SVENSKA RÖSTER OM VÅR KONTINENTS GEMENSAMMA UTMANINGAR

VI TAR DEBATTEN OM

FRAMTIDENS

EUROPA

MIN VISION FÖR EUROPA

INLEDNING | EVA NORDMARK

N är jag var 18 år satt jag hemma i so#an i Luleå

och tittade på TV. Det var i november 1989

och jag såg en frihetsvåg svepa över Europa. Jag såg

ungdomar i min egen ålder riva muren mellan öst

och väst. Den känslan – av att vi nu har en chans att

bygga ett nytt samhälle och ett enat Europa – bär

jag med mig fortfarande.

EU byggdes upp som ett politiskt och ekonomiskt

projekt färgat av ett Europa sönderfallet e%er två

världskrig, med svaga demokratiska institutioner,

stora sociala och ekonomiska kly%or mellan länder

och svag framtidstro. Det är ett samarbete som i

grunden har förändrat de politiska och ekonomiska

förutsättningarna i Europa. Sverige är numera en

integrerad del av det kontinentala Europa – soci-

alt, ekonomiskt och politiskt. Svenskt välstånd och

ekonomi är beroende av hur det går för resten av

Europa. På samma sätt är numera alla EU-länders

välstånd allt mer beroende av handel, rörlighet, till-

växt och framtidstro i hela Europa. När EU bildades

präglades arbetet av starka visioner om ett bättre,

tryggare och fredligare Europa. På samma sätt mås-

te det framtida Europa byggas av starka visioner om

ett bättre liv för medborgarna.

EU går nu igenom en ekonomisk, social och demo-

kratisk kris. Den ekonomiska tillväxten kommer

vara lägre än i andra delar av världen. Arbetslös-

heten och fattigdomen har nått oacceptabla ni-

våer. Tilliten till de demokratiska institutionerna

krackelerar.

Det saknas inte idéer och visioner för Europa.

Det saknas inte insikter om problemen. Men

det saknas mod för en politik som kan lösa

de ekonomiska likaväl som de sociala och

demokratiska dimensionerna av krisen.

57M I N V ISION FÖR EU ROPA EVA NOR DM A R K

Krisen har på många sätt drabbat löntagarna opro-

portionerligt hårt, och den har också lett till en

backlash för jämställdhetsarbetet på många håll.

Men jag kan inte se någon annan lösning för de

europeiska länderna än samarbete, och just där-

för är det så viktigt att många röster hörs – och att

vi i facket står upp för löntagarnas rättigheter, för

mänskliga rättigheter och för jämställdhet.

Det bekymrar mig att politikerna under krisåren,

har pekat �nger åt varandra och att ingen vill ta ett

gemensamt ansvar fullt ut. Det gäller även Sverige

och diskussionen om den kommande långtidsbud-

geten för EU var ett tydligt exempel på detta. Att

bevara den svenska rabatten på avgi�en blev det

viktigaste perspektivet, när vi istället borde prata

om vilka satsningar och investeringar vi behöver

göra för att ett bättre Europa. I den situation vi har

idag vill människor se en förändring, en politik som

skapar framtidstro liksom �er och bättre jobb.

Mest oroar jag mig över vad den enorma ungdoms-

arbetslösheten gör för ungdomars framtidstro, för

deras syn på politikerna. EU behöver också ta ung-

domsarbetslösheten på större allvar. Nuvarande

situation är katastrofal för en hel ungdomsgenera-

tion, där många i de värst drabbade länderna ris-

kerar att stigmatiseras livslångt och förlora tron på

Europas demokratiprojekt.

Den ekonomiska krisen måste hanteras på ett

sätt som sätter jobb och tillväxt främst. Det krä-

ver högre e�erfrågan i ekonomin och att investe-

ringsnivån ökar radikalt, inte minst för att klara

klimatomställningen och göra Europa mer konkur-

renskra�igt. Europas medborgare behöver känna

framtidstro. Finans- och penningpolitiken måste

prioritera högre sysselsättning och inte bara struk-

turreformer.

Ett socialt Europa förutsätter starka välfärdsin-

58 M I N V ISION FÖR EU ROPAEVA NOR DM A R K

MEST OROAR JAG MIG ÖVER VAD DEN ENORMA

UNGDOMSARBETSLÖSHETEN GÖR FÖR UNGDOMARS

FRAMTIDSTRO, FÖR DERAS SYN PÅ POLITIKERNA.

stitutioner och en politik som skapar goda för-

utsättningar för facklig organisering, respekt för

kollektivavtal och självständiga parter på arbets-

marknaden. Sämre jobb till lägre löner är ingen

framgångsväg för EU.

