Teologiska Högskolan, Stockholm Programmet för Mänskliga Rättigheter och Demokrati

Läsåret 2001/2002

Uppsats, 10p

ARBETSRÄTTIGHETER I EKONOMISKA FRIZONER

- Teori och praktisk tillämpning i Guatemala -

En fältstudie av:

Sara Andersson & Hanna Johansson

2

ABSTRACT

Exports processing zones and so called maquilas are both consequences of globalization. The

basis of the phenomenon is the multinational companies strive for economic profit and the host

countries urge to attract foreign investment. The free trade zones generate work opportunities in

countries where products are manufactured, but on the expense of internationally established

labor rights. In Guatemala there are a number of actors working to strengthen the rights of

maquila workers, but the cooperation between organizations is almost non existing and the social

and economic situation in the country make it difficult to reach permanent results.

3

TACK TILL…

Svenska Missionsrådet, Uppsala

Teologiska Högskolan, Stockholm

Handledare Hans Ingvar Roth

Examinator Åsa Dalmalm

Opponent Sofia Östlund

Lorraine Cleewer och de andra på LO/FTF

Homero Fuentes, COVERCO

Ricardo Changala och Jaime Molina, MINUGUA

Carmen López de Cáceres, ILO

Olga Rivas, Quati´t

Laura Podolsky, STITCH

Manuel Cetino Ibarro och Agosto Salazar Urizar, FESTRAS

Irene Barrientos, UNSITRAGUA

Umberto Espinoza och Wilma Balcárcel, Centro de Capacitación

Rolando Figueroa Perez, VESTEX

Peter Sörbom och Henrik Riby, Svenska Ambassaden i Guatemala City

Veronica Melander

Stockholm den 5 november 2002

Sara Andersson & Hanna Johansson

saraason@hotmail.com hannajoha@hotmail.com

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 6 2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 7 3. UPPSATSENS DISPOSITION 7 4. METOD 8 5. PRESENTATION AV VÅRA INFORMANTER 9

6. EKONOMISKA FRIZONER 13

6.1. Vad innebär en ekonomisk frizon? 13 6.2. Arbetstagare i maquilaindustrin 15 6.3. Arbetsförhållanden i maquilaindustrin 17 6.4. Framväxten av ekonomiska frizoner 18

7. HISTORISK BAKGRUND 22 7.1. Slutet av 1800-talet till 1944 22

7.2. 1944-1954 23 7.3. 1950-, 60- och 70-tal 24 7.4. Striderna på Coca Cola 25 7.5. 1980- och 90-tal 26

8. NUVARANDE SITUATION 27 8.1. Fredsavtalet 27 8.2. MINUGUA 29 8.3. Demokratiseringsprocessen 29 8.4. Kvinnors situation 31 9. FACKFÖRENINGSKLIMATET 32 9.1. Facklig struktur 32 9.2. Fackföreningarnas situation i Guatemala 33 9.3. Hot mot fackföreningsrörelsen 35 9.4. Lagarna i praktiken 38 10. LAGAR OCH KONVENTIONER 41 10.1. Internationella konventioner 41 10.2. Konstitutio nen och arbetsmarknadslagen 43 10.3. Dekret 29-89 och 65-89 45

10.4. Uppförandekoder 45 11. ARBETSRÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN 48 11.1. LO/FTF 48 11.2. COVERCO 50

5

11.3. UNSITRAGUA 52 11.4. FESTRAS 54 11.5. ILO 59 11.6. STITCH 61 11.7. Quati't 63 11.8. VESTEX 64 12. FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED MAQUILAINDUSTRIN 66 12.1. Fördelar och nackdelar för arbetare 66 12.2. Fördelar och nackdelar för lokala företag 67 12.3. Fördelar och nackdelar för internationella företag 68 12.4. Fördelar och nackdelar för landet 69 13. GLOBALISERINGSPERSPEKTIV 71 13.1. Teori 71 13.2. Globaliseringens konsekvenser för Guatemalas maquilaindustri 73 13.3. ICC 74 13.4. Plan Puebla-Panama 75 14. FRAMTID 77 15. SAMMANFATTANDE DISKUSSION 80 16. SLUTSATS 84 17. FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING 85 REFERENSLISTA 86 APPENDIX: A. Lista över förkortningar 90 B. Karta över fackföreningsrörelsen 93 C. Frågeformulär 94 D. Ventajas/Desventajas 97 E. Bilder från fältarbetet 98

6

1. INLEDNING Guatemala är ett av de fattigaste länderna i Latinamerika med en mycket stor andel

ursprungsbefolkning. Landet ligger i Centralamerika, inklämt mellan Mexiko, Belize, Honduras

och El Salvador. Enligt Världsbankens mätningar är resursfördelningen i Guatemala en av de

mest ojämlika i världen och nästan 60% lever under fattigdomsgränsen1. Av landets 11,1 miljoner

invånare bor cirka två miljoner i huvudstaden Guatemala City2 och med den ökade

urbaniseringen har maquilaindustrin fått ett rejält fotfäste i storstadsregionerna.

Denna uppsats behandlar tillvaratagandet av arbetsrättigheter i ekonomiska frizoner,

med utgångspunkt i Guatemalas maquilaindustri, och är resultatet av en fältstudie genomförd

under sommaren 2002. Valet av ämne stod klart efter kursen ”Rätten till arbete och välfärd”, där

vi för första gången kom i kontakt med begreppet ”ekonomiska frizoner”. Anledningen till att vi

valde Guatemala var att vi båda talar spanska samt att Hanna tidigare vistats i landet under en

längre tid. Vi fick också mycket god hjälp av personalen på svenska ambassaden i Guatemala

City, som förmedlade kontakten med Lorraine Cleewer på LO/FTFs kontor i Guatemala City.

Hon visade sig senare vara helt ovärderlig för vårt arbete.

Vår bild av ekonomiska frizoner som fenomen innan avresan var att multinationella

företag utnyttjar fattig lokalbefolkning hänsynslöst och att all form av facklig verksamhet var

förbjuden. Denna bild har vi fått anledning att delvis revidera.

1 UBVs hemsida 2 LO/FTF, 2001

7

2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Vårt syfte är att beskriva den arbetsrättsliga situationen i ekonomiska frizoner. Vi koncentrerar

oss särskilt på maquilaindustrin i Guatemala och analyserar olika aktörers tillvägagångssätt för att

öka maquilaarbetarnas medvetenhet om sina rättigheter. Vi vill också sätta in problematiken

kring arbetsrättigheter i ett globalt perspektiv genom att betona maquilaindustrins olika

dimensioner.

Vi har därmed arbetat med följande frågeställningar:

• Vilka är arbetsrättigheterna och hur ser arbetsförhållandena ut i ekonomiska frizoner?

• Hur tillvaratas arbetsrättigheterna i Guatemalas maquilaindustri? Vilka aktörer finns och vilka

metoder använder de?

• Hur har situationen sett ut för fackföreningsrörelsen i Guatemala, som under decennier härjats

av inbördeskrig? Hur ser situationen ut efter fredsavtalet 1996?

• Vilken betydelse har den globaliserade ekonomin haft för maquilaindustrins framväxt och

utveckling i Guatemala?

3. UPPSATSENS DISPOSITION Vi vill i vår uppsats sätta in frizonsproblematiken i ett brett sammanhang och belysa den utifrån

ett flertal perspektiv. Vi inleder med att förklara begreppen ”ekonomiska frizoner” och

”maquilas” för att därefter ge en bakgrundbild till det guatemalanska samhället. Vi fortsätter med

att redogöra för fackföreningarnas situation i landet och hur arbetsrättigheterna ser ut i teori och

praktisk tillämpning. I ett särskilt avsnitt har vi sammanfattat våra informanters syn på fördelar

och nackdelar med maquilaindustrin. Slutligen har vi valt att lyfta upp problematiken till en

internationell nivå och tittar då på maquilaindustrin ur ett globaliseringsperspektiv.

8

4. METOD Det empiriska materialet i denna uppsats är baserat på en mindre fältstudie som vi genomförde i

Guatemala City 4 juni-2 juli 2002. Fältarbetet bestod av 10 djupintervjuer med representanter för

olika frivilligorganisationer, institut och fackföreningar som aktivt arbetar med att främja

arbetsrättigheter i Guatemala samt ett studiebesök på ett utbildningscenter för

fackföreningsledare3.

Intervjuerna var av semistrukturerad karaktär, dvs utan ett fast frågeformulär men

med en intervjuguide. Intervjuguiden innehöll fasta inledningsfrågor samt ett antal ämnen utan

inbördes ordning, som vi ville att informanten skulle beröra och kommentera4. Ämnena varierade

i viss mån beroende på vem som blev intervjuad. I syfte att jämföra in formanternas åsikter om

maquilaindustrin lät vi dem även fylla i ett förtryckt formulär om dess fördelar och nackdelar.

Åtta av intervjuerna samt studiebesöket genomfördes på spanska, en intervju delvis och en

uteslutande på engelska. Varje intervju varade mellan en och tre timmar.

I tillägg till intervjuerna är uppsatsen baserad på sekundära källor samt på

informationsmaterial som våra informanter tillhandahållit. En stor del av materialet kommer från

danska LO/FTFs dokumentationscenter i Guatemala City. Vårt arbetsmaterial har mestadels varit

skrivet på spanska och engelska men även till viss del på svenska. Alla översättningar, både från

intervjuerna och det skriftliga materialet, är vi själva ansvariga för. Vi har gemensamt utarbetat

uppsatsens disposition och innehåll, men Sara har varit primärt ansvarig för att formulera kapitlen

om ”Ekonomiska frizoner”, ”Historisk Bakgrund”, ”Lagar och Konventioner” samt ”Fördelar och

nackdelar med maquilaindustrin”. Hanna har i sin tur primärt ansvarat för ”Nuvarande situation”,

”Fackföreningsklimatet” samt ”Globaliseringsperspektiv”.

3 Se kapitel 5 4 Se appendix C

9

5. PRESENTATION AV VÅRA INFORMANTER

VILMA BALCÁRCEL

Assistent åt Humberto Espinoza på de Danska fackförbunden LO/FTFs utbildningscenter i Guatemala City. Intervjudatum: 20 juni 2002.

IRENE BARRIENTOS

Koordinatör för internationella relationer på fackförbundet UNSITRAGUA, där hon arbetat i nio år. Bakgrund: 9 -årig grundskola samt lång erfarenhet från fackföreningsrörelsen. Intervjudatum:12 juni 2002.

MANUEL CETINO IBARRO

Utbildningssekreterare på fackförbundet FESTRAS, där han varit anställd sedan 1997. Deltog i undersökningsarbetet inom maquilasektorn. Bakgrund: Arbetade 19 år på jordbruksministeriet med för fackförbundet UGT - Unión Guatemalteca de utbildning inom jordbruksfrågor. Tidigare representant Trabajadores. Har haft en flertal tjänster inom FESTRAS. Intervjudatum: 19 juni 2002

10

RICARDO CHANGALA

Ansvarig för arbetsfrågor på FNs övervakningsorgan MINUGUA, där han arbetat sedan 1997. Bakgrund: Ursprungligen från Uruguay. Advokat och doktor i juridik och sociologi, specialiserad inom arbetsrätt. Intervjudatum: 11 juni 2002

LORRAINE CLEEWER

Ansvarig för de danska fackförbunden LO/FTFs maquilaprojekt i Centralamerika under åren 2000-2002. Arbetar idag i ett nytt LO/FTF-projekt med syfte att skapa en regional koordinatör i Centralamerika för fackföreningsrörelsen inom maquilaindustrin. Bakgrund: Ursprungligen från England. Examen i Social, Ekonomisk och Politisk Geografi med inriktning på Latinamerika, dessutom en master i Internationell Utveckling. Har tidigare arbetat på en organisation i London med jordbruksutveckling. Intervjudatum: 6 juni 2002

HUMBERTO ESPINOZA

Rådgivare och Chef på de danska fackförbunden LO-FTFs utbildningscenter i Guatemala City. Intervjudatum: 20 juni 2002

11

ROLANDO FIGUEROA PEREZ

Rådgivare och ansvarig för arbetsrättsliga frågor inom företagarorganisationen VESTEX, där han arbetat i tre år. Bakgrund: Advokat. Intervjudatum: 21 juni 2002

HOMERO FUENTES

Koordinatör på den oberoende arbetsrättsorganisationen COVERCO och en av dess grundare. Konsult till ett flertal organisationer, däribland LO -FTF. Bakgrund: Sociolog. Mångårig bakgrund från fackföreningsrörelsen. Intervjudatum: 6 och 25 juni 2002

CARMEN LÓPEZ DE CÁCERES

Ansvarig för det regionala kvinnoprojekt som den internationella arbetsorganisationen ILO bedrev inom den centralamerikanska maquilaindustrin mellan åren 1999-2002. Arbetar i dag som verkställande sekreterare på Nationella kommissionen för stöd och stärkande av rättvisan (Comisión Nacional para el Seguimiento y Apoyo al Fortalecimiento de la Justicia). Bakgrund: Advokat och notarie. Intervjudatum: 26 juni 2002

12

JAIME MOLINA

Sedan ett år tillbaka volontär för Forum Syd på FNs övervakningsorgan MINUGUA. Bakgrund: Ursprungligen från El Salvador. Magisterexamen i Statsvetenskap från Stockholms Universitet. Runö folkhögskola. Tidigare aktiv inom fackföreningsrörelsen i El Salvador. Intervjudatum: 11 juni 2002

LAURA PODOLSKY

Programkoordinatör för den USA-baserade kvinnoorganisationen STITCH i Centralamerika sedan juli 2001. Bakgrund: Ursprungligen från USA. Examen i Engelsk Litteratur och Spanska från Duke University. Arbetade tidigare i en organisation som heter ”Student Action with Farmworkers”. Intervjudatum: 24 juni 2002

OLGA RIVAS

VD på kvinnoorganisationen Quati t och en av dess grundare. Bakgrund: Bibliotekarie. Arbetat 16 år som sociolog på en organisation för kvinnors rättigheter i maquilas, som heter GRUFE PROMEFAM - Grupo Femenino Promejoramiento Familiar. Mer än 25 års erfarenhet inom fackföreningsrörelsen och innan det studentrörelsen. Intervjudatum: 26 juni 2002

AGOSTO E. SALAZAR URIZAR

Ekonomisekreterare på fackförbundet FESTRAS och en av fackförbundets grundare. Bakgrund: Arbetade 29 år inom kaffeindustrin i Guatemala City. Har haft en flertal tjänster inom FESTRAS. Intervjudatum: 19 juni 2002

13

6. EKONOMISKA FRIZONER5 Ekonomiska frizoner är samlingsbegreppet på ett globalt fenomen med många namn. På engelska

är den vanligaste benämningen export processing zone (EPZ), men även free trade zone, free

export zone, industrial free zone och industrial park förekommer 6. Även på svenska används

förkortningen EPZ men i betydelsen exportprocesszon eller ekonomiska frizoner. I Latinamerika

används oftast begreppet zonas francas.

6.1. Vad innebär en ekonomisk frizon?

En ekonomisk frizon är ett isolerad område, inom ett land, där landets normala lagstiftning inte

gäller. I stället har regeringen modifierat import- och exportregler samt arbetsmarknadslagar,

skattelagar och miljölagar. De utländska företagen erbjuds mycket fördelaktiga villkor i utbyte

mot ekonomiska investeringar. Villkoren varierar från land till land och kan exempelvis innebära

skattebefrielser, fri in- och utförsel av alla insatsvaror och producerade varor, speciella tariffer på

infrastruktur såsom vatten, el, lokaler samt hjälp med marknadsföring och personalanskaffning.

I en del länder, exempelvis Guatemala, finns det enskilda fabriker som åtnjuter

samma eller liknande förmåner som frizonerna. Dessa kallas maquilas i Centralamerika och

maquiladoras i Mexiko, vilket betyder ungefär "sammansättningsfabrik". I nordamerikanska

solidaritetsrörelser är sweat-shops ett vanligt smeknamn dessa fabriker. I Guatemala är

majoriteten av maquilafabrikerna kontrakterade av multinationella klädföretag och producerar

kläder som exporteras utomlands, framför allt till USA. Det förekommer också hemtillverkning,

särskilt på landsbygden. På detta sätt slipper företagen alla problem och utgifter som ett

arbetsgivaransvar medför7.

Exakt vad som räknas som en ekonomisk frizon varierar stort, allt från en enskild

fabrik till hela städer. Journalisten Mats Wingborg skriver i LO-TCOs informationsskrift

”Ekonomiska frizoner” att: Den vanligaste utformningen av en frizon är ett tydligt avgränsat

5 Till detta kapitel har följande källor använts: David, 1998; David, 2001 (a och b); Delorme, 1999; Edström, 2000; HRW, 2002; ICFTU: No Date (b och c); ILO, 1998; ITGLWFs hemsida; Kearney, 2000; Laestadius, 1979; Mattson, 2001; Peace Brigades, 1996; Red de Solidaridad de la Maquila, 2001; Widqvist, 2000; Wingborg, 2000 (a och b) samt intervjuer från vårt fältarbete. 6 Wingborg, 2000 (a): 11 7 Intervju med Olga Rivas, Quati´t, 26 juni 2002

14

område, kringgärdat av murar och taggtråd. På insidan ligger fabriksbyggnader. Vid ingången

står beväpnade vakter. De anställda bor inte i zonen, utan i baracker i närheten8. I Kina är

frizonerna stora områden utan inhägnader där miljontals anställda bor och arbetar. I

Centralamerika och Östeuropa finns många små frizoner med bara ett hundratal anställda. Dessa

är ofta skräddarsydda för specifika företag, till exempel Nike eller Coca Cola9.

De flesta företag eller delar av företag som etablerar sig i ekonomiska frizoner

återfinns inom tillverkningsindustrin. Oftast tillverkar man kläder, skor, leksaker och enklare

elektronik i frizonerna. Men det finns zoner som tvärtom är högteknologiska; med avancerad

dataindustri och kvalificerad läkemedelstillverkning10. Fördelningen av arbetskraft i frizonerna är

ojämn. I de högteknologiska zonerna arbetar mest män medan kvinnorna återfinns i den

lågteknologiska och arbetskraftsintensiva industrin.

Värdländernas konkreta mål med EPZ är, enligt Wingborg11, att skapa nya arbeten,

stärka exportsektorn, få in utländsk valuta, ny teknologi och kunskap till landet samt att stimulera

tekniskt, vetenskapligt och kulturellt utbyte. Staterna får dock betala dyrt för dessa mål.

Frizonerna genererar nästan inga inkomster eftersom tullavgifterna för det mest är borttagna och

investerarna befriade från skatt, skriver Wingborg och fortsätter: Samtidigt innebär frizonerna

stora statliga utgifter; det är staterna som får finansiera administration, nya vägar, hamnar,

flygplatser och ofta också fabrikslokaler12. I Guatemala är överföringen av teknologi nästan

obefintlig. Här består maquilaindustrin endast av klädproduktion. För att sätta samman tygbitar

och sköta maskinerna inom textilindustrin behövs ingen utbildning, säger Irene Barrientos på

fackförbundet UNSITRAGUA och fortsätter: I Mexiko och Costa Rica är maquilaindustrin av ett

annat slag, med datorer etc. Där får arbetarna mer utbildning13.

8 Wingborg, 2000 (a): 12 9 Ibid 10 Wingborg, 2000 (a): 12 11 Wingborg, 2000 (a): 18 12 Ibid 13 Intervju 12 juni 2002

15

6.2. Arbetstagare i maquilaindustrin

Manuel Cetino och Agosto Salazar från fackförbundet FESTRAS 14 delar in maquilaindustrins

arbetstagare i 4 grupper: lågutbildade kvinnor, ensamstående mödrar, unga män och barn. För de

lågutbildade kvinnorna utgör maquilaindustrin tillsammans med den informella sektorn

(gatuförsäljning etc.) många gånger den enda möjligheten att komma in på arbetsmarknaden och

få en inkomst. Att många kvinnor börjat lönearbeta beror, enligt Cetino och Salazar15, inte på

kvinnlig frigörelse utan på ekonomisk nödvändighet. I Guatemala kan familjer inte längre

försörja sig på en inkomst och de kvinnor so m har möjlighet försöker hjälpa sina män. Att

guatemalanska kvinnor nu lönearbetar i större utsträckning än förut är inte liktydigt med kvinnlig

frigörelse, säger Irene Barrientos från fackförbundet UNSITRAGUA16. Kvinnor arbetar istället

både i hushållet och på arbetsplatsen och ett engagemang i en fackförening skulle betyda ännu

mer arbete. Samtidigt som kvinnorna lämnar hemmet för att börja arbeta, så uppstår kampen för

jämlikhet. Det är vårt ansvar att skapa utrymme för dessa kvinnor på en högre nivå inom

UNSITRAGUA, fortsätter Barrientos.

De ensamstående mödrarna befinner sig i stort sett i samma situation som de

lågutbildade kvinnorna, men med den stora skillnaden att de inte har en man som bidrar till

familjens ekonomi. Att vara ensamstående och klara sig på en maquilalön är mycket svårt,

poängterar Cetino och Salazar från FESTRAS 17.

Antalet män har ökat inom maquilaindustrin i Guatemala, vilket antagligen beror på

att lönerna har stigit. Medellönen ligger på 40 kronor per dag, berättar Lorraine Cleewer på

LO/FTF, vilket ändå inte räcker till basbehoven om man har en familj att försörja. En majoritet

av männen är unga killar, utan ansvar för eget hem och familj, som nöjer sig med att tjäna ihop

lite fickpengar18.

14 Intervju 19 juni 2002 15 Ibid 16 Intervju 12 juni 2002 17 Intervju 19 juni 2002 18 Intervju, 6 juni 2002

16

Visst barnarbete förekommer också, enligt Cetino och Salazar 19. Enligt Guatemalansk lag måste

barn under 14 år ha föräldrarnas och företagets tillstånd för att arbeta och deras arbetstid är

förkortad med två timmar. Barn mellan 14-18 år behöver ingen tillåtelse för att arbeta men

arbetstiden ska vara förkortad med 1 timme. I maquilaindustrin tillämpas inte denna lag.

Minderåriga arbetar upp till 15 timmar per dag. Resultatet blir barn med bristande skolgång och

vuxna arbetare som knappt kan läsa och skriva, konstaterar Cetino och Salazar20. Barnarbetets

existens kan tillskrivas den socioekonomiska situationen i landet. För att försörja en familj måste

varje familjemedlem bidra. Från tidig ålder tvingas barnen arbeta, flickorna hjälper sina mödrar

med hushållssysslor och barnpassning medan pojkarna arbetar med sina fäder i exempelvis

jordbruket. När barnen blir äldre börjar de lönearbeta inom de sektorer som inte kräver någon

yrkesutbildning: externt hushållsarbete, gatuförsäljning eller maquilaindustrin. Enligt Rolando

Figueroa på företagarorganisationen VESTEX21 existerar inte barnarbete längre i Guatemala.

Under 1990-talet ägnade många organisationer stora resurser till att bekämpa barnarbete och

det lyckades. Trots detta är arbetarna i maquilaindustrin mycket unga, 18-30 år, säger

Figueroa 22.

Maquilaindustrin utgör för många ett genomgångsarbete eller ett tillfälligt jobb,

berättar Cetino och Salazar. Maquilaarbetare är inte något som man vill bli utan man kanske tar

anställning så länge, i väntan på ett "riktigt" jobb eller i en temporär ekonomisk svacka. Det är

dock många som blir kvar längre än vad de tänkt sig23. Rotationen inom maquilaindustrin är

mycket hög men siffrorna varierar stort. En undersökning säger att rotationen är 30% per år men

enligt ledningen för Coramsa, den största maquilan i Guatemala, är omsättningen på personal

60% per år. Många arbetar alltså bara ett eller två år i en fabrik och byter sedan till en annan.

