DAGNY -

TIDSKRIFT FOR

SOCIALA OCH LITTERARA INTRESSEN

STOCKHOLM AFTONBLADETS AKTIEBOLAGS TRYCKERI.

1903

0känd.a diktarinnor. St iidier i ganiiii.al spiriisk litterattiir.

\

1 ou pb 1870-talet utgifven spansk uiito'logi, som iuuehiller några huudra dikter af cirka. halftannat hundratal olika poeter, allt- ifrån det femtonde t. o. m. det adertonde seklet, finnes i den afdel- ning soni hiimtats tir den &r 1511 af Fernando del Castillo utgifna a Cancioneiro General >: (samling af sanger) ett femtiotal med den gemensainintt riibrikeri » Anhimos >! (anonyma).

Det slog mig strax. n5.r jag första gangen geiiornliiste dessa dikter, att de flesta af dessa namnlösa poeter tydligen varit kvinnor. Det är kvinnors känslolif, kviunors erfarenheter, som i dessa dikter frrhnit utdiryck, och &r är en omedelbarhet i kiinslan, en spontanitet i ut- brottet, som alldeles iiteslnter tanken på att, det möjligen skulle vara manliga fijrfatdme som hilr försiikt. s5tt.a sig in i och skildra kvin- Jigt känslolif.

Det &r icke alltlfar ofta m m f8r anledning att. tala om omedel- barhet och spontanitet, niir man berör spansk litteratur. Det finnes inom den spanska poesien en stark benägenhet för sirliga och n%got sökta nttryck, för tillspet-sade antiteser - siidamt som i den italienska litteratiiren kallas ~conce$ti». Där finnas i den antologi jag talar om icke få. diktler, dar poeten försäkrar oss, at,t han dör af k~irlek, att han %I: glad åt att f R dö af kärlek, men att just glädjen öfver utsikten att f; dir ger honom lif igen. Det %r, som man ser, en något inkrtinglad situation, och man kommer aldrig riktigt underfund med hiir p.oeten till sist recer sig ur den. I nlgra af dessa dikter sägas i alla fall sadana saker vackert och känsligt, men ofta nog fAr man det intrycket, att författaren alltför sirligt broderat lit sin kiinslrt för att. man riktigt sktille kunna tro p& dess iikthet.

Det är helt uppfriskande'att fran alla dessa ordrytterier komma till alstren af dessa anonyma diktarinnor.

De ha nästan alla en naivitet, en Askhdlighet i framstiillningen, soni med ens siitter oss in i den diktandes lif och k5nslovärld. Vi' b1.i strax öfvertygade om att dessa kvinnor ha diktat, diirför att

det varit dem ett oemotståndligt behof att ge sin känsla uttryck - icke darför, att de velat åstadkomma nagot, som skulle kunna racka bifall och beundran.

Här gr en liten romans, som blott ger en situation, men med hvilken aallsynt konstnärlig styrka och intimitet:

I skuggan -af mitt mörka hår.

I skuggan af mitt mörka h b han slumrade min valn - månne han minns det än3

Jag kamniade mitt mörka hår .

med omsorg hvarje dag, men vinden löste det igen, ilet flög för stormens drag - Uti det mjuka hårets glans han slumrade, niin vän -

" Månne han minns det an?

Han sade mig, att hård jag var: ej gaf jag hvad jag fick. Han sade: Jmn drack lif och död, ur mitt svarta ögas blick - Han nämnde mig vid ljufva namn, han somnade uti min famn - månne han minns det an3

Och här har en ung dam flera hundra år före fredsförenin- garna och Bertha. von Ruttner afgifvit sin protest mot kriget - visserligen nr en myoket speciell synpunkt men med ovederfiaglig h a f t och varme.

Välsignad vare freden!

VUsignad vare freden, fördömdt 1115 kriget vara! Ty freden bringar glaldje, men kriget sorger bara.

En hjar ta~iskä~ jag hade, s& ståtlig man kan finna, han hade kunnat duga &t en hertiginna! Hans glidje. och hans lycka var mina ögon klara; min lycka och min glii$e var att hos honom vara.

Mitt röda har, som fladdrar, som flyger nu för vinden, han pliigade det flata och strök mig öfver kinden. '

Jag kommer viil ih& det, o Gud, hur val jag minnes - välsignad vare freden, fördömdt att krig det fianeS'! hur, näx jag honom varsnade, jag sprang att honom möta; d i bragte han mig blommor, bragte mig frukter söta; d i fäste h m blomsterkransar uti de blonda håren; jag log och jag strhlade liksom den unga varen.

D& var jag fri fråii sorger, var fylld af gladje bara - valsignad vare freden ! Fördömdt m& kriget vara!

SA kommo vilda morer; att vara dalar skydda, ut drogo våra männer, de drogo från hvarje hydda. Och da mir, vackre iilskling var starkast i hela skaran, han valdes fanan bara .

och tåga främst mot f'crraii. Och därför nu jag sörjer, diirför mina tårar rinna - - Nog vet jag lwad jag gjorde om jag vore hertiginna: jag g5fve hundra soldater att fria honom bara - Valsignad vare freden! Fördömdt, mii kriget vara !

Niix nu de andra flickor om ljufva fröjder dröinma, jag drömmer blott om strider, kan ej inin oro glömma. De skynda gladt till dansen, nar taniburinen klingar ; jag sitter ensam hemma,

'och sorgen mig betvingar.

I g i r i processionen gick jag som Magdalena; den gröna kjórteln bar jag, halsband af pärlor rena. Gritande klädde jag pk mig och tänkte diirvid bara: Välsignad vare heden! Fördömdt må kriget vara!

Jag gitter nu alls ej sklida min heldagskjortel fina, de kriisade manschetter! smycken som blanka skina; jag bryr mig ej om min h t k a m , iag öronringar ratar, korallerna jag afskyr och silfverkedjor hatar - -. Den an sin glädje äger må val den njuta och skatta: Dock - förrän man sorgen pröfvat, vet man ej lyckan skatta! Valsignad vare freden ! Fördömdt ni& kriget vara! Ty freden bringar gladje men kriget sorger bara!

Helt1 denna dikt, med sina hiintydningar p& morernas infall i de kristnas dalar, på danslekarna i byn och på den kyrkliga pro- cessionen samt med sitt uppraknande af de viktigaste pryduaderna i en dåtida skönhets toalett, har, synes det mig, jämte det. poetiska varde som lif och &skadlighet alltid skänka ifven ett icke ringa kultur- historiskt intresse. Det räknas an i dag i Spanien som en heder att bli utsedd till att vandra med i en af de kyrkliga processioner som p4 festdagar företagas, och bland de unga, fiickorua torde det anses som den icke minsta aran att få spela rollen af det. kvinliga helgon, som visserligen icke alltid ntmärkt sig för sin dygd men hvars skönhet högt prieas af legenden. Säkert har den unga k v k m , som i föreliggande dikt gifvit utlopp &t sin sorg, ansett, att intet kunde bättre visa djupet af hennes smärta an detta: att hon, okanslig t. o. m. för en sådan utmärkelse, under tårar påtog sig den praktfiilla gröna kjorteln och det glimmande pärlband, som tillhörde Jhgdalenas kostym.

RA ar hhr en liten visa af en gladare ton - en, hvars idé, om jag inte missminner mig, sedermera p6 något stalle blifvit anvand af MoliAre:

Kyssen.

.Db uu för den kyssen jag skänkt dig min mamma bannar mig, '

gif strax den tillbaka, Minguillo, den kyssen jag gaf Ut dig!

Gif kyssen ärligt tillbaka, att bråket må f& ett slut! Se'n kunna helt lugrh vi förklara, att allting %r som Förut! Då ar ju brottet försonadt, nar du ger den igen ht mig! Sk gif den tillbaka: Minguillo: den kyssen jag skänkte dig!

,För Guds skull. gif strax den tillbaka, då mamma nu bråkar sk! Och om du vill återge den, -si far pQ det viset du tv&. . . Vi ska nog veta oss'hamna, för att man gralar på mig! "SE 'gif den tillbaka, sMingi+llo, I Ren kyssen jag gaf åt dig!

'En.annan dikt röjer sin flerhiindraAriga ilder genom den före- :stiilluing, som dar uttalas, att mörkögda och inöikhåriga kvinnor i

:rcllmhnhet +kulle vara kända för flyktighet. Det ar nämligen så att man lite hvaiwtans bland folket -. sarskildt kanske bland landt- lbefolkniiigeii -- finner den öfvertygelsen, att kvinlig trohet ej är att paräkns annat an hos kvinnor af landets egen typ.. Har i norden iiro ju blåa ögon och ljwt hår traditionella kännetecken för den akta nordiska troheten; i Spanien däremot - och i södern i allmänhet - $;ner man den uppfattningen, att blonda kvinnor äro synnerligen opglitliga - jag skiille kunna anföra flere spanska dikter, där denna mening uttal=. Och akall en spansk novellist skildra en riktigt farlig kvinna - en af den i romaner valkända katt-typen - så gör han henne

.garns blond. De mörka kvinnorna &ter prisas i m%nga dikter för

.sin trofasthet. .Adedningen till denna olika uppfattning i norden och i södern ar antagligen den, att män i regel lätt tjusas af en

:skönhet af friiinmande, siillan sedd typ. ellunda blir en blond kvinna i Spanien hyllad och beundrad, hvilket torde medföra, dels att hon blir ndgot .bortsk&md, dels att hon blir föremål för andra kvinnors :aflind och .försmådda tillbedjares harm - hvarpå. hon naturligtvis

får namn om sig att vara behagsjuk och óbestindig. Och på ett. motsvarande satt torde kanske sakerna utveckla sig, om i en svensk landsbygd, dar man knappt sett annat %n linhåriga töser med runda. ljusblil Ögon, en flicka af mörk och främmande typ dyker- upp och förbryllar bondpojkarna.

I den dikt jag här vill .anföra förutsattes, såsom nämndt, att. den allmänna meningen betraktar de mörkhåriga som flyktiga varelser; detta antyder, synes det mig, att dikten %r från en tid, då de vast- goter och va.ndaler, som tinder folkvandringarna lade under s ig Spanien, ännu hade ilagot kvar af den nordiska typ, hvilken sedail; genom klimatets inverkan och genom uppblandning med moriskt och iberiskt blod nästan alldeles gått förlorad.

Den öfvergifna.

Ve mig, min vän mig öfvergett, han som jag håller kar! Mitt hår a r . svart, mitt öga. svart, dock flyktig ej jag ar!

Min älskade mig öfvergett, och hvarför ej jag vet. Ty aldrig var min kärlek ljum : den var så röd och het! Ej var jag stolt, ej var jag spotsk emot min hjutans kar - Fast svart mitt 6ga, svart mitt hår, ej flyktig dock. jag %r!

Min fröjd har gått, niin lycka &tt, mörk ligger nu min stig. En främling kommit till viir bygd: hon tog min van från mig! Finns ingen här som ömkar mig att jag s& osäll a r3 Ty fastan mörk till hår och hy, ej flyktigt sinn' jag bar.

Nu jag .det vet, nu jag förstar, att trohet hos en man &r soni ett fjun, det hvarje vind, hvar Akkt bortföra kan. Vet han då.ej, min hjärtans kar, hvad sorg han mig beskar? Ty fastan mörk till hy och har, ej flyktig dock jag ar.

En annan dikt ger en dyster bild tl£riittslöshet och barbariska. tider - rättslöshet isynnerhet för kvinnan. Nen på samma gång andas den en etolthet, i n oförfarad käckhet, som 'kommer os8 att, midt i vik medkänsla, intagas af beundran.för den kvinna, som så hmnat kanna sig upphöjd öfver sitt eget sorgliga 6de.

'Titeln alcald, som i dikten förekommer, betecknar domare eller borgmästare; alcalden , %r ännu i. dag den spanska byns eller små- stadens viktigaste personlighet och torde nog i forna tider sti~nCl.orn ha spelst rollen af envåldshärskare. ' .

Själen är fri !

Nej, herr alcald, ej af er inakt en själ kan fängslad bli! Mn kropp - ja, den ni taga kan, men själen - den &r fri!

