r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

En  överblick  över  offentliga  och  privata  institutioner  i  Chile  

I  januari  2012  åkte  jag  till  Chile  med  några  frågor  rörande  personer  med  funktions-­‐nedsättning  och  deras  situation  i  landet.  Efter  några  samtal  med  personer  med  nedsättning  som  tigger  på  gatan  blev  jag  inspirerad  att  skriva  denna  tidning.  Och  min  första  fråga  blev  -­‐  hur  överlever  dessa  människor?  Tidigare  hade  jag  inte  alls  tänkt  på  detta,  men  då  växte  en  nyfikenhet  fram  hos  mig.  

Hur  mycket  hjälp  man  kan  få  beror  på  vilken  samhällsklass  man  kommer  ifrån  samt  vilket  inflytande  man  har  på  personer.  Efter  mycket  letande  kom  jag  i  kontakt  med  myndigheter  som  ska  göra  livet  enklare  för  behövande.  Det  var  svårt  för  mig  att  få  svar  på  mina  frågor.  Myndigheternas  personal  var  inte  alls  villig  att  prata  om  vilka  ekonomiska  resurser  man  har  och  hur  de  hjälper  de  som  har  nedsättningar.  Sådana  frågor  fick  jag  ta  reda  på  fråga  annat  håll.  Arbetet  med  dessa  frågor  har  lärt  mig  mycket  mer  än  vad  jag  hade  tänkt.  Jag  träffade  många  människor  som  jag  fortfarande  har  kontakt  med.  

Sylvia Svensson

FAKTARUTA OM CHILE Huvudstad: Santiago de Chile

Språk: Spanska

Stadsskick: Republik

Statschef: Sebastián Piñera

(höger) Nästa val: Presidentval

december 2013

Folkmängd: 17,2 miljoner

Yta: 756 625 km2

Valuta: Peso

Arbetslöshetsprognos 2012:

7,3%

Inflationsprognos 2012: 3,4%

Viktiga näringar: gruvindustri, trä-

och skogsindustri, jordbruk och

fiske

Största handelspartner: Asien

(42%), Latinamerika 23%, EU

18% och Nordamerika 17%

Varuhandel med Sverige: Import

2075 MSEK och export 2951

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

 

 

 

 

Innehållsförteckning  

En  stark  upplevelse   3  

Möte  med  institutionen  Senadis   4  

-­‐  en  verklighetsbeskrivning  i  alltför  positiva  ordalag?   4  

Metro  -­‐  Tunnelbana  i  Santiago   5  

Myndighetsstruktur   6  

Hjälpmedel  till  personer  med  funktionsnedsättning   8  

Att  resa  som  svensk  till  Chile   10  

Att  leva  med  neuropsykiatriska  diagnoser  i  Chile   10  

Satsningar  inom  funktionsnedsättningsområdet   14  

Gaspar    -­‐  hopplös  men  inte  hjälplös   14  

Vill  du  också  bli  reporter?   16  

 

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

En  stark  upplevelse    

I  början  av  min  vistelse  i  Chile  träffade  jag  en  kvinna  vid  namn  Miriam  Mora  som  är  blind  sedan  födseln.  Hon  berättar  att  hon  under  uppväxten,  fram  till  18  års  ålder,  gömdes  av  sina  föräldrar.  Det  berodde  framförallt  på  den  skam  som  föräldrarna  tyckte  sig  bära  på  grund  av  Miriams  nedsättningar  och  de  fysiska  begränsningarna  som  följde.    

Miriam  är  nu  50  år  gammal  och  försörjer  sig  genom  gatuförsäljning.  Denna  försörjningsmöjlighet  är  dock  som  huvudregel  starkt  begränsad  och  omfattade  fram  tills  nyligen  alla  personer.  Emellertid,  på  grund  av  en  stark  opinion  och  flera  protestmarscher,  inskränkte  Santiagos  borgmästare  detta  förbud  till  förmån  för  personer  med  nedsättning.  

