att leva med långvarig smärtalnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1389069/fulltext01.pdf ·...

Examensarbete 15 Hp

Att leva med långvarig smärta - en litteraturstudie om ett växande folkhälsoproblem

Författare: Lina Fransson

& Maria Vettese

Handledare: Sylvi Persson

Examinator: Hanna Holst

Termin: HT 19

Ämne: Vårdvetenskap

Kurskod: 2VÅ61E

Titel Att leva med långvarig smärta

Författare Lina Fransson och Maria Vettese

Utbildningsprogram Utbildningsprogrammet för sjuksköterskor,

180 hp

Handledare Sylvi Persson

Examinator Hanna Holst

Adress Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso-

och vårdvetenskap

351 95 Växjö

Nyckelord Acceptans, Erfarenhet, Individuell

upplevelse, Kronisk smärta, Långvarig

smärta, Strategier.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Att leva med långvarig smärta är en individuell upplevelse. För många av de som

är drabbade påverkar smärtan hela livsvärlden och vardagen. Detta orsakar inte bara lidande

för individen, utan också stora kostnader för samhället.

Syfte: Syftet var att belysa hur vuxna individer upplever att leva med långvarig smärta.

Metod: Kvalitativ litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Artiklarnas

resultat analyserades genom en manifest innehållsanalys.

Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier som representerar betydande delar för

resultatet. Att begränsas av smärtan beskriver på vilket sätt individer med långvarig smärta

begränsas. Strategier för att hantera smärtan betonar vikten av att lära sig acceptera smärtan

och att anpassa sig efter sin kropp. Meningsfull vardag trots smärta tar upp betydelsen av att

kunna arbeta, att finna sammanhang och tillhörighet samt att välbefinnande kan uppnås trots

långvarig smärta.

Slutsats: Smärta innebär stort lidande. Dock tycks det finnas några gemensamma faktorer

som bidrar till välmående hos individer med långvarig smärta, trots att upplevelsen av

smärtan är individuell. Acceptans, fysisk aktivitet, egenvård och gemenskap med andra i

liknande situation är betydelsefulla delar. Att erbjudas god vård är också mycket viktigt och

inom hälso- och sjukvården finns en hel del förbättringar att göra.

TACK

Vi vill tacka vår handledare Sylvi Persson för vägledning och stöd under arbetets gång.

INNEHÅLL

BAKGRUND………………………………………………………………………..……1

Statistik………………………………………………………………………..………...….1

Definitioner av smärta………………………………………………………………….…1

Olika typer av smärta………………………………………………………………….….1

Behandlingsmöjligheter…………………………………………………………………...2

Bemötande från hälso- och sjukvården………………………………………….……….3

Smärtans påverkan på människan.....................................................................................3

Arbete och livsstil………………………………………………………………………….4

TEORETISK REFERENSRAM……………………………………………………4

Livsvärld……………………………………………………………………………………4

Mening och sammanhang………………………………………………………………....4

Välbefinnande…………………………………………………………...………………....4

Lidande…………………………………………………………………………………......5

PROBLEMFORMULERING……………………………………………………...5

SYFTE…………………………………………………………………………….……….6

METOD……………………………………………………………………………………6

Design……………………………………………………………………………………..6

Datainsamling………………………………………………………………………….....6

Urval……………………………………………………………………………………....6

Analys…………………………………………………………………………………..…7

Förförståelse………………………………………………………………………………8

FORSKNINGSETISKA ASPEKTER…………………………………………..8

RESULTAT……………………………………………………………………………...8

Att begränsas av smärtan……………………………………………………………….9

Begränsningar i vardagen..……………………………………………………………9

Utanförskap och ensamhet……………………………………………………………9

Strategier för att hantera smärtan………………………………………...……………10

Acceptans av smärtan…………………………………………………………………..10

Anpassning till kroppens förutsättningar………………………………………………10

Stöd från hälso- och sjukvården………………………………………………………..11

Egenvård och fysisk aktivitet……………………………………………………………11

Meningsfull vardag trots smärta………………………………………………………..12

Att kunna arbeta………………………………………………………………………..12

Att finna tillhörighet och gemenskap…………………………………………………...12

Att glömma smärtan för en stund……………………………………………………….12

DISKUSSION…………………………………………………………………………...13

Metoddiskussion………………………………………………………………………….13

Resultatdiskussion………………………………………………………………………..15

Acceptans av smärtan………………………………………………………………...15

Att finna samhörighet i en grupp………………..…………………………………....15

Omgivningens roll…………………………………………………………………….16

Vikten av fysisk aktivitet samt egenvård……………………………………………...16

Utmaningar för sjuksköterskan……………………………………………………….17

Förslag på framtida forskning…….……………………………………………...…..17

SLUTSATS………………………………………………………………………………18

REFERENSER………………………………………………………………………….19

BILAGOR 1. Sökschema

2. Kvalitetsgranskning

3. Artikelmatris

1

BAKGRUND Statistik

Mellan 25 och 35 procent av den vuxna befolkningen i ett flertal länder i Europa beräknas

leva med långvarig smärta (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU],

2019). I Sverige lever 40-65 procent av de vuxna invånarna med långvarig smärta som leder

inte bara till ansenliga utgifter för samhället utan också till ett betydande lidande för den

drabbade människan (SBU, 2006). Experter inom området hävdar att långvarig smärta nu

blivit ett globalt folkhälsoproblem. En kartläggning av smärtvården i Sverige beskriver

långvarig smärta som en av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning (Sveriges kommuner

och landsting, 2016).

Definitioner av smärta

Smärta definieras av The International Association for the Study of Pain (IASP, 2017) som “en

obehaglig sensorisk och känslomässig upplevelse förenad med vävnadsskada eller potentiell

vävnadsskada eller beskriven i termer av sådan skada”. IASP är en internationell plattform som

stödjer forskare, anordnar utbildningar och upprättar policyer för att förstå, förebygga och

behandla smärta (IASP, 2018).

Definitionen och tidsramen för långvarig smärta är inte helt samstämmig. British Pain Society

(2014a) fastställer i sin rapport att långvarig smärta är smärta som varar i mer än tre månader

medan rapporten SKL (2016) benämner långvarig smärta som värk som inte går över inom tre

till sex månader.

Till skillnad från akut smärta, som fungerar som en varningssignal för pågående

vävnadsskada, saknar långvarig smärta oftast någon förklarande funktion. Därför kan

långvarig smärta i många fall betraktas som en sjukdom i sig och inte ett symtom på något

annat (Läkemedelsverket, 2017).

Olika typer av smärta

Långvarig smärta kan delas in i kategorierna nociceptiv, neuropatisk/neurogen och

nociplastisk smärta (Freynhagen et al., 2019). Det är också vanligt med blandformer

(Fredenberg, Vinge & Karling, 2015). Långvarig smärta brukar omnämnas som icke malign

långvarig smärta och därmed skiljas från smärta av malign art (det vill säga smärta som beror

på cancer) (1177 Vårdguiden, 2019; Fredenberg et al., 2015). Även andra benämningar och

kategoriseringar av smärtor än ovan nämnda förekommer (Fredenberg et al., 2015).

Den nociceptiva smärtan utlöses av kemiska, mekaniska eller termiska stimuli som aktiverar

nociceptorer, det vill säga smärtreceptorer i fria nervändslut. Nociceptiv smärta kan delas in i

somatisk samt visceral smärta. Den somatiska smärtan är lokaliserad till bland annat

muskulatur, leder och hud, och kan exempelvis uppkomma på grund av sårskador eller

minskad syretillförsel till vävnader. Den viscerala smärtan härstammar från inre organ som

hjärta, njurar och gallgångar. Den kan till exempel uppstå vid njursten eller stopp i

gallgångarna (Sand, 2007).

Den neuropatiska/neurogena smärtan, i dagligt tal nervsmärta, orsakas av en sjukdom eller

skada i nervsystemet. Antingen i de perifera nerverna, i ryggmärgen eller i hjärnan.

Neuropatisk smärta utlöses alltså inte i nociceptorerna i de fria nervändsluten som vid

nociceptiv smärta. Ischiassmärtor, smärtor vid bältros och fantomsmärtor efter amputation är

exempel på neuropatiska smärtor. Den neuropatiska smärtan beskrivs ofta som stickande,

pirrande eller som elektriska stötar (Sand, 2007).

2

I november 2017 valde IASP-rådet att inkludera termen ”nociplastic pain” i sin terminologi.

Kliniskt beskrivs nociplastisk smärta som en överlappning av nociceptiva och neuropatiska

symtom och skapades för att täcka de symtombilder som inte passade in i övriga

smärtkategorier. Nociplastisk smärta är komplex och orsakas ofta av en rad olika

smärtkomponenter. Som nociplastisk smärta räknas till exempel huvudvärk, fibromyalgi,

kronisk fatigue och IBS (Irritable bowel syndrome) (Freynhagen et al., 2019). Nociplastisk

smärta visar inga tecken på att ha orsakats av någon vävnadsskada eller sjukdom i det

somatosensoriska nervsystemet. Denna typ av smärta uppkommer istället av en störd

smärtmodulering som i sin tur uppstått av förändrad nociception. För att förenkla kan man

säga att kroppen reagerar som att det funnits en skada eller sjukdom, utan att den finns på

riktigt (Läkemedelsverket, 2017).

Behandlingsmöjligheter

Vanlig farmakologisk behandling vid nociceptiv smärta är paracetamol, COX-hämmare

(NSAID) och opioider i olika styrkor, exempelvis morfin (Läkemedelsverket, 2017).

Vid neuropatisk smärta kan läkemedelsbehandling med antiepileptika i form av

gabapentinoider, olika sorters antidepressiva läkemedel och opioider ge god smärtlindrande

effekt (Läkemedelsverket, 2017). Farmakologisk behandling för nociplastisk smärta

inkluderar SNRI (selektiva serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmande läkemedel) och

antiepileptika (gabapentinoider) (Läkemedelsverket, 2017).

Förutom farmakologisk behandling finns en rad andra möjliga behandlingsmetoder för

långvariga smärttillstånd. Exempelvis kan stimulering av andra sinnen ge smärtlindring.

Denna metod kallas avledning. Hudstimulering genom massage och varma bad är ett exempel

på avledning. Det aktiverar grindcellerna och kan minska smärtupplevelsen. En annan metod

som bygger på grindcells-teorin är Transkutan elektrisk nervstimulering (TENS). Den

elektriska stimuleringen sker via elektroder på huden med högfrekvent ström. Vill man istället

förstärka kroppens egna smärtlindringssystem används lågfrekvent ström (1177 Vårdguiden,

2018).

Akupunktur som är en gammal kinesisk metod fungerar på vissa smärttillstånd. Dock är det

oklart exakt hur denna avledningsmetod faktiskt fungerar. En trolig förklaring skulle kunna

vara att akupunkturen frisätter kroppens egna opioider i centrala nervsystemet (Sand, 2007).

Leite et al. (2018) har i sina studier påvisat att akupunktur ger en viss minskning i

smärtintensitet i både vila och rörelse.

Andra alternativa behandlingar som rekommenderas vid långvariga smärttillstånd är kognitiv

beteendeterapi (KBT), fysisk aktivitet och/eller sjukgymnastik. En global utredning visade

nyligen att KBT är uppemot 25 procent mer effektfullt vid långvarig smärta än andra typer av

behandlingar som läkemedel, andra beteendeterapier och sjukgymnastik. Liknande siffror

gäller professionellt ledd träning som uppges ge 20–30 procent bättre smärtlindrande effekt

vid långvariga smärttillstånd jämfört med behandling där patienten inte rör sig alls. En

kombination av fysisk aktivitet och KBT, så kallad multimodal rehabilitering, anses vara

särskilt effektivt (SBU, 2019).