Ni kall ej hindra, att min blick emellan gallren gi.r, ni kan ej hindra: ögats språk jag tala än förstar. En blick är fri, en själ ar fri - dem fängslar ingen inan ! Nej, herr alcald, tro aldrig det min själ ni fängsla kan!

Om ock ni tar eii kvinnas kropp: ej hennes sjal ni får ! . Ty själen - nej, att böja den blott kiirleken. t'örmlr! Tro aldrig detta, herr alcald: en själ kan fängslad bli! Min kropp - ja, den ni taga kan, men sjiilen %n är fri!

Eu af dikterna har ett innehiill, som juat icke &r uppbyggligt, och jag skalle kanske ej ha kiint mig frestad att tolka den pH . svenska, om det ej fallit sig så, att jag riikat piii den strax efter det jag läst i en uppsats, behandlande lrvinnans beghfning och möjlig- heter, att ett af de frainsta skalen hvarför kvinnan ej kan fista% komma något originellt inom litteraturen ar, att hon aldrig kan vara fullt hänspsliös. Föreliggande lilla fordomsfria själfbekännelse, .tyckes: mig - a tan att i själfva uttrycken vara stötande - till hela sitt . innehtil1 vara s6 pass hiinsynslös man gitrna kan begarn:

M å folket prata!

M& folket garna prata och prata aila dar: att jag älskar hvem mig &Iskar, att jag kiirlek ger och tar.

Hvsd dessa onda tungor af etter alltid drypa ! Hvad fröjd för dessa niinskor att andras rykte strypa! Men m% de garna prata! Det rör mig inte mer! Jag älskar hvem mig älskar! Jag kilrlek tar och ger!

De stackare, som aldrig ha, mäktat kärlek vinna, hur snabba de dock &o förtal och lögn att finna!

: Men jag - hvad an jag syndat, jag alltid ärlig var: jag älskar den mig &Iskar, jag kärlek ger och tar!

Om utaf sten jag vore, di% kunde det ju hända, att lidelsen ej nnaiisin min liga skulle tända - Men eftersom mitt hjarta sin röda värme har, jag älskar den mig älskar, jag kärlek ger och tar!

B Afskedet D, en . vaxelsang emellan tv& iilukaiide, mgif ver sig . icke med lika stor tydlighet som öfriga har anförda - och titakil-

liga mdra i samlingen - såsom diktad af en kvinna. Jaen det faktum, &t den diktande inlagt allt det karaktäristiska i dikten i flickans ord, medan hennes älskades upprepade, föga. omriixlands frtigor blott stå dar för att gifva henne tillfalle akt uttrycka sin hangifvenhet - synes mig dock vara ett tillräckligt starkt indicium för att motivera upptagandet af denna dikt hland profven pt b i n - ligt författarskap : . .

Afskedet.

- Flicka, nu då vi skiljas, säg, mig, hvad känner du? - Älskling - älskar dig mera, &n niinsin jag älskat ännu!

- Flic,ka, iivax skall du dväljas, sedan från dig jag gatt? - Vandra vill jag de stigar, dem samman med dig jag tradt.

- Flicka, innan vi skiljas; si&, om du iilskar som jag! - Hör du mitt blod som svarar? Hör dix mitt hjärtas slag?

- Flicka, hvad skall du göra, niii. jag ifrån dig far? - -4lskling, alska dig mera: än nAnsiii di1 al wkad var!

O& s& till siat en af de mest gripande dikter jag vet: en som 1Hter oss skymta en dyster historia .af ångest och' skam och ödslig srnikta. Är det icke som om vi såge ett par tungs, för- tviflade ögon stirra emot oss nr dessa rader :

GrAt icke så, min moder!

Gri t ibke så ini11 moder! Det gör min sorg mer stor - Och den iir anda tillräcklig, den rac.;ker till, min mor - - 1

Du födde mig, ni i i moder, uti en olycksstund: då gol viil ingen hane, dii skällde ingen hund; .

d& hördes blott den hiixan, som ofärd spkdde inig, som sände ett olycksöde att följa jämt inin stig: att den, soni mest jak alskde,. skulle mig iifverge, att den, som m.est jag alskade, mig skulle med afsky se. Min lycka fö1.l bi l l marken -.

den varade s5 kort!

Jag kröp för att gripa den &ter - den fördes af vinden bort. Du födde mig, mirz inider, uti en olycksstund, du födde mig ej till kvinna, du födde mig till hund!

De lyckliga m& vanda sig bort att ej mig se! Ty nar dr min smarta nklda, de skole ej kunna le ...

I den antologi, ur hvilken dessa dikter iiro hiimtade, finnas, så- som niimnts, omkring halftannat huridratal ;maiig<fnc farfattare representerade; af dessa äro blott fyra krimor. Hur skcll uiau nu f örklara detta förhållande, att bland de nliotlynn förf attama i stallet flertalet äro kvinnor?

Ja, en sak ar tydlig: kvinnorna he icke varit s& ctogelagm .som männen om att blifva kända som författare och 96 till efter- världen. Att därför påsta, att kvinnor äro mindre ärelystna i n inan, vore val dock knappast riktigt. Det är en kand sak, att flickor vid sina studier plaga visa mer ambition %n gosser; och att hos krin- nan finnes ett ganska starkt begar att iitmiirka sig och l~lifra be- undrad torde ej kunna förnekas.

Blen det bör ihågkommas, att andc till allra senaste tiden har för kvinnan den vittra äran varit högst betydligt rnalörtsblan~d. Männen ha varit så djupt öfvertygade om att litterar och konstrar- lig begafning varit något endast dem tillkommande, att de be- traktat sbom p& ntlgot sätt abnorma de krinmr, som L°? dessa am- raden kunnat tafla med den. Den uppfattning, som uttalat sig bl. a. i Rousseau's ord: »S& länge männen ha sitt förstand i behall, skall den vittra kvinnan förbli ogift, - den har rarit den allmaxit radande. Och denna visshet: att bli betraktad som okrhdig, att förlora sin tjuskraft, ja, att bli ansedd som abnorm och löjlig - den har säkerligen gjort mycket för att afln0llai kvinnor fran stt fram- träda inför offentligheten. En man vet, att när hai: rinner beröm- melse, vinner han p% samma gång makt ö f ~ e r ksimorna, han V& hurh svaga kvinnor i allmiinhet iiro f6r sktbsrhet. Och deme vetskap har nog eggat till mer an en anstrangning. 31en kvinnan har haft en motsatt visshet: hvad hon rirnne i s. k. iira, nibte hona

förlora i männens hyllning. (Jag undantar här den ryktbarhet, hon vinner som dramatisk eller soin exekverande ' musikalisk artist. Som bekant ha kvinnorna alltid - nej, icke alltid, men länge nog -, haft nådigt tillsthd att ägna sig åt dessa slag af konst- närlig verksamhet utan att stämplas som okvinliga).

Nar Maria Stuart var fjorton år gammal, höll hon efter hvad .en af hennes samtida - Brantôme - loerattar, i en af Louvrens :salar inför Henrik II och hans hof ett latin - för- fattadt af henne sjalf - i, hvilket hon »tvart emot den allmänna meningen hafdade kvinnans ratt till att sysselsiitta sig med vitter- he t och med de fria konsternar. et kan ju vara af intresse att erinra om detta, dA det ej torde vara allmant bekant, att den sköua .och ryktbara drottningen under en period af sitt lif uppträdt som förkiimpe för kvinnoemancipationen. Emellertid gjorde hon sig ju under sitt senare lif just ej kand för nå.got lifligt sysslande med .studier och vitterhet. Hade månne n%gon af hennes tillbedjare - någon artigt läspande hofman vid Valois-hofvet eller den smäktande . Rizzio eller den tröge ,Darnley - besviirad af hennes öfverlägsna -intelligens, hviskat till henne, att hon blefve ännu mer tjusande, ifall hon dolde sin begåfning eller Atminstone underläte att odla aclen? Det ar svårt att veta. Dfen jag nästan misstänker att så skett.

Det 5.r alldeles oriktigt att, siisom stundom sker, påst&, att de

hinder många manliga konstnärer haft att öfvervinna p% sin bana varit fullt s8 stora som dem kvinnor ha att kgmpa emot. Ty yttre .svårigheter - armod och motgångar af allehanda slag - veika på det hela sporrande, Atminstone gå en natur, som har något af -eld och kraft i sig. Men det hinder mot kvinnans framträdande in- för ofEentligheten, som jag nyss antydt, ar af ett inre slag och där- för på ett helt annat sätt hämmande. Då nu konstna.rer ju i allmän- het äro mera känsliga an andra, mera ömtåliga för hån och &löje, 'har det sannolikt varit just de mest akta konstnärligt beg&fvade naturerna bland kvinnorna som starkast kant det Aterhallande i denna gängse uppfattning. Och detta är .ett a f skälen, hvarför jag vågar påst&, att det funnits oerhördt mycket kvinlig beg&£ning, som .aldrig gjort sig gällande, och att det därför är säkrast att vänta med att fiilla några afgörande domnr om kvinnans möjligheter, innan hon under ett eller annat sekel af förändrad uppfattning härvidlag baft tillfälle visa hvad hon kan' åst'adkohma.

Det är iinnu en annan reflexion, som tränger sig på en, då

man studerar de dikter af Iiingesedan hiinsofna diktarinnor, af hvilks jag har anfört några prof. De utmarka sig genom friskhet ock, originalitet, genom känslans omedelbarhet och äkthet framför fler- talet spanska dikter, och likväl hax aldrig, mig veterligen, nigon fäst uppmärksamheten pii dem. Sismondi i sitt omfattande verk ,De la Litterature du Xidi de 1'Euroye~ niimner endast i fiirbigående. p& tal om aCaiicioneiro generals, att där finnes ett stort ~ n t a l ano- nyma dikter. .

Skalet till att de ej blifvit upyrniirksaiiimttdt! ar vii1 hufvudsak- l iga det, att, de egenskaper, som utmarka dem - egenskaper, h i l ka . enligt min mening, ocksa i 'framtiden skola blifva de som gifvu den största betydelsen &t kvinnornas konst: friskhet och naivitet, värms och innerlighet i kanslan -- de ha icke förr an på sista tidelr. stått högt i kurs bland kritici och alliniinhet. Konstfull teknik, elegant tillspetsad form och stor liirdomsayparat ha skattats högre än den kiinslans akthet vi nu vardera. Det fiirsiggiir nu fiir ticler, - långsamt men afgörande - en »Krrimerthung aller Werthex inom konsten och litteraturhistorien, som ej iirinn p& lange torde ha sa@ sitt sista ord. Vi tvjusas af en Fra Angelicos, en Simone Adartinis naiva och innerliga men i sekler förbisedda konst., medam= Atskilligt af högrenässansens konst, som ännu för nigra decennier sedan högt beundrades, lämnar osa kalla. Vi kanna oss i llantes odödliga Commedia mindre tilltalade af ilen lärdom, den teologiskc~ spetsfundighet och den uppfinningsrikhet, som hans saiiutid ftaiin X&

beundransvärd, iin af den upphöjda rättfärdighetskansla, den st&slagna melankoli och den extatiska innerlighet, som genom strömmar det gigantiska verket. Och samme författares Vita1 nuova, som förr betraktats jamfiirelaevis som en bagatell,

nu genom sin starka och omedelbara kansla i så hög grad\ vårt intresse, att. det finns litteraturhistorici, som tillmäta iien högre pet.iskt värde an Commedian.

Kanhiinda har i denna ilppfattningens evolution kvinnan haft ett icke litet medelbart inflytande. I s& fall har kvinnan smQningorjc. uppfostrat världen till att förstå henne sjiilf - .sådan hon är ack. &dan hon en g b g skall i konsten fraintriida.

A w n 38. Rons.

Efterklang af Bjornsonfest en.

Det var ett oförsiktigt löfte jag gsf i ett obevczkadt ogou- blick, iiär jag lofvade ,Dagny» en beskrifning af Björnsonfesteii i Kristsimitt. Nii iriåste löftet iiifrias och jag kan ej muat iiil genast tillsta.

#

att lika gariia lciiude jag ha lofvat beskrifva ljudet af Ilafvets hrw ellei skogens SIM. (3rd kunna iliiiiiligen inte äterge sådant som inåste ses och höras direkt för att verkligeii ~ippfattas.

