1

BakgrundenÅr 2009 genomförde Fotevikens Museum i samar-bete med Köpenhamns arkeologiska institution och företaget SAGA markundersökningar en mindre arkeologisk undersökning ute på Lilla Hammars näs. Orsaken var att man året innan på ett satellitfoto över området observerat en bågformad, låg vall. Var denna vall skapad av naturen eller var den åstadkom-men av människohand? Samtidigt ville Fotevikens Museum ta tillfället i akt att finna det exakta läget för den medeltida kyrka/kapell i Lilla Hammar by som revs åren 1583-1584.

I samband med magnetometerundersökningen gavs därför Fotevikens Museum möjlighet att också göra sökningar efter denna försvunna kyrkoplats. Kyrkan/kapellet var i kungens ägo och i samband med riv-ning på 1580-talet bortskänkte han teglet till hospi-talet i Malmö. Detta hospital, beläget i nuvarande Kungsparken, var före reformationen franciskaner-nas kloster i staden.

Äldre kartor visar att kyrkoplatsen i Lilla Hammar legat någonstans nordväst om den s.k. ”Klosterdam-men” i byns norra del. 8000 kvadratmeter undersök-tes därför i detta område med magnetometer. Utifrån de resultat som denna undersökning gav var intresset stort att närmare undersöka de markeringar som den geofysiska analysen gett, i syfte att försöka spåra lämningar efter kyrkan/kapellet under mark.

Ansökan om provgrävningFör att närmare utröna den arkeologiska situationen på platsen ansökte undertecknad, då forskningschef vid Fotevikens Museum, om att museet skulle få

Rapport över utgrävning i Lilla Hammars bygata, Stora Hammars socken, Vellinge kommun år 2014

Fig 1: Lilla Hammars näs med historiska lämningar inlagda.

Fig 2: Utgrävningsområdet sett mot nordväst med Höllviken i bakgrunden

2

företa en mindre provgrävning på området i anslut-ning till den troliga kyrkan/kapellet. Baserat på denna skulle man sedan i framtiden eventuellt kunde göra en större, mera kompletterande undersökning. Tillstånd för en sådan provgrävning gavs av länssty-relsen 2014-08-15. Utgrävningen, som omfattade tre dagar, genomfördes i slutet av augusti 2014.

Undersökningen 2014 Analysen av magnetometerundersökningen visade en hel del utslag som kunde ligga till grund för olika tolkningsförsök, fig 5. Tydligast framträdde grunden till en byggnad i områdets södra del (A). Ett parti nordväst om denna byggnad visade på troligtvis omrörda jordlager. Misstanke om en eventuell kyr-kogård fanns därför i detta område. (B). En längs-gående linje norrut från detta område kan tolkas som en äldre vägsträckning (C). I området norr om bygg-nadsgrunden fanns smärre indikationer på eventuel-la nedgrävningar (murrester?), område D. Området med troligtvis omrörda jordlager (B) slutar också strax norr om detta område i en till synes väst-östlig begränsningslinje (E). Var det kanske i område D som kyrkan/kapellet en gång stod? Eftersom hospi-

Fig 3: Undersökningen skedde med traktorgrävarhjälp och handschaktning. I nedre kanten har grundstenarna till byggnad A börjat dyka fram. Fig 4: Foto mot söder med gården gammalt nr 13 i bakgrunden.

Gården låg i äldre tid till domkyrkan i Lund.

3

talet i Malmö år 1583 fick byggnaden av kungen i syfte att nedriva den och ta byggnadsmaterialet till hospitalets behov inne i staden, har man kanske även tagit upp grundstenarna. I så fall skulle detta motive-ra varför man inte hade några tydligare utslag i detta norra område jämfört med byggnaden i söder.

Undersökningen år 2014 hade, som framgår av ansökningshandlingen, till primärsyfte att utvärdera markförhållandena och bevarandegraden på platsen, att försöka få en bättre bild över den byggnad som stått här samt att undersöka var kyrkan eller kapel-let kan ha stått. Ett längsgående schakt drogs genom den södra byggnaden (A) och vidare norrut över det eventuella kyrkoområdet i norr (D), se figur 5 och 6. Schaktningen utfördes av traktorgrävare med 1,4 meter bred skopa. Tunna jordskikt avhyvlades under kontinuerlig arkeologisk ledning. Vid de tillfällen det

framkom intressanta lämningar avbröts maskinarbe-tet och undersökningen fortsatte för hand.

