Mossan Camp~lopus atrovirens i Sverige

ANDERS BOHLIN, LENAGUSTAFSSON och TOMAS HALLINGBACK

Bohlin, A., Guslafsson, L. & Hallingback, T. 198004 30: Mossan Campy10pus atrovirens iSverige. [The Swedish occurrences ofCampylopus atrovirens (Musci).] Svensk Bot. Tidskr.74: 123-131. Stockholm. ISSN 0039-646 x.

CIIII1PY/OpUS atrovirel1s De Not. reaches the northeasternmost limits of its distribution inSweden. It has been reported from 5 Swedish localities, all situated within a small area nearGothenburg on the W coast. The localities were revisited in 1977-1978 and the moss wasstill present in all of them. It grows on steep, shaded, vertical, base-deficient cliffs. Specieslists and climatical data are given for all localities. The topography of some localities isshown in diagrams. The reason for the very local distribution in Sweden is probably alimited dispersal capacity rather than specific demands on the habitat.

Anders Bohlin, Halltorpsgatan 14, S-461 41 Trollhiittan, Sweden.Lena Gustafsson, Sveriges lantbruksuniversitet, Inst f ekologi och miljovard, Avd f skogs­ekologi, Fack, S-750 07 Uppsala, Sweden.Tomas Hallingbiick, Botaniska institutionen, Carl Skot!s!?ergs Gata 22, S-413 19 Goteborg,Sweden.

/.r

Cl/Illpylopus atrovirens ar en i Sverige mycketovanlig mossart. Den forekommer enbart i ettmycket begransat omrade i Goteborgstrakten.Arlen upptacktes i Sverige ar 1895 av John Pers­son, som ett ar senare publicerade sitt fynd ilJo/l/lliska Notiser (Persson 1896). Denna lokalomnamns ocksa i en uppsats av Herman Persson( 1')29). Arten hade redan 1835 upptackts i Norge(Stormer 1969). Pa 1920-talet hittadesytterligaretre lokaler i Sverige, tamligen nara den forsta.Del drojde sedan anda till 1973 innan nasta lokalpi'llr~iffades, aven den i narheten av de ovriga(Hallingback, se nedan). Stormer (1969) redogorfor artens utbredning och ekologi i Norge i sinavhandling om vastliga och sydliga mossor iNorge.

Syftet med var undersokning var att kartlaggaarlcns nuvarande svenska forekomster med ut­gi\ngspunkt fran herbariematerial och litteratur­lIppgifter, samt att ge korta standortsbeskriv­nlllgar.

I"'csclllalion ,ClllllpV!Opus atrovirens ar igenkannlig i faIt ge­nom sin morkgrona farg, sina farglosa bladspet­sal' salllt sina oftast latt avfallande blad och latt-

brutna bladspetsar (Fig I). Arten ar 2-8 cm hog,ogrenad, bildar tata tuvor oeh paminner habitu­ellt starkt om Dicranum scoparium (kvastmos­sa). I mikroskopet ser man att i bladens bashornfinns grupper med forstorade celler (bashorneel­ler) samt att de ovre bladcellerna ar langsmalaoch "masklika". Nerven ar mycket bred (fyllerut bladet till ca halva bredden) oeh nar anda ut ibladspetsen. En viktig mikroskopisk karaktarar att nerven har s k stereidceller enbart pa denundre sidan (dorsalsidan). Mossan ar relativt va­riabel vad storlek, farg och ekologi betraffar.Kapsel ar mycket sallsynt, och har aldrig patraf­fats i Sverige. Morfologiskt ar arten val skild franandra Campylopus-arter.

Utbredning. C. atrovirens forekommer inomomraden med sarskilt hog nederbord (Fig 2). Denhar en splittrad utbredning och forekommer palag hojd i Nordamerikas, Vasteuropas oehSkandinaviens kustomraden. Dessutom har denlokala forekomster i Asiens, Nordamerikas ochEuropas bergsomraden. Den forekommer avenpa Nya Zealand. I Skandinavien ar C. atrovirensvanligast i Norge, dar den forekommer allmantutmed atlantkusten fran More i norr till Rogalandi soder. I Sverige ar den endast funnen inom ettbegransat omrade i trakten av Goteborg (Fig 3).