Den  inkomst  som  Miriam  uppbär  idag  räcker  till  de  mest  grundläggande  behoven,  främst  dagliga  måltider.  

Utöver  denna  inkomst  berättar  Miriam  att  hon  varje  månad  får  en  liten  pension  som  bland  annat  täcker  hyreskostnader.    

Hon  är  mycket  intresserad  av  att  få  kontakt  med  någon  synskadad  i  Sverige,  förslagsvis  i  Växjö.  Kontakta  Sylvia  på  SIP  för  att  få  mailadressen.  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

Möte  med  institutionen  Senadis    

-­‐  en  verklighetsbeskrivning  i  alltför  positiva  ordalag?    

Under  dagen  har  jag  besökt  en  institution  som  heter  Senadis.  Organisationen  finns  representerad  på  flera  ställen  i  Chile  och  drivs  främst  av  regeringen.  Besöket  innefattade  ett  möte  med  informationsadministratören  Carola  Mujica,  som  själv  är  hörselskadad.  

Carola  berättar  att  institutionen  arbetar  med  personer  som  har  funktionsnedsättning  av  olika  slag,  bland  annat  lämnar  de  information  och  hjälper  till  med  ifyllandet  av  blanketter.  Blanketterna  skickas  sedan  till  kommunen,  som  i  sin  tur  vidarebefordrar  dessa  till  läkare.  Läkaren  å  sin  sida  utför  en  undersökning  och  bedömer  sedan  funktionsnedsättningen.  Bedömningen  skickas  i  sin  tur  tillbaka  till  Senadis.  

Bedömningen  innefattar  till  exempel  hur  allvarlig  funktionsnedsättningen  är,  samt  personens  ekonomiska  förhållanden.  Det  har  betydelse  främst  för  människor  med  svag  ekonomisk  situation,  vilket  resulterar  i  att  dessa  inte  behöver  betala  något  för  hjälpmedel.  Efter  en  viss  prioriteringsordning  får  de  vanligen  hjälp  inom  3-­‐12  månader.  Huruvida  organisationen  involverar  sig  internationellt  är  oklart,  enligt  Carola.    

Det  förefaller  emellertid  som  att  de  svar  jag  fick  dolde  ytterligare  omständigheter.  Att  beskriva  situationen  för  personer  med  funktionsnedsättning  så  positivt  framstår  som  anmärkningsvärt,  i  synnerhet  då  mina  upplevelser  av  verkligheten  säger  det  motsatta.  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

Regeringen  subventionerar,  enligt  Carola  Mujica,  olika  institutioner  med  290  miljoner  pesos  per  år.  Utöver  detta  subventioneras  löner  och  andra  kostnader.  Från  EU  har  regeringen  tagit  emot  20,5  miljoner  euro,  vars  syfte  är  att  finansiera  ett  samarbetsprojekt  som  heter  Internacional  de  Chile  (AGCI).          

Carola  Mujicas  hälsar  att  hon  väldigt  gärna  skulle  vilja  ha  kontakt  med  Galaxhopen  för  ett  framtida  samarbete.  

 

Kontaktuppgifter:  Carola  Mujica  cmujica@senadis.cl

Metro  -­‐  Tunnelbana  i  Santiago  Under  rusningstiden  under  morgon  och  eftermiddag  reser  ca  2,5  miljoner  resenärer  med  tunnelbanan  i  Santiago.    Santiago  är  Chiles  huvudstad  med  ca  7  miljoner  invånare.  