Det, viisentliga vid Björiisons sjuttioårsfest var, att den förinadde siitta dla sjalnrs s t rhgar i vibixition, gainla och unga, höger och viinster, fattig och rik. A1l.a hjiistan stodo 13" vid gafvel. Detta allt 1.Ater sig icke beskrifvn.

.Jag sitter därför helt, iilodstiileu och kau endast försiiki.a, att hvad jag koininer att ,saga 0111 de miiiiiesrih festerna, blir 'inte ens den svagaste skiigga af en tillfi.edsst%llan.de beskrifning - det, blir en&asf, en ytltei.st obetydlig axplockni ng.

Det satt hårdt At att f & i3ji;i;iistjerue Björilson att auta deii i.nbju(h SOIN utgitt från en iniiilgd tif hufvudstadeus främste, att han ingtte fira sitt, jubileiim i Kristiania. Hau ville deil dagen sitta

i ost,ijrd ro p& sin gård, oingifven af siil fninilj och sina ni,riniste, . m;li ville inte höra talas om fester af nbgot slag.

~ i l l sist sriiide inan upp hans gode van och biograf (jhristiau Collin:':) till Xiilestad. Nar denne plt sitt fina och blida, l~arlelrsfnlla '

och sega vis hade .argumenterat och förfaktat, siin sak i 4: d siigel. fyra -- riinda timmar, da gaf sig den stridige kiiinpeii p& 11Rd och

' . oliåd och saken var afgjord.

Men med bäfvail i hiartni; reste Hjö;iisc\u. En s& ärlig och S R vann iiatur som hans &r riiimligeii till ytterlighet känslig för hvad som ar akta eller icke. Hvarje lofoi:cl, soin icke komme raka vageii från den talandes hjiirta eller icke priiglades af full ij£vertygel,se, skii1l.e gifva s&:, soin kanske icke vore lätt läkta.

Einellerti? - Björnson iniitta icke ffirstgtt hur aIslrad l i w ~ &r p& djupet, .d hvarje ilorsk innns och kvinnas hjiirta, i Kristiania

- - Docent Colliii har efter inhigArigt arbete ni1 1ltgi.fvit en fiingalanric?

skildring af 23jiirnstjernr P,jörnson?i hela l i f .

såväl som öfver Norges. hela land, eljes linde han e j varit så, svår att ö£vertala. .

Visst liar man i Kristiania otaliga @nger rarib rasande pb honolu, öfveröst honom med språkets alla invektiv, svurit ve ocli förbannelse öfver honom, men det Iinr skett, nar han lbtit doiiisbasiinen ljuda eller farit fran1 öfver de sofvandes hiifviiden med Blixt och dunder och hammarslag. Då ville man aldrig mer ha med lioaoiii att göra - >nu r a r det förbi för alltid!))

\ Men inte förr har ovädret stillnat a£ o+ iiitinniskorna åter-

vunnit järnvikten efter sin förslir&clcelse, si% ha de igen i honom sett den ljuse Balder, som vinner allas hjiirtan. Men det var inte alltid man vil'le erkänna det eller siiga det högt - !

Nar nii Björnsons sjuttioarsdag nalkades, började folkets hjärtan att brinna. Först ined blyg och svag laga, till sist, nar dagen var inne, med full ocli lysande flainwa. Ingen förmådde liingre fiirneka. hvarken för sig -- tiiseri gånger i Norges rike.

Hvad lians fulltonigt sjungit

Den liiirliga

sjiilf eller andra, att Bjijrnstjerne Björnsons namn stenadt -- dock a.]. det niest älskade af alla namn

B , '

naim betyder' i Norge, det har Knut Harnaun i sin »Hilsen~*) soin begynner sålunda:

*Vi nevner et navn - straks syder der mod os i kornagres guld, det leger i skoge, det liigtei. af mul& Sol dirrer om dagen, dug driver on1 kvseld, det suser i fjzeld~. o. s. v.

sången slutar med de gripande orden:

Saa en kvald vi1 stuinhed ruge langs vor lange kyst. Fjslde staar og lytter, bier - ingen svarer, Landet tier.

Kaar han tier. blir der tyst.^

Djupare och starkare kan man ej gärna kanna eller uttrycka hvad Björnson ar för sitt land. - - - - - . . - .-

*) I den Gyldendalske fesiiskriften. *

Hvud iilan kulide viinta skedde ocksi - viin ocli fiende giogo sida vid sida: till diktarhöfdingen, frambarande sin beundran och sin

. . tacksamhet.

Tidningen ,Morgenbladet*, som fört en oafbruten kamp mot sin mäktige .motståndare, presterade en af de mest stä.iizningsfiilla bland pressens ledande festartiklar, hvari det bl. a. heter: ,Den stjeme, som lyser midt i lians navn vi1 berare sin glans, m a r de to bjorne, som liar skygget, for dens rene styrke, forlzngst er gaaet i gleinselens grav. Den vi1 lyse over norske hjenz hvor mau lever i samfalelsens glade, den vi1 tindre i den rene luft, for livillam digteren Iznr aahnet alle vindiier til liimre ruin, den vi1 strnale i det s p o g som barer bnd oin norskt aandsliv og norsk kultiir gjennem anrhundreder tilbage og lange tider frernover». - - - - »Vi saenker vor lcaai.de til parade uden derfor at stikke den i skeden, o. s. v.

I mknga dagar ftire födelsedagen voro alla tidningar fyllda af artiklar, aneldoter och meddelanden af alla slag rörande skalden. Luften var lilasom ii~ät~tad af 'Iians nainn.

I

Festdagen hade Björnson flera timmars mottagning hos sin son teaterchefen. Det var en oafbruten ström af lyckönskande och af deputationer med konstnarliga gbfvor och adresser. För detta allt ha de svenska tidningarna redogjort. Jag vill endast uppeh61la mig vid hvad som rörde k+innoïnss gåfvor ocli sarskildt mitt öfver- bringande af en broderad duk, emedan de meddelanden härom som gifrits icke varit korrekta;

Et t fyrtiotal svenska kvinnor, ddre och p g s e vanner till dik- taren, sände honom en duk, broderad i aftonsolens färger på hvitt liirft. Ritningen var gjord af Mim-in Adelborg. Den vann stort

\G bifall både af Björpson och öfriga. Hau fann deh »fortryllende tegnets och var lycklig att återfinna de för honom kara namnen, sydda i hvitt, nde staar som plantet ind i dugen~. sade han. ' . Broderiet, miisterligt iitf ördt p& Handarbetets Vänner af fröken Louise Hnrniltolzl gjorde stor heder åt det svenska handarbetet. Det var nilstan .lika på afvigsidan som på. riitsidan och beundrades med rritta af damerna. Skanska spetsar, knypplade if en bondkvinna, . . hvars namn tyviirr ej r a r kandt, förhöjde duken ytterligare.

Eget nog var den svenska .duken det enda stora arbete af kvinnohänder, diktaren mottog. Duken, jamte en stor korg med. guls blommor, öfverliimnades af fruarna A. M. Holmgres, Mia Hedlund,

. . . . . . . . . '

f. Hedlund, och Nannri. Bendixson, f. Sohlman, blda döttrar till Björnsons gamla kisra vänner.

Fru Holmgren yttrade dr~rvid f öl jande ; >Björnstjei.ne Rjörnson !

Vi bringa dig svenska kvinnors varma önsk&, att' ditt lifs afton m& bli ljus och rik.

Rlott,ag vii1.t inn.erl.igaste tack för allt dn gifvit oss i din dikt och i ditt lif! Hvad du At t i vår sjal, det slcall bara friskt, i n&tn generation - i det imga Sverige som snart koininer.

Vi hn sömmat dig en duk och. smyckat deil med ».Jinngfrn Mwia giillsko».*) Dii finner dör de trofasta gamla namnen jiiinte unga och nya.

Och till sist - tag mitt eget tack, soin inte vet af någon gräns! s

Björason svarade rörd: »Vi1 du Iiilse tilbage til det Sverige, 8oni ger Izengere end tj1 p~litiken. .Teg tror der vi1 komme en dag, da de, soin ni1 stanser ved politiken vi1 se dybere og la?ngere end de gjor i dag. Tak! Tak! D

Och han fördjupade sig i beundran af dnlien och i gliidje ijfvei. de kara gainla namnen, som påminde honom om glada och iilinnes- rika stunder i Sverige, som han iilskar - antingen man vill tro det eller inte. Han gör det i alla fall.

Prnktfiilla voro de gafvor soin koinmo f r t n östan och vestau, men de ha så i~tföriigt stått omt,ala,de i var press, att de kisiina förbi&.

Jnbilaren besvarade deputatiouernss ofta långa tal y& det satt, gom endast lian. Iran' tala, lifgifvaade, viii.mande, utsaende frön till ny vaxt.. Högst nadde l~m, enligt inin mening, i sitt svar till fru Ragna Nielsen, nar han inottoa norska kvinnoi.-s sjuarmade silfverljnsstake.

cc" Tyvari. finns intet referat af detta tal, soin i ringaste inAn Aterger hvaii han inlade af iifvertygelse och tro p&, att ingen af de stora reformer, hvarefter världen liugtar, kan genomföras af inänilen allena.. D i t blir intet af diiïined förr tiu kvinnorna rycka fram och komma ined i arbetet, ined sitt finare föl-stående, sin godhet, sitt t&l.amod och sin l e k . Kvinnosjiilen inåste . komma med. Den skiillc! vara det miiktignste i allt' som arbetar sig fram i samhiillet.

Yrii Ragna Nielsens tal hade betonat, att aldrig i hela in%usli- ljghetens hiqtoria någon talat kvinnornas sak med sådan inyndighet

* Det norska namnet, pB den iingsbloinrna: som prydde dlilie1-1 nc,h hoa oss bar det alldeles oförtjä.nt fiila namnet ~käringtctnda.

som han, aldrig en shdan tolk för kvinnorna tradr fram - aldrig uågou kallat y A kvinnorna s& soni han. .De liar aldig sinigret for os. De har altid troet paa os". ' .

rKjzre. store Björnson! .De liar gjort. livet rigt for os og derfor vi1 vi a'ltid takke dems. Sk sl~itade hon sitt vackra tal.

'L'elegraru i många hundradetal ingingo frin - nar och fjarran. B l a d de' miirkligare voro de fraa koniingen och drottningen af Wiirtemberg - som bekant ha Björnsons stycken gjort stor lycka i Stuttgart - f r in Dreyfiis och Picqiiart m. fl. Blarid de prof på erkiiniiande och vänskap Rjörnson värderade högst voro adresserna fran Sverige och all- den vanlighet, som strömmade'eniot honom där- ifrAn. Lyckönskningsbref m. m. anlande i så. stor mängd, att ännu

, ett par dagar efter födelsedagen var det hiindradetal kvar, som ej hiinnit öppnas. Att genomläsa allt blir veckors arbete.

I% krällen efter mottagningen gafs festföreställning på hTatio- udteatern. Salongens nedersta barriere var i hela sin längd ttökt med grönt, rikt istmket med Inger och hela vägen lindadt med breda, band i de norska fiirgerna. Midt framför diktarens och hans frus plats utbredde sig en rikedom af röda och hvita blorniiior.

Sedan »Storskjaid.en~ - som Holger Dracninan i sin dikt Leiiiiint honoin - efter stormande ovationer intagit sin ylats, spelades Uerlioz a tris tia^, som med ens bar den högtidsstHinda piibliken in i rymder ILngt ofvanom dem man vanligeu färdas i. Battre kunde man e) ha l'örberedt* ett viirdigt mottagande af *Over Cl;hnex, detta niitidsdrrrinti. öfver alla andra. Efter styckets slut spelades Griegs hyllningsmarsch till *Sigurd Jorsalfrrz, och p& Bjiirnsons initiativ mottog nu Grieg sin del af jublet.

