerpten kan te sig svår att följa, men det handlar om ett bilköp och förvecklingar i denna aff är.

10. GRIS, Farmor (UGRU7:A:1), ”Bilköp”. 01 P: a: tanten tyckte att de va: (0,2) öh på sin plats 02 att hon kunde få köpa,men dom skulle ju vän:ta, 03 för de va fl e:r som va intresserade,= 04 K: =a ha = 05 P: =va dom skulle bjuda dårå¿ 06 K: a[:->07 P: [.hha men de va ju p:å tok de där om inte hon skulle kunna få köpa’n dårå, (---)

Här har vi också ledföljden a-s-v med ett pronominellt subjekt, men som transkriptionen återger är hon något betonat. Sålunda är använd-ningen i (10) inte precis av samma art som de som exemplifi eras i (8) och (9). Tyder det här då på en genuin kvalitativ (även kvantita-tiv) skillnad mellan fi nlandssvenskt (i synnerhet Helsingforssvenskt) och (åtminstone) centralsvenskt talspråk? På grund av strukturens låga

145


frekvens kan man inte ge ett defi nitivt svar, men fördelningen i det un-dersökta materialet är ganska klar. Enligt SAG (4:466; se ovan) förefal-ler ledföljden a-s-v emellertid vara allmänsvenskt gångbar i om-satser med vissa adverb (bl.a. inte) även då subjektet är obetonat.

Man kan också notera att a-s-v-ordningen i om-satser ingalunda begränsar sig till talat språk. Konstruktion med mittfältsinitialt inte är synnerligen vanlig i lagspråk, särskilt kollokationen om inte annat (11), och förekommer även i samband med andra pronominella, enkla sub-jekt, såsom detta i (12):

11. Språkbanken, Svensk författningssamling (Fastighetstaxeringslag 1979:1152).

Varje tomt skall utgöra en värderingsenhet, om inte annat anges i andra stycket.

12. FISC, Finlands lag (Lag om anordnande av konsumentrådgivning i kommunerna 72/1992).

Tjänsten eller uppgiften kan även vara deltidstjänst eller deltids-uppgift eller kombinerad med en annan kommunal tjänst eller uppgift, om inte detta äventyrar opartisk och balanserad skötsel av konsumentrådgivningen.

Att konstruktionen är vanlig just i lagtext kan hänga ihop med prag-matiska, diskursiva motiv, men jag återkommer till den här frågan se-nare. Före det tar jag upp exempel på den andra bisatstypen, att-satser, som vid sidan av om-satser gett mest belägg på negationsinlett mittfält. Följande två utdrag kommer från det helsingforsiska symötessamtalet (jfr ex. 8) och i dem båda fi nns belägg på a-s-v i att-bisats med ett obe-tonat pronominellt subjekt, det på rad 10 i (13) och vi på rad 5 i (14). Utdrag (13) innehåller även på rad 2 ett belägg på a-s-v-ordingen i en när-sats där subjektet är folk.

13. SAM:V2, Syföreningsmöte, ”Julhandeln”. 01 Eva: de e lite fatalt för handeln som (0,7)->02 när int folk får någå skatter nu före (1,5) 03 före jul å ka[n (.) gå [å= 04 Tove: [jå: 05 Monika: [ne:

146

Jan Lindström

06 Eva: =köpa ([.) opp dem 07 Tove: [j[å: 08 Monika: [jå 09 Asta: ne just de jå hördu (.) ja tycker de:e skönt->10 att int de blir den där fruktansvärda bataklangen3

11 när folk köper ihjäl sej

14. SAM:V2, Syföreningsmöte, ”Gamla tv-serier”. 01 Asta: vetni där hör å häpna gick ju Dallas på en kanal= 02 Eva: =[[visst går den (.) visst går den 03 Monika: [[de:e no så 04 Tove: [[å Dynastin går också Jussi hade på >så sa ja->05 men< stäng fort av (.nff) att int vi bara (0,5)->06 börjar titta på de där skräpe igen s*a ja*

Ytterligare kan vi notera utdrag (15) som är hämtat från en diskussion mellan en intervjuare och två fl ickor i en läroanstalt i Helsingfors. I detta utdrag förekommer två bisatser med a-s-v-ordning i vilka sub-jektet är ett obetonat, generiskt du (se Fremer 1999); på rad 10 är det fråga om en fast-sats och på rad 14 en så att-sats.

15. HUSA (HI:13), ”Fördomar mot zigenare”. 01 A: jå å så har di ju (p) ett rykte >int vet ja< 02 kanske en del vill leva upp ti sitt rykte också (p) 03 vet[du så där att om du blir= 04 E: [m:m 05 A: =(p) kallad för tjuv å du verkligen int e de 06 [(p)så= 07 E: [m:m 08 A: =(p) va e de fö skillnad då i så fall att du [(p)= 09 E: [(skratt)->10 A: =blir ändå [liksom stämplad som tjuv fast int du gör= 11 E: [jå 12 A: =nånting så lika bra kan du ju göra de 13 E: pre[cis->14 A: [så att int du blir liksom (p) *fel anklagad 15 så att säja*

3 Bataklang = ’stort oväsen’, Helsingforssvenska.

147


I den Helsingforssvenska samtalskorpusen SAM fi nns 8 belägg på a-s-v-ledföljden i att-satser vars subjekt är obetonade pronomen (det, vi, de, mina). I jämförelsekorpusen GRIS påträff as a-s-v-ordningen bara i en fi nal för att-sats, som redovisas i utdrag (16), där subjektet (fl ugorna) är betonat och icke-pronominellt.

16. GRIS, Gardin (USÅI HT IVB3:1), “Flugorna”. 01 VB: a: de ä- [de ä lagom, 02 E: [å så (brukar) han ju (.) dammsugarn å dammsuga 03 mellan å, 04 VB: (ha )->04 E: för att inte f:::lugorna skulle komma in i, 05 VB: .h(j)a: 06 E: persiennen. he[hehe 08 VB: [°ja ju(.)st de°

Utvidgar man sökningen till andra, större korpusar fi nner man några få belägg på a-s-v även i att-satser med obetonat subjekt (den, det, vi) i västsvenskt talspråk:

17.GSLC (V0248011), Intervju. (---) att man ä / använder sej utav jorden väl att inte den ä så att

säja / blir fördärvad (---)

Belägget i (17) är hämtat från GSLC-korpusen vid Göteborgs univer-sitet. Korpusen omfattar över 1,3 miljoner ord och innehåller tre säkra belägg på att-bisats med a-s-v-ordningen, ytterligare 5 i så att-satser.4 Jämfört med förekomsterna i Helsingforskorpusen SAM är frekven-sen för konstruktionstypen i GSLC över tio gånger lägre. Vi bör dock komma ihåg att antalet förekomster är litet i alla materialen.

Som i samband med om-satser, verkar det i ljuset av undersöknings-materialet fi nnas en kvalitativ, och även kvantitativ, skillnad mellan fi nlandssvenskt (speciellt Helsingforssvenskt) och (åtminstone) cen-tralsvenskt talspråk i användningen av a-s-v-ledföljen i att-satser med

4 Jag tackar Cajsa Ottesjö (Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet) som gjort sökningar i GSLC-korpusen för mig.

148

Jan Lindström

ett obetonat subjekt. Till skillnad från om-satser är denna struktur säll-synt också i skrivet språk både i Sverige och Finland. I skrift förekom-mer ledföljden a-s-v visserligen sporadiskt i anslutning till pronomi-nella subjekt som utgörs av kvantifi erare, t.ex. någon, alla, många. Här kan placeringen av negationen före eller efter kvantifi eraren vara i viss mån betydelseskiljande genom att kvantifi eraren med framförställd ne-gation får extra betoning (se Jörgensen & Svensson 1987:146): jäm-för Hon vet att inte alla tänker så ≈ Hon vet att alla inte tänker så. Den generella bilden är då den att villkoren för a-s-v-ordningen i att-satser verkar vara annorlunda i talad fi nlandssvenska än i såväl talad sverige-svenska som i fi nlandssvenskt och sverigesvenskt skriftspråk.

4 Möjliga motiveringar för mittfältsinitialt inte

Enligt svenska grammatiker är den främsta motiveringen för a-s-v-ord-ningen subjektets relativa tyngd, antingen genom att subjektet är beto-nat eller strukturellt komplext. I fråga om adverbet inte tycks dock inte denna restriktion gälla för om-satser i lika hög grad som för andra bi-satser. I fi nlandssvenskt (och speciellt Helsingforssvenskt) samtalsspråk gäller inte restriktionen heller i att-satser.

Man kan fråga sig om den framfl yttade negationen kan tänkas ha pragmatiska, diskursiva motiv. Det verkar vara betydelsefullt att struk-turen är speciellt vanlig i vissa kontexter, såsom i om-satser i lagtext. Lagtexter tar upp olika tänkbara fall och olika tänkbara omständighe-ter när man utstakar riktlinjer för hur saker och ting ska gå till. En åter-kommande funktion för negerade om -satser är att tillfoga en gardering efter att något förfaringssätt beskrivits, såsom i exemplen (11) och (12) ovan. Detta tilläggsvillkor har karaktären av ett för helhetsprocessen viktigt alternativ som, om inte det beaktas, kan kullkasta hela proces-sen.

Även talspråkliga användningar av mittfältsinitialt inte liknar dem som är typiska för lagtexter. Exempel (8) är betecknande för detta: om-satsen produceras efter ett syntaktiskt, pragmatiskt och prosodiskt möjligen avslutat yttrande, även åtskild av en mikropaus. Sålunda har om -satsen karaktären av ett så kallat turtillägg, som bl.a. kan ha funk-tionen att avvärja en tolkning av det som sagts i det föregående som

149


problematisk (jfr Eriksson 2002:18–19). Talaren föregriper med andra ord en möjlig reaktion som kunde tillintetgöra samtalsbidragets rele-vans. Samma funktionella beskrivning vore giltig också för lagtextens om-satser med mittfältsinitialt inte: de begränsar tolknings- eller hand-lingsmöjligheterna i ett givet fall. Den framfl yttade negationen förstär-ker antagligen det begränsande diskursiva moment som villkorssatsen i sin helhet för in.

Det verkar också vara rimligt att anta att det fi nns en lexikalise-ringstendens vad gäller kombinationen om inte. För det första är kollo-kationen rätt vanlig åtminstone i vissa genrer: t.ex. Svensk författnings-församling i Språkbanken innehåller 267 förekomster. För det andra påträff as denna kombination av subjunktion och negation i andra när-besläktade konstruktioner, såsom i rogativa bisatser (Vi undrade om inte det kunde sluta regna snart; se SAG 4:552) och i icke-satsformade om inte-konstruktioner:

18. Språkbanken, Press 98 (GP44:0117). Sällan, om inte aldrig känner vi igen oss i resultatet.

19. FISC, Press (fhb12). Det innebar dock en direkt utmaning för regeringen i allmänhet

och statsministern i synnerhet att åtminstone försöka bringa någon reda i oredan, om inte i dag så senast nästa vecka.

I användningar som i (18) och (19) kan man naturligtvis inte tala om någon a-s-v- eller s-a-v-ordning, eftersom varken subjektet eller fi nitet är utsatta i konstruktionen. Förekomsten av en dylik om inte-struktur kan dock ytterligare ha intensifi erat lexikaliseringstendensen. Med tan-ke på diskussionen om funktionella motiveringar är det värt att notera att även den icke-satsformade om inte-konstruktionen har karaktären av ett parentetiskt tillägg.

Dessa funktionella och kollokationsrelaterade resonemang förkla-rar dock inte den kvalitativa och även kvantitativa skillnad som i ljuset av föreliggande material fi nns mellan fi nlandssvenskt och rikssvenskt bruk. Vad gäller a-s-v-ordningen i att-satser verkar mönstren i bruket ha ännu mer fi nlandssvenska särdrag. Ordföljden att inte + ett obeto-nat pronominellt subjekt är ovanlig i Sverige, dessutom är den ovanlig

150

Jan Lindström

även i skrift. Som vid om-satser med mittfältsinitialt inte så innebär den framfl yttade negationen i att-satser någon typ av ökad kontrast: talaren anger att det är relevant att topikalisera utsagans sanningshalt. Tonen kan då lätt bli avvärjande och mer absolut än vid s-a-v-ordningen, så-som möjligtvis i (13) och (14). Men det fi nns också exempel där denna kontrastfunktion inte är speciellt framträdande, såsom i (20) ur det ti-digare nämnda symötessamtalet:

20. SAM:V2, Syföreningsmöte, ”Foton i en matrikel”. 01 Tove: å hitta mänskor å ja tänkte att ja ska så småningom 02 gå igenom den där men men satt ja no bort den 03 fö ja [tänkte= 04 Monika: [just 05 Tove: =att int blir de här ti nånting .hh �men va ja kan 06 Tove: tycka att folk e fåniga som int kan skicka in 07 ett foto ti en matri°kel°�= 08 Eva: =jå ja tycker de:e synd också 09(Asta?): °jå°= 10 Tove: =ja tycker de:e så synd för de:e dem man fäster 11 sig [vi 12 Eva: [jå (.) jå:å 13 (0,6) 14 Monika: [[ofta så ski- 15 Tove: [[att dedär att de:e nån falsk blygsamhet de där->16 (att) int di sä[tter foto me 17 Monika: [slöhet tror ja [( ) 18 Tove: [ja

Antagligen är att inte en vanligare kollokation i fi nlandssvenskan på grund av att initial negation generellt är frekvent i fi nlandssvenska sats-konstruktioner (jfr Bergroth 1928:159). Negationsinledda yttranden av typen Int blir hon vald ändå är inte ovanliga i den Helsingforssven-ska SAM-korpusen men nästan obefi ntliga i den i huvudsak central-svenska GRIS-korpusen. Ett annat karakteristiskt fi nlandssvenskt tal-språksdrag är att huvudsatsformade yttranden, som t.ex. kommenterar eller utvidgar något föregående påstående, ofta inleds med att (se Leh-ti-Eklund 2002), och detsamma sker när att inför en anföring av nå-got sagt eller tänkt. Inte sällan har en sådan huvudsats inte som fun-

151


dament, såsom på rad 5 i exempel (20), varvid kollokationen att int(e) uppstår: att int blir de här ti nånting. Här fi nns således en viss grund för en lexikalisering av kombinationen att inte som eventuellt generaliseras både i inledningen av en huvudsats och en bisats.

Slutligen är språkkontakten med fi nskan en faktor som kan förkla-ra skillnader mellan fi nlandssvenskt och sverigesvenskt bruk vad gäller a-s-v-ledföljden. Det är rätt vanligt att negationsverbet ei, som böjs i person, står satsinitialt i fi nskan. Dessutom har negationsverbet sam-mansmält med många konjunktioner/subjunktioner så att kombina-tionen uppfattas som ett ord och skrivs samman, t.ex. ettei (että ei) ’att inte’, jottei (jotta ei) ’så att inte’, jollei (jos ei) ’om inte’, vaikkei (vaikka ei) ’fast inte’ (jfr sulaumakonjunktiot ’sammansmälta konjunktioner’ i Hakulinen m.fl . u.u.). När detta mönster förs över till svenska bisatser blir resultatet ledföljden a-s-v. Utvecklingen i fi nskan tyder på att det i språken antagligen fi nns en allmän tendens till att en satskonnektor smälter samman med ett satsmodifi erande adverbial (jfr även Dide-richsen 1946 ovan). Samma tendenser förekommer tydligen i svensk-an, men med en mindre grad av lexikalisering och möjligen med regio-nal och stilistisk variation.

5 Sammanfattning

I den här uppsatsen har jag studerat förekomsten av mittfältsinitialt inte i om- och att-bisatser i fi nlandssvenska och sverigesvenska texter. I allmänhet är denna ledföljd mycket mer begränsad än den vanligare s-a-v-ordningen i bisats. Enligt svenska grammatiker är en av begräns-ningarna strukturell: a-s-v-ordningen förekommer vid ”tungt”, dvs. betonat eller komplext, subjekt, men inte om subjektet är ett obetonat pronomen. Materialet visar dock att ett enkelt substantiviskt subjekt inte alltid behöver vara särskilt betonat i sig om ett inte föregår det. Det är snarast så att ett inte som föregår subjektet betonar detta just genom den initiala placeringen. I vissa fall har de strukturella restriktionerna luckrats upp, eventuellt genom lexikalisering. Detta gäller framför allt om-satser med mittfältsinitialt inte, vilka är rätt vanliga även i skrift.

152

Jan Lindström

Det föreligger tydligen även diskursiva motiv för användningen av mittfältsinitialt inte. Ett sådant motiv är ökat fokus på subjektet, då det betonas, och topikalisering av utsagans sanningshalt. Sålunda har t.ex. om-satser med mittfältsinitalt inte responsiva drag både i tal och skrift; de kan uppfattas som garderande tillägg som försöker avvärja en tolk-ningsmöjlighet eller en respons som kunde ifrågasätta relevansen i det nyss sagda. Mittfältsinitialt inte verkar bidra till bisatsutsagans ökade kontrastfunktion även i att-satser, fast något subtilare än i om-satser.

Studerar man fi nlandssvenskt samtalsmaterial, i detta fall speciellt Helsingforssvenska samtal, förefaller det fi nnas skillnader i förekom-sten av a-s-v-ordningen jämfört med ett motsvarande sverigesvenskt material. Även om denna ledföljd inte är särskilt frekvent i talad fi n-landssvenska, förekommer den dock oftare än i sverigesvenskt tal. Det som är ännu mer slående är att mittfältsinitialt inte i fi nlandssvenskt tal förekommer i strukturella kontexter som inte är tillåtna enligt svens-ka grammatiker. Synnerligen ofta är subjektet ett obetonat pronomen, även det expletiva det. Detta förekommer med lika stor frekvens i om- och att-satser, och kan även iakttas i så att- och fast-satser. I mycket stora samlingar av talad sverigesvenska hittar man dock enstaka före-komster med samma mönster som i fi nlandssvenskan. Dock får man intrycket att det i viss mån är fråga om ett speciellt fi nlandssvenskt mönster. Det bör ytterligare påpekas att kontrasten inte totalt gäller fi nlandssvenska versus sverigesvenska, utan även talad svenska versus skriven svenska. Vad gäller det senare är variationen både i den talade fi nlandssvenskan och sverigesvenskan för oss mindre kända.

Ledföljden a-s-v, där ”a” är negationen inte, kan ha större genom-slagskraft i fi nlandssvenskan av två orsaker. För det första är satsinitial negation ett vanligt fi nlandssvenskt drag och mönstret kan även av-speglas i bisatser. För det andra är sammansmältning av konjunktion/subjunktion och negationsverb vanlig i fi nskan, vilket också kan ha på-verkat det fi nlandssvenska språkbruket. Som vid många fi nlandssven-ska särdrag, är detta strukturella mönster inte osvenskt i sig. Men det förekommer oftare och används ibland på ett lite annorlunda sätt än i de sverigesvenska varianterna.

153


Material

FISC. Finlandssvensk textkorpus. En textbank på 2,5 miljoner ord med del-korpusar av tidningsspråk, litterär prosa, sakprosa och myndighets-språk. I en avdelning ingår även delar av talspråkskorpusen SAM (se nedan). Numera ingår FISC i den omfattande textsamlingen Språk-banken i Finland vid CSC. Institutionen för nordiska språk och nord-isk litteratur, Helsingfors universitet. För information om FISC-korpu-sen, besök webbplatsen http://www.nord.helsinki.fi /fi sc/press.html.

GRIS. Kärnkorpusen inom projektet Samtalsspråkets grammatik (GRIS). Ma-terialet består av 38 samtal omfattande över 11 timmar och uppskatt-ningsvis 120 000 ord. Inspelningen ”Farmor” (UGRU7) är hämtad från en delkorpus av privata telefonsamtal tillhandahållen av Anna Lindström, transkription Kristina Musslinder, uppdaterat av A. Lind-ström (se A. Lindström 1994); inspelningen ”Gardin” (Hemtjänstbe-sök gardinuppsättning) har ursprungligen inspelats i projektet Samtal, åldrande, identitet; transkription av Kristina Musslinder. Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet. För information om GRIS-projektet och kärnkorpusen, besök webbplatsen http://www.tema.liu.se/tema-k/gris/.

GSLC. Göteborg Spoken Language Corpus. Denna talspråkskorpus byggs ut fortlöpande; i skrivande stund omfattar den material från 361 in-spelningar bestående av över 1,3 miljoner ord eller över 170 tim-mar i inspelningstid. Materialet kommer från olika kontexter, bl.a. middagssamtal, arrangerade samtal, studentdiskussioner, läkarsam-tal, radiosamtal. Institutionen för lingvistik, Göteborgs universitet. För närmare information, besök webbplatsen http://www.ling.gu.se/ projekt/tal/ index.cgi?PAGE=3.

HUSA. En korpus bestående av diskussioner mellan en intervjuare och 2–4 ungdomar i svenska skolor i Helsingfors, samlad i projektet Språk och attityder bland helsingforssvenska ungdomar (HUSA). Materialet om-fattar 33 inspelningar och 11 timmar och 40 minuter i inspelnings-tid. Transkription Charlotta af Hällström, utdrag HI:13 uppdaterat av Anna Biström. Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet. För mer information, se Löfström (1995).

SAM. En korpus insamlad i projektet Svenska samtal i Helsingfors (SAM). Materialet består av 16 inspelningar varav 4 kategoriseras som var-dagssamtal, 4 som radiosamtal, 6 som radiointervjuer och 2 som mö-ten. Sammanlagt omfattar inspelningstiden över 13 timmar, uppskatt-ningsvis 140 000 ord. (Obs! föreliggande undersökning omfattar 13 av de nämnda inspelningarna, då omfånget är 10 timmar och upp-skattningsvis 120 000 ord.) Inspelningen ”Syföreningsmöte” (V2) har transkriberats av Ylva Forsblom-Nyberg. Institutionen för nordiska

154

Jan Lindström

språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet. För mer informa-tion, se Londen (1993).

Språkbanken. En språklig referensdatabas vid Göteborgs universitet. I före-liggande undersökning har Språkbankens konkordanser anlitats, dvs. en korpussamling med integrerat gränssnitt omfattande 147 miljo-ner ord. I materialet ingår bl.a. tidningstext, litterär prosa och författ-ningstext. (http://spraakbanken.gu.se/)

SVESTRA. Samtal inspelade i anslutning till projektet Finlandssvenska sam-talsstrategier (SVESTRA). ”Personallunch vid Malax kommun” ingår i en delkorpus av Finlandssvenska samtal i Österbotten som består av 15 inspelningar och omfattar 9 timmar i inspelningstid. Transkription av Åsa Mickwitz. Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet. För mer information om forskningsprojektet, besök webbsidan http://www.nord.helsinki.fi /svestra/svestra.html.

Transkription

men emfas / MEN högre volym / °men° sotto voce / #men# ordet uttalas med knarr / >men< snabbare tempo / <men> långsammare tempo / me- hörbart avbrott / *men* skratt i rösten / (men) transkriptionen är osäker / ( ) ohörbart /hh utandning / .hh inandning / ja: förlängt ljud / jå:å lega-touttal / [ anger var en överlappning inleds / [[ samtidigt inledda yttranden / = repliker hakas på varandra utan hörbar paus / (.) en paus under 0,2 sek. / (0,6) en paus uttryckt i tiondels sekunder / (p) en paus vars längd inte spe-cifi cerats / / en kortare, till längden ospecifi cerad paus / ((skratt)) transkri-berarens kommentarer / ? tydligt uppåtgående ton / ¿ svagt uppåtgående ton / , rak l. fortsättningston / . tydligt fallande ton / � plötslig tonförhöjning / (---) utelämnad del av en tur

155


Litteratur

Bergroth, Hugo (1928). Finlandssvenska. Handledning till undvikande av pro-vinsialismer i tal och skrift. Andra reviderade och tillökade upplagan. Esbo: Schildts.

Diderichsen, Paul (1946). Elementær dansk grammatik. København: Gylden-dal.

Eriksson, Mats (2002). Syntaxens sociala sida. En inledande diskussion av turtillägg i samtal. I: Språk och stil 11 NF. S. 5–24.

Fremer, Maria (1999). Du som generisk referens i samtal. I: Andersson, Lars-Gunnar m.fl . (red.). Svenskans beskrivning 23. Lund: Lund University Press. S. 116–124.

Hakulinen, Auli m.fl . (under utgivning). Iso suomen kielioppi [Stora fi nska grammatiken]. Helsingfors: Institutionen för fi nska språket, Helsing-fors universitet. Ms.

Josefsson, Gunlög (2001). Svensk universitetsgrammatik för nybörjare. Lund: Studentlitteratur.

Jörgensen, Nils (1978). Underordnade satser och fraser i talad svenska. Funk-tion och byggnad. Lund: Walter Ekstrands Bokförlag.

Jörgensen, Nils & Svensson, Jan (1987). Nusvensk grammatik. Malmö: Glee rups.

Keski-Raasakka, Kyllikki (1995). Om ordföljden i att-satser med speciell hänsyn till hybridordföljden. I: Saari, Mirja & Lindström, Jan (red.). Svenskan i Finland 3. (Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet B:16.) Helsing-fors. S. 205–215.

Lehti-Eklund, Hanna (2002). Om att som diskursmarkör. I: Språk och stil 11 NF. S. 81–118.

Lindström, Anna (1994). Identifi cation and recognition in Swedish tele-phone conversation openings. I: Language in Society 23. S. 231–252.

Londen, Anne-Marie (1993). Svenska samtal i Helsingfors. Presentation av ett pågående projekt. I: Muittari, Veikko & Rahkonen, Matti (red.). Svenskan i Finland 2. (Meddelanden från institutionen för nordiska språk vid Jyväskylä universitet 9.) Jyväskylä. S. 133–156.

Löfström, Jamima (1995). Språk och attityder bland helsingforssvenska ung-domar. En projektpresentation. I: Saari, Mirja & Lindström, Jan (red.). Svenskan i Finland 3. (Meddelanden från Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet B:16.). Hel-singfors. S. 116–123.

Platzack, Christer (1987). Huvudsatsordföljd och bisatsordföljd. I: Teleman, Ulf (red.). Grammatik på villovägar. (Skrifter utgivna av Svenska språk-nämnden 73.) Stockholm: Esselte Studium. S. 87–96.

156

Jan Lindström

SAG = Teleman, Ulf & Hellberg, Staff an & Andersson, Erik (1999). Svenska Akademiens grammatik. Stockholm: Svenska Akademien.

Th orell, Olof (1973). Svensk grammatik. 2 upplagan. Stockholm: Esselte Stu-dium.

Wide, Camilla (2005). Svenskan i Finland. Syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv. En projektpresentation. I denna volym.

157

Finlandssvenska åsikter om språkpåverkan från engelska

Leila Mattfolk

FINLANDSSVENSKA ÅSIKTER OM SPRÅKPÅVERKAN FRÅN ENGELSKA

Inom projektet Moderna importord i språken i Norden genomfördes vå-ren 2002 en stor opinionsundersökning. Cirka 5 800 nordbor fi ck be-svara elva frågor, som i huvudsak gällde deras bruk av engelska och engelska importord, samt deras attityder till engelsk påverkan på deras respektive modersmål. Informantantalet i de sju olika språksamfunden (Island, Färöarna, Norge, Danmark, Sverige, Svenskfi nland och fi nska Finland) varierade mellan 500 och något över 1 000. Antalet fi nlands-svenska informanter var 500.

1 Opinionsundersökningen

Den fi nlandssvenska undersökningen utfördes som en telefonenkät av gallupföretaget Hermelin Research i Björneborg i februari–mars 2002. Informanterna ringdes slumpmässigt upp; med den begränsningen att de hade en telefonanslutning med riktnummer 018 (Åland), 019 (Öst-ra och Västra Nyland), 02 (Åboland), 06 (Österbotten) eller 09 (hu-vudstadsregionen).

Förutom att informanternas svar på de elva undersökningsfrågorna registrerades ombads informanterna även uppge en rad bakgrundsfak-torer. Delvis bestod faktorerna av traditionella sociolingvistiska vari-abler såsom ålder, kön, utbildning, region (som bestämdes med hjälp av informanternas riktnummer) och hushållets nettoinkomst, men in-formanterna fi ck dessutom ange om de hade dator hemma eller inte, och om denna dator i så fall var uppkopplad till nätet. Fråga nio i frå-geschemat (se fi gur 1 nedan) utgjorde också en variabel i undersök-ningen, dvs. informanternas svar på de övriga frågorna korrelerades

158

Leila Mattfolk

med om de anser att solidaritet eller individuell frihet är viktigare som samhällsideal. Hur de 500 fi nlandssvenska informanterna procentuellt fördelade sig på de olika variablerna framgår av tabell 1.

Tabell 1. De finlandssvenska informanterna

De finlandssvenska informanterna (procentuell fördelning/variabel)

Ålder Region Utbildning utöver Hushållets inkomst grundskolan

Under 30 år 8 % Åland 4 % Ingen 20 % Under 14 % 100 000 mk

30–44 år 24 % Ö. och V. 10 % 1–3 år 29 % 101 000–200 000 mk 15 % Nyland

45–59 år 30 % Åboland 15 % 4–6 år 26 % 201 000–300 000 mk 14 %

60 år och 38 % Österbotten 43 % Fler än 25 % 301 000–400 000 mk 7 %äldre 6 år

Huvudstads- 27 % Över 400 000 mk 6 % regionen

Vill inte ange 35 %

Uppgifter saknas 8 %

100 % 99 % 100 % 99 %

Kön Dator med/utan Internet Samhällsideologi

Män 41 % Dator med Internet 48 % Solidaritet 49 %

Kvinnor 59 % Dator utan Internet 13 % Individuell frihet 35 %

Ingen dator 39 % Vet inte 16 %

100 % 100 % 100 %

159


2 Frågorna i opinionsundersökningen

Informanterna fi ck svara på elva frågor med olika svarsalternativ, som omväxlande avsåg deras eget bruk av engelska och deras attityder till engelska och till engelska importord i deras modersmål. Förutom dessa frågor fanns en fråga (nr 7 i frågelistan i fi gur 1) som mätte informan-

Frågorna i opinionsundersökningen

2. Hur många gånger tror du att du har talat, läst eller skrivit engelska den senaste veckan?

3. I vilka sammanhang har du läst, skrivit eller talat engelska den senaste veckan?

4a. Hur enig eller oenig är du om påståendet: ”Man använder alltför många engelska ord i svenskan i dag.”?

4b. Hur enig eller oenig är du om påståendet: ”Det bör skapas nya svenska ord som ersätter de engelska ord som vi får in i språket.”?

5a. Vilket ord föredrar du att använda, ”mail” eller ”e-post”?

5b. Vilket ord föredrar du att använda, ”bodyguard” eller ”livvakt”?

5c. Vilket ord föredrar du att använda, ”design” eller ”formgivning”?

6. Hur enig eller oenig är du om påståendet: ”Det hade varit bäst om alla i världen hade engelska som modersmål.”?

7. Anställda på radio och TV följer inte alltid samma normer för svenskt språkbruk. Vad anser du om att de använder sitt vanliga talspråk i stället för högsvenska i programmen som sänds?

8. I en del företag i Finland har man gått över till engelska som arbetsspråk. Vad anser du om det, är du positiv eller negativ?

9 Vad menar du är viktigast i samhället av följande två ideal: Solidaritet eller individuell frihet?

Figur 1. Frågorna i opinionsundersökningen

160

Leila Mattfolk

ternas ”språkkorrekthetsideal”, dvs. i vilken mån de tillåter språklig variation i mer offi ciella sammanhang. Frågeformuläret var ursprung-ligen författat på norska under ledning av det samnordiska projektets ledare Helge Sandøy, och sedan översatt till de övriga nordiska språken i projektet. Översättningen var i övrigt så gott som problemfri, för-utom fråga nr 7, som ursprungligen var tänkt att mäta informanter-nas attityd till dialekt gentemot standardspråk i radio och tv, och där det visade sig att begreppet ”dialekt” ingalunda betydde detsamma i alla språksamfund. En närmare diskussion om detta fi nns i Sandøy (2002:89–93). Översättningen av frågeformuläret och bearbetningen till fi nlandssvenska är gjord av Ann-Marie Ivars. Att formuläret i fi gur 1 börjar med fråga nummer två beror på att frågeformulärets första fråga berörde nynorska och bokmål och således inte var relevant utan-för Norge.

3 Finlandssvenska attityder i jämförelse med allmännordiska

Jämfört med de andra nordborna bjuder fi nlandssvenskarna i de fl esta frågor i opinionsundersökningen inte på några överraskningar; de an-vänder engelska ungefär i samma grad som övriga nordbor, och de har också överlag samma åsikter om engelskan och engelsk påverkan på deras modersmål. (Se mer om jämförelsen mellan nordborna i Vikør 2003.) Många av de resultat som presenteras nedan diskuteras i detalj i Mattfolk (under utg.).

Den enda fråga där de fi nlandssvenska informanterna, tillsammans med islänningarna, skiljde sig från de övriga var fråga 7, dvs. den fråga där de skulle ange hur positivt eller negativt de ställde sig till att anställ-da på radio och tv använder vanligt talspråk i stället för ”högsvenska” i de program som sänds. Här var fi nlandssvenskarna och islänningarna betydligt mer negativa till det vanliga talspråket än de andra nordbor-na. Islänningarnas negativa attityd kan troligen tillskrivas den purism som präglar det isländska språket. Vad fi nlandssvenskarna beträff ar ser man här antagligen ett resultat av en relativt stark språknormering, in-klusive en tradition att mer eller mindre förbjuda barn att tala dialekt i skolan; standardsvenskan uppfattas därför av många som den rätta, riktiga och därmed bättre svenskan.

161


4 Finlandssvenska attityder till engelska ord i svenskan

Jag kommer här att försöka ringa in fi nlandssvenskarnas attityder till engelska ord i svenskan genom att se närmare på deras svar på ett par frågor i opinionsundersökningen.

På fråga 4 skulle informanterna ange hur eniga eller oeniga de är om påståendet ”Man använder alltför många engelska ord i svensk-an i dag”. Av fi nlandssvenskarna håller 46 % med om att så är fallet; de anser alltså att dagens svenska är för mycket påverkad av engelska. Jämfört med ”sverigesvenskarna” är vi dock inte riktigt lika oroliga: av dem är något över hälften av den åsikten att svenskan innehåller alltför många engelska ord. (Jfr fi gur 2.)

Figur 2. Hela informantgruppen

Man använder alltför många engelska ord i svenskan i dag

Enig

Varken enig eller oening

Oenig

60

50

40

30

20

10

0Sverige Svenskfinland

Flera av de informanter som jag har intervjuat för min djupanalys av attityderna (E2, se Jan-Ola Östman et al. i denna samling för en all-män presentation av projektet) besvarade den här frågan med tillägget att vi åtminstone inte har lika många engelska ord i fi nlandssvenskan

162

Leila Mattfolk

som i ”sverigesvenskan”, vilket kanske kan förklara skillnaden: i många fall jämförde säkert de fi nlandssvenska informanterna de två ”sven-skorna” och besvarade frågan utgående från hur de uppfattar att fi n-landssvenskan ser ut i relation till sverigesvenskan, även om det i frågan inte preciserades vilken svenska det var fråga om.

Den allmänna åsikten om engelskans påverkan på svenskan (jfr fi gur 2) är rätt oberoende av sociolingvistiska variabler. Signifi kanta skillnader hittar vi bara om vi korrelerar svaren med variablerna ålder, utbildning och samhällsideologi.

4.1 Variabeln ålder

Ser man till åldersgrupperna är det tydligt, och kanske inte så förvå-nande, att de äldsta informanterna är mer eniga än de yngre om påstå-endet att man använder alltför många engelska ord i svenskan i dag. Ju yngre man är desto mindre reagerar man tydligen på de engelska inslagen.

Figur 3. Infromantgruppen fördelad efter ålder

60

50

40

30

20

10

0Enig Varken enig

eller oenigOenig Inte säger/

kan inte säga

Under 30 år

30–44 år

45–59 år

60 år och äldre


163


De fl esta som är helt eniga om detta påstående fi nns visserligen i den äldsta informantgruppen, men ser man också till dem som är ganska eniga om påståendet, fi nns de som mest håller med om att det fi nns alltför många engelska ord i svenskan i gruppen 45–59-åringar. Detta åskådliggörs i fi gur 3, där de som svarat ”helt enig” och de som svarat ”ganska enig” har slagits ihop. Detta är något överraskande; det förvän-tade var nog att det är de äldsta informanterna som mest skulle anse att svenskan innehåller för många engelska ord.

Eventuellt kan man dock tänka sig att de äldsta informanterna är något mer positiva till engelska importord än de som fi nns i ålderska-tegorin 45–59 år för att de äldsta i skolan mera sällan hade chansen att lära sig engelska, och att de därför eventuellt ser en fördel i att deras språk får mer internationella drag med ord som är gångbara också ut-anför det egna språket.

En annan orsak kan vara att de i sin vardag helt enkelt inte kommer i kontakt med de ämnesområden där de engelska importorden kanske är mest frekventa (t.ex. teknik, IT, ekonomi), eftersom man kan anta att de äldsta av dem inte är aktiva i arbetslivet. De har kanske därför inte reagerat på att det skulle fi nnas särdeles mycket modern engelsk påverkan på svenskan.

En intressant skillnad fi nns också mellan kvinnor och män i åldern 45–59 år. Frågar man dem om de anser att svenskan innehåller alltför många engelska ord är 45 % av männen och 64 % av kvinnorna eniga om att så är fallet. Frågar man dem vilka ord de själv använder, im-portorden eller ersättningsorden, med alternativen (e-)mail eller e-post, och design eller formgivning är emellertid resultaten de omvända. (Se fi gur 4 och 5.)

Kvinnorna i 45–59-års ålder säger sig använda dessa importord i betydligt högre grad än de jämnåriga männen. Samma skillnad fi nns mellan kvinnor och män nästan genomgående, oberoende av ålder, men just i den här åldersgruppen är skillnaden av någon anledning ex-tra markant.

Visserligen kan man tänka sig att till exempel begreppet design ofta används för kultur, kläder, möbler osv., det vill säga områden som kvinnor traditionellt har intresserat sig mera för än män, men ser man på de yngre åldersgrupperna jämnar skillnaden ut sig, så att det i den yngsta gruppen är procentuellt fl er män än kvinnor som säger sig fö-

164

Leila Mattfolk

0 %

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

60 %

mail 23 % 45 %Använder båda 14 % 13 %e-post 57 % 35 %

man kvinna

Figur 4. Vilket ord föredrar du att använda, ”(e-)mail” eller ”e-post”?

0 %

10 %

20 %

30 %

40 %

50 %

60 %

70 %

design 32 % 65 %

Använder båda 22 % 12 %

formgivning 42 % 21 %

man kvinna

Figur 5. Vilket ord föredrar du att använda, ”design” eller ”formgivning”?

45–59 år

45–59 år

165


redra design. Kanske kan man här läsa in att det bland yngre män är mera ”tillåtet” att värdesätta estetik, kanske att begreppet i och med t.ex. webbdesign har fått en utvidgad betydelse.

4.2 Variabeln samhällsideal

Korrelerar man frågan om informanterna tycker att svenskan innehål-ler alltför många engelska ord med frågan om de föredrar solidaritet el-ler individuell frihet som samhällsideal hittar man också en signifi kant skillnad. En större del av dem som föredrar solidaritet tycker också att man använder alltför många engelska ord i svenskan (se fi gur 6). Troli-gen kan man förklara skillnaden med att de fl esta som sade sig föredra individuell frihet också var ganska unga och att de två variablerna följs åt. Men det är också frestande att tänka sig att de som anser att soli-daritet är det viktigare alternativet också ger uttryck för en solidaritet med nationalspråket, det vill säga att de vill hålla svenskan så ”svensk” som möjligt.

0

10

20

30

40

50

60

Solidaritet Individuell frihet

EnigVarken enig eller oenigOenig

Figur 6. Man använder alltför engelska ord i svenskan i dag

166

Leila Mattfolk

4.3 Variabeln utbildning

Delar man in informanterna i olika grupper på basis av hur lång ut-bildning de har utöver grundskolan hittar man också signifi kanta skill-nader. Såsom framgår av fi gur 7 är det endast de som inte har någon utbildning utöver grundskolan som till övervägande del anser att man använder alltför många engelska ord i svenskan i dag.

Figur 7. Fördelning efter utbildning

0

10

20

30

40

50

60

Ingen 1–3 år 4–6 år Fler än 6 år

EnigVarken enig eller oenigOenig

Intressant nog kan man därför konstatera att de som inte tycker att man använder alltför många engelska ord i svenskan i dag är de som själva använder minst engelska i sin vardag; av dem som inte hade någon utbildning utöver grundskolan uppgav 84 % att de inte alls hade använt engelska veckan innan undersökningen (fråga 2 i fråge-schemat). Eftersom det troligen är de som kan engelska sämst, borde det ju ändå vara de som tydligast märker främmande ord. Att så inte är fallet tyder på att engelskan helt enkelt inte har kommit in särskilt starkt inom de områden där dessa informanter verkar.


167


5 Äldre informanter mer positiva till likriktning

Ett annat intressant resultat fi nns i svaren på fråga 6, där informanter-na ombeds ange hur eniga eller oeniga de är om påståendet ”Det hade varit bäst om alla i världen hade engelska som modersmål”. Skillnader-na är visserligen små, men en viss tendens tyder på att det är de äldsta informanterna som är mest eniga med påståendet.

Jag kan inte låta bli att dra en parallell till fråga 7, där de äldsta informanterna visar sig vara mest negativa till en språklig variation i massmedierna. De anser att anställda på radio och tv helst borde tala ”högsvenska”. Många av de äldsta informanterna är säkert också dia-lekttalande och har svårt att uttrycka sig på standardsvenska. Är det då kanske så att dessa informanter, som i många fall säkert inte kan eng-elska, eventuellt kan se fördelar i att människan har ett språk som hon kan kommunicera otvunget på med så många som möjligt?

6 Domänförlust

Importordsprojektet startades till viss del på grund av att man på oli-ka håll i Norden började uppmärksamma domänförluster. Bland an-nat Renée Höglin säger i en rapport om bruket av engelska i Norden (2002:8) att de nordiska nationalspråken håller på att förlora fl era do-mäner till engelskan, i synnerhet inom högre utbildning och forsk-ning, och också inom företagsvärlden.

I opinionsundersökningen fanns också en fråga som mätte hur po-sitiva eller negativa nordborna är till att företag går över till engelska som företagsspråk. De informanter som jag har intervjuat för djupana-lysen (E2) som också besvarade bland annat dessa frågor, poängterade här det pragmatiska: har företaget internationella kontakter är det be-tydligt mer praktiskt att till exempel all skriftlig kommunikation redan från början är på engelska. (Nämnas bör att fl era av dem arbetar på företag med engelska som koncernspråk.) Resultaten av opinionsun-dersökningen visar att fi nlandssvenskarna i jämförelse med resten av Norden är något mera negativa till engelska som företagsspråk; det här gäller också i jämförelse med Sverige och fi nska Finland (se fi gur 8).

168

Leila Mattfolk

Detta resultat är förvånande; många fi nlandssvenskar arbetar ju i dag på ett annat språk än sitt modersmål, och borde inte vara främmande för tanken att ha engelska som företagsspråk. Å andra sidan kan det väl vara just deras erfarenhet av att inte kunna fungera på sitt modersmål i arbetslivet som gör att de ser en fara i att arbeta på ett språk som i princip är främmande för alla arbetstagare på företaget. Här kan man kanske också läsa in att fi nlandssvenskarna sätter ett värde på att an-vända svenska i stället för engelska i företagen om dessa har internor-diska kontakter.

Alla fi nlandssvenskar är dock inte lika negativa till att de fi nländska företagen har engelska som arbetsspråk – männen är mer positiva än kvinnorna (se fi gur 9), likaså hittar man en skillnad i om informanten har dator hemma eller inte – som framgår av fi gur 10 är de som har dator med Internetuppkoppling mera positiva till engelskan än de som inte har dator. Mest negativa är dock de som har dator men valt att inte koppla sin dator till nätet. Det här kan kanske delvis förklaras med att den gruppen som inte har dator hemma till större delen består av

Figur 8. Engelska som arbetsspråk

I en del företag i Finland har man gått över till engelska som arbetsspråk. Vad anser du om det, är du positiv eller negativ?

0

10

20

30

40

50

60

Sverige Svenskfinland Finland

PositivVarken positiv eller negativNegativ

169


Figur 9. Fördelning efter kön


0

10

20

30

40

50

60

70

man kvinna

Positiv

Varken positiv ellernegativNegativ

Figur 10. Fördelning efter datorinnehav

Har dator med Internet, e-post

Har dator utan Internet, e-post

Har inte dator hemma

0

10

20

30

40

50

60

70

Positiv Varken positiv eller negativ Negativ

170

Leila Mattfolk

0

10

20

30

40

50

60

70

Positiv Varken positiveller negativ

Negativ

Under 30 år30–44 år45–59 år60 år och äldre

kvinnor eller av äldre personer, som ju också är mer negativa än män-nen och de yngre informanterna till att man använder engelska som företagsspråk. Eventuellt kan man på basis av det här också sluta sig till att de informanter som valt att inte ha tillgång till Internet och e-post hemma representerar en viss livsstil, och att samma livsstil helt enkelt är negativ till engelska – åtminstone som företagsspråk.

Det talas numera mycket om domänförlust, och domänförlusterna är ett problem som vi måste ta på allvar. En orsak till det illustreras på ett bra sätt av fi gur 11.

Figur 11. Fördelning efter ålder


Över hälften av de informanter som är under 30 år tycker att engelska som företagsspråk är positivt, och skillnaden till de andra åldersgrup-perna är markant. Visserligen kan det vara en trend att de unga in-formanterna är av denna åsikt, men man måste ändå fråga sig hur vår företagsvärld kommer att se ut den dag dessa unga informanter leder företagen.

171


Litteratur

Höglin, Renée (2002). Engelska språket som hot och tillgång i Norden. Tema-Nord 2002:561. Köpenhamn: Nordiska ministerrådet.

Mattfolk, Leila (under utg.). Finlandssvenska attityder till modern språk-påverkan. (arbetsrubrik) I: Vikør, Lars S. (red.). Moderna importord i språka i Norden: opinionsundersökningen. (arbetsrubrik). Oslo: Novus.

Sandøy, Helge (2002). Moderne importord i Norden. Ei gransking av bruk, normer og språkholdningar. I: Språk i Norden 2002. Årsskrift for Nordisk Sprogråd og sprognævnene i Norden. S. 73–100.

Vikør, Lars S. (2003). Nordiske språkhaldningar. Presentasjon av ei meinigs-måling. I: Sandøy, Helge (red.). Med ”bil” i Norden i 100 år. Ordlaging og tilpassing av utanlandske ord. Oslo: Novus. S. 42–51.

172

Åsa Mickwitz

Åsa Mickwitz

SAFT OCH JUICE – SAMMA SMAK?

Synonymitet och semantisk överlappning

1 Inledning

Finns det svenska ord för karate, deadline eller juice? Vilka skulle det i så fall vara och motsvarar orden de utländska helt? Fungerar de i sam-ma kontext? Kan man hävda att de svenska och de utländska orden är varandras synonymer?

Jag kommer i denna artikel att diskutera importord i förhållande till deras eventuella ersättningsord, dvs. deras motsvarigheter på svens-ka. Jag vill framför allt undersöka i hur hög grad ersättningsordet och importordet överensstämmer med varandra betydelsemässigt.

Med importord menar jag ord som lånas in direkt från ett annat språk (t.ex. foodprocessor, e-mail). Ett ersättningsord är i sin tur skapat på grundval av traditionellt språkmaterial för att ersätta importordet (t.ex. matberedare i stället för foodprocessor, e-post i stället för e-mail). Ersättningsordet kan uppstå antingen spontant eller genom systema-tiskt språkriktighetsarbete.

Varför använder vi begreppet importord och inte lånord? Att låna någonting betyder vanligtvis att man ämnar returnera det, och det gör man sällan när det gäller främmande ord (Sandøy 2000:18–19). Ordet ”leff a” (bio; egentligen från ”lefvande bilder”) i fi nlandssvenskan har vi för all del fått tillbaka, åtminstone i talspråk, efter att vi först har lånat det till fi nskan. Men lånord är oftast mer än till låns, så det kan därför vara logiskt att kalla dem för importord.

173

Saft och juice – samma smak?

2 ”Delprojekt C” – ersättningsord i dagstidningar

Undersökningen om ersättningsord är en del (även kallad del C) av ett större nordiskt projekt med namnet Moderne importord i språka i Norden. Ei gransking av bruk, normer og språkholdningar som har till övergripande syfte att göra en jämförande översikt av hur importord integreras och etableras i de nordiska språken (Sandøy 2002). En pre-liminär översikt av importordsomfånget i tidningsmaterial (delpro-jekt A) har redan sammanställts och enligt den kommer största delen av importorden, 94 % i sverigesvenska och 91 % i fi nlandssvenska, från engelska. (Selbeck 2003.) Andelen engelska importord i de andra nordiska språken är ungefär densamma.

Materialet för A-projektet är följande dagstidningar: Dagens Nyhe-ter, Expressen, Göteborgs-Posten, Sundsvalls tidning, Hufvudstadsbladet och Vasabladet. Det handlar om sammanlagt 16 nummer, 8 från 1975 och 8 från 2000. Detta material skall också tas som grund för delpro-jekt C.

Syftet med del C är framför allt att kartlägga förekomsten av er-sättningsord i dagstidningar, i förhållande till deras utländska motsva-righeter, dvs. importorden. Min övergripande frågeställning är alltså i vilken mån ersättningsorden godtas och etableras i skrift, och om ersättningsordet och importordet kan existera parallellt. Intressant är också att se om ersättningsordet har ett annat stilvärde än importordet och på vilket sätt de i så fall fungerar i olika kontexter.

2.1 Metod – excerperingen av ersättningsorden

Det var inledningsvis tänkt att excerperingen av ersättningsorden skul-le ske manuellt. Det visade sig dock vara problematiskt att exerpera er-sättningsord eftersom de är svåra att hitta vid en vanlig genomläsning. Därför beslöt jag att använda mig av fi nlandssvenska och sverigesven-ska tidningskorpusar på nätet. Språkbanken1 innehåller bl.a. korpusar med svenska dagstidningar från 1965 till 2000, och är ett ovärderligt hjälpmedel. För fi nlandssvenskans del använder jag mig av dagstid-

1 http://spraakdata.gu.se/lb/konk/

174

Åsa Mickwitz

ningskorpusar i Tieteen tietotekniikan keskus2. Där fi nns bl.a. Huf-vudstadsbladet från 1998 och 1999, men tyvärr inget äldre material.

Ett annat problem var att kunna avgöra vad som kan defi nieras som ett ersättningsord. Jag beslöt därför att utgå från de importord som hittills har excerperats inom A-projektet, ca 700 ordtyper, och skapa en lista på svenska motsvarigheter för dem. Importorden med sina svenska motsvarigheter fungerar som ordpar, och genom att göra sökningar på båda orden kan jag undersöka skillnader t.ex. i förekomst och kontext.

För att jag ska kunna jämföra importordet med dess ersättningsord bör de i någon mån överensstämma betydelsemässigt med varandra. Därför har importorden kategoriserats enligt i vilken grad motsvarig-heterna fungerar som ett slags ersättande struktur. I tabell 1 nedan ges exempel på importord som kategoriserats enligt tre kriterier.