Tunnelbanan  saknar  ordentliga  utrymmen  för  exempelvis  rullstolsbundna,  bussar  saknar  ramper  och  är  ofta  överfulla.  Däremot  har  folk  med  nedsättning  rätt  till  fri  kollektivtrafik.  Lösningen  ligger  ännu  hellre  i  att  skapa  jämna  arbetsvillkor  där  personer  med  funktionsnedsättningar  har  möjlighet  att  tjäna  en  stadig  inkomst.  Värt  att  nämna  är  att  det  fortfarande  inte  finns  några  diskrimineringslagar  i  landet.  Detta  inverkar  inte  bara  på  möjligheten  att  få  arbete,  utan  även  på  samhällets  bild  och  uppfattning  av  personer  med  nedsättning.  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

   

Myndighetsstruktur    

Chile  är  funktionsnedsättningar  av  olika  slag  i  första  hand  ett  ansvarsområde  för  SENADIS,  motsvarande  svenska  socialdepartementet.  Detta  är  den  övergripande  nivån.  I  sin  tur  fördelas  ansvaret  genom  olika  myndigheter  och  organ,  bl.a.  Servicio  Nacional  de  la  Discapacidad.    

Detta  organ  är  enligt  dem  själva  en  myndighet  som  först  och  främst  arbetar  för  att  människor  med  funktionsnedsättningar  ska  åtnjuta  samma  samhälleliga  rättigheter  som  övriga  invånare.  För  att  komma  till  rätta  med  den  eftersatta  jämlikheten  inom  detta  område  har  SENADIS  och  Servicio  Nacionel  de  la  Discapacidad  fokuserat  på  att  informera  

allmänheten  om  funktionsnedsättningar  av  olika  slag.    

Emellertid  finns  ett  flertal  problem  med  landets  myndighetsstruktur  och  organisering.  Det  saknas  enhetliga  visioner  -­‐  myndigheterna  är  ofta  obenägna  att  intressera  sig  för  andra  sakområden  än  sina  egna  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

ansvarsområden.  Detta  påverkar  givetvis  SENADIS  effektivitet.  Andelen  människor  med  funktionsnedsättningar  överskrider  inte  det  normala  i  relation  till  andra  OECD-­‐länder,  vilket  resulterar  i  att  staten  snarare  ser  problemet  som  ett  i  mängden  av  alla  ”småproblem”,  dvs.  sådana  problem  som  inte  berör  en  större  del  av  befolkningen.  De  drabbades  problem  har  under  den  senaste  tiden  särskilt  hamnat  i  skuggan  av  landets  pågående  sociala  

konflikter  inom  exempelvis  utbildningsområdet.    

Den  politiska  agendan  verkar  i  första  hand  gå  ut  på  att  komma  till  bukt  med  dalande  opinionssiffror.  Funktionsnedsättningar  har  inte,  och  väntas  inte  heller,  komma  att  bli  en  prioriterad  politisk  fråga  för  regeringen.  Man  tenderar  snarare  att  betrakta  problemet  som  ett  socialt  och  medicinskt  fenomen,  inte  ett  problem  som  bör  diskuteras  genomgående  på  regerings-­‐  och  parlamentsnivå.    

VARFÖR SYNS INTE PERSONER SOM HAR FUNKTIONSNEDSÄTTNING? Chile är en relativt ny demokrati som ännu inte kommit till rätta med sociala orättvisor.

Fram till för tjugo år sedan gömde många familjer barn om de hade några funktionsnedsättningar. Sådana här tendenser förekommer dessvärre även idag.

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

Hjälpmedel  till  personer  med  funktionsnedsättning    

I  många  länder  är  det  onödigt  jobbigt  att  leva  med  en  nedsättning.  Det  som  är  självklart  för  oss  i  Sverige  är  inte  alltid  en  självklarhet  för  folket  i  Chile.  Eftersom  landet  inte  har  någon  egen  produktion  av  proteser  får  man  beställa  från  producentländer  som  exempelvis  USA.  Resultatet  av  detta  blir  långa  leveranstider  och  framförallt  dyra  och  orimliga  priser  för  de  med  kämpig  ekonomi.  För  en  benprotes  kan  man  få  betala  2-­‐3  miljoner  pesos  ur  egen  ficka,  vilket  motsvara  cirka  45  000  kronor.  I  Chile  är  det  för  de  flesta  en  ren  fantasisumma.