Frii Dybiiiad framsade en epilog af Bull livaii det bland annat Iiette :

~ S a a skulde 13jUrnsoiis uavn i Norge glenirnes, da waatte alle landets kilder stanse, da maatte havets store brending tie; ti i dem alle syiiger Björnsons navn, da maatt.e uordmznd ikke lwnger isdes; ti naviiet nmrnes af liver mor i landet, - . og biwer gjeiinem Iwert et. bar1iesiiid.w

Därefter s j h g st.iidenterna:

P wHm os dn foraarets sanger nu, naar i vemod dn .kjander kveld stunder till

'Sol af din aften vi fanger; midt i din vinter di1 taiider ungdommeiis i ld ! Stzrkere stremmer tiibage alt det, du gav, gaar som et mindernas hav liid fra din iingdoms: ds dramfyldte dage.* o. s. v.

Strax därefter koni det stora fackeltåget, som Bjernuon iiiottog från Nationalteaterns altan och Iivarom man redan. förut 18st i ~ H r a tidningar.

Dkefter vidtog en liffall fest i teaterns 'foyer, arrangerad. af teaterns styrelse f a r den högt uppskattade dramaturgeii, sceninst~tilr- tören och teaterchefen Björnstjerne Björnson, onigifven af sin familj och niirinare vänner samt skåclespelarepersonden.

Björnsou. te1 - det l2:te eller 13:de hau Iiållit under dageus lopp - var sprittande af huiloroch munterhet. Det liknade mer orrens spel i itrh inorgonstnnd an en sjuttio&rings tal i sena natteii &er en lång dag af oafbruten spänning och ansträngning. . Det var icke deas mindre fylldt af djupt allvar och af en.öc1mjulchetens och tack- samhetens itude, som verkade gripande.

I flera af 13jörnsoiis tal miirktes det, att lian tyclrte nig allt för hyllad och d l t för rosad, inen den goda meningen darmed Riiiide ju ej annat an vara honom kh-. ,

Under jubel sjöng 'Ihorvald La~inners ined oförliknelig hiiiiior visan om »httu Nnss og Iian IJasses.

. Följande dag var den stora borgtuerniddagen för 500 personer. Ännu åtskilliga hundradetal Iarn förgiifves ha sökt att f& deltaga. Stortingspresideuten Beriier höll i varma, fint mejslade ordalag fest- talet. Björnson svarade med viillande kraft. De som hört honom tala i studeut'ersrzmfandet i ungdomens dagnr p;"lstodo, att detta. ptimiucle om den t i d e i

Verner von Heidenstam framförde i storslagns ord svefislrlï, vänners halsning. Biittre hade ingen kunnat göra det. Ocksh nu- s@ det svenska talet ha varit Iranske det yppersta. Visst %r, att det var ined stolthet jag h ö d e Sveriges friiinste yngre diktares hyllnings- ord till Björnson ljuda genom sa1,en pQ det vackraste, inest. vii.lljildtlii~lr, högsvenska språk.

Alexandra (Sripenbe~~g frambar -tusen finska kvinnors ha.lsniiig och dress, men tyvHrr Vitr det svart att höra s&v$l Iiennes som pro- fessor Moltke Moes vacki-n ord.

Men Nansens hälsning frbn Norges iingdoin den var lika Ijud- lie som knrnktiiiristislr. Ingen kunde iuidgå att lyssna till den, lika litet som inan kan titta bort när man Holmenkolldagen ser en skid- löpare komma i susande fart utför hianten, 'mellan granskog och vajande tref argacle uorslrri flaggor.

Det var en hymn till det siiuda lifvets, den ljiisa trons dik- tare? den SOIII jagar bort inissinodet 111: ungs sinnen. »Jeg fale]: det, jeg ved det, det er tiisirider af unge Izvindei: og iiiiend udover Norges laud, soin i disse dage saininen med os bwjer sig mod dig i tczknemlighed, foi:di du h;jdp at. bwve dem f~:relste fra. livets slagz, sade Ilan bl. a.

Under iniddageii sjöng T1iorv~l.d Lnmmers ined sin m8lrtiga stamma . Rosenlirantz-Jonsens clilrt, satt i musik af Backer-Tmxie.

*Der er ei den nordniniid i lalidet som ei er nied os i dag nnar dig vi vifter en hy lh ing ined Sorriges eget f l a g ~ o. s. v.

Efter middagen uppvalrtades den follrkiiire skalden af arbetarnes, handelskåsena, handtvei:kaïnes och stind.enternes gemensamma sång- förening.

Diirmecl var den lysande och helt sii1rei.t för alls deltagare oförgiitlign festen förbi. Tyviirr kimde jag icke nGi.vara vid deu

flera dagar senare gifna stndeiitfesten. Nen ineci den kiinnedoin jag har- om I'öregAende fester i st~identersamfi~udet, k m jag ej a.nnat %n tro, att h&r kulminerade stamningen! jublet och lwt,yfielsen af Björn- sonfesten.

9: Y: i:

Björnsoiis födelsedag hade afven tirats iiied iues och miildre offentliga, talrikt besökta fester i &tsldl.iga, föïeningsrr i Kristiauia.

Och iit öfver landet lyste den iiorska fiagqsu i hrar stad, hvsr bygd, hvwt hain. Fet fauns nog ingen i hela 'u'nrge, suin inte dco d.agen aied taclrsnmliet, tzilali-te pb att Björnstjeriie :Björnsoii nk81ikt sitt folk en oskattbar gifva i den sling, som ligger p; ai1.n~ 1ii.pp:ir och bevaras i allas hjiirtan:

*Ja. vi elsker dette la~idet. som det stiger freiii furet! veji.bic1t over vandet 'med de t i isen hjem.

Elsker, elslcer deh og t:mker p8 vor Far og inor og den saganat. som sxmker d~wrnme p& vor jord.»

Atr~lrilliga inanader hafvrt förgatt sedan frågan om tillsattande af kvinliga -yrkesinspektörer varit p5 tal i den svenska riksdagen. Hedan star eu n). ..riksdag för dörren, och de många? som äro intresse- rade i fragans lösning, viinta med sp8nning på iitgåugen.

Sjii.lfra iirendet har S& ofta omnalnnts i pressen och ))ör darför ,

vara nii k%-ndt, allra 1Ast för denna tidslzrifts Ifisare, att det icke torde vara nödviindigt annat äu att Iiar i största kortliet rek:il?itnlera de stadier, som det hittills genomgått.

Tanken pi3 en organiserad k\-irilig yrkesinspektion vid sidan af den minliga, som redan lange framsttitt såsoin ett eftersträfvaus- viirdt önskemiil för kvinnosztkens v%niïer. liksom för dia de ii^, hvilka nitëlska för en följdriktig iitveckling id våra aamfnndsf8rhållanden, denna tanke har, soiii belrant., första gingen. i vbrt lnrid .i.ldldts en, si att saga, fest forin genom den af lir A. Hedin vid förra'.riks- dageii väckta motionen orjr e11 s1;rift;else kil1 ?co~r!ll. ?n:b {671&~df3 u~~st i i l - I m d e af ki:.ilzno~ vid yrlcesi1rs11ekfio~r~e11. 'i7i erinra 2fvei.i om, att Svenska 1~vinnorn;ls izationalförbnnds iit,tnlande betriiffande isnslrv&rdheten af yrlresinspelrt.riser;~; tiilsattande p8pekas af inotioniiren så.scm en. Be- ty3elsefrill menings-yttrinp, v81 \&d att $agas iincler begrundande.

Dagny redogjorde p5 sin tid (se haft. 9-3.C; för 1.!:W2 sid. 231) ganska iitf@rligt. SA ~ n . 1 för iriotionens innebörd och der1 för saken s4 belysande motivering, t1.f livillw~ den var Atföljd, som för det. salrrikii och intressanta iitliitariclr, som afgafs af det tillfalligt rit- ~ l i ~ t t . som s9 vzt;.int ti1lst)~k te deiisamuou, ocli Jisilket torde haft Gn väsentlig anpart i det vii.lrilli,aa bemötande motionen rönte frAn riks- dagens sida. Reslntet 0111 en slrrifvelse i liar berörda syfte antogs q8mligeii iitaxi några niimnvarda slriljnlrtiglieter af bKde lraiiirarna.

O

85. till vida iir salreri klar. Aterstir ~iii att se Iilir den vidare avm-

cerat och i hvi'lken m5.u den .utredniug, ~ o i u i följd af riksd:ig.sbe- sliitet företagits, lian sagas vara i alla sina delar tillfyllestgörande.

Den. instans till hvilken regeringen, i första. hand vädjat för att f & frigam utredd har varit kommerskollegium; koinii~erskollegium å sin sida har infordrat utlfitande fr8n Stoclrholins 'Ofverst&t~~iillare- ambete, från j~kesinspektörerna? handtverksföreningarna och möj- ligen några nnclra. Dessa ntlåtanden föreligga nii, det från grkes- inspektörerna åtföljdt af en. ganska vidlyftig motivering, och äro i ocli för. sig 18.rorikn nog. Men liirdoineii ligger ej SA mycket. i de

' ,nyn synpiinkter eller fakta betriiffande sjiilfva fragan, solil af veder- hörwudes upplpuingar kominit. i dagen, soiri i den galilla segslitna lii.xa11. Iiiirusoin den manliga uppfattaingen af kvinnans deltagande i sainh~llsarbet,et alltjHmt icke förinar stracka sig öfver eri viss, af föraldrade föreställningar iitstakad grans. Hiifviidsiin~mari af här niimda myndigheters yttraliclen ar, att , f ik ~z&rtrnrctncie ej bchof fWe- liggcc f o r awWi.llmdet [tf s2i.rskiZdt kv.ilzl.iga ys.kesins~~elltiif-e~-, nzm att dock: 71:vinlig arbets7mf% tow7e vara gaq~zelig ijkåga ovt stcdisstis ka wpp- q<ftet*.s inlinntfii~de.

Det .r701.e emellertid oriitt att ej med-erkansainhet fraiiih%lla, att sj&lXva principen, soin legat till grand f ö ~ lir Hedins motion, upp- tagits med sympati af de auktoriteter, till hvilka de$ v8djats. Den livad man kan lrnlla filantropiska sidan af saken liar nog behjiirtats, sa påpekns bland ::rnnat i yrkesinspektörernas utliXtande hurusom

sinoin yrkesiuspektionen säkerligen fiinnes falt för kvinligt inspek- tionsarbete af stor social betydelse». Efter att ha pårisnt det fak- tum, atst fabriksarbetet innebiir en del faror, som hota den gifta saral soin den ogifta kvinnan i moraliskt och socialt afseende, in- tygas, l~iirti iitoinordentligt viktigt det skiille vara om >?kvinnor med det allvar ocli den intelligei~s som saken kriifver och med kar- lek till sitt, kall », togo del i iiispektionverksamheten. :En , liinq~ligt vald, erfaren lzrinnas, heter det på ett annat ställe i sanima be- riit&else, :> kiinde vid mang& tillfallen genom råd och iipplysiiingar hlifvel krinliga arbetare till gagn. Ett kvinligt element i yrkes-

' .inspelrtioneu slriille efter hand bidraga till afstiiidets niinskande iiiellai~ denna institiition och arbetarna>. Det skiille vara flera lik- nande, oin förstfieiide af sakens innebörd vittnande tittdanden att citera lir yi.kesinsl)ektöreriias skrifvelse, men det. auförda torde vara t-illriickligt. De formella, tnktislra och juridiska skalen ha i alla hiindelser blifvit de afgöraiide, och i kraft af dessa har kvinnan f öi.kli.raf s för yrl~ssinspektioiisl~ef attaingen icke Ifirnplig. Den roll

af bitra.de som man vill hänvisa henne till, kan nappeligen mses vara förenlig ined - hennes vikdighet skidle nian vara frestad att s q a , i faU det ej här s\ode vida viktigare saker p& spel, an dem som kommer iiuder kategorin af rangfraga -- nej, ined hela iippgifteiis hufviidsyfte, och sakerligen öfverensst~ininer den ej med den tyd- ning, som motioniiren nedlagt i begreppet kuidiy 7jz.ke.s-inspektion

Hen inrian vi gti själfva frfigsn niirina~:e inpa lifvet, torde der vara nödvändigt., för att liksom klargöra kvin~ians st2illning till den- samma' att q5 tillbaka till motionen och dess ordalydelse. Hr Heclius hemstii1la.n inledes iiiecl följande passus : 2 att. rilcsdagen matte hos k. m:t anhalla, tt k. m:t ville 10tu genoin clartill förordnade per- soner, sliliiil kvilwor som mliu, ~inilersiilit~ vid hvilka indilstriella fiire- tag kvinlig inspektion är 'behöflig» o. s. v. Hár kunna vi tillsvidare stanna, d& det ar de af oss kursivernde orcleu, ,2t hvilktz vi sarskildt vilja &gna iippmárksamhet. .Dessa orcl aterfinnas sederinern i deu af riksdagen till regeringen sflatna skrifrelsen, ehiiru forinnl.erade sa, att » d i frbgan pi. det i.iiirinaste berör k\-inliga intressen, torde '

icke vara olämpligt att, i enlighet med motionaress förslag, bereda tillfalle afven fiir den kvjnliga salrkunskapen att göra sig gällande: vid den föreslagna utredningen » .