2 http://www.csc.fi /kielipankki/

Tabell 1. Indelning av importorden i tre kategorier beroende på vilken typ av svensk motsvarighet ordet har

Kategori 1Importord som saknar motsvarighet

Akrylmålninganalogandraseedadapartheidautopilotbakspoilerbikinibilstereobingoboccia bowlingbreak danceCalvados cannabiscapribyxa

Kategori 2Importord med äldre motsvarighet

Aerobic (gymping 1984; slangord för gymnastik 1887)apelsinjuice (saft)arbetstidsmodell (mönster, form, typ, metod, system)army boot (armékänga)attraktiv (tilldragande)boka (reservera)bokprojekt (arbetsuppgift, under-sökning)boom (uppsving)cancer (kräfta)chartra (hyra)comeback (återkomst)compatible (överensstämmande)

Kategori 3Importord med yngre motsvarig-het /ersättningsord

airbag (krockkudde)blinddate (blindträff)deadline (manusstopp, stopp-datum, dödlinje)display (bildskärm, teckenruta, sifferruta)DJ (skivpratare)e-mail (e-post)helpdesk (hjälpdisk, hjälpcentral, användarhjälp, kundtjänst)jackpot (storvinst)layout (grafisk utformning)live (direkt, dirketsänd)skateboard (rullbräda)

175


Importord utan motsvarighet har placerats i kategori 1. Kriteriet är att importordet kräver en beskrivning av fenomenet, det fi nns alltså inget adekvat svenskt ersättningsord.

Importorden med motsvarighet har delats upp i två kategorier (2 och 3) beroende på när den svenska motsvarigheten uppstått, vilket också i viss mån korrelerar med hur väl importordet och det svenska ordet överlappar varandra semantiskt. T.ex. airbag/krockkudde är sy-nonymer, främst p.g.a. att ersättningsordet har skapats efter att engel-skans airbag har importerats till svenskan, medan chartra har en myck-et snävare betydelse än hyra.

Jag har delat in orden i dessa kategorier för att komma åt de ordpar som motsvarar varandra semantiskt, eftersom jag vill undersöka före-komsten av ersättningsordet i förhållande till dess importerade mot-svarighet. Om importordet inte har någon svensk motsvarighet eller en motsvarighet som täcker importordet endast delvis, så orsakar det problem när det gäller sökningen. Om jag exempelvis gör sökningar på ordparet boom/uppsving, och får 4 belägg på boom och 100 på uppsving, så är det sannolikt enbart ett fåtal belägg av uppsving som förekommer i betydelsen boom.

Eftersom de ”riktiga” ersättningsorden skapats efter att importordet kommit in i svenskan, och så att säga är gjorda för att vara äkta syno-nymer med importordet, har jag antagit att ordpar med yngre svensk motsvarighet är semantiskt mer överlappande, dvs. mer synonyma, än andra ordpar. Detta kan rättfärdigas i och med att de nya ersättnings-orden inte hunnit etablera sig och binda specifi ka betydelser.

I det följande kommer jag att diskutera de olika kategorierna och gå närmare in på hur importorden och deras svenska motsvarigheter överlappar varandra semantiskt.

3 Importord som saknar motsvarighet

Den största orsaken till att man lånar in ord och uttryck från andra språk är behovet att fylla semantiska luckor i mottagarspråket (jfr Chrystal 1988). Det vill säga, importorden betecknar nya fenomen i svenskan; man importerar alltså fenomenet och beteckningen för det som en helhet. Om vi talar om engelska importord, så är det intressant

176

Åsa Mickwitz

att konstatera att de engelska ord som lånas in i svenska också är rela-tivt nya ord i engelska. Detta skall jag strax komma tillbaka till.

Ibland skapas det ersättningsord för denna typ av importord i svenskan, men ofta etableras importordet i (och anpassas till ) målsprå-ket. En del nordiska länder förhåller sig inte så positivt till importord, utan för en mycket puristisk språkpolitik. Utan att närmare föra en diskussion om purism, så kan det konstateras att språkmyndigheterna på Island förhåller sig mycket negativt till importord och skapar egna ord för i princip alla nya fenomen (se t.ex. Páll Kristinsson 2002:137), medan den allmänna åsikten bland danska språkvetare är att purismen i Danmark har varit ett fi asko (Hansen & Lund 1994:133). Sverige ligger någonstans mittemellan, vilket också har konstaterats i den pre-liminära översikten om omfånget av importord (Selback 2003).

Av de importord som hittills excerperats i A-projektet är största de-len sådana som saknar motsvarighet i svenskan. Dessa är ofta också ord som inte har fått en snävare betydelse efter att de lånats in (jämför till exempel ordet mail, som i svenskan enbart har betydelsen ’elektronisk post’), dvs. de har lånats in i exakt den betydelse de har i ”exportsprå-ket”.

En del av dessa har namnkaraktär, som t.ex. bikini, som kommer från franskans bikini efter ögruppen Bikini, där kärnvapenprov utför-des 1946. Det franska äppelbrännvinet Calvados är uppkallat efter det område i Normandie där det tillverkas och den lättrökta kotlettraden av gris kallad kassler (ty. ’Kasseler’) har bildats utgående från stadsnam-net Kassel (NEO).

Dessutom förekommer många ord som betecknar någon typ av kulturellt fenomen, t.ex. olika typer av danser; cha-cha-cha och break dance, eller sporter t.ex. karate (jap. ’tom hand’) och förstås maträt-ter såsom pizza och hamburgare. Både cha-cha-cha och break dance är fenomen som kommit in i svenskan relativt kort efter att de lanserats utomlands (jfr ovan). Cha-cha-cha lanserades på Cuba 1953 och kom också till USA och Europa på 1950-talet, medan den amerikanska dansen break dance, som växte fram i storstädernas gatukultur i början av 1970-talet, kom till Norden 1984 (Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal).

En del av importorden utan motsvarigheter är tekniska termer, som t.ex. TV, zoom, telefax, stereo osv. Dessa kom alla in i svenskan i slutet

177


på 1940-talet och mitten på 1950-talet. Det verkligt intressanta med dessa importord är naturligtvis varför

det inte har skapats ersättningsord för dem. Den diskussionen tänker jag dock inte gå in på här.

4 Importord med äldre motsvarighet

Begreppet importeras med fenomenet, för att det inte ska uppstå se-mantiska luckor i språket. Men det fi nns också andra orsaker att im-portera ord. Vissa delar av ordförrådet förnyas och kompletteras ge-nom att man tar in nya begrepp för gamla fenomen (Edlund & Hene 1992:70). En tredje orsak till import är att de främmande orden får en viss prestige i mottagarspråket (Graedler 1995:216). Importorden an-vänds i dessa fall parallellt med de svenska motsvarigheterna, även om det fi nns en stilistisk och kontextuell skillnad mellan orden. Det fi nns dock en rädsla för att de nya, prestigefyllda importorden skall tränga ut de inhemska omoderna motsvarigheterna. Men tack vare att orden fungerar i olika kontexter, på olika nivåer i språket, så tar importordet inte över (se diskussionen nedan om saft/juice).

En stor del av importorden i A-materialet är sådana som redan har en äldre svensk motsvarighet, men där ordparen inte fungerar som fullständiga synonymer. T.ex. boom (uppgång), comeback (återkomst), chartra (hyra), army boot (armékänga) och juice (saft). Orden boom, comeback och chartra kan påstås ha en mer specifi k semantisk betydel-se än sina svenska motsvarigheter (se också Graedler 1995:240). Co-meback används i betydelsen ’första (off entliga) framträdande efter en tids bortvaro av idrottsman, artist e.d’ (NEO) och har en modern och ”trendig” klang, medan ordet återkomst har en mycket vidare seman-tisk och stilistisk betydelse. Få talar troligen om ”Jesu comeback”.

Ett ordpar där orden fungerar som åtminstone semantiska syno-nymer utan att det svenska ordet är ett traditionellt ersättningsord är formgivning och design. Ordet formgivning fanns redan i svenskan när design lånades in, det noterades första gången 1876. Ordet design å an-dra sidan kom in från engelskan 1948, och härstammar ursprungligen från franskans desseing ’plan, mönster’; ur lat. designare ’utmärka’.

178

Åsa Mickwitz

Varför behöver man då ett ord till för samma fenomen, om orden inte används i separata kontexter? En orsak kan förstås vara det som nämns ovan; prestige och vilja att förnya ordförrådet. Det är trendigare att titulera sig designer än formgivare, och unga personer studerar hell-re design än formgivning. Design ligger så att säga i tiden.

Orden formgivning/design är relativt synonyma, dvs. det inhemska ordet har inte en allmännare och bredare betydelse än importordet. Skillnaden mellan orden är enbart stilistisk. I det följande ska jag dis-kutera ordparet saft/juice som fungerar något annorlunda.

4.1 Saft eller juice?

Ordparet saft/juice är intressant. Juice har kommit in i svenskan från engelska på 1950-talet, medan saft är ett högtyskt lån från 1500-talet. I en pilotundersökning frågade jag kolleger om de kunde byta ut juice mot saft, men de fl esta kunde inte det. Enligt SAOB och Nationalen-cyklopedins ordbok (NEO) beskrivs juice dock som ”saft av frukt som är färskpressad, outspädd och osockrad” medan saft oftast är en kokt, utspädd och sockrad dryck. Den rent semantiska skillnaden är alltså inte alldeles stor, även om man kan säga att saft har en bredare och mer allmän betydelse än juice.

Den stora skillnaden fi nns dock i användningen av ordet. Jag gjorde en sökning av ordparet i Språkbankens textkorpusar och kunde bland annat konstatera att ordet saft främst förekom i en ”familje- och barn-kontext”, medan juice förekom i en mer ”vuxen” kontext.

Ex. 1. Om hans mamma var hemma bjöd hon på saft och bullar.Ex. 2. Vi kan fråga mammorna och papporna om vi kan få saft och

kex att äta härinne, säger hon. Ex. 3. Starkölen har bytts ut mot juice.Ex. 4. [...] klockan nio och slår sig ner med en tidning och färskpressad

juice.

(Exemplen är tagna ur korpusen Press 98 som innehåller tid-ningarna Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Svenska Dag-bladet.)

179


Om man vill generalisera kan man säga att juice används i en urban, trendig och modern kontext medan saft dricks av barn i en landsbygds-miljö. Värt att notera är också att juice används i en kontext som har många lånord t.ex. Toppa med salladen. Blanda juice och rippla runt om. Toppa är en anpassning av det engelska ordet ”to top” (täcka) och ripp-la kommer på motsvarande sätt från engelskans ”to ripple” (stänka).

Orden juice och saft används således i två helt olika kontexter, man kan t.o.m. säga att de representerar olika livsstilar, vilket gör att saft inte kan fungera som ett ersättande begrepp för juice. Enligt Graedler (1995:239) fi nns det ofta stilskillnader mellan det engelska ordet och dess inhemska motsvarighet, där det inhemska ordet oftast är stilistiskt omarkerat, medan det engelska är mera talspråkligt och/eller lätt på-verkas av trender, samt är mycket mer prestigefyllt.

Man kan alltså säga att juice fyller en stilistisk lucka i svenskan, trots att orden saft/juice betydelsemässigt ligger nära varandra. Orden används alltså i olika kontexter, och det engelska ordet tränger därför inte ut det svenska.

Poängen här är att ordparet saft/juice inte är ett bra ordpar i en un-dersökning om ersättningsord, medan design/formgivning är det. Orsa-ken är att saft har en mycket bredare betydelse än juice. Man kan alltså inte välja att använda saft som ersättningsord för juice, eftersom ordet inte fungerar som ett ersättande begrepp. Det gör däremot formgiv-ning, trots att ordet inte skapats som ersättningsord i den traditionella bemärkelsen.

5 Importord med yngre motsvarighet

Helt synonyma ord är svårt att hitta, förutom i ordpar där det ena or-det är ett importord och det andra ett ersättningsord. Ersättningsor-den skapas uttryckligen som synonymer till importorden, oftast efter att importordet har kommit in i svenskan. Ett bra exempel är e-post och e-mail. Orden fungerar väl som ordpar för att göra sökningar i tid-ningstext. I Språkbanken hittar jag 215 belägg på e-post, medan enbart 34 belägg på e-mail (Press 98). Så orden fungerar parallellt, tydligen i samma kontexter och med exakt samma stilistiska och semantiska be-

180

Åsa Mickwitz

tydelse. Men någon skillnad i användning måste det väl fi nnas? Kan man påstå att orden är ”riktiga” synonymer?

Enligt en gallupundersökning (gjord inom importordsprojektet) föredrar språkbrukarna i Norden (förutom i Sverige och Danmark) or-det e-post framför e-mail. I Svenskfi nland föredrar 44 % e-post, med-an 33 % använder e-mail, för fi nskans del är det hela 71 % som före-drar e-post (sähköposti) (Vikør 2003:48). I och med att en person väljer att använda e-mail så ger han eller hon också uttryck för en ideologisk och politisk värdering. Detta gäller förstås också i skriftspråk. Här kan man således ändå konstatera något slags stilistisk skillnad, eller snarare en ideologisk sådan.

Som ovan konstaterades är importordet ofta det stilistiskt markera-de ordet, men man kunde kanske också tänka sig att orden är stilistiskt markerade beroende på vilket av dem som är vanligare? T.ex. är ordet manusstopp så ovanligt att den som använder det kan sägas ge uttryck för en stark puristisk hållning.

Detsamma gäller t.ex. ordparen webmaster/nätmästare och scanner/bildläsare. Frågan är naturligtvis varför ersättningsordet inte slagit ige-nom alls i dessa fall. Den svenska motsvarigheten är så ovanlig att man inte hittar mer än ett par belägg på den i tidningstext. Det gör det själv-klart svårt att undersöka kontext och förekomst.

De fl esta ordpar, i vilka ersättningsordet skapats uttryckligen för att ersätta importordet, fungerar rätt väl för en undersökning av den typ jag gör inom projektet Moderna importord i Norden, men det är intres-sant att konstatera att det fi nns skillnader också mellan de ord som bor-de fungera som ”riktiga” synonymer. Å andra sidan; att benämna något med ett ord är ju att kategorisera fenomenet i fråga. Det är därför lätt att förstå att olika ord rent kognitivt skapar olika begrepp.

181


6 Slutord

Jag har i denna artikel diskuterat synonymitet och semantisk överlapp-ning när det gäller importord och ersättningsord. Jag har försökt sam-manfatta några av de metodologiska problem jag brottas med i min doktorsavhandling, där jag bl.a. undersöker förekomsten av importord i förhållande till sina svenska motsvarigheter i tidningstext. Som jag konstaterat fungerar vissa ordpar inte lika väl i en sådan undersökning som andra. Undersökningen inom projektet är dock den första omfat-tande och samnordiska undersökningen som gjorts inom detta arbets-fält.

182

Åsa Mickwitz

Litteratur

Ari Páll Kristinsson (2002). Språk i fokus: Islandsk I: Språk i Norden 2002. Årsskrift för nordisk språkråd og sprognævnene i Norden.

Chrystal, Judith-Ann (1988). Engelskan i svensk dagspress. Skrifter utgivna av Svenska språknämnden 74. Stockholm: Esselte Studium.

Edlund, Lars-Erik & Hene, Birgitta (1992). Lånord i svenskan. Om språkförändringar i tid och rum. Höganäs: Wiken.

Graedler, Anne-Line (1995). Morphological, semantic and functional aspects of English lexical borrowings in Norwegian. Oslo: Universitetet i Oslo.

Hansen, Erik & Lund, Jørn (1994). Kulturens Gesandter. Fremmedordene i dansk. Köpenhamn: Munksgaard.

Sandøy, Helge (2002). Moderne importord i Norden. Ei gransking av bruk, normer og Språkholdningar. I: Språk i Norden 2002. Årsskrift för nordisk språkråd og sprognævnene i Norden. Köpenhamn.

Sandøy, Helge (2000). Lånte fj ører eller bunad? Om importord i norsk. Oslo: Cappelen.

Selback, Bente (2003). Omfanget av moderne importord i språka i Norden. Førebels rapport från delprosjekt A. Opublicerad rapport. Publiceras på Novus förlag 2003.

Vikør, Lars S. (2003). Nordiske språkhaldningar. Presentasjon av ei meiningsmåling. I: Sandøy, Helge (red.). Med ”bil” i Norden i 100 år. Ordlaging og tilpassing av utanlandske ord. Oslo: Novus. S. 42–51.

Ordböcker

NEO. Nationalencyklopedins ordbok. Nätversionen.Nyord i svenskan från 40-tal till 80-tal (2001). Svenska språknämnden. Norstedts.

Tredje upplagan.SAOB. Svenska Akademiens ordbok. Nätversionen.

183

Om ordinlärning: några observationer kring verb i finska gymnasisters inlärarsvenska

Veikko Muittari

OM ORDINLÄRNING: NÅGRA OBSERVATIONER KRING VERB I FINSKA GYMNASISTERS INLÄRARSVENSKA

Inledning

Jag skall presentera några observationer kring ordklassen verb i fi n-ska gymnasisters inlärarsvenska. Min nuvarande forskning anknyter till mina tidigare studier över modalitet i svenskan och fi nskan och modalverb i inlärarsvenskan. Den allmänna målsättningen med min undersökning är att klargöra hur fi nskspråkiga inlärare lär sig svenska verb under formella inlärningsförhållanden och hur denna del av ord-förrådet ser ut i olika skeden i deras inlärarsvenska. Då beaktas utom årskursen också inlärarnas färdighetsnivå.

Först skall jag kort presentera materialet. Därefter skall jag betrakta verbens andel av hela ordförrådet i olika skeden under gymnasiet. Se-dan skall jag redogöra för hur riktighetsgraden utvecklas i verbanvänd-ningen under gymnasietiden.

Materialet utgörs av en longitudinell uppsatskorpus från 1991–1994. Den innehåller 69 försökspersoner (8 uppsatser per inlärare), 552 uppsatser, 92 904 ord, 21 498 verbförekomster och 15 543 satser, av vilka 10 883 är huvudsatser och 4660 bisatser.

Uppsatserna har skrivits under gymnasiet och i studentprovet. Var-je försöksperson har sammanlagt skrivit 8 uppsatser. På grundval av skrivtidpunkten kan uppsatserna delas i fyra grupper: årskurs 1 (2 upp-satser), årskurs 2 (3 uppsatser), årskurs 3 (2 uppsatser) och student-uppsats. Tre erfarna svensklärare har läst uppsatserna och bedömt dem efter skalan god – medioker – svag. På grundval av lärarbedömningar-

184

Veikko Muittari

na kan försökspersonerna delas upp i tre färdighetsklasser. I undersök-ningen ingår 23 försökspersoner från varje färdighetsklass. Dessutom har tre infödda svenskar granskat uppsatserna, markerat felen och gett sina rättningsförslag.

Verbanvändning

Andelen verb av alla ord är 23,14 % i hela materialet. Den svenska Gymnasistsvenska-korpusen från 1970 används här som jämförelsema-terial. I den var verbens andel 18,85 %. I uppsatser med höga betyg var andelen mindre än i uppsatser med låga betyg (Hultman & Westman 1977:145). Undersökningar visar att verbens andel i olika brukstexter ligger kring 16 % (Westman 1974:89; Melander 1987:117; Nordman 1992:62; Muittari 1996:202 f.). Det är sannolikt att den höga andelen av verb i inlärarsvenskan beror på inlärarspråkets reducerade karaktär (Muittari 1996:202). I fi gur 1 visas andelen verb av alla ord efter års-kurs i de tre färdighetsgrupperna.

Verbens andel stiger från årskurs 1 till studentuppsatsen med 2–3 procentenheter i varje färdighetsgrupp. Höjningen är statistiskt sett mycket signifi kant (svag: χ2=21,0, p=0,000, med: χ2=16,9, p=0,001, god: χ2=17,8, p=0,000). Man skulle kunna vänta sig att verbens andel blir lägre med tiden när språkfärdigheten blir bättre. Så förhåller det sig dock inte här. Hur skulle man kunna förklara denna åtminstone till synes motstridiga utveckling? En möjlighet skulle vara att påstå att inlärarnas språkfärdighet utvecklar sig negativt, men en sådan förkla-ring är dock knappast trolig. Här påverkar sannolikt fl era åtminstone delvis motsatta faktorer. För det första tenderar verbens andel att vara mindre i grupper med bättre språkfärdighet. Det syns här så att den goda gruppen har genomgående lägre andelar än den medelmåttiga och den medelmåttiga gruppen lägre än den svaga. Skillnaden mellan svaga och goda respektive svaga och mediokra är statistiskt signifi kant (svag–god, 23,60 % – 22,60 %, χ2=8,9, p=0,018; med–svag, 23,29 % – 22,60 %, χ2=4,2, p=0,040).

En faktor som kanske påverkar att andelen verb mot förväntan väx-er med tiden åtminstone i de två lägsta färdighetsgrupperna är föränd-ringar i fördelningen mellan fi nita och infi nita former, närmare sagt

185


tillväxten av de infi nita formernas andel. Detta illustreras i fi gur 2.Andelen infi nita former stiger ända till studentuppsatsen där det

sker en liten minskning i varje färdighetsgrupp (svag: χ2=20,5, p=0,000,

Figur 1. Andelen verb av alla ord efter årskurs

21,6 21,4 20,823,7 23,7 23,324,3 23,8 23,0

25,1 24,322,9

0,0

5,0

10,0

15,0

20,0

25,0

30,0

svag med god

åk1 åk2 åk3 st

%

Figur 2. Andelen infinita verbformer av alla verb

23,0

17,9

23,426,3 27,5

31,129,9 30,133,3

25,4 26,5

31,8

0,0

5,0

10,0

15,0

20,0

25,0

30,0

35,0

svag med god

åk1 åk2 åk3 st

%

186

Veikko Muittari

med: χ2=64,6, p=0,000, god: χ2=44,1, p=0,000). Det här innebär också större användning av hjälpverb, både temporala och modala. Andelen hjälpverb växer då från ca 17 % till 20–22 %. Den här utvecklingen förklarar åtminstone en del av den växande verbfrekvensen. Resultatet är att ordförrådet trots allt blir mångsidigare.

Den genomsnittliga satslängden varierar inte mycket mellan års-kurserna. Den rör sig mellan 5,8 och 6,1 ord per sats (åk1: 6,002, åk2: 5,939, åk3: 6,119 och st: 5,786). I Gymnasistsvenska var satserna läng-re, i genomsnitt 7,83 ord (Hultman & Westman 1977:189). Andelen bisatser växer mycket signifi kant i alla färdighetsgrupperna från 21–23 % till ca 30 % från årskurs 1 till studentuppsatsen (svag: χ2=60,8, p=0,000, med: χ2=62,1, p=0,000, god: χ2=52,5, p=0,000) I Gymna-sistsvenska var andelen bisatser avsevärt större, i genomsnitt 44,18 % (Hultman & Westman 1977:190). Den oförändrade satslängden och den växande andelen bisatser förklarar också för sin del varför verbens totala andel inte krymper utan blir större.

Felutveckling

I det följande betraktas riktighetsgraden i verbanvändningen i förhål-lande till årskurs och bedömd färdighetsgrad. Årsgrupperna är fyra: årskurs 1, 2, 3 och studentuppsats; betygsgrupperna är tre: goda, medi-okra och svaga.

I fi gur 3 visas riktighetsgraden i verbanvändningen i färdighets-grupperna och i årskurserna.

Det framgår av fi guren att riktighetsgraden är högst hos de goda i alla årskurser (rätt 6998 st., fel 562 st.). Därefter följer de mediokra och de svaga, t.ex. i åk 1: 75,8 – 84,4 – 91,9 % (rätt 6071 st., fel 903 st. resp. rätt 5545 st., fel 1419 st.). Det här är ett statistiskt signifi kant och förväntat resultat inom alla årskurser (åk1: χ2=124,3, p=0,000, åk2: χ2=205,8, p=0,000, åk3: χ2=113,5, p=0,000, st: χ2=85,5, p =0,000).

Utvecklingen i färdighetsgrupperna kan också betraktas över tid. Då stiger riktighetsgraden på ett klart sätt i alla de tre färdighetsgrup-perna under de fyra tidsperioderna: hos de svaga från 76 % till dryga 83 %, hos de mediokra från dryga 84 % till 87 % och hos de goda från

187


92 % till 95 %. Resultaten är statistiskt signifi kanta (svag: χ2=24,4, p=0,000, med: χ2=32,9, p=0,000, god: χ2=10,7, p=0,013). Det förhål-ler sig dock så att de svaga aldrig når de mediokras och de godas startni-vå under gymnasiet. Detsamma gäller också de mediokra i förhållande till de goda. Riktighetsgraden är klart bäst i studentuppsatsen, troligen på grund av dess provkaraktär. Om man inte beaktar studentuppsatsen så sker egentligen ingen utveckling i verbens riktighetsgrad i den goda gruppen. Här syns det tydligt att riktighetsgraden är en central bedöm-ningsgrund i uppsatserna.

Vi kan titta litet närmare på verbfelen i materialet så att även de olika strukturnivåerna i verbanvändningen beaktas. Man kan betrakta riktighetsgraden inom två strukturområden: ortografi sk-morfologisk-syntaktisk nivå (OMSY) och semantisk nivå (SE). Ortografi ska fel är felskrivningar av olika typ. Till morfologiska fel räknas felaktiga böj-ningsformer och också användningen av infi nita former i stället för fi nita former. Det bör noteras att bara en del av verbsyntaxen är med: här räknas bara sådana morfosyntaktiska fel där skribenten har förenat

Figur 3. Riktighetsgrad i nivågrupperna och färdighetsgrupperna

75,8

84,4

91,9

78,9

85,9

92,2

81,4

88,6

92,5

83,2

91,5

95,0

70,0

75,0

80,0

85,0

90,0

95,0

100,0

svag med god

åk1 åk2 åk3 st

%

188

Veikko Muittari

två fi nita verb eller begått ett fel vid infi nitivmärket att. I fi gur 4 visas riktighetsgraden på OMSY-nivån.

Hos de svaga och mediokra sker en mycket klar höjning av riktig-hetsgrad inom verbens ortografi , morfologi och syntax. Hos de goda är höjningen tämligen liten. Det beror på att de redan befi nner sig på en nivå där de behärskar verbmorfologin och basverbsyntaxen rätt bra. Statistiskt sett är höjningen dock mycket signifi kant i alla färdig-hetsklasserna (svag: χ2=39,9, p=0,000, med: χ2=28,1, p=0,000, god: χ2=17,5, p=0,001).

Bland de semantiska felen är det fråga om en felaktig betydelse el-ler felaktig tidssyftning. I fi gur 5 illustreras utvecklingen på den seman-tiska nivån.

Inom verbsemantiken är höjningen av riktighetsgrad tämligen li-ten åtminstone hos de svaga och de goda. Bara hos de mediokra är den statistiskt signifi kant (χ2=15,9, p=0,001).

Riktighetsgraden stiger tydligast på det ortografi ska, morfologiska och syntaktiska området i alla färdighetsgrupperna. På det semantiska området är utvecklingen däremot inte så tydlig. Detta är egentligen

Figur 4. Utveckling av riktighetsgrad på ortografisk-morfologisk-syntaktisk nivå

86,6

92,1

96,9

90,2

94,596,6

92,1

94,8

97,8

93,9

97,198,8

80,0

85,0

90,0

95,0

100,0

svag med god

åk1 åk2 åk3 st

%

189


naturligt. Verbets ortografi , morfologi och i detta fall också dess syntax är mer grundläggande kategorier än verbets betydelse och användning. Det är uppenbarligen lättare att behärska de förra än de senare. Även mycket avancerade språkanvändare begår betydelse- och användnings-fel.

I det följande ges exempel på typiska morfologisk-syntaktiska fel:

(1) a. Och på sommar jag spela boboll och tennis och åka min motor-cykla (ly02_1).

b. Jag har reste till tyskland (ly01_1). c. Därför måste jag använder cykeln i stället för bilen. När jämförar

vi bil med cykel kan vi hittar många goda sidor använda cykel (ly01_2).

Särskilt i den svaga gruppen används infi nita former i stället för fi nita (jfr [1a]). Detta är naturligtvis ett exempel på förenkling i inlärarsprå-ket. Den första konjugationen övergeneraliseras, t.ex. i (1c). En över-raskande ofta förekommande typ är att två fi nita verbformer förenas,

Figur 5. Utveckling av riktighetsgrad på semantisk nivå

88,3

91,5

94,9

88,8

91,5

95,8

89,7

93,794,8

89,1

94,7

96,7

80,0

85,0

90,0

95,0

100,0

svag med god

åk1 åk2 åk3 st

%

190

Veikko Muittari

t.ex. i (1b) och (1c). Så sker ofta vid infi nitiver efter modala hjälpverb som borde, kan, måste, skall och skulle.

Man kan upptäcka åtminstone följande utvecklingstendenser i gymnasisters verbanvändning. Andelen verb stiger sannolikt delvis på grund av att andelen infi nita former och andelen korta bisatser växer. Andelen verb är dock lägre hos de goda än hos de övriga. Riktighets-graden stiger i alla betygsgrupper, vilket är ett förväntat resultat. Orto-grafi ska, morfologiska och vissa syntaktiska fel minskar tämligen mar-kant. Den semantiska riktighetsgraden stiger inte så kraftigt som den morfosyntaktiska riktighetsgraden.

191


Litteratur

Hultman, Tor G. & Westman, Margareta (1977). Gymnasistsvenska. Lund: LiberLäromedel.

Melander, Björn (1987). Något om populärvetenskapliga texter och populär-vetenskapligt språk. I: Gunnarsson, Britt-Louise (red.). Facktext. (Ord och Stil 18.) Malmö: Liber. S. 104–124.

Muittari, Veikko (1996). Kvantitativ analys av verb i infödda talares och fi n-ska inlärares svenska. I: Ivars, Ann-Marie & Londen, Anne-Marie & Nyholm, Leif & Saari, Mirja & Tandefelt, Marika (utg.). Svenskans beskrivning 21. Lund: Lund University Press. S. 201–207.

Nordman, Marianne (1992). Svenskt fackspråk. Lund: Studentlitteratur.Westman, Margareta (1974). Bruksprosa. Lund: LiberLäromedel.

192

Marianne Nordman

Marianne Nordman

DIALEKTALA CITAT I KOMMUNTIDNINGEN ByaNytt

1 Bakgrund och syfte

I varje kommunikation sker det ofta också en språklig anpassning, dvs. ett delvis styrt val mellan olika språkliga beteenden hos de kontrahen-ter som deltar. Anpassningen kan vara medveten eller omedveten och sker på olika plan t.ex. i fråga om språk, varianter inom ett språk, ord och sätt att framföra budskapet. (Trampe 1990:102 f.)

Avsikten med normal kommunikation är att sändare och mottagare förstår varandra. Därför anpassar sändaren sig till mottagaren och hans kunskaper, både språkliga och innehållsmässiga. Det är språksociolo-giskt intressant att följa hur sändaren väljer en viss kod inom sin reper-toar och hur han t.ex. byter kod under pågående sändning. (Trampe 1990:108 ff .) Sändaren väljer ”att konvergera eller divergera uppåt eller nedåt” i förhållande till mottaga rens språk. Konvergens nedåt betyder att sändaren vill samarbeta med mottagaren men den konvergensen kopplas också samman med bl.a. en strävan till en lättsammare sam-varo. (Trampe 1990:110.)

När man fl yktigt ser på kommuntidningen ByaNytt slås man av de frekventa citaten i tidningstexterna. Bland dessa citat förekommer ock-så en hel del dialektala ord och uttryck. Som läsare fäster man sig vid citatens frekvens och kommer naturligt att fundera över citatens exis-tens och över vilken roll de spelar i kommunikationen mellan skribent och läsare. Med funderingarna om språklig anpassning i bakgrunden är det därför intressant att studera användningen av de dialektala cita-ten i tidningen.

193

Dialektala citat i kommuntidningen ByaNytt

Min avsikt är att granska vad de dialektala citaten rent språkligt består av och hur de hanteras i texten, bl.a. om och hur skribenten befrämjar förstå el sen också hos den läsare som inte är invigd i den dialektala koden. Dialektala citat förekommer ju inte normalt i dags-tidningar. Jag antar alltså att de dialek tala citaten i ByaNytt är uttryck för en strävan hos sändaren att konver ge ra med tidningens mottagar-grupp för att stärka känslan av samhörighet och närhet. Samtidigt kan citaten ge texten ett drag av trovärdighet och autentici tet där de inter-vjuades eget språkbruk får spela med i kommunikationen (jfr Hultén 2001:43).

2 Citat

I sin undersökning av fi nlandssvenskt tidningsspråk diskuterar Lilje-strand (1985:10) orsaker till att en journalist ibland väljer uttrycks-sätt som avviker från det väntade. Även om hans resonemang gäller fi nlandssvenska i allmän het kan hans argument i huvudsak också ut-sträckas till mer regionalt begrän sa de drag som de dialektala i min stu-die. Liljestrand listar fyra olika orsaker till språkliga avvikelser. Det val-da och avvikande uttrycket kan vara etablerat i journalistens region eller det kan anknyta till ”ett regionalt eller situations bundet uttrycks-sätt”, i vilket Liljestrand också inkluderar fackjargong. Uttrycket kan för det tredje också väljas därför att det känns stilistiskt slående eller upplevs som personligt. Den fj ärde orsaken som Liljestrand nämner är att journalisten själv känt en språklig osäkerhet och kanske inte ome-delbart lyckats fånga det etablerade uttrycket. Alla fyra orsakerna kan ha relevans när det gäller dialektala citat i det tidningsmaterial som jag studerat. I bl.a. lokal tid ningar händer det alltså att journalisten använ-der ord och former som hör till ett regionalt språkbruk, kanske för att suggerera eller för att ge texten lokalfärg (Liljestrand 1993:42). Det-ta kan ske med hjälp av citatord eller t.o.m. genom längre citat som sprängs in i texten.

Som citatord brukar man betrakta tillfälligt använda ord och ut-tryck som lånats in ur främmande språk men också ur dialekter. Orden eller uttrycken upp träder tillfälligt i texten och utmärks ofta med speci-ella typografi ska tecken (t.ex. kursiv, anföringstecken, citattecken, för-

194

Marianne Nordman

kortningen s.k.). (Dahlstedt 1971:13.) Svenska skrivregler (2000:171 f.) rekommenderar att citat tecken används endast när man introducerar ett nytt ord eller ett citatlån och anser att man i övrigt skall vara åter-hållsam med citattecknen. Det är alltså inte att rekommendera att en skribent väljer ett citatord bara därför att han inte bemödat sig om att tänka ut ett passande ord i stället. I mitt material an vänds citatorden inte bara vid en första introduktion i texten. Därför måste man utgå från att funktionen hos dem är en annan än den normala vid citatord.

I mitt material har jag excerperat endast sådana dialektala citatord och -uttryck som omges av citattecken. Med dialektala citat avses här också repliker där ett dialektalt skrivsätt används liksom även fraser med dialektalt skrivsätt, helt eller delvis genomfört. Den största an-delen av de dialektala citaten utgörs av enskilda ord. Eftersom också andra citat än de dialektala ingår i texterna har det varit nödvändigt att dra en gräns mellan dialektala ord och uttryck och allmänspråkliga. Som dialektala har jag uppfattat sådana där formen eller stavsättet av-viker från det allmänspråkliga. Gränsdragningen har i allmänhet inte varit svår, men i ett par fall kan man diskutera om orden är entydigt dialektala eller endast fi nlandssvenska eller vardagliga.

3 Material

Som material för min undersökning har jag ett antal nummer av kom-muntidningen ByaNytt. Det första numret av Korsholmstidningen ByaNytt utkom i februari 1983. Tidningen är obunden och såldes först endast i lösnummer men kan nu också fås som prenumeration. Tidningsprojektet som sådant var nytt i landet och väckte en hel del uppmärksamhet. År 1986 startades en systertidning (KustNytt) inom området Malax–Korsnäs och 1988 förenades de båda tidningarna un-der samma ägare. Tidningshuset övergick till sin tredje ägare 1999 men är fortfarande ett familjeägt bolag precis som vid starten. (Bäck 2002:16.)

Innehållet i ByaNytt är människonära och tar upp företagsamhet och händelser i närområdet. Artiklarna är ofta tidlösa och tidningen aktuell inte bara för stunden. Vissa inslag har funnits med kontinuer-

195


ligt redan sedan ett tidigt skede som t.ex. Korsholms kommuns infor-mationssida, Födelsedags presen ten, Vi i ettan, Grattis och Välkommen (med fotografi er på mammor och deras nyfödda). (Bäck 2002:16.) I dag har Tidningshuset som ger ut bl.a. ByaNytt en chefredaktör som samtidigt är redaktionell medarbetare. Utöver henne består redaktio-nen av ytterligare fyra medlemmar och en del teknisk personal. Tid-ningen utkommer med 10 nummer per år och har en upplaga på 4000 exemplar.

Materialet för min undersökning utgörs av 15 nummer av ByaNytt. Det första numret är 10/2000 och det sista 10/2002. Undersöknings-perioden sträcker sig alltså över två år, även om samtliga nummer un-der perioden inte tas med. Urvalet är helt slumpartat och beror på vad som råkat fi nnas till hands när undersökningen började.

I de 15 studerade numren ingår sammanlagt 693 ord eller uttryck som place rats inom citattecken, vilket innebär 46,2 ord eller uttryck per tidning. Av dessa har jag valt att studera de dialektala citaten när-mare och får då ett mate rial som består av 196 exempel eller i genom-snitt 13 exempel per tidning.

De dialektala citaten i ByaNytt används i mitt material speciellt av tre skriben ter. I hela materialet har åtta skribenter någon gång använt dialektala citat. Dessutom fi nns några citat i ett par rubriker på första-sidan och i ett par osignerade notiser inne i tidningen. Inställningen på ByaNytt till dialektcitat är klart accepterande även om tillvägagångssät-ten inte uttryckligen diskute rats på redaktionen (Bäck 2003).

Chefredaktören är genomgående den fl itigaste användaren av dia-lektala citat, 44 citat på 21 artiklar. Men citaten per artikel är för hen-nes del inte många. En av journalisterna kommer däremot upp till 72 dialektala citat på 15 artiklar och en annan till 46 citat på 10 artik-lar. Hos båda dessa skribenter fi nns det vissa reportage som innehål-ler verkligt många dialektala citat, dvs. 33, 16, 16 och 14 per artikel. Samtliga dessa reportage har en speciell lokal förankring och redogör för lokala verksamheter, för jaktens och fi skets historia, för sedvänjor i samband med fastlagsfi randet, för potatisupptagning och för vedan-skaff ning och vedhantering.

Vanligen förekommer de dialektala citaten i reportagetexter, men också kolumner om sådant som hänt i gången tid tar på ett naturligt

196

Marianne Nordman

sätt in de dialektala inslagen. Även chefredaktörens ledare innehåller enstaka dialektala citat.

4 Citatens frekvens och utformning

De dialektala citaten i ByaNytt har utgående från formella och gram-matiska aspekter indelats i grupper. En grovindelning sker i repliker, fraser och enskilda ord. De enskilda orden grupperas sedan ytterligare utgående från ordklasstillhörighet. Tabell 1 visar förekomsterna inom grupperna replik, fras och enstaka ord samt inom undergrupperna till kategorin ord.

Som replik har kategoriserats uttalanden som består av åtminstone en hel sats. Samtliga repliker förekommer i reportagetexter i tidningen och fördelar sig på 10 olika texter. I två texter förekommer hela fyra dialektala repliker. Ex.

Tabell 1. Dialektala citat i ByaNytt. Värdena ges i absoluta tal och i procent av alla dialektala citat. Siffran inom parentes anger antalet olika förekomster

Typ Totalt antal (Olika förekomster) Procent av alla dialektala citat

Replik 20 (20) 10,2Fras 11 (11) 5,6Ord 165 (113) 84,2 Substantiv 119 (76) 60,7 Egennamn 26 (20) 13,3 Verb 14 (12) 7,1 Adjektiv 4 (3) 2,0 Adverb 2 (2) 1,0

Totalt 196 (144) 100,0

197


He ska skaff as ved så no fi nns e allti naonting ti show åpå me. (10/2000:18.)Man veit aldri. Vi ji ju int 40 än [...] men vi ji ju gälin [...] (7/2002:15.)

I replikerna antyds det dialektala uttalet framför allt med kortformer av ord (no, allti, aldri, int), med utskrivna diftonger (naonting, veit) och med dialektala ord (e, ji, gälin). Ett iögonenfallande skrivsätt fi nns i show åpå me där skribenten förvånande nog använder ett engelskt ord för att ange det dialektala uttalet.

Fraserna är endast 11 till antalet. Som fraser har här kategoriserats uttryck som består av fl era ord men som ändå inte bildar fullständiga satser. Många fraser är korta som sakta mak, till byss och hamna i språ-ket. Men ibland möter också fraser som mytji skrik för lite ull. En speci-ell typ av fraser dyker upp i en diskussion om namn på folk från olika byar: Miekkabovan med näverskovan och Voitbyggan med våt ryggan.

Den största gruppen av dialektala citat utgörs av enskilda ord, hela 84,2 % av samtliga dialektala citat. I den gruppen står substantiven för den avgjort största andelen. Substantiv och egennamn sammanräkna-de står för 145 förekomster eller 73,9 % av citaten. Den höga andelen substantiv är i sig inte förvånande. Rüke-Dravina (1969:48) t.ex. no-terar att de fl esta inlånade ord i snart sagt alla språk är substantiv. De därnäst vanligaste är verb. I min kategorisering har jag valt att ur den traditionella ordklassen substantiv bryta ut egennamn (jfr Svenska Aka-demiens grammatik 2, 1999:9), eftersom dessa i mitt material utgör en ganska stor och på sitt sätt speciell grupp.

Det mest frekventa substantivet är leidon med 5 förekomster. Frek-vensen förvånar inte. Ordet är talande och ibland svårt att ersätta med en lika uttrycksfull allmänspråklig motsvarighet. Behovet att uttrycka en nyans eller en skiftning får ofta sändaren att välja ett citatord (Rüke-Dravina 1969:50). De därnäst mest frekventa substantiven förekom-mer 4 gånger var och då vanligen i samma reportage. Sådana substantiv är ståorvarve, rusin och vedapino. Substantiv med konkret referent är i absolut majoritet. Bland de få abstrakta kan nämnas ilakheitär, tjugon-dasknut, fettisdaajin och sjå.

198

Marianne Nordman

De dialektala citatorden hör samman med semantiska fält som mat (päronkamsan, pärongröjtin, päronplutt, hetvägg, kamsan), växter (stopääror, småpääror, kamspääror, kurvelan, rusin), trä (vedaträ, bak-an, splitor, törrved, kaff eträ), utrymmen (föuse, framkammaren, hand-lin, vedalidre), verktyg och redskap (bydjanask, meitdon, fi cklampsbrän-nare). Också substantiv som hör samman med speciella verksamheter fi nns med som t.ex. ståorvarve, stögovarve, lillvarve (i samband med fastlagstisdags fi rande), gålvstandarmarschjin (i samband med bröllop), fårskallase, pärontagase och vedaklyvase. Flera av de semantiska fälten är sådana som också i andra sammanhang har varit mottagliga för inlå-ning (jfr Rüke-Dravina 1969:46).

Bland egennamnen har gårdsnamnet Dållos hela 4 förekomster. I övrigt före kommer personnamn (ÖjasAina, Beijas-Verner), andra gårds-namn (Noordes, Måsakaalos) och terrängnamn (Penoback, Gåsgrånn, Såånde, Kaandros back). Katten Nasarin ryms också med.

Den näst vanligaste ordklassen bland de enskilda orden är verben precis som det brukar vara fallet också i diskussioner om andra lånord (jfr Liljestrand 1985:31). Av verben är det endast pina (= stapla ved) som har fl er förekomster än en. Bland de 14 verbförekomsterna kan nämnas pajsta, paja, trilla i vägen (= gå i vägen för) och knapra å på. Adjektiven är få och av dem förekommer tassli 2 gånger, båda i samma artikel. Adverben åter är bara två till antalet.

De enskilda citatorden är starkt knutna till det specifi ka samman-hang som beskrivs i respektive reportage. Därför är de ofta engångsord och om de före kommer fl er gånger sker detta i ett och samma repor-tage. Endast 5 ord förekommer i fl era texter. Dessa är leidon, föuse, sjå, jånor och bysbo. I stället för föuse hade man utan svårighet kunnat an-vända det allmänspråkliga fähus och bysbo motsvaras av allmänspråk-ligt bybo. Även om motsvarigheter fi nns har skribenterna alltså med-vetet valt de dialektala citatorden. En motivering kan vara en vilja att skapa en gemenskapskänsla och en närhet till mottagaren (jfr Trampe 1990:110). Detta är också tidningens generella policy (Bäck 2003).

199


5 Ortografi

När dialektala citat återges i skriven text måste skribenten träff a orto-grafi ska val bl.a. när det gäller hur han vill återge det dialektala uttalet och hur nära detta han vill hålla sig. Valet styrs också av hur konse-kvent skribenten vill vara i sin återgivning. Harling-Kranck (1998:11) konstaterar att det inte fi nns något etablerat eller accepterat tillväga-gångssätt för hur dialekt skall återges i skrift. Hon påpekar att man inte kan få texterna perfekta och helt kon sekventa, eftersom olika talare va-rierar sitt tal också i fråga om graden av dialekt. Den dialektskrift som fi nns i citaten i ByaNytt kan sägas ha ett allmän kommunikativt syfte och frågan är då hur detaljtroget dialekten bör återges. Det gäller för sändaren att välja en funktionell väg mellan exakt åter giv ning och kra-vet på förståelighet. (Se resonemangen i Wiik & Östman 1983:183, 187.) I princip strävar man i ByaNytt att skriva dialektorden så som de sägs, men eftersom både de intervjuade och skribenterna kan ha olika dialekter, ingriper man inte från redaktionens sida i skrivsätten utan accepte rar att ordformerna varierar (Bäck 2003). Så skrivs t.ex. ha lei-don i ett sammanhang men ha leido i ett annat.

I ByaNytt har skribenterna vanligen använt sig av dialektal återgiv-ning vid sje-ljud, tje-ljud, diftonger, långa och korta vokalljud. Ibland har de också beaktat kortstavighet. Dessutom används dialektala ord-former. Men skriben terna är sällan konsekventa i sitt genomförande. Så skrivs t.ex. sje-ljudet på fyra olika sätt: marschjin, sjå, skäriborna (beträff ande skäri- som förled se dis kussion i Nikula 1991:175 f.), och show (= syssla med). I fråga om tje-ljudet är skribenterna konsekventa och väljer att teckna detta med tj som i tjibikun, kokfi stjin, Mitjelsmess, mytji och stjourbåo. Det naturliga vore att både sje-ljudet och tje-ljudet återgavs konsekvent texten igenom, men en så dan konsekvens är inte förverkligad ens i t.ex. Nygrens Byyrallor, som gene rellt fått mycken ros för dialektåtergivningen. (Jfr Wiik & Östman 1983:207, 211.)

Diftonger skrivs ofta ut som i föuse, pajsta, veit, naonting, stjourbåo, pärongröjtin, juoltomt och krakastiengre. I show har diftongen markerats med ett engelskt skrivsätt. Stor skrivs både ståor i ståorvarve och sto i stopäärona. Orden förekommer i olika artiklar och man kan utgå från att intervju objektet eller skribenten haft olika dialektuttal. Men när

200

Marianne Nordman

man i samma reportage skriver både meitdon och metdon är det i ett av fallen fråga om lapsus.

Vokallängd borde i princip utmärkas, gärna med dubbelskrivning (Wiik & Östman 1983:207). I ByaNytt tecknas långt vokalljud ibland med dubbel vokal som i fäälan, småpäärona, laa me, naa så när, jeer, föödd, vaari, laag. (Jfr Loman 1980:133 om Nygrens Byyrallor och be-aktande av växlingar i vokal längd där.) Men i många av de dialektala citaten förverkligas dubbel skrivningen inte som i sjå, vedalidre, sidon, sakta mak, byin och jånor. Kortstavighet fi nns berättigat i måsan, pi-nona, nidona, bakan, kuna och håsa.

I ett par fall skrivs ä-ljudet med ä som i ilakheitär och kombär men inte i maager där det också hade varit befogat. Å-ljudet skrivs med å som i gålvstandarmarschjin, tållar, Gåsgrånn men med o i kombär, poj-kan, klotta. (Jfr om Nygrens Byyrallor i Wiik & Östman 1983:211.)

I de dialektala replikerna och i fraserna ingår dialektala ord som he/e (= det), ti (= att), åpå (= på), na (= något), ji/jir (= är), vann (= var), tu (= du), yvi (= över). Också bortfall av slutbokstav, som i och för sig är ett typiskt talspråks drag, förekommer i citaten om än inte alltid kon-sekevent: allti, aldri, me, kuna, pojk, va, laag.

Dialektförfattare som producerar längre texter på ren dialekt följer ofta en fonologisk princip när de återger dialekten (Wiik & Östman 1983:192 f.). Också i citaten i mitt material fi nns det som synes en strävan till detta även om genomförandet inte alltid blivit helt konse-kvent.

6 Förklaringar

Till sin policy vill ByaNytt vara en människonära tidning. De dialektala citaten spelar en roll i detta sammanhang. I dem kan den dialektkun-niga läsaren känna igen sig själv och sin närmiljö och känna en gemen-skap med den som intervjuas i tidningen och det som skildras där (jfr Trampe 1990:108 ff .; Hultén 2001:43). Men en del av dialektcitaten utgörs av termer i anknyt ning till gamla sysselsättningar och av ord som kanske inte mera ingår i var mans vokabulär. I stället för att skapa närhet fi nns det alltså också en risk för att dialektcitaten stöter läsaren

201


ifrån sig och gör texten svårtillgänglig. ByaNytts medarbetare visar en lyhördhet för den problematiken.

Det allmänna tillvägagångssättet i tidningen är att replikcitat och frascitat inte förklaras närmare i texten. Likaså fi nns det en del citatord som ses som genomskinliga i sitt sammanhang och som därför inte be-höver någon närmare förklaring. Sådana är t.ex. gambäpenga, skäribor-na, måsan (= mossen) och handlin. Detta är den vanligaste lösningen i ByaNytt.

Då skribenten använder någon form av explicit förklaring sker det-ta med hjälp av en defi nition, en regelrätt förklaring eller en synonym. Också text sam man hanget där ordet ingår kan explicit ge läsaren förkla-rande ledtrådar, och i några fall får en bild åskådliggöra ordet.

Det vanligaste sättet att ge läsaren förståelse är att defi niera ordet. Detta sker i ett tiotal fall i materialet som i:

pinnatjur = ”En ung tjur med bara ett horn åt var sida.” (8/2001:10.)

bertmej = ”ett gammalt fi skaruttryck, när sommaren började lida mot sitt slut och tärnorna fl yttar, sökte också vi oss i land för fi ske hemifrån.” (10/2001:8.) Ord-bok över Finlands svenska folkmål (1982–2000) tar upp ordet bärtmejnatten från Björköby. Ordet står för bertelsmässnatten, dvs. natten före den 24 au-gusti.

kurvelan = ”en sort [potatis] som var blå i skalet” (8/2002:5.)törrved = ”är uppspjälkt trä från talltoppar, som innehåller

ren terpentin och brinner direkt.” (9/2002:12.)splitona = ”Det är tunna fl isor av ett vedträ.” (9/2002:12.)

Ibland nöjer man sig med en enklare och kortare förklaring eller en antyd ning. Ståorvarve t.ex. beskrivs som det som ”från början var: vargskall och vargjakt” (1/2002:14) och hetvägg ”betyder att man häl-ler varm mjölk på bullarna” (1/2002:14). Vanligen ges det dialektala ordet först och förkla ring en följer efter som i exemplen ovan, men det motsatta tillvägagångssättet påträff as också. Så berättas t.ex. att bar-nen efter storvarvet och lillvarvet i ett sista varv sprang ”in genom

202

Marianne Nordman

alla gårdar”. Efter förklaringen ges det dialektala citat ordet stögovarve (1/2002:14).

Sammanhanget där ordet används stöder läsaren i hans förståelse. I en beskrivning av hösttecken berättar skribenten också om hur man sätter upp snöriskor längs vägarna (8/2001:2). I en annan berättas det om en man som bygger en grillkåta av bakan som blivit över från brä-derna han sågat (9/2001:16). När det pajstas köttbitar är det lätt att förstå att stekning är på gång (9/2001:17). Verbet sättna som används i ”Man lät mjölet stå och ’sättna’ i vattnet tills det blev som en kaka på botten” (8/2002:5) får sin förklaring av sitt textsammanhang.

