S o H :

En sparre med något krams där under

Några uppgifter om det medeltida frälset i västra Småland

Av Kaj Janzon

Inledning

Denna uppsats har tillkommit i samband med att författaren utfört förbere-dande arbete till de kommande smålandsvolymerna för Finnveden ochNjudung i verket Det medeltida Sverige (DMS). Detta innebär att man kanräkna med att eventuella rättelser och kompletterande uppgifter kommer attmeddelas allt eftersom arbetet med en systematisk kartläggning av den medel-tida bebyggelsen i dessa områden framskrider. Den inledande formuleringeni uppsatsens titel har jag lånat av Peder Månsson Utter. I hans CollectaneaGenealogica (Gen. RA) står nämligen följande om den småländske frälse-mannen Broder Bys sigillvapen: ”förer sparren och någott krams ther wndersom man inthet wäll kan sköna huadh thet är”. Det finns viss grund förmisstanken att sista ordet om vad som fanns under Broder Bys sparre ännuinte har sagts, men det är ovidkommande i detta sammanhang. Föreliggandeuppsats handlar nämligen till stor del om personer för vilkas del ”kramset”under sparren tveklöst kan identifieras som ett blad.

Abjörn Nockesson och Lindormssönernas ätt

Abjörn hette en man som levde under -talets första hälft och enligt äldregenealogier var bosatt i Hjälmaryd, Ljungby socken, Sunnerbo härad. OmAbjörn vet man inte så mycket, om hans ättlingar något mer och det är deras

DMS utkom – med Vitterhetsakademien som huvudman, varefter utgivningen genom ettriksdagsbeslut överflyttades till Riksantikvarieämbetet. Hittills har tre av projektets publi-kationer behandlat (östra) Småland. Avklarade undersökningområden i landskapet är Möre, Hand-börd, Stranda, Aspeland, Sevede och Tuna län. Tjust är under arbete. Se även projektets program-förklaring av prof. Gunnar T. Westin i Historisk Tidskrift (HT) . Gen. , fol. ½ r. Så t.ex. i Gen. , fol. v – r. I forts. härad = hd., socken = sn.

innehav av Hjälmaryd som ligger bakom slutsatsen om att Abjörn hade sinsätesgård där. Abjörn var begåvad med ett synnerligen ovanligt patronymikonoch kallas Abernus Nokkæson i den enda bevarade originalkälla i vilken hannämns, vilket jag i fortsättningen normaliserar till Abjörn Nockesson. FadernNocke är belagd i källmaterialet endast genom sonens patronymikon.

Abjörn Nockesson, som i sitt sigill har en sexuddig stjärna, omnämns baratvå gånger under -talet och endast ett av dessa omnämnanden är alltsåbevarat i original. Detta brev, daterat januari , har hittills nästan ensamtutgjort en säker grund för den medeltidsgenealogiska forskningens slutsatserom Abjörns äktenskap och övriga förhållanden. För några år sedan publice-rade emellertid Hans Gillingstam ett ännu tidigare omnämnande, från ,som endast är bevarat genom ett fåtal regester av Johan Hadorph d.y. (död) och Johan Peringskiöld (–), av vilka den senare förefaller hagranskat originalet ingående. Om man kombinerar uppgifter från dessa tvåkällor kan man komma något längre än tidigare.

Av knapphändiga uppgifter i brevet från har man tidigare dragitslutsatsen att Abjörn var besvågrad med Bengt Lindormsson (sparre över blad),

DS , G. Djurklou, ”Svenska släkter med sparren öfver ett blad till sköldemärke” HT , s.ff. Curt Härenstam, Finnveden under medeltiden (Lund ), s. . Hans Gillingstam, Brev ur askan. De i slottsbranden eller på annat sätt förlorade miscellaneabre-ven enligt äldre arkivförteckningar, Johan Peringskiölds anteckningar m.m., Stockholm , s. f. Elgenstierna, Ättartavlor, bd s. ; Jan Öberg, ”Två urkunder ur Lars Sparres kopiebok B ,

Sigillen under brevet av den januari , till vänster Abjörn Nockessons och till höger BengtLindormssons (enligt Hildebrand, Svenska sigiller från medeltiden, :e serien, pl. , nr –)

på så sätt att han var gift med en syster till Bengt. Detta sägs dock inte uttryck-ligen i brevet genom vilket Abjörn och Bengt till en annan av den senaresförmodade systrar Kristina Lindormsdotter överlåter jord som en ’herr Göte’förvärvat i Östra Öja, Ås sn, Västbo hd. Regesterna av års brev ger ossnamnen på Abjörns hustru och svärmor: Ragnhild och Estrid. Vidare får viockså veta namnen på två kusiner eller möjligen syskonbarn (Estrids ”nepotes”)till Ragnhild, nämligen Abjörn och Håkan. Dessa uppgifter förstärker inte pånågot sätt antagandet om svågerskapet med Bengt Lindormsson, då namnetpå Bengts mor inte är känt från andra källor. Däremot får vi också veta attAbjörn Nockesson hade en son som bar det ytterst ovanliga namnet Felle ochdärmed kan ett tidigare antagande om en viss filiation styrkas ytterligare.

Redan i Elgenstiernas ättartavlor över den introducerade adeln har nämli-gen Abjörn Nockesson utpekats som far till en Jöns Abjörnsson, vilken docksenare visat sig vara två personer med en generation mellan sig. Jöns Abjörnssond.ä. förde således ett sigillvapen (sexuddig stjärna kluven av bokstaven I) somförefaller att vara en vidareutveckling av faderns medan Jöns av Jan Öberg”supponerade” sonson med samma namn förde sparre över blad. I fortsätt-ningen när Jöns Abjörnsson nämns i denna uppsats är det den äldre somåsyftas. Såsom Öberg lyckats visa hade Jöns en bror med namnet Felle och dekan således med till visshet gränsande sannolikhet sägas ha varit söner tillAbjörn Nockesson. Jöns hade även en son med det relativt ovanliga namnetLindorm, vilket använts som stöd för antagandet att Jöns far var gift med enLindormsdotter. Man kan kanske tycka att om detta är korrekt borde Jönsäven haft en bror med namnet Lindorm, och det kan naturligtvis också varafallet, även om inga brev som bekräftar detta har bevarats till vår tid.