Anledningarna kan vara flera: att arbetet är för hårt, att lönerna är för låga, att arbetsförhållandena

är för dåliga eller helt enkelt att vännerna arbetar på en annan fabrik. Ryktena går också om de

olika fabrikerna, att en del är bättre än andra och det kan nog stämma, men de är ändå inga

fantastiska ställen, poängterar Cleewer24.

19 FESTRAS, Intervju 19 juni 2002 20 Ibid 21 Beklädnads- och textilkommissionen inom företagarorganisationen AGEXPRONT 22 Intervju 21 juni 2002 23 Intervju med FESTRAS, 19 juni 2002 24 Intervju med LO/FTF, 6 juni 2002

17

6.3. Arbetsförhållanden i maquilaindustrin

I Peace Brigades rapport från 1996 berättas om dåliga arbetsförhållanden inom maquilaindustrin,

vilket också bekräftas av kvinnoorganisationen Quati´ts VD Olga Rivas, som står i nära kontakt

med kvinnor på maquilas25. I många fabriker är ventilationen och belysningen undermålig,

skyddet mot farliga kemikalier som används inom textilproduktionen obefintligt och toaletterna

och köken (i den mån det finns några) ohälsosamma. Arbetsdagarnas längd varierar beroende på

tillgången av arbete och bestäms av arbetsledningen. I snitt arbetar de anställda mellan 10-12

timmar, men är tvingade att arbeta extra timmar om så behövs. Cetino och Salazar från

FESTRAS uppger att arbetsdagen varar mellan 07:00 och 21:00, men det varierar säkert från

fabrik till fabrik och styrs av efterfrågan26. Enligt Peace Brigades rapport har arbetarna inte några

raster under dagen förutom en 10-15 minuters lunchpaus. Att prata med varandra under arbetstid

är dessutom förbjudet och den tid en arbetare ägnar åt att prata dras av på lönen.

Peace Brigades rapport tar också upp det faktum att många maquilaägare inte

betalar in den socialförsäkringsavgift till IGSS27 som varje anställd enligt lag har rätt till och att

de inte heller erbjuder något annat försäkringsalternativ. Enligt Olga Rivas undviker företagen att

lämna ut anställningsbevis, som för arbetaren utgör ett kvitto på rätten till socialförsäkring, för att

på så sätt slippa betala avgifterna. När arbetarna inte har något anställningsbevis har de ingen

möjlighet att klaga på missförhållanden28.

Både Peace Brigades, Human Rights Watch29 och Olga Rivas30 framhåller att

diskriminering är ett utbrett problem. Inom maquilaindustrin i Guatemala har det hänt att

arbetsgivaren tvingat sina kvinnliga anställda att äta p-piller för att försäkra sig om att de inte ska

bli gravida. Det har också hänt att kvinnor tvingats genomgå graviditetstester både innan och

efter anställningen påbörjats och många som blivit gravida har avskedats.

25 Intervju 26 juni 2002 26 Intervju 19 juni 2002 27 Instituto Guatemalteco de Seguridad Social 28 Intervju med Quati´t, 26 juni 2002 29 HRW, 2002 30 Intervju med Quati´t, 26 juni 2002

18

Fackföreningarna är ofta antingen starkt begränsade eller förbjudna inom de ekonomiska

frizonerna 31. Fabriksägarna samarbetar för att stoppa fackföreningarna. De svartlistar fackligt

aktiva, trakasserar och förföljer dem. Det har även förekommit att företagsledningen uppmuntrar

våld mot fackföreningsmedlemmar och skyddar de arbetare som utför handlingarna samt fall där

arbetare mutats och tvingats träda ur fackföreningen. I Guatemala är det mycket vanligt att

fabrikerna stänger och flyttar sin verksamhet, eller öppnar under ett annat namn, när arbetarna

lyckats bilda en fackförening. Vi gjorde några egna observationer under fältarbetet. På vägen

mellan Guatemala City och Esquintla, Guatemalas mest industrialiserade område, såg vi många

fabriker med asiatiskt klingade namn. Under många namn och ett lager med målarfärg skymtade

de gamla namnen. Fabriksbyggnaderna var mycket stora, att jämföra med stormarknader här i

Sverige. De flesta var omgärdade med höga murar eller stängsel med taggtråd och på en del

ställen såg vi beväpnade vakter patrullera. Det man dock måste minnas vid en iakttagelse som

denna är att dessa säkerhetsanordningar sannolikt finns där för att skydda fabriken, inventarierna,

varorna och i viss mån personalen från samhällets hårda klimat och grova brottslingar.

6.4. Framväxten av ekonomiska frizoner

Den första EPZ i världen skapades vid Shannons internationella flygplats på Irland. De mest

kända ekonomiska frizonerna är dock de östasiatiska tigrarna (Sydkorea, Taiwan, Singapore och

Hongkong) som är utmärkta exempel och förebilder på framgångsrik frizonspolitik. Enligt Ulf-

Göran Widqvist32 finns det i dag ekonomiska frizoner i minst 90 länder i världen, men eftersom

många frizoner går under andra beteckningar än EPZ (exempelvis maquilas) är antalet antagligen

mycket större än vad statistiken visar. Ulf Edström lämnar följande siffror:

De ekonomiska frizonerna har blivit konkurrensmedlet mellan länder om utländska investeringar.

I en ILO-studie från 1998 konstateras att antalet frizoner vuxit från en handfull för några

årtionden sen till över 850 idag. I dessa frizoner sysselsätts cirka 27 miljoner arbetstagare och

till helt övervägande delen (90%) kvinnor utförande lågt kvalificerade och lågbetalda arbeten.

Betydelsen av dessa frizoner illustreras av Mexico där de svarade för cirka 30% av landets

export33.

31 Wingborg, 2000 (a): 24 32 Widqvist, 2000: 60 33 Edström, 2000:22

19

Enligt ILOs studie fördelar sig EPZ som följer: 320 i Nordamerika, 41 i Centralamerika, 51 i

Karibien, 41 i Sydamerika, 2 på öar i Stilla Havet, 225 i Asien, 39 i Mellanöstern, 47 i Afrika

samt 81 i Europa. Inom EU existerar inga ekonomiska frizoner. Detta beror på att EU inte tillåter

några som helst avvikelser från den gemensamma tullpolitiken, varken för enskilda

medlemsländer eller för områden inom länderna. I Guatemala fanns det 1984 bara sex maquilas

som tillsammans hade mindre än 2 000 anställda. 1992 hade antalet maquilas ökat till 275

stycken med fler än 50 000 anställda 34. I dag räknar man med att 80 000-100 00035 människor

arbetar inom maquilaindustrin och att andelen kvinnor är 70-75%36.

För att kunna konkurrera och överleva på världsmarknaden idag tvingas företagen ständigt pressa

sina produktionskostnader, till exempel priset på arbetskraft och insatsvaror. I tredje världen

friställs många lantarbetare och småbönder i takt med ländernas industrialiseringsprocesser och

tekniska utveckling. Frizoner blir lö sningen för båda parter. Företagen får fördelaktiga villkor och

utvecklingsländerna kan påskynda industrialiseringen och begränsa arbetslösheten. De zoner som

visat sig mest lyckosamma är de som ligger väl placerade ur kommunikationssynvinkel, i

anslutning till en internationell flygplats eller vid hamnar med ett containerhanteringssystem.

Enligt Edström finns det också en socialpolitisk dimension i placeringen av frizoner:

Det är antagligen ingen överdrift att påstå att det stabila och företagsvänliga

klimat investerarna eftersträvar främst har kunnat erbjudas i länder med

omfattande politiskt förtryck, avsaknad av demokratiska rättigheter och med

hårda sociala villkor för stora delar av befolkningen37

De som tjänar på denna utveckling är, förutom de stora företagen, de köpstarka länderna och

invånarna i västvärlden. Västerländska företag har dessutom en enorm makt över

utvecklingsländernas regeringar. Detta, hävdar Kristina Bjurling, används ofta i negativ riktning

för att tillgodose företagens intressen för att erhålla förmånliga investeringsvillkor,

skattelättnader och så vidare. Till exempel är frihandelszonerna till för att attrahera utländska

34 Mattson, 2001 35 Red de Solidaridad de la Maquila, 2001 och intervju med Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 36 Intervju med Rolando Figueroa, VESTEX, 21 juni 2002 och Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002. 37 Edström, 2000: 22

20

investerare med inskränkningar av fackföreningar och strejkrätt38. De multinationella företagen

använder sig ofta av utpressning när de vill etablera sig i ett speciellt land, skriver Bjurling vidare

och om landets regering, exempelvis i Dominikanska republiken, inte går med på de "laglösa

villkor" som företaget kräver vänder de sig till något närliggande land, exempelvis Guatemala.

Om inte heller Guatemala accepterar går budet vidare till Nicaragua eller Mexiko. Bjurling anser

att detta är dubbelmoral från västvärldens sida:

Å ena sidan vill vi att mänskliga rättigheter ska respekteras och tar alla

tillfällen att fördöma många av u-ländernas regeringar för övergrepp mot sin

befolkning. Å andra sidan attraheras utländskt kapital i ett allt större antal

frihandelszoner, med just kränkningar mot de grundläggande mänskliga

rättigheter inskrivna i regelboken.39

Konkurrensen om företagen har drivit länder till att börja annonsera i internationell press efter

investerare. 1995 annonserade Bangladesh i Financial Times under rubriken "For Optimumal

Profit - Invest in EPZs in Bangladesh". I annonsen utlovades minimalt med formella regler: 10

års skattefrihet, rätt att föra ut vinster och kapital samt tullbefrielse på både insats- och

exportvaror. Bangladesh påpekade också att de har den billigaste och mest produktiva

arbetskraften och lagar som förbjuder bildandet av fackföreningar i zonerna samt att alla strejker

är illegala 40. Enligt Edström har motsvarade annonsering gjorts av Costa Rica och Honduras, där

multinationella företag lockas att investera då arbetskraft en kostar mindre än 1 $ per dag41. I en

reklamkampanj för San Marcos EPZ i El Salvador i utländsk press beskrevs de kvinnliga

arbetarna som fogliga, hårt arbetande, skickliga och ickefackligt anslutna 42.

Generalsekreteraren för den Internationella Metallarbetarfederationen, Marcello

Malentacchi43, menar att ekonomiska frizoner är ett känsligt ämne. Guatemala finns i praktiken

all avancerad industriproduktion inom frizonerna. Förbjöds frizonerna skulle landet

38 Bjurling, 2000: 37 39 Ibid 40 Wingborg, 2000 (a): 20 41 Edström, 2000: 22 42 David, 1998 43 Wingborg, 2000 (b): 41

21

avindustrialiseras. Självklart måste vi dock ställa krav på att facklig verksamhet är tillåten i

frizonerna, poängterar Malentacchi.

22

7. HISTORISK BAKGRUND 44

Vi anser att det är viktigt att skapa förståelse för hur det guatemalanska samhället utvecklats

politiskt och ekonomiskt under det senaste seklet. På så sätt placeras maquilafenomenet och

fackföreningsrörelsens framväxt i en historisk kontext.

7.1. Slutet av 1800-talet till 1944

1871 tog liberalerna makten i Guatemala från de konservativa och behöll den i stort sett utan

avbrott till och med 1944. Liberalerna, som styrdes av den kreolska45 eliten, var positiva till

frihandel och politiska reformer och opponerade sig gentemot kyrkans privilegierade position i

samhället. Liberalerna stod bakom förskjutningen av exportproduktionen från koschenill46 till

kaffe, vilket krävde vissa förändringar. Beslagtagen mark från kyrkan och indiansamhällen

användes för att skapa så kallade fincas, stora lantegendomar som koncentrerade sin produktion

på exportvaror. I slutet på 1800-talet utgjorde kaffet 80% av Guatemalas export47 och efterfrågan

på billig arbetskraft genererade tvångsarbete som främst drabbade ursprungsbefolkningen. Trots

att slaveriet avskaffats efter självständighetsförklaringen på 1820-talet kunde de rika markägarna

med våld tvinga de fattiga bönderna att bo och arbeta på plantagen.

1931 kom Jorge Ubico till makten med stöd från USA, men hans regeringstid

utmärktes av alltmer diktatoriska metoder och en social polarisering mellan en oerhört rik elit och

den fattiga stora massan. Liberalernas styre och koncentration på en exportgröda hade fördjupat

underutvecklingen och efter 1929 år börskrasch befann sig landet i kris och ekonomisk

stagnation. Andra världskriget ökade beroende av den amerikanska marknaden och USAs

uppkomst som en stormakt och expansionen av amerikanskt kapital blev betydelsefullt för

Centralamerika och Karibien. Ubicos regering gav USA tillåtelse att monopolisera tre inhemska

marknader; bananproduktionen genom "United Fruit Company" vilka också blev landet största

markägare, transportsektorn genom "International Railways of Central America" och

44 Till detta kapitel har följande källor använts: Armbruster-Sandoval, 1999: 108-128, Evans, 2001: 346-354; ICFTU: No Date (c); Jonas, 1991; Keen, 1996: 439-451; Levenson-Estrada och Frundt, 1995: 17-21; Nationalencyklopedin; Pérez Sainz, 1999; STITCH, 2001 samt Tidningen Latinamerika 1997:9-2002:3 45 Ättlingar till spanska, portugisiska eller franska invandrare i Syd- och Mellanamerika. I Guatemala kallade ladinos. 46 Ett rött färgämne 47 Evans, 2001: 347

23

produktionen av elektricitet genom "Electric Bond and Share". Dessa tre företag åtnjöt full

nyttjanderätt av Guatemalas mark och naturresurser, skattelättnader samt frihet att skapa ny

infrastruktur utan någon reglering av aktiviteter eller arbetsmetoder.

7.2. 1944 till 1954

Ett studentuppror på sommaren 1944 var upptakten till den strejk som tvingade Jorge Ubico att

avgå och som slutligen resulterade i revolution. Den 20 oktober genomförde studenter,

intellektuella, små affärs- och handelsmän, lågavlönade lärare samt unga arméofficerare den så

kallade "Oktoberrevolutionen". Deras mål var att genomföra konstitutionell demokrati och att

omvandla Guatemala till ett modernt land.

Den tioårsperiod som följde, 1944-1954, brukar beskrivas som det gyllene

decenniet i Guatemalas historia, i alla fall med utgångspunkt i de mänskliga rättigheterna.

President Juan José Arévalo genomförde en mängd förbättringar, bland annat spenderade han en

tredjedel av statsbudgeten på ett välfärdsprogram som innefattade byggandet av skolor, sjukhus

och bostäder. Vidare förbjöd han framtida utländska investerare att exploatera Guatemalas

naturresurser men välkomnade dem samtidigt att investera inom industrisektorn. Konstitutionen

från 1945 avskaffade alla former av tvångsarbete och 1947 års arbetslagstiftning erkände

grundläggande rättigheter såsom anställningsbevis, minimilön, lika lön för lika arbete, anständiga

arbetsvillkor, socialförsäkring, rätten att strejka, rätten att bilda fackföreningar samt rätten till

kollektivavtal. Regeringen behöll dock rätten att medla i arbetstvister, att erkänna vissa

fackföreningar samt att upplösa de "olagliga"48.

Vid denna tidpunkt bestod Guatemalas arbetskraft till 90% av jordbrukare inom

kaffeexportsektorn eller på bananplantagen samt av järnvägsarbetare. Dessa började organisera

sig för att förbättra sina arbetsvillkor och ett flertal konfederationer bildades. Trots motstånd från

arbetsgivarnas sida lyckades fackföreningsrörelsen förhandla fram några kollektivavtal under de

kommande åren. Detta var också första gången som kvinnor tilläts organisera sig.

48 Jonas, 1991: 24

24

1951 valde Guatemala en ny president, Jacobo Arbenz Guzmán. Han menade att utländska

investerare skulle vara välkomna i landet under förutsättning att de följde den nationella

lagstiftningen och inte krävde särskilda privilegier, skapade monopol eller lade sig i landets

politik. Arbenz genomförde också en jordbruksreform som syftade till att omfördela markägande

inom landet49. Denna reform väckte stora protester från finca-ägarnas sida och United Fruit beslöt

sig för att bestrida beslutet om konfiskeringen. Tillsammans med CIA började United Fruit

bedriva ett propagandakrig mot president Arbenz, där han utmålades som kommunist. USA gav

även ekonomiskt stöd till befrielserörelserna i Nicaragua och Honduras, och förbjöd alla sina

allierade att sälja vapen till Guatemala. Arbenz försökte rädda sin regering genom att ta till

krafttag mot konspiratörer men lyckades inte. I juni 1954 invaderades Guatemala av

befrielserörelsen från Honduras och president Arbenz avsattes. Alla observatörer var överens om

att invasionen inte skulle ha lyckats om det inte vore för stödet från CIA50.

7.3. 1950-, 60- och 70-tal

Nästan alla valda presidenter i Guatemala efter 1954 hade militär bakgrund och militärens stöd

genom överenskommelser och eftergifter, vilket påverkade politiken51. I början av 1960-talet

inleddes en mycket våldsam period, präglad av dödsskvadroner och massavrättningar. Folkliga

proteströrelser som krossats förvandlades till gerillagrupper med stöd hos bönder, studenter,

akademiker, fackföreningsaktivister och vänstersympatisörer. USA ville till varje pris undvika

ytterligare en revolution av kubanska mått och gav därför den guatemalanska staten och militären

fortsatt starkt stöd särskilt i kampen mot kommunismen52. Förutom militären fanns det

dödspatruller och hemliga terrorgrupper med motto att utrota kommunismen. Dessa grupper

specialiserade sig på att mörda politiska opponenter, studentledare, akademiker och journalister53.

Allt detta bidrog till rädslan för kommunismen och dess anhängare. På 1970-talet förändrades

den katolska kyrkans attityd väsentligt, från konservatism till social medvetenhet och

befrielseteologin54 började influera arbetet i församlingarna. I små kristna basförsamlingar

försökte människor relatera sin kristna tro till sitt vardagliga liv och agera utifrån detta. De

49 Evans, 2001: 348 50 Jonas, 1991: 30-31 51 Jonas, 1991: 61 52 Evans, 2001: 348-349 53 Evans, 2001: 349

25

mäktiga markägarna och myndigheterna motarbetade dessa organisationer och tryckte ner de

aktiva. Detta ledde till ökad politisering och radikalisering och slutligen till att medlemmarna

engagerade sig i revolutionära rörelser.

Efter andra världskriget och i linje med utbyggnaden av ett internationellt

kapitalistiskt system påbörjade Guatemala en differentiering av jordbruket för att få till stånd en

exportorienterad tillväxt55. De nya exportprodukterna blev bomull och socker även om kaffet

fortsatte att dominera. Överskottet från jordbrukssektorn användes till att finansiera en utbyggnad

av industrin. Under 1950- och 60-talen började industriföretag i välutvecklade länder

globaliseras. Företagen letade efter möjligheter att expandera och göra nya investeringar

samtidigt som de konservativa regeringarna i Centralamerika attraherades av industrialisering

med hjälp av utländska investerare. Detta resulterade i att en mycket stor del av Guatemalas

tillgångar och industrier med tiden kontrollerades av utlänningar56. Industrialiseringen ledde

också till urbanisering, vilket gjorde att de utländska investerarna fick stor tillgång till billig

arbetskraft. Genom dessa strukturförändringar etablerades en av industri i regionen, nämligen

maquilas.

7.4. Striderna på Coca Cola

1975 organiserade 150 arbetare en fackförening, STEGAC, i Coca Cola- fabriken i Guatemala

City. Den amerikanska franchisetagaren var emot fackföreningar och bråk uppstod mellan

fabriksledningen och de fackligt aktiva. Mellan 1978 och 1981 blev alla STEGACs ledare och

organisatörer mördade (8 stycken) eller tvingades att fly landet57. Arbetarna på Coca Cola-

fabriken fortsatte dock att organisera sig och erhöll både nationell och internationell solidaritet.

Solidaritetskampanjen innehöll bland annat stödstrejker och bojkott av Coca Colas produkter i

mer än 20 länder. När den Fria Fackföreningsinternationalen (FFI) ställde sig bakom en

turistbojkott av Guatemala blev trycket för hårt på Coca Colas huvudkontor i USA och de överlät

fabriken till en ny ägare på villkoret att han lovade att respektera den befintliga fackföreningen58.

54 "En framträdande form av kristen teologi från 1960-talet som utgår från människans behov av frigörelse från fattigdom och förtryck" (Nationalencyklopedin, 1989, nr 2: 364). 55 Jonas, 1991: 45 56 Jonas, 1991: 47-48 57 Armbruster-Sandoval, 1999: 113; Jonas, 1991: 124; STITCH, 2001 58 Levenson-Estrada, Deborah, Frundt, Henry, 1995: 17-18

26

Detta var en enorm framgång för arbetarna och det internationella solidaritetsarbetet. Under de

kommande fem åren växte fackföreningen, men 1984 stängde de nya ägarna fabriken och skyllde

på konkurs. Under ett års tid ockuperade 350 arbetare fabriken, försvarade området mot militära

angrepp och vann därefter sin tredje stora seger inom loppet av 10 års tid . Coca Colas

huvudkontor i Atlanta gav med sig och inledde förhandlingar. Fabriken öppnades igen under en

ny franchisetagare som hittills har hållit löftet om att respektera fackföreningen och sedan 1985

finns det också ett gällande kollektivavtal på fabriken59.

7.5. 1980- och 90-tal

Gerillarörelsernas kamp nådde framgång när tre gerillagrupper och kommunistpartiet beslöt sig

för att koordinera sina militära kampanjer. 1982 slog de sig samman och bildade det politiska

partiet URNG, Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca. Det utbredda våldet och

gerillarörelsens ökade makt ledde till kapitalflykt och sjunkande industriell aktivitet i Guatemala.

En statskupp 1982, iscensatt av unga officerare, gav Efraín Rios Montt makten, men de utlovade

reformerna uteblev och våldsamheter vidtog. Rios Montt gick till offensiv mot gerillarörelsen och

dess stöd bland ursprungsbefolkningen på landsbygden genom att invadera byarna, skjuta eller

halshugga invånarna och bränna bostäderna. De som inte mördades tvingades att gå med i PAC,

de civila patrullenheterna, som samarbetade med militären mot gerillan. PAC var ansvariga för de

grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att tvinga de rekryterade att

döda sina egna bymedlemmar. Totalt mördade armén tiotusentals människor under den här

perioden och nära en miljon fördrevs från sina hem60. Rios Montt avsattes i en statskupp 1983,

men trots att han är den blodigaste diktatorn i Guatemalas moderna historia så åtnjuter han

fortfarande stort stöd bland befolkningen.

I mitten på 1980-talet var fackföreningsrörelsen liten och plågad av den statliga

terrorn. Dessutom växte krisen inom industrin och många fabriker tvingades stänga. De

arbetslösa övergick till att försörja sig inom den informella sektorn där det juridiska skyddet var

och är obefintligt. 1995 arbetade två tredjedelar av Guatemala Citys arbetsföra befolkning inom

den informella sektorn. Regeringens åtgärder för att få bukt med den ökande arbetslösheten var

59 Armbruster-Sandoval, 1999: 113-114; Levenson-Estrada, Frundt, 1995: 17-18, STITCH, 2001 60 Evans, 2001: 351, Jonas, 1991: 95 samt Keen, 1996: 448

27

privatisering, nedskärningar inom den sociala sektorn, minskade krav på arbetsförhållanden samt

sänkta löner61.

1986 övergick Guatemala från militärdiktatur till civil regering. President Vinicio

Cerezo Arévalos främsta vallöften var ökade arbetstillfällen, respekt för mänskliga rättigheter och

utbyggnad av demokratin. Hans makt var dock begränsad eftersom han, för att försäkra sig om

valsegern, lovat militären att inte lägga sig i deras förehavanden. 1992 hade militären lyckats

återfå kontroll över landsbygden och Cerezo inledde fredssamtal med URNG62.

Fackföreningsrörelsen som försvagats under tre decennier återupplivades och arbetare, både i

städerna och på landsbygden, började organisera sig. Framstegen i fredsförhandlingarna var

blygsamma fram till att president Arzu tillträdde i januari 1996 då de fick ny dynamik. Den 29

december samma år undertecknades slutligen fredsavtalet i Guatemala och sedan dess har fred

och relativ demokrati rått i landet63. Enligt den katolska kyrkan mördades 55 021 människor

under det 36-åriga inbördeskriget, varav 90% civila64.