I några fall ger skribenten en synonym till det dialektala citatordet. Det allmän språkliga ordet ges ofta först och det dialektala följer efter som när korkar (på fi sknät) kallas tållar (8/2001:11) eller när man åker till julottan ”med häst och släde eller ’tjubikun’” (10/2001:25). I sam-ma artikel används tjibiku senare som enda ord i uttrycket ”till julot-tan med häst och ’tjibiku’”. Fastlagstisdagen följs i texten av den dialek-tala varianten fettisdaajin (1/2002:14). Men förklaringsvärdet är svagt då det dialektala citatet gålvstanda rmarschjin följs bara av ett ortogra-fi skt förtydligande golvstånda r marschen inom parentes (3/2001:6). Si-tuationen är mer speciell då det dia lek tala törrved ges en regelrätt de-fi nition i texten och sedan följs av den dialektala synonymen kaff eträ (9/2002:12). Detta är det enda fall i materialet där skribenten arbetar med dialektala synonymer.

I några fall förklaras de dialektala citaten genom fotografi er. Bild-texten använ der dialektordet men ger samtidigt någon annan ledtråd. Bydjanask t.ex. fi nns avbildad på ett fotografi där bildtexten innehåller förklaringen ”där fi sk tillbehören förvarades” (8/2001:10). Också pära-brä fi nns avfotograferat och bildtexten ger sammanhanget notfi ske och berättar att pärabrä fi nns i ändan av en s.k. basnot (8/2001:11).

De dialektala citat där defi nitioner och förklaringar saknas är många, men van ligen är de så genomskinliga i sig eller i sammanhang-et att ett förtydligan de inte är nödvändigt. Det kan man emellertid inte påstå om gåmmos (= gudmors) och inte heller om jånor som har fl er förekomster i texten. Ordbok över Finlands svenska folkmål (1982—2000) konstaterar att substantivet jåna är allmänt i Österbotten och ordboken redovisar uppteckningar bl.a. från Replot och Björköby där

203


några av ByaNytts reportage har gjorts. Jåna betyder bl.a. ’individuella egenheter, vanor’ och ’seder, föreställningar, skrock’. Ordet har av allt att döma anknytning till fi nskans juoni.

Skribenterna i ByaNytt får själva bedöma behovet av förklaringar (Bäck 2003), men de kan ändå sägas ha tillämpat en klar samarbets-princip vid hante ringen av de dialektala citaten. Mottagaren får den information som sändaren förväntar sig att han behöver utan att detta sker mångordigt och komplicerat (jfr Trampe 1990:99). Metoderna att förklara är motiverade och är i stort sett desamma som de som används inom terminologiskt arbete (se t.ex. Laurén 1992:48 ff .).

7 Slutord

Dialektala citat i tidningstext är inte legio. Därför fäster man sig som läsare vid citaten i kommuntidningen ByaNytt. När skribenterna i Bya-Nytt använder dialektala citat sker det som vi sett mest i form av en-staka ord som fi nns smidigt inplacerade i texten. Liksom hos lånord i allmänhet är dominansen för substantiv iögonenfallande. Ibland sätts dialektcitaten i de intervjuades mun, men ofta känns de som naturliga inslag i reporterns egen vokabulär.

Då citaten växer ut till hela repliker är det alltid intervjuobjekten som ge ne rerar dem. Skribenten låter replikerna följa dialektens form och skapar på så sätt en känsla av autenticitet i texten och i relationen till motivet. Samtidigt håller han genom sitt kodval kanalen öppen till mottagarna. Den poten tiella läsaren har ju i första hand en anknytning till de sociala samman hang som tid ningstexterna berör. Men det fi nns också hos sändaren en vilja att bereda väg och bredda mottagargrup-pen. Den viljan möter i en omtanke om oinvigda mot tagares möjlig-heter att innefattas i kretsen. Sändaren defi nie rar och för klarar sina dia-lektala citatord där sammanhangen i övrigt kommer till korta.

De dialektala citaten i ByaNytt försvarar sin plats som kryddor i den lokala anrättningen, i synnerhet som skribenten oftast lyckas balansera tillsatserna på ett smakfullt och vederhäftigt sätt.

204

Marianne Nordman

Litteratur

Undersökningsmaterial

ByaNytt 10/2000, 1–4/2001, 8–10/2001, 1–2/2002, 4/2002, 7–10/2002.

Övriga källor

Bäck, Lisbeth (2002). Människonära och lokal! I: ByaNytt 1/2002.Bäck, Lisbeth (2003). Telefonsamtal med Marianne Nordman 27.1.2003.Dahlstedt, Karl-Hampus (1971). Vad är främmande ord? I: Dahlstedt, Karl-

Hampus & Bergman, Gösta & Ståhle, Carl Ivar. Främmande ord i svenskan. Andra upplagan. Stockholm: Läromedelsförlagen. S. 1–31.

Harling-Kranck, Gunilla (1998). Från Pyttis till Nedervetil. Tjugonio prov på dialekter i Nyland, Åboland, Åland och Österbotten. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland.

Hultén, Britt (2001). Massmedieteoretiska mönster i journalistiken. (Svensk sakprosa 34.) Lund: Institutionen för nordiska språk vid Lunds universitet.

Laurén, Christer (1992). Defi nition och andra sätt att förklara begrepp. I: Terminologiläran och dess relationer till andra områden. (Nordterm 4.) Stockholm: Nordterm. S. 43–51.

Liljestrand, Birger (1985). Juttu och sammetsfarmare. Notiser om fi nlandssvenskt tidningsspråk. (Nordsvenska 1.) Umeå: Institutionen för nordiska språk vid Umeå universitet.

Liljestrand, Birger (1993). Språk i text. Lund: Studentlitteratur.Loman, Bengt (1980). Högspråk och lågspråk i fi nlandssvensk prosadikt-

ning. I: Språken i vårt språk. Stockholm: Bokförlaget PAN/Norstedts. S. 119–139.

Nikula, Kristina (1991). Finlandssvenskan och dialekterna. I: Stilistik och fi nlands svenska. (Nordsvenska 3.) Umeå: Institutionen för nordiska språk vid Umeå universitet. S. 169–181.

Ordbok över Finlands svenska folkmål (1982–2000). Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland.

Rüke-Dravina, Velta (1969). Språk i kontakt. Stockholm: Bokförlaget Aldus/Bonniers.

Svenska Akademiens grammatik 2 (1999). Stockholm: Svenska Akademien.Svenska skrivregler (2000). Andra upplagan. Stockholm: Liber.Trampe, Peter af (1990). Språkbrukaren och orden. Lund: Studentlitteratur.Wiik, Barbro & Östman, Jan-Ola (1983). Skriftspråk och identitet. I: Struk-

tur och variation. Åbo: Åbo Akademi. S. 181–216.

205

Språkverktyg för blivande språkexperter

Nina Pilke

SPRÅKVERKTYG FÖR BLIVANDE SPRÅKEXPERTER

1 Inledning

Datorskribenten har via ordbehandlaren tillgång till olika stöd för granskning och bearbetning. De vanligaste språkfunktionerna är av-stavningshjälp, stavningskontroll, autokorrektion, kontroll av teck-en och stil, grammatikkontroll och läsbarhetsanalyser (se Josephson 1999).

I min artikel diskuterar jag två programs – Words och Svefi x – för-måga att upptäcka och kommentera fel och brister i svenska texter skrivna av en grupp studerande vid Vasa universitet. Avsikten med stu-dien är att undersöka hurudant stöd dels ett vanligt ordbehandlings-program (Word), dels ett speciellt hjälpmedel för språkgranskningen av svenska texter (Svefi x) kan ge en blivande språkexpert.

2 Material

Materialet i min undersökning består av 18 texter skrivna av 9 stu-derande (fi nska som modersmål) i en s.k. dialoggrupp (se t.ex. Pil-ke 2003a; Haagensen 2002). Texterna är skrivna under höstterminen 2002. Texterna kan karakteriseras som fria texter, eftersom studeran-dena själva har fått välja vilket innehåll deras texter har, endast läng-den har varit fastslagen till 1–2 sidor maskinskriven text. Dels är det fråga om en besöksrapport (föreläsning på Arbetarinstitutet i Vasa), dels en reserapport (Ikea i Esbo). Hela materialet omfattar 6136 ord. Den studerande som har presterat mest text i de två rapporterna har skrivit 870 ord medan den som skrivit minst har producerat 428 ord. I genomsnitt har de nio studerandena producerat ca 700 ord i de två

206

Nina Pilke

Av tabell 1 framgår att drygt hälften (52 %) av de sammanlagt 447 manuella anmärkningarna berör syntaxen. En närmare studie av de syntaktiska felen visar att studerandena oftast har haft problem med a) species, b) ordföljd och c) prepositioner. Näst mest fel har stude-randena gjort i rättskrivning och interpunktion (24 % av de manuella korrigeringarna). I denna kategori är det oftast fråga om tryck- eller slarvfel. De stilistiska felen utgör den tredje största felkategorin med en andel på 16 % av alla anmärkningar. I fråga om stil berör markering-arna oftast ordvalet i texterna. I den fj ärde felkategorin (9 % av felen) ordlära & morfologi är genusfel den vanligaste feltypen i det under-sökta materialet.

rapporterna. De inlämnade texterna är maskinskrivna men studeran-dena har inte använt språkkontroll som hjälpmedel när de har skrivit sina texter.

I den manuella genomgången av materialet har jag först rättat tex-terna och därefter grupperat felen och bristerna i fyra kategorier. Som syntaktiska fel har jag räknat fel som berör ordföljd, genitiv, species, pronomen, användningen av det formella subjektet det, tempusfor-mer, prepositioner, användningen av infi nitivmärket att och adjekti-vens komparation. Kategorin ordlära & morfologi innehåller genusfel (en — ett), böjningsfel, och felaktiga förkortningar. I den tredje kate-gorin berör felen rättskrivning och interpunktion och i den sista katego-rin har jag placerat olika stilistiska fel (ordval, fraser).

Tabell 1. Noterade fel vid manuell genomgång av texterna

Ord Markeringar Syntax Ordlära & Rättskrivning & Stil(428–870) morfologi interpunktion

6136 447 230 40 105 72

207


I följande fas av undersökningen har jag undersökt vad de två pro-grammen hittar och vilka slags instruktioner de ger skribenten. Jäm-förelsen mellan Word och Svefi x bygger på en tidigare undersökning där jag granskat hur språkkontrollen i Word klarar av att upptäcka och kommentera fel och brister i det ifrågavarande materialet. Resultaten av den tidigare undersökningen har jag presenterat vid Vakki-sympo-siet i Vasa i februari 2003 och studien har publicerats i konferensvolym (se Pilke 2003b). Inom ramen för denna artikel kan jag endast kort hänvisa till de tidigare resultaten.

3 Word

När språkkontrollen i Word upptäcker någonting i en text markeras ett ord/uttryck/en längre fras eller ett stycke i texten med grön eller röd färg och skribenten uppmärksammas på fyra olika sätt: 1) programmet ger inga stavningsförslag, 2) programmet påpekar ett ev. fel utan att ge förslag till ändring, 3) programmet ger korrigeringsförslag eller 4) pro-grammet ger korrigeringsförslag och information om t.ex. genuskong-ruens i svenskan i en skild inforuta som öppnas. Av tabell 2 framgår antalet meddelanden i materialet och hur ofta de fyra olika funktio-nerna aktiverades i undersökningen.

Tabell 2 visar att Word påpekar någonting i texterna 186 gånger vilket är en betydligt lägre siff ra jämfört med den mänskliga kontrollen med nästan 450 anmärkningar (jfr tabell 1).

Tabell 2. Words meddelanden om fel i de undersökta texterna

Meddelanden Ej förslag Påpekande Förslag Förslag + info

S:a 186 71 8 67 40

208

Nina Pilke

4 Svefix

Svefi x 1.0 med fi nlandismkontroll har utvecklats av språkteknologiföre-taget Lingsoft Ab i samarbete med Forskningscentralen för de inhem-ska språken. I den handbok som följer med programmet sägs det att Svefi x är ”avsett som ett hjälpmedel vid språkgranskningen av svens-ka, speciellt fi nlandssvenska texter”. Svefi x sägs ha två syften – ett all-mänsvenskt (bli av med små språkfel) och ett fi nlandssvenskt (göra en uppmärksam på drag som förekommer i fi nlandssvenskan). Eftersom Svefi x till skillnad från den allmänna kontrollen i Word är utvecklat speciellt med tanke på svenska språket kan man förvänta sig att pro-grammet klarar av att analysera texterna i mitt material bättre än Word. Detta tycks stämma när man jämför antalet meddelanden som de två programmen ger (se tabellerna 2 och 3).

Till skillnad från Word nöjer sig Svefi x aldrig med att enbart påpeka något i texterna (typ: ”Meningen tycks inte innehålla ett verb”) utan programmet ger alltid åtminstone en inforuta där fenomenet förklaras ytterligare. I fråga om inforutorna upptäckte jag ett problem, nämli-gen att de lämnas öppna och alltid borde stängas manuellt innan man fortsätter med kontrollen. Om datoranvändaren inte är medveten om denna funktion kan han lätt missuppfatta de anvisningar som ges.

Svefi x påpekar något i texterna 207 gånger – också en jämförelsevis låg siff ra jämfört med den mänskliga kontrollens. Av tabellerna 2 och 3 framgår att Svefi x ser ut att ge betydligt fl era korrigeringsförslag med eller utan inforuta jämfört med Word. Drygt 80 % av meddelandena i Svefi x är kombinerade med förslag medan motsvarande andel i Word är 58 %.

Tabell 3. Svefix meddelanden om fel i de undersökta texterna

Meddelanden Ej förslag Förslag Förslag + info

S:a 207 41 67 97

209


5 Jämförelser mellan Word och Svefix

Falska alarm

Enligt Domeij (1999:33) är det missvisande att tala om språkkontroll eftersom granskningstekniken bara sätter vissa misstänkta brister i fo-kus för skribentens uppmärksamhet. Programmet gör en fragmenta-risk och ytlig, ibland även opålitlig kontroll. Heltäckande kontroll och alla ändringsbeslut måste skribenten göra själv. (Domej 1999.)

I Handboken för Svefi x tar man upp programmets begränsningar i ett särskilt kapitel. Man påpekar uttryckligen att den automatiska kontrollen Svefi x inte klarar av att göra en global kontroll av texten och dess olika delar. I stället koncentrerar sig programmet på lokala formfel. (Svefi x 1.0.; se även Carlsson & Grönroos 2000 samt Reuter 2002.) Alla automatiska kontrollverktyg ger s.k. falska alarm dvs. mar-kerar något som är rätt som fel.

Det visar sig att 42 % av de upptäckter som Word har gjort i min studie ser ut att vara falska alarm. De falska alarmen beror oftast på att programmet inte känner till alla fi nska namn eller ortnamn på svenska i Finland. Därför uppmärksammas t.ex. Laihela, Parkano och Veera (med ändringsförslaget Vera). Programmet fäster sig också vid uttryck som stordior och vasabor.

Av de meddelanden som Svefi x ger är 23 % falska alarm i fråga om det undersökta materialet. En orsak till att andelen falska alarm är lägre i Svefi x än i Word är att Svefi x klarar av de fl esta ortnamnen på svens-ka i Finland. I fråga om namn tycks det fi nnas litet inkonsekvens. Av förnamnen får t.ex. Veera en markering medan Tiina släpps igenom. Namn som t.ex. Mechnikov, Klemetsö och Häggman får en markering i både Word och Svefi x. Svefi x reagerar inte på ord som stordior, vasa-bor och Brändöbro som Word men drar nog rött streck under vöråbo. I övrigt berör de falska alarmen satser som inte tycks innehålla något verb (Då mindes jag att jag måste hinna till bussen. Bussen till Ikea.), av-brytningar av typ guv. (guvernör) och parentestecken inne i en mening. Meningar utan verb är som man påpekar i Handboken för Svefi x ”i de allra fl esta fall grammatiskt klanderfria”. Av denna orsak är det möjligt att avaktivera dessa kontrollkategorier om man så vill. I en rapport an-

210

Nina Pilke

vänder skribenten tecknet :( i sin text vilket gör att programmen kom-menterar både mellanrum före skiljetecken och antalet parentestecken i meningen. S.k. smileys (se t.ex. Nordman 2001; Holopainen 2000) ingår således av allt att döma ännu inte i vare sig Words eller Svefi x re-pertoar.

Syntax

Man påstår att det inte är datorernas starka sida att upptäcka struktu-rella brister i texterna. Grammatikkontroll kräver någon form av gram-matisk beskrivning av den text som ska kontrolleras: uppgifter om vil-ka ordklasser orden tillhör, hur de böjs och helst också vilken funktion de har i satsen. Avancerade program har en inbyggd grammatik som gör att hela satser och satsdelar kan analyseras men resultatet blir sällan helt tillfredsställande. Språkets fl ertydighet är alltför stor och konstruk-tionsmöjligheterna alltför många och därför är simuleringen av mänsk-lig förståelse ofullkomlig.

Word klarar av att påpeka vissa ordföljdsfel (1a), speciesfel (1b) och kongruensfel (1c). (Se exempel 1a–c.) I samband med felen öppnas en inforuta som ger mera information om just denna fråga i svenskan.

Ex. 1a) ...eftersom det har nu gått 150 år...> det nu har gått...

(T3/1)b) Jussi blev alkoholiserad och hans självkänslan var...> själv-

känsla (T9/1)c) Namnet var inte heller klar. > klart (T1/1)

Ett stort problem med den automatiska kontrollen i Word är att den inte är konsekvent i felsökningen. I mitt material hittar programmet t.ex. den felaktiga formen efter det possessiva pronomenet hans (se b i exempel 1) en gång men missar samma sak i samma text litet senare (hans livet, Jussis självkänslan). Samma inkonsekvens gäller även ord-följd och kongruens då t.ex. felaktig placering av inte i en bisats eller felaktig numeruskongruens (ex. staden var så tätbyggda) inte alltid får kommentarer.

211


Kontrollen i Svefi x är pålitligare i fråga om bestämd form hos sub-stantiv då den hittar alla felaktiga bestämda former efter genitiv i tex-terna. Samma gäller placering av adverb i bisatser. I samband med de textavsnitt som fi nns i exempel 2 ber Svefi x skribenten kontrollera pla-ceringen av inte (2a) och också (2b) samt ger rådet att placera dessa före bisatsens fi nita verb. I fråga om ordföljd hittar Svefi x enligt Handboken felaktig placering av adverb och negerat led i bisatser samt inkorrekt ledföljd i frågande bisatser.

Ex. 2a) ...och också de som var inte intresserade av opera... (T1/2)b) ...som skulle också komma med... (T2/9)

Felaktig böjning av verb kommenteras både i Word och i Svefi x i vis-sa fall med korrigeringsalternativ (inredar > inreder). Det som pro-grammen inte klarar av är när verb (här: ligga) har böjts enligt fel böj-ningsmönster (hurdant liv som lade bakom). Svefi x är alert i fråga om meningar som saknar verb. Även om denna funktion ganska ofta ger falska alarm kan den i vissa fall också hjälpa skribenten att hitta felak-tigt böjda verb i texten:

Ex. 3a) På denna dag höldes första mötet (T1/7)b) Alla vad vana vid gamla namnet Vasa (T1/7)

Bland de alternativ som både Word och Svefi x ger för höldes i 3a fi nns inte hölls och ordet vad (3b) får av naturliga skäl inte skilda kommen-tarer av vare sig Word eller Svefi x. Men Svefi x påpekar i båda fallen att meningen tycks sakna ett verb vilket torde kunna leda till att skriben-ten kontrollerar verbböjningen själv.

Ordlära

Genusfel fi nns i alla texter i materialet. Båda programmen ser ut att hitta felaktiga kombinationer av obestämd artikel + substantiv (4a) samt ord som i singularis har böjts enligt fel genus (4b):

212

Nina Pilke

Ex. 4a) ...var nästan en begrepp... (T1/1)b) Teman var mycket populärt och salet... (T4/1)

I det första fallet i exempel 4 ber båda programmen skribenten att kontrollera ordformen en samt ger exempel på genuskongruens. I det andra fallet får skribenten 13 olika ord att välja på varav det tredje från slutet är salen. Men även här fi nns det luckor eftersom programmen inte kan ta hänsyn till helheter. I exempel 4 t.ex. borde även det första ordet teman i 4b ändras till formen temat eftersom det i texten är fråga om ett enda tema (Vasa brand). Programmen har av allt att döma tol-kat formen teman som pluralis. Men därmed borde även formen popu-lärt få en kommentar vilket dock inte är fallet. Svefi x är i övrigt bättre på att hitta fel på numeruskongruens jämfört med Word. Svefi x kom-menterar bl.a. fall som den andra försöken med korrigeringsförslaget de andra försöken. Även några oriktiga pluralformer uppmärksammas av bara Svefi x (...väntade ett tjugotal ivriga studeranden > studerande).

Rättskrivning & interpunktion

Allra bäst ser språkkontrollen ut att fungera i fråga om rättskrivning. Även denna funktion förutsätter dock att skribenten är på sin vakt. Dels måste man kunna välja rätt bland de alternativ som programmen i de fl esta fallen ger (5a–b), dels vara medveten om att programmet inte hittar allt p.g.a. att de felaktigt använda orden fi nns i programmets ordlista (5c–d, se även 3b):

Ex. 5a) tycte > tyckte, tyste, tycke (T1/1)b) svenskaspråkiga > svenskspråkiga (T6/1)c) Jag var så tröt att...(T2/2)d) ...de behövde ett tag över huvudet. (T4/1)

Funktionen med olika möjliga alternativ ser ut att vara något mera ut-vecklad i Svefi x än i Word. Ordet klik t.ex. får i Word kommentaren inga stavningsförslag medan Svefi x ger hela 13 olika alternativ bland

213


vilka man hittar även det rätta ordet för detta sammanhang, nämligen klick.

Varken Word eller Svefi x klarar av att kommentera interpunktion utöver punkter efter siff ra samt för många eller för få mellanslag. I de undersökta texterna är det i det första fallet oftast fråga om ett felaktigt sätt att ange datum på svenska:

Ex. 6a) Vasa stad brann den 3. augusti 1852. (T1/1)b) ...till exempel den 2. juni var... (T1/1)c) Den 24. September 2002 berättade... (T5/1)

De kommentarer som Word ger är i samband med 6a): ”Kontrollera om den 3. augusti 1852 är ett datum. I så fall bör det helst skrivas en-ligt följande mönster: 30/1 2001. (Formaten 30.1.2001 och 2001–01–30 är också korrekta, men bör undvikas).” Därtill öppnas en inforuta med rubriken Felaktigt siff eruttryck och programmet ger frasen den 3 augusti 1852. De två övriga fallen i exempel 6 kommenteras inte på samma sätt även om de handlar om samma sak. I 6b tolkar Word tvåan som ordningstal och ber skribenten använda ändelse istället för punkt. Samtidigt öppnas inforutan Felaktigt uttryck för ordningstal. I 6c mar-kerar programmet Den 24., påpekar att meningen inte tycks ha något verb och ger mera information i inforutan Inget verb. I både 6a och 6b ber Svefi x skribenten till skillnad från Word att kontrollera om talet i 3. augusti är ett ordningstal samt informerar om att man i svensk-an använder ändelse, inte punkt. Både i inforutan som öppnas samt i korrigeringsförslaget hittar man det rätta sättet att uttrycka datum på svenska. För 6c ger Svefi x kommentaren att månadernas namn skrivs med liten bokstav men förbiser här av någon anledning användningen av punkt. Det är positivt att de felaktiga datumen uppmärksammas på något sätt men de varierande kommentarerna förutsätter att skribenten kan tolka informationen på rätt sätt.

Svefi x förefaller granska dubbla mellanslag och antalet parentes-tecken mera omsorgsfullt än Word. Dessa funktioner resulterar ibland i falska alarm eller felaktiga korrigeringsförslag. Känsliga punkter är t.ex. listor som innehåller parentes och som avskiljts från den övriga texten samt ord och siff ror som skrivits ihop (580kor > 580:or).

214

Nina Pilke

Stil

Word kommenterar stil endast en gång när en av skribenterna använder verbet måtte i sin text. Word ber skribenten beakta ordformen måtte eftersom ”den i vanlig text kan kännas ålderdomlig eller främmande” och öppnar samtidigt en ruta med rubriken Ålderdomliga ord. Efter-som studeranden i sin text beskriver ett brev som vasaborna skrev till senaten 1853 betraktar jag användningen av måtte som befogad.

Vid sidan av en bättre grammatikkontroll är Svefi x absolut starkas-te sida jämfört med Word en relativt avancerad stilkontroll. Enligt For-telius (2003:7) är fi nlandismkontrollen i Svefi x ”omfattande och visar på ett gediget avvägningsarbete”. Mina erfarenheter bekräftar detta.

I alla texter i mitt material har studerandena använt namnet Arbis när de skriver om besöket på Arbetarinstitutet i Vasa. Svefi x ger föl-jande kommentarer:

”Arbis” är en vardaglig form av ”arbetarinstitut”. ”Arbetarinstitut” motsvaras i Sverige närmast av ”kommunal vuxenutbildning”, ”komvux”. Förklara gärna ordet vid behov med t.ex. ”kommunal vuxenskola med brett sortiment av kurser och föreläsningar”.

Finlandism: vardagligt eller dialektalt uttryck

Många fi nlandismer är sådana som används huvudsakligen i var-dagligt talspråk och utpräglat vardagliga texter. I sådana sam-manhang kan det vara naturligt att använda klart lokala eller regionala uttryck. Den här kategorin omfattar ord och uttryck som ”haska” (”slösa”), ”kiva” (”kul”, ”bra”, ”trevlig”), ”klotta” (”slaska”, ”kladda”), ”krabbis” (”baksmälla”), ”kudda” (”ko”, ”kossa”), ”ta på näsan” (”ta illa upp”), ”roskis” (”soppåse”, ”sop-tunna”, ”papperskorg”), ”tassig” (”fånig” m.m.) och ”gå på tup-pen” (”gå på toa”) – alltså en hel del vardagsord av olika ursprung och stilvärde, från slang och dialekt till allmänt talspråkliga ord och uttryck.

Ord och uttryck som dessa kan alltså användas i de sammanhang där de hör hemma. Däremot bör de inte användas i stilistiskt neutrala texter eller i mer formellt tal.

215


Även om Arbis i de undersökta texterna är ett helt gångbart uttryck är det bra om studerandena blir uppmärksammade på att de har använt en vardaglig form som inte är användbar i alla slags texter. Exempel på andra s.k. fi nlandismer som programmet har hittat och kommenterat fi nns i exempel 7:

Ex. 7a) Före vi stannade i Tammerfors... (T2/2)b) Det tog inte länge... (T1/7)c) Lite efter Tammerfors höll vi en paus... (T1/7)d) åldringar

I samband med meningen i 7a ger Svefi x kommentaren att skribenten borde observera att före bara används som preposition medan innan (jakande huvudsats) och förrän (nekande huvudsats) används som bi-satsinledare. Uttrycket ta länge i 7b betraktar Svefi x som en oriktig fi n-landism och råder skribenten att skriva ta lång tid eller dröja länge istäl-let. Samma gäller för hålla paus i 7c där Svefi x rättar med ta paus eller ha paus. Användningen av åldringar (7d) får en kommentar att ordet sällan används i rikssvenskan där man i stället skriver äldre (person, människa), gamla eller pensionär.

Utöver fi nlandismer kommenterar Svefi x även ord som kan ge ett talspråkligt eller vardagligt intryck i skriven text. Bl.a. stan, va och dom markeras och sägs vara allmänna i talspråket men ännu inte godkända i skrift.

6 Jämförelse av mänsklig bedömare – Word – Svefix

En intressant fråga i detta sammanhang är om den mänskliga kontrol-lanten och datorn eventuellt har fäst uppmärksamhet vid samma saker i studerandenas texter. Svaret är delvis ja och delvis nej.

För att få en uppfattning om sådana drag i texterna som både jag och de två programmen har rättat har jag studerat närmare en av de studerandes texter. Jag har infört 68 markeringar i texterna medan båda programmen nöjer sig med 25 påpekanden.

Fem av Words kommentarer är enligt min bedömning falska alarm. Alla fem berör namn (Korsholm, Bell-Lancaster, Nykarleby, Lohrman

216

Nina Pilke

och Klemetsö) och det ges inga stavningsförslag. Svefi x känner däremot till både Korsholm och Nykarleby. Word ger således 20 och Svefi x 22 enligt min bedömning relevanta kommentarer i fråga om detta delma-terial.

En jämförelse mellan mina 68 och de två datorprogrammens mar-keringar visar att korrigeringarna överensstämmer i 14 (Word) / 16 (Svefi x) fall. I Kohut och Gormans (1995) studie av amerikanska språkverktyg kunde programmen hitta nära hälften av de eftersökta korrekturfel som mänskliga bedömare hittade. I min undersökning är resultatet betydligt sämre, drygt 20 %.

Av de sammanlagt 38 syntaktiska felen hittar både Word och Svefi x tre stycken. Programmet kommenterar bestämd form efter detta (*det-ta beslutet) samt adverbialets placering i två bisatser (*...att staden skulle fortfarande.../ *... att historia har aldrig varit...). Det som programmen inte klarar av är bl.a. determinativ konstruktion, bli + yrkesbeteckning (*bli en advokat) ordföljden i en huvudsats efter en bisats, indirekta frå-gesatser som förutsätter som samt prepositioner.

I fråga om ordlära fungerar Word tillfredsställande då det hittar sex av elva markeringar. Fyra av de sammanlagt sex genusfelen (sitt plats, långt tid) och båda böjningsfelen (korg, språkerna) kommenteras. Det som minskar förtroendet är att formerna den andra försöken, en arbets-rum missas medan hovrättet och min favoritämne hittas. Svefi x hittar åtta av de sammanlagt elva markeringarna (inklusive alla genusfel). Det som Svefi x missar här är adjektivkomparationen (stora delen > största delen) samt ett löst sammansatt verb.

Resultaten av jämförelsen tycks bekräfta antagandet att språkkon-trollen fungerar allra bäst i fråga om rättskrivning. Fem av mina åtta anmärkningar får kommentarer av programmen. Nästan alla tryckfel hittas (kalade, bran, invänarna, vat), men av någon orsak missar tekni-ken ordet on som skribenten använt i stället för prepositionen om. Da-torkontrollen förbiser även felaktig användning av kommatecken samt nationalbeteckning som skrivits med stor bokstav (Rysk). Datum som skrivits med punkt (den 28. december) får en kommentar som handlar om felaktigt uttryck för ordningstal (se även ovan).

Stilistiska frågor får inga kommentarer av Word i dessa två texter även om det enligt min tolkning fi nns nästan lika många stilistiska fel, 11 stycken, som sådana som berör ordlära. De stilistiska bristerna i de

217


undersökta texterna berör ordval (t.ex. ledning – regering, lektion – före-läsning, både – båda) och fraser (t.ex. tuottaa tulosta, käyttää paljon ai-kaa). En intressant detalj i materialet är att Svefi x inte ger kommenta-rer när skribenten har använt innan ([...] och innan det fi ck vi höra litet om staden.) i stället för före (jfr ex. 7 ovan). En kommentar som Svefi x ger gäller namnet Arbis (se ovan). Jag ser kommentaren som relevant även om uttrycket i denna kontext är fullt användbart.

De sex kommentarer som Word och Svefi x ger och som saknas bland de manuella anmärkningarna gäller mellanslag och skiljetecken. I min genomläsning har jag missat att det skall vara mellanrum mel-lan siff ra och procenttecken (11 %) samt att särskrivning av före detta är hävd (se Svenska skrivregler 2000:97, 186). Kommentaren om skil-jetecken berör en mening där skribenten har använt två punkter för att markera att meningen inte avslutas. Eftersom skribenten inte har gjort mellanrum före den första och efter den sista punkten undrar da-torkontrollen i Word även vilka bokstäver som saknas i uttrycket fel..man.

7 Till slut

Min pilotundersökning visar att det fi nns skillnader i olika datorpro-grams förmåga att granska texter på svenska. Svefi x som har utvecklats speciellt för svenska språket visar sig – som förväntat – vara bättre än den vanliga kontrollen i Word. Svefi x fungerar bättre ifråga om namn. Det är också relativt pålitligt när det gäller vissa typer av ordföljdsfel (hittar det som lovas i Handboken) och fel i kongruens. Stavningsför-slagen är mångsidigare i Svefi x än i Word. Svefi x starkaste sida är en avancerad stilkontroll som kommenterar fi nlandismer och vardagliga/talspråkliga drag i texterna. Speciellt denna funktion kan hjälpa blivan-de språkexperter i att lära sig fästa uppmärksamhet vid olika stilnivåer inom olika genrer.

Fortelius (2003:9) har konstaterat att Svefi x inte upptäcker alla for-mer av misstag, ”men tillräckligt många för att spara tid och möda för viktigare uppgifter”. Men samtidigt är det viktigt att komma ihåg att datorkontrollen ligger långt efter den mänskliga kontrollanten. Språk-verktygen kan användas som ett hjälpmedel som påpekar vissa bestäm-

218

Nina Pilke

da lokala språkfel under skrivprocessen. Det är viktigt att alltid komma ihåg de begränsningar som hör ihop med datoriserad kontroll av språ-ket så att språkliga avgöranden inte överlåts åt otillräcklig teknik (jfr Reuter 2003). Genom utbildning kan vi ge de blivande språkexperter-na en kritisk förmåga att använda moderna datoriserade skrivverktyg på ett ändamålsenligt sätt.

219


Litteratur

Carlsson, Lena & Grönroos, Mickel (2000). Kan datorn grammatikkontrol-lera? I: Språkbruk 1/2000. S. 3–9.

Domeij, Rickard (1999). Datorn och språkriktigheten. I: Josephson, Olle (red.). Svenskan i IT-samhället. (Ord och Stil. Språkvårdssamfundets skrifter 28.) Uppsala: Hallgren & Fallgren. S. 29–47.

Fortelius, Robin (2003). Svefi x i praktiken. I: Språkbruk 1/2003. S. 5–9.Haagensen, Bodil (2002). Diskussionsunderlag för Högre seminariet

12.12.2002. Opublicerat manuskript.Holopainen, M. (2000). Kännyslangi yhdistää kaveriporukoita. I: Matkavies-

ti 17/2000. S. 231–239.Josephson, Olle (1999). Att skriva med dator. I: Josephson, Olle (red.).

Svenskan i IT-samhället. (Ord och Stil. Språkvårdssamfundets skrifter 28.) Uppsala: Hallgren & Fallgren. S. 13–15.

Kohut, G. & Gorman, K. (1995). Th e eff ectiveness of leading grammar/style software in analysing business students’ writing. I: Journal of Technical Writing and Communication 25. S. 341–361.

Nordman, Marianne (2001). Textmeddelanden – en pilotstudie. I: Nord-man, Marianne & Laurén, Christer & Björklund, Siv & Koskela, Merja (red.). Svenskan i Finland 6. (Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvi-tyksiä ja raportteja 75.) Vasa. S. 128–139.

Pilke, Nina (2003a). Käytettävyys ja kielitaito. I: Koskela, Merja & Pilke, Nina (toim.). Kieli ja asiantuntijuus. (AFinLA:n vuosikirja 2003 n:o 61.) Jyväskylä: AFinLA. S. 159–176.

Pilke, Nina (2003b). Datoriserad språkhjälp – möjligheter och begränsning-ar. I: Koskela, Merja & Pilke, Nina (red.). Fackspråk och översättnings-teori. (Publikationer av Forskargruppen för översättningsteori, fack-språk och fl erspråkighet vid Vasa universitet 29.) Vasa. S. 252–262.

Reuter, Mikael (2002). Vad kan Svefi x göra? I: Språkbruk 4/2002. S. 15–18.Reuter, Mikael (2003). Svefi x upptäcker många fel – men ansvaret är ditt. I:

Kääntäjä – Översättaren 3/2003. S. 7–8.Svefi x 1.0. Handbok. Helsingfors: Forskningscentralen för de inhemska språ-

ken.Svenska skrivregler (2000). Stockholm: Liber.

220

Matti Rahkonen

Matti Rahkonen

ERGATIVITET OCH INVERSION I FINSKA GYMNASISTERS INLÄRARSVENSKA

Helmut Zobl (1989) gör gällande att det fi nns ett samband mellan er-gativitet och ordföljd i inlärarengelska. Han studerade 114 inlärare, av vilka största delen (90) utgjordes av japaner. Därutöver ingick det per-soner med arabiska (10), spanska (10), kinesiska (1), turkiska (1), thai (1) och indonesiska (1) som L1 i undersökningen. Det rörde sig om universitetsstuderande som deltog i ESL-kurser i Kanada och USA. Av japanerna hade största delen (85) bakom sig i genomsnitt 7 års studier i engelska (8 timmar i veckan). Det var två fenomen som undersök-tes: det normvidriga bruket av verbet be i fall som Most of people are fallen in love ’De fl esta människor blir förälskade’ och förekomsten av inversion. Zobl hävdar att båda företeelserna i hans material kan sättas i samband med vad man brukar kalla ergativitet. När det gäller ordfölj-den påstår han att subjektet oftare ges postverbal placering vid ergativa än andra verb. Trots att Zobl med detta inte enbart avser huvudsatser är hans hypotes värd att tas på allvar när man studerar fi nnars behärsk-ning av svenskans inversion.

Det är typiskt för ergativa språk att subjektet vid transitiva verb markeras med en speciell kasusform (ergativ), medan det i samband med intransitiva verb får samma ytkasus (absolutiv) som objektet. Ka-susmarkeringen i ergativa språk kan även bero på subjektets semantiska egenskaper. I sådana fall står intentionella subjekt i ergativ i intransi-tiva satser och uppvisar således samma kasusmarkering som subjektet i transitiva satser, medan icke-intentionella subjekt tar samma kasus som objektet (se Dixon 1979). I icke-ergativa språk, däribland engelskan och svenskan, har dessa faktorer ingen eff ekt på subjektets form. Det

221

Ergativitet och inversion i finska gymnasisters inlärarsvenska

har dock gjorts försök att behandla ergativiteten som ett semantiskt be-grepp. Perlmutter (1978) delar upp intransitiva verb i två klasser. Den ena kännetecknas av att subjektets referent utför en medveten, inten-tionell handling (1a), och den andra av att den drabbas av handlingen och således har den semantiska rollen patient (eng. theme; [1b]).

(1) a. Sotaren hoppade ner från taket. b. Sotaren föll ner från taket.

I det förra fallet är det frågan om icke-ergativa, i det senare om icke-ackusativa verb (se även Perlmutter & Postal 1984; Rosen 1984). I stäl-let för den senare benämningen använder Zobl (1989) i anknytning till Burzio (1981) termen ergativ. I sin relationsgrammatiska analys av intransitiva satser för Rosen (1984:41–42) ergativa subjekt tillbaka på samma underliggande kategori som det direkta objektet i transitiva satser. Denna analys delas även av Zobl (1989), men till skillnad från Rosen opererar han inom ramen för Governement and binding-traditio-nen (se Chomsky 1981). Han utgår ifrån att fall som (1b) går tillbaka på en D-struktur av typ (2).

(2) [e INFL [VP V NP]]

Vi kan se att det led som senare blir subjekts-NP:et i likhet med objektet ursprungligen ingår i verbfrasen och står efter verbet. Subjektsplatsen däremot representeras av en dummy (e), och en sats med SVO-ordföljd skapas genom framfl yttning av NP:et. I vanliga, icke-ergativa satser har ytsubjektet initial position redan i D-strukturen. Zobl (1989) påstår att denna skillnad gör sig gällande i L2-engelska: i hans inlärarmaterial förekommer inversion av subjektet och fi nitet vid ergativa men inte vid andra intransitiva verb och inte heller vid transitiva verb, eftersom ytsubjektet i det förstnämnda fallet inte är satsens logiska subjekt utan dess logiska objekt, dvs. patient. Det NP som i S-strukturen normalt uppbär denna semantiska roll i engelskan är objektet som ju placeras postverbalt i detta språk.

Zobl (1989) bygger sin hypotes på följande numeriska data (ta-bell 9.3, s. 215), där de två siff rorna anger frekvensen av (Pro)VS-be-läggen och det totala antalet satser med verbet ifråga: change (1/12),

222

Matti Rahkonen

come (5/25), continue (2/6), dry (1/1), happen (1/20), live (1/7), occur (1/1), start (1/8). Alla de uppräknade verben är ergativa, och procenten för (Pro)VS-strukturer är 16,3 (13/80). Med dessa avser Zobl inlärar-språkliga satser av följande typ:

(3) a. I was just patient until dried my clothes. b. I think it continue of today condition forever.

I båda fallen har subjektet felaktigt placerats efter verbet, men till skill-nad från (3a) uppvisar (3b) platshållaren it. I Zobls material förekom VS-sekvenser av denna typ inte vare sig i icke-ergativa eller transitiva satser. Eftersom han inte rapporterar det totala antalet fall inom dessa kategorier kan man inte med säkerhet säga om skillnaden är statistiskt signifi kant eller inte. Detta är troligen fallet, inget talar åtminstone för att de ergativa verben i Zobls material är klart frekventare än de övriga. I den inlärarkorpus över fi nska gymnasisters inlärarsvenska som kom-mer att studeras i det följande är icke-ergativa verb klart vanligare än ergativa. Antar man att de förstnämndas totala antal i Zobls material är 80, blir skillnaden mellan de två kategorierna (0 vs 16,3 %) statistiskt signifi kant (p = 0,000).1

Syftet med denna artikel är att testa om Zobls (1989) hypotes fi n-ner stöd i fi nska inlärares svenska. På Institutionen för nordiska språk vid Jyväskylä universitet samlades åren 1991–1994 in en longitudi-nell inlärarkorpus som representerar fi nsktalande gymnasisters skriv-na svenska. Eleverna kommer från två skolor, båda belägna på rent fi nskspråkiga orter i Finland. Det är detta material, hädanefter kallat GymLongi, som kommer att studeras i föreliggande artikel. Det sam-manlagda antalet individer är 90. De har alla skrivit 8 uppsatser under sin gymnasietid, vilket betyder att korpusen omfattar 720 texter; det sammanlagda antalet löpord är 118 186. Under åk 1 och åk 3 skrevs två, under åk 2 tre normala skoluppsatser. Den åttonde uppsatsen pro-ducerades också under åk 3, men i samband med elevernas offi ciella studentexamen. Detta skedde våren 1994. Även de övriga kom till i en

1 x2 = 14.150, df = 1. När det gäller statistisk signifi kans, är det chi två-testet som används i denna artikel.

223


provsituation i klassrummet. Linjen som eleverna gick på var den s.k. B-svenskan, som de fl esta fi nskspråkiga föredrar. Den som valt denna linje har studerat svenska i 6 år, 3 i den 9-åriga grundskolan och 3 i den 3-åriga gymnasieskolan. Eleverna i samplet hade med andra ord börjat sina svenskstudier under åk 7 i grundskolan. Vid sitt inträde i gymna-siet hösten 1991 var de i genomsnitt 15–16 år gamla och hade bakom sig 3 års studier i svenska bestående av 9 delkurser á 38 lektioner, sam-manlagt 342 lektioner. I gymnasiet var svenskstudierna uppdelade i 7 delkurser som alla pågick i ca 6–8 veckor och omfattade 266 lektioner, 38 lektioner per delkurs; vid tiden för studentexamen våren 1994 hade de således haft en möjlighet att delta i 608 lektioner i svenska. Mot slutet av varje delkurs ordnades ett prov som bestod av en uppsats; i några fall ingick även ett strukturtest. Det är dessa uppsatser korpusen består av.

När man försöker testa en annan forskares hypotes skall de ingåen-de variablerna inte bara i teorin utan även i praktiken vara så identiska som möjligt. I det föreliggande fallet är det inte lätt att garantera detta. Ett centralt avgränsningskriterium som Zobl (1989) tillämpar i anslut-ning till Rosen (1984) är bristen på intentionalitet hos subjektet, dvs. den handling som satsen uttrycker får inte ligga under subjektets med-vetna kontroll (jfr [1a] ovan). I tveksamma fall har detta testats med adverben intentionally och willingly, som enligt Zobl inte kan kombi-neras med ergativa verb:

(4) a. Th is bureaucrat worked willingly. b. ?? Rambo trembled willingly.

Den senare satsen behandlas av Zobl som avvikande. Detta test är dock inte särskilt pålitligt. Man kan ju t.ex. tänka sig satsen Rambo skakade gärna i en situation där någon bett honom att visa hur man skakar. Att subjektet vid ett ergativt verb dessutom skall representera den seman-tiska rollen patient (theme) gör inte avgränsningen lättare. Som känt är det i många fall ytterst svårt att objektivt hålla isär de olika rollerna. Avgränsningen beror bl.a. på hur många och vilka andra roller man ar-betar med. Detta tar Zobl (1989) inte explicit ställning till. Kategori-seringen av data blir således i detta fall en rätt så intuitiv process, men trots det är jämförelsen värd ett försök.

224

Matti Rahkonen

När man studerar ergativitetens betydelse för subjektets placering i inlärarspråket är det viktigt att kunna utesluta alla de övriga fakto-rer som eventuellt kan tänkas påverka ordföljden i autentiska yttran-den. En av dem är diskursen. Givón (1983a, 1983b, 1987) hävdar att diskontinuerliga, svårförutsägbara nominalfraser produceras tidigt och kontinuerliga, förutsägbara senare, eftersom den talande först måste etablera topiken ordentligt innan han säger något annat. Detta betyder att subjektet i VS-strängar enligt honom universellt sett tenderar att representera den sistnämnda typen. Å andra sidan fi nns såväl i fi nskan, de undersökta inlärarnas L1, svenskan som de övriga germanska språ-ken den motsatta tendensen att linearisera kontinuerliga, anaforiska re-ferenter tidigt och diskontinuerliga, obestämda referenter sent (se t.ex. Siewierska 1988:64–75). Rahkonen (2002) fann att rematiska subjekt, både defi nita och indefi nita, nästan undantagslöst placerades efter ver-bet i predikativa (5a), lokativa (5b) och existentiella (5c) satser i fi nska gymnasisters L2-svenska:

(5) a. Den ena alternativ skulle vara en plastikkirurg. N3308 b. Där bor Ailas kusin. N2503 c. I Seinäjoki lever många fl yktingar. N7805

Orsaken till att XSV (t.ex. Där Ailas kusin bor) praktiskt taget inte alls förekommer i fall som (5a) – (5c) är med mycket hög sannolikhet fi n-skan, där XVS, dvs. den postverbala placeringen av subjektet, är den normala ordföljden i de omtalade satstyperna. Det verkar dock som om tendensen inte är allmän utan begränsad just till dessa konstruktioner.

Zobl (1989) har vidtagit vissa åtgärder för att eliminera diskursens eff ekt, men hans dokumentation är rätt så knapp på denna punkt. Han ger ett exempel där det enligt honom är svårt att avgöra om den post-verbala placeringen av det egentliga subjektet beror på diskursen eller på ergativiteten:

(6) It is so changing everything.

Han utesluter sådana, enligt honom icke-referentiella fall från sina data, och säger sig endast ta med belägg där subjektet är referentiellt och representerar känd information (s. 211). Man är frestad att tolka

225


det senare villkoret så att subjektet inte får vara indefi nit eller generiskt, men å andra sidan uppvisar ett av de få beläggen som Zobl ger ett inde-fi nit subjekts-NP (Sometimes comes a good regular wave). Man kan inte heller vara säker på om han med kända NP:n menar rent anaforiska NP:n (se s. 215) eller endast fall där referenten är känd tack vare talsi-tuationen eller världskunskapen (my clothes). Dessa osäkerhetsmoment gör att analysen i det följande inte kan begränsas till en enda uppsätt-ning av data.

2 Detta gäller alla de gjorda analyserna. Därutöver tillämpades följande principer vid excerperingen. Endast aktiva påståendesatser med inledande adverbial togs med, och adverbialet kunde inte utgöras av en sats eller en infi nitivstruktur. Be-

En lämplig utgångspunkt för den kvantitativa analysen utgörs av sub-jekt bestående av de personliga pronomenen jag, du, vi, ni, eftersom de inte förutsätter ett korrelat och således till skillnad från anaforiska sub-jekt inte är känsliga för vänsterkontextens inverkan, vilken den än må vara. Därtill kommer att längdens eventuella eff ekt på ordföljden kan elimineras på detta sätt, de fyra pronomenen är ju i stort lika långa. Ef-tersom de övriga pronomenen är relativt sällsynta i materialet, har det i de allra fl esta fall gällt att undersöka om jag och vi placerats före eller efter det fi nita huvudverbet; endast satser med ett verb har nämligen accepterats som data om inget annat angetts.2 Utöver de ergativa fal-len, där subjektet måste uppbära den semantiska rollen patient, excer-

Tabell 1. XSV och XVS i satser med jag, du, vi, ni som subjekt

ergat intrans trans f % f % f %

XSV 28 26,4 48 24,8 35 26,9 XVS 78 73,6 145 75,2 95 73,1 totalt 106 100,0 193 100,0 130 100,0

226

Matti Rahkonen

perades intransitiva och transitiva satser med agentiellt subjekt.3 För-delningen av XVS- (Då kom han) och XSV-sekvenser (Då han kom) i ergativa, (andra) intransitiva och transitiva satser framgår av tabell 1.

Såsom vi kan se ligger procenten för XVS-beläggen mycket nära varandra i de tre kategorierna. Skillnaderna är så obetydliga att de inte är statistiskt signifi kanta (p > 0,678 i alla de tre fallen i chi två-testet). Till skillnad från vad som var fallet i Zobls (1989) material gynnar er-gativa satser inte inversionen här; i de satser som Zobl studerade var subjektet dock inte alltid ett icke-anaforiskt personligt pronomen. Det fi nns ett ytterligare faktum som gör att jämförbarheten mellan hans och mitt resultat kan diskuteras. Det förhåller sig nämligen så att den klart dominerande kategorin bland de ergativa satserna i GymLongi utgörs av kopulan vara, och det rör sig oftast om lokativa satser eller satser som uppvisar ett postverbalt predikativt adjektiv eller substantiv. Att be inte ingår i Zobls frekvenslista ovan tyder på att han inte tagit med sådana fall bland sina data. Det är dock berättigat att göra det. I de två exemplen nedan kan man med gott samvete klassifi cera subjek-tet som patient (theme).

(7) a. Nu är jag en abiturient. N0307 b. På kvällarna var vi på torget. N5403

Det fi nns emellertid en skillnad jämfört med satser där fi nitet inte ut-görs av en kopula utan ett fullverb. I det senare fallet ingår subjektet i verbets argumentstruktur, vilket inte är möjligt i samband med en ko-pula som till följd av sin betydelsetomhet inte kan fungera som ett se-mantiskt predikat. På det semantiska planet ingår subjektet i (7a) som argument i predikationen abiturient (jag), och i (7b) i predikationen på (vi, torget). Om alla satser med vara utelämnas i den ergativa klassen blir dess XVS-procent ca 10 enheter högre, dvs. 84,2 (16/19). Jämförs denna siff ra med procenten för de intransitiva och transitiva satserna i tabell 1, blir skillnaderna inte signifi kanta.4 Chi två-testet lider dock av

läggen där ett postverbalt subjekt bestämdes av en attributiv sats ströks likaså. De icke-referentiella pronomenen man, det och du ’man’ accepterades inte heller som data.

3 Detta innebär bl.a. att transitiva satser med ha inte kunde tas med.

227


att en av cellerna i korstabellen (25 %) uppvisar en förväntad frekvens som understiger värdet 5; som maximalt värde brukar man acceptera 20 %. Detta betyder att resultatet inte är lika pålitligt som i vanliga fall. Till skillnad från vad Zobl (1989) gjorde är det inte värt att gå ner på verbnivån här, eftersom de ergativa beläggen var få (19 förekomster) och på tre undantag när hade XVS-ordföljd. Det fi nns således inte be-vis för att ergativiteten gynnar inversionen av subjektet och verbet i fi nnars skrivna inlärarsvenska när subjektet utgörs av pronomenen jag, du, vi, ni. Även om dessa utgör den största subjektskategorin i materia-let, är det befogat att även studera andra subjektstyper. I tabell 2 visas sambandet mellan ordföljd och satstyp när subjektet är ett anaforiskt personligt pronomen (han, hon, den, det, de).