Det finns ett antal smärtkliniker i Sverige (Svenska Smärtläkarföreningen, u.å). Dessa

klinikers arbete uppmärksammas inte i denna uppsats, då inga relevanta artiklar kring detta

har hittats.

3

Bemötande från hälso- och sjukvården

Trots att långvarig icke malign smärta är så vanligt förekommande upplevs hälso- och

sjukvårdens bemötande oftast som bristfälligt av patienter med dessa smärttillstånd. Lehti,

Fjellman-Wiklund, Stålnacke, Hammarström & Wiklund (2017) påtalar att både

smärtpatienter och sjukvårdspersonal upplever att långvarig smärta är ett tillstånd med låg

status inom hälso- och sjukvården. Andra mer uttalade och välavgränsade åkommor, som

exempelvis hjärtproblem, beskrivs ha en betydligt högre ställning vad gäller bemötande och

behandling. Patienter med långvarig smärta uppger att de inte får tillräckligt med tid av

sjukvårdspersonalen och att de måste strida för att få hjälp, vilket leder till missnöje och ökat

lidande. Koskinen, Aho & Nyholm (2016) uppger att patienter med långvarig smärta

beskriver att de ofta känner sig övergivna och inte blir sedda i hälso- och sjukvården samt att

de tycker det brister i kontinuitet när de kan få träffa olika vårdpersonal vid varje vårdtillfälle.

Patienter beskriver också hur nonchalans och arrogans förekommer och att viss personal

saknar förståelse och förmåga att kommunicera på ett bra sätt. Det händer också att vårdgivare

förminskar eller ifrågasätter patientens upplevda smärta.

Även Säll Hansson, Elmqvist, Lindqvist & Stening (2016) uppger att många patienter med

långvarig smärta beskriver sina möten med hälso- och sjukvårdspersonal som negativa, och

att de tvingas strida för att bli förstådda och för att få lämplig vård. Säll Hansson et al. (2016)

påpekar också att det finnas en betydande skillnad mellan vad patienter med smärta förväntar

sig av hälso- och sjukvården och personalens faktiska kunskap om smärtbehandling.

Joelsson, Bernhardsson & Larssons (2017) kvalitativa intervjustudie bekräftar att sjukvården

behöver mer kunskap och mer resurser för att kunna hjälpa smärtpatienter. Bland annat måste

samarbetet mellan olika professioner kring patienter med långvarig icke malign smärta

utvecklas.

Smärtans påverkan på människan

Det kan vara svårt att förklara med ord precis hur smärtan känns i kroppen. Beskrivningar av

den som blixtrande, exploderande, krossande, elektriska chocker, brännande, stickande

och/eller svidande förekommer. Smärtan kan komma och gå beroende på aktivitet eller så gör

den sig alltid påmind (Koskinen et al., 2016). Smärtupplevelsen är i högsta grad individuell

och därtill komplex då det finns en korrelation med en rad olika faktorer såsom etnicitet,

utbildning, yrke och familjesituation (Andersson, 2010). Smärtan kan framkalla en rad starka

känslor hos människan, vilka i sin tur påverkar hur smärtan erfars. Vid ilska, sorg och

nedstämdhet upplevs smärta oftast starkare och tvärtom kan exempelvis glädje göra att

smärtan kännas lindrigare (British Pain Society, 2014b). Irritation, otålighet och ilska kan lätt

uppstå hos den drabbade eftersom den ständiga smärtan tar så mycket av energin. Om det

finns en osäkerhet kring vad som orsakar smärtan bidrar detta också ofta till ökad smärta och

ytterligare lidande för individen. Att finna anledningen till att det gör ont innebär inte med

säkerhet att smärtan kan elimineras, men det är ofta lättare att finna sig i sin situation om

orsaken är fastställd (Koskinen et al., 2016). Det komplexa med smärta som fenomen är att

det många gånger också finns en samsjuklighet vid långvarig smärta där andra tillstånd som

exempelvis depression och oro, men också hjärt- och kärlsjukdomar är vanliga. Långvariga

smärtor går ofta hand i hand med sämre hälsa och välbefinnande och studier visar att

smärtpatienter har lägre livskvalitet jämfört med patienter med andra medicinska diagnoser

(SKL, 2016). Koskinen et al. (2016) uppger att långvarig smärta ofta innebär ensamhet och

ofrivillig isolering för den drabbade individen.

4

Arbete och livsstil

Individer med långvarig icke malign smärta kan uppleva det som att smärtan kontrollerar och

begränsar hela deras liv. Många tvingas mer eller mindre att planera sitt liv kring smärtan och

undviker vissa situationer eller aktiviteter som förvärrar deras smärta och lidande. Smärtan

kan påverka och beröva de drabbade umgänge med familj och vänner. Inte sällan påverkas

även sömnen negativt. Liksom Koskinen et al. (2016) rapporterar Harrison, Wilson, Heron,

Stannard & Munafò (2016) en hög förekomst av sömnstörningar bland patienter med

långvarig smärta. Glavare, Löfgren & Schult (2012) menar att patienter som ska komma

tillbaka till arbete efter sjukskrivning på grund av långvarig smärtproblematik möter en del

utmaningar. Men att ha ett arbete och känna sig behövd har för de allra flesta en positiv

inverkan på smärtförnimmelser. Det är stärkande för självbilden att vara i ett sammanhang där

man finner en mening. Detta kan i sin tur hjälpa människor att normalisera livet även om

smärta ständigt finns där. Att på detta sätt bli stärkt mentalt verkar även kunna resultera i

motivation att träna och göra andra saker som ökar välbefinnandet.

TEORETISK REFERENSRAM Denna uppsats utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med livsvärlden som en teoretisk

referensram. Till livsvärldsteorin kopplas begreppen mening och sammanhang, välbefinnande

och lidande. Dessa begrepp används i uppsatsen för att framhålla och tydliggöra upplevelser

som långvarig smärta för med sig. Nedan följer en ingående beskrivning av dessa begrepp.

Livsvärld

Med livsvärldsteorin som grund tolkas, återges och analyseras livet så som det upplevs av den

enskilde individen. Det är således det subjektiva som är i fokus och kroppen är central.

Livsvärlden beskrivs som den verklighet som våra kroppar och sinnen dagligen lever i. Med

vår kropp erfar vi världen och skapar vår livsvärld. Ofta tas livsvärlden för given eftersom det

är den dagliga värld vi befinner oss i och som fungerar utan att vi tänker på det. När

livsvärlden förändras i samband med sjukdom eller olycka reagerar människor på olika sätt

beroende på levda erfarenheter, förutsättningar och personlighet. Att leva med långvarig

smärta kan således upplevas och se ut på många olika sätt. Att hitta rätt strategier för att klara

av vardagen med smärta är därtill väsentligt för upplevelsen av hälsa (Dahlberg & Segesten,

2010). Det är viktigt för patienter med smärtproblematik att de blir bemötta med ett vårdande

förhållningssätt och då krävs att vårdpersonalen lägger sin egen förförståelse åt sidan

(Dahlberg & Segesten, 2010). Begreppen mening och sammanhang, välbefinnande samt

lidande anses vara bärande för livsvärlden vid studier av den enskilde individens upplevelser

av smärta.

Mening och Sammanhang

Vad som är meningen med livet finns det många olika svar på. Men att livet känns

meningsfullt är en kraft som påverkar individens välmående i högsta grad. Viljan till mening

är nära sammankopplad med människas existensen och världen runt omkring henne. Känslan

av sammanhang kan beskrivas som upplevelser av tillgång till god gemenskap. Att vara i ett

sammanhang som man trivs i stärker identiteten och är viktigt för människors välmående och

hälsa. Omvänt kan också sjukdom och lidande, som exempelvis vid smärta, göra det svårare

att uppleva mening och sammanhang (Dahlberg & Segesten, 2010). En människa kan

exempelvis sakna eller förlora känslan av mening och sammanhang i livet då smärtan

begränsar mycket av vardagen. Livet kan då upplevas meningslöst.

5

Välbefinnande

Paradoxalt nog kan hälsa och välbefinnande erfaras trots ohälsa. Med hälsa kommer

upplevelsen av att må väl, med andra ord, att känna välbefinnande. Känslor av välbefinnande

förändras med livsvärlden. Att vara i stånd till att genomföra värdefulla saker i livet skapar

välbefinnande och upplevelse av att ha hälsa trots pågående sjukdom eller smärttillstånd

(Dahlberg & Segesten 2010). Studier visar på att smärtupplevelsen minskar när vi exempelvis

känner oss glada eller belåtna (British Pain Society, 2014b). Att hitta effektiva strategier för

att hantera långvarig smärta är av största vikt för att kunna behålla en känslomässigt bra

livsrytm som stärker identiteten och livsvärlden. Mycket handlar om förmågan att anpassa sig

till sin situation. Att må psykiskt väl och känna att man har bra vårdkontakter är en bra grund.

Att känna hopp om tillvaron gör det lättare att hitta nya vägar för att behålla så mycket som

möjligt av de aktiviteter som man gjorde innan smärtans intrång i livet (Dahlberg & Segesten,

2010).

Lidande

Givetvis medför långvarig smärta ett lidande för den drabbade. Smärtan berör inte bara

kroppen och dess delar som är skadade eller påverkade, utan medför ett lidande som påverkar

hela individens existens på ett eller annat vis. Lidande på grund av smärta kan bland annat ta

sig uttryck i form av obehag, oro, sorg och känslor av meningslöshet (Dahlberg & Segesten,

2010). Smärta och lidande är inte synonymt med varandra, men förhållandet dem emellan är

uppenbart (Koskinen et al., 2016).

Katie Eriksson var först med att dela in patienters lidande i de tre kategorierna

sjukdomslidande, livslidande samt vårdlidande (Arman, 2015). Långvarig smärta medför dels

ett sjukdomslidande, som kan beskrivas som ett obehag som upplevs i direkt relation till

själva smärtan. Smärta innebär också ett livslidande. Den berövar människor deras frihet,

påverkar vardagen, begränsar rörelseförmågan, kan leda till ofrivillig isolering, förändrar de

drabbades personlighet och leder till problem i relationer med familjemedlemmar och vänner.

Smärta kan även innebära ett vårdlidande, genom otillräcklig behandling, misstro,

ifrågasättande och/eller nonchalans från hälso- och sjukvården (Koskinen et al., 2016).

PROBLEMFORMULERING Totalt uppskattas 25-35 procent av den vuxna befolkningen i Europa lida av långvariga

smärtor. Trots detta är kunskapen kring dessa människors situation på många sätt bristfällig.

Långvarig smärta kan vara allt ifrån några månader till flera år eller rent av vara livslång. Det

finns olika typer av smärta. Komplexiteten med smärta ligger delvis i den subjektiva

upplevelsen, då varje individ och hans/hennes livsvärld påverkas av smärtan på sitt unika vis.

Det kan vara svårt att beskriva hur det känns, svårt att “sätta fingret på” den där känslan de

ständigt lever med. Långvarig smärta orsakar för det flesta ett stort lidande och hindrar i

många fall individer från att känna välbefinnande.

Olika behandlingsmetoder finns men hjälper inte alla patienter. Ofta behöver individen själv

hitta egna strategier för att hantera sin situation och för att försöka finna mening och

sammanhang i tillvaron. Experter talar om ett folkhälsoproblem och trots detta står dessa

patienter inte sällan ensamma, utan tillräckligt med stöd och hjälp. Mer kunskap om långvarig

smärta behövs inom hälso- och sjukvården för att förstå hur livet med långvarig icke malign

smärta ter sig. En viktig aspekt på detta problem är också att kunna reda ut och sätta ord på

vad människor med långvariga smärttillstånd upplever.