124 Anders Bohlin m jl

,/

Fig 1. Campylopus alrovirens. Enstaka planta, kapseloeh blad efter Gangulee (1971).

Campylopus alrovirens. Drawings from Gangulee(1971).

Standort. I Sverige forekommer arten prl skug­gade, framst nordvanda bergvaggar. Den ar en­bart noterad fran bergarter fattiga pa kalk. 1 Nor­ge vaxer mossan i mera varierande miljoer(Stormer 1969): klippor, torvjord, bade skuggigtoch exponerat. Den vaxer ofta tillsammans meomossor som Diplophyllum albicans, Brcllle!i(/chrysocoma, Rhacomitrium aqualicum, P/a!-!io­chila asp/enoides, Frullania tamarisci och Mar­supella emarginata. I Storbritannien (Ratcliffe1968) ar arten kalkskyende. Den har enligt hansvaxtgeografiska indelning en subatlantisk ut­bredning i Europa. I syd- och vastalperna ochTurkiet upptrader mossan pa hog hojd (800-2200m), vanligen exponerat och ofta pa kalkrikt un­derlag. I Japan vaxer C. alrovirens huvudsakli-

SVENSK BOT. T1DSKR. 74 (1980)

gen pa torvmossar i subalpina regioner (Takaki1967). Enligt Lawton (1971) forekommer den iNordamerika vanligtvis pa fuktiga klippor ochtorvjord. Tuomikoski m fl (I973) rapporterar attarten i Newfoundland ar knuten till vat mineral­jord eller tory, standigt fuktad av surt vatten.

Metodik

Vi redovisar har samtliga kanda svenska lokaler. Envegetationsanalys har gjorts pa varje lokal. Darvid harforekommande karlvaxter, mossor oeh lavar inom 10m fran bestandet noterats (se Tabell I). Pa lokal loch 4har flera analyser gjorts av narbelagna besrand. Profi­ler har ritats over tva lokaler (Fig 6).

Berggrundsuppgifterna har erhallits fran SGUs geo­logiska kartor. En oversikt over meteorologiska oehvissa andra data ges i Tabell 2. Varje forekomst hardokumenterats med fotografier i svartvitt. I de fallbelaggmaterial inte tidigare har forelegat i nagonoffentligt herbarium, har srldant tagits oeh sants tillNaturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Nomenklaturen for kiirlviixterna fiiljer Lid (1974),bladmossorna Nyholm (1954-69), levennossorna'" Ar­nell (1956) oeh lavarna Poelt (1974).

I den avslutande lokalfiir";ckningen fiirkortas her­bariernas namn som foljer: GB (Jiiteborg, LD Lund, SNaturhistoriska riksmuseel. Stockholm oeh UPS Upll­sala.

Lokaler

I. Viken (V[istcrgiilland. Niidinge socken).Koordinater i rikets ni.it: M21 1275.

Lokalen utgors av elt 500111 liingt omrade medkalt berg utstrilckt i nord-sydlig riktning 0 omriksvag 45 och Gata iilv. Arlen har minst treforekomster (I a. yid L. Viken, I b, vagen Dju­pedal, I c. yid viig 45), alia pii noroexponerade,av trild skuggade vertikala bergvaggar. Tva avforeko1l1sterna ar Smrl (I b, c, ca 3 resp 5 m2)

medan den Iredje (I a) omfattar minst 30 m2 (Fig4 A). C)ver det sistnamnda bestandet har en profilritats (Fig 6 A). Berggrunden utgors av gangar avmedelkornig metabasit, omvaxlande medgranocliorit och Ijus tonalit.

2. S/.Irle~:i(j11 (Vastergotland, Nodinge socken).Koordinater i rikets nat: 6418 1276.

Lokalen ar en i Surtesjons norra del (Bergsjon)utstickande ost-vastlig, ca IO m lang och 5 m hogbergvagg. Arten vaxer pa bergvaggens norra si­da, dels ute i sjon (ca 2 m2 ) och dels pa landdelen(ca IO m2). Se Fig 5, 6 B. Berggrunden utgors avrod-grarod fin-medelkornig gnejs.