Om Abjörn Nockesson finns ännu en uppgift att meddela, nämligen denatt hans mor hette Ramfrid. Denna upplysning härrör från ett numera för-svunnet brev från , endast bevarat som referat i Sunnerbo härads dombokav år . Källan som redovisas av Härenstam nämner Abjörns sonsons dotter

Riksarkivet”. Meddelanden från svenska riksarkivet (MRA) –, Stockholm , s. ff. Öbergsutredning har inte beaktats av Lars-Olof Larsson som återger den felaktiga uppgiften om JönsAbjörnssons mycket höga ålder i ”Kärda från vikingatid till -talets början”, Kärda ensmålandssockens historia från forntid till nutid, Gnosjö , s. . Jfr Jan Raneke, Svenska medeltidsvapen (SMV) s. , där Jöns söner redovisas med den oegentligabeteckningen ”Jönssönernas ätt”, varvid framförs ett påstående att den aktuella bokstavsformenskulle ha varit ”otänkbar vid denna tid”. Emellertid kan just denna och snarlika former återfinnast.ex. på ett flertal medeltida gravmonument från -talet; se Sölve Gardell, Gravmonument frånSveriges medeltid (Stockholm ), del II Planscher s. , ff, , .

Märta Abjörnsdotter (sparre över blad) och meddelar att hennes farfars farmorhette Ramfrid. I nästa mening förkastar Härenstam utan sakliga skäl uppgiftenoch framför i stället den svagt underbyggda tesen att Ramfrid snarare varAbjörns svärmor. Härenstams enda argument för sin tes är påståendet attRamfrid ”torde nämligen vara” identisk med en Ramfrid Petersdotter som ägde jord i Össjö, Ljunga sn, Sunnerbo hd.

Härenstam menar alltså att de i års brev nämnda Bengt Lindormsson,redan då en fullmyndig man som sannolikt hade vuxna barn, och KristinaLindormsdotter skulle ha varit barn till den nästan tre årtionden senare nämndaRamfrid Petersdotter. Mot detta kan bl.a. anföras Djurklous relativt välgrun-dade uppfattning att en Lindorm Bengtsson vilken framträder som sigillvittnei brev från -talet sannolikt var son till Bengt. Härenstams något märkligaantagande härleds enbart ur det faktum att breven från och båda avhonom antagits handla om en andel i Össjö. Även om brevet från skulleåsyfta Össjö, vilket ter sig mindre sannolikt, finns det dock ingenting somsäger att det är samma andel det handlar om, tvärtom finns det goda skäl föratt anta motsatsen. När källmaterialet fr.o.m. -talet medger full överblicköver ägoförhållandena i Össjö, visar det sig nämligen att det finns inte mindreän fyra gamla frälsehemman i byn: Östregården, Knutsgården, Johansgårdenoch Möllaregården. Den främsta orsaken till att Härenstam gjorde om MärtaAbjörnsdotters farfars farmor till hennes farfars fars svärmor tycks alltså varaatt Härenstam gärna ville att det skulle vara så, ett i medeltidsgenealogiskasammanhang inte obekant tillvägagångsätt, även om inte just Härenstam gjortsig känd för att praktisera metoden i någon större omfattning. Dessbättre kanvi nu genom de av oss kända uppgifterna från förpassa en av hans mindrevälgrundade teser till historieskrivningens källsorteringsavdelning för felaktigamen forskningsgenererande hypoteser.

Gällande Felle, måste man p.g.a. namnets ovanlighet och närhet i såväl tidsom rum bedöma det som troligt att den Kristina Fellesdotter som såldejord i Bredaryds sn till sin halvbror Styrbjörn Jönsson var dotter till FelleAbjörnsson. Hon var då änka efter Johan Kristineson (sparre) som hon gift sig

Härenstam s. . Utter för sin del menade att Ramfrid var Abjörns hustru och meddelade att honvar begravd i Näshults gamla kyrka (riven omkr ) i Njudung (Gen fol. v – r); omUtters uppgift åsyftar Abjörns mor eller en från andra källor okänd hustru torde förbli ouppklarat.Ramfrid Petersdotters brev talar om ”allan min ægoloth”, utan närmare precisering av vad lottenomfattade; på brevets baksida uppges att det gällde en gård och en kvarn (DS X ). Djurklou s. f. Johan Axel Almquist, Frälsegodsen i Sverige under storhetstiden, bd. :, Stockholm , s. f.

med . Av samma skäl är det inte osannolikt att nämnde Styrbjörn Jönssonär densamme vilken var sigillvittne för Felle, byaman i Skänninge, närdenne sålde jord i Mångarebo, Våthults sn, Västbo hd, till riddaren NanneAbjörnsson (sparre). Därmed vill jag också ha sagt att även skänningeborgarenFelle med stor sannolikhet tillhör Abjörn Nockessons släktkrets.

Invändningar mot en randanmärkning – Ingeborg Bengtsdotter (sparre över blad)

I sin randanmärkning nr till biskop Hans Brasks släktbok har Stig Östensonframställt hypotesen att den Ingeborg Bengtsdotter som på -talet var ’besut-ten’ i Segerstad, Reftele sn, Västbo hd, är identisk med den Ingeborg somenligt Brask var gift med Johan Hård i Kallset (Villstads sn) och dotter till enKristina Håkansdotter. Ingeborg Bengtsdotters föräldrar skulle ha varit denKristina Håkansdotter, som enligt Östenson är nämnd som änka efter HåkanÄngel , och hennes man i ett hypotetiskt senare äktenskap Bengt Esping,vars förmodade son Andbjörn Esping bevisligen innehade jord i Segerstad .

Resonemanget är intressant men grunderna för det håller dessvärre inte föringående granskning.