61 Levenson-Estrada och Frundt, 1995: 19 62 STITCH, 2001 63 SIDAs hemsida 64 Tidningen Latinamerika, 1998:4

28

8. NUVARANDE SITUATION65 8.1. Fredsavtalet

Fredsavtalet från 1996 mellan URNG-gerillan och den guatemalanska regeringen var unikt på

många sätt. På MINUGUA, FNs organ för övervakning av fredsprocessen, arbetar Ricardo

Changala med arbetsrättliga frågor. Vi träffade honom för ett samtal om vad fredsprocessen

inneburit för det guatemalanska samhället. Han berättade att Guatemalas fredsavtal till skillnad

från många andra fredsuppgörelser inkluderar ett stort antal samhällsfaktorer. Det övergripande

målet är att gå till botten med konfliktorsakerna för att på så sätt skapa en varaktig fred.

Vanligtvis, säger Changala, handlar fredsavtal om eldupphör, nedläggning av vapen och annat

som tillhör kriget. Mycket sällan handlar det om mänskliga rättigheter eller att få till stånd

demokratiskt politiska val. I Guatemalas fredsavtal försöker man se processen utifrån ett

människorättsperspektiv där medborgerliga och politiska rättigheter samt ekonomiska, sociala

och kulturella rättigheter ses som odelbara och lika viktiga. Dessutom ingår socioekonomiska

frågor såsom markfrågor, landsbygdsutveckling, hälsa, ursprungsfolk, kvinnofrågor och polisiära

aspekter. Här kommer även de arbetsrättliga frågorna in, som är huvudtemat för denna uppsats.

För att uppdaga de kränkningar som pågått under inbördeskriget tillsattes en

kommission som fick i uppgift att skriva en rapport66. Rapporten skulle på ett objektivt sätt

klargöra brott mot mänskliga rättigheter, både utifrån interna och externa faktorer, som orsakat

den guatemalanska befolkningen lidande. I rapporten skulle man även formulera

rekommendationer för hur man på bästa sätt uppmuntrar fred, harmoni och demokrati i

Guatemala. Dessa rekommendationer antogs vid ett forum i maj 1998, då 400 deltagare från 139

organisationer deltog67. Samarbetet runt fredsavtalet var starkt och till och med den amerikanske

presidenten Bill Clinton medverkade genom att offentliggöra tidigare hemligstämplade dokument

som kunde vara till hjälp för processen68. Detta ansågs vara ett viktigt genombrott för

sanningskommissionens arbete.

65 Till detta kapitel har följande källor använts: Bartholdsson, 2002; Manzón, 2001; Matriz de Relaciones Laborales, 1999; MINUGUAs hemsida; Spiliopoulou Åkermark, 2001; LO/FTF, 2001 samt intervjuer från vårt fältarbete 66 Spiliopoulou Åkermark, 2001: 359 67 Spiliopoulou Åkermark, 2001: 361

29

8.2. MINUGUA

MINUGUA – la Misión de Verificación de las Naciones Unidas en Guatemala, är tillsatt av FN

för att övervaka fredsprocessen och installerades i Guatemala i november 1994. Organet var tänkt

som ett projekt fram till år 2000 men blev förlängt till år 2003, vilket enligt Ricardo Changala

inte är tillräckligt lång tid för att man ska kunna åstadkomma de strukturella förändringar som

ställts upp som mål för landet. Processen med fredsavtalet är mycket långsam och att det saknas

politisk vilja till förändringar. Den sittande regeringen, med Alfonso Portillo som president sedan

1999, befinner sig långt till höger på den politiska skalan. Den gamle diktatorn Rios Montt har

dessutom fortfarande stort inflytande över regeringens politik. Ett svagt civilt samhälle och en

svag politisk opinion är också orsaker till att trycket på regeringen inte är så stort.

MINUGUA har i den här situationen i huvudsak fyra uppgifter. För det första ska de övervaka

fredsprocessen och se till att det avtal som skrivits uppfylls. Om så inte sker, vilket nu tyvärr är

fallet69, ska man undersöka orsakerna till varför avtalet inte uppfyllts. En annan uppgift är att ge

teknisk assistans för att underlätta olika åtaganden i fredsavtalet. MINUGUA publicerar också en

hel del information till allmänheten om frågor som berör avtalet. Den sista huvuduppgiften är att

verka för att skapa demokrati och förstärka samarbetet mellan staten och olika organisationer i

det civila samhället. MINUGUA har kontakter med alla viktiga organisationer och institutioner i

Guatemala, allt från det privata näringslivet till frivilligorganisationer, fackförbund och statliga

organ. MINUGUA utgörs av 164 medarbetare från 36 länder, plus 139 lokala anställda.

Personalen består av allt från poliser och obeväpnade militärer till advokater och experter inom

olika områden, alla med uppgiften att stärka demokratin och respekten för de mänskliga

rättigheterna i landet.

8.3. Demokratiseringsprocessen

En av de strukturella förändringar som enligt MINUGUA bör komma till stånd för att Guatemala

ska bli en fungerande demokrati är en genomgripande förändring av det juridiska systemet. Enligt

Changala är det inte ovanligt att det tar flera år innan en arbetskonflikt kan lösas i domstol. Detta

medför stora kostnader och avskräcker många arbetare som blivit orättvist behandlade från att ta

upp ärendet. För att förändra situationen till det bättre räcker det inte med att införa en ny lag. Det

68 Spiliopoulou Åkermark, 2001: 362

30

räcker heller inte med att presidenten går med på förslaget, eller att internationella organisationer

är villiga att stödja arbetet. Man måste också utbilda alla advokater, åklagare och domare så att de

blir mer effektiva i sitt arbete. Detta tar mycket lång tid och det ligger inte inom den tidsram som

MINUGUA har till sitt förfogande. Det är därför viktigt att regeringen är med och tar initiativ till

en sådan strukturomvandling, menar Ricardo Changala.

Sedan början av 1990-talet har Guatemala upplevt ekonomisk tillväxt. Uppgången

har visserligen varit svag, 2.6 % per år70, men den har ändå lockat många utländska investerare

till landet. Tilltron till frihandel och nyliberalistisk politik är stark och förståelsen för staten som

organisatör över ekonomin är mycket liten. I ljuset av detta kommer fredsavtalet in vid ett

”mycket dåligt tillfälle i historien”, som Changala uttrycker det. Fredsavtalets strategi är

nämligen att stärka demokratiska och politiska institutioner, något som inte alltid går ihop med

högerregeringens politik som är mer inriktad på snabb ekonomisk utveckling och mindre statligt

inflytande71.

Som MINUGUA-representant ser Changala fredstanken som en global företeelse. Men

fredsavtalet betyder väldigt olika saker för olika delar av det Guatemalanska samhället. För

ursprungsbefolkningen innebär fredsavtalet ett utrymme i det offentliga livet som de aldrig

tidigare haft. För CACIF, Comité Coordinador de Asociaciones Agrícolas, Comerciales,

Industriales y Financieras, som är det privata näringslivets språkrör, innebär ett fredsavtal istället

att landet inte längre framstår som en krigsskådeplats utan som ett attraktivt land för utländska

investerare och som ett land som kan inkorporeras i det internationella samfundet72. Rolando

Figueroa, ansvarig för arbetsrättsfrågor på den exportfrämjande organisationen VESTEX, menar

att fredsavtalet varit av fundamental betydelse för Guatemalas tillväxt. Avtalet har lett till

självförtroende och trovärdighet hos de guatemalanska företagen och fler arbetstillfällen skapas i

takt med att privata initiativ och investeringar ökar, menar Figueroa73.

69 Intervju med Ricardo Changala, 11 juni 2002 70 LO/FTF, 2001: 17 71 Intervju med MINUGUA, 11 juni 2002 72 Ibid 73 Intervju 21 juni 2002.

31

Ricardo Changala anser dock att man först och främst måste prioritera det konfliktförebyggande

arbetet med att stärka staten och utvidga dess makt. ”Man måste få bukt med korruptionen,

ineffektiviteten och den orättvisa resursfördelningen innan landet är moget för den ekonomiska

utveckling som sker idag. Om dessa socioekonomiska förändringar inte sker, så kommer det

aldrig bli fred i Guatemala”, menar Ricardo Changala 74.

8.4. Kvinnors situation

En del av fredsprocessen innebär att arbeta mot diskriminering av kvinnor. Guatemala är ett

väldigt patriarkalt land och trots att kvinnor blivit mer inkorporerade i arbetslivet de senaste

decennierna så dominerar fortfarande de traditionella värderingarna att kvinnans plats är i

hemmet eller att kvinnor helt enkelt inte är mogna eller har kapaciteten att arbeta i det offentliga

livet75. Under vår resa kunde vi också påtagligt se skillnaden i arbetsfördelningen. Männen

arbetade som vakter, i banker, inom kollektivtrafiken och inom politiken medan kvinnorna

arbetade som försäljerskor på marknaden eller på gatorna. Maquilasektorn har vuxit

explosionsartat de senaste åren och erbjudit många jobb till kvinnorna. Behovet av nya

arbetstillfällen är mycket stort i Guatemala där 7,8% av männen och 24,9% av kvinnorna var

arbetslösa 199976. I och med att 60% av befolkningen lever under fattigdomsstrecket och bara

drygt hälften är läs- och skrivkunniga77, så framstår de okvalificerade maquilajobben som

attraktiva, speciellt för den kvinnliga delen av Guatemalas ursprungsbefolkning som har en lång

tradition av textilhandarbete bakom sig.

74 Intervju med MINUGUA, 11 juni 2002 75 Manzón, 2001: 7 76 Matriz de Relaciones Laborales, 1999 77 Bartholdsson, 2002

32

9. FACKFÖRENINGSKLIMATET 78 Fackföreningarna möter stora svårigheter i sitt arbete med att organisera arbetare. Vi vill i detta

kapitel beskriva dessa svårigheter, ta upp arbetarnas syn på fackföreningarna samt redogöra för

den konflikt som finns mellan fackföreningar och kvinnoorganisationer. För att skapa en bild av

det rådande fackföreningsklimatet i Guatemala är det lämpligt att först ge en överskådlig blick

över den fackliga strukturen.

9.1. Facklig struktur

På global nivå är fackföreningsrörelsen organiserad i internationaler. Den viktigaste aktören är

FFI – Fria Fackföreningsinternationalen79, med en socialdemokratisk värdegrund. Det finns även

två mindre internationaler; det kommunistiska FSM – Federación Sindical Mundial och den

katolska CMT – Confederación Mundial de Trabajo. FFIs arbete inriktar sig på att påverka

internationella organ såsom ILO och WTO i arbetsrättsliga frågor. FFI bevakar också

transnationella företags efterlevnad av mänskliga rättigheter och driver kampanjer mot företag

där rättigheter kränkts80. Målet med FFIs arbete är enligt Dan Cunniah som är chef på

huvudkontoret i Genève, att anställda över hela världen ska ha samma rättigheter och arbeta

under samma villkor för att på så vis skapa en rättvis handel81.

Inom FFI har man delat upp organisationen i olika yrkesinternationaler. Det finns

till exempel en international för transportarbetare82, en för metallarbetare83 och en för

journalister84. Den international som arbetar för textilarbetare heter ITGLWF – International

Textile, Garment and Leather Workers’ Federation. Globaliseringen av textilproduktion har

kraftigt påverkat textilinternationalens arbete. I takt med att textilproduktionen flyttar till fattigare

länder med billig arbetskraft, har medlemsförbunden i Europa försvagats eller till och med

78 Till detta kapitel har följande källor använts: David, 1998; David, 2001 (b); ICFTU: No Date (c och d); LO-TCO Biståndsnämnd, 2001; ORITs hemsida; LO/FTF, 2001; Wingborg, 2000 (a och b), samt intervjuer från vårt fältarbete 79 På engelska ICFTU – International Confederation of Fred Trade Unions och på spanska CIOSL – Confederación Internacional de Organisaciónes Sindicales Libres 80 Wingborg, 2000 (b): 49 81 Ibid 82 ITF – International Transportworkers’ Federation 83 IMF – International Metalworkers’ Federation 84 IFJ - International Federation of Journalists

33

försvunnit. Detta har i sin tur medfört att ITGLWF fått mindre resurser eftersom de europeiska

förbunden varit de som tillfört internationalen mest pengar85.

FFI är också indelat i regionala enheter. ORIT86 är den interamerikanska

organisationen och består av 33 fackförbund från 29 amerikanska länder. Sammanlagt är över 45

miljoner arbetare medlemmar i ORIT87. Även de två mindre in ternationalerna har regionala

underorganisationer. Idag är det ORIT som är den starkaste och mest aktiva organisationen i

regionen och de driver bland annat ett utbildningsprojekt tillsammans med danska LO/FTF 88.

I Guatemala finns tre legitima former för att organisera arbetare, antingen genom

fackförbund, bondeorganisationer89 eller sk. ad-hoc-kommittéer 90. Det finns tre betydande

fackförbund i landet som har haft, har eller försöker organisera arbetare inom maquilaindustrin;

UNSITRAGUA, FESTRAS och CUSG. Dessa arbetar på traditionellt sätt utifrån

arbetsmarknadslagen91. Bondeorganisationerna uppstod i samband med 1952 års jordbruksreform

och är mer inriktade på markrättigheter än på arbetsrättigheter och idag driver de mer än 50

markockupationer 92. Den tredje formen är att organisera sig genom den sk. ad hoc-kommittén. I

en sådan kommitté räcker det med att tre arbetare går samman, informerar arbetsgivaren om sin

existens och överlämnar ett dokument som uttrycker deras krav. Många fackföreningar startar i

grunden som en ad hoc-kommitté. Kommittéerna är dock mycket svaga och därför ofta utsatta för

förtryck.

9.2. Fackföreningarnas situation i Guatemala

Guatemalas maquilasektor är ökänd för sitt motstånd mot facklig organisering och enligt

fackförbundet UNSITRAGUA är de koreanska företagsägarna värst93. De koreanska företagen

har dåligt rykte bland arbetare i Guatemala. Som ett exempel berättar Irene Barrientos från

fackförbundet UNSITRAGUA att när de koreanska företagsledarna blir utsatta för kritik av

85 Wingborg , 2000 (b): 47 86 La Organización Regional Interamericana de Trabajadores 87 ORITs hemsida 88 Se vidare i kapitlet ”Arbetsrättigheter i praktiken”. 89 På spanska: campesinas 90 Intervju med Ricardo Changala den 11 juni 2002. 91 Se vidare i kapitlet ”Arbetsrättigheter i praktiken”. 92 Intervju med Ricardo Changala, MINUGUA, 11 juni 2002.

34

arbetarna, låtsas de som om de inte förstår spanska. På det sättet blir konstruktiva dialoger

omöjliga 94. Enligt flera uppgifter är koreanerna i majoritet, men siffrorna skiljer sig åt, allt mellan

55-75% koreaner, 10-15% nordamerikaner och resterade guatemalaner95. Barrientos påpekar att

koreanerna bara hyr lokalerna, vilket underlättar om de bestämmer sig för att snabbt stänga

fabriken och flytta någon annanstans96.

Trots alla svårigheter har fackföreningar bildats i maquilas och dessa har i vissa fall

lyckats förhandla fram kollektivavtal. Detta sker dock endast efter en mångårig kamp med stora

uppoffringar där vissa aktivister t.o.m. fått sätta livet till. Ofta krävs det att solidaritetsgrupper,

frivilligorganisationer och konsumenter går samman på ett internationellt plan för att för ändra

attityden hos regeringar och arbetsgivare.

Latinamerika är den del av världen där flest mord på fackligt aktiva sker 97. I

Guatemala skedde flest mord i början på 1980-talet, men tyvärr händer det fortfarande att fackligt

aktiva mördas. På fackförbundet FESTRAS kontor hängde foton på de som offrat sitt liv i den

fackliga kampen98. I de flesta fall är mördarna lejda av företag och detta är exempel på brott som

myndigheterna i landet ofta ser mellan fingrarna på99. Idag är endast 4-5% av Guatemalas

arbetande befolkning medlemmar i någon fackförening och inom maquilasektorn är siffran nästan

noll100. I dagsläget finns det endast två fackföreningar i maquilas; SITRACIMA och

SITRACHOI, båda tillhörande fackförbundet FESTRAS 101.

Jaime Molina, som arbetar som volontär på FNs övervakningsorgan MINUGUA,

påstår att misstron mot fackföreningarna är mycket stark, bland annat från regeringens sida102.

Fackföreningarna har länge förknippats med kommunism och ses av Guatemalas högerregering

som ett hot. På grund av detta har fackföreningarna fått en mycket liten plats i samhället och de

93 David, 1998 94 Intervju 12 juni 2002 95 Intervju med Irene Barrientos, UNSITRAGUA, 12 juni 2002; Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002 samt Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 96 Intervju med UNSITRAGUA, 12 juni 2002 97 LO-TCO Biståndsnämnd, 2001: 13 98 Se bild i appendix E 99 LO-TCO Biståndsnämnd, 2001: 14 100 LO/FTF, 2001: 32 101 Se vidare kapitlet ”Arbetsrättigheterna i praktiken”

35

spelar ingen större roll som demokratiskt påtryckningsorgan. Molina menar att

fackföreningsrörelsens svaghet främst har sin grund i att fackföreningarnas kunskap om lagar och

konventioner är bristfällig och att det inte finns tillräcklig politisk vilja från regeringens sida att

förstärka deras position i samhället.

9.3. Hot mot fackföreningsrörelsen

Ett av de absolut största hoten mot fackföreningsrörelsen, såväl i Guatemala som globalt, är

framväxten av ekonomiska frizoner103. Genom att fabriksägarna aktivt motverkar den fackliga

verksamheten, till exempel genom tortyr och mutor, blir det i praktiken nästan omöjligt att bilda

fackföreningar i de skattefria zonerna. När ingen fackförening finns som kan föra arbetarnas

talan, blir det lättare för fabriksägarna att utnyttja dem. Mats Wingborg, som är väl insatt i ämnet,

menar att eftersom ekonomiska frizoner är ett globalt fenomen och situationen för

fackföreningarna likvä rdig i hela världen, kan detta bidra till att underminera hela den

internationella fackföreningsrörelsen. 104. Jämfört med resten av världens ekonomiska frizoner är

misshandel och sexuella trakasserier mest frekventa i Latinamerika105. Den ständigt dåliga

ekonomin hos fackföreningar och kvinnoorganisationer gör också att arbetet med organisering

försvåras. Enligt Olga Rivas på kvinnoorganisationen Quati’t bidrar organisationernas knappa

resurser även till en fragmentering mellan olika organisationer.

I och med att Guatemala har genomgått en lång period av repressiv militärdiktatur,

finns en stark rädsla för övergrepp och förtryck mot fackföreningsanslutna. Många har släktingar

eller vänner som råkat illa ut och ständigt får arbetarna höra rykten om nya kränkningar. Detta

gör att många inte vågar organisera sig 106. Cetino och Salazar från fackförbundet FESTRAS 107

berättade för oss att många kvinnor som arbetar i maquilasektorn har tappat tron på att de

styrande ska tillgodose arbetarnas rättigheter. Enligt dem är det ofta representanter från

kommunledningen som försöker förhindra att arbetarna organiserar sig. Kommunen vill inte ha

några fackföreningar eftersom det då finns risk för att företagen stänger och att de anställda blir

102 Intervju 11 juni 2002. 103 Wingborg, 2000 (a): 6 104 Ibid 105 LO-TCO Biståndsnämnd, 2001: 13 106 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002. 107 Ibid

36

utan arbete och därmed inte längre kan bidra till den ekonomiska utvecklingen i kommunen.

Cetino och Salazar menar att företagen understöder uppfattningen om att organisering i

fackföreningar leder till stängda företag och arbetslöshet.

När någon arbetare utsätts för övergrepp på arbetet ska en anmälan göras till

arbetsministeriet. Problemet är att det ofta inte händer någonting även om en anmälan görs. Om

arbetsministeriet vidtar åtgärder, det vill säga att de skickar en inspektör till fabriken, annonseras

detta besök ut i förväg så att ledningen för fabriken får tid på sig att muta arbetarna att säga att

anmälan gjordes på falsk grund. Den som gjorde anmälan utestängs sedan från sitt arbete. Det är,

enligt Cetino och Salazar, vanligt att arbetare spionerar för företagets räkning, vilket är ytterligare

ett hinder för arbetare att våga organisera sig. Ett annat skäl till att många väljer att inte anmäla

kränkningar är att arbetsrättstvister tenderar att ta mycket lång tid, ofta flera år108. De ekonomiskt

starka företagen har råd att hyra in advokater som sedan gör sitt bästa för att skjuta

domstolsprövningen på framtiden. Media anses också vara ovilliga att rapportera om problemen i

maquilaindustrin109.

Ytterligare en faktor som spelar roll för fackföreningarnas låga medlemstal är

avsaknaden av arbetsidentitet110. För många unga är arbeten på maquilas tillfälliga och rotationen

på fabrikerna är mycket omfattande. Detta gör att arbetarna inte utvecklar någon stark

samhörighetskänsla på arbetet och de är heller inte särskilt benägna att organisera sig i en

fackförening.

Sedan mitten på 1980-talet har företagsledningen på en del maquilafabriker

upprättat så kallade solidaristas. Dessa kan jämföras med konsumentkooperativ där de anställda

erbjuds ekonomiska förmåner i form av lån, men även kulturella arrangemang och middagar

anordnas. På detta sätt hoppas ledningen att arbetarna ska känna tillhörighet och lojalitet till

företaget. Solidaristan ger ett sken av att vara demokratisk, där arbetarna förvisso deltar i en

kommitté, men i praktiken är det ändå företagsledningen som fattar alla beslut111.

108 ICFTU: No Date (d) 109 Intervju med Olga Rivas, Quati´t, 26 juni 2002 110 Intervju med Jaime Molina, MINUGUA, 11 juni 2002 111 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002

37

För arbetarna är det obligatoriskt att betala 5% av sin lön till solidaristans fond och

arbetsgivaren bidrar sedan med ytterligare 5%112. Ur denna fond kan de anställda ansöka om lån

för att köpa kapitalvaror och möbler eller betala för sjukvård. Lånet betalas av genom att pengar

dras från arbetarens lön och bibehåller fabriksledningen kontrollen över arbetarna och säkrar sin

arbetsstyrka113. Eftersom arbetarna investerat i solidaristans fond, blir detta ytterligare en

anledning till att vara kvar på arbetsplatsen. I Guatemala finns det heller ingen kultur av att låna

pengar och många arbetare inser inte konsekvenserna av att skuldsätta sig114.

Enligt representanterna för fackförbunden FESTRAS och UNSITRAGUA samt

ILO är solidaristafenomenet en strategi från fabrikernas sida för att motverka fackföreningarnas

arbete115. Arbetare som tagit lån hos solidaristan och sedan ansluter sig till en fackförening, måste

betala av sitt lån omedelbart, vilket innebär att de inte får någon lön tills dess att lånet är betalt116.

Fackföreningarnas erbjudande om utbildning kan inte konkurrera med solidaristans ekonomiska

fördelar. Det bästa vore om det gick att kombinera solidaristas och fackföreningar, säger Homero

Fuentes, koordinatör på COVERCO117.

I Guatemala dominerar macho-kulturen och fackföreningarna är inget undantag.

Kvinnor upplever inte att de blir tagna på allvar i fackföreningarna, vilket är ett stort problem i

rekryteringsarbetet av nya fackföreningsmedlemmar i den kvinnodominerade maquilaindustrin.

