bikten

NYCKELMAKTEN OCH BIKTEN

Wednesday, October 20, 2010

FRÄLSNINGEN FRAMSTÄLLD ENLIGT KATEKESENS KRISTNA LÄRA

Altaret i Luthers hemkyrkaDopet är dörren...

...de heligas gemenskap i nattvarden

Nycklamakten ger syndernas förlåtelse till ångrande och stänger de

som syndar offentligt från de heligas

gemenskap.

Predikan om Kristi försoningsverk är det kyrkliga livets grund. Det är den Helige Andes vind och det

genomsyrar alla nådemedel och gör dem till redskap för evangelium.


Vad är bikten?Bikten består av två stycken, det ena, att man bekänner synden, det andra, att man får absolution eller förlåtelse av biktfadern såsom av Gud själv och inte tvivlar därpå, utan fast tror, att synderna därigenom är förlåtna inför Gud i himlen.

Vilken synd skall man då bikta?Inför Gud skall man bekänna sig skyldig till alla synder, också sådana som vi inte vet om, såsom vi gör i bönen Fader vår. Men inför biktfadern skall vi bekänna endast de synder, som vi vet om och känner i hjärtat.

Vilka är de?Pröva din livskallelse inför de tio buden, om du är far, mor, son, dotter, chef, anställd, om du varit olydig, otrogen, lat, häftig, otuktig, trätgirig, om du tillfogat någon smärta med ord eller gärning, om du stulit, varit försumlig, slarvat med något eller vållat skada.Var god och lär mig ett sätt att avlägga en kort bikt!

Så skall du säga till din biktfar:"Käre herre, jag ber dig att höra min bikt och för Guds skull uttala förlåtelsen till mig."Biktfadern: "Säg så här:""Jag fattige syndare bekänner mig inför Gud skyldig till alla synder. Särskilt bekänner jag för dig..."Men vet du inte alls av någon synd (vilket väl inte är möjligt), så säg inte heller någon särskild, utan ta förlåtelsen på den allmänna syndabekännelse, som du avlägger inför Gud hos biktfadern.

Därefter skall biktfadern säga:"Gud vare dig nådig och styrke din tro! Amen.""Tror du också, att min förlåtelse är Guds förlåtelse?"Svar:"Ja, käre herre."

Därefter skall biktfadern säga:"Ske dig, som du tror. Och på vår Herres Jesu Kristi befallning förlåter jag dig dina synder i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, Amen. Gå i frid."Men dem som är hårt tryckta i sitt samvete eller är bedrövade eller anfäktade, dem skall en biktfader förstå att trösta

och uppmuntra till tro med flera Skriftens ord. Detta skall endast vara ett vanligt sätt att bikta för det enkla folket.

Lilla katekesens biktundervisning är en

grundmodell för de finländska

väckelserörelsernas bikttradition. Bikten har

lyfts fram speciellt inom de laestadianska rörelserna.

BIKTENLuthers Lilla katekes


DEFINITIONER

Nyckelmakten, "är inte given till fördärv utan till själens upprättelse och frälsning." (Svebilius katekes). Nyckelmakten har Jesus gett till församlingen för att lösa eller binda i synd (Joh. 20). Lösenyckeln används i dopet, i omvändelsen och i den offentliga predikan. Människan får i tro ta emot Guds förlåtelse från biktfaderns mun. Bindenyckeln kan endast användas av församlingens egen präst tillsammans med församlingen. Inte ens aposteln Paulus ville själv använda bindenyckeln i kraft av sitt apostlaämbete utan bara tillsammans med församlingen (1. Kor. 5:3-5). Bindenyckeln binder människan till synden och människan kan inte komma till nattvarden innan hon omvänt sig.

Bikt. I Urkyrkan hörde bikten till kyrkotukten och var vanligtvis offentlig, det var fråga om nyckelmakten i praktiken. Den som hade syndat offentligt uteslöts från församlingen och nattvardsgemenskapen för att han skulle förstå vilken fara synden har orsakat hans själ. Till bikten hörde avlösningen genom vilken personen återintogs i församlingsgemenskapen

Syndaavlösning, absolutionen. Handlingen då den som tar emot bikten förkunnar syndernas förlåtelse från Guds sida ”Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.” (2. Kor. 5:20) ”På samma sätt är också avlösningen Guds eget verk. Eftersom jag blir övertygad om det att det inte är fråga om min förtjänst utan om Guds verk.” Luther.


OMVÄNDELSE

Daglig omvändelse. Våra synder är inte förlåtna för att vi skall få göra vad vi vill, utan det står skrivet: ”Den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige må fortsätta att göra vad som är rätt och den helige att helga sig." (Upp 22:11).

Kort sagt är vår inställning den att vi inte ännu har uppnått något slutgiltigt utan vi har fått löfte om det och vi har fått ta emot det i tro. Vi äger det alltså genom tron men inte helt och hållet i ett fullkomligt liv, därför kämpar vi och strävar till att inte synden skall växa i oss utan tron och dess frukter.