De många kvinnor, soin med intresse följt iirendets g h g ,

erinra sig nog, med llvilken glädje och tillfredsst&llelse man inom deras kretsar hiilsade motionen och den liberala och vidhjartade syn på kvinnorngs intresseu. hvarom den vittnitde. Ej blott sag iiit~u .

diiri utsikten till en ljusare framtid öppua sig för de inest betungade af kvinnoimm aliilite. niiidigen fabriksai:beterskorcu, - en närmare kännedom om ~iiissfijrl~iillailcleu inom en samh#llsklass innebiir iii

hopp om dess höjnude - man betraktade iifven det direkta viid- jandet till »den Irvinliga sakkni.~slrnl)en>. s& sallsynt ? A det galler utarbetande af eu frRn vara iuyncl.igheter utgingen sainhállsreforiii, som ett förtroeiiclevot~im, Iivilket stiillcle krinnnn p i cleh r8dgifv:iiide plats henne nied rätta tillko~i~me~:.

Men Iion knnde ha besparat sig sina gliiSjeyttriirgar. I der förberedandii arbete. som y&g&tt. för en koininande regeringijskrif\-else ' rörande kviulig yrliesinspektion, har oss veterligen I~vuïkeii iiagon ii£

våra med socia1.a frkgor sysslande kvinnofö~:eniugar, e j häller nggoil ined yrkesfijrhallandeii förtrogen kvinlig organisation ldifvit hörd. Motio- nens nttryckliqa yrkande att »sdi:iiZ l ~ i ~ i ~ z m r - .s.ol/z miin,» skola ledtt

undersökningen, liksom riksdagsskrifvelseiis visserligen i något me. svafvande orddog afFattade, men dock bestämda pA11ekande af motio- narens förslag om >, den kvinliga sakkiinskapeas » hör iiiide, ha 85- ledes lämnats utan afseende. En uralctlåtenhet - för ett anviinda ett mycket inildt nttryck - soin säkert höga vec1erböi:ande aldrig skidle 1åti.t komina sig till last, om det ej gallt en politiskt så fullkomligt orepresentemd klass som kvinnornas.

Men o111 vi lainna ur rakningen den förbigangnas ganska uatur- liga yttring af såracl sj&lfkansla, s i återstår det langt viktigare s11öi.s- milet;: »kan deii gjorda utreclningen siigas ha belyst den kvinligu

från alla de sidor, som erfordras för ett. rätt- ffir- ståeiide af frågan^ ? DBrpå kunna vi ej svara annat Bn med et.t nej. De aiiktoriteter, soin hörts, äga ju en god sakkunskaps alla 'förut- sättningar, jnridisk, teknisk och ~ocial-ei~onoiilisli, deras aainvetsgrar~u- het och iidighet vid handhafrandet af sitt uppdhg iiro ocksi höjda öfver allt tvifvel, meu alla deras sanifiillda rön och insikter hindra ej, att deras arbete lider af ett fel, som vid en undel.-sökning sola den föreliggande allra ininst borde få fö'ekoiunla, n%inligen af en- sidighet. Det a~ iitesliitande mannens nypfattning, soin lion~iilit till sin rätt i denna angelägenhet, i hvilken tnsendea af kvinnor gro intresserade. (Enligt en för &r 1W0 iippgjord statistik uppgingo de i fabriker och hnndt~erk anställda kvinnorna. till. den betydande sim- man af 4S,994 styclren.)

Der; inviipdes inahända, att kvinliga auktoriteter, som sitta inne ined den erforderlige erfarenheten, fiunas e:i i v%rt 1ai.d. Sjalfva yrkesinspektionen soin institution betraktad ar ju så ny, att m8n ej kan antaga, .ittt Irvii~noi. kunnat satta sig in i dia de med ett dylikt ämbete förenliga villkoren och fordringai-na. Znnu mindre iiro i besittning af de teoretiska kunskaper, som äro nöd- viindigii. fijr att- k m m afge .ett klart, och pd sak gbende omdiiine i fragan.

Neu äfven om detta %r sannt, låt vara att kvinnans utbildniug i ' allmänhet icke iir i igud att skanka henne de iitidiga tekniska kunskaperna, s& ersattas dessa brister af en ej obetydlig social insikt jainte detta något, son1 vi skulle vilja ge beiiiimuingen: 1ifserfai.eu- het. J a , det är denna, helt sakert i herrni: teoreticis ögoil nggot o p a k - tiskn och obest8mlsara faktor, som motiouiireri raknut med, da Imii så lifligt yrkade p%, att kvinnans råd skiille anlitas iinda från iiren- dets första handläggande. Han har tänkt sig, att deras mening, som i verkligheten erfarit oliigenheternn af det nn~~arande systemet boide

vaga tyrigst och att de, som kiiruir' hver skon klammr, agde de första förutsattniligama att uttanka wedleri för olägelilieteruas 83- hjiilpnde. Dessa skal ha tydligen itf dem, som haft iirendet om hand, icke beaktats, och kvinnan har nu, soiu s4 mången gBng förr, sett sig ntest,angd frAn de radslag. dar lieiuies egua och hennes mad- systrars angeliigenheter afgöras. Att hon icke Iriinxiat giir~, det utan en stilla protest, m& igen rakna henne till last.

Aterstkr uu att a vår sicla, söka belysa frågan, med Iiansyn till det hittills opaaktude kvinliga betralrtelsesattet. En dylik ut- laggning måste vi dock uppskjuts till ett följande hiifte. Ett tu- delande af rart ämne &r desto mer befogadt som vi, samtidigt med Iltir föreliggande uppsats, meddela ett af er1 aktad kviulig inshdare 08s tillstalldt inlägg i samma iimne. Ehuru vi ej i alla ywnlrter dela föi.f.:s meuing, ar det med gliidje ri delgsva ~ å r a läsare den insända uppsatsen, s5soni en komplettering af rår egen. Den iir ett yt.terligare bevis ffir der af oss redan påpelrade, lifligs intresset: Llai~d krinnolma sjiilfru för en iitstriickt yrlzesinspektio~.

ar den krinliga yrkesinspektionens mal?

Hvax och en. som hyser iutresse för rart laiids unga grbeter- skor. har säkerligen med glädje halsat den vid sistlidne riksdag framställda iilotionen OM tillsiittancle af krinliga yrkesinslbektiirer. Och vi hoppas ju d a , att i n m kort denna s i ytterst ~ikt ign iiistitu. tion blir icke endast ett önskemål, iitan en rerklighet.

Men helt uatiirligt lir, att en så u? och för de flesta sil' oki(;r;d tanke, som den h\-ilken motionen frainstidler: skall af mingti n iöta~ med lindran, af nagra kanske nied motvilja. S ig ra ord om sakenfr innebörd torde darför för denna tidskrift ej vara utau sitt berättigalide.

.Den soni iiiider eu fiiljcl af år sjalf arbetat inom fattigrården eller meii iippinarksamhet fiiljt det arbete soiii dar iitföres. iilaste med bedröf~else ha gjort den erfarenheten, att fabriksarbetet för ett. stsort antal unga flickor leder till moralisk, fysisk och eko~iomisk ruin. I denna artikel kunna vi icke sysselsatta oss iiieil friipm hyarför, trots detta, fabriksarl~eterslcornas antal oiippliörligen iikas. ,\i hålla oss endast till livad som (11.. irlre till ow;ikeriiu 11r:trfiir h t ilifrit. sh.

Att den unga flickan i fabriken löper sii ilyeket stor fara att mwcrliskt ga. tinder, iir en sak, som för hvarje tiin1;nnde iiikmislra ligger i öppen dag. Då hoii inöjligen redan vid 12 41:s Alder liimnar hein- met för att nnder nästhu hela dagen vara beröfvad det stöd och skydd: som detta bwde ktinna gifva henne, och i stiillet införes i en kamratkrets, dar oftast mycken råhet framträder, så krafver redan detta en kraftig Iraral~taï och stark rattskansla för att hon nioral'islit skd.1 kunna hålla sig uppe. Ja , 0111' oclcså en. fl.icka med karaktärsstyrka och iitgångei~ friin ett godt hem föriniir reagera mot de gröfstn yttringarna af det soin iiiijter henne, s i våga vi tryggt påstå, att ingen f~illkoinligt oskadd genoingår fabrikslifvets skiirseld, Man hiir ofta iiugri. fa.briksfli.ckor med tårar försfikra: »Rh, det ar så. rysligt på fabriketi, inau hör så inyclsetl ondt d&r». Att de frsAii hemmet illa rustade, de svaga karaktärerna ofta, gå under, kan man ej förvåna sig s& mycket ijfver. Alla till det onda frestande inakter #ro Iösslapptn. och ingen st8r stödjan.de och hliininauiie vid den imgas sida.

Vi må dock icke Ilar glömina, att med tacksamhet. erk%nlia, det miingen fabril~sidkare sökt taga vå'rd om de i hans tjailst austallde unga flickorna s4 långt han ki~nnat. Men f6r fsbriksegareu ensam, utan någon soin kall vara honom en stä.ndig hjiilp inom sjiilfva fabrjken, &r det oinöjligt att utrritta något af omfattnncle betydelse.

Den fattiga fliclran har i lika hög grad som den bildade behof af jiiinniirigas viiinskap och ett gladt, lrarnratnmg~nge. S5. uppstal. snart förtrolighet inellan de unga, den enas inflytande på den andra gör sig gällande, och tyvärr, den onda sådden finner oftast en allt- för villig jordmåu. De r i a uttryckeu och ederna, soin 1cai.iske till en början stiitt den nylroiilna, bli silart en vana, st fiillstiin.dig, att, flickar1 '

sjiilf ej miirlcer oblygheten i sitt tal. Så koinmer tobaksröliuingen, SA öldrickiiingen - soin föl- helt unga flickor 1a1. kilniis stiga till flera flaskor om dagen - och så låter det iinnu djupare fallet ej Igiiiige vaiita på sig. bilåliiinda 'blir flickan moder, ehnri~ sjiilf niistan ett barn. Ocli emedan oriittfiirdigheten hlifvit vana, har hon förlorat; begreppet om ratt och oratt, och hon ti:ijstar sig helt lugnt dikmed, »att hon icke är siimre an andra>.

MRngen Iran viil tycks, att denna skildrii~g 51: för mörk. Lyck- ligtvis kunna vi intyga, att den ej passar in p& fi-irh&llandeua inom idla fabriker eller p i alla fabriksarbeterskor, ineii det ligger ingen öfverdrift i påståendet, att den passar .in på inången fabrik och på tusental af arbetei:skor.

Et t icke så ringa antal fabriksflickor blifvii gifta. Meu hiii.ii- dana husmödrar skall det val blifva af dem, som aldrig fått lara, huru ett hem. skall skötas ? Nan invinder d%: >ja, inen fi%n barn- dornshem~net, .. inedförn de jti åtminstone de nödvandigaste k m - skaperna~. Ar det viil så. siikert'? Nåhiinda ar flickan ntgiingen friin det olyckligaste af alla »hem», det dar inodren %r fabriks- arbeterska, och d& Br hennes mesta lärdom hämtad från gatan, om ej barnkriibban och barncisylen varit hennes tillflykt.. Och ifvrn om

hon skulle hrift ett relativt godt laer;,, liar desa Iiirtloi~isr hunnit glömmar; under det allr absorberanrle fabriksarbetet, t.' f$ äro do fabrikanter, som latit sina iinga a r l~e t t~skor Atnjuta iiiitlervisring E hiishUlsskola. Heder i t dem som sd gjort!