Irene Barrientos, koordinatör på fackförbundet UNSITRAGUA, berättar att man före orkanen

Mitch hade många kvinnliga medlemmar i sina föreningar118. Efter orkanen förstördes många

bananplantager och många arbetare blev avskedade. De flesta av dem var kvinnor. På så sätt har

fackföreningsrörelsen mist många kvinnliga medlemmar, menar hon. Genom att ge kvinnor högre

112 Intervju med Homero Fuentes, COVERCO, 6 juni 2002 113 Intervju med Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 114 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Sala zar, FESTRAS, 19 juni 2002 115 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar 19 juni 2002, Irene Barrientos 12 juni 2002 samt Carmen López de Cáceres 26 juni 2002 116 Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002 117 Intervju 6 juni 2002 118 Intervju 12 juni 2002

38

status inom fackföreningsrörelsen vill UNSITRAGUA medverka till att anslutningen till

fackföreningar blir större bland Guatemalas kvinnor119.

Kvinnor som tröttnat på den mansdominerade fackföreningsrörelsen har istället gått

över till kvinnoorganisationerna. Dessa arbetar i större utsträckning med arbetsrättigheter och

ledarskapsträning för kvinnor. Inom kvinnorörelsen finns mycket expertis, men också mer

tillgänglighet till maquilaindustrin. Problemet är dock att det endast är fackföreningarna som har

laglig rätt att klaga på dåliga arbetsförhållanden. Fackföreningarna har också egna advokater och

en vana att arbeta tillsammans med arbetsministeriet i arbetsrättskonflikter, vilket gör att

fackföreningarna egentligen skulle kunna vara ett bra stöd för maquilaarbetarna. Enligt Laura

Podolsky, kvinnoorganisationen STITCHs representant i Guatemala, vore det bästa om

kvinnoorganisationernas expertis och tillgänglighet kombinerades med fackföreningarnas legala

struktur 120. Denna åsikt delas av Olga Rivas:

Vi vill gärna motivera fackföreningsrörelsen att tänka mer på denna

problematik och skapa allianser. För just nu, om vi inte går ihop i allianser

kommer vi att föra en kamp utan större framgångar. […] Det är mycket viktigt,

anser jag, att vi finner platsen, tiden och dialogen för att förklara och

identifiera vår position inom det arbetsrättsliga området.

Fackföreningsrörelsen har inte ordentligt identifierat vilka mål de har och med

vilka problem de arbetar. Därför är det viktigt att kvinnoorganisationerna tar

sig an arbetsrättigheter121.

9.4. Lagarna i praktiken

Ett av de viktigaste målen för en etablerad fackförening är att få till stånd ett kollektivavtal. I

Guatemala är reglerna sådana att det krävs att 25% av arbetsstyrkan på en fabrik är organiserad

för att fackföreningarna ska kunna förhandla fram ett sådant avtal122. Det finns också en

möjlighet till förhandling även om fackföreningen inte nått denna gräns, men då måste företaget

119 Ibid 120 Intervju 24 juni 2002 121 Intervju med Quati´t, 26 juni 2002 122 David, 2001 (b)

39

frivilligt gå med på en avtalsförhandling123. 1997 var fackförbundet UNSITRAGUA nära att

förhandla fram ett kollektivavtal på en maquilafabrik. Fabriken valde då istället att stänga och

fackföreningen hade inget annat val än att upphöra124. Vid tiden för vårt fältarbete låg

SITRACIMA och SITRACHOI, Guatemalas enda existerande fackföreningar på maquilas, i

kollektivavtalsförhandlingar. Vi vet dock ingenting om utgången av dessa förhandlingar, men att

vissa förbättringar ägt rum på fabrikerna sedan dessa fackföreningar kom till i juni 2001 är säkert.

Exempelvis kan arbetarna gå på toaletten när de vill och tiden det tar att städa fabriken efter

arbetstidens slut är inräknad i arbetarnas lön.

Enligt Laura Podolsky vore det bäst om det bildades ett fackförbund speciellt för

maquilas125. Men för att skapa ett industrifackförbund i Guatemala krävs det att majoriteten av

alla arbetare inom sektorn, det vill säga minst 50% plus en, är medlemmar i fackföreningar. I

maquilasektorn där det arbetar ca 80 000 personer skulle alltså minst 40 000 behöva vara

organiserade för att detta skulle kunna genomföras. I nuläget är det svårt att ens organisera ett

fåtal.

Guatemala har en arbetsmarknadslag som i ganska stor utsträckning tillgodoser

arbetarnas intressen, exempelvis ska en arbetare som blivit olagligt avskedad få tillbaka sitt

arbete inom 24 timmar 126. Lagen är dock mycket ineffektiv och det är ett stort problem att många

politiker på arbetsministeriet är korrupta. De lierar sig med arbetsgivare och ser till att inga

inspektioner sker på fabrikerna 127. På så sätt kan hot och förtryck mot fackföreningar fortskrida.

För Guatemalas fackföreningar är det svårt att organisera fackliga protester genom strejk.

Nuvarande lag kräver att två tredjedelar av fabriksarbetarna godkänner strejken, vilket är en

högre gräns än vad internationell lag föreskriver. Detta har kritiserats av den internationella

arbetsorganisationen ILO, som menar att detta underminerar rätten att strejka 128. Regeringen har

makt att ogiltigförklara en strejk om den, enligt dem, äventyrar landets ekonomi i något avseende

och arbetsgivare har rätt att avskeda arbetare som deltagit i en ogiltigförklarad strejk. Guatemalas

123 Intervju med Laura Podolsky, STITCH, 24 juni 2002 124 Intervju med Irene Barrientos, UNSITRAGUA, 12 juni 2002 125 Intervju med STITCH, 24 juni 2002 126 ICFTU: No Date (c) 127 Ibid 128 Ibid

40

regering håller dock på att se över lagstiftningen på detta område och förhoppningsvis kommer

lagen snart acceptera strejkrätten i vidare mening 129.

129 ICFTU: No Date (c)

41

10. LAGAR OCH KONVENTIONER130 Alla länder som ratificerar internationella konventioner förbinder sig att inkorporera dem i den

nationella lagstiftningen. Detta kan göras på två sätt. Antingen genom att anpassa de nationella

lagarna så att de täcker den internationella konventionstexten eller genom att förvandla

ratificerade konventioner till nationell lag131. Sverige har t.ex. valt den första metoden medan

Guatemala valt den andra. Detta innebär i Guatemalas fall att formuleringar från de

internationella konventionerna, samt korsreferenser till dem, återfinns i den nationella

lagstiftningen; i konstitutionen (K) och arbetsmarknadslagen (CdT132).

Teoretiskt sett innebär det alltså att Guatemala har en mycket stark lagstiftning inom området

arbetsrätt. På det praktiska planet är lagstiftningen däremot svag. I Guatemala finns det få

myndigheter som ser till att lagen efterlevs och de myndigheter som finns är överbelastade med

ärenden och arbetar inte särskilt snabbt och effektivt. Detta har till viss del med ekonomiska

intressen att göra. Korrupta tjänstemän är fortfarande mycket vanligt förekommande och många

företag är villiga att betala för att slippa åtal. För fackförbund, kvinnoorganisationer och andra

som kämpar för implementeringen av arbetsrättigheterna är lagarna och konventionerna bland de

viktigaste redskapen. Genom lagtexterna erhåller deras arbete juridisk legitimitet. Irene

Barrientos från UNSITRAGUA går så långt att hon kallar arbetsmarknadslagen för vår bibel

vilket tydligt speglar dess betydelse i fackföreningens arbete.

10.1. Internationella konventioner

Guatemala har ratificerat en mängd internationella konventioner men vi har valt att koncentrera

oss på fyra stycken. Dessa är:

FNs Internationella Konvention om Medborgerliga och Politiska Rättigheter (IKMPR)133

FNs Internationella Konvention om Ekonomiska, Sociala och Kulturella Rättigheter (IKESKR)134

ILOs Konvention om rätten att bilda fackförening, nr 87 (ILO 87)135

130 Till detta kapitel har följande källor använts: Congreso de la Republica de Guatemala, 1989 (a och b). Dicker & McClintock, 1997; Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter hemsida; Fundación Friedrich Ebert, 1996; Gunner, 2001; ILOs hemsida; LO/TCO, 2000 och Spiliopoulou-Åkermark, 2000. 131 Spiliopoulou-Åkermark, 10 februari 2000; Gunner, 30 augusti 2001 samt Dicker och McClintock, 1997: 3 132 Código de Trabajo 133 Ratificerad 6 maj 1992 134 Ratificerad 19 maj 1988 135 Ratificerad 13 februari 1952

42

ILOs Konvention om rätten att sluta kollektivavtal, nr 98 (ILO 98)136

ILO - Internationella arbetsorganisationen - är ett FN-organ med en unik trepartsstruktur, vilken

består av representanter från både regeringar, arbetsgivare och arbetstagare. ILOs uppgift är att

formulera internationella standarder för arbetsvillkor i form av konventioner och

rekommendationer.

Förenings- och organisationsfriheten är centrala för samtliga fyra konventioner. I FNs konvention

om medborgerliga och politiska rättigheter står det i artikel 22:1 att:

Envar skall äga rätt till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten att bilda och

ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

FNs konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter uttrycker explicit

fackföreningarnas skydd i artikel 8:

Konventionsstaterna förpliktar sig att säkerställa rätten för envar att för att

främja och tillvarataga sina ekonomiska och sociala intressen bilda

fackföreningar tillsammans med andra och att /---/ ansluta sig till en

fackförening efter eget val (8:1.a).

Samma artikel ger även fackföreningar rätten att bilda och ansluta sig till nationella förbund och

internationella organisationer (8:1.b) och dessa rättigheter får endast inskränkas om det är

nödvändigt med hänsyn till den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen eller för

skyddande av annans fri- och rättigheter. (IKMPR, 22.2, IKESKR, 8:1.a och 8:1.c).

ILOs konvention nummer 87 uttrycker även den fackföreningsfriheten. Artikel 2 lyder:

Workers and employers, without distinction whatsoever, shall have the right to

establish and, subject only to the rules of the organisation concerned, to join

organisations of their own choosing without previous authorisation.

136 Ratificerad 13 februari 1952

43

Artikel 5 i samma konvention breddar fackföreningsfriheten till att gälla även det nationella och

internationella planet:

Workers' and employers' organisations shall have the right to establish and

join federations and confederations and any such organisation, federation or

confederation shall have the right to affiliate with international organisations

of workers and employers.

ILOs konvention nummer 98 går sedan ytterligare lite längre för att skydda rätten att bilda eller

ansluta sig till en fackförening.

Workers shall enjoy adequate protection against acts of anti-union

discrimination in respect of their employment (1:1).

Samma artikel påpekar också att det inte är tillåtet för någon att försätta en arbetare i en sådan

situation att han inte kan ansluta sig till en fackförening eller blir tvungen att avsäga sig sitt

medlemskap (1:2.a). Medlemskap i en fackförening eller deltagande i dess aktiviteter utgör inte

heller grund för uppsägning (1:2.b). ILO 98 är den enda konvention som skyddar rätten att

förhandla fram ett kollektivavtal. I artikel 4 står det:

Measures appropriate to national conditions shall be taken, where necessary,

to encourage and promote the full development and utilisation of machinery

for voluntary negotiation between employers or employers' organisations and

workers' organisations, with a view to the regulation of terms and conditions of

employment by means of collective agreements.

10.2. Konstitutionen och Arbetsmarknadslagen

Guatemalas nuvarande konstitution är från 1985 och den senaste uppdateringen av

arbetsmarknadslagen gjordes i juli 2001. Båda lagarna innehåller, som nämnts tidigare,

44

bestämmelserna från FNs och ILOs konventioner. Dessutom berör lagarna ämnen som det

internationella regelverket inte har någon möjlighet att inkludera. I Konstitutionen, artikel 46, ges

internationella överenskommelser och konventioner inom området för mänskliga rättigheter som

accepterats och ratificerats av Guatemala preeminencia. Detta innebär att om en nationell lag

strider mot en internationell konvention så är det budskapet i den senare som gäller.

Enligt konstitutionen har den guatemalanska staten ansvar för att främja den ekonomiska

utvecklingen i landet och att stimulera initiativ inom jordbruk, fiske, industri samt turism

(K,109:a). Dessutom ska staten skapa nödvändiga förhållanden för att främja nationella och

internationella ekonomiska investeringar (K,109:n). Arbetsministeriet samt arbets- och

socialministern har enligt arbetsmarknadslagen ansvar för att nationen bedriver en sådan politik

som utvecklar fackföreningsrörelsen och beskyddar fackföreningsfriheten (CdT,211). Dessutom

ska arbetsministeriet aktivt beskydda arbetarnas rättigheter (K,103). Det är förbjudet att hindra

arbetare från att utöva de rättigheter som konstitutionen och arbetsmarknadslagen fastslår (CdT,

10) och i händelse av tvivel ska man vid tolkning av lagen ta arbetarnas intressen med i

beräkningen (CdT, 17).

Statens uppgift är också att stödja och skydda kollektivförhandlingar (K,106).

Enligt artikel 51:a i arbetsmarknadslagen är en arbetsgivare tvungen att förhandla om ett

kollektivavtal på arbetsplatsen om en fackförening, med minst 25% av de anställda anslutna,

kräver det. Kollektivavtalet gäller sedan samtliga arbetare på arbetsplatsen (51:c). Arbetsgivarens

skyldighet är att anta försiktighetsåtgärder för att skydda sina arbetares liv, säkerhet och hälsa.

Detta innebär bland annat att förebygga arbetsskador genom exempelvis skyddskläder samt att

erbjuda en sund arbetsmiljö, genom att antalet toaletter står i proportion till antalet anställda, att

det finns dricksvatten och omklädningsrum etc. (CdT,197).

Konstitutionens artikel 102 fastställer de minimala sociala rättigheterna på

arbetsplatsen. Varje arbetare har rätt till en fastställd lön på regelbunden basis som inte får

underskrida minimilönen fastställd i lagen (102:f)137 och lika lön ska utbetalas för lika arbete

137 För en maquilaarbetare är minimilönen cirka 1 000 quetzaler, vilket motsvarar 1 360 svenska kronor.

45

(102:c). Den ordinarie arbetstiden får ej överskrida 8 timmar per dag eller 44 timmar per vecka

(102:g) och varje arbetare har rätt till 15 dagars betald semester per år (102:i).

Gifta och ensamstående kvinnor får inte behandlas annorlunda av arbetsgivaren.

Moderskapet ska beskyddas och en gravid kvinna får inte utföra något arbete som kan skada eller

påverka hennes graviditet negativt. Gravida kvinnor har rätt att vara lediga med full betalning 30

dagar före nedkomst samt 45 dagar efter (102:k). Barn under 14 år får inte arbeta och personer

över 60 ska ges arbete som är anpassat efter deras höga ålder (102:l). Enligt arbetsmarknadslagen

har arbetstagaren rätt att lämna sitt arbete (maximalt 6 dagar per månad) för att sköta ett ämbete

inom ledningen för en fackförening (CdT, artikel 61:ñ.6).

10.3. Dekret 29-89 och 65-89138

Ovanstående dekret utgör den speciella lagstiftningen som finns i Guatemala för maquilas och

zonas francas. Lagarna är mycket detaljerade och innehåller bland annat definitioner, förmåner,

tillvägagångssätt och sanktioner. I 29-89, som reglerar maquilaindustrin, indelas företagen i fem

grupper beroende på vilka produkter de producerar och hur produktionen ser ut (sammansättning

eller hela paket). En liknande indelning görs i 65-89, som reglerar de ekonomiska frizonerna,

men bara med tre grupper (industri, tjänster eller handel). Båda lagarna beskriver också vilka

fördelar som de olika företagsgrupperna är berättigade till, varav en stor del utgörs av olika typer

av skattelättnader. Vidare begränsar lagarna denna typ av företagande genom att förbjuda eller

begränsa produktionen av vissa produkter, bland annat kaffe, socker, bananer, kött och bomull.

Företagen får inte heller bedriva verksamhet inom gruvdrift, olje- och gasborrning, fiske, timmer,

gummi, turism eller flygtransport.

10.4. Uppförandekoder

Det ökade engagemanget för rättvisa i världen tar sig allt oftare uttryck i konsumentbojkotter mot

varor och företag som upplevs exploatera de svaga arbetstagarna i världen. Detta, liksom det

ökande massmediala intresset för solidaritetsfrågor, har gjort att företagen fått allt större krav på

sig vad gäller villkoren som deras varor produceras under. Uppförandekoder är ett sätt för dessa

företag att visa socialt ansvarstagande och samtidigt stärka sin position bland konsumenterna. För

138 Ley de fomento y desarollo de la actividad exportadora y de maquila respektive Ley de Zonas Francas

46

arbetstagarna är uppförandekoderna viktiga främst ur ett solidaritetsperspektiv, men även som ett

medel att åstadkomma förbättringar inom arbetslivet.

Uppförandekoder är regler för hur företagen ska bete sig etiskt och moraliskt vid

sidan av de internationella regelverk som redan finns inom ramen för ILO och OECD -

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling. Förutom ILOs konventioner består

regelverket av ett flertal rekommendationer och riktlinjer, varav de mer kända är OECDs

Riktlinjer för multinationella företag från 1976, ILOs Trepartsdeklaration139 om riktlinjer rörande

multinationella företag och arbetsmarknaden från 1977 samt ILOs Deklaration om grundläggande

principer i arbetslivet från 1998.

En uppförandekod ska alltid omfatta ILOs åtta kärnkonventioner140 och dessa är inte

förhandlingsbara eftersom de är ömsesidigt beroende av varandra. Facket kan sedan lägga till

specifika frågor för den aktuella sektorn. Det finns delade meningar om huruvida villkorsfrågorna

(exempelvis lön, arbetstid och arbetsmiljö) ska omfattas i uppförandekoderna. Vissa fackförbund

menar att villkorsfrågorna är ett sätt att lyfta fram positionerna medan andra hävdar att de är

avtalsfrågor som måste definieras i varje enskilt land.

Det finns tre typer av uppförandekoder:

• Ensidiga koder, som antas ensidigt av företaget

• Förhandlade koder, som antas efter förhandlingar mellan företag, fack och/eller icke-statliga

organisationer, sk. NGOs

• Modellkoder, som är tänkta att fungera som en förebild för hur de förhandlade koderna kan

utformas både av nationellt och internationellt fack.

Förhandlade koder är att föredra framför ensidiga koder eftersom de senare innebär att företaget

ensamt bestämmer innehållet. I ensidiga koder undviker många företag att inkludera fackliga

139 En deklaration är inte juridiskt bindande, till skillnad från en konvention, utan är snarare en viljeyttring. 140 Guatemala har ratificerat samtliga åtta kärnkonventioner. Dessa är: Nr 29 angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, Nr 87 angående föreningsfriheten och skydd för organisationsrätten, Nr 98 angående tillämpningen av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, Nr 100 angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, Nr 105 angående avskaffandet av tvångsarbete, Nr 111 angående diskriminering i

47

rättigheter samtidigt som koderna framstår som ett sätt att bevaka arbetarnas intressen. Många

NGOs är inblandade i arbetet med koder både på nationell och internationell nivå. NGOs är inte

en förhandlande part på arbetsmarknaden och har inte samma legitimitet som facket men facket

kan dra nytta av den trovärdighet som NGOs ofta har hos allmänheten och deras kontaktnät samt

lära sig från deras erfarenheter. De flesta uppförandekoder antas inom branscher som tillverkar

varor som riktar sig direkt till konsumenten, till exempel sko- och beklädnadsbranschen. Inom

dessa branscher är konsumentopinionen särskilt stark.

Koderna har dock i många fall varit en besvikelse både till innehåll och

implementering. Kritikerna menar att de endast syftat till tillfälliga lösningar och inte försökt

komma till rätta med de underliggande orsakerna till missförhållandena. När ILO undersökte 215

uppförandekoder fann de att endast 15% innehöll krav på rätten att förhandla kollektivt och att

organisera sig i fackföreningar. Trovärdigheten hos en kod beror främst på hur den kom till men

även på hur den implementeras och övervakas. Implementeringen av koden måste involvera de

berörda arbetstagarna. De måste som minimum informeras om kodens existens. Dessutom ska det

finnas möjlighet att rapportera brott mot koden och de arbetstagare som gör det får inte riskera att

straffas, avskedas eller diskrimineras. Problemet med intern övervakning av koden är just det att

de anställda inte vågar anmäla problem i rädsla för repressalier. I stället kan företaget välja att

anlita ett externt oberoende övervakningsorgan.

fråga om anställning och yrkesutövning, Nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete och Nr 182 angående förbud mot de värsta formerna av barnarbete

48

11. ARBETSRÄTTIGHETERNA I PRAKTIKEN Trots att ett flertal av Guatemalas lagar inte implementeras i praktiken så finns det många

organisationer som månar om deras betydelse. Frivilligorganisationer, fackförbund,

kvinnoorganisationer och företagsorganisationer arbetar alla för att sprida kunskap och stärka

medvetandet om rättigheterna, dock från olika infallsvinklar och med olika metoder.

11.1. LO/FTF141

Den danska Landsorganisationen – LO, och Funktionärernas och Tjänstemännens Samråd –

FTF, upprättade 1997 sitt regionkontor för Centralamerika och Karibien i Guatema la City. I mars

2000 startade organisationen ett regionalt projekt inom maquilasektorn i 5 länder: Guatemala,

Nicaragua, El Salvador, Honduras och Dominikanska Republiken. Projektet startades upp av

Lorraine Cleewer och utökades sedan med en assistent, Selma Godínez. Knuten till projektet på

konsultbasis var också Homero Fuentes från COVERCO.

I vår intervju med Cleewer och Fuentes berättade de om maquilaprojektet vars syfte

var att skapa respekt för arbets- och fackföreningsrättigheter samt öka samarbetet och enigheten

inom fackföreningsrörelsen. LO/FTF anser att det effektivaste sättet för att lösa problem är

genom social dialog med samhällets tre aktörer: regering, arbetsgivare samt arbetstagare. För att

kunna uppnå social dialog har LO/FTF först arbetat att stärka och försöka ena

fackföreningsrörelsen på nationell och regional nivå, berättar Lorraine Cleewer. Genom att

sammanföra fackförbund från olika länder och med olika ideologiska bakgrund i sin utbildning

kunde LO/FTF få dem att inse att de har liknande problem och att de står inför liknande

utmaningar och på så sätt skapa viss enighet. Lorraine Cleewer och LO/FTF tror att en stark

fackföreningsrörelse och ett utbyggt samarbete inom regionen kan förhindra att de

multinationella företagen flyttar runt. En stark fackföreningsrörelse i Centralamerika skulle kunna

ställa krav på ländernas regeringar att inte erbjuda bättre villkor till företagen än grannländerna

och på så vis bli varandras konkurrenter. Likaså skulle fackföreningsrörelsen, med sitt ökade

politiska inflytande, kunna påverka handelsavtal med USA och EU. Att uppnå social dialog skall

dock ses som ett långsiktigt projekt säger Lorraine Cleewer: Två år är ingenting när det gäller att

49

skapa social dialog i ett konfliktfyllt och splittrat land. När man inte ens har en enad

fackföreningsrörelse kommer det ta åtminstone 20 år, kanske ännu längre.

LO/FTF har genomfört ett antal studier i de olika länderna om vilken inverkan

frihandelsavtal har på bland annat arbetstillfällena och arbetssituationen inom maquilaindustrin.

De har också tittat på ländernas möjligheter att attrahera multinationella företag genom att

granska olika typer av skattelättnader som erbjuds. Med detta material som bakgrund har LO/FTF

genomfört utbildningar, seminarier och debatter, samt utövat lobbying mot regeringen och

samtalat med den privata sektorn. Genom studierna upptäckte LO/FTF att det fanns 22

internationella organisationer som drev egna regionala maquila projekt, men utan någon egentlig

framgång. Trots stora investeringar i dessa projekt finns det fortfarande nästan inga

fackföreningar inom maquilaindustrin. Att så många internationella organisationer bedriver

arbete i regionen har resulterat i avundsjuka hos de lokala organisationer som inte erbjudits att

delta i projekten, berättar Lorraine Cleewer och därför har LO/FTF bestämt sig för att hela tiden

arbeta med olika lokala aktörer.