Hypotesen bygger på flera obevisade och obevisbara antaganden. För detförsta bygger den på antagandet att Kristina Håkansdotter blivit änka efterHåkan Ängel senast och därefter inom några få år måste ha gift sig medBengt Esping. Därigenom skulle Bengt och Kristina blivit ett ”kronologiskt”möjligt föräldrapar till Ingeborg Bengtsdotter. Eftersom den sistnämnde upp-trädde som brevutfärdare och försäljare av jord , vilket Östenson noterat,bör hon då ha varit vuxen och myndig. I själva verket synes dock Ingeborg hautfärdat och sigillerat brev redan , vilket ytterligare något krymper hypo-tesens tidsram.

Vid närmare granskning av omständigheterna, som de framträder i rele-vant källmaterial, visar det sig emellertid rätt omgående att det antagna föräldra-

DS , DS , DS . Jfr Öberg, MRA s. . Stig Östenson, ”Randanmärkningar till biskop Hans Brasks släktbok”, PHT s. . HansBrasks släktbok är utgiven efter handskriften Genealogica i Riksarkivet av Hans Gillingstam ochGöran Setterkrans (Stockholm ); i hänvisningar till denna med kommentarer försedda utgåvaanges fortsättningsvis förkortningen HBSB. Detta uppsatsavsnitt emanerar från en diskussion som fördes mellan mig och Bo Persson (Lin-copensis) i Sveriges släktforskarförbunds internet-diskussionsforum Anbytarforum i februari

under rubriken Segerstad under medeltiden. Mina argument mot hypotesen redovisades för förstagången där febr. . RAp ¹¹⁄₁₁ . Bengt Esping är nämnd levande – (DS , UUBp ³¹⁄₁₀ ).

skapet av bl.a. just ’kronologiska’ skäl inte är möjligt. Det jordöverlåtelsebrevfrån som Östenson åsyftar då han utpekar Kristina som änka efter HåkanÄngel säger absolut ingenting om Kristinas äktenskapliga status och Håkannämns överhuvudtaget inte i brevet. Däremot framgår det indirekt av om-ständigheterna och brevets formuleringar gällande dessa att Kristina då intevar gift. Godsöverlåtelsen görs nämligen direkt till henne, utan att någon makenämns, och landborna uppmanas enbart lyda henne ’i alla måtto’. Kristinakan möjligen redan ha varit änka efter Håkan men om det sägs ingetuttryckligen förrän i ett dombrev daterat ¹⁄₈ i Vadstena, då Kristinaidentifieras som änka efter Håkan Ängel men, märk väl, endast som detta ochinte som hustru till Bengt Esping. Att hennes talan inför rätten i Vadstenafördes av kusinen Mats Gustavsson (sparre), berodde inte på att han var en närasläkting som just då råkade finnas till hands. Efter Håkan Ängels död hadeKristina nämligen, enligt ett av Utter redovisat sytningsavtal, överlåtit allasina gods till Mats mot att ’han skulle föda och kläda henne’ resten av hennesliv, något som klart visar att hon inte hade några barn och dessutom antyderatt hon började bli till åren. Mats Gustavsson agerade alltså formellt påKristinas vägnar, men i realiteten drev han i högsta grad sina egna ekonomiskaintressen. Det finns alltså egentligen inte någon grund alls för antagandet attBengt och Kristina skulle vara föräldrar till den Ingeborg Bengtsdotter som– uppträder i egenskap av utfärdare och sigillant till tre bevaradeoriginalbrev. Östensons hypotes måste därför avvisas.

I själva verket finns det ingenting i det bevarade källmaterialet som anty-der att Ingeborg Bengtsdotter skulle vara identisk med den Ingeborg somenligt Brask var gift med Johan Hård. Däremot finns det en del som talar föratt hon kan ha varit gift med en annan känd frälseman som förekommer i ettflertal brev med ankytning till området och samma släktkrets som Ingeborg.Innan denna person dras in i resonemanget bör lämpligen först något sägas

DS . Detta är i realiteten ett pantbrev, trots att det inte sägs explicit. Det behövdes inteheller i praktiken eftersom parterna som visas ovan var barnlösa syskon och jorden i fråga var derasarvegods. Att Mats erhåller ersättning för sin andel och ändå överlåter den utan formuleringen ’tillevärdelig ägo’ visar tydligt att det inte rör sig om en försäljning. Jfr DS kommentar; observera ävenatt brevutfärdaren Mats Håkansson däri felaktigt identifieras som Mats Håkansson (Bergkvara-ätten). För korrekt identifiering se SMP II, sp. f. RAp ¹⁄₈ . Gen. , fol. r. Sytningsavtalet bör ha ingåtts något av åren – (DS , DS ). Jfr A.Filip Liljeholm, ”Till frågan om Sparre av Tofta- och Ulvätternas äldre historia”, PHT s. .

om vad vi kan få reda på om denna krets genom en granskning av de tre brevenfrån –.

De av Ingeborg utfärdade originalbreven medger i sig inga särskilt långtgående konklusioner. En säker slutsats kan emellertid dras redan efter en gransk-ning av det äldsta, daterat ¹¹⁄₁₁ , nämligen att Ingeborg återfinns under felvapenbild i Svenska medeltidsvapen (SMV). Raneke har där följt Östensonshypotes och utan sigillbelägg lagt in Ingeborg under Esping-vapnet. Underbrevet hänger ett väl bevarat originalsigill, där t.o.m. omskriften är fullt läsbaroch vapenbilden tydlig: sparre över blad. Det finns alltså inte den minstalikhet mellan Esping-vapnet som detta redovisas i SMV (varghake och tvåsexuddiga stjärnor) och det vapen som Ingeborg förde. Det är möjligen därförRaneke för säkerhets skull även lagt in Ingeborg under ”Abjörn Gisasons ätt”,där vapenbilden stämmer. En identifiering av Ingeborgs medsigillanter tycksvisa att det gällande genealogin hade varit en ännu bättre lösning att placerahenne på närmast föregående sida.