Men om fabriksflickan icke blir gift, biinder det, att hoa i alla fall måste lämna fabriken. dels darför, att de yngre äro =ara liimpliga till arbetet, dels därför, att deras arbetskraft ar billigcre. Hvad blir da hennes lott? Den mera energiska och ofördarfradc söker arhete som söiiiiiierska eller dylikt, ty fii hem torde n x a ~illigri att taga en f . d. fabriksarlieterska till tjiinurinila. Den okontrollerade frihet flickan agt, iinder den tid hon icke varit IIPI)-

tagen af fabriksarbetet, skuttar hon allt fiir Iiiigt för att Iion skulle fiiina sig nti en tjiinarinnas, tiyggare men tyriirr i rh tid alltför litet viiderade stiillning. De som sta moraliskt liigre, sjunka an djiipnre, och en förfarande m h g d af dem rekrytera de prostitiierades leder.

Här har nu berörts en af de, tyriirr alltför ofta förekommarid-e fall. dar en fabriksinspektris ingripancle kiincle vara af oberahelig betydelse. Huru mHngen flicka skulle icke kiinna afhullas f r i2 ztf bet rada lastens viig, om en k ~ i n n a med en officiell persons myndig- het och en moderlig viins intresse kunde gifva henne raii och stöd vid sökandet af en ny bana! Har, om nagonsin, galler, ntr det iir lättare att förekomma det onda, iin att bota det.

De sn9zitiir.a f örhållanden, .tinder hrilka f a bïi ksflickan arbetar och lefver, äro ofta fruktaosviirda. Nången g h g ar arbetet i fabriken i sig sjalft skadligt. Helt och hållet kan jii sid;int icke förebyggas, men mycket skulle utc? tvifvel kiinna göras fiir att motverka h8lso- fientliga inflytanden. Maen har borde en k ~ i n n a s inspektion kuma vara af nytta för att i samråd med yrkesinspektören raka öfver ?.tt snygghet. och ventilation .iakttogs i arbetssalarna.

Det kosthåll fabriksflickorna besta sig är i de flesta fall klent, under stundom närmande sig till sriilt. Orsakerna härtill iiro rniaiga. Tid vanliga fabriker är det en nödvändig följd a£ dela laga aflöningen, vid andra, dar arbeterskorna h a k a biittre betalt, beror det på oför- stånd. De satta fina kläder vida högre iin ordentlig fiida, och fiir- saka för dessas skull gärna m h g a m a . De som rbo inner skola dessutom ofta själfra tillaga sin mat, och det iir nog icke siirc"eies tilltalande att efter flere timmars kanske mödosanit arbete hörja till reda sin middag. Evila smakar d% bast af allt - och e r kopp kaffe med nagra smörgasar blir ofta hel2 maltiden - - sfi ridc icke flickan kommit därhän, att ö1 och cigaretter f A ersiitta middagen. Genom inratttandet af billiga, men snygga ocli trefliga spisstiiliein. dar flickorna Sifren kunde uppehålla sig till dess de skulle å t e r ~ i i ~ d u till fabriken, skulle dessa missförhiillanider kunnr hafms, och am har sett med hvilken tacksamhet arbeterskorna sjiiifra begagnut sig af dessa anordningar på de platser, dar sadana ridtasits. XF\r~ii

hkr är ett rikt falt för en omtiinksa~ fabriksinspektris verlrsamrlh?i;. En annan hade moralisk och sanitar fara, som fabrilafli~km

löper, ar s inneboendet D, denna zörk2 sidc i rt"i,ra, smids 2'ö?-h3lIm-

den. Det behötver jii icke mycket ordas om detta. .F6r alla ligger det i öppen dag, hvad det iiinebiir att sakna ett verkligt hem, att sammanföras med en mängd iildre och yngre personer a.£ olika kön i en bostad, dar ntrymmet ar ytterst inskränkt, ofta inga separata sangplat.ser finnas, utan flera persouer inåste ligga i samma sang eller hafva golfvet till en gemensam sofplats, mycket annat elände att förtiga. Att därför tuberkulosen Bland fabriksflickorna gör en stor slcörd, och att- shdans »logier, iitgöra hiirdar for denna och andra smittosaiima sjnkdomar, kan e;; v:.' r~clra unclran. Den allra vilrtigaste åtgärden för att söka förbiittra fabrilrsarbeterskornas stiill- niug bfide ii~oraliskt och fysiskt, och en rid lirilken en fabriks- jrispektris borde knnna medverka, vore att se till, det flickorna finge Iiimpliga bostiider. Om på nfigon plats det skulle visa sig omöjligt a t t anskaffa sådana, slrnlle hen1 kiinna ordnas, ar'sedda för fab~iks- u~.beterskor, dL: dessa komme i åtn:jiitande af den snygghet och trefnad, som hvarje afven det enklaste hem kan bjiida. Det sociala intresset ar i vira dagar s& stort och har iifven i afseende p& inrattandet af hem för arbeterskor visat sig s& pass starkt, att inan 11~r ska att hoppas, att offervilligheten afven i detta fall icke skall förneka1 sig.

Hvad slutligen fabril~sfliclrornas ekononriska stallning beträffar, iir den naturligtvis i de flesta. fall mycket dålig. De lefra vanligen för dagen, nta8n tanke pA och iitan något hopp +tt för frambiden kunna förbiittra sin stallning. Dessa otrygga förhiillanden ska,par '

icke sparsamhet. Denna egenskap framtriider hos de unga först nar . de f&tt tanken vackt p& att sparsamhet Ian leda tiil något mål, som

gör deras ställning i lifvet biittre. Att föra dem på sådana tankar, viss dem möjligheten af och vägarna till ljusare förli%llmden, iir en uppgift: f ör f nbriksinspektrisen.

Af hvad som nii blihit sagdt, torde fram& det mål vi taoka oss för inspektrisens vei-ksimhet. Pi kunna sammanfatta det uti de orden, att hon skall vara de inga arbeterskorna en inoderlig van. Hon skall med aldrig tröttnande intresse vaka öfver allt, som kan vara dem till g a p , och uuder iimgiinget med dem söka vinna deras tillit och förtroende. Hon skall vara rådgifvarinnnun och hjalparin- . nan, till hvilken de kunna g& i alla deras såväl s p ~ å som stora be- kymmer. Ty eiiclast en kvinna förstår hvad andra kvinnor, hiilst cinga sådana, göras behof.

Rörande frå.gan från hvilken sanihiillskrets inspektrisen skall tagas, ha olika uppfattningar gjort sig giillande. Från ena sidan yrkarr, att hon skall vara litgangen tir arbeterskornas egna .leder, emedan hon då biittre skidle förstå deras arbete, stillning och hvad som behöfver göras för dem. Från den andra sidan anser man, att jnspektrisen bör vara en bildad kvinna, emedan hennes auktoritet då blir större.

Det namn engelsm-nnen gifvit inspektriserna, Lady ,inspectors.

antyder, att de ' slutit sig till den senare, iiypfattniiigen. Piir vt egen del iiro vi lifligt öfvertygade, att denna i de fieata fall ar den riktiga. Naturligtvis kunna bland arbeterskorna piitriiffas lcvimor med SR omfattande begåfning, s& klar blick och sa fin takt. att de skulle vara koinpetentia att intaga en ~i&dan plats. Dylika personer komma dock alltid att utgiira undantag. Men nr Ilvilket sanlhnlls- område inspelctriseu ii11 ina tagas, skall dock hennes inål alltid riktus på att lyfta ungdomsska~.ornk~ till ett hijgre och iidlare ]if. och hon iniste d ~ r f ö r vara dem i alla afseendeu öfvei:lägsen. Den som så ~ a . 1 i Kraft af sin bildning soin sin sociala stallning intager en 116gre ståndpunlrt iiii dem hon #r satt att ].eda, kan lättare och bättre iifver- sk$da b8de svårigheterna och vägen till att öfveïvi~na~ dein.

Då ffAga framkastats, oin hvilka fabriker', so111 slciille anses vara i behof af iiisyelitris, iiiiiste vi uttala den fiirhoppningen, att förr eller senare hvwje fttb1:ilr eller verkstiad, soin anviinder kviiiliga arbeterskor, matte underkastas kvidig inspek%io?~. Det, galler natur- ligen icke, att endast de många p5 (?N plats samlade arbeterskorna skola blifva delaktiga af de f öïdelar den kvinliga iilspelitioneu erb j u- der, utan ntt all^ inom industrien arbetande lrvinnor koinma i tt- njutande dgraf.. Mot denua önskan invändes siikerligen, att en dylik anordning blefve allt för dyr, och att de mindre fabrikerna darför måste nijja sig utan inspektriser. SB kommer nog o c h + till e11 början att blifva förMllan.det, inen vi lcnniia icke anse det iisyftade målet vunnet, förr g11 hvarje koinmim. inom hvilken fabriker ineci kvinligi~ arbeterskor finnas: får sin egen inspektris. Detta kunde ju möjligen anordnas så, att distriktinspekti.i,sen agcle kvinliga assi- stenter, som nii.der hennes iihe1:inseeiide voro anstallda. vid en el1~1- flera fabriker.

Tillsvidare få vi dock vara tacksamma, oin fragan blott.lösr,s s&, att hvarje fabrik Iionimer att lyda iiiider inspektris, hiiru stort distriktet, hu ina blifva. Saken äger i sig sj&lf den viistkraft, ,so111 hvarje sanning innebar, och vi äro öfvertygade, att, lmru ni1 &n frågan om den kvinliga inspelctioiien komriler att lösas,. denna institu- tion skall blifva till varaktigt gagn, icke endast fijr den ungdom, . hvars viilfiird den &syftar, iitbn för samh~llet, i dess helhet.

,n. Rbg. .

Litteratur. . . - .

Jei-iisaleiii af S e l m Ltryerl$.

Selmn Lagerlöfs geiiida skildring af sveiisk allmoge föreligger nu som ett afslutadt helt. Det &r en allinogeberiittelse af helt auvan art än de trnclitionella, lika himmelsvidt skild från banal rorna: kils. som frlin krass natnralism med sina rötter langt nere i verklighetelis såväl som i sagans mark. Den. ger diktarintuit,ioneiis belysning &t

dunkla djup 'i folkkaraktären. Alla gestalter och episoder bidraga till detta intryck, men först framkallas det af sjalfva kärnan i boken, Ingmarssönernas saga.

Från första delens masterliga inledning till det lika djupt gri- pande och storslagna afslutningskapitlet behärska Ingmarssönerna, slgkten, som ej har ro, innan den vet sig vandra p i Guds viigar, hela berättelsen, Hur priiktiga Bro de ej dessa typer af svensk bondearistokrati! De sta lefvande för lasaren med sin traditionella myndighet, sin sega rattriidighet, sin kärfva korthet, d i 11.anslorna gro i uppror och sin safliga betänksainhet, allra störst, då de innerst iiro som ifrigast. Något mera dråpligt karaaktariserande än skildringen af 'Ingmars entrée under aftonbönen i församlingssalen i Jerusalem far man leta efter. Han Egger handen på låsvredet, klammer ned ilet men ,öppnar dörren blott s& mycket som en fjärde- dels tum. Smfiningorri glider den ljudlöst opp vid pass en fot, hvarpå Ingmar klammer sig in genom den trånga öppningen, men stannar strax innanför tröskeln med ödmjuk hållning. Och dock blir det han / soin omskapr hela kolonien.

Den lilla krets af troende, som under Ingmarsg5rdens låga tak . förnummit lcallelsen till Jerusalem, Qäffa vi nu åter vid vallfartens

mB1. Inledningskapitlet med de tvistande rösterna frAn mosken och . grafkyrkan i den kvafva natten ger Ilela den. stiimning af uråldrig tradition och p5 samma gång af ockrande med heliga miqnen, af split och kif mellan olika bekamelser, som inaste karaktärisera det nutida Jerusalem. I stället för staden »med murar af guld och portar af bdindt glas», som de drömt om, fiuna de vallfärdande bönderna ruiner och trasor, .smuts och elände; och enighet bor val inom koloniens murar, men dgrntanför möter dem idel förföljelse och hat.