6

SYFTE Syftet var att belysa hur vuxna individer upplever att leva med långvarig smärta.

METOD Design

En kvalitativ strukturerad litteraturstudie med induktiv ansats genomfördes. Den induktiva

ansatsen kvalificerar sig väl vid uppsatser då syftet är att studera subjektiva upplevelser

(Kristensson, 2014) som hur det kan vara att leva med långvarig smärta. Den utvalda

vetenskapliga litteraturen analyserades genom en manifest innehållsanalys enligt Lundman &

Hällgren Graneheim (2017).

Datainsamling

Datainsamlingen genomfördes genom artikelsökning i databaserna Cinahl och PubMed under

hösten 2019. Dessa databaser valdes eftersom de har ett brett utbud av vetenskapliga artiklar

inom hälso- och sjukvård, omvårdnad samt medicin. För att finna lämpliga artiklar togs,

utifrån problemformulering och syfte, relevanta sökord fram för att användas vid sökningarna

i databaserna. Vid sökningarna i databaserna utnyttjades funktioner, exempelvis Cinahls

förslag på liknande sökord i en rullgardinslista. Sökorden var på engelska och artiklarna som

valdes ut var publicerade på engelska. Det gjordes även begränsningar i sökningarna gällande

årtal, då endast artiklar publicerade från år 2011 till och med 2019 inkluderades. Artiklarna

skulle också vara peer reviewed. Sökschema med sökord, antal träffar och antal utvalda

artiklar presenteras i bilaga 1. Vidare skulle artiklarna anses relevanta för syftet och vara i

enlighet med de urvalskriterier som beskrivs under Urval, samt uppfylla de etiska krav som

beskrivs under Forskningsetiska aspekter.

Vid databassökningarna lästes först titeln på samtliga artiklar som uppkom. Om titeln

bedömdes som rimlig på en artikel att inkludera i uppsatsen, lästes dennes abstract. Om

artikeln därefter ansågs kunna svara an mot uppsatsens syfte lästes även resultatet igenom. I

de fall resultatet i sin helhet beskrev upplevelser av att leva med långvarig smärta, lästes

artikeln till sist i sin helhet och togs därefter vidare till kvalitetsgranskning. Med hjälp av

Checklista för kvalitativa artiklar av Forsberg & Wengström (2016) kvalitetsgranskades

sedan artiklarna (Bilaga 2). De delades med hjälp av checklistan in i tre kvalitetsnivåer – hög,

medelgod och låg kvalitet. De artiklar som fick minst 80% ja-svar bedömdes vara av

medelgod kvalitet. De som fick minst 90% ja-svar samt ansågs svara mycket väl an mot

uppsatsens syfte bedömdes vara av hög kvalitet. Både de av medelgod och hög kvalitet

inkluderades. Totalt 15 artiklar genomgick kvalitetsgranskning enligt checklistan. Fem av

dem uppnådde inte kraven vad gällde deras metod och dataanalys vilket ledde till att de fick

under 80% ja-svar. De bedömdes därmed vara av låg kvalitet. Slutligen framkom tio artiklar

som bedömdes vara av hög eller medelgod kvalitet som material för uppsatsens resultat

(Bilaga 3).

Urval

Uppsatsens urval bestod av tio vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ design. I

datainsamlingen användes både inklusions- och exklusionskriterier för att begränsa urvalet

mot det tänkta syftet. Inklusionskriterier var att informanterna i artiklarna var vuxna individer

(över 18 år) med långvarig smärta. Artiklarna skulle vara vetenskapliga, peer reviewed och

inte äldre än åtta år. För att avgränsa och fokusera på att undersöka länder med liknande

hälso- och sjukvårdssystem skulle studierna vara genomförda i Europa och artiklarna

7

publicerade i europeiska tidskrifter. Exklusionskriterier var studier om patienter med malign

smärta.

Analys

En kvalitativ manifest innehållsanalys genomfördes. En manifest innehållsanalys är en

textnära analys där innehållet beskrivs i kategorier. Författarna arbetade först enskilt med

textmaterialet för att därefter diskutera och finna de meningsbärande enheter som bäst svarade

an på syftet. När samstämmighet avseende meningsenheter uppnåtts, omskrevs dessa till

kondenserade meningsenheter för att därefter kodas. Detta med avsikt att göra innehållet så

lättöverskådligt och tydligt som möjligt. Därefter togs underkategorier fram som sedan

tillskrevs mer övergripande kategorier. Den kvalitativa innehållsanalysen utförs nära texten

och därmed kan egna tolkningar undvikas i största mån. En låg abstraktionsnivå

eftersträvades, vilket innebär att textinnehållet beskrivs konkret. Detta ger en absolut bild av

texten men kan också medföra att helheten går förlorad. Ett visst mått av distans och tolkning

fordras därför för att få en begriplighet av innehållet (Lundman & Hällgren Graneheim,

2017). Analysprocessen exemplifierades och tydliggjordes i tabellform (Tabell 1).

Tabell 1. Exempel på innehållsanalys

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet

Kod Underkateg

ori

Kategori

“It would

have been fun to be

still working, and

having another

kind of social

life…” (Persson,

Andersson &

Eklund, 2011)

Hade varit roligt

att fortsätta arbeta

och ha den sortens

sociala liv.

Att sakna

arbetslivet

Utanförskap

och

ensamhet

Att begränsas av

smärtan

“There’s not that

many people who

can understand that

or handle it, but my

[CPSG] friends, they

do.” (Finlay Peacock

& Elander, 2018)

Inte många

människor förstår

eller skulle kunna

hantera det, men

mina vänner (i en

stödgrupp för

smärtpatienter) kan

det.

Stöd i en

grupp

Att finna

tillhörighet

och

gemenskap

Meningsfull

vardag trots

smärta

“When I’m playing

bingo I can sit for

hours, which I

couldn’t have done

if it wasn’t such

fun” (Persson,

Andersson &

Eklund, 2011)

När jag spelar

bingo klarar

kroppen sådant den

inte skulle gjort om

det inte hade varit

så roligt.

Glädje

tränger

undan

smärtan

Att glömma

smärtan för

en stund

Meningsfull

vardag trots

smärta

8

Förförståelse

Upplevelser och erfarenheter formar vår livsvärld och ger oss människor en förståelse för den

omgivning vi lever och verkar i. Att förstå hur omgivningen fungerar genererar en faktisk

kunskap som i sin tur formar människan. Förförståelse medverkar till att vi människor lär oss

hantera våra liv. Förförståelsen är vidare ett viktigt begrepp att känna till och beakta i all typ

av forskning och undersökande empiri. Med livsvärlden som referensram följer ett öppet och

nyfiket sinne som vill förstå och beskriva en annan individs upplevelse utan att lägga in egna

förutfattade meningar eller värderingar vid tolkningen av materialet. I all typ av forskning,

inklusive uppsatser, betonas vikten av att kunna hantera dessa förförståelser så att de inte

påverkar ett forskningsresultat. I denna uppsats har förförståelsen beaktats genom att

författarna enskilt läst de utvalda artiklarna för att sedan diskutera dem tillsammans.

Uppsatsens författare har även medvetet och konsekvent arbetat med förförståelsen samtidigt

som uppsatsen skrevs. På så vis kan uppsatsen i sin helhet betraktas som objektiv i den mån

det är möjligt (Dahlberg & Segesten, 2010).

FORSKNINGSETISKA ASPEKTER För att måna om forskningsetiska aspekter i denna uppsats följdes de etiska riktlinjer som

återfinns i Helsingforsdeklarationen (2018). I deklarationen beskrivs de fyra etiska

huvudkraven. Informationskravet innebär att den som deltar i en studie ska ges information

om den aktuella forskningens syfte och om att deltagandet är frivilligt. Samtyckeskravet syftar

till att deltagaren själv bestämmer över sin medverkan och att samtycke till denna ska

inhämtas. Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas personuppgifter ska förvaras på ett

sådant sätt att obehöriga ej kan ta del av dem. Till sist ska nyttjandekravet säkerställa att

insamlade uppgifter om den enskilde inte får användas till något annat än den avsedda

forskningen. Endast vetenskapliga artiklar som fått godkännande av en etikkommitté eller -

nämnd valdes ut för att användas i denna studie. Detta godkännande skulle vara tydligt

angivet i texten i var och en av artiklarna. Författarna till denna uppsats strävade under hela

arbetets gång efter att hantera textmaterialet utan att förvränga det och efter att endast

förmedla en objektiv sanning.

RESULTAT

När analysen av de utvalda artiklarna hade genomförts framkom tre kategorier som

redogjorde för upplevelser av långvarig smärta. Dessa kategorier presenteras i tabell 2

tillsammans med tillhörande underkategorier.

Tabell 2. Presentation av kategorier och underkategorier

Kategori Underkategori

Att begränsas av smärtan

Begränsningar i vardagen

Utanförskap och ensamhet

Strategier för att hantera

smärtan

Acceptans av smärtan

Anpassning till kroppens förutsättningar

Stöd från hälso- och sjukvården

9

Egenvård och fysisk aktivitet

Meningsfull vardag trots

smärta

Att kunna arbeta

Att finna tillhörighet och gemenskap

Att glömma smärtan för en stund

Att begränsas av smärtan

Ett liv med långvariga smärtor är ett liv som i mångt och mycket handlar om fysiska

begränsningar och en känsla av att inte vara som alla andra.

Begränsningar i vardagen

Att leva med ständiga smärtor innebar för många att aldrig veta hur nästa dag skulle komma

att se ut. För många varierade smärtorna över tid och ibland från bara en dag till den andra.

Dessa variationer var oförutsägbara och upplevelsen av att inte veta när och hur smärtan

skulle te sig var påfrestande (Snelgrove, Edwards & Liossi, 2011; Nilsen & Anderssen, 2014;

Persson, Andersson & Eklund, 2011).

Personer som levde med långvarig smärta kände sig ofta som en fånge i sin egen kropp och i

sin smärta, eftersom livet dominerades av konstant, påträngande smärta. Inte sällan

begränsande smärtan både fysisk styrka, rörlighet och uthållighet och förhindrade eller

försvårade därmed vardagliga göromål, som exempelvis att sköta hemmet. Många människor

tvingades på grund av sin svåra smärta att gå ner i arbetstid och en stor del var helt

sjukskrivna. Att planera fritidsaktiviteter tillsammans med andra undveks också av många

eftersom de inte visste om de skulle klara av att genomföra dem. (Kallhed & Mårtensson,

2018; Nilsen & Anderssen, 2014; Persson et al., 2011; Snelgrove et al., 2011).

Sömnsvårigheter och trötthet var också vanligt förekommande (Mathy, Cedraschi, Broonen,

Azzi & Henrotin, 2015; Snelgrove et al., 2011).

“You’re never free of pain. I would love to have no pain just for a few hours, especially at

night. It is dreadful. You are unable to go into bed and lie down like normal people and go to

sleep” (Snelgrove, Edwards & Liossi, 2011).

Många personer med långvarig smärta beskrev också smärtan som mycket kontextuellt

betingad. Detta innebar att de upplevde mer smärta i sammanhang som väckte negativa

känslor. (Snelgrove et al., 2011; Nilsen & Anderssen, 2014). Vissa individer hade glömt hur

ett smärtfritt liv var. Många beskrev hur smärtan helt tagit kontrollen över deras liv och att

även övertagit tankarna (Snelgrove et al., 2011). En del personer hade ibland till och med

svårt att koncentrera sig vid samtal med andra människor på grund av sin svåra smärta. Detta

medförde en oro över vad andra skulle tycka och tänka om dem (Nilsen & Anderssen, 2014).