Ingeborg kallar i det aktuella brevet Arvid Jönsson (sparre över blad) ”minomfrænda” när hon till honom och hans arvingar överlåter jord i Mällby, Reftelesn. Bland sigillvittnena återfinns Arvids far Jöns Abjörnsson (stjärna kluven avbokstaven I) och Arvid Håkansson (sparre) som var gift med Cecilia Helges-dotter (sparre över blad). Förutom dessa har även kyrkoherden i Reftele, herrMikael, och en viss ”Jusse Børsson” sigillerat brevet, som för övrigt är utfärdatpå Arvid Jönssons sätesgård Källunda (Kärda sn). Jusse är sannolikt identiskmed den Johan Björnsson (sparre) som var sigillvittne vid ett jordbytemellan Jöns Abjörnsson och Arvid Eriksson (sparre). Det sistnämnda bytetär värt att nämna även av den anledningen att det bl.a. gällde jord i ovan-

SMV s. , . Dessvärre finns det tydliga indikationer på att denna typ av dubbelredovisningär systematiskt genomförd i SMV, så att däri finns ett stort antal personer vilka utifrån uppgifteri diverse genealogisk litteratur redovisas under vapenbilder de inte kan bevisas ha fört. Eftersomsamma personer ofta i förekommande fall även redovisas med andra vapenbilder som de faktiskt harfört blir resultatet alltså att många i SMV förekommande personer tilldelats multipla identiteter. Cecilia har av Djurklou (s. , ) med tämligen svag bevisföring (jfr Härenstam s. )förmodats vara dotter till den Hegge i ”Neestede” (Nästa, Kärda sn) som i HBSB (s , ) uppgesha varit far till Jöns Heggesson (sparre över blad). Då Djurklous slutsats bl. a. bygger på enförutsatt skrivarförväxling av namnen Helge och Hegge kan den inte anses säkerställd. Det står förövrigt utan tvekan ”…helgadottir…” i omskriften på Cecilias originalsigill (RAp ¹⁄₁₁ ). RAp ¹¹⁄₁₁ ; DS X, –; Öberg MRA s. ff; Djurklou s. f, . Annorlunda om JohanBjörnsson i SMV s. , där han bör strykas.

nämnda Hjälmaryd, där Jöns bytte bort sina gods med undantag för en gårdsom hans bror Felle köpt av Knut Bengtsson (sparre över blad).

En del av närmast ovannämnda personer återkommer i det andra brevetvarmed Ingeborg överlämnade en kvarn i Nennesmo, Reftele sn, till ArvidHåkansson. Enligt Ingeborg var överlåtelsen kompensation för att hon innehaftArvids gods och därtill fått tio mark penningar av honom. Jöns Abjörnssonoch Arvid Jönsson sigillerade tillsammans med Ingeborg. Det tredje original-brevet, från , uppvisar däremot en helt annan konstellation av personer.Ingeborg sålde enligt detta brev sin jord ’innan Segerstad’ och sin större gårdi Ölmestad, också i Reftele sn, till riddaren Abraham Brodersson (Tjurhuvud).Inga släktingar tycks ha funnits tillhanda denna gång för att bevittna ochbestyrka överenskommelsen. I stället hängdes under brevet sigill tilhörandeSkänninge stad och priorinnan vid nunneklostret.

Det vi nu vet om Ingeborg Bengtsdotter (sparre över blad), utöver namnenpå ett antal henne närstående personer, är också att hon ägde jord i Mällby,Nennesmo, Segerstad och Ölmestad, allt i Reftele sn. Ingeborgs dödsår ärokänt. Den i litteraturen förekommande uppgiften om att hon skulle ha levatännu är felaktig. Det finns en del i det ovanstående som antyder möjlig-heten att hon inte längre under -talet var helt ung. Måhända befann honsig i Skänninge för att hon bestämt sig för att tillbringa återstoden av sittliv i klostret. Det är en rimlig förklaring till att priorinnan uppträder somsigillvittne.

Redan Djurklou antog att Ingeborg var dotter till den ovannämnde BengtLindormsson. Grunderna för detta är förutom hennes sigillvapen och patro-nymikon givetvis också att hon på -talet förekom i brev tillsammans medJöns Abjörnsson, som alltså skulle ha varit hennes kusin, och det förmodadekusinbarnet Arvid Jönsson, av Ingeborg kallad ’frände’. Av omständigheternai års brev framgår dessutom att hon på något sätt måste ha haft en näraanknytning även till Arvid Håkansson, trots att hon inte kallar honom för sinfrände eller något liknande. Arvid var med största sannolikhet ingift i hennessläkt. För en viktig ledtråd står hans hustru Cecilia som i ett brev från

Jfr Djurklou s. . DS-utgivarens supplering av [ä] till den korrupta texten i Sparres kopiebokger oss en ”Knut Bänesson”, högst sannolikt identisk med nämnde Knut Bengtsson. RAp ³⁄₁₁ , RAp ¹⁵⁄₁₁ . Jan Agertz, Bebyggelsenamnen i socknarna Reftele och Villstad, Smålandsstenar , s. f. DenIngeborg som Agertz åsyftar är uppenbart en helt annan person: hon är hustru till en i övrigt okändSven, saknar eget sigill och säger sig vara arvinge till en Anders i ”Tiwlnom”. Hennes patro-nymikon är dessutom okänt (SD ).

kallar Peter Knoppe (sparre över blad) sin ”modherbrodher”. Djurklou antogpå sin tid att Peter troligen var en dotterson till den Lindorm efter vilkenLindormssönernas ätt namngivits och därigenom skulle Peter och Ingeborgalltså ha varit kusiner.

Sannolikt är Ingeborg identisk med den Ingeborg Bengtsdotter som redanomkring överlämnade all sin jord i Sunnerbo och Östbo härader, oklartav vilken orsak, till Ebbe Pik. Skälen för detta antagande ska utredas i detföljande. Ebbe var då gift med Margareta Petersdotter som efter Ebbes från-fälle (han var död ) gifte om sig med Abraham Brodersson. Margareta vardotter till en Peter Dudde, vilken framstår som en av de verkliga doldisarna isvensk medeltidshistoria. Förmodligen är Peter Dudde unik i egenskap av en-talsperson som utan att ett enda av honom utfärdat brev bevarats i varesig original eller avskrift lyckats få en egen artikel i Svenskt biografiskt lexikon,dock inte alls på grund av det rätt triviala innehållet i det fåtal bevarade sam-

SD , Djurklou s. . DS .