Hela första delen af boken %r skildringen af dalfolkets tref- vande' försök att finna sig till rätta i Osterlandet, af deras fåfanga Isainp mot >det Jerusalem som dödars. Det ar symboliskt att bot- göraren liimnar sitt. t i q a kors på trappan ntaaför deras hus samma kviill de Ironmit fram. Allt sapmanstöte för att valn dem lidande. Sommaren blir ovanligt het och torr, den ena triiffas af solsting, den andra trkuar i feber efter en dryck friskt vatten och alla spana i maktlös längtan efter minsta riignbadande sky på himmelen. Men vane an fysisk smarta drabbar dem det smygande förtalet, i synner- het nar de iniirka att det trängt till de hemmavarande. Höjdpunkten . nf deras lidandes historia, och p$ samma gång något a£ det mest gripande Selma Lagerlöf skiinkt oss, iir berättelsen : >)I Gehenna B. All dalfolkets vinda öfver det friimmande, fientliga och elaka, all deras tysta' hemliingtan har fått sitt mest koncentrerade uttryck i Halfvors sista ord vid det döda barnets kista: >Laga att hon f i r ligga under en grön torfva. Och lagg också mig under en grön torfva».

Under allt detta iir det trosliiingifvenheten, vissheten om en kallelse från ofvan, som h8ller de landsflyktiga nppe. Exaltationen

8

i denna frainträder tydligast hos Gertrud, som dock slutligen låter förmå sig att återvända. Ingmars syster Karin, som först hörde den ]rallande rösten, ar oc.ks& den nthilligaste i sin stillsamma, ordknappa, oböjliga fanatism. Trots den förkrossande sorgen öfver mannens, Halfvors, död, trots längtan ntt iin en &ng f & sitta vid brasan i storstugan p& IngmarsgArden, har hon blott ett svar på förslagen om hemresa: ,Guds röst kallade oss att :fura Ilit till Jer~nsalein. Bar nu någon hört Giids röst Befalla oss att draga härifrdn?»

Men det ar ej blott det svenska folklynuets religiösa läggning, 'som ger öfvertygande och medryclcande kraft At skildringen af dal. bönderna i Jerusalem, Iiiiis starkt detta drag an. framtriider. Det är kfven nigot af det gaiula. ~iliingnlynnet och afventyrsbågen. Då utvaudrarna ater skola skiljas frin Ingmar, som kommit till dem ined nWgot af allt det trygga, riittradiga och välordnade i det gamla landet, gå deras tankar med vemod tillbaka dit. »Men just då bönderna @minde sig den stora stillheten därhemma, kom d i t öfver dem hur stort och beriisande det var att de hade kommit ut i lifvet, att de hade fktt ett mål att lefvn för och voro borta fran dagarnas grå enahrindan. Och den ena efter den andra höjer sin röst för att prisa Ciud som fört honom tili Jerusalem.

Bland- de nya gestalter som möta oss i den nya delen af Jeru- salem ar ilet Inginars hustru, Barbro Svensdotter, som ojiiruförligt; starkast fiingslar intresset. Det g i r läsaren som det gick den innge hiisbonden på Ingmarsgården. Skimret af förfinad vekhet och svar- misk exaltation kring Gertruds bild bleknar bredvid det tragiska patos, som besjälar denna Selma Lagerlöfs uya kvinnogestalt.

J?& ett mäktigt och gripande satt 'spela åter i hennes historia nraldriga sagomotiv in i handlingen. Det hvilar en förbannelse öfver Barbros slakt, öfver Sorgbackefolket. Hennes f össta barn dör och d& det andra skall komma till världen vill hon taga lifvet af sig för att radda det undan förbannelsen, som hon tror på. Siillsnmt gri- pande och full af djup psykologi ar skildringen af hur Gammal-Lisa steg för steg förmår henne att afstk från sin föresats; hur hou, sedan barnet ar födt uppe i den ensJiga fäboden, finner utviig att väcka hennes moderskänsla, så att hon slutligen, hur vanlottadt hon an anser det vara, ej har tanke på annat än att lefva för det. Mästerlig är också skildringen af hur Ingmar, då han, med sin skuld försonad, vänder tillbaka fran vallfarten, atervinner henne från skracken af förbannelsen - ett värdigt motstycke till beriittelseii om Stor-Ingmars hemfiird f r h fangelset med sin hustru.

Så afrundar sig detta storslagna epos till ett helt mellan sina båda poler, den heliga staden g& Jiideens berg och Ingmarsgården i den skogorngifna alfdalen. Man kan ej tvelra om Ilvar författa- rinnans sympatier har de djupaste rötterna. Ingen af dem som nu i skilda trakter af världen läsa Selina Lagerlöfs bok skall kiiiina undgå att £å ett djupt intrycl-c af hvad svenskhet vill saga., Och Iivem miiter betydelsen för nationalmedvetandet af diktverk sådana som ~eideustama Karolinerna och Selma Lsgerliifs Jerusalem? '

Q S-d.

- Ur svenska herrgårdsarkiv, bilder från karolinska tiden och frihetstiden af Sigrid Leijonhqfvud. . Hvem har val berattat historier för småbarn och inte någon ,

gång mött deras ifriga fråga: iuar det riktigt samt?» Den frågan är ofta kinkig att besvara, och den kan vara efterhängsen nog; åtmin- stone finns det godt om stora barn, som aldrig kunna sluta iipg därmed, när de ställas inför ett' litteraturalster. Det kunde knappast skada, om inan oftare gjorde sig den frågan; den skulle måhända kunna genomföra en valbehöflig reduktion iuom den populära bok- världen, ty faktiskt finns det darinom endast tvänne slags arbeten, inför hvilka frågan måste förstummas: det akta konstverket och den akta historjeskrhingen, hvilka båda, vare sig i diktens eller veten- skaplighetens form, bära sanningens prägel. Men mellan dessa båda c

finnes ock en öfvergångsform, som med det historiska studiets allvar föreiiar diktens känsliga och fantasifulla form. Att dessa slags arbeten 8i.o jämförelsevis sällsynta, beror naturligtvis gå att skalden siillan agnat sig åt historieforskarens studier och historikern sällan har diktarens framstallningsgåfva. Snoilsky och Heidenstam äro lysande undantag på det ena hållet, Elof TegnAr och Oscar Levertin på det andra. Den sista Ixategorien af författare, historikerna med .

den konstniirliga formen, kommer dock siikerligen alltjämt aft vara mindre produktiv an den förra; för skalden kan ju intuitionen skaffa inassor af f elande stoff, men f ör historikern ligger ett mödosamt forskningsarbete bakom hvarje rad, ett arbete, hvars mödor den lediga framstiillniugen just har till uppgift att dölja. Så få äro också . alltjiimt de forskare, som ägna sig åt hvad man i inskränkt bemärkelse kallar I~iil turhist~~ia, att man med glädje måste halsa hvarje ny företeelse på detta område.

Men har finnes också ett fiilt, d5.r de lwinliga anlagen sar- skildt böra kunna göra sig giillande, och det ar de mifLngskiftande

, företeelser dem laroböckerna placera under ru'briken »seder' och lefnadssattiu. För att en manlig historiker fnllt skall kunna behärska '

ett dylikt omrfide fordras att . han, i likhet med t. ex. den fram- sttiende danske historikern Traels Lund, iiger något af en kvinnas fina blick på detaljer. Och det är ingen hypotes, vi kunna lyck- ligtvis med exempel bevisa, att en kvinna, som med forskarens' öfrade öga betraktar flydda tiders inre historia oclsså maktat tillföra hiifdaforslrningen åtminstone en syilpnnkt, agnad att ställa gångna bider i ny belysniug och göra frailistallningen däraf mer konkret - näidigen hemlifvets betydelse. Ellen Fries har gjort detta i egen- skap af forskare inom den politislra historiens om~åde'; Sigrid Lejjon- Iiiifvud däremot g& till sitt varf nied litteraturhistorikerns utbildning; och de .litteram synpiinkterna Bro ocks& i hennes historiska skisser, af hvillsa de senast utgifna fått titeln Ciis sve~zskn ?~errgå~dsnrkiv, de starl<.ast Irailitradande.

Skisserna röra sig förehiidesvis mot bakgrunden af 1700-talets förra hiilft och frammana för oss kyper af stort intresse, från den skeptiskt sarlcastiska världsdameii Charlotte Oxenstjerna, Magnus

Stenbocks svagerska och liennes samtida, deu glada rimsinidaren Nårten Lilliehöök med hans trassliga affärer och hans goda humör - iinda till den degenererade ättlingen af en hjältestam, romerske senatorn Nils Bielke, som i likhet med drottning Kristina, af en trång och skönhetsfientlig ortodoxi drefa i katolicismens armar och sedan skild från maka och faderneslanci, sökte andaktsöfningarnazz tröst mot svikna illusioner. I studier öfver Lilliehöök ha kallornas knapphiindighet icke hindrat .bildens helhetsverkan; i teckningen af Bielke åter har förf. med konstnärlig mitt.fullhet beharskat ett rik- haltigt brefmaterial med alla de frastelser till afstickare ett sådant brukar m edföra.

I den sista af skildringarna, den om Dalins Iiirjiiuge, Huns Gustaf Ralamb, trader förf. sjdf mera tillhaka och meddelar delvis ordagrannt utdrag tir Ralambs memoarer, men på detta satt fram- träder tidsfärgen endast desto skapare, livilket just harvid har ett alldeles siirskildt varde. Ty denne t.idsfarg företer inidt i rococoas tid knappast ett drag af rococo, och Dnlins Iarjunge, som dock lefde auda till l790 och tjänstgjort bide vid Fredrik 1:s cch Adolf Fredriks hof, visar sig p; det hela taget lika genomsvensk till sin bildning som Dalin sjiilf. Ralainb är i detta hänseende en manlig motbild till den från Ellen Fries >jTecknirig:ir!> bekanta ~~re fv in i i a i i på Bergshammar :, Eva Sack, och dylika personligheter, lefvunde 1iinka.r mellan storhetstiden och 1800-talet, voro siikerligen inga undantag. De bekräfta också vår förmoclan, icke att rococon var en exotisk yraktväst, som föga kiinde slA rot, i vgr svenska jord, t y den saken ar alltfijr ufgjord för att l~ehöfva krillnu en förmodan - utan fastmer, att mycket af det rococoiif, som nyare forskare tyckt sig upptacka inom det svenska. sjuttonliiiuclratalet, varit. en historisk konstriikt.ion, ett oiiiedvetet försök att 1); \.ara förhdl1;iliden tilliirtipn resultatet af forskningar inom Frarikrikcs knlturlif.

Röraude ar Rålambs tillgifvenliet fiir Adolf Fredrik, och viil- . görande verkar den, nar man förut fått nog af Ekel.hds ytliga och slyngelaktiga omdömen. Icke utan psykologisk skdrpa bedömes har Lovisa Ulrika, och en verklig högtid af skratt har förf. beredt oss genom att i bilagorna iipptaga en redogörelse för ett samtal mellan kungen och Itålamb, hvari den förres tysk-svenska rotvalska och hans fruktan för drottningens oförsiktigheter riktigt komna till sin ratt: han sfår kalten svett, bara han tanker p5 drottiiing!~

*$delt och vackert talar Kalauib ocksh o u siii och Dulins trognii vanskap, men vackrast af allt ar dock den clröiu, som den 70-åriga hofmannen haft mer an ett år efter sin hustriis död och som si innerligt talar den aktla kiinslans gamla och dock alltid nya tungomal.

Det ar kanske öfveiflödigt att efter detta tillagga, att I~okeu %r i hög grad la t t la~t och underhållande. Forueri förrader den vana författaren; siirskildt i teckningen af de vekam typernu, såsoni i kapitlet ?En landsflykting,, spiygeï sig framstallningen smidigt och

med psykologisk slrarpa efter auinet. Förf. docerar. icke, men det ligger någonting smittsamt i hennes varma inedkansla med de per- sonligheter hon tecknar. - Bokens varde höjes för öfrigt genom

af gamla fnmikjeportratter. L. IV.

En replik.