Europas ekonomiska och sociala utveckling

kräver att det skapas �er och bättre jobb där

konkurrenskra�en gentemot omvärlden

skapas genom kunskap och innovationer.

Därför behöver EU ett massivt kunskapsly�.

Jämställdheten har varit frånvarande i den europe-

iska debatten. Det är synd, därför att en ökad jäm-

ställdhet i sig är en möjlighet att skapa både nya

jobb och tillväxt. Därför ska vi ha sysselsättnings-

mål – lika högt, förstås – både för män och för kvin-

nor så att vi kan följa utvecklingen och driva på.

Tre saker – särbeskattning, bra föräldraförsäkring

och utbyggd barnomsorg – har varit helt avgörande

för ökad jämställd-

het i Sverige – och

därmed också för

jobb och tillväxt.

Det är viktigt att

jämställdhetsarbe-

tet blir samma till-

växtmotor också for

EU. Kommissionens

landrapporter borde

ta upp hur skattesys-

tem- och välfärdsin-

stitutioner ska bidra till ökad jämställdhet och till

att föräldraskap är förenligt med lönearbete för

både män och kvinnor.

Det EU som växer fram e!er krisen behöver sätta

jämställdhet, social trygghet och mänskliga rättig-

heter högt upp på agendan. Målet bör vara att kvin-

nor och män har samma möjligheter att förverkliga

sina drömmar, göra karriär och tjäna sin egen in-

komst. Arbetet mot främlings"entlighet och rasism

måste på allvar upp på EUs dagordning. Förra året

tog TCO fram en rapport tillsammans med Expo

kring de högerextrema partier som tagit plats i allt

#er europeiska parlament de senaste åren. För män-

niskorättsorganisationer, antidiskrimineringsorga-

nisationer och fackföreningar är arbetet mot homo-

fobi och högerextremism, samt förståelsen av hur

dessa hänger ihop, viktigt av #era skäl. Först och

främst står extremhögerns agenda i direkt kontrast

till främjandet av lika rättigheter för alla. För det

andra är människorättsorganisationer och fackför-

eningar o!a även uttalade mål för högerextremister.

Dessutom kan människorättsorganisationer och

fackföreningar samarbeta för att bekämpa homo-

fobi och rasism för att minska dessa partiers påver-

kan och framgång i

framtida val.

På vissa håll har det

börjat höjas röster

om att begränsa

den fria rörligheten

inom unionen. Det

tror jag är helt fel

väg att gå. Att kunna

arbeta eller studera i

ett annat EU-land,

med samma rättigheter som landets egna medbor-

gare, är en grundläggande del av EU-samarbetet

och en självklarhet för den generation jag tillhör.

59M I N V ISION FÖR EU ROPA EVA NOR DM A R K

TRE SAKER –

SÄRBESKATTNING,

BRA FÖRÄLDRAFÖRSÄKRING

OCH UTBYGGD BARNOMSORG

– HAR VARIT HELT AVGÖRANDE

FÖR ÖKAD JÄMSTÄLLDHET

I SVERIGE.

Oron för så kallad social turism, att medborgare

från fattigare EU-länder �yttar till rikare EU-länder

för att utnyttja sociala välfärdssystem, har gång på

gång visat sig obefogad, ändå kommer den ständigt

tillbaka i den politiska debatten.

För att få till stånd en fungerande fri rörlighet är det

snarare nödvändigt att stärka migrerande arbets-

tagares rättigheter. Det gäller inte minst utstatio-

nerade arbetstagare, som formellt är anställda i ett

land men arbetar i ett annat. Genom en kombina-

tion av inkonsekvenser i EU-rätten och svårigheter

att övervaka att de regler som �nns faktiskt följs

har det uppstått en situation där vissa arbetstagare

förnekas den likabehandling som annars anses vara

en förutsättning för den fria rörligheten.

De senaste åren har EU har varit drivande i att upp-

mana medlemsländerna till försvagning och även

kränkningar av fackliga rättigheter. EU blandar sig

i medlemsländernas lönebildning och välfärdssys-

tem på ett sätt som är oacceptabelt.

Detta är också på sikt farligt för förtroendet för

demokratin. Därför behövs en större insyn i EUs

institutioner. ILO bör få större möjligheter till insyn

i de beslut som tas i trojkan vad gäller åtgärder för

de länder som får krisstöd. Också Europeiska cen-

tralbanken behöver en starkare demokratisk styr-

ning och det behövs tydliga regler om att EU inte

skall lägga sig i lönebildningen.