LO/FTF har dessutom upprättat ett dokumentationscenter, där allt tillgängligt

material om maquilasektorn finns samlat, något som aldrig tidigare gjorts. Dokumentsamlingen

innehåller såväl statistik och analyser som en inventering av de organisationer som på ett eller

annat sätt arbetar inom maquilas. Centret tillhandahåller också material om lagar, konventioner

och handelsavtal som berör detta område. Dokumentsamlingen var främst avsedd för fackligt

aktiva i projektländerna men enligt Lorraine Cleewer har centret hittills främst utnyttjats av

studenter och forskare eftersom många av de lokalt aktiva saknar vana att läsa texter av detta

slag.

Efter två år är maquilaprojektet nu avslutat och ersatt av ett nytt tvåårsprojekt.

Tillsammans med ORIT ska LO/FTF skapa ett regionalt arbetsmarknadsinstitut kombinerat med

ett resurscenter inom politisk och ekonomisk analys. Lorraine Cleewer berättar att

fackföreningarna med hjälp av konsulter ska få en möjlighet att förutse politiska och ekonomiska

141 Till detta stycke har följande källor använts: Intervju med Lorraine Cleewer och Homero Fuentes, LO/FTF, 6 juni 2002, Humberto Espinoza och Vilma Balcárcel, Centro de Capacitación, 20 juni 2002 samt kursplaner för Centro de Capacitación 2002.

50

förändringar i samhället samt att anpassa organisationsstrategierna därefter. Det nya projektet

kommer, enligt Cleewer, att fortsätta arbetet med att skapa social dialog, enighet och samarbete

mellan olika parter och finansiärer, samt arbeta med politisk lobbying.

I varje programland finansierar LO/FTF också utbildningscenter, Centro de

Capacitación, som syftar till att utbilda fackföreningsledare. Chef för centret i Guatemala är

Humberto Espinoza och hans assistent, Vilma Balcárcel, berättade vid vårt besök att centret

grundades 1998 och erbjuder kurser för de fackföreningar som tecknat samarbetsavtal med

LO/FTF. Centret ger specialsydda kurser som till exempel grundläggande datautbildning,

administration, kurser om ILOs verksamhet, hur man förhandlar fram kollektivavtal,

konfliktlösning m.m. Dessutom erbjuds en övergripande utbildning som sträcker sig över sex

månader, med lektionstillfällen tre dagar per månad. Kursen innehåller följande moment:

• Sammanhållning inom gruppen

• Fackföreningens historia, nutid och framtid

• Kunskap och användande av tekniska hjälpmedel och metoder för att stärka

organisationsarbetet

• Nationell och internationell lagstiftning

• Maktförhållanden och demokrati

I och med att LO/FTF påbörjar sitt samarbete med ORIT, kommer utbildningscentrets

verksamhet också att förändras. Från och med den 1 juli 2002 går utbildningsarbetet in i en ny

fas, men enligt Vilma Barcárcel är formen för detta ännu oklart.

11.2. COVERCO142

COVERCO startades 1997 av fem konsulter och experter inom mänskliga rättigheter som insåg

fördelen med ett samarbete dem emellan samt behovet av en oberoende arbetsrättsorganisation.

Eftersom arbetsrätt är ett stort område valde COVERCO att inrikta sig speciellt på

uppförandekoder. I september 1999 startade de sitt arbete i maquilas. COVERCOs vision är att

bidra till att arbetsrättslagarna uppfylls. De vill övervaka och dokumentera arbetsförhållandena

142 Till detta stycke har följande källor använts: Intervju med Homero Fuentes, COVERCO, 25 juni 2002

51

och förbättra arbetarnas levnadsvillkor. För att genomföra detta har COVERCO utarbetat en

metod som innehåller fyra huvudprinciper:

1. Icke-substitutsprincipen. COVERCOs strävan är inte att ersätta arbetsministeriets funktion

och ansvar, inte heller att överta fackföreningarnas. COVERCOs mål är att fungera som en

fristående part och inte som rådgivare till eller representant för arbetare eller företag.

2. Objektivitet. COVERCO är mycket noga med att basera sina uttalanden på väl

dokumenterade källor.

3. Transparens. Alla aktiviteter dokumenteras och arkiven är tillgängliga för allmänheten. Detta

för att dokumentationen ska kunna vara till nytta för fackföreningar, studenter och

människorättsorganisationer. Innan rapporterna publiceras får företagen (exempelvis GAP

och Liz Clairborne) en chans att läsa och kommentera texten. COVERCO bifogar sedan

kommentarerna i det offentliga dokumentet, dock utan att ändra något i den ursprungliga

rapporten.

4. Oberoende. COVERCO hävdar att de inte har relationer till någon fackförening, företag eller

regering. Verksamheten finansieras av de stora märkesföretagen, såsom GAP, Liz Clairborne

och Chiquita. Detta innebär dock inte att COVERCO fungerar som företagens konsulter eller

rådgivare. Den opublicerade information som COVERCO har att tillgå har företagen ingen

tillgång till. Denna information lämnas istället till arbetare vid arbetskonflikter för att stödja

deras sak i rättegång.

Homero Fuentes är koordinatör för COVERCO och en av dess grundare. I vår intervju utvecklade

han COVERCOs inställning till uppfö randekodernas betydelse för maquilaindustrin i Guatemala.

Fuentes grundinställning är att behovet av uppförandekoder existerar på grund av att det inte

finns fackföreningar på maquilafabrikerna. Om det skulle finnas fackföreningar så skulle det inte

behöva finnas uppförandekoder, därför att dynamiken mellan fackföreningen och företaget

resulterar i kollektivavtal, säger Fuentes. Genom att förhandla fram kollektivavtal utvecklar

fackföreningarna den interna lagstiftningen. En uppförandekod i sig löser inga problem, enligt

Fuentes, utan det är tillämpningen som är det avgörande. Han påpekar att denna ståndpunkt

skiljer sig från VESTEX och de multinationella företagens.

52

VESTEX och en del av företagen har utarbetat egna koder för de lokala producenterna. VESTEX

koder är anpassade för alla internationella företag som vill investera i Guatemala men det är upp

till varje fabriksägare att införa koderna på arbetsplatsen. Koderna kan appliceras på vilken

maquilafabrik som helst och det spelar ingen roll om fabriken producerar för ett eller fem olika

företag, de kan ha samma koder i alla fall. De multinationella företagens koder, till exempel Liz

Clairbornes, är desamma för fabriker i hela världen som producerar kläder för detta märke. Dessa

koder fungerar som transnationella lagar och implementeras av företagen överallt där deras

märken produceras. Problemet, enligt Fuentes, är att företagens och VESTEX koder inte alltid är

kompatibla. Det är viktigt att skilja på internationella och nationella koder. De internationella är

oftast skapade av ett företag i syfte att skydda den egna produktionen medan de nationella

kodernas mål är att skydda den inhemska marknaden. Den senaste tendensen är att flera företag

går samman och skapar en gemensam kod för fabriker som kontrakter as av fler än ett märke.

Detta för att undvika inkompatibilitet mellan koderna.

Många företag antar uppförandekoder i hopp om att de ska bidra till ökad

produktivitet och konkurrenskraft. Fuentes ger ett exempel där företaget GAP hade en allvarlig

konflikt i El Salvador. Arbetskonflikten resulterade i en kampanj där nordamerikanska

konsumenter bojkottade kläder tillverkade av GAP. När försäljningssiffrorna då sjönk kraftigt

antog GAP uppförandekoder och försäljningen ökade igen. Genom koder kan företaget visa på

sitt sociala ansvar och uttala det offentligt. Detta är en framgång, säger Fuentes och fortsätter:

Nu har ju GAP också ett deltagande ansvar för att man i fabriken, alltså deras

underleverantörer, följer koderna. Det ansvaret hade man inte tidigare. Detta är en tendens som

vi här i Guatemala vill hänga med i.

11.3. UNSITRAGUA143

UNSITRAGUA – Union Sindical de Trabajadores de Guatemala – grundades 1985 och har cirka

15.000 medlemmar, varav 20% är kvinnor. Medlemmarna är fördelade på 78 fackföreningar

inom områdena industri, jordbruk samt offentliga och privata tjänster. Enligt Irene Barrientos

som är koordinatör på UNSITRAGUA har fackförbundet en platt struktur, till skillnad från

många andra, med kvinnor integrerade på alla nivåer. UNSITRAGUAs styre lse består endast av

143 Till detta stycket har följande källor används: Intervju med Irene Barrientos, UNSITRAGUA, 12 juni 2002

53

koordinatörer, dels för att undvika förtryck, hot och mord av fackföreningsledaren och dels för att

arbetet på så sätt blir mycket mer effektivt. UNSITRAGUA är religiöst och politiskt obunden

men sympatiserar med vänsterorganisationer och deras syften och principer. Det viktigaste för

UNSITRAGUA är att skapa bättre förhållanden för arbetarna.

Enligt Irene Barrientos har UNSITRAGUA gjort minst 50 försök till organisering

på maquilas och ungefär lika många av deras etablerade fackföreningar har upphört. Just nu har

dock fackförbundet ingen fackförening på någon fabrik. ”Vi försöker inte ens att organisera oss i

maquilas just nu,” säger Barrientos, ”för vi är rädda att vi bara ska förvärra situationen för

arbetarna”144. Istället arbetar UNSITRAGUA med att, utan företagens vetskap, söka

tillvägagångssätt för att stärka olika grupper inom företagen, såsom ensamstående mödrar. Detta

arbete krockar till viss del med den verksamhet som kvinnoorganisationerna bedriver med

företagens vetskap. Irene Barrientos hävdar att kvinnoorganisationernas öppna arbete påverkar

fackföreningarnas metoder på ett negativt sätt. De kvinnor som är beredda att engagera sig

fackligt tenderar att vara samma som är medlemmar i kvinnoorganisationerna. Eftersom

kvinnoorganisationerna arbetar i det öppna, identifieras arbetarna och riskerar avsked. På så sätt

blir UNSITRAGUAs ansträngningar på fabrikerna förgäves. Däremot bedriver UNSITRAGUA

informationsarbete i de bostadsområden där många maquilas är belägna. På kontoret i Guatemala

City har UNSITRAGUA viss utbildning samt en medicinsk klinik som medlemmarna kan

utnyttja.

Guatemala är det land i Centralamerika som har ratificerat flest konventioner. De

huvudsakliga instrumenten i UNSITRAGUAs arbete är arbetsmarknadslagen145 och

konstitutionen samt ILOs kärnkonventioner och då främst nummer 87 och 98. Dessa dokument

implementeras dock i begränsad utsträckning. Vi har i olika nationella och internationella forum

sökt efter ett sätt att skapa en överensstämmande lagstiftning i Centralamerika, så att ett företag

inte ska kunna ”hoppa” från ett land till ett annat, säger Barrientos.

UNSITRAGUAs arbetssätt har förändrats sedan fredsavtalet trädde i kraft. Nu

inriktar de sig på förhandlingar och skrivande av avtal för att lösa konflikter, istället för som

144 Intervju med Irene Barrientos, 2002-06-12, egen översättning

54

tidigare då konflikter oftare ledde till direkta konfrontationer mellan företag och arbetare. I den

här typen av process spelar den internationella hjälpen och kommunikationen en stor roll.

UNSITRAGUA sätter stor tillit till den internationella solidariteten och utbyter erfarenheter med

organisationer från olika länder i Centralamerika, Nordamerika och Europa. Enligt Barrientos har

den internationella opinionen bidragit till att minimera effekterna av förtrycket mot

fackföreningsfriheten. Varje gång det uppstår en konflikt på en koreansk fabrik så går vi till den

koreanska ambassaden. Får vi ingen hjälp från den koreanska ambassaden, så ber vi om hjälp

från den internationella opinionen så att de skickar brev till dem. Det är väldigt positivt att man

kan få den typen av hjälp, menar Barrientos.

11.4. FESTRAS146

FESTRAS - Federación Sindical de Trabajadores de la Alimentación, Agro-indústrias y

Similares de Guatemala - grundades 1986, ett år efter UNSITRAGUA, och har cirka 5.000

medlemmar. Största delen av FESTRAS arbete koncentreras kring livsmedels- och

jordbruksindustrin men på senare år har de även börjat organisera arbetare inom maquilaindustrin

och den offentliga sektorn. Andelen kvinnliga medlemmar i FESTRAS är 25% men denna siffra

fördelas inte proportionellt i ledningsgruppen, som består av åtta män och en kvinna.

FESTRAS är i dagsläget det enda fackförbund som har organiserade arbetare på

maquilas. Sedan den 9 juli 2001 finns två fackföreningar etablerade i koreanskägda fabr iker:

SITRACIMA i CIMA Textiles och SITRACHOI i ChoiShin. Företagen har samma ägare men av

skatteskäl exporteras produkterna från båda fabrikerna endast genom Cima Textiles. Detta beror

på att ChoiShin varit i Guatemala i mer än 10 år och därigenom förlorat sina skatteförmåner,

medan Cima Textiles endast funnits i 4 år. I intervjun med Manuel Cetino och Agosto Salazar

från FESTRAS ledningsgrupp fick vi veta att processen med att organisera dessa fackföreningar

varit lång och mödosam. Arbetet delades upp i två faser; undersökning och organisering. Första

fasen innebar ett år av dolda undersökningar av många företag för att se vilket som skulle vara

mest lämpligt att bilda fackförening i. Undersökningsgruppen bestod av fyra konsulter, två

kvinnor och två män, som FESTRAS hyrt in speciellt för detta uppdrag. Cetino och Salazar

145 Código de Trabajo 146 Till detta stycket har följande källor används: Intervju med Manuel Cetino och Agosto Salazar, FESTRAS, 19 juni 2002 samt FESTRAS informationsblad och folder

55

berättade för oss att de ständigt var tvungna att utarbeta nya planer som reviderades efter hand.

De faktorer som togs i beaktande var:

• Företagets geografiska läge

• Kapitalets ursprung

• Hur lång tid företaget funnits i Guatemala

• Fabrikens ägandestruktur

• Antalet anställda

• Könsfördelning

• Nivån på de anställdas utbildning

• Arbetsförhållanden

• Företagets kunder / vilka märken fabriken producerar

• Kontinuitet mellan företaget och kunden/märket

• Kontraktets längd

• Produktionsvolym

• Produktens kvalitet

• Klädtyp (mode- eller baskläder)

• Målgrupp

• Möjlighet till internationella solidaritetskampanjer

Alla dessa faktorer har betydelse för vilken typ av strategi som ska användas. Exempelvis är

nivån på de anställdas utbildning avgörande för utformandet av kampanjen. Starka varumärken

borgar för god ekonomi vilket ger fackföreningen ett bättre utgångsläge vid förhandlingar om

kollektivavtal och större chans att lyckas. Cetino och Salazar poängerar att det är viktigt att ta

hänsyn till hur länge fabriken funnits i landet. Ofta händer det att fabriker flyttar och byter namn

efter en första tioårsperiod för att på så sätt erhålla ytterligare tio år av skatteförmåner.

Nedläggning av fabriken innebär i praktiken att fackföreningen upphör att existera. Även

kontinuitet och långa kontrakt bidrar till bättre förutsättningar för att en organisering ska lyckas

eftersom det då är mindre troligt att fabriken flyttar.

56

Vi ville inte ha ett företag som kom från Nicaragua, Honduras, El Salvador

eller Mexico, där många företag är ’empresas golondrinas’, företag som

hoppar från ett land till ett annat, säger Agosto och fortsätter: Allt detta ska

hjälpa oss att ta reda på vilken typ av hjälp vi kan bidra med, om vi kan starta

en internationell eller nationell kampanj /---/. Den internationella kampanjen

är den viktigaste, eftersom alla varor som produceras går på export. På den

internationella nivån har vi också större möjlighet att få en större respons än

på den nationella nivån.

Konsulterna i undersökningsgruppen arbetade inte själva på maquilafabrikerna utan utgavs sig för

att vara universitetsstudenter eller liknande för att få tillfälle att prata med arbetarna, men de var

ändå tvungna att vara mycket försiktiga. Konsulterna fick vänta på de anställda på avstånd från

fabriken vid arbetsdagens slut. Innan de kontaktade någon arbetare försäkrade de sig om att hon

inte var förföljd av någon utsänd från företaget som fått i uppdrag att försöka avslöja eventuella

organisationsplane r. Om något rykte om organisering uppstod på fabriken fick

undersökningsgruppen göra uppehåll i sitt arbete. I samtalen med arbetarna kunde konsulterna

inte tala om syftet med besöket. De måste först ta reda på om arbetaren var positivt eller negativt

inställd till facklig organisering. När kartläggningsarbetet var färdigt gjorde FESTRAS en

sammanställning över alla faktorer som kommit fram och ställde därefter fördelar och nackdelar

mot varandra. FESTRAS valde fabrikerna Cima Textiles och ChoiShin som har samma ägare och

producerar för samma prestigefyllda amerikanska märke, Liz Claiborne.

Andra fasen, organiseringen, inleddes med att de potentiella ledare som

utkristalliserats i undersökningsfasen kontaktades. Arbetarna söktes upp i hemmen och först nu

avslöjades det verkliga syftet med de tidigare samtalen. De som då visade sig negativa till

organisering var ofta personer som betraktade sitt arbete på maquilafabriken som tillfälligt eller

personer med rädsla för vad ett medlemskap i en fackförening skulle kunna föra med sig. Cetino

och Salazar påpekar gång på gång vikten av att sälja in fackföreningsidén som en produkt: Man

måste prata om fördelarna och förmånerna och att om de vill förbättra sina levnadsvillkor så

måste de organisera sig, för om de inte gör det så kommer situationen aldrig att förändras.

Cetino och Salazar menar också att man måste ha respekt för de arbetare som väljer att inte delta

57

eftersom många har dåliga erfarenheter av fackföreningar sedan kriget. Dessutom drivs många

anti- fackliga kampanjer från företagarnas sida. Med de personer som var positivt inställda skrev

FESTRAS ett avtal. Många av dessa personer hade ett starkt stöd hemifrån, då föräldrarna ville

att deras barn skulle få det bättre än vad de själva hade haft det och de såg fackföreningen som en

möjlighet att förverkliga detta.

Cetino och Salazar ägnade stor del av intervjun åt att beskriva de problem som

FESTRAS och andra fackföreningar dagligen brottas med. De långa arbetstiderna gör att det är

svårt att få arbetarna engagerade i fackföreningsarbetet, liksom det faktum att den

socioekonomiska strukturen förändrats. I tillägg till huvudansvaret för hushållet och barnen

förvärvsarbetar en stor del av Guatemalas kvinnor heltid på maquilafabrikerna. Många av

kvinnorna är även ensamstående, vilket gör att barnens skolgång ofta blir lidande eftersom de

måste passa de mindre barnen när mamman är på jobbet. Det är också svårt att motivera arbetarna

att engagera sig för sina rättigheter. FESTRAS framhåller att deras strävan inte endast handlar om

att förbättra lönerna, utan även om bra arbetsförhållanden, respekt, bättre behandling och bättre

arbetsvillkor. Arbetarna prioriterar dock lönen framför förbättrade arbetsförhållanden, eftersom

lönen knappt räcker till de mest grundläggande behoven. Enligt Cetino och Salazar finns det i och

för sig de som tjänar bra eller medelbra på en maquila, men det beror inte på att det är bra betalt,

utan på att de arbetar fem- sex övertidsstimmar varje dag.

När fackföreningarna Sitracima och Sitrachoi bildades svarade företaget med en

anti- facklig kampanj. Cetino och Salazar berättar att företaget de första två dagarna värvade

andra arbetare för att fysiskt attackera medlemmarna i fackföreningen. Två personer stängdes in i

vaktkuren där gärningsmännen först försökte lyncha dem, sedan tända eld på dem med bensin

och när detta inte lyckades slog de dem med flaskor och slagträn. Nu ser den anti- fackliga

kampanjen annorlunda ut. Det är vanligt att representanter från företagen gör hembesök hos

arbetarna med avsikt att hota och skrämma dem och deras familjer. Fackföreningsledarna har

också vid ett flertal tillfällen utsatts för mutförsök för att få dem att avsäga sig sitt medlemskap.

Enligt Cetino och Salazar samarbetar textilföretagen i Guatemala för att förhindra

fackföreningars uppkomst eftersom de inte vill att deras arbetare ska få reda på vilka fördelar som

fackföreningarna för med sig.

58

Under organiseringsfasen och som försvar mot företagens anti-fackliga kampanjer har

fackföreningsrörelsen haft stor hjälp av internationella solidaritetskampanjer. Cetino och Salazar

nämner att FESTRAS har hjälp av 20-30 organisationer världen över som skickar brev till

presidenten, arbetsdepartementet och försvarare av mänskliga rättigheter i Guatemala för att

uttrycka oro över situationen i maquilaindustrin. De nämner särskilt att organisationer i Brasilien,

Colombia, Kanada och Spanien varit aktiva i kampanjer av detta slag. I Sitracima och Sitrachois

fall har den internationella solidariteten spelat stor roll. Företagen Cima textiles och ChoiShin's

uppdragsgivare Liz Claiborne har som många andra multinationella företag utformat

uppförandekoder. I dessa koder står det att arbetarna har rätt att fritt organisera sig så som de

själva önskar. Genom en internationell kampanj kunde FESTRAS göra konsumenterna medvetna

om detta faktum och på så sätt öka trycket på Liz Claiborne att efterleva sina egna regler.

FESTRAS har också haft hjälp i juridiska frågor från nordamerikanska samarbetspartners.

Tillsammans har de bland annat gjort en mängd anmälningar till arbetsministeriet,

finansdepartementet, exportrådet och andra internationella och nationella institutioner. I

anmälningarna kräver de att myndigheterna ska respektera de rättigheter som står inskrivna i

landets lagar.

Att få till stånd ett kollektivavtal är fackföreningsrörelsens främsta mål, enligt

Cetino och Salazar. När chefen för ITGLWF – International Textile, Garment and Leather

Workers’ Federation - Neil Kearney var på besök i Guatemala i mars 2002 sammanträdde han

med arbetsmarknadsministern, representanter för CIMA Textiles och ChoiShin samt FESTRAS.

Sammanträdet resulterade i att dessa parter träffades en gång var fjortonde dag för att diskutera

och presentera en dagordning över problemen i maquilas. Cetino och Salazar upplever att det har

skett vissa framsteg och den 22-23 maj 2002 började man förhandla om ett kollektivavtal. Till en

början hade FESTRAS inga fullständiga listor över arbetare och kom inte upp i de 25% som

krävs för att få till stånd ett kollektivavtal. Vid tiden för intervjun hävdade Cetino och Salazar att

dessa 25% nu var uppnådda och att ett beslut om kollektivavtal skulle tas vid ett möte den 14 juli

2002. Två saker som FESTRAS lyckats uppnå genom SITRACIMA och SITRACHOI är att

många arbetare fått utebliven lön betald retroaktivt och andra som avskedats på felaktiga grunder

har fått tillbaka arbetet och företaget har öppet erkänt att de handlat fel.

59

11.5. ILO 147

Mellan åren 1999-2002 bedrev ILO, den internationella arbetsorganisationen, ett regio nalt

kvinnoprojekt inom den centralamerikanska maquilaindustrin. Projektet omfattade Guatemala, El

Salvador, Honduras, Nicaragua och Costa Rica och finansierades av den holländska regeringen.

Projektet var uppbyggt kring det trepartssystem som utgör grunden för ILOs arbetsmetod, där alla

projekt formas kring en dialog mellan regering, företag och arbetare. Det som är speciellt

intressant med maquilaindustrin för ILO är att parterna representerar olika länder. USA eller

Kanada är kontraktör och utgör marknaden för produkterna, Korea äger fabrikerna och

Guatemala utgör värdlandet och bistår med arbetskraft. Det regionala projektet i Centralamerika

koncentrerade sig främst på fem aspekter:

• Alternativa lösningar till arbetsrättskonflikter.

• Förbättrad bevakning och övervakning av arbetsrättigheter.