När  man  går  ut  på  stadens  gator  kan  man  få  se  ett  flertal  hjälpmedel  för  de  nedsatta.  Dessvärre  är  det  för  det  mesta  egentillverkat  där  kvalitén  sviker.  Det  är  inte  en  stor  andel  som  får  chansen  att  få  ”riktiga”  hjälpmedel.  

Jag  träffade  på  en  man  som  heter  Carlos  Roman.  Han  själv  har  inte  någon  nedsättning,  däremot  engagerar  han  sig  mycket  för  de  som  har  det.  Han  berättar  att  hans  mamma  är  enbent.  I  nuläget  har  hon  fått  vänta  i  två  år  på  

EUROPA SOM IDEAL… Europa betraktas som ett ideal. Drömmen för många vore att det inrättades ett särskilt center, likt Galaxhopen, där man kan träffas, lära sig IT, skriva CV och därmed nå ut till allmänheten med sin information. Saker som i Sverige är självklara, till exempel bloggar, e-postadresser och liknande möjligheter att kommunicera, är fortfarande ovanligt. Som skrivits tidigare är de allra flesta personer med funktionsnedsättningar i övrigt friska. De skulle kunna utföra kontorssysslor eller andra kvalificerade arbeten.

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

en  protes,  men  läkaren  säger  dessvärre  att  det  kommer  dröja  länge  till  innan  hon  kan  få  ett  hjälpmedel.  

Carlos  berättar  om  sitt  bristande  förtroende  för  den  statliga  hjälpen  till  de  som  har  nedsättning.  Han  berättar  vidare  att  när  organisationerna  får  ekonomiskt  bistånd  från  stad  och  utländska  medel,  exempelvis  EU,  så  ska  de  styrande  i  organisationerna  i  första  hand  ha  sin  andel.  Höga  löner,  lyxiga  bilar  och  andra  överflödiga  prylar  prioriteras.  

De  människor  som  bor  i  landet  och  dessutom  stöter  på  denna  misär  dagligen  reagerar  inte  efter  ett  tag.  Att  lämna  några  mynt  i  en  burk  tillhörande  en  fattig  person  med  nedsättning  anser  man  ofta  är  tillräckligt  för  att  leva  med  gott  samvete.    

Att  få  ta  del  av  Carlos  berättelser  och  engagemang  värmer  hjärtat  för  den  lyssnade.  Han  har  hjälpt  många  nedsatta  i  olika  former  men  tyvärr  finns  det  väldigt  få  med  samma  stora  hjärta.    

Bilderna  nedan  är  Carlos  mamma  till  vänster  och  Carlos  Roman  till  höger.  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

Att  resa  som  svensk  till  Chile  

Svenska  medborgare  som  vill  åka  till  Chile  behöver  inte  ansöka  om  visum  hos  chilenska  konsulat  eller  ambassad.  Rätten  gäller  upp  till  90  dagar  med  möjlighet  till  ytterligare  90  dagars  förlängning.    

Samma  regler  gäller  chilenare  som  vill  åka  till  Sverige.  Däremot  rekommenderas  vaccination  mot  Hepatit  A  och  B.  

 

 

 

 

 

Att  leva  med  neuropsykiatriska  diagnoser  i  Chile    

Sverige  och  Chile  är  annorlunda  i  flera  avseenden.  Under  senare  tid  har  Santiago  upplevt  en  mängd  protester,  främst  på  grund  av  utbildningssystemets  decentralisering  och  dåliga  kvalitet.  Systemet  innehåller  en  mängd  brister,  särskilt  vad  gäller  rätten  till  kvalitativ  utbildning.  I  första  hand  är  det  pengarna  som  styr  möjligheten  att  erhålla  god  utbildning,  vilket  självfallet  i  första  hand  tillfaller  de  med  goda  ekonomiska  förutsättningar.    