Utanförskap och ensamhet

Att leva med långvarig smärta innebar att livet påverkades på flera plan. En betydande aspekt

var uppfattningen om att vara ”annorlunda” jämfört med friska människor, vilket automatiskt

placerade dem i “de sjukas rike”, som någon uttryckte det (Snelgrove et al., 2011). Många

upplevde en frustration över sin situation och kände sig utanför övriga samhället då deras

smärta begränsade dem att delta i vardagen. Dels på grund av att många var oförmögna att

arbeta, men också för att de hindrades från andra vardagliga aktiviteter. Många menade att de

10

kände sig isolerade. Dagen var den tid på dygnet då människor utan arbete kände sig som

mest ensamma. En känsla av förlust att inte få ta del av vardagliga samtal med kollegor, följa

med på after work eller liknande aktiviteter fanns hos många (Nilsen & Anderssen, 2014;

Persson et al., 2011).

Strategier för att hantera smärtan

Människorna med långvarig smärta visade på en rad individuella strategier för att hantera

vardagen. Dessa formades i mångt och mycket av den enskildes livssituation samt omgivning,

där närstående och hälso- och sjukvården hade en betydande inverkan. Egenvård och fysisk

aktivitet var också en betydande del i rehabiliteringsprocessen. Att lära känna sin kropp och

hitta användbara strategier var en viktig och ibland mycket tålamodskrävande process.


Att acceptera det faktum att leva med långvarig smärta ansågs av många som en avgörande

del i att lära sig hantera livet med smärtan som ständig följeslagare. Likaså var positiv attityd

och målmedvetenhet hos individen en viktig förutsättning för god rehabilitering (Kalsi,

Turkistania, Sykes, Lucasc & Zarnegarc, 2016; Nilsen & Anderssen, 2014; Ojala et al., 2014).

“

Yes, in a sense it is like a “must marriage” with no possibility of divorce. On the other hand,

what are your choices – either you accept it and live with it or shoot yourself (laughs).”

(Ojala et al., 2014).

Acceptansen av smärtan visade sig vara en pågående process. Att få kunskap om smärta samt

möjlighet att prata med andra som levde med långvarig smärta var viktiga faktorer som

underlättade acceptansprocessen. En hjälp i acceptansprocessen var en kombination av både

psykologiskt stöd och fysisk träning/aktivitet som ingår vid Multimodal rehabilitering (MMR)

(SBU, 2010). MMR innebär att vårdpersonal under en längre tid arbetar i ett samordnat team

runt patienten, där patienten också är delaktig (Pietilä Holmner, Stålnacke, Enthoven &

Stenberg, 2018). Efter deltagande i ett MMR-program, kände flera smärtpatienter att de hade

börjat förstå vikten av att lära sig att acceptera smärta (Pietilä Holmner et al., 2018).

“…Somehow you have to accept that you have the pain you have, and some things you can’t

do because then you get a backlash if you do. And it (MMR) has, well, somehow, it has helped

a little bit to realize that you can’t do everything you want.” (Pietilä Holmner et al., 2018).

Anpassning till kroppens förutsättningar

Det mesta tyder på att individer med långvarig smärta med tiden lärt sig att de måste lyssna på

sin kropp och använda den på bästa sätt för att klara vardagliga fysiska aktiviteter. Att anpassa

sig, genomföra saker på alternativa sätt så som det passar en själv bäst samt att tillåta sig

utföra sysslor i ett lugnare tempo än tidigare fick dem att orka. En annan viktig del var att

våga be om hjälp, antingen av närstående eller av professionella utövare, med sådant de själva

inte kunde eller borde utföra på grund av smärtan. Dessa anpassningar medförde för många att

de kunde känna välbefinnande och bidrog till att livet trots allt kunde upplevas meningsfullt.

Många beskrev också hur de omprioriterat livet sedan de drabbats av långvariga smärtor och

att de nu såg annorlunda på vad som var viktigt och värdefullt (Kallhed & Mårtensson, 2018;

MacKichana, Paterson & Britten, 2012; Persson et al., 2011; Snelgrove et al., 2011).

11

“I think that when you have gone through much tediousness, then you have learned to think

that it could have been worse . . . I could have been like a parcel. So be grateful for being the

one you are.” (Persson et al., 2011).

Även att en hel del av personerna med långvarig smärta inte hade möjlighet att komma

tillbaka till en arbetsplats, fanns ofta en lust till att göra så mycket de orkade med. En del tog

på sig enkla, men viktiga volontärjobb. Att kunna hjälpa och göra andra människor glada,

vilket i sin tur gjorde att de själva också mådde bättre, skapade välbefinnande hos dem

(Persson et al., 2011; Kallhed & Mårtensson, 2018).

“Oh God, it feels good to see that you bring joy to others.” (Persson et al., 2011).

Genom att acceptera sin situation, uppmärksamma kroppens signaler och ge akt på hur det

kändes just för tillfället, kunde flertalet efterhand lära sig hur mycket kroppen klarar av utan

att drabbas av alltför kraftiga bakslag. Aktiviteter som individer med smärta aldrig trodde sig

klara av kunde de efter planering och anpassning i många fall faktiskt genomföra. Detta ingav

hopp om framtiden och en känsla av kontroll (Persson et al., 2011; Kallhed & Mårtensson,

2018).

Många tycktes också ha utvecklat en beredskap för att möta de ofta oförutsedda utmaningar

som smärtan bidrog till (Persson et al., 2011).

Stöd från hälso- och sjukvården

Att utreda långvarig smärta, och att uppmärksamma den individuella upplevelsen hos

individen som lever med smärtan, är mycket viktigt för att patienter med långvarig smärta ska

kunna tillgodoses sina personliga behov av smärtlindring och rehabilitering (Ojala et al.,

2014; Pietilä Holmner et al., 2018). Många patienter med långvarig smärta upplevde att

paramedicinare, som fysioterapeuter och arbetsterapeuter erbjöd dem god hjälp (Kalsi et al.,

2016; Mathy et al., 2015; Nilsen & Anderssen, 2014; Pietilä Holmner et al., 2018). Att få en

diagnos på sin smärta var också något som upplevdes positivt av flera (Mathy et al., 2015;

Pietilä Holmner et al., 2018).

Dock saknade ändå många smärtpatienter det stöd och den hjälp från hälso- och sjukvården

som de önskade. Många upplevde att sjukvårdspersonal (framförallt läkare) ofta hade för lite

tid, otillräcklig kunskap och/eller ett bristande intresse för att hjälpa dem vidare. Detta bidrog

till negativa känslor av bland annat osäkerhet och övergivenhet (Kalsi et al., 2016;

MacKichana et al., 2012; Mathy et al., 2015; Nilsen & Anderssen, 2014; Pietilä Holmner et

al., 2018).

“I think for them to try and get to know people when they’ve got so many... perhaps they

ought to do a bit more but then they can’t do that can they really because of the amount of

time they’ve got. I don’t know ... I think they could but as I say I don’t know how.”

(MacKichana et al., 2012).

Egenvård och fysisk aktivitet

Egenvård var en stor och viktig del vad gällde att hantera sin smärta (Finlay, Peacock &

Elander, 2018; MacKichana et al., 2012; Mathy et al., 2015; Snelgrove et al., 2011).

Egenvården kunde bland annat bestå av individanpassad träning i hemmet, anpassning av

vardagliga aktiviteter och att finna harmoni mellan rörelse och vila (Kallhed & Mårtensson,

12

2018; MacKichana et al., 2012; Mathy et al., 2015; Nilsen & Anderssen, 2014; Pietilä

Holmner et al., 2018). Trots att det i många fall fanns visst obehag eller rädsla inför att träna

och belasta kroppen upplevde personerna som utförde regelbunden fysisk träning stora

fördelar med detta (Mathy et al., 2015; Nilsen & Anderssen, 2014). Många rapporterade

vinster såsom fysiskt och psykiskt välbefinnande (Mathy et al., 2015; Nilsen & Anderssen,

2014; Snelgrove et al., 2011). I många fall upplevdes träningen fungera som effektiv

smärtlindring. Och flertalet kände att träningen var viktig för välmåendet (MacKichana et al.,

2012; Mathy et al., 2015; Nilsen & Anderssen, 2014). Generellt sett strävade människorna

hela tiden efter att återgå till så mycket som möjligt av de aktiviteter de brukade utföra innan

smärtans intrång (Kallhed & Mårtensson, 2018; Persson et al., 2011; Snelgrove et al., 2011).

Däremot var det en utmaning att hitta en balans mellan vila och aktivitet för att inte förvärra

smärtan (Nilsen & Anderssen, 2014; Pietilä Holmner et al., 2018).

Meningsfull vardag trots smärta

Att finna mening och sammanhang i livet är viktigt för människan. För många är även strävan

efter ett “vanligt liv” en lång process där de flesta är behov av stöd och uppmuntran. Inte bara

i form av professionella stödinsatser utan också av människor i liknande situation.

Att kunna arbeta

För många var arbetet en viktig del i livet, inte bara ur ekonomisk synpunkt utan också för att

många identifierar arbete som ett “normalt liv” (Kalsi et al., 2016; Nilsen & Anderssen, 2014;

Persson et al., 2011).

“Work means normality of life, being normal again. See all my mates at work. Go to work...

have a bit of time with my family at weekends. It is just the way of life, you have got to go

work.” (Kalsi et al., 2016).

En stor del av personerna med långvarig smärta som befann sig i arbetsför ålder gav uttryck

för ett behov av stöd och förståelse från omgivningen för att klara av att arbeta trots smärtan.

Inte minst var känslomässig stöttning från exempelvis kollegor en viktig del för att orka

fortsätta jobba (Kalsi et al., 2016; Ojala et al., 2014; Pietilä Holmner et al., 2018).

Att finna tillhörighet och gemenskap

En del personer ingick i grupper som enbart var till för de som lever med långvarig smärta.

Att umgås och utbyta erfarenheter och lidande med andra i samma situation gjorde att en god

gruppkänsla kunde växa fram, där deltagarna som alla hade liknande problem med långvarig

smärta kom att finna acceptans i tillvaron. Gruppen gav en känsla av tillhörighet där

individerna öppet och frigörande kunde utforska varandras identiteter, styrkor, svagheter och

livspussel. Många av dessa människor tyckte det var skönt och befriande att umgås med andra

i liknande situation (Finlay et al., 2018; Kalsi et al., 2016; Pietilä Holmner et al., 2018). “Coz they understand, as well, they understand that if I say um ‘yeah, I’ll come for a coffee, I might

phone up ten minutes before and say I am sorry, I just can’t do it’… Whereas if you’ve got a circle of

normal friends and you do that, they think ‘oh God, again? What’s the matter now’?” (Finlay et al.,

2018).

Det skapades alltså en universell atmosfär av smärt-acceptans och socialt stöd i smärtgruppen

(Finlay et al., 2018). Stödet gruppen gav genererade i att flertalet deltagare upplevde det som

mycket positivt att träna i en grupp med likasinnade. En av studierna visade att gruppen var

den enskilt avgörande faktorn för att motivera patienter att fortsätta med sin träningsrutin

(Mathy et al., 2015).

13

Att glömma smärtan för en stund

Genom att anpassa sig till sin kropp upplevde många människor med långvarig smärta att de

faktiskt kunde delta i en del aktiviteter de aldrig trott de skulle klara. Visserligen kunde

många få lite mer ont efter aktiviteten men glädjen att delta och välbefinnandet som uppstod

vägde så starkt att deltagarna tyckt det var värt. Upplevelsen av att känna sig “som alla andra

friska människor” var en stark drivande kraft som fick deltagarna att känna hälsa trots ohälsa.