SVENSK BOT. T1DSKR. 74 (1980) Campylopus atrovirens i Sverige 125

hg~. f(i.ind ulbredning av Campylopus atrovirens. Efter Stormer (1969), kompletterad.

Cl/lllflvlop/lS I/Irovirens. Known distribution.

:I. Aspered (Yastergotland, Angered socken).Koordinater i rikets nat: 6412 1279.

Lokalen ar en del av ett i kanterna uppsplittratoch blockrikt bergomrade. De hogre belagna de­lama overgar i ett skogsomrade, medan de lagredclama gransar till en lovtradsrik hagmark. Ar­tcn vaxer tamligen hogt upp, inne i en vastexpo­nerad bergskreva. Den tacker ca 1 m2 . Berg­grunden utgors av rod-grarod fin-medelkorniggnejs.

4. Surktjiirn (Vastergotland, Partille socken).Koordinater i rikets nat: 6408 1279,6409 1279.

Lokalen ar tva kilometerlanga nord-sydliga,tritnga dalgangar, skilda at av en ca 300 m bredbergsrygg. Arten forekommer i bagge dalgangar­na. Den ostra vaxtplatsen (I km SO Surktjarn)utgors av en ostexponerad berghall, nara en back(4 a). Arten tacker ca 2 m2 . Den vastra forekoms­ten (300 m S Surktjarn; 4 b) tacker 1,5 m2 narabasen pa en vastexponerad klippa (Fig 4 B).Berggrunden utgors av granodiorit och !jus,gnejsig tonalit.

5. Aspen (Yastergotland, Partille socken).Koordinater i rikets nat: 6409 1284.

Lokalen utgors av sjon Aspens nordvastra,bergiga strandparti. Arten forekommer i olikaexpositionsriktningar pa minst tre stallen inomett 1 ha stort omrade. Totalt tacker arten minst10 m2 • Den storsta forekomsten (4 m2 ) vaxer paen klippa alldeles nara vattnet. Yid den senarevaxtplatsen ar en vegetationsanalys gjord (TabellI). Berggrunden utgors av !jus, gnejsig tonalit.

Resultat och diskussion

Campylopus atrovirens har en ganska litenvarldspopulation (Fig 2). Den ar dock mycketvitt spridd och forekommer i Nordamerika,Europa, Asien och pa Nya Zealand. I Sverigebefinner arten sig pa sin nordostra utbrednings­grans och forekomsterna har ar att betrakta somutpostlokaler. Har forekommer den endast pafern platser (Fig 3). Den svenska populationentycks dock vara ganska val etablerad; inga kanda

126 Anders Bohlin m jl SVENSK BOT. TIDSKR. 74 (19XO)

x x xx

x x x xx

x x xx x

xx

xx x,

i

xx x

xx x

x xx

x x xx x

x xx

Mossor - bryophytea

Karlvaxter - vasoular pZants

Desahampsia flexuosa, krustAtel

Queraus-art. ekSorbus aucuparia. ronn

Betula verrucosQ. v1rtbjorkPinus ByZvestris. tall

Calamagrostis arundinaaea, piprBrJuniperus conrnunis J enPolypodiwn 1JUlgare, stensota xVacainium myrtiUuB. bUbar x

Lycopodium seZago, lopplUlmnerPioea abies J granpteridium aquilinwn, ornbrakenVacainium vitis-idaea, lingon

CaUuna vuZ(laris. Ijun.s.COryZU8 aveUana. hasselDryopteris aal'thuaiana, skogsbraken xD. dilatata. lundbrlikenLonicera pel'icl.ymenwnJ kaprifolPoa compreaaa. berggroeP. nemoral.is, lundgroeRharrmua frangul.a. brakvedSorbua intermedia J oxel

F61jearter - Spe()iCl;

Lavar - l.ichens

Dipl.ophyUwn al.bicans

I sopterygiwn e l.egansPohl.ia nutans

Gymnocol.ea infl.ataKiael'ia bl.yttiiRhacomitriwn aquaticwnR. fascicu ZareR. l.anuginoswn