Reftele kyrkby enligt en teckning från -talet. Den medeltida kyrkan var redan då riven ochersatt med en ny, men den gamla kyrkogården syns intill vägen till höger om kyrkan ochprästgården (foto i Sveriges kyrkors arkiv, Riksantikvarieämbetet).

tida brev i vilka han nämns, utan snarare på grund av den väldokumenteradearvstvist som ett drygt århundrade senare utkämpades mellan Erik Eriksson(Gyllenstierna) och Ture Turesson (Bielke). Det i en partsinlaga av Erik Eriks-son framkastade påståendet att nästan all jord Abraham Brodersson ägt iFinnveden och övriga Småland tidigare tillhört Peter Dudde saknar helt bevis-värde. Eftersom Erik uppenbarligen inte ens kände till förnamnet på Marg-aretas första man, som han kallade ’Sven Pik’ kan man knappast anta att hanbyggde sin argumentering på några originaldokument i sin ägo. Det är dockingen större tvekan om att det ligger någon grad av sanning i Erik Erikssonspåstående och att det var på denna möjligen relativt obetydliga grund av san-ning som Abraham Brodersson ställde sig när han började samla in gods somhan tycks ha ansett sin hustru ha bördsrätten till.

Såsom både Djurklou och Härenstam konstaterat var Ebbe Pik inte baragift med en dotter till Peter Dudde utan dessutom troligen på något sätt’besvågrad’ med Peter Knoppe. Slutsatsen bygger på flera brev där Peter Knoppeoch Ebbe förekommer tillsammans, men framför allt på ett bytesbrev från, varigenom de tillkännagav att de bytt sina hustrurs gods sinsemellan.

Genom Peter Knoppe kan Ebbe kopplas till flertalet ovannämnda personer,även om forskningen inte har lyckats klarlägga exakt genom vem eller vilka avdem Ebbe och Peter etablerat sitt svågerskap. Att Peter Duddes jordebrev intebevarats till vår tid är därvid ett svårt hinder.

I detta sammanhang bör det därför vara av stort intresse att Ebbes släktingArvid Pik enligt Utter var gift med en Ingeborg och med denna hade dotternEstrid, uppgifter som K. H. Karlsson delvis förbigått i sin Pik-utredning, däringen hustru till Arvid är nämnd. Östenson har däremot diskuterat dem ochi sammanhanget förkastat den i Hans Brasks släktbok förekommande uppgiftenatt Ingeborg skulle ha varit dotter till Märta Petersdotter (Dudde) såsom var-ande ”helt okontrollerbar och säkerligen felaktig”. Som mycket betydelsefullti sammanhanget måste betecknas det faktum att Arvid Pik och Peter Knoppe

SBL, band s. ; K. H. Karlsson (utg.), Arfstvisten mellan Erik Eriksson (Gyllenstjerna) och TureTuresson (Bjelke) – (Stockholm ) s. . Se detaljerad redogörelse om Erik Erikssons”stridsskrift” i Härenstam s. f. DS Gen. fol. r, v – r; K. H. Karlsson, ”Genealogiska anteckningar. . Medeltidssläktermed namnet Pik”, PHT . Östenson, ”Randanmärkningar…” PHT s. f; HBSB s. . Brask kallar på oklaragrunder Ingeborg för ”fru” vilket om det var riktigt skulle innebära att Ingeborg i ett annatäktenskap varit gift med en riddare.

förekommer som varandras sigillvittnen eller parter i inbördes jordtransaktioneri minst tio jordebrev åren –, i de flesta fallen med Arvid som vittne tillPeters affärer. Att de stod varandra nära är helt klart, vilket t.ex. två brev från-talets mitt visar, samtidigt som de styrker bådas nära anknytning tillAbjörn Nockessons ättlingar. När Knut Jonsson (båt) omkring pantsattesin jord till Peter Knoppe var Arvid Pik det enda sigillvittnet. När Peter tog jord i Kävsjö sn i pant av Lars Håkansson (Håkan Tunasons ätt) sigilleradeArvid Pik och Jöns Abjörnsson.

Det är i ljuset av denna information ett inte alltför djärvt antagande attden Ingeborg som här åsyftas av Brask och Utter är Ingeborg Bengtsdotter(sparre över blad). Enligt min uppfattning förhåller det sig sannolikt så atthon var gift med Arvid Pik. Eftersom identiteten för Ingeborgs mor inte ärsäkerställd finns det dessutom inget som hindrar oss från att hypotetiskt antaatt Bengt Lindormsson kan ha varit gift med Märta Petersdotter (Dudde) ochatt Märtas äktenskap med Ebbe Pik alltså inte skulle ha varit hennes första.Detta skulle ha skapat en legitimerande grund både för hennes sista manAbraham Broderssons krav på Ingeborg Bengtsdotters andel i Segerstad somhan övertog , och för Ingeborgs ovannämnda godsöverlåtelse på -talettill sin här hypotetiskt förmodade fosterfar Ebbe Pik. Jag bedömer såledesinte Brasks uppgift som ”säkerligen” felaktig, men måste samtidigt ge Östensonrätt så långt att frågan knappast låter sig definitivt avgöras med hjälp avbefintligt källmaterial. Åtminstone tills vidare nöjer jag mig därför på grundav det bräckliga källäget med att acceptera antagandet att Arvid Pik var giftmed Ingeborg Bengtsdotter såsom sannolikt och lämnar frågan om henneshärkomst på mödernet öppen.

Via Ebbe Pik är vägen till randanmärkningsproblemets andra huvudkom-ponent, Andbjörn Espings jordinnehav i Segerstad, inte lång. Det som börförklaras är hur det kan komma sig att Andbjörn ägde den del av Segerstadsom tidigare lett forskningen på villovägar. Det ska kanske först påpekas att engenomgång av allt relevant källmaterial fullständigt klargör att det fanns minsttre frälsehemman i Segerstad under medeltiden, vilket inte hindrar att ägoan-delarna kan ha varit betydligt fler än så.