Topografin i området visar på ett tydligt höjdparti i området D där den eventuella kyrkan misstänktes kunna ha legat. Nivån sjunker sedan markant vidare norrut men också lite svagare söderut. Jordlagret här ute på Lilla Hammars näs är tunt och jordmånen är mager med sandinblandning. I det lägre liggande partiet norr om utgrävningsområdet visar ett provhål på ett jordlager på endast knappt femtio centimeter inklusive ploggång. Uppe på det högre partiet är jordlagret ca åttio cm.

Direkt väster om magnetometerområdet löper den nord-sydliga vägen ut till Lilla Hammars näs yttersta punkt. Vägen går parallellt med Höllvikens strand i väster på knappt tvåhundra meters avstånd från den-

Fig 5: Magnetometerplanen över området. Utmed vänstra sidan löper den nuvarande landsvägen. Planens placering i terrängen framgår av kartan på fig 14. Tolkningar:A: Husgrund B: Omrörda lager som kan indikera en kyrkogård C: Äldre vägsträckning D: Byggnadsspår E: Begränsningslinje.

Fig 6: Utgrävningsplanen i förhållande till magnetome-terplanen. Fixpunkten ligger 19,50 meter öster om den på magnetometerplanen inmätta GPS-punkten X=6145498.82 Y=370556.73. Baslinjen går till GPS-punkten X=6145512.04 Y=370615.32 (Vellinge kommuns koordinatorientering).

A

B

C

D

C

E E

4

samma. Vid undersökningstillfället var båda åkrarna på ömse sidor om vägen nyplöjda. Vid detta tillfälle framträdde en klar skillnad mellan åkern väster om vägen och åkern öster om vägen. Väster om vägen finns i jorden otroligt stora mängder med svallad flinta medan flintförekomsten öster om vägen är betydligt sparsammare, se fig ovan. Den nuvarande vägen är således lagd uppe på kanten av en mycket låg strandvall.

Provschaktet började grävas strax söder om bygg-nad A. Strax under ploggången framkom byggna-dens södra mur i form av en väst-östlig grundmur av större naturstenar tillsammans med kalkbruk och smärre spår av äldre tegel. Då vi var osäkra på vad för någon byggnad detta en gång varit fortsatte schaktningen med ett schaktdjup endast strax under grundstenarnas övre stennivå. Schaktet grävdes såle-des inte ner till det naturliga gruslagret utan ca 10-15 cm sparades av den nedre delen av jordlagret. Häri-genom förstördes inte eventuella spår efter stolpned-grävningar för äldre byggnader.

Ca elva meter norr om denna stengrund påträffades den norra husgrunden. Även denna låg strax under ploggången. Då magnetometeranalysen visade att denna stengrund verkar sluta ca sex meter väster om vårt schakt, upptogs ett schakt även åt detta håll.

Fig 7: Marken väster om landsvägen uppvisar enormt mycket flinta jämfört med marken öster om landsvägen.

Fig 8: Utgrävningsschaktet sett mot norr. Nederst den södra grundstensraden till hus A. Den norra grunden ses vid Per Wendel.

Fig 9: Den norra grundstensraden sedd mot öster.

5Fig 10: Det samlade uppmätningsmateriet från utgrävningen.

6

Det kunde då konstateras att stengrunden verkligen bildade det avslut på byggnaden som magnetometer-analysen visar.

Grundstenarna var mycket stora, så stora att de defi-nitivt inte motiverar att en gång ha burit en enklare påbyggnad, typ korsvirkesbyggnad. Rikliga rester efter murbruk och många fragment efter äldre tegel-stenar indikerar att vi här står inför en murad bygg-nad. En grundsten fattas i den norra muren men då vi inte ville gå djupare ner än ett tiotal centimeter under grundstenarnas övre nivå kunde vi inte dokumentera den nedgrävning efter stenen som rimligtvis måste finnas här.

Bredden på byggnaden kunde alltså fastställas till ca elva meter. Den geofysiska analysen visar emellertid att byggnaden är smalare utmed den västra gaveln. Vi hade således råkat lägga schaktet i ett parti där en del av huset södra sida skjutit ut åt söder, se fig 6.