Dicranum scopariwn

Andraea l'othiiA. rupestrisCampyl.opus fl.exuosus

Grinrnia trichophy l. l.aHypnwn cupl'e8siformeLophozia sil.vicolaMniwn hol'nwnPol.ytrichum formosumRhabdoweisia denticul.ataRhacomitriwn hetel'ostichumScapania nemorosa

Amphidiwn mougeotiiAul.aaomnium androgynwn8al'bil.ophozia bal'bata8al'tl'amia pomiformisCal.ypogeia fissaCephal.oziel.l.a divaricataChandonanthus setiformisDicranel.l.a heteromall.aDiphysaium fol.iosumGymnomitrion obtusumIsothscium myosUl'oidesPl.agiothecium denticul.atumRhabdoweisia fugaxRhytidiade l.phus loreusTritomaria quinquedentata

Lepraria membranaaea

Cladonia pyxidata

Al'throrhaphis citrinell.aCladonia subcerviaornis

Cl.adonia digitataC. squamosaCornicularia acul.eataCystocol.eus nigerLecanora 8ubcarneaLecidea granulosaL. lucidaL. macl'OcarpaPl.atismatia glaucaSphaerophorus frogi'lisStel'eocau lon miCl'oscopicwnUmbi'lical'ia pustul.ata

Tabell I. Foljearter, grupperade efter det antal lokalerde fOrekommer pa.

Table I. Accompanying species on Swedish localitiesfor Campylopus atrovirens. The vascular plants, bryo­phytes and lichens, up to c. lO m around the Campylo­pus stands have been listed. In two of the localitiesmore than one stand has been analysed (a, b, c). Thecommon species are typical for vertical granite cliffs inw. Sweden. The liverwort Diplophyllum albicansgrows within the stands. The only higher plant thatgrows on the cliffs in Polypodium vulgare. Most of thecliffs are shaded by a tree layer dominated by Sorbusaucuparia, Quercus sp., Betula verrucosa and Pinussylvestris.

vaxtplatser har forsvunnit, utan tvartom har enny upptackts under 1970-talet.

Arten tycks overallt i varlden nastan alltidvara steril; sporofyter (kapslar) ar mycket ovan­liga. I stallet sker spridningen genom de latt av­brutna bladspetsarna som transporteras medvinden. Orsaken till artens mycket begransadeforekomst i Sverige har sannolikt samband meddetta spridningssatt, snarare an med dess krav pavaxtplatser. I vastsverige finns namligen mi'mgalokaler, dar arten skulle kunna vaxa. Fuktiga,vertikala bergvaggar belagna i omraden medtamligen hog luftfuktighet ar ganska vanliga idenna del av landet. Arten tycks ha etablerats iGoteborgsomradet och spritts lokalt i dessa om­givningar.

Om arten spritts vegetativt (genom bladspetsarvia vastliga vindar) till en lokal yid Goteborg ochom den darifran spritts vidare, skulle detta inne­bara att allt material i Sverige har samma gene­tiska uppsattning. Det skulle vara mycket intres­sant att gora en mer ingaende undersokning isyfte att belysa detta. Ett forsta steg skulle varaatt undersoka om materialet ar av han- eller hon­kon, eller om bada konen finns. Anteridier (han­organ) respektive arkegon (honorgan) ar ganskalattidentifierade aven i lupp. Persson (1896) rap­porterar honblommor fran Viken.

Vegetationsanalyserna (Tabell I) visar att le­vermossan Diplophyllurn albicans ar den vanli­gaste foljearten. Den vaxer inne i Carnpylo­pus-tuvorna och forekommer i 7 av de 8 under­sokta bestanden. Denna art namner ocksa Pers­son (1929) som allman pa de av honom undersok­ta forekomsterna yid Viken. Persson noteradeocksa att Rhacornitriurn-arter (raggmossor) arvanliga. Detta overensstammer med vara obser­vationer; R. aquaticurn, R. fasciculare och R.llllluginosurn forekommer yid 4 av de 8 under-

SVENSK BOT. TIDSKR. 74 (1980)

f

..•..•.