Vid ett par tillfällen när Ebbe Piks gods dyker upp i jordebrev är BengtEsping omnämnd i egenskap av sigillvittne. Han sigillerade , tillsammansmed säljaren Nils Dus och kyrkoherden Tyrgils (”Trugels”) i Tölö, när Ebbe

DS , DS , DS , DS X , DS , DS , DS ; B fol. , , v, RA.

köpte jord i Fjäre härad. Det andra tillfället ter sig ännu intressantare i dettasammanhang. Den maj tillkännagav Ebbes son, Bengt Pik, att han fåttfull redovisning av sin fosterfar Abraham Brodersson, gällande dennesförvaltning av Bengts fädernearv. Samtidigt pantsatte Bengt sin arvejord i Fjärehd till herr Abraham. Sigillvittnen var Nils Jönsson (Svarte skåning), KarlNilsson (?sparre över blad) och Bengt Esping. Den fråga man måste ställa sigär: vad är det som gör Bengt Esping till ett relevant sigillvittne i de aktuellasammanhangen?

Vad säger då Andbjörn Esping, kyrkoherde i Tölö, om detta i sitt brev? Han meddelar bl.a. att Abraham Brodersson av honom har haft i pantjordagods som var Andbjörns rätta mödernearv. Det gäller två gårdar i Sporda,Ås sn, en gård i Karaby i samma socken och en gård i ’östra’ Segerstad (sanno-likt nuv. Lilla Segerstad), Reftele sn, allt inom Västbo härad. Om vi kombi-nerar detta med vad vi i nuläget vet om förhållandena i övrigt och godtar detav Östenson framställda rimliga antagandet att Bengt Esping var far till And-björn Esping, verkar det svårt att undkomma en fråga som nästan med auto-matik inställer sig här. Enligt min mening bör vi överväga möjligheten attBengt Esping var gift med en dotter till Ebbe Pik och att såväl Andbjörnsjordägande i Västbo härad som Abraham Broderssons intresse för hans andelfår sin förklaring genom detta. En annan sak som förtjänar att tas upp i dettasammanhang är Kristina Håkansdotters ovannämnda sytningsavtal med MatsGustavsson. Av Utters redovisning framgår nämligen att Kristina hade en sys-ter som var hennes närmaste arvinge. Det kan inte helt uteslutas att det ärgenom denna syster som Andbjörn Esping ärvt jorden i Västbo.

Att Andbjörn Espings och Ingeborg Bengtsdotters ägoandelar har ett ge-mensamt ursprung är högst sannolikt. Mot detta kunde anföras att de för-utom i just Segerstad inte verkar ha ägt jord i samma byar. Emellertid kan detvisas att Ingeborgs förmodade faster, ovannämnda Kristina Lindormsdotter,

DS . UUBp ²⁶⁄₅ . Karl Nilsson är troligen identisk med den Karl Nilsson (sparre över blad) somtillsammans med Magnus Hake (sparre över blad) och Sven Vämundsson (blad över måne?)sigillerat RAp ³⁄₅ . Slutsatsen bygger bl.a. på undersökningar av originalsigillen och jämförelsemed innehållet i SD , SD och SD ; annorlunda i SMV s. och f, där bl.a. en isammanhanget okänd Peder Hake felaktigt redovisas som sigillant till RAp ³⁄₅ ; den sistnämndesigillerade tillsammans med Magnus Hake ⁵⁄₂ (RApp odat. vid, ca –). SD , jfr Agertz s. , som anger det felaktiga årtalet . Gen. fol. r. Utters referat antyder fler systrar, men det är oklart hur exakt han återgeroriginalet.

ägde en ”intaka” i Sporda, där en betydande del av Andbjörns möderne-arv var beläget. Troligen gäller antagandet om gemensamt ursprung ävenKristina Håkansdotters andel av Segerstad. Varken hon eller hennes bröderBard och Mats verkar dock ha haft någon nära anknytning till kretsen kringIngeborg Bengtsdotter. Deras far Håkan Bardsson var gift med IngridAbjörnsdotter (sparre), en relativt välkänd dotter till en helt okänd Abjörnskulle man kanske kunna säga. Just namnkombinationen Håkan och Abjörnkänner vi igen från uppsatsens inledning och denna kombination förekommerungefär samtidigt i en av de geografiskt nära släktkretsar som ibland kallatsAbjörnssönerna. Dessa förefaller emellertid kräva en fördjupad undersökning– om en sådan är möjlig – innan mer långt gående slutsatser om Håkan ochAbjörn kan dras. Att inga äktenskapliga förbindelser åt det hållet är kända iIngeborg Bengtsdotters närmaste omgivning tyder måhända på att en alltförnära släktskap förhindrade detta och att Estrids ”nepotes” eller deras ättlingarmöjligen kan gå att återfinna i den släktgruppen.

Problemet Peter Knoppe – mannen, mordet och motivet

Peter Knoppe är en medeltidsforskningens paradox. Vi har tillgång till merinformation om hans verksamhet än för någon annan av de ovan diskuterade.Minst ett tjugotal brev där han förekommer har bevarats till vår tid som origi-nal eller avskrifter. En del av den kunskap som kan utvinnas ur breven harredovisats ovan. Trots alla dessa bevarade brev med mängder av olika uppgiftervet vi ändå märkligt nog inte namnen på Peters föräldrar eller var hans sätes-gård låg. Något patronymikon som skulle medge åtminstone en kvalificeradgissning om hans fäderne nämns aldrig i källorna.

Djurklous antagande att Peter var en dotterson till Lindorm, ter sig intealltför osannolikt. Ingeborg Bengtsdotter skulle alltså, som ovan sagts, ha va-rit kusin till Peter Knoppe. Det är inte ens helt uteslutet att de var ännunärmare släkt, nämligen hel- eller halvsyskon. Att den Cecilia som var giftmed Arvid Håkansson (sparre) var systerdotter till Peter vet vi med säkerhet.Ingeborgs ovannämnda befattningstagande med Arvids gods skulle med an-dra ord bero på att han var gift med antingen hennes kusin- eller syskonbarn.

DS ; med ”intaka” avses på medeltiden enkelt uttryckt en ny odlingslott som upptagits påtidigare oskiftad mark. Bard omnämns som död, närmare bestämt ’av daga tagen’ (B fol. v). Hans Gillingstam, Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden, Stockholm , s. ff; se ävenA. Filip Liljeholms recension i PHT s. f, och densamme i PHT s. f.

