dalenbladet nr 3, 1997

NU PÅ INTERNEThttp://www.algonet.se/~bigboy1/eld

NUMMER 3 , 1997, ÅRGÅNG 2

TEMA –BARN & SKOLA!

DA

LEN

S FR

IA L

OK

ALA

TID

NIN

G

• Dalentyckarna • Insändare • Middagstipset • Handikappad i Dalen • bilpool – en bra idé? • Lucia -97 • ny Konstvernis-sage i oktober• på gång • vad gömmer sig under dalens yta? • Porträttet • barn & ungdom •

Min son är narkoman

Johnny – Ny sossepamp i dalen!

Kim Juhanidotter –ung och handikappad

Lisbeth wistrand— att söka hjälp är inget miss-

lyckande

Dalenbladet nr 3, september 1997

2

Mobbing är skit!Nästan hela min skoltid var jag ett ”mobbing-offer”. Jag hade hela ansiktet fullt med acne, och då talar jag inte om en liten blaffa här och där, nej, det var stora öppna sår! Det var inte vackert. Så det var ju självklart att mina belackare skulle kalla mig för ”finnjävel”. Slag och sparkar, spott och spe i åratal. Jag ska inte gå närmare in på hur jag tog mig ur mobbing-greppet, men jag vet att det går!

Min äldsta son är ett ”mobbing-offer”. Han råkar vara kraftigt byggd. Och då blir det ju naturligtvis ”tjockis”, ”fetistasbulle” osv.

Det finns hjälp för mobbade barn och även för barn som på ett eller annat sätt har kommit in i någon form av kris. Hjälpen heter PBU – Psykiatriska barn- och ungdomscentralen. Läs artiklarna på sidorna 20-23 om hjälpen för våra älsklingar.

Vilken underbar sommar vi har haft! Tyvärr är nu semestern och som-marlovet slut för dom flesta och vardagen infinner sig. Barnen får äntligen komma tillbaka till sin älskade skola. Men är skolan verkligen älskad? Vad händer i dagens skolkorridorer? Månar våra förtroendevalda om våra skolor? Vi kan naturligtvis inte svara på alla frågor, men ett stort reportage har vi gjort om Nytorpsskolan, läs vidare på sidorna 14 - 15. Detta är också början på en artikelserie om skolan.

Den omskakande artikeln ”Min son – en narkoman” (del 2) hittar du på sidan 11.

Detta nummers gästkrönikör har tyvärr fått utgå p g a yrkesmässigt, journalistiskt engagemang i bombhoten mot OS i Stockholm 2004, men till nästa nummer kan vi utlova en riktigt stor överraskning! Ännu så länge en väl fördold hemlighet.

Och som vanligt uteblev ni med svar på våra tävlingar, ingen skickade in svar på korsordet (om någon hade kommit in med ett korsord som var fel, hade vederbörande säkert vunnit!). En eloge till Ellen Schölermann som uppmärksammade vår tävling om ”Bästa kortet av Dalen”. Som pris utlovade vi att bilderna skulle bli vykort, men p g a den dåliga skörden av bilder, lägger vi ner också det projektet. Men för att uppmuntra Ellen använder vi hennes mycket vackra höstbild som Dalenbladets förstasida! Som en försmak på vad som komma skall.

Två nya medarbetare hälsas välkomna till Dalenbladet – Ammi Helmadot-ter boende på Hasselgården och Malhaz Ozmanian boende på Videgården!

Till sist vill jag tacka vår eminente medarbetare och tillika datageni Micke Moschinius när han nu sadlar om och flyttar till annan stad för att leva lantliv (säkert kommer han att jaga höns och grisar resten av sitt liv!) Tack Micke för allt jobb! Och välkommen Tina som är vår nya annonsjägare!

På återhörande, er förtrogne

Danne Lundberg

Ledaren

UtgivareFöreningen E.L.D. (Ett Levande Dalen), pg 461134-9

Adressc/o Lundberg, Täppgränd 6, 121 33 Enskededalen

Telefonsvarare08 - 600 06 64

[email protected]

Hemsidahttp://www.algonet.se~bigboy1/eld

RedaktionAmmi Helmadotter, tfn 08 - 648 19 64 (Hasselgården)Gunilla Hårdberg, tfn 08 - 39 20 66 (Körsbärsgården)Karin Lignell, tfn 08 - 649 40 88 (Hasselgården)Danne Lundberg, tfn 08 - 600 06 64 (Plommongården)Michael Moschinius, tfn 08 - 659 01 00 (Grangården)Anneli Robertsson, tfn 08 - 648 19 82 (Hasselgården)Janne Svensson, tfn 08 - 659 33 60 (Poppelgården)

LayoutJanne Svensson

Ansvarig utgivare/fotoDanne Lundberg

Foto framsida Ellen Schölermann

AnnonserMichael Moschinius, fr o m september Tina Lundberg, tfn 08 - 600 06 64.

TryckReklamtryckeriet, Köping. Tryckt på Silverblade och Scan Matt, miljövänligt papper.

Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera, reducera och refusera material som inte beställts av oss.

Insp

irat

ion:

Ent

ombe

d, ”

To r

ide,

sho

ot s

trai

ght a

nd te

ll th

e tr

uth”

(C

D),

Dan

Pen

n ”D

o R

ight

Man

” (C

D),

Chr

is I

saak

”B

aja

Sess

ions

” (C

D),

var

ma

kväl

lar

på b

alko

ngen

, sva

lkan

och

bal

long

upps

tigni

ng ar

na v

id N

ytor

psba

det.

InnehållLedaren............................................................. 2

Bilpool.–.en.bra.ide?.......................................... 4

På.Gång............................................................ 5

Porträttet............................................................ 7

Dalentyckarna................................................... 8

Middagstipset.................................................... 9

Handikappad.i.Dalen....................................... 10

Min.son.är.narkoman.(del.2)............................ 11

Insändare......................................................... 12

Tävling.för.alla.barn!........................................ 13

Tema.skola!..................................................... 14

Johnny.–.ny.sossepamp.i.Dalen...................... 17

”Att.söka.hjälp.är.inget.misslyckande!”............ 20

Barn.&.ungdom............................................... 24

Lucia.-97.......................................................... 24

Telefon:.659.68.90,.Fax:.659.67.30.

Uffe.med.personalhälsar.såväl.gamla.som.nya.

kunder.välkomna!

NYA.ÖPPETTIDERMån-fred.9-20

Lör.9-18Sön.11-18

För att kunna erbjuda våra kunder ännu bättre service har vi nu utökat våra öppettider!


4

Bilpool – en bra ide?

Har du egen bil men tycker att det är i dyraste laget? Eller skulle du vilja ha en bil, men har inte riktigt råd? Då kanske en bilpool vore något.

Där har du möjlighet att hyra bilar, ofta nya, miljö-vänliga och bensinsnåla, till priser som ligger en bra bit under vanliga uthyrningsfirmor.

Bilpooler drivs ofta som en ideell förening eller ett bolag och medlemmarna delar upp arbetsuppgifter som biltvätt, föreningens ekonomi, bokning mm. I vissa fall kan bokning skötas av en inhyrd firma, andra bilpooler har en lista hängande på biblioteket där man skriver upp sig. Några förutsättningar är att man är beredd att planera sitt körande, att man vill köra minst 100 - 200 mil per år (kör man mindre är det ofta billigare att hyra bil), och inte mer än 1.000 - 1.500 mil. De flesta kör relativt lite, i genomsnitt står svenska bilar stilla 23 timmar per dygn.

Flera föreningar i startgroparnaTanken bakom en bilpool är att minska bilkörandet samtidigt som de bilar som finns ska utnyttjas maxi-malt. Bilpooler har haft störst framgång i Örebro och Göteborg. Här i Stockholm har det av någon anled-ning gått lite trögare, men nu ligger flera föreningar i startgroparna. Michel Gabrielsson är en av de om-kring 15 medlemarna i Södermalms bilpool som startades i våras.

— Under hösten kommer vi att köpa in de första bilarna. Det som tar lite tid i början är att hitta ett vet-tigt sätt att finansiera bilinköpen. Ett vanligt banklån är svårt att få. Bankerna är ofta misstänksamma mot ekonomiska föreningar och kooperativ och kräver säkerhet.

— Egentligen finns det ju en säkerhet - bilen eller bilarna som föreningen köper in. Men deträcker inte. Varför har jag aldrig fått något riktigt svar på! säger Michel, som suttit i långa diskussioner på banken.

Hur har de existerande föreningarna gjort? Ekobil i Örebro fick ett lån av Örebrobostäder som gick med som medlem vid starten. Göteborgs bilkoo-perativ startades av några eldsjälar som själva tog ett lån, ett annat kooperativ i Göteborg köpte bilar på avbetalning från en bilfirma.

– Det finns olika möjligheter. Hur man går tillväga beror lite på vad medlemmarna tycker och tänker. Det är bra att tänka över vilka kontakter man har och utnyttja dem, säger Michel.

För att få ekonomi i sin bilpool är det en bra idé att försöka värva något företag eller förvaltning som kan använda bilen under dagtid, då även en bilpoolsbil annars står outnyttjad. I Örebro finns som sagt Öre-brobostäder gått med som medlem i en pool, och på andra ställen har till exempel kommundelsnämnden och AMU gått in. Det är inte fråga om något stöd eller sponsring, det är ekonomiskt lönsamt även för de som utnyttjar bilpoolen som tjänstebil.

Svenska Bostäder – positiva!Svenska Bostäder är med som initiativtagare till några av de bilpooler i vardande som finns i Stockholm. Förvaltaren på Svenska Bostäder i Enskededalen, Yngve Persson, är själv intresserad och positivt inställd till idén med delade bilar. Svenska Bostäder skulle kunna ställa upp med garageplats till en bilpool i Dalen, säger Yngve. Att Svenska Bostäder skulle utnyttja bilpoolsbilar till tjänstebilar dagtid stöter tyvärr på patrull.

— De som använder bilar hos oss är våra reparatörer och i dag är egen bil en av deras löneförmåner. Den ger de knappast upp frivilligt, säger Yngve.