• Genusperspektiv - att synliggöra kvinnors bidrag till samhällsekonomin och integrera kvinnor

i fackföreningsrörelsen.

• Öka företagens förtroende för ILO.

• Utbildning av kvinnliga arbetare inom bland annat arbetsrättigheter och skyldigheter, hälsa

och ledarskap samt stärkande av självförtroende.

Vi träffade Carmen López de Cáceres som var ansvarig för projektet. Hon berättade

att syftet med att verka regionalt var att de centralamerikanska länderna inte skulle bli varandras

konkurrenter. Med detta ville man motverka att en fabrik ska kunna stänga i ett land för att sedan

öppna i ett annat ”nästa dag”. Projektet inleddes med utbildning av arbetare i arbetsrättsliga

frågor. ILO producerade också ett antal dokument om arbetsrättigheter som främst riktades till

kvinnor. I vårt land är arbetshälsan låg. Vi var tvungna att börja med allmän hälsa och personlig

hygien innan vi kunde fortsätta med arbetsrättigheterna, såsom belysning på arbetsplatsen, att

uppfylla minimirättigheterna. Det handlar inte bara om att uppfylla grundläggande hälsa utan

även mental, fysisk och social hälsa samt en god miljö, säger López de Cáceres.

Ett konkret problem är avsaknaden av daghem. I arbetsrättslagstiftningen står det att om

arbetsgivaren ”har” mer än 30 kvinnliga anställda på arbetsplatsen är han skyldig att ordna

147 Till detta stycke har följande källor använts: Intervju med Carmen López de Cáceres, ILO, 26 juni 2002.

60

barnpassning. Därför undviker arbetsgivaren att ge anställningsbevis till mer än 30 kvinnor. Trots

att lagen har funnits i mer än 50 år finns det fortfarande inget organ som ser till att den efterlevs.

Frånvaron av daghem är ett hinder för kvinnorna om de vill eller måste arbeta eftersom uppgiften

att ta hand om och fostra barnen ligger på mamman. Det finns dock daghem på ett fåtal fabriker,

däribland Coramsa som är Guatemalas största maquila och har mer än 10 000 arbetare.

En viktig del i ILO-projektet var också samarbetet med fackföreningar. López de

Cáceres kritiserar de nuvarande fackföreningarna för att ha en alltför dålig rotation i ledningen.

Hon menar att detta inte är någon bra förutsättning för att fackföreningarna ska växa och

utvecklas. För att förändra denna situation arbetade ILO med att stärka de kvinnor som var

fackligt aktiva, något som López de Cáceres anser vara viktigt för demokratin. Projektet syftade

också till att lära fackföreningar vikten av kvinnligt deltagande, hur man ska få dem att delta och

vilka svårigheter detta kan innebära för kvinnorna.

Mekanismerna för att kontrollera hur många som arbetar i maquilasektorn är inte så

effektiva. Därför blir ett projekt som ILOs en indirekt form av övervakning. Man måste arbeta

med försiktighet och gott omdöme när det gäller utbildning. Bland företagen finns en utbredd

rädsla för fackföreningar och även bland kvinnorna för att förlora jobbet eller stå utan företag,

menar López de Cáceres. Enligt de guatemalanska företagarna har fackföreningarna i de

centralamerikanska länderna rykte om sig att bojkotta arbetet eller strejka, berättar López de

Cáceres, vilket i maquilas drabbar produktionsmålen och effektiviteten. När en fackförening

bildas i Guatemala utgör den ett hot för de koreanska och nordamerikanska företagen; de tror att

fabrikerna inte ska kunna leverera den produktion som de blivit kontrakterade att göra, säger

López de Cáceres och fortsätter: [d]etta resulterar i att utländska företag inte kontrakterar

fabriker med fackföreningar. Det blir en ond cirkel.

Inom projektet fanns också ett samarbete med frivilligorganisationer och

kvinnoorganisationer. Enligt López de Cáceres är frivilligorganisationerna relativt nya aktörer i

Guatemala som hjälper och stöder fackföreningarna i kampen för arbetsrättigheter. De kvinnor

som är utan arbete eller utan anställningsbevis är inte intresserade av och tycker heller inte om

fackföreningar eftersom deras arbete inte gäller dem. Det är mycket svårt att driva igenom

61

rättigheter i maquilasektorn. Många kvinnor föredrar, enligt López de Cáceres, att individuella

rättigheter genomförs snarare än kollektiva genom fackföreningarna. Därför var projektets mål att

informera på ett allmänt plan och göra det genom medier, exempelvis TV och radio, som når

arbetarna direkt. En fördel som ILO har gentemot andra organisationer är dess

världsomspännande inflytande och att många betraktar organisationen som en fadder eller

beskyddare, säger López de Cáceres.

ILO-projektet syftade också till att minska sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Företagarna tror ofta att det är ”normalt” – de känner sig inte ansvariga för trakasserierna,

säger López de Cáceres. För att minska arbetarens beroendeställning till arbetsgivaren försökte

projektet påverka företagen att byta arbetsledare ofta. Det händer att arbetsledare tvingar arbetare

att utföra sexuella tjänster, vilket har resulterat i graviditeter och påverkat deras jobbsituation. Vi

försökte arbeta med samma etiska koder som företagen och lära arbetsgivarna hur de kan

motverka sexuella trakasserier, säger López de Cáceres.

11.6. STITCH148

STITCH - eg. Support Teams Internationals for Textileras CH, men även i betydelsen stygn - är

en USA-baserad organisation som arbetar med kvinnor och fackföreningsaktivister i maquilas.

Organisationen startade i mitten 1990-talet då många nordamerikaner åkte ner för att undersöka

arbetsförhållanden i Centralamerika och de arbetsrättsliga frågor som berör kvinnor.

Undersökningen visade att kvinnor i Centralamerika och USA hade det gemensamt att

fackföreningarna var väldigt mansdominerade och att kvinnorna inte togs på allvar. Detta blev

startskottet för organisationen STITCH.

Huvudsyftet för STITCH är att stödja kvinnor som organiserar sig och att stödja

underjordiska fackföreningskampanjer. Vi arbetar mest i maquilasektorn eftersom den har effekt

på både centralamerikanska och nordamerikanska kvinnor men även på annan exportindustri,

säger Podolsky. En tidigare medarbetare på STITCH, Miriam Traub-Warner, deltog i den

hemliga undersökningsfas som FESTRAS ansvarade för och som senare resulterade i bildandet

av fackföreningarna SITRACIMA och SITRACHOI.

148 Till detta stycket har följande källor används: Intervju med Laura Podolsky, STITCH, 24 juni 2002

62

STITCH försöker också samla material om kvinnosituationen i maquilas för att bredda bilden av

kvinnan som ett offer. I USA har det länge funnits schablonbilden av en 14-årig flicka, fattig,

som blir sexuellt utnyttjad. Detta händer definitivt men bilden blir lätt patetisk, säger Podolsky

och forsätter: [s]jälvkart lever många i en hemsk situation och många är också 14 år men det

finns också många kvinnor som försöker skaffa kontroll över sitt arbetsliv och ta ansvar och som

försöker arbeta aktivt för att förbättra sin situation. Det finns kvinnor som är riktiga ledare, inga

offer. Enligt Podolsky har medvetandet om situationen i maquilasektorn stärks i USA de senaste

åren. Hon ger som exempel på universitetsstudenter som bedrivit kampanjer mot vad de kallas för

"sweat-shops". De har bland annat fått igenom att deras skolkläder inte tillverkats på maquilas.

Även Laura Podolsky sätter stor tilltro till internationell solidaritet och STITCH

arbetar aktivt för att skapa ett nätverk för aktivister, främst i USA. Podolsky menar att nätverken

kan påverka de internationella klädföretagen, exempelvis Liz Clairborne och GAP. Om Liz

Clayborne vägrar att lägga sin produktion i en fabrik som uppför sig illa så kanske fabriken

ändrar sig, säger Podolsky och tillägger: [m]en det är också lite knepigt, för om fabriken inte går

med på Liz Claybornes krav så avskedar de alla anställda och många blir arbetslösa. Det vore

det värsta som skulle kunna hända. Enligt Podolsky skulle många företag hellre bli av med en

kontraktör än att ta in en fackförening. Det är viktigt att komma ihåg att företagen aldrig kommer

att ge förmåner som de inte har råd med, poängterar Podolsky. Ger de efter på ena sidan så tar de

igen det i andra änden. Detta gör att fackföreningarna alltid kommer att ligga steget efter,

eftersom det inte är de som bestämmer.

Ett sätt för företagen att visa ansvar är att upprätta sk. uppförandekoder, men

Podolsky är mycket skeptisk till dess genomslagskraft. Man kan ha en uppförandekod eller ett

kollektivavtal, men så länge det inte finns någon som genomdriver det så spelar det ingen roll,

menar Podolsky. Hon anser att de koder som kommer från Liz Clayborne borde ha stor

genomslagskraft på Choishin eftersom deras produktionsandel är så stor, men än så länge har hon

inte sett några förbättringar.

63

11.7. Quati´t

Kvinnoorganisationen Quati’t startade år 2000, efter att ha brutit sig ur fackförbundet

UNSITRAGUA, och strävar efter att bli en varaktig aktör i samhället med fokus på kvinnor i

maquilaindustrin. Namnet kommer från indianspråket K’iche’ och betyder farmor måne.

Organisationens struktur utgörs av ett huvudkontor i Guatemala City samt ett antal basgrupper

runt om i landet, bland annat i SanJosé de Villanueva och Chimaltenango. Quati’t erhåller inget

statligt stöd, utan finansieras av olika solidaritetsorganisationer, främst från USA. Deras mål är

att ge kvinnor kunskap om sina rättigheter och finna nya sätt att organisera sig och uttrycka sina

krav. De senaste åren har Quati’t samarbetat med staten och arbetsgivarna i ett trepartssamtal för

att försöka synliggöra de problem som finns i maquilafabrikerna och förbättra

arbetsförhållandena. Quati’t inriktar sig särskilt på kulturella rättigheter, eftersom det finns

många olika kulturer representerade bland kvinnorna på fabrikerna.

I februari 2002 påbörjade Quati’t arbetet med att definiera en agenda som ska

handla om arbetssäkerhet och arbetshälsa. Vi träffade Olga Rivas, som är VD för Quati’t, och

hon poängterade att det finns många problem som måste uppmärksammas, men att de valt att just

nu koncentrera sitt arbete på dessa. I början av juni 2002 avbröt arbetsministeriet trepartssamtalen

och ett bra tillfälle försvann att starta ett direkt samarbete med arbetsgivarna. Rivas har

förhoppningar om att samtalen ska återupptas: Det är möjligt att arbetsministeriet vill utarbeta en

ny agenda med fokus på andra problem men för oss var dessa frågor som har med graviditet och

sexuella aspekter att göra mycket viktiga. Detta var teman som vi verkligen ville arbeta kring

tillsammans med arbetsgivarna.

Quati´t bedriver också informations- och utbildningsarbete utanför fabrikerna.

Målet är att stärka kvinnors självförtroende och arbetsidentitet genom att lyfta upp problematiken

från en lokal kontext till en nationell och internationell. Diskussioner för kring praktisk

tillämpning av uppförandekoder och nationell lag samt konfliktlösning. Eftersom många är

analfabeter använder sig Quati´t av bilder och foton i sitt informationsarbete. De kvinnor som kan

läsa och skriva uppmuntras till detta för att på så sätt övervinna sin rädsla. Olga Rivas anser att

denna typ av "praktisk feminism" kan bidra till att bekämpa diskriminering. Genom att fundera

på och skriva om sina känslor kan synen på dem själva förvandlas och ge ny självkänsla eller

64

lyfta sina identiteter till en ny nivå, säger hon. För att bidra till att lagarna efterlevs i

maquilafabrikerna gör Quati´t regelbundna anmälningar till arbetsministeriet. Anmälningarna

syftar till att få inspektörerna att utföra sina rutinkontroller eller att i konkreta fall stödja kvinnor

som blivit felaktigt behandlade.

11.8. VESTEX149

I Guatemala heter exportindustrins företagarorganisation AGEXPRONT - Asociación Gremial de

Exportadores de PROductos No Tradicionales. De har funnits sedan 1981 och stödjer export av

icketraditionella produkter, dvs allt utom kaffe, bananer och socker. Inom AGEXPRONT finns

olika underkommissioner, varav VESTEX är en.

VESTEX ansvarar för beklädnad- och textilindustrin, vilken är den största

exportsektorn i Guatemala. PÅ grund av sin storlek är även VESTEX indelad i

underkommissioner. Et t exempel på en sådan är kommissionen för arbetsrätt. Vi träffade Rolando

Figueroa som arbetar som rådgivare i arbetsrättsliga frågor. Han driver sedan 1996 ett projekt om

arbetsutveckling inom maquilasektorn, med syfte att förmedla en legalitetsstruktur inom sektorn.

Vi vill att företagarna ska känna till lagen och på så sätt kunna uppfylla den. Detta gäller både

nationellt och internationellt, säger Figueroa. Projektet finansieras dels genom att fabrikerna

betalar en månadsavgift och dels genom bidrag från bland annat ILO, EU, USAs

arbetsdepartementet samt en del privata organisationer och företag.

Ett viktigt instrument i arbetet med att implementera arbetsrättigheter är uppförandekoder.

VESTEX har utarbetat egna koder som ska gälla för alla företag som ansluter sig till

organisationen. Enligt Figueroa har dessa koder satts upp av oberoende parter och är godkända på

internationell nivå. Uppförandekoderna är frivilliga till skillnad från konstitutionen och

arbetsmarknadslagen som företagen är tvingade att följa. Figueroa påpekar att det dock är viktigt

att fabrikerna antar koderna eftersom de annars riskerar att förlora sina kontrakt med

storföretagen och bli begränsade till den nationella eller regionala marknaden. Koderna blir som

en försäkring, förklarar Figueroa. Liz Clairborne, GAP och Lewis måste försäkra sig om att

deras märken inte drabbas, att försäljningen inte går ner. När fabriken uppfyller kodernas krav

149 Till detta kapitel har följande källor använts: Intervju med Rolando Figueroa, VESTEX, 21 juni 2002

65

får de ett intyg på det från VESTEX. Intyget innebär att fabrikerna kan hävda sig bättre i en

konkurrenssituation. Om fabriken inte uppfyller kraven eller har problem med vissa delar så ser

VESTEX över problemen och utbildar arbetare, arbetsledare och ledning så att fabriken kan

uppfylla kraven och få sitt intyg. Ett stort problem är att det inte finns någon kultur av att se

förbättrad hälsa och säkerhet som en investering, säger Figueroa. Sådana investeringar är mycket

dyra och kan vara en anledning till att fabrikerna inte följer koderna.

VESTEX deltar på nationell nivå i social dialog med representanter för regeringen

och fackföreningarna. Mötena är inte regelbundna utan hålls när konflikt uppstår. Genom social

dialog hoppas aktörerna kunna lösa de arbetskonflikter som uppstår innan de blir en rättssak.

Guatemala har haft sin kris under inbördeskriget och det har aldrig funnits utrymme för

arbetsgivare och fackföreningar att träffas runt ett bord och samtala för att lösa en konflikt,

säger Figueroa och förklarar: [r]ättvisan i Guatemala är mycket långsam av många anledningar,

bland annat har tribunalerna stor arbetsbörda och därför kan en arbetsrättslig tvist vara i flera

år. Genom dialogerna kan en tvist nu istället lösas på några dagar. Det är en stor fördel, särskilt

för arbetaren som kan få sitt problem löst på kort tid, istället för att vänta i flera år.

66

12. FÖRDELAR OCH NACKDELAR MED MAQUILAINDUSTRIN En del i våra intervjuer bestod av ett förtryckt blad som intervjupersonerna skulle fylla i själva.

På papperet fanns det två stora rutor, den ena med överskriften Ventajas150 och den andra med

Desventajas151. Dessa två stora rutor var sedan indelade i fyra mindre rutor med överskrifterna

Trabajadores152, Empresas Locales153, Empresas Internacionales154 samt El País155. Vi hoppades

att svaren på formuläret skulle ge oss en bild över hur de olika aktörerna ser på fenomenet

maquila och om synen skiljer sig beroende på vilket perspektiv de har. I detta kapitel avser vi att

redogöra för svaren vi fick, jämföra dem och peka på likheter och skillnader. Åtta representanter

från sju organisationer fyllde i formuläret156 och dessa var:

Manuel Cetino och Agosto Salazar från fackförbundet FESTRAS 157

Irene Barrientos från fackförbundet UNSITRAGUA158

Carmen López de Cáceres, representant för den internationella arbetsorganisationen, ILO 159

Laura Podolsky från den USA-baserade kvinnoorganisationen STITCH160

Olga Rivas från kvinnoorganisationen Quati´t161

Homero Fuentes från oberoende arbetsrättsorganisationen COVERCO162

Rolando Figueroa från företagarorganisationen VESTEX163

12.1. Fördelar och nackdelar för arbetare

Under fördelar har alla utom UNSITRAGUA skrivit att maquilaindustrin genererar arbete, som

är värdigt164, som ligger nära hemmet 165 och som ger dem möjligheter att kräva sina rättigheter166

150 Fördelar 151 Nackdelar 152 Arbetare 153 Lokala företag 154 Internationella företag 155 Landet 156 På grund av tidsbrist kunde varken Jaime Molina eller Ricardo Changala på MINUGUA fylla i formuläret, ej heller Lorraine Cleewer på LO/FTF. 157 Intervju 19 juni 2002 158 Intervju 12 juni 2002 159 Intervju 26 juni 2002 160 Intervju 24 juni 2002 161 Intervju 24 juni 2002 162 Intervju 25 juni 2002 163 Intervju 21 juni 2002 164 Rolando Figueroa, VESTEX 165 Cetino och Salazar, FESTRAS

67

men att det också är det enda arbetet som finns167. Tre stycken tar också upp lönen.

UNSITRAGUA skriver att en lön under minimigränsen är bättre än ingen lön alls. VESTEX

poängterar att maquilaindustrin har bidragit till att lönerna höjts och STITCH fördelen med att

arbetarna får ekonomisk makt. ILO, STITCH och VESTEX har också skrivit utbildning eller

teknologisk överföring som en fördel för arbetarna. ILO tillägger dock att även om utbildning och

teknologisk överföring finns så är den minimal.

Under nackdelar har FESTRAS, UNSITRAGUA, STITCH och Quati´t angivit

dåliga arbetsförhållanden och arbetsmiljö med följande exempel: repetitivt arbete som först leder

till sjukdom vilket sedan blir till en börda för familjen och staten168, låga löner 169, långa dagar och

mycket övertid 170, diskriminering, sexuella trakasserier samt verbal och fysisk misshandel171,

förbud mot organisering172 samt att företagen underlåter att betala sociala avgifter173. VESTEX,

ILO, STITCH och Quati´t anser att företag som inte följer lagarna är till nackdel för arbetarna

och ILO och Quati´t skyller detta på den otillräckliga kontrollen av företagen. COVERCO anger

endast osäker arbetsmarknad som en nackdel, vilket också ILO och STITCH har som varsin

punkt.

12.2. Fördelar och nackdelar för lokala företag

Under fördelar anger COVERCO, ILO och STITCH billig arbetskraft och STITCH tillägger stor

tillgång på arbetskraft. FESTRAS, UNSITRAGUA och STITCH anger också skattelättnader (10

år) och COVERCO och ILO företagens ökade förtjänster. VESTEX ser en fördel i att de lokala

företagen får en möjlighet att utveckla sig för export och att de får tillgång till den internationella

marknaden, eftersom den lokala marknaden är begränsad. Även FESTRAS ser det som positivt

att småföretagare får möjlighet att starta denna typ av verksamhet inom textilbranschen liksom

deras ökade möjligheter att exportera varor till USA och EU.

166 Carmen López de Cáceres, ILO 167 Cetino och Salazar, FESTRAS 168 Cetino och Salazar, FESTRAS 169 Irene Barrientos, UNSITRAGUA; Laura Podolsky, STITCH och Olga Rivas, Quati´t 170 Irene Barrientos, UNSITRAGUA 171 Irene Barrientos, UNSITRAGUA 172 Olga Rivas, Quati´t 173 Irene Barrientos, UNSITRAGUA och Olga Rivas, Quati´t

68

Under nackdelar har STITCH och Quati´t angivit beroendet av de internationella företagen och

marknaderna 174 samt att marknaden är begränsad175. Enligt COVERCO är det vanligt med

arbetskonflikter som sänker produktiviteten vilket drabbar de lokala företagen när de inte kan

uppfylla sina kontrakt. VESTEX anger hård konkurrens, höga kostnader samt långsamma

framsteg som nackdelar för lokala företag.

12.3. Fördelar och nackdelar för internationella företag

För de internationella företagen har följande fördelar angivits. FESTRAS, UNSITRAGUA, ILO

och STITCH har alla fyra skrivit stor tillgång på billig arbetskraft och lika många, FESTRAS,

UNSITRAGUA, ILO och Quati´t har skrivit skattelättnader eller skattefrihet. Därutöver har

Quati´t och ILO beskrivit landets geografiska position som en fördel, d.v.s. att fabrikerna i

Centralamerika ligger nära den nordamerikanska marknaden. Det som VESTEX, ILO, STITCH

och Quati´t ansåg vara en nackdel för arbetarna, att företagens efterlevnad av de guatemala nska

lagarna inte kontrolleras, anger ILO här vara en fördel för de internationella företagen. STITCH

är inne på samma linje och skriver att en fördel för de internationella företagen är att de slipper

direkt ansvar för arbetsförhållandena på fabrikerna.

För VESTEX är de låga produktionskostnaderna och den goda kvalitén på

textilierna till fördel medan nackdelarna, enligt honom, är det instabila politiska läget samt

avsaknaden av infrastruktur i landet. ILO anger också ekonomisk och politisk instabilitet. De

båda fackförbunden176 hävdar att det inte finns några nackdelar utan bara fördelar för de

internationella företagen, en inställning som stöds av Quati´t, vars enda angivna nackdel är att

företagen måste börja betala skatt efter 10 år. Slutligen har COVERCO under nackdelar för

internationella företag angivit anmälningar för brott mot de mänskliga rättigheterna och STITCH

konsumentattacker från nordamerikanska aktivister.

174 Laura Podolsky, STITCH 175 Olga Rivas, Quati´t 176 Cetino och Salazar, FESTRAS samt Irene Barrientos, UNSITRAGUA

69

12.4. Fördelar och nackdelar för landet

Samtliga utom VESTEX har som en fördel för Guatemala skrivit att maquilaindustrin genererar

arbetstillfällen och på så sätt bidrar till att minska arbetslösheten177 och att öka köpkraften178 i

landet. För övrigt för ILO fram att maquilaindustrin bidrar till industrialisering av landet,

COVERCO poängterar investeringarna och VESTEX möjligheten för Guatemala att exportera

samt att förbättra sitt förhållande till USA. STITCH har under fördelar tagit upp lite av ett

socioekonomiskt problem. Enligt henne hjälper maquilaindiustrin den ekonomiska och politiska

eliten i landet att behålla sin makt och på så sätt upprätthålls den historiska hierarkin.

Generellt sett verkar nackdelar för landet vara den ruta som var lättast att fylla.

FESTRAS, UNSITRAGUA, ILO och STITCH ser frånvaron av skatteintäkter som ett problem.

Maquilaindustrin leder inte till någon hållbar utveckling eftersom regeringen inte får råd att

förbättra den sociala situationen, att bekämpa fattigdom eller bygga ut infrastrukturen179.