Området mellan de två stenraderna var i stort sett fyndtomt. Över grundstenarna fanns rester efter murbruk och tegel – i övrigt några enstaka djurben. Nedgrävda direkt intill den norra grundstensradens östra sten fanns invid dess norra sida en ansamlig av smärre ben. Dessa ben tillvaratogs.

Schaktningen fortsatta sedan vidare norrut genom avhyvling av tunna jordskikt. För att få en upp-fattning om dels det totala djupet ner till naturligt gruslager, dels om det fanns gravar i området, gick schakten djupare norr om den norra grundmuren till hus A. Gruslagret låg på ca 80 cm djup. Det innehöll mycket svallat material med lite jordinblandning. Över detta bottenlager låg ett ca 30 cm tjockt lager med jord innehållande mycket svallat stenmaterial. Detta lager var helt fyndtomt och måste betecknas som naturligt tillkommet. Över detta kom ett jord-lager på ca 20 cm. Även detta verkar ha varit fynd-tomt. Profilen avslutades uppåt med ploggången.

Ca tio meter från den norra grundmuren påträffades så ett kraftigt, kompakt lerlager. Detta låg i princip direkt under ploggången och hade en tjocklek på mellan 10 och 15 cm. I lagret fanns stora mängder med inblandad rödbränd lera. På vissa partier fanns mellan ploggången och lerlagret spår efter ett brun-aktigt humuslager. Efter att ha djupschaktat ca fem meter in i lerlagret, på det att en ordentlig markprofil kunde erhållas, höjdes schaktnivån till lerlagrets översida. Då vi var osäkra på hur detta lager skulle tolkas ville vi med detta endast dokumentera dess utbredning direkt under ploggången, inte göra en inverkan på själva lagret.

Fig 11: Schaktet mot norr. I profilväggen avtecknar sig tydligt det kraftiga lerlagret. I slutet av schaktet ses lagrets ovansida fortsätta. Här lyfte vi schakten för att inte riskera att skada lagret.

7Fig 12: Detaljbild av det tjocka lerlagret. De rödbruna fläckarna är rester efter bränd lera.

8

Vid den fortsatta avschaktningen av ploggången visade det sig att lerlagret mot norr slutade tvärt efter ca tio meter. Lagret avslutades i en rak linje i väster-öster. För att utröna dess totala yta upptogs två schakt i väst-östlig riktning. Det visade sig då att lerlagret i denna riktning också totalt var på ca tio meters längd. Det avslutades både i öster och väster tvärt av en nord-sydgående linje, se den hypotetiska begränsningen på fig 6.

I lerlagret fanns en stor myckenhet av rödbränd lera. Inga tegelfragment kunde dock påträffas vid rens-ning av markprofilen. Däremot framkom i det östra sidoschaktet en större del av en tegelsten av medel-tida format. Denna låg i den allra översta delen av lerlagret och teglet stack upp ett tiotal cm från detta lager medan det gick ner åtskilliga cm i själva leran. Då detta tegel kom fram vid maskinrensning kan det emellertid inte uteslutas att det blivit nedtryckt i le-ran. Denna osäkerhet är beklaglig eftersom detta var den enda daterbara artefakt som påträffades i direkt anslutning till lerlagret.

Strax nordost om lerlagret hade bonden vid plöjning frilagt överdelen av en större sten. Vi lade därför ett mindre schakt runt denna för att utröna om den till-hörde någon grundmur, se planen fig 10. Det visade

sig att stenen, som var mycket stor, låg helt för sig själv. Inga fynd eller lagerbildningar omgav stenen.

Sammanfattar man nu grävningsresultaten blir bilden följande. En större byggnad, troligen tegelmurad, har stått i undersökningsområdets södra del. Dess västra begränsning har kunnat bestämmas. Ca tio meter norr om denna ligger ett påfört, tjockt lerlager på ca 10x10 meter vilket måste ha ingått i en byggnad. Denna byggnad har inte haft några väggar vilande på grundstenar. Antalet fynd av artefakter som gjorts under utgrävningens gång är förvånansvärt litet. Några gravar har inte påträffats. Huruvida det finns gravar inne i byggnaden med stengrund vet vi där-emot inte då vi inte grävt schaktet i botten.