Det framgår av tabellen att inversionsprocenten är lägst (43,8) i den

4 Ergativa vs intransitiva satser: x2 = 0,781, df = 1, p = 0,377; ergativa vs transitiva satser: x2 = 1,082, df = 1, p = 0,298.

Tabell 2. XSV och XVS i satser med han, hon, den, det, de som subjekt

ergat intrans trans f % f % f %

XSV 27 56,2 2 13,3 7 36,8 XVS 21 43,8 13 86,7 12 63,2 totalt 48 100,0 15 100,0 19 100,0

Tabell 3. XSV och XVS vid anaforiska och icke-anaforiska subjektspronomen

anafor andra f % f %

XSV 58 43,9 207 28,0XVS 74 56,1 533 72,0 totalt 132 100,0 740 100,0

228

Matti Rahkonen

ergativa klassen, medan de två övriga uppvisar klart högre värden. Det totala antalet belägg i de sistnämnda är dock litet, vilket gör att värde-na för de intransitiva och transitiva satserna knappast kan generaliseras till andra sampel. Den ergativa klassen skiljer sig signifi kant från den intransitiva, men alla de övriga parvisa jämförelserna ger ett icke-signi-fi kant resultat.5

En jämförelse av tabellerna 1 och 2 ger vid handen att det fi nns en skillnad på 29,8 enheter mellan inversionsprocenten för de ergativa fallen; denna skillnad är statistiskt signifi kant (p = 0,000).6 Att subjekt bestående av jag, du, vi och ni är lättare att hantera än pronominella icke-anaforiska subjekt strider mot Givóns (1983a, 1983b, 1987) hy-potes att kontinuerliga, anaforiska subjekt tenderar att placeras i post-verbal position. Eftersom även intransitiva och transitiva påståenden i tabell 1 skiljer sig markant från ergativerna i tabell 2 vad andelen XVS beträff ar kontrollerades de två pronominella kategoriernas inverkan på placeringen av subjektet i påståendesatser utan att hänsyn togs till er-gativitetsproblematiken. Fördelningen framgår av tabell 3.

Vi kan se att inversionsprocenten är 15,9 enheter lägre i satser med ett anaforiskt personligt pronomen än om subjektet består av ett per-sonligt pronomen som inte syftar på vänsterkontexten (jag, du, vi, ni). Även om den signifi kanta skillnaden (p = 0,000) inte är särskilt stor,7 kan man säga att det pronominella subjektets anknytning till vänster-kontexten har en lindrigt negativ eff ekt på genomförandet av inversio-nen på gruppnivå. Det verkar troligt att detta faktum åtminstone del-vis förklarar varför XVS-procenten för den ergativa kategorin i tabell 2 är signifi kant lägre än motsvarande värde för de tre klasserna i tabell 1. Varför inversionen är signifi kant vanligare i intransitiva än ergativa på-ståenden när subjektet utgörs av ett anaforiskt pronomen har jag inget trovärdigt svar på. Vad som är viktigt är dock att tendensen i tabell 2 strider mot Zobls (1989) hypotes, enligt vilken ergativiteten har en po-

5 Ergativa vs intransitiva: x2 = 8,473, df = 1, p = 0,004; ergativa vs transitiva: x2 = 2,051, df = 1, p = 0,152; intransitiva vs transitiva: x2 = 2,380, df = 1, p = 0,123.

6 x2 = 12,804, df = 1. 7 x2 = 13,499, df = 1.

229


8 x2 = 3,315, df = 1. 9 Som indefi nita NP:n betraktades inte fall som innehöll ett defi nit element: en av

pojkarna, två av hans bekanta, och inte heller generiska NP:n.

sitiv eff ekt på förekomsten av XVS-sekvenser.Det har hittills endast varit frågan om subjekt bestående av person-

liga pronomen. Hur förhåller det sig med satser där det utgörs av ett substantiv? När det gäller anaforiska, kontinuerliga subjekt är svaret enkelt: det fi nns så få data att en statistisk analys inte är pålitlig. Den sammanlagda frekvensen för intransivita och transitiva satser är 11. I ergativa satser blir inversionsprocenten 72,4 (21/29), ett värde som är nästan identiskt med dem i tabell 1. Däremot fi nns det fl er data för icke-pronominella subjekt som är defi nita till följd av allmän världs-kunskap (sommaren, naturen) eller tack vare den aktuella diskursen (mamma, skolmaten). Såsom det framgår av tabell 4 blir inversionstät-heten 66,7 % för de ergativa och 86,4 % för de intransitiva fallen; det fi nns bara några enstaka belägg för de transitiva. Skillnaden mellan de två procenttalen är inte signifi kant (p = 0,069).8 Fördelningen av XSV och XVS i satser med indefi nit substantivformat subjekt visas i tabell 5.9

Tabell 4. XSV och XVS vid definita icke-anaforiska substantivsubjekt

ergat intrans f % f % XSV 31 33,3 3 13,6XVS 62 66,7 19 86,4

totalt 93 100,0 22 100,0

230

Matti Rahkonen

Inversionstätheten är här högre (97,3 %) i ergativa än i intransitiva (77,8 %) påståenden. Distributionen är statistiskt signifi kant (p = 0,01).10 Detta är enda fördelningen i denna undersökning som stöder Zobls (1989) hypotes att ergativa subjekt till skillnad från övriga ten-derar att placeras efter fi nitet. Det är dock inte självklart att procen-ten bör tolkas så. För det första är resultatet av chi två-testet inte helt problemfritt i detta fall: dess pålitlighet ifrågasätts av att 2 (50 %) av cellerna i korstabellen innehåller en förväntad frekvens som är mindre än 5 (jfr ovan). För det andra är det uppenbart att det inte är ergativi-teten som ligger bakom den höga inversionsprocent som ergativa sat-ser uppvisar. De utgörs nästan uteslutande av existentiella eller lokativa konstruktioner av typ (8), och de mest frekventa verben är vara och fi nnas.

(8) a. I min klass är trettioåtta eleverna. L5801 b. Där fi nns också många olika spelar... L2307

Att XSV-strukturen är sällsynt här beror utan tvivel på transfer från gymnasisternas L1. Satstypen lokativt adverbial + fi nit verb + indefi nit subjekt är nämligen typisk för fi nskan, som saknar en motsvarighet till svenskans formella subjekt det (se även Rahkonen 2002); (9a) är den fi nska motsvarigheten till (8a).

10 x2 = 6,554, df = 1.

Tabell 5. XSV och XVS vid indefinita substantivsubjekt

ergat intrans f % f %

XSV 2 2,7 2 22,2XVS 71 97,3 7 77,8

totalt 73 100,0 9 100,0

231


(9) a. Minun luokassani on 32 oppilasta. b. *Minun luokassani 32 oppilasta on.

Även i de intransitiva satserna förekommer i samband med verbet kom-ma enstaka existentiella konstruktioner, men på grund av klassens låga frekvens är det inte värt att spekulera över vilken roll verb- eller sats-typen haft på ordföljden i denna kategori. Eftersom villkoren för chi två-testet inte är uppfyllda, behöver tendensen i tabell 5 inte tas med samma allvar som i normala fall.

Utöver VS-ordföljden behandlar Zobl (1989) i sin artikel fall där be används felaktigt i fall som Most of people are fallen in love ’De fl esta människor blir förälskade’. Att detta bruk just förekommer i samband med ergativa verb förklaras av honom så att både dessa och passiva verb har ett logiskt objekt men inget logiskt subjekt. Sambandet mellan pas-siv och ordföljd studeras inte explicit av Zobl. När det gäller fi nnars inlärning av svenska vore detta problem dock värt att studera, efter-som det även där rör sig om förhållandet mellan semantiska roller och grammatiska relationer: i likhet med subjektet i ergativa satser uppbär subjektet i passiva satser rollen patient. Om Zobls (1989) hypotes om den gynnsamma eff ekten av denna roll på VS-ordföljden har fog för sig, kunde man vänta sig att inversionen av subjektet är vanligare i pas-siva än i aktiva satser. Studiet av problemet omöjliggörs dock av bris-ten på data. Det förekommer mycket få passiva strukturer i de fi nska gymnasisternas svenska. Tar man endast hänsyn till beläggen med ett icke-satsvärdigt initialt adverbial fi nns det 14 belägg i materialet. Här har såväl s-, vara- och bli-passivum beaktats och till skillnad från vad som var fallet vid studiet av de ergativa strukturerna har förekomsterna med sammansatt verb inte utelämnats. Hälften av de 14 beläggen re-presenterar XSV, hälften XVS. Med utgångspunkt i så få belägg kan en seriös argumentation inte föras.

Sammanfattningsvis kan man säga att resultaten av den utförda analysen strider mot Zobls (1989) iakttagelser. Till skillnad från vad som är fallet i japaners och vissa andra nationaliteters inlärarengelska tycks ergativiteten inte ha en positiv eff ekt på förekomsten av XVS-sek-venser i fi nsktalande gymnasisters skrivna inlärarsvenska. När subjektet utgjordes av de personliga pronomenen jag, du, vi, och ni kunde inga

232

Matti Rahkonen

signifi kanta skillnader i inversionsprocent konstateras mellan ergativa, andra intransitiva och transitiva påståendesatser (tabell 1). Vid anafo-riska personliga pronomen (han, hon, den, det, de) uppvisade den er-gativa klassen en klart lägre procent (43,8) än de två övriga (86,7 resp. 63,2), och skillnaden mellan den ergativa och den intransitiva katego-rin var dessutom signifi kant (tabell 2). Ergativa subjekt bestående av ett icke-anaforiskt defi nit substantiv (sommaren, skolmaten) hade också lägre XVS-procent (66,7) än deras intransitiva motsvarigheter (86,4; tabell 4); skillnaden var dock inte signifi kant. Ergativkategorin uppvi-sade en hög procent (97,3) endast när subjektet bestod av ett indefi nit substantiv; procenten för motsvarande intransitiva satser var 77,8 (7/9; tabell 5). Distributionen var signifi kant men chi två-testet var inte helt pålitligt, eftersom antalet celler med låg förväntad frekvens var för stort i korstabellen. Orsaken till det höga värdet är att de ergativa beläggen i detta fall nästan uteslutande bestod av existentiella eller lokativa satser med verben vara eller fi nnas som predikat. I fi nskan står ett indefi nit subjekt i sådana konstruktioner alltid efter verbet, och denna textuella strategi tillämpas utan undantag även av de studerade gymnasisterna i deras inlärarsvenska (jfr Rahkonen 2002). Allt detta innebär att de analyserade data inte gav upphov till en enda fördelning som utan re-servation kan sägas tala för Zobls ergativhypotes.

Såsom det påpekats ovan kan man inte vara helt säker på vad det är för strukturer Zobl (1989) har tagit med i eller uteslutit ur sin ana-lys. Jag har försökt råda bot på denna osäkerhet genom den tilläm-pade subkategoriseringen av subjektet. Ett ytterligare frågetecken är begreppet semantisk roll. Att med tillräcklig objektivitet kunna avgöra rolltillhörigheten kan i enstaka fall vara problematiskt och beror bl.a. på vilken uppsättning roller man räknar med. Kategoriseringen av data blir under sådana förhållanden till vissa delar en intuitiv process, något som är ägnat att minska överensstämmelsen mellan analyser som gjorts av två olika forskare. Jag tror dock att min behandling av data varit så pass konsekvent att ergativitetens eff ekt på subjektets placering i fi n-ska gymnasisters IL-svenska skulle ha gett utslag i form av signifi kanta procentuella skillnader om den av Zobl (1989) observerade positiva ef-fekten också hade förekommit i mitt material.

233


Litteratur

Burzio, Luigi (1981). Intransitive verbs and Italian auxiliaries. Opublicerad doktorsavhandling. Massachussetts Institute of Technology.

Chomsky, Noam (1981). Lectures on Governement and Binding. Dordrecht: Foris.

Dixon, R. M. W. (1979). Ergativity. I: Language 55:1. S. 59–138.Givón, Talmy (1983a). Topic continuity in discourse. An introduction. I:

Givón, Talmy (ed.). Topic Continuity in Discourse. A Quantitative Cross-language Study. Amsterdam: John Benjamins. S. 1–41.

Givón, Talmy (1983b). Topic continuity in spoken English. I: Givón, Talmy (ed.). Topic Continuity in Discourse. A Quantitative Cross-language Stu-dy. Amsterdam: John Benjamins. S. 345–363.

Givón, Talmy (1987). Universals of discourse structure and second language acquisition. I: Rutherford, William (ed.). Language Universals and Se-cond Language Acquisition. Amsterdam: John Benjamins. S. 109–136.

Perlmutter, David (1978). Impersonal passives and the unaccusative hypoth-esis. I: Proceedings from the 4th Annual Meeting. Berkeley Linguistics Society. S. 157–189.

Perlmutter, David & Postal, Paul (1984). Th e 1-advancement exclusiveness law. I: Perlmutter, David & Rosen, Carol (eds.). Studies in Relational Grammar 2. Chicago: Th e University of Chicago Press. S. 81–125.

Rahkonen, Matti (2002). Om kontextens inverkan på inversionen i fi nska gymnasisters svenska. I: Hauksdóttir, Auður & Arnbjörnsdóttir, Birna & Garðarsdóttir, Maria & Th orvaldsdóttir, Sigriður (red.). Forskning i nordiske sprog som andet- och fremmedsprog: rapport fra konference i Reykjavik 23.–25. maj 2001. Reykjavik: Háskóli Íslands. S. 206–220.

Rosen, Carol (1984). Th e interface between semantic roles and initial gram-matical relations. I: Perlmutter, David & Rosen, Rosen (eds.). Studies in Relational Grammar 2. Chicago: Th e University of Chicago Press. S. 38–77.

Siewierska, Anna (1988). Word Order Rules. London: Groom Helm.Zobl, Helmut (1989). Canonical typological structures and ergativity in

English L2 acquisition. I: Gass, Susan & Schachter, Jacquelyn (eds.). Lingustic Perspectives on Second Language Acquisition. Cambridge: Cambridge University Press. S. 203–221.

234

Paula Rossi

Paula Rossi

SPRÅKFRÅGOR I HANDELSSOCIETETER

Inledning

Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa höll sitt stadgeenliga årsmöte den 4 februari 1907. Följande utdrag är ur års-mötets protokoll:

Då revisorernes skrifvelse och direktionens protokoll och berät-telse samt räkenskaper voro samteliga på svenska språket, utta-lades den önskan att de samteliga för framtiden skola skrifvas på fi nska. (Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understöds-kassa, den 4 februari 1907.)

Utdraget är ett exempel på ett fall där en förening byter sitt språk från svenska till fi nska. Det framgår av utdraget att den citerade föreningen har varit svenskspråkig, men att medlemmarna av någon anledning ville byta språket. Var språkbyten av ovannämnda typ vanliga i Fin-land? När och i vilka situationer skedde sådana språkbyten i olika för-eningar?

Mitt syfte är att studera vilket eller vilka språk olika föreningar an-vände i Finland på 1800-talet och i början av 1900-talet. Under slu-tet av 1800-talet tillkom fl era bestämmelser som utvidgade området för användningen av fi nskan i samhället. År 1863 proklamerade kejsar Alexander II fi nskan som ett offi ciellt förvaltnings- och rättegångsspråk. Eftersom speciellt de högre tjänstemännens kunskaper i fi nska var då-liga, utlovades fi nskan full offi ciell status först efter 20 år. Från år 1883

235

Språkfrågor i handelssocieteter

skulle myndigheterna därför vara skyldiga att utfärda skriftliga svar på fi nska. (Jutikkala & Pirinen 1973:129, 134 f.; Klinge 1996:296 f.) Har den allmänna förfi nskningen av samhället något tidsmässigt samband med språkvalen i olika föreningar?

I denna artikel koncentrerar jag mig på handelssocieteter och dyli-ka i tre städer med fi nskspråkig majoritet. Dessa tre städer är Jyväskylä, Tammerfors och Uleåborg. Jag redogör först för den språkliga situa-tionen och hur språkförordningarna tillämpades i myndighetsspråket i de ovannämnda städerna. Sedan studerar jag om språkvalen i de val-da föreningarna följer utvecklingen av offi ciellt skriftspråk i de aktu-ella städerna. I undersökningsmaterialet ingår protokoll från sex olika föreningar: Jyväskylän Kauppalaisseura, Jyväskylän Kauppiasyhdistys, Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa, Handels-föreningen i Tammerfors, Uleåborgs handelssocietet och Handlan-dernes i Uleåborg understöds-pensions-inrättning. I slutet av artikeln kommenterar jag språket i de undersökta protokollen.

Den här undersökningen är en del av mitt projekt som jag startade på 1990-talet. I projektet studerar jag bland annat svecismer i Uleå-borgs fi nska dialekt samt språkkontakter i Uleåborg (se till exempel Huhtala 2001a, 2001b och 2001c). För att kunna få en bättre bild av situationen i Uleåborg har jag även medtagit andra städer som jämför-elsematerial för undersökningen.

Tre städer med finskspråkig majoritet

Jyväskylä har länge varit ett handelscentrum för ett mycket fi nsksprå-kigt område. Ett exempel på den starka fi nskspråkigheten är att denna inlandsstad har det äldsta fi nskspråkiga lyceet grundat år 1857. Det påstås att fi nskan blev Jyväskyläs offi ciella språk år 1865 efter ett möte där man fattade beslut om att myndigheterna i så stor utsträckning som möjligt skulle använda fi nska språket. Det ansågs inte vara något problem, eftersom staden var så fi nskspråkig. Även borgmästare Krank lovade utfärda vissa dokument på fi nska, liksom några andra tjänste-män. Trots detta beslut användes svenskan i skrift ända inpå 1870-ta-let, vilket till en del har sin förklaring i att man inte hade alla termer på fi nska. (Tommila 1972:166 f.)

236

Paula Rossi

Stadsfullmäktige hade sitt första möte år 1875, då fullmäktigeleda-möterna bestämde sig för att fi nskan skulle vara diskussions- och pro-tokollspråket. Den som inte behärskade fi nska språket fi ck ändå till-stånd att använda svenska i diskussioner. Detta beslut medförde inga större problem i stadsfullmäktige, men det uppstod vissa svårigheter med några högre tjänstemän på 1880- och 1890-talet: länsarkitektens och skolstyrelsens svenskspråkiga texter returnerades, eftersom stads-fullmäktige vägrade ta emot dokument på svenska. I början hade man även problem med magistraten, vilken dock gick helt över till fi nskan på 1880-talet. (Tommila 1972:166.)

År 1880 var Jyväskylä en av de mest fi nskspråkiga städerna i Fin-land: 98,2 % av stadens invånare var fi nskspråkiga – endast Joensuu och Kajana hade ungefär ett lika stort procenttal (Tommila 1972:167).

För hundra år sedan var Tammerfors nästan helt en fi nskspråkig stad: endast var 16:e invånare hade något annat modersmål än fi nska (Rasila 1984:585). Enligt statistiken hade cirka 2000 personer svens-ka som modersmål. Stadens metall-, pappers- och textilindustri hade dragit till sig även fi nlandssvenska högutbildade industriledare och tjänstemän. (Vårt Tammerfors. En svensk språkö i hjärtat av det fi nska Tavastland 2001:5.) En av stadens mest betydelsefulla tidningar var svenskspråkig, och röstningen efter skatteören orsakade – som i många andra städer också – att några förmögna svenskspråkiga hade större politisk makt än tusentals fi nskspråkiga fabriksarbetare tillsammans (Rasila 1984:585). Det konstateras i en historiebok över 1800-talets Tammerfors att stadens invånare oberoende av sina språkkunskaper försökte uträtta sina ärenden på svenska, vilket ofta resulterade i ett språk som kunde kallas för Tammerforssvenska eller rena rama rotväls-kan. (Voionmaa 1907–1910:266.)

I stadsfullmäktige ordnades språkfrågan år 1875 på följande sätt: Ledamöterna fi ck tala antingen fi nska eller svenska. Om det fanns nå-gon ledamot som inte själv kunde tala båda språken, agerade pastor Törnudd gärna som tolk. Protokollspråket förblev svenska, men be-sluten dokumenterades på båda språken. Efter tre år, år 1878, disku-terades språkfrågan på nytt med följd att protokollspråket blev fi nska, men att besluten fortfarande dokumenterades både på fi nska och på svenska. I praktiken försvann svenskan så småningom från protokol-len, så att man i 1882 års protokoll inte fi nner ett enda ord svenska.

237


År 1886 fattades ett offi ciellt beslut om att fi nskan skulle vara det enda protokollspråket. (Voionmaa 1907–1910:269 ff .)

Språkfrågan i magistraten hade diskuterats redan på 1860-talet. Språkbytet skedde emellertid först år 1903, när den svenskspråkiga borgmästaren Procopé, som hade vägrat använda fi nska språket, avgick från tjänsten. (Voionmaa 1907–1910:267, 271.)

På 1800-talet fungerade Uleåborg som ett centrum för utrikeshan-deln på grund av sitt för handeln välpassande geografi ska läge. Sto-ra handelshus byggdes upp av de välbärgade svenskspråkiga som hade kontakter med Stockholm och andra huvudstäder. Många medlemmar i köpmans- och borgarsläkterna studerade och praktiserade i utlandet. (Ulfvens 1997:11 f.) Det var även till Stockholm de unga fl ickorna från förmögna hem sändes för att inhämta en fi nare pensionsbildning samt umgängessätt och sällskapsvana (Westermarck 1919:32). Sara Wacklin, en känd författarinna från Uleåborg, skildrar hur en ung fl icka, som var dotter till en av stadens rika köpmän, blev inackorderad i Stockholm:

[...] i en god pension, der hon inom tvenne år, med sin goda fatt-ningsgofva, lärde de talenter den tiden voro moderna, af hand-arbeten, broderier med gull och silke, genombrutna sömmar på kammarduk, knytningar, knyppling af fi na spetsar, fransar, vax-arbeten, blommor af sammet och kammarduk, af gull och silfver kantille […] (Wacklin 1919:32.)

Även om andelen svenskspråkiga inte var så stor i staden, var svenskan det offi ciella språket under största delen av 1800-talet. Under 1880-ta-let var 8 % av befolkningen svenskspråkig och i början av 1900-talet 6 %. (Hansson 1982:94; Ulfvens 1997:15; jfr Silvander 2000:380.)

I det 1875 inrättade stadsfullmäktige var protokollspråket svens-ka, men protokollen översattes till fi nska (Hansson 1982:97). År 1892 föreslog guldsmeden Ockenström att stadsfullmäktiges språk skulle vara fi nska utgående från att Uleåborg var en stad med övervägande fi nskspråkig majoritet. Förslaget motarbetades eftersom det fanns fl era fullmäktigeledamöter som inte behärskade fi nska språket. Följande år diskuterades frågan på nytt och resultatet blev att fi nskan blev proto-kollspråket från och med början av 1894. Beslutet var inte enhälligt:

238

Paula Rossi

15 röster var för fi nskan och 6 röster mot. Protokollen skulle emellertid översättas till svenska. (Westerlund 1975:47 ff .; Oulun kaupungin his-toria IV [1856–1918] 1976:346; Hansson 1982:98, 103, 106.)

Språkvalet i föreningarna

Från Jyväskylä har två föreningar medtagits i undersökningen: Jyväs-kylän Kauppalaisseura och Jyväskylän Kauppiasyhdistys. Jyväs kylän Kauppalaisseura har grundats år 1875 (Tommila 1972:225 f.). Som namnet antyder har protokollspråket i föreningen redan från början varit fi nska. Föreningen förstod emellertid svenska språkets betydelse för alla dem som arbetade inom handeln, eftersom den gav sina med-lemmar undervisning i svenska en timme per vecka. Det bör emellertid tilläggas att intresset för sång var större, eftersom timantalet i sång var till och med fyra timmar per vecka. (Laukkala 1975:104 f.)

Den andra föreningen, Jyväskylän Kauppiasyhdistys, grundades år 1889 (Tommila 1972:226). Det första bevarade protokollet är från år 1897. Vid genomgång av protokollen visade sig alla vara avfattade på fi nska och det förekommer inga kommentarer om språkvalet.

Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa, grun-dad år 1844, och Handelsföreningen i Tammerfors, grundad år 1868, är de två föreningar som i materialet representerar Tammerfors (se Voionmaa 1907–1910:226, 228). Handelskåren i Tammerfors Pen-sions- och Understödskassa har sina protokoll med ett undantag på svenska ända till början av 1907. På mötet den 4 februari 1907 fram-ställdes en önskan om att protokollspråket skulle vara fi nska (se ovan), vilken även uppfylldes. I det första fi nska protokollet, daterat den 28 mars 1907, står att önskemålet hade varit berättigat och rimligt.

Det enda protokollet som är avfattat på båda språken är från år 1899. På årssammanträdet hade medlemmarna gått igenom ett förslag till ett nytt reglemente. Ur protokollet kan man läsa att medlemmarna var nöjda med den svenska texten, men att de ansåg att direktionen inte hade funderat på den motsvarande fi nska texten. I protokollet för den 18 maj 1899 lyder den svenska texten på följande sätt:

239


Vidkommande reglementets fi nska text beslöts, att enär i för-slaget öfverhuvudtaget bibehållits den äldre i särskilda afseende mindre tillfredsställande öfversättningen, Direktionen egde om-besörja och godtkänna en ny och tidsenlig öfversättning af regle-mentet. (Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understöds-kassa, den 18 maj 1899.)

Även stadgarna för föreningen (1883) och en årsberättelse (för år 1883) är utfärdade på båda språken. En tänkbar förklaring till språket i den aktuella årsberättelsen är att en för kassan betydelsefull fi nskspråkig man Gustaf Fredrik Ahlgren hade dött. Han hade testamenterat en an-senlig summa pengar till kassan, vilket redogörs för i protokollet. Det är troligt att man med språkvalet ville hedra hans minne.

Ett exempel på att språket i Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa var vacklande i slutet av 1800-talet är att revi-sionsberättelsen för år 1896 var avfattad på fi nska men för år 1897 på svenska, även om revisorerna var desamma.

Stadgarna för Handelsföreningen i Tammerfors från 1886 är skriv-na på båda språken. Situationen är däremot en annan i fråga om mö-tesprotokollspråket. I början av 1900-talet är mötesprotokollen utfär-dade på svenska. Det första fi nskspråkiga protokollet är daterat den 23 maj 1902. En möjlig förklaring till språkbytet är att det tillfälligt fanns en annan sekreterare på mötet. Under senare hälften av följande år ändras protokollspråket helt till fi nska, vilket eventuellt hänger ihop med sekreterarvalet.

Ett bevis på att språket på själva mötena har varit fi nska i början av 1900-talet är följande: År 1907 ordnades en utställning i Tyskland i vilken en tyskkunnig medlem fi ck delta. Enligt protokollet för den 28 september 1907 fi ck han senare redogöra för resan på fi nska.

År 1909 dog Tammerfors före detta borgmästare Procopé, som hade vägrat använda fi nska språket i magistraten (se ovan). I handelsfören-ingen diskuterades den 9 februari 1909 om föreningen borde lägga ner en krans på hans grav, men detta förslag förkastades. Man kan ana att även språkliga frågor medverkade till att ett sådant beslut fattades.

Uleåborgs handelssocietet grundades år 1771 (Snellman 1939:33). Till mitt förfogande har jag haft protokoll daterade ända till 1915, och själva protokollen är hela tiden genomgående på svenska. Uleåborgs

240

Paula Rossi

handelssocietet grundade Handlandernes i Uleåborg understöds-pen-sions-inrättning på 1800-talet (Snellman 1939:268). Med i materialet fi nns protokoll som täcker tiden från år 1886 till 1918. Alla protokoll är utfärdade på svenska. Det påstås även att föreningen diskriminera-de fi nskspråkiga personer (Oulun kaupungin historia IV [1856–1918] 1976:82).

Språkliga och andra kommentarer om protokollen

Nedan redogör jag för några iakttagelser om språket i de svensksprå-kiga protokollen. Eftersom protokollspråket var fi nska i Jyväskylä är endast materialet från Tammerfors och Uleåborg med i denna del av undersökningen. Det skall påpekas att det inte fi nns många protokoll-förande sekreterare i materialet. Protokollen skrevs även in i en särskild bok, vilket kan tros ha fungerat och använts som mall. Således har se-kreterarna även kunnat beakta de språkliga och icke-språkliga form-krav som ställdes på protokoll.

Inledningen innehöll oftast uppgifter om sammanträdets art, tid och plats samt vilka som var på plats. I protokollet för den 19 april 1892 lyder ingressen på följande sätt:

År 1892. den 19. April, klockan 6. e.m. sammanträdde å Rådhu-set delegarene uti Handlandenes i Uleåborgs stad pensionsinrätt-ning, hvarvid närvaro: Herrar J. G. och K. Pentzin, L. Candelin, P. W. Snellman, I. I. Boström, K. A. Snellman, H. O. Store, Otto Ravander och U. Höckert. Protokollet fördes af undertecknad sekreterare. (Handlandernes i Uleåborg understöds-pensions-in-rättning, den 19 april 1892.)

Kännetecknande för protokollen från Tammerfors är ändå att sekrete-rarna sällan angav var någonstans man höll mötet:

Protokoll fördt vid Direktionens sammanträde den 16 April 1883 närvarande Herrar G. O. Sumelius, L. J. Hammaren, Frans Sumelius, F. M. Palmroos och C. M. Åkerlund. (Handels-kåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa, den 16 april 1883.)

241


Typiskt för paragraferna är att de nästan alltid består av endast en me-ning, vilket tyder på att punkten i slutet av meningen har signalerat slutet på ett visst tema. Sekreteraren valde att ha all information i en och samma mening. Systemet medförde att meningarna innehöll fl era bisatser och inbäddningar, vilket exemplifi eras med följande utdrag ur Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassas protokoll från den 2 februari 1900:

Pensionstagaren Handl. enkan E. C. Lindholm, som under året afl idet, efterlemnade en dotter och en vanför sinnesrubbad son, i följd häraf beslöts att utbetala pension enbart åt sonen men ej åt dottern, emedan hon uppburit ett så stort arf efter sin moder att hon dermed kan lifnära sig, detta skall delägarena vid årsmötet föredragas. (Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Under-stödskassa, den 2 februari 1900.)

Sättet att endast ha en enda mening i en paragraf var inte någonting som speciellt rekommenderades i dåtida handböcker. I en formulärbok (Klockars 1909) anges exempel på olika protokoll med fl era meningar i en och samma paragraf. Trots detta kan meningarna i exempelproto-kollen emellertid vara långa.

Protokollen återger sällan de diskussioner som lett fram till beslut, utan sekreterarna dokumenterade endast vad som beslutades på mötet. Det är således mer fråga om beslutsprotokoll. Detta medför att pas-siva konstruktioner är fl itigt använda. I följande protokoll från den 8 feb ruari 1902 (Handelsföreningen i Tammerfors) har alla fyra para-grafer verbformer i passiv:

§ 1Till funktionärer för löpande året återvaldes…§ 2Arvode åt kassören för år 1901 beviljades…§ 3Till årsavgift beslöts föreslå vid årsmötet…§ 4Vidare beslöts till årsmötet föreslå att… (Handelsföreningen i Tammerfors, den 8 februari 1902.)

242

Paula Rossi

Om formuleringar med aktiv diates förekommer, utgörs subjektet av hela direktionen och inte av enskilda medlemmar:

Efter en stunds diskussion beslöt Direktionen… (Handlander-nes i Uleåborg understöds-pensions-inrättning, den 12 februari 1887.)

Likvisst ville Direktionen hafva antecknadt att… (Handlander-nes i Uleåborg understöds-pensions-inrättning, den 18 oktober 1887.)

… beslöt Direktionen bifalla… (Handlandernes i Uleåborg un-derstöds-pensions-inrättning, den 15 november 1887.)

En möjlighet är även att sekreteraren har angett vad talaren har för po-sition i direktionen:

Ordföranden anmälte att… (Handelskåren i Tammerfors Pen-sions- och Understödskassa, den 30 januari 1885.)

Kassören anmälte att… (Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa, den 21 april 1884.)

Det är således inte vanligt att något namn nämns, vilket emellertid fö-rekommer i följande två exempel:

… tillstyrktes af samteliga öfriga utom Åkerlund… (Handelskå-ren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa, den 29 mars 1892.)

Herrar Frans Sumelius och F. M. Palmroos inlade häremot reser-vation anseende Herr Wuorinen såsom Handlande äfven äga och få rättighet att inträda i kassan. (Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa, den 26 januari 1884.)

243


Som konstaterats ovan är det oftast fråga om beslutsprotokoll. Följan-de två utdrag är exempel på de få fall där sekreteraren har bestämt sig för att berätta lite mer om diskussionen på mötet:

… hvarvid efter en längre diskussion beslöts att… (Handlan-dernes i Uleåborg understöds-pensions-inrättning, den 31 mars 1890.)… närvarande delegare efter en stunds lifl ig diskussion… (Hand-landernes i Uleåborg understöds-pensions-inrättning, den 24 april 1896.)

Typiskt för protokolltexterna från Uleåborg är att sekreteraren mellan den svenska texten kopierat fi nskspråkiga brev adresserade till fören-ingen. Som utdraget visar fi nns det ingen översättning eller inget re-ferat om innehållet av brevet, vilket tyder på att direktionen förstod fi nska. Åtminstone sekreteraren tycks inte ha haft några problem med fi nskan.

Från Handelsskole-Direktionen hade till Societeten afl åtits en skrifvelse af följande innehåll:Oulun Kauppakoulun Johtokunta Oulussa 30 p. Marraskuuta 1898 N:16Oulun KauppaseuralleKoska koulun Johtokunnasta tämän vuoden lopussa eroaa…med anledning hvaraf beslöts… (Uleåborgs handelssocietet, den 22 december 1898.)

De fi nskspråkiga breven kunde vara adresserade exempelvis till Han-delssocieteten eller till Oulun Kauppaseura. Båda namnen kunde ock-så vara med. När namnet endast står på fi nska är det ett tecken på att de som skickat brevet visste att medlemmarna i societeten kunde fi nska och även att namnet var etablerat på fi nska.

244

Paula Rossi

Slutord

Svenskans ställning som myndighetsspråk försvagades i Jyväskylä, Tam-merfors och Uleåborg under senare hälften av 1800-talet. Den största orsaken till detta var att majoriteten av befolkningen i dessa tre städer var fi nskspråkig. Av de nämnda städerna var Jyväskylä den första och Uleåborg den sista stad som offi ciellt började använda fi nska som pro-tokollspråk i stadsfullmäktige. Detta skedde nästan 20 år senare i Uleå-borg än i Jyväskylä. Samma skillnad syns i språkvalen i mer inoffi ciella sammanhang, dvs. i handelsföreningar eller dylika. I Jyväskylä var de undersökta föreningarna helt fi nskspråkiga redan på 1800-talet, i Tam-merfors och Uleåborg var föreningarna svenskspråkiga eller till en del tvåspråkiga. I Tammerfors skedde språkbytet i början av 1900-talet, men i Uleåborg var föreningarna till stor del svenskspråkiga under hela undersökningsperioden, dvs. till senare hälften av 1910-talet.

Den aktuella studien har visat att språket i protokolltexterna i Tam-merfors och Uleåborg har mer likheter än skillnader. Materialet har dock vissa begränsningar, eftersom protokolltexterna representerar en texttyp med fast etablerat mönster, vilket påverkar bland annat de for-muleringar och uttryckssätt sekreterarna i materialet använder sig av. I materialet förekommer därför inte sådant som skulle vara typiskt ”Tammerforssvenska” eller ”Uleåborgssvenska”. Meningen är att när-mare studera andra texttyper, exempelvis privata brev, för att få fram om svenskan i Tammerfors avviker från svenskan i Uleåborg och på vilket sätt. Kan man tala om Tammerforssvenska respektive Uleåborgs-svenska? Det är värt att undersöka både hur svenskan användes och hur svenskan varierade i olika situationer i de aktuella städerna.

245


Litteratur

Material

Handelsföreningen i Tammerfors. Tampereen kauppayhdistys. Pöytäkirjoja 1900–1916. Ca:1. Tammerfors stadsarkiv.

Handelskåren i Tammerfors Pensions- och Understödskassa. Tampereen kau-pungin Kauppiaskunnan Eläke- ja Apurahaston Johtokunnan ja vuosi-kokousten pöytäkirjat alk. 10/II 1883, päätt. 6/II 1909. C:2. Tammer-fors stadsarkiv.

Handlandernes i Uleåborg understöds-pensions-inrättning. Oulun kauppa-seuran arkisto. C:7–9. Uleåborgs landsarkiv.

Jyväskylän Kauppiasyhdistyksen arkisto. CA1–7. Jyväskylä landsarkiv.Jyväskylän Kauppalaisseuran arkisto. 1CA1–2. Jyväskylä landsarkiv.Uleåborgs handelssocietet. Kauppaneuvos J. W. Snellman G:sonin arkisto.

Oulun kauppaseura. J XIV:4. Uleåborgs landsarkiv.Uleåborgs handelssocietet. Oulun kauppaseuran arkisto. C:1–6. Uleåborgs

landsarkiv.

Övrig litteratur

Björkman, Göran m.fl . (2001). Vårt Tammerfors. En svensk språkö i hjärtat av det fi nska Tavastland. (Tampereen kaupungin osat XIX.) Tammerfors: Svenska klubben i Tammerfors/Tammerfors stad.

Halila, Kustaa (1976). Oulun kaupungin historia IV (1856–1918). Oulu: Oulun kaupunki.

Hansson, Åke (1982). En stad byter skriftspråk. I: Dahlstedt, Karl-Hampus et al. (utg.). Språkhistoria och språkkontakt i Finland och Nord-Skandi-navien. Studier tillägnade Tryggve Sköld den 2 november 1982. (Kungl. Skytteanska Samfundets Handlingar 26.) Umeå. S. 93–111.

Huhtala, Paula (2001a). Exempel på språkbyten i en stad. I: Nordiska Språk. Hämtat från <http://www.uwasa.fi /hut/svenska/nords>. Publicerat 17 oktober 2001.

Huhtala, Paula (2001b). Kultaknapit ja knaff olit – ruotsalaisperäisistä sanoista Oulun murteessa. I: Sulkala, Helena & Nissilä, Leena (toim.). XXVII Kielitieteen päivät Oulussa 19.–20.5.2000. (Acta Universitatis Ouluen-sis. B Humaniora 41.) Oulu: Oulun yliopisto. S. 108–115.

246

Paula Rossi

Huhtala, Paula (2001c). Telefon 125 – Telefooni 125. Vad berättar en telefon-katalog om svenskans ställning i Uleåborg? I: Nordman, Marianne & Laurén, Christer & Björklund, Siv & Koskela, Merja (red.). Svenskan i Finland 6. Föredrag vid sjätte sammankomsten för beskrivningen av svenskan i Finland. Vasa 22–23.9.2000. (Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 75.) Vasa: Vaasan yliopisto. S. 36–44.

Jutikkala, Eino & Pirinen, Kauko (1973). Finlands historia. Stockholm: Bok-förlaget Natur och Kultur.

Klinge, Matti (1996). Finlands historia 3. Esbo: Schildts.Klockars, Johannes (1909). Formulärbok för var man. Handledning vid upp-

sättandet av de vanligaste skriftliga handlingar jämte förklaringar och lagbestämmelser. Fjärde upplagan. Helsingfors: G. W. Edlunds Förlags-aktiebolag.

Laukkala, Annikki (1975). Jyväskylän Kauppalaisseura 100 vuotta 1875–1975. Jyväskylä.

Rasila, Viljo (1984). Tampereen historia II. 1840-luvulta vuoteen 1905. Tam-pere: Tampereen kaupunki.

Silvander, Carl-Eric (2000). Svenska Privatskolan i Uleåborg 1859–1999 samt faktorer som upprätthållit densamma. Uleåborg.

Snellman, P. W. (1939). Kertomus Oulun Kauppaseuran ja Oulun Kauppiai den Eläkelaitoksen toiminnasta vuosina 1771–1939. Oulu: Oulun Kauppi-aiden Eläke- ja Apurahalaitos.

Tommila, Päiviö (1972). Jyväskylän kaupungin historia I (1837–1965). Jyväs-kylä: Gummerus.

Ulfvens, Levi (1997). Elin och Karl Pentzin. Donatorer och kulturfrämjare. En minnesteckning. (Svenska Kulturfondens skrifter XXV.) Helsingfors.

Wacklin, Sara (1919). Hundrade minnen från Österbotten jämte Österbottnis-ka anekdoter. En efterskörd efter Sara Wacklin. Utgivna och försedda med en levnadsteckning av Helena Westermarck. Helsingfors: Holger Schildts förlagsaktiebolag.

Westerlund, Jorma (1975). Oulun kaupunginvaltuusto 1875–1975. Piirteitä kaupunginvaltuuston satavuotisen toiminnan ajalta. Oulu: Oulun kau-punki.

Westermarck, Helena (1919). Levnadsteckning om Sara Wacklin. I: Hundra-de minnen från Österbotten jämte Österbottniska anekdoter. En efterskörd efter Sara Wacklin. Utgivna och försedda med en levnads teckning av Helena Westermarck. Helsingfors: Holger Schildts förlags aktiebolag. S. 7–66.

Voionmaa, Väinö (1907–1910). Tampereen historia viime vuosikymmeninä (1856–1905). Tampere: Tampereen kaupunki.

247

Metakommentar gällande konstruktion av språksociologiskt material

Pekka Saaristo

METAKOMMENTAR GÄLLANDE KONSTRUKTION AV SPRÅKSOCIOLOGISKT MATERIAL

Inledning

I föreliggande uppsats ämnar jag granska vissa metodologiska frågor som jag anser beaktansvärda i och med åtminstone en viss typ av språk-sociologisk forskning. Den form av forskning jag tänker på har inte som sitt primära mål att iaktta språkliga strukturer i sig, utan söker extralingvistiska förklaringar till olika former av språklig handling. Jag kommer inte att redogöra för praktiska interdisciplinära epistemologis-ka frågor gällande bevisföring och teoretiskt utgångsläge (Labov 1975; Fishman 1984; Coupland 2001), utan diskuterar följande en allmän fenomenologisk och hermeneutisk princip vissa presuppositioner som alltid föregår empiri och analys (Elveton 1970: introduktionen; Oesch 2002:44). Fokus ligger således inte på att iaktta det som så att säga fi nns, utan hur det som fi nns ”blir till”. (McHoul 1998:15.) Uppsat-sen kan m.a.o. beskrivas som ett för-ord. Jag inleder således med en genomgång för det metodologiska utgångsläget. I det andra avsnittet relaterar jag det pre-teoretiska resonemanget till begreppet ”tvåsprå-kighet” och mera specifi kt till den helsingforsiska kontexten. Formatet medger inte utrymme för en jämförelse med andra (och mera domine-rande) språk- och samhällsvetenskapliga paradigm. Jag vill ändå inled-ningsvis understryka vikten av att (också) ett teoretiskt utkast av denna karaktär bör ses mot en vidare lärdomshistorisk kontext.

248

Pekka Saaristo

Teoretisk utgångspunkt: hermeneutik och fenomenologi

En grundidé i olika former av hermeneutik och fenomenologi är att den mänskliga tillvaron över huvud taget och enskilda handlingar sam-tidigt är förankrade i en historisk och omedelbar omvärld.

Vidare antas att människan är medveten om detta och med sin språkförmåga kan refl ektera över sina handlingar och sitt förhållande till omvärlden.1 Det lärdomshistoriska ursprunget kan härledas till den ”språkliga vändning” som skedde inom den kontinentala fi losofi n i början av 1800-talet då man började se den verklighet som de tol-kande vetenskaperna beskrev som en tecken- eller betydelseverklighet. Man började se språket som en alltid tillstädes varande form av för-existens, men även att språket i sig är förankrat i dialog och herme-neutisk tolkning. (Grondin 1987:46; Oesch 2002:43.) I det följande tar jag upp vissa hermeneutiska och fenomenologiska utgångspunk-ter som får praktiska metodologiska konsekvenser. En exponering av förutsättningar och antaganden gällande forskningspraxis ingår alltså i den fenomenologiska grundfi losofi n eftersom själva tillvaron och där-med även forskningen ändå antas präglas av vissa föruppfattningar om eller perspektiv på både objekt och praxis. Presentationen är av utrym-meskäl schematisk och skall endast tjäna den metodologiska diskussio-nen. Jag kommer heller inte att kommentera den interna begreppsliga diskussion som förs inom den akademiska fi losofi ska fenomenologin, särskilt gällande den heideggerianska terminologin inklusive översätt-ningsproblematiken.

Hermeneutiken härleds till grekiskans hermeneuein som kan över-sättas med ’att tolka’, ’att uttrycka med ord’, ’förklara’ och ’översätta’. (van den Craen 1995:1; Zilmer 2003:54; Heidegger 2000 [1927]:61.) Under renässansen tillämpades denna ”tolkande” metod inom teolo-gi, fi lologi, juridik och fi losofi och framemot 1700-talet inom snart

1 Enligt Heidegger (följande Husserls intentionalitetsbegrepp) utgör denna om-ständighet varandets och därmed även fi losofi ns första utgångspunkt. I heidegge-riansk terminologi det s.k. första ur-hoppet (Ursprung). (Kupiainen 2003:14 f.) Se Taylor (2000) om språkets fundamentalt refl exiva natur.

249


sagt alla kunskapsområden. Begreppet i sig etableras senast på 1600-talet. Dessa utvecklingar kan ses som föregångare till 1900-talets uni-versella, fi losofi ska hermeneutik. (van den Craen 1995:1 f.; Vähämä-ki 1996:267; Oesch 2002:40.)2 Hermeneutiken kan alltså diskuteras både som en specifi k eller allmän metodologi och som en allomfat-tande fi losofi . (Zilmer 2003:53 f., 56.) Den metodologiska fåran för-knippas främst med Wilhelm Dilthey som utgick ifrån att humaniora och samhällsvetenskaperna krävde sin speciella hermeneutiska meto-dologi. Dilthey gjorde alltså en distinktion mellan de ”förklarande” Naturwissenschaften och de ”förstående” Geistesswissenschaften. (Dilt-hey 1924:144.)

1900-talets radikaliserade hermeneutik innebär att man ser den hermeneutiska tolkningen som en primär del av den mänskliga exis-tensen över huvud taget. (van den Craen 1995:2; Oesch 2002:44; Zil-mer 2003:54 f.; Kakkori 2003:96.) Som grundläggande verk för denna form av hermeneutik som alltså utgör basen för 1900-talets universella hermeneutik är Heideggers Sein und Zeit och Hans-Georg Gadamers Wahrheit und Methode. (Oesch 2002:44.)

Enligt Heidegger präglas Dasein3 av en just hermeneutisk feno-menologi. Hos Heidegger innebär detta ett fundamentalt ontologiskt ställningstagande. Vi är oåterkalleligt förankrade i en tolkande tillvaro i vilken vi förhåller oss på ett visst sätt till olika fenomen både ”utan- och innanför” oss. (Nikander 2002:64; Brandom 2003:47.) Om vi tänker på vetenskaplig verksamhet betyder detta att den hermeneutis-ka metod vi antingen explicit eller implicit tillämpar inte beror på ob-

2 Se Oesch (2002) för en sammanfattning om den historiska utvecklingen och frågeställningarna fram till 1800-talet och Tontti (2002) om utvecklingen under 1900-talet. En allmän introduktion i Palmer (1969).

3 Till svenska översatt åtminstone med ’tillvaro/därvaro’. (Heidegger 1981a [1927]:173 f.) (Jfr sein = vara; da = ’här/där’.) Dasein utgör ett slags historiskt och situationellt förankrat ”jag”, ett slags existensform där varandet redan upp-fattas på ett visst sätt. Vardagslivets s.k. fakticitet formar den form Dasein får. Så-ledes föregår Dasein våra specifi ka intentionella handlingar. (Kupiainen 2003:22; Skirbekk 2003 [1968]:70.) Till sin form är Dasein samtidigt en social entitet, dvs. existerar som Mitsein. Detta innebär att människan är ”tillsammans” med sin omvärld på ett annat sätt än ”livlösa” föremål. (Brandom 2003:43; Skirbekk 2003 [1968]:80 f.)

250

Pekka Saaristo

jektets natur, utan på en grundläggande uppfattning om vår existens. För Heidegger utgör således vetenskapen en existentiell form av varan-det-i-världen. (Heidegger 2000 [1927]:62 f., 426 f., 432 f.; jfr Ricoeur 2002 [1965]:93.)4

Fenomenologin ser Heidegger (följande Husserl) som ett primärt metodiskt begrepp.5 Ett fenomenologiskt perspektiv leder alltså till in-sikten om att vi alltid nalkas det som skall beskrivas på ett visst sätt, oavsett om detta nalkande är medvetet eller ej, med andra ord att om-världen ”föregår” vår refl ektion. (von Herrman 1998:106 ff ., 112 f.; Kupiainen 2003:15 f., 24; Laine 2003:167.) Den vetenskapliga praxi-sen visar enligt Heidegger (2000 [1927]:428) hur svårt det är att dra en gräns mellan ett teoretiskt och ateoretiskt förhållningssätt och kun-skapsunderlag. Samma insikt har Alfred Schütz formulerat i mera so-ciologiska termer. Olika fenomen utsätts alltid för ”pre-interpretation” och denna för-förståelse är avhängig olika sociala och historiska fak-torer. (McHoul 1998:25.) Eftersom vi ändå tycks uppfatta olika ting i vår omgivning på olika sätt gör Heidegger en distinktion mellan ob-jekt som är Vorhandene och sådana som är Zuhandene.6 De objekt som är tillhanda (jfr fotnot 6) utgörs av entiteter som vi förser med olika värderingar och som man kan bruka ”rätt” eller ”fel”. Detta är en del av den institutionaliserade praxisen som ingår i Dasein. Heidegger har

4 Senare vetenskapsfi losofer som t.ex. Kuhn (1977) och Rorty (1979) har även förkastat den diltheyanska diktomin mellan olika förståelse- och förklaringskva-liteter gällande olika discipliner. Jag har inte utrymme att kommentera proble-met med den kunskapsrelativism som förknippas med dessa utvecklingar. Det kan dock omnämnas att Wilhsire (1997) kritiserar Rorty för nya och förenklade dikotomier såsom indelningen i ”conventionalism” och ”foundationalism” som egentligen inte motsvarar den fenomenologi och pragmatism som Rorty säger sig företräda. Med utgångspunkt i den heideggerianska ontologin kan man säga att alla språkvetenkapliga paradigm och metoder föregås av samma existentiella villkor men att förhållningsätten som baserar sig på denna existens manifesterar sig på olika sätt. Om man följer den diltheyanska principen kan man tänka sig att språkvetenskapen kräver fl era separata epistemologier och metodologier. (Jfr Guiora 1984:2.)

5 Om förhållandet mellan hermeneutik och fenomenologi se Ricoeur (2002 [1965]); Ruin (2003:23). Enkelt uttryckt kan man säga att fenomenologin grans-kar det konkreta, individuella varandet.

6 Till svenska översatt med ’Förhandhet’ respektive ’Tillhandshet’. (Heidegger 1981a [1927]:66, 71, 101; 1981b [1927]:157 ff .)