Många personer med svåra smärtor uppgav att vissa aktiviteter eller sammanhang kunde få

dem att uppleva mindre smärta eller glömma bort det onda för en stund. (Kallhed &

Mårtensson, 2018; Nilsen & Anderssen, 2014; Persson et al., 2011; Snelgrove et al., 2011).

“When I’m in the middle of an exciting book I might forget my pain.” (Persson et al., 2011).

DISKUSSION

Att hitta mening och sammanhang i livet kan kännas svårt för en individ som både somnar

och vaknar med smärta. När den tidigare så invanda livsvärlden förändras av fysiska hinder

som smärta, finns ofta behov av orientering av den nya tillvaron. Det som tidigare var enkelt

och gjordes rutinmässigt på några minuter kan ta timmar och kräva stora ansträngningar om

man lever med svåra smärtor. Enormt lidande kan uppstå för den drabbade. Inte bara av själva

smärtan i sig, utan också av indirekta följder som känslor av att vara begränsad och ensam i

livet.

Metoddiskussion

Uppsatsen som skrivits är en kvalitativ strukturerad litteraturstudie med induktiv ansats.

Genom detta metodval uppfylls syftet med uppsatsen. En litteraturstudie passar bra att

använda när man vill sammanställa resultat för att få en samlad bild av en situation, ett

begrepp eller beskriva subjektiva upplevelser (Kristensson, 2014) vilket var syftet med

uppsatsen. Dock hade syftet likväl kunnat besvaras med hjälp av en kvalitativ intervjustudie,

eller en kvalitativ litteraturstudie baserad på självbiografier. En intervjustudie ansågs dock

kräva mer tid än vad författarna hade tillgodo, och utbudet av relevanta självbiografi ansågs

mycket begränsat. Möjligen skulle även en kvantitativ litteraturstudie kunna ha genomförts,

men då syftet är att undersöka just upplevelser bedömdes det som ett mindre lämpligt

alternativ.

I en kvalitativ uppsats används vanligtvis trovärdighetsbegreppet för att synliggöra och

konkretisera innehållets relevans och äkthet. Trovärdighetsbegreppet består av fyra så kallade

dimensioner, vilka är tillförlitlighet, överförbarhet, giltighet och verifierbarhet (Kristensson,

2014).

Tillförlitlighet visar hur sanningsenligt och icke tolkande ett resultat presenteras. Resultatet

skall vara fritt från förförståelsens egna tolkningar och detta kan visas genom ett noggrann

och utförligt beskriven analysprocess (Kristensson, 2014). Detta eftersträvades i denna

uppsats genom den icke tolkande manifesta innehållsanalysen. Fokus lades i och med den på

att se det som var klart framträdande i det insamlade textmaterialet och undvika att på en mer

abstrakt nivå tolka eller värdera det. På så vis reducerades risken att resultatet blev färgat av

författarnas förförståelse och egna antaganden. Tack vare detta härrör de underkategorier och

kategorier som presenteras från det faktiska insamlade materialet. Att en manifest

innehållsanalys använts, för att på ett tydligt och direkt vis framföra informationen, anses vara

en styrka i uppsatsen.

14

Det är dock inte möjligt att genomföra en analys helt fri från tolkning. Ett visst mått av

tolkning behövs faktiskt för ett begripligt resultat (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017).

Tillförlitligheten stärks också av ett omfångsrikt och varierat urval av material (Kristensson,

2014). Med detta i åtanke gjordes artikelsökningar i två olika databaser, både män och

kvinnor inkluderades samt alla typer av långvarig icke malign smärta. Några artiklar i

databas-sökningarna beskrev upplevelsen av långvarig smärta endast i ryggen, främst

ländryggen. Dessa artiklar ansågs ha stor trovärdighet, relevans och kvalitet i förhållande till

syftet vilket gjorde att de ändå inkluderades i denna uppsats.

För att finna lämpligt textmaterial under artikelsökningen har författarna undvikit att sålla bort

artiklar endast utefter att läsa titlar. För att få en djupare inblick i artiklarnas innehåll och inte

gå miste om eventuell relevant fakta har många abstract lästs. Därefter har beslut tagits om att

gå vidare med att läsa övrigt innehåll eller att utesluta artikeln. Detta betraktas som en styrka

med uppsatsen.

Som en del i att presentera ett tillförlitligt resultat sammanställdes även en artikelmatris över

använda artiklar. En styrka för denna uppsats trovärdighet anses också vara att en del av

artiklarna är publicerade så sent som år 2017–2019 vilket ger en betydande aktuell bild av

ämnet.

Överförbarhet är en dimension som tar upp huruvida ett resultat kan överföras och gälla i

andra sammanhang än bara i det som just studerats. En bra beskriven studiekontext kan hjälpa

läsaren att bedöma rimligheten för studiens resultat (Kristensson, 2014). Resultatet baseras på

tio artiklar från fem olika länder. En svaghet med urvalet är ländernas geografiska placering,

då majoriteten av länderna ligger i norra Europa (Sverige, Norge, Finland och Storbritannien)

och endast en artikel har Frankrike som ursprung. Studiens resultat kan därför anses vara

överförbart framförallt till norra Europa, och möjligen till viss del i södra Europa. Dessutom

skiljer sig exempelvis samhällsstrukturer och sjukvårdssystemen åt i Europas olika länder

vilket också torde påverka överförbarheten.

Verifierbarhet skall visa att insamlat material och presenterade data är i samklang med

sanningen (Kristensson, 2014). Detta har i denna uppsats tydliggjorts i form av

kontextbärande citat, samt utförlig och korrekt referenshantering.

Giltighet handlar om hur och när materialet samlats in och hur hållbart det är över tid. I denna

uppsats har giltighet beaktats och det är noggrant beskrivet när, var och på vilket sätt aktuellt

material är insamlat (Kristensson, 2014). Uppsatsens giltighet anses vara stabil avseende

insamlade data då det finns beskrivet hur och när materialet är insamlat.

Med bakgrund av sin förförståelse har författarna haft för avsikt att enbart inkludera vad valda

artiklarnas resultat presenterar, och inte lyfta in egna åsikter (Kristensson, 2014). Genom att

beakta den egna förförståelsen har textmaterialet hanterats så objektivt som möjligt för att

undvika egna tolkningar. I de fall egna åsikter kommer på tal är detta tydligt markerat för att

läsaren skall veta vad som är vad.

Att som författare helt och hållet bortse från sin förförståelse är dock omöjligt. Det kanske

inte heller är något som bör eftersträvas då den både kan tillföra djup och möjliggöra nya

upptäckter (Lundman & Hällgren Graneheim, 2017). Det får därmed antas att även denna

uppsats till viss grad har präglats av författarnas förförståelse.

15

Författarnas bedömning är att ingen av deltagarna i de utvalda artiklarna skulle kunna ha

skadats, varken fysiskt, psykiskt eller integritetsmässigt, på grund av genomförandet av detta

uppsatsarbete. De vetenskapliga originalartiklar som användes har en tydligt påvisad etisk

medvetenhet och har fått godkännande av etikkommittéer. Eftersom de studier som resultatet

är baserat på redan har etiskt godkännande, anses det att även denna uppsats har god etisk

kvalitet. Resultatdiskussion

Denna uppsats resultat visar på flera intressanta delar. För flertalet individer som lever med

långvarig smärta orsakar den ett enormt lidande på många sätt. Dels genom själva smärtan i

sig själv men också genom de fysiska och psykosociala begränsningar som smärtan genererar.

Upplevelsen av smärtan är subjektiv men trots det verkar det finnas några gemensamma

faktorer som underlättar och förbättrar livskvaliteten för många. Det som anses vara av

särskild vikt för majoriteten av individerna är förmågan till acceptans av smärtan, att finna

samhörighet i en grupp, tillgång till bra stöd från omgivningen samt vikten av fysisk aktivitet

och egenvård. Detta diskuteras nedan, tillsammans med sjuksköterskans utmaningar samt

förslag på framtida forskning.


Merparten av individerna med långvarig smärta upplever acceptansen som en betydande del i

rehabiliteringen och livet i sig. Att få besked om att den smärta man känner troligen är

permanent kan kasta om hela livet och orsaka ett existentiellt lidande. Det förefaller vara

mycket viktigt att lära sig att acceptera smärtan för att ha möjlighet att orientera sig i livet,

och för att kunna gå vidare med exempelvis rehabilitering, egenvård och anpassning till livet

utefter smärtans intensitet. Samstämmighet mellan de analyserade studierna från olika länder i

Europa kan utläsas vad beträffar den livslånga processen att lära sig acceptera situationen och

att anpassa sig efter kroppens dagliga smärtstatus. Hälso- och sjukvården kan anses ha en

betydande roll i detta, då många patienter med långvarig smärta behöver mycket hjälp och

stöd i denna acceptansprocess.

Att finna samhörighet i en grupp

Resultatet visar att upplevelsen av att leva med smärta i många fall orsakar ett psykosocialt

lidande där en känsla av ensamhet och utanförskap finns. Denna ensamhet härstammar i

många fall från känslan att vara sjuk och att särskiljas från “alla andra” på grund av de

begränsningar smärtan medför. Att gå från ett liv med jobb, socialt umgänge och

fritidsaktiviteter till ett stillasittande liv i hemmet med ständiga smärtor beskrevs av många

leda till känslor av meningslöshet med livet. Hos de individer som deltog i så kallade

smärtgrupper infann sig en känsla av tillhörighet och meningsfullhet, något som flertalet av

individerna saknade. Dahlberg & Segesten (2010) framhåller att det sociala samspelet i en

grupp med deltagare med liknande förutsättningar skapar en betydande känsla av mening och

sammanhang för de enskilda individerna.

Att ha andra att dela sina tankar och känslor med tycks underlätta för många. De allra flesta

finner trygghet, och även inspiration, i att umgås med människor som befinner sig i liknande

situation som dem själva. Det är därmed mycket troligt att gruppen också har en betydande

motivationseffekt på den enskilda individen. Således vore det mycket intressant att inom

hälso- och sjukvården utveckla smärtgrupperna och erbjuda fler patienter att delta i dessa

16

grupper, då effekten av detta tycks vara genomgående positiv för välbefinnandet och att

individens känslor av mening och sammanhang stärks.

Omgivningens roll

I vården av smärtpatienter förefaller det finnas en del brister. Samordningen och samverkan

mellan exempelvis specialister och primärvård upplevs vara undermålig. Patienters känslor av

att inte bli förstådda och att det inte finns mer hjälp att tillgå återfinns som en röd tråd.

Somliga individer upplever att de erbjuds för lite tid med läkare, andra gånger uttrycker

individer att det finns kunskapsluckor hos personalen och att sjukvården inte har resurser att

ge tillräcklig hjälp. Även McCrorie et al. (2015) rapporterar att likväl patienter som läkare är

missnöjda med samarbetet kring patienternas situation då det alltför ofta saknas en gemensam

plan för medicinering, rehabilitering och uppföljning för individen.

McCluskey, Brooks, King & Burton (2014) framhåller i sin studie att närståendes höga och

ibland orealistiska förväntningar på den behandling som erbjuds individen också speglar och

förstärker patientens känslor av bristande resultat. En orealistisk och onödigt hög förväntan

har visat sig försena framsteg och förhala den psykosociala rehabiliteringsprocessen för

patienten. Det är därför viktigt med information och tydlighet kring vad en behandling

faktiskt kan åstadkomma. Lika väl som närstående kan påverka patienten negativt, kan de

också lyfta och förbättra patientens välbefinnande och smärta genom att vara uppmuntrande

och stödjande (McCluskey et al, 2014). Detta resonemang överensstämmer med resultatet vari

det framhålls att smärtan kan erfaras olika beroende på i vilken kontext individen befinner sig.