För den som är intresserad av att läsa om bilkoopera-tiv finns boken Gunnar Persson, arkitekt och forskare vid Högskolan i Örebro, har skrivit en handbok för bilkooperativ: ”Starta och driva bilkooperativ” (Koo-perativa institutet, 1995).

Karin Lignell


5

På Gång

Fritidsproblem? Här presenteras några av de aktiviteter som är på gång under hösten.

Teater, musik, dans mmSkördefest. För hela familjen 19 september kl 11.00 - 18.00. Frukter, grönsaker, svamp. Folkdanslag, biblioteksbord, och tipspromenad. Föreningar visar sina verksamheter. Info Siv Larsson, tfn 648 32 20. Arr: Koloniföreningarna. Kärrtorpsplan.

Rim och ramsor. 20 september kl 14.00. Johanna Hellsing. Fribiljetter från 6 september. Biblioteket i Hammarbyhöjden.

”Det börjar ännu tidigare”. 25 september kl 19.00. Joakim Forsberg berättar om sin bok om en ung mans uppväxt i Bagarmossen. Bagarmossens bibliotek.

MAKT Teater på gården. 26 september kl 20.00. Kvinnliga Dramatiska Teatern. Maktmissbruk? Makt-löshet? Vem styr i ditt liv? Björkhagens fritidsgård, Björkhagsplan 3, tfn 648 49 69.

Är månen månne många...? 27 september kl 14.00. 4:e teatern ger familjeföreställning från 6 år. Biljetter 30 kr på biblioteket från 13 september. Bagarmossens Folkets Hus, Lillåvägen 44.

Fyrens Kulturcafé. 4 oktober kl 19.00. Ett café med het musik och värmande underhållning. Konferencier: Robert Sjöblom. Biljetter 50 kr, kassan öppnas kl 18.30. Lättare servering. Info tfn 648 81 08. Fyren.

Ernest Hemingway. 8 oktober kl 19.00. Heming-waykännaren Ove Svensson berättar om den store författarens liv och böcker. Bagarmossens bibliotek.

När månen gick förbi. 8 och 9 oktober kl 09.00 och 10.00. Fritt efter boken av Hans Alfredsson. Teater Dur & Moll. 6 - 10 år. Bokning tfn 508 15 203. Björkhagens skola, Karlskronavägen.

Det lilla odjuret. 11 oktober kl 15.00. Sagoteater, 4 - 8 år. Fribiljetter på biblioteket från 27 september. Bagarmossens bibliotek.

Musikfest för ungdomar. 18 oktober på kvällen. Info 649 07 44 och annons, Fyren.

Matinéfilmer på biografen Reflexen i Kärrtorp

Söndagar kl 13.00. Biljetter 20 kr. Kassan öppnas en timme före föreställning.

21 september ”Den långa resan”, från 7 år.

28 september ”Benjamin Duva”, från 11 år.

5 oktober ”En dag på hotellet”, barntillåten.

12 oktober ”Jag är din krigare”, från 11 år.

19 oktober ”Pingu”, barntillåten.

Kvällsfilmer på ReflexenSöndagar kl 19.30. Biljetter 40 kr. Kassan öppnas en timme före föreställning.

21 september ”Pusher”, från 15 år.

28 september ”Citizen Ruth”, från 11 år.

5 oktober ”Mars Attacks!”, från 11 år.

12 oktober ”Tjuvarna”, från 15 år.

19 oktober ”Beck”, från 15 år.

Skarpnäcks filmstudio på ReflexenSäsongstart 9 september kl 19.30. Sju tisdagar under hösten. 100 kr för sju bra filmer. Kassan öppnas en timme före föreställning. Åldersgräns 15 år. Info: Maria Karlsson, tfn 604 43 24.

30 september ”Martha”.

14 oktober ”Salaligan”.

Nattbio med kafé för ungdomar från 15 år på ReflexenLördagen 27 september och 11 oktober kl 22.00. Filmen börjar 22.30. Fri entré! Info tfn 649 0744.

Val till kyrkofullmäktigeFör sista gången innan kyrka och stat skiljs åt kan du som är medlem i Svenska Statskyrkan den 21 september lägga din röst på kyrkofullmäktige. Gör det! 1994 då det senaste valet gick av stapeln lämnade bara 217 dalenbor sin röst. Tycker du att det är viktigt, tveka inte att bättra upp statistiken vid årets val!

Dalenbladet på InternetNu finns samtliga nummer av Dalenbladet publi-cerade på Internet. Du hittar lätt tidigare artiklar på adress http://www.algonet.se/~bigboy1/eld

@


6


7

kan och när han väl kom dit gav han sig själv två säsonger och tänkte att den tredje säsongen ska han verkligen ge järnet för klubben.

— All min tid lägger jag på idrotten. Åker direkt från jobbet till träningen och hem och vilar. Får jag en stund över åker jag och fiskar regnbåge i Nacka , spelar golf i Tyresö Golfklubb eller lyssnar på mina favoriter U2 som jag också såg i Göteborg i som-ras.

Barnens idolNär Dalen är tomt på dagarna kör Micke runt i området med sin traktor till barnens stora glädje. I bland stannar han och låter dem prov-köra, givetvis med startnyckel utdragen. Barnen ser upp till honom och drömmer om att en dag få jobb på Svenska Bostäder för att få köra traktor på riktigt!

Framtida drömmarJag skulle gärna vilja lära mig att sätta kakel. Det ger ett bestående resultat och jag skulle vilja komma till-baka en dag och veta att det här har jag gjort. En dröm jag har är att starta en egen firma med mina bröder.

— Med Hammarby siktar vi den här säsongen på se-mifinal. Men innerst inne hägrar förstår ett SM-guld!

PorträttetNamn: Micke Sund

Familj: ÅsaYrke: Trädgårdsarbetare i Dalen

Bor: Lägenhet i Bagarmossen

Micke är 27 år och arbetar sedan 9 år hos Svenska Bostäder . Han kom till Dalen 1982 och tillbringade större delen av sin ungdom i området.

— Jag gick ut en tvåårig idrottslinje på gymnasiet i Nya Elementar i Åkeshov med målet att bli idrottslä-rare och behövde ett sommarjobb. Den 12 juli 1988 gick jag ner till Svenska Bostäders kontor, fick jobbet och sedan blev sommarjobbet en fast anställning. Jag har mycket bra stöd från min chef Urban Wikström när jag behöver komma ifrån för mitt stora intresse som är bandy. Bara jobbet blir gjort, har jag inga problem att få ledigt.

Micke jobbar som trädgårdsarbetare och har också varit fastighetsskötare i Dalen under olika perioder. Han är en av tre trädgårdsarbetare som sköter yt-terområdena – sågar ner träd, klipper gräs, assisterar fastighetsskötarna i Dalen, Hammarbyhöjden, Gull-marsplan och Tallkrogen.

— Omväxlingen är bra, för efter ett par år enbart i Dalen kände jag alla och visste exakt var allt fanns. Det kändes bättre att komma runt lite. Och så trivs jag väldigt bra med jobbarkompisarna Lasse och Conny. Vi har jobbat tillsammans i tre år nu.

Micke vaktar kassenDet stora intresset är sport i olika former, framför allt bandy. När Hammarby spelar en elitseriematch på hemmaarenan vid Zinkensdamm eller på Hovet är det Micke som vaktar kassen.

— På sommaren tränar vi både på barmark och is inomhus. Igår var jag på Birger Jarlsgatan och pro-vade ett nytt sätt att träna som kallas för ”spinning”. Det är fruktansvärt jobbigt, mjölksyran bara sprutar, men det är kul!

Motion och idrott har varit Mickes intresse så länge han kan minnas. Han spelade fotboll som liten och fotbollstränaren, som även spelade bandy för Spårvä-gen, var den som inspirerade honom att pröva bandy. Han har avancerat från division 3 med Spårvägen, till division 2 med Sirius, till division 1 med Tellus och nu på tredje säsongen som halvtidsproffs med Hammarby i elitserien. Målet var att stå i allsvens- Janne Svensson, text och foto

Micke Sund – dalenbarnens idol och framgångs-rik elitseriemålvakt i Hammarby!


8

Dalentyckarna1. Hur länge har du bott i Dalen?

2. Vad tycker du är bra med Dalen?

3. Dåligt?

4. Vad skulle du vilja ändra på?

Foto

: D

anne

Lun

dber

g

Ragnhild Ingerø, 79 år, Lindgården1. 3 år.2. Servicen vid fel i lä-

genheten är mycket god.

3. Sen entreprenad tog över städningen i por-tarna har det blivit fruktansvärt smutsigt.

4. Gör mer för barnen.

Anna Koliopanos, 17 år, Lönngården

1. 17 år.2. Det är fint, trevliga

människor, bra sam-manhållning bland ungdomar.

3. Många vuxna klagar på ungdomarna.

4. Gör om centrumet. Fler serveringar och affärer.

Victor Norman, 16 år, Lönngården1. 16 år.2. Bra människor.3. Ungdom får inte hyra

samlingslokalen trots att vuxen (18 år) är med.

4. Flytta pensionärshem-met.

Kjell Hedqvist, 38 år, Hasselgården1. 8 år.2. Bilfria gårdar, bra

kommunikationer, nära till allt.

3. Ojämn städning på gårdarna, höga hyror utan proportion till läge.

4. Ökad satsning på ungdomar 13-16 år.

• Vägg och takfärg

• Vägglasyr och grund

• Tapeter DURO och ECCO

• Möbellasyr och grund

•Textilfärg• Gäller vecka 39 och endast på ovanstående sortiment

Passa på att utnyttja detta erbjuande till att snygga till hemma!

15% »Dalenrabatt»


9

MiddagstipsetEn kombination som alltid fungerar på höstkanten är kräftor och äppelpaj.Kräftorna tillreds enligt anvisningar på paketet.