251


exemplifi erat Zuhandene med det berömda exemplet med hammaren: när vi ser en hammare ser vi inte bara en metallklump fäst vid en trä-bit, utan ett verktyg/instrument (Zeug) som vi associerar med en hel räcka kultur- och verksamhetsbundna fenomen. Det är alltså inte bara så att olika konkreta entiteter står i en viss relation till andra konkreta entiteter (relationen hammare–spik), utan även till mera abstrakta och även aff ektiva egenskaper. Således kan t.ex. en nyckel stå i olika rela-tioner till både sociala och psykologiska kategorier såsom ”egendom”, ”hem”, ”arbetsrum”, ”oro”, ”komma-ihåg” osv. De relationer som olika entiteter bildar kallar Heidegger för Umwelt som i sin tur delas av oss gemensamt som Mit-Welt. Denna insikt innebär alltså att vi inte har någon praxis utan ”teori”, dvs. ”sätt att se”. Således bildar praxis och teori en s.k. hermeneutisk situering bestående av ett slags för-struktur för kommande former av förståelse. (Pöggeler 1998:165 f.; Brandom 2003:42 f., 46; Skribekk 2003 [1968]:82 f.; Ruin 2003:38.) Entiteter som ”språk” eller ”handling” är på ett avgjort sätt Zuhandene eftersom de är ”belastade” med väldiga lager av kulturella dimensioner.

Både hermeneutiken och fenomenologin omfattar alltså tanken om människan som ett självrefl ekterande och handlande subjekt. Som en följd av den sociala och historiska förankringen av Dasein präglas handlingarna av normativitet, dvs. av uppfattningar om hur handling-arna borde utföras och vilka handlingar som anses lämpliga vid olika tillfällen.

Denna normativitet är dock ej determinerande, utan tillvaron in-rymmer en viss grad av handlingsfrihet som alltså manifesteras som ja-gets olika förhållningssätt till omvärlden. (Itkonen 1978:196 f.; Anttila 1989:399; Duranti 1997:44; Laine 2003:169 ff .) Både Heideggers on-tologiska ställningstagande gällande vår tillvaro samt vår refl ekterande inställning gentemot egna och andras handlingar bildar alltså grund till den Verstehen-metodologi som den hermeneutiska fi losofi n utgår ifrån. (Itkonen 1978:21; Anttila 1989:411; van den Craen 1995:1; Vähä-mäki 1996:263 f.; Laine 2003:172.) Man kunde kanske uttrycka den metodologiska praxisen som följer av dessa premisser som en syste-matisk applicering av en refl ekterande vardagsförståelse. Eftersom vi i den alldagliga kommunikationen utnyttjar en mängd mer eller mindre självklara antaganden och uppfattningar om betydelser och hur man kommunicerar dessa, förefaller det omotiverat, och följande den feno-

252

Pekka Saaristo

menologiska grundtanken om vår förankring i omvärlden, omöjligt att kringgå denna basmetodologiska ståndpunkt. Med andra ord innebär metodologin en ”diskuterande” tillvaro i förhållande till den del av verkligheten som vi ämnar förklara.

Hermeneutiken föknippas som bekant också med historicism. Särskilt Gadamer har betonat tillvarons historiska förankring. All tolk-ning är förankrad i sin egen historicitet. Det är dock skäl att påpeka att man inom hermeneutiken inte utgår från någon objektivistisk histo-riesyn. Den historiska dimensionen beaktas vid förklaring av mänsklig handling, men även själva tolkningen omgärdas förstås av sin egen his-toricitet. Det existerar med andra ord inget autonomt historiskt ”ob-jekt” i förhållande till det tolkande subjektet. (Vähämäki 1996:269, 177; Pöggeler 1998:294; Kakkori 2003:96; Tuchańska 2003:118; Hei-degger 2000 [1927]:399, 465.) I Gadamers terminologi uppstår tolk-ningen i ”fusionen av horisonter” där horisonten utgörs av ”[…] the range of vision that includes everything that can be seen from a parti-cular vantage point”. (Gadamer 1975 [1960], 269.)7

Betoningen av den historiska situeringen har ofta lett till frågor om hermeneutikens förhållande till ”objektivitet”. Eftersom hermeneuti-ken anser att subjekt och objekt inte kan ses som autonoma entiteter blir perspektivet på själva frågeställningen en annan än inom vissa and-ra typer av vetenskapsfi losofi er: ”[…] objective meaning does not exist but is always outcome of some kind of interaction process”. (van den Craen 1995:3.)

Produkten av denna interaktion ”objektifi eras” för nya former av tolkande interaktion som vi kallar för t.ex. ”utvärdering” eller ”kritik”. Egentligen är det själva interaktionen som medger en utvärdering av olika betydelsetolkningar som t.ex. vetenskapen i sista hand består av.

7 Den hermeneutiska utgångspunkten liknar Karl Mannheims kunskapssociologis-ka begrepp Weltanschauung som bildar ett slags övertäckande kulturellt paraply som påverkar våra sätt att förhålla oss till omvärlden (styles of thought) och därmed även vårt agerande. Se Mannheim (1952, 1953 i Wolff (1993). Mindre sociologiskt betingat men inrymmande samma tanke uttrycker Husserls Lebens-welt-begrepp. (Suppe 1977:126; Itkonen 1978:65 f.; Habermas 1984:53 ff .)

253


Den s.k. hermeneutiska cirkeln utgör således inte en circulus vitiosus bestående av inkommensurabilitet och relativism, utan snarare circulus fructuosis som tillåter en djupare förståelse av ett visst fenomen. För-sök att ”komma ur” cirkeln innebär enligt Heidegger att man miss-förstått själva naturen av förståelse och därmed också den grund som olika förklaringar vilar på. En metodologisk diskussion handlar i prak-tiken om olika sätt att nalka sig spiralen. Ett specifi kt sätt att nalka sig cirkeln leder till Besorgen gällande behovet av s.k. vetenskaplig rigidi-tet och formalisering eller så kan vi också tolka hela det väster ländska vetenskapsprojektet som en form av denna ”omsorg”. (Heidegger 2000 [1927]:196 f., 380 f.; jfr även Ruin 2003:38; Kakkori 2003:91, 95; Varto 2003:189; Zilmer 2003:57.)8 Eftersom subjektet inte utgör en autonom entitet utan är en del av ett tolkande socialt Dasein som i sin tur står i olika specifi ka förhållanden till das Man, (ungfär ’de(t) andra’9) är ej heller sanningar subjektiva i relativistisk bemärkelse, utan kan diskuteras, värderas och jämföras. De fenomen som Newton hän-visade till med sina lagar existerade före hans tid, men lagarna var var-ken sanna eller osanna förrän han formulerade dem. Detta är enligt Heidegger sanningens sätt att existera. Olika anspråk på sanningen ex-isterar inte ”utan” eller ”oberoende” av oss, utan det är sanningen i sig själv som möjliggör att vi kan förhålla oss på ett visst sätt, t.ex. diskute-ra de grunder enligt vilket någon utsaga är falsk eller sann. (Heidegger 2000 [1927]:153 ff ., 280 f.; Pöggeler 1998:170 f.; Nikander 2002:64; Kakkori 2003:103 f.; Tuchańska 2003:126 f.; Laine 2003:168.)

8 Gemensamt för alla versioner av den hermeneutiska cirkeln är uppfattningen om den dynamiska tolkningsprocessen mellan det som redan är bekant (för-förståel-sen) och det ”nya”. Vidare utgår man från ett dynamiskt förhållande mellan de-lar och helhet. Se Nikander (2002) om likheter och olikheter mellan Heideggers och Gadamers syn på tolkningsprocessen i sig. Gadamer sammanfattade sin syn i artikeln ”Vom Zirkeln des Verstehens” som ingick i festskriften tillägnad Hei-degger på dennes 70-års dag 1959. Artikeln ingår i Gadamer (1986) och också i något modifi erade ordalag i hans huvudverk Wahrheit und Methode (i litteratur-förteckningen [Gadamer 1975]).

9 Till svenska översatt med ’mannet’ (Heidegger 1981a [1927]:151 ff .). Reijo Ku-piainen har i den fi nska översättningen av Sein und Zeit stannat för det i min mening träff ande ”Kuka tahansa” = ”vem som helst”.

254

Pekka Saaristo

I sig existerar inga ahistoriska eller logiska modeller för att defi -niera en global objektivitet eftersom beskrivningar och förklaringar alltid präglas av intuition och för-förståelse. (Bleicher 1982:11; van den Craen 1995:4; Vähämäki 1996:268 ff .)10 Detta faktum omöjlig-gör alltså ändå inte jämförelser mellan olika tolkningar. Tolkningarna utgör sociala entiteter som kan uppfattas och värderas av andra och de får på detta sätt påtagliga konsekvenser. (van den Craen 1995:4.) Ur en hermeneutisk synvinkel baserar sig kunskapsvärdering inte egentligen på ”objektivt bevismaterial”, utan på delade kommunikationsmöns-ter som upprätthåller vissa tolkningar som mera koherenta inom ett visst sanningssystem eller korrespondenta med en antagen verklighet. I heideggerianska termer är det vårt gemensamma das Man-tal som ma-nifesterar det som tas för givet och våra gemensamt delade tolkningar av omvärlden. (Laine 2003:178.) Gällande vetenskapen skapar de ge-mensamma kommunikationsmönstren förutsättningar för åtminstone temporära konsensustillstånd. (Itkonen 1978:199; Bleicher 1982:2, 122, 131; Vähämäki 1996:274, 277.)11

Utgående från de utgångspunkter som ovan skisserats utgör även språksociologin och sociolingvistiken forskningsområden som anting-en explicit eller implicit applicerar ett hermeneutiskt perspektiv på sitt objekt. Metoden är oberoende materialkvalitet tolkande. De språkli-ga variablerna eller språkhandlingarna förstås mot bakgrunden av den specifi ka kontext där de förekommer eller snarare används och deras mening för språkbrukarna själva måste efter bästa förmåga beskrivas

10 Inom den fenomenologiska fi losofi n tänker man sig inget motsatsförhållande mellan medvetandet och omvärlden, eftersom medvetandet alltid är medve-tande om något. Det fenomenologiska apriorit grundar sig följaktligen i varan-det i sig och består inte av icke-erfarna kategorier och antaganden. (Kupiainen 2003:23.)

11 Begreppen korrespondens, koherens, och konsensus utgör som bekant oli-ka perspektiv inom fi losofi ns sanningteori. (Niiniluoto 1980:108 ff .; Itkonen 1983:112, 124 ff .) För övrigt står den amerikanska pragmatismen (särkilt i sin peirceanska tappning) på många sätt nära fenomenologin. (Grathoff 1970:34 ff .; Habermas 1976:200; Apel 1976:78 f., 1981:110 ff .; Wilshire 1997:99 f.) Om Charles Sanders Peirces pragmatistiska konsensuskoncept och dess förhållande till vetenskaplig praxis samt släktskapen till hermeneutiken se Smith (1965:108 ff .); Apel (1981:192 ff .).

255


för att uppnå bättre förståelse av det som skall förklaras. Jag betraktar således gängse praktiserad sociolingvistik som en hermeneutisk pro-cess. (Jfr Itkonen 1983:196.) Denna utgångspunkt står enligt min me-ning nära Deborah Camerons ansats till en ”demytologiserad socio-lingvistik”. (Cameron 1997.)

Demytologiseringen12 innebär ett avståndtagande från en mekanis-tisk sociolingvistik som ser språkdata som ett slags ”sociolingvistisk automata”, dvs. en enkel produkt av korrelation mellan förutbestäm-da sociala variabler och lingvistiska (ofta fonologiska) dito (Cameron 1997:62 ff .):

A demythologized sociolinguistics […] would deal with such matters as the production and reproduction of linguistic norms by institutions and socializing practices apprehended, accepted, resisted and subverted by individual actors and what their rela-tion is to the constitution of identity. (Cameron 1997, 62.)

Det blir således viktigt för sociolingvistiken att refl ektera över begrepp såsom t.ex. ”norm” och ”regel” som antas påverka vårt språkbruk. Det-ta leder till att vi måste sätta ”till-blivelse-processen” av dylika katego-rier under lupp och enligt min mening ännu mer än vilket kanske varit vanligt inom traditionell variationssociolingvistik13 utgå från språkbru-karnas egna metalingvistiska uppfattningar. (Jfr Cameron 1997:65.) I det följande avslutande avsnittet diskuterar jag begreppet ”tvåsprå-kighet” och relaterar detta till den helsingforsiska miljön med utgångs-punkt i den förgående diskussionen.

12 Cameron följer den av Roy Harris initierade s.k. integrationismen men står en-ligt min mening nära Heideggers projekt av ”destruktion” av traditionella on-tologier. Denna destruktion skall inte tolkas negativt, utan som en ansats till en återgång till en ”verklig” (fenomenologisk) fi losofi som skiljde sig från tidens ”katederfi lsofi ” som man kunde ”lära sig”. Destruktionen innebar alltså även att ta tillvara det värdefulla i traditionen. (Kupiainen 2003:11 ff .; Ruin 2003:33 ff .; Laine 2003:167.)

13 För sammanfattningar se Dittmar (1995) och Milroy & Gordon (2003).

256

Pekka Saaristo

Tvåspråkighet: emic och etic

Mitt intresse för begreppet ”tvåspråkighet” hänger ihop med mitt på-gående avhandlingsarbete gällande situationellt språkval mellan svens-ka och fi nska i Helsingfors. Utgångslägevis måste jag utgå från minst två olika entiteter (i detta fall ”språk”) för att kunna tala om ”val”. I detta sammanhang tar jag inte upp olika defi nitioner och språkveten-skapliga perspektiv på två- och fl espråkighet utan skall endast granska vissa principiella metodologiska utgångspunkter i förhållande till be-greppskonstruktion. Härvidlag försöker jag följa den fenomenologiska principen att inte ta kategorier ”för givna” (Laine 2003:167 f.) och även en konkret formation av denna princip, nämligen den demytolo-giserade sociolingvistiken såsom Cameron programmatiserat denna.

En majoritet av världens befolking antas i olika grad vara två- eller fl erspråkiga. Detta betyder att de vill eller är tvungna att ty sig till fl era språk för att kunna agera i samhället. Trots detta faktum har de domi-nerande språkvetenskapliga paradigmen under 1900-talet uppställt en-språkigheten som ”det normala tillståndet”. Samtidigt har arbetet med alternativt formaliserade grammatiska teorier som mer eller mindre antagits avspegla den enspråkiga individens ”lingvistiska kompetens” utgjort merparten av den praktiserade språkvetenskapen. Idealisering-en ”en individ – ett språk” hänger även ihop med vidare historiska och sociala processer som nations- och statsbygge. (Trudgill 1974:151 ff .; Hymes 1974:103, 123, 127; Skutnabb-Kangas 1981:69 ff ., 103 f.; Romaine 1989:1 f., 5 f., 8, 283; Harris 1998a:4 f.) Romaine samman-fattar dessa processer som ”the ethos of monolingualism”. (Romaine 1989:276.)14 Enspråkighetsnormen ligger förstås också nära begreppet ”modersmål” som alltså varje individ antas ha ett exemplar av. (Se Visa-pää 1996:33 f. om debattexempel ur Hufvudstadsbladet; även Skut-nabb-Kangas 1981:20, 260; Le Page & Tabouret-Keller 1985:189.) Som bekant ser många numera positivt på två- och fl erspråkigheten,

14 Allmänt om förhållandet mellan språk, språkvetenskap och samhälle samt språk-relaterade ideologier se Silverstein (1979), Joseph & Taylor (1990), Woolard & Schieffl in (1994), Schieffl in et al. (1997) och Blommaert (1999).

257


men man kanske kan säga att man ändå utgår från ett slags olikhetstan-ke, en diktomi som baserar sig på diktomin ”en” respektive ”två/fl era”. Faktumet att olika vetenskaps- och samhällshistoriska utvecklingar lig-ger till grund för en syn på förhållandet mellan individ, uttrycksmedel och nationell tillhörighet och således språkbegreppet överlag betyder givetvis inte att uppfattningarna om dessa fenomen därför skulle var mindre ”sanna” eller verkliga för individen. Således kan det socioling-vistiska projektet inte gå ut på att ”avslöja” ”felaktiga” uppfattningar, utan kan i stället påvisa de processer som ligger bakom olika förhåll-ningsätt till språket som även påverkar språklig förändring och språkets form i sig. För att skapa en så fullständig bild som möjligt av vad två olika språk och tvåspråkighet betyder för individen och dennes språk-liga praxis är det viktigt att relatera den vetenskapliga begreppsutveck-lingen till de uppfattningar som språkbrukarna själva har samt förank-ra allt detta i en vidare sociohistorisk kontext.

Under fl era sekel saknade begreppet ”modersmål” som social kate-gori relevans i Finland eller det tilldelades åtminstone en annan bety-delse. Helsingfors präglades länge av en ”naturlig” tvåspråkighet och ideologiseringen av språken skedde först på 1800-talet som en följd av de allmäneuropeiska nationalromantiska strömningarna. Inte minst de språkspecifi ka folkskolorna bidrog till att befästa medvetenhet om en specifi k språklig tillhörighet bland allmänheten. (Allardt & Starck 1981:140 f.)

Den historiska utvecklingen som fört med sig att Finland har två offi ciella språk och två ”nationsbyggande element” samt folkbok-föringsprincipen som ”påtvingar” individen ETT modersmål har even-tuellt också bidragit till att väldigt få personer idag defi nierar sig som tvåspråkiga. (Allardt & Starck 1981:162; Paavola 1987:224 f., 263 f.) Visserligen kan en viss diskrepans mellan kategoriseringar som rappor-teras i surveyundersökningar och den självupplevda praktiska tvåsprå-kigheten förekomma. (Jfr Romaine 1989:25.) Å ena sidan går förstås ej praktiska kunskaper i olika språk och självidentifi kation hand i hand. I fl era undersökningar om situationen i Helsingfors har det framkom-mit att de svenskpråkiga själva anser sig ha goda kunskaper i fi nska, men detta korrelerar alltså inte med självidentifi kation som tvåspråkig. (Allardt & Starck 1981:262.) Ur ett renodlat lingvistiskt pespektiv kan man säga att det länge funnits fl era språk i Helsingfors med vissa struk-

258

Pekka Saaristo

turella egenskaper, men språkens sociala relevans och funktion har va-rierat under olika perioder och även betytt olika saker för olika indivi-der under en och samma period. För att kunna greppa denna komplexa verklighet och de uppfattningar och kategoriseringar som åtminstone delvis förklarar det språkliga beteendet bör man följaktligen utnyttja en relativt bred metodologisk pensel. En viktig del av denna metodolo-gi är en viss inlevelse i ”deltagarperspektivet” som förvisso alltid förblir en idealisering, vilket ur ett hermeneutiskt perspektiv egentligen inte är något problem eftersom all kunskapsgenerering ändå handlar om en processuell dialog mellan tolkande subjekt och verkligheten.

Ett sätt att diskutera genereringen av deltagarkategorier är att utgå från begreppen ”emic” och ”etic” som främst används inom antropo-login idag. Ursprungligen lanserades begreppen år 1954 av den ame-rikanske lingvisten Kenneth L. Pike15 som beteckningar för vad som är betydelsefullt för individer och för deras beteende (emic) och det som utgör en teoretisk konstruktion av dessa individgenererade ka-tegorier (etic). Idag förstås allmänt etic-kategorier som forskargenere-rade (eller självklarhets-) kategorier och emic-kategorier som sådana som härstammar från den kultur eller verklighet som skall beskrivas, dvs. språkbrukarna själva. (Duranti 1997:85, 172.) I heideggerianska termer utgör de bägge kategoriseringarna egentligen ”bara” olika sätt att vara-i-världen, men ett mera utbrett utnyttjande av emic-kategorier kan leda till större medvetenhet om de egna för-existerande teoretiska begreppen och kan även bidra till alternativa tolkningar av de fenomen som skall förklaras.

Vidare framträder den sociala verkligheten ofta mindre monolitisk och på så sätt kan man undvika förenklade slutsatser gällande t.ex. korrelation mellan vissa sociala och språkliga variabler. Jag har inte ut-rymme att vidareutveckla den teoretiska och metodologiska bakgrun-den men kan ändå konstatera att idén med emic-elicitering ju har en förankring i den etnografi skt inriktade sociolingvistiken. I praktiken

15 Pike utgick från de vanliga språkvetenskapliga begreppen ”phonemic” och ”pho-netic”: ”[…] the relevant structural arrangement of behavioral units relative to insider´s (emic) view of behavioral system”. (Pike 1982:11.) För utförligare be-skrivning se Pike (1967: andra kapitlet).

259


leder perspektivt till tidskrävände metoder med djupgående intervjuer och/eller deltagandeobservation. (Duranti 1997:174.)

Hela principen går ut på att ett trovärdigt deltagarperspektiv inte kan undgå att ”[…] consult or consider the interpretations of the par-ticipants themselves”. (Hymes 1974:81.)16 Att man inte ”till fullo” kan förstå de motiv som deltagare har för en viss typ av handling i en viss situation får enligt Duranti inte vara en orsak till att förbise dessa fak-torer:

[…] placing ourselves in a world that we do not take for granted and try to understand from someone´s else´s point of view, en-gaging in the task of bracketing our prejudice and any previous knowledge. Th e fact that such a task is diffi cult and perhaps nev-er fully realizable is not a reason to avoid it altogether. (Duranti 1997:270.)

För språkbruket är förstås inte endast kategorier som hänvisar till språ-ket och språkbruket i sig viktiga, utan även andra kontextuella faktorer utgör viktiga förståelsepotentialer.17 I min egen undersökning utnyttjar

16 Deltagarperspektivet leder som sagt till ökad medvetenhet om de egna teoretiska kategorierna. Inom den s.k. integrationismen betonar man vikten av att kritiskt granska den språkvetenskapliga begreppsutvecklingen men även att iaktta folk-lingvistiska uppfattningar om t.ex. så pass basala begrepp som ”ord” och ”me-ning”. (Toolan 1996; Harris 1996; Davis 1997; Harris 1998b.) Att det både för lekmän och professionella är svårt att fastslå vad t.ex. ett ord är noteras för övrigt t.ex. av Otto Jespersen som exemplifi erar med danskans i dag/idag. (Jespersen 1968 [1937]:116.) Även Pike motiverar just emic/etic-distinktionen med att de till synes enkla kategorierna som t.ex. ”stavelse” ofta är svåra att kategorisera. (Pike 1982:90.) En ytterligare utveckling med ett visst släktskap till olika delta-garperspektivinriktningar av detta slag utgörs av ”perceptual dialalectology” som främst utvecklats av Dennis L. Preston. Se Preston (1989, 1999).

17 Se Gumperz (1992); Cicourel (1992); Goodwin & Duranti (1992) om vikten av kontextinformation och elicitering även vid studiet av enstaka interaktionella sekvenser. Generellt har olika tänkare åtminstone sedan Giambattista Vico beto-nat kontextens (i modern bemärkelse) betydelse för tolkning av språk och hand-ling. (Itkonen 1983:203 ff ., 1991:278 ff .) van Dijk (1997:19) konstaterar att ingen explicit kontextteori existerar och att kontextdefi ntionen förstås varierar mellan olika forskare, paradigm och enskilda studier.

260

Pekka Saaristo

jag både enkäter och intervjuer för datainsamling. Intervjuernas funk-tion är att i möjlighetens mån generera emic-kategorier.

Vidare fungerar intervjumaterialet som jämförelsematerial till en-kätundersökningen och som förklaringspotential till faktorer som kommit fram i enkätsvaren.18 Eventuella motstridigheter mellan de bägge materialtyperna behöver inte nödvändigtvis bero på ”mätnings-fel”, utan kan helt enkelt vara ett resultat av de olika frågeställnings-kontexterna. Diskrepanser av detta slag är metodologiskt intressanta, men kan också bidra till bättre förståelse av de uppfattningar som på-verkar t.ex. språkligt beteende i specifi ka situationer. I hermeneutisk-fenomenologiska termer skall för-förståelsen explikeras men man antar inte att man kan ”skaka av sig” de egna kategoriseringarna. I stället skall dessa kompletteras med eventuella alternativa perspektiv så att de egna presuppositionerna tydligare ”synliggörs”.

På basis av de intervjuer jag hittills genomfört kan jag endast säga att de bägge språken (svenska och fi nska) åtminstone inte på något självklart sätt har samma betydelse för olika individer. Det är givetvis inte så att man inte uppfattar fi nska och svenska som olika språk, men deras sociala betydelse varierar. (Denna insikt i sig är ingen nyhet.) Jag kan gestalta med två korta citat:

…nå... vet du inte spelar de där språket i praktiken nån roll... svens-ka fi nska det gör nog det samma… (man 32 år/centrala Helsing-fors/helsvensk bakgrund)

…nu sku säga att man e liksom nog jätte medveten om såna här sa-ker... att språket... modersmålet e hemskt viktigt... för mej... men att hur man sen gör… (kvinna 25 år/centrala Helsingfors/fi nsksprå-kig far/svenskspråkig mor)

18 Ur ett vetenskapssociologiskt perspektiv kan man aldrig vara riktigt säker på rele-vansen av de egna kategorierna och därför är det bra att använda emic-kategorier som ett begreppsligt bollplank. (Jfr Cameron 1997:66.) Olika metodmanualer rekommenderar även relativt informella intervjuer som komplement till enkät-undersökningar just för att komplementera och även ifrågasätta frågeställningar-nas relevans. (Gillingham 2000:1 f., 32, 48, 81 f.)

261


Dessa citat är absolut inte representativa för någon allmännare ten-dens, men påvisar den variation som förekommer i en så pass homo-gen talgemenskap som Helsingfors ändå är i internationell jämförelse.19 Med andra ord varierar kärleksförhållandet till modersmålet åtmins-tone i form av attitydmässig utsaga i någon mån mellan olika indivi-der. Det är även viktigt att påpeka att rapporterade attityder inte på något enkelspårigt sätt korrelerar med en viss typ av handlingsmönster. Språkval påverkas ju förutom av i viss mån mera stabila fenomen som attityder även av mera omedelbara och i själva interaktionen kontex-tualiserade faktorer. (Gumperz 1992.)

Syftet med detta metateoretiska inlägg har varit att gestalta vissa ut-gångspunkter för forskning som iakttar mänsklig handling såsom t.ex. språkbruk och gestalta den begreppsliga försiktighet som behövs för att undvika förenklingar gällande ”det som går att se” (I heideggerianska termer just Vorsicht, Heidegger 2000 [1927]:193 ff .) Detta bygger i sin tur på uppfattningen om att språket som ”social företeelse” redan länge sedan ”[…] blivit inryckt i ett högre sammanhang i jämbredd med sed, rätt och tro”. (Collinder 1930:1.)

19 Det bör tilläggas att informanterna bedömde sin tvåspråkighet på samma sätt.

262

Pekka Saaristo

Litteratur

Allardt, Erik & Starck, Christian (1981). Språkgränser och samhällstruktur. Finlandssvenskarna i ett jämförande perspektiv. Stockholm: AWE/GE-BERS.

Anttila, Raimo (1989). Historical and Comparative Linguistics. Amsterdam: John Benjamins.

Apel, Karl-Otto (1976). Sprachakttheorie und tranzendentale Sprachprag-matik zur Frage Etischer Normen. I: Apel, Karl-Otto (Hrsg.). Sprach-pragmatik und Philosophie. Frankfurt am Main: Suhrkamp Verlag. S. 10–173.

Apel, Karl-Otto (1981). Charles S. Peirce. From Pragmatism to Pragmaticism. Amherst: University of Massachussetts Press.

Bleicher, Josef (1982). Th e Hermeneutic Imagination. Outline of a Positive Cri-tique of Scientism and Sociology. London: Routledge & Kegan Paul.

Blommaert, Jan (ed.) (1999). Language Ideological Debates. Berlin: Mouton de Gruyter.

Brandom, Robert (2003). Dasein – tematisoiva oleva. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tarkentaminen. Kirjoituksia Martin Heideggerin Olemi-sesta ja ajasta. (SoPhi 71.) Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. S. 42–65.

Cameron, Deborah (1997). Demythologizing Sociolinguistics. I: Coupland, Nikolas & Jaworski, Adam (eds.). Sociolinguistics. A Reader and Course-book. Houndmills: Macmillan Press. S. 55–67.

Cicourel, Aaron V. (1992). Th e Interpretation of Communicative Contexts: Examples from Medical Encounters. I: Goodwin, Charles & Duranti, Alessandro (eds.). Rethinking Context. Language as an Interactive Phe-nomenon. Cambridge: Cambridge University Press.

Collinder, Björn (1930). Småbidrag till den sociologiska lingvistiken. I: Nysvenska studier 10.

Coupland, Nikolas (2001). Introduction: Sociolinguistics and Social Th eory. I: Coupland, Nikolas & Sarangi, Srikant & Candlin, Christopher N. (eds.). Sociolinguistics and Social Th eory. Harlow: Pearson Education Limited. S. 1–26.

van den Craen, Pete (1995). Hermeneutics. I: Verschueren, Jef & Östman, Jan-Ola & Blommaert, Jan (eds.). Handbook of Pragmatics. Amster-dam: John Benjamins. S. 1–7.

Davis, Haley (1997). Ordinary People’s Philosophy: Comparing Lay and Professional Metalinguistic Knowledge. I: Language Sciences 19:1. S. 33–46.

van Dijk, Teun A. (1997). Th e Study of Discourse. I: van Dijk, Teun A. (ed.). Discourse as Structure and Process. Discourse Studies. A Multidisciplinary Introduction. Volume 1. London: Sage. S. 1–34.

Dilthey, Wilhelm (1924). Die geistige Welt: Einleitung in die Philosophie des Lebers. Erste Häfte: Abhandlungen zur Grundlegung der Geistesswissen-

263


schaften. Gesammelte Schriften. Vol. 5. Misch, G. (Hrsg.). Göttingen: Vandenhoeck & Ruprecht.

Dittmar, Norbert (1995). Correlational Sociolinguistics. I: Verschueren, Jef & Östman Jan-Ola & Blommaert, Jan (eds.). Handbok of Pragmatics. Amsterdam: John Benjamins. S. 1–15.

Duranti, Alessandro (1997). Linguistic Anthropology. Cambridge: Cambridge University Press.

Elveton, R. O. (1970). Th e Phenomenology of Husserl: Selected Critical Read-ings. Quadrangel Books.

Fishman, Joshua A. (1984). Epistemology, Methodology and Ideology in the Sociolinguistic Enterprise. I: Guiora, Alexander Z. (ed.). An Epistemol-ogy for the Language Sciences. University of Michigan. S. 33–47.

Gadamer, Hans-Georg (1975) [1960]. Truth and Method. New York: Sea-bury Press.

Gadamer, Hans-Georg (1986). Gesammelte Werke. Band 2. Tübingen: J. C. B. Mohr.

Gillingham, Bill (2000). Developing a Questionaire. London: Continuum.Goodwin, Charles & Duranti, Alessandro (1992). Rethinking Context: an

Introduction. I: Goodwin, Chales & Duranti, Alessandro (eds.). Re-thinking Context. Language as an Interactive Phenomeneon. Cambridge: Cambridge University Press. S. 1–42.

Grathoff , Richard H. (1970). Th e Structure of Social Inconsistensies. A Contri-bution to a Unifi ed Th eory of Play, Game and Social Action. Th e Hague: Martinus Nijhoff .

Grondin, Jean (1987). Hermeneutical Truth and Its Historical Presupposi-tions: A Possible Bridge between Analysis and Hermeneutics. I: Simp-son, Evan (ed.). Anti-Foundationalism and Practical Reasoning. Ed-monton: Academic Printing & Publishing. S. 45–58.

Gumperz, John J. (1992). Contextualization and Understanding. I: Good-win, Charles & Duranti, Alessandro (eds.). Rethinking Context. Lan-guage as an Interactive Phenomenon. Cambridge: Cambridge Univer-sity Press. S. 229–252.

Guiora, Alexander Z. (1984). Introduction. I: Guiora, Alexander Z. (ed.). An Epistemology for the Language Sciences. University of Michigan. S. 1–2.

Habermas, Jürgen (1976), Was heisst Universalpragmatik. I: Apel, Karl-Otto (Hrsg.). Sprachgrammatik und Philosophie. Frankfurt am Main: Suhrkamp Verlag. S. 174–272.

Habermas, Jürgen (1984). Th e Th eory of Communicative Action. Volume 1. Reason and the rationalization of Society. Cambridge: Polity Press.

Harris, Roy (1996). Signs, Language and Communication: Integrational and Segregational Approaches. London: Routledge.

Harris, Roy (1998a). Integrational Linguistics. I: Verschueren, Jef et al. (eds.). Handbook of Pragmatics. Amsterdam: John Benjamins. S. 1–14.

Harris, Roy (1998b). Introduction to Integrational Linguistics. Oxford: Perga-mon.

264

Pekka Saaristo

Heidegger, Martin (1981a) [1927]. Varat och tiden. Del 1. Översatt till svens-ka av Richard Matz. Lund: Doxa.

Heidegger, Martin (1981b) [1927]. Varat och tiden. Del 2. Översatt till svens-ka av Richard Matz. Lund: Doxa.

Heidegger, Martin (2000) [1927]. Oleminen ja aika. Översatt till fi nska av Reijo Kupiainen. Tampere: Vastapaino.

von Herrman, Friedrich-Wilhelm (1998). Fenomenologian käsite Heideg-gerilla ja Husserlilla. I: Haapala, Arto (toim.). Heidegger. Ristiriitojen fi losofi . Helsinki: Gaudeamus. S. 105–135.

Hymes, Dell (1974). Foundations in Sociolinguistics. An Ethnographic Ap-proach. Philadelphia: University of Pennsylvania Press.

Itkonen, Esa (1978). Grammatical Th eory and Metascience. A Critical Investi-gation into the Philosophical and Methodological Foundations of ’Autono-mous’ Linguistics. Amsterdam: John Benjamins.

Itkonen, Esa (1983). Causality in Linguistic Th eory. A Critical Investigation into the Philosophical and Methodological Foundations of ’Non-Autono-mous’ Linguistics. London: Croom Helm.

Itkonen, Esa (1991). Universal History of Linguistics. India, China, Arabia, Europe. Amsterdam: John Benjamins.

Jespersen, Otto (1968) [1937]. Analytic Syntax. New York: Holt, Rinehart & Winston.

Joseph, John E. & Taylor, Talbot J. (eds.) (1990). Ideologies of Language. Lon-don: Routledge.

Kakkori, Leena (2003). Totuuden ongelma. Totuus avautumisena ja paljas-tumisena Martin Heideggerin fi losofi assa. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tarkentaminen. Kirjoituksia Martin Heideggerin Olemisesta ja ajasta. (SoPhi 71.) Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. S. 90–113.

Kuhn, Th omas S. (1977). Th e Essential Tension: Selected Studies in Scientifi c Tradition and Change. Chicago: Chicago University Press.

Kupiainen, Reijo (2003). Fenomenologia alkuperän tieteenä. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tarkentaminen. Kirjoituksia Martin Heidegge-rin Olemisesta ja ajasta. (SoPhi 71.) Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. S. 11–31.

Labov, William (1975). What Is a Linguistic Fact? (PdR Press Publications in Linguistics Th eory.) Th e Peter de Riss Press.

Laine, Timo (2003). Maailma avautumisen syntyperät. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tarkentaminen. Kirjoituksia Martin Heideggerin Ole-misesta ja ajasta. (SoPhi 71.) Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. S. 167–181.

Le Page, R. B. & Tabouret-Keller, Andrée (1985). Acts of Identity. Creole-based Approaches to Language and Ethnicity. Cambridge: Cambridge University Press.

Mchoul, Alec (1998). How Can Ethnomethodology Be Heideggerian. I: Hu-man Studies 21. S. 13–26.

Milroy, Lesley & Gordon, Matthew (2003). Sociolinguistics. Method and In-terpretation. Oxford: Blackwell Publishing.

265


Niiniluoto, Ilkka (1980). Johdatus tieteenfi losofi aan. Käsitteen- ja teorianmu-dostus. Helsinki: Otava.

Nikander, Ismo (2002). Oikea tapa tulla kehään. Esipuhe Gadamer-suomen-nokseen. I: niin & näin 3. S. 64–65.

Oesch, Erna (2002). Hermeneutiikka tiedonalueen järjestelmässä Dannhau-erista Schleiermacheriin. I: niin & näin 3. S. 40–45.

Paavola, Liisa (1987). Talar ni svenska vai puhunko suomea? Kaksikielisen hel-sinkiläisen identiteetti ja valintatilanteet. (Opera Fennistica & Linguis-tica 1.) Tampere: Tampereen yliopiston Suomen kielen ja yleisen kie-litieteen laitos.

Palmer, Richard E. (1969). Hermeneutics: Interpretation Th eory in Schleierma-cher, Dilthey, Heidgger and Gadamer. Evanston: Northwestern Univer-sity Press.

Pike, Kenneth L. (1967). Language in Relation to a Unifi ed Th eory of the Struc-ture of Human Behavior. 2. ed. Th e Hague: Mouton.

Pike, Kenneth L. (1982). Linguistic Concepts. An Introduction to Tagmemics. Lincoln: University of Nebraska Press.

Preston, Dennis L. (1989). Perceptual Dialectology: Nonlinguists’ Views of Ar-eal Linguistics. Dordrecht: Foris.

Preston, Dennis L. (ed.) (1999). Handbook of Perceptual Dialectology. Vol 1. Amsterdam: John Benjamins.

Pöggeler, Otto (1998). Heideggerin olemisen topologia. I: Haapala, Arto (toim.). Heidegger. Ristiriitojen fi losofi . Helsinki: Gaudeamus. S. 158–190.

Ricoeur, Paul (2002) [1965]. Eksistenssi ja hermeneutiikka. Översatt till fi ns-ka av Jarkko Tontti. I: niin & näin 3. S. 92–99.

Romaine, Suzanne (1989). Bilingualism. Oxford: Basil Blackwell.Rorty, Richard (1979). Philosophy and the Mirror of Nature. Princeton: Prin-

ceton University Press.Ruin, Hans (2003). Historia ja elämä. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tar-

kentaminen. Kirjoituksia Martin Heideggerin Olemisesta ja ajasta. (So-Phi 71.) Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. S. 32–41.

Schieffl in, Bambi & Woolard, Kathryn & Kroskrity, Paul (eds.) (1997). Lan-guage Ideologies. Oxford: Oxford University Press.

Silverstein, Michael (1979). Language Structure and Language Ideology. I: Clyne, P. R. & Hanks, W. F. & Hofbauer, C. L. (eds.). Th e Elements: A Parasession on Linguistic Units and Levels. Chicago Linguistic Society. S. 193–247.

Skirbekk, Gunnar (2003) [1968]. Ihminen eli Dasein transsendentaalisena immanenssina. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tarkentaminen. Kir-joituksia Martin Heideggerin Olemisesta ja ajasta. (SoPhi 71.) Jyväsky-lä: Jyväskylän yliopisto. S. 69–89.

Skutnabb-Kangas, Tove (1981). Tvåspråkighet. Lund: LiberLäromedel.Smith, John E. (1965). Community and Reality. I: Bernstein, Richard J. (ed.).

Perspectives on Peirce. New Haven: Yale University Press. S. 92–119.

266

Pekka Saaristo

Suppe, Frederick (1977). Th e Search for Understanding of Scientifi c Th eo-ries. I: Suppe, Frederick (ed.). Th e Structure of Scientifi c Th eories. Ur-bana: University of Illinois Press. S. 3–241.

Taylor, Talbot J. (2000). Language Constructing Language: the Implications of Refl exivity for Linguistic Th eory. I: Language Sciences 22. S. 483–499.

Tontti, Jarkko (2002). Sinne ja takaisin – hermeneuttisen fi losofi an seikkailut 1900-luvulla. I: niin & näin 3. S. 53–63.

Toolan, M. (1996). Total Speech. An Integrational Linguistic Approach to Lin-guistics. London: Duke University Press.

Trudgill, Peter (1974). Språk och social miljö. Stockholm: Bokförlaget PAN/Nordstedts.

Tuchańska, Barbara (2003). Heideggerin ontologinen totuus. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tarkentaminen. Kirjoituksia Martin Heidegge-rin Olemisesta ja ajasta. (SoPhi 71.) Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. S. 114–128.

Varto, Juha (2003). Heideggerin alkuperäinen etiikka. Eräs mahdollinen tulkinta siitä, mistä Oleminen ja aika on. I: Kakkori, Leena (toim.). Katseen tarkentamninen. Kirjoituksia Martin Heideggerin Olemisesta ja ajasta. (SoPhi 71.) Jyväskylä: Jyväskylän yliopisto. S. 182–197.

Visapää, Catharina (1996). ”Varför sku’ de tala svenska.” Språklig själviden-tifi kation bland 13-åringar i en Helsingforsskola, med tyngdpunkten på de ”tvåspråkiga”. (SSKH Meddelanden. Forskningsinstitutet. Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet 39.) Hel-singfors.

Vähämäki, Jussi (1996). Gianni Vattimon radikaalin hermeneutiikan merki-tys yhteiskuntateorialle. I: Rahkonen, Keijo (toim.). Sosiologisen teori-an uusimmat virtaukset. Helsinki: Gaudeamus.

Wilshire, Bruce (1997), Pragmatism, Neopragmatsim, and Phenomenology: Th e Richard Rorty Phenomenon. I: Human Studies 20. S. 95–108.

Wolff , Kurt H. (ed.) (1993). From Karl Mannheim. London: Transaction Publishers.

Woolard, Kathryn & Schieffl in, Bambi (1994). Language Ideology. I: Annual Review of Anthropology 23. S. 52–82.

Zilmer, Kristel (2003). Texts and Historical Tradition: A Hermeneutical Approach. I: Zilmel, Kristel & Ohlsson, Stig Örjan (eds.). Perspectives on Text and Context. (Nordistica Tartuensia 8.) Tartu: Tartu University Press. S. 53–68.

267

Strukturer med dubbelt objekt eller med objekt och bundet adverbial

Beatrice Silén och Camilla Wide

STRUKTURER MED DUBBELT OBJEKT ELLER MED OBJEKT OCH BUNDET ADVERBIAL I FINLANDS-SVENSKAN OCH SVERIGESVENSKAN

Inledning

I svenskan, liksom i fl era andra språk, kan man (vid ett fl ertal verb) ut-trycka överföring eller s.k. transfer antingen med dubbelt objekt, som i exempel (1) eller med direkt objekt och bundet adverbial, som i exem-pel (2). (Jfr SAG, Verbfraser: objekt § 9, 10.)

(1) Språkbanken i Finland: Hbl-99 Men ännu är det oklart om de belgiska myndigheterna kommer att

bevilja honom uppehållstillstånd.

(2) Språkbanken i Finland: Hbl-99 Myndigheterna kunde bevilja tillstånd åt enskilda företagare och

sedan beskatta dem.

Växlingen mellan de två typerna av strukturer verkar i fi nlandssvenskan se något annorlunda ut än i sverigesvenskan. Både Bergroth (1928 § 244–246) och Ahlbäck (1971:55) nämner verb som i fi nlandssvenskan kan konstrueras med prepositionen åt i fall då man i sverigesvenskan skulle ha dubbelt objekt, t.ex. ge något åt någon, svara något åt någon, lova något åt någon, visa något åt någon och bjuda något åt någon. Nyström (1995:50 ff .) konstaterar i sin tur att de bitransitiva struktu-rerna vid verbet ge dominerar i sverigesvenskan medan mottagaren i fi nlandssvenskan ofta konstrueras med prepositionen åt (t.ex. ge gratis-skolskjuts åt gymnasieeleverna). Vår hypotes är att strukturer med bun-

268


det adverbial generellt är mer frekventa i fi nlandssvenskan jämfört med sverigesvenskan. I denna artikel, som utgör det första ledet i en större undersökning inom projektet Svenskan i Finland. Syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv (se artikel i denna volym för närmare presenta-tion), presenterar vi en kartläggning av bruket av de två strukturerna i autentiska samtal och texter i (Svensk)Finland och Sverige. Vårt syfte i detta skede är framför allt att belägga potentiella frekvensskillnader mellan fi nlandssvenskan och sverigesvenskan.

Växlingen mellan strukturer med dubbelt objekt och strukturer med bundet adverbial (prepositionsfras) har diskuterats livligt inom lingvistiken. Inom konstruktionsgrammatiken har Goldberg (1995) föreslagit att det (i engelskan) är fråga om två olika konstruktioner, Ditransitive Construction och Transfer-Caused-Motion-Construction. Konstruktionerna har samma betydelse (överföring av ett konkret eller abstrakt objekt till en mottagare1) men skiljer sig från varandra prag-matiskt (fokus på objektet respektive mottagaren). Eftersom vi i denna artikel presenterar en kartläggning av konkreta förekomster i auten-tiskt språkbruk och inte kommer att ta ställning till hur konstruktio-nerna ser ut i svenskan kommer vi att använda benämningarna bitrans-itiv struktur och struktur med objekt och bundet adverbial. Begreppet konstruktion används nämligen inom konstruktionsgrammatiken för att beskriva formaliserade, abstrakta mönster, inte konkreta belägg i autentiskt språkbruk (se t.ex. Fried & Östman 2002).

Förekomster i talat språk

Vi inledde vår kartläggning med att gå igenom ett antal talspråkskor-pusar, närmare bestämt kärnkorpusen för projektet Samtalsspråkets grammatik (GRIS; ca 7 timmar2), HUSA-korpusen som samlades in för projektet Språk och attityder hos helsingforssvenska ungdomar (11 t.

1 Semantiskt rör det sig inte alltid om en mottagare utan vid vissa verb om en upp-levare, en som handlingen gagnar eller skadar eller någon som handlingen riktar sig till (se t.ex. Andersson 1994:80). I denna uppsats bortser vi från detta faktum och talar för enkelhetens skull om mottagare vid samtliga verb.

2 Vi har inte haft tillgång till hela korpusen som omfattar 11 timmar.

269


40 min.) och några av samtalen som ingår i korpusen för projektet Svenska samtal i Helsingfors (SAM V1, SAM V2, SAM RS1, samman-lagt 3 t. 11 min.).3 Det visade sig vara förhållandevis svårt att fi nna be-lägg på båda typerna av strukturer i korpusarna.

De enda belägg på verbfraser med objekt och bundet adverbial (i uttryck för överföring) som vi har funnit i det sverigesvenska materialet (GRIS) är säga något till/åt någon (säga till/åt någon att...) och ägna tid åt någon (knappt 10 belägg). Exempel (3) visar ett av beläggen.

(3) GRIS: G Wallenberg S: [...] hur fan ska man veta vad man ska säga till ha:n då¿ [...]

I det fi nlandssvenska (helsingforssvenska4) materialet (SAM, HUSA) fi nns klart fl er belägg på strukturer med bundet adverbial än i det sve-rigesvenska, men beläggen är ändå relativt få (ca 35 belägg samman-lagt). Liksom i det sverigesvenska materialet har vi funnit belägg på ut-trycket säga åt/till någon. Utöver detta har vi funnit belägg på följande uttryck:

berätta något åt/för någon ropa något åt någon(berätta åt/för någon att/hur...) servera något åt någonbygga något åt någon skriva något åt någonförklara för någon att... säga något åt/till någonge något åt någon (säga åt någon att...) göra något åt någon sälja något åt någonhomma5 något till någon visa åt någon något kasta något åt någon

3 För mer information om projekten och korpusarna, se http://www.tema.liu.se/tema-k/gris/, Löfström (1995) och Londen (1993).

4 När vi diskuterar fi nlandssvenskan i detta och följande avsnitt utgår vi från hel-singforssvenskt talspråk eftersom vi inte har haft tillgång till tillräckligt omfat-tande transkriptioner av talspråk från övriga delar av Svenskfi nland. Detta är en klar begränsning som vi hoppas kunna åtgärda i följande skede av vår undersök-ning.

5 Homma är ett slangord i fi nlandssvenskan som betyder ’skaff a’.

270


Exemplen (4) och (5) visar ett par av beläggen.

(4) SAM: V2 Asta: [...] å så gick den bakom soffan å så försvann den(1.1) men då servera ja no gift åt dem °i källarn°

(5) HUSA: HI09M: [...] han säjer såhär att om (p) om om du om du far dit så ja ja hommar jobb ti dej å såndänt [...]

Som framgår av listan med uttryck, innehåller de fl esta fi nlandssvenska beläggen med bundet adverbial prepositionen åt. Vid sidan av uttryck-et säga något åt någon, är uttrycket ge något åt någon det uttryck som förekommer mest i det fi nlandssvenska materialet. I många av beläg-gen på ge beskrivs en överföring av något konkret (se följande avsnitt). Trots att beläggen är relativt få allt som allt i vårt material, kan man alltså se en tendens till ett sådant fi nlandssvenskt bruk av verb med prepositionen åt som bl.a. Bergroth (1928) och Nyström (1995) har beskrivit.6

Materialet antyder även en tendens till ett mer frekvent bruk av ut-tryck med bundet adverbial i fi nlandssvenskan än i sverigesvenskan. I bruket av bitransitiva strukturer kan man skönja en motsatt tendens. Det fi nns fl er belägg på bitransitiva strukturer i det sverigesvenska ma-terialet, trots att det är mindre omfattande (ca 7 timmar) än det fi n-landssvenska materialet (ca 15 timmar). De sverigesvenska beläggen inkluderar uttrycken be någon att..., fråga någon något (fråga någon hur/om...), ge någon något, lära någon något, ställa någon en fråga, var-na någon att… och visa någon något (sammanlagt ett 15-tal belägg). Exemplen (6) och (7) visar ett par av beläggen.

(6) GRIS: GIC I: °mm° verkar den besvä:rad på nåt sätt?U: näej (0.6) de (e den in-) ja bara tänkte liksom om de e nånting som man ska ge den? [...]

6 Enligt SAG (Verbfraser: adverbial § 46) är bruket av åt i uttryck av typen ge nå-got åt någon, skänka något åt någon, utdela något åt någon och överlåta något åt någon vanligt även i nordsvenskan.

271


(7) GRIS: L Tema K: A 51T: [...] +å dom visade mej vägen å vi kom överens om å [...]

I det fi nlandssvenska materialet fi nns ett tiotal belägg på bitransiti-va strukturer. Dessa belägg omfattar uttrycken erbjuda någon något, förbjuda någon att..., ge någon något, skapa sig något och vara skyl-dig någon något. Samtidigt som de bitransitiva strukturerna är mindre frekventa i det fi nlandssvenska materialet visar materialet således att bi-transitiva strukturer ingalunda är uteslutna vid verb som ge och erbjuda i talad fi nlandssvenska (se exemplen 8 och 9).

(8) SAM: V2 Eva: [ja ger dej en mark så [e ja skyldi dej femton mark (9) HUSA: HI15 E: nå va har du att erbjuda utlande (p)K: va har Finland å erbjuda mej

Situationen är som väntat inte så enkel att man i fi nlandssvenskan kon-sekvent använder uttryck med objekt och bundet adverbial då man i sverigesvenskan har strukturer med dubbelt objekt. I resten av artikeln koncentrerar vi oss på att studera förekomsterna av de två strukturerna vid några specifi ka verb. Vi börjar med att diskutera bruket av ge och säga i talat språk.

Ge och säga i talat språk

De mest frekventa verben i våra talspråksbelägg är ge och säga (ge före-kommer i ett 10-tal belägg och säga i ett 20-tal belägg). Medan ge är ett verb som i sverigesvenskan typiskt tar dubbelobjekt i strukturer som uttrycker en överräckning eller överlåtelse av något (jfr SAOB s.v. giva I, Östergren s.v. giva A I, Svensk ordbok s.v. ge 1, Svensk handordbok s.v. giva I, Svenskt språkbruk s.v. ge 1), tycks säga i uttryck för kommuni-kation människor emellan framför allt förekomma tillsammans med

272


objekt och bundet adverbial (jfr SAOB s.v. säga 1). Samtliga belägg på säga i vårt material uppvisar detta mönster. Som exempel (10) visar, har vi även funnit belägg med prepositionen åt i det sverigesvenska materialet.

(10) GRIS: SÅI NF 2:1A: [...] hon sa så här¿ .hh en gång åt mej, .hh >du< (0.2) *den hä::r som den hä:r* [...]

(11) HUSA: HI21Em: [...] så sa ja sen åt mommo @°kom ihåg nu man ska sen

prata fi nska i buti:ken°@ [...]