Ehuru nedanstående :,replik »' med mycken skärpa vänder sig mot en i vår tidskrift förelrommande uppsats, för hvilken, då den icke är signerad, red. anser sig stå i ansvar, ha vi icke velat neka den högt värderade författhinna, soin imdertecknat densamma, dess införande. %n öppen anklagelse I~mnar riiimligen fältet fritt för ett öppet försvar. Fril RAåth-Holmbergs protest, hvilken hon, efter hvad hon tillskrifver oss, »anser vara både nödviindig och fullt berättigads, ar af f öljande lydelse :

I hriiidbokens eller beriittelsens forni? (8t'ven ett priiiciputtalrtnde i fraga om litterar kritik). .

I Dagny, häftet 20, före'koinmer en liten anmälan af min se- naste bok, Skogsboda, gård, hrstri bl. a. framhålles, »att i vår praktiska tid och med våra af realiteter intresserade gossar hade en kittfattlig och icke af allt för många detaljer tyngd handbok verkat mer tilltalande)), &n den form af berättelse jag valt för att i främsta rummet framställa, hvad - jag i samma bok kallat wlandtlifvets sjab. Denna sjiil har jag velat afslöja i de faktiska landtbruksförhållandena och i ,hela landtlifvets förlopp.

Anm. talar oin våra gossars smak för realiteter och att en handbok bast skulle tillgodosett denna smak.

Jag kan ej tanka mig nngot mera opraktiskt och opsykologiskt iin. att i *detta, sammanhang anbefalla en handbok i stallet för en

, berattelse. Den förra gifver alltid en schematisk. och därför mer eller

mindre död och uttråkande framstiillning för ungdom, som skall eröfras, som skall väckas till ett första intresse men ej inliira några skolkurser.

J a g har valt en mera letvande form och latit landtlifvets arbete i natureps egen ordning steg för steg iippriillas för betraktarens ögon. Jag finner detta satt liingt mera ändamålsenligt just för vår »af realiteter intresserade» ungdom, och jag anser, att de insikter, som p& detta satt förvarfvas, också gro de mest tillförlitliga. Jag, betviflar högeligen, att förddrar vid bokköp skulle i detta stycke tveka i valet mellan en handbok och en lefvande skildring. Jag

antager, att jag utan förhilfvelse ~Agiil. saga initt cmirliiine hiirvidlag vara minst lika begrundadt som anmälarens.

Denna senare har likaledes betydligt missförstått bokens syfte, då dett-a väsent.ligen begränsas till gossar, som viisit upp på landet. Jag tror, att den manliga stadsungdom, som itniinstone nAgon gang sett en skymt af >landet-? och dar i nigon min fatt SiskAdnings- material för sin inre syn, sl~iille kunna intresseras af det för deni relativt nya, som slutes inom ramen af en svensk lmdtgiirds och ett godt lundthems sunda och växlande arbete.

l ien skall det malet i en bok tillniirmelsevis n b , skall en motvikt gifvas mot ensidigt stadslif och likaledes ensidigt sportlif, så måste den litteriira formen komma lifvets egen friskhet s& nara som möjligt och ingalunda bjudas de unga i den konstgjorda systeni- iippst&llning, som en handbok alltid inaste iiafva.

Jag har velat. väcka kärlek till, t. o. m. en srnidn hiinförelse, för vårt svenska folks stolta inoderniiriug ooch för allt, som därtill knyter sig i naturens växlande spel i skog och iiiark. ,Jag har velat vaclza och starka själfva lifstron genom att atergifra bilden af goda och verksamma manniskor, stidana som jag sjiilf sett deui i hemmets och arbetets diibbla infattning. Jag har naturligtvis iued full afsikt velat gifva en fosterlandsk hok åt sv!ensk ungdom och ingalunda en allman naturlära eller \en landtbruksbok.

Ofver hufvud taget synes det mig vara ett d1delt.s afvita satt att azmiila en bok, ett satt som alltfiir ofta och miiiigenstiides före- kommer och som bestar däri, at t aumalaren, i stallet för ut.t. taga noga reda på en boks syfte och intriinga i dess anda samt diirefter bedöma arbetet, uttalar . en önskan om ett helt auiiat slaga bok.

Detta &r i samma stil, som niir den danske turisten stod pd Himmelbjerget och utan blick för deir nejdens skönhet blott iitbrast : vDa er 3löens Klint skam iueget. peiiere !:

Så hafva vi i Sverige allt för ofta saniiskyliiiga -goddag-yse- skaft-recensioner 3 .

Slående anmarkningar af en fullt salrkiinnig och litterark tukt- full person äro ofta en utmiirkt hjiilp Ht en författare. Xen livat1 verkligt värds skall nian tillmiita en yrliesanmälare, soiii bliiddrar i massor af böcker fran de mest skilda kiinskapsomïiiten och till allmänhetens . viiglediiing .) uttalar sinii domar ?

Det vore pit tiden, att mera allvar och saiiivetsgrunnhet, iilthriL sakkunskap och mindre goc1tl~iil)slittt~r~r chargoii Imiime till syiiths inom bokanm~lningsoinr~tlet. Ned h a n s p till detta iir hiir en verk- lig uppgift för en ingaende kritik.

ihtril i r r Båritlr hol^ bt~ry.

Som af ofvanstiiende synes, a r ' det icke med sardeles mild hand fru Holinberg far fram öfver den litterära kritiken, ehuruviil

. den stora och val förtjanta framghg, hvarmed insandarinnan själf, som belr;tnt, siii.skildt i dessa dagar, agnat sig åt Irritikerns. mission, kanske latit oss viinta litet iner skoiisamhet mot en i hennes tanke mindre lycklig » yrkessyster». - Ty att förkastelsedomen träff ar en kvinlig penna, ar så godt som 'sjiilfskrifvet i en publikation som den föreliggande. -

Hiir a r naturligtvis ej platsen att ingå på en närmare utlagg- niug af den litteriira lrritikens vasen, dess arter och afarter; vi våga tro. att vitt- åsikt har vid lag i hufvudsak ansluter sig till insända- rinnans »principuttalande», liksom vi med glädje halsat det modiga och intelligenta satt, hvarpå hon nyligen vetat taga upp handsken i ett par för heln vårt folk betydelsefulla litterära stridsfrågor. Hvad vi däremot tillåta oss 'att ifrkgasatta &r, hurnaida fru Holm- bergs' egen kritik ÖEver den mot henne riktade lrritiken verkligen triiffar l~ufvudet på spiken. Den anmälan hvarom .har ar fraga står att lasn i den revy öfver böcker för barn och ungdom, som i gr, i likhet med föregående ar, afgifvits af Fredrika-Bremer-Förbundets bokkomit& Denria komité, hvillren uteslutande &r sammansatt af privat- personer, Iivilka, besjiilade af varmt intresse för och karlek till de unga efter bästa förmåga grligt och fördornfritt söka afgifvs sitt omdöme om den utkominande iingdomslitterat~iren, drabbas nu af beniimningen, grk kesa ii mal are.!^ Bland alla tillvitelser, soin riktats mot komithn - och vi veta' att densamma på sista tiden varit före- inil för en ovantad upprnai.lrsalnhet f r in den offentliga kritikens sidn - kan ingen vara mindre tröffande och mer inal-placerad.

Nej, -1uii.n af fackets», vare sig goda eller d&ligs egeiiskaper, iir hvad lrornitb~ ininst af allt kan tillräkna sig. Däremot tro vi oss kunna påst&, att dess strafvan alltid varit att söka ersgtta hvad som möjligen brister i litterar rutin genom allvar och samxtsgrn~zozhet, de dygder, som frii Holmberg med rätta framhtlller som så efterstrafvnns- varda inom bokaniiliilningsoinrådet. Hvad siirskildt Iiär Asyftsde sn- n1.8lnn vidkonlmer, kuina vi konstatera, att dess förf. darjiimte icke saknat föriitsiittningar för den tredje af insiindarinnan pavisade goda recensentegenskapen, nämligen sakkunskap, för så vidt det att vara mor till söner i upyv5istildern samt i besittning af en på egen er- farenhet grundad kannedom o n landtlifvet, k i n a anses utgöra nödig kvalifikation för bedömandet af en om laiidtlif handlande, för gossar af- sedd ungdomsbok. Att aniniil. det oalrtadt, fastiin hon p& det varmaste anbefaller fru Holmbergs arbete, genom att anmärka p i dess form, enligt förf:s mening, ej visat det riitta förståendet af verkets anda, ar ju beklagligt. Men innebar det att förf:& och recenstenens iip$fattniag ej i alla stycken öfverensstiimma nödvändigtvis 11.0s det senare ett utslag af ~~rIsesa.nmiilarei~s »godtköpslitteröra chargon»? At8t ii ttrycket, Atminstone i här ' berörda f all icke ar tilliimpligt, hoppas vi, trots det att vi till dels tala i egen sak, hiirmed hnfva bevisat.

Re (7.

Fredrika-Bremer-Förh1111dets bokkoiiiit+i har i hr, i likhet med föreghende %r, % Förbundets byrL anordnat en utstiillning af iiyiitkommen af komitdn granskad litteratur för barn- och ungdom. hrilkeri. tillika med listor öfrer de geiiomsedda och bedömda böck~siii . nfgiftufritt varit till- gängliga för a.llmänlieten.

P

Fredrika- Bremer-Furbundets sjuksköterskebyr&, Iivilken, soin .bekant, under loppet af hösten öppnats för allinanheten, hade d. RO dec. till en enkel fest i byráns lokal, 15 Tiinnelgatan, iiiljudit nkgrn företagets vänner och gynnare, Förbundets styrrlsea- och sjiikvlirdskomit&smedlem- mar, sjuksköterskor m. fl. Den lilla invigc ingafesten, soiii liadt! till. iinda- mål att för de i saken intresserade presentera det nya hemmet i sitt fiill- ordnade skick, inleddes med ett tal af fröken Gertriid Adelborg. hvari man först fick följa gángen och utvecklingen af Förbundets sjukvårdsafdelniiig. Denna förslirifver sig redan frAn 1889, d& Sofiahemmet och Röda korsets ut- bildnings- och förmedlingsanstalter ej ägde sin niimarande utstriiclrning, hvar- före Förbundets platsförmedlingsbyrå för sjuksköterskor iinder de första areii kunde slip;as fylla ett verkligt behof. I vQra dagar däremot, då sjuk- sköterskeinstitutionen nått en s% hög utveckling och fordringarna p& en mönstergill och snabbt ingripande sjiikhjalp iiro s i stegrade, hade Föï- bundets sjuksköterskeafdelning, beroende soin den r a r af ciet öfriga byra- arbetet, dess tider och förhallanden, risat sig rara mindre iiiidam%lsenligt. organiserad. Önskviirdheten af en sjalfstiiudigt arbetande sjuksköterske- byra hade dikför gjort sig gällande, och tack rare den ekonomiska garanti. som lamnats af iiagra för saken intresserade personer, hade nu en slidari kommit till stand. hvilken iipptagit och iinder fönniinligarc? yttre villkor skiille söka fortsatta och ridare iitvec:kla Förbiindsbyráns påbörjade v e r k samhet'. Efter att ha yttrat nhgra hjkrtliga ord till tack &t de personer- som hittills nedlagt ett s& plikttroget och samretsgrannt arbete p& denna del af Förbundsverksamheten, framhöll tal. d ~ t iiiiga Iiemmrts iiniiatniil. siirskildt dess kmaktiir af fristad och tillflyktsort för sjuksköter.;rkorna sjalfva, och uttalade den förhoppningen att det skulle (i1lfiii.a dein bitde kroppslig hvila och andlig rekreation: med cbt.t ord blit'ra välsignelse- bringande ej blott för de sjuka utan fiir sköterskornas iiirt* siival soni yttre människa. E n af sjukv&rCiskoinit~~ns metllemmnr, clr Toll, Ilade darpa den älskvärdheten nit i ett lifligt och intressant föredrag, nied stöd af nhgra den nyare vetenskapens hygieniska ovli saiiitiira riiii. fraiiiiltalla nH,gra synpunkter betraffande den stora betydelsen af lirad föredragaren kallade. sjuksköterskans sociala missionn.

I den festligt iipplysta, vackra och hemtrefiiga lokalen, som y l de närvarande gjorde det angeniimaste in t ryk , bjödos giisterna efter furc- dragen på te och rikliga förfriskningar.