För att göra äppelpajen behövs :3 dl vetemjöl150 gr margarin eller smör2 msk vatten8 äpplen (ca 1 kg)1/2 dl sockerkanelUgnstemperatur 225°Gräddningstid ca 25 minuter

Lägg mjölet i en skål. Smula sönder fettet i mjölet med fingertopparna till en grynig massa. Tillsätt vattnet och nyp ihop allt till en deg. Lägg degen i en stor pajform, stekpanna eller liten långpanna. Deglagret ska vara mycket tunt. Tag hellre två formar än en som är för liten. Platta ut degen med fingrarna så att den täcker botten och kanter.

Skala äpplena. Skär dem först i klyftor och sedan i tunna skivor. Lägg äppelski-vorna i ett lager över hela degbotten. Strö socker och kanel över.

Grädda. Servera med vaniljglass, vaniljsås eller grädde.

Erbjudande.till.alla.Dalenbor10.%.rabatt.vid.hyra.av.festvåningen

Vi.bjuder.alla.vuxna.och.barn.på.efterrätt.under.hösten.Öppet:.mån,.tis,.sön.till.22.00,.övriga.dagar.till.24.00.

Trädgård.med.100.sittplatser.

Gäller.endast.vid.köp.av.en.huvudrätt.från.à.la.cartemenyn.(från.56:-.och.barn.24:-).

Tag.med.denna.annons!

Bägersta.Byväg.1Tel..08-649.64.70


10

Sedan några nummer tillbaka har Gunilla Hårdberg berättat om hur det är att vara rullstolsbunden i Dalen. Kim Juhanidotter är tretton år och hörselskadad.

— Hur är det att vara hörselskadad, 13 år och bo i Dalen? Har du många kompisar och vad gör du på fritiden?

— Jag tycker inte att det är så svårt att vara hörsel-skadad och 13 år. Många brukar haja till när de hör att man är hörselskadad eller döv. Jag har ganska många kompisar. Jag känner alla i min skola, inte utan och innan kanske, men man vet vilka alla är och så. På fritiden så är jag i stallet, eller är hemma och läser, skriver brev, pysslar om min sköldpadda. Han heter Bulan och är 6 år. Och jättesöt så klart! Och så brukar jag vara med min bästis Kim W.

— Berätta om din skola, den skiljer sig från en vanlig skola på många sätt. Vilka?

— Jag går i Manillaskolan, en specialskola för döva och hörselskadade. Skolan har funnits sedan 1809. Då var skolan väldigt liten. Skolans grundare Per Aron Borg undervisade dövstumma och blinda barn. Men sedan koncentrerade han sig helt på döva. Det går cirka 140 barn i skolan nu. Manilla ligger på Djurgården, man åker buss dit från Centralen.

— Undervisningen sker på teckenspråk. När lärarna ska prata och vi elever bara tittar åt alla håll, eller pratar med kompisar, då brukar de tända och släcka lamporna några gånger, så tittar alla.

— Är det jobbigt att använda en hörapparat? Hör du något alls utan den?

— Nej, det är inte alls jobbigt. Jag är ju van. Det enda besvärliga är om man måste ha mössa eller hjälm. Då bara piper hörapparaten hela tiden. Det borde finnas hjälmar anpassade för hörapparater och implantat. Och så måste man byta batteri ibland. Batterierna får vi gratis från skolan. Och nya proppar när det behövs också. Och om hörapparaten måste lagas så skickar skolan den på lagning. Själv behöver jag inte betala något. På vänstra örat, där jag har min hörapparat, hör jag inget om jag är utan hörapparat. Men på högra hör jag litegrand.

— Berätta om teckenspråket! Är det lika över hela världen?

— Nej, det är samma som med tal, det är olika tecken. Det finns över 3000 olika tecken i Sverige. När man ska säga ett ord som det inte finns något tecken för, då bokstaverar man det med handalfabetet.

— Hur blir du bemött av vuxna som inte kan teckna? Blir dom generade?

— Nja... några blir det. T ex om någon främmande person kommer och frågar mig någonting som jag inte kan höra eller avläsa på läpparna, då brukar jag, och alla döva och hörselskadade också förresten, sätta båda pekfingrarna vid öronen och sekunden efter båda händerna fram lite, fingrarna utspretade, liksom, för att den som pratar med mig ska förstå att jag inte kan höra vad denne säger. Och det förstår de flesta. Då brukar de strunta i att försöka fråga igen, och bara går därifrån. Men det är skönt om någon frågar mig,

frågar igen om jag inte hör. Men om jag ändå inte hör, så kan man skriva frågan om man har papper och penna vill säga. Då svarar jag.

— Hur uppstår en hör-selskada? Är det något man ärver?

— Ja, man ärver det. Man kan också få det vid födseln. När en av mina lärare föddes, då var barnmorskan inte så försiktig, utan drog lite i huvudet, dumt förstås,

för han blev döv. Hörsel nerven gick av. Många blir döva för att mam-

man hade någon sjukdom under graviditeten. Och om man föds för tidigt, så kan man få skador i kuvösen.

— Vad vill du arbeta med när du blir stor?

— Något med djur. Veterinär, eller djurskötare kanske... fast veterinär är nog lite jobbigt när man inte kan höra patienternas ägare tala om vad som är fel. Men kanske veterinär för döva djurägare. Eller åtminstone teckenspråkskunniga.

Janne Svensson

Foto: Kim W.

Handikappad i Dalen

Kim är 13 år och hörselskadad.


11

Min son är narkoman (del 2)

Gunilla Hårdberg fortsätter sin berättelse från förra numret av Dalenbladet om vad som hände när hon upptäckte att hennes son var narkoman.

Beslut fattadesHan skulle få fara utomlands. Behandlas på ett “Patriarche-centre“ någonstans i Europa. På dessa center arbetar f d narkomaner med narkomaner. En trygghet, för de kan se igenom deras försök till flykt och låter sig inte luras. En kamp skulle inledas. En kamp som för honom kommer att vara resten av hans liv.

Telefonen ringde. Beskedet kom. Han far i morgon. Till Kanada! Hjärtat slog dubbelslag, ångesten kra-made musten ur kroppen. Sorgen blev total. Min son, mitt hjärtebarn skulle försvinna. Inte på semester, inte för sitt nöjes skull. Bort för att bli hel. Bort till ett annat land för en period av minst två år. Jag fick igenom att han fick komma hem till mig under detta sista dygn i Sverige.

Vi pratade knappt om hans resa. Små flyktiga me-ningar, vardagliga undringar: — Har du med dig schampo? — Får jag ta med mig den här boken? — Har du lagt ned en varm tröja? — Får jag ta de här korten? Det blev en kväll där tankarna malde men där leendet var fastklistrat för att göra det lättare för honom.

Klockan sju på morgonen kom bilen som tog oss ut till ett pulserande Arlanda. Ju närmare tiden kom hans avresa desto svårare blev det att behålla leendet. Allt kändes så overkligt. Något som jag stod utanför och betraktade. Dags för incheckning!

Livet fyllt av kanske, eller, varförJag förstår inte? Kan inte ta in att min son är en narkoman. Kan inte hitta den felande länken. Kan-ske finns ingen länk med ett brott på. Kanske var det endast hans lott här i livet. Eller påverkan av gänget? Ställde skolan för stora krav, eller kanske på tok för små? Kanske ställde jag inte upp tillräckligt? Kanske berodde det på skilsmässan? Eller kanske på min rullstol?

Nu är livet fyllt av kanske, eller, varför. Varje dag be-arbetar jag en del av vårt liv i huvudet. Måste bli sams med det som hänt. Medveten om att felet kanske jag aldrig hittar. Får nog aldrig en förklaring. Men livet

är och det måste levas. Nu är det enda jag kan göra att stötta honom. Han har en livslång kamp framför sig och jag vill hjälpa honom med den. Naturligtvis undrar jag om jag kommer att räcka till. Kommer jag att orka? Ska jag alltid vara rädd för att han ska trilla dit igen? Kommer mardrömmarna att avta?

Inte trodde jag att detta skulle bli min verklighet. Li-vet skonar en inte alltid. Jag förbannar så mycket nu. Blir ilsken över släpphänta politiker som nu stänger drogkliniker för ungdomar. Jag vill inte att någon annan ska behöva gå igenom detta. Ingen ungdom ska behöva fastna i den här fällan. Ingen förälder ska behöva upptäcka att ens barn är beroende. Hur många av ungdomarna i Dalen använder droger? Hur många av dem är nyfikna och vill prova? Hur många föräldrar vet vilka tecken de ska leta efter? Har vi något projektprogram för att motarbeta droger? Vill vi få ett stopp på eländet?

Allt tyngre narkotika behövs för att uppföra sig normaltJag har alltid ansett mig som en person med mycket god insikt och stor observationsförmåga. Men jag bedrog mig. De droger som florerar nu är svåra att upptäcka, ungarna uppför sig näst intill normalt. Kanske tror man att det är nog bara en pubertetsnoja. Man skyller de stora svängningarna i humöret på åldern. Tröttheten, irritationen, piggheten, extrem acne, apati allt skyller man så lätt på deras puber-tet. Till slut blir man van vid deras sätt att bete sig och de har då med all säkerhet vant sig vid tyngre narkotika. Att röka hasch ger ett lugn, lägg till lite uppiggande = ett normalt beteende. När amfetamin, kokain, ectacy etc kommer in i bilden är nog även rökheroinet där. Allt tyngre narkotika behövs för att uppföra sig normalt. För att “må bra“… Jag visste allt det här och mer därtill. Mina arbetsaktiva år inom restaurangbranschen lärde mig en hel del om folks beteenden när droger fanns med i bilden. Jag gick på pumpen ändå… Var vaksam!

Det går aldrig att säga, det händer inte i min familj bara i alla andras. Ingen av oss kan nog ana det tryck ungdomarna lever under. Vi kan inte sätta oss in i hur det känns att plugga för att kanske sedan endast bli arbetslös. Vi kan inte känna tristessen när ungdomsgård efter ungdomsgård stängs igen. Vi kan inte förstå deras liv om vi inte engagerar oss.