Världens längsta land Chile är världens längsta och smalaste land, med 430 mil från nordligaste punkten till den sydligaste.

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

Detta  inverkar  i  sin  tur  på  möjligheten  att  anpassa  undervisningen  efter  barn  och  ungdomars  behov.  Eftersom  skolan  som  huvudregel  är  kommunal,  betyder  detta  att  det  är  upp  till  varje  enskild  borgmästare  att  bestämma  anslaget  till  skolverksamhet  och  sjukvård.    

Även  barnomsorgen  har  historiskt  sett  varit  eftersatt  i  landet.  För  ett  par  år  sedan  genomförde  dåvarande  presidenten  Michelle  Bachelet  en  reform  som  ökade  antalet  förskole-­‐platser.  På  samma  sätt  som  grundskolan  har  även  denna  verksamhet  dragits  med  problem  som  till  exempel  ojämlik  fördelning  av  utbildningsplatser.    

Detta  har  haft  betydelse  för  barn  med  nedsättningar  av  olika  slag.  De  lärare  med  störst  kompetens  återfinns  i  stora  drag  hos  privatskolorna,  vilka  har  möjlighet  att  erbjuda  högre  löner  och  vidareutbildning.  Det  påverkar  i  sin  tur  barnens  inlärningsprocess.  Ur  ett  socioekonomiskt  perspektiv  framstår  systemet  som  anmärkningsvärt  ojämlikt.    

Hur  ser  då  problematiken  ut  avseende  NP-­‐diagnoser?  

Generellt  sett  förefaller  ämnet  inte  vara  tabubelagt.  Det  handlar  snarare  om  den  allmänna  kunskapen  hos  människor  i  landet.  På  ett  flertal  sätt  saknas  jämlikhets-­‐tänkande   i  grundskolan,  i  synnerhet  mellan  privatskolor  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

och  kom-­‐munala  skolundervisningen.  I  och  med  det  starka  marknadsliberala  systemet  finns  de  bästa  utbildningarna  hos  de  privata  aktörerna  på  marknaden.  Dessa  har  fattiga  inte  tillgång  till.  

Enligt  min  mening  finns  ett  par  särskilt  framträdande  punkter  som  inledningsvis  behöver  beröras.  För  det  första  finns  sällan  färsk  statistik.  Motsvarigheten  till  svenska  offentlighetsprincipen  och  tillgång  till  allmänna  handlingar  är  främmande  i  Chile.  För  det  andra  brukar  uppgifter  om  antal  sjuka  grundas  på  antaganden.  Alla  har  inte  råd  att  gå  till  läkare.  Mörkertalet  av  antalet  behövande  får  därför  antas  vara  stort.  

Trots  den  stränga  sekretessen  har  jag  under  veckans  besök  hos  flera  vårdcentraler  och  kliniker  inhämtat  följande  uppgifter.  

Behandling  

I  många  fall,  särskilt  hos  barn  och  ungdomar  vars  sjukdom  gör  att  de  har  särskilda  problem  med  sin  sjukdom  i  skolan  eller  inom  

familjelivet,  får  de  hjälp  med  att  utveckla  sina  systematiska  beteendemönster.  Man  använder,  utöver  läkemedel,  i  förekommande  fall  beteendebehandling.  Beteendeterapin  går  i  första  hand  ut  på  utveckling  av  organisatoriska  färdigheter  och  social  kompetens  samt  specialiserad  och  individualiserad  behandling  vid  behov.    