Är atmosfären kring personen exempelvis stöttande, rofylld och/eller glädjande verkar

smärtan upplevas lättare och behandlingen effektivare. Likaså gäller det motsatta och därför

vore det kanske klokt att rutinmässigt erbjuda närstående deltagande i patientens behandling

och kontakt med vården.

Att leva med långvarig smärta påverkar livsvärlden i allra högsta grad. Att få hjälp att hitta

rätt strategier för att klara av livet och vardagen med smärta är väsentligt för upplevelsen av

välbefinnande och hälsa (Dahlberg & Segesten, 2010) Det är viktigt för alla patienter att de

bli bemötta med ett vårdande förhållningssätt som innefattar bland annat följsamhet och

intresse för deras person och situation (Dahlberg & Segesten, 2010). Just förmågan att se till

individens livsvärld verkar vara något som måste utvecklas inom hälso- och sjukvård. Genom

att beakta livsvärlden torde vården kunna anpassas efter individen och därigenom

framgångsrikt lindra lidande och öka välbefinnandet på just det sätt som fungerar för den

enskilde.

Vikten av fysisk aktivitet samt egenvård

Resultatet visar på att många individer upplever att de får bra råd och hjälp av fysioterapeuter

och att förväntningarna på att erhålla lindring via denna typ av paramedicinsk vårdpersonal är

relativt höga. Flertalet av individerna med långvarig smärta är medvetna om att

fysioterapeuternas rekommenderade behandlingar kräver att de också själva lägger ner arbete

samt att egenvård är viktigt. Samtidigt påpekar Calner, Isaksson & Michaelson (2016) i sin

studie att många uttrycker en önskan att bli mer sedda i sin rehabiliteringsprocess.

Föreliggande resultat antyder att träning är en mycket viktig del för patienternas

rehabiliteringsprocess och psykosociala välbefinnande. För de individer som tar sig tid och

17

orkar genomföra rekommenderade rehabiliteringsövningar ser en ny kraft ut att infinna sig i

form av förbättrad styrka, mer rörlighet och minskad smärta. Den fysiska aktiviteten behöver

inte alltid vara med stöd från en fysioterapeut utan egenvård i hemmet kan upplevas lika

välgörande.

För att jämföra vad som framkommit i denna uppsats resultat med studier från andra delar av

världen kan exempelvis Souza e. Silva, Hortense, Alves Napoleão & Stefanes (2016) studie

från Brasilien lyftas. Souza e. Silva et al. (2016) framhåller att också människor med

långvarig smärta i Sydamerika anser att självförmåga, det vill säga den personliga förmågan

att klara av saker och ting i vardagen, har stor betydelse för välbefinnandet. Utifrån det kan

paralleller dras till denna uppsats resultat, där det framkommer att individerna upplever att

förmågan att kunna arbeta skänker dem välmående samt att egenvården är en viktig del för att

uppnå välbefinnande.

Att en del patienter faktiskt kan använda träning som smärtlindring bör ses som en fantastisk

vinst för både individen själv och sjukvården. Att på detta sätt kunna ge sig själv lindring,

utan biverkningar, torde vara en viktig del att stödja och utveckla från hälso- och sjukvårdens

sida.

Utmaningar för sjuksköterskan

Följaktligen är det givetvis en utmaning för sjuksköterskan att, inom ramen för sin profession,

erbjuda patienter med långvarig smärta en god och effektiv vård samt lindra lidande. På

många sjukhus finns riktlinjer för smärtbehandling. Riktlinjerna upplevs enligt Sandh &

Boströms studie (2012) av de allra flesta sjuksköterskor vara lätta att förstå och använda.

Trots detta tillämpas riktlinjerna endast i en tredjedel av fallen. Då riktlinjerna inte följs menar

sjuksköterskorna att smärtbedömning inte alltid sker, att patientens smärtbehandling inte

individanpassas tillräckligt och att behandling vid genombrottssmärtor ibland uteblir (Sandh

& Boström, 2012). Att inte ge den analgetiska dos som krävs orsakar högst troligt att patienter

upplever mer smärta och lidande än vad de hade behövt göra. Det förstärker antagligen också

deras känsla av att det inte verkar finnas något mer att göra, och individen står därmed ensam

med sin smärta, utan tillräcklig lindring.

Att ha kunskap kring långvarig smärta och insikt i vilka följder den kan föra med sig

förefaller extra viktigt för sjuksköterskan, som ofta är den första som pratar med patienten i

telefon eller först träffar patienten i hans eller hennes möte med sjukvården. Då bör

sjuksköterskan kunna lägga sin förförståelse åt sidan och med ett öppet sinne och ett genuint

intresse se människan bakom smärtan.

Förslag på framtida forskning

Uppsatsen resultat verkar överensstämma med merparten av tidigare forskning inom

ämnesområdet. Utifrån uppsatsens resultatartiklar kan man ana att det finns en del

samordningsbrister. Med bakgrund av detta skulle det vara intressant med vidare forskning

om hur hälso- och sjukvården skulle kunna harmoniseras för ett bättre samarbete och flöde

vårdinstanser emellan.

Det vore även mycket intressant med fler studier om hur teamarbetet kring patienten kan

utvecklas och förfinas. Teamen kan bestå av sjuksköterska, läkare, fysioterapeut,

arbetsterapeut, kurator och/eller psykolog som arbetar i nära samarbete med patienten. I

18

mångt om mycket handlar det kanske då om att utveckla och förbättra den redan befintliga

multimodala rehabiliteringen (MMR). Den har visat sig vara framgångsrik i många fall av

långvarig smärta, dock med varierande resultat beroende på vårdgivare och upplägg (SBU,

2010).

De allra flesta som arbetar inom sjukvården kommer förmodligen stöta på patienter med

långvarig smärta i sitt arbete. Med ökad kunskap om dessa patienters upplevelser kan

bemötandet och vården troligtvis bli bättre. Exempelvis är det av klinisk betydelse att all

vårdpersonal har tillräcklig kunskap om hur de initialt bör ta hand om patienter med långvarig

smärta och var de ska slussas vidare för bästa möjliga vård. Förhoppningen med denna

uppsats är att den ska väcka tankar och engagemang kring hur individer med långvarig smärta

upplever sin tillvaro och hur omhändertagandet om dessa patienter se ut i hälso- och

sjukvården idag.

SLUTSATS

Resultatet påvisar att livet med långvariga smärtor kan te sig som en relativt ensam historia

som begränsar och formger vardagen utifrån smärtans intensitet. Att inse att livet alltid

kommer innefatta smärta kan för många vara svårt och livsomvälvande. En del blir hjälpta

genom rådande behandlingsstrategier eller egenvård, medan andra verkar känna hopplöshet

och ensamhet efter flera genomgångna behandlingar utan resultat. Sammanfattningsvis

framträder några grundläggande delar som visat sig vara avgörande för välbefinnandet för de

allra flesta med långvarig smärta. Dessa är att acceptera smärtan, att dela sina upplevelser

med likasinnade, att utföra någon form av fysisk aktivitet eller egenvård samt bra stöd från

omgivningen.

Sammantaget tyder resultatet på att det finns en hel del förbättringar att göra. Att se över

vårdprocessen och vilka instanser som kan och bör ta hand om individer med långvarig

smärta anses värdefullt. Förslagsvis borde även den multimodala rehabiliteringen utvecklas

och fler patienter borde erbjudas att deltaga i så kallade smärtgrupper.

19

REFERENSER 1177 Vårdguiden. (2018). Akupunktur. Hämtad 3 december, 2019, från 1177 Vårdguiden,

https://www.1177.se/Kronoberg/behandling--hjalpmedel/smartbehandlingar-och-

rehabilitering/akupunktur/

1177 Vårdguiden. (2019). Smärthjälpen, Göteborg. Hämtad 19 oktober 2019, från 1177

Vårdguiden, https://www.1177.se/Dalarna/hitta-vard/kontaktkort/Smarthjalpen-Goteborg/

Andersson, I. (2010). Långvarig smärta - en introduktion. I Werner, M. & Leden, I. (red.),

Smärta och smärtbehandling. (s. 384-400). (2., [rev.] uppl.). Stockholm: Liber.

Arman, M. (2015). Människans hälsa och lidande. Lidande och lindrat lidande. I Arman, M.,

Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdande. (s.38-60). (1. uppl.)

Stockholm: Liber.

British Pain Society. (2014a). Useful definitions and glossary. Pain. Hämtad 16 oktober,

2019, från British pain Society,

https://www.britishpainsociety.org/people-with-pain/useful-definitions-and-glossary/

British Pain Society. (2014b). Frequently asked questions. What is pain?

Hämtad 16 oktober, 2019, från British pain Society,

https://www.britishpainsociety.org/people-with-pain/frequently-asked-questions/

Calner, T., Isaksson, G. & Michaelson, P. (2016) “I know what I want but I’m not sure how to

get it” - Expectations of physiotherapy treatment of persons with persistent pain.

Physiotherapy theory and practice. 33(3), 198-205. doi:10.1080/09593985.2017.1283000

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: i teori och praxis. (1. utg.)

Stockholm: Natur & kultur

*Finlay, K. A., Peacock, S. & Elander, J. (2018). Developing successful social support: An

interpretative phenomenological analysis of mechanisms and processes in a chronic pain

support group. Psychology & Health, 33(7), 846-867. doi:10.1080/08870446.2017.1421188

Fredenberg, S., Vinge, E. & Karling, M. (2015). Smärta och smärtbehandling. Hämtad 8

december, 2019, från Läkemedelsverket,

https://lakemedelsboken.se/kapitel/smarta/smarta_och_smartbehandling.html

Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering,

analys och presentation av omvårdnadsforskning. (4. rev. utg.) Stockholm: Natur & kultur.

Freynhagen, R., Parada, HA., Calderon-Ospina, CA., Chen, J., Rakhmawati Emril, D.,

Fernández-Villacorta, FJ., Franco, H., Ho, KY., Lara-Solares, A., Li, CC., Mimenza

Alvarado, A., Nimmaanrat, S., Dolma Santos, M. & Ciampi de Andrade, D. (2019). Current

understanding of the mixed pain concept: a brief narrative review. Current Medical Research

and Opinion, 35(6), 1011-1018. doi:10.1080/03007995.2018.1552042

https://www.britishpainsociety.org/people-with-pain/frequently-asked-questions/

http://www.lakemedelsverket.se/

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/?term=Chen%20J%5BAuthor%5D&cauthor=true&cauthor_uid=30479161

20

Glavare, M., Löfgren, M. & Schult, M-L. (2012). Between unemployment and employment:

Experience of unemployed long-term pain sufferers. Work, 43(4), 475-485.

doi:10.3233/WOR-2012-1394

Harrison, L., Wilson, S., Heron, J., Stannard, C. & Munafò, M. R. (2016). Exploring the

associations shared by mood, pain-related attention and pain outcomes related to sleep

disturbance in a chronic pain sample. Psychology & Health, 31(5), 565–577,

doi:10.1080/08870446.2015.1124106

Joelsson, M., Bernhardsson, S. & Larsson, M. (2017). Patients with chronic pain may need

extra support when prescribed physical activity in primary care: a qualitative study.