Jag låter som om jag moraliserar. Nej! Jag har fått erfara vad som kan hända. Vi har haft samtal i brev

forts. på sidan 12


12

forts. från sidan 11

och i telefonen där vi ventilerat många frågor om droger och anledningar.

Jag har fått svar på ett fåtal frågor, det kanske inte finns på resten. Men jag har insett att alla borde se upp! Drogfällan är stor.

Jag döms nu som en dålig mor Att en i familjen visar sig vara narkoman ställer till en hel del i omgivningen. Min son är 22 år och jag döms nu som en dålig mor i s k väninnors ögon (de är inte mina vänner längre). Dålig? Jag har aldrig lämnat honom vind för våg. Jag har älskat honom och visat det. Jag har alltid stöttat honom. Vi har fått gemensamt beröm för vår ljuvliga gemenskap. Nu? En dålig mor! En sekunds verk att vända taggarna utåt. Jag har insett att man kanske reagerar så för att verkligheten kommer för nära. “Händer det hennes son, ja då kanske det kan hända min?“ Människan blir elak.

De jag trodde skulle stötta oss nu finns inte mer. Men jag kan inte sakna dem, för i nöden prövas vänskapen. Så att han kom hem och berättade om sitt beroende skakade om hela omgivningen. Men viktigast är att jag är stolt över honom. Stolt över den enorma styrka han visade genom att våga berätta, våga be om hjälp. Vi ska klara av detta.

Ett varningens ord. Se opp! Runt hörnet lurar man-nen som säljer den lilla biten hasch. Han som lurar in dem i ett eventuellt livslångt beroende eller om oturen är framme ger dem en enkelbiljett till döden. Jag vet just nu inte vad som måste ske för att få stopp på drogeländet. Men är helt övertygad om att ju fler som engagerar sig desto bättre.

Har du idéer? Vill du göra något? Gör det! Vi kan säkert hjälpas åt…

Gunilla Hårdberg

InsändareEtt svar på föregående num-

mers insändare har kommit in. Den återges ordagrant på sidan 16. Vi blev dessutom glada över följande två insändare som nådde oss mitt i sommarhettan! Skicka gärna in dina åsikter om saker och ting i Dalen. Ris och/eller rosor. Vi tar tacksamt emot allt!

”Hejsan! Tack för en trevlig tidning, ett bra initiativ för ett (ännu) trevligare Dalen!

Vi flyttade hit för två år sedan, från Södermalm, dit vi ville flytta tillbaka igen så fort vi kunde. Men vi förstod snart, att bättre än så här kan man knappast bo!

I alla fall inte om man, som vi, har barn. Vi bor på Lindgården och här är toppen! Alla hälsar på varan-dra, vi sitter ute och fikar och pratar, några pappor brukar ta ut sina gitarrer och spela, vi vet vad alla bar-nen heter, ”håller koll” på varandra och har kul ihop.

Här trivs vi som avocadon i guacamolen!”

Sara

”Jag är dagbarnvårdare och är ute med barnen i Dalenparken. I början av juli uppmärksammade jag att tunnan är farlig att leka i, den håller på att rasa. Då ringde jag till Stadsdelsförvaltningen, men ännu har inget hänt från deras sida.

Samtidigt nämnde jag att det runt den lilla parken finns mycket brännässlor och det är ju obehagligt när barn leker. Undrar om det händer något den här sommaren.”

Margareta

Ytterligare en insändare på sidan 16!

Reaktionerna var många efter förra numret, mest beroende på insändaren på sidan 12. Med facit i hand har redaktionen enats om att utformningen var missvisande. Vi ber våra läsare om ursäkt för bristen på omdöme.

Danne Lundberg, ansvarig utgivare


13

F OTVÅRD.FÖR.ALLA!KOM.TILL.OSS.MED.DINA.ONDA.FöTTER..VI.BEHANDLAR:

liktornar,.förhårdnader,.nageltrång.och.gör.avlastningar.m.m.

Du.får.dessutom.ett.härligt.fotbad.och.massage.

.Fotterapeuterna

Bersågränd.11.(Servicehuset)

T-bana.Sandsborg

Telefon.648.22.20Vi.har.11.års.erfarenhet.och.är.medlemmar.i.Sv..Fotterapeuters.Riksförbund.

Vi.har.även.

pensionärs.rabatt!

Hälsningar

Inger.och.Greta

Varför.inte.boka.in.ett.hembesök?.Känner.du.någon.som.fyller.år?.Ge.bort.ett.presentkort!

08-686.08.43Paternostervägen.10121.49.Johanneshov

Kontrollerad.av.Hälsovårdsnämnden

Tävling för alla barn!Nu är sommaren över! Skicka in ditt bästa sommarminne och vinn en videofilm!

Vinn Ringaren i Notre Dame, Kalle Blomkvist, Pippi Långstrump eller Emil i Lönneberga/Karlsson på taket! Vi vill ha ditt bidrag senast den 31/10. Vinnarna presenteras i nästa nummer!

Priserna är skänkta av:

SF VideoSkicka ditt bidrag till: Dalenbladet, c/o Lundberg, Täppgränd 6, 121 33 Enskededalen.

OBS! Personer med anknytning till Dalenbladet får inte medverka i tävlingen!


14

Tema skola!Något alla barnfamiljer har gemensamt i Dalen är att förr eller senare börjar skolan. Dalenbladet inleder med denna artikel en serie om skolan och börjar med att presentera ”vår” skola – Nytorpsskolan. En relativt ny del av Nytorpsskolan är kulturskolan Raketen. Ett alternativ till den ”vanliga” skolgången.

Mario Marx – 70-talist med visioner som inte kastat in handuken!

Raketen – på väg mot år 2000!Skillnaden mellan oss och många andra skolor är att

vi har slagit samman skolans resurser med fritidshem-mets. Med dessa har vi inte bara anställt lärare och fritidspedagoger utan också kulturarbetare. Till saken hör att skolan som institution många gånger släpat efter och varit isolerad från det övriga samhället. Genom att anställa människor som varken kom från barnomsorgen eller skolan, ville vi få in andra, nya erfarenheter i skolan.

— Mot samma bakgrund tycker vi också att barnen skall ut i verkligheten, lära av verkligheten. För en ensam lärare i en klass på mellan 25 - 30 barn är det svårt, men genom att vi bakade ihop resurserna kan vi lättare komma ut och lära oss av samhället som omger oss.

— En tredje viktig sak, som också den har samband med vad jag sagt tidigare, är att vi vill ha föräldrarna med. Vi anser att de ska in i skolan. Dels är det viktigt för barnen, som inte bara ska lämnas som kollin. Barnen är i skolan en stor del av dagen och om föräldrarna inte har någon insyn eller kontakt är det till nackdel för barnen. För äld rarna måste ha ett inflytande när det gäller deras barn, och de bär på många erfarenheter som skolan saknar. Kunskaper som de kan dela med sig av om skolans institutionella ramar bryts upp.

Intervjun med Mario Marx fortsätter i nästa nummer av Dalenbladet.

Janne Svensson, text & foto


15

Nytorp – från bondgård till skolaEn bra bit in på 1900talet var Nytorp en lantgård med jordbruk och djur. Inte långt från station Blåsut, som vid den tiden var en gigantisk svinfarm, låg fler små gårdar eller torp som till stor del försörjde de boende i Gamla Enskede. Fortfarande finns rester i form av fruktträd och husgrunder.

Nytorpsskolan är av betydligt senare datum. 1951 stod den färdig för invigning och byggdes i första hand med tanke på de stora barnkullarna i Hammarby, Skärmarbrink och Kärrtorp. Dess rykte har inte alltid varit gott och det finns fortfarande de som talar om Nytorpsskolan som en problemskola.

Den är idag en av flera skolenheter i Enskede stads-delsförvaltning. Inför höstterminens start beräknar man antalet elever till cirka 700 (mellan 6 och 16 år) och antalet personal till 60 lärare och 60 övriga. Inför det nya läsåret har man satt upp följande ut-gångspunkter:

• eleven ska stå i centrum för allt arbete i skolan och personalen i skolan skall möta eleven där ”hon” befinner sig i kunskap och utveckling,

• elev- och föräldrainflytandet måste öka. Föräld-rarna skall med glädje och trygghet skicka sina barn till Nytorpsskolan. Kontakten och dialogen mellan skola och föräldrar måste öka och bli bättre,

• språket – kommunikation och kultur skall vara bärande för utbildning och all verksamhet i Nytorps-skolan.

Skolan har fem sexårsverksamheter och sju fritids-hem varav en mellanstadieverksamhet. 25 klasser med 14 i tidigare årskurser och 11 i årskurs 7 - 9. I de tidigare årskurserna är alla klasserna utom 6 A åldersblandade och det finns även en särskild un-dervisningsgrupp. Årskurserna 7-9 är tre parallella, därutöver finns en Basgrupp, en Roma-klass och en särskild undervisningsgrupp. Eleverna och skolans personal är indelade i sju arbetsenheter.

I nästa nummer återkommer vi med en längre intervju med rektor Ingrid Berglind.

Janne Svensson, text & foto

Nytorpsspektaklet – inför skolavslutningen i juni 1997. 700 elever, lärare och entusiaster från Enskedespelet satte upp en hejdundrande föreställning baserad på några av Astrid Lindgrens mest kända sagor.


16

forts ”Insändare” från sid. 12

Svar till ”Basketpappa” i Dalenbladet nr 2.

Bäste ”Basketpappa”. Som sittande i redaktionen för Dalenbladet bör man ta reda på fakta innan man skriver en insändare. Svenska Bostäder och gårdsar-kitekter har ingenting att göra med basketkorgen som fanns på Poppelgården.