FESTRAS, STITCH och Quati´t påpekar att nackdelarna för landet sammanfaller med arbetarnas

och då särskilt de dåliga arbetsförhållandena som leder till sjukdom och ökade kostnader för

staten. De båda fackförbunden180 har som en nackdel angivit frånvaro av utbildning och

teknologisk överföring, något som ILO, STITCH och VESTEX hävdat existerar och är en fördel

för arbetarna. VESTEX ser det däremot som en nackdel att ansvaret för landets interna

kompetensutveckling inte längre ligger på staten, att alla har ett gemensamt ansvar och att

människorna inte alltid vill lära sig. Dessutom anser VESTEX att de kulturella konflikter som

uppstår, främst mellan guatemalanska arbetare och koreanska företagsägare, är negativt för

landet. Tre representanter har tagit upp ett internationellt perspektiv. STITCH menar att

Guatemala genom maquilaindustrin blir sårbara för skiftningar på internationella marknader, ILO

anser att kollen och bevakningen från internationellt håll är en nackdel och slutligen COVERCO

som återigen nämner statens underlåtenhet att uppfylla de mänskliga rättigheterna samt de

anmälningar som följer därav.

177 Irene Barrientos, UNSITRAGUA och Olga Rivas, Quati´t 178 Cetino och Salazar, FESTRAS 179 Cetino och Salazar, FESTRAS 180 Cetino och Salazar, FESTRAS samt Irene Barrientos, UNSITRAGUA

70

De som tjänar mest på arrangemanget med ekonomiska frizoner är alltså företagen, som erhåller

en mängd fördelar i utbyte mot sina investeringar. Även värdländerna vill gärna framhålla

fördelarna, såsom inflöde av utländsk valuta och investeringar som i sin tur bidrar till den

ekonomiska utvecklingen. Kritikerna hävdar dock att priset som staterna får betala för frizonerna

är orimligt högt i relation till vinsten181. Nackdelarna är att företagen inte har kapacitet eller vilja

att investera i ny kunskap, teknologi eller förbättringar i produktionen, vilket innebär att det

mänskliga kapitalet i landet förblir lågt. De största förlorarna är arbetarna som förutom ökade

arbetstillfällen tvingas utstå mycket dåliga arbetsförhållanden (låga löner, långa arbetsdagar,

monotona arbetsuppgifter, hälsovådliga arbeten, trakasserier m.m.).

181 Wingborg, 2000 (a): 18

71

13. GLOBALISERINGSPERSPEKTIV182 Det går inte att tala om maquilaindustrin utan att också knyta resonemanget till ett globalt

sammanhang. Fenomenet med skattefria zoner och sammansättningsfabriker är en logisk följd av

den internationella kapitalismen. Det är de multinationella företagen, för Guatemalas del oftast

klädföretag, som kontrakterar maquilafabriker och ekonomiska frizoner runt om i världen för att

dessa ska producera företagens produkter. Världens produktionsstruktur har kraftigt förändrats de

senaste åren, där allt större summor spenderas på marknadsföring av produkter och logotyper,

medan en allt mindre procent går till produktionskostnader. Hur man ser på detta avgörs till stor

del av vilket teoretiskt globaliseringsperspektiv man utgår från.

13.1. Teori

Det finns de som förnekar att globaliseringen överhuvudtaget äger rum. De menar att tanken med

globaliseringen grundar sig på en liberal önskedröm om den traditionella ekonomins omöjlighet.

Staten har enligt globaliseringsförnekarna inte alls tappat greppet om ekonomin utan de kan när

som helst stoppa export och import. Globaliseringstanken anses endast vara en dålig ursäkt från

regeringars och företags sida att driva igenom försämringar för arbetstagare genom en påstådd

ökning av global konkurrens 183.

I andra ändan av teorispektrat finns de som ivrigt förespråkar

globaliseringsfenomenet. Den person som oftast brukar nämnas i detta sammanhang är japanen

Kenichi Ohmae184. Han påpekar att flödet av kapital nu är globalt och sköts digitalt utan att

pengarna behöver vara knutna till någon speciell vara. Produktionen kan förläggas vart som helst

i världen och olika steg i produktionen förläggs på olik a platser beroende på var de billigaste och

mest gynnsamma produktionsförhållandena finns. Ohmae menar till skillnad från

globaliseringsförnekarna att staten tappat kontrollen över ekonomin. Politikerna måste rätta sig

efter världsekonomin i sina politiska beslut och han går till och med så långt att han anser att

staternas politik fungerar som bromsklossar i ekonomin. Staten borde istället för att stödja

underutvecklade områden verka för att utveckla lyckosamma områden som kan bilda globala

182 Till detta kapitel har följande källor använts: ACERCAs hemsida; BICUSAs hemsida, Comité nacional laboral, 2001; Ohmae, 1996; Quiroa Cuéllar, 2001; Ramirez, 1994; LO/FTF, 2001; Widqvist 2000 och Wingborg, 2000 (b) samt våra intervjuer. 183 Wingborg, 2000 (b): 15

72

städer med stor ekonomisk makt. Utländska investeringar och utländskt ägande bör premieras i

största möjliga utsträckning, enligt Kenichi Ohmae.

Även om alla förespråkare av detta perspektiv inte är lika extrema som Ohmae, så

är den gemensamma nämnaren att de bejakar de nya förändringarna inom världsekonomin som

något mycket positivt. Ökad frihandel med nya marknader och en öppnare ekonomi leder till

ökad tillväxt, även för de allra fattigaste enligt detta synsätt. Den öppna ekonomin kommer i

längden också att bidra till en ökad demokratisering och ett främjande av mänskliga rättigheter.

Mellan dessa extremer finns ett antal mittenperspektiv. Bland dem som fokuserar på

globaliseringens negativa effekter finns exempelvis många miljöaktivister som framhåller att den

ökade varutransporten leder till miljöförstöring som en följd av globaliseringen. Det finns även

de som anlägger ett protektionistiskt perspektiv och uttrycker risken för att det egna landets

produktion hotas av frihandeln. Många pekar även på effekter såsom att mindre företag går

omkull på grund av de stora multinationella företagens dominans eller det faktum att en så liten

del av jordens befolkning får del av de vinster globaliseringen medför. Det finns också de som

egentligen inte är speciellt positiva till globaliseringen men som anser det omöjligt att stoppa

denna utveckling. Den ökade globala konkurrensen och den nya teknologin tvingar tillsammans

fram ett engagemang i det globala spelet. Att stå utanför vore detsamma som att avlänkas från

världsmarknaden.

Det perspektiv som ligger närmast vårt sätt att se på globaliseringen och som

genomsyrar denna uppsats, är erkännandet att globaliseringen innebär både fördelar och

nackdelar. För att kunna ta tillvara fördelarna på bästa sätt och se till att så många människor

som möjligt får del av dessa fördelar krävs en stark politisk vilja och effektiva internationella

regelverk. Detta perspektiv räknar också med den internationella solidariteten som en stark

påverkansfaktor. Många av dem vi intervjuat har visat på exempel där internationella

solidaritetskampanjer hjälpt till att skapa förändring för arbetarnas situation på

maquilafabrikerna.

184 Ohmae, 1996

73

13.2. Globaliseringens konsekvenser för Guatemalas maquilaindustri

Under de intervjuer vi gjort har det tydligt framkommit att maquilaindustrin i sig inte ses som

något negativt för Guatemalas befolkning. Den nya internationella arbetsfördelningen har trots

allt medfört många nya arbetstillfällen till landet. År 2001 arbetade nästan 100 000 människor i

Guatemalas maquilafabriker185 och exporten från dessa fabriker motsvarade ca 30% av

Guatemalas totala export186. Till detta kommer även de arbetstillfällen som genereras i samband

med byggnation av fabrikslokaler, infrastruktur såsom vägar och hamnbyggen för underlättande

av transport osv. Siffrorna är dock mycket ungefärliga, eftersom det inte finns några offentliga

register över antalet arbetare.

De vi intervjuat ser positivt på maquilafabrikernas existens i landet, men skräder

inte orden när de talar om arbetsförhållandena på fabrikerna. Arbetarnas låga löner är en strategi

från de multinationella företagens sida. De förhandlar till sig billiga kontrakt hos maquilaägare

och dessa har sedan inte så stort utrymme till att höja arbetarnas löner. Den internationella

konkurrensen är ett stort hinder för att kunna höja arbetarnas löner och förbättra

arbetsförhållandena.

Detta gör att situationen idag är en annan än vid frizonernas framväxt i de länder

som brukar kallas de ”asiatiska tigrarna”. Då fanns frizonerna endast i ett fåtal länder, och

lönerna började stadigt stiga samtidigt som ny teknologi överfördes och bidrog till en stark

ekonomisk utveckling i dessa länder. Enligt många av de vi intervjuade så har maquilaindustrin

inte tillfört någon utveckling till den Guatemalanska samhällsekonomin. De asiatiska länderna

har lagt beslag på det mesta av den högteknologiska tillverkningsindustrin, medan de

centralamerikanska länderna mestadels tillverkar kläder som inte kräver lika utvecklade

maskiner187. Detta har att göra med den förmånliga handelsöverenskommelse som

Centralamerika har slutit med USA inom ramen för SGP – Sistema General de Preferencias.

185 Quiroa Cuéllar, 2001: 34 186 LO/FTF, 2001: 32 187 Ramirez, 1994: 50

74

13.3. ICC

Överenskommelsen – La Initiativa para la Cuenca del Caribe, ICC – antogs av USAs president

Ronald Reagan 1982 och innebar en redogörelse för USAs geopolitiska strategi för de

centralamerikanska och karibiska länderna 188. Strategin gick ut på att främja icketraditionell

industri genom att ge nämnda länder fritt tillträde till den nordamerikanska marknaden i fråga om

en serie produkter, bland annat på kläder och textilier. Den 18 maj 2000 förnyade president

Clinton detta initiativ för åtta år framåt189, men med ett antal tilläggskrav. Avtalsländerna

förpliktigar sig bland annat att arbeta mot korruption, barnarbete och narkotika. De förbinder sig

även att följa världshandelsorganisationen WTOs handelsregler. Detta avtal har varit en viktig

anledning till varför Guatemalas maquilafabriker har varit lönsamma och fått stanna kvar i landet.

Det är också anledningen till det stora antalet koreanskägda fabriker, eftersom det är det enda

sättet för de asiatiska länderna att skattefritt få tillträde till den amerikanska klädmarknaden.

I och med sitt inträde i WTO i år lyckades Kina förhandla fram ett borttagande av

alla tillgänglighetsföreträden från och med år 2004, vilket i praktiken gör ICC verkningslöst och

medför att även de asiatiska länderna fritt kan börja exportera kläder till USA190. Den lägre

lönenivån och den högre arbetstakten i asiatiska frizoner kommer förmodligen innebära att

Centralamerikas maquilafabriker får det svårt att klara sig i den hårdnande konkurrensen.

Lorraine Cleewer på LO/FTF fruktar att så mycket som 40 % av Guatemalas maquilaarbeten

kommer flyttas till Asien191. Även om lönerna är låga i Guatemala kommer de aldrig att kunna

sjunka till de lönenivåer som är gällande i Kina. Enligt Cleewer är skillnaderna så stora som $ 4

om dagen i Guatemala jämfört med $ 0.5 i Kina.

Det som ändå talar till Centralamerikas fördel är framför allt närheten till USA.

Från Asien beräknas transporten ta minst två månader med båt, medan det från Guatemala tar två

veckor. Detta är en fördel särskilt när det gäller märkeskläder där modet ständigt förändras.

Cleewer hoppas att Guatemala ska ha råd att skaffa den kompetens som behövs för att snabbt

kunna leverera kvalitetskläder i nya modeller och färgsättningar. Det finns också en möjlighet att

188 Ramirez, 1994: 33 189 Comité nacional laboral, 2001 190 Intervju med Lorraine Cleewer, LO/FTF, 6 juni 2002 191 Ibid

75

producera helhetslösningar, det vill säga att fabriken både syr, märker och paketerar kläderna.

Denna form av tillverkning efterfrågas allt mer av de internationella klädföretagen och kommer

enligt Rolando Figueroa från VESTEX att innebära stora konkurrensfördelar för Guatemala när

ICC träder i kraft192. Figueroa påpekar att det är viktigt att Guatemala får den teknik som behövs

för att kunna fungera konkurrenskraftigt, och att detta måste ske helt enligt gällande lag. Till

syvende och sist beror dock allt ändå på om det är ekonomiskt lönsamt eller inte. Laura Podolsky

påpekade under vår intervju att: [o]m det blir mer ekonomiskt lönsamt att producera i Asien,

kommer de [företagen] att flytta även om avståndet är längre. Det är ju inte

välgörenhetsorganisationer vi har att göra med, utan vinstdrivande företag193.

13.4. Plan Puebla -Panama

Ett annat avtal som kommer få stor påverkan på Guatemala i framtiden är det så kallade Plan

Puebla-Panama. Planen ska under en tidsperiod av 25 år verka för att ta tillvara humana och

ekologiska resurser i Centralamerika för att kunna exportera billiga varor och energi till den

nordamerikanska marknaden194. Nya hamnbyggen, stora eukalyptusodlingar, byggen av dammar

för vattenkraft och vägar för transport av bland annat olja, samt en utvidgning av

maquilaindustrin är exempel på projekt som innefattas av Plan Puebla-Panama. Planen initierades

i november 2000 av USAs regering tillsammans med åtta av Centralamerikas regeringar,

Världsbanken, de interamerikanska och centralamerikanska utvecklingsbankerna samt den

privata sektorn. Enligt den interamerikanska utvecklingsbanken ska planen genomföras “within a

framework of sustainable development and respect for its ethnic and cultural diversity”195. Olga

Rivas från Quati´t, menar att [m]ånga människor ser det [Plan Puebla-Panama] som positivt, för

det kommer att skapa arbetstillfällen och generera ekonomiska investeringar196. Utbyggnaden av

maquilaindustrin kommer också att innebära en specialisering som kräver andra kunskaper av

arbetskraften. Rivas tror att det i och med detta kommer arbeta fler män inom maquilasektorn om

några år och att de som inte har tillräckliga kunskaper blir utan arbete197.

192 Intervju 21 juni 2002 193 Intervju med STITCH, 24 juni 2002 194 ACERCAs hemsida 195 BICUSAs hemsida 196 Intervju 26 juni 2002. 197 Ibid

76

Många organisationer i regionen har dock reagerat med stor skepsis mot planen198. Hamnbyggena

befaras påverka den lokala fiskeindustrin negativt och de stora eukalyptusodlingarna kommer

förstöra odlingsmark och biodiversitet. Dammbyggena kommer antagligen innebära att en stor

del av urbefolkningen tvingas flytta in till städerna, vilket får ökad fattigdom och kriminalitet

som följd. Mycket av den kulturella mångfalden och kunskapen kommer också att gå förlorad i

och med förflyttningen. Utvidgningen av maquilaindustrin, menar organisationerna, kommer

innebära att ännu fler unga kvinnor utnyttjas199.

198 ACERCAs hemsida 199 Ibid

77

14. FRAMTID Som tidigare nämnt i globaliseringskapitlet så står den guatemalanska maquilaindustrin inför

stora utmaningar i framtiden. Vi frågade våra informanter vad de tror om maquilaindustrins

framtid i Guatemala.

Rolando Figueroa på VESTEX poängterar vikten av att öka maquilaindustrins

kapacitet, främst vad gäller teknisk utbildning bland arbetarna. Figueroa är optimistisk inför

framtiden och pekar särskilt på Guatemalas geografiska närhet till USA som en värdefull

konkurrensfördel. Fredsavtalet och demokratiseringsprocessen har genererat många fördelar,

bland annat ökat självförtroende och trovärdighet för företagen. Därmed har de internationella

investeringarna i landet ökat. Som representant för privata företagare hävdar därför Figueroa att

det är de privata initiativen och investeringarna som kommer att skapa arbetstillfällen i framtiden

och inte regeringen200. För Homero Fuentes på COVERCO är det viktigt att dessa nya

arbetstillfällen inte innebär underminering av arbetsrättigheterna. Arbetet med uppförandekoder

måste koordineras för att uppnå bästa effekt och Fuentes tycker att en gemensam kod för alla

företag och fabriker i hela världen vore önskvärd201.

Den internationella solidariteten kommer även i framtiden vara en viktig faktor i

arbetet med att förbättra arbetssituationen i maquilaindustrin. Carmen López de Cáceres, från

ILO, hoppas att arbetet med att göra arbetarna mer medvetna om sina rättigheter ska fortsätta och

att ett ökat medborgerligt deltagande ska bidra till en positiv utveckling för landet. López de

Cáceres lägger också ett stort ansvar på att de multinationella företagen ska visa större tillit till de

lokala fabriker där det finns fackföreningar. Fabrikerna måste få en större chans att bevisa att de

kan producera den mängd de åtagit sig att göra, säger hon202. Även Olga Rivas från Quati´t

betonar vikten av det internationella samarbetet inför framtiden, men hon erkänner att språket är

en barriär i uppbyggnaden av internationella kontaktnät. Vi måste lära oss engelska. Majoriteten

av utlänningarna talar och förstår engelska. Hela tredje världen har samma problem och

befinner sig i samma situation. Vi måste globalisera oss, säger Rivas 203.

200 Intervju 21 juni 2002 201 Intervju 25 juni 2002 202 Intervju 26 juni 2002 203 Intervju 26 juni 2002

78

Liksom Rolando Figueroa ser Laura Podolsky från STITCH en fördel med Guatemalas

geografiska närhet till den nordamerikanska marknaden, samtidigt som hon påpekar att det finns

en risk att de multinationella företagen ändå flyttar till Asien om det innebär större ekonomiska

vinster. För att implementera arbetsrättigheterna på ett så effektivt sätt som möjligt, menar

Podolsky att det krävs en stark fackföreningsrörelse och det ideala vore ett enda fackförbund för

hela maquilaindustrin. Podolsky efterlyser också ett större samarbete mellan

fackföreningsrörelsen och kvinnoorganisationerna i Guatemala. Dessutom måste företagen i

framtiden ta ett större ansvar för arbetarnas situation i produktionsländerna än vad de gör idag.

För att uppnå förbättringar måste även konsumenterna runt om i världen bli mer medvetna och

ställa högre krav på att arbetarnas rättigheter uppfylls. Vi måste lära oss att konsumera mindre.

Detta gillar inte amerikanerna. De vill konsumera allting! Men jag har hopp för den

internationella medvetenheten om vilka kläder vi köper. Detta kommer att innebära en

förändring, menar Podolsky. Avsaknaden av kvinnliga förebilder är en negativ faktor för

fackföreningsrörelsen och arbetslivet i stort. Genom att kvinnor idag tar kontroll över sin liv i

större utsträckning än tidigare och dessutom vågar anta ledarskapsposter får barnen, främst

flickorna, kvinnliga förebilder. Detta kommer att innebära en förändring av de gamla

mansdominerade samhällsstrukturerna, hoppas Podolsky204.

Båda fackförbunden ser ganska negativt på maquilaindustrins inflytande på det

guatemalanska samhället. Om de [företagen] inte betalar skatter så kommer det inte att leda till

utbildning, hälsa, boende, vatten och infrastruktur för befolkningen. Regeringen kommer inte att

ha resurser till detta, säger Cetino och Salazar från FESTRAS 205. Irene Barrientos från

UNSITRAGUA håller med om att maquilaindustrin är negativ för det guatemalanska samhället

men samtidigt ser hon ingen annan väg att fortsätta utvecklas ekonomiskt. Vi måste behålla

maquila som en lösning, men samtidigt få företagen att förstå vikten av värdighet och mänskliga

rättigheter. Det är dåligt med dem, men det skulle vara ännu sämre utan dem, säger hon206.

FESTRAS sätter stor tilltro till de nybildade fackföreningarna i CIMA Textiles och

Choi Shin. Det faktum att dessa två existerar hoppas Cetino och Salazar ska bidra till att

204 Intervju 24 juni 2002 205 Intervju 19 juni 2002 206 Intervju 12 juni 2002

79

människor inser vikten av en stark fackföreningsrörelse207. UNSITRAGUA sätter sin tilltro till en

regional kamp, där olika typer av organisationer slår sig ihop och arbetar mot ett gemensamt mål.

Det handlar också om att förändra medvetandestrukturen både hos de styrande och oss själva,

säger Barrientos och fortsätter:

Alltför ofta pratar vi bara om de svårigheter vi möter när vi ska organisera

oss, men sällan pratar vi om våra framgångar. Detta är ett misstag som vi gör.

För det verkar som om vi inte hade haft några framgångar, att vi lider

nederlag på nederlag. Men vi har haft viktiga framgångar, det finns flera

exempel på det, exempelvis Coca Cola. Framgångar som har varit en del av

den nationella kampen och av den internationella solidariteten208.

207 Intervju 19 juni 2002 208 Intervju 12 juni 2002

80

15. SAMMANFATTANDE DISKUSSION Genom denna uppsats har vi försökt ge en så allsidig bild som möjligt av maquilaindustrin, såväl

globalt som med fokus på Guatemala. Vi har försökt beskriva maquilaindustrins framväxt som en

konsekvens av en alltmer globaliserad ekonomi och fokuserat på de aktörer som arbetar i

Guatemala för att förbättra arbetsrättssituationen inom denna industri.

Under vårt fältarbete fick vi kontakt med ett antal nyckelpersoner på internationella

organisationer närvarande i Guatemala samt inom den nationella fackförenings- och

kvinnorörelsen. Tyvärr räckte inte tiden till att genomföra alla de intervjuer vi blev erbjudna och

främst saknas representation av dem som har en övervägande positiv grundinställning till

maquilaindustrin. Detta perspektiv representeras i vår uppsats endast av VESTEX. Vi har valt att

begränsa framställningen av statistik då vi fått motstridiga uppgifter och inte kunnat avgöra

vilken källa som varit mest tillförlitlig. Problemet uppstår exempelvis när statistiken över antalet

organiserade arbetare endast omfattar fackföreningarnas medlemmar medan statistiken över

kränkningar och övergrepp även räknar in bondeorganisationernas och ad hoc-kommittéernas

medlemmar, trots att dessa inte nämns i källan.

Vår utgångspunkt är att globaliseringens konsekvenser både kan ses både från en

positiv och en negativ synvinkel. Globaliseringen leder till en rörligare produktionsmarknad där

multinationella företag inte är bundna till att producera varor i sina hemländer. De har möjlighet

att förlägga produktionen i det land som erbjuder mest förmånliga villkor, något som bidragit till

stark konkurrens mellan länder i form av bland annat skattelättnader och urvattnade

arbetsrättigheter. För den enskilde arbetaren är det näst intill omöjligt att påverka sin

arbetssituation, eftersom fackföreningar motarbetas i ekonomiska frizoner och maquilas. För de

nya produktionsländerna kan den rörliga produktionsmarknaden innebära ökad ekonomisk

tillväxt och fler arbetstillfällen, men maquilaindustrin medför ingen självklar ekonomisk vinst till

staten som kan utnyttjas till att genomföra sociala, ekonomiska och politiska reformer.

Även om maquilaindustrin skulle generera stora inkomster till staten, har

Guatemala sedan fredsavtalet trädde i kraft inte hunnit bygga upp några fungerande demokratiska

strukturer som kan fördela resurserna jämnt mellan samhällets institutioner. Befolkningen har

81

ännu ingen kunskap om och förståelse för vilken nivå av medborgerligt deltagande som

demokratin kräver. Dels är medborgarna inte medvetna om vilka rättigheter de kan kräva och dels

är de inte beredda att genom skatter bidra till uppbyggnaden av en välfärdsstat. Vi ans er att när

det inte finns fungerande demokratiska strukturer som fördelar inkomsterna, kan inte utländska

investeringar leda till utveckling. Vi menar istället att det först måste finnas fungerande

demokratiska strukturer som kan fördela resurserna till majoriteten av befolkningen. Vi håller

inte med förespråkarna för ekonomiska frizoner som menar att maquilaindustrin skulle vara en

fattigdomsbekämpande åtgärd. Vi tror heller inte att maquilaindustrin kommer att leda till

utveckling i form av konsumtionsökning genom att fler får arbete, eftersom lönen är dålig.