Scandinavian journal of primary health care, 35(1), 64–74.

doi:10.1080/02813432.2017.1288815

* Kallhed, C. & Mårtensson, L. (2018). Strategies to manage activities in everyday life after a

pain rehabilitation program Scandinavian journal of occupational therapy, 25(2), 145–152,

doi:10.1080/11038128.2017.1283442

*Kalsi, P., Turkistania, W., Sykes, C., Lucas, A. & Zarnegarc, R. (2016). “Work is a beautiful

thing" Exploring attitudes towards employment in chronic pain (CP) patients attending a pain

management programme (PMP). Journal of Vocational Rehabilitation, 44(1), 97-107. s. 99-

104, doi: http://dx.doi.org/10.3233/JVR-150783

Koskinen, C., Aho, S. & Nyholm, L. (2016). Life with an unwelcome guest – caring in a

context of protracted bodily pain. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 30(4), 774-781.

doi: 10.1111/scs.12304

Kristensson, J. (2014). Handbok i uppsatsskrivande och forskningsmetodik för studenter inom

hälso- och vårdvetenskap. (1. utg.) Stockholm: Natur & Kultur

Lehti, A., Fjellman-Wiklund, A., Stålnacke, B-M., Hammarström, A. & Wiklund, M. (2017).

Walking down ‘Via Dolorosa’ from primary health care to the specialty pain clinic – patient

and professional perceptions of inequity in rehabilitation of chronic pain. Scandinavian

Journal of Caring Sciences, 31(1), 45-53. doi:10.1111/scs.12312

Leite, P., Mendonça, A., Maciel, L., Poderoso-Neto, M., Araujo, C., Góis, H., Souza, J.&

DeSantana, J. (2018). Does Electroacupuncture Treatment Reduce Pain and Change

Quantitative Sensory Testing Responses in Patients with Chronic Nonspecific Low Back

Pain? A Randomized Controlled Clinical Trial. Evidence-Based Complementary and

Alternative Medicine. 2018, 1-8. doi:10.1155/2018/8586746

Lundman, B. & Hällgren Granheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I Höglund-

Nielsen, B. & Granskär, M. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård.

(3. uppl.). (s.219-234). Lund: Studentlitteratur.

Läkemedelsverket. (2017). Läkemedelsbehandling av långvarig

smärta hos barn och vuxna - behandlingsrekommendation. Hämtad 16 oktober, 2019, från

Läkemedelsverket, https://lakemedelsverket.se/upload/halso-och-

http://dx.doi.org/10.1080/02813432.2017.1288815

http://dx.doi.org.proxy.lnu.se/10.1155/2018/8586746

21

sjukvard/behandlingsrekommendationer/Information_fran_lakemedelsverket_nr_3_2017_beh

andlingsrekommendation.pdf

*MacKichana, F., Paterson, C.& Britten, N. (2012). GP support for self-care: the views of

people experiencing long-term back pain. Family Practice, 30(2), 212–218.

doi:10.1093/fampra/cms062

*Mathy, C., Cedraschi, C., Broonen, J-P., Azzi A. & Henrotin, Y. (2015). Volition and low

back pain: When patients talk. Annals of Physical and Rehabilitation Medicine, 58(6), 326-

331. doi:10.1016/j.rehab.2015.10.005

McCluskey, S., Brooks, J., King, N. & Burton, K. (2014). Are the treatment expectations of

'significant others' psychosocial obstacles to work participation for those with persistent low

back pain? Work, 48(3), 391-398. doi:10.3233/WOR-131789

McCrorie, C., Closs, S., House, A., Petty, D., Ziegler, L., Glidewell, L., West, R. & Foy, R.

(2015). Understanding long-term opioid prescribing for non-cancer pain in primary care: a

qualitative study. BMC Family Practice, 16(1), 1-9. doi:10.1186/s12875-015-0335-5

*Nilsen, G. & Anderssen, N. (2014). Struggling for a normal life: Work as an

individual self-care management strategy among persons living with non-malignant

chronic pain. Work, 49(1), 123–132. doi:10.3233/WOR-131642

*Ojala, T., Häkkinen, A., Karppinen, J., Sipilä, K., Suutama, T. & Piirainen, A. (2014). The

Dominance of Chronic Pain: A Phenomenological Study. Musculoskeletal Care, 12(3), 143-

146. doi:10.1002/msc.1066

*Persson, D., Andersson, I & Eklund, M. (2011). Defying aches and reevaluating daily doing:

Occupational perspectives on adjusting to chronic pain. Scandinavian Journal of

Occupational Therapy, 18(3), 188–197. doi:10.3109/11038128.2010.509810

*Pietilä Holmner, E., Stålnacke, B-M., Enthoven, P. & Stenberg, G. (2018). “The

acceptance” of living with chronic pain-an ongoing process: A qualitative study of patient

experiences of multimodal rehabilitation in primary care . Journal of Rehabilitation Medicine,

50(1), 73-79. doi:10.2340/16501977-2286

Rhodin, A. (red.) (2014). Smärta i klinisk praxis. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Sandh, M. & Boström, B. (2012). Nurses' perception of pain management and use of

guidelines. Nordic Journal of Nursing Research & Clinical Studies / Vård i Norden, 32(4),

44-49.

Sand, O. (2007). Människokroppen: fysiologi och anatomi. (2. upplagan). Stockholm: Liber.

*Snelgrove, S., Edwards, S. & Liossi, C. (2011). A longitudinal study of patients’ experiences

of chronic low back pain using interpretative phenomenological analysis: Changes and

consistencies. Psychology & Health, 28(2), 121–138. doi:10.1080/08870446.2011.630734

Souza e. Silva, M., Hortense, P., Alves Napoleão, A. & Stefane, T. (2016). Self-efficacy, pain

intensity, and quality of life in individuals with chronic pain. Revista Eletronica de

Enfermagem, 18, 1-8. doi:10.5216/ree.v18.29308

https://bmcfampract.biomedcentral.com/

22

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2006). Metoder för behandling av långvarig

smärta. En systematisk litteraturöversikt. (SBU-rapport, nr 177/1+2). Stockholm:

Statens beredning för medicinsk utvärdering. Från https://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-

utvarderar/metoder-for-behandling-av-langvarig-smarta/

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2010). Rehabilitering vid långvarig smärta. En

systematisk litteraturöversikt (SBU-rapport, nr 198). Stockholm:

Statens beredning för medicinsk utvärdering. Från https://www.sbu.se/sv/publikationer/SBU-

utvarderar/rehabilitering-vid-langvarig-smarta/

Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. (2019). Behandling av långvariga

smärttillstånd med fokus på kvinnor. En kartläggning av systematiska översikter. (SBU-

rapport, nr 301). Stockholm. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Från

https://www.sbu.se/contentassets/ac9cfa8b3a5e4b2a94f143f6bb701235/sbu-2019_301-

behandl-av-langv-smartillst_kvinnor-190430.pdf

Svenska Smärtläkarföreningen. (u.å.). Smärtkliniker. Hämtad 19 december, 2019, från

Svenska Smärtläkarföreningen, https://slf.se/svenska-smartlakarforeningen/smartkliniker/

Sveriges kommuner och landsting. (2016). Nationellt uppdrag: Smärta. Stockholm: Sveriges

kommuner och landsting. Från https://webbutik.skl.se/sv/artiklar/nationellt-uppdrag-

smarta.html

Säll Hansson, K., Elmqvist, C., Lindqvist G. & Stening, K. (2016). Meanings of Chronic Pain

in Patient Interactions with Health Services. In B. S. Van Rysewyk (Ed.), Meanings of Pain

(pp. 295-307). Springer International Publish.

The International Association for the Study of Pain. (2017). IASP Terminology. Pain. Hämtad

17 oktober, 2019, från The International Association for the Study of Pain, https://www.iasp-

pain.org/Education/Content.aspx?ItemNumber=1698#Pain

The International Association for the Study of Pain. (2018). Hämtad 4 januari, 2020, från The

International Association for the Study of Pain, https://www.iasp-pain.org/index.aspx

Werner, M. & Leden, I. (red.) (2010). Smärta och smärtbehandling. (2., [rev.] uppl.)

Stockholm: Liber.

https://www.sbu.se/contentassets/ac9cfa8b3a5e4b2a94f143f6bb701235/sbu-2019_301-behandl-av-langv-smartillst_kvinnor-190430.pdf

https://www.sbu.se/contentassets/ac9cfa8b3a5e4b2a94f143f6bb701235/sbu-2019_301-behandl-av-langv-smartillst_kvinnor-190430.pdf

https://www.iasp-pain.org/Education/Content.aspx?ItemNumber=1698#Pain

https://www.iasp-pain.org/Education/Content.aspx?ItemNumber=1698#Pain

BILAGOR Bilaga 1 Sökschema

Datum Databas Sökord Antal träffar Utvalda artiklar

191021 Cinahl chronic pain (TI)

-----------------------------

AND attitude to illness

(MW)

9236

------------

40

1

191021 Cinahl

chronic pain or persistent

pain or long term pain

-------------------------------

AND coping (MW)

10 119

------------

179

1

191203 Cinahl chronic pain or persistent


(TI)

-------------------------------

AND coping (MW)

-------------------------------

AND life style (MW)

------------

5

1

191203 Cinahl chronic pain or persistent


(MW)

-------------------------------

AND everyday life or

daily living (MW)

-------------------------------

AND attitude* (TX)

10 771

------------

285

------------

36

1

191204 Cinahl living with chronic pain

(TX)

-------------------------------

AND qualitative (MW)

495

------------

59

1

191204 Cinahl quality of life (TX)

AND chronic pain (MW)

-------------------------------

AND interview (TX)

1625

------------

231

3

191205 Pubmed chronic pain (MeSH

Major Topic) AND

experience (All Fields)

-------------------------------

AND interview (All

Fields)

874

------------

66

2

Checklista för kvalitativa artiklar Bilaga 2

A. Syftet med studien?

................................................................................................................................................................

Vilken kvalitativ metod har använts? ....................................................................................................

Är designen av studien relevant för att besvara frågeställningen? Ja □ Nej □

B. Undersökningsgrupp

Är urvalskriterier för undersökningsgruppen tydligt beskrivna? (Inklusions- och exklusionskriterier

ska vara beskrivna.) Ja □ Nej □

Var genomfördes undersökningen? .......................................................................................................

Urval – finns det beskrivet var, när och hur undersökningsgruppen kontaktades? ...............................

Vilken urvalsmetod användes?

□ Strategiskt urval

□ Snöbollsurval

□ Teoretiskt urval

□ Ej angivet

Beskriv undersökningsgruppen (ålder, kön, social status samt annan relevant demografisk

bakgrund). .............................................................................................................................................

Är undersökningsgruppen lämplig? Ja □ Nej □

C. Metod för datainsamling

Är fältarbetet tydligt beskrivet (var, av vem och i vilket sammanhang skedde datainsamling)?

Ja □ Nej □

Beskriv: .................................................................................................................................................

Beskrivs metoderna för datainsamling tydligt (vilken typ av frågor användes etc.)?

Beskriv: .................................................................................................................................................

Ange datainsamlingsmetod: ◻️ ostrukturerade intervjuer

□ halvstrukturerade intervjuer

□ fokusgrupper ∙ observationer

□ video-/bandinspelning

□ skrivna texter eller teckningar

Är data systematiskt samlade (finns intervjuguide/studieprotokoll)? Ja □ Nej □

D. Dataanalys

Hur är begrepp, teman och kategorier utvecklade och tolkade? ...........................................................

Ange om:

□ teman är utvecklade som begrepp

□ det finns episodiskt presenterade citat

□ de individuella svaren är kategoriserade och bredden på kategorierna är beskrivna

□ svaren är kodade

Resultatbeskrivning: ..............................................................................................................................