Under saneringen av Poppelgården hade den dåva-rande lokala hyresgästföreningen (LH) olika förslag på hur gården skulle se ut, då blev det denna lösning som vann, den tänkta platsen för basketkorgen var däremot inte där den stod eftersom det är den trängsta platsen på gården och ljudet studsar mellan husen. Och det har varit en het diskussion enda sen korgen kom upp. Därför tog den lokala hyresgästföreningen beslutet att ta ner korgen efter att det spelades kl 06.00 för att senare gå ut med en enketundersökning, vilket också gjordes med tre frågeställningar om man stör-des eller inte stördes men förstog dom som blev störda och korgen skulle förbli nedtagen eller om man inte blev störd och ville ha tillbaka korgen, och resultatet visade sig att dom flesta ville att den skulle stanna nere, och det måste man väl ta hänsyn till, eller?

Det vore väl en tabbe av den lokala hyresgästfören-ingen att gå emot vad dom boende på poppelgården vill, det är ju dom som LH representerar. Sen att undersökningen inte gick som du hade hoppats det får man som vuxen acceptera och inte gå till angrepp

mot den lokala hyresgästföreningen. Det har absolut inte respekterats att efter 20.00 så får man inte spela. Under dom ljusa vår och sommar kvällarna är det inte ovanligt att dom håller på till 23.00. Inte med en boll utan med tre till fem bollar. Flera av dom boende har försökt att prata med dom som spelar, en del av ungdomarna och vuxna har lyssnat och förstått, andra har svarat väldigt otrevligt och till och med muckat bråk och det anser inte vi att man ska behöva ta.

Har en basketpappa själv försökt att prata med dom? Även om du inte störs kan man säga till om man ser att dom spelar efter 20.00. Det är så man visar hänsyn och inte bara ser till sig själv. För att alla ska kunna trivas så måste alla ta sitt ansvar. Och vi som bor på det sättet att vi har sovrummen åt gården störs logiskt sätt mycket mer än ni som har sovrummen åt bakgården, som vi vet att en Basket pappa har. Det är väl bra att man informerar att det finns en annan korg, spelet är bara flyttat 100 meter bort. Där inga boende störs av det.

Du skriver att din sexåring spelade basket på gården, det är väl ett fåtal gånger som några små barn spe-lade på denna korg, korgen utnyttjades av alla 10-18 åringar i hela dalen, så dom små barnen hade

forts på sid. 24

ÖPPET 1124LUNCH SERVERAS 1115

Erbjudanden varje dag!Härliga kötträtter från endast 59:

Hjärtligt Välkomna!

S T O R A G U N G A N S V Ä G 1 1 • 0 8 6 5 9 8 0 5 9

RESTAURANG & PIZZERIA


17

Johnny – ny sossepamp i Dalen

I Dalenbladet nr 3 96, porträtterades Johnny Håkansson. Då och nu den drivande kraften bakom bl a ”Dalens Kulturnät”. Sedan dess har han efterträtt Sylvia Lindgren som ordförande i Enskededalens socialdemokratiska förening.

Det är en solig lördageftermiddag i början av juli. Sommarcaféet i Dalens allé har just öppnat för dagen. Termosarna är fulla med nybryggt kaffe och bullarna, som bakats av flitiga händer på Skarp-näcks servicecentral, ligger vackert upplagda på bordet framför mig. Johnnys två barn – Gabriella, 2 ˚ år, och Zakarias, 4 år – leker mellan borden. Parasol lerna lindrar solens brännande och stickande strålar. I allén jobbas det varje lördag mel-lan 12.00 och 16.00, hela långa sommaren. Idag står Siv Bejhed från biblioteket och Johnny för serveringen.

Hur bygger man upp gemenskap?I oktober 1995 kallade sos-sarna i Dalen till stormöte på Pärongården. Dit kom Johnny och många andra, bl a folk från En skede hem-bygdsförening, biblioteket och Triangelkyrkan. Man anordnade mötet eftersom saneringen och om- och ut-flyttningarna gjort att grann-gemenskapen försvunnit. Man ville försöka bygga upp en ny gemenskap och få tillbaka vi-känslan i om-rådet. En frukt av mötet blev caféet, som nu är inne på sitt andra år.

forts. på sidan 18

— Man måste i alla fall försöka. Det går inte att slå pannan blodig och ge upp för de som bara vill förstöra. Man måste orka fortsätta och fortsätta igen.

Hur orkar du?— Tiden är förbi då samhället ställde upp. Vill vi

att något ska hända, måste vi göra det själva. Det går inte längre att förlita sig enbart på att politikerna ska ordna allt, vi som jobbar ute i verkligheten kan däremot ge tips på vad som behöver göras och föra en öppen dialog med dem, menar Johnny. Det är en av lärdomarna vi har dragit av lågkonjunkturen som Sverige nu är på väg ur.

Sedan årsskiftet är det stadsdelsnämnden som tar besluten för Enskededalen och första torsdagen i varje månad under våren har medborgarna kunnat träffa dem i träfflokalen mittemot ICA. Ibland har där varit uppåt trettio personer. Johnny menar att denna möjlighet har gett demokratin ökade förutsättningar.

De boende har kunnat ge uttryck för sina önskemål direkt till den ansvarige politikern. Trots en del barnsjukdomar tycker han att stadsdelsnämnden gjort ett bra arbete.

— En märklig sak är dock att Enskede har det största underskottet i budgeten, av alla stads-delsnämnder. Troligen beror det på att vi har för många obelagda plat-ser på Dalens sjukhus, Stureby vårdhem och Dalens servicehus. Och att budgeten blev för lågt satt beror säkert på dålig kommunikation mellan tjänstemännen och po-litikerna. För att kunna fatta riktiga beslut måste politikerna få tillförlitliga underlag från tjänstemän-nen och så har tydligen inte skett, menar Johnny.


18

Demokratins förutsättningarVi hamnar i en diskussion om varför det är så svårt att engagera människor i politiska frågor, om politi-kerförakt och demokratins förutsättningar.

— Talet om politikerförakt ger jag inte mycket för, säger Johnny. I Sverige har vi de mest hårt arbetande politikerna i världen! Visst finns det de som missbru-kar väljarnas förtroende, men de flesta är trots allt lågt betalda, seriöst arbetande människor. En riks-dagsmannalön uppgår till 28.000 kronor i månaden och traktamentena har de ju redan haft utlägg för, fortsätter han. Jämför det med en del styrelseleda-möter som t ex Pieter Wallenberg, som tjänar uppåt 8 miljoner för varje styrelseuppdrag han har. Han kan ju inte mer än äta sig mätt! Det är fullständigt horribelt, menar Johnny.

Men visst ska det ställas högre krav på politiker än på ”vanliga” människor. Det handlar om förtroende som grundförutsättningen för demokrati. Finns det överhuvudtaget något alternativ till demokrati och förtroendevalda politiker?, undrar Johnny. Vi för frågan vidare till Dalenbladets läsare – vad innebär demokrati för dig och finns det något alternativ?

Dansbanans vara eller inteNär vi kommer in på praktiska frågor som t ex dansba-nans vara eller inte, menar Johnny att det måste bildas ett folkdansgille eller en arbetsgrupp som är villig att driva frågan om stadsdelsnämnden överhuvudtaget ska bistå med pengar till upprustningen. Dessutom måste en väg anläggas från parken så att inte enda vägen upp blir från Åsgärdesvägen. Uppfylls dessa förutsättningar, tror han med största säkerhet att det skulle kunna gå att renovera och nyinviga dansbanan i Dalenparken. 1995 satte några vettvillingar eld på dansbanan och scenen och nu finns bara grundpelarna kvar. Förutom folkdans skulle det också finnas plats för andra aktiviteter som t ex viskvällar, hambokurs, gästartister, poesikvällar.

Kryddträdgård i DalenparkenEn annan idé som Johnny har är att anlägga en mindre kryddträdgård i Dalenparken. Mitt påstående att en sådan inte skulle stå orörd länge för giriga händer och sabotörer bemöter han med:

— Man måste i alla fall försöka. Det går inte att slå pannan blodig och ge upp för de som bara vill förstöra. Man måste orka fortsätta och fortsätta igen. Det är som mina misstankar att det finns någon avundsjuk människa i Dalen som kontinuerligt river nere affischer om olika evenemang från anslagstavlan vid tunnelbanan. Är det avundsjuka på vårt engage-mang, eller?

Finns det fler partier?Som ordförande i Enskededalens socialdemokra-tiska förening efterlyser Johnny de andra partiernas profilering.

— Var finns de? Hittills har jag bara sett Vänster-partiet en gång på torget. De andra lyser med sin frånvaro. Någon liten folkpartist borde det åtminstone finnas bland Dalens knappt 1500 hushåll! Kom fram och visa er! Glöm inte att det är valår 1998! Det spelar ingen roll vilket parti det är - det viktiga är engagemanget.

Den månatliga pamfletten ”Dalens Kulturnät”, som delas ut till alla hushåll i Dalen, är en del av Johnnys av politiska vision. Där presenteras evenemang som är på gång i Dalen. Han skulle dock aldrig drömma om att profilera eller marknadsföra socialdemokratisk partipolitik där. Målet är istället granngemenskap och att få folk att ta hand om varandra. ”Dalens Kulturnät” och Dalenbladet är frukter från samma träd. Skalet och smaken må skilja en aning, men innehållet är detsamma – för samarbete, engagemang och grann-samverkan i Enskededalen.

Därmed tackade jag för pratstunden och lät Johnny fortsätta med serveringen. Vid ett bord hade ”Dalens Damer” – handarbetande, målande och skapande da-mer – just inlett sitt möte. Och de ville gärna smaka på påtåren som bjöds.

Janne Svensson

Foto: Danne Lundberg

forts. från sidan 17

Annonsera.i.DalenbladetBaksida.(fyrfärg).3000:-Helsida.1500:-Halvsida.750:-1/4-sida.500:-Utkommer.med.fyra.nr/år.till.Enskededa-lens.drygt.1500.hushåll.


19

.. Välkomna!... önskar.Anne,.Annette.och.Laila

tel:.604.09.22,.fax:. 604.09.30

Knektvägen.1,.122.45..Enskede.Öppet:.Månd,.onsd,.torsd.12–18,.tisd.12-19,.fre.12–16,.lörd.11–15

Vi.har.flyttat.till.större.lokalerVi.hälsar.gamla.och.nya.kunder.välkomna

Höstens.kursprogram.har.kommit!Kom.in.och.hämta.eller.ring.och.beställ.