10kmI I

Fig 3. Kanda svenska lokaler for Campylopus atrovi­rens. Numreringen motsvarar beskrivningen i texten,Tabell loch 2.

Swedish localities for Campylopus atrovirens. Thenumbering of the localities refers to the description inthe text and in Table 1 and 2. All known localities aresituated close to Goteborg (Gothenburg) on the Swed­ish W coast.

sokta bestanden. Till ovriga vanliga kryptogamerpa vara lokaler kan namnas laven Crocyniamembranacea, bladmossorna Isopterygium ele­gans, Pohlia nutans, Kiaeria blyttii samt lever­mossan Gymnocolea injlata. Dessa arter ar ty­piska for naringsfattiga, nagot fuktiga klippor pavastkusten. De karlvaxter som noterades varbl a traden ronn, ek, bjork och tall samt grasenkrustatel (Deschampsia jlexuosa) och pipror(Calamagrostis arundinacea). Dessa arter vaxernedanfor klipporna. Den enda art som vaxer di­rekt pa klipporna ar stensota (Polypodium vulga­re). Samtliga forekomster ar beskuggade av trad,utom den yid Surtesjon, dar C. atrovirens delvisvaxer exponerat pa en klippa som sticker ut isjon (Fig 6 B).

Campylopus atrovirens i Sverige 127

I Norge forekommer arten i tva miljoer: delspa branta, tidvis fuktiga bergvaggar, bade skug­gigt och exponerat, dels pa torvmark, sarskilt ibetade, ljungrika onlraden. Lokaler av det sena­re slaget aterfinns i vastligaste Norge. Foljearterar har bl a klockljung (Erica tetralix) , blatatel(Molinia coerulea) och blodrot (Potentilla erec­ta) (Stormer 1969). Stormer namner ocksa attDiplophyllum albicans i Norge ar en nlycketvanlig foljeart.

Arten har saledes i Sverige en nagot annorlun­da ekologi an i Norge. Den ar mer specialiseradoch tycks endast forekomma pa fuktiga bergvag­gar. Denna snavare amplitud ar inte forvanandemed tanke pa att arten har befinner sig yid sinostgrans i norra Europa.

Vara klimatdata (Tabell 2) visar pa mycketlikartade forhallanden mellan lokalerna. Medel­temperaturen for januari ligger mellan - loch- 2°C, medeltemperaturen for juli mellan +16och +17°C, normala arsmedelnederborden ar800-900 mm, snodjupet varierar mellan 0 och 20cm och humiditetstalet ligger mellan 300 och 450.Den stora overensstammelsen mellan lokalernaar tamligen sjalvklar med tanke pa att de ar myc­ket narbelagna och att de klimatdata vi anvantoss av ar grova. Troligen ar dock variationennagot storre an vad siffrorna visar.

De norska forekomsterna ligger inom omradenmed en arsmedelnederbord av 1000 mnl ellerhogre, dvs hogre an de svenska. Det avgorandear dock troligen luftfuktigheten, vilken ar svar­matt och dar de lokala variationerna kan varastora. Ayen om Goteborgsomradet i jamforelsemed vastnorge har lag nederbord och generelltsett lagre luftfuktighet, finns har troligen lokaltflera platser dar luftfuktigheten ar taulligen hog.Narheten till vatten och topografin kan pa vissastallen ge hog luftfuktighet. C. atrovirens tycks iGoteborgsomradet vaxa just pa sadana platser.

C. atrovirens ser ut att trivas gott pa de falokaler den har i Sverige. Narheten till svaraluftfororenare som den kemiska fabriken i N0­dinge och bilavgaserna yid den starkt trafikeraderiksvag 45 tycks inte paverka bestanden, ej helIerforsurningen av mark och vatten i vastsverige.Den enda direkta skadan pa en vaxtplats utgorsav bortsprangning av de klippor den vaxte pa iNodinge, i samband med breddning av riksvag45.