I Guatemala finns det stora problem med korrupta politiker och det saknas politisk

vilja till att genomföra reformer som kommer majoriteten till del. Politikerna, som även utgör den

ekonomiska eliten i landet, vill undvika att missnöjda medborgare bildar nya gerillagrupper och

startar konflikter i landet som kan äventyra den bräckliga freden. Genom att förse folket med

låglönearbete kan man behålla folket i någorlunda god hälsa och undvika att samhället belastas

ännu hårdare ekonomiskt av till exempel ökad kriminalitet. Maquilaindustrin passar utmärkt för

detta ändamål. Här har arbetarna ingen möjlighet att avancera till en position där de kan påverka

sin arbetssituation eller de politiska besluten. De arbetar långa dagar och har inte tid att engagera

sig fackligt eller politiskt. Den politiska eliten kan på detta sätt behålla sina ekonomiska fördelar.

Det kan också vara en medveten strategi från de multinationella företagens sida att etablera sig i

konfliktområden där facklig verksamhet inte prioriteras.

Ekonomiska frizoner kan enligt oss inte betraktas som ett demokratiskt fenomen.

Demokrati innebär respekt för mänskliga rättigheter och den enskildes möjlighet att påverka. Det

är uppenbart att detta inte uppfylls i maquilaindustrin. Fackliga rättigheter kränks ideligen och

fackföreningsverksamheten motarbetas både av fabriksägare och politiker. Guatemalas

lagstiftning, så som den ser ut idag, tillåter visserligen facklig organisering, men utformningen av

lagarna gör att det i praktiken blir omöjligt för arbetarna att organisera sig i fackförbund.

För att påvisa sitt samhälleliga engagemang och moraliska ansvar har många

företag antagit så kallade uppförandekoder. Vi skulle önska att dessa koder vo re ett bevis på att

82

företagen uppför sig såsom de själva deklarerat men istället kan koderna närmast betraktas som

viljeyttringar och implementeringen av dem är högst bristfällig. Vi ser hellre att koderna fungerar

som en varudeklaration och att de regler som satts upp ska vara uppfylla innan varan produceras.

Vi anser att det internationella samfundet har ett ansvar att förstärka regelsystemet så att WTOs

handelsregler blir underställda FNs och ILOs konventioner. Det måste också finnas

sanktionsmöjligheter mot de företag och länder som bryter mot de mänskliga rättigheterna.

De lokala företagen bidrar också till svårigheterna med facklig organisering genom

att bilda så kallade solidaristas på fabrikerna. De ekonomiska fördelar som solidaristan erbjuder i

form av lån, gör arbetarna bundna till arbetsplatsen på ett sätt som närmast kan jämföras med

feodalsamhällets livegna bönder. Så länge arbetarens lån kvarstår dras pengar varje månad från

lönen och arbetaren har ingen möjlighet att lämna företaget. Vi anser att det bästa vore om

solidaristans ekonomiska fördelar gick att kombinera med fackföreningarnas juridiska kompetens

och kvinnoorganisationernas insikt i den sociala problematiken. Endast på så sätt kan

arbetsrättigheterna få maximal genomslagskraft.

En bidragande faktor till det näst intill obefintliga samarbetet tror vi är aktörernas

skilda perspektiv. Utifrån våra intervjuer kan vi se att fackförbunden var mer fokuserade på

detaljfrågor på lokal nivå medan kvinnoorganisationerna hade ett mer globalt perspektiv.

VESTEX talade ur ett nationellt perspektiv och poängterade fördelarna med en växande

exportindustri. LO/FTFs projekt drivs regionalt i Centralamerika och Karibien och MINUGUA,

som är tillsatta av FN, är mycket måna om att lyfta upp den nationella problematiken till en

global nivå. Även om många av organisationerna efterlyser långsiktighet, räcker finansieringen

sällan längre än till en första undersöknings- och dokumentationsfas. De slutsatser som dras blir

därmed aldrig omsatta i praktiken.

För att ett samarbete ska kunna fungera måste samtliga parter kunna mötas och föra

diskussioner utifrån olika synvinklar. Detta skulle förslagsvis kunna ske genom ett

trepartssystem, liknande det som ILO använder sig av, där representanter från både regering,

arbetsgivare och arbetstagare möts. Vi tycker det är viktigt att kvinnliga arbetstagare inte enbart

representeras av den mansdominerade fackföreningsrörelsen utan även av

83

kvinnoorganisationerna. En trepartsdialog kan enligt oss bidra till utökad förståelse för varandras

visioner och önskemål samt finna nya former för samverkan.

Ytterligare en faktor som vi tror spelar stor roll för stärkandet av arbetsrättigheter i

maquilas är den internationella solidariteten. Medvetenheten om arbetarnas förhållanden är en

positiv konsekvens av globaliseringen, som bland annat resulterat i konsumentbojkotter mot

företag som inte respekterat de mänskliga rättigheterna. Vi har ett ansvar som konsumenter att ta

reda på under vilka omständigheter våra kläder produceras, samt vara beredda att betala ett högre

pris för produkter som är tillverkade under acceptabla förhållanden. Faran med en

konsumentbojkott är dock att det inte är de multinationella företagen som drabbas hårdast, utan

arbetarna. Det är viktigt att komma ihåg att ett arbete i en maquila, med alla negativa aspekter

som det innebär, ändå är bättre än inget arbete alls.

84

16. SLUTSATS Vi har i denna uppsats visat att fackföreningsrörelsen i Guatemala behöver stärkas om

arbetsrättigheterna ska kunna implementeras på maquilafabrikerna. Detta kan endast ske genom

att fler arbetare organiserar sig och genom att fackföreningarna blir mer lyhörda för kvinnors

behov. Ett samarbete mellan fackföreningar, kvinnoorganisationer och internationella organ, där

resurser och kompetens samordnas, är också absolut nödvändigt. Samarbetet måste bedrivas både

på nationell, regional och internationell nivå.

I uppsatsen har vi kommit fram till att Guatemala måste bygga upp demokratiska

institutioner som kan övervaka implementeringen av lagen och fördela de ekonomiska resurserna

till befolkningen. Guatemala bör också stärka rättssystemet genom att bekämpa den korruption

och ineffektivitet som idag råder. Multinationella företag och lokala fabriksägare har ett ansvar i

att respektera de mänskliga rättigheterna och se till att drägliga arbetsförhållanden och en

acceptabel arbetsmiljö upprätthålls. Vi poängterar också vikten av ett internationellt regelsystem,

som med hårdare krav på efterlevnaden av internationella regler kan styra

globaliseringsutvecklingen. Uppsatsen visar på den internationella solidaritetens betydelse som

en del i denna process.

85

17. FÖRSLAG PÅ FRAMTIDA FORSKNING

Problematiken kring ekonomiska frizoner är mångfacetterad och öppnar för ett stort, näst intill

obegränsat, antal vinklingar. Som inspiration till kommande studier önskar vi ge följande förslag:

• Betydelsen av uppförandekoder. I vilken kontext skapas de och vilken betydelse har de

för olika aktörer?

• MINUGUAs arbete avslutas 2003. Vad händer sedan med fredsprocessen i Guatemala?

• Uppluckringen av ICC-avtalet. Hur påverkar internationella handelsavtal Guatemalas

maquilaindustri?

• Fackföreningarnas diskurs. Hur definierar fackföreningsrörelsen sig själv och sina mål i

ett globaliserat samhälle?

• Fackföreningarnas överlevnadsstrategier. Finns det alternativa tillvägagångssätt för att

bilda fackföreningar i ekonomiska frizoner?

• Fackföreningsrörelsen och maquilaindustrin ur ett kvinnoperspektiv.

• Den sociala dialogens och trepartssamtalens betydelse för impleme nteringen av

arbetsrättigheter i ekonomiska frizoner.

• Arbetsidentitet i ekonomiska frizoner.

• Barnarbete i ekonomiska frizoner.

86

REFERENSLISTA Tryckta källor Código de Trabajo, 2002. Ny utgåva. Guatemala: Guatemala City Comité nacional laboral, juni 2001. Ley Paridad ICC. Guatemala Congreso de la Republica de Guatemala, 1989 (a). Ley de Fomento y Desarollo de la Actividad Exportadora y de Maquila. Guatemala: Guatemala City. Congreso de la Republica de Guatemala, 1989 (b). Ley de Zonas Francas. Gua temala: Guatemala City. Bjurling, Kristina, 2000. "Kampanjen Rena Kläder" i Widqvist, Ulf-Göran (red.) Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Edström, Ulf, 2000. "Socialklausul i Världshandeln" i Widqvist, Ulf-Göran (red.) Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Evans, Christine, 2001. "Accountability of Victimisers and Redress for Victims, Truth Commissions in Latin America and Experiences in Guatemala" i Gunner, Göran och Spiliopoulou Åkermark, Sia (red.) Mänskliga Rättigheter - Aktuella Forskningsfrågor. Uppsala: Iustus Förlag AB. Fundación Friedrich Ebert, 1996. Constitución Politica de la Republica de Guatemala. Guatemala City: Friedrich Ebert Stiftung Jonas, Susanne, 1991. The Battle for Guatemala. Rebels, Death Squads, and U.S. Power. USA: Westview Press. Kearney, Neil, 2000. "Globalisering betyder total otrygghet" i Widqvist, Ulf-Göran (red.) Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Keen, Benjamin, 1996. A History of Latin America. Boston: Houghton Mifflin Company. Laestadius, Staffan, 1979. Den Internationella Arbetsfördelningen och Frizonerna. Stockholm: Sekretariatet för framtidsstudier. LO/FTF,2001. Informe Anual 2001- Edición Latinoamericana. Köpenhamn: LO/FTF LO/TCO, 2000. Uppförandekoder för företag. Handbok för fackligt agerande. Informationsskrift. Stockholm: LO-tryckeriet

87

LO/TCO Biståndsnämnd, 2001. Kränkningar av fackliga rättigheter 2001. Sjuhäradsbygdens tryckeri AB Manzón, Silvia, 2001.Cuando iniciamos el camino – participac ión sindical de las mujeres en Guatemala. Guatemala: OIT Matriz de Relaciones Laborales, 1999. Documento para el analisis – conferencia regional “el futuro del sindicalismo centro americano y caribeño a la luz de los tratados de libre comercio: OMC y ALCA”. Guatemala: Secretaría de Estado de Trabajo Mattson, Corey, 2001. The Maquila in Guatemala: Facts and Trends. Stencil. USA: STITCH Nationalencyklopedin, 1989. Chefredaktör Kari Marklund. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker. Ohmae, Kenichi, 1996. The end of the nation state. The Free Press. Quiroa Cuéllar, Elizabeth, 2001. Un reto para el movimiento sindical…Jóvenes mujeres mayas trabajadoras de la maquila. Guatemala City: Danska LO/FTF Ramirez, Werner Fernando, et al. 1994. El significado de la maquila en Guatemala . Guatemala: AVANSCO. Cuademos de Investigación, No. 10. Spiliopoulou-Åkermark, Sia, 2001. ” The Agreement on the Establishment of the Commission to Clarify Past Human Rights Violations and Acts of Violence that have Caused the Guatemalan Population to Suffer” i Gunner, Göran och Spiliopoulou-Åkermark, Sia (red.), 2001. Mänskliga Rättigheter – aktuella forskningsfrågor. Uppsala: Iustus Förlag AB. STITCH, 2001. A Brief History of the Labor Movement in Guatemala. Stencil. USA: STITCH Widqvist, Ulf-Göran (red.) & Carlsson Widqvist, Kajsa, 2000. "Ekonomiska frizoner, laglöst land" i Barnarbete, Frizoner och Världshandel. Nävekvarn: Trädet. Wingborg, Mats, 2000 (a). Ekonomiska Frizoner - Ett hot mot de mänskliga rättigheterna. Stockholm: TCO. Wingborg, Mats, 2000 (b). Globalisering och mänskliga rättigheter i arbetslivet. Stockholm: TCO Artiklar Armbruster-Sandoval, Ralph, 1999. "Globalization and Cross-Border Labor Organizing: The Guatemalan Maquiladora Industry and the Phillips-Van Heusen Workers' Movement" i Latin American Perspectives 26(2): 108-128 Levenson-Estrada, Deborah, Frundt, Henry, 1995. "Toward a New Internationalism; Lessons from the Guatemalan Labor Movement." NACLA:. Report on the Americas 28(5): 16-21.

88

Tidningen Latinamerika 1997:9-2002:3. Stockholm: UBV Internetsidor ACERCAs hemsida: http://www.asej.org/ACERCA/ppp/ppp.html Hämtat den 16 oktober 2002. Bartholdsson, Örjan, 2002. Guatemala. Http://www.lotcobistand.org/index.php?nav=/land.php?id=65 Hämtat den 20 oktober 2002. BICUSAs hemsida: Http://www.bicusa.org/lac/PPP.htm Hämtat den 16 oktober 2002. David, Natascha, 2001 (a). "Export Processing Zones: the carrot and the stick" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991214069&Language=EN Publicerat den 31 oktober 2001, hämtat den 12 april 2002. David, Natascha, 2001 (b). "Maquilas: anti-union tactics" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991214071&Language=EN Publicerat den 31 oktober 2001, hämtat den 12 april 2002. David, Natascha, 1998. "Central America: the danger zones" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=981209022&Language=EN Publicerat 1 december 1998, hämtat 12 april 2002 Delorme, Jacky, 1999. "For your files: Maquiladoras" i Trade Union World. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=990408013&Language=EN Publicerat 1 april 1999, hämtat 12 april 2002. Dicker, Richard and McClintock, Michael, 1997. Corporations and Human Rights. Freedom of Association in a Maquila in Guatemala. Http://www.hrw.org/reports/1997/guat2/ Publicerat 1 mars 1997, hämtat 15 april 2002 Frivilligorganisationernas fond för mänskliga rättigheter hemsida: Http://www.humanrights.se Hämtat den 28 augusti 2002. Human Rights Watch, 2002. From the Household to the Factory: Sex Discrimination in the Guatemalan Labour Force. Http://www.hrw.org/americas/guatemala.php Publicerat 12 februari 2002, hämtat 15 april 2002. ICFTU, No Date (a). "The Americas 2000" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991210710&Language=EN Hämtat den 12 april 2002.

89

ICFTU, No Date (b). "The Americas 2001" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991213872&Language=EN Hämtat den 12 april 2002. ICFTU, No Date (c). "Guatemala 2000" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991210638&Language=EN Hämtat den 12 april 2002. ICFTU, No Date (d). "Guatemala 2001" i Annual Survey of Violations of Trade Union Rights. Http://www.icftu.org/displaydocument.asp?Index=991213800&Language=EN Hämtat den 12 april 2002. ILOs hemsida: Http://www.ilo.org Hämtat den 28 augusti 2002. ILO, 1998. "Expor t Processing Zones" i World of Work, no 27, December. Http://www.ilo.org/public/english/bureau/inf/magazine/27/news.htm Hämtat den 15 april 2002. ITGLWF, The International Textile, Garment and Leather Workers' Federation. http://www.itglwf.org/ Hämtat den 28 augusti 2002. MINUGUAs hemsida: Http://www.minugua.guate.net Hämtat den 13 juni 2002. ORITs hemsida: Http://www.cioslorit.org/nosotros/quienes Hämtat 2002-09-23 Peace Brigades International, 1996. Trade Unions and the Maquila Sector. Special report on Guatemala, September. Http://www.peacebrigades.org/guatemala/cap96-12.html Hämtat den 12 april 2002. SIDA, hemsida: Http://www.sida.se Hämtat den 9 maj 2002 U.S./Labor Educatio n in the Americas Project, US/LEAP, hemsida: Http://www.usleap.org Hämtat den 7 maj 2002. Muntliga källor Se kapitel 5 "Presentation av våra informanter" Gunner, Göran, 2001. Föreläsning på Teologiska Högskolan, Lidingö. 30 augusti. Spiliopoulou-Åkermark, Sia, 2000. Föreläsning på Teologiska Högskolan, Lidingö. 10 februari.

90

APPENDIX A Lista över förkortningar AGEXPRONT Beklädnads- och textilkommissionen inom företagarorganisationen,

Asociación Gremial de Exportadores de PROductos No Tradicionales.

CACIF Det privata näringslivet Comité Coordinador de Asociaciones

Agrícolas, Comerciales, Industriales y Financieras CIA US Central Intelligence Agency CIOSL Confederación Internacional de Organisaciónes Sindicales Libres

(samma organisation som FFI och ICFTU) CMT Den katolska internationalen Confederación Mundial de Trabajo Coramsa Guatemalas största maquila COVERCO En oberoende arbetsrättsorganisation CUSG Fackförbundet Confederación de Unidad Sindical de Guatemala EPZ Export Processing Zone, Exportprocesszon eller Ekonomiska

Frizoner. EU Europeiska Unionen FESTRAS Det guatemalanska fackförbundet Federación Sindical de

Trabajadores de la Alimentación, Agro-indústrias y Similares de Guatemala

FFI Fria FackföreningsInternationalen (samma organisation som ICFTU

och CIOSL) FN Förenta Nationerna FSM Den kommunistiska internationalen Federación Sindical Mundial HRW Human Rights Watch ICC La Initiativa para la Cuenca del Caribe

91

ICFTU International Confederation of Free Trade Unions (samma organisation som FFI och CIOSL)

IFJ International Federation of Journalists IGSS Instituto Guatemalteco de Seguridad Social, som sköter

socialförsäkringar ILO Internationella arbetsorganisationen IMF International Metalworkers’ Federation ITF International Transportworkers’ Federation ITGLWF International Textile, Garment and Leather Workers’ Federation LO/FTF Den danska Landsorganisationen och Funktionärernas och

Tjänstemännens Samråd LO-TCO Den svenska LandsOrganisationen och Tjänstemännens

CentralOrganisation MINUGUA FNs övervakningsorgan la Misión de Verificación de las Naciones

Unidas en Guatemala NGO Non-Governmental Organisations eller frivilligorganisationer OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,

Organisation for Economic Co-operation and Development ORIT Den regionala arbetsorganisationen La Organización Regional

Interamericana de Trabajadores PAC De civila patrullenheterna, som samarbetade med militären mot

gerillan. Quati´t Guatemalansk kvinnoorganisation SGP Sistema General de Preferencias SIDA Sveriges biståndsorgan Styrelsen för internationellt

utvecklingssamarbete SITRACHOI Fackföreningen i fabriken ChoiShin SITRACIMA Fackföreningen i fabriken CIMA Textiles

92

STEGAC Fackföreningen i Coca Cola- fabriken i Guatemala City STITCH En USA-baserad kvinnoorganisation UBV Svenska frivilligorganisationen Utbildning för BiståndsVerksamhet UNSITRAGUA De guatemalanska fackförbundet Union Sindical de Trabajadores de

Guatemala URNG Det politiska partiet Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca WTO World Trade Organisation

93

APPENDIX B

Karta över fackföreningsrörelsen GLOBALT:

LATIN - AMERIKA:

CENTRAL -

AMERIKA:

GUATEMALA:

CMT - Confederación Mundial de Trabajadores

CIOSL – Confederación Internacional de Organisaciónes Sindicales Libres (FFI,ICFTU)

FSM – Federación Sindical M undial

CPOSTAL ORIT – Organización Regional Interamericana de Trabajadores

CLAT - Confederación Latinoamericana de Trabajadores

CTCA – Central de Trabajadores Central de CentroAmerica

CCT – Confederación Centroamericana de Trabajadores

CoCentra – Coordinación de Unidad Sindical de Centroamerica

UNSITRAGUA – Unión Sindical de Trabajadores de Guatemala

CUSG – Confederación Unidad Sindical de Guatemala

CGTG – Central General de Trabajadores de Guatemala

FESTRAS finns med på denna nivå, men utan internationell anknytning.

LO/FTF

94

APPENDIX C

Frågeformulär

Inledande frågor

• Fackförening / Organisation

• Namn på intervjuperson

• Titel / Position

• Yrkesbakgrund

Om Fackföreningen / Organisationen

• När grundades XX?

• I vilken situation?

• Hur många medlemmar har XX? Har antalet ökat eller minskat de senaste åren?

• Betalar medlemmarna någon medlemsavgift och i så fall hur mycket?

• Från vem eller vilka erhåller XX finansiellt stöd?

• Har XX någon kyrklig eller partipolitisk anknytning?

• Vilken ideologisk profil har XX?

• Vilka förebilder (ideologiska eller andra) har XX?

• Hur många anställda har XX?

• I vilken utsträckning är kvinnor representerade och aktiva inom XX?

• Vilka typer av fortbildning erbjuder XX sina anställda?

• Vilka typer av aktioner har XX engagerat sig i (ex. strejker, demonstrationer, civil olydnad)?

Fackföreningarnas arbete

• Har XX någon verksamhet i maquilas?

Om NEJ: Varför inte?

Om JA: I vilka fabriker eller frizoner?

Hur många medlemmar i varje?

95

• Har XX försökt organisera arbetare i en maquila någon gång?

Om NEJ: Varför inte?

Om JA: Hur gick ni till väga?

Vilka rättigheter fokuserade ni på? Försökte driva igenom?

Vilka problem stötte ni på?

Fanns det något motstånd? Hur såg det ut? Från vilka? (arbetsgivare/-tagare)

Varför lyckades / misslyckades ni?

• Vilka lagar, konventioner eller andra dokument använder ni er i XX av i ert arbete?

• Känner Usted till någon annan FF som organiserat sig i maquilas?

Maquilaindustrin

• Vad anser ni om arbetsfördelningen (utländska företag/inhemska arbetare samt manliga

chefer/kvinnliga arbetare)?

• Hur tror ni att maquilaindustrin påverkar kvinnans situation i arbetslivet?

• I vilken utsträckning har överföring av kunskap och teknologi skett?

• Vilka fördelar/nackdelar finns det med maquilas, anser du, för företagen, landet och de

anställda? (Se separat papper)

Internationell opinion

• Vilka internationella nätverk är ni medlemmar i?

• Arbetar ni aktivt för att försöka skapa internationell opinion? På vilket sätt?

• Vad har det internationella nätverket och internationell opinion betydd för ert arbete?

• Förlitar ni er på internationell opinion för att driva igenom era krav?

• I vilken utsträckning har globaliseringen påverkat XXs krav? Höjts eller sänkts?

• Tror ni att maquilaindustrin kan leda till en jämnare global resursfördelning?

• Vad har arbetarnas framgångar på Coca Cola fabriken under 70 och 80-talet betytt för

fackföreningsrörelsen?

96

Framtid

• Vilka mål har XX satt upp för framtiden?

• Vilka förväntningar har fackföreningsrörelsen på framtiden?

• Hur ser Usted på Guatemalas samhällsutveckling (ekonomiskt, politiskt och socialt)?

Redogör kortfattat!

Solidaristas

• Är solidaristas ett vanligt fenomen?

• Hur många sådana grupper finns det?

• På hur många fabriker finns solidaristas? På vilka fabriker?

• Har solidaristas någon kyrklig eller partipolitisk anknytning?

• Vilken genomslagskraft har solidaristas?

• Hur ser ni på solidaristas i förhållande till er verksamhet? Positivt eller negativt?

• Vilka fördelar resp. nackdelar finns det med solidaristas?

Avslutande frågor

• Är det något du vill tillägga?

• Är det något (namn, innehåll) du inte vill skall publiceras?

97

APPENDIX D Ventajas/ desventajas VENTAJAS

TRABAJADORES EMPRESAS LOCALES

EMPRESAS INTERNACIONALES EL PAÍS

DESVENTAJAS

TRABAJADORES EMPRESAS LOCALES

EMPRESAS INTERNACIONALES EL PAÌS

98

APPENDIX E Bilder från fältarbetet

Vi letar material på LO/FTFs kontor i Guatemala City

Utbildning av fackföreningsledare på Centro de Capacitación

99

Irene Barrientos i UNSITRAGUAs konferensrum

” Vi är här för att fortsätta kampen. Ge upp segern…aldrig!”

UNSITRAGUAs demonstration i Guatemala City den 21 juni 2002.

100

Agosto Salazar och Manuel Cetino på FESTRAS kontor

”Ditt deltagande gör oss starka. Enigheten är oövervinnerlig!!!!”

Foton på fackföreningsmedlemmar som avrättats

på grund av sin kamp för arbetares rättigheter.

101

Demonstration i Guatemala City, juni 2002.

Sara och Hanna, midsommar i Guatemala 2002.