»Make.and.take»-kurserTisdagar.mellan.16-19

Kursen.kostar.endast.50:-.(allt.material.tillkommer)

LINGVÄGEN

MA

JRO

VÄ

GE

N

BORDSVÄGEN

TK

NE

KT

VÄ

GE

N

I

T GUBBÄNGEN

IHÄR FINNS VI!


20

”Att söka hjälp är inget misslyckande!”

Intervju med Lisbeth Wistrand socionom och psykoterapeut på PBU Globen.

Det är lätt att kän-na sig misslyckad som förälder. Många gånger slits man mel-lan omedvetna och medvetna krav på sig själv som förälder och som yrkesmän-niska. Andra krav som att hämta i rätt tid på dagis, att en-gagera sig i skolan, sköta hemmet och alla praktiska bestyr som ofta tar över ens vardag. Det dåliga samvetet gnager och man tycker att man inte räcker till för bar-nen, tjatar, gnatar, har svårt att sätta gränser. Ibland hamnar man själv i en kris som gör att barnen påverkas, mår dåligt, blir utåta-gerande, aggressiva eller tysta, ängsliga och inåtvända. Som förälder känner man på sig att nu skulle mitt barn och jag be-höva hjälp, men man vet inte vart man ska vända sig. Man kanske är rädd för att betraktas som dålig förälder eller ännu värre, om man söker hjälp kanske de omhändertar barnet.

För att ta reda på vad som händer om man vänder sig till PBU, ringde jag till Lisbeth Wistrand som arbetar som psykoterapeut på PBU Globen. Vi bokade en tid och träffades en tidig måndagsmorgon.

Vad händer om en förälder tar kontakt med er?— Det är mycket odramatiskt att ta kontakt med oss, säger Lisbeth.

— Det första som händer när man ringer är att man kort berättar om sitt/sina problem för kontors-

Fakta.om.PBU,.Psy-kiatriska.Barn-.och.Ungdomsvården.i.Stockholms.län:

PBU.är.en.öppen.barnpsykiatrisk.mot-tagning.som.är.upp-delat.på.30.stycken.upptagningsområden.i.Stockholms.län..(Adress.och.tele-fonnummer.finns.i.Landstingskatalogen.sid.80)..I.mån.av.plats.kan.man.välja.vilken.PBU-mottag-ning.man.vill.vända.sig.till..

PBU.mottagningen.är.till.för.barn.i.åldrarna.0-20.år.och.deras.familjer.

Här.erbjuds.ett.dif-ferentierat,.brett.barnpsykiatriskt.utrednings-.och.be-handlingsutbud.samt.psykosocial.rådgiv-ning..

Det.kostar.inget.att.besöka.en.PBU.mot-tagning.

Här.arbetar.bl.a.psy-kologer,.psykotera-peuter,.kuratorer.och.läkare.

Förutom..dessa.öppna.mottagningar.finns.även.familjeråd-givningar,.psykologer.knutna.till.mödra-.och..barnhälsovård,.dagbehandlingsav-delningar,.koloni-verksamhet,.späd-barnsverksamhet.och.behandlingshem..

PBU.Globens.upp-tagningsområde.är.Vantör.och.Enskede..Telefon:.600.75.00..Adress.Arenaslingan.11,.plan.5,.121.77.Johanneshov.

— Arbetslöshet och ekonomiska problem drabbar nästan alltid barnen i slutändan.

assistenten som antecknar och för vidare informatio-nen till behandlingspersonalen. Man skrivs upp på en kölista och väntetiden är idag ungefär 5 veckor.

— Oftast föreslår vi att hela familjen kommer till ett första besök, sedan sker vidare planering i samråd med familjens önskemål. Detta innebär oftast ett begränsat antal fortsatta samtal, antingen tillsammans med famil-jen eller med barn och föräldrar var för sig. Vi arbetar alltid med barnet i fokus och med hela familjen. Undantag finns när det gäller tonåringar som själva tar initiativ till kontakt.

— Vid dessa samtal försöker vi gemensamt hitta det som fungerar bra och förstärka detta. Ge stöd och ett hopp om möjlighet till för-ändring i de situationer som känns jobbiga. Att se på situationen ur en annan synvinkel, att ge hjälp till självhjälp. Lis-beth påpekar också att de flesta, 54 % av klienterna bara behöver komma 3-4 gånger och kan sedan fortsätta på egen hand.

Ansvarsfulla föräldrar som kontaktar PBU När en vuxen person mår psykiskt dåligt kan hon eller han själv välja att ta kontakt med en psykolog. Om ett barn mår psykiskt dåligt är barnet mycket bero-ende av att vuxna människor ser att hon/han behöver hjälp. Den hjälpen kan man få genom PBU. Lisbeth berättar att det oftast är föräldern (74 %) som tar den inledande kontakten med mottagningen, ibland genom påtryckning av lärare eller daghemspersonal, men också genom att föräldrarna hört genom vänner att de vänt sig till PBU. Man behöver inte känna sig som misslyckad förälder för att barnet/familjen behöver hjälp. Snarare ska man se sig själv som en ansvarsfull förälder som vill hjälpa sitt barn må bättre.


21

”Att söka hjälp är inget misslyckande!”

Många mammor har dåligt samvete för att de inte är tillräckligt bra föräldrar och ensamma mammor är överrepresenterade bland dem som söker hjälp. Inte så konstigt tycker Lisbeth, eftersom det är svårare att vara ensamförälder, än att vara två eller fler. Många av dessa mammor saknar ett socialt skyddsnät som kan backa upp dem när de inte orkar. Här kan PBU och sociala myndigheter hjälpa till att hitta en kontaktfa-milj som kan stödja, täcka upp och avlasta.

Rädsla för myndigheter obefogadDen här rädslan för att barnet skall bli omhändertaget säger Lisbet är obefogad. Ibland samverkar vi med sociala myndigheter, men då för att ge barnet/familjen maximalt stöd genom gemensamma insatser, inte för att omhänderta barnen. Trots allt är det inte speciellt vanligt att barn omhändertas i Sverige.

Stökiga pojkar 712 år vanligaste problemgruppenLisbeth berättar vidare att pojkar i åldern 7-12 år är den vanligaste gruppen som man söker hjälp för. Dessa pojkar beskrivs som jobbiga, stökiga och utå-tagerande både av föräldrar och av skolan. En del av dessa har också ensamstående mammor som ibland har dålig kontakt med barnens pappor. Här kan man ju ställa sig frågan varför papporna sviker sina barn, när de som mest behöver dem? Om man tittar på PBU-Globens statistik för 1996 ser man att 77 % av pojkarna som man söker hjälp för är i åldrarna 0-12 år, sedan sjunker siffran drastiskt och är nere i 23 % i åldern 13-17 år.

Flickors problem visar sig i tonårenJag frågar Lisbeth vart alla ”snälla” flickor tar vägen?

Lisbeth menar att flickornas sätt att visa att de har problem skiljer sig från pojkarna. Flickor syns mindre och märks mindre men deras problem be-höver inte vara mindre för det. Ofta visar det sig att dessa flickor kommer till oss som tonåringar. Det är dessutom vanligt att det är flickorna själva som tar kontakt med PBU. Tittar man på hela åldersgruppen tonåringar så är 65 % av besökarna flickor. Många av dessa flickor har ångest och bär på självmordstankar. Dessa flickor får ofta komma på en akuttid då läget bedöms som allvarligt. Är det så att man inte tar tag i flickornas problem redan när de är små, frågar jag? Lisbeth svarar att visst kan det vara så. Stökiga och utåtagerande barn måste man ta tag i direkt, t ex för att få undervisningen att fungera.

Antalet sökande ökar i takt med att barngrupper och skolklasser blir störreLisbeth berättar att antalet besökare har blivit betyd-ligt fler de senaste åren, 1991 var siffran nyanmälda 171 st, 1996 är siffran så hög som 309 st. Trots denna ökning är personalstyrkan densamma.

– Detta gör att vi har en stor arbetsbelastning med risk för att vi blir utbrända. Man kan tydligt se att besöksantalet har ökat i samma takt som barngrupper och klasser blivit större. Pedagoger och lärare orkar helt enkelt inte med att ta itu med de barn som har det jobbigt på samma sätt som förut. Detta i kombination att många fler föräldrar är arbetslösa idag, har dålig ekonomi gör att många hamnar i en kris och antal barn som behöver hjälp stiger. Här konstaterar Lisbeth att arbetslöshet och ekonomiska problem nästan alltid drabbar barnen i slutändan.

Det är viktigt att tonåringar som behöver hjälp hör av sigTimmen som jag bokat hos Lisbeth lider mot sitt slut och jag frågar om det är något hon vill tillägga. Hon är mycket bestämd när hon säger:

– Alla ni tonåringar som mår dåligt och behöver stöd och hjälp, kontakta oss snarast så att vi kan hjälpa er.

Själv tackar jag Lisbeth och cyklar hem i sakta mak denna varma sommarmorgon. Jag kan inte låta bli att tycka att det känns härligt att leva i ett land där man fortfarande kan få professionell hjälp helt gratis. Där barnet sätts i fokus och där jag som förälder kan få hjälp med min föräldraroll. Synd bara att man inte kan få ännu mer resurser nu när det så väl behövs.

Ammi Helmadotter


22

Intervju med Tina och Danne

Två föräldrar som har erfarenhet av PBU är Tina och Danne Lundberg. Jag besöker dem en onsdagskväll, på deras gård är det fullt med ungar som spelar fotboll.

En doft av nybakad sockerkaka och kaffe når mig när jag kliver in i köket. Vi slår oss ner i vardagsrummet och vi för ett samtal med varandra där framförallt de delar med sig av sina erfarenheter till mig.

Hur kom det sig att ni sökte upp PBU? Allt började med att deras mellanpojke, Dennis, 5 år gammal visade ett utåtagerande beteende på dagis. Det gick så långt att andra föräldrar på dagis började reagera när deras barn blev utsatta. Personalen tog upp detta vid ett flertal tillfällen med Danne och Tina, som naturligtvis tyckte att det var mycket jobbig.