Finlandssvenska talare följer alltså den allmänsvenska normen när de, som i exempel (11), använder strukturer med säga, direkt objekt och bundet adverbial i uttryck för direkt kommunikation. Resultaten av en preliminär sökning på webben visar samtidigt att verbet säga i sådana uttryck också förekommer i bitransitiva strukturer. I många fall, som i exempel (12), rör det sig om äldre, arkaiskt eller poetiskt språkbruk, men som exempel (13) visar fi nns det även belägg i mindre formellt modernt språkbruk. Bruket av verbet säga i uttryck för direkt kom-munikation verkar alltså vara mer mångfacetterat än vårt material an-tyder.

(12) http://www.lysator.liu.se/runeberg/fagelbla/0213.html Hon säger honom, att Florinna ej i något afseende, utom i skön-

hetens, öfverträff ade Forella, utan snarare –. (Atterbom: Fågel Blå)

(13) http://www.socialpolitik.com/gamlanummer/ arkiv1999/991/99108.html

Hon säger honom att ”det inte är så illa” och snart bor Patrick och Stephen åter tillsammans.

Vad gäller verbet ge fi nns det, som vi redan har antytt, en klar skillnad mellan det sverigesvenska och fi nlandssvenska material som vi har stu-derat. I det sverigesvenska materialet förekommer verbet ge endast i

273


bitransitiva strukturer. Ett av beläggen har vi redan visat i exempel (6). Exempel (14) nedan visar ett annat belägg.

(14) GRIS: USAMGRAM 5:2M: å: ska sitta å ge honom väl[ling å lägga honom (.)=

Som bl.a. Nyström (1995:50 f.) har noterat förekommer verbet ge ib-land med bundet adverbial i sverigesvenskan då det direkta objektet är mer abstrakt (t.ex. ge ett överskott åt sina arrangörer, ge frihet och ansvar åt skolorna). I vårt fi nlandssvenska material förekommer däremot ge i fl era fall med bundet adverbial i kombination med konkreta objekt, som i exempel (15). Därutöver fi nns det även belägg på ge i fasta fraser av typen ge en chans åt någon, som i exempel (16).

(15) HUSA:HI07J: [...] dom e ju så få som kommer hit ti Finland å (0,7) [...] vi ger pengar ti dom å vi ger bostäder ti dom å [...]

(16) HUSA: HI13 Lo: [...] man ska ju kunna ge en chans åt dem [(p) om de visar sej att di e (p) hyggliga

Beläggen på verbet ge i vårt material stödjer alltså observationen att det, åtminstone vid detta verb, fi nns en skillnad mellan sverigesvenskan och fi nlandssvenskan i bruket av bitransitiva strukturer och strukturer med objekt och bundet adverbial. För att kunna avgöra om tendensen att föredra strukturer med bundet adverbial förekommer också vid andra verb i fi nlandssvenskan krävs emellertid ett betydligt större material och en närmare analys av enskilda belägg. En sådan analys har vi för avsikt att utföra i följande skede av vår undersökning.

Att man i fi nlandssvenskan tenderar att använda strukturer med objekt och bundet adverbial med verbet ge innebär, som vi såg ovan, inte att man alltid gör det. Som vi visat i exempel (8) fi nns det även belägg på ge i bitransitiva strukturer i det fi nlandssvenska talspråksma-terialet. Nyström (1995:51) karaktäriserar bruket av ge med (konkret) objekt och bundet adverbial som en statistisk fi nlandism; strukturen

274


är alltså mer frekvent och produktiv än i Sverige. Om sådana frekvens-skillnader i bruket av strukturer med bundet adverbial förekommer också vid andra verb kan det röra sig om en förändring av den bitransi-tiva konstruktionen i fi nlandssvenskan. Men för att kunna dra sådana slutsatser måste man fi nna fl er verb som uppvisar samma tendens. Vi övergår därför nu till att diskutera bruket av verben bevilja, erbjuda och låna i de fi nlandssvenska och sverigesvenska texter som fi nns till-gängliga i Språkbanken i Finland (se http://www.csc.fi /kielipankki/). Dessa texter består framför allt av tidningstexter insamlade av Institu-tionen för allmän språkvetenskap vid Helsingfors universitet, skönlit-terära texter (från Söderströms) insamlade av Forskningscentralen för de inhemska språken och Parole-korpusen insamlad av Språkbanken vid Göteborgs universitet.

Bevilja, erbjuda och låna i skrivet språk

För att få en bättre bild av fördelningen mellan bitransitiva strukturer och strukturer med objekt och bundet adverbial (prepositionsfras) ex-cerperade vi belägg på verben bevilja, erbjuda och låna i Parole, Huf-vudstadsbladet (Hbl-99) och Jakobstads Tidning (JT-99). Dessa korpu-sar i Språkbanken i Finland är inte kvantitativt jämförbara genom att Parole-korpusen är nästan dubbelt så stor som Hbl-99 och JT-99 till-sammans (Parole 19,4 milj. ord, Hbl-99 & JT-99 10,6 milj.)7. Det som däremot går att jämföra är andelen bitransitiva strukturer med andelen motsvarande strukturer med bundet adverbial. Eftersom beläggen på verbet låna i Hbl-99 och JT-99 är så få har vi kompletterat dem med belägg på låna ur de texter från förlaget Söderströms som ingår i Språk-banken i Finland.

7 Parole-korpusen består inte enbart av tidningstext utan även av romaner, tid-skrifter m.m. Tidningsmaterialen i korpusen består emellertid av 13,6 milj. ord och utgör därmed ca 2/3 av hela korpusen.

275


Tabellerna ovan visar att de bitransitiva strukturerna klart dominerar vid verben bevilja och erbjuda både i det sverigesvenska och det fi n-landssvenska materialet. I Parole förekommer emellertid bitransitiva strukturer oftare vid verbet erbjuda än i Hbl-99 och JT-99, hela 90 % av beläggen mot 83 % i Hbl-99 och JT-99. Detta är en signifi kant skillnad med en felmarginal på .0018.

Då verben står med bundet adverbial kan man notera en skillnad i valet av preposition. Verbet bevilja kombineras i Hbl-99 och JT-99 med prepositionerna till, åt och för (exempel 17 och 18) medan den enda prepositionen i Parole är till (exempel 19), med undantag för ett passivt belägg var på för och åt. Vid verbet erbjuda förekommer samt-liga prepositioner i alla korpusarna. Till är emellertid den klart vanli-gaste prepositionen i det sverigesvenska materialet (47/78) medan den har minst belägg i det fi nlandssvenska materialet (24/125).

8 Signifi kansvärdet är uträknat enligt Chi-square-testmetoden sådan som den pre-senteras i Johannesson (1988).

Tabell 1. bevilja Bitransitiv struktur Objekt + bundet adverbial

Hbl-99, JT-99 313 85 % 55 15 %Parole 151 84 % 28 16 %

Tabell 2. erbjuda Bitransitiv struktur Objekt + bundet adverbial

Hbl-99, JT-99 592 83 % 125 17 %Parole 708 90 % 78 10 %

276


(17) Språkbanken i Finland: Hbl-99 Stadsstyrelsen i Esbo anser underskottet vara så anmärkningsvärt

att man inte beviljade ansvarsfrihet för de redovisningsskyldiga.

(18) Språkbanken i Finland: Hbl-99 Vidare beslöt styrelsen bevilja bostadsgåva åt elva sökanden, som

införskaff at den första ägobostaden i Vörå.

(19) Språkbanken i Finland: Parole Det är kvalifi cerat struntprat som politiker gömmer sig bakom

när de beviljat höga ersättningar till varandra.

Vilken betydelse prepositionsvalet har på bruket av strukturerna har vi inte i detta skede gått in på. Däremot har vi kunnat notera en specifi k funktion för konstruktionen erbjuda något för någon: prepositionsfrasen för någon kan stå initialt både i sverigesvenskan och fi nlandssvenskan. Då mottagaren konstrueras som subjekt i passiv står den naturligtvis ofta initialt men för övrigt har vi inte kunnat fi nna ett enda belägg där mottagaren står initialt vid verbet erbjuda förutom dessa med preposi-tionen för. Hbl-99 innehåller 9 belägg på initial för-fras och Parole 5. Ett belägg ur Parole (exempel 20) är särskilt intressant emedan verbet står i passiv och ändå används initial för-fras.

(20) Språkbanken i Finland: Parole För den som inte gillar att springa i aff ärer erbjuds numer person-

lig klädservice av bättre varuhus.

Den som inte gillar att springa i aff ärer kunde ha stått i initial position även som subjekt till det passiva verbet erbjuds. Men som subjekt hade frasen inte fokuserats som den har gjorts som för-fras. Initial för-fras är i samtliga fall fokuserad och det förefaller som om detta vore ett sätt man använder för att fokusera mottagaren vid verbet erbjuda.

Eftersom de bitransitiva strukturerna så tydligt dominerar både i de fi nlandssvenska och de sverigesvenska beläggen på verben bevilja och erbjuda har vi velat ta reda på om strukturerna i de båda språkvarian-terna ser lika ut även vid en närmare analys. Den faktor vi har valt att studera i detta skede är om mottagaren respektive objektet utgörs av

277


defi nita eller indefi nita nominalfraser. Att vi valde att se på defi nithet hos de två komplementen beror på att informationsstrukturen ofta an-setts vara en avgörande faktor vid valet av struktur.

Att informationsstrukturen inverkar på valet av struktur är nå-got som kort nämns i svenska grammatikor, bl.a. hos Th orell (1982 § 699), Andersson (1994 kap. 58 & 62) och i SAG (Verbfraser: objekt § 24:d, Passiv § 5) utan att man närmare går in på det. En mer ingående analys av hur informationsstrukturen inverkar på valet av nominalfras eller prepositionsfras vid verb som kan ta dubbla objekt har gjorts av Davidse (1996). Hennes resultat visar att då talaren vill framhäva det direkta objektet som den viktigaste informationen uttrycks mottagaren med nominalfras, medan prepositionsfras används i nästan 70 % av fallen då informationsfokus läggs på mottagaren. (Davidse 1996:302.) Då mottagaren realiseras som prepositionsfras är alltså benägenheten att följa informationsstrukturen svagare.

Defi nithet och informationsfokus är naturligtvis inte det samma. Men eftersom vårt material består av enskilda meningar och är så stort att det hade varit omöjligt att gå in i korpusarna och studera kontexten för varje enskilt belägg. Vi nöjer oss därför i detta skede med en analys som också om den inte är helt tillförlitlig kan visa på vissa tendeser.

Resultatet av vår analys visar att då mottagaren realiseras som no-minalfras (indirekt objekt) är den defi nit i ungefär 80 % av fallen i samtliga korpusar medan det direkta objektet är indefi nit i över 90 % av fallen vid bevilja och i över 80 % av fallen vid erbjuda. Detta resul-tat motsvarar hypotesen att det vid bitransitiv struktur är mottagaren som står för given information. Då mottagaren realiseras som preposi-tionsfras (bundet adverbial) motsvarar resultatet däremot inte förvänt-ningarna. Mottagaren är defi nit i över 60 % av beläggen vid dessa verb i de fi nlandssvenska korpusarna och likaså vid erbjuda i Parole och i 50 % av beläggen verbet bevilja i Parole. Objektet är däremot även i strukturer med bundet adverbial oftast indefi nit. Vid verbet erbjuda är objektet indefi nit i ca 70 % av beläggen i både de fi nlandssvenska och sverigesvenska materialen och vid verbet bevilja i hela 93 % av beläg-gen både i vårt fi nlandssvenska och sverigesvenska material.

Tendensen att informationsstrukturen inte är en lika betydande faktor vid strukturer med bundet adverbial som vid bitransitiva struk-turer är den samma som hos Davidse. Våra siff ror talar emellertid ännu

278


starkare mot hypotesen att informationsfokus entydigt läggs på motta-garen i strukturer med bundet adverbial. Resultatet beror antagligen på att vi endast sett på om mottagarna och objektet står i defi nit eller in-defi nit form och inte studerat referenterna i kontexten. En bidragande orsak kan också vara att det direkta objektet vid speciellt verbet bevilja kan uppfattas som ett mer eller mindre lexikaliserat komplement till verbet: bevilja asyl, lån, tillstånd etc. och då ligger informationsfokus på mottagaren oberoende av om han är en given enhet eller inte. Också om analysen måste fördjupas visar resultaten entydigt att det inte fi nns några skillnader mellan våra fi nlandssvenska och sverigesvenska belägg vad gäller defi nithet.

Slutsatsen måste således för verben beviljas och erbjudas del bli att dessa verb i både fi nlandssvenskt och sverigesvenskt skriftspråk är bi-transitiva verb som vanligen konstrueras med indirekt objekt, men även kan kombineras med bundet adverbial. Verbet låna konstrueras däremot klart olika i vårt sverigesvenska och fi nlandssvenska material.

9 Skillnaden är signifi kant på .005 nivå.

Av siff rorna i tabell 3 att döma dominerar de bitransitiva strukturerna vid låna i sverigesvenskan medan förhållandet är det motsatta i fi n-landssvenskan.9 Siff rorna kan emellertid vara missvisande genom att så många av mottagarna som konstrueras som indirekt objekt i de sveri-gesvenska beläggen utgörs av personliga pronomen (23/33). I de fi n-landssvenska beläggen påträff as 13 personliga pronomen. Av dem står

Tabell 3. låna

Bitransitiv struktur Objekt + bundet adverbial

Hbl-99, JT-99, Söderström A & B 13 33 % 26 67 %Parole 33 66 % 17 34 %

279


9 som indirekt objekt och 4 efter preposition. I Parole fi nns det bara ett belägg där personligt pronomen kombineras med preposition. Det är ett fall där det direkta objektet är outtryckt: När andra länder lånar till oss i svenska kronor… (Språkbanken i Finland: Parole).

Överhuvudtaget kan man konstatera att då verbet låna konstru-eras med indirekt objekt är mottagaren i så gott som alla fall konkreta personer medan de direkta objekten vanligen betecknar pengar eller något konkret föremål som lånas ut. Förhållandet är det samma i både fi nlandssvenskan och sverigesvenskan. Exempel (21) visar ett sådant typiskt belägg. I Parole förekommer emellertid också några belägg på bitransitiva strukturer där Patienterna är av abstrakt art: sin röst, sin glans, sitt öra. I de fi nlandssvenska beläggen kombineras dylika direkta objekt med prepositionsfras med åt.

(21) Språkbanken i Finland: Parole Låna mej tvåhundra till resan.

Då mottagaren realiserats som till-fras kan de dels beteckna kollektiv (staten, banken), men till skillnad från de indirekta objekten kan de också beteckna abstrakta företeelser som påstående, projekt, system, väl-färd etc. Objekten ser i stort sett ut som i de bitransitiva strukturerna. Vanligen betecknar de pengar, men de kan också vara abstrakta. Även här verkar fi nlandssvenskan följa samma mönster som sverigesvenskan. I exempel (22) betecknar till-frasen ett kollektiv och i exempel (23) nå-got mer abstrakt.

(22) Språkbanken i Finland: Parole Fyra olika banker har erbjudit sig att låna 4,5 miljarder kronor till

Kvaerner.

(23) Språkbanken i Finland: Hbl-99 Det är bara att slå sig ner och berätta sin egen historia, låna sina

känslor till stadsmuseets utställning.

När det gäller låna åt fi nns det emellertid skillnader mellan det fi n-landssvenska och sverigesvenska materialet. För det första är låna åt ovanligt i Parole (3 av 50 belägg = 6 %) medan kombinationen i Hbl-

280


99, JT-99 och Söderströms A & B är den vanligaste (15 av 39 belägg = 39 %). En annan iakttagelse är att låna åt i de sverigesvenska beläggen bara kombineras med abstrakta objekt och mottagare, medan objekten i de fi nlandssvenska beläggen i 6 fall av 15 är konkreta. Mottagarna är i 5 fall abstrakta men beskriver i de övriga fallen personer eller person-grupper, ibland även specifi ka individer som till och med kan beteck-nas med personligt pronomen. Ett sverigesvenskt belägg med abstrakt mottagare och objekt ges i exempel (24) och ett fi nlandssvenskt med konkret mottagare och objekt i exempel (25).

(24) Språkbanken i Finland: Parole Det är som om människan lånade sin bottenlöshet åt konsten ge-

nom signaturen.

(25) Språkbanken i Finland: JT-99, Hbl-99 Vi berättade för dem vad som höll på att ske och lånade solglas åt

dem.

Sammanfattning

I denna artikel har vi gjort en första kartläggning av bruket av bi-transitiva strukturer och strukturer med objekt och bundet adverbial i fi nlandssvenskan och sverigesvenskan. Generellt kan man konstatera att det inte verkar fi nnas något som entydigt visar att man i fi nlands-svenskan automatiskt skulle ”byta ut” indirekta objekt mot bundet ad-verbial i strukturer som uttrycker en överföring av ett konkret eller ab-strakt objekt till en mottagare. Vid vissa verb, t.ex. ge och låna, fi nns det däremot skillnader mellan fi nlandssvenskan och sverigesvenskan, särskilt då de direkta objekten uttrycker något konkret. Belägg som vi ger pengar ti dom och lånade solglas åt dem förekommer endast i det fi n-landssvenska material som vi har studerat.

I talat språk verkar strukturer med objekt och bundet adverbial vara mer frekventa i fi nlandssvenskan än sverigesvenskan. I skriftsprå-ket är skillnaderna däremot relativt små; vid vissa verb (t.ex. bevilja) fö-rekommer inga större skillnader, medan de kvantitativa skillnaderna i

281


andra fall (t.ex. erbjuda) kan vara signifi kanta. Trots att det fi nns en viss tendens till ett mer frekvent bruk av strukturer med bundet adverbial i fi nlandssvenskan gäller denna tendens inte alla verb. Dessutom fi nns det ett allmänsvenskt mönster för strukturerna med bundet adverbial. Vissa verb, som säga, tycks ”preferera” strukturer med bundet adver-bial. Andra verb, som ge, förekommer däremot (i sverigesvenskan) i de fl esta fall i bitransitiva strukturer.

Eftersom man kan anta att valet av struktur medför skillnader i vad som presenteras som ny information och vad som framhävs innebär det att de skillnader i användningen av de två typerna av strukturer i fi nlandssvenskan och sverigesvenskan som vi har kunnat notera kan handla om djupare skillnader än bara lexikala olikheter. Att beskriva bruket av strukturerna i svenskan och defi niera skillnaderna mellan fi nlandssvenskan och sverigesvenskan kräver, som vi redan har konsta-terat, en noggrann genomgång av ett stort empiriskt material. Even-tuellt måste man även genomföra acceptanstest med informanter från olika delar av Svenskfi nland och Sverige. I följande skede av vår under-sökning vill vi ändå koncentrera oss på en kvalitativ undersökning av ett avgränsat material. I den undersökningen kommer vi framför allt att studera informationsstruktur, fokus och övriga kontextuella fakto-rer i belägg med strukturer med dubbelt objekt respektive strukturer med objekt och bundet adverbial.

282


Litteratur

Ahlbäck, Olav (1971). Svenskan i Finland. Stockholm: Läromedelsförlagen.Andersson, Erik (1994). Grammatik från grunden. Uppsala: Hallgren & Fall-

gren.Bergroth, Hugo (1928) [1917]. Finlandssvenska. Handledning till undvikande

av provinsialismer i tal och skrift. Andra, reviderade och tillökade upp-lagan. Helsingfors: Schildts.

Davidse, Kristin (1996). Functional dimensions of the dative in English. I: van Belle, William & van Langendonck, Willy (eds.). Th e Dative. Volume 1. Descriptive Studies. Amsterdam/ Philadelphia: John Benja-mins. S. 289–338.

Fried, Mirjam & Jan-Ola Östman (2002). A thumbnail sketch of Construction Grammar. Manuskript. Kommer att publiceras i Östman, Jan-Ola & Fried, Mirjam (eds). Construction Grammar(s): Cognitive and Cross-language Dimensions. Amsterdam/ Philadelphia: John Benjamins.

Goldberg, Adele E. (1995). Constructions. A Construction Grammar Approach to Argument Structure. Chicago: Th e University of Chicago Press.

Johannesson, Nils-Lennart (1988). English language essays. Investigation method and writing strategies. Stockholm: English Department, Stock-holm University.

Londen, Anne-Marie (1993). Svenska samtal i Helsingfors. Presentation av ett pågående projekt. I: Muittari, Veikko & Rahkonen, Matti (red.). Svenskan i Finland 2. Jyväskylä universitet: Institutionen för nordiska språk. S. 133–156.

Löfström, Jamima (1995). Språk och attityder bland helsingforssvenska ungdomar. En projektpresentation. I: Saari, Mirja & Lindström, Jan (red.). Svenskan i Finland 3. Helsingfors: Helsingfors universitet. S. 116–123.

Nyström, Ingegerd (1995). Särfi nlandssvenskt prepositionsbruk – fi nns det? I: Saari, Mirja & Lindström, Jan (red.). Svenskan i Finland 3. Helsing-fors: Helsingfors universitet. S. 46–57.

SAG = Teleman, Ulf & Hellberg, Staff an & Andersson, Erik (1999). Svenska Akademiens grammatik. Stockholm: Svenska Akademien.

SAOB = Ordbok över svenska språket (1898–). Lund: Gleerups.Svensk handordbok. Konstruktioner och fraseologi (1989) [1966]. Stockholm:

Svenska språknämnden/Esselte Studium.Svensk ordbok (2002). Tredje reviderade upplagan. Utarbetad vid Språkdata,

Göteborgs universitet. Stockholm: Norstedts Ordbok.Svenskt språkbruk. Ordbok över konstruktioner och fraser (2003). Stockholm:

Svenska språknämnden/Norstedts Ordbok.Th orell, Olof (1982) [1973]. Svensk grammatik. Stockholm: Esselte Studium.Östergren, Olof (1981). Nusvensk ordbok. Stockholm: Wahlström & Wid-

strand.

283


Material

GRIS = Utdrag ur samtal som ingår i kärnkorpusen inom projektet Samtals-språkets grammatik (GRIS). Materialet används med tillstånd av pro-jektkoordinator Jan Anward, Linköpings universitet. Se http://www.tema.liu.se/tema-k/gris/.

Hbl-99 = Hufvudstadsbladet 1999. En samling fi nlandssvenska maskinläsbara dokument bestående av 9,7 miljoner ord från Hufvudstadsbladet 1999 insamlade av Institutionen för allmän språkvetenskap vid Helsingfors universitet och CSC – Scientifi c Computing Ltd. (http://www.csc.fi /kielipankki/).

HUSA = Språk och attityder bland helsingforssvenska ungdomar. Forsknings-centralen för de inhemska språken, Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet och Utbildningsstyrel-sen.

JT = Jakobstads Tidning 1999. En samling fi nlandssvenska maskinläsbara do-kument bestående av ca 0,9 miljoner ord från Jakobstads Tidning 1999 insamlade av Institutionen för allmän språkvetenskap vid Helsingfors universitet och CSC – Scientifi c Computing Ltd. (http://www.csc.fi /kielipankki/).

Parole = Parole-korpusen vid Språkbanken, Göteborgs universitet. Lagrad i Språkbanken i Finland (http://www.csc.fi /kielipankki/) med tillstånd av Institutionen för svenska språket vid Göteborgs universitet.

SAM = Svenska samtal i Helsingfors. Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur, Helsingfors universitet.

Språkbanken i Finland = Morfologiskt uppmärkt korpussamling vid CSC – Scientifi c Computing Ltd. (http://www.csc.fi /kielipankki/).

Söderströms A, B = En samling fi nlandssvenska maskinläsbara dokument be-stående av ca 1 miljoner ord från böcker utgivna av Söderströms och insamlade av Forskningscentralen för de inhemska språken och CSC – Scientifi c Computing Ltd. (http://www.csc.fi /kielipankki/).

Diverse webbsidor, genom sökmotorn Google: http://www.google.com.

Transkriptionstecken

men emfas, men emfas, °men° sotto voce, .hh inandning, >men< snabbare tempo, me- hörbart avbrott, [ anger var en överlappning inleds, ] anger var en överlapp-ning slutar, = repliker hakas på varandra utan hörbar paus, + höjd röststyrka, ja: förlängt ljud, (p) en paus, (.) en paus under 0,2 sek., (0.6) en paus uttryckt i tiondels sekunder, (men) transkriptionen är osäker, ? tydligt uppåtgående ton, ¿ svagt uppåtgående ton, , fortsättningston, . tydligt fallande ton, *skratt i rösten, @ förställd röst, [...] en del av turen är utelämnad

284

Irma Sorvali

Irma Sorvali

OM SVENSKAN I ULEÅBORG

Inledning

När staden Uleåborg grundades 1605, var antalet invånare mycket an-språkslöst (ca 400), medan det för närvarande går upp till ca 125 000. Av dessa har ca 250 personer svenska som modersmål. Svenska språ-ket har en lång historia som minoritetsspråk och som undervisningens språk i Uleåborg. Förvaltningens offi ciella skriftspråk var det ända till 1894.

Syftet med denna artikel är att bidra till beskrivningen av svenskan i Uleåborg.

Forskningsintressen

Ett projekt Svenskan i Uleåborg startades på Institutionen för nordiska språk vid Uleåborgs universitet år 1984. Det innehöll följande tre del-moment: 1) Frans Michael Franzén, 2) Svenska privatskolan och 3) Äldre uleåborgare. Materialet samlades in under åren 1984 och 1985. Projektet syftade till att ge en översikt över svenska språket sådant som det användes av äldre och yngre uleåborgare.

Undersökningen av de tre delmomenten har genomförts och är därmed avslutad. Resultaten har blivit publicerade (Sorvali 1984 och 1987). Vid det där skedet av projektet var det av relevans att studera materialet ur språklig, i synnerhet kontrastiv synpunkt. Ett antal äldre uleåborgsbor ingick i undersökningen. De yngre uleåborgarna bestod

285

Om svenskan i Uleåborg

av en grupp elever vid Svenska skolan i Uleåborg, och analysen gällde både muntligt och skriftligt material.

Materialet analyserades till en del av en studentgrupp i ett semina-rium för fördjupade studier (laudatur på den tiden). Svenskan i Uleå-borg var temat för detta seminarium, och var och en av seminariedel-tagarna fi ck välja att arbeta med en bit av materialet. Som resultat av denna seminarieverksamhet publicerades ett antal studentuppsatser i en samlingsvolym i serien Meddelanden från institutionen för nord-iska språk vid Uleåborg universitet (Sorvali 1987). Senare har Rossi (Huhtala) återupptagit detta tema i sina studier angående svenskans ställning i Uleåborg (Huhtala 2001 och artikeln i denna konferensvo-lym).

De äldre uleåborgsborna som intervjuades var speciellt intresserade av att tala om äldre tider. Denna del blev inte innehållsmässigt belyst i de tidigare studierna. Därför sätter jag igång med den äldre delen av det insamlade materialet, nu ur andra, förnyade aspekter. Historiskt, kulturhistoriskt, språkligt och semiotiskt sett bjuder dessa intervjuer med äldre uleåborgare på unikt analysmaterial. Sammanlagt tre äldre svensktalande personer berättar om sitt språk och diskuterar språkliga förhållanden i Uleåborg förr och nu. En intervju med en fi nsktalande person får innehållsmässigt komplettera presentationen, eftersom in-formanten är mycket väl inne på Uleåborgs historia med stadens två språk.

Uleåborg med två språk

Svenska språket har haft en minoritetsställning i Uleåborg sedan 1600-talet. Svenskan var länge stadens offi ciella språk. Alla offi ciella doku-ment avfattades på svenska. Det predikades på båda språken i Uleå-borg. Finskan var dock det språk som allmänt talades i staden. Som undervisningens språk har svenskan en lång historia i Uleåborg. Skol-undervisning fi ck man således på svenska och på fi nska. Mot slutet av 1800-talet fanns det ett statligt svenskspråkigt klassiskt lyceum, ett fi nskt privatlyceum, som förstatligades 1883, och en statlig fi nsksprå-kig realskola, som upphörde 1884, samt en svenskspråkig fruntim-mersskola. Denna fruntimmersskola omvandlades till Realläroverket

286

Irma Sorvali

för gossar och fl ickor 1904 och blev Svenska privatskolan i Uleåborg 1937. Skolan fungerar fortfarande som ett läroverk med gymnasium i Uleåborg. Bildningsspråket i Uleåborg var länge svenska. (Hansson 1982:passim; Sorvali 1986:54–55.)

På 1880-talet gick andelen av svensktalande i Uleåborg upp till 8 %, medan den motsvarande andelen 1910 var ca 5. Svenska användes i skolundervisning och högre utbildning samt i stadsfullmäktige. Under åren 1877–1900 utkom några svenskspråkiga tidningar i Uleåborg. På 1880- och 1890-talen förändrades den språkliga situationen. Svensk-ans ställning i stadsfullmäktige diskuterades livligt, och enligt ett beslut i stadsfullmäktige (13.4.1893) blev fi nskan offi ciellt skriftspråk i Uleå-borgs stadsfullmäktige från och med 1894. (Hansson 1982:passim.)

Ort och språk

Intervjuer ger möjligheter till fl era typer av studier. Förutom att de be-traktas som tal med tal- eller skriftspråkliga företeelser är de dokument för förgångna tider med olika sätt att leva på en viss ort. Informanterna i detta arbete berättar alla om livet i staden Uleåborg. Enligt Broner-Bauer (2003:2) utgör en stad en mångsidig helhet med estetiska och poetiska dimensioner. Den är en historisk och konstnärlig produkt, men också ett ställe för maktutövning. Vidare är det fråga om ett sam-hälleligt fenomen och en ideologisk produkt. (Broner-Bauer:ibid.) När man talar om de språkliga förhållandena i en stad, är de icke-språkliga faktorerna något som därvid inte kan förbigås. Den språkliga utveck-lingen hör intimt ihop med det som för övrigt sker i staden och dess omgivning.

Det aktuella problemet med svenskan i Uleåborg kan vidare ses som ett geobiografi skt problem. Termen geobiografi sk används av Kar-jalainen som studerat vilken betydelse geografi ska orter i allmänhet har på människans biografi (Karjalainen 2003:11). När de intervjuade berättar om språkliga förhållanden i staden Uleåborg kan de inte göra detta utan att beröra det som samtidigt pågår i den samhälleliga och kulturella omgivningen. Dagens media kan ge möjligheter till nya ty-per av studier. Därvid kunde problemet ha multimodala aspekter (se Kress & van Leeuwen 2001:1–2, 34–36), vilket kan belysas med ett

287


modernt exempel. När varuhuset Stockmann för några år sedan star-tade sin verksamhet i Uleåborg, betydde detta att svenska språket för tillfället blev mera synligt i staden. På varuhusets väggar utomhus an-nonserades det med stora texter på fi nska och svenska: ”Avaamme 1 syyskuuta. Vi öppnar 1 september.” Enligt min erfarenhet ledde detta till mestadels positiva reaktioner hos människor i staden. Detta är en-dast en antydan om vad ett synligt visuellt tecken i den normala om-givningen kan ha för konsekvenser.

Intervjuer med äldre uleåborgsbor

Intervjuerna med äldre uleåborgsbor är tämligen långa. Den längsta är en intervju med ett äkta par, och den omfattar ca 10 500 löpord. Utav dessa är dock ca 1000 ord så kallade strukna ord. Svaren som her-ren och frun ger på intervjuarens frågor är ofta mångordiga. Denna intervju med två informanter bjuder därtill på intressant material när man vill studera replikövergångarna. (Se Paavonaho 1987:72 f.) Inter-vjumaterialet har studerats utgående från de kriterier som Loman och Jörgensen presenterat i arbetet Manual för analys och beskrivning av makrosyntagmer 1971. Paavonaho sammanfattar sin analys på följande sätt: ”Intervjuerna med äldre uleåborgsbor ger oss viktig information om både talets syntax och svenskans nutida ställning i Uleåborg” (Paa-vonaho 1987:86). Språkkunskaperna hos de äldre informanterna är väl bevarade. En informant använder ett synnerligen vackert språk, och rentav poetiska ordalag kan noteras i denna intervju. Denna informant använder dock i likhet med andra svenskspråkiga uleåborgsbor alltmer sällan svenska utanför hemmet. (Paavonaho 1987:ibid.)

Analysresultaten kan i stort sett sägas följa det som Loman och Jör-gensen anger i det ovannämnda arbetet för sitt testmaterial. Att andelen av meningsfragment är lägre i uleåborgsintervjuerna är en av skillna-derna. Meningsmakrosyntagmerna i intervjuerna är däremot högfrek-ventare än hos Loman och Jörgensen. Härvid spelar också intervjua-rens frågeteknik en viss roll. Den genomsnittliga meningslängden är större hos några av informanterna än hos Loman och Jörgensen. Me-ningsbyggnadsfelen är något lågfrekventare i hela Uleåborgsmaterialet än hos Loman och Jörgensen. (Paavonaho 1987:86 f.)

288

Irma Sorvali

Enheter i intervjuer

Som ovan påpekats fästs uppmärksamhet i denna artikel huvudsakli-gen vid innehållsliga frågor. Analysen går inte ut på att referera eller citera hur informanterna uttrycker sig i intervjuerna, utan det inne-hållsliga stoff et belyses med hjälp av bestämda enheter. Härvid utnytt-jas den tredelning av det språkliga tecknet som Peirce utvecklat. Han indelar tecknet i index, ikon och symbol (Peirce 1982:passim, 2003; Deely 2001:passim; se Veivo & Huttunen 1999:45–46.) I detta sam-manhang går jag dock inte närmare in på den triadiska modell som han presenterat, utan nöjer mig med att kortfattat ta upp det väsentli-gaste. Ett index uttrycker något kausalt, en ikon något som är liknande eller identiskt, och en symbol något konventionellt. När informanter-na exempelvis talar om de rika och de fattiga i staden, är det fråga om en hänvisning till sociala förhållanden. Detta är en innehållslig enhet, som dessutom är ett index. Ett annat exempel på en innehållslig enhet är svenskspråkiga skolor som ofta nämns om i intervjuerna. Dessa kan anses fungera som indexikala tecken; eleverna i dessa skolor hör till högre sociala klasser. En svensk skola som byggnad är däremot en ikon. När en informant associerar en tavla av Edelfelt med de svensktalande, är det fråga om ett ikoniskt tecken. Ett ytterligare exempel på inne-hållslig enhet i intervjuerna är tjära och tjärborgare som symboliserar ekonomiskt välstånd i staden Uleåborg.

Utgående från det ovan beskrivna analyserar jag intervjuerna genom att studera ovan beskrivna innehållsliga enheter, dvs. index, ikoner och symboler i informanternas tal. En intervju med en äldre svenskspråkig dam tas upp till en närmare diskussion. Hon intervjuades i Uleåborg 21.11.1984. Hon har bott hela sitt liv i Uleåborg och talar gärna om staden och dess språk. De enheter som noterats i hennes tal kommen-teras skilt utgående från den ordning och den kontext de har i själva in-tervjun. Kommentarerna bygger på informantens svar som förkortats av mig. Enheterna är följande:

Järnvägen till Uleåborg (index – förbindelse med Helsingfors)

Informanten är född i Uleåborg i slutet av 1800-talet. Hennes föräld-rar fl yttade till Uleåborg 1886, då järnvägen sträckte sig ända till Uleå-

289


borg. Informantens far byggde en egen gård vid hörnet av Östra Sta-ketgatan (nuv. Rautatienkatu) och Repslagargatan (nuv. Heikinkatu).

Rika – fattiga / Kyrkogatan – Kakaravaara (samhälleligt index)

Det fanns rika och mindre rika i Uleåborg. De rika bodde närmare stranden och vid Kyrkogatan, de fattiga familjerna med många barn däremot i en stadsdel, som därför kallades för Kakaravaara. Denna stadsdel låg på en kulle.

Tjära, tjärborgare (symbol – välstånd, oberoende av språk)

Tjärborgarna i Uleåborg förtjänade en del utav sin rikedom genom tjära. Bönderna vid Uleälv brände sina tjärgravar och satte tjäran i tun-nor. Tjärtunnorna kom nerför älven i långa smala båtar, vilka lossades i Toppila. År 1901 var det en stor eldsvåda och hela tjärhovet brann ner. Informanten kommer ihåg hur familjens far kom hem och berättade hur tjärhovet höll på att brinna ner.

Skolor (index)

”Min äldsta bror var född artonhundra sjuttionio, och då han tente-ra in till lyceet så skedde det här inträdesförhöret vid nuvarande Ou-lun Lyseo, således oppe på nära Franzéns esplanad. Ända därtills hade lyceet varit svenskspråkigt”, berättar informanten och fortsätter: ”Så fanns det en svensk fruntimmersskola. Den svenska skolan har nyligen i början av september nittonhundra åttifyra fi rat sitt hundra tjugofem-årsjubileum, så det var egentligen fruntimmersskolans fest. Den sko-lan fortsatte som samskola, nittonhundra tolv kom de första svenska studenterna, således fl ickor och pojkar från de här svenska reallärover-ket för gossar och fl ickor i Uleåborg.” Om förberedande skolor berät-tade informanten på följande sätt: ”Förberedande skolor fanns det två svenska i Uleåborg. Svenska folkskolan, som var den allmänna skolan, var svensk. Men så hade de här tjärborgarna för sina barn bildat en lite fi nare förberedande skola som var privat, och dit kunde man komma som elev tidigare, som sexåring.” Svenska kunde man enligt informan-ten höra överallt i staden.

290

Irma Sorvali

Skolfester (index – svenskhet)

Informanten tänker särskilt på julfester i skolan. Det var femteklassister som ordnade programmet, och huvudnumret var någon utav Topelii sagor. Elevernas föräldrar och andra skolans vänner var närvarande. De var mycket varma fester, de här skolfesterna, konstaterar informanten.

Student 1913 (symbol – den akademiska världen)

Informanten blev student 1913 vid Svenska samskolan. Eleverna del-tog i studentskrivningen i mars, och utslagen kom i slutet av april. Men då skulle man åka till Helsingfors för att under en vecka avlägga muntliga prov i nästan alla ämnen. Studenterna som var från Helsing-fors och från södra Finland tenterade redan i maj och kunde få sina mössor den 15 maj. Studenterna från Uleåborg, Torneå, Rovaniemi, Kemi och Gamlakarleby reste dit andra veckan i juni och fi ck sina mössor den 15 juni. När man reste från Uleåborg, kunde man få någon blomma vid tåget, och när man reste förbi Lappo station, kastade man blommorna ut från fönstret. Lappoborna förde dessa till hjältegravarna från kriget 1808–1809. Detta system med studentskrivningarna följ-des ända till 1917. År 1918 var det inbördeskrig, och då blev alla som var på åttonde klass studenter utan några prov.

Svenska lyran (symbol – svenskhet)

Att lyran på studentmössan var annorlunda hos de svensktalande kom fram vid ett skede. En gång hade någon av studentkamraterna sagt att en svensk lyra på studentmössan är ”stor som en stor hålkaka”. Detta har informanten inte upplevt som något speciellt negativt. Hon kom-mer inte heller ihåg några språkstrider i Uleåborg. Något smått kan hon dock erinra sig om, men det har ändå inte berört henne person-ligen.

Enheterna i de övriga intervjuerna skiljer sig inte mycket från den ovan analyserade intervjun. I intervjun med ett äldre svensktalande äkta par (intervju 7.11.1984) noteras följande enheter: trähus (ikon), sällskapsliv på svenska (index – svenskhet), svenska fester (index – svensk-het), universitetet 1959 (symbol – det nya universitet/det akademiska

291


livet), tvåspråkighet och gamla minnen för övrigt. I intervjun med en äldre fi nsktalande herre (intervju 14.11.1984) fi nns följande innehålls-liga enheter: ”rottasota” (index – samhället), stadskärnan – Hietasaari (index – samhället), Edelfelts tavla (ikon – svenskhet) och tjära (symbol – välstånd). ”Rottasota”, som informanten talar om, är en hänvisning till språkstriden. Samma informant talar också om Edelfelts tavla som han sett på väggen hos en svensktalande ägare och som således starkt associeras med svenskheten (jfr diskussionen ovan).

När man sammanfattar enheterna i alla intervjuer kan man konsta-tera att dessa samtidigt karakteriserar både staden Uleåborg och något som är typiskt svenskt. Staden Uleåborg karakteriseras speciellt av tjä-ra, språkstrider, sällskapsliv, skolor och skolfester samt det nya univer-sitetet. Det som är karakteristiskt för svenska språket och kulturen är svenska lyran, Edelfelts tavla, sällskapsliv och mat. De två sistnämnda är naturligtvis inte språkbundna, även om de speciellt kommenteras i intervjuerna.

Diskussion

Ett antal äldre svensktalande personer som är bosatta i staden Uleåborg har berättat i intervjuer om sina erfarenheter, när det gäller att som svenskspråkiga leva i en fi nsk stad med svenska som minoritetsspråk. Det innehållsliga i intervjuerna har analyserats och diskuterats ovan.

Den samhörighet mellan landets alla svenskspråkiga invånare som Tandefelt skriver om (1995:7–8) kan noteras också i intervjuerna. ”De två språkgrupperna har inte levat isolerade från varandra, utan på många håll snarast levat integrerade med varandra med språkbyte som följd. [---] Dessutom måste man också beakta den stora inomspråkliga variationen med fi nlandssvenska dialekter och olika stadsspråk”, an-för hon vidare (Tandefelt 1995:8). Någon speciell uleåborgsk särart av språk har dock inte studerats utgående från det analyserade materialet. För detta ändamål anses materialet vara otillräckligt.

Under en mångtydig rubrik Svensk(an) i Uleåborg? (plenarföre-drag på Svenskan i Finland 7 i Uleåborg 2002) diskuterar Segerståhl (2003:31) ett antal intressanta frågor när det gäller att använda svenska och att vara en svensk i det nutida Uleåborg. ”Jag upplever inte den

292

Irma Sorvali

svenska som jag använder som ett provinsspråk utan som den natur-liga bas för min medvetenhet som jag använder varje dag”, skriver han. Han talar också om en åkomma som han kallar språkhunger som man ibland lider av i en språklig diaspora (ibid.:33). Det är modersmålet som är av en oerhört stor betydelse för människan. Det är människans mest intima ägodel, anger Tandefelt i ett tal där hon för övrigt resone-rar på följande sätt: ”Paradoxalt nog är människans modersmål sam-tidigt inte alls hennes enskilda ägodel. Som språkbrukare ingår hon i ett kollektiv, där hennes egna möjligheter till påverkan i regel är få och små” (Tandefelt 2001:7).

Även om analysen ovan inte haft för syfte att språkligt profi lera de intervjuade personerna, kan det dock konstateras att det slutligen är fråga om enskilda individer som lämnat sina bidrag till beskrivningen. Dessa individer har alla bott en längre tid på samma ort, i Uleåborg. Det som tagits upp i intervjuerna har hängt ihop förutom med geogra-fi ska också med språkliga, samhälleliga, historiska och kulturhistoriska fakta.

293


Litteratur

Material

Intervjuer med äldre uleåborgsbor (1984). Bevaras på Institutionen för tyska, franska och nordiska språk, Uleåborgs universitet.

Källor

Broner-Bauer, Kaisa (2003). Kaupungin estetiikka ja politiikka. I: Synteesi 3/2003. S. 2.

Deely, John (2001). Four Ages of Understanding. Th e First Postmodern Survey of Philosophy from Agent Times to the Turn of the Twenty-fi rst Century. Toronto/Buff alo/London: University of Toronto Press.

Hansson, Åke (1982). En stad byter skriftspråk. I: Dahlstedt, Karl-Hampus et al. (utg.). Språkhistoria och språkkontakt i Finland och Nord-Skandi-navien. Studier tillägnade Tryggve Sköld den 2 november 1982. (Kung-liga Skytteanska Samfundets Handlingar 26.) Umeå. S. 93–111.

Huhtala, Paula (2001). Telefon 125 – Telefooni 125. Vad berättar en tele-fonkatalog om svenskans ställning i Uleåborg? I: Nordman, Marianne m.fl . (red.). Svenskan i Finland 6. Föredrag vid sjätte sammankomsten för beskrivningen av svenskan i Finland. Vasa 22–23.9.2000. (Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 75.) Vasa. S. 36–44.

Karjalainen, Pauli Tapani (2003). Geobiografi nen kysymys: paikat ja elämäm-me kertomukset. I: Synteesi 3/2003. S. 11–19.

Kress, Gunther & van Leeuwen, Th eo (2001). Multimodal Discourse. Th e modes and media of contemporary communication. London: Arnold.

Loman, Bengt & Jörgensen, Nils (1971). Manual för beskrivning och analys av makrosyntagmer. (Lundastudier i nordisk språkvetenskap C:1.) Lund: Studentlitteratur.

Paavonaho, Anne (1987). Intervjuer med äldre uleåborgsbor. I: Sorvali, Irma (utg.). Om svenskan i Uleåborg. (Meddelanden från institutionen för nordiska språk vid Uleåborgs universitet C:4.) Uleåborg. S. 69–88.

[Peirce , Charles Sanders (1982)]. Writings of Charles S. Peirce. A Chronologi-cal Edition. Volume I 1857–1866. Bloomington: Indiana University Press.

[Peirce, Charles Sanders (2003)]. <http://www.helsinki.fi /science/comments/terms/icon.html>. 24.11.2003.

Segerståhl, Boris (2003). Svensk(an) i Uleåborg? I: Sorvali, Irma & Rossi, Paula (red.). Svenskan i Finland 7. Föredrag vid sjunde sammankomsten

294

Irma Sorvali

för beskrivningen av svenskan i Finland. Uleåborg 19–20 april 2002. (Acta Universitatis Ouluensis. Humaniora B:49.) Oulu: Oulun ylio-pisto. S. 31–36.

Sorvali, Irma (utg.) (1984). En skrift om Frans Michael Franzén. (Meddelan-den från institutionen för nordisk fi lologi vid Uleåborgs universitet B:7.) Uleåborg.

Sorvali, Irma (1986). Svenskan i Uleåborg. I: Sju studier tillägnade Lars Hul-dén på hans 60-årsdag 5.2.1986. (Meddelanden från institutionen för nordiska språk vid Uleåborgs universitet B:9.) Uleåborg. S. 53–59.

Sorvali, Irma (utg.) (1987). Om svenskan i Uleåborg. (Meddelanden från in-stitutionen för nordiska språk vid Uleåborgs universitet C:4.) Uleå-borg.

Tandefelt, Marika (1995). Finlands svenskar i det 20e seklet. (Finlandssvensk rapport 30.) Helsingfors: Universitetstryckeriet.

Tandefelt, Marika (2001). Modersmål i trångmål. I: Historiska och littera-turhistoriska studier 76. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Fin-land. S. 7–16.

Veivo, Harri & Huttunen, Tomi (1999). Semiotiikka. Merkeistä mieleen ja kulttuuriin. Helsinki: Edita.

295

Språkval i parförhållanden över språkgränsen svenska/finska i Finland

Taija Swanström

SPRÅKVAL I PARFÖRHÅLLANDEN ÖVER SPRÅKGRÄNSEN SVENSKA/FINSKA I FINLAND

Jag talar vad jag vill, du talar vad du kan!

Detta klassiska slagord stötte jag på i min undersökning som jag gjorde år 1999 för min avhandling pro gradu. Undersökningen handlade om språkval i parförhållanden över språkgränsen svenska/fi nska i Finland. Slagordet beskriver väl de spänningar som kan uppstå i ett språkligt blandat parförhållande. Språkligt blandade parförhållanden har blivit allt vanligare, och de val som görs i dessa förhållanden har betydelse för svenskans framtid i Finland.

Sedan början av 1970-talet har bland fi nlandssvenskarna antalet in-gångna tvåspråkiga äktenskap varit större än antalet enspråkigt svenska äktenskap (Finnäs 1990). I slutet av år 1996 fanns det 20 658 par, både äkta par och sambor, där makarna hade olika registrerade modersmål (Finnäs 1998).

Det har forskats mycket i språkbruket i tvåspråkiga familjer, men det fi nns få undersökningar som koncentrerar sig på språket mellan de vuxna i familjen. Därför ansåg jag det vara motiverat att göra en under-sökning som har huvudtyngden på språket mellan makarna.

Syftet med undersökningen var att undersöka vilket språk makar som har olika offi ciella modersmål använder i kommunikationen sin-semellan samt att undersöka vilka faktorer som påverkar och har sam-band med språkvalet. Vid sidan om det fäste jag också uppmärksam-het vid hur språkbruket förändras under årens lopp och hur man byter språk tillfälligt beroende på t.ex. sällskap, humör osv.

296

Taija Swanström

Undersökningen var kvantitativ till sin natur och baserade sig på ti-digare kvalitativa undersökningar i ämnet, t.ex. Kjell Herberts Tolv två-språkiga familjer (1991). Jag vill påpeka att språkbruket varierar myck-et från familj till familj och att det fi nns många olika slags individuella lösningar. Jag valde ändå att använda en kvantitativ metod, eftersom jag ville få uppgifter representativa för hela landet och eventuellt hitta några allmänna tendenser.

Syftet med denna artikel är att presentera några av mina centrala resultat. Först diskuterar jag terminologin som jag har använt, sedan redogör jag för undersökningens material och metod. Efter det presen-terar jag några resultat angående språkvalet och redogör för hur språk-bruket kan förändras under årens lopp. Till slut diskuterar jag faktorer som förklarar och har samband med språkvalet.

Terminologi

På grund av mitt metodval har jag varit tvungen att använda vissa be-grepp i en snävare bemärkelse än vad som är vanligt. Jag skall kort för-klara hur jag har använt termerna exogami och tvåspråkig individ.

Termen exogami syftar i allmänhet på giftermål över en kultur-gräns. Det kan vara fråga om nationalitet, språk, religion, utbildning eller social bakgrund (Finnäs 1987:1). Jag använder termen endast i bemärkelsen ett parförhållande över en språkgräns. I praktiken betyder det språkgränsen mellan fi nska och svenska i Finland enligt den offi ci-ella språkregistreringen. Informanterna kan vara exogama par också på andra plan, men jag har inte fäst uppmärksamhet vid det. I undersök-ningen fi nns med personer som har tvåspråkig bakgrund och det fi nns även par där båda parter har vuxit upp i ett tvåspråkigt hem. I sådana fall kan man diskutera hur exogama paren egentligen är oavsett den of-fi ciella språkregistreringen.

Det fi nns många olika sätt att defi niera tvåspråkighet. Tove Skut-nabb-Kangas (1981:83) har konstaterat att det fi nns nästan lika många defi nitioner på tvåspråkighet som det fi nns forskare som har sysslat med ämnet. Själv delar hon in tvåspråkigheten på det individuella pla-net i fyra olika grupper. Personer som uppfyller ursprungskriteriet har som barn lärt sig två språk parallellt. Kompetenskriteriet innebär att per-

297


sonen behärskar två språk lika bra som en infödd. En person som fyller funktionskriteriet kan använda två språk obehindrat efter egna önske-mål och samhällets krav. Attitydkriteriet betyder att personen anser sig själv vara tvåspråkig och uppfattas av andra som tvåspråkig (Skutnabb-Kangas 1981).

När jag använder termen tvåspråkig individ syftar jag på en person som uppfyller ursprungskriteriet. I mitt fall betyder det att personen i fråga har under sin uppväxt talat fi nska med den ena och svenska med den andra föräldern. Informanterna kan fylla komptens, funktions- el-ler/och attitydkriteriet även om de kommer från enspråkiga hem. Det-ta var vanligt speciellt bland svenskspråkiga informanter.

Material och metod

Den beroende variabeln, dvs. fenomenet som jag forskade i, är valet av språk mellan makar som har olika offi ciella modersmål. Som oberoen-de variabler hade jag tio olika faktorer som eventuellt kunde förklara språkvalet, nämligen kön, ålder, dialektal bakgrund, utbildning, språk-kunskaper, det språk paret använde då de träff ades för första gången, språket i omgivningen, den språkliga medvetenheten, språket i barn-domshemmet samt skolspråket.