Jag vill se ett annat EU, ett där människor ges möj-

ligheter att växa – i yrkeslivet, i skolan – tillsam-

mans med andra. Där det �nns en insikt om att

jämställdhet, generösa välfärdssystem och kun-

skap skapar konkurrenskra!. Ett EU som skyddar

mänskliga rättigheter – på hemmaplan och utom-

lands – och som är ett föredöme för andra länder i

världen. Medlemsländerna måste ta samma ansvar

för varandra som arbetstagarna fått göra, och in-

skränkt nationalism och oinskränkt egenintresse

måste ge vika för samarbete och solidaritet. Jag vill

se ett Europa där alla kan se konkreta framsteg.

Och där alla bidrar för att så blir fallet.

EVA NORDMARK

ORDFÖRANDE FÖR TCO

6 0 M I N V ISION FÖR EU ROPAEVA NOR DM A R K

63H A R MON ISER I NG OCH FR AGM EN T ISER I NG H A N NA BEGL ER

HARMONISERING

OCH

FRAGMENTISERING

HANNA BEGLER

E n ögonblicksbild från eurokrisens utbrott:

ett EU i gungning, växande statsskulder och

stigande räntor, räddningspaket, stängda butiker,

demonstranter med molotov cocktails som skär

igenom den atenska himmelen. Och så dagens till-

stånd: ihållande arbetslöshet, växande sociala klyf-

tor, utebliven tillväxt, medlemsländernas $aggor

som vajar i vinden utanför Bryssels kontorskom-

plex där unionens tjänstemän och politiker ström-

mar fram och tillbaka. En kris som har övergått i ett

slags normaliserat stiltje.

Som alla unionsbyggen rymmer det europe-

iska projektet två motsatta strömningar som

levt sida vid sida genom historien. Den ena en

ganska lågmäld och subtil sådan, med drag av

”den enda vägens politik” som till stora delar

förs i det fördolda, alltför komplex för den

vanlige medborgaren att förstå.

Den andra en mer högljudd, expressiv

och EU-kritisk strömning som beskrivs

med alarmistiska övertoner i den mediala

debatten. Den ekonomiska krisen har gett

nytt bränsle till de båda.

Den första strömningen är den harmoniserings-

tanke som legat djupt inneboende i det europeiska

projektet sedan dess begynnelse, och som utgör

unionens raison d’être. Genom historien har EU

antagit en alltmer homogen form via de olika för-

drag som format unionens gemensamma arkitek-

tur. Steg för steg har medlemsländernas lagsti&ning

harmoniserats och omfattat allt $er områden. En

gemensam utrikes- och säkerhetspolitik har börjat

ta form, asyl- och migrationspolitiken samordnas

alltmer och den inre marknaden fördjupas. I vissa

avseenden har harmoniseringen drivits på av krisen.

Som ett direkt svar på den ekonomiska turbulensen

började gemensamma budgetregler att utformas.

Vägen mot en fullödig bankunion håller sakta men

säkert på att stakas ut och förslag på en gemensam

skattepolitik diskuteras.

Parallellt med harmoniseringen – och till

viss del som en reaktion mot den – ser vi en

fragmentering i det europeiska samarbetet.

Denna fragmentering är lättare både att

åskådliggöra och att förstå. Ur medial synvin-

kel är den också tacksammare att skildra

– sönderfall och splittring har alltid lämpat

sig bättre för den mediala dramaturgin.

Fragmenteringen pågår på !era nivåer. Mellan

unionens medlemsstater som drar åt olika håll,

som alltid har dragit åt olika håll, men där krisen

har tydliggjort olika grupperingar: krisekono-

mier mot mer stabila ekonomier, euro-länder mot

icke-euro-länder, Nord mot Syd. Men även inom

medlemsländerna pågår en fragmentering mellan

olika grupper i samhället. Nationalistiska och EU-

kritiska partier "nns numera representerade i de

!esta nationella parlament och deras framgångar

förklaras delvis med den försvagade sociala sam-

manhållningen inom medlemsstaterna som krisen

gett upphov till.

Slutligen har ytterligare en skiljelinje kommit att

bli alltmer framträdande: den mellan unionens eu-

rokrater som utgör dess politiska makt och delar

av medlemsstaternas nationella politiska etablis-

semang. För både medborgare och deras folkvalda

framstår EU alltmer som ett projekt som konstrueras

på en avlägsen plats, av en grupp anonyma teknokra-

ter, utifrån en vision som ingen längre känner till.

Harmonisering och fragmentering – i !era avseen-

den står dessa två motsatta rörelser i direkt relation

till varandra. De har kommit att ingå i ett ömsesi-

digt förstärkande växelspel där de båda är varan-

dras naturliga konsekvens. Ökad harmonisering

leder till ökad fragmentering som i sin tur bemöts

av ökad harmonisering. Den ekonomiska krisen har

gett nytt bränsle åt detta samspel.