–Vi funderade mycket omkring varför han betedde sig som han gjorde, vi ville hjälpa honom, men vis-ste inte hur. Förskolepersonalen tyckte att vi borde ta kontakt med PBU, vilket vi kände som en kränk-ning, så vi slog naturligtvis ifrån oss. Lägg er inte i, vi klarar av våra barn själva, så kändes det. Men dagispersonalen gav sig inte och till slut ringde vi upp PBU, berättar Danne.

–Det kändes väldigt tungt att behöva göra detta. Vi kände oss som misslyckade föräldrar, såg skräckbil-derna framför oss som att socialen skulle komma och ta våra barn ifrån oss. Skuld, skam och rädsla, ja det är nog vanligt att man känner så, i alla fall som mamma, att jag inte klarar av mina barn själv, inflikar Tina.”

Vad hände sedan?– Ganska snart blev vi kallade till PBU och där be-stämdes det att vår pojke skulle gå varje onsdag hos en barnpsykolog och jag och Danne skulle få träffa en familjeterapeut varannan vecka. Det var jobbigt i början, för den där rädslan satt kvar. Så fort några främmande människor kom ute på vår gård, fick jag för mig att det var socialen som kom för att kolla upp oss. Men ganska snart började vi uppskatta samtalen med vår terapeut och efter ett tag såg vi en märkbar skillnad även på vår pojke. Det var som ett ömsesi-

digt samspel, vi fick råd och stöd hur vi skulle t ex hantera gränssättningen bättre hemma, vi fick nya infallsvinklar på till synes små vardagliga konflikter, så att vi kunde lösa den på ett nytt sätt. Det påverkade Dennis, samtidigt som han ”lekte” sig igenom sina terapitimmar och fick ur sig det han bar på. Till slut blev det så att vi såg fram emot varje gång vi skulle dit. Det blev en kick för oss alla, fortsätter Tina.

–Det är ju så svårt att se vad man själv gör som förälder när man står mitt uppe i det. Vardagen rull-lar på och man har sina speciella mönster både som förälder och barn, trötthet och slentrian gör att det är svårt att bryta. Dessutom har man hela tiden med sig sina egna föräldrar i bagaget. Deras sätt att uppfostra mig har ju präglat mig och det är lätt att jag själv gör på samma sätt mot mina barn om jag inte lyckas se och bryta mönstret.

Vad händer under samtalen?Varje gång vi kom till Lisbeth fick vi berätta vad som hänt sedan sist och sedan försökte vi prata om det som fungerat bra eller dåligt. Sedan gav hon oss hjälp att se saken på ett nytt sätt. Vi såg ju att detta påverkade Dennis på ett mycket positivt sätt, han mådde bättre och vi kände att vi var med och utvecklades tillsammans.

Vår stora kille behövde också stöd–Så när vi upptäckte att vår stora pojke var mobbad i skolan så tvekade vi inte en sekund att återigen ta kontakt med PBU. Vi var ju vid det här laget positivt inställda, nu var det Robin som mycket motvil-ligt följde med. Det var mycket trögt de första 3-4 gångerna, men sedan såg man att det gick lättare och lättare för honom också. En gång pekade han på sitt bröst och sa till mig ”– Mamma det känns så lätt här inne efteråt”. Du vet vi fick ju aldrig veta vad de pratade om därinne, jag försökte fråga en gång men fick svaret ”-Inget särskilt, jag har lekt”, och då förstod jag att här skulle jag inte störa, det var liksom ett heligt rum för Robin.

– Sedan hade Robin turen att komma med på PBU:s sommarkollo och det var en fantastisk upplevelse för honom. I 2,5 år gick Robin på PBU. Idag mår våra killar bra och vi känner oss som lyckade föräldrar som faktiskt tog tag i situationen på det sätt vi gjorde.


23

Viktigt att mota Olle i grind– När det gäller mobbning i skolan är det viktigt att vi är lyhörda för barnen, inte accepterar att barnen stänger in sig i sitt rum, gråter mycket eller har svårt att sova. Om ens barn ofta kommer hem med blåmärken på kroppen, kan det var ett tecken på att de är utsatta för fysisk mobbing. Då gäller det att ta tag i det och att inte ge sig. Gå på läraren, rektor, skolsköterskan, ställ krav, finns det inte, så kräv att de startar en grupp som jobbar för att förhindra mobbing på skolan. Kontakta de andra föräldrarna, diskutera på föräldramöten, gör allt ni kan. Kör med öppna kort! Man ska aldrig acceptera mobbing i någon form och det är vi föräldrar som ofta måste ta första steget för att få en förändring till stånd. Vi har ansvar för våra barns välbefinnande.

Våga söka hjälp vid behov– Till sist vill vi uppmana alla föräldrar att ta kontakt med PBU om ni märker att ert barn inte mår bra, det är aldrig för sent att be om hjälp, hellre en gång för mycket, än för lite. För oss känns det numera väldigt tryggt att veta att PBU finns. Och när vi berättar för vänner och bekanta att vi gått på PBU, får vi ofta posi-tiv respons. Några berättar själva att de också gått där eller säger att de skulle behöva gå dit med sina barn.

Under tiden som Danne och Tina har berättat för mig om sina erfarenheter, har Robin suttit bredvid och lyssnat uppmärksamt. Han säger att han drog

högsta vinsten när han fick vara på kollot. Han vill gärna delge sina erfarenheter till andra barn och föräldrar och har redan skrivit ner det han vill säga på en lapp, se nedan.

Själv promenerar jag med magen full av sockerkaka och kaffe, hem i den varma och mörka sommarnatten. Jag tänker på hur generöst Tina och Danne har bjudit på sig själva och sina erfarenheter och jag känner mig glad över att ha fått förtroendet att ta emot. I Dalens Allé lyser lamporna varmt inbjudande och leder mig hela vägen hem till Hasselgården.

Ammi Helmadotter

Det finns även böcker som på ett mycket bra sätt riktar sig till föräldrar. Två av mina favoritböcker är:

• ”Växa med ansvar. Uppfostra trygga, ansvarskän-nande och kärleksfulla barn” av Barbara Coloroso Richters förlag AB 1995.

• ”Barn och föräldrar i samspel” Av Marie Eenfeldt. Liber förlag1989.

Båda dessa författare har stor erfarenhet av att arbeta med barn och familjer. Böckerna har fungerat som ett stöd för mig. Att hitta nya förhållningssätt, se på mina barn på ett nytt sätt och hjälpa mig bli en bättre förälder.

Familjen Lundberg – Tina, Philip, Robin, Danne och Dennis.

Brevet från Robin

Hejsan!

Nu.skriver.jag.här.i.Dalenbladet.om.PBU.(psykiatriska.barn-.och.ung-domsvården)..Jag.gick.på.PBU.i.två.och.ett.halvt.år.för.jag.var.mobbad.i.min.skola..Jag.mådde.jättedåligt.inombords..Så.jag.sökte.hjälp.på.PBU,.och.innan.så.gick.min.bror.på.PBU..Så.jag.sökte.hjälp.där.och.fick.en.barnpsykolog.som.hette.Sabina..Och.hon.hjälpte.mig.mycket.bra.

Två.år.senare.så.pratade.vi.om.att.jag.skulle.sluta.gå.på.PBU,.och.sam-tidigt.så.skickade.jag.iväg.en.ansö-kan.om.att.gå.på.ett.PBU-kollo..Och.jag.drogs.som.vin-nare.i.”lotteriet”..Så.jag.fick.gå.på.ett.PBU-kollo.i.14.dagar.

Så.alla.ni.föräld-rar.som.inte.vågar.söka.hjälp.åt.bar-nen.på.PBU.tycker.jag.ska.söka.hjälp.där.ändå.för.dom.är.jätteduktiga.där.

Robin.Lundberg


24

inte en chans att spela på planen, för när andra barn från andra gårdar kom och ville spela trängde dom undan dom små barnen, och små barn vågar inte opponera sig mot dom stora barnen.

Jag kan förstå att du inte vill skicka sexåring själv till dalen parken, det gör inte jag med min sexåring heller, men om du nu tycker att dalen parken är så farlig för barnen bör man väl göra någonting åt det, eller hur?

Barn & ungdom

Den här sidan vänder sig till dig som är mellan 7 och 18 år. Skicka in till Dalenbladet – det kan vara dina teck-ningar, dikter, berättelser, åsikter om allt möjligt, dåligt- och bralistor, efterlysningar, fotografier, tips på bra skivor och böcker, önskemål om brevvänner, tips om husdjur, tips om dataspel mm. Här ska du kunna läsa om allt som rör sig för barn och ungdomar i Dalen! Fasta punkter är information om vad som händer på Punkten och på kvartersgården. Vi hörs!

Vad händer på Punkten?Öppettider under hösten: 15.00 - 22.00 måndag - fredag. På lördagar kommer man ha en speciell lördagsverksamhet för finska zigenare.

Träningstider: 10 - 15 år, tisdag - torsdag 16.00 - 17.00, motionsträning för nybörjare måndag, tisdag torsdag 20.00, fredag 19.00, tävlingsgrupper boxning måndag, tisdag torsdag 17.30, fredag 17.00. Gymet är öppet för alla mellan kl 15.00 - 22.00.

Till dess får man ta sitt ansvar som förälder och följa med sina barn till parken om dom nu vill spela basket. Till sist ställdes frågan om LH fick läsa texten innan den publicerades eftersom du ställde frågan om du fick skriva om det i dalenbladet.

Med vänliga hälsningar

Jeanette Lindelöf & Ridha Badreddine, Poppel-gården

Läs ”Basketpappas” svar i nr 4 av Dalenbladet!

forts ”Insändare” från sid. 16

Lucia 97Så här såg det ut förra året när Jeklyn Özboyaci kröntes till Enskededalens första Lucia.