I framtiden ar det vasentligt att direkt paver­kan (sprangning, slitage pa vegetationen osv) in-

128 Anders Bohlin mjl SVENSK BOT. TIDSKR. 74 (1980)

SVENSK BOT. TIDSKR. 74 (1980) Campylopus atrovirens i Sverige 129

Fig 5. Strll1dorl fiir etlllll'Y/OIIII.l' llll"Ol'irell.\' yid Surtesjon (Iokal 2). Arten vaxer pa en vertikal klippa, dels yidvattnet, dels inne i skogcn. Se iivcn Fig 6 B. - Foto Tomas Hallingbaek.

Habitat for Call1fJv/tlfJlI.I' 1lII"OI'i""II.I'. locality no. 2 (Vastergotland, par. Nodinge, Surtesjon). The species grows ona vertical cliff protruding into the lake Surtesjon, as well as on the same cliff in the forest (see Fig. 6 B).

Fig 4. Standorter for Call1PY/opus alrovirens (foto Tomas Hallingback). - A: L. Viken (Iokal I a). Nordexponeradbergvagg. De lalt avbrutna bladspetsarna framtrader pa bilden. Se aven Fig 6 A. - B: Surktjarn (IokaI4). Elt litetbestand pa en klippa strax S om tjarnen.

Habitats for Campy/opus alrovirens in Sweden. - A: Locality no. I (prov. Vastergotland, par. Nodinge, L.Viken). The easily broken leaf-tips are shown in this picture. This locality was the first one detected in Sweden(Persson 1896). It is partly destroyed by road-building. - B: Locality no. 4 (Vastergotland, par. Partille,Surktjarn). The species covers c. 1.5m2 •

130 Anders Bohlin 1n./7 SVI':NSK IIO'!'. 'l'11>SI, 1\ /,III'/HO)

'Oo~-~----"

A

s 0( .. N

Fig 6, Profilerovertviiavlokall:rna.-A: I" Vik<'Il(I"k:.III,B: Surtesjon Ookal 2).

Profiles of two of the localities for CIIIII/'.\'I/I/III.I" 11II'/I,-il'l'II,\',

A: Locality no, I, - B: Locality no. 2. - NUl11bering or Im;ali­ties, see the text, Figs, 3, 4, 5 and Table I. - Bliibiir VIII,,'illilllll

myrtillus, ek Quercus sp., en Juniperus CO/IIIII/.II/i.\', grall l-'i""1Iabies, krustatel Deschampsia flexuosa, ronn Sorlm.\' III/CII/NI­

ria, skogsbraken Dryopteris carthusiana, stensota Polypo­dium vulgare, tall Pinus sylvestris, vartbjork Betula verruC/)­sa.

Tabell 2. Data fran de undersokta lokalerna, Bestandets omfattning har uppskattats i en tregradig skala: 1sJ'arsam, 2 tamligen riklig, 3 riklig. Data om nederbord och temperatur fran Taesler (1972), om snodjup franAngstrom (1953), om humiditet fran Tamm (1959),

Table 2. Data from the investigated localities for Carnpylopus atrovirens. The numbering refers to the map in Fig,3. Abundance has been classified according 10 the following scale: I scattered, 2 fairly abundant, 3 abundant.Precipitation and temperature according to Taesler (1972), depth of snow according to Angstrom (1953) andhumidity according to Tamm (1959),

Lokal nr 2 3 4 5Locality no

Hojd over havet (m) 5-20 100 75 85 15-25Altitude (m)

Medeltemp for januari Cc) -1-2 -1-2 -1-2 -1-2 -1-2Average January temperature (OC)

Medeltemp for juli (O(C) + 16--17 + 16--17 + 16--17 + 16--17 + 16--17Average July temperature (OC)

Arsmedelnederbord 1931-1960 (mm) 800-900 800-900 800-900 800-900 800-900Average yearly precipitation 1931-l960 (mm)

Snodjup (cm) 0-20 0-20 0-20 0-20 0-20Depth of snow (cm)

Humiditetstal 300-350 300-350 350-400 350-400 400-450Humidity

Bestandets omfattning 3 3 2 3Abundance

f

SVENSK BOT. TIDSKR. 74 (1980)

te sker pa bergvaggarna. Ett skydd dar dettatillgodoses ar val motiverat for nagra av lokaler­na (forslagsvis 1 a L. Viken, 2 Surtesjon). Avsat­tande som naturminne torde vara tillrackligt.Daremot tycks arten tolerera skogsbruksatgar­der, aven i de narmaste omgivningarna.