TEMPERATUREN STIGER MEDAN

EUROPA STAGNERAR

Klimatfrågan är som bekant svårbegriplig och

komplex till sin natur. Utsläpp påverkar o$a !er

områden än ursprungslandet, och processerna är

komplicerade. Frågan inrymmer dessutom en stor

pedagogisk utmaning: vi har svårt att förstå hur

vårt eget beteende påverkar framtida generationer

och människor i andra delar av världen. Just på

grund av frågans komplexitet har behovet av ledar-

skap setts som särskilt akut. Ekonomiska styrmedel

och lagsti$ning behövs, men för att det ska komma

till stånd krävs ett politiskt ledarskap där vissa län-

der eller grupper av länder går före.

EU har framhållits som en aktör som kan axla

ledarskapet inom klimatområdet. Under fram-

förhandlandet av Kyotoprotokollet spelade EU en

drivande roll, och vid senare klimatförhandlingar

har unionen drivit på krav om kra$igare utsläpps-

minskningar. De senaste åren har dock EU kommit

att anklagas för ett bristande ledarskap i klimat-

frågan. Den vedertagna förklaringen handlar om

den ekonomiska krisen; akut krisbekämpning och

strukturreformer har fått gå före klimatåtgärder

och mer långsiktiga satsningar. Det är svårt att av-

6 4 H A R MON ISER I NG OCH FR AGM EN T ISER I NGH A N NA BEGL ER

färda denna förklaring. Men kan det kanske �nnas �er skäl till varför EU tycks ha tappat ledarskapsrol-len i klimatfrågan?

Stora politiska projekt bygger på en gemensam

vision. En vision måste peka på en tydlig rikt-

ning och ett övergripande mål att gemensamt

sträva mot. Men en vision är aldrig helt och

fullt realistisk och vägen dit inte alltid självklar.

Därför bör det �nnas utrymme för improvisa-

tion på vägen mot visionens förverkligande.

Vilket utrymme för improvisation bjuder dagens EU? Den ökade harmoniseringen har pressat ihop medlemsländernas politiska ramverk till den grad att unionen sakteliga börjat anta den spelteoretiska bilden av ett fångarnas dilemma: att inte göra fel har blivit viktigare än att göra rätt. Samtidigt har den po-litiska och sociala fragmenteringen gjort det svårare att gemensamt driva en politisk linje. Samspelet mel-lan harmonisering och fragmentering har skapat en konstruktion med ett sorts jämviktsläge, där visioner och ledarskap inte ryms annat än i marginalerna.

Det europeiska projektet måste frigöra sig från den statiska och närmast paralyserande konstruktion som det kommit att ingå i. För att göra detta krävs en ny vision och ett gemensamt mål att sträva mot.

DET VAR EN GÅNG ETT FOLK SOM LÄNGTADE

EFTER ETT GEMENSAMT PROJEKT

Vad hände med planerna på en EU-konstitution med gemensam �agga och nationalsång? Lissabon-fördraget som antogs 2009 kom aldrig att innehålla några sådana förslag. Det fanns ingen tillräcklig

vilja hos unionens medlemsländer att uppgå i en europeisk federation. Att få européerna att omfam-na idén om en gemensam europeisk identitet har heller aldrig varit lätt. Ja, vi delar arbetsmarknad och lagar men nej, det är trots allt viss skillnad på polacker och danskar, på �nnar och spanjorer.

Men – ändå. Finns det inte alltid ett behov hos människor att ansluta sig till ett gemensamt pro-jekt, att ha ett mål att sträva mot tillsammans? Den ökande harmoniseringen och fragmenteringen må ha tvingat in den europeiska unionen i en konstruk-tion som försvårar för enskilda länder att gå före. Men i det stillastående läge som EU tycks be�nna sig i idag �nns ändå både en möjlighet till, och ett behov av, en ny vision att sträva mot.

Klimatfrågan binder oss samman och den kräver ett gemensamt engagemang. Ska frågan lyckas få tyngd i den politiska debatten och beröra medborgare på allvar, bör den dock kopplas samman med andra politikområden. Insikten om att klimatfrågan och arbetslöshetsfrågan kan lösas gemensamt har börjat omfattas av allt �er, såväl stater som individer och företag. EU har mycket att tjäna på att tydliggöra de vinster som ett engagemang i klimatfrågan kan få för medlemsländernas tillväxt och dess medborgares sysselsättning och välfärd. Genom att införliva kli-matfrågan i tillväxt- och sysselsättningsområdet blir den en europeisk angelägenhet som mer omedelbart berör unionens medborgare. På så sätt kan klimatfrå-gan också utgöra grunden för en ny vision för Europa.

HANNA BEGLER

PROGRAMCHEF HÅLLBARA STÄDER, GLOBAL UTMANING

65H A R MON ISER I NG OCH FR AGM EN T ISER I NG H A N NA BEGL ER