I detta sammanhang bör också redovisas ett brev genom vilket Atte, kyrkoher-de i Värnamo, tillika Hindsekinds-ättens stamfar, juni till Peter Knoppeöverlämnade en gård i Hånger. Gården hade enligt Atte tidigare ägts av enLindorm (”Lyongorm”) Knutsson, sannolikt far till den Knut Lindormsson(spets) som omkring kan beläggas som häradshövding i Östbo hd. AttLindorm Knutsson var en relativt nära släkting till de tidigare nämnda Lind-ormsättlingarna förefaller sannolikt. Anledningen till att Arvid Pik i detta brevförekommer som Attes medsigillant är, enligt min uppfattning, den att Arvidsigillerade på Ingeborg Bengtsdotters vägnar vid denna överlåtelse av arvejordtill hennes förmodade kusin (eller möjligen bror). Bengt Lindormssons frånvaroi sammanhanget är naturlig; han är inte nämnd levande efter -talet, liksominte heller hans förmodade son Lindorm Bengtsson. En annan förment sontill Bengt, Knut Bengtsson (sparre över blad), är inte nämnd levande efter.

DS . Det har mig veterligt inte tidigare uppmärksammats att Atte förefaller ha varit kyrko-herde i Hånger innan han blev det i Värnamo (DS ). Allmänt om Hindsekinds-ätten se t.ex.Härenstam s. –. DS , DS ; jfr Djurklou s. , not , och Härenstam s. , not . I Jan Eric Almquist,Lagsagor och domsagor i Sverige –, Stockholm –, s. förs Knut felaktigt till ätten Gera,ett fel som sedermera övertagits och vidareutvecklats av Raneke (SMV s. , jfr ÄSF s. ).

Lindorm. G.m. Estrid

RagnhildAbjörn g.m.

Nockeg.m. Ramfrid

64444444744444444444864748Peter

n. –

var död

Arvidn. –

KristinaG.m. N.N.

Peter Knoppen. –

var död

G.m. Ingrid, sesläkttavla .

dotterg.m. Helge

Cecilia (sparre över blad)n. –

G.m. Arvid Håkansson(sparre)

n. –

Bengtn. –

G.m. N.N.

Lindormn.

Knutn.

Ingeborg?G.m. Arvid

Pikn. –

Estrid Märta

6444478

644444786444474444448

64444748

64444478Felle Jöns

Peter Knoppe utgör också på sätt och vis en länk mellan de två släktkretsarsom bevisligen hade andelar i Segerstad. Det var till honom biskop Gotskalksbaneman Mats Gustavsson (sparre) , med Arvid Pik och Arvid Bengtsson(Oxenstierna) som sigillvittnen, pantsatte sina kusiners Mats Håkanssons ochKristina Håkansdotters andelar i Segerstad och andra jordagods inom Västbohärad för mark penningar och tio goda oxar. En del av samma jordagodsbyttes sedan bort av Mats Håkansson till Lars Björnsson (bjälke) motsytning, en överlåtelse som dock ogiltigförklarades genom den ovannämndadomen i Vadstena . Mats Gustavsson uppvisade nämligen då det överlå-telsebrev som enligt rättens utslag bevisade att Mats Håkansson redan pantsatt sin andel till systern. När Mats Gustavsson ånyo pantsatte jordi Segerstad, denna gång sin egen del, till Nils Krumme, var både Peter Knoppeoch Arvid Pik döda. Det var däremot inte Jöns Abjörnsson som genom att

Djurklou s. ff, DS ; jfr Djurklou s. . Bengt Lindormssons av Djurklou förmodadebröder Peter och Arvid förekommer överhuvudtaget inte i det material som varit relevant fördenna undersökning. Av dem synes Peter ha levat längst och omtalas som död ²¹⁄₃ (DS ). DS . RAp ²⁹⁄₉ (två brev), RAp ¹⁄₈ . DS . Mats Håkansson ingick alltså, i likhet medsystern, ett sytningsavtal enligt vilket Lars Björnsson skulle ’föda och kläda’ Mats resten av livetoch dessutom till honom upplåta två ’brytegårdar’ i Kvättak, Näs sn, Vartofta hd. Lars Björnssonvar lagman i Västergötland och gift med en dotter till Trotte Petersson (Eka-ätten). Det har pågoda grunder antagits att Eka-ätten och Hindsekinds-ätten har gemensamt ursprung (ÄSF , s.ff ).

Knut. G.m. N.N.

GyridG. :o m. Erik Nilsson,

n. .G. :o m. Håkan

Rikolfsson, n. –

Ramborg n. –

G. :o m. Karl Bengtsson.G. :o m. Tuke Petersson, var

död

Ramfrid

. IngridG. :o m. Peter Knoppe, n.

–, var död (sesläkttavla )

G. :o m. Karl Störkarsson(lilja), n. –

. Nils Eriksson (sparre)n. –

6444444444447444444444448

64474444444444448

hänga sitt sigill under Mats brev förmodligen bekräftade att han och hanssläkt inte hade några invändningar mot pantsättningen.

Efter att Peter Knoppe, Arvid Pik och Ebbe Pik vid -talets slut samt-liga lämnat jordelivet framgår det också tydligt av källorna hur två andelar iSegerstad på helt olika vägar hamnat hos Abraham Brodersson. Den andelsom Nils Krumme haft i pant förvärvades under något oklara förhållan-den då Mats Gustavsson utan sigillvittnen överlät inlösningsrätten till herrAbraham och denne följande dag löste panten av Nils. Då hade det gått sjuår sedan Abraham i Skänninge förvärvat den andra delen av Ingeborg Bengts-dotter. Men det fanns alltså minst en andel till, nämligen Kristina Håkans-dotters, som vi saknar besked om efter . Denna ägolott kan enkelt skiljasfrån den Mats Gustavsson pantsatte till Nils Krumme genom att de utanförSegerstad liggande jordarna, fem respektive fyra enheter i de aktuella trans-aktionerna, med säkerhet inte i något enda fall är identiska (se sammanställ-ning av de olika lotterna nedan). Den här saknade andelen arvegods kanantingen ha återgått till Kristina Håkansdotter, eller lösts av års köpareLars Björnsson med de mark penningar Mats enligt räfstetingsdomen var skyldig Kristina. Den kan också vid okänd tidpunkt ha ärvts av Kristinastill namnet okända syster som Utter redovisat och därigenom t.o.m. hamnat ihänderna på personer som överhuvudtaget inte nämns i denna uppsats.