Frågeställningarna bearbetades till en enkät som bestod av sam-manlagt 35 frågor. Enkäten fanns både på fi nska och på svenska, och informanterna fi ck svara på enkäten på sitt offi ciella modersmål. En-käten skickades till 200 av Befolkningsregistercentralen slumpmässigt utvalda hushåll i vilka det bodde två över 20 år gamla personer av motsatta kön som hade olika registrerade modersmål. På detta sätt fi ck jag med också samboförhållanden. Enkäten skickades till 200 par, dvs. 400 personer och jag fi ck tillbaka 116 svar. Svarsprocenten blev där-med 58 %. Jag är medveten om att den offi ciella språkregistreringen inte alltid överensstämmer med det verkliga språkbruket. Det fi nns bl.a. tvåspråkiga individer och några av mina informanter använde en-dast fi nska även om de hade svenska som det offi ciella modersmålet.

Svarsprocenten varierade bland informanter från olika delar av landet. Svarsprocenten bland informanter från det gamla Nylands län var 46 %, bland par från Kymmene län 67, och bland par från Åbo

298

Taija Swanström

och Björneborgs län och Vasa län 71. Av informanter som bor utanför Svenskfi nland svarade alla tre familjer, men jag fi ck inga svar från de tre familjer som bor på Åland. Kvinnorna var en aning fl itigare på att svara på enkäten än männen.

Mina variabler var närmast kvalitativa, dvs. icke-numeriska till sin natur. Därför har jag opererat med enkla statistiska mått, främst med medelvärden och procentandelar. Kvaliteten på tillgängliga data har avgjort valet av min analysmetod.

Olika språkval

Par där makarna har olika modersmål kan kommunicera enligt många olika modeller. De kan ha ett gemensamt språk, dvs. tala endast fi nska eller svenska sinsemellan. De kan ha ett huvudspråk, som kan antingen vara fi nska eller svenska, och använda det andra språket beroende på situationen, sällskapet, humöret osv. En tredje modell är att makarna talar var sitt språk med varandra.

I fi gur 1 presenterar jag statistik över olika språkval bland mina in-formanter.

ETT GEMENSAMT SPRÅK ETT HUVUDSPRÅK VAR SITT SPRÅK 69 % 24 % 7 %

FINSKA SVENSKA FINSKA SVENSKA 83 % 17 % 78 % 22 %

Figur 1. Olika språkval i ett språkligt exogamt parförhållande

299


Det vanligaste sättet att kommunicera var att paret hade ett gemen-samt språk. 69 % av paren kommunicerade enligt denna modell. I 83 % av dessa fall var det gemensamma språket fi nska och i 17 % av fallen svenska. Finskan dominerar alltså klart.

En annan modell var att paret hade ett huvudspråk men att de an-vände också det andra språket i kommunikationen sinsemellan. 24 % av paren kommunicerade enligt denna modell. Också i den här grup-pen dominerade fi nskan klart, fi nskan var nämligen huvudspråket i 78 % av dessa fall medan 22 % procent av paren hade svenska som huvudspråk.

Den tredje modellen var att makarna talade var sitt språk. Enligt denna modell kommunicerade 7 % av paren.

För att få reda på tillfällig variation i språkbruket mellan makarna frågade jag i enkäten att ”I vilka situationer talar du det andra språket?” Endast 30 informanter angav att de aldrig använder det icke-gemen-samma språket med partnern. Det var vanligast att informanterna talar det andra språket med partnern när de är i ett sällskap där det gemen-samma språket inte förstås. En del talar det icke-gemensamma språket när språkkunskaperna inte räcker till (17 personer). Lika många byter språk när de tror att partnern inte skulle förstå dem. Man kan också slå över till det andra språket beroende på humöret. 20 informanter an-gav att de talar det andra språket när de är på gott humör medan åtta personer gör detsamma när de är på dåligt humör. Tio informanter byter språk när de är trötta. Också samtalsämnet kan leda till att man tillfälligt talar det andra språket. Många (19) gör det när de berättar om någonting som har hänt på det språket. Sammanlagt 48 informan-ter skojar på det icke-gemensamma språket. Det var 39 personer som angav att de ibland skämtar på svenska även om de annars talar fi nska med partnern. Nio personer som vanligtvis talar svenska med partnern kan ibland skoja på fi nska. En fi nskspråkig angav att möjligheten till tillfälligt språkbyte har underlättat beslutet att tala svenska med part-nern. Informanten skrev att det inte är något problem att tala svenska i allmänhet om man vid behov kan använda fi nska. Speciellt när man är trött eller har svårt att förklara saken på det främmande språket är det viktigt att man får tala sitt modersmål.

300

Taija Swanström

Knut Pipping och Doris Lillja gjorde på 1960-talet en undersök-ning bland språkligt exogama par i Åbo. Enligt undersökningen talade 75 % av exogama par i Åbo fi nska med varandra, 17 % svenska och 5 % både fi nska och svenska (Pipping & Lillja 1970). När man jämför mina resultat med Pipping & Lilljas undersökning kan man konstatera att det inte har skett några stora förändringar i språkbruket mellan ma-kar som har olika modersmål. Största delen talar fortfarande mest eller endast fi nska med varandra (Swanström 1999).

Förändringar i språkbruket

Språkbruket mellan makarna är en dynamisk process och det kan för-ändras under årens lopp. Jag undersökte förändringar i språkbruket under årens lopp på två olika sätt. För det första frågade jag informan-terna om de har bytt språket de talar med partnern. Om svaret var ja, bad jag informanten att svara på ytterligare en fråga om möjliga orsaker till språkbytet. Tabellen nedan visar resultatet.

Språkkunskaperna verkade på ett eller annat sätt vara den faktor som oftast ledde till att man bytte språk med partnern. Sammanlagt 15 informanter angav att språkkunskaperna hade betydelse för språkby-

Tabell 1. Orsaker till byte av språk med partnern

Orsak Antal informanter

Jag fick bättre kunskaper i det andra språket 7Vi fick barn 4Vi flyttade 2Jag ville tala mitt eget modersmål 4Jag ville tala min partners modersmål 11Jag ville lära mig det andra inhemska språket bättre 8

301


tet med partnern. Åtta informanter ville lära sig det andra inhemska språket bättre och bytte därför språk med partnern medan sju personer bytte språk efter att de hade fått bättre kunskaper i det andra språket. Många bytte språk eftersom de ville tala partnerns modersmål, antag-ligen för att göra kommunikationen lättare. Fyra informanter ville dä-remot hellre tala sitt eget modersmål med partnern. Vissa bytte språk efter att de fi ck barn, och det kan tyda på en ökad medvetenhet angå-ende språkval i familjen.1 Två informanter bytte språk med partnern efter att familjen hade fl yttat. Det kan hända att språkförhållandena på orten har påverkat beslutet att byta språk i kommunikationen med partnern.

Språkbruket kan också förändras utan att man medvetet byter språk. Språkbruket kan glida från ett gemensamt språk mot ett huvud-språk eller tvärtom. För att undersöka sådana förändringar jämförde jag parets gemensamma eller huvudspråk med språket paret talade då de träff ades för första gången. 37 informanter som talade endast fi n-ska med partnern då de träff ades hade då (år 1999) fi nska som sitt huvudspråk men talar också svenska med partnern. Nio informanter som talade fi nska med partnern då de träff ades hade svenska som sitt huvudspråk men talade också fi nska med partnern. Elva informanter talade både fi nska och svenska med partnern då de träff ades. År 1999 talade åtta av dem endast fi nska och tre endast svenska med partnern. Fyra par som i början hade talat endast svenska hade bytt språket till endast fi nska. Däremot hade tre som i början talat endast svenska fort-farande svenska som sitt huvudspråk men hade börjat tala också fi nska vid sidan om.

När det sker förändringar i språkbruket sker det oftare till svensk-ans än till fi nskans förmån. Detsamma konstaterade Anneli Sirkka när hon studerade språkval i tvåspråkiga familjer i Åbo för över 30 år sedan (Sirkka 1971). I dessa fall kunde den ökade medvetenheten anses spela en viktig roll. Ofta verkar det vara så att den som byter språk vill göra kommunikationen lättare för sin partner.

1 Jfr modellen graviditeten medförde planering i Kjell Herberts artikel ”Språkplane-ring i fl erspråkiga familjer” (Herberts 1997).

302

Taija Swanström

Faktorer som förklarar och har samband med språkvalet

Vilka faktorer kan då anses påverka språkvalet? Finns det några all-männa tendenser?

Marika Tandefelt antar i sin doktorsavhandling (1988:118) att språkkunskaperna är avgörande för språkvalet mellan makarna. Mina resultat pekar i samma riktning. Bland mina informanter visade sig språkkunskaperna vara den faktor som hade den allra starkaste för-klaringskraften angående makarnas inbördes språk. I 100 % av de fall där paren hade ett gemensamt språk eller ett huvudspråk, hade den som har bättre kunskaper i partnerns modersmål valt att tala part-nerns (offi ciella) modersmål. Andra faktorer som har ett klart samband med språkvalet är språket paret har träff ats på samt språkdominansen i omgivningen. 81 % av paren kommunicerar fortfarande mest på det språket de träff ats på. Flera personer angav att språket som man träf-fats på har varit avgörande vid sidan om språkkunskaperna. Det tycks vara svårt att ändra språk efter att man blivit van vid att kommunicera enligt en viss modell. Språkförhållandena på orten verkar ha ett klart samband med språkvalet. I hela 77,5 % av fallen har makarnas inbör-des språk samband med språkförhållandena på orten där paret bor. Några personer skrev själva att orten har varit avgörande för språkva-let.

Jag har ritat en skiss som förklarar hur olika faktorer har direkt eller indirekt samband med språkvalet.

Språkkunskaperna är alltså den faktorn som verkar förklara språk-valet. Språkkunskaperna kan dock anses vara en mellankommande va-riabel, dvs. att språkkunskaperna är den faktor som bäst förklarar språk-valet men att det fi nns många andra faktorer som i sin tur har påverkat språkkunskaperna. Den tvåspråkiga omgivningen påverkar språkkon-takterna och användningen av fi nska bland fi nlandssvenskarna, och det har lett till att de svenskspråkiga i allmänhet har goda kunskaper i fi nska. Behovet av det fi nska språket har säkert motiverat många att lära sig fi nska bättre. Många fi nlandssvenskar arbetar på fi nska, och det i sin tur leder till fi nskspråkiga kontakter. Finlandssvenskarna har ofta fi nskspråkiga vänner och bekanta, och fritidsaktiviteterna kan många gånger vara på fi nska. Det i sin tur påverkar språket man träff ats på och

303


miljöns språk, vilket också påverkar språket som makarna talar sinse-mellan. Allt detta har resulterat i att paret ofta väljer fi nskan som sitt gemensamma språk.

När paret väljer svenskan som sitt gemensamma språk fi nns det ofta sådana påverkande faktorer som att den fi nskspråkiga parten har tvåspråkig hembakgrund eller att det är svensk dominans på bostadsor-ten. Den fi nskspråkiga kan också arbeta på svenska eller ha studerat på svenska i något livsskede. Några har också bott i Sverige och behärskar därför svenska väl.

Som skissen visar har språkvalet fl era olika teoretiska förklaringar. Kön, ålder och utbildning kan antas påverka medvetenheten som i sin tur påverkar språkvalet. Dessutom har kön och ålder samband med ut-bildningen som i sin tur har en eff ekt på språkkunskaperna. Umgänget

Figur 2. Skiss över faktorer som har samband med språkvalet

Kön Ålder Ort

Umgänge

UtbildningTräffmiljön

Medvetenhet Träffspråket

SPRÅKKUNSKAPERNA

VAL AV SPRÅK

304

Taija Swanström

påverkar också språkkunskaperna. För övrigt påverkar umgänget ock-så träff miljön, som i sin tur avgör träff språket. Träff språket å sin sida har ett samband med valet av språk. Skissen är till för att åskådliggöra bakgrunden till de tre huvudsakliga förklaringsfaktorerna till valet av språk, nämligen språkkunskaper, medvetenhet och träff språket. Dessa variabler kan också ses som mellanled i variabelkedjor, vilket demon-streras i skissen.

På individnivån innebär exogamin ibland ett spel om makt, vilket antyds av slagordet ”Jag talar vad jag vill, du talar vad du kan”. Detta slagord kunde dock i ljuset av undersökningsresultaten omformuleras på ganska många sätt, t.ex. ”Jag talar vad jag vill och du talar vad du vill”. Denna typ av språklig harmoni kunde kompletteras med en bild av exogami där språkkunskaperna är mera bristfälliga: ”Jag talar vad jag kan och du talar vad du kan.” Ett extremt fall av maktrelation skulle kunna formuleras som ”Jag talar vad jag vill, du talar vad jag vill att du ska tala”. Dessa exempel ger en glimt av exogamins komplicerade natur.

Slutord

I ljuset av mina resultat hade tre faktorer mest betydelse för språkva-let mellan makar som har olika offi ciella modersmål, nämligen språk-kunskaperna, språket som paret talade då de träff ades för första gången samt medvetenheten. Språkvanorna i ett tvåspråkigt äktenskap har be-tydelse för hur väl färdigheten att tala minoritetsspråket bevaras samt hur minoritetsspråket förmedlas till följande generation (Tandefelt 1988:235).

På samhällsnivån kan man inte direkt påverka de beslut som görs på det individuella planet. Man kan dock genom politiska beslut stärka undervisningen i svenska i fi nska skolor. Genom svensk utbildning och andra svenska institutioner kan man ordna naturliga sammanhang där unga människor kan träff as i en svensk miljö. Genom information kan man öka den språkliga medvetenheten bland båda språkgrupper. Sist och slutligen är det individen själv som avgör vilket språk hon eller han talar och i vilka situationer.

305


Litteratur

Finnäs, Fjalar (1987). Mätning av graden av endogami. Åbo: Statistiska insti-tutionen.

Finnäs, Fjalar (1990). Barnens språk i tvåspråkiga familjer och valet av skol-språk. Åbo: Institutet för fi nlandssvensk samhällsforskning.

Finnäs, Fjalar (1998). Finlandssvenskarna 1996 – en statistisk översikt. Hel-singfors: Svenska litteratursällskapet i Finland.

Herberts, Kjell (1991). Tolv tvåspråkiga familjer. Åbo: Institutet för fi nlands-svensk samhällsforskning.

Herberts, Kjell (1997). Språkplanering i fl erspråkiga familjer. I: Flerspråkig-hetens dimensioner – Individ, familj och samhälle. (Vaasan yliopiston julkaisuja. Selvityksiä ja raportteja 26.) Vasa. S. 122–133.

Pipping, Knut & Lillja, Doris (1970). Åbosvenskarnas kontakter över språk-gränsen. (Forskningsrapporter 7.) Helsingfors: Svenska litteratursäll-skapet i Finland.

Sirkka, Anneli (1971). Tvåspråkiga familjer i Åbo. Helsingfors: Svenska litte-ratursällskapet i Finland.

Skutnabb-Kangas, Tove (1981). Tvåspråkighet. Lund: LiberLäromedel.Swanström, Taija (1999). Jag talar vad jag vill, du talar vad du kan! – Om

språkvalen i parförhållanden över språkgränsen svenska/fi nska i Finland. Otryckt avhandling pro gradu i nordiska språk. Svenska institutionen vid Åbo Akademi.

Tandefelt, Marika (1988). Mellan två språk – En fallstudie om språkbevarande och språkbyte i Finland. (Acta Universitatis Upsaliensis. Studia Multi-ethnica Upsaliensia 3.) Uppsala.

306

Pirjo Söderholm

Pirjo Söderholm

BESKRIVNING AV BRUKET AV PARTIKELVERB I HUFVUDSTADSBLADET OCH DAGENS NYHETER FRÅN OLIKA TIDER

Inledning

I det följande presenteras en liten undersökning om bruket av parti-kelverb i ett diakroniskt fi nlandssvenskt och rikssvenskt tidningsmate-rial från 1800-talets mitt till 1990-talet. Avsikten är att utreda om det framträder skillnader i bruket av partikelverb i å ena sidan delmateria-len från olika tider och å andra sidan i fi nlandssvenskt och rikssvenskt material. Dessutom granskas hurdan betydelse innehållet i reportagen, dvs. temavalet, har för användningen av fast eller lös sammansättning. Jag intresserar mig bara för det stilistiska och därmed närmast fi nita verbformer, eftersom särskilt participerna fortfarande tycks i det när-maste tvingas ta fast form, som t.ex. i ett belägg ur Dagens Nyheter (DN) av årgång 1990: Ett skäl till den uppblossande indignationen är nog […].

Terminologi

Såsom rubriken visar använder jag benämningen partikelverb och där-med avser jag en företeelse som består av ett trycksvagt verb med intill-stående tryckstark partikel. Enligt Bodegård (1985:40) är termen och begreppet relativt nya.

De traditionella grammatikorna kallar partikelverb för löst eller fast sammansatta verb. Även fast sammansättning och lös förbindelse har använts av såsom vi kommer att se nedan bl.a. Johannisson (1955) och Åkermalm (1961). Traditionellt brukar partikelverben tas upp i ordbildningsläran.

307

Beskrivning av bruket av partikelverb i Hufvudstadsbladet och Dagens Nyheter från olika tider

Av modernare forskare av partikelverb kan Kerstin Norén (1990) nämnas, som använder uttrycken fast eller lös sammansättning. I SAG (1999 3:257, 417 ff .) används uttrycket partikelförbindelse för löst sammansatt verb. Verbet betraktas som huvudord med mer eller mind-re bundna bestämningar knutna till sig. I denna syntaktiska syn på partikelverben har de adverbiella bestämningarna indelats i partikelad-verbial, bundna adverbial och fria adverbial. Partikeladverbialen anses som starkast knutna till verbet. Adverb eller preposition kan utgöra verbpartikel vid såväl fast som lös sammansättning. Jag anknyter till de mera traditionella benämningarna och talar om verb med [verb]partikel eller om partikelverb.

Bakgrund och syfte

Enligt Johannisson (1955:163 f.) förhåller det sig i äldre tid så att de stilarter som står närmast talspråket använder lös sammansättning i större utsträckning än de som har påverkats av latinet, såsom den forn-svenska vadstenalitteraturen och reformationstidens bibelarbeten, där fast sammansättning är mycket vanlig. I Bibelns språk har fast sam-mansättning levt kvar ända till våra dagar. Förutom ett latinskt infl y-tande förelåg också ett tyskt, som framgår i bisatser och i de infi nita formerna. I dessa typer fi nns det enligt Johannisson (1955:164) en tyd-lig benägenhet också i fornsvenskan och nysvenskan att ställa partikeln framför verbet. Detta gäller i synnerhet participformerna, som ju också idag har fast förbindelse. Den stilistiska skillnaden mellan lös och fast sammansättning kan alltså tillskrivas främmande infl ytande.

Mitt material ger mig möjligheten att göra en inblick i hurdana partikelverb man använt under en period på ca 150 år. Man kan anta att fast sammansättning dominerar åtminstone i materialet från 1800-talet, men går det att upptäcka en förändring i bruket i delmaterialen från 1900-talet?

Frågeställningarna är följande:– hur mycket inverkar temat på bruket av antingen lös eller fast sam-

mansättning: förekommer fast sammansättning i mer offi ciell text,

308

Pirjo Söderholm

men lös sammansättning i reportage om mer konkreta, vardagliga händelser i livet?

– fi nns det skillnader mellan fi nlandssvenskt och rikssvenskt mate-rial, är det fi nlandssvenska tidningsmaterialet eventuellt ålderdom-ligare i bruket av partikelverb, så att de fasta sammansättningarna dominerar längre in på 1900-talet i Hufvudstadsbladet (Hbl) i jäm-förelse med DN?

Material och metod

Korpusmaterialet består av olika reportage ur DN och Hbl från åren 1865, 1922 och 1990. Dessutom kan ett motsvarande material från 1895 användas vid behov för jämförelse. Varje delmaterial innehåller 500 grafi ska meningar. Som hjälpmedel har följande lexikon använts: Hahnsson, Kallio, Paasonen och Cannelins Svenskt-fi nskt lexikon från 1899 (som nedan för enkelhetens skull kallas Cannelins ordbok), Jo-hannisson & Ljunggrens Svensk Handordbok (SHO) i nytryckning från 1999 (i oförändrad första upplaga från 1966) och Svensk Ordbok (SO) från 1986 utarbetad vid Språkdata vid Göteborgs universitet. Dessut-om har SAOB anlitats, som till dags dato kommit fram till ordet tal-kumera, vilket innebär att partikelverb med prefi x som till, upp och ut tillsvidare inte går att fi nna i ordboken som sådana.

Varje delmaterial består av reportage med varierande innehåll. Dessa små reportage är medtagna i sin helhet, så att materialet består av enhetliga texter. Vid igenkännande av partikelverb har jag använt ett par av Noréns (se 1990) metoder att urskilja partikelverb med lös sammansättning: uttal med sammanfattningsaccent samt ordföljden el. positionen (verb+partikel+ev. objekt).

Forskningen kring partikelverb har pågått ända sedan början av 1900-talet, då bl.a. Adolf Noreen och Nathanael Beckman var verk-samma. Även Ture Johannisson har haft stor betydelse för partikel-verbsforskningen i synnerhet med sin ovannämnda artikel i Nysvenska studier från 1955. Han införde en kategorisering av sammansatta verb i tre olika kategorier. Ytterligare några namn inom denna forsknings-gren kan nämnas såsom bl.a. Eva Ejerhed (1978) och Anders Bodegård (1985).

309


I det följande presenterar jag Johannissons (1955:162) kategorise-ring i korthet för att beskriva hur jag har avgränsat min egen under-sökning.

1. Verb som alltid uppträder i lös förbindelse: ligga i, hålla med, rycka till.

2. Verb som alltid uppträder i fast sammansättning: anklaga, avlida, uppfi nna.

3. Verb som uppträder än i lös förbindelse, än i fast sammansätt-ning:

a) föra bort – bortföra, tala om – omtala, söka upp – uppsöka (med samma betydelse).

b) ställa fram (en stol) – framställa (ett förslag), komma ned el. ner (på fötterna) – nedkomma (med en tronföljare), bygga upp (en mur) – uppbygga (en församling) (olika betydelser).

I denna undersökning koncentrerar jag mig på grupp 3a dvs. såda-na verb som kan förekomma antingen i lös eller fast sammansättning, men har samma betydelse i båda.

Resultat

Reportagen kan indelas i större tematiska grupper som är följande: po-litik och samhälle, kultur, polis- och domstolsnyheter, olyckshändelser, hem och hushåll, insändare och övrigt. Se tabellerna 1, 2 och 3 nedan. I gruppen övrigt förekommer reportage med teman av så varierande slag att de är svåra att kategorisera, t.ex. Hwart swalorna draga om win-tern? (Hbl 1865).

En granskning av partikelverb i de olika delmaterialen ger vid han-den att de fasta sammansättningarna (se nedan) tydligt dominerar i alla temakategorier både i Hbl och DN från 1865. Av de ovannämnda te-makategorierna saknas det i DN 1865 fasta sammansättningar av par-tikelverb i reportage som handlar om olyckshändelser och i insändare och inte heller gruppen övrigt får några belägg.

I följande tabell presenteras rubrikerna till de olika reportagen i Hbl och DN av årgång 1865 med belägg på sådana partikelverb, som före-kommer antingen i fast eller i lös sammansättning med samma bety-

310

Pirjo Söderholm

Tabell 1. Fast och lös sammansättning i Hbl/DN 1865

FAST SMS I HBL 1865 FAST SMS I DN 1865

Politik och samhälle: Politik och samhälle:Om sällskapslifwet i Helsingfors Ståndsrepresentationens begynnelse och utvecklingAtt stå på bräde (Marknadsseder) Prester och lekmän i diskussionStorfurstens död Den hotande misswexten

Kultur: Kultur:En reformator i swenska språket och umgängeslifwet Ditt och datt: KulturnyheterOm tilltalsord och betoningssättArtikel om Pedagogiska föreningens möte

Polishistoria: Polishistoria:Ett mord Kyrkoherden Lindbäcks bekännelse

Lokala nyheter: Lokala nyheter:Helsingfors-krönika Bref från Sigtuna Penningsställningen i provinsen Vintern i SkåneOlyckshändelse: Orkan i Rio de Janeiro

Insändare: Min första kärlek Epistel till de helsingforsiskor

Övrigt: Huru skall man kunna undanröja den hos wår allmoge allmänt inrotade fördomen mot swampars begagnande till föda? Hwart swalorna draga om wintern? Den finska ärligheten Också en bild af lifvet (en patr. historia)

LÖS SMS I HBL 1865 LÖS SMS I DN 1865

Politik och samhälle: Väderlek:Den hotande misswexten Svaga isarTryckfriheten Att stå på bräde

Insändare: Övrigt:Epistel till de helsingforsiskor Hvarjehanda nyheter: Bröllop i Norge Hjältehistoria: Cobden

311


delse i båda. Tabellen visar fördelningen av fasta och lösa sammansätt-ningar i olika reportage på så sätt att reportage som står under rubriken fast sammansättning har belägg endast på fasta sammansättningar av sådana partikelverb som kan ha antingen fast eller lös sammansättning med samma betydelse. Om det förekommer också lös sammansättning av något partikelverb i texten, står rubriken på det reportaget också un-der min rubrik lös sammansättning.

Antalet belägg i de olika reportagen som nämns i tabellerna är 2–3. Flest belägg (9) på fasta sammansättningar fi nns det i fyra reportage som kan kategoriseras i gruppen politik och samhälle i Hbl 1865. I DN 1865 fi nns de fl esta beläggen (6) på fast sammansättning i repor-tage som handlar om lokala nyheter. Beläggen är så få att en exakt sta-tistisk analys inte vore tillförlitlig, vilket naturligtvis leder till att slut-satserna får vara försiktiga.

Av tabell 1 framgår att de fasta sammansättningarna dominerar i både det fi nlandssvenska och rikssvenska materialet från 1865. De lösa sammansättningarna är fåtaliga och i Hbl 1865 fi nns det ett par re-portage (”Att stå på bräde” och ”Den hotande misswexten”) där lös sam-mansättning används, men också fast sammansättning av andra parti-kelverb förekommer.

Det är ganska naturligt att reportage som handlar om politik och samhälle, kultur och polis- och domstolsnyheter innehåller partikel-verb använda i fast sammansättning, däremot är det ett mer från våra tider avvikande stilistiskt drag att använda fast sammansättning i ett re-portage med ett så praktiskt innehåll som svamparnas användning som föda. Den högtidliga stil som nås med hjälp av fasta sammansättningar ger en uppfostrande, informativ prägel:

1) Uti wårt af frost och deraf följande hungersnöd så ofta hemsökta land har i sednaste tider uppmärksamheten blifwit fästad wid den stora mängd wälsmakande och sunda födoämnen, som obegagnade förmultna i wåra skogar, under det skogens innebyggare uppblan-da sitt bröd med bark och andra osunda ämnen. […] Wi hafwa uti wårt land kringresande agronomer och ploginstruktörer, hwil-ka under sommartiden genomresa sina disktrikter i alla riktningar;

312

Pirjo Söderholm

månne icke desse, utan att hufwudändamålet med deras resa wore förfeladt, kunde derunder lemna allmogen upplysningar och fö-regå den med exempel i detta afseende? (Hbl 1865)

Det fi nns endast enstaka belägg på lös sammansättning i båda mate-rialen och de är mycket konkreta. Beläggen förekommer i Hbl 1865 i tre reportage som handlar om politik och samhällsförhållanden och är följande: skjuta upp, stå ut, ställa i werket, tala om och stanna qvar. I DN 1865 är det svårare att kategorisera reportagen, de handlar om varjehanda nyheter, hjältehistorier och svaga isar. Beläggen är liksom i Hbl från samma tid mycket konkreta: skrifva upp, stå qvar och komma upp. Av dessa presenteras ett belägg på stå qvar:

2) Tullfriheten och den fria seglationen – Cobdens och Brights ge-mensamma verk – skola stå qvar; men med Brights död går för lång tid förlorad utsigten till en parlamentsreform i England. (DN 1865)

Verbet qvarstå – stå qvar är det enda verb i det excerperade materialet som förekommer i fast sammansättning i det fi nlandssvenska materia-let och i lös sammansättning i det samtida rikssvenska. Hbl 1865 och DN 1865 skiljer sig från varandra såtillvida att det i Hbl 1865 före-kommer betydligt fl er fasta sammansättningar av sådana partikelverb som har den lösa sammansättningen som alternativ. De lösa samman-sättningarna är dock som ovan konstaterats ungefär lika många i det fi nlandssvenska och rikssvenska materialet.

En jämförelse mellan årgång 1865 och 1895 visar att användning-en av fasta och lösa sammansättningar fortsätter ungefär på samma sätt i årgång 1895 av både Hbl och DN. Utvecklingen mot frekventare lösa sammansättningar framgår tydligare i jämförelsen mellan årgång 1865 (och 1895) och 1922.

I tabell 2 presenteras rubriker till reportage i vilka partikelverb med fast eller lös sammansättning används i Hbl och DN av årgång 1922:



Politik och samhälle: Politik och samhälle:En betänklig åtgärd: Inrikesministerns plötsliga Arbetsstriden i Danmark nu oundvikligutvisningsorder till två karelska representanter i Finland kan icke väcka annat än häpnad och indignationJordstyckningarnaGullrandas förvärvande till sommarbostad förRepublikens presidentNy inhemsk industrigren. Knapp- ochkamtillverkning. Råmaterialet skummjölkFortsatt misshumör på Åland

Polis- och domstolsnyheter: Polis- och domstolsnyheter:En smart affärsman och lättlurade kunder Kvartettens torpedering inför rätta

Olyckshändelser: Olyckshändelser:Svinen, som dogo av saltförgiftning Flyghopperskan vid full sans hela dödsfärden Finsk ammunitionsfabrik nedbrunnen

Insändare: Midsommar på Koli. Brev till Hufvudstadsbladet

Övrigt: Då våra underverk bli omoderna. Ett framtids-perspektiv av anno 2000 I Pepparkakslandet. En skolfest

LÖS SMS I HBL 1922 LÖS SMS I DN 1922

Politik och samhälle: Politik och samhälle:Jordstyckningarna Våra u-båtarBättre stämning på den utländska smörmarknaden Ny inhemsk industrigren. Knapp- och kamtillverkning. Kultur:Råmaterialet skummjölk Statsanslag för Montelius-verk? Teaterdirektör Axel Collin död Den litterära årsskörden i Norge Ola Hansson som kritiker Musikakademien måste ha egen medelstor sal Prins Eugens målningar

Insändare: Insändare:Midsommar på Koli Låra på annat sätt Klara Fransén ber att få läkarkontroll

Olyckshändelser: Nyheter:Tillförlitlig nyhetsförmedling (Stockholm har brunnit ned) Naturfenomenet i Värmland tar nya formerHemska rapporter från de ryska hungerområdenaDuvutställning vid StallmästaregårdenAffärsskandal i England

Övrigt: Övrigt:Ett märkligt jubileum i vår kvinnovärld Något om eldning En ångare på irrfärder utanför Mäntyluoto Huru jag hjälper till att underhålla hemmet.

314

Pirjo Söderholm

Mellan Hbl 1922 och DN 1922 föreligger den skillnaden att fasta sammansättningar är något fl er i Hbl än i DN speciellt i reportage som handlar om politik och samhälle, medan fasta sammansättningar saknas helt i DN 1922 i temakategorier som insändare och dessutom i gruppen övrigt. I Hbl 1922 och DN 1922 är som sagt de fasta sam-mansättningarna färre än i motsvarande material från 1865. De lösa sammansättningarna har blivit vanligare och används i reportage, där även fasta sammansättningar ingår, såsom exempelvis under följande rubriker i Hbl 1922: ”Jordstyckningarna”, ”Ny inhemsk industrigren och Midsommar på Koli” (se tabell 2 ovan). I synnerhet i det sistnämnda reportaget står de lösa sammansättningarna emellertid i tydlig majori-tet.

De lösa sammansättningarna förekommer såsom tabell 2 visar i re-portage med vardagligt innehåll, såsom nyheter och insändare, men också kulturreportage har partikelverb med lös sammansättning, vilket inte var fallet i årgång 1865 av båda dagstidningarna (se tabell 1). De fasta sammansättningarna förekommer fortfarande i årgång 1922, spe-ciellt i Hbl, i många reportage som handlar om politik och samhälle och olyckshändelser.

Utvecklingen framskrider så att det i årgång 1990 av båda tidnings-materialen endast fi nns ett par belägg på fasta sammansättningar av partikelverb som kan ha antingen fast eller lös sammansättning med ungefär samma betydelse i båda konstruktionerna. Alla beläggen fi nns i reportage som handlar om politik. Tabell 3 visar fördelningen av fasta och lösa sammansättningar på olika rubriker.



Politik: Politik:Dansk ersättning för hemmavård av döende anhöriga SchweizRyktet om nationalstatens död

ALLA ÖVRIGA BELÄGGEN BESTÅR AV LÖS SAMMANSÄTTNING

315


Såsom framgår av tabell 3 har de fasta sammansättningarna av parti-kelverb blivit sällsynta. De förekommer endast i reportage som handlar om politik, vilket kan bero på en slump eftersom beläggen är så få. I Hbl 1990 används bortfalla, genomdriva och överföra, i DN 1990 en-dast sönderbryta med det adjektiviska prefi xet sönder-. Det sistnämnda belägget upptas i Cannelins ordbok (1899) endast i fast sammansätt-ning, i SHO (1999/1966) i lös sammansättning med markering om att även fast sammansättning kan förekomma och i SO (1986) fi nns ver-bet inte alls. SAOB konstaterar att verbet numera är mindre brukligt.1 En närmare granskning av belägget visar att sönderbryta används i ett citat av Ellen Key i Barnets århundrade från år 1900 :

3) Detaljreformerna betyder intet såvida man ej genom dem medvetet

förbereder den stora revolutionen, den vilken sönderbryter hela det nuvarande systemet.

Bland beläggen fi nns det fem partikelverb i fast sammansättning som förekommer i fl er än två av delmaterialen av olika årgång. Dessa är bort-falla, kvarligga, uppskjuta, uppsöka och utsända. Vart och ett av dessa fem verb förekommer i någotdera av delmaterialen från 1922, men en-dast bortfalla i Hbl av årgång 1990. Nedan presenteras belägget:

4) Ersättningen bortfaller emellertid inte om patienten inläggs för några dagar och den utbetalas intill fj orton dagar efter hans eller hennes död. (Hbl 1990)

Exemplet ingår i ett reportage som handlar om dansk ersättning för hemmavård av döende anhöriga och språket närmar sig juridisk stil. Man kunde eventuellt ha förväntat sig att det hade förekommit fl er belägg på samma verb i materialet, eftersom ämnesområdena till stor del sammanfaller.

Beläggen på partikelverb som förekommer i både lös och fast sam-mansättning i samma betydelse i det excerperade materialet är också

1 SAOB [www]. Hämtat från <http://g3.spraakdata.gu.se/saob/> 12.1.2004.

316

Pirjo Söderholm

fåtaliga, dvs. endast fyra: framdriva – driva fram, kvarstå – stå kvar, uppstiga – stiga upp och upptaga – ta upp. Bland dessa fi nns alltså ing-et av de ovannämnda frekventaste partikelverben bortfalla, kvarligga, uppskjuta, uppsöka och utsända.

Sammanfattande diskussion

I jämförelsen av de två tidigaste delmaterialen från 1865 och 1922 framgick det tydligt att bruket av fast sammansättning i både fi nlands-svenskt och rikssvenskt tidningsmaterial har minskat. Ännu i årgång 1895 som använts som jämförelsegrund dominerar de fasta samman-sättningarna av partikelverb, men i årgång 1922 har de minskat kraf-tigt. Beläggen är dock inte så många att man kunde dra alltför slutgil-tiga slutsatser på basis av dem.

Det fi nns också en skillnad mellan Hbl 1865 och DN 1865 i den bemärkelsen att de fasta sammansättningarna är frekventare i Hbl, medan de lösa är fåtaliga i båda. Fast sammansättning förekommer i reportage med juridiskt innehåll, såsom polis- och domstolsnotiser, men också i reportage med praktiskt innehåll, vilket är en stilfråga. En bakomliggande faktor verkar vara en informativ, till formellare stil strävande målsättning, som lyser igenom exempelvis i reportage med praktiska teman.

I årgång 1922 av bägge dagstidningarna har lös sammansättning slagit igenom. Den fasta förekommer ännu i synnerhet i Hbl 1922, medan DN 1922 har färre belägg. DN 1922 har fl er belägg på den lösa sammansättningen. I en del reportage förekommer både fast och lös sammansättning av olika verb. I denna årgång används fast sam-mansättning i en mer offi ciell stil, dvs. reportage som handlar om t.ex. politik och samhällsfrågor. Utvecklingen mot lös sammansättning vid verb med både fast och lös sammansättning som alternativ har slagit igenom i årgång 1990, där det fi nns endast enstaka belägg på fast sam-mansättning.

Det framgår tydligt att valet mellan fast och lös sammansättning är en stilfråga som styrs av tema och innehåll i reportagen. Hufvud-stadsbladet verkar vara något ålderdomligare till stilen, men beläggen

317


i denna undersökning är för få för att man skall kunna göra större ge-neraliseringar. För vidare forskning återstår bland annat den gramma-tisk-morfologiska formen hos de fasta och lösa sammansättningarna. Vid sidan av fi nita former av partikelverben förekommer det nämligen också infi nita och av dessa är särskilt participen av intresse. De kan in-verka på valet mellan fast och lös sammansättning.

318

Pirjo Söderholm

Litteratur

Bodegård, Anders (1985). Artikel om partikelverb. I: LFI-nytt. Medlemsblad för Lärarföreningen för Invandrarundervisning 4. S. 38–45.

Ejerhed, Eva (1978). Verb–partikel-konstruktionen i svenska: syntaktiska och semantiska problem. I: Josephson, Olle & Strand, Hans & West-man, Margareta (utg.). Svenskans beskrivning 11. Stockholm: Stock-holms universitet. S. 49–64.

Hahnsson, J. A. & Kallio, A. H. & Paasonen, H. & Cannelin, K. (1899). Svenskt-fi nskt lexikon. Helsinki: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura.

Johannisson, Ture (1955). Om sammansatta verb i svenskan. I: Nysvenska studier 34. S. 162–181.

Norén, Kerstin (1990). Svenska partikelverbs semantik. Göteborg: Göteborgs universitet.

Svenska Akademiens grammatik (1999). Stockholm: Svenska Akademien.Svenska Akademiens ordbok [www-version]. Språkbanken, Göteborgs univer-

sitet. <http://g3.spraakdata.gu.se/saob/> 12.1.2004.Svensk Handordbok (1999/1966). Johannisson, Ture & Ljunggren, K. G.

(red.). Solna: Norstedts Ordbok.Svensk Ordbok (1986). Utarbetad vid Språkdata vid Göteborgs universitet.Åkermalm, Åke (1961). Fast sammansättning och lös förbindelse. I: Nysven-

ska studier 41. S. 174–196.

319

Svenskan i Finland

Camilla Wide

SVENSKAN I FINLAND. SYNTAKTISKA DRAG I ETT JÄMFÖRANDE PERSPEKTIV

En projektpresentation

Inledning

Svenskan i Finland. Syntaktiska drag i ett jämförande perspektiv är ett profi lprojekt vid Svenska litteratursällskapet i Finland som startade (med full bemanning) i januari 20041. Syftet med projektet är att be-skriva syntaktiska företeelser i det svenska språket i Finland så som de kan iakttas i autentiskt språkbruk. Perspektivet är jämförande; syntak-tiska strukturer i fi nlandssvenskan jämförs med uttryckssätt och struk-turer i sverigesvenskan och fi nskan. I denna artikel ska jag kort beskriva projektets sammansättning, syfte, teoretiska utgångspunkter, material och forskningsområden.

Ett startseminarium för projektet ordnades i januari 2004. Projek-tet befi nner sig alltså för tillfället i ett inledande skede. Jag kommer därför att koncentrera mig på att presentera ramarna för projektet här (i presentationen utgår jag i hög grad från projektplanen). De enskilda forskarnas delprojekt presenteras endast kort i slutet av artikeln.

Organisation

Projektet Svenskan i Finland fi nansieras med medel från Ingrid, Mar-git och Henrik Höijers donationsfond och pågår fram till slutet av år 2006. Fyra forskare har anställts för hela perioden: Camilla Wide

1 Projektkoordinatorn har varit anställd sedan augusti 2003.

320

Camilla Wide

(koordinator, post doc-forskare), Siv Björklund (post doc-forskare), Mona Forsskåhl (doktorand) och Nina Martola (doktorand). Ett an-tal seniorforskare kommer att arbeta på heltid inom projektet under kortare perioder; våren 2004 deltar Beatrice Silén som seniorforska-re i projektet. Utöver dessa fast anställda forskare och seniorforskare deltar även associerade forskare i projektet. Meningen är att alla som är intresserade av att bedriva forskning och publicera sig inom ramen för projektet ska kunna delta som associerade forskare (för mer in-formation, se projektets webbsida: http://www.sls.fi /Projekt_sveifi nl_index.htm).

Projektet Svenskan i Finland har planerats av språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland. En projektplan med samma namn som projektet utarbetades under åren 2001–2002 av Jan Lindström, Anne-Marie Londen, Jan-Ola Östman och Mar-ketta Sundman. Denna projektplan (se http://www.sls.fi /Profi lprojekt-nov03_sls.pdf ) bildar utgångspunkten för såväl projektet som helhet som de enskilda forskarnas projekt. Språkvetenskapliga nämnden har även tillsatt en vetenskaplig referensgrupp för projektet. I denna refe-rensgrupp ingår projektets koordinator, professor Marketta Sundman (Åbo universitet) och docent Jan Lindström (Helsingfors universitet).

Bakgrund och teoretisk utgångspunkt

Vid ingången av 2000-talet pågick eller startade ett fl ertal större forsk-ningsprojekt om svenska språket, t.ex. Svensk sakprosa, Spoken Langu-age and Social Activity, Svensk dramadialog, SweDia 2000 och Samtals-språkets grammatik.2 Därutöver utkom Svenska Akademiens grammatik (SAG ) hösten 1999. Då språkvetenskapliga nämnden sommaren 2001 diskuterade potentiella ämnen för ett språkvetenskapligt profi lprojekt vid Svenska litteratursällskapet föll det sig därför naturligt att relatera till dessa projekt. Eftersom inget av de stora allmänsvenska projekten

2 För beskrivningar av projekten, se http://www.nordlund.lu.se/Nordwebb/forsk-ning/sakprosa.html, http://www.ling.gu.se/projekt/tal/, Melander Marttala & Östman (2000), http://swedia.ling.umu.se/ och http://www.tema.liu.se/tema-k/gris/.

321

Svenskan i Finland

har fokuserat särskilt på fi nlandssvenskan (även om fi nlandssvenskan har beaktats i fl era av projekten), beslutade språkvetenskapliga nämn-den att planera ett projekt där fi nlandssvenskan dels ställs i fokus och dels studeras i ett jämförande perspektiv. Målet för projektet blev så-ledes att ”genom att fokusera svenskan i Finland generera ny kunskap om svenska språket, dess variation och möjliga utvecklingstendenser” (Projektplanen, s. 2).

Som det konstateras i inledningen till projektplanen verkar upp-fattningarna om fi nlandssvenskan fortfarande i hög grad bygga på Hugo Bergroths verk Finlandssvenska. Handledning till undvikande av provinsialismer i tal och skrift (1917, 1928). Det fi nns sålunda ett akut behov av omfattande och modern undersökning av svenska språket i Finland. Eftersom syntaxen har berörts minst i tidigare forskning be-slutade språkvetenskapliga nämnden att lägga tyngdpunkt just på syn-taxen då forskningsområdet för det tilltänkta projektet vid Svenska lit-teratursällskapet avgränsades.

Av central betydelse för språkvetenskapliga nämnden var att ini-tiera ett språkvetenskapligt profi lprojekt som bidrar till den teoretiska diskussionen och utvecklingen inom ämnet svenska. Därför fastslogs att den språkliga analysen av strukturella (särskilt syntaktiska) drag i fi nlandssvenskan inom projektet ska utgå från tre specifi ka teorier inom lingvistiken vilka har vissa gemensamma kontaktytor: konstruk-tionsgrammatik, interaktionell lingvistik (samtalsanalys) och kontakt-lingvistik.

Konstruktionsgrammatiken (Construction Grammar, CxG) är i grun-den en vidareutveckling av kasusgrammatiken (Fillmore 1968, 1971, 1977). Under de senaste 20 åren har modellen fått såväl kognitiva, pragmatiska, diskursiva, diakrona som språkvariationella förtecken. Detta har lett till att konstruktionsgrammatiken i dag generellt upp-fattas som ett sätt att närma sig språk och kommunikation, snarare än som endast en grammatisk modell. Den primära enheten för repre-sentation inom konstruktionsgrammatiken är abstrakta grammatiska konstruktioner, dvs. generaliseringar av strukturer som förekommer i autentetiskt språkbruk; dessa abstrakta konstruktioner licenserar (eng. license) enskilda konstrukter (se Fried & Östman 2002:6 f.). Konstruk-tionerna består av konstellationer av form och betydelse vilka måste analyseras som helheter; konstruktionernas betydelse eller funktion

322

Camilla Wide

kan alltså inte direkt härledas från kunskap om de enskilda delarna som ingår i dem (Fillmore 1989:20). Inom konstruktionsgrammati-ken görs ingen egentlig skillnad mellan lexikon och grammatik. For-merna som studeras kan utgöras av vilka som helst syntaktiska, morfo-logiska eller prosodiska mönster eller kombinationer av mönster, dvs. enskilda ord, strukturer, idiom, formler, konkreta uttryck, meningar, interaktionsmönster m.m. Vid analysen av betydelsen eller funktionen studeras såväl lexikala, pragmatiska som diskursstrukturella element. (Östman 2003.)3

Interaktionell lingvistik är en disciplinbeteckning för den del av samtalsforskningen4 som studerar sambandet mellan språkstruktur och språklig interaktion (se Steensig 2001). Inom samtalsforskningen har man genom analys av spontant samtalsspråk kunnat visa varför vis-sa konstruktioner förekommer och tenderar att uppkomma i språket. Vid analysen utgår man framför allt från villkoren för språklig pro-duktion och turtagning i realtid; de kommunikativa handlingarna är alltså överordnade själva språkstrukturerna. Under senare år har sam-talsforskningen allt mer närmat sig en konstruktionsorienterad syn på språket (jfr Linell 2003). Detta har varit en naturlig följd av iakttagel-serna att talad interaktion ofta bygger på återkommande typer av socia-la handlingar och dialogiskt betingade konstruktioner. (Projektplanen, s. 6.) Samtidigt har även många (språk)systeminriktade lingvister i allt högre grad börjat beakta eller t.o.m. utgå från kommunikativa aspek-ter i sin analys eller argumentation (se t.ex. Hopper 1987, 1998). Den interaktionella lingvistiken har under de senaste åren sålunda haft ett avsevärt infl ytande på språkforskningen, inte minst i Finland och Sve-rige. Det stora binationella forskningsprojektet Samtalsspråkets gram-matik (se http://www.tema.liu.se/tema-k/gris) som startade vid årsskif-tet 1999/2000 och avslutas detta år (2004) är ett uttryck för detta.

Kontaktlingvistik är en allmän benämning för forskning som ut-går från synen att all språklig interaktion egentligen utgörs av kon-takt mellan människor och grupper av människor. Denna kontakt ses

3 För fl er referenser om konstruktionsgrammatik, se http://www.construction-grammar.org.

4 Framför allt den etnometodologiska samtalsanalysen, Conversation Analysis (CA).

323

Svenskan i Finland

som något normalt och positivt (jfr Th omason 2001:10), snarare än en konfrontation mellan olika språk och dialekter. Språkkontakter har genom tiderna varit en av de viktigaste orsakerna till att språk föränd-ras (jfr Raukko & Östman 1994). Detta gäller inte minst svenskan som bl.a. har påverkats kraftigt av latinet, lågtyskan, högtyskan, fran-skan och engelskan under olika perioder. Den språkliga situationen i Finland, där svenskan sedan hundratals år tillbaka lever i kontakt med fi nskan, gör det ytterst naturligt att anknyta projektet Svenskan i Fin-land till kontaktlingvistiken. Ett infl ytande från fi nskan torde kunna spåras såväl i grammatiska strukturer som i samtalsstrategier typiska för fi nlandssvenskan (jfr Saari 1995). Samtidigt är det viktigt att inte dra alltför snabba slutsatser om att enskilda strukturer härstammar från fi n-skan. En del fi nlandssvenska strukturer som är ovanliga i Sverige i dag representerar troligtvis ett äldre språkstadium. Finskan kan ha bidragit till att bevara dessa strukturer men detta behöver inte alltid vara fal-let. (För en diskussion kring dessa frågor ur ett syntaktiskt perspektiv, se Lindström 2003.) I projektplanen (s. 10) poängteras det därför att man kan säga något mer om språkkontaktens roll först när man a) sys-tematiskt har belagt att strukturerna är klart främmande för svenskan men frekventa i fi nskan och b) har utforskat den dialektala variationen inom fi nlandssvenskan.

Metod, mål och frågeställningar

Enligt projektplanen (s. 2) ska beskrivningen av de syntaktiska drag i fi nlandssvenskan som undersöks inom projektet Svenskan i Finland bygga på systematiska studier av korpusmaterial, såväl tal som skrift. Analysen ska i sin tur utgå från de tre teorier som beskrivits ovan, dvs. konstruktionsgrammatik, interaktionell lingvistik och kontaktling-vistik; samtliga dessa teorier erbjuder relevanta verktyg för analys av språket i bruk. Centrala forskningsfrågor som tas upp i projektplanen (s. 3) är bl.a. följande:

• I vilken utsträckning förekommer specifi ka syntaktiska företeelser i olika varieteter av talad och skriven fi nlandssvenska och hur förhål-ler de sig till språkbruket i Sverige?

324

Camilla Wide

• Hur avspeglar sig den fi nländska språkkontaktsituationen i gram-matiska konstruktioner, och i vilken mån återspeglar konstruktio-nerna en egen fi nlandssvensk norm?

• Hur kan en ”dialektgrammatik” eller talspråkets grammatik se ut i olika varieteter av fi nlandssvenska; hur sker t.ex. samtalsreglering i en österbottnisk dialekt om man jämför den med talad helsing-forssvenska eller motsvarande företeelser i olika varieteter av sveri-gesvenska?

I projektplanen poängteras det vidare att projektet ska belysa ett antal återkommande konstruktioner och nätverk av konstruktioner i svensk-an i Finland så att ”en teoretiskt sammanhållen helhetssyn på de stude-rade företeelserna uppstår” (Projektplanen, s. 3). Ett mer övergripande mål för projektet är att skapa en bas för fortsatt systematisk forskning i fi nlandssvenskans struktur och tillämpad forskning t.ex. inom språk-vården.

I projektplanen nämns ett fl ertal konstruktioner och uttryck som kunde vara av intresse att studera närmare inom projektet, allt från idiomatiska uttryck som på basen av till lexikala och syntaktiska struk-turer som pronomen och adverb i olika dialekter, konstruktioner med konjunktioner (t.ex. att, men att), ordföljdsfenomen och modala hjälp-verb. Samtidigt poängteras det att empiriska och induktiva metoder förespråkas såväl inom interaktionell lingvistik som inom konstruk-tionsgrammatik. Det är därför inte skäl att på förhand låsa sig vid vissa konstruktionstyper inom projektet.

Förutsättningslösa upptäcktsprocedurer kräver detaljerade kvalita-tiva analyser, åtminstone i början av undersökningarna. I dessa analy-ser kan man antingen utgå från språkliga strukturer eller olika typer av handlingar (t.ex. värderingar). Båda perspektiven är viktiga eftersom skillnaderna mellan fi nlandssvenska och sverigesvenska inte endast är strukturella utan även kan vara av kommunikativ art. När de språkliga och kommunikativa mönstren identifi erats närmare kan de kvalitati-va analyserna kompletteras med kvantitativa analyser. Eftersom många fi nlandismer utgörs av statistiska fi nlandismer, dvs. överanvändning av vissa också i Sverige förekommande uttryckssätt, är det viktigt att även undersöka hur frekventa strukturerna i fråga är. (Projektplanen, s. 4 f.)