Nu söker vi nya kandidater som vill vara med i uttagningen av hennes efterträdare. Skicka, SENAST den 16/11, in ett nytaget kort med ditt namn och telefonnummer till Dalenbladet, adres-sen finns på sidan 2. Berätta också gärna lite om dig själv. Du bör vara mellan 11 och 18 år. Gör det nu så ökar dina chanser att komma med.

I nästa nummer av Dalenbladet, som kommer i början av decem-ber, presenteras maximalt nio kandidater och Dalenbladets läsare lägger sedan sin röst på flickan de tycker ska vara Dalens Lucia!

Jeklyn Özboyaci kröns till Enskede-dalens första Lucia i modern tid!

KvartersgårdenUnder hösten bjuder kvartersgården på disco!För sjundeklassarna i Nytorp, den 3 oktober kl 20.00 - 23.30.

För lågstadiet, den 19 september och den 7 november kl 18.00 - 20.00.

För mellanstadiet, den 24 oktober och den 28 novem-ber kl 19.00 - 22.00.

Kvartersgården på InternetEn stor nyhet är dessutom att kvartersgården har investerat ny dator, speciellt avsedd för uppkoppling mot Internet. Ungdomarna ska lära sig att utforma och lägga upp sina egna hemsidor och surfa runt på ledig tid.


25

Med Dalenbladet i underjorden

Vi hade hört ryktena länge. De berättade om ett ont, mörkt rike, befolkat av narkomaner och uteliggare beläget under Enskededalens trygga yta. En osynlig värld som ingen av oss ”normala” skulle vilja vistas i någon längre stund. För att släppa in ljuset och skingra skuggorna gjorde vi ett besök.

Vår guide var L-G, eller Lars-Göran som han är döpt till, från Svenska Bostäder. Enligt egen utsago hade han under sina sex år på kontoret i Dalen sett en del. Bättre vägvisare kunde vi inte få. Det var en ljus sensom-markväll i mitten av augusti och det kändes konstigt att lämna den trygga, hemtama miljön vid Kastanje-gården för att träda in genom den svartmålade dörr som visade sig vara öppningen till underjorden.

Plötsligt tändes lampornaFotograf Danne tvekade när L-G öppnade dörren och lät undertecknad först beträda den branta metall-trappan. Under fastigheten Grusåsgränd 1 var det mörkt som i en kolkällare. Vi vis-ste inte vad som väntade och skämtade lite vårdslöst högljutt med varandra för att inte avslöja vad vi egentli-gen kände. Plötsligt tändes lamporna. Det var L-G som hade tänt källarbelysningen. Framför oss såg vi en bra bit in i en ändlös tunnel. Golvet var täckt av grovkornigt grus och väggarna av tjock, fuktig betong.

Mitt i gången låg ett tjockt rör, cirka en halv meter i diameter. Det var sopsugen, förklarade L-G. Två, ibland tre, gånger varje dag sugs alla sopor som slängs i Da-lens sopnedkast genom röret och hamnar i ”kyrkan” som Svenska Bostäders medar-betare kallar den. Vi andra känner igen den som den stora, röda byggnaden vid Åsgärdesvägen. Där samlas soporna för transport till förbränning.

Sopsugen saboteras Allt som slängs ner i sopnedkasten hamnar i ”kyr-kan”. Ibland händer att sopsugen saboteras genom att någon slänger ner dörrmattor och liknande grovsopor, berättade L-G. Det innebär stora avbrott i driften då man måste öppna en servicelucka i sugen för att rensa bort allt ovidkommande. Det har hänt att bilbatterier slängts ner, men det har inte varit något större problem. Det är en otroligt kraftfull sug, men det senare är trots det inte att rekommendera. Till det

finns självklart miljöstu-gorna eller annan lämplig avstjälpningsplats.

Längs väggarna en bit i kulvertern slingrade sig elkablar, vatten- och av-lopps rör, kablar för Kabel-TV och liknande. Vi gick längre in och såg plöts-ligt spår av människa! Ett tomt cigarettpaket låg på marken. L-G varnade oss för vad som skulle kunna hända. Plötsligt skulle det kunna stå någon framför oss. Vi lovade att ta det lugnt och inte gripas av panik. Trots allt hade vi ändå förväntat oss att finna någon form av mänskligt liv, man hör ju så mycket. Ficklampans sken visade

vägen djupare in i det okända. Bakom varje krök skulle det kunna finnas någon eller något

som inte ville bli störd. Vi gick vidare under tystnad.

forts. på sidan 26

L-G har sett både det ena och det andra under jorden.

Plötsligt skulle det kunna stå någon framför oss. Vi lovade att ta det lugnt ...


26

forts. från sidan 25 ”Med Dalenbladet i Underjor-den”

Behöver du barnomsorg?Kontakta förskolechef Inger Karlsson på tfn 649 48 76 för dagbarnvårdarna i Dalen.

Till salu!Flickcykel i bra skick, 150:-. Damcykel i bra skick, treväxlad Crescent, 850:-.Hamsterbur med tillbehör, 400:-

Tfn 659 33 60

Osanning om DalendagenI Hyresgästföreningens avdelningsinfo som delades ut i slutet av augusti hävdas att ”Förra året och även i år var Enskedeavdelningen med.”.

Jovisst, man hade ställt ut bord och stolar i allén utanför lokalen på Rönnbärsgården. Men sanningen är att Enskedeavdelningen snyltade på evenemanget, då man drog tillbaka en anmälan om deltagande och inte som övriga deltagare bidrog varesig praktiskt eller ekonomiskt till arr an ge mang ets genomförande.

Dalenbladet och Svenska Bostäder, som arrang-erade, hälsar Enskedeavdelningen välkommen till nästa års Dalendag, men då får ni gärna tillföra något mer än bara propaganda för er själva!

Redaktionen

Gamla gruppen ställer ut!Den 25 och 26 oktober (kl.1216)samlas den ”gamla” konstnärsgruppen för en utställning på kvartersgården.

Sedan tio år tillbaka har en grupp konstnärer i Dalen enats runt en vårvernissage på kvartersgården. Under vintern 1996-97 beslöt man dock att upphöra med konstföreningen.

Därför är det med stor glädje Dalenbladet kan meddela att Göran Drougge, Janne Borén, Mara Zvaigzne, Martin Goldschmidt, Annkatrin Ahlm m fl i slutet av oktober presenterar en höstutställning med en samling sommarmotiv!

Här kunde dinannons funnits! Ring 600 06 64Nästa nummer i början

av december!

Manusstopp 1 november!

PERSIENNREPARATION

150:-/st inkl. moms

Allt.inom.solskydd:.Markiser,.Rullgardiner,.Persienner

Svenska Solskydd NOGGRANNA ARBETEN

Tel.08648 75 53Mobil. 070715 48 00

Ett underjordiskt dikeNär L-G berättade att varje gård är ett eget slutet system brast våra illusioner. Vi hade sett framför oss en kulvert som i det närmaste var oändlig och som nådde runt hela Enskededalen, under alla gårdar. Tänk att kunna gå ner vid Kastanjegården och komma upp på Plommongården! Sopsugen däremot ligger som en stor, begravd orm under hela området, men en sopsug är inte lika fantasieggande som en jättekul-vert. Dessutom hade vi fantiserat om en tunnel med betonggolv och metallklädda väggar. Det här liknade mer ett underjordiskt dike.

På frågan om han sett några oönskade nattgäster i kulverten erkände L-G att det visserligen hade hänt någon gång, men att det var länge sedan nu. Det finns ju inget att stjäla härnere, menade han. Däremot händer det att narkomaner och andra gör inbrott i käl-larkontoren som finns under tre- och fyrvåningshusen.

Vi närmade oss slutet på vistelsen under jord och klättrade lättade, men samtidigt lite besvikna upp för ännu en metalltrappa. Det kändes som om vi avverkat en lång sträcka i mörkret, men i dagsljuset konstaterade vi att vi stod i uppgång nummer 5. Det satt några barn på den nylagda gräsmattan, solen sken och allt var som vanligt igen.

Janne SvenssonFoto: Danne Lundberg


27

Varför.startade.vi.en.tidning.i.Enskededalen?

Vi gjorde ett ställningstagande mot vål-det som höll på att krypa in i oss. Istället för att låsa in oss och gömma oss bakom dörrarna av rädsla, måste vi stävja våldet och ”mota Olle i grind”. Vi kan inte bara sitta stillatigande och låta det fortgå. Vi vill ha ett levande Dalen som är tryggt att växa upp och bo i.Efter några råa överfall anordnades hösten 1995 en manifestation på torget i Dalen. Föreningen DMV – Dalen Mot Våldet bil-dades – och vi visade att vi tagit ställning. Vi tolererar inte mer våld! Ett samrådsmöte mellan alla ordföranden inom LH (Lokala Hyresgästföreningen) kom till stånd. Där gick man igenom vad som kunde göras för att stoppa våldet – t ex antivåld, aktiviteter och kreativitet. Nu ville vi arbeta på ett mer positivt

sätt, varpå arbetsnamnet DMV ändrades

Vi som jobbar med Dalenbladet är från vänster till höger – Danne Lundberg, Anneli Robertsson, Ammi Helmadotter, Janne Svensson, Michael Moschinius, Karin Lignell och Gunilla Hårdberg.

Foto

: R

obin

Lun

dber

g

till E.L.D. (Ett Levande Dalen). Men hur skulle vi nå ut till de boende i området, få igång aktiviteter och upplysa om vad som kunde göras? En idé var kläcktes – vi gör en tidning! Kopplingen till Lokala Hyres-gästföreningen är borta och kulturfören-ingen E.L.D. jobbar helt självständigt på ideell basis.

Hjälp!Dalenbladet, som är en del av E.L.D., finansieras med annonser och bidrag. Vi hoppas att du kan bidra på något sätt! Vårt postgiro är 461134 - 9 och vi jobbar helt ideellt. Vill du medverka i tidningen? – skriva, ragga annonser, göra layout, foto-grafera mm. Hör av dig!

Redaktionen

dalenbladet nr 3, 1997

Documents