En av de saker tidigare forskning lyckats klarlägga gällande Peter Knoppesliv är att det slutade med att han blev ihjälslagen. Skuldfrågan är för längesedan klarlagd vad gäller de omedelbara gärningsmännen. Skyldiga till dråpetvar utom rimligt tvivel Peters släkting Nils Jönsson (sparre över blad), bror tillovannämnde Arvid Jönsson, och Nils Eriksson (sparre) vars släktrelation – fören sådan finns det – med Peter inte har uppmärksammats av vare sig Djurkloueller Härenstam. Peter Knoppes hustru Ingrid, som efter hans död gifte om

UUBp ⁸⁄₉ . Jfr Härenstam s. f. SD –. Jfr Agertz s. f, som hävdar att Abraham Brodersson inlöste två andelar i Segerstadav Mats Gustavsson, en i ’nedre’ och en i ’östra’ Segerstad. Nils Krummes salubrev tycks dockantyda att ett byte av något slag ingår i denna affär. Enligt det brevet inlöser Abraham nämligenendast ’östra’ Segerstad, men tillsammans med detta också ett antal godsenheter vilka inte allsnämns i Mats Gustavssons föregående dag daterade panträttsöverlåtelsebrev som endast gäller’nedre’ Segerstad. Något brev som skulle kunna styrka att Abraham inlöst ett ’nedre’ Segerstad avNils Krumme finns inte. I själva verket är enda gången som ett ’nedre’ Segerstad överhuvudtagetnämns just i Mats Gustavssons brev. Såsom både pantbrevet från och Nils Krummes brev

visar är det ’östra’ Segerstad som varit pantsatt till honom. Det finns således goda skäl för antagandetatt ’nedre’ och ’östra’ är olika beteckningar på en och samma del av Segerstad. Djurklou s. , Härenstam s. f.

sig med Karl Störkarsson (lilja), var av allt att döma syster till Nils Eriksson.Detta sakförhållande kan göras sannolikt intill visshetens gräns genom en jäm-förelse och summering av indicier i ett flertal olika brev.

Det kanske viktigaste i sammanhanget är det pantbrev som Bonde i Kan-arp (sparre) utfärdade , varigenom han upplyser oss om att Karl Störkars-sons hustru Ingrid var dotter till Erik Nilsson. Från Nils Eriksson själv har viuppgiften att hans mor Gyrid Knutsdotter blivit omgift med Håkan Rikolfsson(styckad sköld med vågskuror). Vi kan därför anta att Nils far troligen äridentisk med den Erik Nilsson som tillsammans med bl.a. Håkan Rikolfs-son var fastevittne för Ulf, kyrkoherde i Långaryd. Ett överlåtelsebrev från visar att Nils då ”meth allom kerlek” gav Loftgården (Loptgardhin) i Käv-sjö till Cecilia, Peter Knoppes ovannämnda systerdotter, och hennes arvingarför evig tid. Sex år senare donerade Cecilia i sin tur Loftgården till Nydala

RAp ¹⁷⁄₃ , feldat. till ³¹⁄₃ i RPB (), RAp ¹⁵⁄₂ (RPB ) och DS . SD .

En målning från , föreställande den medeltida kyrkan i Hånger, riven . I denna kyrkabör den i artikeln nämnda kyrkoherden Atte ha hållit sina mässor innan han blev prost iVärnamo. (Foto i ATA, Riksantikvarieämbetet.)

kloster tillsammans med en gård i Tyngel, Kulltorps sn, vilken hon i donations-brevet försäkrar att hon ”laghliga” fått av Peter Knoppe. Slutligen, när mangranskar det brev varigenom Gyrid Knutsdotters syster Ramborg doneradejord i bl.a. Mossle, Värnamo sn, till Alvastra kloster, kan man bland hennessigillvittnen förutom systersonen och dråparen in spe Nils Eriksson även hittahans blivande offer Peter Knoppe.

Om vi accepterar Djurklous antagande gällande Peter Knoppes härkomstblir alltså den kunskap som kan utvinnas ur de ovan refererade breven den attPeters banemän var svåger (Nils Eriksson) respektive kusinbarn (Nils Jönsson)till honom. Om gärningsmännens motiv och eventuella medbrottslingar kaningenting sägas i nuläget. Kanske kommer den systematiska genomgången avderas och andra släktingars jordägande och affärstransaktioner att så småningomkunna ge ett svar på någon av dessa frågor, även om det troligaste är att inteens ett någorlunda sannolikt motiv någonsin kommer att kunna anges.

, f. , fil. kand., doktorand i historia vid Stockholms universitet och redaktörvid Det medeltida Sverige (Riksantikvarieämbetet). Har publicerat artiklar i bl.a. Släkt och Hävd,Historisk tidskrift och Bebyggelsehistorisk tidskrift.

�

SD . DS .

: De i texten nämnda fyra andelarna i Segerstad och andra byar i Västbohärad.

Mats Håkanssons andel Segerstad, Reftele sn gårdarBökeberg (?), Femsjö sn gårdarFrostanäs, Burseryds sn gårdKallset, Villstads sn gårdSpabo, Burseryds sn gård

Mats Gustavssons andel (= Kristina Håkansdotters)Östra Segerstad, Reftele sn gårdHensjö, Reftele sn gård + kvarnNabba, Reftele sn gårdSkalleved, Reftele (nu i Kållerstad) gård

Ingeborg Bengtsdotters andel Segerstad, Reftele sn gårdÖlmestad, Reftele sn gård

Andbjörn Espings morsarv Östra Segerstad, Reftele sn gårdKaraby, Ås sn gårdSporda, Ås sn gårdar