Ekonomiskt stod har erh~dlits fdtn Botaniska forening­en i Goteborg och Fonden for skogsvetenskapligforskning, Sveriges lantbruksuniversitet. Torbjorn Jo­hansson, Laholn1, har ritat en karta. T'ill alla dessariktar vi eH stort tack.

llerbarienlaterial

Nedan anges f6fsta och senaste kanda insamling f[(invar oeh en av de fem lokalerna. Samtliga ligger iV~isterg6tland.

Lokal I. Nodinge sn, norr om Jordfallets jarnvags­station pit oskuggade klippvaggar mot norr, ej Hlngtfr~in landsvagen pa ett par punkter, sarskilt yid L.Viken, 14.4.1895 J. Persson (LD, S). - Nodinge, Ko­lun1bo, 4.8.1931 C. Stenholm (LD).

Lokal 2. - Nodinge sn, pa nordexponerad klippvaggyid v:a randen av den numera uppdamda Surtesjonsn:a vik, c:a 1,3 km b om Surte station, 5.9.1922 H. E.Johansson (S).

Lokal 3. - Angered sn, i gronstensbranten c:a 400 mSV om Espered (c:a 1,6 km SV om Angereds kyrka),15.8.1922 H. E. Johansson (S).

Lokal4. - Partille sn, S om Surkkarr, yid backen fran,28.4.1924, C. Stenholm (GB, LD, S, lJPS) - 1 km SOSurktjarn, 50 m V om den ostra backen som rinner nermot Paradisvagen, ca 100 m SV om stendamme i bac­ken, 13.11.1977 A. Bohlin m fl (S); 300 m S Surktjarn,

Cafnpylopus atrovirens i Sverige 131

100 m 0 om den vastra backen pa V-exponerad sili­katklippa, 13.11.1977 A. Bohlin m fl (S).

Lokal 5. - Partille sn, pa klippor nara sjon Aspennedanfor Ramberget, 18.2.1973 T. Hallingback (S).

Citerad litteratur

Arnell, S. 1956: Illustrated moss flora of Fennoscan­dia. I. Hepaticae. Lund.

Gangulee, H. C. 1971: Mosses of eastern India andadjacent regions 2. Calcutta.

Lawton, E. 1971: Moss flora of the Pacific Northwest.Hattori Bot. Lab., Nichinan, Japan.

Lid, J. 1974: Norsk og svensk flora. Andre utgava.Oslo.

Nyholm, E. 1954-1969: Illustrated moss flora ofFennoscandia. 11. Musci. Lund och Stockholm.

Persson, H. 1929: Nagra mosslokaler jamte nagra art­studier. Bot. Notiser 1929: 229-239.

Persson, J. 1896: Bidrag till Vestergotlands och Bohus­lans mossflora. Bot. Notiser 1896: 81-84.

Poelt, J. 1974: Bestimmungsschlussel eruopiiischerFlechten. Vaduz.

Ratcliffe, D. A. 1968: An ecological account of atlanticbryophytes in the British isles. New Phytol. 67:365-439.

Stornler, P. 1969: Mosses with a western and southerndistribution in Norway. Oslo.

Taesler, R. 1972: Klimatdatafor Sverige. Stockholm.Takaki, N. 1967: A revision of Japanese Campylopus.

J. Hattori Bot. Lab. 30: 231-257.Tamm, O. 1959: Studier over klimatets humiditet i

Sverige. Kungl Skogshogsk. Skr. 32.Tuomikoski, R., Koponen, T. & Ahti, T. 1973: The

mosses of the island of Newfoundland. Ann. Bot.Fenn. 10: 217-264.

Angstrom, A. 1953: Temperatur och nederbord. I: At­las over Sverige, nr 25,31,32. Stockholm.