Paulus säger: "— Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus, för att syndens kropp skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden". Vår inre nya människa blir inte för ett ögonblick fullkomlig, men den strävar till att stärkas dag för dag. En kristen får inte vara lat och inbilla sig att hon redan har allt, utan hon skall låta det växa och öka. Luther

Omvändelse (bättring), metanoeo, tänka om, ångra, sinnesändring. meta, betyder ändra, noeó, betyder sinne. Johannes döparens bättring innebar en omvändelse från onda gärningar och att tro på syndernas förlåtelse. Från Johannes dop gick man vidare till ett liv i omvändelse. Johannes gav råd åt olika yrkesgrupper hur de skall leva i omvändelse. Jesus predikade också omvändelse. Han uppmanade i enlighet med GT åhörarna att återvända till ett liv enligt Guds uppenbarade vilja. I bakgrunden fanns tanken om att Guds rike var nära. Med Guds allmakt närvarande och domen väntande så måste människan omvända sig och tro evangelium för att undgå förtappelse. I sin första predikan uppmanar Petrus i likhet med Jesus människorna att omvända sig. Judarna hade tillsammans med hedningarna dödat Livets Furste. Nu behövde de vända bort från detta grova brott mot femte budet och ändra sinne. De behövde vända sig till Livets Furste och bli hans efterföljare genom syndernas förlåtelse och Den Helige Andes förnyelse. (Apg. 2:38-40).

Den förlorade sonens

återkomst, målning av Rembrandt


BIKT OCH SYNDAAVLÖSNING

"Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." (Joh.20)

Bikten innehåller två delar: 1) Att man bekänner synderna 2) Att man tar emot avlösningen eller

förlåtelsen av biktfadern som av gud själv (Katekesen)

För Gud bekänner man alla synder, för biktfadern de man kommer ihåg.

Syndabekännelsen tar inte bort synderna utan bekräftar den verklighet som finns. Annars skulle vi aldrig få förlåtelse. Tyngdpunkten ligger i avlösningen. Bekännelsen är aldrig fullkomlig men det är alltid evangeliet!

Avlösningens verkan grundar sig på Jesu löfte och evangelium - ”evangeliet är en Guds kraft...” Joh. 20; Rom. 1:16.

Biktfaderns helighet ger ingen kraft till avlösningen. Inte heller ger den tro som mottagaren har kraft till avlösningen. Avlösningens evangelium skapar och stärker tron och tron tar enbart emot.

Avlösningen förkunnas i Faderns och Sonens och Den Helige Andes namn eller som i laestadiansk tradition i ”Jesu namn och försoningsblod”. Den som ger förlåtelse är Gud själv genom sitt ord.

Varje kristen har rätt att förtrösta på evangeliet och förkunna avlösning.

I fornkyrkan var det församlingens präst som avlöste människor från lilla bannet och återupptog dem till nattvardsgemenskapen. I nödfall kan varje kristen lösa från bann.

Bättringen är inte en andra Frälsare!


OMVÄNDELSE ÄR ATT ÅTERVÄNDA TILL DOPETS NÅDESFÖRBUND OCH

NATTVARDSGEMENSKAPEN

Guds frälsningsplan är en helhet där allt hör ihop med allt. Bikten är inte en speciell sektor. Den kallas till och med för omvändelsens sakrament. Den hör alltså ihop med nådemedlens helhet i församlingen.

När en människa återvänder från den förlorade sonens resa, tar Gud henne tillbaka i sin gemenskap. Dopets nådesförbund har inte brutits från Guds sida fastän människan har avfallit. Genom omvändelsen har människan vänt om från sitt liv i synd, bekänt sin dynd och fått avlösning. När hon tror evangeliet för egen del blir hon genom tron igen en ”ny skapelse” och genom evengeliets predikan blir hon upptagen i dopets nåd och Kristi gemenskap.

Att återvända till dopets nådesförbund innebär också att en gemenskap upprättas till Kristi kropps och blods sakrament, det som i urkyrkan kallades ”odödlighetens läkemedel”. Bikten har alltid på något sätt ett samband med nattvardsbordet. Detta kan vi se t.ex. i berättelsen om den förlorade sonen (Luk 15) när Gud tar hand om den förlorade med hjälp av sina tjänare och ordnar en tacksägelsefest med den bästa gödkalven. (jfr Nattvarden kallas även för eukaristi, tacksägelsefest.)


BIKT ÄR SJÄLAVÅRD Gud har gett sitt evangelium till de kristna som stöd för

himlavägsvandringen. Guds Ord är vandringsstaven för den som lever i dopets nådesförbund. Mot denna stav kan man luta sig när man är trött under vandringen. ”Man får tro som en syndare” (Juhani Raattamaa). Det är bra att läsa Bibeln och ge styrka åt tron genom Guds Ords nådeslöften. ”Vi kan inför honom övertyga vårt hjärta, vad det än anklagar oss för, att Gud är större än vårt hjärta och vet allt” (1. Joh. 3:20).

Trons bikt: Jesus undervisar om bikten i bönen Fader Vår. Det är inget annat än att man bekänner sig som helt och hållen syndig inför Gud och tror synderna förlåtna samt litar på nåden för Kristi blods skull.

Ibland får man inte styrka att tro på förlåtelsen genom den offentliga predikan. Då är det viktigt att man går till en biktfar. Vi får för biktfadern tala om vår synd och den blir kastad i nådens bottenlösa hav, samvetsbördan kastas av. Det är bra om biktfadern kan trösta med ord från Bibeln till styrka åt den stapplande.

På nådens hav finns en skylt: ”Fiske förbjudet”. Gud minns inte förlåtna synder. Djävulen minns, men han är också en lögnare.

Prästen har en ovillkorlig bikthemlighet som han inte ens kan bryta i en rättegång.

Om synden är också brott mot jordiska lag, skall skriftefar uppmana bekännaren att berätta saken åt myndigheterna. Skriftefar kan inte vara i sådana fall den person som en har brutit emot - annars blandar man tystnadsplikt och rätten att söka utomstående hjälp.

I bönen Fader vår bekänner vi att vår

själviskhet driver oss bort från Gud och vår nästa. Vi är helt beroende av Guds

nåd och förlåtelse.(Katekesen)


bikten

Documents