Är analys och tolkning av resultat diskuterade? Ja □ Nej □

Är resultaten trovärdiga (källor bör anges)? Ja □ Nej □

Är resultaten pålitliga (undersökningens och forskarens trovärdighet)? Ja □ Nej □

Finns stabilitet och överensstämmelse (är fenomenet konsekvent beskrivet)? Ja □ Nej □

Är resultaten återförda och diskuterade med undersökningsgruppen? Ja □ Nej □

Är de teorier och tolkningar som presenteras baserade på insamlade data (finns citat av originaldata,

summering av data medtagna som bevis för gjorda tolkningar)? Ja □ Nej □

E. Utvärdering

Kan resultaten återkopplas till den ursprungliga forskningsfrågan? Ja □ Nej □

Stöder insamlade data forskarens resultat? Ja □ Nej □

Har resultaten klinisk relevans? Ja □ Nej □

Diskuteras metodologiska brister och risk för bias? Ja □ Nej □

Finns risk för bias? Ja □ Nej □

Vilken slutsats drar författaren? ............................................................................................................

Håller du med om slutsatserna? Ja □ Nej □

Om nej, varför inte? ..............................................................................................................................

Ska artikeln inkluderas? Ja □ Nej □

(Forsberg & Wengström, 2003)

Artikelmatris Bilaga 3

Författare

År

Land

Tidskrift

Titel Syfte Metod Delta

gare

Resultat Kvalit

etsbe

dömn

ing

Nilsen, G.

&

Anderssen,

N.

År: 2014

Land:

Norge

Work

Struggling

for a

normal

life: Work

as an

individual

self-care

manageme

nt strategy

among

persons

living with

non-

malignant

chronic

pain.

Att undersöka

hur patienter

med långvarig

icke-malign

smärta hanterar

sitt tillstånd.

Intervjuer med öppna

frågor, med individer

som har långvarig

smärta. Intervjuerna

analyserades sedan

enligt det fenomeno-

logiska ramverket.

n=20 Informanternas vardag med

långvarig smärta beskrevs till stor

del innehålla känslor av ensamhet

och en önskan om att kunna

fortsätta eller börja arbeta.

Deras metoder för att hantera

själva smärtan

när ingen behandling hjälpte

tillräckligt bestod av att hämta

kraft i naturen, utföra fysisk

aktivitet, vila och distrahera sig

från smärtan.

M

Kalsia, P.,

Turkistani,

W., Sykes,

C., Lucas,

A. &

Zarnegar,

R.

År: 2016

Land:

Storbritan

nien

Journal of

Vocational

Rehabilitat

ion

“Work is a

beautiful

thing....”

Exploring

attitudes

towards

employme

nt in

chronic

pain (CP)

patients

attending a

pain

manageme

nt

programm

e (PMP).

Att utforska

möjlighet till

arbete och

anställning för

personer med

långvarig

smärta, med

speciellt fokus

på den

kognitiva

biten.

Patienter från ett

program för

smärthantering i

Storbritannien deltog

i semistrukturerade

fokusgrupps-

diskussioner. Datan

analyserades genom

tematisk analys.

n=17 Olika strategier användes av

deltagarna för att bibehålla

anställning eller försöka återgå

till arbete.

Tankar om faktorer som

underlättar eller hindrar att återgå

till arbete lyftes. Arbete ansågs

vara en viktig del av livet

samtidigt som det ofta upplevdes

svårt att kombinera med

långvarig smärta.

H

Persson,

D.,

Andersson

, I. &

Eklund,

M.

Defying

aches and

revaluatin

g daily

doing:

Occupatio

Att undersöka

hur människor

med långvarig

smärta

upplever sin

vardag, med

Djup-

intervjuer som

analyserades med

hjälp av kvalitativ

innehållsanalys.

n= 12 Resultatet presenterar hur

deltagarna, som lever med mer

eller mindre ständigt närvarande

smärta, försökte upprätthålla

välbefinnande och hantera sitt

dagliga liv.

H

År: 2011

Land:

Sverige

Scandinavi

an Journal

of

Occupatio

nal

Therapy

nal

perspectiv

es on

adjusting

to chronic

pain

särskilt fokus

på anpassning

och förändrade

livsvillkor för

att hantera

smärta och

upprätthålla

välbefinnande.

Förändringar och anpassningar

för att klara sin vardag samt att

omvärdera vad som är viktigt i

livet framkom som viktiga

aspekter.

Kallhed,

C. &

Mårtensso

n, L.

År: 2018

Land:

Sverige

Scandinavi

an Journal

of

Occupatio

nal

Therapy

Strategies

to manage

activities

in

everyday

life after a

pain

rehabilitati

on

program

Att undersöka

hur personer

med långvarig

smärta

resonerar om

val samt

användning av

strategier för

att klara

dagliga

aktiviteter.

Semi-

strukturerade

intervjuer med öppna

frågor genomfördes.

Dessa intervjuer

analyserades sedan

genom kvalitativ

innehållsanalys.

n= 8 Anpassning till livet med kronisk

smärta framkom som ett

övergripande tema. Att hitta nya

sätt att utföra aktiviteter på, finna

en rimlig balans av aktivitet och

vila samt att utföra aktiviteter

som distraktion från smärtan

lyftes som viktiga delar.

H

Pietilä

Holmner,

E.

Stålnacke,

B-M.,

Enthoven,

P. &

Stenberg,

G.

År: 2018

Land:

Sverige

Journal of

Rehabilitat

ion

Medicine

”The

Acceptanc

e” of

living with

chronic

pain-an

ongoing

process:A

qualitative

study of

patient

experience

of multi-

modal

rehabilitati

on in

primary

care

Att utforska

patienters

upplevelser av

att ingå i ett

multimodal

rehabiliterings-

program i

primärvården

Personliga intervjuer

med öppna frågor

som analyserades

med kvalitativ

innehållsanalys

n=12 Patienter i den multimodala

rehabiliteringen upplever en

komplex bearbetningsprocess för

att acceptera sin långvariga

smärta. Fyra viktiga kategorier

beskrivs: från diskrediterad

till att få upprättelse, från

osäkerhet till kunskap, från

ensamhet till samsyn,

och "acceptans av smärta": en

pågående bearbetningsprocess.

Författarna hoppas att artikelns

resultat ska kunna hjälpa andra

att förstå patienternas erfarenhet

och perspektiv.

H

Snelgrove,

S.,

Edwards,

S. &

Liossi, C.

År: 2013

Land:

United

Kingdom

Psycholog

y & Health

A

longitudin

al study of

patients’

experience

s of

chronic

low back

pain using

interpretati

ve

phenomen

ological

analysis:

Changes

and

consistenci

es

Att utforska

hur livet med

kronisk

ländryggssmärt

a tedde sig ett-

två år efter att

patienterna fått

hjälp och stöd

via en

smärtklinik.

Kvalitativa

semistrukturerade

intervjuer, som

analyserades med

hjälp av tolkande

fenomenologisk

analys.

N=8 Studien visar på hur livet såg ut

vid första intervjun innan

patienterna fått hjälp på

smärtkliniken och sedan hur livet

såg ut ett-två år senare. Många

deltagare upplevde fortfarande

problem med smärtorna och

känslan av att vara kontrollerad

av den även om en liten del av

dem fått hjälp att acceptera och

hantera den. Resultatet visar

vidare att bearbetningen av

smärtan är en livslång process,

som handlar om att lära sig

acceptera och anpassa sig till

kroppens dagsform.

H

Ojala, T.,

Häkkinen,

A.,

Karppinen,

J., Sipilä,

K.,

Suutama,

T. &

Piirainen,

A.

År: 2014

Land:

Finland

Musculosk

eletal Care

journal

The

Dominanc

e of

Chronic

Pain: A

Phenomen

ological

Study

Att studera

upplevelsen

och

hanteringen av

smärta ur ett

patientperspekt

iv

Intervjuer.

De transkriberade

intervjuerna

analyserades med

Amedeo Giorgis

deskriptiva

fenomenologiska

metod med fyra

faser.

n=34 Resultaten i studien indikerade

att kronisk smärta försämrade

deltagarens psykosociala

välbefinnande genom att ta över

och kontrollera både kroppen och

tankeverksamheten. Kontinuitet,

oförutsägbarhet och rädslan för

smärtans intensitet minskade

livskvaliteten betydande för de

deltagande i studien.

H

Finlay, K.

A.,

Peacock,

S. &

Elander, J.

År: 2018

Land:

England

Psycholog

y & Health

Developin

g

successful

social

support:

An

interpretati

ve

phenomen

ological

analysis of

mechanis

Att identifiera

faktorer som är

förknippade

med socialt

stöd samt att

undersöka hur

och på vilket

sätt långvariga

smärt-support-

grupper

(CPSG) kan bli

mer effektiva

Semi-

strukturerade

intervjuer.

Tolkande

fenomenologisk

analys möjliggjorde

utforskning av

deltagarnas

upplevelser.

n=12 Resultatet visade att ett

långsiktigt engagemang och

deltagande i CPSG ger en

förbättrad förmåga att leva bra

med kronisk smärta.

I gruppen lärde sig deltagarna att

acceptera sin smärta. I gruppen

gavs tillfälle att både bearbeta sin

personliga smärtsituation men

även att ta del av andras och

finna en social acceptans Detta

gav ett stort välbefinnande för

H

Journal ms and

processes

in a

chronic

pain

support

group

och stödjande majoriteten av deltagarna

Mathy, C.,

Cedraschi,

C.,

Broonen,

J-P., Azzi

A. &

Henrotin,

Y.

År: 2015

Land:Fran

krike

Annals of

Physical

and

Rehabilitat

ion

Medicine

Volition

and low

back pain:

When

patients

talk.

Att utforska,

beskriva och

förstå patienter

med kronisk

ländryggs-

smärta och

lyfta fram

hinder samt

möjligheter att

utöva

regelbunden

fysisk aktivitet,

för att utveckla

ett

frågeformulär

som bedömer

vilja och

förmåga.

Semistrukturerade

intervjuer vilket

analyserades genom

innehållsanalys

n=30 Resultatet pekade på att

patienterna för det mesta var

motiverade och att deras

övningar de fått att rehabilitera

sig med inte hade några negativa

effekter på smärtan. Men många

erkände att de hade problem och

svårigheter att göra alla sina

övningar regelbundet. De

viktigaste hindren var: brist på

tid, trötthet, brist på synliga

resultat, smärta och andra dagliga

prioriteringar. Det som

underlättade övningarna var:

gruppövning, hjälp från

terapeuten, strategisk planering,

gynnsam miljö, att de hade lite

roligt eller trevligt i samband

med övningar, rädsla för återfall

av smärta och själva smärtan.

H

MacKicha

n, F.,

Paterson,

C. &

Britten, N.

År: 2013

Land:

England

Family

Practice

GP

support for

self-care:

the views

of people

experienci

ng long-

term back

pain

Att beskriva

patienternas

upplevelse av

egenvård för

långvarig

ryggsmärta och

deras åsikter

om

tillhandahållan

de av stöd för

egenvård

Djupintervjuer med

personer med

långvarig

ryggsmärta.

Intervjuerna

analyserades med

jämförande metod.

n=23 Resultatet visade att de flesta av

de intervjuade kände ett ansvar

för egenvård. Den individuella

kapaciteten för egenvård var

dock mycket varierande.

Professionellt stöd och

uppföljning vid egenvården

ansågs väldigt önskvärt, även om

genomförbarheten av större utbud

av stöd ifrågasattes. En del av de

intervjuade uttryckte en stark

preferens för alternativa modeller

av vård och stöd.

M

(L=låg kvalitet, M=medelgod kvalitet, H=hög kvalitet)

att leva med långvarig smärtalnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:1389069/fulltext01.pdf ·...

Documents