Analys av det äldre kartmaterialetFör att kunna jämföra den magnetometriska planen och utgrävningsplanen med de äldre kartorna över området har dessa kartor i denna rapport orienterats och skaländrats så att deras lägen svarar mot varand-ra. Hus A:s läge har som orienteringspunkt inlagts på samtliga kartor. Figur 14 visar utgångsläget på den ekonomiska kartan.

Den äldsta kartan över Lilla Hammars by är daterad år 1699 och den finns också som en äldre, renritad

Fig 13: Lerlagrets utbredning från huvudschaktet nederst mot väster.

9

kopia. På kartan ses den nordligaste gården i byn, gård nummer 13. Norr om denna ligger den stora dammen och nordväst därom en byggnad nr 14 med tillhörande mindre tomt. Väster om denna tomt finns ett kvadratiskt markområde som på originalkartan markerats som ”Öde kiörka plas”. Benämningen tyder ju på en ruinerad eller övergiven kyrkbyggnad men ingen sådan är utritad på det kvadratiska om-rådet. Som framgår av figur 16 ligger husgrunden A precis i den östra gränsen till det markerade kyrko-området. Den enda befintliga byggnaden i direkt an-slutning till kyrkoområdet år 1699 är emellertid hus nummer 14 och denna ligger norr om både grunden A och lerlagret. Vad är då egendomen nummer 14?

Till kartan av år 1699 hör en beskrivande text. Här framgår att ”samma by består at 11 hemman och 5 gatahuus”. Den nordliga gården nummer 13 är ett domkyrkohemman. Gathusen är på kartan markerade som fyrkanter medan hemmanen är avbildade med hussymboler i perspektiv. Av byns alla gathus har endast nr 14 fått en beskrivning:

”N:14 gatahuus Bebygh finns hwarken åker äller eng till uthan allenast en Kahl hage”.

Fig 14: Området för den magnetometriska analysen inlagd på den ekonomiska karta. Hus A markerat med rött.

Fig 15: Den äldsta kartan från år 1699. Överst en detaljförstoring där den öde kyrkoplatsen är markerad.

10

Fig 16: 1699 års kartkopia med läget för hus A inlagd. Fig 17: 1766 års karta med läget för hus A inlagd.

Fig 18: 1807 års karta med läget för hus A inlagd. Fig 19: 1820 års karta med läget för hus A inlagd.

11

Nästa bevarade karta i Lilla Hammars by är date-rad år 1766, fig 17. Vid denna lantmäteriförrättning tilldelades de 11 gårdarna speciella lotter på gatu-markens västra och norra sida. En jämförelse mellan kartan år 1699 och år 1766 visar t.ex. att hus nr 14 nu fått sin hustomt placerad norr om huset samtidigt som området söder om har styckats upp och lagts till gårdarna 1 och 2. Samtidigt har man på tomten num-mer 2 uppfört ett gathus.

Vid uppmätning av byn år 1807 hade situationen åter förändrats, fig 18. Gathustomterna i byns norra del har nu ett helt annat utseende än tidigare. Gathu-set nummer 14 står dock kvar på samma ställe. Det tidigare gathuset på tomt 2 har försvunnit och ett nytt har byggts lite längre söderut. Samtidigt har ett gathus uppförts söder om den vid utgrävningen på-träffade husgrunden. Samma bebyggelsetopografiska bild finns på enskifteskartan av år 1820 över Lilla Hammars by.

Kartanalysen har således visat att den framgrävda stengrunden A inte kan knytas till något av de gathus som finns dokumenterade på kartor från år 1699 och framåt. Det kvadratiska lerlagret drygt tio meter norr om huset kan heller inte knytas till någon byggnad. På kartorna från år 1766 och år 1820 har lantmätaren inritat ett speciellt område norr om hus nr 14. Vad detta varit för något framgår inte av varken kartor eller karttexter. Det avtecknar sig inte heller på den magnetometriska planen. Tomten till denna företeel-se verkar ha lagts ut först i samband med storskiftet år 1766 och den lades då under gård nummer 16, dvs under den ensamgård som finns öster om själva bygatan.