325

Svenskan i Finland

Material

Som konstaterats ovan ska forskningen inom projektet Svenskan i Fin-land utgå från systematiska studier av korpusmaterial, såväl talad och skriven svenska som formellt och informellt register. Resurserna inom projektet kommer dock att satsas på forskning, inte på materialin-samling. Detta innebär att forskningen inom projektet bygger på de korpusar över fi nlandssvenska och sverigesvenska som fi nns allmänt tillgängliga. Det är ändå inte uteslutet att projektet tillsammans med någon språkinstitution försöker komplettera de befi ntliga korpusarna på sådana punkter där det råder brister (t.ex. vardagligt–privat skrivet språk och institutionellt–off entligt talat språk, se Projektplanen s. 4).

Det fi nns i dag stora och lättillgängliga korpusar över texter skrivna av modersmålstalare såväl i Sverige som i Finland. Svenskan i Sverige är väl belagd vid Språkbanken (http://spraakbanken.gu.se/), där såväl tex-ter från olika tidsperioder som olika genrer fi nns representerade. Mate-rialet vid konkordanstjänsten omfattade i december 2003 närmare 120 miljoner ord. Därutöver fi nns det en ordklasstaggad korpus (Parole) på ca 30 miljoner ord.

Språkbanken i Finland, som upprätthålls av CSC – Scientifi c Com-puting Ltd. (http://www.csc.fi /kielipankki/index.phtml.sv) och är till-gänglig via webben, har en fi nlandssvensk textsamling bestående av ca 32 miljoner ord. Den övervägande delen (ca 31 miljoner ord) av denna textsamling utgörs av tidningstexter från slutet av 1990-talet. I jämförelse med materialet vid Språkbanken i Sverige är det fi nlands-svenska materialet vid CSC sålunda (tillsvidare) mindre varierat vad gäller genrer och texttyper. Icke desto mindre utgör den fi nlandssven-ska textsamlingen vid Språkbanken i Finland ett ytterst värdefullt ma-terial. Dels är korpusen morfosyntaktiskt taggad, dels fi nns en kopia av svenska Parole lagrad vid Språkbanken i Finland, vilket möjliggör direkta jämförelser mellan fi nlandssvenska och sverigesvenska.

En något äldre och mer balanserad korpus fi nns till gänglig (via internet) vid Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur vid Helsingfors universitet: Finlandssvensk textkorpus (FISC; se http://www.nord.helsinki.fi /fi sc/press.html). I FISC ingår, utöver tidningstex-ter och skönlitteratur, myndighetstexter, sakprosa och talat språk (sam-

326

Camilla Wide

malagt 2,5 miljoner ord). En kopia av FISC fi nns lagrad vid Språkban-ken i Finland och kommer även att integreras i den textsamling som är morfosyntaktiskt taggad och sökbar via webben.

Också för talspråkets del fi nns det gott om allmänt tillgängliga korpusar. Göteborg Spoken Language Corpus (GSLC), som är till-gänglig via webben (se http://www.ling.gu.se/projekt/tal/index.cgi?PAGE=3), omfattar 172 timmar inspelat och transkriberat mate-rial över talad sverigesvenska. I kärnkorpusen för GRIS ingår ca 11 timmar tal från diverse typer av samtal inspelade på olika orter i Sve-rige (se http://www.tema.liu.se/Tema-K/gris/material.html). Vid ett fl ertal institutioner i svenska, nordiska språk och lingvistik i Sverige fi nns därutöver ett antal korpusar med transkriberat material som är delvis tillgängligt för utomstående (om man ansöker om tillstånd för att använda korpusarna). En sådan korpus är t.ex. korpusen för pro-jektet Gymnasisters språk- och musikvärldar vid Göteborgs universitet som omfattar ca 27 timmar samtal (se http://svenska.gu.se/~svekw/gsmidx.html).

Förutom några radiosamtal som ingår i FISC (80 000 ord), fi nns inga fi nlandssvenska talspråkskorpusar tillsvidare tillgängliga direkt via internet. Det är däremot möjligt att få tillstånd att använda korpu-sarna för projekten Språk och attityder hos helsingforssvenska ungdomar (HUSA; ca 11,5 timmar transkriberade diskussioner), Svenska samtal i Helsingfors (SAM; ca 9 timmar transkriberade samtal) och Finlands-svenska samtalsstrategier (SVESTRA; hittills knappt 15 timmar trans-kriberade samtal) som fi nns vid Institutionen för nordiska språk vid Helsingfors universitet (Nordica). Vid Nordica fi nns dessutom ett an-tal inspelningar och transkriptioner av läkare–patientsamtal (INK; to-talt 11,5 timmar)5 och valtal (se Rosenberg-Wolff 2002), som eventu-ellt kunde utnyttjas inom projektet.

Talspråkskorpusarna vid Nordica består till största delen av samtal inspelade i Helsingforstrakten; undantag utgör SVESTRA- och INK-korpusarna där även inspelningar från andra delar av Nyland samt Österbotten ingår. För att undvika en alltför stark Helsingforsdomi-

5 För beskrivningar av SAM, SVESTRA och INK, se http://www.nord.helsinki.fi /sprak_projekt.htm. För en beskrivning av HUSA, se Löfström (1995).

327

Svenskan i Finland

nans i talspråksundersökningarna inom projektet Svenskan i Finland är det därför viktigt att komplettera ovannämnda talspråkskorpusar med inspelningar och samtal från andra delar av Svenskfi nland. Materialet som samlades in för projektet Finlandssvenska stadsmål6 kunde utgöra ett viktigt inslag här. Ett annat viktigt inslag utgör det dialektmaterial som samlades in av forskare vid Nordica under ett fältbesök i Liljendal 2003; materialet föreligger som inspelningar men några samtal och in-tervjuer har även transkriberats. Ytterligare ett värdefullt material över fi nlandssvenskt talspråk är det material över svenskspråkiga elevers tal- och skriftspråk som samlats in som kontrollmaterial för språkbadsun-dersökningar vid Institutionen för nordiska språk vid Vasa universitet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de korpusar över ta-lad och skriven svenska som fi nns tillgängliga i dag torde erbjuda goda möjligheter att undersöka syntaktiska strukturer i fi nlandssvenskan på det sätt som förespråkas i projektplanen för projektet Svenskan i Fin-land. För att få tillräckligt många belägg att analysera t.ex. i mer kvan-titativt inriktade undersökningar måste dock korpusmaterialet kom-pletteras på olika sätt. Webbsökningar t.ex. med sökmotorn Google framstår som ett gott alternativ, men det är möjligt att acceptanstest och frågeformulär också kommer att behövas i enskilda undersökning-ar. Utöver dessa kompletteringar fi nns det givetvis behov av jämförel-sematerial från talad och skriven fi nska samt äldre varianter av svenska; ett nära samarbete med fi nska och sverigesvenska språkforskare är yt-terst viktigt här.

Forskare och delprojekt

Som framkommit ovan är det meningen att forskare av olika slag ska kunna vara anknutna till projektet Svenskan i Finland: projektets ”egna” forskare, seniorforskare och associerade forskare. Detta innebär att fl era olika typer av delprojekt troligtvis kommer att pågå inom ra-men för projektet. Eftersom projektet för tillfället (januari 2004) befi n-

6 För en beskrivning av projektet, se http://www.nord.helsinki.fi /sprak_projekt.htm.

328

Camilla Wide

ner sig i ett startskede har få projekt utöver de heltidsanställda forskar-nas projekt kommit i gång eller planerats mer i detalj. I presentationen i detta avsnitt kommer jag därför att fokusera på de projekt som Siv Björklund, Mona Forsskåhl, Nina Martola och jag själv, Camilla Wide, har för avsikt att genomföra under de tre följande åren (2004–2006). Jag inleder med att diskutera post doc-forskaren Siv Björklunds pro-jekt och övergår sedan till doktoranderna Mona Forsskåhls och Nina Martolas projekt. Sist presenterar jag mitt eget projekt, som liksom Siv Björklunds projekt är ett post doc-projekt. I presentationerna utgår jag från de forskningsplaner som presenterades vid startseminariet för pro-jektet den 9 januari 2004 (Björklund 2003; Forsskåhl 2003b; Martola 2003; Wide 2003).

Siv Björklund har en bakgrund som språkbadsforskare vid institu-tionen för nordiska språk vid Vasa universitet. Hon disputerade 1996 med en avhandling (Björklund 1996) om lexikala drag och kontextua-lisering i språkbadselevers andraspråk (den första doktorsavhandlingen om språkbad i svenska i Finland). Inom projektet Svenskan i Finland kommer Björklund att byta perspektiv. I stället för att undersöka språk-badselevers språk ska hon studera syntaktiska drag i enspråkigt svenska elevers tal och skrift. Underlaget för hennes undersökning utgör det omfattande jämförelsematerial över fi nlandssvenska elevers språkbruk (från daghemsålder till och med årskurs 9) som samlats in vid institu-tionen för nordiska språk vid Vasa universitet. Målet för Björklunds projekt är att beskriva fi nlandssvenska elevers språkproduktion genom att a) identifi era och följa upp sådana syntaktiska strukturer i elevtexter som är representativa och specifi ka ur ett fi nlandssvenskt perspektiv, b) utgå från strukturer i kontext och beakta också kommunikationsartens (tal–skrift, monolog–gruppsamtal, allmänspråk–fackspråk) betydelse för språkanvändningen och c) belysa språkanvändningen speciellt med tanke på elevernas svenskutveckling och kontakt med övriga språk, dvs. fi nska och sverigesvenska men även engelska (Björklund 2003:1). De områden av syntaxen som Björklund ämnar studera närmare är framför allt olika aspekter på verbfraser, t.ex. argumentstrukturen, va-let av preposition i strukturer med adverbial, partikelverb samt modala hjälpverb och adverb (t.ex. antagligen, möjligen, kanske, väl och ju).

329

Svenskan i Finland

Mona Forsskåhl avlade hösten 2003 licentiatexamen i nordiska språk vid Helsingfors universitet. I sin licentiatavhandling (Forsskåhl 2003a) undersökte Forsskåhl fi nska och engelska infl uenser i fi nlands-svensk slang. I sin forskning inom projektet Svenskan i Finland, som ska resultera i en doktorsavhandling vid årsskiftet 2006/2007, byter hon såväl perspektiv som ämne. Titeln på hennes forskningsplan är Hur evalueringar konstrueras i fi nlandssvenska – syntaxen i fokus. Syftet med det projekt som beskrivs i forskningsplanen är att ”analysera och redogöra för hur fi nlandssvenska språkbrukare syntaktiskt bygger upp evalueringar i olika kontexter i talad svenska”. Som exempel på olika typer av värderingar i samtal ger Forsskåhl (2003b:1) bl.a. följande ut-drag ur ett samtal mellan två fi nlandssvenska fl ickor (värderingarna är markerade med fet stil):

(1.2) ((prassel med påse))Kia: vitsi de ser mysit ut me di där ljusenaSussi: jå (.) de e fi ilis [(.)] ja måst ta dem lite närmare så ja=Kia: [jå ] Sussi: =ser när ja läser jå (prasslar med en godispåse)Sussi: dom e ganska fi na (.) di där gula ljusena (.) varifrån ha du rivi domKia: vi fi ck dom (.) från Matteus (0.6) kör nån gång så där (.) för att man fi ck alltid nån grej när man hade varit med där i ett år eller nå såntdär

De frågor som Forsskåhl avser att utgå från i sin forskning är bl.a. föl-jande:

– Hur uttrycks evalueringar i olika typer av fi nlandssvenska samtal? – Hur är de värderande konstruktionstyperna relaterade till den på-

gående interaktionen? – Konstrueras evalueringarna på samma sätt i fi nlandssvenskan

som i sverigesvenskan eller eventuellt som i fi nskan? (Forsskåhl 2003b:5.)

För att söka svar på ovannämnda frågor kommer Forsskåhl att excerpera såväl ett fi nlandssvenskt som ett sverigesvenskt material (se tillgängliga

330

Camilla Wide

material i presentationen i föregående avsnitt); i ett senare skede kom-mer hon även att studera fi nskt samtalsmaterial för att fi nna eventuella likheter mellan fi nlandssvenskan och fi nskan. Forsskåhl avser att i så hög grad som möjligt utgå från materialet, dvs. inte defi niera de (ur ett jämförande perspektiv) relevanta konstruktionerna på förhand. Som potentiellt intressanta konstruktioner nämner Forsskåhl (2003b:5) ändå vissa satstyper (t.ex. kopulasatser som dom e ganska fi na di där gula ljusena), ordföljdskonstruktioner, adverbial, tempusbruk och an-nex (t.ex. tycker Y och di där gula ljusena i exemplet ovan).

Nina Martola har de senaste 13 åren arbetat som lexikograf vid Forskningscentralen för de inhemska språken; hon är bl.a. en av re-daktörerna för den Stora fi nsk-svenska ordboken (1997). I sin forsk-ning inom projektet Svenskan i Finland kommer Martola att utgå från valensfrågor som hon har konfronterats med regelbundet i sitt ord-boksarbete. Syftet med Martolas projekt, som ska resultera i en dok-torsavhandling vid årsskiftet 2006/2007, är dels att kartlägga vilka valensskillander som egentligen fi nns mellan fi nlandssvenskan och sve-rigesvenskan, dels att undersöka potentiella mönster i och orsaker till skillnaderna. Projektet har således både en praktisk och teoretisk för-ankring; resultaten från Martolas undersökning ska kunna användas i ordboksarbete och språkvård men även bidra till att vidareutveckla konstruktionsgrammatiken och kontaktlingvistiken. Utgångsmateria-let för Martolas forskning utgör framför allt den fi nlandssvenska text-samlingen vid Språkbanken i Finland och svenska Parole (se material-beskrivningen i föregående avsnitt). Genom att göra sökningar i dessa morfosyntaktiskt taggade korpusar har Martola för avsikt att a) fi nna grupper av verb och verbfraser med liknande innebörd och samma el-ler liknande konstruktionsmönster i fi nlandssvenskan och b) jämföra dessa grupper av verb i fi nlandssvenskan med rikssvenskan. Som exem-pel på en grupp av verb som kunde vara av intresse att studera närmare anger Martola (2003:2) olika uttryck för överföring (transfer): t.ex. A ger B ngt, A ger ngt till B, A skänker B ngt, A förärar B ngt, A donerar ngt till B.

Nina Martolas forskning tangerar i viss mån den forskning som Camilla Wide, dvs. jag själv, planerar att utföra inom projektet Svenskan i Finland. Ett av de delprojekt som jag har för avsikt att genomföra

331

Svenskan i Finland

tillsammans med Beatrice Silén (seniorforskare inom projektet våren 2004) är en jämförelse av bruket av strukturer med bitransitiva verb (erbjuda ngn ngt, ge någon ngt, säga ngn ngt) och motsvarande struktu-rer med bundet adverbial (erbjuda ngt åt ngn, ge ngt åt ngn, säga ngt åt ngn) i fi nlandssvenskan respektive sverigesvenskan. Beatrice Siléns och min hypotes är att man i fi nlandssvenskan oftare än i sverigesvenskan föredrar den senare typen av strukturer; genom att studera olika typer av samtal och skrivna texter försöker vi undersöka om detta verkligen är fallet och vilka orsaker som i så fall kan tänkas ligga bakom skillna-derna (för de första resultaten från vår undersökning, se artikel i denna volym).

Liksom för Siv Björklund och Mona Forsskåhl innebär deltagandet i projektet Svenskan i Finland ett perspektiv- och ämnesbyte för mig. I min forskning fram till 2002 ägnade jag mig framför allt åt tempus och aspekt i modern isländska; jag disputerade 2002 vid Helsingfors universitet med en doktorsavhandling (Wide 2002) om den isländska perfektkonstruktionen vera búinn að + inf. (direkt översatt ’vara fär-dig att + inf.’). Sedan 1999 har jag dock i mindre skala forskat också i svenska och fi nlandssvenska. Ett forskningsprojekt som pågått sedan våren 2000 är mitt och Ulrika Kvist Darnells (Stockholms universitet) samarbete kring ordföljdsvariation vid partikelverb i fi nlandssvenskan (t.ex. sätta sig ner sätta ner sig, ge bort boken ge boken bort, se Kvist Darnell & Wide 2002). Detta samarbete planerar vi nu att fortsätta inom ramen för projektet Svenskan i Finland. Underlaget för vår un-dersökning utgör tillgängliga korpusar över fi nlandssvenska och sveri-gesvenska, men eventuellt kommer vi även att använda oss av någon typ av acceptanstest.

Utöver de samarbetsprojekt som jag är engagerad i tillsammans med Beatrice Silén och Ulrika Kvist Darnell har jag för avsikt att un-dersöka olika konstruktioner med demonstrativa pronomen i de fi n-landssvenska dialekterna. En sådan konstruktion är t.ex. te/de/tåm/dåm + substantiv + bestämdhetssuffi x i de östnyländska dialekterna (he va no tåm lesförhöören tå åm te vintärn, FO den bet. mom. 8), som an-vänds i delvis andra kontexter än motsvarande strukturer i såväl stan-dardfi nlandssvenskan som i sverigesvenskan.

332

Camilla Wide

Verksamhet och publikationer

Tanken är att verksamheten inom projektet Svenskan i Finland ska byg-ga på regelbundna projektträff ar och datasessioner. Därutöver kommer projektet i samarbete med språkvetenskapliga nämnden vid Svenska litteratursällskapet att ordna ett antal seminarier och symposier kring relevanta frågor. Samarbete med forskningsprojekt i Finland, Sverige och övriga Norden planeras även (och har delvis redan initierats). Yt-terst viktigt för projektet är naturligtvis samarbetet med fi nska och sve-rigesvenska språkforskare.

Som redan framkommit är målet för Mona Forsskåhls och Nina Martolas forskning doktorsavhandlingar. Siv Björklund planerar att utge en monografi om syntaxen i fi nlandssvenska elevers samtal och texter. Själv kommer jag att koncentrera mig på att publicera ett antal artiklar kring bitransitiva verb, partikelverb och demonstrativa prono-men i fi nlandssvenskan. Utöver detta kommer samtliga forskare inom projektet, inklusive seniorforskare och associerade forskare, att presen-tera sin forskning i en gemensam antologi som enligt planerna ges ut i början av år 2007.

333

Svenskan i Finland

Litteratur

Bergroth, Hugo (1917). Finlandssvenska. Handledning till undvikande av pro-vinsialismer i tal och skrift. Helsingfors: Schildts.

Bergroth, Hugo (1928). Finlandssvenska. Handledning till undvikande av pro-vinsialismer i tal och skrift. Andra, reviderade och tillökade upplagan. Helsingfors: Schildts.

Björklund, Siv (1996). Lexikala drag och kontextualisering i språkbadselevers andraspråk. (Acta Wasaensia 46.) Vasa: Vasa universitet.

Björklund, Siv (2003). Finlandssvenska elevers tal och skrift ur syntaktisk synvinkel. Forskningsplan för projektet Svenskan i Finland. Manus-kript.

Fillmore, Charles J. (1968). Th e case for case. I: Bach, Emmon & Harms, Robert T. (eds.). Universals in linguistic theory. New York: Holt, Rine-hart & Winston. S. 1–88.

Fillmore, Charles J. (1971). Some problems for case grammar. I: O’Brien, Ri-chard J. (ed.). Linguistics: developments of the sixties – viewpoints for the seventies. (Monograph series on languages and linguistics 24.). Wash-ington: Georgetown University School of Languages and Linguistics. S. 35–56.

Fillmore, Charles J. (1977). Th e case for case reopened. I: Cole, Peter & Sadock, Jerrold (eds.). Grammatical Relations. (Syntax and Semantics 8.) New York: Academic Press. S. 59–82.

Fillmore, Charles J. (1989). Grammatical Construction Th eory and the fa-miliar dichotomies. I: Dietrich, Rainer & Graumann, Carl F. (eds.). Language processing in social context. Amsterdam: North-Holland/El-sevier. S. 17–38.

FO = Ordbok över Finlands svenska folkmål (1976–). Helsingfors: Forsknings-centralen för de inhemska språken.

Forsskåhl, Mona (2003a). Mitt emellan eller strax utanför. Finska och engelska i fi nlandssvensk slang. Opublicerad licenciatavhandling. Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur. Helsingfors universitet.

Forsskåhl, Mona (2003b). Hur evalueringar konstrueras i fi nlandssvenska – syntaxen i fokus. Forskningsplan för projektet Svenskan i Finland. Manuskript.

Fried, Mirjam & Jan-Ola Östman (2002). A thumbnail sketch of Construc-tion Grammar. Manuskript. Kommer att publiceras i Östman, Jan-Ola & Fried, Mirjam. Construction Grammar(s). Cognitive and Cross-language Dimensions. Amsterdam: John Benjamins.

Hopper, Paul J. (1987). Emergent Grammar. I: Berkeley Linguistics Society 13. S. 139–157.

334

Camilla Wide

Hopper, Paul J. (1998). Emergent Grammar. I: Tomasello, Michael (ed.). Th e New Psychology of Language: Cognitive and Functional Approaches to Language Structure. Mahwah: Lawrence Erlbaum. S. 155–175.

Kvist Darnell, Ulrika & Camilla Wide (2002). Refl exiva partikelverb och lik-nande konstruktioner i sverigesvenska och fi nlandssvenska. I: Sund-man, Marketta & Londen, Anne-Marie (utg.). Svenskans beskrivning 25. Förhandlingar vid Tjugofemte sammankomsten för svenskans beskriv-ning. Åbo den 11 och 12 maj 2001. Åbo: Nordisk fi lologi, Åbo univer-sitet. S. 108–119.

Lindström, Jan (2003). Syntaksia suomenruotsalaisittain. I: Virittäjä 4/2003. S. 545–567.

Linell, Per (2003). Grammatiska konstruktioner i samtalspraktiken. I: Nord-berg, Bengt & Keevallik Eriksson, Leelo & Th elander, Kerstin & Th e-lander, Mats (red.). Grammatik och samtal. Studier till minne av Mats Eriksson. (Skrifter utgivna av Institutionen för nordiska språk vid Upp-sala universitet.) Uppsala. S. 161–171.

Löfström, Jamima (1995). Språk och attityder bland helsingforssvenska ungdomar. En projektpresentation. I: Saari, Mirja & Lindström, Jan (red.). Svenskan i Finland 3. Föredrag vid tredje sammankomsten för beskrivningen av svenskan i Finland. Helsingfors 14–15 oktober 1994. Helsingfors: Helsingfors universitet. S. 116–123.

Martola, Nina (2003). Verbvalens i fi nlandssvenskan jämfört med sverige-svenskan. Forskningsplan för projektet Svenskan i Finland. Manus-kript.

Melander Marttala, Ulla & Carin Östman (2000). Svensk dramadialog un-der tre sekler – en projektbeskrivning. (FUMS Rapport 200.) Uppsala: Uppsala universitet.

Projektplanen = Svenskan i Finland. Syntaktiska drag i ett jämförande per-spektiv. Projektplan utarbetad av Jan Lindström, Anne-Marie Londen, Jan-Ola Östman & Marketta Sundman. November 2002. Finns till-gänglig på adressen <http://www.sls.fi /Profi lprojektnov03_sls.pdf>.

Raukko, Jarno & Jan-Ola Östman (1994). Pragmaattinen näkökulma itäme-ren kielialueeseen. (Publications of the Department of general linguis-tics, University of Helsinki No. 25.) Helsinki: Helsingin yliopiston yleisen kielitieteen laitos.

Rosenberg-Wolff , Carita (2002). Valspråk. Valmötet som retorisk situation. Opublicerad licenciatavhandling. Institutionen för nordiska språk. Helsingfors universitet.

Saari, Mirja (1995). ”Jo, nu kunde vi festa nog.” Synpunkter på svenskt språk-bruk i Sverige och Finland. I: Folkmålsstudier 36. S. 75–108.

Steensig, Jakob (2001). Sprog i virkeligheden. Bidrag til en interaktionel lingvis-tik. Århus: Aarhus Universitetsforlag.

335

Svenskan i Finland

Stora fi nsk-svenska ordboken (1997). Helsingfors: Forskningscentralen för de inhemska språken/WSOY.

Svenska Akademiens grammatik (1999). Teleman, Ulf & Hellberg, Staff an & Andersson, Erik. Stockholm: Svenska Akademien.

Th omason, Sarah G. (2001). Language Contact. An Introduction. Edinburgh: Edinburgh University Press.

Wide, Camilla (2002). Perfect in Dialogue: Form and functional potential of the vera búinn að + inf. construction in contemporary Icelandic. (PIC Monographs 3.) Helsingfors universitet: Institutionen för nordiska språk och nordisk litteratur.

Wide, Camilla (2003). Informationsstruktur i kontakt. Verb- och nominal-fraskonstruktioner i fi nlandssvenskan. Forskningsplan för projektet Svenskan i Finland. Manuskript.

Östman, Jan-Ola (2003). Föreläsning på doktorandkursen Konstruktions-grammatik 19.9.2003. Helsingfors universitet: Institutionen för nord-iska språk och nordisk litteratur.

336

Jan-Ola Östman, Leila Mattfolk och Åsa Mickwitz


MODERNA IMPORTORD I SPRÅKEN I NORDEN: OM SPRÅKNORMERING I SVENSKFINLAND

”Gud har uppfunnit språken. Men jag fattar inte varför han uppfann

sådana ord som man inte kan förstå.” (Frida, 7 år)1

1 Mark Levengood & Unni Lindell, Gud som haver barnen kär, har du någon ull. Piratförlaget 2003, s. 123.

Inledning

Debatten om fi nlandssvenskans status i relation till svenskan i Sverige avtar inte så länge det fi nns fi nlandssvenskar. Den offi ciella ståndpunk-ten är närmast att fi nlandssvenskan är en varietet av svenskan, medan åsikterna i debattartiklarna på tidningarnas insändarsidor varierar från synen att fi nlandssvenskan är ett språk i sig till den motsatta, att fi n-landssvenska inte existerar – vi talar och skriver samma svenska som svenskspråkiga i Sverige.

Dessa synpunkter har till stor del med språknormering att göra: följer fi nlandssvenskan en annan norm än ”sverigesvenskan” och vad innebär detta? Man brukar skilja mellan faktiska normer och kodi-fi erade normer (jfr Teleman 1979). Den kodifi erade normen utgörs av den uppsättning explicita regler och föreskrifter som språkvården i respektive språksamhälle uppställt som ledstjärna för hur språket skall brukas – speciellt i skrift. Den faktiska normen kan sammanfalla med den kodifi erade normen, men kännetecknas närmast av ett språkbruk där man följer oskrivna, implicita regler, ofta för att via detta språkbruk upprätthålla en gruppgemenskap, en språklig identitet.

Normerna – både de faktiska och de kodifi erade – får aldrig vara för rigida; de faktiska normerna för ett språk är alltid fl exibla efter som

337

Modern importord i språken i Norden: Om språknormering i Svenskfinland

de återspeglar språkbruket inom gruppen. Ett språk som inte ständigt förändras och inte är potentiellt föränderligt är inte ett naturligt språk. Den kodifi erade normen måste rätta sig efter detta för att inte fj ärma sig alltför mycket från språkgruppens identitet.

Språkförändringar sker i princip till följd av språkinterna och språk-externa orsaker. Språket förändras p.g.a. omställningar inom språksys-temet men också till följd av påverkan utifrån. Påverkan utifrån kan vara stilistiskt betingad eller kontaktpåverkan från något annat språk. Den stilistiska, kontextuella påverkan kan ha sina orsaker i generations-klyftor eller i samhälleliga omvälvningar; kontaktpåverkan kan vara di-rekt eller mera implicit. Oftast är dock förändringar i språkbruket ett resultat av en komplex samverkan mellan dessa faktorer.

Vi har alla en intuitiv uppfattning om vad som händer med vårt språk, vårt modersmål. Vi känner på oss att vissa förändringar hotar vårt språk medan andra är upplyftande, en inspirationskälla för språk-utvecklingen. Vårt språk och vår kultur hör intimt samman; när vårt språk är hotat är vår identitet hotad; när vi upplever att språket utveck-las i en gynnsam riktning känner vi att vi själva mår bättre, är rotade i vår tradition och kan blicka framåt med tillförsikt.

Globaliseringen, inträdet i EU, den allt viktigare marknadsekono-min och det allmänt anglo-amerikanska i vårt senmoderna samhälle väcker olika känslor hos medborgarna i Norden och hos olika grup-per av fi nlandssvenskar och andra nordbor. Känslorna svallar och vi kan t.o.m. uppleva att vi inte längre utgör en grupp, att vi inte har en identitet.

Vårt förhållande till det globala konkretiseras mest markant och mest djupgående i språket, vår dagliga bruksvara. Vi antar också att vi vet hur vår granne – vår lokala granne, vår granne i någon annan del av Svenskfi nland, vår granne i Norden – förhåller sig till dessa globala omvälvningar. Men överensstämmer vår uppfattning om hur våra när-maste ”blodsbröder” verkligen förhåller sig till påverkan ”utifrån” med verkligheten, med det faktiska språkbruket och den faktiska ”kultur-normen”?

För att få en djupare insyn i hur man i Svenskfi nland förhåller sig till språkpåverkan bör man både undersöka det faktiska språkbruket i detalj ur olika synvinklar och dessutom undersöka språknormeringen i samhället. Både den kodifi erade, offi ciella normen och den impli-

338


cita normen bör här skärskådas. Den implicita, faktiska normen kan dessutom antingen studeras utgående från hur denna norm indirekt tillämpas i språkbrukarnas vardagliga diskurs (dvs. i praktiken, ett de-taljstudium av pragmatiska aspekter i språkbruket) eller så kan den stu-deras utgående från språkbrukarnas föreställning om och attityder till språkpåverkan. I detta arbete kommer vi att anlägga några synpunkter på det sistnämnda av dessa perspektiv.

Projektet Moderna importord i språken i Norden

Målet med det samnordiska projektet Moderna importord i språken i Norden är att göra en jämförande översikt över hur moderna ”impor-tord” (dvs. lånord och lånade strukturer samt s.k. främmande ord) blir behandlade i språken i Norden, såväl i det konkreta språkbruket som i relation till hur språkvården i de olika länderna ser på interkulturell påverkan. Projektet har en klart sociolingvistisk förankring dels i och med att alla traditionella sociolingvistiska variabler (och några till) be-aktas i undersökningarna, dels i och med att språkanvändarnas egna åsikter om och attityder till importord och språkpåverkan kommer till tals i undersökningarna.

Med ”moderna importord” avses i detta sammanhang språkpåver-kan på alla nivåer (ord, fraser, strukturer) som skett efter andra världs-kriget, dvs. efter 1945.

Projektet leds av Helge Sandøy i Bergen, Norge. Parallella under-sökningar genomförs på Island och på Färöarna, i Norge, i Danmark, i Sverige, i fi nska Finland och i Svenskfi nland. Det kan bara beklagas att projektet i detta skede inte lyckades få med det samiska språksamfun-det eller Grönland; kanske undersökningen i framtiden kan utvidgas så att även dessa och en rad minoritetsspråk undersöks med samma pre-misser. Ett speciellt intressant område vore här att undersöka hur ASL, det amerikanska teckenspråket, påverkar de olika tecknade språken i Norden, inklusive det fi nlandssvenska teckenspråket.

Inom projektet är vi i princip intresserade av all språk- och kultur-påverkan, men eftersom ett syfte med undersökningarna är att jämföra de olika målspråken, omfånget av importord i dem, hur dessa anpas-sas i tal och i skrift och vilka attityder personer i olika sociolingvistiska

339


kategorier (kön, ålder, livsstil, samhällsideologi etc.) har gentemot im-portord, är det förståeligt att engelskans påverkan på språken i Norden står i centrum för undersökningen. Den konkreta frågan är då, hur den anglo-amerikanska globaliseringen påverkar de olika språkgrupperna i Norden. Vi vet från tidigare studier att denna påverkan inte är ytlig; Sandøy (2002) talar t.o.m. om anglifi eringen i de nordiska länderna som ett uttryck för självkolonialisering.

För fi nlandssvenskans del är det klart att fi nskans påverkan på fi n-landssvenskan liksom dialekternas påverkan på standardspråket via dialektutjämning kommer att visa sig vara intressant.

Projektet har nio delar; följande åtta delar görs parallellt på de olika språkområdena. Projektet har något skämtsamt kallats ”bokstavs-projektet” eftersom delprojekten internt ofta omtalas med de bokstä-ver som ges inom parentes nedan.

• Omfång av importord i tidningsmaterial från 1975 och 2000 (A-projektet).

– För fi nlandssvenskans del har projektet i detta skede koncentre-rat sig på Hufvudstadsbladet och Vasabladet.

• Anpassning av importord i skrift, med utgångspunkt i det ovan-nämnda tidningsmaterialet (B1).

• Anpassning av importord i talspråk; studien görs experimentellt (B2).

• Omfång och funktion av s.k. ersättningsord, med utgångspunkt i det ovannämnda tidningsmaterialet (C).

• Normeringshistorik: normering, ideologi, språkvård och purism, med speciell fokus på importord (D).

• Opinionsundersökning om språkbrukarnas attityder till importord och bruk av engelska (E1).

• Djupundersökning om attityder till importord och språkpåverkan via enskilda intervjuer och gruppsamtal (E2).

• Attitydundersökning via reaktionstest (”matched guise”, ’mask-test’); experimentell studie (E3).

Den nionde delen (F) kommer att utgöras av en jämförande samman-ställning av resultaten från alla delundersökningarna samt en diskus-sion om implikationerna av dessa resultat och hur de kan tillämpas

340


med tanke på språkvårdens uppgift i Norden i allmänhet. Denna sam-manfattning görs av projektets ledare och biträdande ledare, Helge Sandøy och Tore Kristiansen (Köpenhamn).

Det samnordiska projektet Moderne importord i språka i Norden har en hemsida på adressen http://www.hf.uib.no/moderne/. En sam-manfattande presentation av projektet ges i Sandøy (2002). De sju språkgrupperna (isländska, färöiska, norska, danska, [sverige]svenska, fi nlandssvenska och fi nska) undersöks på ort och ställe av forskare i respektive språkområde. Sandøy gjorde det första utkastet till projekt-beskrivning redan 1999, men offi ciellt inleddes projektet 2001 och beräknas vara avklarat 2005. Resultaten från projektet kommer att pu-bliceras i en egen publikationsserie på Novus forlag i Oslo; den första rapporten utkom hösten 2003: Sandøy (2003).

Projektet stöds på olika sätt av Nordiska ministerrådet, de nordiska språknämnderna, Nordiskt språkråd, NOS-H, NorFA och en rad na-tionella fonder. Arbetet på den fi nlandssvenska delen av projektet har således på olika sätt stötts av olika fonder2 och av Nordica vid Helsing-fors universitet. NOS-H har en speciellt viktig funktion, eftersom det fi nansierar det nätverk inom vars ram projektet arbetar.

Projektets vetenskapliga mål är dels att göra en systematisk, jäm-förande översikt över hur moderna importord och importerade struk-turer behandlas i de nordiska språken (dvs. i bruk och normer), dels att få insikt i attityder till språkpåverkan och till moderna importord i Norden. Projektet är initierat av Nordiska språkrådet och har därför även ett rent praktiskt mål: forskningsresultaten skall kunna användas av Nordiska språkrådet och de nordiska språknämnderna när de fattar beslut kring mål och medel för språkvårdsarbetet. Samarbete på detta område mellan de nationella språknämnderna påbörjades redan 1955 (jfr Sandøy 2002).

Det är viktigt att inse bredden av detta projekt. Vi har redan nämnt att projektet intresserar sig för språkpåverkan i allmänhet och vill spe-cifi kt undersöka varför engelskan setts som ett hot under närmare ett

2 Ingrid, Margit och Henrik Höijers donationsfond II (Svenska litteratursällska-pet), Ella och Georg Ehrnrooths stiftelse, Svenska kulturfonden, Finska Kultur-fonden och Vasa nation.

341


halvt sekel. Är det verkligen så att engelskan och den anglo-amerikan-ska kulturen utövar ett stort tryck på de nordiska språken via globalise-ring? Hur vittomfattande är de domänförluster vi allmänt diskuterar i samband med språkpåverkan? Projektet söker utreda dylika frågor ve-tenskapligt och empiriskt, utan att anta något speciellt nationalistiskt eller puristiskt synsätt eller predika språklig renhet för renhetens skull, som ett självändamål.

Projektet är dessutom intresserat både av korpusplanering och av statusplanering (jfr Haugen 1968; Sandøy 2002). Inom korpusplane-ring är själva ytstrukturen hos språken i fokus: vilka ord tas in i språ-ken, vilken böjning får de, hur anpassas de till målspråket morfologiskt och syntaktiskt? Statusplaneringen tar fasta på språkbruket och domä-ner: här är en av de centrala frågorna i hur hög grad de enskilda nord-iska språken kan hålla stånd mot anglo-amerikansk påverkan inom oli-ka vetenskapsområden och på olika håll i samhället. Inom tekniska ämnen, inom medicin och t.ex. i tv-reklam ser vi alltmer engelska. Projektet vill systematiskt undersöka hur fältet verkligen ser ut i de sju språkområdena.

Projektet i Finland

Projektet koordineras i Finland av Jan-Ola Östman, som biträdande koordinator fungerar Pirkko Nuolijärvi. Båda sitter i det samnordis-ka projektets projektstyrelse tillsammans med Sandøy, Kristiansen och Olle Josephson (Sverige), Inge Lise Pedersen (Danmark), Gudrún Kva-ran (Island) och Jógvan í Lon Jacobsen (Färöarna).

I Finland samordnas projektet på Nordica vid Helsingfors universi-tet.3 Ann-Marie Ivars var projektansvarig för den fi nlandssvenska delen av projektet fram till hösten 2002.

3 Som projektets kontaktperson fungerar Leila Mattfolk ([email protected] ). Projektet har utrymmen i Franzenia (Franzensgatan 13, PB 25, 00014 Hel-singfors universitet) och en egen hemsida på adressen http://www.nord.helsinki.fi /importord.

342


Inom den fi nlandssvenska undersökningen är följande forska-re ansvariga för de delområden som anges med bokstäverna efter de-ras namn: Malin Dahlman (B2), Leila Mattfolk (D, E1, E2, E3), Åsa Mickwitz (A, B1, C, D) och Jan-Ola Östman (D). I denna volym in-går korta presentationer av frågeställningarna och några resultat från den fi nlandssvenska undersökningen inom E1-projektet av Mattfolk och inom C-projektet av Mickwitz. Inom den fi nska delen av under-sökningen fördelar sig uppgifterna enligt följande: Hanna Hakala (C), Pirjo Hiidenmaa (D), Anu Lahtinen (A), Pirkko Nuolijärvi (D, E1), Ulla Paatola (B1, B2) och Saija Tamminen (E2, E3). De yngre forskar-na skriver sina magister- och doktorsavhandlingar inom projektet så att resultaten kommer att ingå som delar i deras avhandlingar. Dessut-om kan nämnas att Malin Dahlman även gör B2 för (sverige)svenskans del och Åsa Mickwitz även gör B1 och C för (sverige)svenskans del.

Normering och importord i det finlandssvenska samhället i dag

Ett av de viktigaste målen med att undersöka hur språkvetare och språk-nämnder förhåller sig till importord är att få en insyn i (och på detta sätt kvalitativt mäta) graden av den språkliga purism som upprätthålls på offi ciellt håll i ett samhälle. Traditionellt sett och i jämförelse med normeringen för svenskan i Sverige anses Finland ha en rätt puristisk attityd till påverkan utifrån, speciellt gentemot provinsialismer och na-turligtvis gentemot påverkan från fi nskan. Men hur förhåller det sig egentligen med våra attityder till engelsk påverkan?

Under hela 1900-talet fördes en livlig diskussion i de fi nlands-svenska dagstidningarna om fi nlandssvenskans förhållande till sveri-gesvenskan. Utgångspunkten var många gånger Hugo Bergroths verk Finlandssvenska (1917/1928), i vilken Bergroth tog som sin uppgift att göra folk uppmärksamma på provinsiella språkdrag i fi nlandssvenskan. Inslag av fi nska, dialekt och andra främmande, t.ex. engelska element i svenskan sågs under första hälften av 1900-talet med oblida ögon. Folket talade vulgärt och obildat, medan ”högsvenskan” talades av det bildade samhällsskiktet.

343


På 1970-talet förändrades attityderna till språket och många ansåg att det borde skapas en helt egen fi nlandssvensk norm. I samband med detta fi ck även de regionala varieteterna av svenskan i Finland en större uppskattning. Dialekterna sågs som en resurs och fl era projekt inleddes för att dokumentera och bevara dialekterna. Språket tillhörde folket och var en del av identiteten och kulturen; det fanns ingen bättre eller sämre varietet av svenska.

Dessa frågor kommer att behandlas mer i detalj i det större ar-bete inom projektet som gäller delprojekt D för den fi nlandssvenska normeringen. (Mattfolk, Mickwitz & Östman, under utgivning.) För att ge något av en försmak av detta arbete kan vi se lite närmare på hur situationen ser ut i dagens Svenskfi nland. En rätt utbredd åsikt är utan tvivel att fi nlandssvenskan i nära nog allt (utom prosodin) följer de normer som uppgörs av språkvårdare i Sverige – i samarbete med språkvårdare i Svenskfi nland. Men för att få en uppfattning om hur fi nlandssvenskar i (blivande) ledande språkvårdsställning i verklighe-ten förhåller sig till normeringen av fi nlandssvenskan gjorde vi en liten enkätundersökning. Även om liknande undersökningar inte gjorts på de övriga språkområdena, är vår undersökning dock ett led i de diskus-sioner kring normering som inom det samnordiska projektet just nu förs parallellt på alla sju språkområdena.

Enkäten bestod av frågor om vad informanterna anser vara språk-vårdens viktigaste uppgift i dag, hur fi nlandssvenskan bör ställa sig till engelska importord, huruvida dessa är ett hot eller en inspirationskälla, i hur hög grad moderna importord bör anpassas till fi nlandssvenskans fonologi och morfologi, hur viktigt det är att följa de normer som upp-gjorts för svenskan i Sverige, samt om det är någon skillnad varifrån importorden kommer.

Enkäten sändes ut till alla fi nlandssvenska professorer i nordis-tik/svenska i Finland, till medlemmarna i Svenska språknämnden, till styrelsemedlemmarna i Svenska modersmålslärarföreningen i Finland (SMLF), till ett urval fi nlandssvenska studerande på grund- och äm-nesnivå vid Nordica och till en grupp studerande vid samma insti-tution som studerar nordistik/svenska för att bli lärare i svenska som andra språk. Hela enkäten besvarades under vintern 2003 av 28 av dem som hörde till dessa målgrupper.

344


De frågor vi ställde i enkäten var följande:

1. Anser du att fi nlandssvenskan och sverigesvenskan är ett och sam-ma språk? [Denna fråga ställdes endast till de två grupperna stude-rande.]

2. Vad är enligt din åsikt språkvårdarens största/viktigaste utmaning i Svenskfi nland i dag?

3. Har den fi nlandssvenska språkvårdens uppgift förändrats under det senaste seklet?

4. Hur ser du att (fi nlands)svenskan överlag bör ställa sig till engelska importord/lånord?

5. Tycker du att importord/lånord generellt främst skall ses som ett hot eller som en inspirationskälla för (fi nlands)svenskan?

6. Om det är absolut nödvändigt att använda ett importord, tycker du då det är bättre att man använder importorden som sådana (jfr tape, mail, fi ght, guide, design), eller är det bättre att från början an-passa dem till svenskt uttal och svensk skrift (jfr tejp, mejl, fajt, gajd, desajn/disajn)?

7. Anser du att de fi nlandssvenska språkbrukarna förhåller sig mera puristiskt till importord än språkbrukarna i Sverige?

8. Skall man förhålla sig på samma sätt till importord oberoende av varifrån de importeras? Jfr importord från fi nskan, importord från andra främmande språk (t.ex. engelska, franska, tyska, ryska) och importord från olika landsdelar i Finland: provinsialismer, dialek-tala ord.

9. Övriga kommentarer.

Låt oss se närmare på svaren på fråga 5, ”Tycker du att importord/lån-ord generellt främst skall ses som ett hot eller som en inspirationskälla för (fi nlands)svenskan?” Ett sätt att se på de svar som getts i enkäten är att försöka kategorisera de åsikter som våra informanter uttryckte i sina svar.

Tabell 1 nedan visar att åsikterna går isär på i stort sett alla håll och samtidigt visar tabellen hur svåra frågor vi – som forskare och som fi n-landssvenskar – har att göra med. Pilotundersökningen omfattar så få informanter att det är vanskligt att uttala sig om resultaten; en möjlig

345


tendens är dock att de som arbetar inom universitetsvärlden kanske mer ser språkpåverkan som ett hot än som en inspirationskälla. Detta vore verkligen ett överraskande resultat och bör leda till eftertanke hos oss forskare.

Som vi kan se är de fl esta dock av den åsikten att importord kan vara både ett hot och en inspirationskälla.

Det är dessutom intressant att de fl esta av våra informanter verkar ha uppfattat ”importord” som synonymt med importord från engel-ska. Men det är vanskligt att i efterhand kategorisera och kvantifi era kvalitativa svar.

Däremot är det intressantare att se vad informanterna har tänkt när de ansett att importorden endera är ett hot eller en inspirationskälla. Så här säger våra informanter:

Argument varför importorden är ett hot för fi nlandssvenskan:• om importorden når skriftspråket• om importorden ”slår benen undan aktiv svensk ordbildning”• import av ord och begrepp tyder på att svenskarna inte litar på sin

svenska• importorden ökar risken för att svenskan i Finland försvinner

Tabell 1

∑=N Hot Inspirations- Varken Både källa eller och

Professorer 2 1 1 2

Svenska språknämnden 3

SMLF 2 1

Modersmålsstuderande 2 1 2 1

Studerande med svenska som L2 1 3 6

346


• användning av importord innebär elitspråk; alla förstår inte engel-ska

• domänförluster• om de engelska orden kommer via fi nskan

Importorden upplevs alltså som ett hot om de når skriftspråket – i det här fallet var det antagligen med tanke på att många språkbrukare i dag ”kryddar” sitt talspråk med enskilda ord och uttryck från andra språk. Importorden upplevs också som ett hot eftersom ”import” av ord tyder på att vi inte längre litar på vår svenska – vi hittar inte ord på vårt eget modersmål för att uttrycka det vi vill säga. Importorden ökar risken för att svenskan i Finland försvinner – i kombination med att vi, enligt informanten (en modersmålsstuderande) dessutom läser, hör och på-verkas av en mängd språkfel i massmedierna.

De engelska importorden ansågs kunna bidra till att bilda en vari-ant av svenska som blir ett elitspråk och som på detta sätt utesluter de som inte kan engelska. Flera informanter tyckte dock inte att orden i sig utgör något hot, men däremot att eventuellt resulterande domän-förluster är det verkliga hotet. En av modersmålsstuderandena tyckte inte att importorden utgör något hot så länge de inte kommer från fi n-skan, och syftade på de engelska ord med fi nsk morfologi som kommer in i fi nlandssvenskan, men saknas i sverigesvenskan, t.ex. frendi.

Vad avser våra informanter då med att importorden snarare skall ses som en inspirationskälla för fi nlandssvenskan? Svaren kan samman-fattas på följande sätt:

Argument varför importorden är en inspirationskälla för fi nlands-svenskan:• språket känns mer dynamiskt• svenskan måste få ”leva”• när importorden fyller en funktion är de en inspirationskälla• internationella ord förstås över språk- och nationsgränser• svenskan har alltid lånat in ord – orden integreras och uppfattas i

dag som svenska • många ersättningsord känns klumpiga och onaturliga

347


Importorden kan alltså anses vara en inspirationskälla för att de gör att språket känns mera dynamiskt och mera ”levande”. I många fall ansågs det att orden fyller en funktion; fl era ansåg att man gärna kan ta in importord som benämningar för nya tekniska uppfi nningar eftersom många ersättningsord anses vara så klumpiga och onaturliga att ingen vill använda dem.

En fördel med importorden anses också vara att de är internatio-nella och kan användas över språk- och nationsgränserna. Dessutom påpekades att svenskan i alla tider har tagit in lånord, men inte lidit någon skada av det.

En av våra informanter framförde åsikten att det är onödigt att kämpa emot – folk använder ändå de ord de vill. Som forskare får vi vara glada att det inte är vår främsta uppgift att ”kämpa emot” sam-hällstrender utan snarare att beskriva, analysera och försöka förstå. Det är det projektet Moderna importord i språken i Norden satsar på – och kanske att i förlängningen ge väl underbyggda råd.

348


Litteratur

Bergroth, Hugo (1917). Finlandssvenska. Handledning till undvikande av pro-vinsialismer i tal och skrift. [2 uppl. 1928.] Helsingfors: Schildts.

Haugen, Einar (1968). Language Planning in Modern Norway. I: Fishman, Joshua A. (ed.), Readings in the Sociology of Languages. [1 uppl. 1959.] Paris: Mouton de Gruyter. S. 673–687.

Levengood, Mark & Lindell, Unni (2003). Gud som haver barnen kär, har du någon ull. Stockholm: Piratförlaget.

Mattfolk, Leila & Mickwitz, Åsa & Östman, Jan-Ola (under utgivning). Fin-landssvensk språknormering. I: Östman, Jan-Ola (red.), ”Det främ-mande” i nordisk språkpolitik. Normeringen av utländska ord. [Arbets-rubrik.] Oslo: Novus.

Sandøy, Helge (2002). Moderne importord i Norden. Ei gransking av bruk, normer og språkholdningar. I: Språk i Norden 2002. S. 73–100.

Sandøy, Helge (red.) (2003). Med ’bil’ i Norden i 100 år. Ordlaging og tilpas-sing av utanlandske ord. Oslo: Novus.

Teleman, Ulf (1979). Språkrätt. Lund: Liber.

349

NORDISTICA TAMPERENSIA

(till år 1995: Skrifter utgivna av Institutionen för fi lologi II vid Tammerfors universitet, nordisk fi lologi)

Nordistica Tamperensia A Monografi er och artikelsamlingar:

A1 Pitkänen, Antti J. (red.) Bidrag till nordisk litteratur, 1995. Tretton artiklar om svensk, norsk, dansk och isländsk litteratur,

192 s. ISBN 951-44-3800-0, ISSN 1238-4720.

A2 Pitkänen, Antti J. (red.) Nordiska vindar, 1999. Sexton artiklar om nordisk litteratur och kultur, om språkin-

lärning och -undervisning samt om strukturer och kontraster, 326 s.

ISBN 951-44-4464-X, ISSN 1238-4720.

A3 Alanen, Kaisa & Johansson, Carl-Eric & Nikula, Kristina (red.) Från ord till handling. Språkliga, kulturella och histo-

riska artiklar, 2003. Sjutton artiklar om språkets struktur och användning i olika

sammanhang, 289 s. ISBN 951-44-5729-3, ISSN 1238-4720.

A4 Nikula, Kristina & Alanen, Kaisa & Lönnroth, Harry (red.) Text, bild, samhälle, 2004. Konferensvolym, 242 s. ISBN 951-44-5863-X, ISSN 1238-4720.

350

A5 Nikula, Kristina & Lönnroth, Harry & Alanen, Kaisa & Johans-son, Carl-Eric (red.)

Svenskan i Finland , 2005. Konferensvolym, 350 s. ISBN 951-44-6209-2, ISSN 1238-4720.

Nordistica Tamperensia BLäromedel och material:

B1 Kristiansen, Hans & Lundeby, Einar Akkurat – sa nordmannen, 1998. Kompendium i norsk, 2. opplag, rev. og red. av Antti J. Pitkänen, 114 s. ISBN 951-44-4374-8, ISSN 1456-0674.

Distribution

Tammerfors universitetVetenskapsbokhandeln TAJUBox 617FIN-33014 Tammerfors universitettel. +358 (0)3 215 6055fax +358 (0)3 215 7685e-post [email protected] http://granum.uta.fi

svenskan i finland 8 [swedish in finland 8]

Documents