Interaktion  med  föräldrar  

Det  fokuseras  inte  bara  på  behandling  av  barnens  ADHD,  utan  även  stöd  till  föräldrar.  För  att  verka  för  framsteg  börjar  de  olika  behandlingsprogrammen  med  en  pedagogisk  genomgång  av  orsakerna  till  ADHD  och  andra  utmanande  beteenden.  Särskilt  under  tonåren  kan  ADHD  och  andra  sjukdomar  vara  påfrestande  för  ungdomar  och  deras  föräldrar.  I  detta  avseende  finns  särskilda  program  för  att  försöka  lindra  problem  inom  familjer  med  barn  som  diagnostiseras  med  ADHD.  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

Betydelsen  av  socioekonomisk  status  

Det  finns  egentligen  förhållandevis  lite  uppgifter  som  pekar  på  att  det  skulle  finnas  en  negativ  inverkan  av  låg  socioekonomisk  status  på  barn  med  NP-­‐diagnoser.  Tvärtom  observeras  det  att  barn  som  härrör  från  en  högre  socio-­‐ekonomisk  status  i  större  utsträckning  diagnostiseras.  Värt  att  notera  är  emellertid  om  den  högre  andelen  diagnoser  snarare  beror  på  att  föräldrar  med  höga  inkomster  rent  faktiskt  har  råd  att  få  en  diagnos  fastställd.  På  samma  sätt  är  det,  obeaktat  det  nyss  sagda,  något  anmärkningsvärt  att  barn  från  de  nedre  samhälls-­‐klasserna  visar  en  lägre  grad  av  NP-­‐symptom.  Likaledes  visar  uppgifterna  att  barn  från  medel-­‐klassen  visar  en  större  risk  att  drabbas  av  hyperaktivitet  och  andra  uppmärksamhetsstörningar,  dock  i  mindre  utsträckning  än  de  med  hög  socioekonomisk  status.    

Myter  och  antaganden  om  behandling  

En  allmän  missuppfattning  i  Chile  är  generellt  att  central-­‐stimulerande  medel  (stimulantia)  kan  leda  till  missbruk  senare  i  livet.  Stimulantia  har  snarare  visat  sig  hjälpa  barn  och  ungdomar  att  fokusera  på  rätt  saker  och  inverkar  positivt.  Samtidigt  finns  missuppfattningen  om  att  vissa  alternativa  behand-­‐lingar  kan  hjälpa  barn  med  NP-­‐diagnoser.  Några  vanligt  före-­‐kommande  missuppfattningar  är  att  dieter  och  stort  intag  av  vitaminer  kan  behandla  barn  och  ungdomar  med  uppmärksamhets-­‐störningar.  Andra  anser  att  sjuk-­‐domen  beror  på  de  visuella  bristerna,  varför  man  anser  att  tillfredsställande  behandling  kan  lämnas  genom  speciella  glasögon.  I  allmänhet  finns  det  god  kunskap  om  beteendestörningar  och  den  hjälp  som  lämnas  får  i  stora  drag  anses  acceptabel.  Barn  och  ungdomar  som  får  nödvändig  behandling  tycks  inte  hamnat  utanför,  men  mycket  beror  givetvis  på  om  ekonomiska  möjligheter  finns  och  på  den  medicinska  behandlingens  kvalitet  i  varje  del  av  landet.  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

Satsningar  inom  funktionsnedsättningsområdet    

Som  nämnts  tidigare  görs  det  mycket  lite  satsningar  på  personer  med  funktionsnedsättning.  Delvis  beror  det  på  att  hela  sjukvårdssystemet  är  avreglerat  och  utestänger  därmed  en  stor  del  av  den  chilenska  befolkningen  från  en  värdig  vård.  Den  andra  aspekten  är  skattetrycket.    

I  Chile  är  inkomstskatten  mycket  låg  (ca  20  procent),  vilket  inverkar  på  möjligheterna  att  särskilt  satsa  pengar  på  personer  med  funktions-­‐nedsättning.  Öronmärkta  pengar  till  stöd  för  innovation  och  utveckling  förekommer  i  regel  inte.  Endast  ca  en  procent  av  landets  totala  BNP  investeras  i  forskning  och  utveckling,  som  dessutom  ska  fördelas  över  ett  stort  område.  Tekniken  finns  förvisso,  men  den  är  först  och  främst  importerad  och  förbehållen  den  del  av  befolkningen  som  har  råd  att  betala  för  den.  Personer  med  funktionsnedsättningar  är  inte  endast  utsatta  fysiskt,  utan  även  ekonomiskt  eftersom  de  ofta  saknar  möjlighet  att  arbeta.  