SlutsatserAnalysen av det äldre kartmaterialet ger inga kopp-lingar till varken den stengrund, hus A, eller det ler-golv som påträffats vid utgrävningen. Hus A har med sin västgavel legat i direkt anslutning till det område som år 1699 markerats om en öde kyrkoplats. Har huset haft någon koppling till det medeltida kyrko-området? Har kyrkoområdet ursprungligen varit större och har huset varit placerat på kyrkogården?

De mycket stora grundstenarna och rester efter kalkbruk och tegel tyder på att byggnaden varit en mera bastant konstruktion och knappast ett enklare korsvirkeshus – definitivt inte något simplare gathus. Kan detta vara kyrkan/kapellet? Avsaknaden av gra-var tyder ju inte på detta. En viss tveksamhet i denna fråga får dock lämnas eftersom utgrävningen inne

i själva byggnaden och i området strax söder om denna inte gick ner till de naturliga bottenlagren. Vi vet således inte med fullständig säkerhet om det inte finns gravar inne i byggnaden. Ingenting i de övre jordlagren tyder emellertid på nedgrävningsstör-ningar för gravnedgrävningar. Norr om byggnaden fördes schaktet djupare och här kan man med säker-het konstatera att det inte fanns gravar.

Bilden som framträder vid jämförelse mellan den geofysiska analysen, det arkeologiska resultatet och det äldre kartmaterialet skapar frågetecken. Den kända bebyggelsen i detta norra område av byn allt från slutet av 1600-talet och framåt har endast bestått av enklare gathus, så simpla att man inte ens har haft några smärre jordstycken annat än kålhagar runt själ-va husen. Den påträffade kraftiga husgrunden och även lergolvet måste tillhöra ett äldre skede då områ-det haft en högre status. Det är svårt att inte se detta med bakgrund av en i området befintlig kyrka/kapell med kyrkogård. Magnetometerbilden visar också en mängd strukturer i det område direkt väster om hus-grunden som markerats som kyrkoplats år 1699. Här finns dock inga utslag som kan tolkas som en grund till kyrkan/kapellet. Hade en sådan stengrund funnits hade den utan tvekan varit synlig i materialet – detta om något visar den tydligt framträdande stengrunden för hus A. Kvar finns egentligen bara två förklaring-ar. Antingen har man vid rivningen av kyrkan/kapel-let även tagit upp de stora grundstenarna eller också är den påträffade stengrunden (A) rester efter denna kyrkliga byggnad.

Med utgångspunkt från grävningsresultaten bör kompletterande grävningar ske i det område som år 1699 betecknats som en öde kyrkoplats. Inte minst för att klargöra om här finns gravar. Kanske har kyrkan/kapellet inte haft någon gravrätt – så långt tillbaka som till mitten av 1500-talet vet vi att Lilla Hammar by låg under Stora Hammar socken. Grav-rätten skulle definitivt kunna klarläggas vid vidare utgrävningar. Om det då visar sig att den ”öde kyr-koplatsen” saknar gravar kan faktiskt den nu påträf-fade husgrunden varit en del av kyrkan/kapellet i Lilla Hammar.

Malmö 2014-09-04

Sven RosbornUtgrävningsledare Fotevikens Museum/Pilemedia

12

Källor, litteratur och filminslag som berör under-sökningsområdet

Arkeologisk geofysisk undersökning av fastighe-terna Lilla Hammar 3:69,1, Lilla Hammar 4:33,2 & 9:24 &9:8,1 Höllviken, Vellinge kommun. Rapport 2009:03:1. Saga Skandinavisk Arkeologi Geofysik AB

Sven Rosborn: Vikingatiden på Lilla Hammars näs, Vellinge kommun. Sammanställning av utgrävnings- och magnetometerundersökningar 2009.https://www.academia.edu/3349783/Vikinga-tiden_pa_Lilla_Hammars_nas_Vellinge_kom-mun._2011

Sven Rosborn: Om franciskanermunkar och ”Klos-terdammen” i Lilla Hammar. En hypotes om en kunglig gåva året 1419 (inlagd som bilaga i länken ovan).

Sven Rosborn: Jakten efter vikingatiden på Lilla-Hammars näs. Tidskriften ”På Ljungen” av fören-ingen Calluna. Nr 42. Sep 2010.

Under utgrävningen i Lilla Hammars by inspelades en kortare film. Denna är upplagd på Youtube: http://youtu.be/1aTDBQC4iw8