Gaspar    -­‐  hopplös  men  inte  hjälplös  

Av  en  slump  träffade  jag  Gaspar  Oribe  Fernandez  som  är  51  år.  Han  berättar  för  mig  att  han  är  gift  sedan  flera  år  tillbaka  och  har  dessutom  en  son  på  19  år.  Gaspars  fru  är  tyvärr  arbetslös,  men  tack  vare  hennes  färdigheter  som  frisör  lyckas  hon  få  in  lite  extra  inkomst  varje  månad.  

När  Gaspar  var  19  år  förändrades  hans  liv  drastiskt.  En  tågolycka  drabbade  honom  så  allvarligt  att  han  förlorade  båda  benen.  Statens  hjälp  är  begränsad  –  75  000  (motsvarande  1400  kronor)  är  vad  

han  får  som  ekonomiskt  bistånd.  Vid  sidan  av  detta  försöker  han  också  dra  in  pengar  för  att  överleva  genom  att  under  sommarhalvåret  ligga  på  trottoaren  och  be  om  hjälp  från  

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

förbipasserande.  Under  vintern  säljer  han  choklad  vid  en  affär  som  accepterar  att  han  säljer  där.  

Vidare  får  jag  förklarat  att  han  äger  en  rullstol  som  tyvärr  inte  är  i  brukbart  skick.  Han  försöka  laga  den  varje  dag,  dock  utan  något  lyckat  resultat.  Då  garantin  bara  gäller  under  tre  år  för  tekniska  hjälpmedel  får  Gaspar  i  övrigt  ta  pengar  till  reparationer  ur  egen  ficka.  

Gaspar  berättar  att  det  under  valtider  kommer  fler  politiker  och  talar  om  hur  de  ska  förbättra  

situationen  för  de  nedsatta.  Något  av  detta  har  han  inte  sett  eller  fått  ta  del  av.    

När  jag  går  tackar  jag  Gaspar  för  

hans  svar  och  hjälper  honom  med  några  pesos,  en  burk  läsk  och  ett  paket  kex  för  att  orka  dagen.

ATT NÅ UT PÅ ARBETSMARKNADEN… Att nå ut till arbetsmarknaden via elektronisk väg är ofta uteslutet på grund av ekonomiska skäl. Med bara en dator och internetuppkoppling skulle situationen förbättras avsevärt för dessa individer, men lönerna i Chile är ofta blygsamma. Det finns minimilöner om cirka 2500 kr i månaden som fastställs av regeringen på årlig basis. Arbetsgivare utnyttjar givetvis denna omvända löneförmån. Några statliga bidrag för att anställa personer med funktionsnedsättningar har de människor jag talat med inte hört talas om.

r e p o r t a g e d i r e k t f r å n C H I L E - 2 0 1 2  

E n p r o d u k t i o n f r å n F u n k i b a t o r w w w . f u n k i b a t o r . s e

 

 Vill  du  också  bli  reporter?    

Galaxhopen  och  Funkibator  är  en  del  av  de  projekt  som  arbetar  med  media  på  Nätverket  SIP.  Här  skriver  vi  artiklar,  tar  foton,  gör  film  med  mera.  Och  vi  vill  ha  reportrar  från  oss  vanliga  människor.    

Här  har  vi  engagemang  i  fokus,  och  därför  är  det  en  bra  chans  för  dig  som  vill  testa  att  vara  reporter.  Genom  ett  samarbete  med  Öppna  Kanalen  i  Växjö  så  kan  man  prova  på  att  göra  film  tillsammans  med  oss.  Om  du  vill  testa  att  skriva,  vara  reporter  eller  ta  kort  så  är  du  välkommen  att  höra  av  dig  till  oss.